Examensarbete i kriminologi Malmö högskola
15 hp Hälsa och samhälle
ATT TESTA ROBERT K.
MERTONS PARADIGM
75 ÅR MED ”SOCIAL STRUCTURE AND
ANOMIE”
ATT TESTA ROBERT K.
MERTONS PARADIGM
75 ÅR MED ”SOCIAL STRUCTURE AND
ANOMIE”
WILLIAM A. REINLER
Reinler, W A. Att testa Robert K. Mertons paradigm. 75 år med ”Social Structure and Anomie”. Examensarbete i kriminologi, 15 högskolepoäng. Malmö högskola: Fakulteten för hälsa och samhälle, institutionen för kriminologi, 2013.
Robert Mertons anomiteori har historiskt fått skarp kritik på grund av sitt svaga empiriska stöd och sina teoretiska antaganden. Vissa har dock menat att det svaga empiriska stödet beror på felaktiga operationaliseringar av Mertons teori. Den här studien syftar således till att studera operationaliseringar i tidigare forskning av Robert Mertons ursprungliga anomiteori som den presenterades år 1938 i Social
Structure and Anomie. Först genomförs en noggrann genomgång och analys av
artikeln Social Structure and Anomie och den teori som där presenteras. Genom en systematisk litteraturöversikt har sedan 13 artiklar som operationaliserat Mertons teori valts ut och sedan analyserats utifrån de centrala delarna av Robert Mertons paradigm. Resultaten visar att kulturellt definierade intressen nästan enbart har operationaliserats som akademiska och/eller ekonomiska mål och att de accepterade medlen operationaliserats i enlighet med de kulturellt definierade intressena. Vidare konstateras att varken anpassningsformer eller
kulturperspektivet har någon framträdande plats i operationaliseringarna.
Nyckelord: anomie, litteraturstudie, operationalisering, Robert Merton, strain,
teori.
Särskilt tack till Robert Svensson och Carlo Pinnetti för värdefull respons och handledning!
TO ASSESS ROBERT K.
MERTON’S PARADIGM
75 YEARS WITH “SOCIAL STRUCTURE AND
ANOMIE”
WILLIAM A. REINLER
Reinler, W A. To assess Robert K. Merton’s paradigm. 75 years with “Social Structure and Anomie”. Degree project in criminology, 15 högskolepoäng. Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of Criminology, 2013.
Historically, Robert Merton’s theory of anomie has suffered from harsh criticism on the basis of its weak empirical support and theoretical assumptions. Although, some have made the claim that the failing support is because of inadequate operationalization of Merton’s theory. The purpose of this study is therefore to analyze the operationalization in previous research of Robert Merton’s original theory of anomie, as it was presented in 1938 in Social Structure and Anomie. Firstly, a thorough examination and analysis is conducted on the article Social
Structure and Anomie and the theory therein. Secondly, through a systematic
review 13 articles that operationalize Merton’s theory were selected and then analyzed based on the core parts of Robert Merton’s paradigm. Results indicate that the culturally defined goals almost exclusively are operationalized as academic and/or economic goals and that the institutionalized means are operationalized in accord with the culturally defined goals. Furthermore, it is found that neither adaptations nor the cultural perspective have any significant place within operationalization.
Keywords: anomie, operationalization, review, Robert Merton, strain, theory.
Special thanks to Robert Svensson and Carlo Pinnetti for valuable input and guidance!
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
INNEHÅLLSFÖRTECKNING ... 3
INLEDNING ... 4
BAKGRUND ... 6
Syfte och frågeställningar ... 6
Durkheim ... 6
Social Structure and Anomie ... 8
Kultur ... 12 METOD ... 13 Datainsamling ... 13 Analys ... 16 Forskningsetik... 17 RESULTAT ... 18
Kulturellt definierade intressen ... 18
Accepterade medel ... 19 Anpassningsform ... 20 Kulturperspektivet ... 21 DISKUSSION ... 21 Resultatdiskussion ... 22 Avslutande diskussion ... 25 Slutsatser ... 26 REFERENSER ... 28 BILAGA 1 ... 31 BILAGA 2 ... 32
INLEDNING
I oktober år 1938 publicerades Robert King Mertons artikel Social Structure and
Anomie. Artikeln är bara 11 sidor lång men här lägger Merton fram ramarna för
sin anomiteori för första gången. Sedan dess har Merton själv och ett antal andra forskare förtydligat, utvecklat och adopterat idéer (i delar eller helhet) som Merton presenterade i sin artikel från 1938 (t.ex. Agnew 1985; Messner & Rosenfeld 2001; Merton 1968; Simon & Gagnon 1976; Murphy & Robinson 2008; Han 1969; Cohen 1965; Featherstone & Deflem 2003; Baumer 2007; Konty 2005). Mest kända, förutom Mertons egna uppföljningar av teorin, är antagligen Agnews (1992) och Messner och Rosenfelds (2001) utvecklingar av teorin. Klart är i alla fall att det är en teori som har engagerat och uppmärksammats under mycket lång tid. Det är en av de mest citerade teorierna inom sociologin (Rushing, 1971). Det har till och med sagts att Mertons verk är bland de mest betydelsefulla av alla större sociologiska teorier (Featherstone & Deflem, 2003). Men reaktioner och efterverkningar av Mertons anomiteori har inte alltid varit av positiv art. Mertons anomiteori har fått mycket kritik genom åren, inte minst under 1970-talet (Agnew, 1992; Messner & Rosenfeld, 2001). Travis Hirschi (1969) är ett av de tyngre namnen bland de som kritiserat Mertons teori, och det gjorde han i samband med att hans sociala band-teori publicerades i Causes of Delinquency. Alex Thio är en annan forskare som 1975 skrev en kritisk artikel om Mertons teori där Thio faktiskt liknade Mertons paradigm med nazismen (Thio, 1975, se s 156). Det är förstås både absurt och anstötligt med tanke på Robert Mertons judiska ursprung1 men Thios kritik är förstås ett extremt exempel.
Faktum är att Mertons teori även har påståtts vara marxistisk i sin karaktär (Cullen & Messner, 2007). Detta ligger å andra sidan sanningen närmre då Merton själv har bekräftat att hans perspektiv har färgats av Marx (alltså Karl Marx, som tillsammans med Friedrich Engels författade Manifest der Kommunistischen
Partei, Kommunistiska Manifestet). Men även om Merton började läsa Marx
texter i tonåren så påpekade han att han inte var någon Marxist utan snarare ”Marx-orienterad”2
(a a). Bidrar inte detta också till den bristande legitimiteten i Thios (1975) liknelse mellan Mertons paradigm och ideologierna i det fascistiska Nazityskland? Om inte annat så bidrar det till en fördelaktig problematisering av diskussionen på en nivå som Thio inte närmar sig. Likväl poängterade Merton att i sin artikel från 1938 så dyker orden kapitalism, socialism eller kommunism aldrig upp (Cullen & Messner, 2007). Det är tydligt, i min mening, att Merton inte ville se sin teori som en pjäs i något politiskt spel.
Ungefär 15 år efter att Social Structure and Anomie publicerades så började den fånga kända forskares blickar och under 1950- och 1960-talet hade den sin guldålder (Messner och Rosenfeld, 2001). Under 1970- och 1980-talet å andra sidan så började teorin få stark kritik (Agnew, 1992; Messner & Rosenfeld, 2001; Pratt & Cullen, 2005). Det sades till och med att teorin borde överges fullständigt (Farnworth & Leiber, 1989). Trots att Messner och Rosenfeld (2001) delvis förklarar teorins minskade stöd under 1970- och 1980-talet med de politiska och
1Robert Merton, född Meyer Schkolnick, var son till östeuropeiska, judiska invandrare. Namnet
Robert King Merton bytte han till i samband med antagningen till Temple University, Philadelphia (Cullen & Messner, 2007).
ideologiska förändringar som kom under samma period så har teorin också drabbats hårt av kritik avseende både de teoretiska antagandena och dess
empiriska stöd (Agnew, 1985; Menard, 1995; Messner & Rosenfeld, 2001). Det är just i denna kritik som Agnews (1985) generella strainteori har sin härkomst. Dock har forskare idag ifrågasatt den empiriska kritik som riktats mot Mertons paradigm. Farnworth och Leiber (1989) menar att det svaga stöd som teorin fått i tidigare forskning mycket väl kan vara ett symptom på felaktig operationalisering. De talar om att den diskrepans som finns mellan teorins ursprungliga redogörelse och dess efterföljande översättningar i empirisk forskning dämpar den kritik som riktats avseende det empiriska stödet.
”[O]n the basis of our findings, we suggest that the apparent failure of strain theory in recent empirical study might well be a function of inappropriate operationalization.”
(Farnworth & Leiber, 1989, 272)3 Även Scott Menard (1995) kommer fram till att teorin fått ett oförtjänt dåligt rykte på grund av hur den operationaliserats. Han fann också att lämpligt utformade tester av Mertons anomiteori kan förklara upp till 23 % av variansen för mindre allvarlig brottslighet (eng. ”minor delinquency” (a a, 169)), medan den siffran tidigare har legat omkring 1–7%.
”[M]isspecified models of strain theory have seriously underestimated the predictive power of strain theory in general and of Merton’s anomie theory in particular.”
(Menard, 1995, 169) På grund av de skilda meningar som ändå råder kring Mertons paradigm och huruvida teorin är användbar eller inte så ska jag nu undersöka hur man har operationaliserat Mertons paradigm. Att operationalisera teorier rätt är av enorm betydelse för att säkra validiteten i en studie och för att kunna säga något om teorins användbarhet. I den här studien genomförs en systematisk litteraturstudie med tillhörande analys av tidigare forskning för att undersöka hur man har använt sig av och operationaliserat Mertons paradigm i tidigare forskning. Detta ska föregås och underbyggas med hjälp av en grundlig analys av Mertons
originalartikel, Social Structure and Anomie, från 1938. På det här viset kan den aktuella studien utgöra en preliminär bedömning av hur adekvata tidigare
operationaliseringar har varit i jämförelse med Mertons paradigm samt ge förslag på hur framtida studier bör resonera vid tolkning och operationalisering. Av anledningar som framgår tidigare i det här stycket så begränsar jag denna studie till att behandla Mertons ursprungliga teori från 1938 och inte de utvecklingar som finns. Utvecklingarna av Agnew (1985) och Messner och Rosenfeld (2001) är, som sagts tidigare, förmodligen de mest kända men de ligger utanför syftet för den här studien och kommer därmed inte att behandlas.
För kriminologins del så är det intressant att genomföra den här studien delvis eftersom Mertons anomiteori på ett effektivt sätt behandlar förändringar på makronivå och hur dessa förändringar påverkar individen (och dess brottslighet) på mikronivån. Vad som dessutom framgår av Mertons teori är ett brett
hänsynstagande till kulturella skillnader som inte uppenbaras på något bra sätt i
3 ”Strain theory”, som kan noteras i citatet, var en benämning som kriminologer gav anomiteorin
andra klassiska kriminologiska teorier. Att Merton (1938) av en ren tillfällighet skulle ha använt kulturbegreppet i formuleringen av sin teori finner jag högst osannolikt, tvärtom är jag övertygad om att formuleringen var högst medveten. Därför lägger jag i den här studien stor vikt vid kulturbegreppet. Kulturella faktorer och brottslighet är i min mening en ofta åsidosatt aspekt inom
kriminologin och det är inte annat än beklagligt med tanke på hur väsentliga de kulturella förhållandena är i våra liv på alla områden. Anledningen kan mycket väl vara den komplexitet som kulturbegreppet utgör men det är inte rationellt att utesluta något som påverkar oss så fundamentalt som kultur när man studerar mänskligt beteende. Jag tror att det (vid korrekt operationalisering) finns hög potential i Mertons teori för att förklara brott, främst genom den roll som kultur spelar i teorins utformning.
Jag kommer härnäst att behandla bakgrund till studiens ämne och utformning där bl.a. Mertons teori kommer redovisas. Efter det kommer ett kapitel om metod och tillvägagångssätt innan jag fortsätter med resultatredovisning och slutligen
diskussion och slutsatser.
BAKGRUND
I det här kapitlet presenteras inledningsvis studiens syfte och frågeställningar och sedan följer en kort redogörelse för bakgrunden till Mertons (1938) Social
Structure and Anomie, i form av Émile Durkheim. Därefter presenteras en
grundlig genomgång och analys av Mertons teoretiska paradigm och kapitlet avslutas med ett resonemang kring det problematiska begreppet kultur.
Syfte och frågeställningar
Syftet med den här studien är att undersöka hur teorin som Robert Merton formulerade 1938 i Social Structure and Anomie har testats i forskningen. I detta ingår att analysera Mertons artikel och jämföra dess teoretiska innehåll och synsätt med operationaliseringen av teorin i vetenskaplig forskning.
Fortsättningsvis adopterar jag Cullen och Messners (2007) tillvägagångssätt och refererar till artikeln, Social Structure and Anomie, samt teorin som där
presenteras med förkortningen: SS&A.
De frågeställningar som jag ämnar besvara är följande:
1) Hur har man i tidigare forskning operationaliserat Mertons två dimensioner på makronivå (kulturellt definierade intressen och accepterade medel)?
2) Hur har tidigare forskning tagit hänsyn till Mertons teori på mikronivå (anpassningsformer)?
3) Hur har tidigare forskning tagit hänsyn till kulturperspektivet i Mertons teori?
Durkheim
Det är min åsikt och uppfattning att man egentligen inte kan förstå sig på någonting på djupet utan att titta på bakgrunden till det man vill förstå. För att förstå Mertons SS&A-paradigm på djupet behöver man därför enligt mig blicka tillbaka på historiska perspektiv som format Mertons synsätt. Därför ägnas några
stycken av den här studien åt Émile Durkheim vars bidrag till den sociologiska forskningen delvis kan utläsas i Mertons SS&A.
”Boken om självmordet är som en uppsättning kinesiska askar. Den yttre asken är en energisk genomgång av den statistik kring självmord som fanns tillgänglig på slutet av 1800-talet. […] Den andra asken i Durkheims bok är en teori om människan i samhället. Genom att studera de extrema fall då individer väljer att i en självmordshandling definitivt bryta med samhället får Durkheim en överraskande klar belysning till en allmän teori om människans förhållande till samhället. Det är Durkheims utomordentliga insikter i relationen mellan det individuella och det kollektiva som gjort
Självmordet till en stor bok som ingen sociolog eller samhällsdebattör kan
förbigå. De typer av självmord som analyseras är ingenting annat än typer av relationer mellan individuellt och kollektivt. Den läsare som hittar denna ask finner att självmord är en illustration till bokens ämne, inte ämnet själv.”
(Zetterberg, 2004, 7-8) Så beskrivs Durkheims klassiska verk Självmordet (Durkheim, 2004) av Hans Zetterberg i den svenska översättningen från 2004. Durkheim är antagligen en av sociologins större celebriteter. Lisa Berkman m fl (2000) har beskrivit hans bidrag till forskningen som banbrytande och omätbart. Stone och Farberman (1967) har hävdat att ingen socialteoretiker4 vid Durkheims tid någonsin hade kommit längre under sin livstid. Han har beskrivits som en tidlös teoretiker (Bellah, 1959) och även Merton har lovordat honom, om än återhållsamt. Merton berättade i en intervju för Francis Cullen och Steven Messner (2007) att under en
litteraturgenomgång av fransk sociologi på Harvard University så blev Merton övertygad om att det var Durkheims perspektiv som var det mest kraftfulla i fransk sociologi vid den tiden5. Merton (1968) har också sorterat Durkheim i samma fack som framstående sociologer som Max Weber och Georg Simmel. En kategorisering som en stor andel av sociologer idag säkert skulle gå i god för. Merton refererar aldrig till Durkheim i SS&A men att han har influerats av Durkheim har gjorts klart tidigare (Cullen & Messner, 2007), och hans användning av begreppet anomi i sitt teoretiska paradigm är knappast en tillfällighet. Det finns trots allt också vissa likheter mellan Durkheims och Mertons perspektiv. En grundläggande föreställning hos Durkheim (2004) är att om inte individens ”behov står i proportion till medlen och förmågan att
tillfredsställa dem” (s 203) så kan inte individen fungera korrekt i samhället, en föreställning som kan jämföras med makronivån av Mertons peradigm (se nästa avsnitt för fullständig genomgång). Som Zetterberg (2004) framhåller så handlar Durkheims bok om ”ingenting annat än typer av relationer mellan individuellt och kollektivt”, men det är också en utomordentlig beskrivning av Mertons perspektiv i SS&A.
I Självmordet diskuterar Durkheim (2004) självmord i förhållande till, bland annat, större samhällsförändringar och han valde att kalla en typ av självmord för
anomiskt självmord. Den starkaste orsaken bakom Durkheims anomiska
självmord är att ”individ och samhälle är två från varandra skilda företeelser som saknar beröringspunkter” (a a, 220). Det Durkheim kommer fram till är att med
4
Min översättning från engelskans ”social theorist” (Stone & Farberman, 1967, 164)
5 Denna litteraturgenomgång resulterade i Mertons första publikation, Recent French Sociology
tilltagande välstånd kommer också tilltagande behov från samhällets invånare. ”Ju mer man har, desto mer eftersträvar man att få, eftersom de
behovstillfredsställelser man upplevt endast stimulerar utvecklingen av nya behov” (a a, 205). De svårreglerade anspråken blir större och med det skapas ett
anomitillstånd.
Social Structure and Anomie
I SS&A tar Merton (1938) avstånd från en, vid den tiden, rådande tendens i sociologisk forskning att tillskriva bristerna i den sociala strukturen åt människans starka biologiska drifter som inte tyglas ordentligt genom social kontroll. Därmed skulle non-konformitet grunda sig i människans natur. Merton vill i stället rikta uppmärksamhet vid att vissa skeden i samhället skapar förutsättningar i vilka brottsligt eller avvikande beteende utgör normala reaktioner. I artikeln presenterar han en modell för att kunna studera sociokulturella strukturer som underlag för avvikande beteende. Han påpekar dock att det inte finns utrymme för att diskutera de många olika förgreningarna som modellen möjliggör.
Merton (1938) går vidare med att presentera och förklara de två delar av
sociokulturella strukturer som är viktiga för hans syfte. Den första delen består av
kulturellt definierade mål, syften och intressen som bildar framgångssymboler.
Dessa intressen, för att sammanfatta de tre under ett gemensamt begrepp, fungerar som en referensram för individers målsättning i den berörda gruppen. Intressena kan vara mer eller mindre integrerade bland individerna och olika intressen kan variera i grad av prestige som associeras med dem, och individer kan variera i hur mycket de känner för ett visst intresse. Den andra delen av den sociokulturella strukturen definierar, reglerar och kontrollerar de accepterade medlen för att uppfylla de kulturella målen, syftena och intressena. Alla sociala grupper förenar sina intressen, såsom de nyss beskrevs, med moraliskt och/eller institutionellt betingad kontroll av accepterade och begärda medel för att uppfylla dessa. Dessa reglerande normer och moraliska förpliktelser behöver heller inte samvariera med vad som är tekniskt möjligt eller vad som är mest effektivt. Ett effektivt
tillvägagångssätt för att uppfylla ett visst intresse kan ändå vara reglerat på grund av samhällets normer. Tillsammans bildar dessa två delar av en sociokulturell struktur kulturella modeller, vad Merton refererar till som ”culture patterning” (Merton, 1938, 676). Dessa kulturella modeller är föränderliga och kan bli väldigt skeva i sin sammansättning, exempelvis om det finns en väldigt stark tonvikt på det kulturella intresset men väldigt små möjligheter att uppfylla det genom de accepterade medlen, Merton kallar den här typen av disharmoni för en typ av ”cultural malintegration” (a a, 673). När det kulturella intresset blir väldigt starkt integrerat, med ett högt värde för individerna men det finns väldigt små
möjligheter att uppfylla intresset genom de accepterade medlen så går samhället mot ett ökande tillstånd av anomi. Den kulturella modellen skevar och balansen förstörs. Mertons grundläggande tes är att i ett samhälle i ett anomiskt tillstånd så är risken för avvikande beteende förhöjd. Det avvikande beteendet kan ses som ett symptom på en sociokulturell struktur i obalans.
Det som jag hittills har beskrivit kan man säga hör till makronivån av Mertons teori, alltså hur ett samhälle ser ut i form av kulturellt definierade intressen i förhållande till de accepterade medel som finns för att uppfylla dessa intressen i samhället. Den andra delen av Mertons (1938) teori utgör mikronivån som diskuterar hur individers beteende påverkas av vad som sker på makronivån. Det handlar om en rad olika copingstrategier, alltså sätt att förhålla sig och anpassa sig
till samhällets sociokulturella struktur, härefter kommer jag hänvisa till dessa som
anpassningsformer. Merton vill kunna förklara varför mängden och de olika
formerna av avvikande beteende skiljer sig inom och mellan samhällen. Om man hade stannat vid att förklara strukturerna på makronivå så skulle man antagit att alla individer som känner av det anomiska tillståndet skulle bete sig avvikande, men så är det ju inte, därför presenterar Merton fem olika anpassningsformer på individnivå.
Figur 1. Mertons fem anpassningsformer (Merton, 1938, 676)
Dessa olika anpassningsformer är inte bundna till olika individer, de återger olika sätt att förhålla sig till specifika situationer (Merton, 1938). En och samma individ kan uppvisa ett konformt beteende (conformity) i en situation och ett innovativt beteende (innovation) i en annan situation. Anpassningsformerna är inte
beskrivningar av personligheter i helhet, däremot så beror enskilda individers anpassningsform i stor grad på personlighet och därmed den kulturella
bakgrunden (i vilken bland annat uppfostran spelar en central roll)(Merton, 1938). I bilden ovan (Figur 1) finns de fem anpassningsformerna redovisade i förhållande till de två delarna av sociokulturell samhällsstruktur som vi diskuterat här tidigare. Under ”Culture Goals” anger (+) att individen har integrerat de kulturellt
definierade intressena medan (–) följaktligen anger att han eller hon inte har det. Under ”Institutionalized Means” anger (+) att individen accepterar de medel som samhället erbjuder medan (–) därmed anger att individen inte ser de medel som samhället erbjuder som tillräckliga (Merton, 1938). Rebellion förklaras särskilt på nästa sida då det är en anpassningsform som inte följer riktigt samma mönster som de första fyra.
Conformity, eller konformitet som vi skulle kalla det på svenska, är den vanligast
förekommande anpassningsformen av de fem. Denna anpassning innebär att individen har integrerat de kulturellt definierade intressen som råder i sin grupp (t.ex. samhället) och han eller hon accepterar de medel som samhället erbjuder, vad som följer är således konformt beteende (Merton, 1938). Merton (a a) påpekar att om konformitet inte hade varit den vanligaste anpassningsformen så hade samhällets stabilitet och kontinuitet inte kunnat upprätthållas. Det är individers konforma beteende som bevarar den sociala ordningen.
Innovation och Ritualism, som bekvämt nog har samma stavning och betydelse på
svenska och engelska, anger två anpassningsformer där det råder konflikt i individens belägenhet. Vid den första formen, innovation, så har individen integrerat de kulturellt definierade intressena men accepterar inte samhällets medel. Det är under denna anpassningsform som brottsligt beteende är vanligast
förekommande eftersom individen söker alternativa möjligheter att uppfylla de kulturellt definierade intressena i stället för de konventionella, legitima medlen. Ritualism å andra sidan innebär att individen accepterar de konventionella och legitima medel som samhället erbjuder men de kulturellt definierade intressena är inte integrerade. I Social Theory and Social Structure som förklarar, nyanserar och utvecklar Mertons SS&A så förklarar Merton (1968) denna anpassningsform närmare och han tar där upp byråkrater som exempel på individer som utövar den ritualistiska anpassningsformen. En jämförelse kan också göras med Marx syn på lönearbete i samband med industrialiseringen. Marx var säker på att när arbetarna började jobba i fabrikerna så skulle de ”tvingas utföra rutinartade, monotona uppgifter som skulle beröva arbetet dess inre, kreativa värde” (Giddens, 2007, 551).
Retreatism, eller tillbakadragande om vi önskar en svensk översättning, som är
den fjärde anpassningsformen är enligt Merton (1938) den minst vanliga
anpassningsformen. Den innebär att individen varken har integrerat de kulturellt definierade intressena eller accepterar samhällets medel. Merton menar att individer som utövar den här anpassningsformen finns i samhället men knappast kan vara komna av samhället i social mening (a a, 677). De som anpassar sig på det här sättet delar inte de konventionella normer och referensramar som råder i sin grupp. Merton kommenterar denna form av anpassning; ”Sociologically, these constitute the true ’aliens’” (a a, 677). Till denna grupp räknar Merton psykotiska personer, uteliggare, missbrukare och andra utstötta. Dessa exempel liksom vissa andra som Merton (1938) presenterar i SS&A bör ses i ljuset av sin historiska kontext, alltså 30-talets USA. Idag kanske vi främst kan tala om exempelvis psykopater som frekventa utövare av den här anpassningsformen (Hare, 1997).
Rebellion, eller uppror, är en anpassningsform som står utanför det gemensamma
mönstret för de första fyra formerna. Man kan säga att denna form av anpassning delar sammansättningen för retreatism men rebellion innebär därutöver att individen försöker införa nya kulturella intressen, och nya samhälleliga medel (Merton, 1938). Frågan är ju om rebellion egentligen är en anpassningsform för individen, i praktiken handlar det snarare om att individen försöker anpassa samhället efter sitt perspektiv. Han eller hon försöker införa en ny social ordning (a a). Denna anpassningsform är intressant med tanke på processer som vi har kunnat se under senare tid, jag tänker den arabiska våren. Den arabiska våren kännetecknas av en stor massa (inte minst ungdomar) inom ett samhälle som försöker införa en ny social ordning. Frågan är dock om upproren under den arabiska våren snarare hör hemma under innovation, med hänvisning till de gemensamma kulturella intressena men missnöjet med samhället och dess medel och utformning.
Det råder skilda meningar kring hur man ska förhålla sig till den tudelade
konstruktionen av Mertons anomiteori. Featherstone och Deflem (2003) menar att Merton presenterade två teorier; en strainteori i form av de olika
anpassningsformerna, och en anomiteori i form av de sociokulturella strukturerna. Baumer (2007) å andra sidan motsätter sig detta och menar att Mertons SS&A-paradigm introducerar en multinivåteori om hur sociokulturella omständigheter påverkar individen. Även Pratt och Cullen (2005) menar att SS&A (trots Mertons anpassningsformer på individnivå) i allt väsentligt utgör ett makroperspektiv på varför olika samhällen har olika brottsnivåer. Det är svårt att säga något om hur Merton själv tänkte men min åsikt är i alla fall, liksom Baumer, att teorin är en
multinivåteori. Min tolkning är att detta också manifesteras i följande citat av Merton som efter sin redogörelse för de sociokulturella strukturerna ska gå vidare med att förklara anpassningsformerna;
”Our analysis can scarcely stop at this juncture. We must turn to other aspects of the social structure if we are to deal with the social genesis of the varying rates and types of deviate behavior characteristic of different societies.”
(Merton, 1938, 676) Här tar Merton alltså steget från teorins makronivå ner på mikronivån, närmare bestämt individnivån, i syfte att förklara olika grader och typer av avvikande beteende inom de sociokulturella strukturerna. Jag menar därför att delarna inte bör tolkas som enskilda teorier utan som en makronivåteori. Även i en fotnot på samma sida i SS&A refererar Merton till anpassningsformerna som en nivå (eng. ”level” (a a, 676)). Min tolkning är, baserat på vad som kan utläsas i SS&A, att anpassningsformerna (mikronivån) grundar sig i de sociokulturella strukturerna (makronivån) och alltså inte kan separeras från varandra. Brottsligt beteende är med andra ord ett resultat av anpassningar på mikronivå som i sin tur är beroende av förändringar på makronivå. Det är mycket viktigt, faktiskt helt centralt, att
båda delarna tas i beaktande om man ska förklara brottsligt beteende (liksom
andra former av avvikande beteende).
Förutom det teoretiska ramverket i Mertons SS&A-paradigm så kan det vara bra att lyfta fram några kommentarer ur artikeln för att förklara Mertons fokus på ekonomisk vinning i SS&A. För även om jag inte diskuterat denna aspekt tidigare i den här studien så koncentrerar artikeln sin teoretiska förklaringsmodell på just ekonomisk framgång och den amerikanska drömmen (Merton, 1938). På grund av detta så finns det utrymme för vissa feltolkningar och missförstånd men om man studerar artikeln noggrant så finns även förklaringarna där:
”To treat the development of [coping strategies] in various spheres of conduct would introduce a complexity unmanageable within the confines of this paper. For this reason, we shall be concerned primarily with economic activity in the broad sense”
(s 676) “where frustration derives from the inaccessibility of effective institutional means for attaining economic or any other type of highly valued ‘success’”
(s 678, min kursivering) “Poverty as such, and consequent limitation of opportunity, are not
sufficient to induce a conspicuously high rate of criminal behavior.”
(s 681) “The crucial point is, however, that poverty has varying social significance in different social structures”
(fotnot, s 681) “This statement, being brief, is also incomplete.”
Detta sista citat har jag valt att ha med just för att det visar att Merton själv inte ansåg att hans perspektiv skulle begränsas till vad som illustrerades i hans artikel från 1938. Även i intervjun med Cullen och Messner (2007) så understryker Merton att han i SS&A valde att fokusera på ekonomisk framgång men att teorin inte alls är begränsad till det, utan att kulturella intressen varierar mellan olika sociala kontexter.
Kultur
Med tanke på den starka innebörden av kultur i Mertons SS&A så tänker jag ägna en del av den här studien åt att diskutera kulturbegreppet. Liksom Émile
Durkheim är en viktig pusselbit för att förstå historien så är också en diskussion kring kulturbegreppet en förutsättning för en djupare förståelse och en mer nyanserad bild av Mertons perspektiv. Observera dock att detta endast utgör en ytlig diskussion kring en definition av och ett förhållningssätt till kultur och att en grundlig genomgång skulle ta alldeles för mycket utrymme, kanske rent av en egen studie. Trots detta så anser jag det motiverat med en kortare genomgång av kulturbegreppet för att fördjupa och förfina vår förståelse för Mertons teori. Kultur är ett komplext begrepp som säkerligen har olika innebörd bland olika människor även inom en och samma grupp. Det kan vara svårt att sätta fingret på vad det är, och för en lekman kan det snabbt bli för abstrakt för att vara intressant. Begrunda till exempel följande citat från Terry Eagleton (2001):
”Kultur är inte bara det som vi lever av. I stor utsträckning är det också vad vi lever för. Ömhet, relationer, minnen, blodsband, plats, gemenskap, känslomässig tillfredsställelse, intellektuell stimulans, en känsla av mening”
(s 155) Så kultur är alltså: vad som helst? Den här graden av diffushet gör det inte lättare för oss att förstå Mertons teori. Lyckligtvis så finns det mer konkreta
förhållningssätt och definitioner att tillgå.
Även om definitionerna av kultur har förändrats genom historien (Lindqvist, 2010; Gunnarsson Payne, 2012) så är emellertid ett av många förhållningssätt till kulturbegreppet det partikularistiska, vilket innebär att ”mänskligheten ses som bestående av en mångfald av parallellt existerande partikulära kulturer”
(Gunnarsson Payne, 2012, 32). Detta förhållningssätt innebär med andra ord att det existerar många olika kulturer samtidigt, av olika karaktär och storlek, som tillsammans utgör mänskligheten. Men vad en kultur faktiskt är avslöjas inte i detta förhållningssätt. Lindqvist (2010) talar dock om en definition av kultur som
ordning:
”Med kultur som ordning avses den logiskt sammanhängande helheten av föreställningar, normer och principer som en grupp människor delar. Varje folk, varje grupp antas ha sin egen kulturella ordning som mentalt och praktiskt vägleder de enskilda medlemmarna i umgänget med den sociala och materiella världen.”
(Lindqvist, 2010, 30) Häri bör även de kulturella mål, syften och intressen som Merton (1938) åsyftade också höra hemma. Faktum är ju att den andra meningen i citatet ovan mycket väl hade fungerat som en alternativ definition av Mertons sociokulturella struktur (a
a). Från Lindqvist (2010) kan vi också läsa att denna syn på kultur dominerade under tiden då Merton formulerade SS&A samt under tiden då Emile Durkheim var aktiv. Det är inte så konstigt att dessa två sociologer påverkades av ett så befäst förhållningssätt till kultur.
Lindqvist (2010) förklarar också en annan aspekt av kulturbegreppet;
kulturrelativismen. Definitionen av kultur som ordning utgör nämligen basen för
kulturrelativismen (a a). Kulturrelativismen består i ett antagande om att olika grupper, små eller stora, har ”en särskild uppsättning principer, vanor och regler som gör dem delvis främmande för varandra” (a a, 30) men, fortsätter Lindqvist, ”under ytan av kulturella skillnader finns en grundläggande likhet mellan
människor som bl.a. gör det möjligt för dem att förstå varandra över kulturgränserna” (a a, 30-31).
METOD
För att uppfylla studiens syfte och besvara dess frågeställningar så har jag valt att genomföra en systematisk litteraturstudie. Eftersom det ligger i studiens syfte och samtliga frågeställningar att undersöka viss hantering i tidigare forskning så är mitt val att göra en litteraturstudie det mest logiska alternativet. Björklund och Paulsson (2012) påpekar dock att material som jag erhåller genom
litteraturstudien är sekundärdata och att den därför kan ha tagits fram i ett annat syfte än det som jag har för min studie. Enligt dem bör man därför vara extra noga med den kritiska granskningen av det material man får fram eftersom det kan vara vinklat och/eller ofullständigt etc. (a a). Detta är förvisso sant, men min
bedömning är att de nackdelar som detta medför begränsas med tanke på att min studie bland annat syftar till att undersöka och diskutera just dessa metodologiska aspekter. Man kan säga att min studie i viss mån studerar just de nackdelar med litteraturstudier som insamlingsmetod som Björklund och Paulsson tar upp (a a). Litteraturstudier medför också vissa fördelar som tjänar mig väl i genomförandet. En litteraturstudie innebär att man på förhållandevis kort tid kan samla ihop stora mängder data till låga kostnader (Björklund & Paulsson, 2012) och eftersom en litteraturstudie är bra för att ”kartlägga existerande kunskap” (a a, 71) inom ett område så är det också ett bra sätt (och det enda sättet) att fylla mitt syfte och besvara mina frågeställningar. Dessutom så har jag ingen budget för studien och relativt kort tid på mig för att genomföra den vilket motiverar metodvalet ytterligare.
Datainsamling
För att ta fram artiklar till litteraturstudien har jag sökt i ett antal databaser på internet där tidsskrifter om juridik, sociologi och kriminologi finns representerade. På Malmö högskolas biblioteks webbsida finns en lista omfattande 122 databaser och genom denna lista valde jag ut sex databaser som jag använt för att ta fram artiklar till studien. De 122 databaserna omfattar ämnen för alla Malmö högskolas fakulteter plus ett stort antal ytterligare databaser som exempelvis lexikon,
stipendiedatabaser, ljud-, och bilddatabaser m.m.. Att söka i de databaser som jag valt innebär också att man söker i många tidsskrifter samtidigt, så trots det låga antalet databaser så täcker mina sökningar in ett stort antal tidsskrifter. Enligt Björklund och Paulsson (2012) finns det en risk vid litteratursökningar i databaser med hjälp av sökord att underlaget blir bristfälligt, men jag anser att jag begränsar
den risken något genom att använda flera databaser som vardera omfattar ett stort antal tidsskrifter.
Att jag valde just de databaser som jag använt i den här studien beror på två faktorer. Dels så fick jag tips från studiekamrater samt bibliotekspersonal på Malmö högskola om vilka databaser som kunde passa mitt syfte, på det här viset fick jag exempelvis uppgift om ProQuest. Dels så tittade jag själv igenom listan med alla 122 databaser på Malmö högskolas biblioteks webbsida där namn på respektive databas samt ämnesord står med och valde ut databaser som jag kände igen och visste innehåller ämnen som är intressanta för kriminologi och sociologi.
Om mina sökningar
I Bilaga 1 återfinns en tabell över mina systematiska litteratursökningar. Där framgår bl.a. vilka databaser som jag använt, vilka sökord som jag använt i respektive databas, hur många träffar som jag fått, samt hur många artiklar från respektive databas som jag har valt att använda i mitt studieresultat. Denna tabell är till för att stärka min studies reliabilitet genom att sökningarna i hög grad görs möjliga att repetera.
Vissa delar av tabellen kräver lite extra förklaring. Jag har tidigare sagt, vilket också stämmer, att jag använt mig av sex databaser i mina sökningar men om man tittar i Bilaga 1 så ser man att sju databaser finns redovisade. Detta beror på att databasen JSTOR erbjuder en tjänst kallad JSTOR Beta som ska erbjuda enklare och snabbare sökningar för användaren. Jag valde att använda mig av denna tjänst och där fann jag tre artiklar som jag inte funnit tidigare i ordinarie JSTOR. Därför finns alltså JSTOR och JSTOR Beta redovisade som två fristående databaser. Ytterligare upplysning som är av betydelse är att det i databasen som kallas ProQuest ingår sex enskilda databaser, vilket innebär att ProQuest i själva verket utgör sex olika databaser.
Tabellen kan i vissa avseenden se ofullständig ut då en del information inte redovisas. Dessa ”luckor” som förekommer under rubrikerna Tidsskrifter och Ämnesområde i tabellen beror på att de olika databaserna erbjuder olika möjligheter att göra avancerade sökningar. I de fall då jag kunde välja ut
tidsskrifter eller ämnesområden som passade min studie så gjorde jag det, i de fall då den möjligheten inte fanns så redovisas inget under dessa rubriker, därav luckorna. Jag övervägde att inte redovisa dessa delar alls men det skulle ha negativ effekt på reliabiliteten. Reliabiliteten skulle påverkas eftersom vissa databaser täcker många och stora ämnesområden och om någon skulle vilja göra om den här studien och sökningarna så skulle hen utan att välja de tidsskrifter eller ämnesområden som jag gjort få väldigt många irrelevanta träffar, därför måste dessa delar också redovisas för de databaser där möjligheten fanns. Jag begränsade mina sökningar till fackgranskade tidsskrifter och i den mån det gick till material publicerat efter 1940, och i de fall då jag inte kunde begränsa sökningen kronologiskt så tog jag ändå inte med träffar som inte hamnade inom det sagda tidsspannet. Anledningen till att jag valde det årtalet var för att Mertons SS&A publicerades 1938. De sökord som redovisas användes uteslutande för att söka i abstracts.
I de fall då möjligheten fanns så sökte jag bara efter artiklar som jag hade tillgång till i fulltext. I de fall då detta inte var möjligt så ska det sägas att jag ändå kunde
läsa titlar och abstracts till de artiklar som jag inte hade tillgång till i fulltext. Detta innebar att jag fick träff på vissa artiklar som jag inte hade tillgång till i fulltext men som hade en titel eller ett abstract som tydde på att just den artikeln föreföll ha ett uppenbart värde för min studie. Av dessa artiklar så valde jag att beställa tre genom Malmö högskolas bibliotek, varav två inkluderas i studien. Vissa andra artiklar gick inte att beställa genom högskolans bibliotek och hade kostat ca 300 kr vardera att köpa direkt från tidsskriften i fråga och valdes bort på grund av den höga kostnaden. Beställningar genom högskolans bibliotek kostade 20 kr vardera. Dessa beställda artiklar skickades per post hem till mig och tyvärr har jag ingen dokumenterad information om vilken databas jag hittade artiklarna i. Den negativa påverkan som detta kan tyckas medföra till reliabiliteten i min studie slås i huvudsak ut eftersom de beställda artiklarna faktiskt har hittats genom någon av de sökningar som finns redovisade i tabellen i Bilaga 1. Det är därför fortfarande helt möjligt att göra om även den här detaljen av min studie och alltså är reliabiliteten i det här avseendet bevarad. De beställda artiklarna finns
redovisade i tabellen efter benämningen Biblioteksbeställning (Bilaga 1). De sökord som jag använt består i huvudsak av Merton, anomie, strain theory,
testing och examining. Testing och examining trunkerade jag i nästan samtliga fall
till ”test*” och ”examin*”. Trunkering innebär att jag söker på ordstammen, så i fallet med ”test*” så får jag dessutom träff på såväl tests som testing och tested. Mertons SS&A-paradigm blir ofta kallat en strainteori så därför inkluderade jag
strain bland mina sökord. Detta gjorde sannolikt att betydligt fler artiklar om
Agnews generella strainteori blev träffade än om jag inte använt strain i mina sökningar. I databasen Science Direct blev det så många felaktiga träffar av det slaget att jag var tvungen att begränsa sökningen till att utesluta general strain
theory. Jag har också sökt på ordet anomy6 då detta har förekommit som engelsk översättning av anomi men då det inte var givande så höll jag mig till anomie.
Om mina granskningar
Här ska jag redogöra för valet av artiklar till studien. Granskningen av artiklarna har gjorts i två steg som illustreras i figur 2. Första steget var granskningen av alla träffar som jag fick från mina sökningar (n=912). I det här steget granskade jag endast artikelns titel och abstract. För att artikeln skulle passera till nästa steg så skulle det i artikelns abstract finnas tecken på att en operationalisering av hela eller delar av Mertons SS&A-paradigm skulle förekomma i artikeln. Som framgår av illustrationen så passerade en väldigt liten andel av artiklarna från steg ett till steg två och detta beror på att trots mina sökord på ”Merton” och ”anomie” så handlade majoriteten av träffarna om Agnew’s generella strainteori och flera ytterligare handlade om Messner och Rosenfelds anomiteori. På grund av att deras teorier är utvecklingar av Mertons teori så refererade man i de flesta fall även till Merton i abstract så jag fick ofta träff på även den sortens artiklar. De artiklar som uppfyllde det kriteriet (n=31) granskades betydligt grundligare i nästa steg för att inkluderas i studien. I det här steget läste jag igenom alla artiklarna med särskilt fokus på metod och operationalisering. För att en artikel skulle godkännas till studien så skulle den (1) operationalisera hela eller delar av Mertons SS&A-paradigm och (2) den skulle vara en empirisk studie. De artiklar som inte
6 Ordet anomie har sitt ursprung i grekiskan men har översatts till den engelska formen anomy och
senare av Durkheim till franskans (och den nuvarande användningen) anomie (se, McClosky & Schaar, 1965). Användningen av formen anomy har varit föremål för viss debatt tidigare (se, Srole, 1965; Nettler, 1965)
uppfyllde dessa kriterier sållades bort medan de som godkändes ingår i den aktuella studien (n=13).
Jag ska också här uppmärksamma den sneda fördelningen av studier från
databaserna som gått vidare till steg två av granskningen (se, Bilaga 1). 48 % av artiklarna i steg två kommer från sökningen i ProQuest och detta beror på att det var den databas som jag använde först och många artiklar som dök upp i
sökningen där dök också upp i sökningar i de andra databaserna. Detta gjorde att jag samlade in många studier från ProQuest som också fanns i andra databaser. Dessa dubbletter är anledningen till den stora snedfördelningen men detta påverkar inte mitt resultat.
Figur 2. Granskningens två steg.
Det ska poängteras att antalet studier som behandlas i den här översikten är relativt lågt. Närmare granskning har bara genomförts av 31 studier och
originalartikeln som utgör kärnan i den här studien (Social Structure and Anomie). Jag kan inte påstå att den här studiens resultat kan generaliseras till den större massan av studier på teorin, men (som visas i mitt resultat) så pekar mina analyser mot tydliga tendenser i tidigare forskning. Detta kan trots det lilla urvalet bidra genom att ett problem synliggörs på ett systematiskt sätt. Det ska också sägas att de studier som inkluderats i studien har god spridning geografiskt och
kronologiskt. Länderna i vilka studierna genomförts är USA, Sverige, Kanada, Turkiet, samt en komparativ som inkluderade 31 länder. Den äldsta studien är från 1967 och den senaste från 2012 med minst en studie från decennium där emellan.
Analys
För att besvara mina frågeställningar har jag i detta steget analyserat de 13 artiklar som godkändes för studien. En noggrann analys av varje artikel och hur de
på studiernas metoder så i bilagan finns urval, insamlingsmetod och operationalisering redovisade och i de flesta fall även analysmetod då det framgick i studien.
Eftersom jag analyserat texter så har det handlat om att hitta ord och stycken i textmassorna. Studierna är oftast skrivna utan att presentera de olika variablerna i direkta termer av ”culture goals” eller ”institutionalized means”. Deras
operationalisering var i de flesta fall välintegrerad i texten, och ofta krävdes lång tid för att identifiera och isolera de olika operationaliseringarna. I den processen finns även utrymme för vissa misstag, att jag helt enkelt tolkar artiklar fel, och detta kan påverka validiteten i min studie. Att avhjälpa det problemet skulle kunna vara att en andra part också läste igenom de artiklar som jag valt till studien (eller för den delen alla 31 artiklar som kom till steg två i granskningen) för att se om han eller hon gör samma tolkning. Den typen av korrekturläsning skulle dock innebära mycket åtgången tid för den andra parten och det är inte en grad av assistans som jag haft tillgång till vid den här studiens utförande.
De analyser som jag producerat har resulterat i tidigare nämnda tabell i Bilaga 2 men också i ett par frekvenstabeller där jag kategoriskt redovisar de olika operationaliseringarna av Mertons teori. I arbetet med studiens metod och frekvenstabeller så har en litteraturgenomgång av Wallander (2009) tjänat som inspirationskälla och guide.
Forskningsetik
Det är inte ovanligt att studier inom beteendevetenskap berör känsliga ämnen och/eller genomför studier där enskilda individer kommer i blickfånget för forskaren själv men också för de som sedan läser studien. Reflektioner kring de etiska aspekterna är då en nödvändighet. I den här studien studeras endast tidigare forskning, här samlas ingen egen data in som skulle kunna innebära att känsliga ämnen eller uppgifter från enskilda människors liv synliggörs. Eftersom denna studie endast använder sig av andra forskares redan publicerade material så har ingen etikprövning gjorts, jag förutsätter att de etiska problemen redan har beaktats och hanterats enligt rådande principer och regler i den forskning som finns presenterad i den här studien.
Etiska ställningstaganden i mitt fall är dock principen om objektivitet. D.v.s. att jag inte vinklar eller manipulerar innehållet i den aktuella studien. Materialet ska bearbetas och presenteras på ett bra och tydligt sätt. Till nytta för det syftet är tidigare delar av det här metodkapitlet där jag noga presenterat mitt
tillvägagångssätt i datainsamling, granskning och analys.
Min förförståelse
En del i principen om objektivitet omfattar forskarens, i det här fallet min, förförståelse. Förförståelsen påverkan vårt, alla människors, sätt att se och tolka verkligheten (Thurén, 2007). Tidigare erfarenheter och kunskap fungerar som ett fönster genom vilket vi ser världen och verkligheten omkring oss. De studier som jag har analyserat i den aktuella studien är en del av den verkligheten och mina tidigare erfarenheter och kunskaper påverkar mig medvetet men framför allt undermedvetet när jag tolkar det jag läser. Jag har tidigare studerat och intresserat mig särskilt för Mertons anomiteori och även om detta förstås är något bra så kan det också medföra att min förmåga att se nya sidor av teorin försvagas då jag har bildat mig en viss bild av den redan. Om så skulle vara fallet så är min förmodan
att det kommer visa sig i den här studien och bedömningen överlåter jag till läsaren.
RESULTAT
En sammanställning av mina analyser av de artiklar som inkluderades i studien finns att se i tabellen i Bilaga 2. I tabellen redovisas författare och publiceringsår, vilket land man studerat, vilket urval man haft, datainsamlingsmetod, hur man har operationaliserat Mertons paradigm, vilken analysmetod man har använt samt resultat. Fördelning inom urvalet och analysmetod redovisas inte för alla studier men i de studier där det redovisades så görs det också i tabellen.
Syftet med den här studien har varit att undersöka och analysera hur man i tidigare forskning har testat Mertons paradigm genom att studera de operationaliseringar som har gjorts och jämföra dessa mot Mertons artikel från 1938. Därmed så är det delen som behandlar just operationaliseringen av Mertons paradigm som är mest intressant i min analys. Vidare i det här kapitlet kommer jag att redovisa de resultat som mina analyser genererat. I respektive avsnitt presenterar jag frekvenstabeller7 som sammanfattar hur man operationaliserat den diskuterade dimensionen av Mertons teori. Observera att en och samma studie kan ha flera variabler som operationalisering av en dimension av teorin, t.ex. flera variabler som ska mäta de accepterade medlen. Därför överstiger variablernas samlade frekvens i frekvenstabellerna antalet studier som analyseras. Endast en av de analyserade studierna (Rojas & Stenberg, 2010) saknade operationalisering av kulturellt definierade intressen, och likaså var det bara en studie (Mason & Smithey, 2012) som saknade operationalisering av accepterade medel.
I kapitlet Diskussion kommer jag ställa operationaliseringarna mot de teoretiska motsvarigheterna i Mertons artikel, Social Structure and Anomie.
Kulturellt definierade intressen
Analysen visar att de operationaliseringar som gjorts av den första dimensionen i Mertons sociokulturella struktur, de kulturellt definierade intressena (Merton, 1938), sträcker sig i två distinkta vägar. 14 av 15 (93%) operationaliseringar av kulturella intressen som identifierades i materialet avsåg antingen akademiska mål eller ekonomiska mål. Tabell 1 visar en sammanfattning av de
operationaliseringar som gjorts för den här delen av Mertons teori. Det som i Tabell 1 kallas ”Publication pressure” avser en studie (Braxton, 1993) där man undersökte anomi i akademikervärlden, och man operationaliserade då det kulturella målet som pressen att publicera material (forskning). Det som i samma tabell kallas ”Occupational aspiration” har jag kategoriserat som en form av ekonomiskt mål då man i de båda fall där detta förekom utryckte att det var en väg till ekonomisk framgång.
7
Den information som visas i frekvenstabellerna är sammanställd utifrån tabellen i Bilaga 2, den information som finns sammanfattad i Bilaga 2 redovisas i sin helhet i respektive studie vars
Tabell 1. Operationalisering av Culture Goal i de analyserade studierna.
Det som frekvenstabellen alltså visar är att den forskning som här analyserats nästan uteslutande operationaliserar ”Culture Goals” som akademiska mål, alltså att få en bra utbildning eller göra bra från sig skolan (alternativt den akademiska världen), eller som ekonomiska mål, alltså att tillskansa sig mycket pengar eller skaffa sig ett bra jobb (för att tjäna mycket pengar). Vi kan dock se en viss övervikt mot de akademiska målen.
Accepterade medel
Min analys av hur den andra dimensionen i Mertons sociokulturella struktur,
accepterade medel (Merton, 1938), har operationaliserats visar på liknande
mönster som den första dimensionen. Den här delen av analysen sammanfattas i Tabell 2. 20 av 26 (77%) operationaliseringar av accepterade medel som
identifierades i materialet avsåg antingen utbildning, arbete eller ekonomi, och då är inte variabeln som i tabellen kallas ”Socioeconomic status” inkluderad och inte heller ”High school type”. Den absolut vanligaste operationaliseringen är
utbildning. Det handlar dels om hur respondenten i studien bedömer sina chanser till en bra utbildning (”Educational expectations”), och dels om vilken
utbildningsnivå som respondenten eller enheten har (”Educational attainment”). Dessa två variabler motsvarade ca 38 % av operationaliseringarna av accepterade medel, vilket kan jämföras med de näst vanligaste variablerna, arbete
(”Occupation”), vilka motsvarar ca 15 % av operationaliseringarna. Anledningen till att jag inte kategoriserat ekonomisk status och arbete tillsammans som jag gjorde i analysen av kulturella intressen är för att som ”Institutionalized Means” så mäter de två tydligt skilda delar av vad man kan kalla resurser (pengar och arbete) och de kopplas inte samman på samma sätt i studierna som de ekonomiska och yrkesmässiga målen vid operationaliseringen av ”Culture Goals”. De
kulturella målen om arbete som identifierades handlade i samtliga fall om långsiktig ekonomisk vinning. Det är inte heller helt ovanligt att man operationaliserar accepterade medel i form av jämlikhetsmått. Så kallade
Ginikoefficienter användes i tre fall för att mäta jämlikheten i samhället avseende antingen utbildning eller inkomst.
Tabell 2. Operationalisering av Institutionalized Means i de analyserade studierna.
Variabler som kan behöva en extra förklaring är dels ”Norms of science” som användes som operationalisering av accepterade medel i samma studie som hade ”Publication pressure” som kulturellt intresse (Braxton, 1993), alltså där man testade anomi i akademikervärlden.”Norms of science” i den studien avsåg alltså fyra olika vedertagna normer bland akademiker. ”High school type” förtjänar också en kort förklaring. Denna variabel kommer från en studie från Turkiet (Özbay & Özcan, 2006) där skolformen utgjorde ett mått på social klass, man säger exempelvis att”occupational high schools were designed for poor children” (Özbay & Özcan, 2006, 27).
Anpassningsform
Mertons fem olika anpassningsformer är en mycket central del av teorin när man ska förklara avvikande beteende hos individer. Det hör till paradigmets mikronivå, eller individnivå. I de analyserade studierna så berörs anpassningsformerna i fyra (Mason & Smithey, 2012; Rojas & Stenberg, 2010; Pedersen & Etheridge, 1970; Menard, 1995) av 13, varav det i två av dessa (Pedersen & Etheridge, 1970; Menard, 1995) framgår ett tydligt och klart resonemang.
Mason och Smithey (2012) resonerar kring innovation i form av våld i nära relationer medan Rojas och Stenberg (2010) studerar självmord och kopplar det till den tillbakadragande anpassningsformen (retreatism). De sistnämnda
framhåller att Merton, även om hans teori inte fokuserade på detta, medgav att tillbakadragande som anpassningsform i slutändan kan leda till självmord som den ultimata reträtten från samhället (a a). De refererar förstås mycket även till
Durkheim men det är en sida av forskningen som inte kommer behandlas vidare i den här studien.
Pedersen och Etheridge (1970) testar hur väl Mertons anpassningsformer kan appliceras på skolelever. De finner stöd för detta och ser ett särskilt problem i
retreatists, alltså den tillbakadragande anpassningen. I deras studie så redovisas
tydliga resonemang kring anpassningsformerna. Även Menard (1995) har ett tydligt resonemang kring Mertons anpassningsformer som han kopplar till sin operationalisering av SS&A-paradigmets makronivå.
Kulturperspektivet
Kulturaspekten av Mertons teori, liksom mikronivån som redovisades i föregående avsnitt, kom fram med olika grad av tydlighet i de analyserade studierna. Många av studierna hade unga respondenter i skolålder vilket, kanske framför allt i USA’s fall, troligen innebär att respondenten befinner sig i en stark ungdomskultur (t.ex. high school i USA). Det är dock inget som man tydligt reflekterar över i termer av Mertons sociokulturella strukturer. Tre av studierna (Braxton, 1993; Rushing, 1971; Lee, 1974) tar upp kulturaspekten med lite tydligare riktning. Det handlar dels om Braxton (1993) som jag tagit upp här tidigare som studerade anomi bland akademiker. Han operationaliserar Mertons båda dimensioner utifrån en akademisk kultur, en kultur där mycket vikt läggs vid att publicera men där vissa kulturella normer måste följas. En annan studie är Rushings (1971) som tolkar sitt resultat utifrån kulturella faktorer. Han menar att känslan av anomi är beroende av kulturell bakgrund i form av hur man uppfattar anomin kulturellt. Lee (1974) för också ett argument om kultur i USA. Han menar att det finns ett ”’love theme in American culture which parallels Merton’s
’success theme’” (a a, 525). I linje med det argumentet så formulerar Lee det kulturellt definierade intresset “Marital success” (se Tabell 1).
DISKUSSION
Syftet med den här studien var att undersöka hur Robert Mertons paradigm, först formulerat 1938 i Social Structure and Anomie, operationaliserats tidigare. För att besvara de tre frågeställningarna har en systematisk litteraturöversikt och
noggranna analyser av 13 artiklar som operationaliserat hela eller delar av Mertons paradigm genomförts.
I samtliga studier som analyserats här har man samlat in data genom intervjuer eller enkäter, och även om individers egna uppfattningar spelar en central roll i Mertons SS&A-paradigm avseende integrering av kulturellt definierade mål o.s.v. så finns det risker med att bara basera tester på individers uppfattningar. I flera av studierna som ingår här så har man som accepterat medel mätt hur stora
möjligheter en respondent ser framför sig (t.ex. Lauritsen, 1994; Menard, 1995; Farnworth & Leiber, 1989), men det finns inget som säger att individens uppfattning stämmer med verkligheten. Ytterligare mått måste här komplettera individernas uppfattning för att Mertons teori ska testas korrekt.
Det ska också sägas att de artiklar som ingått i den här studien i huvudsak finner mer eller mindre stöd för SS&A-paradigmets användbarhet. Som sagts tidigare så är den här studien inte möjlig att generalisera med tanke på det lilla urvalet av studier i analysen men det ter sig märkligt att ingen studie är riktigt kritisk till paradigmet med tanke på den starka kritik som det fått historiskt. Jag har inget bra svar på varför det ser ut som det gör i den här studien men klart är i alla fall att en studie liknande den här men i betydligt större skala hade behövts.
En annan fråga som måste adresseras innan vi går vidare till resultatdiskussionen är; om studier som operationaliserat anomiteorin (eller någon annan kriminologisk eller sociologisk teori för den delen) fel, trots det finner signifikanta samband, angående t.ex. brottslighet, spelar det då någon roll att man operationaliserat fel? Svaret beror i min mening på vad man har för motiv som forskare. Ett signifikant resultat kan räcka för en forskare som studerar ett särskilt ämne, t.ex. brottslighet, utan att operationaliseringen av den vägledande teorin har gjorts korrekt. Om vi tänker oss exempelvis att en forskare finner ett signifikant negativt samband mellan social klass och brottslighet, och forskaren är ute efter att hitta svar på brottsligt beteende, behöver forskaren då lägga någon vikt vid hur
operationaliseringen gått till? Kanske inte, för hen har ju hittat ett statistiskt signifikant samband ändå. Men att studera och tillrättavisa operationaliseringar av exempelvis anomiteorin är fortfarande viktigt för att vi ska kunna utröna den hela prediktiva potentialen i teorin, likt vad Menard (1995) talar om.
Resultatdiskussion
Den här sektionen tillskrivs en diskussion baserad på frågeställningarna för den här studien och de resultat som analyserna har alstrat. Min bedömning är att samtliga frågeställningar har kunnat besvaras genom den här studien och det bör också framgå här.
Mertons makronivå
Här redovisar jag i två delar de två dimensioner som utgör Mertons SS&A-paradigms makronivå. Den här sektionen svarar på studiens första frågeställning.
Kulturellt definierade intressen. Resultaten visar att de kulturellt definierade
intressena i 14 fall av 15 (93%) operationaliserades i form av antingen
akademiska mål eller ekonomiska mål. Ibland flätas även de akademiska och ekonomiska målen samman för att gestalta ett mål om ekonomisk framgång. Dessa delar har många gånger mätts på liknande sätt. När det gäller ekonomiska mål så har respondenten ofta fått svara på ett påstående i stil med ”next to health, money is the most important thing” (Baumer & Gustafson, 2007, 633). Svar på ett sådant påstående ger forskaren en uppfattning om hur väl integrerat målet om ekonomisk framgång är hos individen, något som står i linje med Mertons (1938) teori. När det gäller de akademiska målen så har det varit vanligt att fråga
respondenten om hur långt hen skulle vilja gå i skolan (Özbay & Özcan, 2006; Pedersen & Etheridge, 1970; Farnworth & Leiber, 1989). Även här fångar man integreringen av det kulturella målet, medan Winslow (1967), som använt en fråga om hur mycket respondentens föräldrar uppmanat till studier på college, snarare har mätt ursprunget till det kulturella målet och inte hur väl integrerat målet är i individen. Winslow försvarar det här valet med hänvisning till att Merton framhållit föräldrar som sändare av de kulturella intressena (a a).
Sättet att operationalisera de kulturella intressena har i stor utsträckning gått i linje med Mertons SS&A-paradigm men studierna har tyvärr begränsats till en specifik (om än stor) del av västerländsk kapitalistisk kultur. Välkomna bidrag till den tidigare forskningen är Braxton (1993) och Lee (1974) som går utanför det traditionella mönstret genom att studera andra delar av västerländsk kultur. Braxton (1993) studerade anomi inom den akademiska professionen. Han identifierade vetenskaplig publicering som ett kulturellt intresse inom den
här målet var i respondenterna. Lee (1974) studerade anomi inom äktenskap. Han identifierade det tillfredställda äktenskapet som ett kulturellt mål i amerikansk kultur och likställde det med det kulturella målet om ekonomisk framgång. Det hade varit önskvärt med fler studier som identifierar nya delar av västerländsk och annan kultur, och som inkluderar den integrering som Merton (1938) talar om.
Accepterade medel. Resultaten visar på att den delen av Mertons (1938)
sociokulturella strukturer som definierar, reglerar och kontrollerar de accepterade medlen i en klar majoritet av fallen har handlat om utbildning, jobb och pengar i olika avseenden. Detta hör förstås samman med det faktum att de kulturella intressena som identifierades i nästan samtliga studier också handlade om någon av dessa dimensioner, och ibland flera samtidigt. Likväl så pekar resultaten på en kraftig tendens att använda variabler som är klassiska för att mäta socioekonomisk status när man operationaliserar accepterade medel. Även här anser jag att
Braxton (1993) har föregått med gott exempel då han introducerar normer som ett samhälleligt medel i strävan efter de kulturella intressena. ”Every social group invariably couples its scale of desired ends with moral or institutional regulation” (Merton, 1938, 673, min kursivering).
Jag kan inte riktigt kritisera studierna för sin operationalisering av de accepterade medlen med tanke på hur operationaliseringen av de kulturella målen ser ut. Operationaliseringen av de accepterade medlen har genomgående anpassats efter operationaliseringen av de kulturella målen, vilket är helt i enlighet med Mertons beskrivning av de accepterade medlen; “The second phase of the social structure defines, regulates, and controls the acceptable modes of achieving these goals” (Merton, 1938, 672-673). Som förstås i föregående citat så är de accepterade medlen bundna till de kulturella intressena. Detta har således visat sig i forskningen.
Anpassningsform
Mertons (1938) olika anpassningsformer hör till SS&A-paradigmets mikronivå och detta var föremål för den andra frågeställningen. Anpassningsformerna är till för att förklara varför vissa personer begår brott men inte andra, trots att de lever i samma sociokulturella struktur. Mertons anpassningsformer har sagts vara en separat teori (Featherstone & Deflem, 2003) men min uppfattning är densamma som Baumers (2007) att det är en nivå av samma multinivåteori.
I den forskning som analyserats i den här studien så tar anpassningsformerna, och därmed mikronivån, en relativt liten plats. I fyra av de 13 studierna som
analyserats så berörs något resonemang om anpassningsformerna men det är egentligen bara i två av dessa (Pedersen & Etheridge, 1970; Menard, 1995) som anpassningsformerna har en betydande roll i studien. Slående är också det faktum att trots anpassningsformernas enorma betydelse för att förklara brott med hjälp av Mertons SS&A-paradigm så handlar sex artiklar om brott, varav bara en (Menard, 1995) för ett noga resonemang om anpassningsformerna (Pedersen & Etheridge (1970) studerar anpassningsformer i skolan och inte brottslighet). Alltså, fem av sex artiklar i den här studien som studerade brottslighet tar inte adekvat hänsyn till de fem anpassningsformerna som är centrala i SS&A-paradigmet för att förklara brottsligt och avvikande beteende. Om man bara studerar Mertons makronivå och försummar anpassningsformerna på mikronivån när man studerar brottslighet så kommer resultatet helt sakna värde.
Jag kan baserat på dessa resultat inte annat än att hålla med Menard (1995) om att den så viktiga delen om de olika anpassningsformerna i Mertons teori faktiskt har blivit mer eller mindre negligerad och att teorin därför också har blivit oförtjänt kritiserad. Men om man ska göra en studie på brott med Mertons anomiteori måste man också vara noggrann med hur man använder mikronivån.
Ett exempel på en mycket dålig användning ser vi från Mason och Smithey (2012) som i sin studie ser till innovation som anpassningsform. De identifierade
collegeexamen som det kulturellt identifierade intresset och de betraktade våld i nära relationer bland collegestudenter som en form av innovation. “We maintain that violence is a form of innovation where a person uses force in an attempt to achieve goal fulfillment” (a a, 976). Frågan som förbryllar mig i det här fallet är hur Mason och Smithey tänker sig att våld i nära relationer ska hjälpa
gärningsmannen till en collegeexamen. Mertons (1938) anpassningsform innovation innebär att individen tar till alternativa medel för att uppfylla sina
intressen, men i Mason och Smitheys (2012) studie behandlar de innovation
snarare som ett sätt att få utlopp för frustration vilket inte alls går i linje med Mertons teori. Genom dessa tolkningar så finner de stöd för Mertons teori men frågan är om dessa resultat över huvud taget är valida. Ytterligare problematiskt tycker jag att det är då vissa delar av Mason och Smitheys resonemang påminner mer om Agnews generella strainteori (se, Agnew, 1992). Bland annat så gör de en poäng av att frustrationen kan bli omplacerad från källan och mot ett annat mål (exempelvis partnern), men de refererar aldrig till Agnew och studien (hävdar de) testar enbart Mertons klassiska teori.
Som tur är så finns det studier (t.ex. Pedersen & Etheridge (1970) och Menard (1995) som nämnts tidigare) som lagt stor vikt vid operationalisering och tolkning av anpassningsformerna, något som jag tycker framtida forskning bör ta efter (eller måste ta efter om man studerar brottslighet).
Kulturperspektivet
Kultur är ett centralt begrepp i Mertons (1938) SS&A-paradigm och därför har även kulturperspektivet fått ta plats i den här studien. Exakt hur stor plats kulturbegreppet har i Mertons teori ser vi i hans formulering av ”culturally
defined goals, purposes, and interests” (a a, 672, min kursivering), kulturellt definierade mål, syften, och intressen. Den första av två dimensioner på
makronivån i Mertons paradigm definieras alltså av den rådande kulturen.
Eftersom vi också vet att Mertons andra dimension på makronivå (de accepterade medlen) per definition baseras på de kulturella intressena så kan man enligt mig hävda att hela Mertons SS&A-paradigm faktiskt baseras på just kultur.
Den här studiens tredje frågeställning handlar om kulturperspektivet och hur man han tagit hänsyn till det i tidigare forskning. I de studier som analyserats här så är det framförallt tre studier (Rushing, 1971; Lee, 1974; Braxton, 1993) som direkt diskuterar kultur som faktor i olika avseenden. Tre av 13 studier är förstås inte mycket men faktum är ju att i de fall då det finns en operationalisering av ett eller flera kulturellt definierade intressen så finns det också per automatik, i min
mening, ett antagande om en rådande kultur. Tillika så förekom det i bara en av de analyserade studierna ingen operationalisering av ett kulturellt definierat intresse. Sålunda kan man säga att i samtliga studier förutom en så fanns det ett antagande om en rådande kultur. Däremot så var det i de flesta fall oreflekterat.
