Skriftlig reflektion inom självständigt, konstnärligt arbete
CG1009 Examensarbete, kandidat, klassisk musik, 15 hp
2018
Konstnärlig kandidatexamen
Institutionen för klassisk musik
Skräckromantiken genom
Franz Liszts Ballad i b-moll
Lucas Ljung
Handledare: Incca RasmussonExaminator: Peter Berlind Carlson
Inspelning av det självständiga, konstnärliga arbetet finns dokumenterat i det tryckta exemplaret av denna text på KMH:s bibliotek.
Sammanfattning
I den här examensuppsatsen undersöks Franz Liszt och hans Ballad nr 2 i b moll. Genom detta ämnar jag ta reda på vad skräckromantiken egentligen var, vad som skapade den och om detta stycke är ett uttryck för tiden. Syftet är att undersöka stycket och försöka anknyta det till nutiden. Först gick jag noga igenom noterna och analyserade hur det musikaliska, dramaturgiska uttrycket hängde samman med orden, poemet. Efter att ha övat in själva melodin började ett sökande efter poemets berättelse i musiken, och en ny lång
inövningsperiod där jag uttryckte historien i musiken, den som eventuellt fanns där men framför allt den egna tolkningen. Jag kom fram till att stycket var ett klart uttryck för det som kallas för skräckromantiken som många av verken Liszt och hans generationskollegor skapade.
Nyckelord: Liszt, Ballade nr 2 i b-moll, klassisk musik, virtuospiano, romantik, skräckromantik, Burger, Lenore.
Innehållsförteckning
1 Inledning och bakgrund ... 1
1. Bakgrund ... 1
1.1. Franz Liszt ... 1
1.2. Romantik och skräckromantik ... 2
1.3. Lenore av Gottfried August Bürger ... 4
2. Syfte ... 4
2. Metod ... 4
3. Resultat ... 5
3.1. Instudering ... 5
3.2. Frans Liszt och romantiken ... 5
3.3. Ballade nr 2 i b moll av Franz Liszt ... 6
4. Slutsats och slutreflektion ... 17
4.1. Konserten ... 17
4.2. Slutsats ... 18
1 Inledning och bakgrund
Jag ska med hjälp av Franz Liszt Ballad nr 2 i b-moll ta reda på vad skräckromantiken egentligen var, vad som skapade den och om stycket är ett uttryck för den tiden. Jag hörde detta stycke för första gången på Liszt-akademien i Budapest och blev ”såld” direkt. Det var som en ej sedd och mystisk värld visade sig och jag bara behövde ta reda på mer om den. Jag bestämde på en gång att ha med detta stycke på min kandidatkonsert. Jag
forskade lite kring det och upptäckte att det var baserat på poemet Lenore av Gottfried August Bürger (1773-1840). Jag kände jag att jag ville dyka djupare i mystiken så på grund av det har jag valt att göra detta till mitt examensarbete.
1. Bakgrund
För att få en djupare förståelse för forskningen om musikstycket, beskriver jag här något om Liszt liv. Han var en typisk romantiker och jag sätter in honom i den tidens trender och smak.
1.1. Franz Liszt
Franz Liszt föddes i Ungern 22 oktober 1811. Hans far var musiker som satte Franz i pianoskola redan i unga år. På den här tiden var det oerhört populärt med ”små genier” och vissa föräldrar pressade sina barn så de tidigt blev ovanligt skickliga. Redan som tolvåring turnerade Liszt runt i Europa, precis som W. A. Mozart. Liszts lärare i piano var Carl Czerny, som lärare i komposition hade han Antonio Salieri. Liszt fick tidigt tungt ansvar på grund av att han var den enda inkomstkällan i familjen, så det gällde att hans konserter blev lyckade på alla sätt. Oftast gick det bra vilket gjorde att Liszt snabbt blev populär och tidigt hamnade i aristokratiska kretsar där han lärde känna en stor del av den tidens musikaliska elit (Ling, 2009). 1827 dog Franz Liszts pappa vilket tog honom hårt eftersom pappan varit hans ledstjärna, lärare och moraliska stöd. Liszt slutade att turnera och tvingades flytta tillbaka hem till modern. Han måste också sälja sitt piano för att ha råd att leva. Liszt försvann från scenen så länge att en tidning skrev att han var död (Ling, 2009). 1832 träffade Liszt Paganini vid en konsert. Efteråt bestämde han sig för att försöka bli lika virtuos som Paganini. Från den dagen började Liszt öva piano tio timmar om dagen. Hans stora genombrott kom 1834 då han började turnera igen. Han blev till slut mycket populär, och var som en slags popstjärna för den tiden. Populariteten fortsatte också efteråt och idag anses han vara en av romantikens mest glansfulla. Liszts popularitet ökade och han blev centralgestalten under högromantiken. Hans skicklighet visste nära på inga gränser. Han fick så bra betalt att han började skänka bort pengar, gav lektionergratis och hjälpte många yngre musiker och kompositörskollegor (Ling, 2009). Det finns en skröna berättad av en pianoprofessor på KMH om hur en fattig Edward Grieg som precis skrivit sin stora pianokonsert i a-moll en dag besöker Liszt för att visa upp partituren och få Liszts godkännande. Liszt rycker noterna ur händerna på Grieg och säger "vad är det här”? Därefter spelar han igenom hela konserten prima avista, både pianostämman och orkestern samtidigt, varefter han säger "det var väl fint". Franz Liszt egna kompositioner är en blandning av idealistiska lidelser som han framhäver med stora klanger. Liszts insats som kompositör och pianist anses vara det bästa som åstadkoms i virtuosväg under romantiken. Ända till idag har hans profil bildmässigt varit urtypen för konstnären (Ling, 2009).
Franz Liszt, (Biow, 1843)
1.2. Romantik och skräckromantik
Ballade no 2 i b mollbygger på det gotiska skräckpoemet Lenore, skriven av Gottfried
August Bürger (1773-1840). Dikten tillhör genren skräckromantik som var mycket
populär kring slutet på 1700-talet fram till början på 1900-talet. (Skräcklitteratur, u.å)
Gotiken hade varit medeltidens stora kultur. Med renässansens intåg så motades gotiken bort. Man fick för sig att det hade varit en förlorad epok, som stod för mörker och barbari. Men vid slutet av 1700-talet fick gotiken en nytändning. Inom litteraturen var det den franske historikern Jean-Babtiste de La Curne de Sainte-Palaye som manade till en omvärdering av ett antal avhandlingar om riddarväsendet. Därefter skrev Horace Walpole boken The Castle of Otranto, som anses vara den första skräckromantiska romanen. Det som är typiskt för genren är att författaren försöker väcka så många starka känslor som möjligt, oftast med en ung oskyldig flicka som möter någon slags demonisk man. Så är även handlingen i dikten Lenore. Ett ord som används mycket för att beskriva tidsandan är ”det sublima”. (Skräcklitteratur u.å) Enligt svenska akademiens ordbok betyder ordet sublim: (l. allmänt psykisk) upplevelse: som (gm subjektets inlevelse i det som skapar upplevelsen) överväldigar ens sinnen o. fantasi samt åstadkommer en känsla av stor stegring, lyftning gm att man känner sig höjd över den triviala o. sinnliga världen, som väcker känslor l. ger intryck av översinnlighet, som är av gripande (estetisk) storhet; överväldigande l. storslaget skön; storslaget l. majestätiskt upplyftande, högstämd. Sublim stil (tanke). En i all sin enkelhet sublim dikt. En sublim tolkning av titelrollen i pjäsen. Ett skådespel av sublim art. Sublimt högtidlig ton. (Sublim, 1997) Det är alltså detta som präglar romantiken och är den stora skillnaden mot tidigare musik- och konstarter. Man vill väcka känslor och impulser till liv. Det man sökte innan var bara njutbara och vackra konstuttryck. Nu framhäver man det fula och groteska och tar i ”med buller och bång”, ingen återhållsamhet. Om man vill undersöka en tidsanda är det fruktbart att studera konstformen opera. Operan säger väldigt mycket om sin tid. Operan kräver stora resurser, kapital, människor, musiker, dansare, skådespelare etc. Den behöver mäktiga sponsorer, eftersom den är så dyr att producera. Många är involverade från olika områden i samhället. Det är detta som bidrar till att operan är så färgad av sin tid. Operahistorikern Donald Jay Grout påstod en gång: ”Operan är det synliga och hörbara uttrycket för makten, rikedomen och smaken hos det samhälle som betalar den.” (Carleson, 2013) Efter franska revolutionen är tidsandan mer nationalistisk än tidigare, så även operan. Operan är fylld med handlingar som bygger på myter och liknande om det egna landet. Så också poemet Lenore. Genom industrialiseringen ökade befolkningen i städerna och då blev det också en större efterfrågan på kultur. Tidigare var konstnärer ofta beroende av en beställare, tex ett kungligt hov. I och med den nya tiden skapades den fria konstnären, som inte var anställd hos en arbetsgivare som beställde verk. Nu kunde kulturarbetarna skapa konst de själva tyckte var intressant istället. Ofta var man då intresserad av myter och naturkrafter. Richard Wagner hämtar sin inspiration från
forngermanska myter och skriver bland annat Ringen. Man söker starka känslor, ofta utomjordiska upplevelser. Skräck är en av de starkaste känslorna. (Carleson, 2013)
1.3. Lenore av Gottfried August Bürger
Lenore skrevs 1773 och publicerades året efter. På engelska heter formen på ett sådant verk också ballad, precis som Liszts pianostycke. Musiken ska gestalta texten. Jag har lagt stor energi på att se hur musiken beskriver textens andemening. På några få ställen har jag inte lyckats se hur väl musik och text hänger ihop. Texten i poemet Lenore handlar om en flicka vars älskade William dödas under ett krig. Genom att i sin sorg förkasta Gud, ådrar sig Lenore en förbannelse. Samma natt hon får dödsbudet, får hon besök av William som ber henne rida bort med honom. De färdas över land och hav på så kort tid och anländer före gryningen nästa dag till en kyrkogård. Lenore inser då att William verkligen är död och att han vill förena sig med honom i hans kista, som nu blivit deras brudsäng. (Bürger, 1744/1844) Det intressanta är att Liszt även skrivit en melodram som heter Lenore så han måste ha varit mycket förtjust i historien. Han skriver Lenore fyra år efter Balladen och musiken påminner ganska mycket om varandra, speciellt kastandet mellan en vimlande kraft av tjocka passager till nätta skärande harmonier, ibland med svaga dova bastoner.
2. Syfte
Syftet med arbetet är att undersöka Franz Liszt och hans tid genom hans pianostycke Ballad
nr 2 i b moll. Fokus ligger på Balladen, Liszt och skräckromantiken. Jag ska ta reda på vad
skräckromantiken egentligen var, vad som skapade den och om detta stycke är ett uttryck för tiden. Huvudfrågorna är vem var Franz Liszt? Vad är skräckromantik? Hur
sammansvetsade är tiden och Liszt?
2. Metod
Jag har studerat in Franz Liszt Ballad i b moll under ett halvt års tid, jag har läst om poemet Lenore, som stycket bygger på och undersökt romantiken och skräckromantiken. Stycket var svårt eftersom det innehåller så många toner, nästan som en etyd på en del ställen. Jag försökte få fram en klarhet under övningarna. Stycket har många olika delar. Jag jobbade mycket med att övergångarna skulle bli förståeliga.Stycket innehåller plötsliga bombastiska moment. Ena handen spelar hårt. Den andra enkelt. Ofta är melodin stolt. Man är i fokus på melodin även under enkla delar. Jag började spela under andra årets sommar. De första notsidorna spelade jag på en musikkurs i Järna, och där fick jag första ingången till hur musiken fungerade. Läraren var till stor hjälp, jag började förstå stycket och fick råd om hur jag skulle öva. Ett tips var att trots styckets dramatik, upp och ner, ändå försöka hålla en jämn puls. Det blev ett återkommande tema under hela hösten. Att alla toner skulle få en jämnhet. Så att all ökning och nedgång skedde jämnt. Hur skapa styrka utan att trycka hårt med fingrarna. Jag kom på att kroppens hållning var det rätta sättet att få musikstycket att låta bättre. Man behöver få klangen att komma från ryggen, inte bara från fingrar och armar. Om man låter energin strömma från ryggen då behöver man inte jobba så mycket med fingrarna vilket gör att man kan slappna av bra. Speciellt fick jag lägga ner mycket tid på att jobba med övergångarna i stycket.
3. Resultat
Här redogör jag för instuderingen av själva stycket och en detaljerad beskrivning av musiken. Jag går igenom delarna i stycket. Sedan redogör jag för om stycket och Liszt är typiska för sin tid. Formen av stycket är inte typiskt, det har en mycket egen form, som många andra tonsättare började tillämpa, bort från fasta mallar. Det är första utgåvan från 1854 av stycket från förlaget som först hette Kistner och låg i Leipzig. Det är också ur den första upplagan som jag spelar och har kopierat mina notexempel. (Liszt, 1854)3.1. Instudering
Det tog ganska lång tid med detta stycke för mig. Jag bestämde mig för att spela det ett år innan konserten, men lyckades inte riktigt komma in i musiken oavsett hur bra musiken var. Själva instuderingen var svår på så sätt att man inte bara kan spela brutalt, fff, (”dunka” på). Det finns hela tiden en elegans och ståtlighet, som det gäller att framhäva. Inget överflöd, inte så mycket fritt rubato utan allt är oerhört tydligt inskrivet. Inte så mycket lämnas över till musikern att tolka på egen hand, utöver det som står.3.2. Frans Liszt och romantiken
gällande Liszt så är han en person som blivit urtypen för begreppet ”konstnären”. Man kan ställa sig frågan om det var han som påverkade sin tid eller tidsandan som genomsyrade honom. Det är dock helt klart att han verkligen var en person av sin tid. Att som Liszt utgå från ett skräcktema anses idag vara typiskt för romantiken. Det försöker fånga publikens känslor och har skräcken som huvudtema. Musikstycket i sig är också oerhört romantiskt då det har vackra melodier och stormiga känslor. Sublimiteten är i fokus.
3.3. Ballade nr 2 i b moll av Franz Liszt
Ballad nr 2 skrevs 1853 och är ett musikaliskt poem i b-moll. Den bygger i huvudsak på meningen "De döda rider snabbt! Är du rädd?" från dikten Lenore. Stycket börjar med mörka snabba 16-dels-trioler, en stor och tung melodi i högerhanden läggs på vilket skapar en spännande kontrast sinsemellan. Här gäller det som musiker att ”sätta tonen” på vad stycket kommer innehålla: att så mycket som möjligt ska kännas att det ligger under den ända relativt lugna ytan. Exempel 1. Detta når en klimax och stannar av. Dova ackord som ska vara så stilla som möjligt påbörjas, detta fortsätter i ett skört och himmelskt tema som påminner om en svag
minnesbild av en dans. Som musiker är det tydligt att det går från mörk skräck av vad William är nu, till drömmen och minnesbilden av honom. Svårigheten är klangen som är av stor vikt här, men även att understryka valsen i musiken – valsen som flyger lätt men sakta stannar av för att falla ner mot de dova tonerna igen. Exempel 2. Därefter kommer allt igen fast ett halvt tonsteg ner istället. Så småningom byts stämningen totalt, från det oerhört finstämda till att verkligen blomma ut. Det blir nästan marsch i början som exemplet nedan. Det är även upptakten till de mer virtuosa passagerna av verket. Det som sker här är något jag inte tycker om så mycket med Liszt och det är hans ständiga avbrott och byta av teman och idéer, det är som han tröttnar mitt i men känner att stycket är för kort så han skriver ett nytt stycke och sätter ihop dem ”hej vilt”.
Exempel 3. En del, som jag uppfattar som relativt ointressant, tar vid. Den är mycket ”Liszt-aktig”, dvs stora virtuosa klanger. Denna fortsätter ett tag för att sakta in och fortsätta i en ursinnig passage med snabba 16-dels-oktaver med en ståtlig melodi som är som en slags variant av ex 1. Jag fick arbeta mycket med den här delen då den innehåller så mycket tekniska svårigheter att bemästra. Det kan nästan kännas ibland som om Liszt ville få med så många olika tekniska svårigheter som möjligt. Dessa delar påminner om en etyd.
Exempel 4. Detta saktar in och övergår i en himmelsk melodi på liknande sätt som i ex 2. Man skulle kunna säga att de första sidorna (se ex 1–2) är som en slags ouvertyr av hur stycket kommer bli. Stycket börjar vid ex 3. Ex 5 är en variant av idéerna han visar i början. Först en rasande ritt, därefter en himmelsk melodi över drömmen om William. Det är viktigt att hitta lugnet i musiken igen här så man inte råkar fortsätta med samma sorts energi som tidigare.
Exempel 5. Efter en del modulationer kommer man tillbaka till första temat igen. Skillnaden är att det är ackord i melodin nu och att det inte är trioler utan raka 16-delar i vänsterhanden. Detta stiger i ett crescendo och blir till slut som exemplet nedan. Jag tycker att det här är höjden av känslomässig storm i stycket. Det ursprungliga temat ligger i höger hand tillsammans med vandrande kromatiska oktaver i vänster hand, alltsammans i stark dynamik.
Exempel 6. Även från detta stiger musiken tills det kommer till en oerhörd klimax som rullar ner till en maximal fff-dynamik i samma sorts marsch som i ex 3. Detta är en utmärkt oktav-etyd om man skulle plocka ut den för sig, och skulle gå att användas till att värma upp fingrarna och även handlederna.
Exempel 7. Efter att musiken har lugnats ner genom en del modulationer och liknande, så hamnar den i samma tema som i ex 5 fast i en annan tonart. Detta bygger Liszt vidare på ganska länge tills ett nytt oväntat tema dyker upp. En gudomlig melodi av total harmoni. Det stämmer inte alls med dikten som beskriver något tragiskt. Det enda det skulle kunna vara är att Liszt tolkade att Lenore var nöjd med att begravas tillsammans med sin älskade William.
Exempel 8. En liten känsla av skräck finns i denna kromatiska skala i högerhanden, som det gudomliga temat övergår i. Det är viktigt att suga tag i detta och låta musiken drivas framåt med denna tydliga brygga mellan styckets olika musikaliska världar. Det är mycket viktigt att följa musikens bågar för att uppnå de rätta effekterna.
Exempel 9. Men så svämmar känslorna över, som det bara gjorde på romantiken och det gudomliga temat blommar i ett ff och snabba 16-delar. Som musiker gäller det att ha så mycket klang man bara kan uppbåda, se till att trycket på tangenterna strömmar ut hela vägen från ryggraden, genom armarna och ut i fingrarna som bara ska vara avslappnade.
Exempel 10. Efter att ha sugit musten ur detta tema kommer det något skräckfyllda, men ända så vackra ”minnesbilden av dansen”- temat igen. Stycket slutar med en rad ackord som slutar i ett dur-ackord vilket är lite förvånande. Detta skulle betyda att Liszt tolkade att denna skräckdikt hade ett lyckligt slut. Det är det också på sitt vis, för Lenore och William får varandra, även om det är i döden.
Exempel 11.
Förhoppningsvis har publiken försvunnit in i sagan och varit med mig på hästryggen tillsammans med Lenore och döden under tiden jag har spelat. När stycken är över vaknar vi alla upp för att undra om vi verkligen har suttit där i konsertsalen under hela tiden.
4. Slutsats och slutreflektion
Det är tydligt att Ballad i b moll av Franz Liszt är ett stycke helt i tiden för romantiken. Det har de starka känslor som man sökte då. Att bygga musik på gamla sagor var precis det som var uppskattat då. Att det var en tysk dikt var också vanligt, då många var nationalistiska efter franska revolutionen. Liszt föddes i Ungern men såg sig själv helst som tysk. Det var därför han använda poemet Lenore.4.1. Konserten
Konserten var det intressanta för mig i examensarbetet. Jag gjorde en mycket ovanlig konsert. Jag sysslar med flera olika konstuttryck som jag ville få med. Den blev en sammanfattning av mitt liv hittills. Konsert inleds med att musikstycket Rhapsody In Blue tonas in i den mörka salen. En spotlight är riktad mot mig som låg och sov på pianot. När orkestern spelar introt, ökar ljuset. Jag vaknar, sträcker på mig, sätter mig framför flygeln och börjar spela som i drömmen när första pianosolot sätter igång. En väckarklocka ljuder högt. Då hoppar jag upp från pianostolen och börjar dansa, som om jag kastas ut i verkligenheten, allting är jätteintensivt. Därefter fortsätter jag spela piano och hälsa publiken välkommen i mikrofonen jag hade på mig. Jag berättar att det de skådar, är mitt undermedvetna. Sedan läser jag en barnsaga av ryske surrealisten Daniil Charms, För det första, för det andra. Jag har förändrat texten så att den matchar till Tolv variationer av Ah vous dirai-je, Maman av Wolfgang Amadeus Mozart. Jag spelar de tolv variationerna på piano. Därefter läser jag upp en egen text om hur man kan tränga så djupt ner i ett ämne så att man tappar bort sig. Jag nämner ett musikstycke som gör att jag känner mig samlad, får balans, är Pavane av Maurice Ravel. Jag spelar stycket. Jag berättar ett minne från barndomen då jag fick huvudrollen i en pjäs. I en scen skulle jag gå ner på knä och sjunga en kärlekssång till en flicka. Vid framställningen var jag mycket nervös och visste inte själv om jag skulle våga. Jag blev överraskad att jag vågade och detta fick stora konsekvenser för mitt fortsatta liv. Så släcktes ljuset. I mörkret dansade jag med lysande skor och lysande paraply till en egen låt. Jag ställde mig så på flygeln och läste en egen dikt Är allt en dröm? Därefter blir allt ljus rött, jag sätter mig vid flygeln och spelar Liszts Ballad nr 2 i b moll. Jag övergick direkt till att spela City of Stars ur filmen La-la-land. Samtidigt som tackade jag publiken och önskade dem en trevlig kväll.
