FÖRSTUDIE INFÖR
UTBILDNINGSSATSNINGAR
Kompetensutveckling rörande våld mot kvinnor i närstående relationer för socialtjänst och jourverksamheter i Skåne län Monica Johansson M ONIC A JOHAN SS FÖR
STUDIE INFÖR UTBILDNING
SS
A
TS
NING
AR
På uppdrag av Länsstyrelsen i Skåne län har Malmö högskola genomfört en studie om kompetensutvecklingsbehov inom området våld mot kvinnor i närstående relationer för personal inom socialtjänsten och för jourverksamma. I studien har synpunkter från kvinno-, tjej- och brottsofferjourer samt kommunala kvinnofridsverksamheter särskilt beaktats. Studien har sedan resulterat i förslag till utbildningsinsatser som är anpassade efter och svarar mot de berörda aktörernas behov. I denna rapport redovisas de två delar som uppdraget har resulterat i. En grundlig redogörelse för studien återfi nns i Delrapport I och i Delrapport II ges konkreta förslag inför utbildningssatsningar. Delrapporterna kan läsas separat eller som en sammanslagen text. Tillsammans bildar de en helhet som med fördel kan fungera som en grund för vidare diskussioner, förslag eller beslut vad gäller verksamhets- och kompetensutveckling inom området våld mot kvinnor i närstående relationer.
RAP
POR
T: 200
Malmö högskola, 2007
Enheten för kompetensutveckling och utvärdering
Malmö högskolas utvärderingsrapporter No 2, 2007.
FÖRSTUDIE INFÖR
UTBILDNINGSSATSNINGAR
Kompetensutveckling rörande våld mot kvinnor i närstående relationer för socialtjänst och jourverksamheter i Skåne län
Monica Johansson
Handledare: Ingela Kolfjord Annika Staaf© Copyright Malmö högskola 2007, Enheten för kompetensutveckling och utvärdering. ISSN 1654-7462
ISBN 978-91-7104-042-8 Holmbergs, Malmö 2007
FÖRORD
Tack till alla som deltog i workshop, besvarade frågeformulär och tog Er tid för samtal i samband med förstudien! Rapporten är ett resultat av Era uttryckta synpunkter och önskemål.
INNEHÅLL
DELRAPPORT I DELRAPPORT I DELRAPPORT I DELRAPPORT I ... 7 DELRAPPORT II DELRAPPORT II DELRAPPORT II DELRAPPORT II ... 93 DELRAPPORT I... 7 SAMMANFATTNING AV FÖRSTUDIEN ... 9 1 UPPDRAG: FÖRSTUDIE ... 151.1 Projektets syfte, mål och avrapportering...16
1.2 Avgränsningar ...18
2 UPPDRAGETS BAKGRUND ... 19
2.1 Aktuella regeringsbeslut – fördelning av statsbidrag ...19
2.2 Socialtjänst och jourverksamheter ...21
2.3 Vikten av kompetensutveckling på området ...22
3 FÖRSLAG, ÖNSKEMÅL OCH BEHOV INFÖR UTBILDNINGSSATSNINGAR ... 25
3.1 Bakgrund – om utbildningar inom området...26
3.2 Kunskapsområden – utsagor om innehåll i utbildningar...30
3.3 Effekter av en utbildningssatsning ...61
3.4 Förslag och önskemål rörande utbildningsformer...63
4 FÖRSLAG PÅ ÖVRIGA SATSNINGAR I LÄNET ... 80
4.1 Regional samordnare för information och utbildning...80
4.2 Granskning och kvalitetssäkring...82
4.3 Utvärderingar inom området ...85
4.4 Samordning av kvinnofridsverksamheter...87
4.5 Stöd vid nystart av jourer ...88
4.6 Specifik utbildning för tolkar...89
DELRAPPORT II... 93
UPPDRAG: FÖRSLAG TILL UTBILDNINGSSATSNINGAR ... 95
Projektets syfte, mål och avrapportering ... 95
Avgränsningar ... 97
INLEDNING ... 99
Disposition över Delrapport II... 100
Mottagare av utbildningsinsatser ... 101
Kompetensutvecklingsbehov ... 102
Kunskapsområden... 103
Målgrupperna – jourer och socialtjänst ... 105
Önskade effekter ... 106
UTBILDNINGSINSATSER: ORGANISATION OCH GENOMFÖRANDE ... 107
UTBILDNINGSINSATSER: KONKRETA FÖRSLAG... 109
Utbildningar inom högskolor och universitet ... 109
Utbildningar utanför eller i samarbete med högskolor och universitet... 116
Konferenser, studiebesök och samverkanssatsningar... 121
Arbetsplatsplacerad utbildning och studiecirklar... 124
Övriga förslag i korthet ... 125
AVSLUTANDE KOMMENTAR ... 126
Bilaga till Delrapport I
Förstudiens genomförande
Bilaga till Delrapport II
Referenslista
SAMMANFATTNING AV FÖRSTUDIEN
På uppdrag av Länsstyrelsen i Skåne län har Malmö högskola, Enheten för kompetensutveckling och utvärdering genomfört en studie om kompetensutvecklingsbehov inom området våld mot kvinnor i närstående relationer för personal inom socialtjänsten och
för jourverksamma. I studien har synpunkter från kvinno-, tjej- och brottsofferjourer samt kommunala kvinnofridsverksamheter särskilt beaktats. Studien har sedan resulterat i förslag till utbildningsinsatser som är anpassade efter och svarar mot de berörda aktörernas behov.
Rapporten
I denna rapport redovisas de två delar som uppdraget har resulterat i. En grundlig redogörelse för studien återfinns i Delrapport I och i
Delrapport II ges konkreta förslag inför utbildningssatsningar. Delrapporterna kan läsas separat eller som en sammanslagen text. Tillsammans bildar de en helhet som med fördel kan fungera som en
grund för vidare diskussioner, förslag eller beslut vad gäller verksamhets- och kompetensutveckling inom området våld mot
Avgränsningar
Avgränsningarna för detta uppdrag har satts upp av länsstyrelsen i Skåne län och har varit följande:
Förstudien har haft som mål att undersöka behov av kompetensutveckling i länet för att förbättra stödet till våldsutsatta kvinnor och deras barn
Våldsutsattheten har rört det våld som sker i en närstående relation eller familj
Länsstyrelsen i Skåne delar upp våld i nära relationer i två olika områden: ’våld mot kvinnor’ och ’hedersrelaterat våld’ och detta uppdrag har avgränsats till området ’våld mot kvinnor’
Målgrupperna i studien har avgränsats till socialtjänsten (med särskilt fokus på kommunal kvinnofridsverksamhet i de fall det finns i kommunen) och kvinno-, tjej- och brotts-offerjourer i Skåne län
Avgränsningarna tydliggjordes för informanterna som deltog i studien. Utsagorna i Delrapport I liksom de förslag till utbildnings-satsningar i Skåne län som framställs i Delrapport II förhåller sig därmed till dessa avgränsningar. Förhoppningen är dock att rappor-terna inspirerar till fortsatta studier liksom till framtida satsningar där dessa vidgas.
Befintliga utbildningar inom området
Enligt utsagor från verksamma i kommunala kvinnofridsverksam-heter finns det en stor brist på utbildning för personal inom social-tjänsten vad gäller våld mot kvinnor i nära relationer. Detta både i grundutbildningen och i form av fortbildning för anställda. För-studiens representanter bedömer att behovet av grundkunskap såväl som fördjupad kunskap är stort inom socialtjänsten överlag.
Representanterna från de ideella jourverksamheterna anser sig i många fall ha en relativt stor tillgång till kortare utbildningsinsatser, särskilt genom riksförbunden Sveriges kvinnojourers riksförbund (SKR) och Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige (ROKS). Trots detta framhålls att de önskar och är i behov av kompetensutveckling. Vid flera tillfällen under studien påpekas dessutom att bristen på ekonomiska resurser står i vägen för utbild-ning inom jourerna. Att utbildutbild-ningarna oftast inte genomförs i Skåne utan i eller omkring Stockholm problematiseras också i samband med detta.
Behov av kompetensutveckling
Behovet av kompetensutveckling inom området våld mot kvinnor i närstående relationer bedöms av informanterna vara stort i social-tjänsten medan behovet varierar inom jourverksamheterna. Båda målgrupperna anser dock att det finns en brist på utbildningar som:
är långsiktiga (och inte enbart består av kortare insatser) ges i Skåne län
har blandade målgrupper för att förutom individuell fortbildning även skapa möjligheter till diskussioner mellan grupper och aktörer samt skapa ett kontaktnät för en förbättrad samverkan
Efterfrågade kunskapsområden
De kunskapsområden som under förstudien har urskiljt sig som viktiga för en grundkurs och för vidareutbildningar återges här i punktform. Områdena har delats in i fem olika teman med specifi-cerade underrubriker.
Våld mot kvinnor och barnVåld mot kvinnor och barn i närstående relationerVåld mot kvinnor och barnVåld mot kvinnor och barn i närstående relationer i närstående relationer i närstående relationer
Grundläggande kunskap om våld mot kvinnor i närstående relationer
Barns utsatthet Våldets konsekvenser
Kunskap om eftersatta grupper (’särskilt utsatta grupper’) Teoretiska perspektivTeoretiska perspektiv Teoretiska perspektivTeoretiska perspektiv
Synliggörande av olika synsätt och förklaringsmodeller Grundläggande genusvetenskap
Maktanalyser
Rättigheter, lagarRättigheter, lagar ochRättigheter, lagarRättigheter, lagarochochoch organisation organisation organisation organisation Samverkanskunskap
Juridiska perspektiv
Straff-, social- och familjerättslig lagstiftning och tillämpning BemötandefrågorBemötandefrågor BemötandefrågorBemötandefrågor
Allmänt om våldsutsatta individers reaktioner Förnekelseprocesser
Krisreaktioner Samtalsmetodik Motivationsarbete
Förebyggande arbete och informationFörebyggande arbete och information Förebyggande arbete och informationFörebyggande arbete och information Dokumentation
Statistik
Ekonomihantering
Kunskap för och om kunskapsspridning
Effekter av en utbildningssatsning
Enligt förstudien kan effekter av en utbildningssatsning inom området innefatta:
Att grundläggande kunskap om våld mot kvinnor och barn i närstående relationer sprids
Att verksamma inom området får tillgång till efterfrågad vidareutbildning
Att olika aktörer inom området får tillgång till kunskap om varandras skyldigheter, begränsningar och roller –
samverkanskunskap
Att det skapas förutsättningar för kunskaps- och erfarenhetsutbyte
Att samverkan mellan olika aktörer förbättras Att ett konkret kontaktnät mellan kommuner och
organisationer etableras
Utbildningsformer
De förslag på utbildningsformer som har framkommit under för-studien innefattar allt från långsiktiga kurser till kortare utbildnings-insatser. Det finns enligt informanterna från båda målgrupperna behov av grundläggande kunskap såväl som fördjupningskunskap inom området. Teoretisk såväl som erfarenhetsbaserad kunskap efterfrågas. Kurser anses exempelvis kunna förläggas på högskola eller universitet i Skåne län, på arbetsplatsen eller på studieförbund.
Övriga satsningar i länet
Förutom utbildningssatsningar ger informanterna i studien andra förslag på framtida satsningar i länet som de anser bör genomföras för att förbättra stödet för våldsutsatta kvinnor och deras barn.
Dessa förslag innefattar:
En regional samordnare för information och utbildning inom området etableras och hit kopplas en ’tipsbank’
Förstärkt granskning och kvalitetssäkring av arbetet och av fördelningen av statliga ekonomiska bidrag genomförs Länsstyrelsen intar funktionen av en tredje part mellan
kommun och jour vid eventuella konflikter
Interna och externa utvärderingar inom området identifieras och genomförs
Samordning av länets kvinnofridsverksamheter organiseras, inledningsvis av länets kvinnofridssamordnare
Stöd vid nystart av jourer organiseras
1 UPPDRAG: FÖRSTUDIE
Enheten för kompetensutveckling och utvärdering, Malmö högskola har på uppdrag av länsstyrelsen i Skåne län genomfört en förstudie inför en utbildningssatsning i länet. Studien har rört kunskapsbehov inom området våld mot kvinnor i närstående relationer.
Målgrupperna för såväl studien som för utbildningssatsningen avgränsades av länsstyrelsen till att gälla socialtjänst och kvinno-joursverksamheter. Studien skulle resultera i förslag inför komman-de utbildningssatsningar baserakomman-de på målgruppernas önskemål och behov. Utbildningsförslagen skulle enligt uppdraget särskilt beakta synpunkter från kvinno-, tjej- och brottsofferjourer samt kommun-ala kvinnofridsverksamheter. Uppdraget påbörjades i mitten av januari 2007 och avslutades i slutet av november 2007.
Uppdraget har genomförts av projektledare Monica Johansson, Fil kand. i sociologi och genusvetenskap.
Handledare och vetenskapliga rådgivare: Ingela Kolfjord, Docent i socialt arbete med inriktning mot rättssociologi och Annika Staaf, Fil dr. och lektor i socialt arbete med inriktning juridik. Båda är anställda vid Fakulteten för Hälsa och samhälle på Malmö högskola1.
1
Även medarbetare på Enheten för kompetensutveckling och utvärdering på Malmö högskola har till viss del varit en resurs under projektet. Detta gäller framförallt vid formulering av delar av Delrapport II (särskilt avsnittet Avslutande kommentar).
1.1 Projektets syfte, mål och avrapportering
Målet med projektet är att lägga en grund till utbildningssatsningar inom området våld mot kvinnor i närstående relationer för verk- samma inom ideella jourverksamheter och socialtjänsten i Skåne län. Projektet skall resultera i konkreta förslag till utbildningsinsatser som är anpassade efter och svarar mot berörda aktörers behov. Dessa behov undersöks genom en omfattande förstudie.
Syftet med projektet är alltså tudelat:
1) Genomföra en förstudieförstudieförstudie för att undersöka vilka behov och förstudie önskemål verksamma inom ideella organisationer och social-tjänst i Skåne län har av kompetensutveckling inom området
våld mot kvinnor i närstående relationer.
2) Utarbeta förslag till konkreta utbildningssatsningarutbildningssatsningarutbildningssatsningar som är utbildningssatsningar anpassade efter och svarar mot berörda aktörers behov.
Projektet genomförs enligt uppdragets formulering i tre faser:
Avrapportering
Fas 3 Fas 3Fas 3 Fas 3 Analys, utformning av utbildnings-koncept,avrapport-ering och avslut.
Fas 2 Fas 2 Fas 2 Fas 2 Fältarbete, insamling och sammanställning av data. Frågeformulär skickas ut till berörda aktörer och intervjuer
genomförs. Fas 1 Fas 1 Fas 1 Fas 1 Fastställande av aktörer och metod i samråd med länsstyrelsen i Skåne
län. En workshop anordnas för att
Avrapporteringen görs på grund av uppdragets tudelade karaktär i två delrapporter som kan läsas separat eller som en sammanslagen text 2.
Delrapport I Delrapport I Delrapport I
Delrapport I ---- Redovisning av resultat från förstudien
Sammanfattning av förstudien
Beskrivning av uppdraget och dess syfte och mål Kortfattad bakgrund för att placera uppdraget i en samhällelig och politisk kontext
Förstudiens resultatredovisning angående utbildning Förstudiens resultatredovisning angående förslag på
övriga satsningar i Skåne län Referenser
Delrapport II Delrapport II Delrapport II
Delrapport II ---- Förslag till utbildningssatsningar som är baserade på resultaten från förstudien
Beskrivning av uppdraget och dess syfte och mål Sammanfattande beskrivning av olika utbildningsbehov Beskrivning av organisation och genomförande av
olika utbildningssatsningar Konkreta utbildningsförslag Övriga förslag
Avslutande kommentar
Bilaga till Delrapport I: Förstudiens genomförande: redogörelse för uppdragets metodologiska upplägg
Bilaga till Delrapport II: Referenslista: exempel på utbildningsmaterial
2
Eftersom de två texterna skall kunna läsas separat har båda rapporterna samma inledningstext där uppdraget beskrivs.
1.2 Avgränsningar
Avgränsningarna för detta uppdrag har satts upp av länsstyrelsen i Skåne och har varit följande:
Förstudien har haft som mål att undersöka behov av kompe-tensutveckling i länet för att förbättra stödet till våldsutsatta kvinnor och deras barn
Våldsutsattheten har rört det våld som sker inom en närstå-ende relation eller familj
Länsstyrelsen i Skåne delar upp våld i nära relationer i två olika områden: ’våld mot kvinnor’ och ’hedersrelaterat våld’ och detta uppdrag har avgränsats till området ’våld mot kvinnor’
Målgrupperna i studien har avgränsats till socialtjänsten (med särskilt fokus på kommunal kvinnofridsverksamhet i de fall det finns i kommunen) och kvinno-, tjej- och brottsof-ferjourer i Skåne län
Eftersom förstudien enligt uppdragets formulering har fokuserat på kommande utbildningssatsningar är det i huvudsak förslag och önskemål rörande kompetensutveckling som har kartlagts, inte andra frågor som berör de olika målgrupperna i arbetet med vålds-utsatta kvinnor och deras barn. Däremot redovisas i texten
genom-gående övriga synpunkter i den mån de, trots den uttalade inriktningen, har uppkommit under studiens gång.
Dessa utsagor kan lägga en grund för fortsatta studier, utredningar och utvärderingar eller inspirera till idéer för verksamhetsutveckling.
2 UPPDRAGETS BAKGRUND
2.1 Aktuella regeringsbeslut – fördelning av statsbidrag
Enligt uppgifter från länsstyrelsen i Skåne län fattade regeringen den 15 februari 2007 beslut om att fördela 109 miljoner till Sveriges kommuner i syfte att förstärka och kvalitetsutveckla stödet till våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnar våld. Av dessa gick 14 miljoner till länsstyrelsen i Skåne län att fördela till Skånes kommuner. Syftet med dessa utvecklingsmedel, som skall utbetalas årligen under 2007 och 2008, är att både förstärka kvinnojours- och brottsofferjoursverksamheten i kommunerna och att förbättra och kvalitetsutveckla socialtjänstens stöd till våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld3.
I juni 2006 överlämnade Utredningen om socialtjänstens stöd till våldsutsatta kvinnor sitt betänkande Att ta ansvar för sina insatser –
Socialtjänstens stöd till våldsutsatta kvinnor (SOU 2006:65). Utredningen visar att socialtjänsten på flera håll i landet har
utveck-lat sitt arbete och sina insatser men att det trots det finns brister i
hur våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld i nära relationer blir bemötta inom socialtjänsten. Utredaren menar att
både bemötandet och insatserna är beroende av vilken kommun man bor i och av enskilda handläggare inom socialtjänsten.
3
Se länsstyrelsen i Skånes hemsida: http://www.m.lst.se/valdinararelationer/statsbidrag För närmare information och för aktuella regeringsbeslut se under rubriken
Inbjudan att söka medel 2007-2008 på hemsidan eller:
Den 1 juli 2007 trädde en ändring av 5 kap. 11§ socialtjänstlagen i kraft. Denna lagändring baseras på propositionen Socialtjänstens stöd till våldsutsatta kvinnor (prop. 2006/07:38) och innebär att socialnämndens ansvar för att ge stöd och hjälp till brottsoffer framgår tydligt. Ändringarna innebär bland annat att social-nämnden skall, istället för som tidigare bör, särskilt beakta att våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld kan vara i behov av stöd och hjälp. Detta klargör att det inte är något frivilligt, att möjligheten att få stöd och hjälp inte skall vara beroende av i vilken kommun hjälpsökande kvinnor och barn är bosatta. Som ett komplement till lagändringen ingår ett förbättrat kunskapsstöd inom området4.
Från 2006 hade kvinno-, tjej- och brottsofferjourer i Skåne möjlig-het att söka statliga ekonomiska utvecklingsmedel för sin verksam-het direkt från länsstyrelsen i Skåne län. De nya regeringsdirektiven innebär att jourverksamheterna nu hänvisas till att söka statliga medel från länsstyrelsen via kommunerna. Ovan redovisade utveck-lingsmedel är alltså formulerade att avse en förstärkning och kvalitetsutveckling av stödet till våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld i närstående relationer på lokal nivå och det gäller både kommunal och ideell verksamhet.
4
Se länsstyrelsen i Skånes hemsida: http://www.m.lst.se/valdinararelationer/statsbidrag För närmare information och för aktuella regeringsbeslut se under rubriken
Inbjudan att söka medel 2007-2008 på hemsidan eller:
2.2 Socialtjänst och jourverksamheter
Nedan görs en kortfattad beskrivning av uppdragets två mål- grupper, den kommunala socialtjänsten och de ideella kvinno-, tjej och brottsofferjourerna.
Socialtjänsten har en omfattande verksamhet och insatserna innefattar rådgivning, stöd, bistånd och myndighetsutövning. Verksamheten består av huvudområdena Individ- och familjeomsorg och Vård och omsorg om äldre och fysiskt och psykiskt funktions-hindrade (Norrman, 2003). Verksamheternas organisering varierar mellan kommunerna. Vad gäller våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnar våld i närstående relationer är det i första hand Individ och familjeomsorgen (IFO) som betraktas som ansvariga, med sin uppgift att stödja, hjälpa och skydda utsatta grupper i samhället (SOU 2006:65 s. 25).
I vissa kommuner finns det ”kommunala kvinnofridsverksamheter” i form av exempelvis kvinnofridssamordnare, specifika kvinnofrids-team och familjevåldsenheter eller kriscentrum för kvinnor, barn och män. Kvinnofridsverksamheternas organisation och innehåll varierar mellan kommunerna. I vissa kommuner är verksamheten till exempel integrerade i socialtjänsten, i andra bedrivs den åtskiljt i form av öppna mottagningar där den hjälpsökande individen kan vara anonym.
Uppdragets andra målgrupp är de ideella organisationerna kvinno-, tjej- och brottsofferjourer. I slutet av 1970-talet bildades de första kvinnojourerna i Sverige. Kvinnojourerna är i huvudsak medlemmar antingen i Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige (ROKS) eller i Sveriges Kvinnojourers Riksförbund (SKR). ROKS bildades 1984 och SKR bildades 1996. Tjejjourerna vänder sig särskilt till unga kvinnor. Antalet kvinno- och tjejjourer beräknas idag vara ungefär 150 stycken (Steen, 2003 not s. 36) 5. Den första Brottsofferjouren bildades i mitten av 1980-talet och har sedan dess vuxit snabbt i antal (Ryding, 2001). Idag finns det enligt BOJ,
5
Brottsofferjourernas Riksförbund, drygt 100 brottsofferjourer i Sve-rige. Brottsofferjouren är en ideell organisation som arbetar för ”bättre villkor för brottsoffer”6. Brottsofferjourernas liksom kvinno- och tjejjourernas huvuduppgift är att ge medmänskligt, socialt och praktiskt stöd och hjälp till brottsoffer. En viktig del i båda verksamheterna är att erbjuda stöd och hjälp per telefon. Många kvinnojourer kan dessutom erbjuda hjälpsökande brottsoffer skyddat boende.
Mellan jourverksamheterna och socialtjänsten kan det finnas ett antal potentiella konflikter. För att exemplifiera detta kan det bland annat handla om att de båda verksamheterna inte bara har olika roller gentemot de våldsutsatta kvinnorna och barnen, de har också olika utgångspunkter i sitt arbete och ibland olika synsätt på hur stödet och hjälpen bör se ut. Det finns dessutom en ekonomisk aspekt i relationen mellan jourer och kommuner som kan vara problematisk. Kommunerna ger till viss del ekonomiskt stöd till jourverksamheten, även om detta stöd varierar mellan olika kom-muner (SOU 2006:65). Det kan också gälla ekonomiskt stöd till enskilda hjälpsökanden i form av exempelvis skyddat boende.
2.3 Vikten av kompetensutveckling på området
I antologin Perspektiv på kunskapsutveckling inom socialtjänsten
utgiven av Socialstyrelsen skriver Monica Norrman (2003) att kompetensbrister och behov av kompetensutveckling ofta åter-kommer i Socialstyrelsens kartläggningar och utvärderingar av det sociala arbetet inom socialtjänsten. Detta gäller även för läns-styrelsernas årsrapporter om tillsynen av kommunernas socialtjänst. Det sociala arbetet som utförs inom socialtjänsten innebär ett möte med människor i behov av stöd och hjälp, vilket betyder att kunskaperna om yrkesområden måste vara uppdaterade.
6
I socialtjänstlagen finns dessutom, skriver Norrman (2003), en paragraf7 om att det skall finnas personal med lämplig utbildning och erfarenhet.
Aktuella studier har visat att det finns en stor efterfrågan på kompe-tensutveckling inom området våld i nära relationer inom social-tjänsten (se SOU 2006:65; Eriksson m fl. 2006; Widding Hedin, 2006). I den statliga offentliga utredningen Att ta ansvar för sina insatser: socialtjänstens stöd till våldsutsatta kvinnor från 2006 beskrivs att det är svårt att upprätthålla kunskapen på området och att det, särskilt i mindre kommuner, är svårt att utveckla en specialistkompetens (SOU 2006:65 s. 13). Dessutom skriver
utreda-ren att det finns en brist på kunskap om…
…våldsutsatta kvinnor med missbruksproblem respektive funktionshinder och om de särskilda behov som kvinnor med utländsk bakgrund kan ha påtalas, likaså hur man inom socialtjänsten samtalar med och möter barn som upplever våld i nära relationer (ibid.).
I samma utredning lyfts dessutom hinder för samverkan mellan olika aktörer inom området fram. Dessa härleds bland annat till faktorer som brist på resurser och kunskap om varandras verksam-heter och regelverk (ibid. s. 14f).
Även i den statliga rapporten Mäns våld – barns upplevelser. En kartläggning av interventioner, kunskap och utvecklingsbehov
(Eriksson m fl., 2006) framgår att det finns en brist på samverkan mellan olika aktörer. Utredningen visar på att olika verksamheter inte känner till varandra även om de arbetar i samma region och med samma frågor.
7
Enligt SoL - Socialtjänstlagen 3 kap. 3 § Insatser inom socialtjänsten skall vara av god kvalitet. För utförande av socialnämndens uppgifter skall det finnas personal med lämplig utbildning och erfaren-het. Kvaliteten i verksamheten skall systematiskt och fortlöpande utvecklas och säkras. Se SoL på riksdagens hemsida: http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=3911&bet=2001:453
Detta kan kopplas till kompetensutvecklingsbehov och specifikt till behov av ’samverkanskunskap’, med andra ord kunskap om olika aktörernas verksamheter, skyldigheter och möjligheter.
Även om kompetensutveckling och fortbildning efterfrågas av verksamma inom olika jourverksamheter (se Widding Hedin, 2006; Holmberg & Bender, 1998) finns det en annan tradition av både intern och extern kompetensutveckling inom kvinno-, och tjej-jourerna liksom inom brottsoffertjej-jourerna. ”Kvinnojourskunskap” är till exempel ett samlingsbegrepp för den erfarenhetsbaserade kunskapen som finns på kvinnojourerna och som är integrerad med kurser och föreläsningar. Denna kunskap bygger på ett mångårigt engagemang och på internationell och nationell forskning på området våld mot kvinnor (Holmberg & Bender, 1998).
Ett flertal jourer arrangerar studiecirklar, de håller föreläsningar för läkare, socialsekreterare, vård- och omsorgspersonal och studenter och de aktiva deltar själva på utbildningar och temadagar. Holmberg & Bender (1998) menar att jourernas kunskap bör ses som en resurs, inte minst för olika myndigheter.
*** *** *** ***
Sammanfattningsvis urskiljs här hur socialtjänsten och jourverk-samheterna har olika traditioner och förhållningssätt till utbildning. Troligtvis har de dessutom behov av olika nivåer och innehåll vad gäller utbildning. Samtidigt visar utredningar på att båda grupperna önskar och behöver mer utbildning inom området våld mot kvinnor i närstående relationer.
3 FÖRSLAG, ÖNSKEMÅL OCH
BEHOV INFÖR
UTBILDNINGS-SATSNINGAR
I följande avsnitt återges de utsagor om kompetensutvecklingsbehov som har uttryckts under förstudien. Det gäller både kunskaps-innehåll och utbildningsformer. Informationen har hämtats från en workshop, från utskickade frågeformulär, från ett flertal intervju-er/samtal och från diverse möten8. Till viss del har även information inhämtats via kontakter med personer via telefon eller e-post, eller i andra sammanhang såsom möten och utbildningar. Målgrupperna har varit socialtjänst (främst kommunal kvinnofridsverksamhet) och kvinno-, tjej- och brottsofferjourer i Skåne län.
Störst utrymme i denna redogörelse har målgruppernas diskussioner kring konkreta förslag, önskemål och behov i relation till utbildning fått. Detta dels eftersom uppdragets mål är att med utgångspunkt i förstudiens resultat lägga fram förslag till utbildningssatsningar i Skåne län. Dels att det i uppdraget ingår att särskilt beakta syn-punkter från kommunala kvinnofridsverksamheter och kvinno-, tjej- och brottsofferjourer i länet. Det är alltså förstudiens resultat som står i fokus vid utformning av förslag till utbildningssatsningar (se
Delrapport II).
8
För detaljerad beskrivning av förstudiens genomförande se bifogad metodbeskrivning – Bilaga till Delrapport I sist i rapporten.
I följande avsnitt diskuteras alltså behov, önskemål och förutsätt-ningar inför kommande utbildningssatsförutsätt-ningar utifrån de två målgruppernas perspektiv. I vissa fall vävs deras gemensamma kommentarer samman, i andra belyses skillnaderna i utsagorna.
För att bryta ner denna övergripande diskussion ges följande områ-den/teman särskilt fokus:
Konkreta förslag, önskemål och behov inför en utbildningssatsning – kunskapsinnehåll Konkreta förslag och önskemål rörande
utbildningsformer
3.1 Bakgrund – om utbildningar inom området
Nedan redogörs inledningsvis för båda målgruppernas represen-tanters utsagor om möjligheterna att få tillgång till kompetens-utveckling inom området våld mot kvinnor i närstående relationer.
Syftet med denna inledning är att ge en bakgrundsbild för att sedan i detaljerad form diskutera de konkreta förslag på kunskapsinnehåll i kommande utbildningssatsningar som framkommit under för-studien. Avslutningsvis ingår också en kortfattad redovisning för informanternas utsagor om vad en utbildningssatsning kan betyda och leda till i den egna praktiken och verksamheten.
Tillgång till utbildning – socialtjänstens perspektiv
Studien påbörjades med en workshop den 28 februari 2007 där främst jourverksamma och verksamma inom kommunal kvinno-fridsverksamheter bjöds in av länsstyrelsen i Skåne län att delta för att diskutera utbildnings- och samverkansfrågor. Under denna workshop9 framkom av anställda inom socialtjänsten att bristen på kurser och utbildningar inom ämnesområdet våld i närstående relationer är stor såväl under som efter socionomutbildningen.
Frågeformulären som skickades ut till representanter för så kallade kvinnofridsfrågor i samtliga kommuner visar på att de som är ansvariga för denna problematik i kommunerna inte nödvändigtvis
har fått någon specifik utbildning eller gått någon kurs inom området. Ungefär hälften svarade att de fått någon form av
utbild-ning. Med några få undantag handlade det om enstaka utbildnings-dagar.
Under förstudien genomfördes också intervjuer. Samtliga intervju-personer/samtalspartners från de kommunala kvinnofridsverksam-heterna menar att det är väldigt svårt att överhuvudtaget hitta utbildningar inom området. Några menar att de inte har hittat någon utbildning alls i Skåne län, andra har deltagit i några kortare utbildningsdagar. Några få har vid något tillfälle deltagit i en kurs på högskola/universitet. En verksamhet har startat en intern studiecirkel.
En punkt som är återkommande både under workshopen och i intervjuer/samtal är att det är problematiskt att det helt saknas utbildning riktad till kvinnofridssamordnarna i kommunerna. Detta gäller såväl vidareutbildning för anställda som grundutbildning för
nyanställda. Det påpekades också att det saknas en generell utbildning för personal inom socialtjänsten överlag.
9
För detaljerad beskrivning av förstudiens genomförande se bifogad metodbeskrivning – Bilaga till Delrapport I sist i rapporten.
En intervjuperson säger:
Det måste vara mer än vår kommun som har behov av en mer övergripande [utbildning]. Det behöver inte vara så djupgående, men att man får en över-gripande inblick i det här med kvinnofridsarbete och hur det utvecklas [..] Det har ju politikerna varit fullt införstådda med. Men var hittar man de här utbild-ningarna?
Tillgång till utbildning – ett jourperspektiv
Under intervjuerna/samtalen med representanter från jourverksam-heter och i frågeformulären som skickades till samtliga jour-verksamheter i Skåne län framgår att aktiva inom kvinno- och tjejjourerna har relativt stora möjligheter att få tillgång till utbild-ningar genom Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige (ROKS) och Sveriges Kvinnojourers Riksförbund (SKR). I ett frågeformulär beskriver en informant från en lokal jourverksamhet att deras aktiva får tillgång till utbildning av mycket god kvalitet
genom sin nationella organisation. Här ges också exempel på erkända föreläsare inom området som de har utbildats av.
Brottsofferjourer erbjuds också utbildningar genom sitt riksförbund. I frågeformulären från brottsofferjourer i Skåne län framgår det dock att ett flertal av brottsofferjourerna mer sällan än kvinno- och tjejjourerna har fått specifik utbildning som direkt rör kvinnor som utsatts för våld och hot om våld i närstående relationer.
Utbildningarna som ges genom kvinnojourernas riksförbund arrangeras enligt utsagorna oftast i Stockholmsområdet, vilket ses som en nackdel. Det kostar pengar och tid att resa och övernatta. För vissa av de tillfrågade ses det som positivt och för andra negativt att det mestadels handlar om helgutbildningar. En intervjuperson anser att det ur ett lärandeperspektiv hade varit bättre om det gavs utbildningar i Skåne och påpekar att det inte är säkert att man har
tid och möjlighet att närvara vid helgutbildningar även om man arbetar inom en ideell organisation.
Ett problem som alltså lyfts fram i relation till utbildning är att kurser eller andra utbildningsinsatser inte alltid är ekonomiskt
tillgängliga trots att de erbjuds, eftersom varje utbildningstillfälle kräver att det finns pengar inom jouren avsatta till utbildning. Dessutom är det av ekonomiska skäl omöjligt att låta varje medarbetare/aktiv åka iväg på utbildning. Det sker därför ett urval. En intervjuperson säger att ekonomin tyvärr ligger som ”en broms-kloss” för kompetensutveckling inom många jourer idag. En annan påpekar att det saknas resurser, kunskaper och tid för att dokumen-tera och sprida kunskapen från utbildningarna vidare ut till de övriga inom organisationen. På det sättet finns det en risk för att kunskapen stannar hos den enskilda medarbetaren som åker iväg på utbildning.
För övrigt nämns i samtalen med jourer, angående tillgång till externa utbildningar, att:
Det erbjuds väldigt lite kurser och utbildningar i Skåne.
Det är svårt att överhuvudtaget hitta det som erbjuds ute i landet, utanför riksförbundets arrangemang.
Utbildningarna som erbjuds är kortare insatser, inte långsiktiga satsningar.
Brottsofferjourernas riksförbund beskrivs vara till stor hjälp för brottsofferjourer eftersom de får tillgång till filmer och annat utbildningsmaterial som de annars inte hade kunnat ta del av.
3.2 Kunskapsområden – utsagor om innehåll i utbildningar
Nedan ges en omfattande och utförlig redogörelse för de förslag och önskemål rörande kompetensutveckling som representanterna från målgrupperna under förstudien har gett uttryck för. Deras utsagor kommenteras i texten, och ges i några fall informativa och förtyd-ligande komplement, där det anses underlätta förståelsen för de resonemang som förs fram.
Följande grundliga redovisning av resultatet har ett trefaldigt syfte: 1) Att ge representanternas utsagor utrymme i
rapporte-ringen10.
2) Att redovisa för grunderna till förslag för utbildnings-satsningar (Delrapport II)
3) Att inspirera och ge underlag till andra utbildnings-, utrednings- eller utvärderingsidéer inom området för att ytterligare förbättra stödet till hjälpsökande kvinnor och barn som bevittnar eller utsätts för våld eller hot om våld i närstående relationer.
Tematiskt innehåll i utbildningssatsning - från workshop till
frågeformulär
Under den workshop11 som inledde uppdraget diskuterade jour-verksamma och jour-verksamma inom kommunala kvinnofridsverksam-heter samverkans- och utbildningsfrågor. Den information som kom fram under dagen låg sedan till grund för hur förstudiens fråge-formulär12 utformandes. Vid analys av vad som diskuterades på workshopen framkom bland annat att vissa önskemål och åsikter om kunskapsbehov återkom vid flertal tillfällen och kunde delas upp i sex olika teman/områden.
10
Detta för att i linje med uppdraget särskilt beakta synpunkter från målgrupperna.
11
Se bilaga till Delrapport I för närmare beskrivning av metoder som använts under förstudien.
12
Detta skickades ut till de som medverkat under workshopen samt till andra ansvariga för ’kvinno-fridsarbetet’ i Skåne läns kommuner och till samtliga kvinno-, tjej- och brottsofferjourer i Skåne.
Dessa områden ingick i frågeformuläret för att bedöma om det som kom fram under workshopen stämde överens med synpunkter och behov i andra organisationer/verksamheter och kommuner, om det på något sätt kunde ses som ett relativt representativt innehåll. De syftade också till att fungera som igångsättare eller inspiration till informanten att fundera kring och beskriva specifika behov, förslag och önskemål.
Dessa kunskapsteman/-områden var 13:
Våld mot kvinnor och deras barn Teoretiska perspektiv
Rättigheter och regler Organisation
Bemötandefrågor
Förebyggande arbete och information
Svaren på frågeformulären från båda målgrupperna visar på önskemål och behov av kompetensutveckling inom samtliga givna
temaområden. I svaren från jourverksamheterna graderades dock behov av kunskap inom området våld mot kvinnor och barn samt
teoretiska perspektiv något lägre än de övriga områdena. I svaren från socialtjänsten graderades behov av kompetensutveckling inom
teoretiska perspektiv samt organisation något lägre än övriga teman. Men till övervägande del visar svaren i frågeformulären från båda målgrupperna att de flesta informanterna är intresserade av, och anser att det finns ett stort behov av, kompetensutveckling inom samtliga sex temaområden.
Förutom dessa teman har många dessutom angett egna förslag på andra kunskapsområden och/eller tydliggjort vad det är inom ett specifikt område som är särskilt viktigt för olika målgrupper, eller vad man anser att den egna målgruppen är i särskilt stort behov av.
13
Här följer önskemål om kunskap som informanter från
socialtjän socialtjän socialtjän
socialtjänsssstentententen i huvudsak har preciserat i frågeformulären:
Övergripande kunskap om våld mot kvinnor i närstående relationer, inklusive kunskap om reaktioner, om relations- och familjedynamiken, om signaler som kvinnor sänder ut och generellt om våldsproblematiken.
Bemötande av kvinnor och barn och hur man bör agera i ett akut skede liksom i kontakten efter ett uppbrott från relationen.
Specifik kunskap om olika perspektiv som tex. barn-perspektiv, genusvetenskap, ’hedersrelaterat våld’, kvinnor som missbrukar och utsätts för våld.
Lagstiftning och då främst aktuella lagändringar och lagstiftning som är relevant ur samtliga inblandades perspektiv (kvinnor, barn och män).
Samverkan – erfarenhets- och kunskapsutbyte; samarbete mellan kommuner som ett resultat; samverkanskunskap och ”goda exempel”; mentorskap.
Övrigt: mansperspektiv, riskbedömningar, metoder för stöd och behandling av kvinnor, barn och män. Tydliggörande av socialtjänstens och de ideella jourernas olika roller.
Här följer önskemål om kunskap som informanter från
k k k
kvinnovinnovinno----, tjejvinno , tjej, tjej, tjej---- och brottsoffer och brottsoffer och brottsoffer och brottsofferjourernajourernajourernajourerna i huvudsak har preciserat i frågeformulären:
Juridik och samverkanskunskap, alltså kunskap om lagstiftning och information om lagändringar såväl som kunskap om de regler och lagar som styr olika samhälleliga aktörers arbete. Även kunskap om vilka skyldigheter olika myndighetsinsatser har.
Barnperspektiv.
Bemötandefrågor, samtalsmetodik och om att hantera människor i kris.
Uppdatering och information om aktuell forskning och utredningar.
Genusvetenskap och kunskap om social konstruktion samt kunskapshöjning om normer och maktanalyser vad gäller kön, klass, nationell bakgrund och etnicitet men även missbruk, psykiska och fysiska funktionshinder och sexuell identitet.
Diskussioner kring ’kritik av hedersbegreppet’.
Administration; marknadsföring samt hur och var man söker pengar till organisationen.
Övrigt: ledarskap och professionalisering, hur man presen-terar sin verksamhet och kunskap utåt, barns språk, villkor och specifika förutsättningar samt lagstiftning och sekretess.
***
***
***
***
Efter denna övergripande redovisning av resultat från frågeformu-lären följer nedan fördjupande diskussioner om olika kunskaps-områden. Till stor del baseras innehållet på de diskussioner om förslag, önskemål och behov av kompetensutveckling som framkom under intervjuerna/samtalen med representanter. Även information från workshop, frågeformulär och informella möten med mål-grupperna ingår dock till viss del i följande resultatredovisning.
Samverkan, juridiska perspektiv och lagstiftning
Vid workshop, i frågeformulär och i intervjuer/samtal är ett återkommande önskemål från båda målgrupperna att få tillgång till kunskap om olika aktörers arbets- och ansvarsområden, med betoning på hur arbetet är organiserat nationellt, regionalt och lokalt. En poäng som lyfts fram vid ett flertal tillfällen är att en fungerande samverkan är beroende av kunskap om de olika aktörernas arbete, särskilt vad gäller förutsättningar och hinder.
Förstudien visar att kvinno- och tjejjourerna har ett särskilt stort intresse för och behov av juridisk kunskap. I samtal med aktiva i
jourer tas följande behov upp: kunskap på en konkret och specifik nivå, som till exempel vad som gäller enligt aktuell lagstiftning kring besöksförbud, skyddad identitet, avhysning från lägenhet, vårdnad, umgänge, målsägandebiträde och familjerättslig juridik. Här beskrivs även ett behov av kunskap om socialtjänstlagen. I fråge-formulären efterfrågas av representanter från kvinnojourer särskilt kunskap om socialtjänsten och polisväsendet, om vilka regler och lagar som styr deras arbete och vilka skyldigheter olika myndighets-instanser har.
Specifik kunskap om vilka regler och lagar som gäller för olika aktörer efterfrågas av samtliga informanter och intervjupersoner, liksom information om aktuell lagstiftning och lagändringar. I fråge-formulär besvarade av representanter från socialtjänsten fokuseras särskilt på ny lagstiftning och på lagstiftning för alla parter som är inblandade (här i betydelsen: kvinnor som utsätts för våld, barn som bevittnat/upplevt och utsatts för våld samt våldsutövande män).
Aktiva inom jourerna önskar mer kunskap om vilka skyldigheter exempelvis socialtjänsten, kommunala kvinnofridsverksamheter och polisen har i en situation där det förekommer våld i närstående relationer. Enligt intervjupersoner från jourverksamheter informerar inte alltid dessa aktörer de våldsutsatta kvinnorna om deras och andra aktörers skyldigheter.
Enligt utsagor informerar personal inom myndigheter inte heller alltid om jourverksamheterna i kommunen eller i närliggande kommuner. Det ses av intervjupersonerna som oerhört viktigt att kvinnorna får korrekt information hos och om alla aktörer de kan komma att möta och har möjlighet att vända sig till.
Samverkanskunskap och kunskap om juridik och lagstiftning efter-frågas alltså av flera anledningar:
För att få en tydligare bild av alla inblandade aktörers arbetsområden, vad de kan och bör göra.
För att underlätta dialog och samverkan med andra aktörer.
För egen del, inte minst för att veta vad man kan kräva av andra aktörer inom området.
För att kunna förmedla kunskap vidare till de som söker sig till organisationen/verksamheten för stöd och hjälp.
’Före, mitt i och efter’ – grundläggande kunskap om våld mot
kvinnor i närstående relationer
Kontakten med våldsutsatta kvinnor och barn både inom kommunal och ideell verksamhet innefattar tiden före, mitt i och efter våld-samma och hotfulla händelser, och/eller ett eventuellt uppbrott från en våldsam och hotfull partner. Av den anledningen ges det under förstudien förslag på att en utbildningssatsning bör hantera samtliga av dessa tre faser.
Under förstudien framkommer det att båda målgrupperna betraktar känslan av skuld och skam som dessa kvinnor ofta bär på som en grundläggande och viktig kunskap för en förståelse för våldsutsatta kvinnor och deras situation. Ur frågeformuläret som skickades till socialtjänsten i länet framgår av svaren att personal inom social-tjänsten framförallt efterfrågar, och anser att det finns ett stort behov av, övergripande kunskap om våld i närstående relationer. Detta inklusive kunskap rörande mekanismer efter våldshändelse eller uppbrott.
I ett frågeformulär från en jourverksamhet står det att de anser att socialtjänsten behöver ”större kunskap om [..] de som vacklar i sina beslut att lämna mannen tex”. Här anser samma informanter att socialtjänsten också behöver mer kunskap om hur allvarlig psykisk
misshandel är för den utsatta personen.
Det beskrivs i några av samtalen med personal inom kommunala kvinnofridsverksamheter att det är viktigt med kunskap om att kvinnor som är utsatta för våld ofta genomgår en lång process, antingen för att kunna lämna den som utsätter henne för våld och hot om våld eller för att kunna gå vidare i eller utanför relationen.
Några aspekter av detta belyses i dessa kommentarer från två olika informanter:
Det är väldigt viktigt att veta att det är långa processer. Att det inte är ”kris, sen fem samtal, sen är vi färdiga”. För bara att bryta en sådan relation kan ibland ta flera år.
Det finns fortfarande en dragning till mannen och en önskan om att ha kontakt med honom, vilket har slutat med att de har kontakt med mannen i smyg. För de har inte velat såra sin behandlare.
I flera samtal påpekas att personal inom socialtjänsten ofta har svårt att hantera när kvinnor som de träffar i sin yrkesutövning inte lämnar mannen som utsätter dem för våld. Denna problematik åter-kommer i intervjuer/samtal med personal inom socialtjänst såväl som i kommentarer exempelvis på utbildningstillfällen eller infor-mella möten.
En intervjuperson från en kommunal kvinnofridsverksamhet tar upp den här problematiken och diskuterar i följande citat hur de i sin verksamhet försöker hantera det:
Jag tror att det är mänskligt att man känner så, att ’jag plockar hem henne till mig’ eller vad som helst. Men det måste man ta hand om själv. Det kan man inte belasta henne med [..]. Men det är ju inte heller så att vi inte kommenterar det. [..]. Vi konfronterar rätt kraftigt män-niskor som utsätter sig för fara. För det är ju vår uppgift att göra det. Men från att göra det till att ta ifrån henne… Det är en svår balansgång.
Vid ett par samtal med personal från socialtjänsten talas det också om svårigheten att hantera de kvinnor som aktivt väljer att stanna hos den som utsatt/utsätter henne för olika former av våld. Så här säger en av intervjupersonerna:
Det är svårt att hantera. Och det är ofta svårt att hantera för de som jobbar med kvinnor också, därför att man ser så många kvinnor som far så fruktansvärt illa. Och så lämnar de inte. Och då, i det läget säga ’jag ska hjälpa dig att vara kvar’. Det är svårt [..]. Där kvinnor förnekar eller förminskar och inte vill se problematiken och inte vill prata om vad som hänt, utan vill bara att han ska bli snäll och så. Så det är svårt att jobba med kvinnan och samtidigt jobba med att hon ska vara kvar.
I samtal med personal inom kommunala kvinnofridsverksamheter beskrivs med andra ord att de som arbetar inom verksamheten såväl som de som arbetar i övriga delar av Individ och familjeomsorgen inom socialtjänsten upplevs ha svårt att bemöta kvinnor som inte lämnar den situation som de ser är skadlig för henne. Även vid ett samtal med en jourverksam togs denna problematik upp vad gällde hennes medarbetare inom jouren. Intervjupersonen menade att hon även inom jourverksam-heten har fått höra kommentarer som ”varför går hon inte?” om enskilda hjälpsökande kvinnor.
Holmberg & Bender (1998) visar som kontrast till denna kommen-tar, i sin rapport Våld mot kvinnor – män i kris14
, att kvinnojourer ofta har en medvetenhet om att det kan ta tid för en kvinna som är utsatt för våld av en närstående partner att ta ett definitivt beslut. Inom dessa jourer menar de aktiva att det av den anledningen är väldigt viktigt att visa att kvinnan alltid är välkommen tillbaka, oavsett hur många gånger hon väljer att återvända till mannen (Holmberg & Bender, 1998 s. 74).
Samtliga intervjupersoner från förstudien anser att kommentarer som ”varför går hon inte?” visar på en avsaknad av grundläggande kunskap om våldsutsatta kvinnor. Samtidigt påpekar några, som citaten ovan visar, att det en medmänsklig reaktion att ifrågasätta en sådan situation, men att det samtidigt är viktigt att som professio-nell lära sig hantera situationen utifrån den enskilda våldsutsatta kvinnans perspektiv.
En annan, konkret dimension av detta (’före, mitt i och efter’) kom fram i samtal med några aktiva i jourverksamheter. Represen-tanterna menar att det inom verksamheten behövs konkret och grundläggande kunskap för att på ett tydligt sätt kunna informera och stötta hjälpsökande kvinnor i frågor som: ’vad händer då?’ och ’vad händer sen?’. När de till exempel får frågan ’vad händer om jag gör en polisanmälning?’ beskrivs det som oerhört viktigt att alla aktiva i verksamheten kan ge ett korrekt svar kring hur det går till och vad det leder till.
Vid flera samtal, med representanter från jourer såväl som social-tjänsten, framgår det att det dessutom finns ett stort behov av kunskap kring våld överlag. Här menar intervjupersonerna både baskunskap kring våld som begrepp, kunskap om olika former av våld och hot samt kunskap om olika konsekvenser som våld kan få utifrån ett brottsofferperspektiv15.
14
En kartläggning av bland annat kvinnojoursverksamheter, utförd på uppdrag av Socialstyrelsen.
15
I frågeformulären som inkommit från personal inom socialtjänsten och i samtal med representanter från några av de kommunala kvinnofridsverksamheterna efterfrågas dessutom ett ”mansperspektiv” på frågan. Detta gäller både metoder för stöd och behandling av individuella män, kunskap om ”mäns roll i förändringen” och även mer teoretisk kunskap, och tillgång till aktuell forskning, om vålds-utövande män.
Hjälp- och stödsökande kontra hänvisning till verksamheter
Under ett par samtal med representanter från olika kommunala verksamheter uppkom diskussioner kring skillnader i arbetet med individer som själva har sökt upp verksamheten mot de som av olika anledningar har hänvisats dit. En grundläggande skillnad som tas upp är hur våldsutsatta kvinnor (men även barn och män) bemöter frågan om våld i relationen.
Om de har kommit till verksamheten på grund av att de har blivit hänvisade dit, till exempel i samband med en polisanmälan, menar en intervjuperson att det är vanligt att den våldsutsatta kvinnan beskriver sin situation i ord som ”allting är bra nu”. Det är också vanligt att barnet inte säger någonting alls och att mannen förnekar att han har utsatt sin partner och/eller sitt barn för våld och hot. Så här säger intervjupersonen:
Jag märker också när det kommer anmälningar, de famil-jerna – även kvinnorna där – de är ofta inte motiverade. De har ringt polisen själv, men sen backar de och ofta sä-ger de att ’nej, men det var inte så farligt’ och ’nu har han lovat att inte göra det här igen’. Och de lägger mycket skuld på sig själva. Det är rätt stor skillnad på de som är anmälda och de som kommer frivilligt. Det är svårt att fånga upp barn där och hjälpa de barnen.
Denna del av det kommunala kvinnofridsarbetet, påpekar intervju-personerna, skiljer sig markant från arbetet då en eller flera parter själva har sökt upp verksamheten för att få stöd och hjälp. Här menar intervjupersonerna att förutsättningarna liksom kunskaps-behoven ser olika ut. För att ge bättre stöd och hjälp i de samman-hangen då parterna inte själva sökt upp verksamheten efterfrågas kunskap om förnekelseprocesser och krisreaktioner. Kunskap kring motivationsarbete, samtal och praktisk hjälp ses däremot som mer aktuella i arbete med de personer som söker upp verksamheten på egen hand. En av intervjupersonerna önskar uttryckligen mer kun-skap om just hur man kan hjälpa kvinnan att ”hitta tillbaka till självförtroendet och självkänslan”.
Synliggörande av olika synsätt och förklaringsmodeller
I flera intervjuer/samtal diskuteras vikten av att i en utbildnings-satsning synliggöra, informera om och diskutera kring olika synsätt och förklaringsmodeller som existerar jämsides inom och mellan olika organisationer och verksamheter. Nedan förs ett kort resone-mang kring några exempel på ’olika synsätt och förklarings-modeller’ som intervjupersonerna menar att en utbildningssatsning borde diskutera och lyfta fram.
I grunden handlar det oftast om hur våld mot kvinnor i närstående relationer definieras, om det definieras som ett individuellt problem eller som ett samhällsproblem. Om det definieras som ett individ-uellt problem står en individualistisk förklaringsmodell om ’avvikel-ser’ från normen i centrum för problemets förklaring. Om det defi-nieras som ett samhällsproblem står istället synen på våldet som en samhällelig företeelse och maktstrukturer i centrum (Sandén, 2005).
Ur en individualistisk förklaringsmodell, som har varit vanlig historiskt sett, ses både den som utövar våld och den som utsätts för våld som avvikande. Här kan utlösande faktorer hänvisas till missbruk eller till annan ’social utsatthet’. Alternativa förklarings-modeller har vuxit fram och dessa utgår ifrån rådande makt- strukturer i samhället. Det kan då handla om könsmaktsstrukturer i kombination med andra maktstrukturer (Wendt Höjer, 2002).
Sandén (2005) påpekar dock i rapporten Mäns våld mot kvinnor att det inte handlar om hur var och en definierar eller uppfattar våldet - mäns våld mot kvinnor är ett brott enligt brottsbalken. Vålds-handlingen är kriminaliserad oavsett förklaringsmodell.
I intervjuerna/samtalen med representanter för målgrupperna påtalas alltså vikten av att diskutera kring olika förklaringsmodeller som finns inom området våld mot kvinnor i nära relationer. Det beskrivs som viktigt för att olika verksamheter skall synliggöra för varandra var eventuella olikheter finns. Följande citat belyser vikten
av att samtliga synsätt finns med i en långsiktig utbildningssatsning:
[F]ör att se var man hittar möjligheterna och var man hittar svårigheterna. Och sen kanske man inte kommer till en samsyn, och det behöver man kanske inte göra heller. Men det är viktigt att man har klart för sig hur kommer den fram till det och hur kommer den fram till det? För det är lätt att man bara letar efter det som stämmer med sitt eget [synsätt]. Ska man ha en [långsik-tig] utbildning så kan man inte välja att gå på den ena men inte på den andra, som när man går på lösa [utbild-ningsinsatser].
Personal inom kommunal kvinnofridsverksamhet såväl som aktiva i olika jourverksamheter måste förhålla sig till de olika synsätten och förklaringsmodellerna som existerar inom området. Synliggörande av och kunskap om olika synsätt och förklaringsmodeller inom området kan betraktas som viktiga dels för att underlätta dialog inom och mellan olika verksamheter och dels för att kunna urskilja när och varför eventuella meningsskiljaktigheter uppstår. I ett sam-tal påpekas dock vikten av att förklara att de olika perspektiven inte nödvändigtvis utesluter varandra i praktiken:
Men det är också det att de inte utesluter varandra. För jag tror att där uppstår ett problem, att om man ’kramar om’ just det här perspektivet så är alla andra fel eller omöjliga. Det är inte det det handlar om. Utan lite från det och lite från det. Och det kan variera från fall till fall, faktiskt.
Ett exempel på olika synsätt, som togs upp i diskussioner med några kommunala kvinnofridsverksamheter, är frågan kring om man bör eller inte bör samarbeta inom de olika områdena – arbetet med våldsutsatta kvinnor, barn och våldsutövande män – och i så fall på vilket sätt. I sådana diskussioner finns olika synsätt16.
16
I samtalen med målgrupperna i förstudien har svenska forskare som Margareta Hydén, Maria Eriks-son och Carin Holmberg nämnts som exempel på representanter för olika synsätt i förhållande till frågan om samarbete kontra icke-samarbete.
Grundläggande genusvetenskap
Förstudien visar att flera representanter från jourverksamheter anser att det är viktigt att i en utbildningssatsning inkludera grundlägg-ande genusvetenskaplig kunskap såväl som fördjupgrundlägg-ande diskussio-ner kring genusrelatiodiskussio-ner och andra sociala relatiodiskussio-ner. Att införa maktanalyser ur olika perspektiv ses som önskvärt. Vid några sam-tal framgår det att jourrepresentanter menar att kunskap om genus- och andra maktrelationer är låg inom socialtjänsten överlag.
Detta tas även upp av ett par intervjupersoner från den kommunala kvinnofridsverksamheten. Samtidigt som en enskild kvinnofrids-samordnare till exempel kan ha en genusvetenskaplig och struktur-inriktad förståelse för frågan om våld mot kvinnor kan detta, enligt en intervjuperson, ifrågasättas av medarbetare inom socialtjänsten som kan betrakta frågan enbart ur ett individbaserat perspektiv.
Det påpekas också av en intervjuperson att det kan förekomma kommentarer som att ”det är väl ingenting som hör hemma här, det är sånt som feminister håller på med” (citat). Intervjupersonen menar att en sådan inställning till en genusvetenskaplig grund i frågan kan fungera särskiljande och skapa en klyfta mellan kvinno-fridsverksamheten och övrig socialtjänst.
Samtidigt som flera intervjupersoner ser det som viktigt med grund-läggande kunskap om genus och genusrelationer påtalar en intervju-person från en kommunal kvinnofridsverksamhet hur viktigt det är att även tänka kring andra aspekter än enbart kön ur människors liv och identiteter, som exempelvis klass, sexualitet, etnicitet och natio-nell bakgrund. Hon säger:
Det känns som att grunden ändå skulle vara någonting med genusintroduktion till kön, genus, sexualitet, etnici-tet [..] Det går ju in i vartannat. Det är svårt att särskilja etnicitet från klass och kön totalt, och samma med kön. Det är svårt att särskilja det från någonting annat [..]. Därför är det liksom ”jag vill veta om just det här”, men då kommer det och det också in här…
Det är viktigt, menar intervjupersonen, att inte fastna i att föra ut
kunskap om till exempel ”olika kulturer” med betoning på ’olikheter’, utan att diskutera svårigheterna med att särskilja en kategori från en annan. Här förespråkas att istället diskutera varför det inte går att förenklat kategorisera människor i dikotomier som svensk/invandrare eller hetero-sexuell/homosexuell eller arbetarlass/ medelklass eller funktionshindrad/icke-funktionshindrad osv.
En annan intervjuperson menar också att det är svårt att dra linjen vid våldsutsatta kvinnor eftersom även män drabbas av våld och hot i närstående relationer, särskilt vid våld i nära relationer mellan män.
Dessa reflektioner hör samman med jourverksammas kommentarer i frågeformulär och i samtal om vikten av kunskap kring makt-analyser i förhållande till kön/genus, etnicitet, nationell bakgrund, klass, sexuell identitet, ålder och funktionshinder.
Eftersatta grupper – kunskap om ’särskilt utsatta grupper’
Flera av intervjupersonerna nämner vikten av att få mer kunskap om våldsutsatta kvinnor med funktionshinder, kvinnor som missbrukar och äldre kvinnor. Några nämner också att de vill ha kunskap våldsutsatta lesbiska kvinnors specifika erfarenheter. Denna efterfrågan återkommer från båda målgrupperna i svaren på frågeformulären och under diskussionerna under workshopen.
I två inskickade formulär från olika jourverksamheter beskrivs särskilt att de anser att socialtjänsten behöver mer kunskap om bemötande av olika våldsutsatta grupper. I ett av formulären ges följande exempel: ”homosexuella; unga tjejer; personer med icke-svenskt etniskt ursprung”. I några besvarade formulär från jourer framgår också att det inom den egna verksamheten behövs mer kunskap om missbrukande kvinnor, kvinnor med psykisk ohälsa och kvinnor med olika funktionshinder (inte minst för att öka
tillgängligheten). Även vid några intervjuer/samtal med olika kommunala kvinnofridsverksamheter uppkommer önskemål om kompetensutveckling vad gäller olika förbisedda grupper. Här följer två citat angående detta önskemål, från två olika intervjupersoner:
Jag tror det är viktigt också, som det pratas så mycket om, att man lyfter fram de här bitarna också med kvinnor med funktionshinder, missbrukande kvinnor är också en grupp, lesbiska kvinnor. Ja, det är många grupper som man inte tänker på. För även om…-, en grupp som är väldigt utsatta – kvinnor med invandrar-bakgrund – så är de ändå… med ofta när man pratar kring det här, även om man kanske inte uttalar det. Men de är med i tankeverksamheten. Men ofta har man inte med kvinnor med funktionshinder, äldre kvinnor som har levt i destruktiva förhållanden år ut och år in och alltså, hur möter man dem?
Sen skulle jag också vilja veta någon som kan det här med missbrukande kvinnor, psykiskt sjuka kvinnor, med funktionshinder, hur hjälper vi dem? För det gör vi ju inte överhuvudtaget nu. Kan man hjälpa dem på något sätt som är bättre än det vi gör idag? Det kan man ju såklart.
Nedan följer vidare ett citat från en diskussion med en representant från en kommunal kvinnofridsverksamhet om kvinnor som nyligen har migrerat till Sverige, i relation till att vara utsatt för våld och i behov av stöd och hjälp från samhället:
Vi har kvinnor här som är…-, själva misshandeln är misshandel, det spelar ingen roll. Och själva såren är samma sak, så när man förhåller sig till kvinnan är det vilket som helst, det är samma problematik. Däremot utsattheten kan vara mycket större hos en kvinna som inte kommer från Sverige. För att hon är kanske ensam här, dels för att hon kanske inte pratar bra svenska och inte kan fråga, inte har familj.
