Örebro universitet
Institutionen för humaniora, utbildnings- och samhällsvetenskap Sociologi
”Se till att leva länge”
- En kritisk analys av den mediala pensionsdiskursen
i Sverige 2019
Sociologi, kandidatkurs inriktning organisation
och arbetsliv, 30 högskolepoäng Självständigt arbete, 15 hp Ht 2019
Författare: August Karlsson & Jacob Nilsson Handledare: Sverre Wide
Förord
Örebro University
School of Humanities, Education and Social Sciences Sociology, Advanced course, 30 hp
Essay, 15 hp, Autumn 2019
Title: ”Se till att leva länge” – en kritisk analys av den mediala pensionsdiskursen i Sverige 2019
Author: August Karlsson & Jacob Nilsson
Abstract
The pension system in Sweden has been characterized throughout history by constant change and a struggle between various political parties. In 2019 the parliament decided on another change of the system, without any major opposition. When the pension issue no longer divides the political climate, we found it interesting to investigate how the issue is presented in the media. The purpose of this study is to investigate and analyse how newspaper media portrays the pension and what consequences the depiction can lead to. Previous research shows that the media often portrays news from the perspective of the middle class, and that the working class is underrepresented. Research also shows that elderly people are often depicted as one uniform group, without different characteristics and conditions. We used critical discourse analysis perspective to analyse articles from two nationwide newspapers: Aftonbladet and Dagens Nyheter. The result of the study shows he existence of a dominant depiction of the pension in the newspapers, where it is often portrayed as a profitable
business, without taking personal and structural conditions into account. The study also shows that the newspapers provides little space for those who are critical of the pension system.
Sammanfattning
I Sverige har pensionssystemet genom historien präglats av ständig förändring och en kamp mellan de olika politiska partierna. 2019 röstades ännu en förändring igenom, utan någon större motsättning i riksdagen. När pensionsfrågan inte längre splittrar det politiska klimatet, fann vi det intressant att undersöka hur frågan har framställts i media. Syftet med studien var att undersöka hur tidningsmedia skildrar pensionen och vad skildringen kan få för
konsekvenser. Tidigare forskning visar att medier ofta skildrar nyheter och händelser ur medelklassens perspektiv, och att arbetarklassen är underrepresenterad. Forskningen visar även att äldre människor framställs som en enhetlig grupp, utan olika egenskaper eller förutsättningar. Ur ett kritiskt diskursanalytiskt perspektiv analyserades artiklar från två rikstäckande tidningar: Aftonbladet och Dagens Nyheter. I studiens resultat framkommer det att det existerar en dominerande bild av pensionen i media, där den framställs som en lönsam affär för enskilda individer, utan att någon hänsyn tas till människors skilda förutsättningar. Vidare visar resultatet att tidningarna ger litet utrymme till de som är kritiska mot
Innehållsförteckning Förord Abstract Sammanfattning 1. Inledning ... 1 1.1 Syfte ... 2 1.2 Avgränsning... 2 1.3 Disposition ... 2
2. Det svenska pensionssystemets utveckling - en överblick ... 3
3. Media och klass ... 6
3.1 Sammanfattning – media och klass ... 8
4. Diskurser och ideologi ... 9
4.1 Diskursanalys... 9
4.2 Ideologi ... 9
5. Metod och material ... 12
5.1 Material och urval ... 12
5.2 Faircloughs modell ... 13
5.3 Analytiska verktyg ... 13
5.4 Metoddiskussion ... 14
6. Resultat och analys ... 16
6.1 Kategorisering ... 16
6.2 Det individuella ansvaret ... 17
6.3 Den arbetande pensionären ... 19
6.4 Den höjda pensionsåldern ... 21
6.5 Utlandspensionären ... 22
6.6 Andra verkligheter ... 23
6.7 Intertextualitet och interdiskursivitet ... 25
6.8 Social praktik ... 28
7. Diskussion ... 30
Källförteckning ... 32 Bilaga
1. Inledning
Hösten 2019 röstade Sveriges riksdag igenom ett förslag om höjd pensionsålder. Detta förslag innebär en stegvis förlängning av arbetslivet. Gränsen för när det är möjligt att ta ut pension kommer höjas i takt med medellivslängdens utveckling. Beräkningar från
Pensionsmyndigheten (2019a) visar att dagens 50-åringar kommer behöva arbeta tills de har fyllt 68 för att kunna ta ut pension. Från politiskt håll förklaras den höjda pensionsåldern med argumentet att den allt äldre befolkning även behöver arbeta senare upp i åldrarna, för
undvika en urholkning av pensionssystemet (SVT, 2019). Enligt en rapport från Pensionsmyndigheten (2016) kommer en fjärdedel av befolkning påverkas negativt
ekonomiskt av beslutet om höjd pensionsålder. De som kommer missgynnas av förslaget är främst de grupper i samhället med lågbetalda yrken.
På grund av den nya reformen kommer människor ha möjlighet att arbeta längre. Samtidigt höjs den lägsta pensionsåldern, vilket resulterar i att många löntagare kommer bli tvingade att arbeta längre. Även de som har fysiskt och psykiskt påfrestande arbeten kommer därmed behöva arbeta längre. Statistik från Statistiska centralbyråns rapport Skilda världar? Det demografiskt delade Sverige (2018) visar att bra hälsa och lång levnadslängd är
sammankopplat med hög utbildning. Utredningen visar bland annat att livslängden bland kvinnor med enbart förgymnasial utbildning sjunker. Sammantaget skiljer det över fem år i beräknad livslängd mellan en högutbildad och lågutbildad kvinna. Skillnaden mellan
högutbildade och lågutbildade män är emellertid ännu större. Högutbildade män beräknas leva sex år längre än lågutbildade män. Vi förväntas att arbeta allt längre upp i åldrarna, samtidigt som vissa grupper i samhället har en beräknad livslängd som sjunker.
Med beslutet om den höjda pensionsåldern som bakgrund är vi i denna studie intresserade av bilden som media förmedlar av pensionen. Vill vi undersöka mediernas skildring av
pensionen och vilka konsekvenser denna skildring kan tänkas leda till. Tidigare forskning visar nämligen att svenska medier ofta skildrar händelser och nyheter utifrån medelklassens perspektiv (Jakobsson & Steirnstedt, 2018). Följaktligen är det intressant att undersöka om en sådan vinkling även gör sig gällande i rapportering om pensionen. För att undersöka den mediala bilden av pensionen kommer vi att studera artiklar från två rikstäckande
1.1 Syfte
Syftet med denna uppsats är att kartlägga och kritiskt analysera hur svensk media framställer pensionen. Studiens huvudsakliga fokus ligger på att studera den svenska offentliga diskursen kring pensionen. Detta avser vi att göra genom att analysera två rikstäckande tidningar. Mer specifikt vill vi analysera vilken verklighet dessa texter förmedlar, vilka som kommer till tals i texterna, vilka perspektiv som blir representerade och vilka argument som används. Vidare vill vi undersöka om den verklighet som förmedlas av texterna kan tänkas gynna någon viss social grupp eller klass i samhället.
Studiens syfte leder fram till de frågeställningar som ska besvaras: - Hur har pensionen skildrats i media under 2019?
- Vad skulle framställningen kunna få för politiska, ideologiska och sociala konsekvenser?
1.2 Avgränsning
Som vi nämner i det ovanstående avsnittet är syftet med studien att kartlägga och kritiskt analysera hur svensk media framställer pensionen. Just pension är ett ord som är av stor vikt för studien. Ordet pension har vi valt att använda som ett samlingsbegrepp; i studiens material förekommer texter som till exempel fokuserar på reformen om höjd pensionsålder,
pensionssparande och brister i pensionssystemet. Alla dessa olika aspekter av pensionsfrågan faller under det som vi har valt att kalla pension.
1.3 Disposition
Denna uppsats består av sju kapitel. Det första kapitlet innehåller studiens inledning och syfte. Det efterföljande kapitlet innehåller en redogörelse för det svenska pensionssystemet
utveckling och för reformen om höjd pensionsåldern. I kapitel tre, Media och klass, redovisar vi tidigare forskning som är relevant för vår studie. Därefter följer kapitlet Diskurser och ideologi, där studiens teoretiska referensram presenteras. Det femte kapitlet är en genomgång av studiens material och metodologiska ansats, samt de analytiska verktyg som vi har använt oss av. I det sjätte kapitlet, Resultat och analys, besvaras studiens syfte och frågeställningar genom analys av det empiriska materialet. Uppsatsen avslutas med en diskussion kring de resultat och slutsatser vi har funnit.
2. Det svenska pensionssystemets utveckling - en överblick
I detta kapitel presenteras en historisk redogörelse för det svenska pensionssystemet. Fokus ligger på de politiska stridigheter, rörelser och aktörer som har format pensionssystemet. Slutligen kommer vi behandla det riksdagsbeslut om höjd pensionsålder som togs hösten 2019. Detta kapitel utformar även en samhällelig och historisk kontext till dagens
pensionssystem. Vi kommer därför i analysen av vårt material återkomma till innehållet i detta kapitel, för att kunna peka på tänkbara sociala, politiska och ideologiska konsekvenser av den mediala framställningen av pensionen.
Det svenska pensionssystemet har formats av ett drygt sekel av politiska stridigheter. Den centrala politiska skiljelinjen har stått mellan den socialdemokratiska och den borgerliga sidan, och de intressen dessa partier företräder. Genom 1900-talet har stridigheterna blivit påtagliga vid flertalet tillfällen.
I Sverige blev rätten till pension lagstadgad i början av 1900-talet (Pension-historik, 2019). Den dåvarande regeringen, under ledning av liberalen Karl Staff, lade 1913 fram ett förslag om allmän pensionsförsäkring. Pensionsförsäkringen var tänkt att ge ett grundläggande skydd till landets äldre (Forena, 2019). I och med industrialiseringen av Sverige under slutet av 1800-talet ökade den urbana delen av befolkningen. En ström av människor flyttade in till städerna för att arbeta inom den framväxande industrin. För dessa egendomslösa människor blev ålderdomen prekär och kantad av fattigdom (Olofsson, 1993, s. 34).
Under 1930-talet blev Socialdemokraterna en maktfaktor inom svensk politik. Den stigande socialdemokratiska politiska närvaron innebar ett ökat fokus på arbetarrörelsen intressefrågor. År 1948 var partiet delaktigt i genomfördant av ytterligare en reformering av
pensionssystemet (Olofsson, 1993, s. 38–44). På så vis kunde den så kallade folkpensionen förverkligas. Om denna rådde relativ samstämmighet mellan riksdagens partier och olika intresseorganisationer. Såväl LO som Svenska Arbetsgivarföreningen stod bakom införandet av folkpensionen. 1948-års reform innebar en grundpension på 1000 kronor om året till alla pensionerade medborgare (Olofsson, 1993, s. 44). Följaktligen blev landets obemedlade pensionärer inte längre beroende av fattigvård. (Pension-historik, 2019).
Förändringarna som gjorts i pensionssystemet har ofta uppstått som ett resultat av en kamp mellan den borgerliga sidan och den socialdemokratiska. Till detta har olika
intresseorganisationer slutit upp bakom de politiska partierna. Den kamp som föregick implementeringen av den allmänna tilläggspensionen (ATP) på 1960-talet, splittrade det
politiska klimatet i Sverige. Socialdemokraterna tillsammans med de fackliga
organisationerna LO och TCO ville ha ett obligatoriskt tilläggspensionssystem. De borgerliga partierna, Högerpartiet och Folkpartiet, som backades av Svenska Arbetsgivarföreningen, föreslog en frivillig tilläggspension (Olofsson, 1993, s. 50–52). Bondeförbundet föreslog ett tredje förslag – ett frivilligt och individuellt upplägg. Det socialdemokratiska förslaget om ett obligatoriskt tilläggsystem gick ut på remiss. Förslaget kritiserades av
arbetsgivarorganisationer, banker och industrin; i linje med den borgerliga sidans ståndpunkt. ATP genomfördes 1960 efter att ha gått igenom en lång process med tillhörande
folkomröstning 1957. En nedlagd röst från en folkpartist 1959 gjorde att den
socialdemokratiska sidan fick igenom sitt förslag (Olofsson, 1993, s. 55). ATP-systemet började 1963 betala ut sina första belopp och detta fortsatte fram till 1999 när systemet ersattes av ett nytt pensionssystem – det allmänna pensionssystemet (Allmänna
pensionssystemet, 2019).
Syftet med pensionssystemet har genom 1900-talet varit att få bukt med den fattigdom som kommit med ålderdomen för stora grupper i samhället. Det har varit pågående politiska strider om vilket tillvägagångssätt som är det optimala. Stridigheterna har präglats av den
socialdemokratiska linjen, som traditionellt förespråkat ett statligt ansvar över pensionen, och den borgerliga sidan, som har förespråkat en individuell linje där varje person själv ansvarar för sin pension (Olofsson, 1993, s. 31). Dagens pensionssystem befinner sig någonstans mellan dessa två linjer, där staten står för en garantipension till de som pensionärer som inte har någon inkomst- eller premiepension. Inkomst- och premiepension bygger på de avgifter som betalas in genom det arbete människor har utfört under arbetslivet (Allmänna
pensionssystemet, 2019). Utöver grundskyddet har en stor del av dagens anställda även tjänstepension, alltså den delen av pensionen som arbetsgivaren betalar. Ungefär nio av tio anställda erhåller i nuläget tjänstepension (Pensionsmyndigheten, 2019b).
Onsdagen den 15 oktober 2019 röstade riksdagen igenom förslaget om höjd pensionsålder – därmed ska pensionssystemet återigen genomgå en förändring. Bakom förslaget stod partierna som ingår i pensionsgruppen: Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Moderaterna, Centerpartiet, Liberalerna och Kristdemokraterna (Regeringskansliet, 2019, s. 1). Pensionsgruppen enades om grunderna i förslaget i december 2017 (SVT, 2017). Gränsen för när en person kan ta ut allmän pension kommer, i och med förslaget, att höjas. Tidigare var gränsen för att ta ut allmän pension 61 år, med lagändringen höjs den lägsta åldern till 62 år. Från och med 2024
får det tidigaste uttaget av allmän pension ske vid 64 år. Den nya lagen omfattar endast de som är födda efter 1958 (Pensionsmyndigheten, 2019a).
Även om det politiska klimatet idag inte är lika splittrat som tidigare vad gäller pensionerna, så visar denna historiska genomgång att vissa centrala politiska frågor även är relevanta i vår tid. Det rör sig om skiljelinjer som har format, och fortfarande påverkar, pensionssystemets utformning. Det kan till exempel handla om huruvida pensionerna ska vara individens eller kollektivets angelägenhet, vilka intressen som pensionssystemet egentligen gynnar, eller hur vi ska bekämpa den fattigdom som fortfarande drabbar människor efter pensionering. Dessa frågor genomsyrar även den här studien. Innehållet i detta kapitel kommer således vara en av utgångspunkterna när vi analyserar den sociala praktik som pensionen kan tänkas tillhöra.
3. Media och klass
I detta avsnitt presenterar vi forskning om mediernas roll i samhället, kommersialisering av media, samt om hur sociala klasser och grupper blir gestaltade och representerade i media. Vi redogör även för studier som pekar på hur pensionärer och pensionen skildras i media. För att finna relevant forskning kring dessa ämnen har vi primärt använt oss av databasen Sociological Abstracts och söktjänsten Primo. Vid sökningar i Sociological Abstracts och Primo använde vi oss av sökorden ”class”, ”media”, ”representation” och ”pension”. För att finna ytterligare forskning använde vi oss av lämpliga källor som angavs i de rapporterna som vi fann.
Medier antas fylla en viktig demokratisk funktion i samhället. Den gängse uppfattningen är att medier är oberoende, samt att dess aktörer är förpliktigade att rapportera och återge
sanningen, utan att bli påverkade av maktintressen (Herman & Chomsky, 1994). Emellertid går det att diskutera om medier lever upp till nyss nämnda förväntningar. Herman och Chomsky (1994, s. 2) påvisar att pengar och makt infiltrerar de mediala aktörerna – således blir innehållet och rapportering vinklat för att gynna dessa intressen. Infiltreringen möjliggörs av flera faktorer, varav några är: den mediala ägarkoncentrationen, faktumet att mediala aktörer sällan är oberoende, utan faktiskt drivs av vinstintresse, samt att reklam är den huvudsakliga inkomstkällan (Herman & Chomsky, 1994, s. 2). Utifrån en svensk kontext undersöker Sigurd Allern i rapporten Mediekapitalet (2018) nyhetsmediernas
ägarkoncentration och medieägarnas påverkan på journalistiken. Allern pekar på att det har skett en förskjutning på mediemarknaden, där storskaliga aktörer har köpt upp mindre tidningar. En konsekvens av detta är att tidningar som tidigare ägdes av arbetsrörelsen eller andra folkrörelser, numera har försvunnit eller kontrolleras av borgerliga ägare. Således har vissa aktörer helt tappat inflytande över nyhetsmedierna (Allern, 2018, s. 28). Numera har liberala och konservativa medieägare stor kontroll över valet av publicister och chefredaktörer – således även indirekt över vad som publiceras. Allern menar att detta har resulterat i
minskad bevakning av arbetslivsfrågor – dessa frågor belyses främst i specialtidningar och fackpress, som har en mindre påverkan på den allmänna nyhetsrapporteringen (Allern, 2018, s. 27–28).
Emellertid är det viktigt att påpeka att detta inte betyder att enskilda journalister inte drivs av illvillighet eller korruption. En sådan slutsats drar i alla fall Pierre Bourdieu i sin bok Om televisionen (2000). I studien undersöker Bourdieu de franska medierna och finner att det journalistiska fältet har blivit allt mer influerat av marknadens logik. De enskilda aktörerna –
journalisterna – underordnas det journalistiska fältets strukturer, som i sin tur är underordnat marknadens krav. Därmed tappar de enskilda journalisterna sin autonomi (Bourdieu, 2000, s. 28). Kampen om tittarsiffor och marknadsandelar gör medierna allt mer kommersiella och lättvindiga; således minskar fokus på de större samhälleliga frågorna. Televisionens
lättvindighet har även färgat av sig på de större tidningarna, på grund av konkurrens medierna emellan. Den här utvecklingen leder till ett homogeniserat och strömlinjeformat medieutbud, där avvikande uppfattningar skyms undan och ämnen avpolitiseras (Bourdieu, 2000, s. 28– 32). Vidare menar Bourdieu att mediernas sociala betydelse bygger på det journalistiska fältets närmast monopolistiska position gällande produktionen och förmedlingen av information (Bourdieu, 2000, s. 67).
I rapporten Arbetarklassens symboliska utplåning i medelklassen medier (2018) belyser Jakobsson och Stiernstedt att mediernas agendasättande har en klassdimension. Rapporten fokuserar huvudsakligen på de sociala klassernas representation i det svenska TV-mediet. I rapporten framkommer det att arbetarklassen är underrepresenterad, och delvis osynliggjord, i televisionen, medan medelklassen erhåller en dominant position. Denna dominanta position tar sig uttryck genom att medier – i detta fall televisionen – skildrar händelser och nyheter ur medelklassens perspektiv. Statistik från 2015 som redovisas i rapporten visar att 70% av de personer som förekommer i televisionen är människor som kommer från medelklassen, medan personer från arbetarklassen utgör 11% av de som syntes i tv under samma år. De som tillhör den grupp som kallas för makteliten blir representerad i 19% av fallen (Jacobsson & Stiernstedt, 2018, 15–16). Rapportens författare påpekar emellertid att denna procentuella skillnad kan bero på att det i nyheter och dokumentärer ofta är experter, politiker och chefer som får uttala sig, eller stå till svars. I rapporten redovisas även statistik för de sociala klasserna reella storlek sett till befolkningen: 40–51% av befolkningen beräknas tillhöra arbetarklassen, 29–49% beräknas tillhöra medelklassen, medan den grupp som kallas för makteliten omfattar 1–6% av populationen (Jacobsson & Stiernstedt, 2018, s. 15).
Även när det gäller gestaltningen av de sociala klasserna förekommer det stora skillnader. Representanter från medel- och överklassen gestaltas oftast som betydelsefulla, nyanserade och de tillskrivs stor vikt. Personer från arbetarklassen gestaltas i sin tur på ett stereotypt och nedsättande vis (Jacobsson & Stiernstedt, 2018, s. 17–20).
Jakobsson och Stiernstedt (2018, 23–24) pekar på att skillnaden i representation mellan klasserna kan ha flera olika förklaringar. Dels kan det bero på ägarförhållanden och
maktkoncentration inom medier, dels anges betydelsen av att journalister och producenter vanligtvis kommer från medelklassen som en förklaring.
Även pensionärer drabbas av ett osynliggörande i medier, som delvis påminner om det som arbetarklassen utsetts för. I en rapport från medieanalysföretaget Meltwater (2015) redovisas statistik över hur äldre personer och pensionärer framställs i svenska tidningsmedier. I rapporten framgår det att äldre människor grupperas till en enhetlig grupp inom medier, och att representanter för denna grupp sällan får uttala sig i viktiga frågor, som till exempel politiska beslut. Rapporten påvisar även att medier tar lite hänsyn till äldre människor etnicitet, genus och klassbakgrund i sin framställning av pensionären (Meltwater, 2015, s. 6– 7).
3.1 Sammanfattning – media och klass
Den forskning vi har tagit del av har visat att det råder tvekan om medier fullt ut kan sägas uppfylla sin roll som en oberoende aktör i samhället; politiska intressen och den mediala ägarkoncentrationen kan antas begränsa den journalistiska autonomin. Detta har lett till ett mer strömlinjeformat och lättvindigt medieutbud, med en avpolitisering och minskad bevakning av vissa frågor. Forskning visar även att det pågår ett osynliggörande av
arbetarklassen i de stora mediekanalerna. Ett resultat av detta är att personer ur arbetarklassen sällan blir representerade i TV-mediet, till skillnad från personer som tillhör medelklassen, som ofta får synas och uttala sig. Det är även vanligt förekommande att representanter för medelklassen skildras som nyanserade och viktiga, medan arbetarklassen blir framställd på ett nedsättande vis. Slutligen visar forskning även att pensionärer drabbas av ett osynliggörande i media. Pensionärerna skildras som en enhetlig grupp, utan någon direkt nyansering, och denna grupp får sällan uttala sig i viktiga politiska frågor.
Forskning som vi har tagit del av bidrar till en ökad förståelse kring förhållandet mellan media och sociala klasser och grupper. På så vis är forskningen även av vikt för vår studie, då vi bland annat är intresserade av om medias framställning av pensionen leder till ett
osynliggörande eller främjande av vissa sociala grupper, samt andra tänkbara konsekvenser av framställningen. Emellertid har vi inte funnit någon liknande studie som kritisk analyserar och kartlägger framställningen av just pensionen i medier. Vår förhoppning är att denna studie kan bidra med ny kunskap om detta.
4. Diskurser och ideologi
I detta kapitel presenterar vi den teoretiska referensramen som vi har använt oss av i analysen. Som en bakgrund redogör vi för huvuddragen inom den kritiska diskursanalysen, sedan har vi utvecklat vår teoretiska referensram med centrala begrepp och teorier som vi anser är användbara vid en analys av mediers framställning av pensionen.
4.1 Diskursanalys
Det råder skilda uppfattningar om vad termen diskurs och diskursanalys egentligen innebär. Emellertid går det att urskilja vissa huvuddrag. Gemensamt för olika riktningar inom
diskursanalysen är att språket inte uppfattas som något neutralt, språk har förmågan att forma och konstituera verkligheten. Vidare är diskursanalysen orienterad mot olika maktaspekter. Språket är en del av formandet av sociala praktiker, och dess praktiker är i sin tur bärare av maktstrukturer. Därmed kan diskurser gynna vissa grupper, samtidigt som andra grupper blir exkluderade. Ett exempel på detta är att vissa grupper oftare har rätt och möjlighet att uttala sig om frågor i media. På så vis kan ett visst perspektiv av verkligheten legitimeras, medan andra perspektiv av verkligheten kan osynliggörs (Bergström & Boréus, 2015, s. 24–26). Det finns flera typer av diskursanalys, men det som är utmärkande för den kritiska
diskursanalysen är att relationen mellan diskursiv praktik och socialt sammanhang undersöks. Inom den kritiska diskursanalysen betraktas diskurser som en del av formandet av den sociala världen och dess strukturer, samtidigt som diskurser formas av det sammanhang i vilka de är rådande (Winther Jorgensen & Phillips, 2000, s. 25).
Den kritiska diskursanalysen har sitt ursprung i den kritiska teori som förknippas med Frankfurtskolan. Synen och fokuset på ideologi och kulturfenomen är genomgående både inom Frankfurtskolans kritiska teori och inom den kritiska diskursanalysen (Bergström & Bouréus, 2015, s. 374). Vi delar, vilket kommer att framgå, uppfattningen om att
ideologibegreppet är betydelsefullt även om vårt fokus inte ligger på kulturfenomen, utan på den mer direkt politiska frågan om pensionen och den höjda pensionsåldern.
4.2 Ideologi
Ett centralt begrepp som har präglat marxistisk teori och forskning, och således även den kritiska diskursanalysen, är ideologi (Bergstöm & Boréus, 2015, s. 141). Synen på ideologi inom denna forskningstradition skiljer sig från den mer gängse uppfattning av begreppet. Istället för att betrakta ideologi som en livsåskådning eller uppsättningar av idésystem,
fokuserar den marxistiska traditionen snarare på dess funktioner. Ideologier har, enligt den här uppfattningen, en producerande och legitimerande funktion. De motsättningar som existerar i
ett samhälle kan, med hjälp av den rådande ideologin, osynliggöras. Således är ideologi, enligt den här traditionens synsätt, en process som tjänar och legitimerar maktens syften (Bergström & Boréus, 2015, s. 143). I den ursprungliga marxistiska uppfattningen är ideologi en viktig del i de dominerande aktörernas maktutövning över de underordnade grupperna. Ideologier kan dölja roten till ett ojämlikt samhälle, och istället presentera en bild som gynnar de som tjänar på att ojämlikheten upprätthålls. Ideologier förhindrar på så vis människor från att se alternativ till det rådande (Machin & Mayr, 2012, s. 25).
I boken ”Den endimensionella människan” (1968) skriver en av Frankfurtskolans förgrundsgestalter, Herbert Marcuse, om ideologins påverkan på människor. Marcuse
fördjupar den marxistiska ideologianalysen genom att inte endast peka på att ideologier ger en maktdöljande och samhällsbevarande bild av verkligheten, utan att ideologi även påverkar vår förmåga att ifrågasätta och kritisera.
Det avancerade industrisamhället, i vilket vi lever, är mer präglat av ideologi än föregående samhällen. I detta samhälle blir människor påtvingade det rådande sociala systemet (Marcuse, 1968). På så vis skapas en form av falskt medvetande, där individer blir manipulerade och indoktrinerade till att acceptera det kapitalistiska arbets- och konsumtionssamhället. Marcuse kallar detta falska medvetande för ett endimensionellt tänkande och beteende. Det
endimensionella tänkandet leder till att kritik och invändningar som går emot det rådande samhället antingen bekämpas eller omformas så att det passar in i ramen för vad som anses vara acceptabelt inom systemet. Begränsningen av vad som kan tänkas och uttryckas leder till bildandet att endimensionella diskurser (Marcuse, 1968).
Massmedia kan ses som en viktig del i produktionen och reproduktionen av ideologi – och således även av det endimensionella tänkandet. I boken ”Framing class” (2011) analyserar Diana Kendall den massmediala produktionen och legitimering av ideologier. Kendall pekar på att vi genom analyser av media kan bilda en förståelse kring hur ideologi genomsyrar vår syn på klass, klasstrukturer och ojämlikhet. Människor använder den information som media ger för att konstituera en uppfattning om ojämlikhet och klass, som sedan kommer att
uppfattas som verklig. Kendall menar att media ger en missvisande bild av ojämlikhetens ursprung. Medier förmedlar snarare en idealiserade bild av att alla har samma rättigheter och möjligheter för att leva ett gott liv, och att eventuell fattigdom beror på individuella val. Följaktligen döljs de strukturella problemen som ojämlikhet skapar. Även klasskonflikter och klassintressen förblir på vis osynliggjorda av massmedia (Kendall, 2011). En liknande
Mantsios menar att medier osynliggör de problem och orättvisor som många grupper,
exempelvis arbetarklassen och minoritetsgrupper, möter i deras vardag. Istället strävar medier efter att skapa en vi-känsla och universell medelklass. Skapandet av en universell medelklass innebär att centrala aspekter av det sociala livet, som ojämlikhet, fattigdom och
klasskonflikter ignoreras. Medierna förmedlar istället en enhetlig bild av samhället, där vi alla delar samma möjligheter, problem och utsikter (Mantsios, 2003).
Som tidigare nämnt är ideologi ett väsentligt begrepp inom den kritiska diskursanalysen. Språket är en arena där människor uttrycker gemensamma uppfattningar om världen, om vad som är naturligt och sunt förnuft. Antagandet inom den kritiska diskursanalysen är emellertid att språk inte är något objektivt och neutralt. Ideologier kan genomsyra och ta sig uttryck i det förgivettagna. Just därför är det av intresse att analysera språk och text; för att avslöja om dessa forum bär på någon latent mening som i själva verket skyddar eller speglar en rådande diskurs (Machin & Mayr, 2012, s. 25). I vår studie ligger fokuset framförallt på att undersöka huruvida texter om pensionen, och vidare pensionsdiskursen, är bärare av en sådan latent mening.
5. Metod och material
Vi redogör i detta kaptiel för studiens material, urval och metod. För att besvara studiens frågeställningar har vi använt den kritiska diskursanalysen som analysverktyg. Vid
utformandet av vårt analysverktyg har vi influerats av Faircloughs tredimensionella modell. 5.1 Material och urval
Det material vi har valt att analysera är hämtat från tidningarna Aftonbladet och Dagens Nyheter. Att just de två tidningarna valdes ut beror på att de är två av Sveriges största dagstidningar. Tidningar har olika politiska inriktningar: Aftonbladet är oberoende
socialdemokratisk (Aftonbladet, 2016), medan Dagens Nyheter är oberoende liberal (Dagens Nyheter, 2018).
För att finna relevanta artiklar använde vi oss av databasen Retriever Mediearkivet. Vi
använde oss av sökordet Pension, således fick vi i sökningen med artiklar som både berör den höjda pensionsåldern och pensionen i stort. Sökningen gjordes den 30 november 2019. Vi valde sedan att avgränsa sökning till artiklar skrivna under 2019, alltså tiden närmast före och efter beslutet om att höjd pensionsåldern. Sammanlagt gav sökning 617 träffar. Följaktligen påbörjades en gallring, varvid artiklar publicerade vid tidningarnas ledar- och debattsektion utsorterades. Detta gjorde vi eftersom vi inte var ute efter de explicit politiska texterna om pensionen och höjd pensionsålder, utan snarare den mer objektiva rapporteringen som
återfinns i tidningarnas andra sektioner. Även de artiklar som behandlade en annan kontext än den svenska gallrades ut. Därmed kvarstod 64 artiklar. Av dessa sorterades ytterligare ett antal ut, eftersom de inte hade relevans för vår studie. Framför allt rörde det sig om löp- och
förstasidor hos de båda tidningarna som hade råkat komma med i urvalet. Kvar fanns då 46 artiklar och dessa utgör studiens material. Det vi fann var att en stor majoritet av artiklarna var från Aftonbladet, 35 stycken. Blott elva av artiklarna är publicerade i Dagens Nyheter. Vad vi kan bedöma beror detta inte på ett systematiskt fel i urvalet, snarare är en tänkbar förklaring att Aftonbladet har en privatekonomisk sektionen i tidningen där större vikt läggs vid pensionsfrågor.
Artiklarna genomgick en systematisk genomläsning, varvid utmärkande och återkommande ord markerades. Därmed utkristalliserades vissa drag i artiklarnas innehåll som möjliggjorde en tematisering av materialet. Artiklarna delades därefter in i teman utefter innehåll. Vi valde att döpa våra teman till: Det individuella ansvaret, Den arbetande pensionären, Den höjda pensionsåldern, Utlandspensionären och Andra verkligheter – namn som vi menar motsvarar deras huvudsakliga innehåll. Artiklarna blev tilldelade varsitt nummer, från 1 till 46, och i
resultatkapitlet kommer vi referera till artiklarnas givna nummer. Artiklarnas fullständiga referens går att finna i avsnittet Bilaga.
5.2 Faircloughs modell
I detta avsnitt redogör vi för grunden i Faircloughs teorier och angreppssätt. I nästkommande avsnitt presenterar vi analytiska verktyg med utgångspunkt i Faircloughs modell.
Norman Fairclough är en förgrundsgestalt inom den kritiska diskursanalysen. Fairclough har utvecklat en tredimensionell modell för kritisk diskursanalys. Modellen består av tre olika ”nivåer”: text (tal, skrift och bild), diskursiv praktik och social praktik (Winther Jorgensen & Phillips, 2000, s. 74). Vid en analys av en kommunikativ händelse ska dessa dimensioner undersökas. Den första dimensionen fokuserar på textens uppbyggnad och egenskaper. I den andra dimensionen, den diskursiva praktiken, undersöks produktionen och konsumtionen av texten. Vid analysen av den diskursiva praktiken ska fokus läggas på hur diskurser påverkar textens produktion och hur texten i fråga blir tolkad av mottagaren (Winther Jorgensen & Phillips, 2000, s. 72–75). Människors användande av språk, alltså produktionen och
konsumtion av text, formas av och bidrar till att forma en social praktik. Den sociala praktiken består av de större samhälleliga strukturerna och processerna (Winther Jorgensen & Phillips, 2000, s. 72–75). Den sociala praktiken kan förstås som den bredare samhälleliga kontext som diskursen är en del av (Richardsson, 2007, s. 42).
5.3 Analytiska verktyg
I det här avsnittet presenterar vi vårt metodologiska tillvägagångssätt samt de analytiska verktyg vi har använt oss av för att genomföra analysen. Vårt tillvägagångssätt bygger på Fairclough tredimensionella modell för kritisk diskursanalys. Winther Jorgenssen & Phillips (2002) och Richardson (2007) presenterar, utifrån Faircloughs modell, konkreta
analysverktyg. De olika analysverktygen är kopplade till modellens tre steg: text, diskursiva praktik och social praktik. Vid en analys ska förhållandet mellan de tre nivåerna klargöras, emellertid ska de tre dimensioner analyseras var för sig.
Vid den textuella analysen av artiklarna har vi undersökt artikelförfattarens grad av så kallad modalitet, alltså huruvida författaren instämmer eller invänder mot artikelns utsagor. Vi har även undersökt huruvida påståenden presenteras som sanningar eller inte. Inom den mediala diskursen presenteras ofta olika tolkningar som fakta. Ett sådant användande av objektiva modaliteter är signifikativt för medier (Winther Jorgensen & Phillips, 2000, s. 88). I de artiklar vi har analyserat förekommer olika uttalanden från diverse personer med expertis
eller möts med instämmande av artikelförfattaren. Sedan undersökte vi vilka exempel och personer som förekom i artiklarna, samt vilka argument som används för att förklara den höjda pensionsåldern. Vid den påföljande analysen av den diskursiva praktiken undersökte vi de olika artiklarnas likheter, samt hur de relaterar till varandra på en diskursiv nivå. De två analysverktyg vi använde oss av för att genomföra den diskursiva analysen var intertextualitet och interdiskursivitet. Mer konkret har vi analyserat artiklarnas utmärkande likheter sett till form och innehåll – hur de intertextuellt bygger på varandra. Vi har undersökt artiklarnas interdiskursivitet genom att analysera de åsikter och meningar som manifesteras, för att på så vis kunna bilda oss en uppfattning om vilka diskurser artiklarna har sitt ursprung i. I både den textuella analysen och den diskursiva analysen lyfter vi fram citat från vårt material. De citat vi lyfter fram är en del av systematiska mönster som vi har funnit i artiklarna. Följaktligen ligger inte vårt huvudsakliga intresse vid innehållet i de enskilda utsagorna, utan snarare de diskursiva sammanhang som citaten kan antas vara en del av. Det systematiska
tillvägagångsättet möjliggör att vi inte enbart kan uttala oss om innehållet i de enskilda citaten, utan även om genomgående och gemensamma mönster mellan artiklarna.
I analysens sista steg ska artiklarna och den diskursiva praktiken kontextualisera i relation med den bredare sociala praktiken som de ingår i (Winther Jorgensen & Phillips, 2000, s. 90). För att kunna rama in och kontextualisera artiklarna och den diskursiva praktiken till dess sociala praktik har vi utgått från frågeställningen: Vad får framställningen för ideologiska och sociala konsekvenser? För att besvara den frågan använde vi oss av den teoretiska
referensramen som finns presenterad i kapitlet Diskurser och ideologi, och även av innehållet som vi redogör för i kapitel 2 om pensionssystemet. På så vis har vi kunnat undersöka
pensionsdiskursen möjliga samhälleliga konsekvenser, samt försökt kontextualisera diskursen till den omgivande sociala praktiken.
5.4 Metoddiskussion
Metoden som vi använder oss av är en kritisk diskursanalys, som kan tänkas fungera väl i ett försök att kritiskt granska framställningen av pensionen i tidningsmedia. Den kritiska
diskursanalysen som vi använder är inspirerad av Faircloughs angreppssätt. Detta
angreppssätt möjliggör analyser kring maktdimensioner i diskursen. I Faircloughs kritiska diskursanalys finns det vissa begränsningar i de analytiska tillvägagångssätten, speciellt kring hur analysen av den sociala praktiken ska genomföras rent praktiskt. Enligt Winther
Jorgensen och Phillips (2000, s. 93) ger Fairclough inga tydliga riktlinjer för hur analysen av den sociala praktiken ska genomföras, eller hur mycket analys av denna praktik som är
nödvändig. Det finns även oklarheter kring vilka sociologiska teorier som faktiskt är lämpliga för att analysera den sociala praktiken (Winther Jorgensen & Phillips, 2000, s. 93). För att ändå lyckas genomföra detta steg i analysen har vi använt oss av teorier och begrepp som är användbara vid analys av text och diskurser, samt tänkbara samhälleliga konsekvenser som kan uppstå som ett resultat av dessa. Vi har följaktligen strävat efter att utforma en
referensram som möjliggör analys av pensionsdiskursens sociala praktik. Vi har även utgått från kapitel 2 för att kunna relatera vårt material till pensionens politiska och sociala kontext. Emellertid har även vi upplevt att det är svårt att avgränsa analysen av den sociala praktiken. Trots potentiella begränsningar och otydligheter med Faircloughs tillvägagångssätt, är det ändå den modell som är mest lämplig för vår studie, eftersom den kritiska diskursanalysen gör det möjligt att kartlägga framställningen av pensionen, samt analysera tänkbara konsekvenser av den diskursiva praktik som pensionen är en del av.
Vi valde att analysera tidningarna Aftonbladet och Dagens Nyheter, då vi i urvalet ville ha tidningar som har en rikstäckande bevakning. Detta kan ha påverkat resultatet. Hade vi analyserat mindre fack-tidningar, eller sådana med en tydligare politisk profil, hade det möjligtvis kunnat ge ett annorlunda utfall. Dock hade vi med ett urval från sådana publikationer inte kunnat göra samma kartläggning av den offentliga diskursen. I studien har vissa kvalitetsfaktorer påverkat metodvalet och utformningen av studien.
Reliabilitet och validitet kan vara svårtillämpade begrepp inom kvalitativ forskning (Bryman, 2011, s 351). Det som vi anser relevant för denna studie är begrepp som bygger på innebörden av reliabilitet och validitet, men som anpassats till kvalitativ forskning. Extern reliabilitet handlar om huruvida studien går att replikera eller inte (Bryman, 2011, s 352). Det vi gjort med den externa reliabiliteten i åtanke är att vi tydligt redogjort för studiens uppbyggnad och vilken typ av systematik som präglat arbetet. Det kan tänkas att en liknande studie går att utföra med hjälp av andra stora tidningar och liknande teorier.
När det kommer till validitet inom den kritiska diskursanalysen, handlar det om hur relevant det insamlade materialet är i relation till frågeställningen. I vår studie har det insamlade materialet enligt vår bedömning varit relevant för studiens frågeställning och syfte. En annan aspekt av validitet inom det diskursanalytiska tillvägagångssättet är vilken grad av fruktbarhet som analysen besitter: “Fruktbarhet handlar om analysramens förklaringskraft, inklusive dess förmåga att frambringa nya förklaringar” (Winter Jorgensen & Phillips, 2000, s 123). Med det i åtanke kan man argumentera för att vår studie besitter validitet då vi frambringar nya
6. Resultat och analys
I det här kapitlet presenteras studiens resultat. Först ger vi en överblick av analysens olika teman, samt en förklaring till denna indelning. I senare avsnitt redogör vi för studiens resultat.
6.1 Kategorisering
Materialet som analyseras i studien kommer från 46 artiklar publicerade i Aftonbladet och Dagens Nyheter, alla skrivna under 2019. Vi har vid läsning av dessa artiklar funnit vissa genomgående innehållsmässiga likheter. För att underlätta analysen och tydliggöra materialet har därför artiklar med liknande innehåll kategoriserats in i samma tema. De olika temana har givits namn som återspeglar deras huvudsakliga innehåll. För att åskådliggöra artiklarnas tema och innehåll har vi tagit fram följande tabell:
Tabell 1: Översikt över artiklarna
Tema Antal
artiklar Procent av totala antalet artiklar
Artikeltyp/sektion Ord och fraser:
Det individuella
ansvaret 15 33% Ekonomiartiklar Maxa, tjäna, vinna, tjänstepension, val, expertens tips, jobba längre, affär, lever längre, planera, lönsamt, ekonom, vinst, pigg, frisk Den arbetande
pensionären 13 28% Ekonomiartiklar, nyhetsartiklar, arbetsmarknadsartiklar
Skatteförmån, fördelaktig, jobbar längre, fortsätter att arbeta, gör ett klipp, jobba heltid, livsval, lever längre Den höjda
pensionsåldern 6 13% Ekonomiartiklar Lever längre, livslängden ökar, hotar, urholka, friskare, medellivslängd
Utlandspensionären
7 15% Ekonomiartiklar Billigt, skattefritt, låg skatt, skatt, rätt till sjukvård, tjänstepension, privat sektor Andra verkligheter 5 11% Ekonomiartiklar,
nyhetsartiklar Låg pension, undersköterska, lönar sig inte, kvinnor jobbar deltid, fattigpensionär, Kommunal, ensamstående
Vi har utefter innehåll döpt våra teman till: Det individuella ansvaret, Den arbetande pensionären, Den höjda pensionsåldern, Utlandspensionären och Andra verkligheter. Det första temat, Det individuella ansvaret, präglas av ett individualistiskt perspektiv. Det andra temat, Den arbetande pensionären, innehåller artiklar som skildrar, beskriver och berör de potentiella fördelar med att arbeta efter 65. Det tredje temat, Den höjda pensionsåldern, består av de artiklar som direkt berör reformen om höjd pensionsålder. Temat, Utlandspensionären, innehåller de artiklar där tidningarna skildrar och porträtterar de svenskar som spenderar sin pension utomlands. Slutligen, i det sista temat Andra verkligheter, har vi kategoriserat texter där andra röster och verkligheter får höras. I dessa artiklar uttrycks en viss grad av
systemkritik, som i stort sett saknas i de övriga artiklarna.
De olika temana utgör varsitt avsnitt i den textuella analysen av materialet. Emellertid är det svårt att dra en gräns mellan artiklarna i de olika temana, då det i flertalet artiklar finns innehållsmässiga drag som skulle kunna passa in olika teman. Med det i åtanke har vi enstaka gånger i analysen använt citat ifrån artiklar som ursprungligen har kategoriserats in i ett annat tema än det som för tillfället analyseras. Vid tematiseringen av artiklarna har vi inte tagit hänsyn till i vilken tidning de olika artiklarna är publicerade. Följaktligen finns det teman vars innehåll till stor del består av artiklar från endast en av tidningarna. Det är värt att poängtera att vårt fokus inte ligger på vilken specifik tidning artiklarna kommer från, utan på vad artiklarna uttrycker.
I de följande avsnitten genomför vi en textuell analys på artiklarna i de olika temana. Sedan ska vi undersöka den diskursiva praktiken, alltså texternas intertextualitet och
interdiskursivitet. Slutligen ska vi analysera och kontextualisera resultaten med hjälp av den teoretiska referensramen.
6.2 Det individuella ansvaret
Det som först slog oss vid genomläsningen av materialet var det tydliga betonandet på det individuella ansvaret för pensionen. Läsaren blir uppmanad av artikelförfattarna, och av de experter som uttalar sig, att ta eget ansvar för att spara ihop till den största möjliga pensionen. Pensionen blir således skildrad som en affär, som enskilda ska göra en vinst på. Fokuset på pensionen som en affär som ska maxas är genomgående i de flesta artiklar som har fallit under det här temat. Här nedan kommer några exempel från artiklarna för att poängtera individ- och affärsfokuset:
“Så maxar du pensionen - med rätt val i livet “(artikel 4), “Fem tips - för att maxa pensionen” (artikel 5), “Tjänstepensionen kan bli ett riktigt klipp. Tricket är att välja livslång utbetalning - och se till att leva länge. - Många glömmer vilken kanonaffär det är...” (artikel 8), “Så blir pensionen ditt livs bästa affär” (artikel 8), “Här är knepen som maxar din pension” (Artikel 1). Just betoningen på att pensionen är något som ska maxas är återkommande. Istället för att framställa pensionen som en rättighet efter ett avslutat arbetsliv, skildras den snarare som en affär som individer ska tjäna pengar på. Individen uppmanas göra aktiva val. Texterna riktar sig till en till synes enhetlig grupp, exempelvis genom ordvalen “du” och “din”. Alla antas följaktligen att ha samma individuella förutsättningar för att kunna spara och göra aktiva val. Experternas tips och utlåtanden förstärker den bilden. Experterna som får uttala sig i texterna innehar, till exempel, yrkestitlarna privatekonom, pensionsexperter och pensionsrådgivare. Den verklighet de förmedlar blir sällan ifrågasatt, istället tillskrivs de stor vikt, och de tips som de ger antas vara applicerbara på alla framtida pensionärer. Enligt Winter Jorgensen & Phillips (2000) är det vanligt förekommande i media att olika utlåtanden förmedlas som sanningar, så kallade objektiva modaliteter.
Experterna ger huvudsakligen en bild av att alla har samma möjligheter. Det visar sig i artikel 4 där experten menar på att det är individens eget ansvar huruvida en arbetar heltid eller inte: ”Jobba heltid så mycket som möjligt och se till att du har tjänstepension”.
Detta citat kommer från en privatekonom på Länsförsäkringar. Heltidsarbete och tjänstepension skildras som något enskilda kan styra över på egen hand. Några andra
förklaringar till varför vissa jobbar deltid nämns inte. Bristen på analys angående varför vissa jobbar deltid, eller varför vissa drabbas av fattigdom efter pensioneringen är genomgående i flera av experternas uttalanden. Allt reduceras istället till resultat av individers val. I det följande citatet blir det här perspektivet slående: ”Se till att sköta din hälsa så att du håller ett helt yrkesliv – och kanske en bit förbi 65-årsdagen” (artikel 4). Att vissa har jobb som sliter mer på kroppen reflekteras inte över. Istället ska individerna själva ta allt ansvar för sin hälsa och välmående, oavsett om de har ett arbete som tär på kropp och psyke. Andra faktorer som påverka hälsa, till exempel arbetsmiljön, belyses inte. Även nästkommande citat centrerar kring individen, och innehåller en hög grad av instämmande:
– Det blir första gången i ditt liv som du styr över din tid. Då är det tråkigt att behöva vara fattig. Vi kommer att leva längre och vara friskare. Det gör att vi blir kapabla att utnyttja den här tiden bättre (artikel 15).
Det ovanstående citatet kommer från en privatekonom. Att vara fattig reduceras till något “tråkigt”, som går att undvika med rätt val genom livet. Antagandet att vi kommer leva längre och vara friskare får stå okommenterat.
I vissa av artiklarna förekommer exempel på diverse fiktiva personer. Det förklaras hur någon med en viss inkomst ska spara för att kunna maximera pensionen. I artikel 2 porträtteras fem sådana personer: Sofie, 35 år, med en lön på 35 000 kronor, Mohammed, 30 år, med en lön på 30 000 kronor, Erik, 44 år, med en lön på 40 000 kronor, Kim, 59 år, med en lön på 40 000 kronor, och slutligen Susanne, 54 år, som tjänar 30 000 kronor. I den här artikeln skildras således bara personer vars inkomster överstiger 30 000 kronor i månaden. I artikel 20 ges en redogörelse för vad det kan komma att kosta att gå i tidig pension. I artikeln förekommer det exempel på hur två olika löntagare, med olika lön, ska gå till väga för att kunna gå i tidig pension. Det första exemplet, en privatanställd tjänsteman, tjänar 40 000 kronor i månaden. Det andra exemplet handlar om en person som tjänar 60 000 kronor i månaden. Även i artikel 21 förekommer det exempel på en person med 60 000 kronor i månadslön: “Du som har en lön på 60 000 kronor, och går ner 80 procent... “(artikel 21). I dessa fall utgår
artikelförfattaren från personer med välbetalda arbeten. I inga av de ovanstående exemplen skildras något som tjänar mindre än 30 000 i månaden. Följaktligen verkar artikelförfattarna fokusera på individer med hög inkomst.
6.3 Den arbetande pensionären
Vidare upptäckte vi vid genomläsningen av materialet att en stor del av artiklarna handlar om fördelarna med att arbeta efter 65, samt de nackdelar som deltidsarbete och tidig pension kan medföra. De potentiella fördelarna med att arbeta efter pensionsåldern nämns i de flesta artiklarna. Bland annat tas de skattemässiga fördelarna upp vid flertalet tillfällen: ”De höjda grund- och jobb-skatteavdragen gör extraknäcken till skattemässiga klipp för pensionärer. Och nu jobbar de som aldrig förr” (artikel 16). Avdragen benämns som “klipp” av
artikelförfattaren, som vidare menar att dessa klipp leder till att pensionärer “jobbar som aldrig förr”. Även i nästa citat förklaras de skattemässiga fördelarna som avdragen ger den arbetande pensionären: ”Alla som har fyllt 65 får ett förhöjt jobbavdrag, oavsett om de jobbar eller inte. Om de fortsätter att jobba så har de dessutom rätt till ett högre jobbskatteavdrag. Tillsammans ger det en stor skatteutväxling” (artikel 18).
Den låga skatten används således som ett argument för att människor ska fortsätta arbeta efter uppnådd pensionsålder. Grund- och jobbskatteavdragen förmedlas som något ensidigt
procent i skatt på dina inkomster – din plånbok blir helt enkelt rejält mycket tjockare” (Artikel 25). Frasen “tack vare” antyder att meningens “du” ska känna tacksamhet för dessa avdrag, som gör att plånboken blir “rejält mycket tjockare”.
Även i dessa artiklar förekommer det utlåtanden av experter. Följande citat kommer från en professor i nationalekonomi, som uttalar sig angående de reformer som har införts för att få äldre människor att arbeta längre: ”Sedan 1990-talet har man uppmuntrat den äldre
arbetskraften genom olika typer av åtgärder, till exempel begränsat möjligheten till förtidspensionering och sänkt arbetsgivaravgifterna” (artikel 28).
Den begränsade möjligheten till förtidspensionering påstås vara en uppmuntrande åtgärd, inte ett tvång. Andra reformer, till exempel den nyligen höjda LAS-åldern, uttrycks med positiva ordalag: ”Den som är född 1953 och ännu inte fått nog av jobbet har skäl att jubla över den höjda las-åldern. Tusentals skäl, till och med” (artikel 18). Detta citat innehåller en hög grad av instämmande från artikelförfattaren. Den som vill fortsätta arbeta har inte bara skäl att jubla, utan till och med “tusentals skäl”. Artikelförfattarna bidrar således till att måla upp en positiv bild av arbete efter pensionsåldern. När de gäller deltidsarbete eller tidig pensionering är emellertid ordalagen inte lika positiva. Deltid målas vid återkommande tillfällen upp som ett hot mot pensionen. Dock är det endast de negativa ekonomiska konsekvenserna av deltidsarbete som texterna redogör för. Potentiella positiva hälsoaspekter ges inget utrymme. Till exempel har artikel 21 rubriken “Deltid – ett hot mot pensionen”. Utpekandet av
deltidsarbete som ett hot mot pensionen är genomgående: ”... kan det handla om att undvika deltidsarbete de sista åren i yrkeslivet. - Det gäller att hänga i och arbeta heltid i den mån man kan” (artikel 5).
Deltidsarbetet ska undvikas, istället ska personer anstränga sig och jobba heltid i största möjliga mån. Även deltidsarbete under småbarnsåren framställs som ett hot mot
pensionen: ”Att jobba deltid under småbarnsåren slår dock betydligt hårdare mot framtida pensionen, framför allt mot tjänstepensionen” (artikel 22).
Ovanstående citat kommer från en analytiker på Pensionsmyndigheten. I samma artikel presenterar analytikern lösningar för hur deltidsarbetet ska kompenseras: ”Har man jobbat deltid några år kan man kompensera det med att jobba ytterligare ett år i slutet av arbetslivet” (artikel 22).
Lösning som föreslås är kompensera deltidsarbete med mer arbete senare i livet. Denna lösning förutsätter att personen i fråga faktiskt orkar arbeta ytterligare något år i slutet av
arbetslivet. Emellertid förekommer det i flera av artiklarna exempel på personer som har fortsatt att arbeta efter 65 års ålder. I artikel 19 intervjuas en 67-årig kvinnlig överläkare. Överläkaren har haft möjligheten att fortsätta arbeta efter pensionsåldern, och hon har även gått ner i arbetstid. Dock uttrycker hon förståelse för att alla inte har liknande förutsättningar: ”Vissa har tyngre jobb och är slitna redan när de är 55. Sedan är det vissa som håller sig friska och andra inte. Därför borde pensionsåldern vara mycket mer flexibel, och anpassas efter olika arbeten”.
De som är slitna redan vid 55 år får dock sällan uttala sig i artiklarna. I artikel 28 intervjuas en 69-årig, före detta servicechef på ett laboratorium. Han har dock valt att fortsätta arbeta, men numera är han anställd som trädgårdsarbetare genom ett bemanningsföretag. Den före detta servicechefen uttalar sig i artikeln: ”Är man fullt frisk och inte har några krämpor så finns det ingenting som säger att man inte kan göra någonting”.
I de båda artiklarna, den om överläkaren och den om servicechefen, förmedlas liknande verkligheter. Dessa två exempel förstärker uppfattningen om att media ger en idealiserad bild av arbete, och av dem som arbetar vidare efter pensionsåldern (även om de inte heller helt utesluter andra perspektiv).
6.4 Den höjda pensionsåldern
De artiklar som direkt behandlar reformen gällande den höjda pensionsåldern bildar här ett eget tema och avsnitt. De utgör en mindre andel av materialet. I texterna om förslaget tas argument upp för varför det är rimligt att pensionsåldern höjs. Det argument som är mest återkommande är det gällande den ökande livslängden i Sverige. I artikel 29 är detta något författaren belyser med ett försök till målande exempel: ”Bakgrunden är att vi lever allt längre. Livslängden ökar för närvarande med 3,5 timmar per dygn”.
Formuleringen är återkommande angående den ökade livslängden, i artikel 34 skriver författaren att: “Bakgrunden är att vi lever allt längre”.
Argumentet att vi som folk lever längre och därför ska arbeta längre beskrivs som något naturligt, som inte kritiseras i någon av artiklarna som handlar om den höjda pensionsåldern. I artikel 31 står det helt enkelt: ”Vi är friskare och lever längre, därför ska vi arbeta längre”. Det kan tänkas bli en ensidig bild, när det talas om “vi” utan att ta hänsyn till grupper i
samhället där medellivslängden faktiskt minskar. Att författarna till texterna gör befolkningen till en homogen och enhetlig grupp med liknande förutsättningar och villkor har vi stött på
Ett annat argument som tas upp är att pensionssystemet är alltför utsatt på grund av den ökade livslängden. Detta tas upp i artikel 29: ”För att inte urholka systemet höjs nu
pensionsåldrarna”.
Även i artikel 32: ”Bakgrunden till reformerna är den snabbt ökande medellivslängden som på sikt hotar urholka dagens premiebaserade pensionssystem”.
I argumenten tar författarna upp hur den ökade medellivslängden på sikt kommer göra att det nuvarande pensionssystemet inte kommer hålla över tid. Här poängteras det än en gång hur medellivslängden gör det ekonomiskt omöjligt att ha kvar nuvarande pensionssystem. I ett citat från artikel 33 tas problemet upp igen: ”Enigheten är stor om att systemet behöver justeras för att klara problemen med underfinansiering och den snabbt ökande livslängden”. Det råder enighet om att systemet behöver justeras, och den lösningen som politiker och beslutsfattande organ kommit fram till är att åldern måste höjas. Några alternativa lösningar på problemet tas inte upp i texterna.
6.5 Utlandspensionären
När arbetslivet börjar leda mot sitt slut kan ett antal svenska pensionärer förverkliga drömmen om att leva i ett land som är varmare och enklare att bo i. I artiklarna från avsnittet vi valt att kalla Utlandspensionären skildras svenskar som bestämt sig för att flytta utomlands och spendera sin tid som pensionär vid varmare breddgrader. Texterna visar välmående svenskar som njuter av livet efter pensionen. Texterna som handlar om utlandspensionären präglas till större del av hur bra det är att leva utomlands i jämförelse med att bo i Sverige. I artikel 40 jämförs livet utomlands med livet som kunde varit i Sverige: ”Att bo här är enkelt och billigt. I Sverige skulle jag vara en fattigpensionär, här har jag allt jag behöver”.
Bilden som skapas i artiklarna är att det är väldigt enkelt att vara bosatt utomlands som svensk pensionär. Fokuset i texterna ligger på att skildra deras liv som något bättre än det livet som var i Sverige. I artikel 43 benämns den nya platsen som ett paradis: ”Vi lever i ett paradis. Det är billigt, enkelt ... och alldeles underbart”.
Det materiellt billiga är återkommande i artikel 43 där ett par uttalar sig gällande förhållandet mellan Kreta och Stockholm: ”Det är ju väldigt billigt att bo här och våra kostnader är mycket lägre än vad vi hade haft i Stockholm”.
Artiklarna riktar sig till en viss typ av pensionär. De människor som intervjuas och de exempel författarna väljer att använda sig av påvisar detta. I artikel 44 tas Portugal upp som
ett exempel på ett land att flytta till på ålderns höst: ”Portugal är inget lågskatteland, men en flytt dit är ändå skattemässigt fördelaktig för svenska pensionärer, särskilt för personer med hög tjänstepension från den privata sektorn”. Här blir det tydligt vilka individer texterna riktas mot – personer som har ett välbetalt jobb och som inte har några större hinder för att
förverkliga drömmen om att flytta utomlands när arbetslivet är över. Detta är något som även visar sig i artikel 43 där paret Holmqvist skildras: ”Både Tomas Holmqvist, 65, och Monica Holmqvist, 61, hade välbetalda arbeten i Stockholm. De älskade att jobba och det blev en hel del övertid genom åren”.
Även i artikel 46 är mannen som intervjuas någon som har andra förutsättningar än många andra, det kan anas av citatet: ”Jag bor fortfarande i Sverige, men jag har gjort som så många andra och skaffat mig ett hus i Thailand för att kunna vara här under vintern”. I hans värld är det många andra som har haft förutsättningarna att skaffa sig ett hus i Thailand. Någon kritik tas inte upp mot bilden som skildras i denna text; artikelförfattaren följer inte upp uttalandet. Även i artikel 43 kan man ana en värld där det är möjligt att göra vissa val i livet för att kunna njuta av livet som pensionär. Detta kan vara något som andra pensionärer inte har möjligheten att välja: ”Vi ville njuta av livet och inte vara helt slut när det var dags för pensionen”.
Pensionärerna i artiklarna skildras återkommande på ett relativt okritiskt sätt som välmående, friska och med stora valmöjligheterna.
6.6 Andra verkligheter
De föregående avsnitten och artiklarna har huvudsakligen centrerat kring individen och framställningen av pensionen som ett klipp. Emellertid fann vi ett antal artiklar – fem stycken – där andra perspektiv och verkligheter skildras. I dessa artiklar är det inte främst de relativt välbetalda som porträtteras, snarare ligger fokus på andra grupper i samhället, till exempel fattigpensionärer. Expertutlåtandena i dessa artiklar är inte heller tagna från gruppen av ekonomer, som i de föregående, istället är det fackligt aktiva och psykologer som får uttala sig. En doktor i psykologi uttalar sig i artikel 36, angående människors möjligheter att leva ett gott liv som pensionär: ”Där är det viktigt att komma ihåg att alla inte har möjlighet att
påverka hur man går i pension eller vilka förutsättningar det finns att trappa ner”.
Betoningen på människors skilda ekonomiska förutsättningar är genomgående i dessa artiklar. Det förekommer även kritik mot det rådande pensionssystemet och den höjda pensionsåldern. Kommunals ordförande Tobias Baudin får uttala sig i artikel 38: ”Det lönar sig inte att arbeta med dagens pensionssystem, säger Kommunals ordförande”.
Baudin riktar kritik mot pensionssystem. I samma artikel kritisera han även den höjda pensionsåldern: ”Det här visar ju att det inte räcker att höja pensionsåldern. Det spelar ju ingen roll om politikerna säger att vi ska jobba till 67, 70 eller 75. Pensionssystemet ger för lite”.
I artiklarna förstärks bilden av pensionssystemet som orättvist. Artikelförfattarna utgår främst ifrån en yrkesgrupp för att exemplifiera hur systemet slår mot vissa löntagare:
Undersköterskor. Det poängteras återkommande hur svårt det är för undersköterskor att leva på sin pension, exempelvis i artikel 35: ”Sveriges vanligaste jobb ger så låg pension att den inte går att leva på”.
Genom benämningen “Sveriges vanligaste jobb” målar artikelförfattaren upp en bild av hur stor denna yrkesgrupp är. I samma artikel konkretiseras undersköterskornas ekonomiska villkor som pensionärer, med hjälp av siffror och statistik: ”Undersköterskor födda i mitten av 1970-talet får ut 59 procent av slutlönen i total pension, enligt en ny rapport från
Pensionsmyndigheten”. Med hjälp av statistiken från Pensionsmyndigheten blir undersköterskornas ekonomiska förutsättningar åskådliggjort.
I artikel 37 används statistik för att peka på antalet fattigpensionärer i Sverige: ”Hela 294 000 pensionärer i Sverige ligger under gränsen för så kallad relativ fattigdom, visar de senaste siffrorna från EU:s statistikorgan Eurostat”. Användandet av ordet “hela” i början av mening används av artikelförfattaren för att peka på hur stor gruppen av fattigpensionärer är. I artiklarna får även några av de som lever under gränsen för relativ fattigdom komma till tals. De som blir intervjuade är alla kvinnor. De skildrar alla en liknande form av verklighet, med knappa resurser och en indignation som riktas mot pensionssystem. En undersköterska uttalar sig i artikel 35: ”Det är klart att det måste vara något grundläggande fel i ett system som redan från början bygger på att vi i framtiden både blir, och anses, som en belastning den dag vi inte längre jobbar”.
Samma undersköterska pekar även på den fysiska belastningen som arbetet innebär. Hon menar att det för många undersköterskor är omöjligt att fortsätta arbeta efter 65 år ålder: ”Våra kroppar orkar inte”.
Systemkritiken i citaten är påtaglig. En tidigare barnskötare skildrar i artikel 37 liknanden upplevelser. Barnskötaren i denna artikel får ut 12 000 kronor i pension varje månad. Hon pekar på hur orättvis denna summa är, och hur svårt det är att klara sig på den: ”Det känns för jävligt att knappt klara sig på sin pension efter ett helt yrkesliv”.
Den tidigare barnskötaren är även den första som skildras som har engagerat sig i en form av proteströrelse, den så kallade Tantpatrullen:
Hon tycker inte att man ska behöva leva på bidrag som pensionär. Därför är hon engagerad i Tantpatrullen, en organisation som kräver att hela pensionssystemet görs om. – Människor ska ha en rimlig pension som gör att det går att leva ett rimligt liv, det ska inte behöva vara så hemskt stor skillnad från hur det var när man jobbade (artikel 37).
Det är enda gången i någon av artiklarna som en kollektiv motrörelse lyfts fram. Det befäster bilden av att dessa artiklar har en annan vinkel än de i tidigare avsnittet. Det märks framför allt på de exempel som tas upp i texterna. I avsnitt 6.2 såg vi hur de exempel som togs upp endast utgick ifrån människor vars inkomst var 30 000 kr eller högre. I de här artiklarna är beräkningarna gjorda på människor med lägre inkomst. Exempelvis i artikel 38, där det undersöks hur mycket en undersköterska tjänar på att arbeta vidare efter 65 år ålder: ”En undersköterska med 25 000 kronor i lön som fortsätter jobba till 70 års ålder kommer att få 713 kronor mer i plånboken jämfört med om han eller hon hade gått i pension vid 66 års ålder”. De siffror som presenteras här strider till viss del mot den ensidigt positiva bild som gavs i avsnitt 6.3, där fokuset istället låg på hur mycket en person har att tjäna på att arbeta vidare efter pensionsåldern. Men det ovanstående citatet pekar på att en undersköterska inte har så mycket att vinna, rent ekonomiskt, på att arbeta vidare till 70 års ålder. Det motsatta fokuset märks även i artikel 39, där det görs beräkningar på vad en förändrad garantipension får för effekter. Beräkningarna består av tre exempel: en ensamstående 81-åring med endast garantipension, en annan ensamstående 81-åring med garantipension och inkomstpension, och en tredje ensamstående 81-åring med bara inkomstpension (artikel 39). I de tidigare artiklarna har sådana perspektiv och förutsättningar inte tagits i beaktande.
6.7Intertextualitet och interdiskursivitet
För att kunna bilda en förståelse för hur texterna hör ihop behöver den diskursiva praktiken, i vilken de ingår, analyseras. Texter kan begripliggöras först när de sätts i förhållande till varandra och den omgivande sociala kontexten (Richardson, 2007, s. 100). För att göra detta ska vi undersöka texternas intertextualitet och interdiskursivitet. Intertexualitet handlar om hur artiklarna står i relation till varandra, medan interdiskursivitet blir ett sätt att undersöka vilka diskurser artiklarna grundar sig på (Winther Jorgenssen & Phillips, 2000, s. 77). Vi fann likheter mellan artiklarna vid vår kategorisering, då vi delade in artiklarna efter innehåll. Oavsett tema finns det likheter mellan artiklarna i stort, både sett till form och innehåll. En stor del av de artiklar som publicerats på tidningarnas ekonomisidor har liknande
uppbyggnad. Först introduceras läsaren till ett ämne, exempelvis som i artikel 1: “Här är knepen som maxar din pension”, det följs upp av uttalanden från en expert – en privatekonom i fallet med artikel 1. Artikeln avslutas med olika former av tips eller upplysningar, till
exempel: “åtta smarta spartips för dig som är runt 50” (artikel 1), “Kolla om du kan gå i tidig pension” (artikel 17), “Det här gäller för dig som vill jobba efter 65” (artikel 18), "Så mycket skatt betalar du på din pension här” (artikel 40), “SÅ MYCKET BEHÖVER DU SPARA FÖR ATT FÅ 80% AV LÖNEN I PENSION” (artikel 2). Huvuddelen av artiklarna från tidningarnas ekonomisidor har en sådan struktur. Sammanlagt är 38 av de 46 artiklarna publicerade i tidningarnas ekonomisektion.
Vi fann även att artiklarna har likheter sett till vad de manifesterar, och vad de utelämnar. Dessa underliggande meningar genomsyrar huvuddelen av artiklarna i de olika teman; bortsett från de som vi har valt att kalla Andra verkligheter, som utgör den minsta delen av materialet. Framför allt finns det likheter i framställningen av pensionären. De skildras som en enhetlig grupp, med liknande förutsättningar. Skildringen av pensionären som friskare än tidigare, med en ökad livslängd och med stora valmöjligheter är återkommande: ”... dagens pensionärer är piggare än tidigare och har större möjlighet att lägga ledigheten på att uppfylla drömmar” (artikel 15), ”Folk blir friskare och kanske vill använda en del av de friska åren till att arbeta längre…” (artikel 19).
Dessa citat bekräftar den bild som artiklarna ger av pensionären och pensionsåren: att vi lever längre, är friskare, och därmed ska arbeta längre. I texterna går det även att finna en
underliggande mening som idealiserar arbete, som hör ihop med bilden av den friske pensionären. Ansvaret för att kunna arbeta länge överlåtes emellertid till den enskilde
individen. Hälsa och möjligheten till att kunna arbeta länge reduceras på så vis till resultat av de val som individen gör under livet: ”Se till att sköta din hälsa så att du håller ett helt
yrkesliv - och kanske en bit förbi 65-årsdagen” (artikel 4), ”Tjänstepensionen kan bli ett riktigt klipp. Tricket är att välja livslång utbetalning - och se till att leva länge” (artikel 8). Möjligheten att få en god pension begränsas även till de aktiva val som en person förväntas göra under sitt liv. Individen förväntas vara rationell och ansvarsfull, med en strävan att maxa pensionen: ”Det gäller att vara medveten och göra ett aktivt val” (artikel 21), ”Drömmen om att kunna satsa på hobbyn eller flytta till värmen efter ett långt arbetsliv kan bli verklighet med rätt planering” (artikel 15), ”...genom vissa livsval kan du påverka hur du kommer att
