Örebro Universitet
Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete Socialt arbete
Examensarbete Kandidatnivå, 15 högskolepoäng HT 2020
“Ankarbarn”
En kvalitativ studie om socialarbetares upplevelse av
ensamkommande flyktingbarns livssituation
Louice Granholm (950907) Shawen Jalal (980107) Handledare: Daniel Uhnoo Examinator: Maria Moberg Stephenson Datum: 2021-01-18
“Ankarbarn” - En kvalitativ studie om socialarbetares upplevelse av ensamkommande flyktingbarns livssituation
Louice Granholm & Shawen Jalal Örebro universitet
Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete Socialt arbete
Examensarbete på kandidatnivå, 15 högskolepoäng HT 2020
Sammanfattning
Under flyktingkatastrofen 2015 fick västvärldens befolkning, dess myndigheter och forskarsamhället upp sina ögon för flyktingfrågan. I samband med detta började man även se tecken på vilka sociala och psykiska konsekvenser en flykt kunde medföra, i synnerhet för barn. Syftet med studien har varit att undersöka socialarbetares upplevelse av ensamkommande flyktingbarns livssituation, med särskilt fokus på etablering och psykisk ohälsa. Studien har vidare ämnat till att undersöka hur socialarbetares förståelser är relaterade till psykologiska och sociologiska utgångspunkter. Samt hur dessa teoretiska utgångspunkter påverkar synen på ensamkommande barns behov, separation och familjeåterförening. Studien har utgått från en kvalitativ forskningsansats och har en hermeneutisk teoretisk grund. Datainsamlingen har genomförts utifrån semi-strukturerade intervjuer, där sammanlagt 5 intervjuer genomförts. Då studien grundar sig i ett hermeneutiskt vetenskapligt perspektiv har fokus legat på socialarbetarnas uppfattning. Där de teoretiska utgångspunkterna dels har utgått från socialarbetarnas uppfattningar om ensamkommande barns behov ur ett psykologiskt perspektiv, och om de ensamkommande barnen som grupp, och deras situation i samhället ur ett sociologiskt perspektiv. Varav dataanalysen av det insamlade materialet resulterat i fyra huvudteman bestående av behov, anknytning, psykisk ohälsa och nätverk. Resultatet av studien har påvisat att socialarbetare upplever att ensamkommande barn har behov av bland annat närvarande vuxna, en trygg plats att bo på, mening med tillvaron och ett nätverk av vänner. Resultatet visar även att socialarbetarna ser olika på behov, konsekvenser och etablering, beroende på om denne har en psykologisk eller sociologisk utgångspunkt.
Nyckelord: Ensamkommande barn, etablering, anknytning, behov, psykisk ohälsa, flykting, anknytningsteori, stigma, stämplingsteori
“Anchor children” - A qualitative study of social workers' experience of the life situation of unaccompanied refugee children
Louice Granholm & Shawen Jalal Örebro University
School of Law, Psychology and Social Work Social Work
Undergraduate Essay 15 credits Autumn 2020
Abstract
During the refugee catastrophe in 2015, the population of the western world, its authorities and the research community opened their eyes to the refugee issue. In association with this, they also began to see signs of what social and psychological consequences that an escape could have, especially for children. The purpose of the study has been to investigate social workers' experience of the life situation of unaccompanied refugee children, with a special focus on establishment and mental illness. The study further aimed to investigate how social workers' understandings are related to psychological and sociological views. And how these theoretical starting points affects the view of unaccompanied children's needs, separation and family reunification. The study has been based on a qualitative research approach and has a hermeneutic theoretical basis. The data collection was carried out on the basis of 5 semi-structured interviews. As the study is based on a hermeneutic scientific perspective, the focus has been on the social workers' perception. Where the theoretical starting points have partly been based on the social workers' perceptions of unaccompanied children need from a psychological perspective, and about the unaccompanied children as a group, and their situation in society from a sociological perspective. Of which the data analysis of the collected material results in four main themes consisting of need, attachment, mental illness and network. The results of the study have shown that social workers feel that unaccompanied children need active adults, a safe place to live, meaning in life and a network of friends. The results also show that social workers view needs, consequences and establishment differently, depending on whether they have a psychological or sociological starting point.
Keywords: Unaccompanied children, establishment, attachment, needs, mental illness, refugee, attachment theory, stigma, stamping theory
Förord
Att skriva en kandidatuppsats under en pågående pandemi har inte varit att föredra. Avsaknaden av att inte kunna möta våra respondenter, vår handledare och varandra har varit
påfrestande på flera sätt, men idag står vi äntligen här med en färdig uppsats. Vi vill rikta ett
stort tack till samtliga deltagare som gjort det möjligt för oss att genomföra den här studien,
och ett stort tack till vår handledare som väglett oss när vi stött på små som stora hinder. Slutligen vill vi tacka vår hejarklack av vänner & familj som funnits där och peppat oss när vi
behövt de som mest.
Louice Granholm & Shawen Jalal 2021-01-18
Innehållsförteckning
1. Inledning och problemformulering ... 7
2. Syfte och frågeställningar ... 8
3. Definitioner ... 9
3.1 Ensamkommande barn ... 9
3.2 Flykting- alternativt skyddsbehövande- övrigt skyddsbehövande ... 9
3.3 Etablering ... 9
3.3.1 Social etablering ... 9
3.4 Välmående ... 9
4. Asylprocessen och barns behov ... 10
5. Tidigare forskning ... 11
5.1 Flyktingprocessen och psykisk ohälsa ... 11
5.2 Etablering och stress ... 13
5.3 Anknytning... 14
5.4 Sammanfattande kommentarer kring tidigare forskning om ensamkommande barn ... 14 6. Teoretiska utgångspunkter ... 15 6.1 Anknytningsteorin ... 15 6.2 Stämplingsteori ... 16 6.3 Stigma ... 17 7. Metod ... 18 7.1 Hermeneutik ... 18 7.2 Kvalitativ ansats ... 19
7.4 Urval och kontakt ... 19
7.3 Datainsamlingsmetod och intervjuguide ... 20
7.4 Genomförande ... 20 7.5 Databearbetning ... 20 7.6 Kvalitetskriterier ... 22 8. Forskningsetik ... 23 9. Resultat ... 24 9.1 Behov ... 24
9.1.2 Behov av att känna sig betydelsefull ... 25
9.1.3 Behov av ett tryggt hem ... 26
9.2 Psykisk hälsa ... 27
9.2.1 Asylprocess och dess påverkan ... 27
9.2.2 Ensamhet ... 27
9.2.3 Systemet och behandling ... 28
9.3 Anknytning... 29
9.3.1 Placering genom anknytning ... 29
9.3.2 Familjeåterförening ... 31
9.4 Nätverk ... 32
9.4.1 Skyddslöshet och behov av nätverk ... 32
9.4.2 Skolan ... 33
9.4.3 Ömsesidig integration och subgrupper ... 34
10. Analys ... 35 10.1 Behov ... 35 10.2 Psykisk ohälsa ... 37 10.3 Anknytning... 38 10.4 Nätverk ... 39 10.5 Sammanfattning ... 41 11. Diskussion... 42 11.1 Metoddiskussion ... 44 12. Avslutande reflektioner ... 45 Referenslista ... 46 Bilagor ... 49
1. Inledning och problemformulering
Idag beräknas cirka 34 miljoner barn vara på flykt och där många flyr utan sina föräldrar (United Nations Children Fund, 2020). Den arabiska våren bidrog till att flyktingströmmen ökade och skapade den största flyktingvågen i modern tid. Myndigheter fick återigen upp ögonen för flyktingfrågan. Plötsligt behövde svenska myndigheter anpassa sig för att kunna ta emot den omfattningen av människor som ankom till Sverige. Myndigheter började även inse vilken påverkan flykten hade på människan, i synnerhet på ensamkommande barn. Forskning på området visar på att ensamkommande barn som grupp är utsatta för flera riskfaktorer, och löper i stor risk för att utveckla social problematik och psykisk ohälsa (Folkhälsomyndigheten, 2017). När det talas om ensamkommande barn är det även viktigt att komma ihåg att dessa inte är en homogen grupp, samtliga av dessa barn har olika kön, bakgrund, ålder och erfarenheter som de bär med sig, vilket också gör att deras behov skiljer sig åt. Ensamkommande barn som själva tillfrågats kring vilka faktorer de anser vara betydelsefulla för deras hälsa och integritet, har redogjort för att stöd, vägledning, tillgång till skola och fritidsaktiviteter är essentiella. Varav professionella som möter ensamkommande barn har en viktig roll i att uppmärksamma dessa barns utsatthet, styrkor och förmågor (Socialstyrelsen, 2020). Vilket även gör att deras upplevelse av ensamkommande barns livssituation är en intressant aspekt lyfta.
I folkhälsomyndighetens rapport (2019) uppgav nyanlända barn i åldrarna 12–18 år att de hade en god hälsa, varav en del uppgav att de hade psykiska och somatiska besvär. I samma rapport fastställdes det att barnen upplevde svårigheter med sina sociala relationer, där flertal blev illa behandlade på grund av sin bakgrund. Tidigare forskning på området konstaterar att psykisk ohälsa i form av depression, ångest och posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) är vanligt förekommande hos barn som tvingats fly (Derlyn & Broekaert, 2007). Där särskilt de som behövt fly utan sin familj och närstående generellt upplevt händelser innan, under och efter flykten som mer traumatiska än själva flykten (Hollander, 2013). Enligt Goldin, Levin, Persson & Hägglund (2001) beskrivs den största riskfaktorn för barn att utveckla psykisk ohälsa vara separation från anknytningspersonen. Där den största stressen perioden efter flykten tycks den härröra från etablering och asylprocessen, eftersom mötet med ett nytt samhälle, och dess normer samt språk kan vara psykiskt påfrestande för ensamkommande barn. Konsekvensen av den oro och stress som ensamkommande barn upplever kan resultera i psykisk ohälsa och beteendeproblematik (Derlyn & Broekaert, 2007). De svårigheter ensamkommande barn vidare tycks uppleva är framförallt brist på samhörighet och påfrestningen över att lära sig en ny kultur. Där stöd från vuxna och vänner beskrivs som nödvändiga förutsättningar för barns psykiska välmående (Söderqvist, 2014; Lundberg & Dahlquist, 2012). Detta väcker funderingar om vad det innebär att en vuxen stödjer barnet, och vilken typ av kamratskap som kan minska risken för psykisk ohälsa hos målgruppen.
Inom tidigare forskning finns kunskapsluckor och brister. Forskningen lyfter exempelvis inte vilken påverkan som separationen från anknytningspersonen har ur ett långtidsperspektiv, eller hur barnet upplever familjeåterförening samt vilken inverkan detta har på barnet. Det finns heller ingen omfattande forskning kring ensamkommande barns behov och utmaningar när de väl kommit till ett nytt land, speciellt vad gäller barn som kommer till Sverige. Utöver detta saknas fördjupad forskning kring vilka vänner som ger en positiv effekt i etablering för ensamkommande barn, och på vilket sätt stöd från vuxna kan bidra till etablering. Vilket genererar tankar kring ifall det är någon skillnad på om barnets nätverk består av redan etablerade personer, eller av individer som är i samma position som barnet själv. Detta leder till frågor kring om det föreligger en risk för ensamkommande barn att hamna i ett utanförskap när de inte får möjlighet att skapa ett socialt umgänge med andra än sina landsmän.
Det kan antas att flyktingar och ensamkommande barn är en stor och utsatt grupp i dagens samhälle och kan antas behöva stöd. Således även en viktig grupp att undersöka, dels för att öka förståelsen för hur målgruppens situation ser ut, och även för att kunna utveckla det sociala arbetet kring denna grupp. Det är till exempel viktigt att myndigheter skapar möjligheter för individer att komma in i samhället och också minska risken för psykisk ohälsa. Detta finns dessutom reglerat i lag som skyldigheter. I Socialtjänstlagen (2001:457) [SoL] 1 kap. 1§ föreskrivs det att Socialtjänstens mål är att främja individens sociala livsvillkor, jämlikhet och möjlighet till aktivt deltagande i samhället. Detta innebär att Socialtjänsten ska sträva efter att ensamkommande barns behov, livsvillkor samt etablering i samhället uppfylls så länge barnet är innanför Sveriges gränser. I 4 kap.1§ (2001:457) beskrivs det vidare att Socialtjänsten ska bidra med stödinsatser för personer som inte kan tillgodose sina egna behov. Lagtexterna anger alltså tydligt de ansvarsförhållanden som råder kring gruppen och deras rättigheter. Dock finns det inte lika tydligt föreskrivet vilka behov ensamkommande barn har, utan enbart att de har olika behov och därmed inte heller vilka typer av stöd de behöver. Vid genomgång av tidigare forskning finns en avsaknad av studier kring hur socialarbetare i Sverige uppfattar barnens välmående och etableringsprocess, där enbart brist på trygghet ses som en riskfaktor. Andra faktorer kan därför tänkas vara väsentliga, exempelvis barnens okunskap kring normer, språk och kultur i det nya samhället, eller upplevelse av utanförskap och stigmatisering i det nya landet. Vidare vilken påverkan som stigmatisering, eller icke uppfyllda behov hos barnet, påverkar risken för anslutning till subgrupper. Slutligen kan det antas att synen på riskfaktorer och konsekvenser av flykt, separation av anknytningsperson samt etableringsprocessen, skiljer sig åt beroende på vilken utgångspunkt som socialarbetare har.
Vi ser att det finns olika vägar att ta sig an frågorna om ensamkommande barns livssituation i Sverige och vilka behov gruppen har. Några exempel är att gå direkt till gruppen och samla in material från dem via intervjuer, att gå till befintlig forskning och göra en litteraturöversikt eller att gå igenom registerdata om gruppen. I den här uppsatsen tas en annan väg och den går via de socialarbetare som arbetar direkt med ensamkommande barn. Detta tycks vara en fruktbar väg att gå, då denna väg inte tycks ha ägnats lika stor uppmärksamhet som de andra i tidigare forskning. Det som däremot är väsentligt att poängtera är att det kan skilja sig mellan socialarbetarnas uppfattning och barnens egna upplevelser, vilket innebär att det som denna studie söker är inte barnens världsbild utan hur socialarbetare beskrivning och syn på ensamkommande barns situation.
2. Syfte och frågeställningar
Syftet med studien är att undersöka socialarbetares upplevelse av ensamkommande flyktingbarns livssituation, med särskilt fokus på etablering och psykisk ohälsa. Studien ämnar vidare till att undersöka hur socialarbetares förståelser är relaterade till psykologiska och sociologiska utgångspunkter. Samt hur dessa teoretiska utgångspunkter påverkar synen på ensamkommande barns behov, separation och familjeåterförening.
• Vilka behov hos ensamkommande barn upplever socialarbetare som viktiga, och vilka faktorer kan påverka målgruppens välmående och etablering?
• Hur förstår socialarbetare ensamkommande barns situation och hur är dessa förståelser relaterad till psykologiska och sociologiska perspektiv?
• På vilket sätt påverkar de teoretiska utgångspunkterna socialarbetarnas syn på separation, familjeåterförening och ensamkommande barns behov?
3. Definitioner
3.1 Ensamkommande barn
Ensamkommande barn definieras som en ”person under 18 år som anländer till Sverige utan
medföljande förälder eller annan vårdnadshavare, i regel för att söka internationellt skydd” (Nationalencyklopedin, 2020). I föreliggande studie används begreppet, och avser då
individer under 18 år som vid ankomst till Sverige står utan en ställföreträdare.
3.2 Flykting- alternativt skyddsbehövande- övrigt skyddsbehövande
Det finns olika anledningar till varför en människa tvingas fly. I Utlänningslagen (2005:716) har det skapats tre huvudgrupper av så kallade utlänningar vilka är flykting, alternativt skyddsbehövande samt övrigt skyddsbehövande. Det är olika benämningar som grundar sig i vilken anledning en person flytt från sitt hemland. I denna studie kommer dock begreppen flykting, ensamkommande flyktingbarn samt ensamkommande att användas oavsett vilken anledning som finns till varför personen flytt till Sverige. Begreppet barn kommer också att användas vilket syftar till ensamkommande barn.
3.3 Etablering
När en person kommer till Sverige startar ofta asylprocessen direkt. Det är även då som etableringsprocessen startar. Etableringsprocessen kan sägas innebära den period och de insatser som krävs för att en person ska kunna integreras i ett nytt samhälle. Enligt Länsstyrelsen Västra Götaland (2017:13) handlar etablering om ”att känna tillhörighet i samhället. Det
betyder att alla ska känna sig som en del av det svenska samhället. (…) olika grupper i samhället möts och har ett utbyte med varandra.”. Viktiga komponenter i etableringen är
myndigheter och samhället, där det största ansvaret ligger på den enskilde själv. Det är individen själv som måste engagera sig och aktivt försöka komma in i samhället. Integration och etablering finns på olika nivåer, det handlar bland annat om den sociala, kulturella, ekonomiska och den juridiska integrationen.
3.3.1 Social etablering
I denna studie kommer den sociala nivån betonas, med anledningen av att studien utgår ifrån hermeneutiken och människors egen verklighet och uppfattning. Social etablering beskrivs som en process inom etableringsprocessen där den enskilde individen assimileras in i samhällets sociala strukturer. Begreppet beskrivs som en flerdimensionell sammansättning av människor som medverkar i olika sociala relationer. Där den sociala integrationen beskrivs som en viktig komponent för flyktingars upplevelse i det nya samhället. En hög grad av social integration ger den enskilde tillträde till samhällets samtliga delar och kan eliminera segregering och utanförskap (Holt-Lundstad & Lefler, 2020). En etableringsprocess kan se olika ut för olika människor, vissa upplever sig integrerade fort medan andra tar längre tid på sig, aldrig etableras eller upplever sig etablerad i samhället. Andra betraktar de som lärt sig språket som etablerade, andra anställning och självförsörjning som tecken på etablering. Denna studie syftar till att undersöka socialarbetares uppfattning kring etablering av ensamkommande barn.
3.4 Välmående
Begreppet välmående kan också benämnas som psykisk hälsa, däremot kan detta begrepp innebära både positiv och negativ psykisk hälsa. Folkhälsomyndigheten beskriver;
“Den psykiska hälsan är grunden för vårt välbefinnande, vår hälsa och vår funktionsförmåga.
Psykisk hälsa används ofta som ett paraplybegrepp som omfattar både god (positiv) psykisk hälsa och psykisk ohälsa.”
Välmående kan anses bero på hur individens grundläggande behov uppfylls men även att bli accepterad av omgivningen. Negativ psykisk hälsa, eller så kallad psykisk ohälsa är ett negativt tillstånd som kan vara av olika allvarlighetsgrad. Psykisk ohälsa kan innebära allt från mild oro och ångest till grov depression och självmordstankar (Folkhälsomyndigheten, 2020). Psykisk ohälsa kan bestå av inre stress, ångest, depression samt posttraumatisk stress. Upplever individen att hen inte har kontroll över sin situation utan blir kontrollerad av någon extern person eller instans kan detta påverka individen negativt (Kazemi, 2009). God psykisk hälsa innebär dock ett välbefinnande med positiva känslor, det handlar inte bara om frånvaro av besvär utan om ett tillstånd som består i ett inre välbefinnande och lugn där ohälsa inte finns i nämnvärd nivå. En del i att ha ett gott välmående är ett positivt nätverk med gynnande relationer och möjlighet att använda sin fulla potential (Folkhälsomyndigheten, 2020).
4. Asylprocessen och barns behov
Studien kommer att utgå från Barnkonventionens definition av behov, men också se till hur respondenterna, de vill säga socialarbetarna som intervjuats, uppfattar Barnkonventionen och barns grundläggande behov.
Det är skillnad mellan att vara asylsökande och ha fått ett godkänt beslut på sin asylansökan. När en person kommer till Sverige för att få någon form av skydd behöver denne ansöka om asyl, vilket ger individen rätt att vara kvar i landet. Det finns olika anledningar till varför en person ansöker om asyl, men i denna studie är begreppen asyl och uppehållstillstånd kopplade till människor som kommer till Sverige som flyktingar. Ett uppehållstillstånd ger en person tillåtelse att få leva och bosätta sig i landet (Migrationsverket, 2020) Enligt FN är det en mänsklig rättighet att få söka asyl om personen är i behov av skydd på något sätt. Det finns också en princip som innebär att en person inte får avvisas asyl och utvisas till ett land där personen löper överhängande risk för förföljelse eller annan omänsklig behandling (EU, artikel 19). Uppehållstillstånd i Sverige är något som kan ges till personer som inte är medborgare i Sverige och som inte kommer från något EU-land. Asylansökan ska lämnas in till Migrationsverket som utreder och bestämmer om personen får stanna eller inte. Enligt 5 kap. 1§ Utlänningslagen (2005:716) kan uppehållstillståndet bestämmas till tidsbestämt i minst tre år eller ett permanent sådant. Ett tidsbestämt uppehållstillstånd kan ofta förlängas i slutet av perioden beroende på om personen uppfyller kraven för att få bo kvar i Sverige. Det finns också uppehållstillstånd som grundas i anknytning. Det innebär att en person som enbart har tidsbegränsat uppehållstillstånd kan få ett permanent om det finns välgrundade anledningar till att hen får stanna samt att det kan styrkas att hen har anknytning till någon som permanent får stanna i landet. Det gäller även tvärtom, alltså att föräldrar har ett barn i Sverige med uppehållstillstånd (5 kap. 3§ Utlänningslagen, 2005:716).
Ett barn kan alltså komma till Sverige utan sina föräldrar eller närstående, vilket gör att barnets behov riskerar att inte kunna bli tillfredsställda i och med att anknytningspersonen inte finns närvarande. Enligt beteendevetenskaplig forskning kan barns behov delas in i olika kategorier, vilka är medfödda, primära och sekundära behov samt biologiska, psykologiska, sociala och materiella behov. I forskningen finns det en förekommande föreställning att en del behov är mer grundläggande än andra (Alexius & Hollander, 2014). Där det i förarbetena till Socialtjänstlagen (2001:453) beskrivs att det bör finnas en helhetssyn på barns behov. Behoven
inte ska särskiljas och inget behov ska prioriteras framför ett annat, utan behoven ska bedömas i relation till varandra (SOU:1997:116). Det kan även anses som att barnkonventionen blivit av större vikt i svenska myndigheters arbete sedan konventionen blev lag år 2019. I barnkonventionen finns en grundläggande definition vad gäller barns behov. Konventionen har fyra grundläggande artiklar med rättigheter som är vägledande för övriga artiklar:
· Artikel 2, “alla barn har samma rättigheter och lika värde”
· Artikel 3 “Barnets bästa ska beaktas vid alla beslut som rör barn” · Artikel 6 “Alla barn har rätt till liv och utveckling”
· Artikel 12 “Alla barn har rätt att uttrycka sin mening och få den respekterad” (Bris, 2016).
En annan artikel som också är särskilt aktuell i föreliggande studie är artikel 10 som berör familjeåterförening. Det innebär att om ett barn ansöker om återförening, ska myndigheter och konventionsstater bemöta det på ett positivt sätt och arbeta för att en återförening ska kunna ske så humant och skyndsamt som möjligt (UNICEF Sverige, 2009)
5. Tidigare forskning
För att få förståelse kring ämnet är det till fördel att se över tidigare forskning på området. Nedan presenteras studier kring flyktingprocessen och etablering samt ensamkommande barns psykiska hälsa och anknytning. Det är både studier som utgår från barnens perspektiv men också socialarbetares eller andra yrkesgrupper som jobbar med ensamkommande barn.
5.1 Flyktingprocessen och psykisk ohälsa
Ensamkommande barn tycks enligt socialarbetare vara en sårbar grupp eftersom de kommer ensamma till ett nytt land utan föräldrar. Moberg Stephenson och Källström (2020.b) beskriver hur ensamkommande barn ofta ses som en homogen grupp med sina svagheter och styrkor. Där Maršanić, Franic & Ćurković (2017) lyfter att exempelvis faktorer som ålder, flyktupplevelsen och stöd av närstående har en betydande roll för hur stor risken är för att utveckla sociala och psykiska svårigheter. Dock tycks inte dessa faktorer påverka behov som barn under 18 år har, utan det finns en skillnad kring vilka risker som anses finnas för barn i olika åldrar. Maršanić m.fl (2017) menar att ungdomar har större tendens att hamna i missbruk och utveckla ångest jämfört med barn i skolåldern. Däremot anses barn i grundskoleålder ha större risk för att utveckla rädsla för framtiden och beteendeproblematik som utåtagerande och raseriutbrott. Flyktupplevelsen anses alltså också som en sårbarhetsfaktor som kan påverka barnen negativt. Hollander (2013) redogör för hur traumat är tredelat, innan, under och efter flykten. Varje fas består av olika påfrestningar som kan leda till posttraumatisk stress (PTSD). Ovissheten kring om den enskilde kommer överleva, och den anpassning individen behöver genomgå vid ankomst till ett nytt land tycks vara påfrestande faktorer för barnen (Fazel och Stein, 2002). En känsla av maktlöshet och ensamhet är något som socialarbetare upplever att många barn lever med och som de anser vara en av de största riskfaktorerna för ensamkommande barn (Herz & Lalander, 2017). Det tycks dock finnas vissa skiljaktigheter mellan socialarbetarnas uppfattning och barnens egen upplevelse. Enligt Eide och Hjerm (2013) upplevs barnen ha mycket resurser och att de ser positivt på framtiden i det nya landet. Där barnen strävar efter integration, vänskap och liknande. Det kan vittna om att socialarbetarna drar egna slutsatser som möjligtvis inte stämmer överens med deras. Det är även därför det är
viktigt att i denna studie komma ihåg att socialarbetarna är den sekundära källan, och därför kan deras svar inte tas som sanningen för hur barnen uppfattar sin situation.
Vidare så upplever socialarbetare att asylprocessen kan ha stor påverkan på barnen då asylprocessen kan ta lång tid. Det anses kunna bidra till påfrestningar för individen och där denne kan bli retraumatiserad i själva processen. Ungdomar uppfattas framförallt påverkas negativt av asylprocessen i och med att en inre stress och oro uppstår i samband med ovissheten som kan råda i väntan på beslut (Hollander, 2013). Kohli och Mather (2003) menar dock att myndigheter inte uppfattar någon skillnad vad gäller risken för psykisk ohälsa om barnet kommer ensam eller med familjen. Herz och Lalander (2016) kritiserar detta fenomen eftersom det kan anses som problematiskt om svenska myndigheter ser barn som flytt som en homogen grupp. Det upplevs som ett argument till att denna studie faktiskt behövs eftersom syftet är att undersöka hur socialarbetare i Sverige uppfattar ensamkommande barns behov för att analysera huruvida de faktiskt ser flyktingbarn. Däremot är fokus på att analysera hur socialarbetares perspektiv påverkar synen på vad barnen behöver för att minska risken för att inte etableras samt utveckla psykisk ohälsa. Det tycks finnas skiljaktigheter kring vilka komponenter som personal på myndigheter anser påverkar barnen främst när de anlänt till ett nytt land. Fazel & Stein (2002) beskriver att tre typer av riskfaktorer har uppfattats i arbetet med ensamkommande barn, dessa riskfaktorer påverkar eventuella psykiska problem hos flyktingbarn som anlänt till ett nytt land. De lokaliserade faktorerna är föräldrafaktorer, barnfaktorer och miljöfaktorer. Föräldrafaktorerna innefattar arbetslöshet, dödsfall, separation från föräldrarna eller att barnet får observera föräldrarnas hjälplöshet. Barnfaktorerna innefattar bland annat upplevd eller bevittnande av flertal traumatiska händelser. Där miljöfaktorer bland annat avser fattigdom och kulturell isolering.
Moberg Stephenson och Källström (2020.a) beskriver också i sin studie hur svenska socialarbetare uppfattar barnens situation och vad som påverkar dem mest när de väl anlänt till det nya landet. Men de intervjuade socialarbetarna lokaliserade andra komponenter som påverkade barnen. De intervjuade socialarbetarna i studien lokaliserade känslan av ensamhet, avsaknad av stöd i det nya boendet samt alienation i den nya omgivningen. Det innebär att denna studie kan bidra till att undersöka och förstå hur socialarbetare uppfattar barnens riskfaktorer och också vilka möjliga behov som krävs för att minska risken för psykisk ohälsa och andra negativa konsekvenser. Däremot tycks det vara skillnad på hur socialarbetare uppfattar barnens situation och hur barnen själva upplever det. Socialarbetare upplever generellt att ensamkommande barn är en extra utsatt grupp och känsliga för påverkan vilket gör att de behöver mer stöd och hjälp för att möjliggöra en etablering och motverka ensamhet (Hollander 2013). Likt Eide & Hjern (2013) beskriver Moberg Stephenson och Källström (2020a) i sin studie där de intervjuat ensamkommande att barnen själva upplever sig ha mycket resurser och ser positivt på framtiden i Sverige. Flertalet av barnen bodde hos släktingar och kände en trygghet och samhörighet med de personer de bor hos. Vidare beskriver Fazel & Stein (2002) att en riskfaktor är kulturell isolering där barnen möjligtvis lever efter andra normer som kan leda till att de inte får deltaga i fritidsaktiviteter eller umgås med andra vänner. Forskarna uppger att socialarbetarna vittnar om att det är särskilt vanligt för de barn som bor hos anhöriga och att speciellt flickor är utsatta. Detta säger tvärtemot vad barn själva upplever då Moberg Stephensson och Källström (2020.b) uppger att barnen finner mening i att de just deltar i aktiviteter och att även de kvinnliga respondenterna i studien deltar i fritidsaktiviteter som exempelvis simning.
Sammanfattat kan det sägas att det utifrån tidigare forskning finns skillnader mellan barnens upplevelser och socialarbetarnas uppfattning av barnens upplevelser. Vidare fastställer tidigare forskning är att upplevelsen av att tvingats fly och själva flyktprocessen kan antas påverka människan oavsett ålder, kön och liknande. Men att det måste vara skillnad mellan ensamkommande barn och barn som kommit till Sverige med anhöriga. Det finns även olika riskfaktorer som socialarbetare har lyft i tidigare forskning som exempelvis separation från anknytningspersonen, anslutandet till subgrupper och ensamheten som kan uppstå vilket anses bidrar till utveckling av psykisk ohälsa. Ett argument denna studie använder sig av är att barn är under utveckling och att det rimligtvis också bör vara så att barnen, beroende på ålder har olika behov. Detta eftersom de uppfattat olika saker samt att det inte går att se att ensamkommande barn, och barn som flytt tillsammans med sina anhöriga har samma riskfaktorer och behov. Detta ska däremot inte tas upp vidare och det kommer heller inte göras någon jämförelse mellan grupperna utan denna studie ska fokusera på ensamkommande barn och socialarbetarnas syn på målgruppens situation.
5.2 Etablering och stress
Internationell forskning menar att barn tycks påverkas i en mer negativ utsträckning än vuxna av de trauma som en flykt medför (Fantino & Colak, 2001: Jackson, 2005). Ett exempel på det är att barn vid ankomst till ett nytt land, generellt uppvisar, i kontakt med myndigheter, grövre symtom på psykiska problem som posttraumatiskt stressyndrom, ångest och depression än vuxna. Dessa psykiska problem anses enligt myndigheter härröra från konsekvenserna av att barn behöver anpassa sig till en ny kultur och ett språk de inte är bekanta med. Enligt Neureiter (2019) ställs det generellt vissa krav på nyanlända som myndigheter och det nya samhället förväntar sig att individen ska uppnå. Ett krav är exempelvis språkkurser och att individen snabbt ska lära sig det nya språket. Det antas att dessa krav skapar en viss stress hos den som flytt och som dessutom har minnen av själva flykten som har påverkat individen i någon mån. Språkkurserna har visat sig enbart bidra till ekonomisk integration men inte etablering på den sociala nivån. Trots detta finns den förväntan att språket ska förstås och kunna bemästras snabbt av individen. Trots att personer, i och med kravet på språklektioner av myndigheter anses gynnas, krävs fokus på andra åtgärder för att den enskilde individen ska främjas i frågan kring etablering. Barnen själva upplever att språket är något de vill lära sig och att det inte bidrar till någon stress utan snarare motivation till att lära sig svenska och bli mer delaktig i samhället (Moberg Stephenson & Källström, 2020.b). Det verkar som myndigheter antar att individen själv aktivt ska handla för att etableras i det nya samhället. Men att dessa forskare i sin studie upplevde att barnen aktivt arbetar för att etableras och må bra, men att de själva inte anser det som en riskfaktor för psykisk ohälsa. Derlyn och Broekhaert (2007) beskriver dock i sin studie att barnen präglas av mer grov stress än vuxna i frågan kring etablering. Som nämnt tycks socialarbetare uppleva att barn påverkas i större grad av flyktupplevelsen där psykisk ohälsa hos barn uppstår till följd av traumatiska upplevelser. Samtidigt ska barnet aktivt handla för att skapa möjligheter för att etableras även på den sociala nivån. Förutom psykisk ohälsa finns andra risker med att inte integreras på den sociala nivån. För barn kan det handla om beteenderelaterade problem eller förvirring kring vem man själv är. Det i sig kan leda till att ensamkommande barn ansluter sig till subgrupper och kriminella (Neureiter, 2019). Stressen för att inte lyckas etableras anser Neureiter (2019) som den största riskfaktorn för att barn ska ansluta sig till subgrupper. Återigen finns ytterligare en förklaringsmodell med riskfaktorer för ensamkommande barn. Det kan förmodas att de socialarbetare som intervjuats av exempelvis Derlyn och Broekhaert (2007) har en annan utgångspunkt i sin världsbild som påverkar synen på vilka riskfaktorer som finns för ensamkommande barn, eller att de har andra erfarenheter som påverkar vilka riskfaktorer de ser. Skillnaden kan också sägas bero på att Derlyn och
Broekhaerts (2007) studie inte är gjord i Sverige. Det ger ytterligare ett argument för att denna studie kan bidra med mer förståelse för Sveriges socialarbetare och undersöka om även de kan se stress som en anledning till svårigheter för etablering och psykisk ohälsa.
5.3 Anknytning
Ensamkommande barn anses alltså som en sårbar grupp, speciellt på grund av att de blivit separerade från sin anknytningsperson men också att de ensamma måste försöka etablera sig i samhället. Enligt socialarbetare anses den främsta sårbarhetsfaktorn vara separationen från anknytningspersonen och att detta kan leda till att individen utvecklar psykisk ohälsa (Herz & Lalander, 2017). Även Stauffer (2008) menar att separationen från sin anknytningsperson utgör den främsta faktorn som påverkar framförallt flyktingar i tonåren. De socialarbetare som intervjuats uppfattar att barnens upplevelse av separationen är starkt präglat av stress och ångest och som senare utvecklas till psykisk ohälsa. Vilket senare bidrar till ångest just på grund av att de inte vet vart sina anknytningspersoner är eller hur de mår. Däremot visar Moberg Stephenson och Källströms (2020.b) studie att barnen ofta har kontakt med sin familj via telefon eller internet, de barn som inte har någon kontakt med sina anknytningspersoner har generellt valt det själv av olika anledningar.
Påfrestningarna som en flykt kan medföra anser respondenterna i Montgomerys (2008) studie påverkar den anknytning som barnet tidigare haft. Där de farliga situationer som barnet utsatts för anses bidrar till att barnet senare söker sig till farliga situationer eller kriminella grupperingar istället för att försöka knyta an till någon närvarande vuxen som är etablerad. En studie gjord av Lundberg och Dahlquist (2012) visar dock att barn som tidigare haft en trygg anknytning påverkas under flykten som leder till att barnet får en försvagad anknytning. Respondenterna i studien menar att flyktprocessen är skadlig i och med att barnets anknytningsperson också påverkas av traumat och den oförutsägbarhet som flykten innebär.
Att barnet redan innan flykten upplevt att föräldrarna inte alltid kan bemöta deras behov på grund av den fara de lever i menar Stauffer (2008) är korrelerat med en otrygg-desorganiserad anknytning. Traumat som barn upplever innan, under och efter en flykt påverkar kognitiva, sociala, emotionella och fysiologiska funktioner. Det i sin tur anses påverka barnets förmåga att knyta an till andra vårdgivare längre fram (a.a.). Lyckas barnet dock knyta an till en annan vuxen i det nya landet tycks det dock, med grund i vad respondenter i den tidigare forskningen säger, finnas en brist på förståelse kring vilka konsekvenser detta kan leda till när barnets familj väl kommer till Sverige. Den tidigare forskningen som är gjord av exempelvis av Lundberg och Dahlquist (2012) har enbart fokus på själva separationen och inte vilka konsekvenser det kan bli vid en återförening. Inte heller Herz och Lalander (2017) berör ämnet om återförening. Det kan anses vara en stor brist i tidigare forskning eftersom det kan antas vara en viktig del i barnets liv.
5.4 Sammanfattande kommentarer kring tidigare forskning om ensamkommande barn
Sammanfattningsvis kan det sägas att tidigare forskning visar att det finns skillnad kring vad socialarbetare anser som den största riskfaktorn för ensamkommande barn. Det framkommer även att myndigheter tycks se alla barn som flytt som en homogen grupp med liknande styrkor och svagheter oavsett om de är ensamkommande eller tillsammans med anhöriga. Generellt kan det dock sägas att socialarbetare uppfattar osäkerhet, oro för sin situation och brist på kontakt med nära anhörig som viktiga faktorer som har negativ inverkan på barn. Just separationen från anknytningspersonen tycks vara en viktig del i socialarbetarnas syn på barnens behov och den
psykiska ohälsa som följer av separationen tycks vara en stor riskfaktor för att barnet ska hamna i subgrupper. Vad som däremot inte berörs är återföreningens påverkan på barnen och hur återföreningen med anknytningspersonen bidrar till antingen minskade risker för utanförskap och psykisk ohälsa eller tvärtom. Det som tydligt framgått i arbetet med tidigare forskning är att det tycks som att socialarbetare utgår från olika perspektiv, men att det inte framkommer i studierna. Socialarbetarens världsbild borde påverka vilken syn hen har på ensamkommande barns situation och vilka behov som är viktiga att bemöta.
6. Teoretiska utgångspunkter
I följande kapitel redovisas de teoretiska utgångspunkterna som använts i föreliggande studie. Den första handlar om anknytningsteorin varav den andra om stämplingsteorin och begreppet stigma. Då studien grundar sig i hermeneutiskt vetenskapligt perspektiv ligger fokus på socialarbetares uppfattningar. Det innebär att de teoretiska utgångspunkterna har utgått dels i socialarbetares uppfattningar om ensamkommande barns behov i ett psykologiskt perspektiv (anknytningsteoretiskt), dels på uppfattningar om ensamkommande barnen som grupp och deras situation i samhället i ett sociologiskt perspektiv (stämplingsteoretiskt).
6.1 Anknytningsteorin
Havnesköld och Risholm Mothander (2009) redogör för att ”anknytningsteorin handlar om
betydelsen av nära känslomässiga relationer”. Vilken form av anknytning ett barn har delas i
ett system av beteenden, innehållande fyra olika anknytningsmönster, trygg,
otrygg-undvikande, otrygg-ambivalent och otrygg-desorganiserad anknytning. Tryggt anknytningsmönster innebär att barnet uppvisar balans mellan utforskande och önskan om närhet. Det är ett resultat av att barnet har erfarenhet av att vid behov eller fara utnyttja anknytningspersonen för stöd (Broberg, Risholm Mothander & Granqvist, 2020). De otrygga anknytningsmönstren innebär dock att barnet inte har någon balans mellan utforskande och närhet. Där anknytningsmönstret otrygg-ambivalent visar på att anknytningspersonen är tillgänglig men otillräcklig. Barn med detta anknytningsmönster vet oftast inte hur föräldern kommer att svara på behovet av trygghet (Havnesköld & Risholm Mothander, 2009). Barn som har någon form av otryggt anknytningsmönster använder olika typer av strategier för att få sina behov tillfredsställda. Varav den sistnämnda anknytningen, otrygg-desorienterad anknytning betraktas som den allvarligaste formen av otrygg anknytning. Denna form av anknytning benämns inte som ett anknytningsmönster, för att det i sin helhet saknar ett mönster (Broberg m.fl, 2020). Barn som har denna form av anknytning har under senare tid påvisat ett beteende som utgör en riskfaktor för senare problem. Barnet kan ha erfarenhet av att anknytningspersonen är våldsam, hotfull eller otäck, vilket resulterar i att barnet stelnar i sin egen rädsla och hamnar i kläm mellan att närma sig eller fly (Havnesköld & Risholm Mothander, 2009). Vad som avgör vilken typ av anknytning ett barn utvecklar beskrivs grunda sig i två faktorer. Den första handlar om yttre påverkan från miljön, och om närvaro eller frånvaro, helt eller delvis från en pålitlig person som har villighet och förmåga att utgöra en trygg bas under barnets livsfaser. Där den andra faktorn å andra sidan handlar om det inre. Det handlar om förmågan eller oförmågan hos en individ att kunna identifiera en annan person som är villig och pålitlig samt utgör en trygg bas. Att de två kan samarbeta och ha en ömsesidig givande relation (Broberg, Almqvist, Mothander & Tjus, 2015).
Bowlby som utvecklade teorin om anknytning ansåg att barn har grundläggande medfödda behov av närhet och skydd. Varav behoven behöver tillfredsställas med hjälp av barnets
anknytningsperson, eftersom ett barn ensamt inte kan sörja för sin överlevnad. Genom att anknytningspersonen/personerna hjälper barnet att överleva, och möta sina primära och essentiella behov av omvårdnad, kommer de även resultera i att barnet knyter an till dessa personer. Anknytningen beskrivs vidare ha en viktig roll i ett barns mentala utveckling, eftersom anknytning i sig är mentala representationer, varav dessa representationer har en inverkan på barns utveckling i sin helhet (Broberg m.fl, 2008). Definitionen av anknytningsperson är den som har det primära ansvaret för omvårdnad och som står närmast barnet, den som barnet söker sig till för att tillgodose sina behov. Det innebär att ett barn också kan knyta an till någon annan än en biologisk förälder (Havnesköld m.fl, 2009). I anknytningsteorin är större delen av fokus på spädbarnets anknytning till en nära vuxen, dock sker anknytning under hela uppväxten. Eftersom definitionen av anknytningsperson just är att en människa som har det primära ansvaret för omvårdnad, och den som barnet söker sig till för att tillgodose sina behov, kan det vara så att en annan närstående som har hand om barnet, kan bli barnets nya anknytningsperson (Broberg, m.fl 2020). Ett barn som upplever att hens behov inte blir tillgodosedda av sin anknytningsperson kan ha en strategi som går ut på att just knyta an till någon annan som hen märker kan uppfylla dennes behov av omvårdnad och trygghet (Havnesköld m.fl, 2009).
Teorin om anknytning innefattar individens generella utveckling och även om människans individuella olikheter vad gäller relationella erfarenheter. Anknytningsteorin används som ett vägledande verktyg när barns tidiga känslomässiga beteenden ska tolkas, och även när vi behöver säga något om barnets framtida socioemotionella anpassning, samt bedöma vilka eventuella risker ett barn kan stå inför. Utöver detta kan teorin användas för att finna förklaringar kring hur trauma kan påverka den enskildes utveckling. Vidare få oss att förstå hur trygghet kan påverka kvalitén på relationer som en individ har till sina vänner, syskon och sin partner (Havnesköld mf.fl, 2009). I föreliggande studie kommer teorin att användas för att synliggöra, och analysera respondenternas resonemang kring ensamkommande barns anknytning vid separation från sina primära anknytningspersoner. Vidare hur anknytningen påverkas vid familjeåterförening och om målgruppens förmåga att knyta an till andra. Genom att applicera anknytningsteorin på respondenternas uttalanden kan vi tillskriva respondenternas upplevelser egenskaper som ger de en mening och innebörd. I samband med att dessa delar får en innebörd går det även att få ihop en helhet och på så vis uppnå förståelse, vilket eftersträvas inom hermeneutiken. Således kan även helheten i sig ge oss en djupare förståelse för delarna och de olika teoriers användning. Detta kan då mynna ut i att innehållet i respondenternas subjektiva upplevelser får en mening, som i sin tur ger oss en förståelse för hur de upplever ensamkommande barns livssituation.
6.2 Stämplingsteori
Stämpling bygger på att det i samhället finns en viss uppsättning av regler, normer och
värderingar där stämpling blir aktuell när någon inte följer dessa. Normer, regler och
värderingar kan skilja sig åt mellan olika samhällen vilket gör att det kan uppstå en krock för människor som möter en ny kultur där dessa för individen är okända (Knutagård, 2016). Med andra ord är institution något kontextbundet som kan skapa problematik för en individ som inte har införlivat dessa regler och normer. När en individ eller grupp inte anses följa de regler och normer som finns i samhället, det som medborgarna i just det samhället uppfattar som sin verklighet, kan det bli problematiskt då en individ kan upplevs som avvikande (Lindqvist & Nygren, 2016). Stämpling sker alltså genom att människor i sin verklighet tolkar någon som avvikande, någon som inte följer de oskrivna reglerna (Becker, 2006). En person som behandlas som avvikande kan till slut uppleva sig själv som avvikande även om hen från början inte såg
sig själv som det. Stämpling kan sägas vara upprepade negativa reaktioner från omgivningen som gör att personen omskapar sin självbild så att den mer och mer bekräftar andra människors
verklighetsbild av denne (Goldberg, 2000). Det kan enligt Berg (2015) bli en negativ cirkel där
det skapas förväntningar på individen att den ska uppträda på ett visst sätt, vilket gör att hen försöker uppfylla de förväntningar som finns Det är ingen individuell egenskap som gör att en person anses som avvikande utan något som sker genom en relationell process (Becker, 2006). Enligt Beckers teorier är grupper inte avvikande utan blir avvikande genom en social process. Berg (2015) beskriver ”avvikare avviker alltid från något. Svart är svart enbart mot vitt.” Det innebär att vi enbart kan se och uppleva att någon är avvikande beroende på kontext och vad som sker i mellanmänskliga relationer. I en individs verklighet kan förståelse enbart framgå genom att sätta det i en kontext, i relation till andra människor, och genom maktutövande stämplas ett visst beteende eller attribut som avvikande (Berg, 2015).
6.3 Stigma
Det är naturligt att prata om stigma i samband med stämplingsteori, då en individ inte följer samhällets uppsatta normer, invånarnas verklighet om hur en ska bete sig kan individen upplevas som avvikande och stämplas. Genom att bli stämplad som avvikande kan individen då stigmatiseras. Den stigmatiserade individen har en egenskap som inte majoriteten har vilket innebär att det också finns, i människors världsuppfattning en definition på vad en normal människa är. Som avvikande kan en enskild bli stigmatiserad, det vill säga inte bli inkluderad i samhället (Giddens, 2003). Det kan skapa en upplevelse av att stå utanför och inte ha möjlighet att etableras i samhället. Ur ett annat perspektiv kan majoritetssamhället uppleva att individen är främmande och skapar osäkerhet när personen inte lever efter det som samhället uppfattar som normalt. Människor har tendens att kategorisera andra, vilket även sker när en individ inte följer normer och regler, denne kategoriseras som avvikande och stämplas som detta. Andra upplever hen som felaktig och utstött (Goffman, 2006). Enligt Goffman finns det olika typer av stigma, nämligen kroppsligt stigma, karaktärsstigma samt stigma som är betingat av härkomst. I denna studie är härkomst betingat stigma det som är aktuellt. Stigmat kan då innebära att andra människor som har attribut som stämmer överens med majoritetsbefolkningen i Sverige, uppfattar att de har en överlägsenhet (Goffman, 2006).
Teori kring stämpling och stigma avser individens förmåga att genom sociala processer beteckna eller stämpla personer som avvikande vilket i sig kan bidra till att de stigmatiseras och hamnar utanför samhället. Stämplingsteori och stigma kommer att användas som analysverktyg och vägledning för att få teoretisk förståelse för respondenternas uttalanden. Då studien har hermeneutisk grund kommer inriktningen för stigma och stämpling att vara förståelse för hur socialarbetarna uppfattar barnens upplevelse av utanförskap och eventuell känsla av att vara avvikande. Begreppens användningsområde är även att kunna ha en grund i sin kritiska syn för vad respondenterna uttrycker. Detta för att inte ta allting vad respondenterna säger som sanning utan att studien också har en teoretisk förankring.
7. Metod
I följande kapitel redovisas vilka metoder som använts för att genomföra studien. Kvalitetskriterier relevanta för studien beskrivs och en diskussion kring forskningsetik förs. Övergripande har studien utgått från en kvalitativ forskningsansats, varav datainsamlingen genomförts med hjälp av semi-strukturerade intervjuer. Urvalet har i grunden varit målstyrt, där vi använt oss av snöbollsurval och sammanlagt har totalt 5 respondenter deltagit i studien. En intervjuguide har upprättats inför datainsamlingen och samtliga intervjuer har transkriberats. Vidare har resultatet bearbetats med hjälp av meningskoncentrering.
7.1 Hermeneutik
I denna studie har hermeneutik använts som vetenskapsteoretisk utgångspunkt. Hermeneutisk utgångspunkt passar bra om studiens syfte är att ta reda på individers egen uppfattning om sin verklighet eller upplevelse av ett fenomen (Westlund, 2009). Vi är intresserade av att förstå och tolka socialarbetarnas upplevelse av sin verklighet i arbetet med ensamkommande barn. Det handlar med andra ord om att vi genom empatisk förståelse ska få en uppfattning kring socialarbetarnas inre värld och hur de ser på ensamkommande barns behov, förmåga till etablering och psykiska hälsa. Utgångspunkten är att verkligheten och fenomen är skapade och en produkt av individers tolkningar och erfarenheter (Ödman, 2007). Det finns ingen oberoende värld utanför oss då den är beroende av människan. Socialarbetarna uppfattar förmodligen ensamkommande barn och deras behov på olika sätt, utifrån vad Westlund (2009) beskriver är detta helt korrekt enligt hermeneutiken då ingen människa objektivt kan tolka ett fenomen. Westlund (2009) beskriver Gadamers teori om att vår förståelse bygger på fördomar. Gadamer menar att “kunskap om vad andra gör och säger, om vad deras handlingar och yttranden
betyder, beror alltid på en viss bakgrund eller kontext av andra meningar, föreställningar, värden, praktiker och så vidare”. Alltså är det omöjligt för oss att i vår studie tolka fenomenets
delar och helhet utan förförståelse, erfarenheter och kunskap.
Ett centralt tankesätt inom hermeneutiken är att forskaren utför dubbeltolkning, det innebär att forskaren tolkar någon annans tolkning av ett fenomen i dess kontext. Hermeneutiken anser att det inte är möjligt att göra en objektiv tolkning av det deltagarna språkligt förmedlar (Ödman, 2007). Även om det är oundvikligt att göra en subjektiv tolkning, och enligt hermeneutiken godkänt måste vi vara medvetna om vår förförståelse i mötet med socialarbetarna. Dubbeltolkningen är en förutsättning för att kunna få en förståelse för socialarbetarnas inre värld. Förutom dubbeltolkning krävs det att vi ser till både helheten och delarna i socialarbetarnas uttalanden. Processen att gå från helhet till delar och tvärtom kallas för den hermeneutiska cirkeln vilket vi bör använda oss av med tanke på att vi har hermeneutik som vetenskaplig grund. Vidare innebär den hermeneutiska cirkeln att vi ser till delarna i fenomenet men också till helheten, då det inte går att få förståelse för helheten av fenomenet om inte delarna förstås och tvärtom. På det sättet blir uppfattningen av verkligheten djupare och mer komplex. Sammanfattningsvis har vi i arbetet, för att få förståelse, tolkat vad socialarbetarna redan tolkat utifrån sin livsvärld och sett det utifrån deras kontext samt sett till både delar av socialarbetarnas verklighet men även helheten. För oss har det även varit viktigt att inte ta respondenternas uttalanden för sanning då det är deras subjektiva tolkning utifrån deras perspektiv som bygger på erfarenhet, förförståelse och utgångspunkt. Just för att det handlar om subjektiva tolkningar har vi i vårt arbete argumenterat för vår dubbeltolkning och slutsatsers rimlighet. För att även övertyga läsaren har vi gjort en tydlig redovisning av analysprocessen och hur samstämmigheten mellan helheten och delar tolkats på ett godtagbart sätt.
7.2 Kvalitativ ansats
Syftet med studien var att undersöka deltagarnas uppfattningar och upplevelser av ett fenomen. Därmed ansågs en kvalitativ ansats som given. Inom kvalitativ ansats är fokus generellt sätt mer på ord och uttryck, till skillnad på kvantitativ ansats som är lämpad för siffror och skapandet av statistik (Hjelm, 2014). I denna studie var det ord som var av relevans och deltagarnas uttryckssätt. Det tycks som att majoriteten av tidigare forskningen som tidigare tagits upp i studien har använt sig av kvalitativ ansats och därför ansågs det lämpligt att även i denna studie använda sig av en kvalitativ metod.
Inom kvalitativ forskning är det vanligt att teori uppkommer genom empiri, så kallad induktiv ansats. Vad som också är genomgående inom kvalitativ forskning är att det ofta är interpretativistisk, med andra ord att fokus ligger på förståelse för hur deltagarna tolkar verkligheten och på så sätt får kunskap om den (Fejes & Thornberg, 2009). Det handlar inte om en objektiv sanning och verklighet, utan forskaren kan få bild av en relativ sanning utifrån deltagarnas upplevelse av verkligheten. Vilket stämmer väl överens med denna studies hermeneutiska utgångspunkt. Vi utförde en dubbeltolkning, det vill säga tolka socialarbetares tolkning av de ensamkommande barnens verklighet och uppfattning samt deras situation och eget välmående. Vi använde oss av induktiv ansats genom att vi först samlade in material, empiri, för att sedan analysera och använda oss av teorier. Målet i kvalitativ forskning är således att förstå det material som ska analyseras (Hjerm & Lindgren, 2014). Den data som samlas in från deltagarna i denna studie behöver förstås för vidare kunna analyseras och generera i slutsatser.
7.4 Urval och kontakt
Frågeställningarna i studien gav riktlinjer för vilka respondenter som var lämpliga att intervjua. Då det var relativt snäva urvalskriterier för att en individ skulle betraktas som en passande respondent,kan det sägas att studien utgått från ett målstyrt urval . De kriterier som valts var att respondenterna behövde vara personer som i dagsläget arbetar med ensamkommande barn och dessutom utbildade socionomer. Det innebar exempelvis att även om en person arbetat med ensamkommande barn som inte vidareutbildat sig inte ansågs som lämplig. Men trots att vi haft snäva urvalskriterier kring arbetsuppgifter och utbildning har vi inte haft något krav angående ålder, könstillhörighet eller konkret arbetsplats. Våra respondenter har varit i olika åldrar, har haft olika könstillhörighet och varit från olika kommuner i Sverige. Det har däremot inte varit något vi tagit hänsyn till eller sökt efter eftersom det ansetts irrelevant.
Vi valde att skickades ut mejl till olika verksamheter som arbetar med ensamkommande barn runt om i Sverige. Samtliga fick erhålla ett informationsbrev via mejl innehållande bland annat studiens syfte och rätten till att dra tillbaka sitt deltagande. Tillsammans med de respondenter som var intresserade av att delta i studien fastställdes sedan datum och tid för intervju. Det var till en början svårt att komma i kontakt med passande respondenter som ville deltaga i studien, men efter att vi lyckats etablera kontakt med en socionom som arbetar med ensamkommande barn bad vi hen att kontakta andra personer med samma profession och arbetsuppgifter. Detta arbetssätt är vad Bryman (2018) kallar för snöbollsurval, det vill säga forskare tar kontakt med en individ som är passande för det urval som gjorts vilken i sin tur tar kontakt med andra personer som uppfyller inkluderingskraven. Vårt mål var att ha åtta respondenter men det var svårt att få tag på så många, dessutom så fick vi förståelse för hur mycket material en intervju ger. Då togs beslutet att det fick räcka med fem intervjuer då respondenterna givit så mycket information som senare kunde användas till analysförfarandet.
7.3 Datainsamlingsmetod och intervjuguide
Det ansågs som att semistrukturerade intervjuer var den insamlingsmetod som var bäst lämpad för att få information kring respondenternas uppfattning om sin verklighet. Enligt Westlund (2009) går det helt i linje med hermeneutisk grund att använda sig av en datainsamlingsmetod som möjliggör det för deltagarna att få utrymme till att beskriva sin inre värld. Vi ansåg det som en fördel att deltagarna fick utrymme att beskriva ensamkommande barns situation utifrån sitt perspektiv. Ett annat argument för att vi skulle använda semistrukturerade intervjuer är att tidigare forskning, bland annat Goldin, Levin, Persson & Hägglund (2001), har använt sig av semistrukturerade intervjuer. Men intervjuerna var också underlag för att besvara studiens syfte och frågeställningar och därför behövde vi ha någon form av struktur. Därför utformade vi en intervjuguide med huvudteman etablering, barn och socialarbetares utgångspunkter (Se bilaga 1). I intervjuguiden skrevs, för varje tema, inledande frågor vilka utformades för att respondenterna skulle ge rika och spontana beskrivningar. Vid tillfällen där respondenterna inte gav utförliga svar användes sonderingsfrågor för att uppmana respondenterna att fördjupa sina svar. Intervjuguiden hjälpte oss vid intervjutillfällena och i flera av intervjuerna besvarade socialarbetarna flera frågor i en vilket gjorde att vi fick ställa följdfrågor för att inte få för ytliga svar.
7.4 Genomförande
Som tidigare beskrivet har vi använt oss utav ett målstyrt snöbollsurval. Med anledning av att det varit svårt att finna respondenter som kunnat delta i studien, har vi genom snöbollsurval fått kontakt med totalt fem deltagare. Respondenterna i studien är geografiskt utspridda och på grund av den rådande pandemin i samhället har kontakten med dessa begränsats till digitala kontaktformer. Detta i syfte att inte utsätta oss själva eller deltagare för någon onödig risk. Intervjuerna inleddes med en etisk diskussion där vi tydliggjorde för respondenten vilka rättigheter hen har och hur vi skulle komma att förvara materialet för att ingen obehörig skulle ha åtkomst till det. Det beskrevs även för respondenten att vi inte var intresserade av hens namn eller konkret arbetsplats. På grund av Covid-19 valde vi att begära muntligt samtycke då vi fysiskt inte kunde träffa personen så hen kunde skriva på en samtyckesblankett. Vi gjorde en avvägning kring att det är större risker för respondenten om hen skulle skicka samtycket via posten till oss än att hen skulle ge sitt samtycke muntligt. Det samtycke vi frågade efter var huruvida respondenten ville deltaga i studien, om vi fick spela in intervjuerna samt transkribera dessa.Vi gav även information kring hens rättigheter som respondent och hur vi behandlar hens personliga uppgifter. I linje med de etiska riktlinjerna valde vi att spela in intervjuerna med hjälp av utrustning som tillhandahölls av Örebro Universitet. Efter varje intervju har inspelningen transkriberats för att strukturera de material som framkom i intervjuerna och för att förbereda inför studiens analysfas. Kvale & Brinkman (2014) redogör för att transkribering innebär att transformera. Genom att transkribera översätts muntligt språk till ett skriftligt skrivet språk. För oss har det varit viktigt att erhålla svar och uttalanden med talspråklig karaktär, eftersom det går i linje med den hermeneutiska grunden som studien vilar på.
7.5 Databearbetning
Enligt Hjelm och Lindgren (2014) är metod ett systematiskt tillvägagångssätt som går att styrka i forskningsresultatet. Det systematiska tillvägagångssättet kan sägas innebära allt från insamling och att denna sker strukturerat för att kunna möjliggöra en sammanställning. Till att bearbetning och analys sker systematiskt. Detta är en särskild utmaning för kvalitativ metod.
Avsnittet syftar till att så utförligt som möjligt presentera hur bearbetning och analys gått till i studien.
Meningskoncentrering
För att bearbeta och analysera det material vi samlat in i vår studie har vi använt oss av meningskoncentrering. Meningskoncentrering bygger på kodning och avser att dra samman respondenternas uttalanden från intervjuerna till förkortade formuleringar. Respondenternas yttranden ”pressas samman” där huvudinnebörden av yttrandet formuleras om med ett få antal ord. Nedan återfinns (figur 1) som illustrerar tydligt hur vi använts oss av meningskoncentrering, och hur en del yttranden från socialarbetarna i studien pressats samman och formulerats om. Med tanke på att vi använt oss av semistrukturerad intervju och uppmuntrat respondenterna att ge utförliga svar var det nödvändigt att dra samman uttalandena för att få en översikt. Meningskoncentrering är en analysmetod innehållande fem steg, varav det första handlar om att forskaren ska kunna skapa en övergripande bild av intervjuns helhet, vilket görs genom djupgående läsning. Vi har därför efter transkriberingen av samtliga intervjuer, läst igenom materialet flertal gånger. Det andra steget avser att lyfta fram meningsenheter från respondenternas yttranden. Här har vi i samband med djup läsningen av materialet markerat sådana yttranden som varit viktiga för att besvara våra frågeställningar. Vidare ska teman som dominerar identifieras, där vi kunnat urskilja behov, psykisk ohälsa, anknytning och nätverk som centrala teman i vårt material. Det fjärde steget innebär att forskaren ska ställa frågor till de utvalda meningsenheterna utifrån studiens syfte. Varav det sista och femte steget innefattar en sammanställning utifrån det som är centralt, där teman som inte är relevanta heller inte tas med (Kvale & Brinkman, 2014).
Analysmetoden ansågs lämpad för vår studie eftersom de dominerande tema som identifierades gav utrymme för att vi senare kunde ha möjlighet att göra teoretiska analyser och mer omfattande tolkningar. Vi som forskare har fått rum att analysera och tolka den insamlade datan mot de begrepp, och de teorier som vi tidigare i studien redogjort för. Vilket i sin tur kan ge oss en djupare förståelse kring det vi undersöker. Vid bearbetning med meningskoncentrering kunde vissa huvudteman urskiljas (Se figur 1), dessa användes sedan för att utröna deltagarnas uppfattning om deras verklighet. Hur socialarbetarna pratar och säger ger oss ledtrådar till deras världsbild. Förutom att vi läst igenom materialet noggrant och använt oss av meningskoncentering har vi också bearbetat materialet och sett hur deltagare upprepat sig om samma saker, och då flertalet deltagare yttrat sig på liknande sätt. Genom att vi analyserat socialarbetarnas utsagor har vi kunnat säkerställa att de huvudteman vi hittat genom meningskoncentrering har en djupare mening och avslöjar socialarbetarnas upplevelse av ensamkommande flyktingbarns livssituation.
Figur 1.
Meningsbärande enheter Kondensering
av meningsenheter
Huvudtema
”Alltså behovet av trygghet. Anpassad placering. Så att man inte bara placerar utan att man. Man tittar på behov. Man ser vad har det här barnet för behov och vilken typ av placering är bäst”
Det är av vikt att se över barnets behov och anpassa insatserna utefter det.
”Många av dom här barnen har ju varit våldsutsatta i hemlandet och man har upplevt saker som såklart sätter spår. Liksom gränsar till PTSD. Vi har också dom som har PTSD. Men att jobba med en PTSD- diagnos under asylprocess är nästan ett omöjligt uppdrag”
Svårt att hjälpa ensamkommande barn med det trauma de upplevt.
Psykisk ohälsa
”Det är en otroligt svår process när familjen kommer till Sverige. Det har återförenats jättemånga med sina familjer och det är. Då kanske man inte har träffat sin familj på många år. Man har också utvecklats till någonting annat. Kanske bytt kultur kanske religion. Kanske gör saker som inte ens föräldrar skulle acceptera. Och så kommer mamma och pappa och massa syskon”
Det uppstår problem när den tidigare
anknytningspersonen
kommer in i barnets liv inom en ny kontext.
Anknytning
“Att man får in dom snabbt in i skolan för det första, det är A och O. Kasta in dom i fotbollsklubben eller simsällskapet eller vad det kan vara. Alltså få dom att komma igång med en aktivitet. Där det inte bara är ensamkommande barn utan en blandning. För det handlar ju också om att man ska etablera sig. Det är där som nätverk kan skapas!”
Genom skola och fritidsaktiviteter kan barn etablera sig och skapa ett nätverk.
Nätverk
7.6 Kvalitetskriterier
Det finns tre begrepp som är allmänt vedertagna för att mäta kvalitén i en studie. Vilka är validitet, reliabilitet samt replikation. Thornberg och Fejes (2009) beskriver att validitet
”refererar till i vilken utsträckning den forskning som genomförs och den eller de metoder som används verkligen undersöker det som avses att undersökas”. För att en studie ska anses ha
validitet krävs att frågeställningarna ska besvaras genom studien och syftet ska uppfyllas. Hör slutsatserna ihop med frågeställning och syfte kan kvaliteten vad gäller validitet anses vara uppfylld. Begreppet reliabilitet kan sägas innebära, att studiens resultat blir detsamma om studien görs om eller om resultatet beror på slumpmässiga faktorer. Det går dessutom inte att ”frysa” en social situation eller att förmå att ett socialt fenomen stabiliseras. Socialarbetarnas uttalanden kan inte med säkerhet bli desamma om vi skulle göra om studien vid ett senare tillfälle, dels på grund av att socialarbetarna möjligtvis fått ny kunskap eller att de anförskaffat ny erfarenhet genom sitt arbete. Ett mer passande ord att använda i denna studie är därför tillförlitlighet, vilket enligt Bryman (2018) är vara vanligt vid en kvalitativ studie. För att vår studie ska vara tillförlitlig och pålitlig har samtliga delar i studien redovisats tydligt. Resultatet och analysen har varit omfattande och beskrivande för att visa på hur vår studies resultat och genomförande är pålitligt. Detta anses som behövligt då bland annat Thornberg och Fejes (2009) beskriver hur forskaren behöver argumentera för att visa på att dess tolkning av fenomenet är rimligt, vilket kan hävdas höra samman med den detaljerade beskrivningen av metod, resultat och slutsats.
