Bildtyper i informationsmaterial om ADHD hos vuxna : Hur bildtyper kan betona central information om ADHD hos vuxna så att det medför en positiv inverkan på omgivande anhörigas förståelse av innehållet

Bildtyper i informationsmaterial om

ADHD hos vuxna

Hur bildtyper kan betona central information om ADHD

_hos

vuxna så att det medför en positiv inverkan på omgivande

anhörigas förståelse av innehållet

Elisabet Gulli Hofverberg

För avläggande av filosofie kandidatexamen i Informationsdesign

med

inriktningen Informativ illustration

Ett examensarbete på grundnivå, 15 hp Examinator Yvonne Eriksson

Handledare Lasse Frank

Akademin för Innovation, design och teknik Mälardalens högskola

Sammanfattning

Detta är ett examensarbete med programinriktningen informativ illustration. Arbetet är centrerat kring bildtyper i informationsmaterial om ADHD hos vuxna. Detta då bildtyperna kan ha en positiv inverkan på anhörigas förståelse av relevant information. I projektet har insamlad empiri kommit från intervjuer som jag har utfört samt publicerat material från Riksförbundet Attention, Socialstyrelsen och NKA. Empirin har tillsammans med teori om multimodalitet och semiotik hjälpt mig att besvara frågeställningen. Syftet med arbetet är att ta fram ett nytt gestaltningsförslag som ska kunna vara som ett exempel. Detta för hur bildtyper kan implementeras för att kunna ha en positiv inverkan på anhörigas förståelse av relevant information. Detta skulle slutligen kunna leda till att man som anhörig villta en mer aktiv roll och göra stöttande insatser för sina anhöriga som handskas med diagnosen.

Nyckelord

Förord

Jag vill tacka alla som medverkade i undersökningarna och bidrog till att jag kunde utforma mitt gestaltningsförslag och jag vill tacka min handledare Lasse Frank som handlett mig och kommit med bra feedback och tips under arbetet.

Innehållsförteckning

3 Metoder och tillvägagångssätt 8

3.1 Kvalitativa intervjuer 8

3.2 Utprovning 8

3.3 Metodkritik 10

4 Empiri 11

4.1 Intervjuer med nära och omgivande anhöriga 11

4.2 Resultatet av intervjuerna 11

4.2.1 Hur ADHD yttrar sig 11

4.2.2 Olika former av ADHD 13

4.2.3 Positiva aspekter och egenskaper 14

4.2.4 Hur man kan stötta någon med ADHD 16

4.3 Utvecklingen av prototyperna 18

4.3.1 Bildidé för Prototyp 1 - hur ADHD kan yttra sig 18

4.3.2 Första versionen av Prototyp 1 19

4.3.3 Alternativ utformning 20

4.3.4 Bildidé för Prototyp 2 - olika former av ADHD 21

4.3.5 Första versionen av Prototyp 2 21

4.3.6 Alternativ utformning 22

4.3.7 Bildidé för Prototyp 3 - positiva aspekter och egenskaper 23

4.3.9 Alternativ utformning 24 4.3.10 Bildidé för Prototyp 4 - hur man kan stötta 25

4.3.11 Första versionen av Prototyp 4 25

4.3.12 Alternativ utformning 26

4.4 Resultatet av utprovningen 27

4.4.1 Resultat av utprovningen - Prototyp 1 27

4.4.2 Resultat av utprovningen - Prototyp 2 30

4.4.3 Resultat av utprovningen - Prototyp 3 34

4.4.4 Resultat av utprovningen - Prototyp 4 37

4.5 Vidareutvecklingen av gestaltningsförslagen 39 4.5.1 Vidareutveckling av Prototyp 1 40 4.5.2 Vidareutveckling av Prototyp 2 40 4.5.3 Vidareutveckling av Prototyp 3 40 4.5.4 Vidareutveckling av Prototyp 4 40 5 Gestaltningsförslag 41

5.1 Prototyp 1 - hur ADHD kan yttra sig 41

5.2 Prototyp 2 - olika typer av ADHD 41

5.3 Prototyp 3 - positiva aspekter och egenskaper 42

5.4 Prototyp 4 - hur man kan stötta 43

6 Avslutande diskussion 44

7 Källförteckning 46

7.1 Litterär och elektroniska källor 46

7.2 Bildförteckning 47

1 Inledning

I inledningsdelen presenteras först projektets bakgrund, informationsdesignproblemet, syfte samt frågeställningar.

1.1

Bakgrund

För personer med ADHD beskrivs det vara nära anhöriga som en förälder eller en partner som bidrar med en stor del stöd (Riksförbundet Attentions rapport 2012, s. 4, 8, Nationellt kompetenscentrum anhörigas kunskapsöversikt 2013, s. 6-7). Fungerande relationer till anhöriga som har bra kunskap och orkar stötta är dock en enorm fördel (Socialstyrelsen 2019, s. 18). En förstående omgivning kan betraktas som en av de fyra saker som kan underlätta för en person som lever med ADHD. Detta utöver exempelvis medicinering eller en välstrukturerad vardag (Riksförbundet Attention 2021).

“Problemen som följer med adhd kan kvarstå livet ut och diagnosen adhd förekommer i alla åldrar, även hos de allra äldsta. En stödjande och anpassad omgivning kan förhindra att funktionsnedsättningen utvecklas till ett allvarligt funktionshinder.” (Socialstyrelsen 2019, s. 7).

Avsaknad av förståelse beskrivs dock kunna finnas hos omgivningen. Följande citat är från en tidigare undersökning om anhöriga till unga vuxna med ADHD (Riksförbundet

Attentions rapport 2012, s. 15). ”Vi har dålig relation till anhöriga. De har svårt att förstå hur jobbigt det är.. Man får oftast höra men han är så glad och sonen säger inte att det är jobbigt.” (2012, s. 15). I en kartläggning och analys från socialstyrelsen 2019

konstaterades det återigen att det var viktigt att man ökade omgivningens förståelse och att omgivande anhörigas involvering och stöd kunde vara betydelsefullt (s. 13-14).

De förbättringar som har efterfrågats av nära anhöriga har varit stöd i form av andra vuxenkontakter för den unga vuxna med diagnosen. Utöver det vill även de nära anhöriga som redan är involverade också ha stöd för att de ska orka fortsätta (Riksförbundet Attentions rapport 2012, s. 15).

Relevant informationsmaterial som bland annat litteraturförslag och broschyrer är sånt som brukar tilldelas anhöriga i samband med en diagnos. Hälso- och sjukvårdsinformation rörande ADHD som ges ut av vårdgivare är exempelvis texthäften från Habilitering och hälsa i Region Stockholm. Dessa texthäften ger en djupare beskrivning av diagnosen. Det finns dock kunskapsstöd som är mer intressanta för andra anhöriga att ta del av.

Socialstyrelsen har exempelvis en lättläst folder om ADHD hos vuxna (2016) och även en broschyr med syfte att kort informera om diagnosen samt olika typer av stöd som finns (2014). De kan dessvärre vara ganska texttunga. Bilderna som finns har en ytterst liten koppling eller ingen alls till informationstexten. En av bildtexterna i den ena broschyren

beskriver att “Personerna på bilden har inget med sammanhanget att göra” (2016). Det verkar finnas en brist på informationsmaterial där text och bild samverkar effektivt. Detta så att anhöriga som tar del av materialet men inte kan relatera har större chans att förstå. Vad som kan vara viktigt att förstå är exempelvis vad diagnosen kan innefatta såsom de symtom och uttryck som kanske inte är synliga först. En annan sak är vad den kan innebära och att det finns positiva sidor och styrkor utöver svårigheterna. En tredje sak är att deras hjälp också kan behövas och att det finns insatser som kan underlätta för nära anhöriga och personer med diagnosen.

Alla lär vi oss på olika sätt. Då folk är olika behöver man flera sätt att skapa förståelse på för att informationen man vill förmedla ska bli tillgänglig för så många som möjligt. Det har framkommit att bilder i informationsmaterial kan fungera bra, men det kan finnas en problematik när man använder bilder då de även kan ha en negativ påverkan på hur vi lär oss (Pettersson 1997 se Levin et al., 1987; Sims-Knight, 1992; Winn, 1993; och Rieber, 1994). Därför är det viktigt att göra relevanta avvägningar.

Socialstyrelsens broschyr Kort om adhd hos vuxna (2014) är ett exempel på ett sådant kunskapsstöd som även andra anhöriga skulle kunna ta del av. Den användes i arbetet som ett exempel på vilken information som vanligen tas upp när man vill ge en översiktlig vetskap.

Figur 1 Kort om adhd hos vuxna, broschyrens upplägg (Socialstyrelsen.se 2014) Syftet med arbetet är att ta fram ett nytt gestaltningsförslag som ska kunna vara som ett

Arbetet kan bidra till att framtida informationsmaterial som ges ut inom detta område kan ha mer effektiv samverkan mellan text och bild. Detta kan då medföra en positiv inverkan på förståelsen hos de som tar del av informationen i broschyren. Slutligen skulle detta kunna leda till att man som anhörig villta en mer aktiv roll och göra stöttande insatser för sina anhöriga som handskas med diagnosen.

Frågeställningar som finns är följande:

● På vilket sätt kan olika bildtyper betona central information om ADHD hos vuxna?

1.2

Målgrupp

Målgruppen jag fokuserade på är personer som är omgivande anhöriga till unga vuxna med diagnosen ADHD. Dit räknas bland annat vänner och släkt, som exempelvis föräldrar eller syskon, till personen. I arbetet har man skiljt på nära anhöriga och målgruppen omgivande anhöriga genom närheten till personen. En nära anhörig kan exempelvis vara en partner som man delar bostad med. På så sätt skulle ett syskon kunna betraktas som en omgivande anhörig och en partner som en nära anhörig.

Respondenter som medverkade i undersökningarna hade ofta flera omkring sig med diagnosen såsom vuxna eller barn, utöver den unga vuxna. I de inledande intervjuerna hade personerna sedan tidigare läst informationsmaterial om ADHD. De hade kännedom om diagnosen i olika utsträckning i samband med att anhöriga fått diagnosen. I utprovningen ville jag däremot vända mig till personer som i så lång utsträckning som möjligt inte tilldelats informationsmaterial om diagnosen innan. Det var dock relevant att de hade någon i sin omgivning med ADHD så att det kunde efterlikna den verkliga situationen mer. Detta då anhöriga som introduceras till informationsmaterialet hittills haft någon med ADHD omkring sig som nu fått diagnosen. Man läser sannolikt av den på ett annat sätt då jämfört med en person som inte har någon med diagnosen i sin omgivning.

1.3

Avgränsningar

Det finns olika sätt att sprida information om diagnosen på. Exempelvis kan det göras digitalt, via sociala media inlägg, eller genom informativa filmer som kan läggas upp på Youtube. Avgränsningar gällande vilken medieform gjordes i det här fallet och jag valde att fokusera på informationsbroschyrer. Detta eftersom denna typ av informationsmaterial är vad som brukar tilldelas personer med diagnosen och anhöriga i samband med en diagnos. Exempelvis kan man få med sig sådant material i samband med de kurser och föreläsningar om ADHD som erbjuds. Bland dessa finns det exempelvis kunskapsstöd som ämnar ge en mer översiktlig förståelse. Dessa är intressanta för andra anhöriga att ta del av och kan delas vidare med dem. Då en av aspekterna var att det skulle kunna bli tillgängligt för fler så sågs informationsbroschyrerna som en medieform som kunde tillgodose detta. Man kan exempelvis undvika att det blir ett så kallat digitalt utanförskap för vissa. Från

utbudet av informationsbroschyrer avgränsades det i sin tur till Socialstyrelsens broschyr kort om adhd hos vuxna (2014). Denna hade syfte att kort informera om diagnosen samt olika stöd som finns. Jag hade även tittat på Socialstyrelsens lättlästa folder om ADHD hos vuxna (2016.). Inledande intervjuer klargjorde dock att den information som behövde betonas liknade mer vad den förstnämnda broschyren erbjöd.

1.4

Etiska överväganden

Inom ramen för arbetet finns problematik kopplat till stigmatisering i bilder runt

avbildning av personer med funktionsnedsättningen. Något som var viktigt förhålla sig till under projektet var att visualiseringarna som görs av grupper med funktionsnedsättningen inte blir stereotypa och att de inte avbildas på ett stigmatiserande sätt.

De forskningsetiska reglerna innefattar att “skaffa sig tillåtelse, behandla informationen konfidentiellt och skydda identiteter” (Denscombe, 2009, s. 177). I arbetet förekommer bekvämlighetsurval, som det kommer att tas upp mer om i metoddelen. Jag har ändå varit medveten om forskningsetiken och ett etiskt förhållningssätt i arbetet har efterstävats. Exempelvis blev deltagarna informerade om forskningen, att det gällde ett examensarbete, och att det fanns muntligt samtycke. Dock gjordes inget skriftligt dokument som gicks igenom och signerades vilket man kan ställa sig kritisk till. Eftersom det gällde ett bekvämlighetsurval fanns ändå stor en tillit och bekvämlighet i relationen med deltagarna och vetskapen om att det var ett frivilligt deltagande.

2 Teorier

Examensarbetet har grundats i teorier som semiotik och multimodalitet. Jag utgick ifrån bildtyper som beskriver bildens olika funktioner såsom dekorativ, representativ,

organisatorisk, interpretativ eller transformativ (Carney och Levin 2002, s. 5). Kunskapen jag använt mig av kring text och bild i samverkan är inte ny. Avsikten var snarare att kunna presentera ett praktiskt exempel där bildtyperna implementerats i den här typen av

informationsmaterial.

2.1

Semiotik

Semiotik innebär studerandet av tecken och betydelserna de har (Chandler 2017, s. 1). Tecken kan beskrivas som uttrycksmedel som finns i både text och bild. Dessa förmedlar olika saker och kan ge vissa insikter och kunskap (Bergström 2017, s. 290). Arbetet är centrerat kring samspelet mellan bild och text för att kunna kommunicera olika saker, förmedla viss kunskap och frambringa vissa insikter (Ibid.). På så sätt blir det semiotiken man bör förhålla sig till och där man hittar verktygen. Exempelvis spelar bildens

konnotativa innehåll (Ibid.:212), det som har med den djupare tolkningen att göra, en viktig roll i bilderna. Relevanta bildkoder i bildspråket skapar också en effektiv

kommunikation med målgruppen och gör att bilderna kan visa det avsedda (Eriksson 2017, s. 70).

Kress och Van Leeuwen (2005) beskriver hur Barthes skiljer mellan relationer som text och bild kan ha till varandra och tar upp begreppen relay och anchorage. Relay innefattar när bilden används för att utveckla eller förtydliga texten genom att man tillför ny eller annan information och betydelse för att komplettera (Ibid. s. 18). Anchorage är när bild och text är en bestämd och exakt beskrivning av varandra (ibid.). Dessa begrepp var användbara under mitt bildarbete för att bättre översätta bildtyperna och förstå deras funktioner. Relay skulle exempelvis kunna likställas med den tolkande bildtypens funktion och anchorage med den representativa bildtypen. De olika bildtyperna kommer att gås igenom mer under rubriken Bildtyper.

2.2

Multimodalitet

Det multimodala perspektivet jag har valt hänger ihop med att vi lär oss och tar till oss information på olika sätt. Eftersom alla är olika behövs fler sätt att skapa förståelse på. Detta för att informationen som ska förmedlas ska bli tillgänglig för så många som möjligt. Därför blir den multimodala teorin som innefattar de olika modaliteterna och relationen mellan dessa (Kress 2010, s. 61) lämplig att använda. Modaliteter kan ses som olika resurser som finns för att frambringa mening i en situation av kommunikation (Ibid.:28, 59). I arbetet har jag fokuserat på modaliteten bild och dess samverkan med modaliteten

text i informationsbroschyren. Detta genom att arbeta med de olika bildtyperna. Bilden kan nämligen ha olika funktioner i samspel med texten för att stärka förståelsen, underlätta minnet samt göra texten lättare att ta till sig (Eriksson 2017, s. 50). På så sätt går det multimodala perspektivet hand i hand med bildtyperna som jag kommer att gå igenom nedan.

2.3

Tidigare forskning

I det här arbetet har två publikationer varit centrala. Dessa är konferenspublikationen “Learning From Visuals” (Pettersson 1997) och forskningsartikeln “Pictorial Illustrations Still Improve Students' Learning from Text” (Carney och Levin 2002). Genom den första har jag kunnat förstå att bilder kan fungera bra men att de även kan ha en negativ påverkan på vår hur vi lär oss (Pettersson 1997 se Levin et al., 1987; Sims-Knight, 1992; Winn, 1993; och Rieber, 1994). Detta har motiverat varför det då är viktigt att kunna göra relevanta avvägningar. Båda publikationer behandlar också bildtyperna som jag arbetat efter och som jag kommer att gå igenom nedan.

2.3.1 Bildtyper

Bildtyperna beskriver bildens olika funktioner såsom representativ, organiserande, tolkande, transformativ, och dekorativ som Levin kategoriserat 1981 (Carney och Levin 2002, s. 5). Kategorierna översatte jag från deras engelska benämning representational, organizational, interpretational, transformational och decorational. De fyra första är de som anses mer relevanta för texten (Pettersson 1997, s. 4) och de jag har använt mig av.

Den representerande bildtypen

Den representativa bildtypens funktion är att förstärka centrala delar i textinnehållet och återspegla dessa. Information i texten kan då bli mer konkret och blir lättare att komma ihåg då man minns bättre från bild än vad man gör från text (Pettersson 1997, s. 4). Denna är även den vanligast förekommande bildtypen menar Carney och Levin (2002, s. 9).

Den organiserande bildtypen

Den organiserande bildtypens funktion är att ge texten en ram och strukturera upp den. Bilden gör att textinnehållet placeras i ett sammanhang och informationen kan då bli lättare att komma ihåg eftersom den är organiserad, menar Pettersson (1997, s. 4).

Den tolkande bildtypen

Den tolkande bildtypens funktion är att förklara och förtydliga textens innehåll. Det handlar om att göra det som kan vara svårare att förstå mer begripligt vilket gynnar minnet (Pettersson 1997, s. 4). I bilden implementeras då alltså information för att kunna tolka textinnehållet för läsaren och kunna framställa en förklaring som gör det lättare att förstå.

Den transformativa bildtypen

Den dekorativa bildtypen

Den dekorativa bildtypens funktion skiljer sig från de övriga bildtyperna då den enbart har att göra med utsmyckning (Carney och Levin 2002, s. 5). Den dekorativa bildtypen är inte relevant för texten och skulle som tidigare nämnt till och med kunna ha en negativ

inverkan. Därför rekommenderas det inte att bilder som finns i läromaterial enbart har en dekorativ funktion, menar Pettersson (1997, s. 4).

3 Metoder och tillvägagångssätt

I inledningen till arbetet gjordes en behovsanalys för att kunna förstå och beskriva problemområdet och vilket informationsproblem jag hade avsikt att utreda. Därutöver har följande metoder som presenteras nedan varit av intresse.

3.1

Kvalitativa intervjuer

I arbetet utfördes inledningsvis fyra intervjuer (Wikberg Nilsson et. al 2015, s. 83) i personliga möten. Två nära anhöriga och två omgivande anhöriga till personer med diagnosen intervjuades. Ur intervjuerna samlades kvalitativ information för att bygga en uppfattning om målgruppen. Det gällde deras kännedom om diagnosen, intryck, åsikter, tankesätt och attityder som fanns. Det var sätt att komma närmare målgruppen omgivande anhöriga och få en fördjupad bild av deras involvering och hur den kunde se ut. Frågorna var centrerade kring hur man upplevde sin situation, omgivningens roll och involvering. De handlade också om vad man önskade eller ansåg behövdes från anhöriga. Utöver det fokuserade dem också på vad anhöriga behöver vara medvetna om, upplevda brister och slutligen hur man motiverade sig att göra insatser. Respondenterna skulle få möjlighet att berätta fritt när de svarade på frågorna. Detta då jag ville kunna gå in på sidospår ifall något intressant uppkom som tordes kunna ge en djupare förklaring. Exempelvis var det intressant att notera reflektioner kopplade till de omgivande anhörigas situation och hur de såg sin egen roll. Intervjuerna var alltså semistrukturerade (Denscombe 2009, s. 234-235) eftersom jag ville ta upp de specifika frågorna som nämnts men även ha möjlighet att ta sidospår. Detta då de kunde leda till djupare förklaringar. Intervjuerna spelades först in och transkriberades sedan. Därefter gjordes en analys av intervjuerna där jag gick igenom intervjusvaren. Därefter jämfördes de med innehållet i informationsbroschyren för att se vilka delar som var relevanta att betona.

3.2

Utprovning

Efter att jag utvecklat gestaltningsförslagen så testades de sedan på personer ur

målgruppen vilket skedde i form av nya intervjuer i personliga eller digitala möten. Här ville jag att större delen av de som intervjuades inte skulle ha blivit tilldelade

informationsmaterial om ADHD tidigare. Detta eftersom materialet brukar delas ut i samband med en diagnos. Syftet med att ha intervjuer kring de utvalda delarna var att se om målgruppen kunnat tolka det som jag avsett. Om tolkningarna motsvarade det jag ämnat att förmedla så möjliggjorde det att det funnits positiv inverkan på förståelsen. Den nya broschyren utvärderades av totalt 6 personer. Hälften av deltagarna hade tillgång till bildmaterialet och hälften hade enbart tillgång till texten. Den senare fungerade som en typ av kontrollgrupp och ingick som en jämförelse i studien.

Figur 2 Version 1 - utan bild, broschyrens upplägg (Socialstyrelsen.se 2014 & Elisabet Hofverberg 2021)

Materialet sammansattes i två powerpointpresentationer. Den ena hade bildmaterialet och den andra hade enbart texten. Detta gjorde det enkelt att bläddra igenom de olika

versionerna av broschyren och visa delarna i sitt sammanhang. I båda versionerna fanns dock den ursprungliga bilddekoren kvar som funnits i broschyren. Bildtexterna som satt ihop med det nya bildmaterialet utelämnades dock i Version 1 - utan bild.

Figur 3 Version 2 - med bild, broschyrens upplägg (Socialstyrelsen.se 2014 & Elisabet Hofverberg 2021)

3.3

Metodkritik

Denscombe beskriver att det sannolikt ofta kan finnas inslag av bekvämlighetsurval när man väljer deltagare och att begränsningen av resurser kan vara vad som påverkar (2009, s. 39). Detta var fallet i mitt arbete där pandemin haft en viss inverkan på vilka som fanns tillgängliga och påverkat att det blev ett bekvämlighetsurval. Detta då tillgången till personer som var nära och omgivande anhöriga var begränsad till umgängeskretsen. Svaren är ändå tillförlitliga då många är nära och omgivande anhöriga till olika personer med ADHD.

4 Empiri

I denna del kommer jag att gå igenom resultaten av de inledande intervjuerna med nära och omgivande anhöriga samt av intervjuerna som gjordes i utprovningen.

4.1

Intervjuer med nära och omgivande anhöriga

De två nära anhöriga respondenterna var i åldersgruppen 25-60 år. Den ena respondenten har även diagnosen själv. På så sätt fick jag en inblick i hur det kunde vara att vara både nära anhörig och en person med diagnosen. De två omgivande anhöriga respondenterna var i åldersgruppen 20-60 år. Alla intervjuer spelades först in och transkriberades sedan.

4.2

Resultatet av intervjuerna

Utifrån analysen av intervjuerna kunde ett antal viktiga punkter ringas in och kopplas till vissa områden. Dessa kunde sedan knytas an till informationen i broschyren. Områdena ifråga var hur ADHD yttrar sig, olika former av ADHD, positiva aspekter och egenskaper samt hur man kan stötta. Ibland kunde vissa punkter kopplas till flera av områdena. Att ADHD kunde ses som ett osynligt funktionshinder var exempelvis en sådan punkt. Den kunde både ha med hur diagnosen yttrade sig att göra men även med att det fanns olika former av ADHD. Detta då vissa former bestod av mer osynliga yttranden än andra.

4.2.1 Hur ADHD yttrar sig

Följande punkter som ringades in från intervjuerna hade koppling till området hur ADHD yttrar sig:

● Andra glömmer bort att det finns då funktionshindret inte alltid märks utåt ● De ser inte att det finns ett problem, därför har du inget problem

● ADHD är ett osynligt funktionshinder

● Glöms även av lärare som ändå haft avsikten att hjälpa och fördomarna uppkommer ändå eftersom det är svårt att se vad som ingår

● Man behöver insikt att fokus på vissa saker kommer vara begränsat ● Förklaring av beteeenden görs för att minska irritation på grund av att man

● Man behöver känna till beteenden kopplade till diagnosen så man inte misstolkar dem. Om man glömmer fråga om något så betyder inte det att man inte bryr sig om den, det är så ADHD kan se ut

● Omedvetenhet om hur ADHD påverkar personen finns, såsom att det kan ha att göra med mindre ork

● Svårighet att relatera, just do it

Det framkom exempelvis att ADHD ibland kunde ses som ett osynligt funktionshinder. Anhöriga kunde glömma eftersom det inte alltid märktes utåt. Att känna till hur ADHD kunde yttra sig i situationer gjorde att man inte misstolkade beteenden lika mycket. Det som kan vara viktigt att betona här är alltså sätt som ADHD kan yttra sig på som är mer ‘osynliga’. På så sätt kan man hjälpa till att synliggöra funktionenedsättnignen för anhöriga till personer som med mer osynliga yttranden av diagnosen.

Flera exempel som kan räknas som mer osynliga yttranden togs upp i intervjun från både nära anhöriga och omgivande anhöriga. Ett exempel var att personen med diagnosen inte frågat hur det gått på ett prov. Detta hade den anhöriga tidigare kunnat misstolka som att personen inte brydde sig eller inte tyckte om den anhörige. I efterhand hade man däremot förstått att det handlade om ADHD och att personen glömde. Ett annat exempel var när personen tittade på TV och den anhörige försökte kommunicera med denne. Bristen på respons misstolkade den anhörige som att man blev ignorerad, men nu kändes det igen som koncentrationssvårigheter kopplade till ADHD. Ett tredje exempel var att personen inte svarade en anhörig. Denne kunde då bli irriterad och misstolka det som att personen inte brydde sig när det istället handlade om ADHD och att personen kanske var lättdistraherad. Dessa exempel faller alla inom kategorin för uppmärksamhetssvårigheter. Överaktivitet och impulsivitet kan ses som mer utagerande beteenden som sannolikt märks mer utåt än uppmärksamhetssvårigheter. På så sätt kan de betraktas som mer ‘synliga’. En av de intervjuade beskrev även att den tidigare bilden av ADHD kändes icke-representativ. Detta då den hyperaktiva sidan varit vad man sett och då blivit vad som definierade ADHD. I broschyren var det delen om hur ADHD kan yttra sig, specifikt informationen kring uppmärksamhetssvårigheterna, som jag valde att rikta in mig på.

Figur 4 originalsidorna i broschyren om hur ADHD yttrar sig (Socialstyrelsen.se 2014)

4.2.2 Olika former av ADHD

Följande punkter som ringades in från intervjuerna kunde kopplas till området olika former av ADHD:

● Man har läst om de olika typerna och kan relatera till sin typ men också se att det finns gemensamma saker och hur det kan vara för andra

● Mer information från olika källor ger bredare förståelse, så att man även kan möta andra med en annan ADHD med samma hänsyn

● Att ADHD kan ibland kan vara ett osynligt funktionshinder ● Man har en gammal syn på ADHD att man alltid är hyperaktiv

● Glöms även bort av dem som avser hjälpa, fördomar finns ändå eftersom det är svårt att se vad som som ingår

● Man vet inte om ADHD eller innebörden

● Omedvetenhet om hur ADHD påverkar personen finns, såsom att det kan ha att göra med mindre ork

● Viktigt för anhöriga att förstå att det yttrar sig på olika sätt, att förstå vidden. Från intervjuerna pekade mycket på att det även var viktigt att förstå vad ADHD innebär, exempelvis genom att förstå hur den kan yttra sig. Hur ADHD kan yttra sig hänger dock ihop med att det finns olika former av diagnosen med vissa symtom som blir dominerande. Detta är därför också relevant information att betona. Från en omgivande anhörig kunde jag även tolka det som att man ibland inte såg att det fanns olika former av diagnosen. Snarare hade det kunnat uppfattas som olika svår ADHD beroende på mängden

hyperaktivitet. Den omgivande anhörige hade bland annat två personer omkring sig med diagnosen. Man skiljde på deras diagnoser som olika grader av ADHD när det istället verkade handla om två olika former av den. Detta blev ytterligare en sak som antydde att det var relevant att betona informationen om de olika formerna. Hyperaktiviteten är nämligen inte alltid en del av ADHD. Därför är det viktigt att de olika formerna skiljs åt och att det tydliggörs vad som är centralt i varje form. Bilden nedan visar delen i broschyren som var aktuell i det här fallet och tog upp olika former av ADHD.

Figur 5 originalsidan i broschyren om olika former av ADHD (Socialstyrelsen.se 2014)

4.2.3 Positiva aspekter och egenskaper

Följande punkter som ringades in från intervjuerna hade en koppling till området positiva aspekter och egenskaper:

● Fokus kan ligga mer på problematiken än det positiva, det kan stjälpa mer än vad det hjälper?

● Personen kanske blir nedsättande mot sig själv, känslor av att vara sämre än andra ● Det finns fördomar i omgivningen och bland anhöriga, man pekar ut oförmågor ● Man försöker betona positiva aspekter och egenskaper när man pratar om ADHD ● Att hitta kända personer med ADHD kan inge stolthet, få bort fördomar och visar

att det finns fler än en väg som kan vara rätt

● Personen vill ibland inte velat involvera vissa anhöriga på grund av skamkänslor Dessa punkter antydde att det kunde vara viktigt att lyfta positiva aspekter och egenskaper. En omgivande anhörig respondent hade beskrivit att det kunde finnas fördomar bland släkt och utpekanden av oförmågor. Detta tolkades kunna vara både med och utan att diagnosen fanns med i bilden. Generellt sett upplevdes det att information om diagnosen fokuserade mer på problematiken än det positiva. Detta tolkade jag kunna bidra till att man fick en mer negativ inställning mot att en diagnos sattes. Diagnosen uppfattades ibland kunna stjälpa mer än vad den hjälpte. Personer som fått diagnosen kunde uppfattas känna att de var sämre än andra, menade respondenten. Detta kan kopplas till något som en nära anhörig tog upp. Den beskrev att en person med ADHD ibland inte vill involvera vissa anhöriga på grund av skamkänslor över att ha diagnosen. Ifrån detta kunde jag göra följande tolkning. Om informationen fokuserar på negativa aspekter så skulle personen själv, men även omgivningen, kunna snappa upp det. Kanske skulle man då fortsätta att matas med en mer negativ syn på diagnosen, att det mest handlade om oförmågor och problematik. Man skulle isåfall missa chansen att se att det kan finnas positiva egenskaper och styrkor. Dessa blir därför viktiga att lyfta.

Att ha hittat framgångsrika personer med diagnosen var slutligen något som hade uppskattats. De visade att vägen till lycka och framgång kunde se väldigt olika ut vilket skulle kunna ge en mer positiv inställning. Fördomar hade möjligen även kunnat minskas av att det fanns förebilder.

Figur 6 originalsidan i broschyren om andra vanliga svårigheter (Socialstyrelsen.se 2014) I broschyren fanns det emellertid ingen del tillägnad positiva aspekter, förmågor eller förebilder. Därför valde jag slutligen att lägga till en ny del i broschyren som kunde lyfta detta. Den placerades efter sidan som tog upp vanliga svårigheter, se figur 6, för att balansera ut informationen som kunde betraktas som mer negativ.

4.2.4 Hur man kan stötta någon med ADHD

Följande punkter kunde knytas till hur man kan stötta någon med ADHD:

● Man spelar alltför vanlig roll av passivitet i omgivningen, inte många insatser ● Mer insatser i uppväxten när man ska lära personen något? Man hittar olika sätt att

visa, fånga koncentrationen och implementera intressen

● Lyssna och uttrycka sympati istället för att släta över och fokusera på att lösa ● Mer omtänksamhet, uppmärksamhet och att vara tillmötesgående mot personen

med ADHD

● Mer involvering såsom att hjälpa tillsammans, umgås mer med exempelvis släkt och få personen att hänga med på saker

● Det kan vara kul att hitta fler roliga saker att göra tillsammans såsom sporter. Detta skulle kunna motivera anhöriga att vara mer involverade

● Att personen med ADHD kan dela personliga erfarenheter som exempel när de haft svårt kopplat till diagnosen kan öka förståelsen av hur det är för dem samt motivera anhöriga.

Från nära anhöriga respondenter hade omgivande anhöriga som släkt eller vänner beskrivits vara mindre involverade och göra mindre insatser. Bland annat beskrevs omgivande anhöriga ofta kunna hamna i en allt för vanlig roll av passivitet. Omgivande anhöriga uppfattades också kunna kännas ovana att interagera med personer med diagnosen. Man glömde bort hur det kunde vara. En av de omgivande anhöriga respondenterna menade att man hämtat mest information från de egna iakttagelserna. Dessa hade man samlat på sig genom att vara nära personen, exempelvis då man delat hushåll. Respondenten poängterade också att man behövde bli tilldelad informationen för att kunna veta hur man skulle bidra. Exempelvis kunde det ske genom att dela inlägg med tips på hur man kunde hjälpa en person med ADD. Av detta kunde jag dra följande slutsats. Om man befinner sig i kontexten, nära personen, har man god chans att själv bygga upp sin kännedom. Man har möjligheten att utöka sin förståelse för vad som behövs och när, och hitta fungerande tillvägagångssätt i situationer som kan underlätta. Däremot behöver anhöriga som inte gör det, och vars stöd efterfrågas, tilldelas information om vilka insatser som behövs för att stötta och hjälpa. I broschyren var det delen om stöd och behandling som blev aktuell.

Figur 7 originalsidan i broschyren om stöd och behandling (Socialstyrelsen.se 2014) Där rekommenderades psykosociala och pedagogiska insatser som var möjliga för omgivande anhöriga att utföra. Det fanns emellanåt inga konkreta exempel på vad detta innebar, något som intervjuerna antytt var essentiellt. Konkreta exempel på psykosociala och pedagogiska insatser uppkom dock i intervjuerna. Dessa kunde i sin tur lyftas som exempel i delen om stöd och behandling. En nära anhörig respondent med ADHD hade uttryckt att man ville bli lyssnad på kring hur man kände sig. Att uttrycka sympati var mer

uppskattat än att försöka släta över och lösa problemet åt personer med diagnosen. Det uttrycktes även att man behövde vara mer uppmärksam på vad det kunde innebära att exempelvis ha ADD i en omgivning. Här kunde jag dra kopplingar till tidigare delar om olika former av ADHD och osynliga yttranden. Det kunde nämligen vara gynnsamt att vara uppmärksam på den aktuella formen av ADHD och att vara observant på när och hur den yttrade sig. En annan insats som togs upp av respondenterna hade att göra med att vara tillmötesgående. Som nära anhörig kunde man uppfatta att man var bättre på att ta hänsyn än andra i omgivningen. Det poängterades av båda nära anhöriga att det fanns en brist på förståelse. Omgivningen var oftast inte särskilt tillmötesgående. En trolig konsekvens av att det var svårt att få grepp om funktionshindret.

4.3

Utvecklingen av prototyperna

I följande del kommer bildidén introduceras, produktionen av de första versionerna av prototyperna samt alternativa utformningar som valdes bort.

4.3.1 Bildidé för Prototyp 1 - hur ADHD kan yttra sig

Det jag ville skildra i bilderna var två olika situationer där anhöriga råkat misstolka beteenden som var mer osynliga yttranden av ADHD. Yttranden som annars kunnat vara mindre uppenbara för den anhöriga. På så sätt kan bilden räknas som en representativ bildtyp eftersom de centrala delarna betonas. Detta genom att man gör texten om dem mer gripbar i bild. Detta kan även kopplas till vad Kress och Van Leeuwen (2005, s. 18) tar upp som anchoring, där bild och text är en mer bestämd och exakt beskrivning av varandra. Begreppet underlättade i det här fallet min förståelse för den representativa bildtypens funktion.

Jag valde två av de tidigare nämnda exemplena på sådana situationer och tog de två citaten som en nära anhörig och en omgivande anhörig sagt. Dessa skrevs om för att passa in med bilden. Detta var på grund av att de anhöriga i intervjuerna pratat i dåtid och varit

medvetna om att det var misstolkanden av beteenden. Jag ville använda mig av

tankebubblor i bilderna. Dessa påträffas ofta i serietidningar och kan enkelt visa att något är outtalat. Tankebubblorna användes för att rama in texterna som beskrev de två anhörigas tankar. Dem placerade texten i sammanhanget av två situationer där beteenden har

misstolkats som något annat. Att göra detta med texten ger bilden en organiserande funktion. Det kunde även betraktas som att bilden fick inslag av den tolkande funktionen om man utgår ifrån Kress och Van Leeuwens beskrivning (2005). De beskriver hur Barthes skiljer mellan relationer som text och bild kan ha till varandra. Mitt val att använda

tankebubblor är ett exempel på vad som kallas relay (Ibid.:18.). Bilden används för att utveckla eller förtydliga texten genom att implementera ny eller annan information och betydelse för att komplettera (Ibid.). Om man kollar på bildtyperna finns det likheter här med den tolkande bildtypens funktion. Detta då den avser att förtydliga delar i text som är

innehåller den även sin egen information och kan också behöva tillföra mer information för att möjliggöra detta.

4.3.2 Första versionen av Prototyp 1

Uppmärksamhetssvårigheter beskrivs i ursprungstexten kunna “...väcka irritation hos omgivningen, som tolkar det som att man inte anstränger sig.” (Socialstyrelsen 2014). Det kan här vara svårt att förstå bredden av vilka situationer detta kan innebära. Tolkningen kan då avgränsas till endast ett fåtal situationer som man blir medveten om. Här har den tolkande funktionen i bilden en viktig roll för att tydliggöra de situationer som annars kunnat vara mindre uppenbara för den anhöriga.

Figur 8 texten på originalsidan i broschyren om hur ADHD yttrar sig (Socialstyrelsen.se 2014)

Likt textens beskrivning av omgivningen förmedlar kvinnan till höger i figur 9 irritation via ansiktsuttryck och kroppsspråk. Detta blir ett tydligt exempel på bildens representativa funktion. Det finns dock inslag av den tolkande bildtypen. Tidigare i texten beskrivs andra beteenden som också kan orsaka irritation. Exempelvis kan det vara när personen är lättdistraherad eller haft svårt att aktivt orka lyssna. I dessa stunder av irritation handlar det sannolikt mindre om tron på att personen inte ansträngt sig tillräckligt. Man skulle

nämligen kunna läsa av det som en riktad förolämpning istället. Genom att skildra exemplen som togs upp i intervjuerna tillförs ny information för att förklara detta. Till höger i bilden skildras situationen där en anhörig blir irriterad då denne tolkar

uppmärksamhetssvårigheterna som spydighet eller avsiktliga förolämpningar. Detta är förstås inte fallet. Bilden är tänkt att ge insikten om att det är värt att sätta sig in i och vara uppmärksam på vilka olika beteenden som kan kopplas till ADHD. Detta både för sin egen skull och för att slippa jobbiga situationer på grund av misstolkanden och dålig

Figur 9 Prototyp 1 - hur ADHD yttrar sig (Socialstyrelsen.se 2014 & Elisabet Hofverberg 2021)

Tolkande inslag finns även i bilden till vänster i figur 9. I texten har man beskrivit

beteenden som exempelvis glömskhet och svårigheter att hålla ordning. Glömskhet kan ha en negativ inverkan i situationer med andra. Exempelvis kan det vara om man glömmer bort en tid, vilket var exemplet som togs upp i texten. Avsatta tider är ett exempel på något som kan anbringas av en person men ofta avstäms mellan båda parter. Detta ökar

möjligheten att man då blir påmind om att det finns en svårighet att minnas eller hålla tider. Svårare blir det i situationer där något anbringas av en person, exempelvis förväntningar på att något ska kommas ihåg. Detta eftersom det inte finns något sätt som den andre, som lättare glömmer, blir medveten på om detta. I bilden ville jag, i enlighet med den tolkande bildtypen, tydliggöra en sån situation. Här ville jag även tydliggöra att misstolkanden av ‘osynliga’ yttranden kan blanda in fler känslor än irritation. Personen till vänster

avbildades med ett visst kroppsspråk och ansiktsuttryck som associerades med osäkerhet eller ängslan. Detta blev ett exempel på en mer dämpad situation där man också behöver vara uppmärksam på att man kan ha misstolkat beteenden. Insikten jag ville ge här var densamma som togs upp i ovanstående stycke.

4.3.3 Alternativ utformning

I en alternativ utformning avbildades tankebubblor och en bild av en TV. Till höger i bilden skulle TVn och tankebubblan tillsammans med bildtexten representera ett konkret exempel. Detta på en situation när uppmärksamhetssvårigheterna ‘osynligt’ kunde yttra sig. Dock upplevde jag inte att bildelementen i sig tillfört särskilt mycket. Det blev inte en visuellt mer konkret representation av texten kring detta, som den representerande

bildtypen avser att vara. Därför inkluderades även människorna som fanns i olika samspel med varandra och hade reaktioner som uttryckte sig i kroppsspråk och ansikte.

Figur 10 alternativ utformning under arbete med Prototyp 1 (Socialstyrelsen.se 2014 & Elisabet Hofverberg 2021)

4.3.4 Bildidé för Prototyp 2 - olika former av ADHD

Jag ville göra tre bilder som beskrev varje form av diagnosen och som gjorde det enkelt att identifiera de centrala attributen för varje form. I den här prototypen lämpar sig den organiserande bildtypen. Detta då jag vill att textinnehållet är strukturerat och placerat i sammanhang med bilderna. Här kommer även den representerande bildens funktion in. Detta då avsikten är att betona de relevanta delarna, de dominerande symtomen i varje form. De symtom som namngavs var uppmärksamhetssvårigheter, överaktivitet och impulsivitet. Det var även passivitet och inåtvändhet.

4.3.5 Första versionen av Prototyp 2

Här ville jag använda relevanta bildkoder (Eriksson 2017, s. 70) som målgruppen kan läsa av och tolka som avsett. Uppmärksamhetsproblemen visualiserades som en tankebubbla. Tankebubblan kan vara ett tecken som associeras till och symbolisera dagdrömmande. Den kan också associeras med saker som händer inne i huvudet och sätta det som är mindre utåtagerande i fokus. Överaktivitet och impulsivitet visualiserades som en person som är aktiv och rör sig. För både anhöriga och omgivande anhöriga respondenter betraktades detta kunna vara en fungerande visualisering av symtomet hyperaktivitet.

Figur 11 Prototyp 2 - olika former av ADHD (Socialstyrelsen.se 2014 & Elisabet Hofverberg 2021)

I den översta bilden ska målgruppen enkelt kunna associera till de centrala symtomen hyperaktivitet och uppmärksamhetssvårigheter. I mittenbilden ska tankebubblan i

kombination med personen associeras till dagdrömmande. Den ramar då in kvalitéer som kan kopplas till både inåtvändhet och uppmärksamhetssvårigheter, exempelvis

lättdistraktion. Piktogrammet visar en inaktiv person som står stilla vilket kontrasterar sig emot personerna som är aktiva. Den nedersta bilden består av samma piktogram av personen som den översta bilden. Denna representerar samma centrala symtom nämligen överaktivitet och impulsivitet. Här finns dock inte tankebubblan med i bilden. Detta betonar den centrala informationen att uppmärksamhetssvårigheterna kan vara helt uteslutna i den här formen, till skillnad från i den översta.

4.3.6 Alternativ utformning

En alternativ utformning som gjordes var mer realistisk. I bilderna kunde personen dock bli allt för lik det ena eller det andra könet. Detta betraktade jag därför som onödiga detaljer som lades till. Jag valde istället att hålla mig till bilder som hade låg ikonicitet (Eriksson 2017, s. 29) och där jag använt enklare figurer. Detta gör att bilderna kan betraktas som mer abstrakta och vad som i semiotiken är ett piktogram (ibid.). Varför de realistiska avbildningarna valdes bort har att göra med problematiken kopplat till stigmatisering. Detta nämns i inledningsdelen och handlar om att visualiseringarna av personer med funktionsnedsättningen inte blir stereotypa eller stigmatiserande. Genom att

aktiv från ordet hyper- eller överaktiv utan att man blanda in vilken person det är eller hur den ser ut.

Figur 12 alternativ utformning under arbete med Prototyp 2 (Socialstyrelsen.se 2014 & Elisabet Hofverberg 2021)

4.3.7 Bildidé för Prototyp 3 - positiva aspekter och egenskaper

Här ville jag lägga till en del i broschyren där förebilder och deras framgångar lyftes för att betona positiva aspekter och egenskaper. Närmare bestämt innefattade det att visa att personer med diagnosen hade gjort avsevärda framgångar i flera områden. I sin tur kunde det framkalla viljan hitta fler positiva förebilder. Jag valde att lägga till en kortfattad text till bilden. Detta då broschyrens syfte är att ge kortfattad information om diagnosen. Det räckte därför att texten enbart poängterade att det finns positiva förebilder att hitta. Bilden var avsedd att lyfta dem mest relevanta delarna ur texten, vilket var framgångarna som i sin tur kunde belysa de positiva egenskaperna. Bild och text kan på så sätt räknas ha en mer lika beskrivning av varandra vilket om man kollar på Kress och Van Leeuwen (2005, s. 18) kan betraktas som anchoring. Bilden kan således betraktas ha en representativ funktion när man tittar på bildtyperna eftersom man lyfter det mest relevanta och gör det mer konkret (Pettersson 1997, s. 4, Carney och Levin 2002, s. 5, 7, 9). I Prototyp 3 var det alltså inte personerna själva som var mest relevanta utan snarare konkreta exempel på deras framgångar som kunde speglade de positiva egenskaperna. Eftersom det avbildade blir något som är kopplat till personen jobbar jag då med indexerande tecken där det avbildade är ett bevis på det representerade (Chandler 2017, s. 50). Här kommer även den tolkande bildtypens funktion in. Som omnämnts tidigare så förtydligar den tolkande bildtypen en mer svårförstådd text (Pettersson 1997, s. 4). Den har på så sätt även sin egen information utöver textens för att göra detta. I bilden tillfördes ytterligare information

utöver texten som förklarade att det gällde framgångar i en stor variation områden. Detta hade säkerligen blivit mindre greppbart utan den informationen.

4.3.8 Första versionen av Prototyp 3

De fyra föremål som avbildats representerar framgångar inom fyra olika kategorier. En baskettröja står för kategorin sport, en pensel för kategorin konst, ett Grammispris för kategorin musik och en fysisk formel för området fysik. I vissa exempel ville jag hänvisa till specifika förebilder som med baskettröjan där det står BULLS 23 eller formeln E=mc2. I dessa kategorier kunde man vara mer specifik med personerna ifråga. I de andra

kategorierna valdes det dock att inte vara det. I kategorin för konst hittades ingen person som med säkerhet bekräftats ha diagnosen. I kategorin för musik fanns det däremot så pass många att jag hellre använde en mer generell representation, därav lades inget namn till på Grammispriset.

Figur 13 Prototyp 3 - positiva aspekter och egenskaper (Socialstyrelsen.se 2014 & Elisabet Hofverberg 2021)

4.3.9 Alternativ utformning

I en alternativ utformning hade jag klippt in bilder på personernas ansikten. Detta var för att testa idén innan det sattes igång att tecknas. Jag upplevde dock att bilden inte tillförde särskilt mycket utöver texten i det här fallet. När ansiktena avbildades fanns inte samma koppling till deras framgångar och egenskaper. Jag skulle sannolikt behöva gå onödigt djupt i texten för att beskriva vilka områden det gällde, vilka framgångar det gällde samt namnge vad jag ansåg vara deras styrkor. Vad som anses som någons styrka och inte, exempelvis vad kreativitet är och inte är, kan skilja sig från person till person. Det blir därför enklare om det överlåts till läsarna att göra sina egna tolkningar från bilden istället. Texten tillåts då också förbli kortfattad och enkel. Det mest relevanta var dock att deras positiva egenskaper och framgångar hamnade mer i fokus i den förra versionen och därför

4.3.10 Bildidé för Prototyp 4 - hur man kan stötta

Omtänksamhet, uppmärksamhet och tillmötesgående var ord som kunde beskriva de uppskattade insatserna. Omtänksamhet innefattar i det här fallet att man ska bry sig om och försöka tänka på hur personen känner och kan uppleva saker. Exempelvis att man tar hänsyn till att personen lättare kan känna mer utmattning än en själv i en situation. Ett annat exempel kan vara att man försöker tänka på att det kan vara svårare att styra känslolägen. Uppmärksamhet innefattar att man har koll på vilken form av ADHD

personen har och är observant på när och hur den yttrar sig. Tillmötesgående sammanfattar slutligen att vara förstående, mottaglig och hänsynsfull. I bilden ville jag skildra de tre nyckelorden som var kopplade till dessa kategorier så att det blev enklare att förknippa med de insatser som hade efterfrågats.

Den transformerande bildtypen var den som ansågs mest relevant att använda sig av här. Detta eftersom jag var intresserad av att skapa ett systematiskt sätt för läsarna att minnas den kritiska informationen (Pettersson, 1997 s. 4) om insatserna. Mnemoniska bilder har exempelvis bevisats kunna underlätta förmågan att tillämpa det man lärt sig (Carney och Levin 2002, s. 18). Jag ville därför implementera denna funktion i bilden.

4.3.11 Första versionen av Prototyp 4

Exempel på den transformerande bildtypen togs upp av Carney och Levin (2002, s. 17). Där hade information i text beskrivit staden Belleview och i enlighet med den

transformerande bildtypen hade man avbildat nyckelorden i bilden. I det här fallet var det en kyrkklocka (bell). Nyckelbegreppen i prototyp 4 blev omtanke, ringa in och

tillmötesgående.

Figur 14 Prototyp 4 - hur man kan stötta (Socialstyrelsen.se 2014 & Elisabet Hofverberg 2021)

kunde likställas med att man omfamnar och har personens känslor åtanke. Bildens primära funktion kan ses som transformativ framför representativ. Detta eftersom bilden inte är ett visuellt konkret exempel på hur en omtanke ser ut. Det finns dock inslag av den

representativa bildtypen på andra ställen. Bilden längst till höger i figur 14 kan exempelvis betraktas ha mer inslag av den representativa funktionen. Det avbildade ligger närmare hur en tillmötesgående handling skulle kunna se ut. I en alternativ utformning av bilderna hade jag dock genomgående försökt använda en mer representativ funktion. Denna gås igenom under nästkommande rubrik.

Bilderna hade likt i Prototyp 2 låg ikonicitet (Eriksson 2017, s. 29). Detta då avsikten var att vara mer generell och exempelvis referera till kroppen, ett par armar, och inte specifika individer. Det gör att bilderna återigen kan betraktas som mer abstrakta och som piktogram (ibid.). Relevanta bildkoder (Ibid.:70) användes inuti tankebubblan i form av symboler för olika känslor som trötthet och ledsenhet. Det inte finns ingen egentlig likhet mellan symbolen i form av Z-tecken och vad den avbildar vilket är trötthet. Att man förstår vad den föreställer beror mer på att bildspråket innehåller relevanta koder och föreställningar som förekommer idag (Ibid.). Bilden i mitten i figur 14 ska avläsas som att man ringar in de bokstäver som tillsammans bildar akronymet ADHD. Övriga bokstäver och tecken som inte bildar akronymet utelämnas däremot.

4.3.12 Alternativ utformning

I figur 15 hade en mer representativ funktion implementerats i bilderna.

Figur 15 alternativ utformning under arbete med Prototyp 4 (Socialstyrelsen.se 2016 & Elisabet Hofverberg 2021)

Bilderna blev emellanåt inte lika användbara när den huvudsakliga funktionen var representativ. Då texten var mycket kortfattad och enkel upplevde jag att det blev överflödigt att också använda bilder. Utöver detta hade det väsentliga varit att kunna memorera de markerade orden för att tillämpa dem i senare situationer. Därför valdes denna version bort.

4.4

Resultatet av utprovningen

Inledningsvis kommer jag att gå igenom vad man fick ut av intervjuerna som hade bildmaterialet och sedan vad jag fick ut av intervjuerna som enbart hade texten.

4.4.1 Resultat av utprovningen - Prototyp 1

Respondent 1 trodde att man som anhörig skulle kunna känna igen sig i känslorna som exempelvis den anhöriga i vänstra bilden hade. Detta gällde inte bara med texten utan med ansiktsuttrycket. Bilden till vänster tolkades skildra en situation där man från den anhöriga sidan upplevt att det handlade om ointresse från personen med diagnosen. Bilden till höger tolkades handla om en liknande situation och att det var svårt för personen med ADHD att behålla fokus. Skulle man ha svårt att föreställa sig vad som egentligen menades i texten om uppmärksamhetssvårigheter blev det tydligt i båda bilderna, menade respondenten. Respondenten uppgav att man förstod vilka de anhöriga var i bilderna men att det möjligtvis inte var den instinktiva känslan man fick. Då broschyren först riktar sig till personer som fått diagnosen upplevdes det möjligen lättare att misstolka vilka som hade ADHD och vilka som var anhöriga.

Figur 17 Prototyp 1 placerad i uppslaget i brochyren (Socialstyrelsen.se 2014 & Elisabet Hofverberg 2021)

Respondent 2 beskrev att bilderna möjligtvis gav en snabb överblick av situationer som kunde uppkomma kopplat till ADHD och samhällets syn. De anhöriga i bilden tolkades dock vara personerna som hade diagnosen. Kopplingar gjordes då till att det möjligen speglade ett stigma som fanns i samhället mot ADHD. Man kunde dock inte hitta någon tydlig förklaring till den högra bilden. Personen hade missat bildtexten. När den pekades ut blev den uppenbar. Dock hade den varit lätt att missa eftersom bilden kom först, menade man.

Respondent 3 uppgav inledningsvis att man höll med det som stod och att

funktionsnedsättningen kunde bedömas hårt ibland. Det beskrevs dock vara otydligt vilka som var anhöriga respektive personerna med ADHD. Man behövde läsa bildtexten för att hänga med. Det belyste att det kunde vara viktigt att peka ut i texten vem den anhöriga var så att det är tydligare att det är denne som gör misstolkningen i situationen.

Figur 18 bildtexten i Prototyp 1 (Elisabet Hofverberg 2021)

Efter att ha läst bildtexten gjordes tolkningen att det var en anhörig som lagt mycket möda på studier och pratat om ett uppkommande prov. Denne hade sedan förväntat sig att personen med diagnosen skulle fråga om hur det gått. Kopplingar kunde då göras med texten och att man med kunskap om diagnosen lättare kan förstå att det har med ADHD att göra.

Sammanfattningsvis kunde tolkningarna i två fall av tre tydligt motsvara det avsedda i intervjuerna som haft tillgång till bildmaterialet. Det förstods i dessa fall att det gällde situationer där saker kunde upplevas som något annat av anhöriga, exempelvis upplevt ointresse. Det gick även att associera till situationer där det fanns förväntningar på personen som kanske inte möttes. I intervjuerna där man enbart haft text såg det lite annorlunda ut.

För respondent 4 som enbart haft texten sågs det som en hel del information att ta in. Man uppgav att det nästan hade behövt tas anteckningar. Då respondenten inte riktigt kände att de kunde relatera eller hade något att associera det till blev det enbart en massa ord. Respondenten hade uppfattat att informationen lät negativ eller hård i sin beskrivning. Det respondent 5 tog in från texten var att det kunde vara ett stort hinder och man sökte även stämma in saker med sig själv. Man tog in att uppmärksamhetssvårigheter kunde bli en barriär för att få saker gjorda som hushållsuppgifter och att vardagskraven kunde bli stora. Insikten man fick var att man förstod hur mycket svårare det måste vara att faktiskt få saker gjorda och att vara produktiv.

För respondent 6 utmärktes främst aspekter man själv upplevt och kände igen hos sig själv. Saker som stack ut var sådant som kunde kopplas till skolan. Detta tolkade jag var på grund av att respondenten själv var student. Det kunde exempelvis gälla att inte bli klar med uppgifter i tid, svårigheter att hålla ordning och undvikande av uppgifter som kräver mental ansträngning som noterades av respondenten. Det gjordes inga direkta kopplingar

till interaktioner med människor och situationer där beteenden kunde misstolkas som det gjorts för personerna som haft tillgång till bilden. Respondenten uppfattades till viss del ha tagit till sig det som var avsett vilket var att det var värt att sätta sig in i och förstå

personens situation. Detta riktades emellanåt mer mot att kunna förbättra exempelvis skolsituationen och problem som kunde uppstå där för personer med ADHD.

Sammanfattningsvis kunde jag se att man gått miste om relevanta saker jag velat lyfta när man enbart haft texten. Det gjordes exempelvis inga direkta kopplingar till interaktioner med människor och situationer där beteenden skulle kunna misstolkas.

Misskommunikationen mellan personer med ADHD och anhöriga uppmärksammades inte lika mycket som när man haft bilden. Dessa tolkningarna låg på så sätt närmare det avsedda än när man enbart haft text.

4.4.2 Resultat av utprovningen - Prototyp 2

Respondent 1 beskrev inledande var att det var huvuddragen i de olika typerna av ADHD som visades i bilderna. Piktogrammet på personen som sprang upplevdes som en

vedertagen illustration av hyperaktivitet i de båda formerna. Det fanns en klar koppling mellan tankebubblan och symtomet uppmärksamhetssvårigheter. Mittenbilden kunde kopplas med passivitet och inåtvändhet som nämndes i texten och även tankspriddhet och att leva i sina tankar. Tankebubblan i kombination med personen kunde associeras till tankspriddhet och att leva i sina tankar. Dessa kvalitéer kunde kopplas till både inåtvändhet och uppmärksamhetsvårigheter som lättdistraktion. Det var emellanåt inte särskilt ny information menade respondenten. På så sätt upplevdes det inte som att man fått någon djupare insikt än den man haft tidigare. Gällande tankebubblan fanns det även funderingar på om det fanns något bättre att använda. Respondenten menade att man provat ifrågasätta avbildningen och försökt hitta en bättre representation. Dock kom man inte på något som man ansåg fungera bättre i slutändan.

Respondent 2 kunde avläsa bilderna i prototyp 2 enkelt. Här kunde den undre bilden kopplas till hyperaktivitet och mittenbilden till ouppmärksamhet och att spåna iväg sina tankar. Den översta bilden betraktades som en kombination av de två symtomen. Respondenten uppgav att man knappt behövt läsa i texten för att förstå symtomen. Inledande beskrevs det av respondent 3 att det var tre former av ADHD som togs upp i texten. Man drog jämförelser med personer man hade i sin närhet som visade olika symtom av diagnosen och att det möjligen handlade om olika former. Dessa tolkningar antydde att man hade uppmärksammat att det fanns vissa symtom som var mer inåtagerande och möjligen inte märktes lika tydligt. Den intervjuade kunde se vad som var centralt i varje form, och att den första formen hade båda symtomen. Mittenformen tolkades handla mer om passivitet och associationer gjordes till att flyga i sina tankar och att tappa

koncentrationen. Den nedersta formen beskrevs handla mer om impulsivitet och aktivitet. Det viktiga man tog med sig beskrevs vara att kunna veta vilken form personen hade och hjälpa dem med de svårigheterna den upplevde.

Sammanfattningsvis låg tolkningarna som gjordes i enlighet med det avsedda och relevanta bildkoder hade använts. Detta gällde alla intervjuer som haft bildmaterialet.

Respondenterna hade med enkelhet kunnat koppla bildelementen till centrala symtom och det uppgavs till och med att man knappt behövt läsa i texten för att förstå symtomen. Inledande upplevde respondent 4, som endast haft texten, att de tre formerna var mycket lika varandra. Det centrala var här att hitta skillnaderna mellan dem.

Den översta formen pekades ut som den vanligaste och de andra som mer ovanliga. Den översta beskrevs ha symtomen stora uppmärksamhetsproblem och impulsivitet. Den mittersta hade uppmärksamhetsproblem och den nedersta var överaktiv och impulsiv utan uppmärksamhetsproblem. Det uppfattades dock inte säga särskilt mycket, enligt

respondenten. Dock la man märke till att den nedersta formen förekom mest hos yngre förskolebarn. Man kunde då få insikten att det kunde variera hur ADHD såg ut under personens livstid. Man uppfattade dock att det inte riktigt gått fram vid första anblick.

Figur 21 den nedersta formen av ADHD på sidan som förekommer mest hos yngre förskolebarn (Socialstyrelsen.se 2014)

Respondent 5 uppgav inledande att man fick vetskap om att det fanns fler former av ADHD än två vilket man inte vetat om tidigare. Den översta formen identifierades gälla uppmärksamhetsproblem, överaktivitet och impulsivitet. Då respondenten hade hört om den innan upplevdes den som vanligare. Uppmärksamhetssvårigheter uppfattades dock vara ett symtom som det handlade om i alla formerna vilket inte riktigt stämmer. I den mittersta formen tolkades det inte handla så mycket om överaktivitet. Man gjorde ändå tolkningen att symtomet sannolikt var med i bilden ändå. Detta fastän det stod att den innefattade få eller inga symtom på hyperaktivitet eller impulsivitet. Detta var till synes på grund av att symtomen nämndes i texten under samtliga former och därför uppfattades vara en del i samtliga. Detta stämmer emellanåt inte riktigt med vad informationen avsett förmedla. Det var snarare att det handlade om få eller inga symtom på överaktivitet i mittersta formen samt få eller inga uppmärksamhetssvårigheter alls i den nedersta. När bilderna fanns tillgängliga så hade det däremot inte gjorts sådana tolkningar. Något som noterades igen, precis som i första intervjun utan bild, var att den nedersta formen beskrevs förekomma mest hos yngre förskolebarn.

Figur 22 de tre formerna av ADHD (Socialstyrelsen.se 2014)

Respondent 6 var osäker på vad uppmärksamhetsdelen syftade på i formerna. Man kopplade det till att det möjligen hade att göra med att kräva uppmärksamhet eller bekräftelse. Utöver det upplevdes det även svårt att förstå av symtomet överaktiv syftade på. Det drogs kopplingar till att man kanske hade många saker i luften. När man fått veta vad det kunde röra sig om blev det lättare att förstå. Den kopplingen gjordes dock först efter att jag berättat vad symtomet kunde innebära.

Figur 23 piktogrammet på personen som är aktiv och springer i Prototyp 2 (Socialstyrelsen.se 2014 & Elisabet Hofverberg 2021)

Något respondenten var osäker på var även ifall det fanns fler former och än de exempel som tagits upp. Slutligen var insikten man fick att det fanns olika grenar av ADHD som det kunde vara viktigt att man får lära sig skillnaden på.

Sammanfattningsvis kan man från dessa intervjuer se att det blev svårare att förstå när man inte hade bilden. Formerna kunde upplevas mycket lika varandra och även om

respondenterna kunnat peka ut skillnaderna så uppfattades det inte alltid säga särskilt mycket. Förstod man inte ordens betydelse blev det oklart vad som menades och svårare att visualisera hur det skulle kunna uttrycka sig hos personen. Bilden blev alltså en tydligare visualisering av orden som utgjorde de centrala symtomen.

4.4.3 Resultat av utprovningen - Prototyp 3

Figur 24 Prototyp 3 - positiva egenskaper och aspekter (Elisabet Hofverberg 2021) Kopplat till texten såg respondent 1 bilderna som representationer av färdigheter som oräddhet, handlingskraft, kreativitet och innovation. Dessa kunde leda till framsteg. Man kunde göra associationer till de avsedda områdena och koppla dem med styrkorna och egenskaperna som nämndes i texten. Baskettröjan och formeln namngavs som kategorierna sport och vetenskap. Det gjordes dock inga kopplingar till specifika personer förrän frågan ställdes. Respondenten hade tidigare hört att en annan diagnos varit kopplad till Albert Einstein vilket kan ha påverkat att det inte gjordes associationer mellan honom och diagnosen.

Respondent 2 kunde genom att enbart ha läst rubriken peka ut bilderna som

representationer av positiva egenskaper och styrkor som var tillgångar inom de olika områdena. Kvalitéer som att vara musikalisk, artistisk och teoretisk nämndes. Dock gjordes inga direkta kopplingar till specifika personer. Exempelvis sågs inte formeln som en representation för Einstein utan för en mer generell kategori. Detta eftersom de andra bilderna också var mer generella representationer av områden, menade man.

Figur 25 de olika föremålen som representerade olika områden och personer i Prototyp 3 (Elisabet Hofverberg 2021)

Respondent 3 beskrev att man måste hjälpa personer med diagnosen på rätt sätt. Detta genom att exempelvis hjälpa dem utveckla sina intressen, vilket kopplades till områdena musik, målning, sport eller idrott samt till matematik. Bilderna kopplades bland annat till kreativitet vilket nämndes i texten.

Figur 26 texten om positiva egenskaper och styrkor som nämnder kreativitet (Elisabet Hofverberg 2021)

Eftersom man innan visste att Einstein uppgetts ha diagnosen kopplades han till formeln. Stephen Hawking kopplades även till formeln. Detta gör att kategorierna skulle kunna betraktas som ganska breda. Den teoretiska formeln sågs även som en representation för vetenskap, matematik och fysik. Baskettröjan kunde syfta på idrott, basket och även hockey. En tolkning som gjordes av bilden på grammispriset var att det var en grammofon. Även om det skulle vara ett musikpris kunde man ändå koppla det till en grammofon och då vidare till kategorin musik. Man kunde då även dra kopplingar till äldre musiker som man trodde kunnat ha diagnosen. Penseln kopplades till målning eller till olika konstnärer respondenten trodde kunnat ha ADHD. Eftersom respondenten tidigare nämnt att man läst

om förebilder med diagnosen var det möjligen därför man flitigare försökte koppla bilderna till specifika personer. Det man tog med sig var att ADHD inte skulle betraktas som så ett hinder eller en svårighet. Med rätt hjälp kunde personen hitta sin väg och lyckas bra med det den var duktig på.

Sammanfattningsvis kunde jag se att det fanns insikter av värde som man fick från bilderna som var i enlighet med det avsedda. Det kunde exempelvis bli mer greppbart att det fanns styrkor kopplade till diagnosen. Styrkor som sträckte sig från flera olika områden och som kunde leda till framgångar. Kopplingen till specifika personer var dock svag.

I intervjuerna med enbart text kunde respondent 4 peka ut att det fanns framgångsrika personer med diagnosen. Dock upplevdes det vara ganska intetsägande utan exempel. Det togs upp att man gärna ville ha exempel för att få något att applicera texten på och se vad som isåfall sågs som framgångsrikt. Här kunde jag urskilja att det möjligen sattes igång vissa funderingar kring vilka framgångsrika personer och positiva saker som menades vilket var avsikten. Detta var något som skulle kunna leda till att man velat undersöka saken närmare. Emellanåt kände respondenten sig snarare berövad på information än inspirerad och nyfiken. Detta då man haft en mer kritisk ton och snarare ifrågasatte varför det togs upp när man inte fick något mer att gå på.

Figur 27 Prototyp 3 med enbart text inplacerad på sidan i broschyren (Socialstyrelsen.se 2014 & Elisabet Hofverberg 2021)

Respondent 5 pekade ut det centrala i texten som egenskaperna kreativitet, oräddhet och handlingskraft. Dessa sågs som positiva motsvarigheter till orden

symtomen kunde upplevas på olika sätt beroende på hur och när de uppkom. Ibland skulle de kunna kännas som en verklig tillgång men å andra sidan ett handikapp.

Kreativitet var något respondent 6 kopplade till ADHD sedan tidigare. Framgång associerades särskilt med en influencer man visste om som hade ADHD. Fler områden utöver det gjordes det dock inga associationer. Att använda styrkorna för att förbättra situationen och ‘följa ljuset’ var dock en tolkning som gjordes.

Sammanfattningsvis blev det inte lika uppenbart att personer med diagnosen gjort avsevärda framgångar i intervjuerna men enbart texten. Tolkningarna i intervjuerna som haft tillgång till bilderna låg därför återigen närmare det avsedda. I intervjuerna med enbart text hade man även kunnat känna sig berövad på information snarare än inspirerad och nyfiken. I inslutändan fick man då en till synes mer likgiltig inställning snarare än nyfikenhet av att ha hittat ett intressant spår att söka vidare på.

4.4.4 Resultat av utprovningen - Prototyp 4

Respondent 1 tolkade den första bilden från vänster som avsett. Den kopplades till undertexten genom beskrivningen att man visar omtanke mot personens känslor och upplevelser. Man kunde identifiera att det var olika känslor i bubblan och att armarna var en omtankesgest eller kram. I mittbilden kunde det dras vissa kopplingar mellan ringen runt akronymet och en pratbubbla. Detta eftersom det blev en svans där ringen gick ihop. Man kunde ändå tolka det som att man skulle ringa in vad som var ADHD yttranden och inte. Bilden till höger tolkades ordagrant beskriva två personer som gick varandra till mötes. Slutligen sågs bilderna genomgående förmedla empati och att man skulle se personen och finnas där.