Djuretik

Malmö högskola

Lärarutbildningen Natur Miljö Samhälle

Examensarbete

10 poäng

Djuretik

Elevers syn på relationen människa - djur

Animal ethics

Michaela af Winklerfelt

Lärarexamen 180 poäng Handledare: Patrik Bergman Naturvetenskap och lärande

Abstract

Detta examensarbete syftar till att undersöka hur en grupp högstadieelever resonerar kring frågor, som rör relationen mellan människor och djur generellt och människans användning av försöksdjur mer specifikt. Undersökningen baseras på en enkät, vilken elever från två skolor har besvarat via Internet. Ur enkäten går det bland annat att utläsa att en majoritet av eleverna inte anser att en människas liv är värt mer än ett djurs. Motståndet till djurförsök är också stort, även om en hel del elever påpekade svårigheten med att ange ett klart ja eller nej i frågan. Skillnader i pojkars och flickors svar och resonemang gör sig gällande i många av frågorna. Resultatet pekar på att eleverna har uppmärksammat den komplexitet som råder inom området och ger uttryck för en mängd olika åsikter, som sträcker sig från de mest radikala djurrättsperspektiven till totalt utnyttjande av djur.

Innehåll

Inledning 3 Syfte 5 Frågeställningar 5 Metod 6 Metodval 6 Undersökningsgrupp 7 Teoribakgrund 9 Djuretik 9 Djursyn – människosyn 9 Förmänskligande av djur 16

Djurens roll i våra mänskliga samhällen 17

Djurförsök 19

Röster kring djurförsök 21

Att ta ställning 22

Andra undersökningar kring djuretik 24

Genus 26

Teorisammanfattning 27

Resultat och analys 29

Diskussion 46

Avslutning 50

Referenser 51

Bilagor 55

Inledning

Djuretik innefattar en mängd olika aspekter på förhållandet mellan människor och djur - ett komplicerat förhållande som berör, engagerar och väcker många frågor. Det är också ett förhållande som de allra flesta har en uppfattning om och där ungdomar ofta har de starkaste åsikterna. Detta examensarbete syftar därför till att undersöka en grupp högstadieelevers attityder och funderingar kring detta ämne. Studiens övergripande ämne är djuretik, men med ett något större fokus på djurtester inom läkemedelsindustrin. Examensarbetet kommer dessutom att beröra elevers olika värderingar, deras resonerar kring människors respektive djurs liv, hur de förhåller sig till djurs lidande och död samt frågor om människans ansvar för djurens välbefinnande.

Många människor, kanske de flesta, har en nära relation till djur och vi har sedan urminnes tider hållit djur för vår egen nytta och glädje (Johansson, 2003). Bara det att Adam i Första Moseboken får i uppdrag av Gud att namnge alla djuren, vittnar om djurens djupa kulturella värde för oss (Första Moseboken 2:19-20). Djur har alltid representerat ett stort värde för människan och de flesta eleverna har förmodligen haft husdjur och vet hur mycket djur kan betyda. Det är därför helt naturligt att det här är frågor som engagerar och intresserar människor i dagens samhälle. Ett tecken på det engagemanget är att många reagerar kraftigt när djur behandlas illa och från samhällets sida markerar vi vår syn på detta genom att stifta lagar till skydd för djuren. Mycket handlar dock om våra attityder och även om lagstiftning är viktigt, så räcker det inte alltid till. Lagstiftningen talar om för oss vad som är lagligt och olagligt, men det krävs mer av oss människor när vi skall forma våra personliga åsikter om olika frågor.

Det finns emellertid även tecken på bristande engagemang: hur många är det egentligen som tänker på varifrån köttet de äter kommer, hur djuret har fötts upp, vilken inställning uppfödarna har till djuren etcetera. I Sverige, liksom i alla andra länder, använder vi djur för en mängd olika ändamål, som till exempel sällskap, mat, kläder, underhållning, tävling, arbete eller inom forskning. Det traditionella synsättet ger oss människor en särställning gentemot djuren, men de flesta människor är även eniga om att djur är varelser som vi, i olika omfattning, måste ta hänsyn till (Johansson, 2003). I början av arbetet kommer jag att skildra en del av djuretikens komplexitet och framställa några av

de många tankar, som rör relationen mellan människor och djur. Hur människans syn på djuren och deras roll har förändrats genom historien kommer också att tas upp.

En stor del av djuretiken rör området kring djurförsök av olika slag och åtskilliga röster gör sig hörda och många olika åsikter finns. Å ena sidan finns företag, vars existens i mångt och mycket är beroende av djurförsök och å andra sidan finns diverse djurrättsföreningar med mål att minska eller helt stoppa dessa försök samt krav på rättigheter åt djuren. Jag kommer att skildra några av dessa åsikter, varpå elevernas attityder kring djurförsök kommer att kategoriseras i största möjliga mån.

Frågor om djur, djurhållning och människans förhållande till djuren är ämnen som diskuteras ofta i dagens samhälle. Inte sällan tas dessa frågor upp i media och synliggörs på så sätt för eleverna. En del av arbetet kommer därför att försöka kartlägga i vilken utsträckning elever idag följer med den aktuella debatten.

Vår vardag är sällan svar eller vit och relationen mellan människor och djur och frågor om hur djur behandlas och används, handlar i första hand om våra värderingar och attityder (Johansson, 2003). Inom naturvetenskapen finns för det mesta ett rätt svar, en sanning, och eleverna får sällan möjlighet att diskutera och argumentera sig fram till ett ställningstagande. Det ska därför bli spännande att se hur eleverna besvarar enkäten och huruvida de kan resonera kring de olika frågorna.

Intresset och nyfikenheten att studera elevers attityder och ståndpunkter kring frågor som rör djuretik väcktes under ett studiebesök på Astra Zeneca under kursen humanbiologi. Där konfronterades jag med verklighetens försöksdjur och tankar kring djurens lidande i relation till nyttan för människor ställdes på sin spets. Strax efter besöket drabbades en nära anhörig av en svår sjukdom och jag började fundera kring frågor rörande djurförsök och människans förhållande till djuren i stort. Jag upptäckte snabbt att det inte var helt enkelt och okomplicerat att bilda sig en ståndpunkt i frågan och det ska bli mycket intressant att ta del av elevernas resonemang.

Syfte

Detta examensarbete syftar till att undersöka hur en grupp elever resonerar kring det övergripande förhållandet människa - djur och hur de värdesätter människors liv respektive djurs. Arbetet avser även mer specifikt att redogöra för dessa elevers inställning till djurförsök och deras funderingar och tankar kring det. En kartläggning av i vilken mån djuretik diskuteras och hur insatta eleverna är i den allmänna debatten kommer också att ske.

I den mån det går att utläsa, kommer studien även att granska huruvida skolans geografiska läge och dess kulturella sammansättning påverkar elevers svar. Jag är också intresserad av att undersöka om det finns någon skillnad i pojkars respektive flickors synsätt.

Frågeställningar

• Hur resonerar en grupp högstadieelever kring frågor som rör relationen mellan människor och djur generellt och människans användning av försöksdjur mer specifikt?

• Spelar bakgrundsfaktorer såsom kön och kulturell bakgrund roll vad gäller elevernas syn på djuretik?

• Hur insatta är eleverna i den allmänna debatten kring människans rätt att använda djur till olika ändamål?

Metod

Min utgångspunkt har varit att med hjälp av böcker och artiklar försöka skapa mig en så komplett bild som möjligt av begreppet djuretik och det resonemang som förs i sammanhanget. Stor vikt kommer att läggas på djurförsök och de olika aspekter som finns inom det området. Jag kommer inte att föra diskussioner där jag väger in mina personliga åsikter, utan kommer att redovisa fakta, så som de presenteras i svarsenkäterna. Det är en grupp elevers tankar och funderingar kring djuretik, som är jag är intresserad av och kommer därför inte att generalisera till en större grupp människor utifrån de svar jag får in.

Metodval

Jag har valt att arbeta med ett relativt stort antal elever och en deskriptiv ansats. Detta ger mig möjligheten att göra en övergripande, om än inte så djupgående, undersökning om en grupp elevers attityder och tankar kring djuretik. Studien grundar sig därför på en enkätundersökning (Bilaga 1), som eleverna får besvara via Internet. Denna enkät kommer dels att ge mig en bild av elevernas generella åsikter, dels möjligheten att jämföra bakgrundsfaktorer såsom kön, bostadsort och kulturell bakgrund (föräldrarnas härkomst).

Enkäten innehåller 22 frågor, där eleverna även får svara på personliga frågor som rör kön, etnisk bakgrund och hemort. Dessa uppgifter anges för att jag ska kunna undersöka samband, till exempel mellan attityder och kön. Att enkäten besvaras via Internet underlättar arbetet avsevärt, eftersom pappershanteringen till stor utsträckning försvinner. Även sammanställningen blir enklare och korrelationer kan snabbare och lättare ses. Enkäten skapades med den webbaserade programvaran Query & Report och kunde besvaras av eleverna under en dryg vecka.

Genom att välja att arbeta med en enkät kan jag ha ett stort urval och samtidigt inte riskera felkällor, som till exempel intervjuareffekt (Nilsson, 1999). Eleverna får istället möjlighet att i lugn och ro besvara frågorna utan påverkan från lärare, klasskamrater eller mig. Enkäten har dock sina begränsningar, eftersom eleverna ofta förklarar sina tankar med kortfattade svar. Under en intervju ger eleverna många gånger bättre

förklaringar och utförligare svar samt att det finns möjlighet att följa upp elevernas svar med följdfrågor (Svingby, 1995). För att undvika den ytliga information som enkäten kan ge, ingår en del öppna frågor, där eleverna får möjlighet att utveckla sina tankar och funderingar. Det gör dessutom enkäten roligare och lättare att besvara (Johansson & Svedner, 2001). Det hävdas, i Svingby (1995) att pojkar är mer viliga att besvara enkäten om de kan svara med ett kryss eller motsvarande, snarare än om de måste skriva och motivera sina svar. Detta är ännu en anledning till att variera enkätens utformning (Svingby, 1995). Då det är attityder som undersöks och det inte finns något rätt eller fel svar på frågorna, hoppas jag att detta hjälper eleverna att svara så ärligt som möjligt.

Eleverna angav sitt namn på enkäten, med löfte om att de skulle få förbli anonyma i studien. De informerades också om på vilket sätt deras svar skulle komma att användas (Patel & Davidsson, 2003). I vårt fall används elevernas svar endast till mitt examensarbete samt inom forskningsgruppen på Malmö Högskola. Även i det senare är deras namn konfidentiella.

Examensarbetet kommer att ingå i ett projekt, lett av Patrik Bergman som är doktorand vid Malmö högskola. Projekt är en studie av elevers inställning till relationen människa – djur och min enkätundersökning är till viss del utformad för att kunna ingå som en pilotstudie till Patriks undersökning.

Undersökningsgrupp

Undersökningen genomfördes på två skolor, som valdes medvetet med tanke på deras geografiska läge och kulturella sammansättning. Den ena skolan ligger mitt i en storstad, där majoriteten av eleverna har utländsk bakgrund medan den andra skolan återfinns i ett mindre samhälle med uteslutande svenskfödda invånare. De båda skolorna ligger i skånska kommuner.

De två skolorna kontaktades och en lärare på vardera skola ombads välja ut 20 flickor och 20 pojkar i åldrarna 14-16 år. Lärarnas kännedom och vetskap om sina elever och deras attityder i stort blev avgörande då urvalet bestämdes, med avsikten att så många olika åsikter och tankar som möjligt skulle få komma till tals. På skolan i storstaden genomfördes undersökningen vid två tillfällen med läraren närvarande i datorsalen. På

den andra skolan har elever friare tillgång till datorer och eftersom eleverna besvarade enkäten via Internet ansåg läraren att de kunde göra det när tillfälle gavs, till exempel på en rast eller håltimme. Detta kom dock att ställa till problem, då de alltför fria tyglarna ledde till att långt ifrån alla elever besvarade enkäten.

Teoribakgrund

Djuretik

Etik handlar om vad som är gott och ont och vad som är rätt eller fel handling. Det handlar inte om att ge färdiga svar, utan snarare om att redogöra för olika alternativ och försöka få till ett resonemang, som kan leda till ett bättre och mer genomtänkt val (Forsman, 2005).

Begreppet djuretik har sysselsatt människor länge och redan de gamla grekerna förde diskussioner kring detta (Gålmark, 1998). Åtskilliga är de filosofer som under historiens gång funderat över etiska problem och frågor kring människans förhållande till djuren. Många olika uppfattningar och värderingar har kännetecknat den etiska debatten och livliga diskussioner har förts och förs än idag (Johansson, 2003).

Djursyn – människosyn

Den komplicerade frågan om människors respektive djurs värde är, som sagt, omdiskuterad av en rad etikforskare. Filosofen Birgitta Forsman (2000) förklarar att det är vanligt, både när det gäller människor och andra djur, att vi utgår från våra spontana känslor och är snällast mot dem vi tycker om. Djur som vi inte tycker om eller är rädda för tar vi inte lika stor hänsyn till. Författaren och djurrättsaktivisten Lisa Gålmark (1998) menar att det idag finns ett djurens klassamhälle, på samma sätt som det finns ett i människosamhället. Vilken art djuret tillhör avgör var på skalan det hamnar och arter som hund och gris har olika status trots att de kan jämställas mental och samma förmåga att lida och känna glädje. Det är alltså inte någon större skillnad på dessa djur, men vårt samhälle har gjort skillnad.

De mest högljudda protesterna från allmänheten mot enskilda djurförsök handlar också i de allra flesta fall om försök på hundar, katter och apor. Detta visar, menar Forsman (2000), att social och, i apornas fall, biologisk närhet till vissa djur betyder mycket för vårt engagemang och våra känslor för dem. Den danske filosofen Peter Sandøe (enligt Forsman, 2000) har sagt att etiken har en viktig uppgift i att hjälpa människor att

komma över de psykologiska hinder vi har. Att bara vara snäll mot djur och människor man tycker om är knappast god moral, fortsätter han.

Alla människors lika värde är idag en accepterad tanke, vilket för de allra flesta betyder att människor har en högre status än andra levande varelser (Gruen, 1997). Vad det är som berättigar skillnaden mellan människor och andra varelser är däremot ett ständigt tema i diskussioner om vårt förhållande till djur. Den, av den stora allmänheten, godtagbara uppdelningen av djur och människor kritiseras bland annat av den brittiska filosofen Mary Midgley (enligt Forsman, 2000). Hon har påpekat att en besökare från en annan planet förmodligen skulle tycka att vår indelning av levande varelser är märklig. Det orimliga i vår indelning, menar Midgley, är att vi kallar så pass olika varelser som gorillor och maskar för djur och sätter oss själva i en säregen ställning, trots att vem som helst kan se att gorillor och människor har betydligt mer gemensamt och är mycket mer lika än gorillor och maskar.

I vår västerländska kultur har den tolkning som gjorts av den kristna religionen gett oss människor synen att vi har en härskarställning gentemot djuren. Det är endast människan som anses vara skapad till Guds avbild och det är endast människan som har en odödlig själ. Såväl djur som natur skapades av Gud för vår skull (Gålmark, 1998). Professor Gunnar Broberg (2000) förtydligar att det handlar om relationen mellan Gud och människan, inte mellan Gud och resten av skapelsen. ”Djuren är sekundära,

människan primär” (Broberg, 2000 s 88). Gert Nilsson (2001), präst i Svenska kyrkan,

menar att människan har en historia, en kultur och en förmåga att reflektera och planera för morgondagen, som skiljer oss från djuren. Han anser inte att människan bör jämställs med djuren, eftersom vår särställning kan motivera att vi har ett moraliskt ansvar för djuren, vilket i slutändan kommer till gagn för dem.

Synen på djur varierar från land till land och från kultur till kultur och i en del länder sätter religionen upp ramarna för relationen mellan människa och djur. I en del länder får den religiösa tron stå tillbaka för andra omständigheter och attityder, medan andra länder följer sin tros skrift i alla avseenden. Den kristna tron anger människan som härskare över alla andra levande varelser skapas till Guds avbild. Inom till exempel islam finns en annan syn på djur, där till exempel hundar och grisar anses orena (Wibeck, 2003)

I dag har argumenten och debatten skiftat från att handla om religiös tro till andra mer mätbara olikheter mellan människor och djur, som till exempel användning av verktyg, hjärnstorlek och språk. Det senare används ofta för att särskilja människor och djur. Lori Gruen (1997), även hon filosof, hävdar dock att trots att en varelse kan få annorlunda moralisk status om den har förmåga att tala och göra sig en föreställning om saker och ting, innebär inte det att människan har rätt att härska över djuren.

Människans intelligens används också för att markera vår överlägsenhet gentemot djuren och vår rätt att använda dem för egen vinning. Detta protesterar dock Birgitta Forsman (2000) mot och ger följande exempel:

”Anta att vi blir invaderade av varelser med 300 i IQ, flygförmåga och radarsinne. De vore onekligen överlägsna oss i viktiga avseenden. Men om de skulle hävda att det vore moraliskt rätt att plåga oss därför att få av oss uppnår ens hälften av deras intelligensnivå, skulle vi antagligen inte godta slutsatsen” (Forsman, 2000 s 72).

Enligt Gruen (1997) gör många andra filosofer gällande att artmedlemskap räcker för att ge människan en särställning. Djur är inte etiska varelser och människan är därför inte skyldig dem någon moralisk hänsyn, menar de. Djuren har med andra ord inget val, utan det är vi människor som avgör hur de djur vi föder upp, slaktar och jagar bör behandlas. Människan är däremot en reflekterande varelse, vilket Nilsson (2001) menar är anledningen till att vi är skyldig att tänka etiskt i allt vi tar oss för, bland annat i vårt umgänge med djuren. Även om djur kan ha valmöjligheter, är det endast människan som kan reflektera över saker och ting.

”Det skulle vara nonsens att hålla ett lejon moraliskt ansvarigt för en gnus död. Lejonet är inte den sorts varelse som kan ägna sig åt överväganden om moralen i sådant beteende. På liknande sätt kan inte ett spädbarn hållas ansvarig för att en dyrbar skulptur går sönder, eller ett barn för att det vådaskjutit sin syster till döds. Djur är inte moraliska agenter” (Gruen, 1997 s 42-43).

Djuren lever i nuet och följer sina instinkter, medan människan kan välja mellan att vara ond eller god (Nilsson, 2001). Olof Franck (2002), lektor i filosofi och religionskunskap, håller med och menar på liknande sätt att vi inte kan bedöma en huggorm som äter upp en skogsmus, som en omoralisk handlig.

Under senare tid har vi, enligt filosofen Fredrik Lundmark (2000), kunnat märka ett växande engagemang för djurens välfärd och rättigheter. En annan filosof, Ingemar Nordin (2000), hävdar att det egentligen inte finns någon moralisk skillnad mellan hur vi bör behandla människor och hur vi bör behandla djur, vilket också är en tes som ofta återkommer i det filosofiska försvaret av djurens rättigheter. Även icke-mänskliga djur kan ha ett medvetande, känna smärta och ha preferenser och att hävda att enbart människor har rättigheter är, enligt Nordin (2000) ett artinriktat sätt att tänka, som inte hör hemma i ett modernt etiskt tänkande.

Filosofen Carl Cohen (1986) resonerar annorlunda och menar att människans fria vilja, vårt sätt att diskutera och vårt självmedvetande ger oss en särställning gentemot djuren. Djur kan inte göra val utifrån moraliska överväganden, de lyder inte heller under moraliska lagar och kan inte dömas för sina handlingar. Detta är kärnan i Cohens argumentering kring varför djur inte har några rättigheter. För att inneha rättigheter måste man bland annat kunna förstå lagar och regler, vilket djur inte kan och detta medför i sin tur att djur, enligt honom, inte har några rättigheter. Djurens rättigheter kan alltså inte kränkas, eftersom de helt saknar rättigheter. Det innebär dock inte, menar Cohen, att vi kan göra vad vi vill med djur, eller andra människor. Människor är innehavarna av rättigheter, men bör behandla djur med respekt, då de trots allt är kännande varelser.

Åsikten att djur faktiskt har rättigheter lanserades framför allt av filosofen Peter Singer (1999), i boken Animal Liberation från 1975. Där presenterar han en utilitaristisk ståndpunkt, som innebär att vi alltid bör handla så att så många berörda individer som möjligt kan tillfredställa sina preferenser. Jämlikheten, som är viktig för detta synsätt, är inte att behandla individer jämlikt i sig, utan att ta jämlik hänsyn till deras förmåga att uppleva världen, främst deras förmåga att lida. Alla likvärdiga intressen räknas, oavsett hudfärg, kön, art etcetera. Vidare konstaterar Singer att om en varelse lider, går det aldrig att rättfärdiga att inte ta hänsyn till det. Det spelar alltså ingen roll vilken varelse

det är, dess lidande ska likställas med lidandet hos en annan varelse. I boken diskuterar Singer även hur människans djurhushållning i allmänhet går till och drar slutsatsen att både själva skötseln och slakten vållar djuren lidande. Denna smärta vägs inte upp av att människor vill äta kött, menar Singer.

Franck (2002) riktar hård kritik mot Singer och menar att moral uteslutande blir en fråga om att väga intressen. Respekten för en människas vilja att leva är med detta resonemang inte heligt, utan kan få stå tillbaka för andra intressen. Handlingar som mord, dråp och stöld kan då bli moraliskt försvarbara, menar han. Detta utilitaristiska sätt att tänka och resonera kan även hittas inom skönlitteraturen där Dostoevskys roman ”Brott & Straff” är ett känt exempel.

Tom Regan (1997), en annan känd djurrättsfilosof, är liksom Franck starkt kritisk till det utilitaristiska sättet att resonera. Utilitarismens utgångspunkt, att man alltid bör handla så att mängden tillfredsställda individer blir så stor som möjligt, blir, enligt Regan, betydligt mindre självklar när man överväger att detta bör ske oavsett vem som tar emot det och oavsett vem som får betala priset. I extremfall kan det till och med handla om att man har skyldighet att offra en oskyldig människas liv. Regan menar istället att alla individer har ett egenvärde med en okränkbar rätt till liv. I sin bok The

Case for Animal Rights (1983) beskriver Regan även att praktiskt taget alla mentalt

normala däggdjur, som är ett år eller äldre är livssubjekt och därmed har ett inneboende värde, som tillåter dem att ha rättigheter. Ett inneboende värde, förklarar Reagan, är något som individer har oberoende av hur goda eller användbara de är för andra.

Regan (1997) försvarar djurens rättigheter helt kompromisslöst och menar att djur inte ska slaktas, plågas eller exploateras på något sätt. Detta måste få ett slut, oavsett vilka följder det får för oss människor. Han medger visserligen att det finns vissa skillnader mellan djur och människor, bland annat att människor påverkas mera emotionellt av till exempel dödsfall än andra djur. Detta eftersom människor har fler och rikare möjligheter till tillfredställelse. Står valet mellan att döda en människa och ett djur bör människan skonas i alla lägen. De flesta vuxna människor har även en utvecklad förmåga att tänka rationellt, de kan planera in i framtiden och de talar ett språk, men Regan anser inte att det ger oss en särställning i förhållande till djuren. Även Singer (1999) medger att det finns skillnader mellan djur och människor och hänvisar bland

annat till människans högre intellekt. Han menar emellertid att det finns ett uppenbart och allvarligt fel med detta synsätt, då det inte går att applicera på alla människor.

Både Regan (1997) och Singer (1999) utgår ifrån att det i princip inte finns några större mentala skillnader mellan till exempel mycket små barn och högre stående djur. De menar att då vi säger att alla människor är jämlika, och med detta menar att vi har en särskild moralisk status, räknar vi inte bort småbarn, utvecklingsstörda, offer för Alzheimers sjukdom och andra handikappade, som inte kan fatta moraliska beslut. Detta resonemang antyder att människor har rätt att använda dessa individer på samma sätt som vi använder djur (Gruen, 1997).

Det håller inte Nordin (2000) med om, utan menar att varje mänsklig individ har ett medfött anlag för att utveckla ett förnuft. Varje individ har även ett naturligt anlag för att tala ett språk, för att kunna se framåt i tiden och för att kunna sätta sig in i hur andra personer känner och tänker. Hur mycket eller hur litet detta förnuft sedan är kan naturligtvis variera från individ till individ, men anlaget som sådant finns hos alla menar han. Cohen (1986) är av liknande åsikt och hävdar att alla människor innefattas i den moraliska gemenskapen oavsett om de är småbarn, handikappade, dementa etcetera.

Filosofen Ingmar Persson (1991) resonerar kring samma problemformulering och menar att spädbarn kommer att bli personer och senildementa har varit det, vilket medför att de tilldelas rättigheter. Han menar dock att ståndpunkten bör skifta från arttillhörighet till innehavandet av medvetande. Mentalt efterblivna bör därför besparas lidande eftersom de i samma utsträckning som normala människor kan känna smärta. Detta, menar Persson, gäller även djur, vilka därför bör tilldelas samma moraliska särställning som människor.

Den kanadensiske filosofen Michael Fox (enligt Gruen, 1997) är av en annan uppfattning och försöker i sin bok The Case for Animal Experimentation från 1986, bevisa att djur inte är medlemmar av den moraliska gemenskapen och att människor därför inte har några moraliska förpliktelser mot dem. Människor är självmedvetna och kan hantera komplexa begrepp, använda språk och har förmågan att planera och ansvara för sina handlingar. Han beskriver medlemmarna av denna gemenskap, som moraliskt överlägsna. Djur, anser han, lever inte värdefulla liv och kan därför inte fungera som

medlemmar av denna gemenskap, vilket i sin tur leder till att de kan utnyttjas av de fullvärdiga medlemmarna.

Dessa åsikter delar inte Lisa Gålmark (1998), som menar att djur, liksom människor kan uppleva smärta och lidande, lust och tillfredsställelse. Det är en individs förmåga till dessa känslor, oavsett arttillhörighet, som bör rättfärdiga en moraliskt riktig behandling. Alla varelser, som kan uppleva lidande är, enligt Gålmark, etiskt jämlika och ett djurs smärta är inte mindre värt än smärtan hos en människa. Hon menar alltså att oavsett om djur har själ, intelligens eller språk, bör människor ta hänsyn till dem. Även Persson (1991) hävdar att denna artpartiskhet är omoralisk och menar att vi idag behandlar djur på ett sätt som vi aldrig skulle behandla människor.

Det finns, som synes, en mängd olika åsikter och tankar kring djuretik. Författaren

Barbara Orlans (1993) har klassificerat fem olika grupper kring attityder till djur, för att försöka förtydliga de mest förekommande åsikterna.

1. Exploatering av djur - Djur är totalt underlägsna oss människor och vi kan utnyttja dem för olika ändamål utan restriktioner, till exempel inom tjurfäktning. Djur får dödas oavsett på vilket sätt det görs och oavsett om lagen bryts.

2. Användning av djur - Djur bör användas på de flesta tänkbara sätt, till exempel i forskning, på cirkusar och i köttproduktion, så länge lagen inte bryts.

3. Välfärd för djur - Djur kan användas till viss del i till exempel forskning och till livsmedelsproduktion, men de måste skyddas från onödig smärta.

4. Rättigheter för djur - Djur har rättigheter, precis som vi människor, som måste skyddas av lagar. Djur får inte användas av oss människor och endast dödas om de lider.

5. Frihet för djur - All användning av djur hos människan ska liknas vid slaveri och detta bör totalförbjudas. Här inkluderas även till exempel ägandet av hundar.

Vi står inför en förändrad syn på djur idag och gränsen mellan det som utmärker människor och djur är mindre tydlig nu än för bara några årtionden sedan. Ny kunskap har visat att djuren inte är så olika oss som vi tidigare trodde - till exempel sägs människan dela 98 procent av generna med schimpansen (Gålmark, 1998). Människors sätt att umgås med djur har också förändrats och många betraktar idag sina sällskapsdjur som familjemedlemmar, menar vetenskapsjournalisten Monika Starendal (2000). Det finns dock en skillnad mellan vår syn på djuren och hur vi behandlar dem i verkligheten. Enligt undersökningar tycker många att man ska behandla djur väl, men vårt samhälle avspeglar i många avseenden inte den synen (Gålmark, 1998).

Förmänskligande av djur

Så länge det funnits mänsklig kultur har djuren haft en stor del i sagor, myter, fabler, ordspråk, dikter, romaner och filmer. Djuren har förmedlat trygghet, de har utnyttjats som avskräckande exempel och de har fått illustrera människans makt. Författaren Per Svensson (2002) menar också att djuren ofta fått gestalta konflikten mellan det onda och det goda i världen. Idag står oftast djuren för det goda, medan de under tidigare epoker som regel representerade ondskan och djävulen. Människans syn på en del arter har förändrats genom historien, förklara han. Att visa känslor för sina djur var i allmogesamhället något fult och inget daltande med kor och hästar förekom (Hallander, 1978). Ett annat exempel är synen på apor, som för några sekel sedan betraktades med skräckblandat förakt, eftersom det fanns en föreställning om att de framställts av djävulen i ett försök att härma människan (Svensson, 2002).

”I en tid behärskad av den kristna världsbilden symboliserades oskulden och frälsningen av lammet, ondskan och frestelsen av ormen. I en tid behärskad av välfärdsstatens världsbild personifieras godheten av den solidariske björnen Bamse och det som återstår av den i princip avskaffade ondskan, det vill säga social missanpassning och girighet av Vargen respektive Krösus Sork” (Svensson, 2002 s 36-37).

Den moderna västerländska synen på djur tenderar istället att förmänskliga djuren. Barn idag möter ofta djur i form av mjuka nallar eller på tv. Bristen på kunskap om och egna erfarenheter av djur leder till att djuren “förgulligas” enligt skribenten Philip Geister (2001). Han är redaktör på den katolska tidskriften Signum och poängterar vikten av att inte sudda ut skiljelinjen mellan människor och djur, vilket skulle vara att göra dem båda en björntjänst, inte minst djuren.

Forskaren Mattias Bolkéus Blom (2005) hävdar att den syn vi har på djur idag, på det hela taget, är Disneys förtjänst, eller fel. De flesta av Disneys figurer är djur, även om det ibland är oklart vad för slags djur, och vissa av Disneys djur håller sig själva med husdjur. Farmor Anka har en hel farm med djur och Långben går med Pluto i koppel. Även Svensson (2002) har reflekterat över detta och förundras över att julens stora samlande gestalt inte längre är Jesus födelse utan en tecknad tjur som inte vill något annat än att få sitta under sin korkek och lukta på blommorna.

Svensson (2002) menar att Disneys även är orsaken till att så många unga människor idag inte äter kött - har man vuxit upp med grisar som både kan sjunga och dansa vill man inte se dem på middagsbordet. Förmodligen kan dagens barn och ungdomar skilja på Nasse och Ior å ena sidan och verklighetens grisar och åsnor å andra, men problemet, menar Svensson, är snarare att de så sällan får chansen att göra denna skillnad. Nästan alla unga svenskar växer upp utan att se några andra djur än sagoboksdjur, seriedjur, kramdjur och sällskapsdjur. Dagens barn växer upp i ett myller av djur – som alla är människor.

Djurens roll i våra mänskliga samhällen

Sedan urminnes tider har människan använt djur till olika ändamål, men deras roll har sakta men säkert förändrats. I allmogesamhället fanns en mycket stram syn på djur - de hjälpte bonden att överleva, inget mer (Hallander, 1978). Med industrialismen förlorade djuren sin roll som människans medhjälpare, men samtidigt polariserades djurens två andra roller – som föda och som identifikationsobjekt. Slaktdjuren blev mer och mer osynlig, de flyttades ur människans dagliga liv och in i fabrikerna. Identifikationsdjuren blev däremot mer och mer förmänskligade och mer och mer närvarande i vardagen, hundar och katter flyttade in i husen och blev nya familjemedlemmar (Svensson, 2002).

I dagens Sverige antar djuren många roller och används till exempel för sällskap, mat, forskning, päls och skinn. Andra konkreta exempel är trav, cirkus och djurparker och vi låter även djur utföra arbete åt oss, till exempel som polis- och ledarhundar (Johansson, 2003).

Svensson (2002) anser att den moderna människans förhållande till djuren är aningen schizofrent, med slakthus respektive djursjukhus och med djur som anonyma produkter respektive djur som familjemedlemmar. Denna skillnad mellan sällskapsdjuren och slaktdjuren menar den franske etnologen Jean-Pierre Digard (enligt Svensson, 2002) vara typiskt för den västerländska civilisationen. I det gamla bondesamhället fanns det inte någon möjlighet att dölja sambandet mellan det levande djuret och maten på bordet. Slakten var synlig, men med industrialismen försvann dödandet ut i periferin och sambandet mellan djuret och maten osynliggjordes. Inom industrin räknas idag bara djurens produktionsvärde - höns är värda det antal ägg de lägger och kor det antal liter mjölk respektive kilo kött man kan få ut av dem. Djuren betraktas och behandlas helt utifrån människans behov och reduceras till mat respektive föremål för våra emotionella behov (Geister, 2001).

De senaste åren har djurens villkor blivit ett återkommande tema i medierna. Stora epidemier bland husdjuren med nödslakt som följd och brutalitet vid hantering och transporter av djur är bara ett par exempel, som skapat rubriker och upprörda känslor (Svensson, 2002). Media har även bevakat ett mycket stort intresse för och omsorg om enskilda djurs välfärd. Ett exempel på detta är de åtskilliga veckor då tv, radio och tidningar rapporterade om den sjuka lilla noshörningen Nelson, där omfattande medicinska resurser sattes in för att försöka rädda honom. Ett liknande exempel utgör den rikskända apan Olas öden, som under 1989 uppmärksammades av media. Många människor blev upprörda när det blev känt att en schimpans från en svensk djurpark sålts och förflyttats till en thailändsk djurpark. Förhållandena hade försämrats för Ola i och med förflyttningen, varför en rad insamlingar startades i syfte att friköpa apan (Lundmark, 2000).

Djurförsök

Djurförsök är ett samlingsbegrepp för användning av djur i olika vetenskapliga sammanhang. Djur används bland annat inom forskning och utbildning, men även andra studier, som till exempel av djurs beteende, räknas som djurförsök enligt definitionen i svenska djurskyddslagen (Stiftelsen forskning utan djurförsök). Sveriges och EU:s definition av djurförsök skiljer sig åt och den svenska lagen anses av en del som radikal, då den ger djuren ett egenvärde utöver deras värde för oss människor (Jordbruksdepartementet, 2001).

Både inom forskningen och för testning av olika produkter och kemikalier används djur som modeller för människan. Forskarna har genom val av arter försökt få fram bästa möjliga modell för att studera mänskliga sjukdomar och för att utvärdera risker med ämnen, som människan kommer i kontakt med. Trots att djuren på många sätt är mycket lika oss människor, finns det också stora skillnader, vilket kan leda till problem då resultaten ska överföras till människan. Detta är en av anledningarna till att djurförsök har kritiserats ur vetenskapligt perspektiv (Stiftelsen forskning utan djurförsök).

I Sverige får djurförsök inte göras utan att en djurförsöksetisk nämnd har yttrat sig och gett sitt godkännande. Nämnden består av olika intressegrupper, som exempelvis jurister, forskare, försöksdjurstekniker, politiker, lekmän och djurskyddsrepresentanter (Forsman, 2000). Dessa ledamöter har ansvaret för att väga djurens lidande mot nyttan av försöken (Johansson, 2003). Ett initiativ för att komma till rätta med tekniskt och moraliskt dåliga djurförsök togs 1959 av de båda forskarna William Russells och R L Burchs (enligt Forsman, 2005). De publicerade boken The principles of humane

experimental technique och lanserade där idén om ”de tre R:n”. Dessa R står för

Replacement, det vill säga ersättning av djurförsök med andra metoder; Reduction, minskning av antalet djur; Refinement, förfining av djurförsök. De tre R:en är nuförtiden är officiell policy i både Sverige och övriga EU (Forsman, 2005).

De djurrättsaktivister som arbetar för att införa alternativa metoder, istället för djurförsök förespråkar det första R:et – Replacement. Enligt Birgitta Forsman (2000) innebär detta dock ett problem, eftersom sådana metoder endast kan ersätta djurförsök inom ganska få områden. Reduction är ett populärt R bland djurskyddsorganisationer och det har fått stor genomslagskraft inom EU, där man för några år sedan tog ett beslut

att halvera antalet försöksdjur inom en viss tid. Det tredje R:et är Refinement, är enligt Forsman det, ur etiskt synvinkel, viktigaste och dit räknas användningen av rätt bedövnings- och avlivningsmetoder.

Av tradition har forskarna valt att använda våra vanligaste husdjur, främst för att de var billiga och lätta att få tag på, men nuförtiden används en betydligt mindre andel husdjur i forskningen. Det etiska hänsynstagandet är viktigare i dag, vilket bland annat lett till att forskningen väljer djur som inte står människan så nära (Information om djurförsök, försöksdjur, genteknik och djurrätt).

Användningen av djur i försök ökade explosionsartat under 1900-talet, men människan har använt djur i forskning i flera tusen år. Det finns skrifter som visar att undersökningar av djur har gjorts åtminstone sedan 200-talet (Stiftelsen forskning utan djurförsök). Historiskt sett var det under 1600- och 1700-talet som människan i allt större utsträckning började använda levande djur i experiment, vilka syftade till att fördjupa kunskaperna om olika processer i människokroppen. Bland de europeiska vetenskapsmännen fanns under tidigare epoker delade meningar om huruvida djurens lidande var försvarbart. En tongivande filosof var René Descartes, som levde under 1600-talet. Han ansåg att djuren var ytterst komplicerade maskiner, som inte kunde tänka eller uppleva smärta, och därför utgjorde inte försöken något moraliskt problem. Descartes inställning till djuren accepterades av forskarvärlden och kom att leda till en ökad användning av djur i forskning (Stiftelsen forskning utan djurförsök).

Under andra halvan av 1800-talet fick medicinen och forskningen ett stort uppsving och djurförsöken blev ett uttalat moraliskt problem (Broberg, 2000). Som en reaktion på denna utveckling bildades under slutet av 1800-talet organisationer, som opponerade sig mot denna behandling av djuren. Industrialiseringen och en ökad användning av kemikalier under 1900-talets första decennier skapade dock behov av nya metoder för att bedöma risker för människan och nya tester, där djur fick vara modeller för människan, konstruerades på 20-talet. Utvecklingen och användningen av djurtester fortsatte att öka under de kommande decennierna (Lundmark, 2000).

Djurrättsrörelsen ökade på allvar i styrka under 1960-talet och Gruen (1997) menar att startskotten kom i och med engelskan Ruth Harrisons bok Animal Machines (1964), som kom att påverka politiken och utvecklandet av lagstiftningen i ett flertal europeiska länder. Peter Singers bok Animal Liberation kom sedan att få en avgörande betydelse för de framväxande organisationerna för djurens rätt (Lundmark, 2000).

Röster kring djurförsök

Åsikterna kring djurförsökens vara eller icke vara är i det närmaste oräkneliga. Forskningen och djurrättsaktivisterna står på varsin sida barrikaderna och däremellan finns allmänhetens andra intressegruppers tankar om ämnet. I stort handlar det om att ställa nyttan för människorna mot lidandet hos djuren.

Det finns ett par grundläggande behov, som alla djurarter delar. Dit hör, enligt professorn Erik Lundgren (2000), viljan att leva, äta, fortplanta sig samt önskan att undvika smärta. Det är svårt att hitta en balans mellan djurs behov och människans önskningar inom forskningen, men så lång det är möjligt bör bådas önskemål ges ett rimlig utrymmer anser han. Staffan Persson (2000) arbetar bland annat för Förbundet djurens rätt och menar, att djurförsök är fel av den anledning att även djur är upplevande varelser. Djur upplever liknande känslor som människor oavsett hur de ser ut eller vilken art det tillhör. Det är upplevelseförmågan som är avgörande och förmåga att kommunicera, grad av intelligens med mera är av ringa betydelse.

”För det enskilda djuret är diskussionen om den eventuella nyttan ointressant, för den har det inte någon betydelse om de plågas för att syftet är att ta fram ett nytt läkemedel, testa en nervgas eller för att tillfredsställa en forskares nyfikenhet.” (Persson, 2000 s 48).

Regan (1997) hävdar att djurförsök inte kan reformeras utan måste avskaffas helt, medan Singer (1999) kan sträcka sig till att anse att djurförsök är berättigade då ett enda experiment kunde bota en svår sjukdom. Han hävdar dock att eftersom detta sällan är fallet kan djurförsök inte rättfärdigas så länge vi inte kan rättfärdiga att använda en utvecklingsstörd människa. Detta är ingenting han förespråkar, men han menar att det är

fel att besluta att experimentera på djur snarare än på människor med liknande förmåga att förstå situationen.

Absolutism finns även på den andra sidan, bland dem som hävdar att alla djurförsök som görs är berättigade. De som försvarar djurförsök hänvisar ofta till nyttan och menar att ändamålet helgar medlen. Det faktum att djurförsöken har bidragit till att många sjukdomar kunnat bli kartlagda nämns också (Forsman, 2000). Förespråkarna för djurförsök väger ofta även in andra nyttoaspekter som att vi till exempel har kunnat genmanipulera grödor till att växa snabbare och större, något som skulle kunna minska världssvälten. Medicinskt är gentekniken redan oumbärlig, då organ till transplantationer har kunnat odlas fram, menar Monika Starendal (1991).

Samhället har genom de etiska nämnderna försökt ge försöksdjuren en rimlig chans, då ledamöterna utgörs av såväl forskare som djurrättsaktivister. Många djurrättsföreträdare har dock beklagat sig och uttalat sin frustration över att deras argument inte tas på allvar och diskuteras tillräckligt (Lundgren, 2000). De kritiska röster som gjort sig hörda i samhället har med all säkert bidragit till att djuren har fått det bättre, menar Annika Tibell (2000), överläkare vid transplantationskirurgiska kliniken i Stockholm. Hade det inte varit för de kritiska djurskyddsorganisationerna skulle våra försöksdjur förmodligen ha det mycket sämre idag. Före detta jordbruksministern Margareta Winberg (2001) håller med om att de att krav som lagts fram om en omvärdering av människans förhållande till de djur som utnyttjas i produktionssystemen, har lett till förbättringar av djurhanteringen.

Att ta ställning

Att ta ställning i frågor kring djuretik och i synnerhet djurförsök är inte helt enkelt och det handlar mycket om hur man värderar liv överhuvudtaget. Frågan om huruvida försöksdjur får användas i forskningen väcker känslor och många människor försöker hitta en medelväg i frågan om djurförsök, genom att hävda att människors liv går före djurens, men att man ska skapa så bra förhållanden kring djuren som möjligt.

Professor Göran Hermerén skriver på hemsidan Information om djurförsök, försöksdjur,

genteknik och djurrätt att det krävs stor öppenhet och många diskussioner för att hantera

dessa frågor. Det krävs, enligt honom, mycket större eftertänksamhet och öppenhet än vad vi har idag. Han gör inte någon egen bedömning av nödvändigheten av djurförsök, utan litar på forskarna som hävdar att forskning helt utan djurmodeller är omöjlig i dagens läge. Alternativet att avstå från medicinsk forskning är ett drastiskt steg och skulle, enligt Hermerén medföra stora konsekvenser. Det skulle bland annat skada landets ekonomi och göra oss beroende av andra länder för att få tillgång till nya mediciner eller behandlingsmetoder.

För en grupp som kämpar mot djurförsök blir allt mycket enklare om vi tror att inga djurförsök någonsin kan rättfärdigas, vilka fördelar de än kan medföra för människan menar Singer (1999). Tyvärr är verkligheten sällan svart eller vit och Gert Nilsson (2001) skriver om en forskare som gör medicinska experiment på hundar i syfte att få fram metoder som förbättrar livskvaliteten för människor. Denne forskare berättar hur det känns att avliva en hund han sett växa upp och fäst sig vid. Samtidigt har han hundar, som sällskapsdjur hemma, med vilka han står i ett helt annat personligt förhållande än till försöksdjuren. Han ser dock konflikten och är medveten om det etiska dilemmat. Frågan om man ska använda försöksdjur vid medicinsk forskning kan inte besvaras med ja eller nej menar Birgitta Forsman (2000), utan snarare bör den besvaras med ett kanske.

Det är inte lätt för dagens ungdomar att ta ställning till djurförsökens vara eller icke vara. De befinner sig i en mer komplicerad och svårbemästrad situation än tidigare. Aldrig förr har ungdomen sett så stora problem i vitögat, så stora hot mot miljö och liv. Via tv och tidningar konfronteras de tidigt med vuxenvärldens problem och ser de vuxnas oförmåga att ta itu med dem. Detta visar på nödvändigheten av att det den kommande generationen inte bara övertar de vuxnas livssyn och normsystem, utan skapar egna utifrån dagens och framtidens krav (Myrgård, Iselau & Nilsson, 1988).

Andra undersökningar kring djuretik

Då och då görs undersökningar i Sverige med utgångspunkt i människors attityder och värderingar. I en del av dessa har synen på djur tagits upp och nedan kommer några utav dessa att redovisas.

1986 genomförde en projektgrupp i Uppsala en intervjuundersökning av svenskar födda 1917-1968. Man var intresserad av livsåskådningar i Sverige och ställde bland annat frågan: ”Bör man visa större respekt för människor än för andra levande varelser?” (Lundmark, 2000 s 33). Endast 37 % svarade ja, ett resultat som förvånade forskarna. Detta kom att leda till en utökad intervjustudie där forskarna fördjupade sig i frågan om förhållandet mellan människor och djur. Drygt 500 slumpvis valda personer i åldrarna 16 till 74 år fick ta ställning till en rad frågor, däribland två olika ståndpunkter: ”Människan har ett högre värde än allt annat levande. Djuren har lägre värde än människan” eller ”Människor och djur har samma värde” (Lundmark, 2000 s 33). Mönstret upprepades och hela 66 % ansåg att människor och djur har samma värde. De yngre intervjupersonerna ansåg det i högre grad än de äldre. I undersökningen fanns även möjlighet att motivera ställningstagandena och i gruppen som menade att människor och djur har samma värde angav hela 93 % att skälet till detta var att ”allt liv har samma värde”. Andra förklaringar var att människan är ett djur bland andra djur, djuren är förnuftiga varelser, djuren har känslor och djur har en fri vilja. De personer som angett det andra alternativet, gjorde det med motiveringarna att människan är en samhälls- och kulturvarelse, människan har större hjärna och att människan har ett förnuft (Lundmark, 2000).

Även utanför Sveriges gränser har undersökningar gjorts och 1990 genomförde European Values Study en studie i ett flertal länder där liknande frågeställningar formulerades. I Sverige ställdes frågor kring attityder till djur och natur till över tusen slumpvis valda personer. Samma mönster som tidigare visade sig och över hälften (55 %) hävdade att djur och människor har samma värde. Denna studie visade också att yngre människor är överrepresenterade i denna kategori (Lundmark, 2000).

1995 genomfördes en annan stor enkätundersökning i Sverige, där ungefär 1000 personer i åldrarna 20 till 69 år svarade på ett antal frågor. Samma mönster uppvisades även här och en majoritet (78 %) av svenskarna ansåg att ”människor och andra levande varelser har samma värde och samma rätt att leva” (Lundmark, 2000 s 35). Det framkom även att hela 69 % av intervjupersonerna menade att ”människor och djur upplever smärta på samma sätt” och inte mindre än 95 % instämde i påståendet att ”människorna har inte rätt att förstöra möjligheterna för växter och djur att överleva” (Lundmark, 2000 s 35).

Skolverket gjorde 1995 en undersökning, Vad är rätt och rättvist?, som undersökte ungdomars val i olika etiska situationer. Resultatet visade stora skillnader i flickor och pojkars svar, där flickor oftare gav uttryck för tolerans, rättskänsla och ansvarstagande.

I undersökningen NU03, som kommer att ges ut av Skolverket under 2005, ingick en del frågor kring djuretik, som ungdomar i årskurs nio fick svara på. Bland annat svarade de på frågan: ”Är en människas liv värt mer än ett djurs?” Nästan hälften (47 %) av alla elever svarar ja på denna fråga, men det är stor skillnad mellan pojkarnas (58 %) respektive flickornas (35 %) svar. Eleverna fick även ta ställning till påståendet att ”det är rätt att använda djur i forskning för att bota svåra sjukdomar och minska mänskligt lidande”. Ungefär hälften av eleverna håller med påståendet, men även här finns en markant skillnad mellan pojkar och flickor. Eleverna har också fått välja vilka djur de anser att forskningen kan få arbeta med och 25 % av eleverna, dubbelt så många flickor som pojkar, anser då att man inte ska få använda några djur alls. Bananflugor och råttor accepteras dock som försöksdjur av något mer än hälften av alla elever. 24 % av pojkarna accepterar apor, jämfört med endast 7 % av flickorna. När det gäller katter och hundar accepteras de som försöksdjur av ungefär 15 % av pojkarna respektive ca 4 % av flickorna.

Denna undersökning ställde även frågan: ”är det rätt att tvinga råttor att röka i jakten på ett läkemedel mot lungsjukdomen KOL”? Drygt hälften (53 %) anser att det är rätt, eller kanske rätt, att tvinga råttor att röka. Av dem som klart tar ställning i frågan, anser något fler elever (33 %) att det inte är rätt och något färre elever (24 %) att det är helt rätt att råttor tvingas röka för framställningen av ett nytt läkemedel. Även här finns en stor skillnad mellan pojkars och flickors svar. Endast 8 % av flickorna, jämfört med 46 % av

pojkarna, anser att det är helt rätt att använda råttor i försöket. Nästan hälften (46 %) av flickorna tar klart avstånd från försöket.

Eleverna hade möjligheter att skriva egna kommentarer i anslutning till denna fråga och det visar sig att bland de elever som är negativa till försöket är det vanligaste argumentet att råttan inte ska lida för människans självförvållade sjukdom. Många hänvisar till råttans rätt till liv samt att det är djurplågeri. De elever som anser att det är rätt med försöket pekar på behovet av läkemedel eller att människan bör sättas främst.

Genus

Ovanstående undersökning åskådliggör att det ibland finns stora skillnader på flickors och pojkars sätt att se på djur och djurförsök. Flickorna visar ett betydligt större engagemang och en större omsorg om djuren. Enligt Svingby (1995) ger dessutom flickor i sina svar oftare uttryck för rättskänsla, solidaritet och ansvarstagande. Unga kvinnor har generellt en mer moralisk hållning än unga män.

Under 1990-talet blev det allt vanligare, främst tonåringar och något äldre ungdomar, att övergå till vegetarisk kost och även här är flickorna överrepresenterade. Pia Ristola (enligt Wentzel, 2002) är hushållslärare och marknadskommunikatör vid branschorganet Svensk Köttinformation. Hon tror att trenden att vara vegetarian kommer att hålla i sig och menar att kosten är kopplad till de starka etiktrender som råder i samhället idag.

Huruvida könsrollen är en följd av uppfostran eller det genetiska arvet är en fråga som, även det diskuteras flitigt, främst av olika psykologer. Socialpsykologerna menar att olika miljöfaktorer så som uppfostran och förväntningar på våra barn är den avgörande anledningen till varför pojkar och flickor uppträder olika. Utvecklingspsykologiska förklaringar säger att könsskillnaden beror på hur pojkar och flickor söker sin identitet. Pojkar har normalt en manlig förebild som oftast inriktar sig på manliga saker som arbete, sport framför mänskliga relationer. Flickorna har i regel sin mamma som förebild och ser henne ta hand om familj och hem. Flickor kan lättare tolka detaljer och kombinera information, något som gör dem känsligare inför andras behov (Pease & Pease, 1999).

Teorisammanfattning

Det har varit svårt att begränsa teoriavsnittet, då det finns en mängd olika åsikter och attityder att redogöra för. Det, som jag hoppas har framkommit tydligt i texten, är den komplexitet detta område besitter. Min förhoppning är emellertid att avsnittet har gett en bra grund för att kunna förstå och analysera resultatet av enkätundersökningen. Nedan följer en kort sammanfattning av teoriavsnittet.

Etik handlar i stort om vad som är rätt eller fel handling, men snarare än att ge färdiga svar, redogörs det för olika alternativ. I frågor kring djuretik finns det åtskilliga åsikter och attityder från många olika människor och grupper.

Djur har alltid haft stor betydelse för oss människor, men det är skillnad på djur och djur och vi behandlar dem olika utifrån de känslor vi har. De djur vi tycker om är vi snällare mot än de vi är rädda för eller inte tycker om. Att vi ska visa alla djur en viss hänsyn är dock en utbredd tanke, även bland dem som hävdar att djur saknar rättigheter.

Förespråkare för djurs rättigheter anger att det inte finns någon moralisk skillnad mellan hur vi bör behandla människor och hur vi bör behandla djur. För detta sätt att resonera fastställs en rad argument, bland annat att även andra varelser än människan har ett medvetande, kan känna smärta och ha preferenser. Det är en individs förmåga till dessa känslor, oavsett arttillhörighet, som bör rättfärdiga en moraliskt riktig behandling och vi kan aldrig, enligt detta sätt att resonera, rättfärdiga att inte ta hänsyn till om djur lider.

De två internationellt mest välkända filosofer inom djuretiken är Peter Singer och Tom Regan, men deras argument för djurs rättigheter skiljer sig åt. Regan menar att alla däggdjur, som är ett år eller äldre är livssubjekt och därmed har ett inneboende värde, som tillåter dem att ha rättigheter. Singers ståndpunkt är utilitaristisk, vilket innebär att människor alltid bör handla så att så många berörda individer som möjligt, däribland djuren, blir tillfredställda.

En del menar dock att för att inneha rättigheter måste man bland annat kunna förstå lagar och regler, vilket djur inte kan och detta medför i sin tur att djur inte har några rättigheter. Människans fria vilja, vårt sätt att diskutera och vårt självmedvetande anges också som skäl för människans särställning gentemot djuren. Andra synpunkter är att

människor är självmedvetna och kan hantera komplexa begrepp, använda språk och har förmågan att planera och ansvara för sina handlingar. Många argument, som till exempel människans intelligens och artmedlemskap, används av båda sidorna som anledning för en viss ståndpunkt.

Mellan de två ytterligheterna, exploatering av djur och frihet för djur, finns en stor gråzon där den stora massan återfinns. Detta synliggörs särskilt tydligt då det rör attityder kring djurförsök. De som försvarar djurförsök hänvisar till nyttan och anser att ändamålet helgar medlen. Djurrättsaktivisterna menar istället att djur upplever liknande känslor som människor och därför bör skonas från denna behandling. Många försöker hitta en medelväg i frågan om djurförsök, genom att hävda att människors liv går före djurens, men att man ska skapa så bra förhållanden kring djuren som möjligt.

De undersökningar som gjorts tar upp många av de argument som nämnts. Argument för att människan inte har ett större värde än djur anses bland annat vara att människan är ett djur bland andra djur, djuren är förnuftiga varelser, djuren har känslor och djur har en fri vilja. För den motsatta anges ofta att människan är en samhälls- och kulturvarelse, har större hjärna och ett förnuft.

Undersökningarna visar även på en stor skillnad stor skillnad mellan pojkarnas respektive flickornas svar, där flickor i betydligt större grad tar tydligt ställning mot djurförsöket. Flickorna visar helt enkelt ett betydligt större engagemang och en större omsorg om djuren.

Resultat och analys

Bearbetningen av svaren är dels kvantitativ och dels kvalitativ. Den kvantitativa bearbetningen är beskrivande och anger andelen elever som svarat på ett visst sätt. Skillnader mellan pojkar och flickor anges också och i de fall det finns en skillnad mellan de båda skolorna redovisas även det. Den kvalitativa analysen innebär att svaren kategoriseras och samband mellan vissa uppgifter undersöks.

Avsikten och målsättningen var att få in 80 enkätsvar, men av praktiska skäl var det endast 50 elever som svarade. Eftersom antalet pojkar och flickor inte är detsamma, kommer eventuella uträkningarna att ske oberoende av hur många flickor det är i förhållande till pojkar och vice versa (Körner & Wahlgren, 2002).

Resultatet av enkätfrågorna redovisas i tur och ordning, sammanflätat med en analys. Jag valde att slå samman resultatet och analysen av den enkla anledningen att det kan bli enformigt att läsa de deskriptiva data som enkäten genererat.

Är en människas liv värt mer än ett djur?

Tabell 1. Elevernas inställning till huruvida en människas liv är mer värt än ett djurs.

Svarsalternativ Andel svar Fördelning % A Ja 18 36.0 B Nej 32 64.0 Total: 50 100.0 Antal obesvarade: 0

På frågan om en människas liv är värt mer än ett djurs svarar 36 % av alla eleverna ja och många elever motiverar det jakande svaret med ”liv som liv” och ”alla är lika

mycket värda” (Tabell 1). En elev sträcker sig så långt, som att hävda att alla levande

organismer har samma värde. Att djur, precis som människor, har känslor, är enligt en del elever orsaken till att alla är lika mycket värda. Denna jämlikhetsprincip förespråkas av många filosofer och djurrättsaktivister som, i likhet med eleverna, menar att en individs förmåga till olika känslor rättfärdigar allas lika värde.

Av de elever som svarat nej på frågan hänvisar en del till människans intellekt, vilket skulle medföra att vi har en särställning och därigenom ett större värde. Förmågan att kommunicera tas av många elever upp som ett skäl och en elev beskriver det så här: ”Människor kan kominicera bättre, har känslor och utvecklas mer och kan göra mer

nytta i livet.” Nyttoaspekten anges även av en annan elev med motiveringen: ”vi står ju högst upp i näringskjedjan, vi har förändrat samhället på ett sätt som ingen annan levande varelse skulle ha klarat”. Liksom många av de personer, som presenterats i

arbetet, resonerar eleverna också inom samma värderingsmässiga ramar, som argument för sin ståndpunkt.

Även människans förmåga att tänka nämns av ett par elever och en elev anger människans förstånd som en anledning till att skilja djur och människor åt. Motiveringar av detta slag påminner om debatten kring människans högre värde och liknande resonemang förs bland annat av läkemedelsbolagen. Andra åsikter som, enligt vissa elever, motiverar en särskiljning mellan människor och djur är vår förmåga att göra upp eld, att vi kan gå, att vi bor i hus och kan köpa mat. Att människan lär sig av sina misstag anges av två elever som skäl. Även tankar kring människans utveckling och förmåga att uppfinna saker har angetts. Detta är, menar jag, argument, som eleverna för utifrån den kännedom de har av sin verklighet och vardag. Ungdomar i till exempel Afrika skulle antagligen resonera annorlunda och ange andra motiveringar för att särskilja människan från djuren.

En del elever är väldigt tankfulla och tillskriver djuren en del erkännande. En elev skriver: ”egentligen är en människa inte mer värt än ett djur, men på ett sätt är de. Tack

vare människan har vi kommit så långt i utvecklingen, men vi har ju tagit till oss hjälp av djuren till exempel genom forskning”. En annan elev förklarar människans roll i det

hela: ”vi kan komma på nya saker som kan hjälpa världen fast samtidigt förstöra den”.

Ett par elever skriver att om ett djur dör förändras inte tillvaron lika mycket som om en människa skulle dö. Det ger detta exempel prov på: ”Djurs liv är också viktigt, men det

blir inte lika stor saknad av ett djur som lever t.ex fritt eftersom dom lämnar sina mammor så ingen saknar dom kanske. Medans en människa har en hel familj och släkt”. Detta tankesätt kan på ett sätt återknytas till Singers utilitaristiska resonemang,

Om valet skulle stå mellan att döda en människa eller ett djur, måste valet falla på djuret, eftersom en människa död skulle beröra betydligt fler individer.

En hel del elever menar att det i mångt och mycket är beroende på vilket djur det rör sig om. De större däggdjuren tilldelas ett högre värde än till exempel insekter och möss, något jag återkommer till längre ner i texten.

Det är stor skillnad mellan pojkar och flickors svar, där 30 % av flickorna anser att en människas liv är värt mer än ett djurs, medan det av pojkarna är 53 % som är av samma åsikt. Flickorna visar upp en mer accepterande och vänligare attityd till djuren än pojkarna. Detta resultat är snarlikt det som framkom i den undersökning Skolverket gjorde 2003 och var därför inte alltför häpnadsväckande. Under de senaste decennierna har det blivit vanligare, främst bland flickor, att övergå till vegetarisk kost. Detta tyder på att flickornas omsorg för djuren tar sig uttryck genom praktisk handling, såsom förändrade matvanor. När det gäller jämförelsen mellan svenskfödda elever och elever med utländsk bakgrund finns det ingen skillnad på deras syn i denna fråga.

Många förklarar att de tycker att det är en komplicerad fråga att svara på och en elev hade önskat ett svarsalternativ förutom ja och nej.

Vilken av följande beskrivningar stämmer bäst in på dig när det gäller vilket förhållande människor bör ha till djur generellt sett?

Alternativ A: Djur kan användas till viss del i till exempel forskning och till livsmedelsproduktion, men de måste skyddas från onödig smärta.

Alternativ B: All användning av djur hos människan ska liknas vid slaveri och att detta bör totalförbjudas (också att äga till exempel hundar).

Alternativ C: Djur bör användas på de flesta tänkbara sätt, till exempel i forskning, på cirkusar och i köttproduktion, så länge lagen inte bryts.

Alternativ D: Djur får bara dödas om de lider, och inte användas av oss människor. Djuren har rättigheter som måste skyddas, precis som vi människor.

Alternativ E: Djur är totalt underlägsna oss människor och vi kan utnyttja dom precis som vi vill, på alla olika sätt inklusive till exempel tjurfäktning (Orlans, 1993).

Antal elever

Diagram 1. Elevernas syn på förhållandet människa – djur. Se kategorier ovan.

De fem alternativen är hämtade från Barbara Orlans klassificering, vilken på ett snabbt och enkelt sätt underlättar indelningen av elever i åsiktsgrupper (Diagram 1). Alternativ A och D är mest representerade (40 % respektive 38 %), vilka innebär ”välfärd för djur” och ”rättigheter för djur”. Dessa två alternativ är de minst kontroversiella, tillsammans med alternativ C – ”användning av djur”, som 14 % av eleverna anslöt sig till. De tre alternativen ligger i mitten av Orlans indelning och kan anses vara de minst omstridda åsikterna och dit den största massan sällar sig.

Alternativen B och E är de två ytterligheterna, ”frihet för djur” och ”exploatering av djur”, vilka endast tilltalade 4 % vardera av eleverna. Ur resultatet går det inte att utläsa någon skillnad mellan pojkar och flickor. Däremot finns det en skillnad mellan skolorna, där inte någon elev från skolan i förorten elever har angett alternativen B och E. Detta kan bero på att antalet elever som besvarat enkäten från denna skola är mindre och därför finns inte lika många åsikter representerade.

Idag använder forskarna djurförsök för att forska fram nya mediciner. Vad stämmer bäst med hur du ser på användningen av djur för att framställa mediciner (0=HELT FEL, 4=HELT RÄTT)

Tabell 2. Elevernas inställning till användandet av djur för att framställa mediciner

På denna fråga var svaren ganska jämt utspridda (Tabell 2 & diagram 2). Majoriteten (32 %) har dock valt att kryssa i alternativet i mitten. Antalet elever som angett att det är absolut fel att använda djur till forskning är lika många som angett att det är absolut rätt att använda djur. I dessa två svarsalternativ är skillnaden mellan pojkar och flickor relativt tydlig. Det är 22 % av flickorna, som anser att det är helt fel att använda djur till forskning, medan endast 11 % av pojkarna håller med. I alternativet, som anger att det är helt rätt att använda djurförsök (4), är siffrorna omvända och 28 % av pojkarna och 13 % av flickorna kryssade i denna ruta. Av majoriteten, som håller sig till mitten, är andelen pojkar och flickor lika stora.

Resultatet visar att eleverna tycker att det är lättare att vara lite neutral och försöka hitta en medelväg än att göra ett absolut ställningstagande. Det kanske lämnar utrymme för alternativ och undantag, vilket många tycks föredra.

Svarsalternativ Antal svar Fördelning % A 0.00 - 0.99 9 18.0 B 1.00 - 1.99 7 14.0 C 2.00 - 2.99 16 32.0 D 3.00 - 3.99 9 18.0 E 4.00 - 4.99 9 18.0 Total: 50 100.0 Antal obesvarade: 0

Vilka djur bör forskarna kunna använda för att skapa nya mediciner till sjukdomar (flera val är möjliga)?

Råttor och möss Grisar

Hundar Katter Apor

Forskarna ska inte få använda några djur alls Om annat djur, skriv här:

Tabell 3. Elevernas syn på vilka djur forskningen har rätt att använda inom läkemedelsindustrin.

Det var hela 78 % av eleverna som svarade att forskarna ska få använda möss och råttor till forskning (Tabell 3). Det är intressant eftersom 64 % tidigare konstaterat att människor och djur är lika mycket värda. Förklaringen till detta kan tänkas vara att många elever inte kopplar samman de båda frågorna. Det är enkelt att säga att människor och djur är lika mycket värda, men när de sedan ställs inför en fråga som denna, är de inte konsekventa.

En annan förklaring till resultatet kan vara att då elever associerar till djur, är det främst sällskapsdjur, som hundar och katter, och inte råttor och möss de tänker på. Jag förmodar att en hel del elever anser att de senare är skadedjur och många, kanske främst flickorna, har negativa känslor för dessa djur. Hundar och katter fick endast 4 % vardera. Detta, tror jag, har att göra med att många elever har hundar och katter som

Svarsalternativ Antal svar Fördelning % A Råttor och möss 39 78.0 Grisar 4 8.0 C Hundar 2 4.0 D Katter 2 4.0 E Apor 9 18.0

F Forskarna ska inte få använda

några djur alls 11 22.0 G Om annat djur, skriv här: 4 8.0

Om annat djur, skriv här:

människor insekter Får Insekter