Livsmedelsverket

Rapport 6 - 2009

Årsrapport 2008

Kontrollprogrammet

för tvåskaliga blötdjur

Produktion:

Livsmedelsverket, Box 622 SE-751 26 Uppsala, Sweden Teknisk redaktör:

Livsmedelsverkets rapportserie är avsedd för publicering av projektrapporter, metodprövningar, utredningar m m. I serien ingår även reserapporter och konferensmaterial. För innehållet svarar författarna själva.

Rapporter som trycks utges i varierande upplagor och

till-Malin Persson, Livsmedelsverket, Uddevalla

Innehåll

Sammanfattning ... 2

Bakgrund ... 3

Musselproduktionen i Sverige ... 4

Formella EU-krav gällande övervakningen ... 4

Metoder och laboratorier... 5

Nationellt referenslaboratorium ... 5

Förändringar i kontrollprogrammet ... 5

Utförare av analyser ... 5

Växtplankton – källan till alggifter i musslor ... 6

Introduktion... 6

Provtagning av växtplankton ... 6

Metodik för analys av växtplanktonprover ... 8

Förekomst av potentiellt giftiga växtplankton ... 9

Växtplankton som producerar diarrégifter – okadasyra, DTX-1 och DTX-2. 9 Växtplankton som producerar paralyserande skaldjursgifter – PST... 9

Växtplankton som producerar yessotoxiner – YTX ... 9

Växtplankton som producerar domorinsyra – AST ... 10

Andra potentiellt giftiga arter... 10

Diskussion – resultat från växtplanktonanalyser ... 15

Toxiner ... 16

Introduktion... 16

Provtagning och analys av algtoxiner i musslor och ostron ... 16

DST ... 16

Analys av DST ... 16

Förekomst av DST (se figur 6) ... 17

Diskussion – DST i musslor och ostron... 19

PST... 19

Analys av PST... 19

Förekomst av PST (se figur 7) ... 19

AST ... 20

Analys av AST ... 20

Förekomst av AST (se figur 7) ... 20

YTX... 20

Förekomst av YTX (se figur 7)... 20

Diskussion – YTX i musslor och ostron ... 21

AZA (AZT) ... 23

Bakterier och virus ... 23

Introduktion... 23

Analys av E. coli i musslor och ostron... 23

Förekomst av E. coli ... 24

Diskussion E. coli i musslor och ostron ... 26

Sammanfattande diskussion ... 27

Ny metod... 28

Sammanfattning

Under 2008 genomfördes övervakning av alggifter och bakterier i blåmusslor, hjärt-musslor och ostron i skördeområden vid Bohuskusten. Dessutom skedde provtagning och analys av havsvatten med avseende på växtplankton som producerar alggifter. Någon omfattande övervakning av alggifter i musslor, utanför områden med kom- mersiell skörd, görs inte i Sverige.

Mängden potentiellt giftiga växtplankton var ovanligt låg, jämfört med andra år, och halterna av alggifter i musslor och ostron var också låga med ett viktigt undantag. I mars-april noterades paralyserande skaldjursgifter över gräns-värdet i blåmusslor i fem områden, vilket resulterade i att Livsmedelsverket stängde områdena för skörd till dess att musslorna återigen var fria från gift. Samtidigt observerades det växtplanktonsläkte, som producerar giftet, i planktonproverna. Halterna av diarréframkallande skaldjursgifter som ofta orsakar problem på svenska västkusten, var under gränsvärdet hela året. Inga fall av skaldjursförgiftning hos människor i Sverige 2008 har kommit till författarnas kännedom.

Bakteriehalter över gränsvärdet för A-klass har under året drabbat 8 av 16 områden. Ett par områden har varit värre drabbade än andra, varav ett har B-klassats på obestämd tid.

Under året har publicerade forskningsresultat visat att en nyupptäckt växt-planktonart producerar giftet azaspiracid. Källan till detta gift har tidigare varit omtvistad. Arten har observerats i Nordsjön och finns sannolikt även i Kattegatt och Skagerrak.

Det är värt att notera att kokning eller annan tillagning av musslor inte sänker halterna av algtoxiner, däremot minskar kokning riskerna för patogena bakterier och virus.

Bakgrund

Livsmedelsverkets kontrollprogram för tvåskaliga blötdjur har funnits sedan 2001. Innan dess skedde övervakning av vissa algtoxiner inom olika forskningsprojekt bland annat i Sahlgrenska sjukhusets regi. Analys av diarrégifter i blåmusslor har skett sedan 1988 (Karlson et al. 2007). Det övergripande syftet med programmet är att se till att musslor och ostron som säljs i Sverige eller exporteras är säkra att äta. Gemensamma regler inom Europa i form av EU-direktiv styr kontrollprogrammets omfattning.

Musslor lever på att filtrera växtplankton (alger) ur vattenmassan. Vissa av dessa alger producerar toxiner som kan ackumuleras i musslorna vid filtreringen. Toxinerna skadar inte musslorna men kan i vissa fall vara giftiga för människor. De tvåskaliga blötdjur som omfattas av det svenska kontrollprogrammet är de kom-mersiellt nyttjade arterna blåmussla (Mytilus edulis), hjärtmussla (Cerastoderma

edule) och ostron (Ostrea edulis och Crassostera gigas) som härefter enklare

benämns som musslor. Sveriges musselproduktion är koncentrerad till västkusten. Idag finns musselvatten definierade endast inom Västra Götalands län. Hela Sveriges kuststräcka är indelad i havsområden (SMHI, Havsområdesregistret) och en del av dessa sammanfaller med Länstyrelsens lista på musselvatten. Enligt förordningen (SFS 2001:554) om miljökvalitetsnormer för fisk- och musselvatten ska dessa havsområden skyddas för att kvaliteten på musslor som livsmedel ska vara så hög som möjligt. På Länstyrelsens lista över musselvatten finns 32 havs-områden och det är Livsmedelsverket som ansvarar för att de musselvatten som utnyttjas som produktionsområden för musslor kontrolleras löpande.

Enligt EU:s lagstiftning (853/2004) måste alla upptag av mussla registreras i ett av Livsmedelsverket framtaget registreringsdokument som ska främja spår-barheten av tvåskaliga blötdjur och göra det lättare att hitta källan till eventuellt toxiska eller på annat sätt hälsofarliga partier av mussla. Dokumentet uppförs i två kopior där den ena följer partiet till mottagande leveransanläggning och den andra sänds till Livsmedelsverket och innehåller bland annat information om art, partiets ursprung och storlek.

Musselproduktionen i Sverige

År 2008 producerades cirka 2 000 ton blåmusslor, cirka 36 ton hjärtmussla och drygt 120 000 stycken ostron. Blåmusselproduktionen 2008 har bestått av både odlade musslor och bottenmussla dvs. vild mussla som krattas upp ur vattnet, dock har det varit förhållandevis få aktörer inblandade i produktionen. Både hjärtmusselskörden och ostronskörden har ökat kraftigt från 2007 medan blåmusselskörden har minskat något. Det senare är ett resultat av att ett av de få större företagen minskat sin produktion av blåmussla från 2007 till 2008 med cirka 700 ton. Den totala produktionen hjälptes upp lite grann då två andra företag ökade sina årsproduktioner med cirka 180 respektive 100 ton.

Formella EU-krav gällande övervakningen

Då musslor är livsmedel som potentiellt kan utgöra en särskild fara för människors hälsa behandlas de utifrån EU:s regelverk (EG) nr 852/2004, 853/2004, 854/2004 och 882/2004) som styr den offentliga kontrollen samt allmänna och särskilda regler för livsmedelshygien. Dessutom finns krav på att musselvatten övervakas för att säkerställa att musslornas miljö är god med avseende på bland annat miljögifter. EU direktiv 2006/113/EG styr denna verksamhet. Kontrollprogrammet omfattar tester av musslor med avseende på innehåll av algtoxiner. Kontrollprogrammet inkluderar även mikro-biologisk analys av bakterien E. coli som fungerar som indikatorart för eventuell fekal förorening. Dessutom tas prover av havsvatten som analyseras med avseende på förekomst av toxiska alger (växtplankton). Analyserna ska utföras regelbundet för att man ska få skörda musslor i ett havsområde och det är Livsmedelsverkets ansvar att öppning och stängning av produktionsområden sker efter givna direktiv för att musslor ska vara ett säkert livsmedel. Alla analyser inom den offentliga kontrollen måste utföras av ackrediterade laboratorier, vilket innebär att att den statliga myndigheten Swedac har kontrollerat och godkänt de aktuella metoderna och kompetensen enligt EU:s

bestäm-Metoder och laboratorier

Nationellt referenslaboratorium

Livsmedelsverket är nationellt referenslaboratorium (NRL) för kontroll av viral och bakteriell kontamination av tvåskaliga blötdjur samt kontroll av marina biotoxiner. Viktiga uppgifter är att stödja de laboratorier som deltar i offentlig kontroll med kompetens inom ny analysteknik och provtagning och att medverka till att laborato-rierna är ackrediterade och använder godkända analysmetoder. De nationella referens-laboratorierna i Europa ingår i ett nätverk och arbetet samordnas av ett centralt referenslaboratorium (CRL).

Förändringar i kontrollprogrammet

Ett antikroppsbaserad snabbtest för screeninganalys av PST (Jellet Ltd) användes av Sverige och flera andra europeiska länder i den offentliga kontrollen under 2006. Testerna visade sig dock vara av ojämn kvalitet, och i vissa fall var de inte känsliga nog att detektera alla viktiga PSP-toxiner. Eftersom säkerheten för konsumenten inte kunde garanteras drog samtliga europeiska länder tillbaka Jellet-testet för PST från all

offentlig kontroll. I Sverige har Jellet-testet under en övergångsperiod ersatts med biologiska tester (MBA). Avsikten är dock att ersätta en stor del av dessa analyser med kemisk metodik. Detta arbete kommer att påbörjas vid det svenska NRL-laboratoriet under 2009.

Utförare av analyser

I tabell 1 beskrivs vilka metoder som använts och vilka laboratorier som utfört analys-erna under år 2008. I tabell 3 visas en sammanfattning över antalet prover som analy-serades för de olika parametrarna fördelat på havsområde enligt Havsområdesregistret (Lindkvist m fl. 2004).

Tabell 1. Uförare av analyser för musselövervakningen år 2008

Toxin/Organism Metod Referens Gränsvärde Frekvens Laboratorium

DST LC-MS Aase & Rogstad, 1997

(modified) 160 µg/kg 1-2 ggr/vecka

Eurofins Food/ Agro Sweden AB

DST Mouse Bioassay

(MBA) EU-CRL SOP

160 µg/kg

(2 döda av 3) Varannan vecka

Sahlgrenska Universitetssjukhuset

PST Mouse Bioassay

(MBA) AOAC 959.08 800 µg/kg Varannan vecka

Sahlgrenska Universitetssjukhuset

AST LC-MS AOAC 991.26 20 mg/kg Baserat på

växtplankton

Eurofins Food/Agro Sweden AB MPN ISO/TS 16649-3 A: 230/100 g Var 4:e vecka Sahlgrenska

Universitetssjukhuset B: 4600/100 g C: 46000/100 g Växtplankton Inverterat mikroskop Utermöhl, 1958 modifierad och ackrediterad Varannan vecka SMHI, Oceanografiska laboratoriet

Växtplankton – källan till alggifter i musslor

Mikroskopiska alger i vattenmassan kallas vanligtvis växtplankton eller fytoplankton. Alger förekommer i havet året om men vissa perioder på året kan deras tillväxt bli explosionsartad och det är det vi kallar algblomning. Siktdjupet kan då sjunka från 5-15 meter till mindre än en meter. Algerna utgör basföda i havet och de flesta algblomning-arna är helt ofarliga. Vissa alger producerar gifter, bland annat för att skydda sig mot betare. Några av dessa gifter är farliga för människors hälsa. De alger som producerar gifter, förekommer ytterst sällan som algblomningar synliga för blotta ögat, men ibland används beteckningen skadlig algblomning när tillräckligt stora mängder finns för att orsaka förgiftning via musslor. Eftersom musslans föda består av växtplankton som filtreras ut ur vattenmassan utsätter vi oss för en potentiell risk att få i oss toxiner när vi äter musslor. Vid förekomst av skadliga alger finns risk att man blir sjuk av algtoxiner genom konsumtion av musslor och vattenprover tas därför regelbundet, så att man hela tiden ska ha kontroll över vilka alger som påträffas i havet. De toxiska alger som ingår i kontrollprogrammet är från släktena Alexandrium, Dinophysis, Protocetium,

Lingulodinium, Protoperidinium och Pseudonitzschia (se tabell 2). För de giftigaste

arterna kan det räcka med mindre än hundra celler per liter havsvatten för att göra musslorna dödligt giftiga för människor.

Provtagning av växtplankton

Växtplanktonprover har tagits varannan vecka under 2008 på fyra platser längs Bohus-kusten (se karta över provtagningspunkter, figur 1). Provtagningen är uppdelad i två delar med ett planktonprov taget med slang (10 meter) och ett med håv. Genom slang provtagningen får man den kvantitativa sammansättningen av de potentiellt toxiska alger som finns i vattenmassan, 0-10 meter. Provet hälls över i en ren hink och därifrån tas ett stickprov (cirka 120 ml) som konserveras med 0,6 ml Lugol (Neutral). Håvpro-vet tas med planktonhåv (20 µm). Håven sänks ner 10 meter i vattnet och dras långsamt upp till ytan två gånger. Prover (cirka 120 ml) konserveras med 0,6 ml Lugols lösning (Neutral). Behållarna märks med etiketter och ett protokoll framtaget av SMHI fylls i med datum, position, botten- och siktdjup samt antal replikat.

Figur 1. Kartan visar positionerna för provtagning av blåmusslor, ostron, hjärtmusslor och växtplankton under år 2008.

Tabell 2. Lista över de viktigaste toxiska algerna för skaldjursindustrin vid Bohuskusten samt deras gifter och typ av förgiftning som de orsakar.

Växtplankonart eller -släkte

Typ av gift Engelsk beteckning på gift Typ av förgiftning - engelsk beteckning Alexandrium spp. Paralyserande skaldjursgifter och spirulider PST - Paralytic Shellfish Toxins (saxitoxins)

PSP - Paralytic Shellfish Poisoning

Dinophysis acuminata Diarréframkallande skaldjursgifter

DST - Diarrhetic Shellfish Toxins (ocadaic acid, Dinophysis toxins 1, 2 and 3 = DTX-1, DTX-2 och DTX-3)

DSP - Diarrhetic Shellfish Poisoning

Dinophysis acuta Diarréframkallande skaldjursgifter

DST - Diarrhetic Shellfish Toxins (ocadaic acid, Dinophysis toxins 1, 2 and 3 = DTX-1, DTX-2 och DTX-3)

DSP - Diarrhetic Shellfish Poisoning

Dinophysis norvegica Diarréframkallande skaldjursgifter

DST - Diarrhetic Shellfish Toxins (ocadaic acid, Dinophysis toxins 1, 2 and 3 = DTX-1, DTX-2 och DTX-3) DSP - Diarrhetic Shellfish Poisoning Lingulodinium polyedrum

Yessotoxiner YTX – Yesstotoxins möss påverkas

Protoceratium reticulatum

Yessotoxiner YTX – Yesstotoxins möss påverkas

Protoperidinium crassipes/curtipes

sannolikt ej producent av gift

Azapiracid AZT - Azaspiracidic Shellfish Toxins

AZP _ Azasiracidic Shellfish Poisoning

Azadinium spinosum

(finns i Nordsjön och sannolikt även i Skagerrak-Kattegatt)

Azapiracid AZT - Azaspiracidic Shellfish Toxins

AZP _ Azasiracidic Shellfish Poisoning

Pseudo-nitzschia spp. Amnesiframkallande skaldjursgifter (domorinsyra)

AST - Amnesic Shellfish Toxin (domoic acid)

ASP _ Amnesic Shellfish Poisioning

Metodik för analys av växtplanktonprover

Proven sätts i sedimentationskammare och får sedimentera i >8 timmar. I det kvanti-tativa provet räknas de skadliga algerna (cell/l) och håvprovet analyseras med en skala 1-5 på samma algsläkten/arter som det kvantitativa. Dessutom görs en uppskattning av procentuell andel (skala 1-5) kiselalger, dinoflagellater och andra alger. Analyserna utförs av ackrediterat laboratorium (se tabell 1).

Siktdjup mäts med Secchiskiva vid varje planktonprovtagning. Skivan är fäst vid ett snöre med djupmarkeringar. Den sänks ner i vattnet (i skugga) tills den inte syns och dras sedan långsamt mot ytan till dess att man skymtar den vita skivan. Siktdjupet markeras på protokollet.

Tabell 3. Alger och deras varningsgränser.

Växtplankonart eller släkte Varningsgräns

Alexandrium minutum/tamarense 200 celler per liter

Alexandrium spp. värderas

Dinophysis acuminata 1 500 celler per liter

Dinophysis acuta 200 celler per liter eller

100 celler per liter tre veckor i rad

Dinophysis norvegica 4 000 celler per liter

Lingulodinium polyedrum saknas

Protoceratium reticulatum 1 000 celler per liter

Azadinium spinosum saknas

Pseudo-nitzschia spp. 1 000 000 celler per liter

Förekomst av potentiellt giftiga växtplankton

Resultaten från de kvantitativa analyserna redovisas i figurerna 2-5. Varningsgränserna är markerade som röda streckade linjer. Provtagning har skett regelbundet cirka varan-nan vecka i två områden under hela år 2008, i Saltöfjorden (väst om Lysekil) och i Lyresund-Stigfjorden. Provtagning under en stor del av året men med uppehåll i mars-april har skett i Sannäsfjorden. I Ljungskile har provtagning skett oregelbundet från april och i Sotefjorden togs tre prover i januari-mars.

Generellt sett observerades ovanligt små mängder av potentiellt giftiga arter i proverna från år 2008. Framförallt så var mängden växtplankton som producerar diarrégifter ovanligt låg. Alger som producerar paralyserande skaldjursgifter observerades i april med antal över varningsgränsen (figur 2-5, tabell 3).

Växtplankton som producerar diarrégifter – okadasyra, DTX-1 och DTX-2

Dinophysis acuta, den art som är känd för att innehålla störst mängd gift per cell,

förekom i antal över varningsgränsen i maj i Saltöfjorden. Mängderna av Dinophysis

acuminata och Dinophysis norvegica var under varningsgränsen under hela året.

Växtplankton som producerar paralyserande skaldjursgifter – PST

Alexandrium spp. observerades 6 april-19 maj i tre områden. Säker bestämning till

artnivå var ej möjlig med den teknik som användes. Det högsta cellantalet fanns vid Ljungskile och uppnådde vid det tillfället cirka 700 per liter, dvs. över varningsgränsen på 200 celler per liter för Alexandrium tamarense/minutum.

Växtplankton som producerar yessotoxiner – YTX

Protoceratium reticulatum observerades i april och Lingulodinium polyedrum i

augusti-september. Mängden P. reticulatum var under varningsgränsen.L. polyedrum innehåller mycket lägre halter av yessotoxiner per cell jämfört med P. reticulatum och någon varningsgräns är inte fastställd.

Växtplankton som producerar domorinsyra – AST

Kiselalger som tillhör släktet Pseudo-nitzschia observerades under stor del av året. Mängderna var under varningsgränsen.

Andra potentiellt giftiga arter

Prorocentrum minimum kan vara giftig och producerar bland annat yessotoxin. Arten

förekom i låga cellantal i några prover.

Figur 2. Förekomst av potentiellt giftiga växtplankton i Sannäsfjorden år 2008. De röda streckade linjerna visar varningsgränser. För Alexandrium som producerar paralyserande skaldjursgifter varnas så fort släktet observeras.

Figur 4. Förekomst av potentiellt giftiga växtplankton i Lyresund-Stigfjorden år 2008. De röda streckade linjerna visar varningsgränser.

Diskussion – resultat från växtplanktonanalyser

Resultatet från växtplanktonprovtagningen visar att mängden potentiellt giftiga växt-plankton år 2008 var låg med två undantag. Alexandrium, som producerar paralyse-rande skaldjursgifter, noterades i april. Det var samtidigt som mustester visade att PST fanns i blåmusslor. Planktonanalyserna fungerade som en snabb varningssignal.

Dinophysis acuta noterades över gränsvärdet i maj, men DST-halterna i blåmusslor var

inte över gränsvärdet. Mängden växtplankton som producerar diarrégifter (Dinophysis spp.) var ovanligt låg under år 2008 jämfört med andra år vilket också resulterade i låga halter av DST i blåmusslor. Att besvara frågan varför Dinophysis spp. var ovanliga år 2008 kräver en större utredning än vad som varit möjligt att utföra inom ramen för att producera denna rapport.

Under 2008 och början av år 2009 publicerades forskningsresultat som entydigt visar att giftet azasprid (AZT) produceras av en dinoflagellat som fått namnet

Azadi-nium spinosum. Arten har visats förekomma i bland annat Nordsjön vid norska och

danska kusten. Det är högst sannolikt att den också förekommer i Skagerrak och Kattegatt. Arten är liten och svår att bestämma med den metod som används för att analysera växtplanktonproverna inom Livsmedelsverkets kontrollprogram för musslor. Det är idag okänt om fler arter producerar AZT men det är inte osannolikt att släktingar till Azadinium spinosum har denna egenskap. De Protoperidinium-arter som tidigare utpekats som producenter av AZT kan sannolikt strykas från lista över riskarter. De äter sannolikt Azadinium spinosum eller någon annan art som producerar AZT.

Frekvensen på planktonprovtagning inom kontrollprogrammet (varannan vecka eller lägre) är låg jämfört med den naturliga variationen. Planktonsamhället kan bytas ut på ett par dagar vid svenska västkusten (Godhe et al. 2002). Plank- tonprovtagningen har till stor del utförts av musselodlare under år 2008. Det har i huvudsak fungerat bra, men tyvärr händer det att provtagning uteblir av olika anledningar, vilket innebär märkbara luckor i den ändå så låga frekvensen. Det är också viktigt att regelbundet utbilda provtagarna så kvaliteten på provtagningen upprätthålls. Under året noterades att några prover innehöll bottensediment vilket gör provet omöjligt att analysera. I flera områden där skörd av tvåskaliga blötdjur sker har inte någon regelbunden planktonprovtagning skett, vilket i första hand beror på den ekonomiska ramen för kontrollen. Det finns goda skäl att upprätthålla planktonprovtagning minst varannan vecka i utvalda områden och att helst kunna öka provtagningsfrekvensen till varje vecka under perioden då risken för

Toxiner

Enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004 måste musslorna analyseras med avseende på de marina biotoxinerna PST (Paralytic Shellfish Toxins), DST (Diarrhetic Shellfish Toxins), AST (Amnesic Shellfish Toxins), YTX

(yessotoxiner) och AZA (azaspiracider).

Provtagning och analys av algtoxiner i musslor och ostron

Musselprovtagningen sker i havsområden där det finns produktion av någon av de tvåskaliga blötdjur som ingår i musselkontrollen dvs. blåmussla, hjärtmussla eller ostron. Under 2008 har totalt 19 områden provtagits, varav några enbart under en kort period men de flesta över hela året. I ett av dessa områden skördades endast hjärt-musslor och i fyra av områdena skördades bara ostron (se figur 1).

För att få en spridning på provtagningen och således en bättre översikt över bakterie- och toxinhalterna i odlingen eller på musselbanken samlas fler musslor in per analys än vad som krävs för genomförandet. Antalet varierar beroende på metod. I odlingar tar man musslorna från tre olika djup och när det gäller botten-mussla sprider man ut provtagningen över större delen av banken.

Direkt när musslorna har kommit upp ur vattnet paketeras de i plastpåsar, märks och förvaras vid en temperatur <4°C. Ungefär 90 procent av den offentliga provtagningen utförs av odlare och upptagare. De skickar sina musslor i kylväskor till Livsmedelsverkets handläggare i Uddevalla. Ungefär tio procent av den offent-liga kontrollen utförs av Livsmedelsverket och innebär provtagning av ungefär ett område per vecka samt kontroll av att övrig provtagning görs enligt fastställda rutiner.

DST

Diarréframkallande skaldjurstoxiner är de i Sverige vanligast förekommande alg-toxinerna i musslor. Förgiftningen DSP (Diarrhetic Shellfish Poisoning) orsakar mat-förgiftningsliknande symptom som illlamående, diarré och i mindre förekommande fall magsmärtor. (EFSA 2008) DST är en grupp fettlösliga toxiner som produceras av alger av släktet Dinophysis. Dinophysis spp. finns i svenska vatten under stora delar av året med högst antal juni-oktober (Johansen, 2008). De förekommer ofta i tunna skikt nära språngskikte på 10-15 m djup (Lindahl et al. 2006). Förekomsten av D. acuminata visar ofta en topp under våren-försommaren (april-juli) medan D. acuta ofta har en topp under hösten (Karlson, B. et al. 2007). D. acuta är den art som har högst toxininnehåll per cell.

Analys av DST

För den kemiska metoden (LC-MS) samlas 15 blåmusslor in. De prepareras genom att Livsmedelsverkets handläggare skär musslan ur sitt skal och väger upp den totala våt-vikten av 15 musslor utan skal. Nästa steg är att dissekera ut hepatopancreas (musslans kombinerade lever och bukspottkörtel). När det gäller hjärtmussla och ostron samlas

Provet skickas till ett ackrediterat laboratorium (se tabell 2). De fria DSP-toxinerna från musslorna extraheras ut med metanol. Injicering och kromatografering sker på LC-MS.

Det biologiska testet på möss (mouse bioassay, EU-CRL SOP) kräver en provtagning av cirka 60 blåmusslor. Musslorna kokas av Livsmedelsverkets hand-läggare, plockas ur skalen och vägs upp så att den totala vikten av kokt musselkött uppgår till 150-180 g. Provet skickas till ackrediterat laboratorium (se tabell 1). Metoden innebär att man gör ett extrakt av 150 g kokta musslor. Extraktet injiceras i bukhålan på tre möss (á cirka 20 g), 1 ml/mus. Efter 24 timmar avslutas testen. Provet är positivt med avseende på DST om två av tre möss är döda efter 24 timmar. Förekomst av DST (se figur 6)

2008 utfördes totalt 529 kemiska tester och 198 biologiska tester (MBA) med avse-ende på DST. 73 av de kemiska testerna utfördes på ostron (fyra havsområden) och 24 på hjärtmussla (ett havsområde). Proven på ostron och hjärtmussla har under hela 2008 inte visat värden över detektionsgränsen (<10 µg/kg). Elva av de biologiska proverna visade positivt för DST men inga av de motsvarande kemiska testerna visade värden som gick över gränsvärdet. Totalt sett visade inga kemiska prover värden över gräns-värdet. Det högsta värdet för året uppmättes i början på juli och visade 110 µg/kg.

Figur 6. Diarrégifter − resultat från alla tester av musslor och ostron år 2008. Det översta diagrammet visar resultat från biologiska tester. Minst två döda möss av tre innebär att musslorna inte får säljas. De övriga diagrammen visar mängden diarrégifter mätt med kemiska metoder. Röda streckade linjer visar gränsvärdet för försäljning.

Diskussion – DST i musslor och ostron

DST halterna har varit under gränsvärdet hela året. Vid några tillfällen visade de biologiska proverna positivt för DST på blåmussla men då de kemiska analyserna visade värden långt under gränsvärdet gjordes analyser på yessotoxin när den möjligheten fanns. Under perioden 19 maj-23 juni visade musslor från fyra områden positivt på YTX (yessotoxin). Vid ytterligare några tillfällen under året har enstaka biologiska analyser visat positivt för DST medan det kemiska testet har visat mycket låga halter men tyvärr har vi inte haft möjlighet att testa dem med avseende på YTX.

PST

Paralytiska skaldjursgifter orsakar förgiftningen PSP (Paralytic shellfish poisoning) och orsakar förlamning av kroppens organ. PST består av en grupp vattenlösliga neuro-toxiner (saxineuro-toxiner STX) som förhindrar att nervsignalerna i kroppen fortplantar sig. Förgiftningen inleds ofta med pirr eller domningar i läpparna, ansiktet och fingrarna. Yrsel och muskelsvaghet är andra lättare symptom, men vid svårare fall kan man drabbas av andningsbesvär eller i värsta fall andningsuppehåll (FAO/IOC/WHO 2004). Inget PSP fall har rapporterats i Sverige dock har Norge drabbats vid några tillfällen. Giftet produceras av alger av släktet Alexandrium spp. som förekommer i svenska vatten framförallt under våren och försommaren (februari-juni), (Lindegarth, S. 2007). Analys av PST

Analysmetoden för PST i musselkontrollen är biologiska test (Mouse bioassay, AOAC 959.08). Ungefär 40 musslor tas upp vid provtagningen. Musslorna kokas av Livsmedelsverkets handläggare, plockas ur skalen och vägs upp så att den totala vikten av kokt musselkött uppgår till 100-150 g. Provet skickas till ackrediterat laboratorium (se tabell 1). Ett musselextrakt görs på 100 g kokt mussla. Extraktet injiceras i bukhålan på tre möss (à cirka 20 g), 1 ml/mus. Om den första musen dör inom fem minuster späds extraktet och nästa mus injiceras. Tid till dödsögonblicket används för att bestämma toxininnehållet i musslorna. Toxiciteten beskrivs i musenheter (MU)/100 g musselkött, där 1 MU är den mängd toxin som behövs för att döda en mus (20 g) på 15 minuter. Det räknas sedan om till µg STX. (Lindegarth 2007).

Förekomst av PST (se figur 7)

PST i musslorna förekom under en relativt kort period på vårkanten och drabbade fem områden. Åbyfjorden var det första området att visa positivt på PST 31 mars och veckan därpå (7 april) var de övriga fyra områdena också påverkade. Den 28 april var det över och alla områdena visade negativt i analyserna.

AST

Amnesiframkallande skaldjurstoxin har inte noterats inom den svenska övervakningen av musslor. Analyserna av AST påbörjades i början på 2000-talet i Sverige och har inte varit speciellt omfattande. År 2005 förekom AST över gränsvärdet i musslor skördade i Danmark (ICES, 2006). ASP (Amnesic Shellfish Poisoning) kan orsaka hallucina-tioner, desorientering och minnesförlust. Andra vanliga symptom är illamående, kräk-ningar och magsmärtor. AST är en grupp potenta neurotoxiner som produceras av alger av släktet Pseudonitzschia (FAO/IOC/WHO 2004). Dessa alger finns i svenska vatten hela året, ibland i betydande kvantiteter dvs. mer än en miljon celler per liter (Karlson, B. et al. 2005). I Norge stängdes ett område för musselskörd år 2006 då 13 miljoner

Pseudonitzschia per liter observerats, men AST noterades ej över gränsvärdet (ICES

2007). Antalet Pseudonitzschia då AST översteg gränsvärdet i Danmark var endast 50 000 celler per liter.

Analys av AST

För den kemiska metoden (LC-MS) samlas 15 blåmusslor in. De prepareras genom att Livsmedelsverkets handläggare skär musslan ur sitt skal och väger upp den totala våtvikten av 15 musslor utan skal. Tillvägagångssättet skiljer sig från det för DST-analys i det att inte bara är hepatopancreas som används utan DST-analysen sker på hel mussla utan skal. Provet skickas till ett ackrediterat laboratorium (se tabell 1). Vattenlösliga ASP-toxiner, domorinsyra extraheras med 50 procent metanol (v/v). Injicering och kromatografering sker på LC-MS mot en extern standardkurva. Förekomst av AST (se figur 7)

Det gjordes endast två analyser med avseende på AST 2008. Då planktonprovtag-ningen visade på antal Pseudonitzschia långt under gränsvärdena ansågs inte fler analyser nödvändiga. Båda proverna visade resultat som låg under detektionsgränsen (<3 mg/kg).

YTX

Yessotoxiner har tidigare varit förknippat med DSP på grund av att de kan ge positivt utslag för DST i biologiska tester (MBA). Det finns dock inga dokumenterade fall av YTX-förgiftning så det är tveksamt om yessotoxiner påverkar människors hälsa (Paz, B. et al 2008 review). Arten Protoceratium reticulatum är den viktigaste producenten av yessotoxiner i svenska vatten. Även Lingulodinium polyedrum är känd för att inne-hålla yessotoxiner men i mycket lägra halter. P. reticulatum är vanligast under april-juni medan L. polyedrum är vanlig under juli-september (Karlson et al. 2005). Förekomst av YTX (se figur 7)

På grund av positivt utslag av DST i de biologiska testerna skickades vid några tillfällen prov till det nationella referenslaboratoriet på Livsmedelsverket för vidare utredning, eftersom de kemiska testerna för DST endast visat på mycket låga halter DST. Utav de totalt sju analyserade proven innehöll samtliga YTX och sex av dem visade värden över gränsvärdet för YTX (1 mg/kg).

Diskussion – YTX i musslor och ostron

Eftersom den metod som användes var ny och ännu inte ackrediterad under 2008, användes värdena inte för beslut inom det offentliga kontrollprogrammet utan som riktvärden för eventuellt ökad provtagning. De biologiska testerna är vid sådana tillfällen beslutsgrundande. Yessotoxinet är reglerat bland de andra hälsofarliga

toxinerna i 853/2004 på grund av att gamla undersökningar visat vissa skador på möss. Terao m fl. (1990) undersökte hur möss påverkades av Yessotoxiner. De fann att möss inte påverkades om de fick toxinet oralt däremot såg man symptom när de fick giftet injicerat intraperitonealt (genom huden in i bukhålan). Mössen som blev sjuka hade skador på hjärtat, levern och njurarna. Med tanke på de allvarliga skadorna såg man det som potentiellt giftigt för människor. Nu har emellertid ytterligare studier gjorts och Paz m fl. (2008 review) hänvisar till flera rapporter som visar att möss inte blir sjuka eller alls påverkade av mycket höga doser YTX när de får toxinet oralt, vilket talar för att det inte är giftigt för människor. Inom EFSA (den europeiska livsmedelsmyndig-heten) pågår för närvarande en genomgång av risker med samtliga marina biotoxiner. Denna genomgång förväntas leda till att gränsvärdet för YTX på sikt helt kommer att försvinna.

Figur 7. Övriga gifter − resultat från alla tester av musslor år 2008. Det översta diagrammet visar resultat från mustester för paralyserade skaldjursgifter. Livs-medelsverket tillämpar nolltolerans för PST. De övriga diagrammen visar mängden gifter mätt med kemiska metoder. Röda streckade linjer visar gränsvärdet för försäljning.

AZA (AZT)

Azaspirazider är en relativt ny grupp toxiner som upptäcktes efter en incident 1995 då människor i Nederländerna insjuknade efter att ha ätit irländska odlade musslor (Satake et al. 1998a). Symptomen är lik dem för DSP och består av diarré, illamående och kräkningar samt huvudvärk. (EFSA 2008) Från början ansågs alger från släktet

Protoperidinium vara den största producenten av AZA, men i undersökningar av

Tillmann et al. (2009) och Brock et al. (2009) har man nyligen hittat en mycket liten dinoflagellat (en typ av växtplankton) som producerar flera av AZA-gruppens toxiner,

Azadinium spinosum. Arten är liten och svår att bestämma. Det kan varken bekräftas

eller uteslutas att den förekom i proverna från 2008, då den inte var del av övervakningsprogrammet 2008.

Bakterier och virus

Förutom att algtoxiner kan ansamlas i ostron och musslor så kan råa eller dåligt kokta musslor orsaka sjukdomsbesvär som illamående och kräkningar som orsakats av andra mikroorganismer. I första hand är det patogena bakterier och virus som kan ställa till dessa problem (CRLCEFAS 2007). Det är svårt att kontrollera att musslorna inte har varit utsatta för någon fekal kontamination men en regelbunden riskbedömning sker genom kontroll av innehållet av tarmbakterien Escherichia coli i musslorna. Det finns för tillfället ingen bra metod för att kontrollera om musslorna innehåller virus. De meto-der som finns är mycket tidskrävande och dessutom relativt osäkra så av den anled-ningen har EU beslutat att analys av E. coli är mest lämplig som indikatorart för fekal kontamination i de nationella musselkontrollerna. För att musslor ska få saluföras måste de komma från ett område med A-klass, dvs. att musslor från området visar värden på

E. coli som är lägre än 230 stycken per 100 g mussla (se tabell 2). Om musslorna

inne-håller bakterier över denna gräns så måste de renas eller på annat sätt behandlas innan de förpackas och säljs.

Analys av E. coli i musslor och ostron

För det mikrobiologiska testet för E. coli samlas fem till sex musslor in. Samma antal gäller även för hjärtmussla men något färre för ostron. För att undvika kontaminering skickas proven direkt vidare till ackrediterat laboratorium (se tabell 1). Musslorna öppnas och prepareras i en steril miljö. Några gram av varje mussla skärs ut och vägs upp i sterila påsar tills 10 g uppnåtts. Musslan homogeniseras tillsammans med späd-ningsvätska. Homogenatet från varje prov späds till tre olika koncentrationer och varje spädning tillsätts till fem rör med näringsbuljong och inkuberas cirka 24 timmar i 37°C. Ur de rör som visar positivt för koliforma bakterier (gult färgomslag) tas en subkultur som överförs på TBX agarplattor (specifika för E. coli) och inkuberas cirka 24 timmar i 44°C. Tillväxt av blågröna kolonier betyder förekomst av E. coli. Med hjälp av en MPN-tabell bestäms antalet bakterier per 100 g musselkött.

Förekomst av E. coli

Resultat redovisas i figur 8. Under 2008 utfördes 219 analyser med avseende på bakterien E. coli. Totalt 28 prover hade värden över gränsvärdet för A-klassificering och av dem var två över gränsvärdet för B-klassificering. Frekvensen på provtagningen var en gång per månad vid halter under gränsvärdet och 16 områden kontrollerades varav ett fåtal enbart vid några tillfällen och andra över hela året. Åtta av områdena drabbades någon gång under året av halter över gränsvärdet (gränsvärden se tabell 2) och sex av dem mer än två gånger. I tre områden översteg aldrig halterna detektions-gränsen (<20). De flesta områdena har haft varierande halter men oftast ganska låga.

Figur 8. Bakterier − resultat från alla tester av musslor och ostron år 2008. Röda streckade linjer visar gränsvärdet för direkt försäljning, A-klass. Blå streckade linjer visar gränsvärdet för B-klass.

Diskussion E. coli i musslor och ostron

E. coli halterna kan variera mycket i vissa områden och ofta är det kopplat till

neder-börd och den medföljande landavrinning som kan ta med sig fekala bakterier och annat från land. Man har också sett en ökning av E. coli nivåerna i havsvattnet i områden som har mycket båtturister under semestermånaderna. Länstyrelsen i Västra Götaland har nu i samarbete med kustkommunerna i norra Bohuslän inlett ett projekt som ska utreda båtturisternas inverkan på kustmiljön.

28 prover av 219 dvs. 12,8 procent av proverna visade förekomst av E.coli över gränsvärdet under 2008. Det värst drabbade havsområdet provtogs 24 gånger under 2008 och nio av provtagningarna visade värden över gränsvärdet. Det hör till ovan-ligheterna att värdena är så höga under så långa perioder vilket kan ge misstanke om att det förekommer läckage från markbäddar eller annan tillförsel av avloppsvatten. Havsområdet har även visat sig mycket känsligt för nederbörd, vilket visar sig med snabbt stigande halter av E. coli och området är B-klassat på obestämd tid i väntan på en ordentlig utredning av kontaminationskällor i området.

Områden som tagits i bruk efter 2006 ska få en fast klassificering enligt EU direktivet 854/2004. Gränsvärdena är samma som tidigare (se tabell 2) men om ett område ofta har höga E. coli halter så lämpar sig kanske inte området till att producera livsmedel då det föreligger en högre risk för musslorna att kontamineras av patogena bakterier eller virus. För en sådan klassificering krävs en detaljerad utredning och EU:s expertgrupp har tagit fram en guide (CRLCEFAS 2007) för hur detta ska gå till. Diskussioner om ansvars- och arbetsfördelning pågår mellan de inblandade myndigheterna.

Tabell 4. Antal analyser utförda för de olika parametrarna under år 2008 uppdelat per havsområde (musselvatten). Se texten för förklaring av förkortningar. *Planktonprover tas på gränsen mellan Lyresund och Stigfjorden (område 64 och 67). Planktonprover tas också på gränsen mellan Ljungskile och Havstensfjorden (område 52 och 44).

N n Bohusläns skär

går

d

s kustvatten

N Yttre Tjärnöarkipelagen Lindöf

jor d en Sannäsf jor d en

Grebbestad inre skärgård Fjällbacka inre skärgård Fjällbacka yttre skärgård Sotef

jor den Åbyf jor d en Hovenäset Saltöf jor den Havstensf jor den Kalvöf jor d L jungskile Koljöf jor den T ångenom rå det Halsefjorden Boxvikekile Kär ingöf jor d en Kråkefjorden Stigf jor den

Totalt antal prover

Löpnr. Havsområde Typ av prov 8 10 16 18 22 23 24 29 35 36 43 44 47 52 53 56 58 59 61 66 67* OA, DTX-1, DTX-2 23 27 9 26 50 5 5 33 1 54 49 24 51 3 27 18 23 15 34 52 529 DST (MBA) 12 23 3 2 14 26 25 24 1 11 9 9 14 25 198 PST (MBA) 23 13 8 27 25 3 2 17 27 25 23 26 1 13 10 10 15 15 27 310 E-coli 13 8 6 13 17 3 3 16 1 14 20 25 16 2 8 8 6 13 14 13 219

Sammanfattande diskussion

I tabell 4 visas mängden prover som analsyerats för de olika havsområdena (mussel-vatten) som analyserats under 2008 och i figur 9 visas en sammafattning över under vilka veckor de olika havsområdena (musselvatten) varit öppna, respektive stängda för skörd under år 2008. Generellt sett så var det korta perioder med stängda områden jämfört med andra år. Musselvatten är dock relativt ofta stängda på grund av att någon provtagning av musslor/ostron och plankton inte skett. De allvarligaste problemen under 2008 var i april då paralyserande skaldjursgifter förekom i blåmusslor.

I vattenproverna noterades Alexandrium sp. i vattnet under tiden 6 april-19 maj. Under april månad 2008 drabbades 6 områden av PST i musslorna. I ett område testades också ostron under samma period men testerna påvisade inget innehåll av toxin. Enligt Shumway (1990) är ostron (Crassostera gigas) mindre benägna att ta upp PST än blåmusslor och i en tidigare undersökning har man sett att ostronen drar ner på sin filtrering i närheten av PST-producerande alger (Shumway, 1987). Toxinanalyser har utförts med samma frekvens på ostron (Ostrea edulis) som på blåmussla, med undantaget att den biologiska DST analysen inte utförts på ostron eller hjärtmussla. Inga av de toxinprover på ostron och hjärtmussla som har utförts i det svenska

kontrollprogrammet har gett värden över detektionsgränsen. Emellertid har det nyligen kommit en rapport om att DST till viss del kan tas upp av ostron (Ostrea edulis) men att det effektivt binds till fettsyror i ostronet (Torgersen et al. 2008). Dessa bundna toxiner kallas med ett samlingsnamn ofta DTX-3 och kan analyseras direkt efter ett extra steg med hydrolys, då toxinerna spjälkas av från fettsyrorna. Giftigheten hos DTX-3 är densamma som hos de fria toxinerna, men först när de i mag- och tarmkanalen spjälkas från fetterna, vilket kan innebära en viss fördröjning av förgiftningssymptomen och dessutom variationer på människors känslighet på grund av skillnader i matspjälk-ningen. Lindegarth (2009) visar dock att även om ostronen tar upp DST så är det i mycket små mängder Dessa upptäckter föranleder en minskning av frekvensen i DST-analyser av ostron i kontrollprogrammet 2009, och ger gott stöd för att fortsätta att använda blåmussla som indikatororganism. PST-analyserna, som sker med biologisk metod, kommer att fortsätta testas med samma frekvens som tidigare.

Under 2008 skedde ingen regelbunden provtagning och analys av algtoxiner m.m. i det till Sverige introducerade japanska ostronet Crassostera gigas. Dock har det nyligen (2009) inletts ett småskaligt upptag av C. gigas, vilket också medför regelbunden kontroll. Det är värt att tillägga att det överhuvudtaget inte sker någon omfattande övervakning av alggifter i musslor och ostron utanför de områden där kommersiell skörd utförs.

Ny metod

I egenskap av nationellt referenslaboratorium, har Livsmedelsverket under 2008 arbetat med att ta fram och testa en ny multianalysmetod (LC-MS/MS), vilket innebär en mycket mer omfattande kemisk analys än tidigare. Den nya metoden innefattar DST, AZA (AZT),YTX, PTX och SPX. Metoden togs i bruk i februari 2009 och avsikten är att få en säkrare övervakning och att kunna minska antalet biologiska tester i

musselkontrollen.

Metodik för kvantitativ analys av producenten av AZT, Azadinium spinosum, planeras också att testas av SMHI under år 2009.

Figur 10. Översikt som visar under vilka veckor musselvatten varit öppna respektive stängda för

Referenser

Godhe A., S. Svensson, A.-S. Rehnstam-Holm (2002) Oceanographic settings explain fluctuations in Dinophysis spp. and concentrations of diarrhetic shellfish toxin in the plankton community within a mussel farm area on the Swedish west coast. Marine Ecology Progress Series. 240:71-83

ICES. 2006. Report of the ICES-IOC Working Group on Harmful Algal Bloom Dynamics (WGHABD), 3-6 April 2006, Gdynia, Poland. ICES CM 2006/OCC:04. 47 pp

ICES. 2007. Report of the ICES-IOC Working Group on Harmful Algal Bloom Dynamics (WGHABD), 10-13 April 2007, Riga, Latvia. ICES CM 2007/OCC:06. 45 pp

Johansen, M. (2008). On Dinophysis – occurrence and toxin content. PhD Thesis University of Gothenburg, 43 pp

Krock, B., Tillmann, U., John, U. and Cembella, A D. (2008) Characterization of azaspiracids in plankton size-fractions and isolation of an azaspiracid-producing dinoflagellate from the North sea. Harmful algae, vol 8 (2), pp. 254-263

Karlson, B., Edler, L., Skjevik, A-T., Claesson, S. (2005) Växtplankton vid

Bohuskusten – Förstudie till utvärdering av miljöövervakningsdata 1990-2003. SMHI rapport 2005-70

Karlson, B., Rehnstam, A-S. and Loo, L-O. (2007) Temporal and spatial distribution of diarrhetic shellfish toxins in blue mussels, Mytilus edulis, (L.),

on the Swedish west coast, NE Atlantic, 1988-2005. SMHI Reports Oceanography, no 35

Lindegarth, S. (2007) Paralytiska algtoxiner i plankton och musslor. Final report, Fiskeriverket. Juli 2007. 28 sidor

Lindegarth, S., Torgersen, T., Lundve, B., Sandvik, M. (2009) Differential retention of okadaic acid (OA) group toxins and pectenotoxins (PTX) in the blue mussel, Mytilus

edulis (L.), and European flat oyster, Ostrea edulis (L.). J. Shellfish Res. 28(2), 1-11

Lindkvist, T., Andersson, J., Björkert, D. och Gyllander, A (2004). Djupdata för havsområden 2003, SMHI Oceanografi nr 73, 2003 med uppdatering av tabeller 2004. www.smhi.se

Marine biotoxins in shellfish – okadaic acid and analogues1, Scientific Opinion of the Panel on Contaminants in the Food chain, The EFSA Journal (2008) 589, 1-62 (© European Food Safety Authority, 2008)

Marine biotoxins in shellfish – Azaspiracid group1,Scientific Opinion of the Panel on Contaminants in the Food chain, The EFSA Journal (2008) 723, 1-52 (© European Food Safety Authority, 2008)

Microbiological Monitoring of Bivalve Mollusc Harvesting Areas - Guide to Good Practice. (2007) Report: Community Reference Laboratory for bacteriological and viral contamination of bivalve molluscs The Centre for Environment, Fisheries &

Aquaculture Science, Weymouth, Great Britain

Paz, B., Daranas, A H., Norte, M., Riobó, P., Franco, J M. ond Fernández J J. (2008) Yessotoxins, a group of marine polyether toxins: an overview. Review Mar. Drugs., vol 6, pp. 73-102

Report of the Joint FAO/IOC/WHO ad hoc Expert Consultation on Biotoxins in Bivalve Molluscs. Oslo, Norway, Sept. 26-30, 2004

Satake, M., Ofuji, K., Naoki, H., James, K. J., Furey, A., McMahon, T., Silke, J., and Yasumoto, T., (1998b)Azaspiracid, a new marine toxin having unique spiro ring assemblies, isolated from Irish mussels, Mytilus edulis. J Am Chem Soc, 120 (38), pp.9967–9968

Shumway, S.E., Cucci, T.L., (1987) The effects of the toxic dinoflagellate

Protogonyaulax tamarensis on the feeding and behaviour of bivalve molluscs. Aquat.

Toxicol. 10, 9–27.

Shumway, S.E., Barter, J., Sherman-Caswell, S., (1990) Auditing the impact of toxic algal blooms on oyster. Environ. Audit. 2, 41–56

Terao, K., Ito, E., Oarada, M., Murata, M., Yasumoto, T., (1990) Histopatological studies on experimental marine toxin poisoning-5. The effects in mice of yessotoxin isolated from Patinopecten yessoensis and of a desulfated derivate. Toxicon, vol 28, pp. 1095-1104

Tillmann, U., Elbrächter, M., Krock, B., John, U., Cembella, A. (2009) Azadinium

spinosum gen. et sp. nov. (Dinophyceae) indentified as a primary producer of

azaspracid toxins. Eur. J. Phycol, vol. 44 (1), 63-79

Torgersen, T., Sandvik, M., Lundve, B., Lindegarth, S. (2008) Profiles and levels of fatty acid esters of okadaic acid group toxins and pectenotoxins during toxin

depuration. Part II: Blue mussels (Mytilus edulis) and flat oysters (Ostrea edulis). Toxicon, vol 52, pp. 418-427

Rapporter som utgivits 2008

1. Mikroprofil Nötkreatur. Kartläggning av mikroorganismer på slaktkroppar av M Lindblad. 2. Mögel och mykotoxiner i ris - fokus på basmati och råris av E Fredlund och A M Thim. 3. Interkalibrering av laboratorier. Mikrobiologi - Livsmedel, januari 2008 av C Normark

och K Mykkänen.

4. The Swedish Monitoring of Pesticide Residues in Food of Plant Origin: 2006, EC and National Report by A Andersson, G Jansson and A Jansson.

5. The Swedish Monitoring of Pesticide Residues in Food of Plant Origin: 2007, EC and National Report by A Andersson, G Jansson and A Jansson.

6. Rapportering av livsmedelskontrollen 2007 av Doris Rosling.

7. Proficiency Testing - Food Chemistry, Nutritional Components of Food, Round N 41 by L Merino.

8. Proficiency Testing − Food Chemistry, Trace Elements in Food, Round T−16 by C Åstrand and L Jorhem.

9. På väg mot miljöanpassade kostråd. Vetenskapligt underlag inför miljökonsekvensanalysen av Livsmedelsverket kostråd av C Lagerberg Fogelberg.

10. På väg mot miljöanpassade kostråd - delrapport fisk - av F Ziegler. 11. Rapportering av dricksvattenkontrollen 2007 av D Rosling.

12. Riksprojekt 2007 - Kvicksilver i saluhållen fisk.

13. Interkalibrering av laboratorier. Mikrobiologi - Dricksvatten 2008:1, mars av T Šlapokas, C Gunnarsson och A Jentzen.

14. Interkalibrering av laboratorier. Mikrobiologi - Livsmedel, april 2008 av C Normark, M Olsson och I Tillander.

15. Är dagens mat näringsfattig? En kritisk granskning av näringsförändringar i vegetabilier över tiden av I Mattisson, C Andersson, W Becker, H S Strandler, A Strömberg och S Wretling.

16. Salt i lunchrätter i Jönköpings län - Resultat från analysprojekt i 8 kommuner hösten 2007 av W Becker.

17. Fett och fettsyror i den svenska kosten i - Analyser av Matkorgar inköpta 2005 av W Becker, M Haglund och S Wretling.

18. Älgkött - analys av näringsämnen av M Arnemo, I Mattisson, A Staffas och H S Strandler. 19. Proficiency Testing - Food Chemistry, Nutritional Components of Food, Round N 41

by L Merino and M Åström.

20. Bly och kadmium i vegetabilier odlade kring Rönnskärsverken, Skelleftehamn 2006 21. Revidering av Matmallen av E Amcoff och H Enghardt Barbieri.

22. Proficiency Testing - Food Chemistry, Vitamins in Food, Round V-6 by H S Strandler and A Staffas.

23. Proficiency Testing - Food Chemistry, Trace Elements in Food, Round T-17 by C Åstrand and Lars Jorhem.

24. Rapport från GMO-projektet 2008. Undersökning av GMO-livsmedel - förekomst, spårbarhet och märkning av Z Kurowska.

25. Energi och vikt vid graviditet och amning - Vetenskapligt underlag inför revideringen av Livsmedelsverkts kostråd för gravida och ammande.

26. Näringsämnen vid graviditet och amning - Vetenskapligt underlag inför revideringen av Livsmedelsverkts kostråd för gravida och ammande.

27. Interkalibrering av laboratorier. Mikrobiologi - Dricksvatten 2008:2, september av T Šlapokas och A Jentzen.

28. Interkalibrering av laboratorier. Mikrobiologi - Livsmedel, april 2008 av C Normark och M Olsson.

Rapporter som utgivits 2009

1. Nedkylning av slaktkroppar (nöt) på gårdsnära slakterier - Kartläggning och utvärdering av ny metodik av R Lindqvist och J-E Eriksson.

2. Kompetensprovning av laboratorier. Mikrobiologi - Livsmedel, januari 2009 av C Normark och M Olsson.

3. Proficiency Testing - Food Chemistry, Nutritional Components of Food, Round N 43 by L Merino.

4. Riskprofil - Mögel och mykotoxiner i livsmedel av E Fredlund, L Abramsson Zetterberg, A-M Thim och M Olsen.

5. Proficiency Testing - Food Chemistry, Trace Elements in Food, Round T-18 by C Åstrand and Lars Jorhem.