förskolepedagogiska området LIU-FÖ-N-G--21/25--SE
“Vi är barnens räddning, vem annars ska se
och höra de här små barnen som vi faktiskt
arbetar med?”
– Förskollärares uppfattningar och resonemang kring arbetet av barn i
omsorgssvikt utifrån ett professionsperspektiv.
”We are the savior of the children, who else is going to see and
hear these little children we are actually working with”
- Preschool teachers perceptions and reasoning about the work of children in
neglect from a professional perspective.
Emma Hjertstedt och Nina Franzon
Handledare: Birgitta Plymoth
Linköpings universitet SE-581 83 Linköping, Sweden013-28 00 00, www.liu.se
2
Innehållsförteckning
Sammanfattning: ... 4 1. Inledning ... 5 1.2 Syfte ... 6 1.3 Frågeställning: ... 6 1.4 Bakgrund ... 6 1.4.1 FN:s Barnkonvention ... 6 1.4.2 Förskollärarens profession ... 7 1.4.3 Anmälningsplikt ... 7 1.4.4 Omsorgssvikt ... 81.4.5 Vikten av att synliggöra signaler och tecken hos barn i omsorgssvikt ... 8
2. Tidigare forskning ... 9
2.1 Tecken och signaler hos barn i omsorgssvikt... 10
2.2 Förskollärarnas osäkerhet kring en orosanmälan ... 12
2.3 Sammanfattning ... 14
3. Teoretiska perspektiv ... 15
3.1 Bronfenbrenners ekologiska systemteori ... 15
3.2 Bowlbys anknytningsteori ... 16 4. Metod ... 17 4.1 Urval ... 17 4.2 Datainsamling... 18 4.2.1 Semistrukturerade intervjuer ... 18 4.3 Tematisk analys ... 19 4.4 Etiska aspekter... 20 4.5 Genomförande ... 21 4.6 Metoddiskussion... 22 5. Analys ... 23
5.1 Förskollärarnas syn på omsorgssvikt hos barn ... 23
5.1.1 Olika typer av omsorgssvikt ... 23
5.1.2 Vart går gränsen för omsorgssvikt hos barn? ... 25
5.2 Förskollärares identifiering av barns signaler och beteenden på omsorgssvikt ... 26
5.2.1 Svårigheter med barns signaler och beteenden... 28
5.3 Förskollärares hantering av orosanmälningar ... 28
5.3.1 Förskollärares syn på anmälningsplikt ... 30
3
5.4 Samverkan ... 32
5.4.1 Intern samverkan ... 33
5.4.2 Samverkan med vårdnadshavarna och familj ... 33
5.4.3 Samverkan med andra instanser ... 34
5.4.4 Svårigheter med samverkan ... 35
6. Diskussion ... 37
6.1 Vad är omsorgssvikt? ... 37
6.2 Hur identifieras barn med omsorgssvikt i förskolan? ... 37
6.3 Hur ser förskollärares ageranden ut med barn som är i omsorgssvikt? ... 39
6.4 Vilka svårigheter upplever förskolläraren i sin profession relaterat till barn som är i omsorgssvikt? ... 41
6.5 Studiens slutsats ... 42
6.6 Vidare forskning ... 43
6.6.1 Förslag till åtgärder ... 43
7. Referenslista ... 44
8. Bilagor... 46
8.1 Bilaga 1: Intervjuguide Frågor. ... 46
8.2 Bilaga 2: Informationsbrev till förskollärare ... 48
8.3 Bilaga 3: Samtyckesblankett ... 49
4
Sammanfattning:
Studien syftar till att öka kunskaperna om förskollärares uppfattningar, resonemang och agerande vid misstänkt eller uppmärksammad omsorgssvikt hos barn. Studien utgår från en kvalitativ insamlingsmetod med semistrukturerade intervjuer som bidrog till att besvara våra frågeställningar, Hur identifierar förskollärare barn i omsorgssvikt i förskolan? Hur beskriver förskollärare att de agerar med barn som är i omsorgssvikt? Vilka svårigheter upplever förskolläraren i sin profession relaterat till barn som är i omsorgssvikt?
Det insamlade material har analyserats utifrån en tematisk analysmetod, där vi utifrån transkribering av intervjuerna funnit teman som vi i analysen använt som rubriker. De teoretiska utgångspunkterna i studien är Bronfenbrenners ekologiska systemteori och Bowlbys anknytningsteori. Båda teorierna anser vi grundar sig i att se till barns bästa och som förskollärare kunna stötta barnet oavsett livssituation.
Resultatet av hur förskollärarna definierar omsorgssvikt visar att förskollärarna uppfattar att vårdnadshavarna sätter sina egna behov framför barnens och att spannet är stort i definitionen av omsorgssvikt, allt från missanpassade kläder till sexuella övergrepp. Resultatet visar att det finns olika typer av omsorgssvikt. Ännu ett resultat visar att identifiera barn i omsorgssvikt oftast landar i förskollärarens egna erfarenheter. Resultatet visar även att man som förskollärare alltid måste se till helheten runt omkring barnet för att kunna bilda sig en rättvis bild av barnens livssituation. I resultatet kunde vi urskilja hur förskollärare agerar och hanterar barn med misstänkt omsorgssvikt. Studien visar att förskollärarna har ett systematiskt arbetssätt vid hanteringen av barn i omsorgssvikt, då de använder sig av dokumentation, kollegor samt rektor och även i vissa fall rådfrågning av socialtjänsten. I Studien kunde vi även utläsa svårigheter som förskollärarna möter inom sin profession, så som avsaknad av återkoppling från socialtjänst, för stora barngrupper så vissa barn kan försvinna i mängden, riskerna med en anmälan då relationen till vårdnadshavarna kan bli skadade och vissa vårdnadshavare sätter i system att flytta barnen vid misstänkt omsorgssvikt samt att i bedömningen är inget svart eller vitt då det inte finns tydliga gränser för när ett barn är i omsorgssvikt.
5
1. Inledning
Sverige har mer än 85 procent av alla barn i åldern 1 - 5 år inskrivna i förskolan år 2019 (Skolverket, 2019). När så många barn vistas inom förskolan ökar möjligheterna för förskolan att upptäcka och fånga upp barn i omsorgssvikt. Omsorgssvikt innebär att vårdnadshavare inte tillgodoser barnens behov eller/och inte ger dem fysisk eller psykisk stimulans och skydd som barnen behöver under sin uppväxt (Lundén, 2010). Den svenska förskolan ska enligt Skolverket (2018) lägga grunden till barnens fortsatta lärande och utveckling på ett tryggt och lärorikt sätt, samtidigt som den ska utgå från en helhetssyn på barnen och deras behov. Förskolan ska även främja ett samarbete med hemmen där barnens utveckling ligger i fokus. Vårt land har många barn som lider av omsorgssvikt. Socialstyrelsen (2014) anser att i de flesta förskolor och barngrupper så finns ett eller flera barn som är i omsorgssvikt. Även om man är medveten om att omsorgssvikt förekommer i alla verksamheter så förklarar Cocozza i sin avhandling från 2007 att det finns betydligt färre orosanmälningar från yrkesverksamma än vad det finns barn som utsätts för omsorgssvikt, vilket är anmärkningsvärt eftersom Socialstyrelsen (2014) menar att alla som jobbar inom förskolan har anmälningsplikt och borde ta sitt ansvar när det kommer till barnens välmående. Vår utbildning har betonat det som Socialstyrelsen (2014) beskriver, att se och synliggöra barn som lider av omsorgssvikt och göra orosanmälan vid minsta misstanke, dock tycker vi oss ha sett under praktik och vikariat att denna problematik inte är lika uppmärksammad och i vissa fall “sopas under mattan” vid misstanke om omsorgssvikt. Toros och Tiiriks (2016) studie stärker våra iakttagelser och resonemang då ett av resultaten i deras studie pekar på att det finns stora utmaningar när det kommer till förskollärarnas identifiering och orosanmälan av barn i omsorgssvikt. Det finns en rädsla hos dem att lägga sig i och att handla felaktigt. Därför vill vi med vår studie
Läroplanen för förskolan (Skolverket, 2018) innehåller varken tillvägagångssättet eller förskollärarnas skyldighet vid orosanmälningar. Även om den inte uttrycker sig specifikt om tillvägagångssätt för orosanmälningar så finns det andra styrdokument som förskollärarna ska ta hänsyn till och utgå ifrån exempelvis, Barnkonventionen (Unicef, 1989), eller Socialstyrelsen (2014). Dessa beskriver att förskollärarna enligt Socialtjänstlagen (2001:453) är skyldiga att vid minsta misstanke göra en orosanmälan, om det uppmärksammats signaler eller tecken som indikerar att ett barn riskerar att utsättas för omsorgssvikt. “Förskola och skola har en betydelsefull roll i att upptäcka och uppmärksamma när barn och unga på olika sätt signalerar att de inte mår bra eller inte har det bra (Socialstyrelsen, 2014, s.3).
6 Vi anser att detta ämne är av stor vikt i en förskollärarens yrke, att kunna möta varje individ för sig. Rädslan för att “lägga sig i" eller göra fel väger över och lägger hinder i vägen för lämpliga och skyndsamma åtgärder. När vårdnadshavarna brister i sin omsorg mot barnen blir förskollärarna en viktig länk för att föra barnens röst och talan när de själva inte har möjlighet att påverka sin livssituation (Socialstyrelsen (2014). Dinehart och Kenny (2015) poängterar i sin studie, att osäkerheten hos förskollärarna bidrar till att orosanmälningar uteblir. Med utgångspunkt i ovanstående, att det finns ett stort mörkertal kring barn i omsorgssvikt så vill vi med denna kvalitativa studie undersöka hur förskollärare utifrån sin profession uppfattar, resonerar och agerar vid misstänkt eller uppmärksammad omsorgssvikt hos barn.
1.2 Syfte
Syftet med denna kvalitativa studie är att öka kunskaperna om förskollärares uppfattningar, resonemang och agerande vid misstänkt eller uppmärksammad omsorgssvikt hos barn. Studien bygger på intervjuer av förskollärare som är byggstenarna i vår egen forskningsprocess och utifrån förskollärarprofessionen tolka deras upplevelser och erfarenheter.
1.3 Frågeställning:
• Hur identifierar förskollärare barn i omsorgssvikt i förskolan?
• Hur beskriver förskollärare att de agerar med barn som är i omsorgssvikt?
• Vilka svårigheter upplever förskolläraren i sin profession relaterat till barn som är i omsorgssvikt?
1.4 Bakgrund
I följande del beskriver vi Barnkonventionen, där vi lyfter barnens rättigheter, professions begreppet och anmälningsplikten, där vi vill visa förskollärarnas skyldigheter, samt begreppet omsorgssvikt och avslutningsvis vikten av att se hur barnens tecken och signaler yttrar sig i de olika typerna av omsorgssvikt. Vi vill med denna del ge läsaren en liten inblick i de olika delarna som kan påverka förskollärarna utifrån deras profession i hur de reagerar och agerar med barn i omsorgssvikt.
1.4.1 FN:s Barnkonvention
FN:s Barnkonvention (Unicef, 1989) uttrycker barnens rättigheter som att alla är lika mycket värda, vuxna ska utgå ifrån barns bästa. Barnen ska få möjlighet att utvecklas och må bra. Vuxna ska lyssna på barnens röst. Barns bästa ska ligga i fokus där vårdnadshavarna har en skyldighet och ansvar att tillgodose barnens behov. Det innebär även att staten har ett ansvar att skydda barnet från att bli vanvårdat, utnyttjat och utsatt. Sverige tillsatte år 1993 en
7 barnombudsman som ska företräda barnen och deras rättigheter utifrån barnens bästa (Barnombudsmannen, 2020).
1.4.2 Förskollärarens profession
Begreppet profession enligt Brante (2009) grundar sig i att man bland annat har en universitetsutbildning där han beskriver att utbildningen blir en biljett till det professionella yrket. I läroplanen för förskolan har förskollärarna utifrån sin profession i uppgift att eftersträva att “Utbildningen ska utgå från en helhetssyn på barn och barnens behov, där omsorg,
utveckling och lärande bildar en helhet. (Skolverket, 2018. S.7). Brante (2009) beskriver att
förskolläraryrket grundar sitt arbete på vetenskaplig kunskap och tillhör den allmänna och privata sektorn och landar i begreppet preprofession. Vi kommer i studien koppla förskollärarens profession som en del i Bronfenbrenners ekologiska systemteori, makro (djupare förklaring undet teoretiska perspektiv).
1.4.3 Anmälningsplikt
Anmälningsplikten i Sverige är en skyldighet hos alla som arbetar med barn och ungdomar, att anmäla om de misstänker eller ser att ett barn är i omsorgssvikt. Anmälningsplikten Kap 14. 1 § i socialtjänstlagen riktar sig både till den enskilde individen samt till myndigheten (Socialstyrelsen, 2014).
Backlund, Wiklund och Östberg (2012) beskriver att i Sverige infördes anmälningsplikt för vårdpersonal och kommunala myndigheter redan år 1924. I och med Barnavårdslagen år 1966 så vädjade man även till allmänheten att missförhållanden i familjer skulle uppmärksammas. År 1982 så ändrades denna lag och blev istället Socialtjänstlagen, denna innebar att det inte behövdes bevis för att anmäla utan man uppmanades att anmäla vid minsta misstanke. Tanken bakom den nya lagen var att alla som arbetar med barn ska kunna identifiera utsatta barn och kunna ge dem rätt skydd och stöd för barnens bästa. Backlund m.fl. (2012) beskriver att i den svenska lagstiftningen så finns det ett stort utrymme för alla professionella att göra sina egna tolkningar, de menar att det är den egna personens egna tolkningar av identifiering som kommer att påverka händelseförloppet. Eftersom alla har sina egna tolkningar så kan vissa barn missas eller inte anses ha tillräckligt stora problem för att vidta åtgärder. Detta menar författarna blir ett problem, att det inte finns ett tydligt tillvägagångssätt för förskollärarnas hantering och identifiering av barn i omsorgssvikt. Författarna menar därför att personal inom förskolan borde få en bredare utbildning och tydligare rutiner vid omsorgssvikt samt ett bättre samarbete med socialtjänsten (Backlund m.fl. 2012).
8 1.4.4 Omsorgssvikt
Begreppet barn som far illa är enligt Lundén (2010) ett samlingsbegrepp som innefattar många olika områden, hon menar att begreppet blir därför diffust och svårhanterligt för vad begreppet egentligen innebär. Författaren menar att otydligheten i definitionen gör att det blir en gråzon där det blir svårt att urskilja om och när ett barn far illa. Lundén (2010) beskriver att ett mer tydligt och hanterbart begrepp är omsorgssvikt, där vårdnadshavarna brister i sin omsorg för barnet och på så sätt skadar barnet. Det kan vara antingen fysiskt, psykiskt eller att barnet helt enkelt försummas. Påverkan av dessa faktorer är så pass allvarliga att barnens hälsa och utveckling kan ta skada, just därför menar Lundén (2010) att vikten av tidigt ingripande måste betonas.
Omsorgssvikt menar Killén (2014) är inte något som barnet föds in i, det uppstår under en kortare eller längre tid. Livssituationer kan påverka vårdnadshavarnas omsorg så som sjukdom, skilsmässa eller arbetslöshet och kan göra att vårdnadshavarna brister i sin omsorg. Författaren poängterar att ju tidigare i livet barn utsätts för omsorgssvikt desto större konsekvenser får det för barns utveckling. Broberg, Risholm - Mothander, Granqvist och Ivarsson (2008) beskriver att omsorgssvikt hos barn kan leda till att barnet utvecklar en anknytningsproblematik, där barns behov av omsorg har sviktat eller uteblivit. Detta kan göra att barnet associerar närhet med oro och rädsla istället för något som ska ge trygghet och välmående. Lundén (2010) beskriver att omsorgssvikt hos barn kan leda till desorienterad anknytning och som kan ge barnen psykiska svårigheter när de blir äldre. Lundén (2010) beskriver att vårdnadshavarna ska vara den trygga basen för barnen där de alltid erbjuds närhet och beskydd. Men vid en desorienterad anknytning kan detta inte erbjudas eftersom anknytningspersonen som ska erbjuda detta är själva faran. Det självklara hos barnet är att finna tröst hos vårdnadshavarna men när hotet kommer därifrån sätts barnet i en konflikt som är svår att hantera, detta innebär att anknytningssystemet fallerar. Almqvist (2013) skriver att barn som utvecklat anknytningsproblem brukar i större utsträckning ha låg självkänsla och anse sig själva som mindre värda. Samt att barnen själva får svårt att knyta an senare i livet. Broberg m.fl. (2008) beskriver att barns problematik brukar visa sig genom att barnen inte tyr sig till vuxna, har svårt att hantera känslor och att barnen istället kan fokusera på vårdnadshavarnas välmående istället för deras egna.
1.4.5 Vikten av att synliggöra signaler och tecken hos barn i omsorgssvikt
Lundén (2010) beskriver att barnens omgivning speciellt vårdnadshavarna har en avgörande del i barnens utveckling. Hon beskriver att forskning inom ämnet visar att vårdnadshavare som
9 brister i sin omsorg skiljer sig mot andra vårdnadshavare, genom att exempelvis sätta sina egna behov framför barnets och att inte uppskatta och uppmuntra barnet. Lundén (2010) beskriver att vårdnadshavarnas sätt att möta och se barnet påverkas av olika faktorer exempelvis hur vårdnadshavarnas egna upplevelser i uppväxten spelar en stor roll i hur de bemöter och ser på sina egna barn. Författaren beskriver att man till fördel kan använda sig av en modell så som i BES, denna modell beskriver hur faktorer inom barnet och runt omkring barnet i dess omgivning påverkar andra faktorer och hur de hör ihop med barns utveckling. Faktorer som enligt Lundén (2010) spelar in kan ligga i personligheten hos vårdnadshavarna att det där finns begränsningar (mikronivån), en annan faktor kan förekomma i barnets omgivning såsom förskola, skola (exonivån). Alla riskfaktorer har en påverkan på barns utveckling och välmående men fler riskfaktorer inbringar ännu en större risk för barnet.
Killén (2014) beskriver att det finns olika typer av omsorgssvikt och den vanligaste är den känslomässiga vanvården. Den upplevs som minst dramatisk men det är enligt Killén (2014) den allvarligaste formen som har störst påverkan på barns beteende, kognitiva, känslomässiga, fysiska och sociala kunskaper och utveckling. Den känslomässiga vanvården kan te sig på olika sätt både känslomässigt och fysiskt såsom att barnet kan vara smutsigt, lukta illa, eller på annat sett inte skötts och vårdas. Även problem med mat som visar sig i att barnet är avmagrat eller hungrigt, överfulla blöjor som lett till utslag, bristande tandhygien samt att barnens gråt signalerar att de vill ha tröst övergår till att bli aggressivitet. Fysiska tecken på vanvård kan te sig som så att barns motoriska färdigheter inte utvecklas i samma utsträckning som ett vårdat barn. Killén (2014) beskriver att genom att förskollärarna vet vilka signaler och tecken som barn visar så kan de möta och stötta barnen på rätt sätt. Hon menar att även om ett barn fått avvikande beteende från misskötsel, kan de fysiska tecknen snabbt återgå till normala om barnet får rätt hjälp och tidiga insatser. Dock är det svårare med de känslomässiga-, kognitiva- och sociala beteenden som oftast blir bestående men eller att återhämtningstiden blir betydligt längre.
2. Tidigare forskning
I denna del av studien kommer en presentation av tidigare forskning som behandlar barn i omsorgssvikt. Studierna utgår från förskollärarens perspektiv av deras professionella roll och deras förhållningssätt och uppfattningar vid identifiering och hantering av barn i omsorgssvikt, samt hur svårhanterlig situationen hos förskollärarna kan bli vid en orosanmälan.
10 Efter genomgång av tidigare forskning ser vi att det finns omfattande studier i ämnet omsorgssvikt både internationellt och nationellt. Till denna studie har vi bearbetat artiklar och avhandlingar som vi uppfattar kan bidra till att belysa vårt syfte och frågeställningar. De berörda artiklarna och avhandlingarna lyfter fram omsorgssvikt hos barn och svårigheterna med att läsa av barnens signaler och beteenden samt förskollärarnas komplexa situation vid orosanmälningar.
2.1 Tecken och signaler hos barn i omsorgssvikt
Lundéns (2004) avhandling syftar till att granska hur barn i omsorgssvikt identifieras av personal i förskolan samt personal från BVC. Hon beskriver att omsorgssvikt hos barn är när vårdnadshavarna brister i deras förmåga att ge barnen den fysiska och psykiska omsorg de behöver i sin vardag för att utvecklas. Hon menar att när barn utsätts för omsorgssvikt så påverkar det barns utveckling till det negativa. Därför menar hon att det är viktigt att barn och familjer får hjälp och stöttning i ett tidigt skede eftersom det då finns större möjligheter för barnet att kunna läka och utvecklas.
Lundén (2004) förklarar att det finns både fysisk och psykisk omsorgssvikt och att de båda sätten innebär en fara för barnens utveckling. Hon skriver att vanliga tecken på omsorgssvikt kan delas in i fyra olika kategorier, kroppsliga tecken på fysiska övergrepp exempelvis, oförklarliga blåmärken, rodnader, brännmärken. Tecken på fysisk vanvård kan tillexempel vara återkommande obytta blöjor, illaluktande och smutsiga, kläder efter väder, återkommande trötthet och viktproblem. Tecken på försummelse kan till exempel vara, när barnet inte dyker upp på förskolan eller möten, föräldern lämnar bort ansvaret till andra vuxna eller äldre syskon. Även tecken på känslomässig otillgänglighet i relation mellan vårdnadshavare och barn exempel, barnet blir känslomässigt avvisat, barnet blir hotat med våld eller att barnet blir ignorerat.
Lundén (2004) menar att genom att införa en checklista vid identifiering av omsorgssvikt så kan förskollärarna i ett tidigt skede identifiera och hjälpa ett barn i omsorgssvikt, eftersom när barnet väl visar tecken och signaler på att något inte stämmer så har barnet med största sannolikhet levt i utsatthet en längre period. Författaren beskriver även att genom att förskollärarna för diskussioner inom sina arbetslag så kan de tidigt minska oron runt barnet och tidigt kunna erbjuda barnet stöttning och hjälp.
I Toros och Tiiriks (2016) estniska studie har de genom ett frågeformulär undersökt förskollärares perspektiv på barn i omsorgssvikt. Syftet med studien var att få en ökad
11 förståelse i förskollärares syn och erfarenheter av barn i omsorgssvikt med fokus på försummelse och missbruk. Resultatet visar att förskollärarna kan koppla ihop fysiska tecken och signaler från barnen som tyder på bristande omsorg från vårdnadshavarna och att det kan vara allt ifrån barnens hygien, missanpassade kläder, fysisk och psykisk misshandel och vårdnadshavarnas egna problem, okunskap och SES (socioekonomiska förhållanden). Deras studie utgår ifrån Bronfenbrenners ekologiska systemteori och beskriver även de vikten av att samverka då förskollärarna ska fungera som en länk mellan de olika systemen, så rätt stöttning och hjälp kan ges till barnen. Likt Sverige har Estland anmälningsplikt att rapportera in om barn misstänks utsättas för omsorgssvikt, men ytterligare ett resultat av Toros och Tiiriks studie visar att mer än hälften av förskollärarna beskrev att det inte fanns några specifika riktlinjer att förhålla sig till vid identifiering och rapportering av omsorgssvikt. Det framkom även att förskollärarna känner en rädsla och en okunskap för tillvägagångssättet att rapportera in en orosanmälan, de förklarar att förskollärarna saknar tilltro till sin egen förmåga att identifiera barn som är i omsorgssvikt.
Svensson, Andershed och Jansson (2015) studie omfattar förskollärarnas komplexa situation i identifieringen av omsorgssvikt hos barn, samt deras långsiktiga och kortsiktiga oro för barnens hemförhållanden och på vilket sätt dessa barn behöver stöd och i vilken utsträckning förskollärarna gjorde orosanmälningar till socialtjänsten. Studien grundar sig i enkäter som riktar sig till vårdnadshavare och förskollärare. Resultatet visar att förskollärarna behöver ha mer kunskap om barn i omsorgssvikt eftersom det påverkar barnens hälsa och personliga utveckling. Ett annat resultat visar att förskollärarna känner stor rädsla för att göra en orosanmälan då det kan uppstå en relationskonflikt mellan förskollärarna och vårdnadshavarna. Ytterligare ett resultat i studien visar att barnens signaler och tecken kan vara svårupptäckta och inte kan utgå från en specifik mall eftersom alla barn är olika och reagerar och yttrar sig på olika sätt när de utsätts för olika typer av omsorgssvikt.
Svensson m.fl. (2015) beskriver även att det finns en stark koppling mellan barn i behov av särskilt stöd och förskollärarnas oro för deras hemförhållanden, speciellt hos de barn där familjerna lever i lägre SES (socioekonomiskt förhållanden). Därför lyfter även denna studie att det är av stor vikt att tidigt göra bedömningar av barnens olika hemmaförhållanden för att kunna erbjuda stöd och hjälp, så att barnen ska kunna utvecklas och kunna få bra levnadsförhållanden.
12 Både Svensson m.fl. (2015) och Toros och Tiirik (2016) skriver att det finns stora utmaningar vid identifiering och hantering av orosanmälan vid misstänkt omsorgssvikt hos barn. Ett av de vanligaste hindren vid identifiering och hantering av orosanmälan hos förskollärarna är deras egen rädsla att göra ett felaktigt beslut och lägga sig i något eftersom det i sin tur kan leda till en bristande relation och samverkan mellan de båda parterna.
2.2 Förskollärarnas osäkerhet kring en orosanmälan
Dineharts och Kennys (2015) kvalitativa studie utgick från förskollärare från Florida och deras perspektiv på barn i omsorgssvikt och hanteringen av anmälningar. Syftet med denna enkätstudie var att utvärdera förskollärarnas kunskaper om barns signaler och tecken vid omsorgssvikt, juridiska aspekter och omfånget av rapporteringar. Resultatet av deras studie visade att 88 procent av de deltagande aldrig hade gjort en anmälan vid misstänkt omsorgssvikt eller misshandel. Studien påvisar att CPS (Child Protective Service) i USA som vi tolkar är den svenska motsvarigheten till socialtjänsten, tog emot ca 3,4 miljoner orosanmälningar av 6,2 miljoner misshandlade barn och 50 procent av dessa barn var i förskoleåldern, vilket tyder på att det finns många barn som lever i sämre levnadsförhållanden och som aldrig uppmärksammas. Dinehart och Kenny (2015) förklarar att orsakerna till att förskollärarna missar barnens signaler kan bero på okunskap med identifiering av barn i omsorgssvikt, för stora barngrupper eller förskollärarnas osäkerhet inför orosanmälningarna då de själva är rädda för att bli anmälda om de kommer med falska påståenden. Ännu ett resultat av deras studie visar att de förskollärare som har kunskap om barns signaler och tecken på omsorgssvikt inte har tillräckligt med kunskap om hur man går tillväga eller hur man hanterar situationen, omsorgssvikt. De förskollärare som har mer utbildning och kunskap har visat sig ha större förståelse och förstå värdet av att vidare rapportera in oro till myndigheterna. Även om förskollärarna har rätt utbildning och kunskap så är det endast ett fåtal som väljer att göra orosanmälningar, detta menar Dinehart och Kenny (2015) oftast beror på rädsla hos förskollärarna, rädsla att göra fel, rädsla att en orosanmälan skulle endast ge negativa konsekvenser samt en rädsla för att misstolka kulturella skillnader i uppfostran och att en anmälan då endast skulle förvärra situationen. Dinehart och Kenny (2015) skriver att det är av stor vikt att ha utbildad personal och att ge förskollärarna fortlöpande utbildningar, för att de ska kunna urskilja signaler och beteenden från barnen och bli bättre på att hantera orosanmälningar.
I en kvalitativ studie av Münger och Markström (2018) var syftet att synliggöra hur förskolepersonalen upplevde och vilka strategier och resonemang de använde sig av för att
13 tolka och identifiera barnens signaler för att kunna synliggöra någon form av omsorgssvikt. I resultatet framkom det att de yrkesverksamma var väl medvetna om att de bär ansvar för barns välbefinnande och anmälningsplikt. Det framkom även att en av faktorerna till om man valde att anmäla eller inte, var svårigheterna och kunskapsbristen i att identifiera barn i omsorgssvikt, samt en osäkerhet att klampa in i familjens privata domän. De skriver att identifiera ett barn i omsorgssvikt är som att lägga ett pussel, man måste få ihop alla bitar för att förstå och se helheten kring ett barn. Eftersom det barnet bara sänder ut små subtila bitar lite här och där under dagen och då är det upp till den enskilde personalen att uppfatta och se signalerna som barnen ger och förstå att det handlar om en omsorgssvikt. Studien visar att anledningen till problematiken med att identifiera barnens subtila signaler då den psykiska misshandeln är svårupptäckt. Münger och Markström (2018) lyfter att förskolläraren besitter i sin profession en avgörande roll i barns liv, genom den dagliga kontakten mellan barn och förskollärare skapas en relation som ger möjlighet att upptäcka och synliggöra omsorgssvikt.
I resultatet från Lundéns (2004) studie så framkom det att BVC-personal tillsammans med förskolepersonal i deras professionella roll upptäckte omsorgssvikt hos 10 procent av de barn som de hade kontakt med. Även om förskolepersonalen i större utsträckning misstänkte omsorgssvikt gentemot BVC-personalen så anmälde BVC fler barn i omsorgssvikt. Detta förklarar författaren har med tolkningen av anmälningsskyldigheten hos förskollärarna och kunskapen om när en anmälan ska göras.
I Cocozzas (2007) studie är syftet att få kunskaper om hur skyddsprocessen för barn ser ut i Sverige. Resultatet visar på att få anmälningar gjordes och att endast 16 procent av dessa leder till vidare utredning, resterande 41 procent lades ner. Cocozzas uppföljningsstudie visar att av 1061 barn som orosanmäldes var det 61 procent som redan fanns inne i systemet. Man kunde även i rapporten utläsa att det finns ett samband mellan anmälningar och socioekonomisk status, eftersom resultat visar att det främst är barn från lägre socioekonomiska förhållanden som anmäls för omsorgssvikt. Eftersom det oftare har visat sig att de barn som redan är inne i systemet och har ögonen på sig och blir de lättare att upptäcka när de får en anmälan igen och att yrkesverksamma har fördomar mot denna grupp. Hon lyfter även svårigheterna kring de barn i medel och i hög ekonomisk status som har svårare att få den hjälp som de faktiskt behöver, när de inte finns med i systemet sedan tidigare. Svensson (2013) beskriver att omsorgssvikt sker överallt i hela världen hos barn men i synnerhet främst inom de lägre socioekonomiska förhållandena.
14 I Svenssons (2013) avhandling är syftet att öka kunskaperna om barn som riskerar att utsättas för någon form av omsorgssvikt i sin hemmiljö. Enkäterna i studien var riktade till förskollärare, resultatet visade att förskolepersonalen i större utsträckning misstänkte omsorgssvikt hos barn till ensamstående vårdnadshavare eller vårdnadshavare med utländsk bakgrund. I de fallen där man misstänkte omsorgssvikt så informerades knappt hälften av vårdnadshavarna och i en tredjedel av de misstänkta fallen gjordes en orosanmälan.
Svensson (2013) beskriver att orsaken till att man inte valde att göra en anmälan i alla de misstänkta fallen var att förskolepersonalen ansåg att resurserna till att hjälpa och stötta barnet på förskolan redan fanns. Detta kunde bero på att man inte ville skapa en försämrad relation med vårdnadshavarna och tilliten till socialtjänsten sviktade så de ansåg att de skulle klara sig bättre själva. Ytterligare ett resultat som framkom i studien visade på förskollärarnas egen bristande tilltro till sig själv med att identifiera barn i omsorgssvikt och hur de skulle hantera och möta barnen och att de kände sig osäkra och otrygga i föräldrakontakten och även saknade stöd från socialtjänsten. Förskollärarna hade sämst kontakt med papporna och bäst med barnen. Efter samtal med vårdnadshavarna om påpekad omsorgssvikt blev kontakten med papporna i 72 procent av fallen sämre men oförändrad med mammorna. Detta visar att förskollärarna har i större utsträckning en bättre relation med mammorna än papporna.
2.3 Sammanfattning
Den forskning som beskrivs ovan visar oftast på samsyn i resultaten. De lyfter fram de svåra situationerna som förskolläraren kan stå inför vid misstanke om ett barn är i omsorgssvikt. Svårigheterna i att identifiera barns signaler på sviktande omsorg och hur dessa blir en problematik i själva hanteringen av en orosanmälan.
Forskningen betonar också förskollärarnas oro för att lägga sig i familjernas privata sfär och risken med att påverka relationen med vårdnadshavarna negativt. De flesta studierna förutom Svensson (2013) visar att förskollärarna besitter en osäkerhet och okunskap vid barnen signaler på omsorgssvikt. Forskningen visar att även om det finns en oro och en osäkerhet så är förskollärarna väl medvetna om deras ansvar och plikt till att göra orosanmälningar. Forskningen visar även att utbildning och tidigare erfarenheter spelar in i förskollärarnas tilltro till sig själva och hanteringen av orosanmälan. Vidare utbildning eller mer resurser är en av ett fåtal främjande faktorer som forskningen lyfter fram. Något som lyfts i flera av artiklarna är att det saknas återkoppling från socialtjänsten eller att förskollärarna upplevt ett dåligt bemötande från socialtjänsten som medför att ytterligare anmälningar uteblir och försvårar hanteringen av
15 orosanmälningar. Lundén (2004) anser att det behövs ett förtydligande i lagen angående omsorgssvikt samt en samverkan mellan olika parter som visar hur man ska leva upp till anmälningsskyldigheten i praktiken.
En skillnad mellan USA och Sverige i handläggningen av orosanmälningar kan bero på olikheter i våra rättssystem. Förskollärare i Sverige riskerar inte att själva bli anmälda vid en orosanmälan vid misstänkt omsorgssvikt. Den risken tar förskollärare i USA närmare bestämt Florida. Dinehart och Kenny (2015) beskrev att förskollärarna var rädda att göra felbedömningar och själva bli anmälda för förtal.
3. Teoretiska perspektiv
Studien utgår ifrån två teorier: Bronfenbrenners ekologiska systemteori och Bowlbys anknytningsteori, eftersom vi anser att det sociala nätverket och miljön runt omkring barnet påverkar deras livsvillkor och att kunskap hos förskollärarna är viktigt för att de ska kunna urskilja tecken och signaler från barnen som är i omsorgssvikt. Båda teorierna anser vi grundar sig i att se till barns bästa och som förskollärare kunna stötta barnet oavsett livssituation. Vi använder Bronfenbrenners systemteori, eftersom vi anser att barnet på förskolan är i behov av ett fungerande nätverk och bristen på detta kan ha stor påverkan på barns välmående och utveckling. Samtidigt så anser vi att Bowlbys anknytningsteori stämmer överens med vårt syfte och frågeställningar då de behandlar hur förskollärare upptäcker barn som lever under omsorgssvikt och därför kommer anknytningsteorin behövas i studiens tolkning, eftersom barn som är i omsorgssvikt ofta visar tecken och avvikande beteende. Det är till stor vikt att förskollärarnas i sin profession kan hjälpa och stötta de barn som har en desorienterad anknytning. Förskollärarna måste vara lyhörda till att läsa av barnens signaler och tecken (Lundén, 2010). Kombinationen av dessa två teorier kan användas av förskollärarna i deras profession vid identifiering och hantering av barnen i omsorgssvikt. Då man synar barnens närmiljöer och läser av relationen mellan barn och vårdnadshavarna för att kunna upptäcka och stötta barn som misstänks -eller lever i omsorgssvikt.
3.1 Bronfenbrenners ekologiska systemteori
Enligt Anderssons (2002) beskrivning av Bronfenbrenners ekologiska systemteori påverkas barnens utveckling av olika faktorer: personligt, socialt och politiskt. Teorin kan ses utifrån en modell som innehåller fyra olika nivåer och som beskriver ett antal olika miljöer som barnen kommer i kontakt med och som påverkar deras utveckling. Författaren menar att barns
16 vardagsmiljö kan kopplas samman som ringar på vattnet, de både påverkar och ryms inom varandra. Barns närmiljö är familjen - den innersta ringen. När barnet blir större så utökas närmiljöerna och innefattar då kompisar, grannskap och förskola. Dessa närmiljöer påverkar barns utveckling på mikronivån. Mikronivån innehåller anknytning mellan de olika närmiljöerna. Barns utveckling påverkas även av yttre faktorer, vad som händer på förskolan, hur levnadsförhållandena ser ut hemma, om det finns stöd och hjälp i och av familj.
Andersson (2002) beskriver sambandet, samarbetet och relationerna mellan närmiljöerna i mikronivån som - mesonivån. Utanför mesonivån finns, exonivån, som innehåller vårdnadshavarnas utbildning, arbetsförhållanden samt stöd från kommunen, dessa faktorer påverkar barns utveckling på samma sätt som deras närmiljöer. Den yttersta ringen kallas, makronivå, där samhällets lagar och normer finns. Vi utgår från den ekologiska systemteorin för att undersöka förskollärares syn och förhållningssätt när det kommer till deras hantering och samarbete med olika instanser när de uppmärksammat att ett barn är i omsorgssvikt. Med denna teori kan vi, med utgångspunkt av förskollärarnas perspektiv, beskriva hur deras resonemang och uppfattningar kring samverkan mellan de olika nivåerna påverkar hanteringen av orosanmälan och hur förskollärarna resonerar kring barns bästa.
3.2 Bowlbys anknytningsteori
Broberg, Granqvist, Ivarsson och Risholm-Mothander (2006) beskriver att Bowlbys anknytningsteori fokuserar på betydelsen av den anknytning som sker mellan barn och vårdnadshavare som utvecklas mellan dem under barnets första levnadsår. Hur anknytningen blir mellan barn och vårdnadshavare är baserad på den omvårdnad som den vuxne ger barnet och utifrån detta utvecklar barnet en viss typ av anknytningsmönster. Författarna förklarar att dessa anknytningsmönster kan definieras som trygga, undvikande, ambivalenta eller desorganiserade. Killén (2014) menar att barn som är i omsorgssviktande situationer har bättre förutsättningar om de finns möjlighet för dem att hitta ytterligare en anknytningsperson utanför familjen, hon förklarar därför att förskolläraren till fördel kan komplettera och kompensera familjens anknytning och bli en viktig anknytningsperson för barnet. Om ett barn har en trygg anknytning så behöver förskolan endast vara ett komplement för vårdnadshavarna, medan de barn som har en otrygg anknytning så behöver förskolan kompensera vårdnadshavarna på ett sätt där man är lyhörd, ge fysisk och känslomässig omsorg och att detta sker kontinuerligt. Med trygg anknytning menar Killén (2014) att barn har erfarenhet av en vårdnadshavare som är känslomässigt lyhörda och tillgängliga, engagerade och givit barnen respons. Ett barn med
17 trygg bas att utgå ifrån kan ha ett lustfyllt sätt att leka och de visar känslor och blir ledsna när vårdnadshavarna går och blir lika glada när de blir hämtade. Efter tröst kan barnet leka vidare och är nöjda med den närheten och tryggheten som de fått.
Enligt anknytningsteorin så menar Killén (2014) att barn besitter förmågan att knyta an till sina vårdnadshavare oavsett hur de blir behandlade, detta beror på att barnet har ett medfött skyddssystem där det handlar om att överleva. Anknytningspersonen blir en tillflyktsort som de kan använda när de vill ha tröst och närhet. Vilken typ av anknytning barnet utvecklar beror på olika faktorer, exempelvis hur väl barnens grundläggande behov blir tillgodosedda, hur vårdnadshavarnas relation och bemötande gentemot barnet är. Därför anser vi att Bowlbys anknytningsteori med fördel kan kopplas till hur förskollärarna förhåller sig och tolkar barns signaler och beteenden och att deras tolkningar har en stor inverkan på barns bästa när det kommer till utveckling och mående. Lundén (2010) beskriver att omsorgssvikt är den största orsaken till att barn utvecklar en desorienterad anknytning. Dessa barn har förlorat sin tillit till både vårdnadshavare och andra vuxna i sin omgivning och de barnen kommer inte söka tröst, skydd och stöd när de är behov av det.
4. Metod
I den här delen redogörs studiens tillvägagångssätt och val av metod för att kunna uppnå studiens syfte och frågeställningar. Nedan kommer en presentation av valt urval, insamlingsmetod och analysmetod, samt de forskningsetiska principerna.
Utifrån studiens syfte med att få fördjupad insyn i förskollärarnas professionella roll och deras erfarenheter, uppfattningar och handlande kring barn i eller misstänkt omsorgssvikt, så har kvalitativa intervjuer valts, eftersom Larsen (2018) anser att en kvalitativ intervju ger en mer detaljerad och mer ingående information om personers uttryckta erfarenheter och tankar.
4.1 Urval
Vi har tagit en utgångspunkt i det Bryman (2011) menar som målinriktat urval som innebär att forskaren använder sig av personer som är väsentliga för studiens undersökningsområde. Detta urval uppfattar vi passar studien eftersom vi har valt att använda förskollärare som är verksamma i förskolan och som vi anser vara väsentliga och kan hjälpa oss att genomföra denna studie med bra resultat. För att kunna genomföra intervjuerna till denna studie har vi i samråd med varandra valt ut sex förskollärare som är verksamma i förskolan och som har en gedigen bakgrund och erfarenheter, från olika kommuner i Sverige. Vi har haft följande krav när vi valt
18 ut förskollärarna, de skulle ha en förskollärarlegitimation och de skulle varit verksamma inom förskolans i minst 10 år. Vi anser att med dessa krav kunna få fylligare och djupare insikter som vi behöver till studien när det kommer till förskollärarnas identifiering, hantering och orosanmälan av barn som är i omsorgssvikt än om vi använder oss av nyexaminerade förskollärare utan erfarenhet inom ämnet. Utifrån de nämnda kriterierna har vi valt personer som vi tidigare haft kontakt med.
Deltagarna i studien har fått fiktiva namn för att skydda deras identitet, de har blivit tilldelade namnen F1-F6. Förskollärarnas ålder varierar då den yngsta är 33 år och den äldsta är 61 år, och har varit verksamma i förskolan 10 - 40 år. F1: har 40 års erfarenhet, F2: har 36 års erfarenhet, F3: har 10 års erfarenhet, F4: har 14 års erfarenhet, F5: 37 års erfarenhet F6: 11 års erfarenhet.
4.2 Datainsamling
Vi använder en kvalitativ insamlingsmetod där semistrukturerade intervjuer ska bidra till ökad kunskap och insyn i förskollärarens resonemang, uppfattningar, erfarenheter och agerande. En kvalitativ studie menar Bryman (2011) söker en djupare förståelse för intervjupersonernas egna upplevelser och erfarenheter kring sitt arbete.
En fördel med intervjuer är att det till skillnad mot enkäter blir mindre bortfall av informanter, vi kan även ställa följdfrågor. Tydliga och fördjupade svar ger en god grund för vår förståelse och analys av insamlat material (Larsen, 2018). Dessa svar är byggstenarna i vår egen forskningsprocess med att tolka deras upplevelser och erfarenheter. Larsen (2018) menar att en kvalitativ insamlingsmetod inte nödvändigtvis ger ett korrekt svar då informanten kan ge ett svar som de tror vi förväntar oss men som inte stämmer överens med deras verklighet. Där får vi ta ställning till rimligheten mot bakgrund av vår utbildning och erfarenhet.
4.2.1 Semistrukturerade intervjuer
Vi har arbetat med semistrukturerade intervjuer. Larsen (2018) anser att denna intervjuteknik med en intervjuguide hjälper att på ett strukturerat sätt genomföra intervjuer samtidigt som man kan ställa följdfrågor. En semistrukturerad intervju enligt Bryman (2011) utgår från en intervjuguide där man förberett frågor utifrån aktuella teman. Vi valde att strukturera upp vår intervjuguide under fyra teman, omsorgssvikt, signaler och tecken samt orosanmälan eller andra åtgärder och övrigt. Medvetna om risken för godtyckliga svar valde vi att i vår intervjuguide göra frågor som var relativt öppna.
19 Enligt Bryman (2011) ställer man ofta frågorna i intervjuguiden i den ursprungliga ordningen. Den semistrukturerade intervjun ger utrymme för följdfrågor med förtydligande svar. Genom att ställa öppna frågor fick informanten möjlighet att resonera, svara utförligt och uttrycka sina tankar, uppfattningar och erfarenheter med utrymme för följdfrågor.
Vi genomförde intervjuerna i zoomsamtal (videosamtal). Under samtalet kunde vi dela skärm med intervjupersonen. De fick då tillgång till vår intervjuguide och hade lättare att följa med. Det blev ett extra stöd för informanten, eftersom intervjun inte kunde utföras fysiskt. Vi spelade in samtalen för att underlätta sammanställning och analys och vi kunde delta i intervjun utan krav på anteckningar. Eftersom vi valde att genomföra intervjuerna via zoomsamtal så kunde vi se om och hur informanten gestikulerade eller på något annat sätt poängterade sina svar, men vi kunde också få ett helhetsintryck av informanten.
4.3 Tematisk analys
Utifrån intervjumaterialet gjorde vi en tematisk analys, med kodning och kategorisering, för att se förskollärarens resonemang kring sin professionella roll i hanteringen och agerandet av barn som är i omsorgssvikt (Larsen, 2018).
Den tematiska analysen utgår från Braun och Clarkes (2006) sex faser; göra sig bekant med materialet, koda, sök efter teman, sammanställ teman, namnge teman och producera rapporten. För att bekanta sig med materialet överförde vi intervjuerna till skriven text, en transkribering. Alla ord som sägs i intervjuerna skrivs ned ordagrant, för att ge en rättvis bild av svaren, trovärdigheten ökar och stärker undersökningens kvalitet (Larsen, 2018). Sedan läste vi texten flera gånger för att få en överblick över materialet och markerade ord som återkom i transkriberingarna, nyckelord. Nyckelorden placerades in i fem kategorier, omsorgssvikt, tecken och signaler, orosanmälan, samverkan och svårigheter vid omsorgssvikt hos barn. Materialet lästes igen och citat valdes ut och markerades i olika färger utifrån kategorier, detta kallar Braun och Clarke (2006) för att koda.
Kodning innebär att välja nyckelord som är betydelsefulla och relevanta för studien. Larsen (2018) anger syftet med kodning och kategorisering, att det blir lättare att se mönster och samband, men även att synliggöra skillnader. Utifrån valda kategorier placerades citaten in i en datamatris och nyckelorden i marginalen för att hitta likheter samt skillnader i intervjusvaren och för att kunna söka fram teman och underteman. Datamatrisen är ett arbetsredskap för att se mönster, ger en snabb överblick på materialet och gör det lättare att jämföra (Larsen 2018).
20 Larsen (2018) beskriver att man kodar för att sedan sortera och dela in svaren under teman och underteman. Detta innebär tolkning och reduktion av insamlad data då allt insamlat material inte är relevant för studien. Studiens fyra huvudteman valdes ut för att matcha den frågeställning som studien grundar sig i och som sedan blev rubriker i analysen, förskollärares syn på omsorgssvikt hos barn, förskollärares identifiering av barns signaler och beteenden på omsorgssvikt, förskollärares hantering av orosanmälaningar och samverkan. Under dessa teman återfinns även olika underteman exempelvis olika typer av omsorgssvikt, intern samverkan och svårigheter. Vissa teman är större och vissa är mindre men vi valde ändå att lyfta fram alla var för sig, för att kunna synliggöra alla teman och underteman som vi fick fram av datamatrisen.
4.4 Etiska aspekter
I denna studie har vi utgått ifrån de forskningsetiska principerna som Vetenskapsrådets (2002) beskriver att man behöver ta hänsyn till i en forskningsprocess. De forskningsetiska principerna innehåller ett informations-, samtyckes-, konfidentialitets- och nyttjande krav.
Enligt Bryman (2011) så har vi som uppgiftslämnare ett informationskrav där vi ska informera om studiens syfte. Därför skickade vi ut ett informationsbrev (bilaga 2) till förskollärarna som vi valde ut till studien där vi gav dem information om undersökningens syfte och önskade deras deltagande men visade även att deras deltagande var frivilligt och att det är när som helst okej att avbryta intervjun. Bryman (2011) skriver att samtyckeskravet kan uppfyllas genom att få ett samtycke av deltagarna, detta kan ske antingen skriftligt eller muntligt. Vi valde att tillsammans med informationsbrevet även att skicka ut en samtyckesblankett (bilaga 3) där informanterna fick lämna sitt medgivande innan påbörjad intervju. Alla tillfrågade förskollärare tackade ja och lämnade antingen skriftligt eller muntligt medgivande och deltog under hela intervjun och svarade även på alla ställda frågor.
Allt insamlat material ska enligt Bryman (2011) behandlas enligt konfidentialitetskravet som innebär att inga obehöriga ska kunna komma åt materialet så att informanternas identitet kan röjas, eftersom de kommer att dela med sig av personliga erfarenheter. Därför valde vi att i informationsbrevet förklara att intervjun och alla personliga uppgifter behandlas anonymt. Vi har uppfyllt detta krav eftersom vi har vid transkriberingen använt oss av fiktiva namn samt att allt vårt insamlade material har förvarats så att ingen obehörig ska få tillgång. Samt att efter uppsatsen godkänts kommer allt material raderas. Nyttjandekravet enligt Bryman (2011) innebär att allt insamlat material endast ska användas till studiens ändamål. Vilket vi har
21 uppfyllt då vi informerat informanterna att allt insamlat material endast kommer användas till denna studie.
4.5 Genomförande
Utifrån våra urvalskriterier så kontaktade vi förskollärare som vi på något sätt mött inom förskolan vid tidigare tillfällen. Vi frågade först muntligt om de kunde tänka sig att delta i våra intervjuer, sedan skickade vi ut ett informationsbrev och ett samtyckesbrev för att mer ingående berätta vad studien innefattar och hur vi kommer att använda deras information. Vi valde ut sex stycken förskollärare och alla valde att delta, vi har valt att benämna de olika informanterna i analysen med F1-F6 för att behålla deras anonymitet. Intervjuerna skedde genom zoom (videosamtal) där fem av sex intervjuer både innehöll ljud och bild och en intervju innehöll endast ljud, intervjuerna varade mellan 25 - 45 minuter. I alla intervjuer så delade vi skärm så att alla kunde följa med i intervjun på ett enkelt sätt. Vi valde att tillsammans delta under intervjuerna men valde att det var en som höll i intervjun och den andra var mer passiv, men kunde komma in och ställa följdfrågor eller dylikt. Att vi valde att föra videointervjuer ansåg vi skulle hjälpa oss att både se och höra våra informanter och ifall det under transkriberingens gång skulle bli oklarheter så kunde vi gå tillbaka och tolka deras gester. Dock så har vi under bearbetningen inte behövt gå tillbaka, så i efterhand hade det räckt med att göra en ljudupptagning. Men vi anser ändå att har man möjlighet att utföra en videoinspelning så kan det ändå vara en hjälp om det dyker upp oklarheter vid transkribering. Efter intervjuerna så valde vi att transkribera materialet inom ett par dagar för att vi skulle ha intervjun färsk i vårt minne, efter transkriberingen så raderades materialet.
Vi valde att utforma transkriberingarna på ett sätt där vi skrev precis vad informanten säger, men i vissa fall klippte vi bort delar som vi ansåg inte hörde ihop med ämnet, exempelvis när en kollega kom in under samtalet. Vi har även visat var våra kommentarer i intervjuerna kommer in då vi använt oss av klamrar. När vi i analysen valde ut olika citat så har vi förenklat citaten och tagit bort stakningar, talspråk och klamrar så det skulle bli lättare för läsaren att utläsa citaten, men viktigt att poängtera är att vi inte ändrat citatens innebörd.
Studiens tematiska analys började när alla transkriberingar var klara. Vi valde att systematiskt bearbeta transkriberingarna var för sig, fråga för fråga för att synliggöra återkommande ord som vi använde som nyckelord. Efter att vi valt ut nyckelord så lästes transkriberingarna igen då vi markerade citat som vi färgkodade utifrån fem olika kategorier, omsorgssvikt, signaler och tecken, orosanmälan, samverkan och svårigheter dessa ansåg vi skulle vara betydande för
22 studiens resultat. För att vi på ett enkelt sätt skulle kunna gå tillbaka och hitta citaten i transkriberingarna så valde vi att skriva nummer på alla citat, exempel F5. 6, då är det förskollärare 5 och fråga 6. Dessa citat lades sedan in i en datamatris, kategori för kategori och tog därefter ut återkommande ord som skrevs i marginalen för att vi skulle kunna urskilja likheter och skillnader i intervjusvaren och för att sedan kunna sammanställa till teman och underteman. Vi har i analysdelen utgått från våra teman och underteman som vi fått fram under intervjuerna. Studiens begränsade utrymme har påverkat att vi under vissa teman och underteman tagit ut citat som representerar flera informanters åsikter. Vi kan hänvisa till flertalet informanter men vi skriver endast ut ett eller fåtalet citat. Detta för att visa på att det finns samtycke hos de olika informanterna.
4.6 Metoddiskussion
I denna kvalitativa studie som utgick från intervjuer valde vi att använda oss av sex förskollärare och detta gör att resultatet inte går att dra generella slutsatser från. Men vi anser inte att det medförde några större problem då vi ville synliggöra förskollärares erfarenheter, hantering och vilka svårigheter som de anser följer med deras uppdrag. Att intervjuerna skedde genom videosamtal anser vi endast förde med sig fördelar, då vi hade möjlighet att i de flesta fall kunna se informanterna och varandra eftersom vi inte kunde träffas fysiskt på ett sätt som kan vara svårare om man träffades fysiskt. Vi anser att det gjorde att vi fick mer djupa och reflekterande svar, än om vi endast haft ett telefonmöte eller dylikt. Att vi utgick från ett målinriktat urval och kriterier för de valda informanterna anser vi har påverkat svaren till det positiva och bidrog till att vi fått mycket material att ha som stöd i denna studie. Men detta är något som vi inte kan garantera på ett säkert sätt, eftersom det är våra egna tolkningar som i slutändan påverkar resultatet, vi aldrig kan vara säkra på att vi inte fått godtyckliga svar. Men vi anser att eftersom de intervjuade beskrev att de aldrig skulle blunda för problemen men också menar att de inte kan vara säkra på att de inte missat något barn, så känner vi oss nöjda med vad informanterna delgivit oss under intervjuerna.
Att vi förde videointervjuer och spelade in i både ljud och bild ansåg vi bidrog till positiva utfall. Det var endast en informant som kände sig besvärad över att vi spelade in, men som blev mer och mer bekväm under intervjuns gång, detta uppfattar vi kunde förhindrats om vi inte meddelat informanten om att vi tryckte på rec. knappen. Vi anser att genom att vi hade möjlighet att delta tillsammans under intervjuerna påverkade intervjusituationen positivt. Vi kunde dela upp ansvaret för att hålla i intervjun och att ställa följdfrågor samt se eventuella gestikuleringar.
23
5. Analys
Syftet med denna kvalitativa studie är att öka kunskaperna om förskollärares uppfattningar, resonemang och agerande vid misstänkt eller uppmärksammad omsorgssvikt hos barn. Studien bygger på intervjuer av förskollärare som är byggstenarna i vår egen forskningsprocess att utifrån förskollärarprofessionen tolka deras upplevelser och erfarenheter. Vi kommer att presentera analysen under följande teman: Förskollärarnas syn på omsorgssvikt hos barn, förskollärares identifiering av barns signaler och beteenden på omsorgssvikt, förskollärares hantering av orosanmälningar och samverkan. Vi kommer under analysen ge några exempel på vad alla förskollärarna svarat under intervjuerna.
5.1 Förskollärarnas syn på omsorgssvikt hos barn
Lundén (2010) beskriver att definitionen av omsorgssvikt är bred men landar alltid i att vårdnadshavarna på något sätt brister i sin omsorg för barnet. Men vad är omsorgssvikt för informanterna? och vilka typer av omsorgssvikt har de stött på under sina år på förskolan?
F3. 1: “omsorgen runt omkring barnet det de och att den inte fungerar som den bör” F5. 1: “omsorgsvikt är för mig när man sätter sina egna behov och dig själv före barnens behov “
F5. 2: “från en liten knäpp på näsan till att man har utsatt sitt barn för sexuella övergrepp”
Analysen ger en samlad bild av hur informanterna tolkar omsorgssvikt hos barn är och att spannet är stort, allt från att vanvårda barn till sexuella övergrepp. Informanterna landar i att vårdnadshavarna sätter sina egna behov framför barnens. Och att det är viktigt att se till helheten runt omkring barnet och dennes närmiljö, en informant menar att omsorgssvikt är när omsorgen runt barnen brister. Detta kan kopplas med Anderssons (2002) beskrivning av Bronfenbrenners ekologiska systemteori, att barnen påverkas av sin närmiljö, i detta fall relationerna med mikrosystemet. Det vi kan se är att våra informanters beskrivningar överensstämmer med Lundén (2010) där hon menar att omsorgssvikt oftast beror på att vårdnadshavarna sätter sina egna behov framför barnens.
5.1.1 Olika typer av omsorgssvikt
Ovan ges en bild av hur förskollärarna mer övergripande uppfattar omsorgssvikt. Här preciserar vi omsorgssvikt. De typer av omsorgssvikt som beskrivs i tidigare forskning Lundén (2004)
24 även kan identifieras av våra informanter, här hänvisar de tillbaka till sina egna uppfattningar och erfarenheter av omsorgssvikt hos barn.
Utifrån intervjuerna har fyra olika typer av omsorgssvikt lyfts fram. Psykisk omsorgssvikt, fysisk omsorgssvikt, vanvård och barns livsvillkor. Exempel på vad informanterna uppfattar psykisk omsorgssvikt är,
F1. 1: “det kan ju vara att barnen inte får omsorg och kärlek hemma, att man inte, att man inte blir sett”
F4.12: ”jag tycker det är en brist på respekt och en brist på kärlek om man inte gör det man ska göra för sina barn”
Förskollärarna beskriver ovan att psykisk omsorgssvikt uppstår när de inte får kärlek hemma, och barnet inte får den uppmärksamhet som de har rätt till, eller att barnet inte får den respekt den förtjänar. Flertalet av de intervjuade förskollärare har uppmärksammat och stött på psykisk omsorgssvikt utifrån deras profession, de har även stött på den fysiska omsorgssvikten som förekommer hos barn på förskolan,
F4. 1: ”barn kommer med, med blåmärken eller skador, rivsår”
F2. 9: ”ser du att ett barn mår jätteilla eller kommer och gråter eller säger att de får stryk och du ser blåmärke då finns det inget val”
Förskollärarna uppfattar att den typ av omsorgssvikt som är en av de mest akuta är när barnen kommer med synliga tecken. Utifrån informanterna förekommer den inte så ofta men när den väl sker så finns det inget att vänta på, det är viktigt att agera snabbt. En annan typ av omsorgssvikt kan bero på vanvård. Bristande hygien och vanvårdad som tecken på omsorgssvikt är de vanligaste och kan enligt Killén (2014) påverka barnens beteende och kognitiva utveckling. Citaten nedan belyser informanternas syn på vanvård,
F2. 1: “du är risig i håret, du är trött när du kommer till förskolan” F6. 2: “när de är smutsiga, kommer med löss”
Även om vanvård är den vanligaste omsorgssvikten, så kan den vara svår att avgöra eftersom den kan te sig på många olika sätt. Ett flertal informanter beskriver att nästan alla barn någon gång fyller kriteriet, utan att det är tal om omsorgssvikt. Därför landar de i vad de beskrev ovan att hela tiden se till helheten och allt runt omkring barnen för att kunna ge en rättvis bild. Andersson (2002) beskriver tidigare att faktorer runt omkring barnet påverkar deras
25 förutsättningar och utveckling, att man därför ska se till helheten. Det innefattar även att förskollärarna ska se till vårdnadshavarnas kapacitet i sitt föräldraskap. Informanterna beskriver barnens livsvillkor i citatet nedan,
F3. 2: “föräldrar som har en egen slags diagnos och dom vill men dom kan inte, dom vet inte barnets bästa alltid”
F4. 2: ”jag har mött ganska många barn ja i olika situationer som både har haft de ekonomiska svårigheter, där föräldrarna inte har haft råd att köpa in en vinterjacka till vintern”
Här finns en samsyn bland informanterna på vårdnadshavarnas egen problematik. De uttrycker exempelvis diagnos, handikapp, hälsa, svaga grupper, ekonomi som kan gå ut över barnens välmående och livsvillkor. Gemensamt ger de uttryck för att en del vårdnadshavare inte har kunskapen och /eller kapacitet att se och förstå barnens bästa och deras behov och att det handlar om en omedveten omsorgssvikt. Detta visar hur påverkat och utsatt barnet kan bli när det finns faktorer runt om barnet som påverkar deras livssituation, (Lundén, 2010).
5.1.2 Vart går gränsen för omsorgssvikt hos barn?
Förskollärarna beskriver att de ofta stöter på svåra överväganden i hanteringen av barn i omsorgssvikt, vart går gränsen för vad som är omsorgssvikt? Informanterna beskriver i citaten nedan, några svårigheter som de brottas med till vardags,
F2. 9: “det låter enkelt när man pratar om det men det är inte alltid jätteenkelt för det är inte svart eller vitt”
Förskollärarens uppfattning är att det inte finns inga klara gränser, man vill ju inte missa ett barn som utsätts för omsorgssvikt. Man beskriver att problematiken med omsorgssvikt är att den både kan vara synlig och dold och det kan göra det svårt att upptäcka utsatta barn. Så vart går då gränsen för omsorgssvikt?
F5. 12: ”för det är ju liksom på en skala 1 - 10 om 10 är att anmälan är gjord, blundade man om man bara kom till 8? Behöver det vara 10 för att det ska bli en anmälan eller, eller är det lilla minsta? (…) 1-10 10 är anmälan om det här barnet bara når upp till 8, har jag då blundat om jag då inte gör någon anmälan? Eller det kanske bara når upp till 4 har jag då blundat om jag inte gör någon anmälan, barnet kan ju må dåligt ändå både vid 4 och vid 8.”
26 Här resonerar förskolläraren kring var gränsen för omsorgssvikt går och beskriver hur komplicerade ställningstaganden det handlar om. Man är väl medveten om sin skyldighet om att anmäla minsta misstanke men vet inte var gränsen går. Vi tolkar resonemanget som att man är mån om att göra det som är bäst för barnet, men att gränsdragningen är komplicerad.
5.2 Förskollärares identifiering av barns signaler och beteenden på omsorgssvikt
Förskollärarna uttrycker nedan att den vanligaste formen av omsorgssvikt är vanvård i form av att barnen är smutsiga, illaluktande, trasiga kläder, trötta och hungriga, eller om de säger saker som i våra öron skulle vara en varningsklocka. Man ska i alla lägen se till helheten. Ett exempel på hur en informant identifierar vanvård är,
F6. 1: “smutsiga eller inte har kläder eller inte sköts inom ett hygieniskt sätt, och det kan även vara när dom säger saker som inte rimmar väl”
Här beskriver förskolläraren en typisk bild, på olika signaler och tecken som är vanligt förekommande hos barn i omsorgssvikt. Detta är något som alla förskollärare kommenterat eller uttryckt under sina intervjuer. Förskollärarna menar att man alltid ska vara lyhörd för barns olika signaler både kroppsliga tecken och saker de säger. Toros och Tiirik (2016) förklarar att förskollärarna kan koppla ihop fysiska tecken och signaler från barnen som tyder på bristande omsorg från vårdnadshavarna. Precis så som efterföljande citat visar,
F6. 1: “pappa låg och sov vi åt glass till frukost”
Här ges det ett exempel på hur ett barn kan uttrycka sig och hur man som förskollärare måste reagera på vad barnet faktiskt säger. Majoriteten av förskollärarna har uttryckt att det barnet säger och berättar väger tungt. Att man måste sätta “bollen i rullning” även om det inte finns några synliga tecken. Lundén (2004) beskriver att när ett barn visar tecken att något är fel så har det pågått under en längre period. Exemplet nedan betonar att man ska ta vara på stunderna med de yngre barnen, då de inte alltid kan uttrycka sig verbalt,
F3. 3: “annars så är det ju lätt, ja lättare på kanske dom yngre barnen som man byter blöja på och då kan man ju se verkligen hygienen och kroppen om det finns blåmärken eller vad det skulle kunna vara det ser man ju ganska tydligt”
När man kommer till fysiska tecken var det fler förskollärare som ansåg att de synliga tecknen är lättare att identifiera hos yngre barn med blåmärken eller bristande hygien eftersom de hjälper barnen med blöjbyten och toalettbesök. De äldre barnen klarar detta själva. De äldre barnens tecken kan vara tydliga men också diffusa, men alla tecken ska tas på allvar,
27 F5. 5: “det här barnet som vi anmälde för incest, det var ju ett barn som onanerade helt enkelt på stolar och bordskanter och överallt”
F3. 5: “sen tänker jag även på barn som kan prata och som berättar saker och det väger ju allra tyngst egentligen”
Den allvarligaste omsorgsbristen är alla informanter eniga om och det gäller barn som utsätts för sexuella övergrepp eller fysisk misshandel. Här menar samtliga att det är skarpa lägen som kräver en direkt åtgärd. Exempel på signaler från barn att vara uppmärksam på är,
F3. 2: “ett barn hade väldigt udda beteende och vi funderade på om det liksom hände någonting där hemma som inte stod rätt till”
F2. 5: “man blir uppkäftig och man börjar använda fula ord eller vad det nu kan vara, alltså man ser på hela barnet på något vis att dom har en oro över sig (…) här klassiska man läser att man blir klassens clown osv och lite såna grejer för att man ska täcka över det som sker hemma och den biten”
Förskollärarna förklarar att ett avvikande- eller ändrat beteende hos barnen kan vara en signal på att det är något som inte står rätt till i hemmet. Där barnen i vissa fall ändrar beteenden för att själva dra till sig uppmärksamhet istället för till vårdnadshavarna. Detta förändrade beteende kan tyda på en otrygg anknytning menar Broberg m.fl. (2006) eftersom barnet måste se till vårdnadshavarnas välmående mer än till sitt eget. Det kan även vara att barn ger signaler och visar ett beteende på ett känslomässigt sätt,
F5.5: “annars så tycker väl jag att en signal till exempel, ett barn som ofta ledsen äter dåligt, håller sig nära och att man upplever en otrygghet”
F1.5: “barn ryggar undan för plötsliga ljud eller om några andra höga röster (…) jaa det kan väl vara barn som drar sig undan som blir nästan drar sig undan så de nästan blir enstöringar ”
De uttrycker att man kan identifiera omsorgssvikt hos barn genom att tolka och känna in deras känslor och beteenden. Flera betonar vikten av att anpassa sin identifiering av barnens signaler. Det är viktigt att ha en bra relation med varje barn för att veta hur de är och fungerar för att kunna läsa av och känna in barnens förändrade eller avvikande beteende och utifrån det göra en bedömning om det ska rapporteras vidare. Barn som utsätts för omsorgssvikt anser Broberg m.fl. (2008) kan få problem med att hantera sina känslor och bli avvaktande mot vuxna. De
28 anser också att förskollärarna har en nyckelroll för att upptäcka dessa förändringar och avvikande beteenden hos barnen.
5.2.1 Svårigheter med barns signaler och beteenden
Att upptäcka barnens förändrade beteende eller de signaler som barnen sänder till förskollärarna är väldigt individuella och med stor variation. Så hur ska man då kunna tyda just det barnet säger eller visar på när barngrupperna är så stora? Citaten nedan visar svårigheter som en förskollärare kan ställas inför,
F2. 9: “för skaffar man sig relationer och barnen blir trygga så kan du få höra, jag kan ju se en oro i det här jättegrupperna att vi kanske missar barn där”
F2. 9: “vad ska man tro på vågar man å den biten men, men förhoppningsvis så hinner vi se och lära känna våra barn”
Här pekar man både på svårigheten med att våga tro på det som barn säger och problematiken med de stora barngrupperna. Barn har, som vi alla vet, livlig fantasi. De kan säga i princip nästan vad som helst. Men när det inte “rimmar väl” så är det viktigt att ha en god relation och känna barnet väl för att man ska våga tro på det barnet berättar i förtroende till en trygg vuxen i sin närhet. Först då kan man urskilja det som barnet säger och visar när något är på tok. Men informanten menar att skapa en relation till barnen kan vara svårare än vad man tror, då barngrupperna är stora och att alla barn inte tar plats. Missar man då barn som utsätts för omsorgssvikt på grund av för stora barngrupper i förskolan?
5.3 Förskollärares hantering av orosanmälningar
Här nedan visar att informanternas erfarenheter av att göra orosanmälningar ser olika ut, citaten visar hur många gånger informanterna under sin tid som verksamma inom förskolan har gjort en orosanmälan. (Under avsnittet urval går det att utläsa hur många år de varit verksamma inom förskolan.)
F1.6: “Vad svårt jag har ju inte råkat ut för det här” F2.10: “fyra fem gånger har jag ju varit inblandad” F3.10: “jag har varit med och gjort fyra tror jag” F4.10: “AAA många gånger”
F5.10: “aa flera”
