Markörer för identitet ur elevers perspektiv

KULTUR–SPRÅK–MEDIER

Examensarbete i fördjupningsämnet (Bild och lärande)

15 högskolepoäng, avancerad nivå

Markörer för identitet ur elevers

perspektiv

Markers of identity from students´ perspective

Sofia Huss

Examen och poäng: Ämneslärarexamen, 300 hp Datum för slutseminarium: 28-02-2020

Examinator: Pär Widén Handledare: Annette Mars

Sammanfattning

Att arbeta med identitet är en del av läraryrket eftersom skolan ska främja förståelse för samt förmåga till inlevelse i andra människors identitet (Skolverket, 2011b). En del av skolans

övergripande mål är även att elever ska respektera andra människors egenvärde och integritet, ta avstånd från förtryck och kränkande behandlingar samt att samspela i möten med andra utifrån respekt för skillnader i livsvillkor, kultur, religion och historia (Skolverket, 2011b). I

bildundervisning ingår visuell kultur i det centrala innehållet och inom visuell kultur ingår även det vi har på våra kroppar och hur vi använder olika markörer för att gestalta vår identitet (Sparrman, 2002). Som blivande bildlärare blir det således relevant att undersöka vilka meningar elever tillskriver olika markörer för identitet, hur de går tillväga för att tolka identitetsmarkörer samt hur elevernas uppfattningar om identitet kan förstås utifrån ett intersektionellt perspektiv. Det intersektionella perspektivet är de teoretiska perspektiv som är underlaget för studien och det är ett analytiskt perspektiv som utgår ifrån hur relationer av över- och underordning skapas och upprätthålls (Reyes & Mulinari, 2005). I en intersektionell analys ingår etnicitet, kön, klass, ålder och sexualitet (Reyes & Mulinari). Kahlin (2008) har gjort en liknande studie som beskriver hur ungdomar etablerar identitet genom att positionera sig i förhållande till olika sociala kategorier som genus, religion, nationalitet, etnicitet, sexualitet och klass. Ungdomarna i Khalins (2008) studie tilldelar ungdomar olika sociala grupper olika attribut, som också kan nyanseras och omförhandlas. Ungdomarna gör detta genom att ge exempel på individer i deras verklighet som både bekräftar och utmanar attributen som en grupp tillskrivits samt genom att beskriva likheter och skillnader mellan grupperna utifrån egna erfarenheter av den grupp de anser sig själva tillhöra (Khalin, 2008). För att samla in data till denna studie har jag genomfört ett fokusgruppssamtal med elever på estetiskt program på gymnasiet, där eleverna har samtalat om olika markörer för identitet i fotografin som är gestaltade av mig. Bilderna är menade att trigga elevernas minnen om tankeprocess i liknande situationer, vilket kallas stimulated recall (Lyle, 2003). Det insamlade materialet kodades och grupperades samman till kategorierna markörer för identitet och konstruktion av identitet. Eleverna i min studie tolkade bilderna tillsammans och de drog paralleller utifrån sig själva, människor i deras närhet, kända personer men också stereotyper i filmer för att förklara de olika karaktärernas identitet. Eleverna skådespelade även som andra personer för att tolka bilden utifrån vad de tror deras perspektiv är. Genom samtalet kom de fram till att användandet av smink ofta kan ses ur två perspektiv för biologiska kvinnor, antingen som en form av självuttryck och personlig ritual eller en yttre press att passa in i idealet. De kunde också se att villkoren för användning av smink varierade för män, eftersom de upplevde att en biologisk mans sexuella identitet och könstillhörighet ifrågasätts av andra män om han använder smink, även om de själva verkade tycka att smink för män också kunde vara en ritual och självuttryck. Eleverna såg också att en kvinna som avstår från smink och feminina kläder också ifrågasätts utifrån sin sexuella identitet. En kropps position hade också betydelse enligt eleverna på hur en individs identitet uppfattas och att olika kroppspositioner hör samman med olika klasser och kön. De ser även att kläder har en koppling till makt i kombination med

kamerans position antingen som socialekonomisk makt eller som vad de kallar ”gängpower”. Hår är också någonting som eleverna ansåg påverkar vilken stil en person har men också individens sexuella identitet och könstillhörighet. Det gick att se att eleverna är medvetna om hur de olika markörerna påverkar hur människor upplevs av sin omgivning och de använder markörerna själva utifrån den kunskapen. De försökte även att omförhandla olika markörers innebörd för att

ge individer nya möjligheter för självuttryck. Genom att analysera materialet utifrån ett

intersektionellt perspektiv kan man se att elevernas tolkningar av karaktärerna också är baserade på etnicitet i form av en svensk identitet även om eleverna själv inte nämnde det. Det är viktigt att ta hänsyn till att mitt resultat är bundet till den sociala situation som den uppstod i och materialet går inte nödvändigt viss att generalisera till andra elevgrupper.

Eleverna upplever en press från sociala medier och filmstereotyper att använda markörer på ett visst sätt och att pressen kan leda till psykisk ohälsa. Skolan som institution har således ansvar att hjälpa eleverna att ifrågasätta automatiserade representationer av olika kategorier (Reyes & Mulinari, 2005). Vilket även stöds av styrdokumenten som säger att vi ska motverka kränkningar och förtryck genom att arbeta med normer och värderingar utifrån elevernas tidigare kunskaper och erfarenheter (Skolverket, 2011b). Ett liknande samtal kan således användas för att

uppmärksamma negativa stereotyper och eleverna kan tillsammans omförhandla markörernas innebörd.

Innehållsförteckning

1. Inledning ... 1

1.1. Förankring till skolans lagar och förordningar... 1

1.2. Syfte och frågeställning ... 2

2. Tidigare forskning ... 3

2.1. Ungdomar och dess positionering till sociala kategorier i samtal ... 3

2.2. Identitet och social kategorisering ... 4

2.3. Normer & stereotyper ... 4

3. Teoretiskt perspektiv ... 6 3.1. Intersektionellt perspektiv... 6 3.2. Teoretiska begrepp ... 7 3.2.1. Kön & sexualitet ... 7 3.2.2. Ålder ... 8 3.2.3. Klass ... 8 3.2.4. Etnicitet ... 9 4. Metod ... 10 4.1. Kvalitativ ansats ... 10 4.2. Stimulated recall... 10 4.3. Fokusgruppssamtal ... 11 4.4. Kvalitativ analys ... 11 4.5. Etiska övervägande ... 12

4.6. Urval och presentation av deltagare ... 12

4.7. Genomförande av metod ... 13

4.7.1. Gestaltande process ... 13

4.7.2. Fokusgruppsintervju med stimulated recall ... 17

4.7.3. Bearbetning av material och analys ... 18

5. Resultat ... 20

5.1. Markörer för identitet ... 20

5.1.1. Smink, kläder och den biologiska kvinnan ... 20

5.1.2. Smink, kläder och den biologiska mannen ... 21

5.1.3. Kläder, perspektiv, positioner och makt ... 24

5.1.4. Hår och identitet. ... 25

5.2. Att konstruera identitet ... 26

5.2.1. 1.1.1. Att beskriva och tolka en bild tillsammans... 26

5.2.2. Egna erfarenheter, kompisar och familj ... 26

5.2.3. Film, reklam och sociala medier ... 27

6. Diskussion ... 29

6.1. Metoddiskussion ... 29

6.2. Resultatdiskussion ... 30

Referenslista ... 34

1

1. Inledning

Jag är en bildlärare på en grundskola i Malmö kommun, som tidigare har gått utbildningen ämneslärare med inriktning bild. Under min utbildning och i mitt yrke har jag intresserat mig för identitetsskapande och normer med utgångspunkt i visuell kultur. Mer specifikt har jag intresserat mig för hur vi använder estetiska uttrycksformer som smink, kläder, tatueringar, piercingar och dylikt för att uttrycka och utveckla vår identitet. Sparrman (2002) skriver att visuell kultur innefattar så mycket mer än målningar, teckningar och skulpturer eftersom den innefattar allt vi ser, vilket även inkluderar det vi har på våra kroppar. Fotbollsfans kan till exempel genom sina kläder uttrycka tillhörighet till en viss nationell eller lokal kultur. Det är precis som traditionell bild uppbyggt av färg, form, komposition och dynamik. Olika saker som vi har på våra kroppar kan användas på olika sätt och tolkas på olika sätt (Sparrman, 2002). I ett projekt som heter “Damned if you do, damned if you don't” i kursen Bild och lärande: Estetiska uttryck undersökte jag och några studiekamrater hur olika människor uppfattar smink, piercingar, tatueringar och ansiktsbehåring, samt hur och varför de upplever att de används i ett gestaltande arbete med kvalitativa intervjuer. Vi kom fram till att olika identitetsmarkörer används i två olika syften både som ett sätt att passa in i vår kultur och som ett sätt att uttrycka vår individualitet. Det är viktigt att notera att en tolkning av kulturen är subjektiv och kan ses ur olika perspektiv och att allt vi sätter på våra kroppar inte alltid är kopplad till skapandet av kollektiv eller individuell identitet. Efter avslutad kurs upplevde jag att jag ville fortsätta arbeta med identitetsmarkörer specifikt utifrån identitetsskapande och självuttryck därför har jag valt att göra ett gestaltande

examensarbete där jag undersöker hur elever samtalar om identitet utifrån bilder som gestaltar identitet utifrån olika symboler och markörer.

1.1. Förankring till skolans lagar och förordningar

Att använda bilder som underlag för samtal ligger i linje med profession då bildämnets syfte är att bland annat ge elever förutsättningar att se, analysera, tolka och samtala om olika typer av bilder (Skolverket, 2011a). Att arbeta med identitet är viktigt i yrkesrollen som lärare eftersom det står i läroplanen för gymnasiet Lgy11 under rubriken “Förståelse och medmänsklighet” att skolan ska främja förståelse för samt förmåga till inlevelse i andra människors identitet (Skolverket, 2011b). Att arbeta med identitet kan även vara ett sätt att motivera bildämnet för elever. I Lgy11 under riktlinjer står det att läraren ska utgå från elevens behov, förutsättningar, erfarenheter och tänkande (Skolverket, 2011b). Således kan ett samtal med elever om identitet utifrån bilder öka deras förståelse kring identitet men det kan även informera mig om hur väl elever kan tolka bilder utifrån ett identitetsperspektiv. Skolan har även mål kring värderingar och normer som ska genomsyra all undervisning (Skolverket, 2011b). I Lgy11 övergripande mål och riktlinjer skrivs det fram under rubriken “Normer och värden” att elever ska respektera andra människors egenvärde och integritet, ta avstånd från förtryck och kränkande behandlingar, samspela i möten med andra utifrån respekt för skillnader i livsvillkor, kultur, religion och historia (Skolverket, 2011). Med utgångspunkt i Lgy11 blir det relevant att genomföra en studie om olika

identitetsmarkörer, kulturer och identiteter och hur de kan bidar till förståelse för människors likheter och olikheter.

2

1.2. Syfte och frågeställning

Denna explorativa studie avser att beskriva hur elever samtalar om bilder utifrån

identitetsskapande och normer. Syftet är således att öka förståelse för och kunskap om elevers syn på identitetsskapande och normer samt att förstå hur den synen formats genom gruppen.

• Vilka meningar tillskriver en grupp elever på estetiskt program smink, kläder, hår och kroppsposition?

• Hur går en grupp elever på estetiskt program tillväga för att tolka identitetsmarkörer i bilder utifrån identitet och normer?

• Hur kan elevernas uppfattningar om identitet och normer förstås utifrån intersektionella perspektivet?

3

2. Tidigare forskning

Detta kapitlet inleds med att presentera tidigare forskning om hur ungdomar positionerar sig till sociala kategorier i samtal, identitetsskapande, social kategorisering samt normer och värderingar, för att visa på var denna studie ligger i förhållande till redan existerande forskning. Kapitlet inleds med ”Ungdomar och dess positionering till sociala kategorier i samtal”.

2.1. Ungdomar och dess positionering till sociala kategorier

i samtal

Kahlin (2008) beskriver hur ungdomar etablerar identitet genom att positionera sig i förhållande till olika sociala kategorier, som genus, religion, nationalitet, etnicitet, sexualitet och samhällsklass. Ungdomar särskiljer även sig själva och den egna gruppen i förhållande till andra sociala

kategorier som de inte anser sig själva tillhöra genom att beskriva likheter inom den egna gruppen och skillnader mellan de andra och sig själva. De sociala grupperna tilldelas olika attribut som berättar hur en medlem i en viss grupp normativt ska agera, vilket ungdomar använder för att kategorisera och förstå omvärlden. För att etablera en social kategori kan ungdomar använda sig av en representant som står för gruppen, det vill säga de bekräftar attribut i en grupp genom att hänvisa till en person från verkligheten som stämmer in på beskrivningen av gruppen. Ungdomar positionerar sig på så sätt i förhållande till olika stereotyper och fördomar i samtal genom att återskapa, undvika, förneka eller nyansera dem. Kahlin ser en problematik med stereotyper eftersom individer oftast inte vill simplifieras genom att kategoriseras till en social grupp med vissa attribut, förväntningar och normer. Ungdomar kan då göra motstånd, vilket de gör genom att undvika att tillskrivas behörighet i en viss kategori, men det vanligaste sättet att göra motstånd mot social kategorisering är att omförhandla innebörden av en viss kategori. När de

omförhandlade om en viss kategori kunde de till exempel berätta om ett exempel från

verkligheten där en individ inte passar in på de normer och fördomar som associeras till gruppen som hen tillhör, vilket är motsatsen till när de använder en representant för att etablera attribut. Detta var vanligast när de talar om den egna gruppen och ungdomar har en önskan att både vara normala i förhållande till gruppen och samtidigt vara unika individer (Kahlin, 2008).

Utifrån de kategorier som ungdomarna generellt dömde relevanta utvecklade Kahlin (2008) en modell. Modellen består av tre cirklar, etnicitet, generation och kön, som överlappar varandra (se bilaga 1). Ungdomar positionerar sig olika i modellen och det visar vilka kategorier som olika individer dömde relevanta i olika sammanhang. Var en individ hamnar är dock inte helt upp till hen själv eftersom en grupp kan förhandla om vilka kategorier som är relevanta i ett visst sammanhang. Kahlin (2008) ser även att modellen lätt kan modifieras för att innefatta fler kategorier som religion, klass och sexualitet.

4

2.2. Identitet och social kategorisering

När människor möter varandra gör de olika antaganden om individers identitet (Hammarén & Johansson, 2009). Antaganden om individen är rik eller fattig, var personen kommer ifrån, hur gammal personen är, vilket kön personen har & vilka karaktärsdrag personen har. Beroende på hur personer är eller ser ut tillskrivs de egenskaper eller kännetecken som är viktiga för hur andra människor uppfattar dem och i förlängning hur de uppfattar sig själva. Genom att ta på oss olika kläder kan människor gestalta olika identiteter (Ehn & Löfgren, 2001). Identitetsprojekt,

identitetsarbete och identitetsbyte har blivit en del av vårt vardagsspråk vilket leder till att iscensättandet av identitet har blivit en del av hur identitet konstrueras (Ehn & Löfgren). Det en person lägger märke till hos en annan person, samt hur vi kopplar samman olika

identitetsmarkörer, är beroende av våra egna erfarenheter av andra individer med samma

identitetsmarkörer (Hammarén & Johansson, 2009). Vilken identitet en individ konstruerat avgör således vilka kulturella, sociala och biologiska glasögon som den personen har på sig (Hammarén & Johansson, 2009).

I vardagsspråk använder vi identitetsbegreppet som ett sätt att bestämma en individs tillhörighet med betoning på likhet och skillnad (Hammarén & Johansson, 2009). Människor förväntas tillhöra vissa specifika grupper eftersom vi vill kunna kategorisera människor utifrån vissa mönster. Olika kategorier utgår i många fall ifrån kön, klass, etnicitet, sexualitet och generation (Edling & Liljeros, 2010), men det kan även vara olika livsstilar (Ehn & Löfgren, 2001).

Människor kan även uppleva en stark vilja att tillhöra eller förknippas med en speciell grupp eller samhällsposition, vilket kallas för identifikation (Hammarén & Johansson, 2009). Människans behov av att kategorisera har även en mörk sida då det ofta kopplas samman med rasism, sexism och klassförtryck. Identitet kopplat till kategorisering kan i detta förknippas med att kontrollera och låsa fast människor vid en viss position (Hammarén & Johansson, 2009).

2.3. Normer & stereotyper

En norm är en ram som människor i en viss social grupp förhåller sig till, uppbyggd av de förväntningar som finns om hur det bör vara inom en viss grupp. Normer kan ses som en form av signalsystem som visar andra människor runt omkring oss vilken social grupp vi tillhör

(Brennan, Eriksson, Goodin & Southwood, 2013). En ungdom som klär sig i svarta kläder, färgar håret svart och använder olika symboler som döskallar, signalerar till sin omgivning både att hen tillhör en viss grupp och att hen inte tillhör den ”vanliga” mode kulturen. Ungdomens val av kläder ger tillgång till en viss grupp samtidigt som den avskärmar från en annan (Brennan, Eriksson, Goodin & Southwood, 2013).

Till skillnad från normer handlar stereotyper om perceptionen av grupper. Samhället är uppbyggt av individer som anser sig tillhöra olika grupper, utan detta har vi inget samhälle (McGarty, Yzerbyt & Spears, 2002). Stereotyper kan ses som ett sätt att se likheter och skillnad på olika grupper genom kategorisering för att skapa förståelse eller kunskap om gruppen. Lika väl som stereotyper används för att förstå kan det likaväl vara ett sätt att missförstå, eftersom

kategorisering är ett sätt för oss att endast se gruppen och dra alla individer inom den över en och samma kam. För att en stereotyp ska få värde måste den vara delad mellan många människor,

5

om varje individ hade olika stereotyper hade de inte upplevts som viktiga (McGarty, Yzerbyt & Spears, 2002).

6

3. Teoretiskt perspektiv

I följande rubriker kommer jag att presentera de teoretiska perspektiv som är underlagen för denna studie. Ett intersektionellt perspektiv är utgångspunkten för min teoretiska del. Avslutningsvis går kapitlet in på olika begreppsförklaringar som är nödvändiga för att förstå studiens innehåll.

3.1. Intersektionellt perspektiv

Att fragmentera, kategorisera och automatisera förutfattade meningar om olika identiteter och grupper, leder till ojämlikhet och dominans (Reyes & Mulinari, 2005). När kategorisering blir normalt och naturligt, uppstår kunskapsluckor i och tystnad om hur de olika kategoriernas olikheter har uppstått historiskt och hänger samman, vilket leder till att kategorierna upplevs som statiska och omöjliga att förändra. Ett intersektionellt perspektiv kopplar samman makt och ojämlikhet med individens möjlighet att agera inom samhällets ramar, som i sin tur består av institutionella praktiker, normer, rutiner och strukturella relationer (Reyes & Mulinari, 2005). De positioner som människor konstruerat inom det sociala landskapet ger upphov hens erfarenheter, identiteter och möjligheter (Edling & Liljeros, 2010). En intersektionell analys handlar således inte om att identifiera individers/gruppers egenskaper utan den handlar om att sammanlänka samhällets struktur med olika institutioner och aktörer (Reyes & Mulinari, 2005). Teorin

genomsyras även av ett globalt perspektiv, där man ser utanför ett lands gränser för att förstå den systematiska ojämlikheten mellan olika grupper i samma samhälle (Edling & Liljeros, 2010). Intersektionellt perspektiv har sitt ursprung i antirasistiskfeminism och i postkoloniala teorier (Edling & Liljeros, 2010) men till skillnad från dessa tar intersektionalitet upp

identitetsproblematik med en social och ekonomisk förankring (Reyes & Mulinari, 2005). Som teoretiskt perspektiv synliggör det intersektionella perspektivet hur olika historiskt- och situationsberoende maktrelationer skapas i och genom den simultana verkan av kön, klass och genus. Teorin utgår ifrån att bekönade praktiker och rasifieringsprocesser inte kan skiljas på i en eftersom de är beroende av varandra. Rasifiering identifierar skapandet av en hierarkisk ordning baserad på “ras” och bekönade praktiker handlar om de processer som skapar kvinnor och män utifrån antaganden om biologiska och kulturella skillnader. Bekönade praktiker är således alltid rasifierad och tvärtom (Reyes & Mulinari, 2005. Begreppet social skiktning förklarar den

systematiska ojämlikheten mellan olika grupper i samma samhälle och han menar att i korsningen mellan skiktningsdimensionerna kön, klass och etnicitet uppstår mer komplexa mönster av över- och underordning. De menar att olika skiktningsmekanismer samverkar med varandra men de kan också förstärka eller motverka varandra. Edling & Liljeros (2010) ger exempel utifrån hur invandrarkvinnor i arbetarklassen kan utsättas för flerdubbelt förtryck på grund av att de är kvinnor, arbetar klass och invandrare. I andra fall kan situationer uppstå där auktoritet blir otydlig eller ifrågasätts, till exempel i relationer där kvinnor har en överordnad position över män, vilket kan förstärkas om kvinnan dessutom är yngre och av en utländsk bakgrund (Edling & Liljeros, 2010). I en maktanalys behöver vi således ta hänsyn till både kön, klass och etnicitet men även ålder och sexualitet för att få en helbild av situationen (Reyes & Mulinari, 2005).

7

För att arbeta med ett intersektionellt perspektiv i en studie behöver entydiga/automatiserade representationer av olika kategorier ifrågasättas (Reyes & Mulinari, 2005). Binära och fixerade kategoriseringar, som till exempel man/kvinna, infödd/utlänning, underklass/överklass, är en form av diskursivt förtryck eftersom de utesluter att olika kategorier kan ha sammansatta identiteter med gemensamma behov, problematik, önskemål och drömmar. Inkludering skapar exkludering, berättigandet i samhällen ger upphov till fattigdom, välstånd är på bekostnad av ojämlikhet och tillhörigheten skapar rotlöshet. En intersektionell maktanalys har fokus på de ramar lokalt och globalt som tillåter makt och ojämlikhet att ske för att inte vidare stigmatisera och diskriminera aktörerna som är en del av problematiken. Att använda specifika grupper för att förklara segregering gör att gruppen blir ansvarig för sin egen underordning istället för att

fokusera på de institutionella ramar som gör segregeringen möjligt. När en intersektionell analys görs på till exempel trafficking ligger fokus på de institutionella ramar som gör exploateringen möjlig och lönsam och inte endast på den bristande moralen hos aktörerna. Intersektionellt perspektiv syftar till att skapa andra grunder för identitetsskapande genom att lyfta alternativa röster som utmanat, ifrågasatt och gjort motstånd mot den etablerade ordningen. Det

intersektionella perspektivet skapa nya arenor för samtal och kollektiv handling och strategier som ökar möjligheten att delta i det offentliga samtalet (Reyes & Mulinari, 2005). I denna studie används de intersektionella perspektivet för att se hur eleverna upplever olika kategoriseringar samt för att undersöka elevernas förståelse för hur identitet konstrueras och hur de upplever olika individers möjligheter att agera inom samhällets ramar.

3.2. Teoretiska begrepp

Under följande rubriker kommer jag att presentera de teoretiska begreppen: Kön & sexualitet, ålder, klass, etnicitet.

3.2.1. Kön & sexualitet

Simon Lindgren (2009) anser att genus är någonting som framförs eller görs, med andra ord är det någonting som skapas genom bland annat våra handlingar. Vi konstruerar föreställningar och förväntningar om vad som är en manligt/kvinnligt och individer konstruerar sig till att passa in i någon av kategorierna (Lindgren, 2009). Föreställningar om vad som ses som manligt och kvinnligt förändras över tid och sammanhang (Löfgren-Mårtensson, 2013).

En person som inte upplever att den inre könsidentiteten stämmer överens med den yttre könsidentiteten kallas för transsexuell eller transkönad (Löfgren-Mårtensson, 2013). En person som upplever detta kan vilka ändra den yttre kroppen för att den ska passa den inre

könsidentiteten, men det kan även handla om att få sitt inre kön fastställt i sociala och juridiska sammanhang. På detta sätt kan personen bli bemött utifrån den upplevda könsidentiteten (Löfgren-Mårtensson, 2013).

Vilken sexuell läggning en person har kan organiseras utifrån många aspekter, saker som sexuella fantasier, emotionell attraktion och inre upplevelser av identiteter om homo-, bi eller

heterosexuell ingår i begreppet (Löfgren-Mårtensson, 2013). Hur dessa komponenter förhålla sig och stämmer överens med varandra vet forskare ytterst lite om. Samhällets syn på variationer av

8

sexualitet kan ge effekt på individens sociala roll och yttre identitet. Kränkning och

diskriminering kan göra det svårare för en person att presentera sin sexuella läggning av rädsla att den ska ses som ”onormal. Vår förståelse av sexualitet socialiseras in under uppväxten i och genom våra sociala relationer. Olika samhälle har olika regler och kontroller, ibland sker reglerna genom lagstiftning men de kan även ske genom mer subtila sociala tillrättavisningar som berättar vad som är en ”naturlig” föreställning om sexualitet. Sexualiteten kan således endast förstås i sin sociala, historiska, kulturella och politiska kontext (Löfgren-Mårtensson, 2013).

3.2.2. Ålder

Ålder är både ett socialt och ett biologiskt fenomen. Mellan olika åldrar kan de finnas en massa synliga och osynliga gränser i vad man får göra, vad man kan göra och vad man bör göra. Varje ålder har sin sociala arena med olika möjligheter och begränsningar (Edling & Liljeros, 2010). Ålder visar på samband med våra attityder, våra handlingar och vårt förhållningssätt till andra människor. Eftersom människor åldras förändras den sociala och historiska kontexten som vi träder in i, eftersom det finns ganska klara uppfattningar om vad gamla och unga människor gör (Edling & Liljeros, 2010).

Generation kan definieras som samhället ålder och kan utgöra en slags grund för social organisation i ett samhälle (Edling & Liljeros, 2010). En generation är således en grupp som under sin uppväxt har präglats av ett visst gemensamt normsystem och som i viss utsträckning har gemensamma sociala vanor. En generation kan förstås genom de gemensamma erfarenheter och värderingar som uppstått i ett visst samhälle under en viss tid. Generationer är således socialt konstruerat och varje generation förstås som ett eget socialt rum (Edling & Liljeros, 2010).

3.2.3. Klass

Klass kan ha olika definitioner, men den som används i denna studie är indelning av

medborgarskap baserat på socioekonomisk bakgrund och status. Det är viktigt att tänka på att klass ser olika ut beroende på var i världen man befinner sig.

Olika ekonomiska förutsättningar formar individers möjligheter att få tillgång till olika materiella resurser, men även deras möjligheter att få tillgång till olika livsutsikter och identiteter (Edling & Liljeros, 2010). Tidigare var dessa även reglerade av juridiska regler och sattes i verket av fysiskt tvång vilket inte längre är fallet. Kapitalismens sätt att fungera skapar två roller, de som har kapital som mark, företag och fastigheter och de som äger sin arbetskraft men som inte har annat kapital som de kan försörja sig på. Det är således ägandet av företag, aktier, fastigheter och markegendomar som är avgörande för en persons livschanser. Förutom ekonomiska resurser kan det även handla om socialt anseende som utbildning. Kontrasten i sociala förutsättningar som finns mellan olika klasser som medelklass, borgarklass och arbetarklass, är avgörande för att kunna definiera och göra en enskild klass synlig. Klassidentifikation kan beskrivas som en självupplevd klasstillhörighet och den brukar ofta stämma överens med den officiella

klassindelningen. Vilken klass en person upplever sig att tillhöra påverkar hens känsla, tankar och handlande i olika situationer, eftersom de kan uppleva möjligheter eller begränsningar med sin klass. Medelklassbarn ser samhället i regel mer som en öppen spelplan än vad arbetarklassens

9

barn gör. Klassintresse finns i politiken och olika politiska parti riktar sig till olika grupper. Politiska parti som attraherar människor med en arbetarklassbakgrund har visat sig ha mindre tolerans mot det som avviker från rådande normer än de som riktar sig mot medelklassen. I frågor som rör fördelning av materiella resurser är arbetarklassen i regel mer för en mer jämn fördelning (Edling & Liljeros, 2010).

3.2.4. Etnicitet

Etnicitet kan definieras som identifikation med och känslan av tillhörighet till en viss grupp som definierar sig själv med kulturella termer (Edling & Liljeros, 2010). Inom forskning handlar etnicitet om kategorisering, tillhörighet och ursprung. I forskningen finns det tre olika ansatser. Det första ser etnicitet som fast och oföränderlig då man föds in i den. Den andra ser att tillhörighet till en etnisk grupp socialiseras in genom sociala relationer, sociala processer och social inlärning. De tredje ser etnicitet bildas genom handlingar och tal om vad olika kategorier är och inte är. Etnicitet ses således som en egenskap eller som resultatet av en social relation eller som makten att definiera och kategorisera. Det som det andra och den tredje ansatsen har gemensamt är att de alltid måste utgå från människors egna förställningar om sin egen kulturella grupp (Edling & Liljeros, 2010).

Frågor om etnicitet och kultur är politiskt laddade vilket beror på globala rörelser genom migration (Edling & Liljeros, 2010). När olika grupper möts skapas ett vi och ni tänkande och frågor kring inkludering och exkludering, likhet och olikhet samt jämlikhet och ojämlikhet sätts i omlopp. Etnicitet, etnisk och kulturell tillhörighet kan göras till grund för vem en individ umgås med, hur arbetsmöjligheter ser ut samt vilka krav som ställs på olika institutioner. Etnicitet är starkt förknippat med diskriminering och rasism (Edling & Liljeros, 2010). Föreställningen om ”ras” har en viktig roll ner det gäller att göra en gränsdragning mellan vi och dem. Rasismen går ut på att stänga ute andra grupper utifrån utseende, religiösa tankar eller föreställda kulturella egenskaper (Reyes & Mulinari, 2005). När vi delar in människor i olika kategorier efter hudfärg, religion eller ursprung löper vi ständig risk att utöva diskriminerande eller rasistiska handlingar (Edling & Liljeros, 2010). Etnicitet har således betydelse för den egna identiteten och andas, hur vardagen ter sig, i den globala världspolitiken och i hur ett samhälle organiseras för att inkludera alla eller exkludera vissa (Edling & Liljeros, 2010).

10

4. Metod

Föreliggande studie använder en metod av kvalitativ karaktär. Examensarbetets gestaltande del är i form av bilder som används som underlag för ett fokusgruppssamtal. Bildernas syfte är att hjälpa eleverna att associera och minnas. Fokusgruppsamtalet genomfördes med bildelever på Estetiskt program på en gymnasieskola i södra Sverige.

Metod kapitlet inleds med teori kring studiens valda metoder: kvalitativ ansats, stimulated recall, fokussamtal, kvalitativ analys, etiska överväganden samt urval och presentation av deltagare. Därefter beskrivs undersökningens Genomförande av metod under rubrikerna, Gestaltande process, Fokusgruppsintervju med stimulated recall, samt Bearbetning av material och analys och validitet och tillförlitlighet.

4.1. Kvalitativ ansats

Den kvalitativa metodens syfte är att försöka visa verklighetens komplexitet och nyansrikedom. Till skillnad från den kvantitativa, fokuserar den kvalitativa forskningen på ord istället för siffror både vid insamling och analys av data (Bryman, 2002). I samhällsvetenskapliga studier med kvalitativ metod undersöks människor, som tillskriver mening till händelser och skeenden i sin omgivning, och deras sociala värld. Att ha ett direkt samspel med de personerna som undersöks och ”att se världen genom deras ögon” är således viktig för att kunna ta del av en annan

människas medvetande och få social kunskap. För att minimera risken att använda sig av en referensram som inte stämmer överens med den sociala verklighet som studeras, brukar

metodens struktur vara begränsad. Forskaren ska alltså inte styra forskningen i en förutbestämd riktning. Tonvikten i kvalitativ metod läggs på processen i förståelsen av socialt liv, vilket innebär att man reflekterar över processer som leder fram till eller blir följden av en händelse.

Upplevelsen av olika händelser, värderingar eller beteenden sker alltid inom ett kontextuellt sammanhang. För att förstå kontexten läggs en stor vikt vid att beskriva den sociala miljön som studeras (Bryman, 2002).

4.2. Stimulated recall

Stimulated recall eller ST är en undersökningsmetod där olika kognitiva processer kan undersökas genom att trigga ett minne (Lyle, 2003). När en forskare använder sig av bilder, videoklipp eller ljudklipp för att trigga ett minne återkallas samma tankeprocess som fanns i en liknande situation. I vanliga fall används ST för att personen som undersöks ska minnas den tankeprocessen som hen hade i en aktivitet som hen genomfört tidigare. Det finns några risker med att använda ST på detta sättet. Ett problem kan vara att det kan väcka oro hos personen som undersöks när hen ser sig själv ur ett annat perspektiv än sitt eget. Det kan även leda till att undersökspersonen reagerar på det som hen ser istället för att minnas ett tidigare tankemönster. Samtidigt kan ST producera ett nytt perspektiv som hen inte hade under aktiviteten och utifrån detta kan

undersökningspersonen får möjlighet att reflektera och analysera handlingen på ett nytt sätt (Lyle, 2003).

11

4.3. Fokusgruppssamtal

Att använda fokusgrupp som metod innebär att man intervjuar flera personer samtidigt utifrån ett visst ämne (Bryman, 2002). Tyngden ligger inte endast på frågeställningen utan också på samspelet i gruppen och den gemensamma betydelsekonstruktionen. På så vis kan fokusgrupper ge en bild av processer där mening skapas i vardagen genom samspel och diskussioner med andra (Bryman,2002). Metoden används bland annat i studier kring samtida kultur som ofta har fokus att ta reda på hur publiken tar emot budskap i radio, tv, filmer och tidningar (Bryman, 2002). Fokusgrupper gör det möjligt att ta reda på varför människor tycker som de tycker, men ger också utrymme för deltagarna att undersöka varandras anledningar till olika åsikter. De kan fylla i och bygga på varandras meningar, ifrågasätta det som blir oklart och hålla med varandra om punkter som de inte skulle ha tänkt på själva. Fokusgrupp som metod ger således många åsikter i en viss fråga och de svar som kommer fram är ofta mer realistiska i vad människor tycker och tänker eftersom de tvingas att resonera och reflektera över sina åsikter. Deras åsikter i ett visst ämne blir även mer realistiska eftersom det i större del är deltagarna som lyfter olika frågor som de tycker är viktiga, vilket passar in i kvalitativ forskning som är ute efter de uppfattningar som människor har (Bryman, 2002).

4.4. Kvalitativ analys

Att arbeta med kvalitativ metod kan verka attraktivt eftersom man kan samla in massor av data, baksidan av detta är att det också kräver att man gör en omfattande analys (Bryman, 2002). Grounded theory är en av metoderna som används i en kvalitativ analys. Metoden definieras som teori som resulterats av insamlade data som analyserats på ett systematiskt sätt under forskningsprocessens gång. När en forskare arbetar med grounded theory kodar hen datan i samband med att den samlas in istället för att datan redan ska passa in i färdiga koder. Det finns tre nivåer av kodning, öppen, axial och selektiv kodning. Öppen kodning är en process som går ut på att bryta ned, studera, jämföra och kategorisera data, vilket bilar olika begrepp som grupperas till kategorier. Axial kodning är en process som går ut på att sammanfoga olika

kategorier, vilket görs genom att koppla kategorier till kontexter, konsekvenser, samspelsmönster och orsaker. Selektiv kodning innebär att man väljer ut en specifik kärnkategori som blir den studiens centrala fokus och relaterar den till andra kategorier och fyller på med kategorier som behöver bearbetas ytterligare (Bryman, 2002).

Forskaren börjar med en generell frågeställning som resulterar i att relevanta personer väljs ut och relevant data samlas in (Bryman, 2002). Den insamlade datan kodas sedan, vilket genererar

begrepp. Denna första del av processen är inte linjär utan den kan röra sig fram och tillbaka. Olika tecken och begrepp jämförs ständigt vilket genererar kategorier som mättas när det inte längre finns ett behov att samla in mer data. De olika kategorierna jämförs sedan med varandra vilket resulterar i hypoteser eller antaganden. Ytterligare data samlas in utifrån det med hjälp av det teoretiska urvalet och det görs till det teoretiska urvalet är mättat och hypotesen är prövad, vilket leder till den faktiska teorin (Bryman, 2002).

12

4.5. Etiska övervägande

När man genomför vetenskaplig forskning finns det forskningsetiska principer som man måste förhålla sig till (Vetenskapsrådet, 2002). Det finns fyra huvudkrav som ska uppfyllas

informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Informationskravet handlar om att forskaren ska informera uppgiftslämnare och

undersökningsdeltagare om forskningsuppgiftens syfte. Vilket innebär att deltagare ska vara medvetna om alla delar av undersökningen som kan påverka deras vilja att delta för att kunna avgöra om de vill delta eller inte. I mitt fall innebar det att jag gav eleverna en muntlig

sammanfattning kring vad examensarbetet skulle handla om. Jag berättade till exempel att studien skulle handla om identitet och normer samt om hur de samtalar med varandra. Jag förklarade även hur själva samtalet skulle gå till, samt att det skulle filmas för att underlätta transkriberingen. Samtyckeskravet innebär att forskaren ska inhämta samtycke som i mitt fall var en

samtyckesblankett från deltagarna där de själva kunde bestämma över hur länge de ska delta och på vilka villkor (se bilaga 2). Samtyckesblanketten finns bifogad i bilaga 1. För att deltagarna skulle kunna avbryta sitt deltagande under tidens gång gav jag även dem min mejladress. När de fick veta att jag skulle filma upplevde de lite oro men när jag förklarade att det endast var för mina ögon gick alla fem med på att delta. Konfidentialitetskravet handlar om tystnadsplikt gällande etiskt känsliga uppgifter och hantering av personuppgifter. I mitt fall innebar det att filmen spelades in på min privata Ipad med lösenord, transkriberingen sparades även den på min privata dator och samtyckesblanketter med deltagarnas riktiga namn förvaras även dem på en säker plats. Skolan anonymiseras också precis som eleverna och nämns endast som en skola i södra Sverige. Nyttjandekravet handlar om att insamlad information endast får användas i

forskningensändamål. För att kunna leva upp till det hålls materialet på säker plats under arbetets gång och raderas sedan efter att arbetet examinerats. På detta sätt undviks risken att andra nyttjar materialet till andra ändamål (Vetenskapsrådet, 2002).

4.6. Urval och presentation av deltagare

Jag har valt att genomföra ett fokusgruppssamtal med en grupp gymnasieelever på estetiskt program med inriktning Bild eftersom jag utbildar mig till Ämneslärare i Bild med inriktning gymnasium. Eftersom jag är intresserad av att undersöka hur gymnasieelever som läser bild tolkar markörer för identitet i bilder, så valde jag att ta kontakt med en lärare på Bryggeriets gymnasium som undervisar i Bild via mejl. I mitt mejl förklarade jag att jag ville undersöka hur elever tolka markörer för identitet och att jag ville göra detta utifrån ett fokusgruppssamtal med 4–6 personer, samt att intervjun skulle utgå ifrån bilder som stimulated recall. Baserat på den informationen han fått frågade han sina bild elever i olika årskurser om de hade intresset av att delta i en sådan undersökning och fem följande elever anmälde sig som frivilliga.

De fem eleverna som deltog i fokusgruppssamtalet var alla elever från estetiskt program. Alice & Jenny är två 17 år gamla kvinnor som går sitt tredje år, Hanna, Kim & Emma är tre 16 år

gamla kvinnor som går sitt andra år. Alla ovanstående elever har olika erfarenheter utifrån utbildning, jobb och fritidsaktiviteter. De har ingen högre utbildning i Bild förutom den de fått i grundskola och på sin nuvarande gymnasieutbildning.

13

X & Y, är två vänner till mig som har gått med på att ställa upp som modeller i mina fotografier. X, är en 25 år gammal kvinna som håller på att utbilda sig till förskolelärare, men hon har ingen

bildutbildning förutom den som ges i grundskolan. Y, är en 22 år gammal man som jobbar inom byggindustrin. Han har inte heller någon tidigare utbildning inom Bild förutom den som ges i grundskolan.

4.7. Genomförande av metod

Under följande rubriker presenteras hur jag har gått tillväga för att skapa mitt material, genomfört mitt fokusgruppssamtal med stimulated recall och sedan hur jag bearbetat och analyserat

insamlade data..

4.7.1. Gestaltande process

I denna studie har det funnits två parallella processer, den ena är en kvalitativ undersökning och den andra är en gestaltande process. På grund av att mitt resultat är styrt av de bilder som jag producerat är det även viktigt att tankarna bakom dessa bilder presenteras.

Jag bestämde mig för att göra bilder inspirerade av Cindy Sherman som genom fotografi undersökte stereotypa skildringar av kvinnor. I fotografierna har hon sminkat och klätt ut sig själv för att efterlikna olika kvinnliga karaktärer (Moderna Museet, 2018). Från hennes bilder bestämde jag mig för att arbeta liknande, med normbrytande smink, kläder och andra markörer, framförallt utifrån ett genusperspektiv. Dessa karaktärer som jag skapar fotograferar jag sedan i olika miljöer. Min första tanke var att genomföra sminkningarna på mig själv precis som Sherman, men på grund av att jag både skulle vara intervjuare och forskare i denna studie upplevde jag att de hade varit bättre om bilderna som samtalet kretsar kring var på andra människor. I ett samtal med en nära vän anmälde hon sig som frivillig, i denna studie kallar vi henne för X. Eftersom jag ville arbeta med olika könsroller ville jag även ha en manlig modell och därför frågade jag även X’s pojkvän som också tackade ja till att bidra till studien. I denna studie kallar vi pojkvännen för Y.

Y var den första som blev sminkad och min idé var att sminka honom från man till kvinna. Det finns vissa svårigheter eftersom vissa ansiktsdrag och stil på behåring som ögonbryn och frisyr i många fall är olika för män och kvinnor. Mitt mål var att sminka honom som en stereotypisk

14

kvinna i så stor utsträckning som möjligt. Jag gav honom smala och definierade ögonbryn både genom ögonbrynspenna och pincett. Med contouring och highlighter skapade jag rundare och mer feminina ansiktsdrag. Jag använde rosa till ögonsminket, eftersom rosa idag uppfattas som en markör för femininitet och kvinnlighet (Ambjörnsson, 2011). Detta kan spåras tillbaka till hur föräldrar klär sina barn, att pojkbarn i många fall aldrig får bära symboler eller markörer som associeras med flickor som långt hår, fjärilar, blommor och leka med flickkaraktärer som barbie eller hello kitty (Ambjörnsson, 2011). Jag försökte positionera honom i en typisk feminin pose men kameran ställdes i normal och grodperspektiv för att han skulle se mer självsäker ut.

I Fanny Ambjörnssons (2011) bok “Rosa den farliga färgen” skriver hon att manliga symboler i form av kläder stereotypiskt är i mörkare färger som grått, blått och grönt. De föräldrar som intervjuas i studien upplever även att det är mer accepterat att klä sin flicka i pojkkläder som till exempel kepsar och mörkare kläder än vad det är att klä en pojke i flickkläder (Ambjörnsson, 2011). Jag ville därför prova och se hur stereotypiskt manliga markörer fungerar på en tjej. Förutom färger så finns det vissa yrken som är mer mansdominerade än andra och automatiskt kopplas samman med manliga stereotyper och ideal, därför valde jag att experimentera hur kläderna påverka identiteten hos karaktären på bilden.

Efter att ha experimenterat med en total makeover där kvinna blev man och man blev kvinna ville jag nu försöka göra en form av en halv transformation, där de olika stereotypiska attributen blandades. De blev då bilder på en man som använder smink, en manlig byggarbetare som använder smink och en kvinna som inte använder smink men som har kort hår och manliga kläder. Jag ser att smink nästan automatiskt kopplas till femininitet vilket jag vill utmana, i Bilaga 4 - Från kvinna till man

15

verkligheten ser jag att det finns undantag där män väljer att faktiskt använda typiskt feminina markörer som till exempel smink och kvinnor väljer att avstå.

Nästa bild hade syfte att experimentera med hur vi använder smink för att försköna oss själva, hur vi använder smink för att dölja olika hudproblem som mörka ringar, finnar och rödhet. Här ville jag istället framhäva de saker vi oftast döljer för att se hur motsatsen skulle se ut. Det som är normbrytande i denna bilden är kanske inte sminkningen i sig utan kanske bara syftet som smink oftast används till i vardagslivet. X tog sig även frihet under fotograferingen att gå in i rollen som en filmstereotypnörd genom att till exempel dra upp byxorna över naveln, stoppa i tröjan, sätta på sig glasögon på sned och stå med dålig hållning. Eftersom jag upplevde att det blev lite för stereotypiskt och tillgjort instruerade jag henne att lägga sig i sängen och låtsas att hon skrollade igenom sin telefon, vilket gav en mer naturlig känsla i bilden.

Som en motsatsbild till bilden som framhäver akne, ojämn hudton mörka ringar under ögonen och buskiga ögonbryn, ville jag göra en bild där sminket används i sitt tänkta syfte, det vill säga att manipulera ett utseende mot de idealen som finns i samhället. Med contouring tar man bort eller döljer ansiktsdrag som man inte är nöjd med och framhäver eller förstorar ansiktsdrag som man är nöjd med. För en kvinna är idealet att ha ett litet ansikte med liten haka och panna, käke och näsa med prominenta kindben och stora ögon och läppar.

16

Efter att ha läst artikeln Kvinnor och män i medier (2018) som publicerats på Statens medieråd som bland annat handlar om hur män och kvinnor framställs på bild i olika medier, Män på bilder brukar oftast gör någonting och undviker ögonkontakt med kameran, bilden brukar även vara tagen i grodperspektiv för att de ska se större ut. En kvinna ska däremot poseras mot en fin bakgrund när hon gör någonting mer lättsamt, ofta med ett leende, ögonkontakt med kameran och händer som rör vid den egna kroppen, hon brukar även fotograferas i fågelperspektiv för att hon ska se mindre ut än vad hon är. Statens medieråd skriver även att detta är talande för de olika könsnormerna vi har, till exempel så ska en kvinna vara öppen, tillmötesgående, snäll, sexuell, passiv och bry sig om gruppdynamiken, medans en man ska vara modig, resultatinriktad,

bestämd, aktiv och allvarlig (ibid). För att bryta mot hur män och kvinnor ofta framställs i media ville jag prova att applicera manliga könsnormer på en kvinna och kvinnliga könsroller på en man. Även här kunde man se att det var lättare för X att inta en manlig position än vad det var för Markus att inta en kvinnlig position. I en diskursanalys av Carolina Björkman som heter Att möta genus (2017) så kom hon fram till att kvinnliga modeller och dockor i klädaffärer idag oftare tillåts likna den traditionellt manliga poseringen mer än tvärt om. Det är således mer accepterat för kvinnor att posera som män. Statens medieråd (2018) skriver även att kvinnor ur ett maktperspektiv är underordnade mannen vilket jag tror kan leda till kvinnor gärna intar en manlig roll som ett sätt att skaffa sig mer makt medans män inte vill posera som kvinnor för att de vill inte förlora sin maktposition.

För att komma ifrån fokuset på genus ville jag göra någonting som var mer kopplat till status än bara genus. Därför valde jag att försöka skapa en prostituerad karaktär och en företagskaraktär på

Bilaga 8 - Manliga och kvinnliga positioner

17

X. Sminket på de olika karaktärerna är totalt olika, den ena är städad och proper med mindre smink i beiga färger, medans den andre är mer ostädad med rufsigt hår och utsmetat smink i skrikiga färger. Bristen av synliga kläder på den ena karaktären i kontrast till den välklädda affärskvinnan visar också på skillnader i status. Positioneringen skiljer sig också, då den ena är tagen i grodperspektiv och den andra i fågelperspektiv. Personligen upplever jag dock att båda bilderna är något sexuella fast på olika sätt, den kvinnliga sexualiteten kan i dessa bilder både ses som objektifierande och som ett sätt att utöva makt på.

Förutom att se på makt ur ett kvinnligt perspektiv ville jag även göra en manlig motsvarighet där jag försökte genom ansiktstatueringar och en stereotypisk posering försökte återskapa en annan typ av makt än den i kostymen. Syftet var att skapa en kriminell karaktär med låg status i

samhället för att se vilka fördomar som det finns om sådan karaktär. Bilderna togs både i grodperspektiv och ögonhöjd både mot vit bakgrund och utomhus vid en gata.

Ett slutgiltigt urval av bilder gjordes utifrån bildernas syfte (se bilaga 11-23). Bilderna redigerades i Photoshop och skrevs ut. Jag manipulerade framförallt ljus och mörker, kontrast, skärpa, exposure. Tyvärr så upplevde jag att färgerna förändras på många bilder när de skrevs ut, vilket resulterade i att det såg ut som om Y hade läppstift på vissa bilder trots att han inte hade det.

4.7.2. Fokusgruppsintervju med stimulated recall

Inför intervjutillfället hade jag förberett en specifik början och slut på samtalet genom att visa vissa bilder först & andra bilder sist. Förhoppningen var att leda utan att lägga mig i för mycket. Genom att börja med bilden som visar X som gör contouring (se bilaga 11) inleder jag samtalet med smink utifrån ett feminint perspektiv, eftersom smink anses vara en feminin markör enligt samhällets normer tänkte jag att det var bäst att börja med någonting bekant för eleverna. Bilderna som var längst ifrån samhällets stereotypiska normer (se bilaga 20 & 22) valde jag att visa sist med förhoppning att eleverna vid de laget hade blivit bekväma nog med mig,

samtalsmetoden och med varandra.

Min tanke var att ge deltagarna fria tyglar att styra samtalet och på de sättet få reda på vad de upplevde var intressant eller viktigt, precis som Bryman (2002) skriver. Efter att jag visat bilden som ska diskuteras frågar jag eleverna någonting i stil med ”vilken typ av karaktär tror ni detta är” eller ”vad tror ni denna personens personlighet och identitet är?”, men det är den enda strukturen

18

som var tänkt i förväg. Min roll som gruppledare blev att bekräfta det som deltagarna sa genom att repetera det som sades. Deltagarna frågade ibland om de var på rätt spår och jag förtydligade genom att förklara att det var deras fria associationer som var av intresse. Vid några få tillfällen ställde jag följdfrågor för att få eleverna utveckla sina resonemang. I en bild nämnde eleverna sociala medier som en faktor som påverkar en individs identitetskonstruktion och jag ställde en följdfråga om de såg sociala medier som en faktor som påverkar hur vi kategoriserar oss själva och andra. Bryman (2002) skriver att det är risken med att ge fria tyglar, eftersom deltagarna kan ta över sessionen. Som gruppledare var min roll även att säga till att alla fick komma till tals. När någon varit tyst länge ställde jag en direkt fråga till den personen ”vad tycker du?”. Ibland räckte bilden för att starta samtalet och då blev min roll att bara lyssna.

4.7.3. Bearbetning av material och analys

Efter jag hade samlat in min data i form av en video började jag att transkribera materialet för hand. Jag spolade videon fram och tillbaka flera gånger för att försäkra mig om att jag skrivit ned det som sades utan att ändra för mycket. Transkriberingen blev således väldig talspråklig.

När jag hade transkriberat hela mitt material. Läste jag fört igenom det i sin helhet och jag skrev ned mina första intryck. Mitt första intryck var att eleverna ofta utgick ifrån sig själva på ett direkt eller indirekt sätt. De drog paralleller mellan personen på bilden med en händelse som de själva varit med om ofta på högstadiet eller med en person som de kände. När de inte hade några direkta kopplingar till personen på bilden vände de sig till saker de hade sett någon annanstans, ofta i film, serier, sociala medier, Youtube, reklam, historiska företeelser och distinkta klädstilar.

Efter jag läst igenom transkriberingen en första gång, läste jag igenom den en gång till fast denna gången kodade jag materialet. Jag rödmarkerade meningar, stycken, eller ord som var intressanta eller relevanta. Det kunde vara saker som sades mer än en gång, saker som påminde mig saker som jag läst i resultat av tidigare forskning, saker som påminde mig om en vetenskaplig teori eller ett vetenskapligt begrepp, eller saker som av andra själ förvånade mig eller som jag fann

intressant. I min kodningsprocess försökte jag arbeta öppet och utforskande eftersom min vetenskapliga teori, mina begrepp och tidigare forskning inte var förutbestämda. Koder eller samtalsämnen som uppstod var olika markörer som hår, smink, kläder, positioner och

kameravinklar, cigaretter, mobiltelefoner, fotografin samt olika identiteter i form av sexualitet, könstillhörighet, klass och ålder: Andra koder baserades på mitt första intryck om vad de baserar sina tolkningar på som reklam, sociala medier, film, serier, Youtube, kända personer, egna erfarenheter och vänner/familjemedlemmar.

Efter jag skrivit ned alla mina koder grupperade jag saker som hörde samman och skapade på så sätt olika kategorier eller teman. I detta stadie behölls de koder som var relevanta och andra sorterades bort. Mina kategorier fick namnen markörer för identitet och konstruktion av identitet som blev mitt resultat. Markörer för identitet är vad eleverna tolkar bilderna som och

konstruktion av identitet är hur de går tillväga för att komma fram till tolkningen/tolkningarna. Ett intersektionellt perspektiv har använts för att identifiera olika identitetskategorier men det har framförallt använts för att gruppera dem tillsammans. Det intersektionella perspektivet synliggör

19

den simultana verkan av kön, klass, genus, ålder och etnicitet och hur de länkas till varandra i detta sammanhang (Reyes & Mulinari, 2005).

20

5. Resultat

I denna studie om identitetsskapande och normer kunde jag genom min analys av ett samtal med en fokusgrupp gymnasieelever dela in resultatet i olika kategorier och resultatet presenteras i två delar. De fösta kategorierna, under rubriken ”Markörer för identitet”, visar vilka olika reflektioner, tankar och tolkningar som fanns om olika markörer. De olika kategorierna är ”Smink kläder och

den biologiska kvinnan”, ”Smink kläder och den biologiska mannen”, ”Kläder, perspektiv, positioner och makt”

samt ”Hår och identitet”. De avslutande kategorierna, under rubriken ”Att konstruera identitet”, visar hur eleverna kommer fram till sina olika tolkningar. De olika kategorierna är ”Att beskriva och tolka

en bild tillsammans”, ”Egna erfarenheter, kompisar och familj” samt ”Film, reklam och sociala medier”.

5.1. Markörer för identitet

När elevgruppen tittade på de presenterade bilderna, letade de efter markörer som kunde berätta för dem vilken typ av person eller karaktär som de såg på bilderna. Under samtalets gång

uppmärksammades och diskuterades de olika saker på bilderna och försökte utifrån sina erfarenheter och fördomar om olika sociala gruppers symboler tillskriva karaktären olika handlingsmönster och personlighetsdrag.

5.1.1. Smink, kläder och den biologiska kvinnan

I samtalet med eleverna var det enkelt att se att de såg smink som en markör för femininitet. Eleverna i samtalet beskrev bilden med X framför spegeln så här…

Kim- Det första intrycket jag fick är att hon ser ut som en beauty guru, man ser att hon sitter framför spegeln och typ sminkar sig, (...) Sen som person tror jag att hon.. ja.. är rätt intresserad i det hon gör.. alltså sminkar sig då.

Alice- Jag tror hon är ganska sedd mer för någon än för sitt eget utseende ...och..liksom.. aa..det är ju mycket nu kring sociala medier, smink och man ska vara på det ena och på det andra sättet och att hon kanske är mycket präglad av det..öhm det tänker jag bara baserat på den bilden(...) Jenny - För mig.. jag vet inte.. hon påminner mig jättemycket om högstadiet.. hon känns som en sån person som hänger i ett gäng och de är inte individer utan gänget.. hon har säkert något

21

intresse men det visas inte mer än i utseendet. Det känns liksom som en av de personerna som bara ..dom.. vill inte se mer av sig själva än sitt utseende och istället så är dom bara ..såhär.. (...)

Emma- men ser ju också.. inte bara med makeupen och så.. antingen gör hon det för att se bra ut för andra men sen också för sig själv, som till exempel jag gillar att ha makeup för att jag känner mig bättre och mår bättre av det …

Utifrån denna bilden kan jag se att de pratar om bilden utifrån två perspektiv. Den ena perspektivet är smink som intresse och personlig ritual och den andra beskriver unga

tonårsflickor som använder smink för att passa in i högstadiet. I de andra perspektivet pratar de om hur de är pressade av sociala medier och den sociokulturella gruppen som de anses tillhöra, vilket leder till att de blir utseendefixerade, ytliga och beroende av andra. De kopplar ihop smink med den egna erfarenheten av de tidiga tonåren i högstadiet, till sitt eget sminkbruk och till andra sammanhang där de möter smink som till exempel sociala medier. Senare under samtalet pratar de om hur contouring hänger ihop med feminina skönhetsideal av smala kroppar och ansikten, samt hur de själva använder det för att förbättra det egna utseendet. När de talar om smink tar de både avstånd från det genom att koppla det till negativa egenskaper som till exempel ytlighet samtidigt som de ser det som ett intresse och en ritual för det egna välmåendet.

De kommer de fram till att sminkets syfte är att uttrycka sin personlighet och framhäva

ansiktsdrag, men det kan i andra fall ha ett syfte dölja och gömma. Således är smink som redskap både positivt och negativt i elevernas ögon.

På bilden med X i trappan hade X inget smink alls och kläder som inte stereotypiskt var specifikt feminina. Även om eleverna själva inte verkade vara medvetna om det kan det antas att

frånvarandet av smink och andra feminina markörer påverkade deras åsikter. De diskuterade karaktärens sexualitet men även sexuella identitet, homosexuell, transsexuell eller helt

könsneutral. De kunde även se henne som en tomboy, alltså en kvinna med manliga

karaktärsdrag som kläder, beteende och yrke. Mer specifikt kunde eleverna se henne arbeta som en skånsk bonde med tofflor och snus som har mycket fördomar och kör epatraktor. De såg henne som någon som inte bryr sig så mycket om sitt utseende, kanske på grund av att hon inte använder sociala medier så mycket, vilket är i kontrast till bilder med smink. Eleverna ser en enkel livsstil med mindre press utifrån, där vad man gör spelar mer roll än hur man ser ut.

5.1.2. Smink, kläder och den biologiska mannen

22

Eleverna pratar om bilden Y med smink och vardagskläder och säger följande…

Jag - (...) om ni tänker att detta är en karaktär vad är hans personlighet? Jenny - Antingen så tar man det realistiskt eller stereotypisk film Kim - Jag tänker (ohörbart) gay

Jenny - Ja jag tänker såhär stereotypiskt gay.. ja som i såhär filmer..

Emma - Och han är såhär om man kollar på hur han ser ut så är han the bodom .. en stereotypisk kategori.. de eller så kan de vara realtistisk att det bara är en snubbe som gillar att ha smink på sig (...)

Kim- det är kanske någonting han testar när han kommer hem.. det finns kanske killar som inte är necessarily homosexuella men vissa killar kanske sminkar sig bara för att de gillar att ha smink på sig.. dom tycker antingen att det ser fint ut eller så gillar de den kreativa aspekten av det.. det finns vissa killar på youtube instagram och alla de här sociala medierna där de är killar som sminkar sig bara för att de kan

Jenny- det är ett konstnärligt sätt att uttrycka sig Kim - Ja oavsett deras anledning bakom det (...)

Alice - (...) han känns som en person som är öppen till det mesta... amen tycker de är kul att testa saker ..ifall de nu är att bli sminkad eller sminka sig eller om de är så här typ åka iväg eller göra någonting eller se en ny film.. han känns väldigt öppen person som är mottaglig för nya saker ...för att det är inte många killar som vågar bli sminkade för att det är sett som någonting feminint och är rädda att få bögstämplen

(...)

Kim - Om man ska göra en karaktär på honom då kanske de ser något roligt med att ha smink på sig eller att han inte känner sig han blir.. får en stämpel på sig för att han gör det för att han känner för det...eller att han är… någonting på ett spectrum antingen om han är bög eller så kanske han är (ohörbart) trans.

23

När en biologisk man använder smink var kategoriseringen lite annorlunda, även om den fortfarande var uppdelad i två olika perspektiv. En sådan karaktär kopplas till stereotypen av en feminin homosexuell man eller en mer modig, öppen och kreativ man som inte brys sig om könsnormer. De inser att “bögstämplen” på män med feminina markörer finns, och de verkar uppleva den som problematisk eftersom den drar alla över en kam och begränsar män i sitt självuttryck. I bilden med Y med smink och arbetskläder gjorde de även antaganden om att karaktären kunde vara transsexuell, transvestit eller drag queen. Eleverna kom fram till att den automatiska instinkten var att koppla en man med smink till HBTQ som står för homsexuella, bisexuella, trans- och queerpersoner. Vilket de upplevde problematiskt eftersom en kvinna med manliga markörer inte alls behövde dras över samma kam då hon har större kreativ frihet när det kommer till självuttryck. Eleverna försöker omförhandla innebörden av smink på en man genom att se att smink som ett intresse och kreativt uttryck för alla och inte endast för kvinnor och personer inom HBTQ. Genom sin erfarenhet av män som är beauty gurus förstärker de sitt argument.

I de bilder där Y har smink i kombination med maskulina markörer, både bilden med Y på gatan och Y med smink och arbetskläder upplever de att två världar krockar. De beskrev det som “någonting feminint i en maskulin värld”. De upplever bilden som ovanlig och något utmanande på ett positivt sätt. I bilden på Y i ansiktstatueringar såg det ut som om han hade läppstift på sig vilket eleverna föredrog eftersom de upplevde honom som mer intressant, rebellisk och edgy. De argumenterade för att deras manliga klasskompisar på gymnasiet antingen skulle säga “nej det är ingen man som skulle ..” eller “aa gay” om en man med smink. Man kan tolka detta som om dessa elever upplever att högstadiekillar antingen skulle ha svårt att acceptera existensen av byggarbetare som använder smink eller att en sådan man direkt skulle antas vara homosexuell. Man skulle även kunna tolka det som att en riktig man inte skulle använda feminina markörer, men även att en homosexuell man inte är en riktig man. Eleverna tror att enligt stereotypen om Bilaga 15 - Y med smink och arbetskläder

24

män med smink skulle han upplevas som svag vilket är motsatsen till det manliga idéalet. De tror att beroende på kön, generation och kultur är olika miljöer olika accepterande, de ansåg till exempel att en sminkad man inte skulle blir accepterad på en byggarbetsplats på grund utav att yrket är mansdominerat, men de trodde att om yrket varit mer jämnt fördelat mellan könen skulle toleransen öka.

Enligt eleverna i intervjun är det ganska vanligt att kvinnor sminkar män. De överför sin egen rutin på någon annan. De har upplevt det vid flera tillfällen, både online, med sina egna pojkvänner och i grupper med vänner.

5.1.3. Kläder, perspektiv, positioner och makt

“Hon tar ingen skit!” säger Alice så fort hon får syn på bilden med X på kontoret. Alla skrattar till och instämmer. Under endast några få sekunder hade eleverna tolkat bilden och skapat sig en uppfattning om hennes personlighet. Ord som bossig, självständig, sträng och hård associeras direkt ihop med karaktären och de anser att hon vet vem hon är, vad hon vill och hon är inte rädd för att säga ifrån. De tror att kläderna spelar en stor roll i det hela då kostymer oftast är associerade med högt uppsatta personer och de egenskaper som en hög uppsatt stereotypiskt ofta har. De ser att som chef för ett stort företag kan man inte gå runt i mjukis om man vill bli tagen på allvar. Men att ha mjukiskläder i ett annat sammanhang kan ses som en annan typ av makt, som de kallade för “gängpower”.

De såg henne som en makthavande person inte endast på grund utav kläderna utan även från perspektivet som bilden är tagen. De ser att när en bild är tagen underifrån ger de ett intryck av att personen i fråga är större än en själv. De tror att om bilden hade varit tagen ovanifrån i fågelperspektiv hade karaktären inte setts som chefen inom företaget längre utan snarare som en assistent. De tror att hon i det fallet hade associerats med egenskaper som snäll, omtänksam, osäker och undergiven.

25

Eleverna kunde se ett samband mellan olika grupper och hur de poserar sig framför kameran. De ansåg att bilen med Y på gatan var stereotypisk för att de kopplade samman positionen med gängpower. De såg även att om en person med kostym skulle posera likadant upplever de att de skulle vara en krock mellan kläderna och positionen eftersom en person med kostym förväntas sträcka på sig. De kopplade samman positionen som Y gör med tjejer på Instagram vilket de även upplevde som roligt. De ser att positionen är i kontrast till vad män stereotypiskt ska förmedla med sina positioner. De kopplar här samman män med egenskaper som är kopplade till

testosteron som styrka och aggressivitet. Bilden fick därför för eleverna ett humoristiskt uttryck.

5.1.4. Hår och identitet.

Under samtalets gång hamnade vi på ett sidospår när Kim sa följande...

“På min skola var det så att vi blev helt enkelt dömda på hur ditt hår ser ut.. om du hade

färdigheter som inte var vanlig hårfärg till exempel hade färgat det den neongula, gult jag vet inte då hade du varit en hårdrockare instantly, om du har långt antingen brunt eller blekblont hår då är du en av de populära tjejerna, om du är en av killarna så ska du ha väldigt kort hår eller kanske ha lite längre här uppe så är det rakat här eller så har du någon form av manbun men grejen var jag klippte håret såhär kort några veckor innan jag slutar nian och de var meningen att jag skulle klippa det kort så här killkort men man… för mig blev det så att de försökte avgöra min

sexualitet based on hur mitt hår såg ut så hade man tänkt såhär hade jag långt hår hade jag varit en straight tjej hade jag haft kort så var jag lesbian hade jag haft så här halvkorta håret som jag hade så blev det bara så här så är du bisexuell nu? “

Kim förklarar här hur hon upplever att olika hårstilar används kopplas ihop med olika grupper. Både färg och frisyr ansåg hon hade koppling till olika stilar, som kunde vara baserade musik och annan populärkultur, men även till könstillhörighet och sexualitet. Jenny gjorde sedan en

jämförelse med hur rasbiologisk forskning användes under andra världskriget för att mäta hur vidare en individ var arisk eller inte. Hon upplevde att det fanns ungdomar som använder sig av detta för att bestämma andra individers identitet och även den egna identiteten, hon säger att det känns som någon verkligen skulle gå till frisören och säga “jag vill bli homosexuell nu kan du fixa mitt hår?”. Eleverna upplever en problematik kring hur man blir dömd baserad på hur man ser ut, bara för att man har en viss hårstil behöver inte det betyda att man tillhör en viss grupp utan det kan endast vara någonting som man tycker är snyggt. De upplever samtidigt att det inte är alla frisyrer som ifrågasätts. Alice såg att när hon klippte lugg så var det ingen som brydde sig eller ifrågasatte hennes identitet men när hennes tjejkompis snaggade sig ifrågasattes det jämnt. De