Malmö Högskola
Konst, kultur och kommunikation
Medie- och kommunikationsvetenskap
Representation av manlighet
i modemagasinet King
Författare: Carol Laks
Examensarbete
ABSTRACT
Titel: Representation av manlighet i modemagasinet King Författare: Carol Laks
Examensarbete i Medie- och kommunikationsvetenskap Konst, kultur och kommunikation (K3)
Området för Kultur och samhälle Malmö högskola
Vårterminen 2009
Abstract: Syftet med denna uppsats är att undersöka hur manlighet konstrueras
och representeras i modemagasinet King utifrån ett genusperspektiv. Dels ges en översikt över empirin och dels genomförs en djupare analys med semiotik som metod, av sex stycken reportagebilder. Mer specifikt undersöks hur kroppsspråk, klädkoder, frisyrer, attribut och kameravinklar bidrar till att konstruera manligt och kvinnligt samt vilka manlighetsideal som förekommer med teorin om bland annat hegemonisk maskulinitet som verktyg. I min gestaltning använder jag montageteknik som metod för att synliggöra, problematisera och bidra till ökad förståelse för detta. Resultatet visar att King har ett nytt sätt att porträttera manlighet på. Dels representeras männen som feminiserade och dels som maskuliniserade beroende på vilken kontext de skildras i. Gränsöverskridande har dock upprättat nya gränser för vad som kan förstås som heterosexuell normativitet som tillåter ett manlighetsideal med kombinerade tecken för konventionellt feminint och maskulint utan att vara marginaliserad eller
underordnad. I gestaltningen har jag stereotypt dragit konventioner om manligt och kvinnligt till sin extrema spets där kontrasterna, som kan uppstå mellan olika maskuliniteter men också i samma typ av maskulinitet, synliggörs.
Keywords: Genus, hegemonisk maskulinitet, representation, stereotyper,
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1 INLEDNING ... 4
1.1 Syfte... 4
1.2 Problemformulering och frågeställningar ... 5
1.3 Bakgrund ... 6
1.3.1 Livsstil och livsstilsmagasin ... 6
1.3.2 King ... 7 2 TEORETISKT RAMVERK... 7 2.1 Vetenskapligt perspektiv ... 7 2.2 Mansforskningsfältet ... 10 2.3 Manlighet i förändring... 12 2.3.1 Manlighet idag ... 14
2.4 Det kommersialiserade modet och skönheten ... 15
2.5 Hegemonisk maskulinitet enligt Connell ... 17
2.5.1 Hegemonisk maskulinitet - vidareutvecklad ... 19
2.6 Representation i media ... 20
2.7 Stereotyper ... 21
3 METOD OCH MATERIAL ... 22
3.1 Semiotik ... 25 3.2 Material ... 26 4 ANALYS... 27 4.1 Empirins översikt ... 27 4.2 Christian Wilhelmsson... 29 4.3 Andreas Wilson ... 35 4.4 Pelle Almqvist ... 41 4.5 Sammanfattande diskussion ... 47 5 SLUTSATS ... 49 6 REFERENSER ... 51
1 INLEDNING
Bilden av manlighet har förändrats genom tiden och den är fortfarande ständigt i förändring. Hur är en riktig man och vad är egentligen manligt? Uppfattningen om den rationella mannen och den emotionella kvinnan har varit ganska
konstant under en lång tid men i dagens samhälle kan vi se en mer mjukare man som har trätt fram, som inte räds att visa sin emotionella sida och bilden av mannen som en hård machokarl har kritiserats och känns gammalmodig i jämförelse. Har den hårda mannen bytts ut mot en mjuk man eller är det så att den hårda mannen och den mjuka mannen kompromissar och lever i symbios med varandra?
I jakten på den riktiga mannen undrar man om en ultimat sådan är en blandning mellan kvinnligt och manligt och var dras i så fall gränsen mellan en feminin man och en maskulin man? Jag tycker mig se att det finns en förändring och en tendens till en mer feminin man, både utseendemässigt och
känslomässigt, men med ena foten kvar i machovärlden. Vad som är intressant att se är att den bilden även har blivit mer och mer accepterad av samhället och medierna. Medierna som kan sägas vara samhällets spegel, har en stor makt och spelar en stor roll i vad som står på dagordningen. Det som återges i medierna kan i sin tur återspegla kulturen och samhället och de förändringar som sker. Ett medium är King som klassas som ett modemagasin, och har ett stort innehåll av mode och skönhetsbilder som bidrar till att profilera magasinet. Dessa bilder uttrycker bland annat ideal genom de kroppar, frisyrer och kläder som bärs på bilderna. Med denna uppsats avser jag därför att undersöka hur manlighet konstrueras och representeras där.
1.1 Syfte
Syftet med denna uppsats är att undersöka hur manlighet konstrueras och representeras i modemagasinet King utifrån ett genusperspektiv, samt diskutera denna representation utifrån teoretiska perspektiv. Dels ämnar jag ge en översikt
där jag mer specifikt tittar närmare på hur kroppsspråk, klädkoder, frisyrer och attribut samt kameravinklar bidrar till att konstruera manligt och kvinnligt. Dessutom använder jag hegemonisk manlighetsmodell för att synliggöra de maktförhållanden och manlighetsideal som förekommer. I min gestaltning är syftet att problematisera konstruktionen av manlighet och hur den bidrar till görandet av manlighet och olika manlighetsideal, genom montageteknik av olika attribut och tecken för konventionellt manligt och kvinnligt.
1.2 Problemformulering och frågeställningar
Det finns omfattande genusvetenskaplig forskning och diskussioner kring kvinnor, till exempel konstruktion, representation, exponering och objektifiering av kvinnor och kvinnors kroppar och mode i media. Forskning om män och mäns kroppar har dock inte varit lika uppmärksammad. Maskulinitetsforskaren Marie Nordberg menar att mäns kroppar, kläder och frisyrer är ett viktigt och förbisett genusvetenskapligt område och uppmärksammar detta i en
poststrukturalistisk förståelse av kropp och mode. Jag menar liksom Nordberg att det är intressant att titta närmare på detta och använder mig därför av bilder i ett modemagasin för att närma mig frågan om hur manlighet ser ut, konstrueras och representeras. King är ett intressant undersökningsmaterial då det finns en fokus på mannen och mannens kropp istället för kvinnor, både på omslagen och innehållsmässigt. Det kan tyda på att mannen har blivit mer medveten och mån om sin egen kropp. McLoughlin (2000: 14) menar att det är ovanligt att finna män på framsidan av tidskrifter för män då kvinnor oftast används för att locka manliga läsare. I tidskrifter där istället män används är det förmodligen för att få läsare att känna igen sig själv i och vilja uppnå samma kropp eller stil.
Jag tycker mig se att det de senaste åren har skett en förändring och en tendens till en mer feminin man, både utseendemässigt och känslomässigt, men med ena foten kvar i machovärlden. Uppkomsten av modemagasinet King bland en del redan existerande livsstilsmagasin för män kan vara ett tecken på att det skett en förändring och att det nu finns ett behov bland män som inte funnits tidigare. Även King själv beskriver sig som varken ”feminin” eller ”grabbig” och
det är därför intressant att undersöka hur representationen av mannen ser ut med följande underfrågor:
– Vilka stereotyper och konventioner om manligt och kvinnligt finns det att hitta i King?
– Vilket/vilka maskulinitetsideal representeras i King? – Vilken roll spelar King i denna representation av manlighet?
1.3 Bakgrund
1.3.1 Livsstil och livsstilsmagasin
Termen livsstil betecknar beteendemönster som är bestämda av personliga egenskaper, motiv och värderingar och används ofta vid beskrivning av konsumentbeteende som grund för utformning av produkter och reklam med avsikt att tilltala olika segment av konsumenter (Nationalencyklopedin, 2009). Livsstilsmagasin kan definieras som magasin med tonvikt på (gynnsamma förutsättningar för) odlande av viss livsstil (Nationalencyklopedin, 2009). Tidskrifters vinkling av människor, arbete och relationer är oftast en viss livsstil och de erfarenheter och känslor som läsarna förknippar med den.
Livsstilsmagasin har en inriktning på mode, konsumtion, trender och just livsstil och för att i den hårda konkurrensen få uppmärksamhet används ofta känsloväckande ord som har att göra med sex. Tonläget i livsstilsmagasin är oftast pratigt, vänskapligt och förtroligt och de medverkande ska verka
intressanta, attraktiva eller vettiga, beroende på vem läsaren är och vilka behov den har, men framförallt ska de väcka känslor. Det sätt som människor och produkter framställs i bild och text ska representera läsarens sätt att se och värdera, det finns alltså en överenskommelse mellan mediet och dess publik (Carlsson och Koppfeldt, 2008: 176). Mode, trender och skönhet är centrala begrepp i King och uttrycker ideal, åsikter och värderingar. Livsstil är ett väldigt brett område som jag i min uppsats inte fullständigt kan greppa och ta hänsyn till enligt de givna definitionerna då jag bara har bilder att utgå från. Däremot
kan jag denotativt och konnotativt avläsa beteende och tecken genom de kroppar, frisyrer och kläder som bärs på bilderna.
1.3.2 King
King beskriver sig på det här sättet:
King är Sveriges enda renodlade modemagasin för män. King inspirerar
och informerar på ett underhållande och manligt sätt som varken är feminint eller grabbigt. I King of Swedens värld är mode en samling aktuella uttryckssätt och konsten att behärska dem. Ämnen som dofter, hudvård, inredning och digitala accessoarer är därför lika självklara i innehållet som de senaste bilderna från catwalken och bilder på vinnande outfits för viktiga situationer som kundmöten, dejter eller en skön lördagskväll med polarna. Magasinet […] riktar sig till alla storstadsorienterade män i den mentala åldern 20–35 år som vill ha bättre koll på vad som gäller men inte vet var de ska leta (Kings webbplats, 2009).
2 TEORETISKT RAMVERK
I avsnittet om teori belyser jag centrala teorier och diskussioner kring maskulinitet, däribland genus, hegemonisk maskulinitet, performativitet och representation som användbara begrepp.
2.1 Vetenskapligt perspektiv
Ingången till mina valda teorier och mitt förhållningssätt genomsyras av ett genusperspektiv, och maktperspektiv. Genusperspektivet ligger centralt i studier om manlighet då forskningen har sitt ursprung i feministisk forskning där det har gjorts mest för att förändra synen på kön och som arbetat för ett könsjämlikt samhälle, med kritik av manssamhället (Johansson, 2000: 13). Begreppet genus
används till att beskriva den relation som finns mellan könen och för att studera hur det som uppfattas som manligt respektive kvinnligt varierar genom historien och i olika kulturer. Teoretikern Judith Butler gjorde en distinktion mellan kön och genus som fick stor genomslagskraft i könsforskningen. Hon separerade ut det biologiska från det kulturella och menar att kön (man – kvinna) används för att beteckna de biologiska skillnaderna mellan män och kvinnor medan kulturellt kön eller genus (maskulin – feminin) är kön som ses som en social och kulturell konstruktion där normer och föreställningar skapas, som i sin tur formar människan som könsvarelse. Olika gränsöverskridanden utmanar hela tiden den normativa konstruktionen av kön och sexualitet och är inte fast utan föränderligt (Johansson, 2000: 23) men detta hade inte varit möjligt om man hade betraktat könsskillnaderna utifrån ett rent biologiskt perspektiv och hävdat att skillnaderna mellan män och kvinnor är huvudsakligen naturgivna och därmed oföränderliga. Genusteoretikerna förnekar dock inte att det finns en uppsättning biologiska skillnader men däremot hävdar de att det har knutits en mängd kulturellt och socialt skapade förväntningar som inte har med biologiska egenskaper att göra. Kön och genus måste förstås i relation till varandra (Miegel och Johansson, 2002: 157).
Wenneberg (2001: 62) menar att saker och ting inte är helt och hållet naturliga och att de i viss utsträckning är sociala framgår när vi studerar de skillnader som finns mellan olika kulturer, tillexempel kan olika beteenden te sig olika konventionellt i olika kulturer. Allt från kroppsspråk, klädkoder och andra sociala beteendenormer men också familjemönster och kön är socialt
konstruerade.
Socialkonstruktivism är en poststrukturalistisk teoribildning som öppnar för en nyanserad diskussion kring analys av kön. Teoribildningen härstammar från poststrukturalistisk feminism som är ett av flera perspektiv inom feministisk teori med problematisering av konstruktionen av manligt och kvinnligt där könsidentiteten ses som icke-essentiell, producerad och förkroppsligad genom upprepade, reglerande performativa praktiker (Johansson, 2000: 21).
som menar att kön skapas, får betydelse och befästs genom det dagliga handlandet och praktiker, som normaliserar kvinnligt och manligt genom kroppens framträdanden. Till exempel menar Nordberg att frisyrer är i sig varken maskulina eller feminina, traditionella eller moderna. Det är genom upprepade diskursiva praktiker som ett visst sätt att ansa och behandla sin kroppsbehåring görs till manliga, normala och naturliga för män och andra görs avvikande och subversiva (Nordberg och Mörck, 2007: 118-140).
Poststrukturalistisk mansforskning mer specifikt handlar om
identitetsskapande subjektspositioner och diskurser. Dessa producerar både kategorin man och upplevelsen av att vara en viss sorts man där identiteten genom förekomsten av flerfaldiga och föränderligaidentitetspositioner och motsägelsefulla diskurser, aldrig slutgiltigt kan fixeras. Innebörden av att vara man och vad som är manligt måste därför ständigt repeteras och kan därmed alltid omvandlas genom att knytas till nya betydelser och praktiker (Nordberg, 2004b: 4).
Inom mansforskningen är det tack vare socialkonstruktivismen möjligt att tala om förändringar i det manliga samt hur olika typer av manligheter
konstrueras och dekonstrueras (Johansson, 2001: 29).
I min gestaltning lyfter jag fram det performativa görandet och gränsöverskridanden som utmanar den normativa konstruktionen av kön, sociala konstruktionerna av manligt och kvinnligt genom att använda mig av något i kontrast till detta, som symboliserar en så neutral kropp som möjligt. Kontrasten mellan det neutralt fasta, det som Butler menar är biologiskt kön, och det konstruktivistiskt och performativt föränderliga, genus, blir då än mer tydligt. Jag blev därför inspirerad att använda en skyltdocka då den är en ikon för en människokropp av biologiskt kön som inte är beroende av några sociala konstruktioner. Några av de sociala konstruktioner och föreställningar som det finns om manligheter kombineras här med denna neutrala kropp. De
”påklistrade” attributen syftar också till att betona att de är föränderliga och utbytbara. Den funktionen bidrar till att synliggöra möjligheterna för att kombinera attributen som tillsammans symboliserar de mångfaldiga maskuliniteter som teoretiskt och praktiskt kan genereras.
Ett annat centralt begrepp inom mansforskningen är makt. Det är framförallt maktperspektivet som skiljer ut de flesta mansrörelser från den akademiska och feministiskt orienterade mansforskningen (Johansson, 2000: 13). Inom mansforskning talar man om dominansförhållanden i hegemonisk
maskulinitet och kritik av upprätthållande av dessa maktstrukturer av den manliga dominansen (Johansson, 2000: 13). Hegemonisk manlighet är en typ av maktanalys med olika former av över- och underordningar med vilken man kan identifiera och analysera dessa makt- och dominansförhållanden. Den manliga dominansen är ett arv från patriarkatet med utgångspunkten att manssamhället förtrycker kvinnor och barn och som förutsätter relativt statiska maktrelationer mellan könen och saknar nyanserade analyser. Maktbegreppet hegemonisk maskulinitet är därför istället lämpligare att använda eftersom det förutsätter mindre statiskt förhållande mellan könen än begreppet patriarkat (Johansson, 2001: 27-34).
Manlig hegemoni återfinns dock fortfarande i samhället och tillexempel är det män som oftast innehar en ekonomisk makt och även på ett socialt plan med könsuppdelade uppgifter i vardagslivet och på ett kulturellt plan med en
förstärkande könspolarisering i framställningen i media (Johansson, 2001: 35).
2.2 Mansforskningsfältet
Mansforskning har funnits länge då man redan inom feminismen har haft en central forskningsinriktning som utgjorts av män, men inte förrän det senaste decenniet har forskningen expanderat kraftigt och samtidigt etablerat sig som ett forskningsfält (Nordberg, 2004a: 11-18; Johansson, 2000: 11).
Grunden i mansforskningen är ett stabilt feministiskt perspektiv som arbetar för ett könsjämlikt samhälle och därmed kritiserar manssamhället. Centralt är alltså kritik av maktstrukturer som upprätthåller den manliga dominansen men också att utforska alternativa manligheter (Johansson, 2000: 13, 22).
I Sverige är det främst forskning om faderskap, män i kvinnoyrken, den könssegregerade arbetsmarknaden, män i maktpositioner, utövande av våld,
sociologen Thomas Johansson som anser att mansforskningens tre viktigaste punkter är att identifiera och analysera makt och dominansförhållanden, dekonstruera de former av manlighet som förkroppsligar den dominerande manligheten och lyfta fram alternativa och nya maskulinitetsformer.
Mansforskningen bidrar till att luckra upp och nyansera stereotypa beskrivningar av män (Nordberg, 2004a: 11-18; Johansson, 2000: 11).
En annan aktuell och relevant svensk manlighetsforskare är Marie Nordberg som är aktiv inom mansforskningsfältet sedan 1996. Hon menar att mansforskningens ambitioner är bland annat att se tillbaka historiskt på hur män har positionerats och formats av olika maskulinitetskoncept samt att
uppmärksamma makthierarkier och peka på hur mäns praktiker skapar problem för kvinnor, barn och andra män. Hon menar också att det är viktigt att ta hänsyn till feminismens roll i manlighetsforskningen, alltså hur kvinnan faktiskt bidrar till och ”gör” maskulinitet (Nordberg, 2004a: 11-18).
Vidare anser Nordberg att förutom att synliggöra förändringar är det också viktigt att kritiskt granska de nya och alternativa könsformeringar som kanske inte är så jämställda som de verkar vid första anblicken. Bland det viktigaste inom mansforskningen är problematiseringen av maktupprätthållande
maskulinitetspraktiker, menar hon (Nordberg, 2004a: 11-18). Däri forskas det, inte bara om kritik av den dominerande manligheten, utan också om olika aspekter av manligheten, det omanliga som faller utanför definitionerna av manlighet och därmed inte tidigare fått uppmärksamhet, men som finns överallt omkring oss i vardagslivet (Johansson 2000: 14).
Mansforskningen i Sverige har främst blivit präglad av den amerikanske sociologen Robert Connell, som i sin forskning har hämtat inspiration från den marxistiske filosofen Antonio Gramscis hegemonikoncept. Connell applicerar konceptet på könsordningen för att synliggöra hur manlighetsnormer kulturellt sett, vid en viss tidpunkt i historien bidrar till att upprätthålla den vita
heterosexuella mannens överordning. Connell studerar maktförhållanden och menar att maskuliniteter är hierarkiskt ordnade. Han menar att det finns en dominerande form av manlighet, en hegemonisk manlighet, där andra män är
underordnade och marginaliserade dessa överordnade och normaliserade män (Connell 2008: 115).
Mansforskningen har utvecklats en del och tagit olika riktningar sedan den startade. Den relativt outvecklade och okritiska mansforskningen hade män och mäns handlingar som huvudsakligt forskningsobjekt, medan den mer reflexiva och kritiska maskulinitetsforskningen som används idag, bland andra av Nordberg, utgår från en problematisering av könsdikotomin och en mer könsöverskridande analys. Fördelen är att normaliseringen av den manliga, vita, västerländska, heterosexuella, vältränade kroppen ska kunna utmanas, och det kan göras då man mer ingående undersöker maskulinitetsskapandet och görandet av könsdikotomin (Johansson, 2000: 12).
En annan internationell forskare som har präglat den svenska forskningen är historikern Mosse, om framväxten av modern manlighet och den maskulina stereotypen.
Jag kommer framöver i avsnittet om teori att fokusera på och fördjupa mig i både Connells och Nordbergs forskning.
2.3 Manlighet i förändring
Maskuliniteter måste förstås ur ett historiskt perspektiv och för att kunna förstå varför de ser ut som det gör idag, måste vi se vad som lett fram till det som vi idag anser vara manliga egenskaper.
Redan i början på 1800-talet fanns det ett västerländskt manligt ideal etablerat då människokroppen fick en symbolisk mening där skönhet och kroppens konstruktion fick ökad betydelse. Mosse (1996: 4) menar att den symboliska manskroppen reflekterade samhällets traditionella värderingar och bilden av den såkallade riktiga mannen följde dessa värderingar. Det moderna manlighetsidealet har sitt ursprung från den gamla Greklands unga, atletiska män som symboliserade styrka och virilitet, men också harmoni, proportion och självkontroll (Mosse, 1996: 41).
De avvikelser från föreställningar om den normativa mannen definierades som en motpol till den normativa mannens egenskaper, det vill säga som
Dikotomin skapar en hierarkisering där det manliga står över det kvinnliga och görs till norm. Kvinnliga egenskaper skulle den moderna manlighetens män ta avstånd ifrån för att inte betraktas som omanliga och homosexuella (Mosse, 1996: 82).
För att kritisera den rådande normativa maskuliniteten möttes
homosexuella och lesbiska i det androgyna, där syftet var att förespråka rätten för individuell frihet och att våga leva som man själv vill, inte som samhället vill att man ska vara och leva. I motsats till den normativa manligheten
karaktäriserades det androgyna av mjukt och känsligt istället för hårt och okänsligt (Mosse, 1996: 91).
Den normativa mannens ideal och kvinnors ideal har blivit utmanade under flera tillfällen i historien som har följts av både reaktioner och
motreaktioner. Ett exempel i historien är i samband med kvinnans frigörelse då kvinnans jämställdhet och oberoende på 60- och 70 talet utlöste viss rädsla och osäkerhet hos män (Mosse, 1996: 183). På 70 och 80-talen kom den androgyna stilen tillbaka där distinktionen mellan män och kvinnor suddades ut och män och kvinnor fick androgyna utseenden, så kallad ”gender bender” look, som också blev mode (Mosse, 1996: 183). Det började även bland annat i Sverige bildas mansgrupper på 70-talet där män samlades för att diskutera mansroller och vikten av att våga visa sina känslor och kunna ha nära relationer till andra män utan att stämplas som vek (Östlund, 2007: 6-7).
För att försvara och rättfärdiga den normativa mannen kunde man på 90-talet ana en ton som tog ställning för denna manlighet och det som den stod för, när osäkerheten och pressen blev för stor efter kvinnornas frigörelsekamp (Mosse, 1996: 183). Konsumtionsforskaren Tim Edwards menar att en ”grabbighetsdiskurs” växte fram. Denna diskurs utgör en stereotypiserad machomanlighet med en glorifiering av fotboll, alkohol och sexism (Nordberg, 2005: 7-17). Den normativa manligheten har också än idag envist hängt sig kvar efter många utmaningar genom tiderna (Mosse, 1996: 192).
Denna såkallade maskulinitetskris som uppstod fick också andra
av konsumtionskulturen och dess betydande roll i maskulinitetens utveckling tas upp i kapitlet om ”det kommersialiserade modet och skönheten”.
2.3.1 Manlighet idag
De kontroversiella mansgrupperna och rörelserna satte även sina spår i våra dagar, menar idéhistorikern Helena Hill. Idag har mäns närvaro i barns liv ökat, speciellt hos unga män som har barn och det har blivit mer och mer accepterat att prata om känslor. Trots det är samhället mer uppdelat idag än någonsin tillägger Hill genom att peka på att normerna för hur män och kvinnor ska vara starka, vilket syns inte minst på barnkläder och leksaker, som redan i tidig ålder hos barn ska konstruera kön. Hill menar att ju mer de traditionella normerna utmanas, desto bättre (Östlund, 2007: 6-7).
Siri Reuterstrand kommenterar den amerikanska journalisten Susan Faludi i en artikel där hon skriver att den traditionella manligheten inte längre fungerar och att sträva efter det är inte alls det ultimata. Med tiden då bland annat arbetsmarknaden har ändrats, industrisamhället har övergått till service- och tjänstesamhälle och ekonomin har blivit omstrukturerad går det knappast längre att leva upp till de gamla manlighetsidealen. Förr var det också givet hur en man skulle vara; stark, trygg och kunna försörja familjen. Nu finns inget givet längre. Detta förvirrar män och gör dem frustrerade anser Faludi i Reuterstrand (Reuterstrand, 2005: 5-8). Johansson (2000: 36) och genusforskaren Seidler (2006: 63) tar också upp detta och menar att ju mer oberoende kvinnor blir ekonomiskt desto mer ökar förhandlandet mellan kvinnor och män om hur vardagslivet ska organiseras.
Carlsson och Koppfeldt (2008: 150) menar att mannen förväntas att i rollen som familjefar kunna bjuda på sig själv känslomässigt och visa mjuka sidor men också mecka med motorer, snickra, lyfta tunga saker, vara tuff och tjäna pengar. Att kunna behärska olika stilar och könsrollsattribut är positivt eftersom man uppfattas som mer balanserad, socialt kompetent och attraktiv, både i det egna och i det andra könets ögon.
MacKinnon menar att vi nu ser en mindre förtryckande, mjukare man, som en strategi för maskuliniteten att bibehålla sin hegemoni genom att ta hänsyn till feminismen (MacKinnon, 2003: 15; Johansson, 2000: 37).
2.4 Det kommersialiserade modet och skönheten
Betydelsen av modets och skönhetens roll i hur manlighet har förändrats och varför det ser ut som det gör idag är relevant samt en viktig faktor att ta hänsyn till då mode och skönhet är centrala begrepp som uttrycker ideal, åsikter och värderingar genom kroppar, frisyrer och kläder.Mäns mode har, till skillnad från kvinnors, inte i samma utsträckning fått samma uppmärksamhet. Konsumtionsforskaren Christopher Breward menar att mäns konsumtion och praktiker har kommit i skymundan genom ett
könsdikotomt tänkande om mode och kroppslig estetisering där ett öppet intresse för klädsel och utseende automatiskt tolkats som omanligt och fjolligt (Nordberg och Mörck, 2007: 118-140).
Breward anser att mäns intresse för estetik, utseende och mode inte är något nytt, men vad som är relativt nytt är saluförandet av det.
Kommersialiseringen av maskulinitet och varugörandet av mannen har eskalerat sedan 80-talet och framåt. Män konsumerar idag nästan lika mycket accessoarer och utseendebetonade tillbehör som kvinnor. Särskilt har den så kallade ”gender bending” kommersialiserats enligt queerforskaren Judith Halberstam, som använder metronormativitet som beteckning (Nordberg, 2005: 7-17).
Männens förändrade roller och livsvillkor i samhället som uppkom till följd av kvinnors förändrade livsvillkor, gav upphov till nya sätt att uttrycka manlighet på. Män visste tillexempel fram till 60-talet hur man skulle föra sig, klä sig för att visa upp en konventionell bild av hur en man ska vara och se ut, men idag är det inte längre lika självklart (Malossi, 2000: 29).
Nordberg (2005: 7-17) menar att det för män idag har tillkommit olika produkter, kläder, frisyrer och behandlingar. Dessa produkter särskiljs från de kvinnliga och görs manliga genom tillexempel annorlunda förpackningar och presentation som förtydligar tilltal specifikt för män. Produkter omkodas alltså
eftersom maskulinitet och femininitet idag mer och mer framställs som socialt flytande och appellerar både kvinnor och män. Det finns ett behov av att bevisa mannen och manligheten för att inte positionen som man ska bli ifrågasatt. Man vill närma sig ett feminiserat ideal män men samtidigt ta avstånd från att
associeras med det.
Kläder, färger och frisyrer kombineras på olika sätt och ges nya betydelser i nya sammanhang. Detta menar Nordberg och Mörck är intressant att titta närmare på. De menar att modeforskning och genusvetenskap kan förenas då mode formar kroppar, makt och maskulinitet. Även herrkläder och herrfrisyrer är ett viktigt och förbisett genusvetenskapligt område, som bör uppmärksammas i en poststrukturalistisk förståelse för att analysera det normaliserade, visuella, estetiserade och performativa görandet av maskulinitet (Nordberg och Mörck, 2007: 118-140). Betydelsen av mäns frisyrer är något som inte har
uppmärksammats speciellt inom cultural studies, förutom subgruppers extrema frisyrer. Bland annat menar Nordberg att man bör kritiskt granska de
maskulinitetsdiskurser och föreställningar om hur en manlig frisyr ska se ut. Frisyrer är varken manliga eller kvinnliga, men frisörer könar frisyrer när de klipper en viss frisyr, som då blir betecknade som maskulina eller feminina. Detta menar Nordberg och hänvisar till Butlers begrepp performance där maskulina identiteter skapas genom diskursiva praktiker som upprepas (Nordberg, 2004b: 4).
De frisyrer som är kodade som feminina kan bäras av män men ska då avbildas på män som har ett väldigt maskulint utseende för att väga upp den feminint betonade frisyren. En traditionellt manlig frisyr ska ha sidohåret inklippt och inte vara för prydlig. Framklippta öron, som har varit norm under hela 1900-talet, ska synas och vidare ska frisyren ha raka kanter, nedklippt volym samt inte vara för glansig (Nordberg, 2005: 7-17).
I fråga om kläder finns det en del att utläsa. Kläder är, liksom frisyrer, meningsbärare och uttrycker något om personen som bär dem. Tillexempel kan man uttrycka klasstillhörighet som man anser sig själv tillhöra eller som man vill utåt visa att man tillhör. Klass konstrueras genom vissa kläder, varumärken,
utseende och frisyrer som knyts till vissa klasskodade ord som tillexempel gentleman, snobbig, exklusiv, elegant och aristokratisk (Nordberg, 2005: 7-17).
2.5 Hegemonisk maskulinitet enligt Connell
Idén om den hegemoniska maskuliniteten kan användas för att lägga märke till skillnader mellan olika maskuliniteter men också att se relationerna mellan de olika formerna av maskulinitet (Connell, 2008: 71, 111).
Connell har utvidgat maktperspektivet i sin teori och menar att män inte bara är en grupp, utan det finns också undergrupper inom kategorin ”man” (Connell, 2008: 114; Nordberg, 2004a: 11-18). Den manliga normen i samhället fungerar som ett riktmärke för samhällets övriga individer i deras strävanden efter anpassning.
Den överordnade gruppen av män är den hegemoniska maskuliniteten som har en dominerande position i hierarkin. Majoriteten av män praktiserar dock inte den här typen av kulturella ideal som denna maskulinitet förespråkar men alla män förhåller sig på något sätt till den (Connell, 2008: 117; MacKinnon, 2003: 9; Johansson, 2000: 38). Den hegemoniska maskuliniteten är bestående av nästan ouppnåeliga karaktärer, tillexempel kan det vara film- eller idrottsstjärnor med en viss typ av status och makt, eller rent av en fiktiv karaktär. Troligast är att hegemoni skapas om det finns ett samband mellan kulturella ideal och institutionell makt menar Connell (2008: 115). De har ekonomisk och kulturell makt i den bemärkelse att de har inflytelse och påverkar hur samhället utformas (Johansson, 2000: 38).
Enligt Dyer i Hall (1997: 259) är begreppet hegemoni en form av makt som baseras på ledning av en grupp i flera aktivitetsfält så att dess överlägsenhet förfogar över utbrett samtycke och verkar naturlig och oundviklig. Samtycket breds ut när den överordnade gruppen får sin världssyn, värdesystem och ideologi att verka som naturliga och oundvikliga och lyckas forma samhället enligt denne världssyn.
Den hegemoniska positionen, och de andra, är inte konstant utan utmanas och förändras över tid. Likaså är den hegemoniska maskuliniteten inte en fixerad
Maskulinitet ska alltså ses som något som är relationellt och processuellt och föränderligt som upprätthålls genom dagliga praktiker (Nordberg, 2004: 11-18), vilket betyder att den hegemoniska maskuliniteten utmanas och kan förskjutas när genusförhållanden förändras i samhället. Bilden av den
hegemoniska maskuliniteten formas till en gemensam uppfattning om hur den ska se ut, och blir enhetlig när media sänder och mottas av en stor mängd människor, tillexempel inom television, film, sport och reklam (MacKinnon, 2003: 9). Johansson (2000: 64) menar att en imaginär föreställning skapas, med en relativiserad relation mellan den symboliska föreställningen om en hjälte, supermänniska eller en riktig karl, och den faktiska bilden av dagens manlighet.
De olika grupperna av maskuliniteter är, förutom den hegemoniska, förhandlande, underordnad och marginaliserad. Den förhandlande, eller
delaktiga, maskuliniteten är en stor grupp män som accepterar det hegemoniska manlighetssystemet och drar fördel av dess privilegier, utan att fullständigt ta del av alla dess utmärkande drag, då det till exempel är svårt att leva upp till den normativa standarden. I praktiken syftar den förhandlande maskuliniteten på att män kompromissar med kvinnor och kan leva i ett jämlikt förhållande, men tillgodogör sig samtidigt de fördelar som män vinner på kvinnans underordnade ställning (Connell, 2008: 117).
Till kategorin underordnade maskuliniteter hör såkallade omanliga män. Det som klassas som ”omanligt” är allt som inte är manligt, eller ”allt som symboliskt har utestängts från den hegemoniska maskuliniteten ” (Connell, 2008: 116). Det är alltså förtrycket som placerar homosexuella män i botten av mäns genushierarki. Förtrycket, där femininitet utgör grunden för det
symboliska nedsolkandet markeras av flera glåpord som mes, morsgris, bögjävel (Connell, 2008: 117). I den homofobiska ideologin flyter gränsen mellan hetero- och homosexuell samman med gränsen mellan maskulin och feminin där homosexuella män är feminiserade män (Connell, 2008: 76).
Marginalisering används för att belysa relationen mellan dominerande och underordnad manlighet. Samspelet mellan dessa relationer och andra strukturer som klass och ras skapar ytterligare kopplingar mellan olika maskuliniteter
andra analytisk dimension som bildar komplexa maskulinitetsmönster (Ekenstam m fl., 2002: 12).
2.5.1 Hegemonisk manlighet - vidareutvecklad
Som nämnts om tidigare forskning, finns det teorier och påbyggnader av
hegemonisk maskulinitet. Connell är en välkänd forskare inom mansforskningen och brukar refereras till ofta i samband med ämnet men i takt med samhällets förändringar och fördjupad forskning som har gjorts har teorin utvecklats och byggts på, för att bättre ta hänsyn till och ge en mer adekvat bild av och hur genusrelationer män emellan och mellan kvinnor och män ser ut.
Fokus på hans forskning och hans maskulinitetsmodell ligger på den mer traditionella typen vilken Nordberg och Mörck kritiserar på några punkter. Bland annat menar de att hans modell inte är applicerbar på de nya och
förändrade mansidealen eftersom de då förenklas till att enbart säkerställa mäns maktpositioner i samhället. Vissa män blir då normaliserade medan andra underordnas och marginaliseras beroende på om man har ett ”rätt” sätt. Connell har en bild av att det finns ett statiskt manligt överläge med utgång från att det finns en redan existerande och oföränderlig könshierarki. Det saknas alltså en ytterligare fördjupning av ett maktperspektiv. Vidare har Connell ett
angloamerikanskt perspektiv på sin forskning vilket exkluderar diskurser från andra länder.
Det har också blivit en övergång från forskning om män till forskning om maskulinitet, vilket Nordberg och Mörck vill bygga på Connells teori. Fördelen med övergången är att normaliseringen av den manliga, vita, västerländska, heterosexuella, vältränade kroppen ska kunna utmanas, och det kan göras då man mer ingående undersöker maskulinitetsskapandet och görandet av könsdikotomin. Det är också viktigt att synliggöra de ting, kläder, frisyrer, tekniker och framträdanden varigenom dessa manliga kroppar skapas,
normaliseras och sammanlänkas med maktpositioner genom performance menar Nordberg och Mörck (2007: 118-140).
2.6 Representation i media
Det vimlar av bilder av mannen i populärkulturen och många av dessa gör anspråk på att säga något om dagens manlighet.
Från mitten av 80-talet, med start i Levi’s jeansreklamer som skapade ett nytt fenomen, har representationen av den manliga kroppen i media förändrats till att bli mer erotisk genom modet, men på ett mer passivt sexualiserat sätt istället för bestämd muskelstyrka (Hall, 1997: 294, 304). Denna representation av män och det nya modet förekom först och främst just i livsstilsmagasin menar Hall (1997: 295). Johansson (2000: 90) tillägger att den bilden som tidigare var typisk för representation av kvinnor i framförallt reklambilder kan man idag se också av den nye mannen, där han narcissiskt visar upp sig naken, och njuter av att visa upp och röra sin kropp. Den narcissistiske tendensen kan vara ett tecken på rädsla för fragmentisering och upplösning av en imaginär konstruktion att ha en kraftfull och dynamisk manlighet, där denna identitet utgörs av en längtan efter en helhet och identitet.
Connell skriver att genus semiotik främst har handlat om femininitet och kvinnor och hur de representeras men det har utvidgats till att även gälla män och maskulinitet (Connell, 1999: 75). Det finns alltså en förändring i det imaginära flödet av bilder och i vår konsumtion av kvinno- och manskroppar men dock menar Johansson att objektifieringen av män bidrar till att stärka en maktposition istället för att inta en passiv könsposition, som det oftast är och har varit för kvinnor (2000: 90).
Bland andra medieforskaren Anja Hirdman skriver i sin doktorsavhandling
Tilltalande bilder (2001) om hur män och kvinnor representeras i tidskrifterna Veckorevyn och Fib Aktuellt. Där tittar hon bland annat på bilders retoriska
komponenter, tillexempel hur vinklar, gester, blickar och poser har för betydelse för vilken status den avporträtterade ges. Tillexempel menar hon att en bild med ovanifrån tagen kameravinkel framställer personen som liten och underställd betraktaren och en underifrånvinkel det motsatt, det vill säga en överordnad position och auktoritet. Hon tittar också på kroppsspråk, som används for att förmedla olika känslotillstånd. Handrörelser kan uttrycka engagemang, kraft och
pressbilder är den bortvända blicken ofta förbehållna män då den signalerar att man är en upptagen person. I tillexempel pornografiska bilder blir betydelsen en annan, personen blir ett objekt (Hirdman, 2001: 49). Betydelsen av direkt ögonkontakt med kameran eller betraktaren kan variera. Vissa menar att den indikerar jämbördigt förhållande, medan andra menar att personen på bilden blir mer utlämnad åt betraktaren. Den direkta ögonkontakten kan skapa en illusion av intimitet och kommunikation mellan betraktaren och den betraktade. Man måste ta hänsyn till om blicken är tillexempel vänlig eller ilsken.
Kommunikations- och konstvetarna Yvonne Eriksson och Anette Göthlunds bok Möten med bilder (2004) är en annan bok jag använder i min analys. De skriver också om kroppsspråk och blickteorier. Den avklädda manliga överkroppen konnoterar enligt kulturella regler för tittande att det betraktade förvandlas till ett åtråvärt objekt, en position som ofta definieras som feminin trots att mannen är kraftfull (Eriksson och Göthlund, 2004: 76). Även
avsaknaden av hår på bröstet feminiserar mannen.
Att ha blicken riktad rakt in i kameran enligt blickteoretikerna innebär att inneha makt, aktivitet och möjlighet att framstå som ett subjekt medan
blundande ögonen objektifierar den avbildade då den gör honom tillgänglig som ett njutbart blickfång. Dock måste man alltid relatera de enskilda tecknen till hela bilden (Eriksson och Göthlund, 2004: 59-60).
2.7 Stereotyper
Stereotyper tenderar att uppstå där det finns enorma maktojämlikheter och makten riktas ofta mot de underordnade i hierarkin (Hall, 1997: 259).
Främst i min analys kommer jag att behöva reflektera över de stereotyper och konventioner som finns om manligt och kvinnligt samt att den föreställning jag har om männen på bilderna i King är medierad. Ofta är de mer eller mindre kända personer som figurerar som jag redan har skapat en föreställning om. Det är alltså viktigt att vara medveten om de stereotyper som förekommer.
Stereotyper förekommer överallt, media använder sig av stereotyper likväl som enskilda individer gör det. Vi kategoriserar automatiskt det vi ser, för att göra
Dyer i Hall (1997: 258) menar att stereotyper reducerar människor till få, enkla och essentiella karaktärer och representeras så som de är fixerade av naturen. De tar fasta på några få enkla minnesvärda karakteriseringar och reducerar sedan allt om en person till dessa få karakteriseringar, överdriver dem och förenklar dem samt fixerar dem. Stereotyper delar det normala från det onormala, det acceptabla från det oacceptabla, det som hör till med det som inte hör till och exkluderar allt som inte passar in. Man tillskriver en människa kollektiva kännetecken snarare än unika och förlorar därmed synen på individen. Dyer menar också att stereotyper refererar till vad som går bortom och innanför gränserna för ”normalitet”, det vill säga det beteende som accepteras som normalt inom respektive kultur.
Bilder i media framställer ofta människor som antingen manliga eller kvinnliga och genom deras sexuella beteende. Ett problem uppstår när vi stereotypiserar män och kvinnor på ett sätt att de enbart förkroppsligar de kännetecken som vi associerar med kvinnliga och manliga arketyper, tillexempel att män är aggressiva självständiga och att kvinnor är motsatsen (Lester och Ross, 2003: 207).
3 METOD OCH MATERIAL
Med tanke på mitt undersökningsområde är det väl passande att använda en kvalitativ undersökningsmetod eftersom analysen är av tolkande karaktär, till skillnad från den kvantitativa som är mätande (Patel och Davidsson, 2003: 14; Jarlbro, 2000: 19). Närmare bestämt är det kvalitativ bildanalys och mer specifikt ämnar jag använda semiotik som metod i uppsatsen.
Både Nordberg (2005: 7-17) och Connell (2008: 97) menar att kroppen är ofrånkomlig i konstruktionen av maskulinitet och att det finns ökad fokus på det visuella såsom kläder, kroppar och frisyrer. Mosse (1996: 4) menar också att fokus finns på attribut för att definiera grupptillhörighet av manlighet samt att
bilder i reportage undersöker jag därför denotativt och konnotativt hur
klädkoder, frisyrer, kroppsspråk och övriga attribut ser ut och används och hur de ger en bild av hur manlighet representeras i King.
Olika typer av manligheter och manlighetsideal kan vara abstrakta att definiera då de i stor utsträckning är subjektiva föreställningar där definitionerna skiljer sig åt från person till person. Det är därför viktigt att ha ett hermeneutiskt förhållningssätt för att ta hänsyn till detta i analysen som ska genomföras. Hermeneutik betyder tolkningslära och står för kvalitativa förståelse- och tolkningssystem och en forskarroll som är öppen, subjektiv och engagerad och utgår från den egna förförståelsen (Patel och Davidsson, 2003: 29). Eriksson och Göthlund (2004: 22) menar att bildanalys är en tolkningsprocess där man
studerar olika delar och ser hur dessa passar in i helheten och i ett större
sammanhang, istället för ett hantverk som följer exakta regler. Vi är beroende av våra föreställningar vi har om saker och ting när vi studerar bilder. Patel och Davidsson (2003: 27-28) skriver att föreställningarna är påverkade av tidigare influenser där avläsandet och tolkandet av bilder sker utifrån konventioner. Bilden är alltså beroende av hur den läses av betraktaren och fungerar inte själv. Det är heller inte möjligt att fullständigt identifiera sig med andra människor och själv uppfatta världen som de gör menar Hartman (2004: 189). Detta kan
jämföras med det positivistiska tankesättet, som har rötter i naturvetenskaplig tradition och utgår från säker, absolut kunskap som ska vara oberoende av forskarens politiska, religiösa och känslomässiga position (Patel och Davidsson, 2003: 27-28).
Det går inte heller att med bildanalys fastställa några generella sanningar men genom konsekvent användning kan man se mer eller mindre tydliga tendenser eftersom bildkonventioner är mycket starka och svåra att förändra i grunden (Eriksson och Göthlund, 2004: 170). Fördelen med att kategorisera konventioner och stereotyper för manligt och kvinnligt är att man får en överblick över ett område och kan sätta ord på vad man ser och var gränserna för dessa går. Stereotyper kommer till användning här då de med hjälp av symboler konkretiserar det abstrakta. För att få en bild av hur manlighet ser ut
idag i King studerar jag alltså olika delar av bilderna för sig samt ser hur de passar in i en helhet för att få en bild av vilka manligheter som representeras.
Gestaltningen ses också som en kvalitativ metod för att synliggöra hur manlighet konstrueras och representeras genom de konventionella tecken för manligt och kvinnligt som förekommer, samt vilket/vilka manlighetsideal dessa genererar. De kombineras för att på ett kontrasterande sätt visualisera
skillnaderna mellan dem. Tillsammans med attribut ges kroppen olika karaktärer som symboliserar olika typer av manligheter och säger något om hur manlighet kan se ut om man kombinerar olika tecken med varandra.
Redan i början av processen hade jag idén om att gestalta bilden av flera manligheter. Inspirationen kom från en spegel som i sig är en symbol för identitet och medvetenhet och där spegelbilden synliggör en annan sida. Olika sidor av manlighet i olika kontexter och utmaning av den traditionella synen på genus där sociala konventioner bryts ner, är också vad den fotografiska
konstnären Maria Friberg (2005) gestaltar i sina konstverk. Hon placerar de normaliserade kostymmännen i en annan kontext som visar en dold inre osäkerhet och sårbarhet, för att synliggöra de stereotyper som förknippas med den manliga gestalten.
Gestaltningsmetoden består i att göra montage av bilder som, från redan existerande bilder, tillsammans används i en ny kontext och skapar nya
betydelser. Exempel på fotografer och konstnärer som använt denna metod är William Mortensens L’Amour (1936) samt Revolutions in Time (1994) av Martina Lopez i Rosenblum (1997). En annan inspiration kommer från utställningen This
Way där den danske fotografen Peter Holst Henckel (2007) i sitt verk Explaining something to a child använder sig av montage och har fungerat som en inspiration i
min process. Genom den här typen av montage kan man på ett effektivt sätt reducera en situation eller en händelse till en bild, skapa något nytt och göra ett ”statement” (Rosenblum, 1997: 583). Min intention är att gestaltningen ska problematisera ämnet.
Under processens gång var intentionen att min konstruerade montagebild
Gestaltningen symboliserar alltså utmaningen genom de gränsöverskridanden mellan de olika maskuliniteterna som förekommer. Attributen pistolen och fönen är här centrala för att gestalta detta och återkommer i min slutliga
gestaltning där de representerar och symboliserar olika konventioner för manligt och kvinnligt.
3.1 Semiotik
Semiotik betyder läran om tecken, där tecken tolkas. Ursprungligen applicerades teorin om semiotik, eller semiologi enligt Saussure, på språk som är uppbyggda av tecken och som motsvarar orden i språket. Likaså finns det tecken som kan tolkas tillexempel i bilder och kläder som också är betydelsebärande. Kjørup (2004: 61) tillägger att betydelse uppstår genom semantiska koder, det vill säga konventioner. Alla teckensystem bygger förövrigt på användandet av
konventioner och stereotyper (Eriksson och Göthlund, 2004: 65). Tecken har två sidor enligt lingvisten Saussure där han använder begreppen ”signifiant” och ”signifié” (Hall, 1997: 32 och Kjørup, 2004: 19). Relationen mellan signifiant ”det som betyder” och signifié ”det betydda” är grundade i kulturella koder bestående av sociala konventioner som är specifik för varje samhälle och specifika historiska moment. Betydelserna kan dock aldrig bli totalt fixerade utan kan ändra mening. Ord kan skifta betydelse och även det som orden refererar till. Detta kan vi se i ett historiskt perspektiv, där vi i sin tur kan se att hela det kulturella fältet förändras över tid (Hall, 1997: 32).
Saussures motsvarighet till ”signifiant” och ”signifié” är sociologen och litteraturteoretikern Barthes’ begrepp ”denotation” och ”konnotation”. Barthes inspirerades av Saussure och anses vara en av poststrukturalismens upphovsmän (Miegel och Johansson, 2002: 194). Denotation är en beskrivande nivå där konsensus är bred och de flesta är överens om betydelsen, det är bildens grundbetydelse. Konnotation är en andra sorts kod som binder till betydelser (Kjørup, 2004: 21). Konnotationer är associationer som är kulturellt inlärda betydelser, medbetydelser. Det är ingen uppenbar tolkning utan
kultur. Även kläder avläses och betyder olika för olika kön, ålder, klass och kultur (Hall, 1997: 38).
I analyserna kommer jag att använda mig av semiotik enligt Barthes. Mer specifikt är det denotation och konnotation som är centrala.
3.2 Material
Jag får fram mitt empiriska bildmaterial genom att studera alla utgivna nummer av King under ett spann på 3 år. Dels ämnar jag ge en bild av tidskriften i sin helhet och dels i de specifika reportage som förekommer i alla nummer, där en mer eller mindre känd manlig person intervjuas i varje nummer, och också figurerar på framsidan av respektive nummer. Man kan då anta att personen står som en representant för King. Jag kommer jag endast att studera reportagebilder av intervjupersonerna i den kvalitativa analysen.
Materialet löper från nummer 1, 2005 till och med nummer 4, 2008 och utges med 10 nummer per år. Det totala antalet tidskrifter i undersökningen blir 31 stycken då det allra första numret utkom i maj 2005 och resten av det året bestod endast av 7 nummer.
För att få en översikt av det totala empiriska materialet och av King i sin helhet har jag bläddrat igenom alla nummer för att notera gemensamma drag i bilder, text och teman med upprepande mönster, för att sedan välja ut ett antal bilder utifrån männens yrkesgrupper som ska studeras närmare i den kvalitativa bildanalysen. För att få en översikt över vilka män som är representativa i King delade jag in dem i kategorier beroende på vilka yrkesgrupper de tillhör.
Yrkesgrupperna jag fann var modell, sport, skådespeleri, musik och tv-profil. Av dessa fem kategorier är antalet män i bildreportage inom sport, skådespeleri och musik överlägset störst. Därmed kommer mitt urval att bestämmas utifrån de tre grupperna då de är mest representativa. Jag har valt ut två bilder ur respektive kategori som jag anser är representativa, totalt alltså sex stycken bilder, för att få fram ett rimligt omfång av bilder i förhållande till den tid som finns till
förfogande. Jag har valt att titta närmare på två bilder ur samma bildserie eftersom de har ett sammanhang med varandra i en kontext som kan vara
De valda reportagebilderna är av följande män:
Christian Wilhelmsson – fotbollsspelare Andreas Wilson – skådespelare
Pelle Almqvist – sångare
4 ANALYS
4.1 Empirins översikt
King innehåller olika avsnitt som rör mode, sport, elektronik, design, mat och
dryck, träning, kändisvimmel, resor, karriär. Generellt kan sägas att det är ett dyrt mode som presenteras med exklusiva märken. Detta kan vi också se i de olika skönhetsprodukter och accessoarer som presenteras. Med dyra märkeskläder uttrycks här en klasstillhörighet som konnoterar att man är karriärsinriktad och framgångsrik och har pengar att konsumera dessa kläder. Utseende stämmer dock inte nödvändigtvis överens med verkligheten, utan det kan vara så att man vill ge en bild av vilken klass man önskar tillhöra. Tidskriften sägs rikta sig till alla storstadsorienterade män i den mentala åldern 20–35 år där teoretiskt sett både så kallade ”fattiga studenter” och ”karriärsmän” kan sägas ingå och därmed representeras en manlighet där klass till utseendet sett inte alltid stämmer
överens med vilken klass man tillhör i verkligheten.
I min gestaltning har jag även belyst och kopplat klassaspekten genom att visa att skillnader mellan olika typer av manlighet också kan bero på klass och stil som gestaltar en annan nivå än dikotomin manligt - kvinnligt. Bilden med de valda attributen cigaretten och slipsen är ett stereotypt exempel på detta.
Inom skönhet kan vi se att det förekommer bilder som rör tillexempel hudvård, hygien och hårvård samt produkter för dessa som exempelvis mink och krämer för män. Dessa feminina produkter är omkodade på ett manligt sätt
presentationer, som stämmer överens med den tendensen som Nordberg menar förekommer för att manligt och kvinnligt har blivit alltmer socialt flytande. Tillexempel kan vi se i King (2006: nr 3) en pincett för ögonbrynsborttagning som är betraktad som ett verktyg för kvinnor. Pincetten är svart och grov med breda och tjocka plattor och på grund av sin form och design förs associationer till en tång som traditionellt sett är ett manligt verktyg. Svart och grått används ofta som färg i manliga verktyg och maskiner som borrmaskiner, hemelektronik och är utformade för att passa manliga händer (Carlsson och Koppfeldt, 2008: 138). Att pincetten för män är grövre än en pincett för kvinnor kan vara en praktisk funktion eftersom mäns händer är fysiskt större. Det kan också vara för att man vill närma sig kvinnoidealen genom att rättfärdiga användandet av pincett och flytta sig till en normativ position, men samtidigt ta avstånd från att associeras med dem genom att ändra design och färg.
En fråga som diskuteras och som återkommer bland annat i läsarfrågor i
King är att hitta balansen att vara lagom manlig. Speciellt framträder oron för att
vara för omanlig. En läsare undrar hur han ska bära smycken utan att se gay och får svaret att om han sparar lite skäggstubb och gymmar samtidigt så är det OK (King, 2005: nr 2). Vidare kan vi se diskussioner och ifrågasättanden som ”är det här en gay eller straight tidning?”. Det verkar finnas ett behov att definiera, befästa och positionera Kings ståndpunkt som heterosexuell.
Det konventionellt omanliga balanseras upp med det traditionellt manliga genom till exempel stereotypt manskarakteristisk sport (fiske, golf, squash, fotboll och styrketräning), elektronik, bilar, alkohol (whiskey, vodka, martini, absint). Det feminina innehållet i King vägs upp med ett maskulint, som inte avviker för mycket från normen.
Majoriteten av personer som figurerar i tidskriften är män. Läsarna anser att de inte vill ha utvik då ”det redan finns flera tidningar som gör det” (King, 2005: nr 2). Detta bekräftar den fokus och behov av fokus som finns på män och mäns kroppar.
4.2 Christian Wilhelmsson
Bild 1
Den första bilden är tagen på fotbollsspelaren Christian Wilhelmsson, även kallad ”Chippen”. Utifrån en denotativ nivå ser vi att det är en svartvit bild tagen utomhus då man kan se moln i bakgrunden. Bilden är också tagen ur ett
grodperspektiv. Wilhelmssons står svagt lutad över kameran, med blicken in i kameran. Pannan är något rynkad som om han ser koncentrerad eller besvärad ut och i kombination med blicken får vi som betraktare känslan av att bli utmanade. Vi kan endast se hans överkropp, som är bar och avslöjar flera tatueringar. Kroppen är fast och har tydligt definierade muskler. Längst ner på bilden där den är beskuren kan vi också skymta en liten bit av ett mörkt klädesplagg, troligtvis byxor. Runt nacken hänger ett par vita fotbollsskor. Wilhelmsson har kort skäggstubb samt mustasch och det färgade eller naturligt slingade håret är kortklippt på sidorna med lite längre hår på huvudet. Eftersom det är en planerad fotograferingssession tyder allt på att håret är stylat.
På en konnotativ nivå där bildernas budskap friläggs vet vi att fotboll är en typiskt manlig sport, genom de inlärda sociala konstruktionerna för män som här betonas och framhävs genom skorna runt nacken. Dessa bidrar till
konstruktion av manlighet. Det finns andra sociala konstruktioner av manlighet som tillexempel tatueringarna men också andra typiska tecken som spär på bilden av manlighet som skägg och muskler, som tack vare utveckling av testosteron i kroppen biologiskt sett är manligt. De är alltså inte sociala konstruktioner utan biologiskt fysiska som inte skiljer sig åt mellan olika kulturer. Tatueringar är smärtsamma att göra och en stereotyp manlig egenskap är att kunna uthärda smärta, både i vår västerländska kultur men också över hela världen.
De vita skorna ser oanvända ut eftersom de är rena vilket verkar lite märkligt och arrangerat med tanke på att fotboll kan vara en smutsig sport. Oskuldens vita färg och renlighet, vilket är könssignifikant för kvinnan, tar udden av det maskulina i sammanhanget. Detsamma kan man säga om
Wilhelmssons stylade hår som är förknippad med femininitet, även om frisyren i sig har kommit att bli betraktad som manlig i modern tid i den västerländska kulturen. Däremot är det inklippta sidohåret och relativt oprydliga och oglansiga håret typiskt manligt och har varit en norm under 1900-talet. Enligt Nordberg kan även feminint kodade frisyrer bäras av män om de har ett maskulint utseende.
Den bara manliga överkroppen konnoterar enligt kulturella regler för tittande att det betraktade förvandlas till ett åtråvärt objekt, en position som ofta definieras som feminin trots att mannen är kraftfull, enligt Eriksson och
Göthlund. Dock är det just i sportsammanhang ”befogat” att visa upp den manliga nakna kroppen som blir en förebild menar de. Dessutom vet vi att underdelen av kroppen är klädd, vilket avdramatiserar situation ytterligare.
Den spända blicken med kamerakontakt innebär enligt blickteoretikerna att inneha makt, aktivitet och möjlighet att framstå som ett subjekt menar Eriksson och Göthlund. Hirdman menar att betydelserna av den direkta ögonkontakten går isär beroende på hur den uttrycks. Eftersom blicken inte ser speciellt vänlig ut, utan snarare hotfull, är det knappast frågan om ett jämbördigt förhållande som skapas med betraktaren.
Grodperspektivet i bilden och molnen som tack vare den svartvita bilden blir mörka och ter sig hotfullt, förstärker detta argument eftersom betraktaren har ett fysiskt underläge vilket försätter den avbildade i överläge maktmässigt. Här drar jag paralleller till det Hirdman skriver om bilder i över- och underifrån tagna kameravinklar.
Bild 2
Bild nummer två är en färgbild och tagen inomhus nära ett fönster då solljuset strålar in på Wilhelmsson som sitter i en vit soffa vänd med kinden och kroppen mot fönstret som ej syns i bild. Den dagdrömmande blicken riktas uppåt, mot skyn. Pannan är något rynkad. Bilden är tagen ur ett parallellperspektiv och vi ser Wilhelmsson sitta lutad bakåt med ryggen och huvudet mot soffan. Han ser avslappnad ut med den uppknäppta skjortan och benen skrevande uppdragna. Han bär jeans och en vit skjorta som är uppknäppt och har ärmarna uppkavlade men döljer alla tatueringarna som vi såg i föregående bild. Däremot blottas hans hårlösa bara bröst och mage som synliggör konturerna av svagt tonade muskler. I bakgrunden kan vi se en slags skärm med logotypen ”LV” av det exklusiva märket Luis Vuitton. Därutöver kan vi också se bland annat vita lådor vari en av dem som är utdragna ligger två fotbollar.
De uppknutna skorna, vilande armen och handen samt det faktum att han sitter lutad ner i soffan konnoterar att han känner sig bekväm och avslappnad. Det är också en stereotyp och konventionell manlig pose att skreva med benen, som vi ofta ser i media. Det skulle inte anses ”fint” om en kvinna gjorde samma sak, snarare skulle det ses som en sexuell invit att skreva med benen. Kvinnor har fått socialt inlärt sen födseln att man bör sitta med rak rygg och benen ihop eller i kors.
Bilden står i kontrast till föregående bild genom att bild 2 är lugn och passiv då kroppen är avslappnad och blicken är frånvarande och ofarlig, medan blicken i bild 1 är aktiv och redo för kamp. En bortvänd blick, särskilt för män och grupper ur den samhälleliga eliten, kan dock signalera att personen är upptagen och viktig, främst i pressbilder förekommer detta, menar Hirdman. Detta stämmer in på Wilhelmsson tack vare den symboliska makt han innehar. Färgbilden och solljuset i kombination med den avslappnade ställningen inger i motsats till den svartvita bilden ett milt och avväpnande intryck, likaså skylandet av tatueringarna samt den återkommande oskuldsfulla vita färgen. Det
vältränade manliga bara bröstet och magen visas upp i syftet att åtrå och beundras som tidigare nämnts men de gör Wilhelmsson än mer framställd som
bildsituationen, som ofta används i rekonstruktionen av kvinnlighet.
Avsaknaden av hår på bröstet, naturligt eller borttaget, feminiserar mannen även om det idag är ett accepterat manligt utseende menar Eriksson och Göthlund liksom Hall menar att representationen av den manliga kroppen blivit mer medvetet passivt erotisk och inbjudande.
Jeans är det mest accepterade och universellt burna plagget någonsin. Idag är det ett fritidsplagg som kan bäras av både män och kvinnor (Crane, 2000: 176; Craik, 2000: 194). På så sätt har inte det plagget någon avgörande betydelse i konstruerande av manlighet i dagens västerländska kultur.
Luis Vuitton-märket symboliserar en ekonomisk makt som pekar på att Wilhelmsson är framgångsrik i sitt yrkesval som fotbollsspelare och bekräftar ytterligare den stjärnstatus han innehar, som i sin tur skapar en symbolisk makt.
Parallellperspektivet som gör att vi som betraktare hamnar i samma nivå som den avbildade och neutraliserar därmed en maktkamp.
4.2 Andreas Wilson
Bild 1
Den första bilden på skådespelaren Andreas Wilson, är återigen svartvit. Wilson står med huvudet svagt bakåtlutat med slutna ögon. Halsen och adamsäpplet blottas tydligt, där också fokus i bilden hamnar med tanke på att ljuset faller rakt på där och för att det är den centrerade delen av bilden. Ljuset faller in rakt från hans vänstra sida och skuggar därmed hans högra kroppshalva något. Wilson bär en skjorta under en mörkare kavaj. Han ser stolt alternativt nöjd ut med tanke på hela kroppshållningen som är rak och han greppar bestämt tag med händerna i kavajslagen. Hans frisyr är prydlig med sidohåret kortklippt och hårstråna väl ordnade samt är glansiga. Håret på huvudet är längre och påminner mycket om Wilhelmssons på bild 1 och 2 med skillnaden att Wilhelmssons hår är mer rufsigt och oordnat. Wilson har skäggstubb och mustasch.
De blundande ögonen objektifierar den avbildade då den gör honom tillgänglig som ett njutbart blickfång men i blickteorier måste man alltid relatera de enskilda tecknen till hela bilden (Eriksson och Göthlund, 2004: 60). I
kombination med resten av kroppshållningen anser jag att den gör honom stark istället för svag. De spända musklerna i framförallt vad vi kan se av de
greppande händerna, gör Wilson och därmed hela bilden, aktiv och till ett agerande subjekt. Ser man tillbaka historiskt till det gamla Greklands unga, atletiska män som symboliserade styrka och virilitet, men också harmoni, proportion och självkontroll, överensstämmer bilden. Halsen och adamsäpplet är känsliga delar av kroppen. Om man blottar halsen ses det som ett tecken på att man är underlägsen och ser sig besegrad då man ger fri tillgång till en svag del av kroppen. Det kan också vara ett tecken på stolthet att lyfta huvudet högt för att se självsäker ut. Det finns ingen rädsla eller svaghet i bilden. Bilden
konnoterar hög social klass och för tankarna till aristokrati som i sin tur signalerar framgång. Klass konstrueras genom vissa kläder, varumärken,
utseende och knyts till klasskodade ord som tillexempel just aristokratisk menar Nordberg. Uniform har tillexempel alltid varit en bas i manlig klädsel och
markerar klass, status, kompetens och kön (Craik, 2000: 220). Idag har
betydelsen av uniform skiftat mening i den västerländska kulturen där den strikta looken avdramatiseras (Crane, 2000: 174). I dagens samhälle är dock betydelsen av kläder och klass inte densamma om man ser tillbaka historiskt. Kläder är meningsbärare och visar en identitet som man medvetet vill uttrycka och behöver idag inte vara likställt med ekonomisk eller symbolisk makt även om en stereotyp illusion om den skapas.
Håret överensstämmer inte riktigt med normen för en typiskt manlig frisyr under 1900-talet eftersom den är uppenbart tillgjord och stylad men i situationen i bilden att döma av kläderna och kroppshållningen, som konnoterar högtid av något slag eller en viktig händelse, känns den relevant då en proper situation kräver ett propert utseende. Det biologiska skägget och mustaschen stärker bilden av manligheten, likaså gör de typiskt manliga dova och mörka färgerna i bilden.
Bild 2
Den andra bilden av Wilson är en närbild och också den svartvit. Här ser han ut att sitta på golvet och luta sig mot en vit vägg. Kroppen och blicken är vända neråt, bort från kameran och blicken ser inte ut att fokusera på något objekt, utan i tomma intet. Wilson har också här något ansad mustasch och skägg, som sträcker sig ner mot halsen. Den prydliga frisyren i förra bilden är nu tillrufsad och oglansig. Kläderna är utbytta mot en ljus t-shirt med mönster under en tunn svart jacka som är öppen. Vi kan också se en suddig hand i närbild i bildens vänstra hörn men fokus i bilden dras till Wilsons ansikte i det övre högra hörnet.
Kroppsställningen konnoterar att han är avslappnad eftersom han lutar sig mot väggen som stöd, vilket tyder på att musklerna i kroppen är avspända. I samverkan med den passiva kroppshållningen kan vi se att det inte förekommer någon aktivitet i bilden. Den svartvita bilden för tankarna till en melankolisk stämning i bilden som också därför känns lugn och icke-hotfull, speciellt med tanke på näravståndet och på den bortvända blicken som inte har kontakt med betraktaren. Avståndet skapar trots den bortvända blicken en delaktig
intimitetskänsla som objektiferar den avbildade då den gör honom tillgänglig som ett njutbart blickfång. Detta är ett vanligt sätt att representera kvinnan i bild menar vilket i det här fallet feminiserar Wilson, trots att det gav motsatt effekt i den första bilden av honom.
Bilden har likheter med bild 2 på Wilhelmsson bland annat till blicken och kroppshållningen som ger ett mjukt och känsligt intryck. Deras sänkta garde, frånvarande blick och passiva, sittande hållning tyder på svaghet och är en utsatt position eftersom de inte står beredda att försvara sig. Skillnaden är bland annat att Wilsons blick är riktad neråt och mer ofokuserad än Wilhelmssons blick, som riktas uppåt och känns mer fokuserad och närvarande delvis på grund av den svagt rynkade pannan.
T-shirten är ett löst bomullsplagg som kan associeras till avsaknad av stil. Det har haft olika betydelser genom tiderna beroende på kontexten, liksom jeans, både rebelliskhet och bekvämlighet där tryck på t-shirten säger något om bärarens identitet eller andra ideologiska budskap (Crane, 2000: 177). På sidan av
priset indikerar att t-shirten är förenad med klass, men det hade lika gärna kunnat vara en billig t-shirt köpt på loppmarknad utan att se priset och märket. Det bekräftar det faktum att fritidskläder suddar ut gränserna emellan social klass. Jackan ser också lössittande och följsam ut, som en slags tunn fritidsjacka som tillåter att man känner sig bekväm och avslappnad. Håret som nu är rufsigt och mer spretigt och oordnat spär på bilden av den avslappnade looken som har skapats.
4.3 Pelle Almqvist
Bild 1
Bilden är på Pelle Almqvist, även kallas ”Howlin’ Pelle” som är sångare i bandet The Hives. Utifrån en denotativ nivå kan vi se att det är en färgbild där Almqvist är i en agerande position, bland annat då ena benet är i luften samt det halvlånga blonda håret är i rörelse. Huvudet hänger ner och vi kan därför endast se ögonbrynet, näsan och den stängda munnen. Blicken är dold och det är svårt att se vilka känslor ansiktet uttrycker. Bilden är fryst i en hoppande rörelse i luften med högra armen uppsträckt och med handen knuten samt handleden vänd utåt, och den vänstra armen hänger ner och bakåt och är halvöppen. Benen är särade med högra benet sträckt framåt och det vänstra benet bakåt och knäet något böjt. Kameravinkeln är ur ett svagt grodperspektiv, vilket tydliggör att Almqvist är i luften. På kroppen bär han en vit skjorta med svarta knappar och krage under en svart kavaj och på underkroppen svarta byxor. Under kavajen sticker skjortärmarna ut och skapar en kontrasterande och stilren effekt av svart och vitt. Även de lackade skorna är svartvita och är en väl planerad matchning av resten av outfiten.
Trots avsaknaden av ansiktsuttryck och ögon som är själens spegel, får vi ändå tack vare den hoppande positionen en känsla av frihet och aktivitet, det är mycket energi i bilden. Med tanke på hans sysselsättning som sångare gör jag kopplingar till att han står på scen och dansar och sjunger. Kläderna, som kan vara scenkläder, ser inte ut att passa in i sammanhanget i bildsituationen. Kläderna signalerar en högre klass eller festkläder som man bär vid väldigt högtidliga tillfällen. Här drar jag paralleller till det Nordberg menar med att mode kan ifrågasätta en tänkt överensstämmelse mellan insida och utsida. Nordberg menar att kläder, färger och frisyrer kombineras på olika sätt och ges nya betydelser i nya sammanhang som i sin tur formar maskulinitet. Här har man tagit fasta på idén om att fusionera kläder, frisyr och sammanhang på ett nytt, kreativt sätt och göra det till artistens karaktär. Kläder är ett viktigt verktyg i konstruktionen av identitet som tillåter att uttrycka livsstil. Almqvists frisyr med
