Adjektivens roll i författarbeskrivningar : En läromedelsanalys inriktad mot adjektivanvändning och genus

Examensarbete

Examensarbete i svenska: språk och litteratur för

ämneslärare gymnasieskolan 15 hp.

Adjektivens roll i författarbeskrivningar

En läromedelsanalys inriktad mot adjektivanvändning

och genus

Svenska 15 hp

Halmstad 2020-06-04

Abstract

This essay examines the use of adjectives in author descriptions in teaching materials for the course Swedish. By qualitatively categorizing and counting adjectives according to different categories of adjectives, the study shows how adjectives affect and maintain gender structures and stereotypes of male and female characteristics. The result shows that the quantitative occurrence of adjectives is not a contributing cause for the maintenance of gender structures. Although the male author in the teaching materials are heavily overrepresented, they are not described with more adjectives than female authors. Instead, the results show that female writers are described with more adjectives than the male ones. The results of the study also show that gender structures and stereotypes are maintained through the qualitative use of adjectives, where female writers more often are described with adjectives that are closer to the private sphere. While the male writers are more often described with adjectives linked to the public. Nyckelord Genusstrukturer Stereotyper Läromedel Författare Adjektiv

1. Inledning

1.1 Syfte & Frågeställningar ... 2

1.2 Disposition ... 3

2. Tidigare forskning

3. Teoretiska utgångspunkter

4. Metod

4.2 Adjektivkategorier ... 12

4.3 Material och urval ... 14

4.3.1 Svenska Impulser 2 ... 15

4.3.2 Svenska 2 – Helt enkelt ... 15

4.3.3 Fixa svenskan 2...16

5. Resultat och analys

5.1 Tabellbeskrivning...17

5.2 Intrapersonliga adjektivdomäner...18

5.3 Interpersonliga adjektivdomäner...20

5.4 Jämförelse av antalet författare och antalet adjektiv...21

5.5 Frekvent förekommande adjektiv...22

6. Diskussion och slutsatser

7. Sammanfattning

1. Inledning

Som blivande svensklärare är läromedlet i svenska ett effektivt och tryggt hjälpmedel vilket kan bidra med information och komma med tips på undervisningens utformning och nyttjas som uppslagsverk för eleverna i klassrummet. Vissa skolor arbetar mer frekvent med läromedel i undervisningen än andra. För svenskläraren kan läromedlet, hur det än används av skolan, vara ett sätt att hitta rätt nivå för kursen och ett sätt att finna stöd i vad som innehållsmässigt bör behandlas i kursen. Likväl som ett läromedel kan vara ett oerhört bra hjälpmedel och ett stöd i undervisningen kan det även bidra till att cementera en ständigt aktuell samhällsproblematik i form av genusstrukturer. Genusstrukturer är tankarna och föreställningarna om manligt och kvinnligt och deras förhållande gentemot varandra, exempelvis definitionen av över- och underordnad (Hirdman, 2005:16). Denna problematik har tidigare forskning uppmärksammat genom att belysa en ojämlik representation mellan män och kvinnor både kvantitativt och kvalitativt i läromedel (Graeske, 2010). Forskning kring läromedel är av stor relevans på grund av den stora variation av läromedel som finns på marknaden och som sedan 1991 inte granskas av någon myndighet före utgivning (Åkerfeldt & Selander, 2016:3). Genom att problematisera och visa läromedlens framställning av genus kan lärare medvetandegöras kring genusstrukturer vilket kan leda till att inte allt i läroböckerna accepteras och tas för givet.

Genusstrukturerna kommer till uttryck i läromedel genom innehåll och textframställning. Läromedel och litteraturhistoriska översiktsverk i svenska lutar sig mot en litterär kanon som innehåller fler manliga än kvinnliga författare vilket Graeske (2010), Lilja Waltå (2011) och Williams (1997) konstaterar. Tidigare forskning belyser också att genusstrukturer upprätthålls och befästs av läromedel i svenska genom sitt språkbruk (Dahl, 2015). Detta tar sig i uttryck genom att kvinnliga författare inte får lika mycket utrymme som manliga författare i läromedel och att de beskrivs med olika ord vilket bidrar till en differentiering och ökad hegemoni. Att ändra en litterär kanon är svårt för läromedelsförfattarna liksom att förändra innehållet i författarurvalets texter, men att förändra och frångå genusstrukturer i författarbeskrivningar bör vara möjligt. Att skapa en jämställdhet i språkanvändning, utrymme och framställning av manliga och kvinnliga författare borde inte vara orimligt.

är en del av problematiken men frågan är vilka språkliga byggstenar som bidrar till dessa strukturer. Graeske (2013:35) påpekar att bilden av nyare läromedel baserade på Lgy 11 är mycket begränsad och att mycket återstår att göra inom läromedelsforskningen. Ingen tidigare forskning har gjorts kring adjektivanvändningen i läromedel vilket är en central del i hur exempelvis författare i läromedel beskrivs och framställs. Denna undersökning ämnar därför fördjupa kunskapen i hur kvinnliga och manliga författare beskrivs med adjektiv i tre läromedel avsedda för svenskämnet och Lgy 11. Detta är av stor vikt med tanke på att språket ”utan tvekan [är] mycket centralt i våra liv. Orden är laddade med kunskap, erfarenheter, minnen och känslor. Trots det använder vi det oftast helt oreflekterat utan att tänka på hur eller vad vi faktiskt gör med det” (Bolander, 2012:9). Genom att belysa adjektivanvändningen är denna studies förhoppning att vi kan gå från ett oreflekterat tillstånd till att faktiskt reflektera över adjektivens roll i framställningen av kvinnligt och manligt och dess inverkan på genusstrukturer.

1.1 Syfte och frågeställningar

Syftet med studien är att undersöka användningen av adjektiv i kvinnliga och manliga författarbeskrivningar i tre läromedel i svenska utgivna under 2010-talet. Tidigare forskning visar att det finns en skillnad i läromedelsbeskrivningar av kvinnliga och manliga författare och att detta grundar sig i språkanvändningen och läromedlens röster (Dahl, 2015). Frågan är vad det är i språkanvändningen som skapar denna skillnad. Det är därför av intresse att studera adjektivens roll vid beskrivningar av författare på grund av adjektivets funktion som beskrivande ordklass. Jag ämnar i studien undersöka vilka kategorier av adjektiv som används i de tre utvalda läromedlen. Detta genomförs med hjälp av den metod och kategorisering av adjektiv som tidigare applicerats på barnböcker av Andersdotter Sveens (2005). Dessa kategorier och denna metod presenteras i kapitel 4. Denna studie ämnar även undersöka om det finns en skillnad i användningen av adjektiv i kvinnliga och manliga författarbeskrivningar. Detta för att medvetandegöra läsare kring textframställningen i läromedel och hur dessa kan bidra till genusstrukturer. För att uppnå syftet har två frågeställningar utformats:

- Hur många adjektiv används vid de kvinnliga författarbeskrivningarna i förhållande till de manliga författarbeskrivningarna?

- Vilka adjektiv och adjektivkategorier används vid beskrivningarna av kvinnliga och manliga författare?

1.2 Disposition

Arbetet inleds med en redogörelse för tidigare forskning inom fältet läromedel med riktat fokus mot genus. Därefter presenteras teoretiska utgångspunkter vilka är av vikt för att förstå resultatet och analysen av densamma. I kapitlet presenteras framförallt genus och stereotyper av manligt och kvinnligt präglade egenskaper. Sedermera följer kapitlet Metod vilket har avsikten att redogöra för undersökningens metod samt dess material. Därefter följer kapitlet

Resultat- och analys vilken presenterar och utvärderar det resultat undersökningen av de tre

läromedlens författarbeskrivningar bidragit med. I det nästföljande kapitlet Diskussion och

slutsatser besvaras och sammanfattas de frågeställningar som arbetet har avsikten att nå svar

på. Dessa sätts även in i en bredare kontext och diskuteras utifrån arbetes huvudsakliga syfte.

2. Tidigare forskning

Syftet med föreliggande studie är att undersöka adjektivens roll i beskrivningar av författare. Forskning kring adjektiv och kategorisering av olika adjektiv har tidigare genomförts av Hene (1984) som undersökt adjektiv och adverb i ungdomsböcker avsedda för flickor och i ungdomsböcker avsedda för pojkar. Syftet med hennes studie är att undersöka hur karaktärerna framställs och om dessa följer traditionella genusroller. Kring detta gör hon en jämförelse mellan böckerna skrivna för flickor och böckerna skrivna för pojkar. Hennes metod grundar sig i att kategorisera adjektiv i olika domäner vilket gör det möjligt att särskilja olika adjektiv och adverb. Slutsatsen Hene når med hjälp av metoden är att böcker avsedda för pojkar tenderar att upprätthålla traditionella stereotyper av kvinnligt och manligt och framförallt innehåller böckerna få kvinnliga karaktärer liksom få beskrivningar av desamma.

Henes kategorisering av adjektiv är inspirationen och grunden till Andersdotter Sveens (2005) avhandling kring framställningen av karaktärer i brittiska barnböcker från andra halvan av 1800-talet och brittiska barnböcker från slutet av 1900-talet. Andersdotter Sveens metod är av vikt för denna studie på grund av de kategoriseringar av adjektiv hon använder och applicerar. Genom att kategorisera adjektiv i olika domäner och sedan olika adjektivkategorier kunde Andersdotter Sveens se att barnböckerna från 1800-talet använde sig

av fler traditionella genusroller i sina karaktärsframställningar och framförallt använde adjektiven för att skriva fram idealkvinnan under andra halvan av 1800-talet. Barnböcker från slutet av 1900-talet däremot uppvisade för det mesta en mer jämställd beskrivning, men där tillskrevs istället kvinnliga karaktärer fler adjektiv inriktade mot känslor och kognition än i de viktorianska barnböckerna (Andersdotter Sveens, 2005:158–161). Metoden och adjektivkategorierna som lånats av Andersdotter Sveens i denna studie presenteras mer ingående i kapitel 4.

Annan forskning av vikt för denna studie är läromedelsanalyser, framförallt läromedelsanalyser kopplade till svenskämnet. Ett betydande bidrag till forskningsfältet har Caroline Graeske tillfört. Hennes forskning har visat att läromedel i svenska följer ett traditionellt mönster för litteraturhistorieskrivningen där den vita västerländska mannen dominerar utrymmet och utgör normen (Graeske, 2008). Hennes resultat visar även att de manliga författarna tillskrivs superlativ i beskrivningarna medan de kvinnliga författarna ofta reduceras genom språkbruket. Hon har även kunnat se att kvinnliga författare förkroppsligar det vardagliga liksom det känslosamma och privata. Männen å andra sidan representerar traditionen, det nydanande och det mångsidiga. Männen är också de som tillskrivs intellektuell och analytisk skärpa vilket anses bidra till samhällsdebatten (Graeske, 2008:286). Hennes forskning klargör även att manliga författare i läromedel tenderar att framställas som stereotyper utifrån fyra olika kategorier i form av genier, debattörer, äventyrare och rebeller. Stereotyperna skapas genom språkbruk och bildanvändning i läromedlen där även kvinnliga stereotyper går att utläsa i form av den sjuka kvinnan och den medvetna kvinnosakskvinnan (Graeske, 2010:124). Gemensamt för den forskning Graeske genomfört på läromedel i svenska är att kvinnliga författare kvantitativt är underrepresenterade och att de manliga utgör normen i litteraturhistorieskrivningen.

Graeskes resultat har mycket gemensamt med Williams (1997) analys gjord på litteraturhistoriska översiktsverk. Williams (1997) finner liknande resultat i sin forskning där fokus riktas mot en kvantitativ jämförelse av manliga och kvinnliga författare och representationen av författade verk i litteraturhistoriska översiktsverk. Resultatet visar att männen intar en framträdande roll och hon når, liksom Graeske (2008), slutsatsen att de manliga författarna i de litteraturhistoriska översiktsverken representerar normen medan de kvinnliga författarna marginaliseras och blir en del av den manliga författarhistorien (Williams, 1997:183). Mer djuplodande visar Williams resultat att språkbruket i översiktsverken bidrar till att förskjuta kvinnliga författare till facket kvinnolitteratur där

perspektivet är något Lilja Waltå (2011) behandlar i sin studie av läromedel i svenska avsedda för yrkesförberedande gymnasieprogram. Hennes forskning visar att läromedel avsedda för yrkesförberedande program med en kvinnlig dominans bland de sökande innehåller fler kvinnliga författare än läromedel avsedda för program med manlig dominans. Lilja Waltå konstaterar att läromedelsförfattare följer en genustradition där romaner skrivna av kvinnor förväntas intressera kvinnliga elever, medan romaner skrivna av manliga författare förväntas engagera manliga elever (Lilja Waltå, 2011:88). Litteraturhistorieskrivningen tenderar med andra ord att göra skillnad på kvinnligt författade verk och manligt författade verk. Vidare konstaterar även Lilja Waltå (2011), likt tidigare nämnda studier, att kvinnliga författare i läromedel är kvantitativt underrepresenterade i förhållande till de manliga.

Avgörande för beskrivningarna av författare i läromedel är språkanvändningen. Vilka ord och vilken kontext läromedelsförfattarna väljer att beskriva författarna med är avgörande för hur de uppfattas av läsaren. Detta pekar bland annat Dahl (2015) på när han framhåller att en variation i läromedelsförfattarnas röster resulterar i att kvinnliga och manliga författare framställs på olika sätt. Resultatet visar att kvinnliga författare endast undantagsvis blir en del av konstnärligt nyskapande och företrädare för litterära ismer. Istället ställs den empatiska och emotiva förmågan i förgrunden i de kvinnliga författarbeskrivningarna (Dahl, 2015:203). Beskrivningen av kvinnliga författare tenderar alltså att leda till en avsides kategorisering vilken kan liknas vid Williams (1997) tidigare nämnda fack kvinnolitteratur.

Det är inte enbart läromedel i svenska som försatts under lupp av forskare. Så har även läromedel i historia och fysik. Resultatet inom denna forskningsinriktning uppvisar samma utfall som läromedlen i svenska. I läromedel avsedda för historia får kvinnor mindre utrymme än männen och ofta förekommer kvinnor i inskott till den övriga, manligt dominerade, textframställningen (Ohlander, 2010:67). Kvinnorna blir med andra ord en del av historien i periferin av de manliga gestalterna. Dock ger Ohlander (2010:72) exempel på ett läromedel avsett för studier i historia på universitetsnivå vilket lyckats skapa en jämställd framställning vad gäller den kvantitativa förekomsten av både betydelsefulla män och kvinnor. Detta erinrar om att förändringar går att uppnå. Liksom Ohlander har Wright (1999) undersökt läromedel utanför svenskämnet. Hon har studerat läromedel i fysik med fokus mot kvinnlig och manlig representation. Wrights resultat följer tidigare nämnda utfall och visar att läromedel i fysik språkligt bidrar till skapandet och återskapandet av föreställningar om manligt och kvinnligt. Hon konstaterar att fysikläromedel ”otvivelaktigt värderar det som traditionellt tillskrivs manligt genus högre än kvinnligt genus” (Wright, 1999:102).

Den tidigare forskningen är samstämmig kring representationen och beskrivningen av kvinnliga och manliga författare och personer i läromedel. En genusproblematik finns och den grundar sig i en hegemoni där mannen tillskrivs utrymme och det allmängiltiga. Ohlander (2010) visar att en förändring går att uppnå genom att lyfta fram ett exempel på ett förebildligt läromedel i historia. Med rätt kunskap och framförallt en medvetenhet kring vad som leder till genusproblematiken i läromedel kan en förändring åstadkommas, något denna studie har förhoppningen att kunna bidra till.

3. Teoretiska utgångspunkter

I detta kapitel presenteras teorier vilka är av betydelse för föreliggande studie på grund av det genusperspektiv som appliceras på undersökningen. Genom att jämföra adjektivbeskrivningar av kvinnliga och manliga författare kan vissa företeelser förklaras genom genus och teorin om densamma. I det följande presenteras och beskrivs begreppet genus och dess teori vilket därefter följs av stereotyper om manligt och kvinnligt präglade egenskaper.

3.1 Genus

Sedan 1970-talet har begreppet genus blivit vanligt som övergripande benämning för det fält som rör kvinnligt och manligt i samhället. Begreppet kan härledas till engelskans gender vilket i engelskan används för att rikta uppmärksamheten mot en specifik distinktion mellan olika typer av substantiv (Connell & Pearse, 2015:23). Begreppet genus syftar till de konstruktioner av manligt och kvinnligt som produceras, upprätthålls och reproduceras i vårt samhälle. Att vara man eller kvinna är inget förutbestämt tillstånd. Connell och Pearse (2015:19) uttrycker att tillståndet man eller kvinna är ett blivande, ett tillstånd som hela tiden är under aktiv konstruktion. Man eller kvinna är inget en person föds till utan är något denna blir.

För att förstå genusstrukturer och varför dessa finns är den reproduktiva arenan en förutsättning. Den reproduktiva arenan är de föreställningar som skapar genuspraktiker i samhället. Det handlar om att tillskriva män och kvinnor olika förutsättningar och olika områden i samhället (Connell & Pearse, 2015:77). Den reproduktiva arenan är ett resultat av ett socialt förkroppsligande, det vill säga människans förmåga att sortera människor efter förutsättningar som fortplantningsförmåga och kroppslig struktur. Den reproduktiva arenan

kan hela tiden ombildas, dess betydelse beror på den sociala kontexten och förväntningarna på människors olika roller (Connell & Pearse, 2015:78). Genusstrukturerna kan endast upprätthållas och återuppbyggas genom praktik och beroende av hur denna praktik tar sig i uttryck kan strukturerna förändras. Att genus inte är bestående och kan förändras lyfter Butler (2007:55–56) fram när hon diskuterar genus och de kulturella betydelser kroppen antar utifrån kön. Butler (2007) påpekar att genus är konstruerat vilket innebär att män inte måste fästas uteslutande vid manskroppar och kvinnor inte uteslutande måste vara en tolkning av kvinnliga kroppar. Den konstruktion som är rådande är inte orubblig då den bygger på kulturella föreställningar (Butler, 2007:55).

Liknande syn på genus har sedan 1980-talet funnits vilket West och Zimmermans artikel

Doing gender (1987) är ett exempel på. De beskriver genus som ett görande i form av att

konstruktionen av manligt och kvinnligt sker genom sociala interaktioner. Enligt West och Zimmerman konstrueras genus till viss del av individer men främst är det i social interaktion och inom institutionella arenor som föreställningarna cementeras. Det är i olika sociala sammanhang som genus legitimeras och görs till en av de mest grundläggande uppdelningarna i samhället. Att göra genus innebär att skapa skillnader mellan tjejer och killar och kvinnor och män. Skillnader som inte är naturliga, väsentliga eller biologiska till sin karaktär. När skillnaderna skapats förstärks dessa genom att de enbart finns till och blir en del av samhället vilket därmed leder till en cementerad syn på individen. En persons genus är inte endast ett resultat av vem man är utan förstärks och befästs framförallt beroende på individens socialt identifierbara beteenden och hur ofta dessa upprepas i interaktionen med andra (West & Zimmerman, 1987:126–140).

Fortsättningsvis har genusteorin och dess betydelse skrivits fram av den svenska professorn Yvonne Hirdman i boken Genus – om det stabilas föränderliga former (2010). Begreppet genus förklarar Hirdman i form av möjligheterna att kunna betona vad som står bakom de fasta stereotyperna ”kvinna” och ”man”. Detta i form av bakomliggande aspekter som prägling, fostran, tvång och underordning. Genus är ett begrepp vilket syftar till att förstå och analysera kvinnors underordning och mäns och kvinnors delaktighet i densamma (Hirdman, 2010:12). Vidare problematiserar och förklarar hon fördelarna med att använda begreppet genus istället för exempelvis kön. Begreppet genus har tagits in för att komma ifrån begreppet kön i forskningen kring föreställningar om manligt och kvinnligt. Detta för att användningen av begreppet kön kan syfta på könsorgan vilket leder till en redan cementerad bild av gammalmodiga betydelser av manligt och kvinnligt (Hirdman, 2010:15). Genom att

använda begreppet genus upprätthålls alltså inga stereotyper vilka kan producera, återskapa och/eller cementera föreställningar om kvinnligt och manligt.

Hirdman beskriver vidare genus och teorin om densamma i form av upprättade föreställningar om manligt och kvinnligt där det är män som skapar kvinnor och män som skapar män (Hirdman, 2010:46). Det finns med andra ord en hegemoni vilken upprätthålls av kroppsliga förutsättningar vilka vi, människor, föds med. Genuset kvinna formas av sina kroppsliga förutsättningar i form av kvinnokroppen där barnafödande och ammande bidrar till stereotypen kvinna (Hirdman, 2010:44). Kvinnan tillskrivs även det kroppsliga ur en mänsklig synvinkel i form av den fysiska kroppen som en svaghet, en svikare med sina krav, sina behov, sin lust och sin dödlighet. Mannen å andra sidan tillskrivs själen, att vara man är lika med själ, det själsliga. Samtidigt har mannen förutsättningarna att genom rätt formande och rätt användning göra kroppen till en tillgång vilken kan stärka själen (Hirdman, 2010:52). Manlighet är styrka och förstånd och att vara stark i handling och tanke. Mannen tillskrivs även kulturen och utgör därmed normen i form av människan medan kvinnan är kvinna. Kvinnan å sin sida tillskrivs barnafödande, det köttsliga och naturen. Hon är formad av sina kroppsliga förutsättningar och kan därför inte likställas med mannen (Hirdman, 2010:56–59). Dessa socialt skapade stereotyper upprätthålls av det Hirdman kallar genuskontraktet. Genom genuskontraktet skapas förutsättningar för genusbunden logik, för upprepning, tradering och bekräftelse av världens naturliga ordning. Detta grundar sig i föreställningar om att mannen ska ta hand om den barnafödande kvinnan. På detta sätt är hon beroende av mannen och därför även underordnad densamma (Hirdman, 2010:94).

3.2 Stereotyper

Stereotyper av manligt och kvinnligt präglade egenskaper hör nära samman med konstruktionen av genus. Att stereotypisera handlar om att tyda en persons beteenden och personlighet och se dessa som vanligt förekommande egenskaper för en hel grupp. Stereotyper fokuserar på särskilda egenskaper, både verkliga och inbillade, och överdriver eller förstorar dessa för att de ska passa en hel grupp (Talbot, 2003:468). Stereotyper är med andra ord en metod med vilken vi människor förenklar vår vardag och sociala interaktion genom att sortera människor i färdiga och inbillade grupper. Den kulturella konstruktionen av manlighet och kvinnlighet motsvarar inte nödvändigtvis, om ens alls, hur män och kvinnor faktiskt beter sig (Svahn, 1999:182). Talbot (2003:471) påpekar och belyser att stereotyper av

manligt och kvinnligt präglade egenskaper utgår från en hegemoni där den starkare parten, den överordnade, är den som skapar stereotyperna. Med andra ord finns här ett förhållande som kan liknas vid genusstrukturers skapande, det vill säga ett förhållande där kvinnan är underordnad mannen.

Helena Josefson gör i läroboken Genus – hur påverkar det dig? (2005) ett försök att exemplifiera stereotyper av manligt och kvinnligt präglade egenskaper. Detta kan vara problematisk då samhället är i ständig förändring vilket även gäller för stereotyperna vilka utvecklas med tiden. Detta beskriver Svahn (1999:173–185) genom att förklara hur stereotyper om manligt och kvinnligt funnits ända sedan fornsvenskans dagar i Sverige. De då rådande stereotyperna utgick inte från en tvåkönsmodell av dagens mått utan snarare från en en-könsmodell där det var mannen som utgjorde den eftersträvansvärda stereotypen medan kvinnor, barn, åldringar, handikappade och slavar försköts till gruppen ”de andra”. Synen på stereotyper är med andra ord inte oföränderlig utan i ständig rörelse och påverkas av samhällets utveckling.

De exempel på manligt och kvinnligt präglade egenskaper Josefson (2005) lyfter fram syftar till att beskriva hur västvärldens stereotyper tar sig i uttryck. Den manlige stereotypen anses vara logisk, teknisk, principfast, auktoritär, tuff, aggressiv, självsäker, praktisk, självständig, påhittig, rationell, modig, tapper och rakryggad. Dessutom gråter den manlige stereotypen inte, visar inte svaghet eller osäkerhet, klarar sig själv och ber inte om hjälp, offrar sig för landet, försörjer sig själv och tar hand om sin familj (Josefson, 2005:8, 22–26). När det kommer till kvinnliga stereotyper är dessa mer inriktade mot sociala egenskaper och utgörs av det som anses vara köttsligt och naturligt. Exempel på detta är bland annat att kvinnan anses vara osäker, inkännande, mjuk, varm, rar, söt, barnkär, omtänksam, socialt kompetent, smidig, anpassningsbar, intuitiv, vårdande, omhändertagande, känslosam, empatisk och sentimental (Josefson, 2005:8, 31). Josefsons exempel på stereotyper styrks av Gemzöe (2014) som beskriver att kvinnor i allmänhet tillskrivs egenskaper som omvårdande, känslosamma, mjuka och relationsinriktade medan män antas ha egenskaper i form av självständighet, målmedvetenhet och förmågan till förnuftiga beslut. De kvinnliga egenskaperna kan enligt Gemzöe kopplas till hemmet och det privata medan de manliga egenskaperna kopplas till arbetslivet och det offentliga (Gemzöe, 2014:85–86).

4. Metod

Undersökningen grundar sig i en kvalitativ och kvantitativ textanalys för att undersöka materialet, dels genom att analysera och kategorisera adjektiv, dels genom att räkna antal adjektiv som används vid kvinnliga och manliga författarbeskrivningar i läromedel. Denna sortens textanalys kan liknas vid det Boréus och Kohl (2018:50–51) i boken Textens mening

och makt kallar innehållsanalys. De påpekar att det finns innehållsanalyser av mer kvalitativ

karaktär liksom av mer kvantitativ karaktär. Oavsett karaktär handlar analysmetoden om att använda kodning genom att succesivt kategorisera delar av ett material. Den kodningsmetod som används i denna studie grundar sig i att identifiera olika sorters adjektiv utifrån Andersdotter Sveens (2005:54) kategoriseringar av adjektiv vilka presenteras under avsnittet

4.2 Adjektivkategorier. Utifrån dessa kategoriseringar är syftet att uppnå en förståelse för och

ett svar på vilka sorters adjektiv som används. Hänsyn tas i denna studie även till antalet kvinnliga författarpresentationer respektive manliga författarpresentationer. Genom att redovisa antalet författare i relation till antalet adjektiv kan en jämförelse åstadkommas vad gäller den kvantitativa förekomsten av adjektiv kopplat till manliga och kvinnliga författarbeskrivningar. Med andra ord finns de båda karaktärerna av innehållsanalysen med i denna studie.

Fortsättningsvis har undersökningen fokuserat på hur författarna beskrivs med adjektiv samt hur deras författarskap beskrivs med adjektiv. Ingen vikt har lagts vid hur enskilda verk eller karaktärer i verken beskrivs då detta inte håller sig inom författarpresentationer utan snarare är litteraturpresentationer, något denna studie inte avser att undersöka. Materialet i undersökningen har genomlästs med fokus på de kapitel som berör litteraturhistorien från Antiken till idag. I dessa kapitel har fokus riktats mot författare och hur de beskrivs. Adjektiv i meningar, stycken och avsnitt har kvalitativt granskats. Boréus och Kohl (2018:82) belyser att alla slags yttranden, påståenden och beskrivningar som kvalitativt studeras bara kan förstås fullt ut av sammanhanget. En noggrann närläsning har därför varit avgörande för att kunna kategorisera adjektiven i adekvat kategori. Ett exempel på varför detta är viktigt är adjektivet

stor som kan syfta på olika företeelser. Det vill säga är personen i fråga stor som i välväxt och

tjock så syftar adjektivet till en persons utseende. Är å andra sidan personen stor som i betydelsen framstående och känd så syftar adjektivet till att beskriva en persons framgångar. Närläsningen är med andra ord oerhört viktig för att uppnå validitet och reliabilitet i resultatet och för att kunna kategorisera adjektivet i rätt kategori. Detta fördjupas mer i avsnittet 4.2.

För att ytterligare stärka reliabiliteten i undersökningen har en förstudie genomförts där 40 sidor i respektive läromedel undersökts och där metoden applicerats för att säkerställa att adjektiven sorteras i adekvat kategori. Detta har möjliggjort tillfälle att öva och bekanta sig med olika ord i ordklassen adjektiv och hur dessa bör kategoriseras. Därefter har en fullständig undersökning genomförts där alla, för studien, relevanta sidor granskats i läromedlen och där kategoriseringen följt den tidigare genomförda förstudien.

4.1 Ordklassen adjektiv

Undersökningen avser att fördjupa sig i adjektivanvändningen vid författarbeskrivningar och därför är en närmare beskrivning av ordklassen adjektiv relevant innan de olika adjektivkategorierna presenteras. Till att börja med är adjektiv en av svenskans nio ordklasser. Ordklasser generellt har tre kännetecknande egenskaper, dessa är form, betydelse och funktion. Form handlar om hur ordet kan böjas, betydelse är vad ordet betyder och funktion handlar om hur ordet används i fraser, satser och meningar. Alla kännetecken är viktiga för att avgöra vilken ordklass ordet tillhör. Skapar formen på ett ord osäkerhet kan exempelvis funktionen i en mening erinra om vilken ordklass ordet tillhör (Bolander, 2012:105–106). Adjektiv som enskild ordklass hör till den större gruppen nominala ordklasser. Denna grupp utgörs av adjektiv, substantiv, räkneord, pronomen och prepositioner. Anledningen till att adjektiv fogas in i denna grupp av ordklasser är på grund av dess egenskap i form av att beskriva den största och viktigaste ordklassen substantiv (Bolander, 2012:111).

Adjektiv som ordklass innehåller ord vilka anger egenskaper och tillstånd, till exempel en

rymlig bil, där ordet rymlig utgör adjektivet. Adjektiv beskriver och klassificerar även

substantiv, exempelvis en japansk bil, där ordet japansk utgör adjektivet. Adjektiv som ordklass kan böjas på tre olika sätt, genom kongruensböjning, komparation och genom att substantiveras. Kongruensböjning innebär att adjektivets form anpassas efter substantivet. Exempel på detta kan vara adjektivet röd, stugan är röd, huset är rött, stugorna är röda, beskrivningar vilka visar på kongruensböjning. Komparation handlar om att jämföra vilket sker i ordklassen adjektiv genom olika böjningar av samma ord, exempelvis glad, gladare,

gladast. Dessa tre former kallas positiv, komparativ och superlativ. Det sista sättet att böja

adjektiv är när ett adjektiv substantiveras vilket innebär en användning av obestämd eller bestämd artikel i samband med adjektivet, exempelvis som en vit, de rika eller de fattiga (Bolander, 2012:121–124). De olika sätten att känneteckna och böja adjektiv är av vikt för

ordklassen adjektiv. För att kunna kategorisera adjektiven är det av vikt att dels veta vilka ord som räknas till ordklassen, dels hur dessa ord kan formeras och se ut i en text.

4.2 Adjektivkategorier

Metoden i denna studie grundar sig i de kategoriseringar av adjektiv som Andersdotter Sveens utformat och applicerat i avhandlingen “Honourable” or “Highly-sexed” Adjectival

Descriptions of Male and Female Characters in Victorian and Contemporary Children’s Fiction (2005). Dessa kategorier är en utveckling och fortsättning på den metod som använts

av Hene (1984) och till viss del av Bäcklund (1996) i tidigare forskning. För denna undersökning har delar av adjektivkategoriseringen applicerats. Andersdotter Sveens undersöker barnböcker vilket innebär att innehållet till viss del skiljer sig från läromedel. Med bakgrund i detta har adekvata adjektivkategorier för föreliggande studie tillämpats för att passa materialet.

Andersdotter Sveens kategorisering av adjektiv skiljer till att börja med på Intrapersonliga

adjektivdomäner och Interpersonliga adjektivdomäner. Intrapersonliga adjektivdomäner är

adjektiv vilka beskriver personen som individ medan Interpersonliga adjektivdomäner fokuserar på personen som social varelse i ett socialt sammanhang (Andersdotter Sveens, 2005:54). Inom dessa adjektivdomäner finns sedan flera subdomäner vilka möjliggör ytterligare indelning av adjektiv i olika kategorier. Fortsättningsvis kommer dessa att presenteras och exemplifieras för att skapa en förståelse för innehållet i kategorierna samt för hur kategoriseringsprocessen, det vill säga undersökningen, fungerat i praktiken.

Till att börja med innehåller de Intrapersonliga adjektivdomänerna fyra olika subdomäner, det vill säga underkategorier. I fortsättningen benämns dessa som adjektivkategorier för att underlätta förståelsen. Dessa adjektivkategorier är Ålder, Utseende, Mental kapacitet och

Fysiskt tillstånd (Andersdotter Sveens, 2015:55). Adjektivkategorin Ålder innehåller adjektiv

som till exempel gammal, medelålders, ung och så vidare. Den andra adjektivkategorin är

Utseende och syftar till adjektiv vilka beskriver utseendet på en person eller personens

kroppsliga konstruktion. Exempel på dessa adjektiv är rödhårig, blond, fet, smal, kort, lång,

vacker med mera. Den tredje adjektivkategorin är Mentala egenskaper vilken syftar till

adjektiv som beskriver kognition eller känslor, exempelvis adjektiv som smart, skarpsinnig,

godmodig, glad eller ledsen. Denna kategori syftar alltså till psykiskt inriktade beskrivningar

personens liv och hälsa. Exempel på dessa sorters adjektiv är ensam, frisk, sjuk och blind (Andersdotter Sveens, 2015:55). Nedan syns en kortare sammanställning över kategorierna i de Intrapersonliga adjektivdomänerna samt exempel på adjektiv i respektive kategori. De

Intrapersonliga adjektivdomänerna kännetecknas alltså av adjektiv vilka beskriver personen

ur ett inombordsperspektiv tillskillnad från de Interpersonliga adjektivdomänerna vilka utgår från ett interaktivt perspektiv där personen beskrivs ur den sociala miljöns synvinkel.

Intrapersonliga adjektivdomäner

• Ålder (ung, gammal, medelålders).

• Utseende: utseende och kroppslig konstruktion (rödhårig, blond, fet, smal, lång, kort, vacker).

• Mentala egenskaper: kognition, känslor (smart, skarpsinnig, ledsen, glad, upprörd). • Fysiskt tillstånd (sjuk, frisk, ensam, blind).

De Interpersonliga adjektivdomänerna utgörs av de två kategorierna Situation och

Socialitet. Kategorin Situation är den bredaste klassificeringen av samtliga adjektivkategorier.

Till denna grupp sorteras för det första adjektiv vilka beskriver en klassifikation eller gradering, exempelvis adjektiv som religiös, adlig eller kunglig. För det andra innehåller kategorin adjektiv som beskriver nationalitet som exempelvis svensk, engelsk eller tysk. För det tredje innehåller kategorin samhällelig upplevelse och socialt förankrad position och exempel på sådana adjektiv är berömd, viktig, populär eller framstående. Slutligen infogas även i denna kategori relationella adjektiv och ekonomiskt inriktade adjektiv såsom gift,

förlovad, fattig eller rik (Andersdotter Sveens, 2015:56).

Den andra kategorin i de Interpersonliga adjektivdomänerna är Socialitet. Denna kategori utgörs av adjektiv vilka beskriver uppförande, inställning eller beteende (Andersdotter Sveens, 2015:56). Exempel på sådana adjektiv är engagerad, äventyrlig, kritisk, kvinnlig och

manlig. Andersdotter Sveens understryker och påpekar att närläsning av materialet och

kontexten i textframställningen är avgörande för kategoriseringen (Andersdotter Sveens, 2015:57). En aspekt som även lyftes fram och uppmärksammades tidigare genom Boréus och Kohl (2018). Anledningen är att identiska adjektiv till formen kan placeras i olika kategorier beroende på kontexten likt det tidigare exemplifierade adjektivet stor. Ett annat exempel på detta är adjektivet olycklig, i en kontext där en person är olycklig kategoriseras adjektivet i kategorin Mentala egenskaper för att det syftar på personens psykiska mående. Men beskrivs personen haft en olycklig uppväxt kategoriseras adjektivet istället under Fysiskt tillstånd för

att det syftar mot ett varande tillstånd under uppväxten. Kontext och närläsning är med andra ord avgörande för kategoriseringen av adjektiv och utgör således det kvalitativa arbetssättet i undersökningen. Nedan presenteras de Interpersonliga adjektivdomänerna i sin helhet med tillhörande exempel.

Interpersonliga adjektivdomäner

• Situation: klassifikation, gradering, nationalitet, samhällelig/social position, ekonomi, relation (kunglig, svensk, gift, rik, berömd, viktig).

• Socialitet: beteende, inställning, uppförande (engagerad, äventyrlig, kritisk, kvinnlig, manlig).

4.3 Material och urval

I detta kapitel presenteras de tre läromedel vilka ingår i undersökningen och som utgör materialet. Presentationerna innehåller beskrivningar av läromedlens upplägg och disposition. De innehåller även beskrivningar av hur läromedelsförfattarna valt att presentera författare, exempelvis om det sker i den löpande texten eller om särskilda författarrutor infogats i materialet.

Läromedlen som utgör denna studies material har valts utifrån två huvudsakliga aspekter. Den första beror på förekomsten vid gymnasieskolor. Efter kontakt med tre olika gymnasielärare på tre olika gymnasieskolor blev resultatet att Svenska Impulser 2 och Svenska

2 – Helt enkelt var de vanligast förekommande läromedlen i ämnet svenska som lärarna stött

på och använde sig av. Det tredje och nyast utgivna läromedlet Fixa svenskan 2 valdes med anledning av att de tidigare två läromedlen inriktades mot kursen Svenska 2. Fixa svenskan 2 var ett av de nyaste läromedlen avsedd för kursen Svenska 2 som utgivits på marknaden och blev därför en del av materialet. Den andra aspekten hör samman med Fixa svenskan 2 och grundar sig i läromedlens utgivningsår. Studien ämnar spegla 2010-talets läromedel i svenska och det är därför av vikt att läromedlen utkommit under denna period. Svenska Impulser 2 har utgivningsår 2012, Svenska 2 – Helt enkelt är utgiven år 2016 och Fixa svenskan 2 år 2019. Genom detta urval blev spridningen under 2010-talet adekvat. Vidare presenteras de utvalda läromedlen närmare under de följande tre avsnitten.

4.3.1 Svenska Impulser 2

Svenska Impulser 2 utgör det äldsta undersökta materialet med utgivningsår 2012. Läromedlet

är skrivet av Carl-Johan Markstedt och Sven Eriksson och utgivet av Bonnier Utbildning. Det totala innehållet i läromedlet utgörs av 488 sidor där dispositionen inleds med två kapitel vilka ger en övergripande redogörelse kring olika sorters litteratur, olika slags gestalter i litteratur och annan information som ska vara intresseväckande för eleven samt förbereda eleven på innehållet i läromedlet. Efter dessa två inledande kapitel tar litteraturhistorien sin början och avstampet sker i kapitlet Antiken. Därefter följer kapitlen Medeltiden,

Renässansen, Upplysningen, Romantiken och kapitlet Realism och Naturalism. Dessa kapitel

och sidor behandlar litteratur och författare från år 700 före Kristus fram till år 1900. Därefter sker en fördjupning i 1900- och 2000-talens litteratur och dess författare i ytterligare fyra kapitel. Följaktligen består avgränsningen i de kapitel vilka behandlar litteraturhistoria, och tillsammans utgör dessa 381 sidor i Svenska Impulser 2. Totalt har 108 författarbeskrivningar granskats i materialet. Efter dessa 381 sidor fortsätter sedan läromedlets disposition med språkhistoria, nordiska språk, skrivkonst, information om olika sorters texter och slutligen utbildning i retorik. Innehåll studien inte tagit hänsyn till då det hamnar utanför undersökningens avgränsning.

Fokus i denna studie riktas mot hur författare och deras författarskap beskrivs och presenteras. Därför är det följaktligen intressant att redogöra för hur beskrivningarna sker i läromedlet. I Svenska Impulser 2 integreras författarpresentationerna i den löpande texten i anknytning till utgivna verk samt beskrivning av den litterära epoken. Det finns alltså inga författarporträtt i form av åtskilda rutor där enbart författaren utgör huvudfokus. I Svenska

Impulser 2 får läsaren ta del av författarbeskrivningar när denne läser om epokerna.

Beskrivningarna är olika långa och fokuserar både på författarnas liv och författarskapet, det vill säga vad som varit karaktäristiskt hos författarnas verk och vad som karaktäriserar deras sätt att skriva.

4.3.2 Svenska 2 – Helt enkelt

Svenska 2 – Helt enkelt är utgiven år 2016 av NA Förlag och skriven av Annika Nilsson och

Lena Winqvist. Läromedlets paratext i form av baksidestexten förmedlar tydligt att innehållet riktar sig mot kursen Svenska 2 på gymnasiet. Innehållet utgår enligt paratexten från centrala

därefter följer en annan del om språkförhållanden och därefter muntlig och skriftlig framställning. Den sista delen i läromedlet utgörs av litteraturhistoria vilket är materialets avgränsning. Denna del utgörs av totalt 272 sidor och inleds med ett övergripande informationskapitel vilket ska förbereda eleven på kommande litterära epoker i boken. Sedan inleds litteraturhistorien med kapitlet Antiken vilket i tur och ordning följs av kapitlen

Medeltiden och Renässansen, Upplysningen, Romantiken, Realismen och Naturalismen och Modernismen. Tiden dessa epoker omfattar är från år 700 före Kristus till mitten av 1900-talet

och totalt har 50 författarpresentationer granskats i läromedlet.

I de litteraturhistoriska kapitlen får författare och deras verk stort utrymme och särskilt utvalda verk analyseras och kopplas till övningsuppgifter i boken. Författarbeskrivningarnas utformning i detta läromedel åskådliggörs genom att författarna presenteras med författarporträtt där läromedelsförfattarna redogör för författarnas liv och författarskapet hos varje enskild författare. I Svenska 2 – Helt enkelt får författarskapen även stor plats genom att rubriker tillägnas författare samt att texten därtill fokuserar på författaren. Beskrivningarna blir därför långa och innehållsrika för varje enskild författare.

4.3.3 Fixa svenskan 2

Fixa svenskan 2 är utgiven år 2019 av förlaget Natur och Kultur vilket gör den till det nyaste

av de tre undersökta läromedlen. Den är skriven av Ann-Sofie Lindholm, Pär Sahlin och Helga Stensson och riktar sig till kursen för Svenska 2 på gymnasiet. I paratexten i form av baksidestexten skrivs detta fram tydligt där Fixa svenskan 2 är en del av en läromedelsserie vilken riktar sig till kurserna Svenska 1–3 på gymnasiet. Dispositionen inleds med tre kapitel som tar upp litteraturhistorien från 700-talet före Kristus till 1800-talets början. Dessa kapitel har namnen Alltings början, Himmel och helvete och Förnuft och känsla och i dessa beskrivs totalt 16 författare. Kapitel tre Förnuft och känsla avslutas med ett avsnitt vilket heter

Litterära epoker. I detta avsnitt presenteras fler författare och verk men endast vid namn och

med enbart någon enstaka mening. Dessa korta omnämnanden bidrar med uppslag och tips om författare och verk ur litteraturhistorien vilket gör att läromedelsförfattarna lämnar över ansvaret att fördjupa sig i författarskap och texter till läsaren. De tre undersökta kapitlen utgör totalt 135 sidor i läromedlet.

När det kommer till författarbeskrivningarnas utformande är det i Fixa svenskan 2 författarrutor vilka förmedlar informationen om författarna. Informationen koncentreras och

plats. I förhållande till verken och information om verken får författarna dock ett mindre utrymme. Vikten förskjuts alltså snarare mot författarnas texter och innehållet i dessa än mot författaren som person. Författarrutorna är relativt få till antalet och i det avslutande kapitlet nämns istället flera författare utan att beskrivas. Dessa nämns istället som förslag till vidare läsning eller fördjupning.

5. Resultat och analys

5.1 Tabellbeskrivning

I detta kapitel är avsikten att redogöra för undersökningens resultat samt analysera utfallet. En sammanställning av adjektivresultaten i de tre undersökta läromedlen går att ta del av i Tabell 1. Denna sammanställning visar dels antalet författare, dels antalet adjektiv i respektive kategori samt hur fördelningen ser ut mellan de manliga och kvinnliga författarbeskrivningarna. Centralt för analysen är likheter och skillnader i adjektivanvändningen ur ett genusperspektiv. För att förtydliga detta har hänsyn tagits till den totala frekvensen adjektiv för kvinnor och den totala frekvensen adjektiv för män. Exempelvis visar Tabell 1 att det totala antalet adjektiv för kvinnliga författare i materialet uppgår till 119 stycken vilket utgör 100 %. Redovisningen i procent för respektive adjektivkategori har kunnat åstadkommas genom att jämföra det totala antalet adjektiv med antalet adjektiv i respektive kategori. Exempelvis är förekomsten av adjektiv vilka beskriver Ålder fyra till antalet för de kvinnliga författarna. Fyra av 119 är 3,36 % och det är med hjälp av denna strategi som procenten kunnat räknas ut. Likadant tillvägagångssätt har använts för att redovisa frekvensen av adjektiv för de manliga författarbeskrivningarna. Med hjälp av måttenheten procent kan en jämförelse uppnås mellan kvinnliga och manliga författarbeskrivningar vilket därför i fortsättningen kommer utgöra måttenheten i resultat- och analysdelen.

Tabell 1: Sammanställning av adjektivresultat i de tre läromedlen.

Intrapersonliga adjektivdomäner Interpersonliga adjektivdomäner

Total frekvens

Adjektivkategorier Ålder Utseende Mentala egenskaper

Fysiskt tillstånd

Situation Socialitet Antal adjektiv Kvinnliga författare 53st. Antal adjektiv: 4 (3,36%) 0 (0%) 9 (7,56%) 18 (15,13%) 63 (52,94%) 25 (21,01%) 119 (100%) Manliga författare 121st. Antal adjektiv: 4 (1,92%) 3 (1,44%) 12 (5,77%) 20 (9,62%) 124 (59,62%) 45 (21,63%) 208 (100%)

5.2 Intrapersonliga adjektivdomäner

Till att börja med visar resultatet skillnader inom de Intrapersonliga adjektivdomänerna som utgör en av de två huvudgrupperna inom adjektivkategoriseringen. En sammanställning av de

Intrapersonliga adjektivdomänerna visar att adjektiven i de kvinnliga författarbeskrivningarna utgörs av 26,06 %. Detta kan jämföras med adjektiven för de manliga författarbeskrivningarna i samma adjektivdomän vilka motsvarar 18,75 %. Detta visar att adjektiv vilka beskriver kvinnliga författare oftare syftar till de kategorier vilka beskriver personen ur ett inombordsperspektiv. Medan de manliga författarna inte beskrivs lika frekvent med denna kategori av adjektiv. En förklaring till denna differens är möjlig med hjälp av genus och socialt skapade stereotyper av manligt och kvinnligt. Hirdman (2010:56– 59) lyfter fram att kvinnor tillskrivs det köttsliga, det vill säga det mänskliga, och får rollen som en symbol för den fysiska kroppen och dess svaghet. Det mänskliga är något som ligger nära de Intrapersonliga adjektivdomänerna där kategorierna Ålder, Utseende, Mentala

egenskaper och Fysiskt tillstånd innehåller adjektiv vilka kan kopplas till den privata sfären

och författaren som egen person.

De Intrapersonliga adjektivdomänerna innehåller alltså inte adjektiv vilka syftar till att lyfta fram det offentliga perspektivet som exempelvis en författares storhet eller framgångsrika karriär. Detta kan kopplas samman med de egenskaper Gemzöe (2014:85–86) beskriver i form av att kvinnan oftare kopplas samman med hemmet och det privata medan mannen är starkt förknippad med arbetslivet och det offentliga. Resultatet kring de

(2008:286) konstaterar genom sin undersökning av läromedel. Hon finner att de kvinnliga författarna förkroppsligar det vardagliga liksom det känslosamma och privata i läromedel, något som går att koppla till adjektivkategorierna och dess innehåll i de Intrapersonliga

adjektivdomänerna.

En noggrannare fördjupning i de Intrapersonliga adjektivdomänerna visar att kategorin

Fysiskt tillstånd utgör den största differensen mellan kvinnliga och manliga

författarbeskrivningar. De adjektiv som tillskrivs kvinnorna utgörs av 15,13 % medan adjektiven vilka tillskrivs männen utgörs av 9,62 %. Detta resulterar i en differens om 5,51 procentenheter vilket motsvarar 18 adjektiv av det totala antalet undersökta adjektiv. En viss differens finns även i kategorin Mentala egenskaper där de kvinnliga författarbeskrivningarna tillskrivs 7,56 % av adjektiven medan de manliga tillskrivs 5,77 %. Detta ger en differens om 1,79 procentenheter, en siffra som liknar den skillnad kategorin Ålder uppvisar. Där används 3,36 % av adjektiven för de kvinnliga författarbeskrivningarna och 1,92 % för de manliga vilket utmynnar i en differens om 1,44 procentenheter. Den totala differensen består sammanlagt av 8,74 procentenheter i dessa kategorier vilket är en skillnad som indikerar att adjektiv i de Intrapersonliga adjektivdomänerna bidrar till skapandet av skillnader i framställningen av kvinnliga och manliga författare.

Ytterligare ett resultat ur de Intrapersonliga adjektivdomänerna rör kategorin Utseende. I denna kategori tillräknas de manliga författarna 1,44 % av adjektiven medan de kvinnliga inte tillräknas något adjektiv överhuvudtaget. Detta visar att läromedlen genom adjektiv inte tenderar att upprätthålla vissa delar av de genusstrukturer vilka beskrivs av Hirdman (2010:94). Kvinnan som symbol för det kroppsliga i form av utseende är med andra ord något läromedlen inte bidrar till. Adjektiven i denna kategori som beskriver de manliga författarnas utseende är relativt få. Den låga frekvensen av adjektiv i kategorin Utseende erinrar om att utseendet på författarna inte är relevant i en lärandekontext om litteraturhistoria och att läromedelsförfattarna därför undviker att kommentera denna aspekt genom adjektiv. Att läromedelsförfattarna låter bli att beskriva de kvinnliga författarnas utseende genom adjektiv kan även grunda sig i en viss medvetenhet. Genom att inte lyfta fram kvinnors utseende undviker läromedelsförfattarna att framställa utseendemässiga stereotyper för kvinnor som exempelvis söt (Josefson, 2005:8).

5.3 Interpersonliga adjektivdomäner

Vidare visar resultatet att de Interpersonliga adjektivdomänerna är vanligare än de

Intrapersonliga adjektivdomänerna i läromedlens beskrivningar av författare oavsett genus,

dock med en övervikt i användningen för de manliga författarna. Majoriteten av adjektiven kategoriseras alltså under Interpersonliga adjektivdomäner som antingen situationsadjektiv eller socialitetsadjektiv. I de kvinnliga författarbeskrivningarna kategoriseras 73,95 % av alla adjektiv i Interpersonliga adjektivdomäner medan siffran för de manliga är 81,25 %, vilket ger en differens om 7,3 procentenheter. Differensen visar att manliga författare beskrivs oftare med adjektiv från de Interpersonliga adjektivdomänerna.

Mest frekvent i materialet är alltså adjektiv kategoriserade inom de Interpersonliga

adjektivdomänerna. Denna skillnad mellan de Intrapersonliga och de Interpersonliga adjektivdomänerna kan förklaras genom att fokus i de undersökta läromedlen oftast riktas mot

författaren som social varelse och därmed hur personen beskrivs ur den sociala miljöns synvinkel. Exempelvis att författaren utifrån situationsadjektiv beskrivs som känd, berömd, populär, framgångsrik, betydande, tongivande eller utifrån socialitetsadjektiv som imponerande, kritisk, ironisk, engagerad, äventyrlig och så vidare. Anledningen till att

Interpersonliga adjektivdomäner är vanligare i materialet beror på läromedlens intention,

vilken är att beskriva litteraturhistorien och dess utveckling. Då är det av vikt att framhålla författare vilka påverkat och bidragit till utvecklingen. Författarens författarskap och gärningar tenderar därför att i materialet oftare utgöra fokus än författarens personliga livserfarenheter vilket syns i användningen av adjektiv.

De Intrapersonliga adjektivdomänerna visar att fler adjektiv tillräknas kvinnliga författare än manliga. För de Interpersonliga adjektivdomänerna gäller det motsatta. I kategorierna

Situation och Socialitet finns en differens mellan de olika författargenusen. Framförallt är det

i kategorin Situation som den tydligaste och mest framträdande skillnaden går att utläsa. De kvinnliga författarna tillräknas i kategorin Situation 52,94 % av samtliga undersökta adjektiv och de manliga tillräknas 59,62 % av samtliga adjektiv. Detta resulterar i en differens om 6,68 procentenheter och är den största differensen i materialet mellan de undersökta adjektivkategorierna. Intressant för denna kategori är att dessa adjektiv beskriver offentlighetens uppfattning om personen, hur personen är en del av samhället och vilken klassifikation densamma har. Hirdman (2010:56–59) beskriver hur mannen blivit normen i samhället och tillskrivits kulturen medan kvinnan får stå bakom mannen och ta ett kliv

av adjektiv. I materialet är detta mest framträdande i kategorin Situation och särskilt intressant på grund av typen av adjektiv vilka hör till kategorin.

Tillskillnad från kategorin Situation vilken uppvisar tydliga skillnader i adjektivanvändningen åskådliggör inte kategorin Socialitet detsamma. I denna kategori är differensen 0,62 procentenheter vilket inte indikerar på en nämnvärd skillnad. Intressant blir istället att denna kategori är mycket jämställd i användningen av adjektiv och inte beskriver varken kvinnliga eller manliga författare med färre eller fler adjektiv. Tack vare en jämnare fördelning i denna kategori blir skillnaderna i de Interpersonliga adjektivdomänerna som helhet mindre men på grund av differensen i kategorin Situation uppvisar fortfarande resultatet en märkbar skillnad mellan adjektivanvändningen vid kvinnliga och manliga författarbeskrivningar.

5.4 Jämförelse av antalet författare och antalet adjektiv

Resultatet visar att fler manliga författare beskrivs i materialet än kvinnliga. Totalt har undersökningen funnit 121 manliga författarbeskrivningar och 53 kvinnliga författarbeskrivningar. En tydlig överrepresentation kan alltså konstateras i läromedlen från 2010-talet vad gäller manliga författarbeskrivningar. Detta utslag följer tidigare forskningsresultat och visar att utvalda läromedel i denna undersökning inte skiljer sig i fördelningen av manliga och kvinnliga författare. Exempelvis visar Graeske (2008, 2010 & 2013) att det finns en tydlig övervikt mot manligt presenterade författare i läromedel för svenska. Likaså visar Williams (1997) på samma sak i litteraturhistoriska översiktsverk där kvinnorna är underrepresenterade.

Intressantare för denna undersökning är dock frekvensen av adjektiv i dessa beskrivningar. Resultatet visar att totalt 119 adjektiv använts vid de kvinnliga författarbeskrivningarna medan 208 använts vid de manliga. Detta innebär att 2,24 adjektiv används per kvinnlig författarbeskrivning och 1,71 adjektiv används per manlig författarbeskrivning. I läromedlens författarbeskrivningar tenderar alltså de kvinnliga författarna att beskrivas med fler adjektiv än de manliga. Detta visar att representationen av författare i läromedel inte behöver påverka genusstrukturer i en kvalitativ mening. Trots att fler manliga författare presenteras i materialet innebär detta inte att de beskrivs mer, snarare visar resultatet att kvinnorna, vilka är färre till antalet, beskrivs mer utifrån ordklassen adjektiv.

5.5 Frekvent förekommande adjektiv

Tabell 2 redovisar resultatet av de vanligast förekommande adjektiven i respektive adjektivkategori. Kategorierna Ålder och Utseende innehåller en låg frekvens av adjektiv vilket inte gjort det möjligt att finna adjektiv vilka är vanligare än andra. Däremot uppvisar kategorin Mentala egenskaper att adjektivet smart används två gånger i materialet för kvinnliga författarbeskrivningar och adjektivet beläst används två gånger för de manliga författarbeskrivningarna. Båda sorterna av adjektiven syftar mot det kognitiva genom att beskriva författarnas intelligens. Viktigt att poängtera är dock att frekvensen är relativt låg vilket inte bidrar till några generella slutsatser utan snarare en inblick i och exempel på funna adjektiv i denna kategori.

Tabell 2: Mest frekvent förekommande adjektiv i respektive kategori.

Intrapersonliga adjektivdomäner Interpersonliga adjektivdomäner Adjektivkategorier Ålder Utseende Mentala

egenskaper Fysiskt tillstånd Situation Socialitet Kvinnliga författare Adjektiv: - - smart (2) sjuk (4) känd (26) kvinnlig (5) Manliga författare Adjektiv: - - beläst (2) ensam (3) känd (58) kritisk (7)

Vidare visar kategorin Fysiskt tillstånd att de vanligast förekommande adjektiven i denna kategori är sjuk för kvinnliga författarbeskrivningar och ensam för de manliga. Intressant här är att Graeske (2010:124) funnit att kvinnliga författare i hennes material ofta framställs genom stereotypen den sjuka kvinnan. Resultatet i Tabell 2 i kategorin Fysiskt tillstånd uppvisar tendenser på detta genom adjektivanvändningen, vilket innebär att adjektiv till viss del bidrar till de stereotyper Graeske presenterar. För de manliga författarna i samma kategori är adjektivet ensam vanligast. Josefson (2005:8) lyfter fram att mannen ofta stereotypiseras genom självständighet. Mannen är självständig och ska lösa sina problem med hjälp av rationellt tänkande och påhittighet. Mannen ska enligt stereotypen klara sig själv och inte be om hjälp (Josefson, 2005:26). Det finns med andra ord tendenser till genusstrukturer i att mannen beskrivs som ensam, i adjektivet finns en viss föreställning om manlighet vilken överensstämmer med det västerländska samhällets stereotyper. Dock kan adjektivet ensam

likväl visa en sårbarhet vilket kan vara ett resultat av ett olyckligt liv där en social gemenskap inte varit en självklarhet. Här är en närläsning av adjektivet och adjektivets kontext avgörande för att utröna på vilket sätt varje enskilt adjektiv ska tolkas och uppfattas.

Fortsättningsvis visar Tabell 2 att kategorin Situation för både kvinnliga och manliga författarbeskrivningar utgörs av adjektivet känd. Känd i betydelsen omtalad och framstående är det vanligaste sättet att framställa både kvinnliga och manliga författare och deras författarskap i materialet. För kvinnliga författare motsvarar användningen av adjektivet känd, i kategorin Situation, 41,7 % av alla adjektiv i denna kategori. För de manliga författarna är samma siffra för adjektivet känd 46,77 %. De manliga författarna tillskrivs alltså det vanligast förekommande adjektivet känd 5,07 procentenheter mer än de kvinnliga. En skillnad vilken är värd att uppmärksamma och som kan kopplas samman med den tidigare nämnda differensen mellan de Intrapersonliga och Interpersonliga adjektivdomänerna. Förklaringen till att känd är det mest frekvent förekommande adjektivet för båda genus i materialet grundar sig i att de beskrivna och presenterade författarna i läromedlen finns med av särskilt den anledningen. Författarna har på olika sätt blivit kända och symboler för olika litterära epoker och bara genom att de lyfts fram i ett läromedel vilket läses av åtskilliga personer bidrar till att göra författarna än mer kända. Att adjektivet känd är mest frekvent förekommande i kategorin

Situation är därför inte något anmärkningsvärt.

Däremot finns en skillnad i kategorin Socialitet där kvinnliga författare ofta beskrivs genom adjektivet kvinnlig medan de manliga författarna beskrivs med adjektivet kritisk. Genom att använda adjektivet kvinnlig riskerar föreställningar om genus att upprätthållas vilket ur ett genuskritiskt perspektiv är problematiskt. Genusstrukturer upprätthålls genom explicita tillämpningar och i sociala interaktioner, vilket texten blir en del av (Connell & Pearse, 2015:77 & West & Zimmerman, 1987:126–140). Kategorin Socialitet är med andra ord exempel på hur adjektiv som ord kan bidra till genusstrukturer trots att avsikten kanske inte är att främja dessa utan att enbart beskriva en författare eller ett författarskap ur ett litteraturhistoriskt perspektiv.

6. Diskussion och slutsatser

Undersökningens syfte har varit att undersöka användningen av adjektiv i författarbeskrivningar i tre läromedel i svenska utgivna under 2010-talet. För att uppnå syftet ställdes inledningsvis två frågeställningar i form av; Hur många adjektiv används vid de

kvinnliga författarbeskrivningarna i förhållande till de manliga författarbeskrivningarna? Och vilka adjektiv och adjektivkategorier används vid beskrivningarna av kvinnliga och manliga författare?

Den första frågeställningen berör den kvantitativa förekomsten av adjektiv i materialet. Resultatet visar att de undersökta läromedlen följer tidigare forskningsresultat i form av att kvinnliga författare är underrepresenterade kvantitativt. Däremot visar adjektivkategoriseringen att fler adjektiv används för att beskriva de kvinnliga författarna än de manliga. Undersökningen fann att de kvinnliga författarna i genomsnitt beskrevs med 2,24 adjektiv och de manliga med 1,71 adjektiv. Kvinnliga författare beskrivs alltså i snitt med 0.53 fler adjektiv än manliga. Ur denna aspekt finns alltså inget som tyder på att underrepresentationen av kvinnliga författare leder till att de får mindre utrymme i beskrivningarna. Snarare är det tvärtom, det vill säga att de kvinnliga författarna beskrivs något mer. Det är dock viktigt och betydelsefullt att påpeka att undersökningen endast tagit hänsyn till adjektiv och att kompletterande undersökningar kring resterande ordklasser är nödvändigt för att kunna dra generella slutsatser om det textutrymme författarna tillskrivs i läromedel. Slutsatsen som kan dras av denna undersökning är dock att den totala kvantitativa förekomsten av adjektiv inte bidrar till några skillnader vilka kan härledas till genusstrukturer.

Den andra frågeställningen syftar till att jämföra kvinnliga och manliga författarbeskrivningar utifrån adjektiv och adjektivkategorierna. Resultat- och analysdelen visar till att börja med att alla undersökta adjektivkategorier gått att finna i materialet. För både de kvinnliga och manliga författarbeskrivningarna är den vanligaste adjektivkategorin

Situation. Denna kategori innehåller mer än 50 % av alla adjektiv för båda grupperna av

författare. Den näst vanligaste adjektivkategorin är Socialitet vilken för båda grupperna av författare innehöll cirka 21 % av de undersökta adjektiven. Den tredje vanligaste adjektivkategorin i materialet var Fysiskt tillstånd något som också gällde för båda grupperna av författare. Den fjärde vanligaste adjektivkategorin var Mentala egenskaper vilka förekom i materialet men inte särskilt ofta. Något ovanligare och mindre frekvent förekommande i materialet var de två kategorierna Ålder och Utseende. Ålder förekom inte ofta men var vanligast i de kvinnliga författarbeskrivningarna. Utseende däremot förekom aldrig i de kvinnliga författarbeskrivningarna vilket är intressant med tanke på att kvinnorna tillräknas flest adjektiv i alla de övriga kategorierna inom de Intrapersonliga adjektivdomänerna. Dock är det svårt att dra någon slutsats om huruvida det handlar om att läromedelsförfattarna undviker att beskriva utseende medvetet eller ej. Med tanke på att Utseende är den minst

vara att utseende helt enkelt inte är varken intressant eller relevant för författarbeskrivningarna, bortsett från något enstaka undantag för de manliga författarna.

Vidare visar resultat- och analysdelen att kvinnliga och manliga författare tenderar att beskrivas med olika adjektivkategorier. Kvinnor beskrivs i större utsträckning genom adjektiv tillhörande de Intrapersonliga adjektivdomänerna där differensen framförallt berör kategorierna Mentala egenskaper och Fysiskt tillstånd. Intressant är att skillnaden i Mentala

egenskaper inte är bland de större i materialet. Både Josefson (2005:8) och Gemzöe

(2014:85–86) framhåller att kvinnliga stereotyper utgår från kvinnan som omtänksam, känslosam, empatisk och sentimental. Stereotyper vilka passar in i kategorin Mentala

egenskaper. Ur ett stereotypt perspektiv kan därför skillnaden i denna kategori å ena sidan

anses relativt låg. Å andra sidan stämmer resultatet överens med stereotyperna i form av att kvinnliga författare i materialet oftare än manliga beskrivs med adjektiv tillhörande kategorin

Mentala egenskaper.

Tillskillnad från de kvinnliga författarna vilka mer frekvent beskrivs utifrån de

Intrapersonliga adjektivdomänerna karakteriseras de manliga författarna oftare utifrån de Interpersonliga adjektivdomänerna. Differensen i denna domän återfinns framförallt i

kategorin Situation. En viktig distinktion emellan domänerna är att de intrapersonliga innehåller adjektiv vilka kan kopplas samman mer med det privata livet och det personliga hos författarna medan de interpersonliga syftar mer mot det offentliga livet och den allmänna uppfattningen om författarna. Att kvinnor i högre grad beskrivs utifrån de Intrapersonliga

adjektivdomänerna och männen utifrån de Interpersonliga adjektivdomänerna tyder på att

adjektiven bidrar till genusstrukturer i författarbeskrivningarna. Denna adjektivanvändning medverkar till att föreställningar om manligt och kvinnligt präglade egenskaper upprätthålls, framförallt föreställningen om att kvinnan hör hemma i hemmet och att mannen bör vara en del av det offentliga (Gemzöe, 2014:85–86). Till viss del visar även de mest frekvent förekommande adjektiven på stereotyper och upprätthållande av genusstrukturer. Användningen av adjektivet känd var det mest frekvent förekommande adjektivet i både kvinnliga och manliga författarbeskrivningar. Trots det fanns det en procentuell skillnad vilken påvisar att manliga författare får mer utrymme inom adjektivkategorin Situation. Kring adjektivanvändningen finns även likheter med tidigare forskningsresultat där kvinnan framställs i stereotypen som sjuk kvinna (Graeske, 2010:124). Detta visar frekvensen av adjektivet sjuk i de kvinnliga författarbeskrivningarna. Detsamma gäller för de manliga författarbeskrivningarna där frekvensen av adjektivet ensam går att likna vid stereotypen av