Missbrukare som sjuka

(1)

Examensarbete i socialt arbete Malmö högskola

15 hp Hälsa och samhälle

Program Socionomprogrammet 205 06 Malmö

M

ISSBRUKARE SOM SJUKA

EN LITTERATURSTUDIE SOM STÄLLER

SJUKDOMSPERSPEKTIVET MOT RÅDANDE FORSKNING

(2)

MISSBRUKARE SOM SJUKA

EN LITTERATURSTUDIE SOM STÄLLER

SJUKDOMSPERSPEKTIVET MOT RÅDANDE

FORSKNING.

EMIL MAGNUSSON

Magnusson, Emil. Missbrukare som sjuka. En litteraturstudie som ställer sjukdomsperspektivet mot rådande forskning. Kandidatuppsats, 15 högskolepoäng. Malmö högskola: Hälsa och Samhälle, Socionomprogrammet, 2016.

Syftet med denna studie är att undersöka varför många i Sverige betraktar missbruk av substanser såsom alkohol och narkotika men även sexmissbruk, spelmissbruk m.m. som en sjukdom, samt vad detta synsätt grundar sig i. Studien är inriktad på en kritisk granskning av den litteratur, texter och forskning som finns i ämnet. Studiens

empiriska material bygger främst på den litteratur som tillhandahålls av anonyma alkoholister och anonyma narkomaner, och ställer deras syn mot forskningsresultat inom medicin och socialvetenskap. Analysen av materialet har gjorts utifrån socialkonstruktivism och diskursen makt, i enlighet med Foucault. Resultatet av litteraturstudien är att majoriteten av tillgängliga behandlingar för missbrukare, speciellt inom tolvstegprogrammen tillskriver beteendet fel kausalitet, dvs i substanserna. Därför missar de att se bortom symtomen, och den underliggande förklaringen till beroendet går förlorad tillsammans med dess lösning.

Nyckelord: Alkoholism, Droger, Ärftlighet, Missbrukare, Sjukdomsperspektivet,

(3)

ADDICTION AS A DISEASE

A LITERATURE STUDY THAT PUTS THE VIEW

OF ADDICTION AS A DISEASE AGAINST

TODAY’S SCIENCE

EMIL MAGNUSSON

Magnusson, E. Addiction as a disease. A litterature study that puts the thought of addiction as a disease against todays science. Degree project in Social studies 15 Credits. Malmö University: Faculty of Health and Society, 2016.

The main objective of this study is to investigate why many view addiction to alcohol and narcotics as well as sex addiction, gambling etc. as a disease, and the origins of this explanation. This study aims to critically look at the texts and science produced by those who claim that addiction is a disease. The empirical material for this study is mainly that which is provided by Alcoholics Anonymous and Narcotics Anonymous. This material is compared to updated science and our knowledge regarding addiction today. The analysis of this material has been made using theories based in social constructivism and discourse analysis, as presented by Foucault. The results from my study is that a majority of the available treatments for addicts, especially within the twelve-step programs seem to treat the wrong thing, i.e. the substance, and therefore failing to see beyond the symptoms and missing the bigger picture, that is the underlying explanations of addiction and its solution.

Keywords: Addiction, Alcoholism, Drugs, Genetic predisposition, Disease,

(4)

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. INLEDNING 1 2. SYFTE 2 2.1 Syfte 2 2.2 Frågeställningar 2 3. TEORI 2 3.1 Diskursanalys 3 3.2 Claims-makers 4 3.3 Self-efficacy 4 3.4 Stämplingsteorin 5 3.5 KASAM 5 4. METOD 6 4.1 Metodologisk ansats 6 4.2 Narrativ litteraturgenomgång 6 4.3 Avgränsningar 8 4.4 Forskarrollen 8 4.5 Källkritik 8

5. HISTORIK & BAKGRUND 8

5.1 Tolv steg & tolv traditioner 9

5.2 Dagens syn på narkotika & missbrukare: War on drugs 10

5.3 Sveriges nolltolerans mot narkotika 12

6. TOLVSTEGSPROGRAMMET 13

6.1 Maktlösheten 13

6.2 Definitionen av missbrukare 16

6.3 Versionen av anonyma alkoholister idag 18

7. RÅDANDE FORSKNING 20

7.1 Alkoholism som sjukdom 20

7.2 Rat Park 21 7.3 Vietnam 22 7.4 Substansernas betydelse 23 7.5 Missbruksforskning idag 24 7.6 Orsaken 25 7.8 Nya sjukdomsmodellen 27 7.9 Genetik 28 8. SLUTDISKUSSION 29

8.1 Data som guide 29

8.2 KASAM 30

8.3 Socionomens roll 31

8.4 Framtida forskning 32

8.5 Slutliga tankar 32

9. REFERENSER 35 BILAGA 1: Rat Park

(5)

1

1. Inledning

Min egen bakgrund och uppväxt har präglats av kontakt med alkohol, narkotika och missbrukare i ett område med låg socioekonomisk status med mycket problematik som ofta tillskrivs substanserna. Jag är dessutom uppväxt i ett hem med en narkotika och alkoholmissbrukande förälder. Jag har under min uppväxt fått förklarat för mig vid flera tillfällen och olika situationer att missbrukarnas problematik kan tillskrivas en sjukdom som de bär på och att de är maktlösa inför denna, ibland som ett sätt att frigöra skuld och ansvar vid negativa handlingar. Jag har även sedan tidig ålder fått höra att jag själv med största sannolikhet genom ärftlighet bär på denna sjukdom. Detta har haft en stor påverkan på mig genom mitt liv och jag har i vuxen ålder skapat mig ett stort intresse kring att försöka förstå vad vi egentligen har att göra med och hur vi handskas med det, speciellt när jag idag själv är förälder.

Kan det verkligen vara så att man kan födas som missbrukare, är jag, min dotter och andra dömda att misslyckas innan vi börjat? Ett sådant tankesätt kan i sig skapa en självuppfyllande profetia, ett mycket begränsat upplevt handlingsutrymme, oberoende om det finns sanning i sjukdomsperspektivet eller ej. Jag vill påpeka att denna uppsats inte har för avsikt att ta något från “missbrukarna” eller på något sätt “avslöja” och ställa till svars, mitt uppsåt är att söka och bidra till en bättre behandling och i

förlängning bättre liv genom att ge en ärlig bild av fenomenet missbruk och därmed en bättre och klarare bild av eventuella effektiva lösningar.

Jag vill därför ta reda på bakgrunden till att det inom Sverige är vedertaget att se på missbrukare som sjuka. Forskning kring missbruk har bedrivits runt om i världen i stor omfattning sedan 1800-talet och ytterligare intensifierats kraftigt sedan 1960-talet, vad har forskarna kommit fram till? Jag vill med hjälp av denna forskning kritiskt granska tolvstegsprogrammet och främst anonyma alkoholisters förklaring till fenomenet substansmissbruk. Finns det något stöd för synen på en missbrukare som maktlös inför en sjukdom?

Jag vill vidare med denna uppsats sprida ljus över vad vi vet, och inte vet om de vi idag kallar för missbrukare och ställa det mot anonyma alkoholisters uppfattning av densamma, detta är något som vi som blivande socionomer som kommer att arbeta med missbrukare måste känna till. Idag skickas individer stämplade som missbrukare till tolvstegsprogram runt om i Sverige av socialtjänsten och det är mångmiljonbelopp som betalas ut av våra skattepengar, men hur effektiv är behandlingsmetoden om grunden som den bygger sin ideologi utefter kanske inte stämmer? Hur påverkar Sveriges “nolltolerans” mot sociala problem (Linton, 2015) och vilka som har

tolkningsföreträde i förklaringen till missbruk? Vi som svenskar ser på oss själva som upplysta och ofta del av de yttersta spetsen av forskningen som driver områden framåt, men stämmer det när det kommer till missbruk? Forskningen som idag förespråkar att en sjukdom ligger till grund finns, men säger att det är självorsakad hjärnskada snarare än genetik (NIDA, 2014). Däremot pekar mycket forskning på att det inte alls handlar om något som kan eller bör ses som en sjukdom, och att allt vi som samhälle tar för givet om missbrukarna och deras substanser idag är fel (Hart, 2013) (Hari, 2015) (Fingarette, 1988).

(6)

Detta vill jag undersöka djupare med hjälp av en litteraturstudie där jag vill ta reda på vad de texter som tillhandahålls av anonyma alkoholister samt anonyma narkomaner egentligen förespråkar, och att sedan kritiskt granska det med hjälp av rådande forskningen inom ämnet. Jag har valt att fokusera på litteraturen och texterna som tillhandahålls inom tolvstegsprogrammen för att avgränsa mig själv och uppnå högst möjliga validitet.

Detta ämne anser jag vidare är viktigt för just oss som socionomer att ha en god kännedom om för att vi måste ha korrekt utgångspunkt och information för att kunna tillhandahålla bästa möjliga vård och hjälp till de som söker den. Jag har även saknat en nyanserad bild av narkotika och andra berusningsmedel i min utbildning vid Malmö högskola, och jag anser att det är väldigt viktigt för oss som eventuellt i framtiden kommer att arbeta med människor med drogproblematik att vi faktiskt har en korrekt bild av vad det egentligen innebär, och att vi inte sätter begränsningar på varken vårt eget agerande och roll eller klienternas på grund av antaganden som finns kring området utan att veta om de verkligen stämmer. Sveriges och det svenska samhällets restriktiva och rigida syn på missbrukare gör det ofta svårt att ha en konstruktiv diskussion utanför den konsensus kring missbrukets kausalitet som råder i vårt

samhälle idag. Idéer och funderingar har under utbildningens gång vuxit i mina tankar och jag vill med denna uppsats skapa mig en större och klarare bild av bakgrunden till samhällets syn på missbrukarnas problematik samt vad vi kanske borde göra istället. Är missbruk en feltolkning av kausalitet gjord av problemformulerarna (claims-makers) på bekostnad av välfärdens skattepengar och “missbrukares” livsöden,

missbruk ur ett socialkonstruktivistiskt perspektiv. Vad är det som avgör hur en person hanterar droger och alkohol, är det en sjukdom som går i arv, generation efter

generation eller är det mer komplext än så?

2. Syfte & Frågeställning

2.1 Syfte

Jag vill undersöka om tolvstegsmodellen grundar sig i fakta genom att kritiskt granska tolvstegsmodellens texter och därmed ideologi med hjälp av rådande forskning. Föra en diskussion kring hur eventuellt samhället genom social konstruktivism skapat en missbrukarroll/kategori som individer kan trilla in i och bli felbehandlade, samt var denna bild härstammar från.

2.2 Frågeställningar:

● Vad är bakgrunden till synen på missbrukare som sjuka?

● Hur förklarar och motiverar tolvstegsprogrammen missbruk som sjukdom? ● Hur väl stämmer tolvstegsprogrammens förklaring till ett missbruk in med

rådande forskning inom ämnet?

3. Teori

För att tillhandahålla en bredare bild av fenomenet missbruk tar jag hjälp av först och främst socialkonstruktivismen. Den socialkonstruktivistiska delen består av

diskursanalysen och claims-makers som kan erbjuda en djupare förståelse av missbruk som skapat av samhället. KASAM, Self-Efficacy och stämplingsteorierna breddar

(7)

bilden vidare genom att tillhandahålla möjliga effekter av socialkonstruktivismen på individnivå.

3.1 Diskursanalys

Till skillnad från samtalsanalysen är diskursanalysen ett verktyg som kan användas på fler former av data än bara prat och samtalande (Bryman, 2008), diskursanalys

innefattar även texter. Michel Foucault (1926-1984) beskrev diskurs som en

beteckning på hur en viss uppsättning språkliga kategorier förhåller sig till ett objekt, och hur vår språkliga beskrivning påverkar hur vi förstår eller uppfattar objektet. Det kan påverka vår inställning till en individ beroende på hur vi väljer att beskriva denne, exempelvis som missbrukare. Diskursen påverkar hur vi möter olika objekt eller individer så pass mycket att vi som samhälle ibland försöker byta ut de språkliga begrepp som beskriver dem när de uppfattas eller förknippas med något negativt, exempelvis handikappad blir utbytt med funktionshindrad.

Jag har valt att använda mycket av Michel Foucaults (1926-1984) mer kritiska tankar och teorier kring diskurs som bland annat tittar närmare på hegemoniers inverkan på diskursen. Hegemonier kan ses som synonym till ledande ställning, i uppsatsen tas hegemoni upp i ett försök att förklara varför vissa synsätt och tolkningar av fenomen anammas av andra genom den enkla anledningen att claims-makern (förklaras vidare nedan) anses ha en ledande ställning inom ämnet, snarare än nödvändigtvis adekvat kunskap. Det kan ses på individnivå där läkare kan besitta viss hegemoni och därmed tolkningsföreträde på vissa problem, eller USAs världsliga hegemoni i många frågor som exemplifieras under avsnittet “War on Drugs”. Den variant av diskurs som hämtar sin inspiration hos Michel Foucault kallas ofta för kritisk diskursanalys, men det finns även andra varianter av diskursbegreppet. Grunden för diskursbegreppet kan dock enligt Bryman (2008) förstås genom hur olika versioner av världen, samhället, händelser och inre psykologisk verklighet produceras i diskurser, alltså i språket. Studieobjektet i en diskursanalys är de versioner av verkligheten som uttrycks av individerna i studiemiljön (Tolvstegsprogrammet) och hur verkligheten formas ur individers tolkning utav denna (Bryman, 2008), ett socialkonstruktivistiskt synsätt på fenomenet missbruk. Detta är den typ av diskursanalys som jag först och främst valt att använda mig av i min uppsats. Jag har medvetet valt att lägga mindre tyngd på

diskursen som ett verktyg att uppnå makt över andra och istället använt mig av begreppet diskurs för att titta närmare på språket som en verklighetsskapande mekanism ur ett socialkonstruktivistiskt synsätt. Ett verktyg använt av

tolvstegsprogrammen att forma verkligheten och genom denna påverka individers syn och förklaring till ett missbruk snarare än med traditionell forskning. Bryman (2008) skriver att denna diskursanalysen per definition är handlingsinriktad och att det visar sig genom tre grundläggande frågor:

1. Vad gör diskursen, vad uppnår den?

2. Hur är denna diskurs konstruerad så att detta händer?

3. Vilka resurser finns tillgängliga för att utforma denna aktivitet?

Dessa tre frågor hjälper forskaren att på ett systematiskt och replikerbart sätt analysera diskursens roll i sitt sammanhang.

(8)

3.2 Claims-makers

Alkohol, narkotika och de missbrukare som förknippas med substanserna har sedan långt tillbaka setts som ett problem i samhällen runt om världen, men vad är egentligen ett socialt problem, när blir ett socialt fenomen ett problem och hur? Alkoholism kan ses som ett tolkning av ett fenomen, ett claim gjort av en cailms-maker som tittar på en “alkoholists” beteende och tolkar det som att en sjukdom ligger till grund för

alkoholistens “irrationella beteende”. Jag diskuterar kring och kritiserar i denna uppsatsen claimet att ett missbruk kan förklaras genom en sjukdom buren av vissa i vårt samhälle.

Ett socialt problem innefattar inte glada familjer, god hälsovård eller välfungerande skolsystem, begreppet socialt problem används för att peka ut trubbel eller något som inte stämmer (Loseke, 1999). Enligt Loseke (1999) måste ett socialt problem drabba mer än bara några få individer. En individ som förlorar jobbet räknas som ett

personligt problem, men om något skulle orsaka att många individer förlorade jobbet skulle det kunna klassas som ett socialt problem. Loseke (1999) menar att när

problemet inte är skapat av en individ och då inte heller kan lösas av en enda individ är det ett socialt problem. Enligt Meeuwisse och Swärd i boken Perspektiv på sociala

problem (2012) kan ett socialt problem uppstå genom att politiker eller professionella

anser sig ha en lösning på något de uppfattar problematiskt, samt att de ser ett önskvärt och möjligt angreppssätt att arbeta med fenomenet. Alltså kan vissa i samhället ha tolkningsföreträde i vad som är, och vad som inte är ett socialt problem. Dessa individer kallar Loseke (1999) för claims-makers, Loseke delar upp begreppet och förklarar det i fem sub-begrepp:

- Claims: Grund-redskapet eller verktyget i skapandet av ett socialt problem .

- Claims-making: Redskapet i rörelse, själva skapandet.

- Claims-makers: Individerna som gör påståenden.

- Audiences: Individerna som tar del av påståendena och tar ställning till dem.

- Claims-competitions: De hinder som dyker upp i att försöka övertala sin

publik (audience) att det föreligger ett socialt problem.

Begreppet Claims-makers används flitigt genom uppsatsen och är relevant i förståelsen av fenomen som ses eller inte ses som sociala problem. Kampanjen War on Drugs är viktig att titta på ur perspektivet som Loseke presenterar, och kan hjälpa oss att bättre förstå den bild vi tar för givet idag när det kommer till först och främst narkotikabruk men också alkohol, och att denna bild är en tolkning (claim) skapat av claims-makers där mycket forskning och evidens tryckts undan och glömts bort, inte för att det är sant eller falskt utan för att dess existens hotat den traditionella bilden av missbrukarna och substansers effekter, de har alltså blivit hinder som måste överkommas

(claims-competitions) i ögonen på claims-makers.

3.3 Self-Efficacy

Self-efficacy summeras av Bandura (1991) som följande:

“people’s beliefs about their capabilities to exercise control over their own level of functioning and over events that affect their lives”

(9)

Self-efficacy kan översättas som upplevd självförmåga delar likheter med begreppet upplevt handlingsutrymme. Self-efficacy försöker mäta och beskriva en individs tilltro till sin egna kapacitet att kontrollera det egna beteendet och miljön runt sig själv. Begreppet self-efficacy är relevant i förståelsen av den effekt sjukdomsbegreppet har på “missbrukarnas” kognitiva scheman och självbild, vad de internaliserar som upplevt handlingsutrymme efter att exempelvis tagit del av en tolvstegsbehandling. Vidare kan vi med hjälp av self-efficacy få en djupare förståelse för de handlingar utförda av “missbrukare” som vid första anblick uppfattas av utomstående som irrationella, exempelvis ett återfall in i substansmissbruk när individen kommer nära sitt uppsatta mål mot slutet av en längre behandling. B. Svensson (2008) skriver i boken Rymmare, om klienter som rymmer från vård för att ta återfall och sedan komma tillbaka till behandlingshemmet och starta på ruta ett igen. Här kan self-efficacy erbjuda en djupare förståelse av fenomenet än det kanske förenklade sjukdomsperspektivet.

3.4 Stämplingsteorin

Stämplingsteorin är en teori som menar att individer kan få en “etikett” (stämpel) faststämplad på sig som följer med dem vart de än går (Meeuwisse & Swärd, 2012). En stämpel kan även få personer kring individen att döma ut hen på förhand, en stämplad individ ges inte en chans att visa vem hen är, hen är redan stämplad i förväg. En stämplad individ kan uppleva sig stigmatiserad och utpekad i samhället och ses som och uppleva sig själv som sämre på grund av exempelvis ett pågående

substansmissbruk. Detta kan skuldbelägga individen och de handlingar hen utför som inte accepteras av samhället omkring hen. Här kan sjukdomsbegreppet lyfta skulden från individen och förändra stämpelns innebörd från något som pekar ut en avvikelse i personlig moral, eller logiskt och konsekvent tänkande, till något som ligger utanför individens makt att påverka, och därmed inte kan tillskrivas hen. Grundtanken i stämplingsteorin är att för att en handling ska anses som avvikande måste denna definieras som sådan av omgivningen. Becker (1963) skriver i boken Outsiders att avvikandet inte är en egenskap hos handlingen en person gör utan konsekvens av att andra tillämpar regler och lagar på en “förbrytare”.

“Stämplingsperspektivet uppmärksammar hur människor definierar personer och

processer som avvikande. Fokus förflyttas från den avvikande personens egenskaper till de omgivande människornas behandling av eller reaktioner på personen”

-Meeuwisse & Swärd. Perspektiv på sociala problem, 2012, s. 80

Meeuwisse & Swärd (2012) menar att stämpling används och kan förstås likt ett verktyg av individer för att definiera personer och processer som avvikande, ett verktyg i socialt skapande och formande av individer som sticker utanför normen.

3.5 KASAM

Begreppet KASAM kommer från Antonovsky (1991) och beskriver de faktorer som bidrar till bättre hälsa. Grunden för KASAM är individens känsla av begriplighet,

hanterbarhet och meningsfullhet (Lundsbye mfl, 2013). Individer ses ha antingen

starkt eller svagt KASAM, de med starkt KASAM kan enligt Antonovsky (1991) överkomma svårare levnadsförhållanden och reder ut svåra situationer, tar sig vidare och undviker att hamna i utanförskap och marginaliseras.

Starkt eller svagt KASAM är en allmän indikator som visar i vilken utsträckning en person har en varaktig känsla av tillvaron som strukturerad och förståelig, hurvida de

(10)

har resurser att övervinna eller ens möta tillvarons krav, samt att de av individen upplevs som värda att engagera sig i. Enligt Antonovsky (1991) leder starkt KASAM till en bättre hälsa. KASAM är en del av Antonovskys salutogena perspektiv som bygger på hälsobringande faktorer och anpassningsmekanismer (Lundsbye mfl, 2013). Det salutogena perspektivet förklaras genom antagandet att alla levande organismer utmärks av ojämnvikt eller ökande grad av oordning. Avvikelser och svårigheter ses som en del av människans varande. Människor är inte sjuka eller friska, de befinner sig i ett multidimensionellt kontinuum från hälsa till ohälsa. Fokus läggs inte på det sjuka utan man tittar på individers hela historia och målet är att uppmuntra rörelse mot “det friska” (Lundsbye mfl, 2013).

4. Metod

I följande kapitel beskriver jag forskningsprocessen och arbetets metod. Hur jag valt att samla in, bearbeta och redovisa min empiri. Avslutningsvis tar jag upp

avgränsningar, källkritik och hur min egen roll som forskare kan ha påverkat resultatet.

4.1 Metodologisk ansats

Min ursprungstanke med mitt examensarbete var att titta djupare på missbruksvården i Sverige genom kvalitativa intervjuer, för att undersöka subjektiva upplevelser kring om missbruksvården uppnår positiva resultat samt försöka fånga upp vilka förklarande tankar som existerar kring missbruk inom de vårdande institutionerna. Sjukdomsbilden går hand i hand med den ökade medikaliseringen som finns inom området, och jag var intresserad av att undersöka om missbruksvården bara hjälpte till att konvertera ett olagligt bruk av exempelvis amfetamin till ett lagligt genom att sätta en ADHD diagnos, eller byta ut heroin mot subutex eller metadon. Detta kan eventuellt ses som en behandling av symptom snarare än verkligt förändringsarbete. Jag upptäckte ganska så snabbt att jag skulle behöva precisera min problemformulering för att hinna färdigt med min forskning inom uppsatta tidsramar och valde därför att titta närmare på själva grunden till den rådande sjukdomssynen som jag anser till större delen grundar sig i framväxten av anonyma alkoholister, detta har sedan på olika sätt förstärkts genom åren.

Jag använde mig av metaanalys för att på ett strukturerat sätt analysera diskursen i texterna och diskursens makt i det sociala skapandet av de vi kallar missbrukare och de egenskaper vi förknippar med dem idag.

4.2 Narrativ litteraturgenomgång

Mitt urval utgår från de texter tolvstegsprogrammen ser som den grund de står på, kritiskt granskad med hjälp av forskning. Min analys fokuserar på att se närmare på diskursen inom och kring missbruk för att utifrån ett socialkonstruktivistiskt synsätt bättre förstå hur diskursen formar individers möjligheter samt samhällets syn på ett fenomen genom rådande diskurshegemonier. Samt vem eller vilka som skapar dessa (claims-makers).

En narrativ litteraturgenomgång används för att gå igenom litteratur om ett visst tema. I detta fallet diskursen och förklaringen till ett missbruk tillhandahållen av

tolvstegsprogrammet, i ett försök att berika den mänskliga diskursen kring ämnet genom att formulera en förståelse (Bryman, 2008). En narrativ litteraturgenomgång är mer en osäker upptäcktsfärd genom litteraturen då man inte alltid i förväg vet var man kommer hamna. En narrativ litteraturgenomgång riskerar därför vara mer ofokuserade

(11)

och omfattande än systematiska granskningar. Detta har visat sig på olika sätt genom arbetets gång, exempelvis genom att en del av den litteratur, artiklar och teorier jag använt mig av inte var förutbestämda innan jag började arbetet. Min empiri har genom mitt arbete utefter en mer induktiv forskningsmetod vuxit sig större och större genom att jag delvis aktivt sökt brytpunkter och oenighet inom missbruksområdet för att titta närmare på dem. Detta för att se vad de olika sidorna bygger sina argument på, och har genom hänvisning till ytterligare forskning i de texter jag läst funnit mer och mer empiri att redovisa. Mina sökord har inkluderat men inte begränsats till först och främst narkotikaberoende och alkoholism, alkoholism och eller missbruk som sjukdom, orsaker till missbruk, ärftlighet och hereditet samt sökt på framträdande forskare och institut som ofta dykt upp. Sökningar har gjorts i MAHs Summon, Google Scholar i sökandet på vetenskapliga artiklar och litteratur. Detta har komplimenterats med Google sökningar, Ted föreläsningar (TED.com) och

diskussionsforum som exempelvis Flashback.org som tillåter sina användare att öppet och ohämmat diskutera vad som ibland kan vara tabubelagda ämnen utan att riskera censur. Vidare har jag läst artiklar och tagit del av påståenden från mer officiella källor likt World Health Organization och den forskning de grundar sina påståenden i. Jag har slutligen även noggrant granskat förespråkarna för tolvstegsprogrammet som står i fokus för min uppsats, genom att läsa deras tillhandahållna litteratur men även

officiella hemsidor och hemsidor som bygger sin behandling och delar tolvstegsprogrammens ideologi.

Inom samhällsvetenskapen till skillnad till det medicinska eller naturvetenskapliga fältet finns betydligt mindre konsensus om vad som är det bästa eller lämpligaste synsättet när det kommer till forskning (Bryman, 2008) (Millar, 2003). Bryman (2008) skriver att en mer explorativ och utforskande narrativ litteraturgenomgång kan leda till en ny och bredare förståelse av området än i de fall där forskningens begränsningar är satta på förhand. Samhällsvetenskapens studieobjekt, människorna och deras

institutioner skiljer sig i grunden från de naturvetenskapliga studieobjekten. Studerandet av den sociala verkligheten kräver därför ett annat förhållningssätt till objektet och en annan logik för forskningsprocessen (Bryman 2008).

Tolkningsperspektivet (interpretativism) och kvalitativt inriktade metoder som narrativ litteraturgenomgång passar här bättre än de kanske mer traditionella positivistiska metoderna nedärvda från naturvetenskapen på grund av sin mer flexibla modell. Något jag sett som en styrka under arbetets gång. En stelare mer deduktiv metod hade delvis tvingat min studie att vara mer fokuserad som prefereras av vissa akademiker, men samtidigt hindrat mig från att uppmärksamma stora och viktiga upptäckter som gjorts på vägen. Tolvstegsprogrammet i sig är ingen forskning som gjorts efter vetenskapliga riktlinjer utan baserar sig i tyckanden och påståenden, här har jag lagt fokus på att analysera diskursen genom sökande av nyckelord och termer relevanta för min

frågeställning. Genom denna diskursanalys har jag försökt påvisa diskursens formande av individers upplevda handlingsutrymme (self-efficacy) och skapandet av sociala problem (av claims-makers), snarare än det kanske mer klassiska maktperspektivet på diskursen.

Mina källor tillsammans med det faktum att jag valt avgränsa mig till

tolvstegsprogrammet tillåter mig att dra vissa slutsatser trots begränsningarna som är satta på mig och mitt arbete. Vissa mer implicita resonemang har försökts undvikas men har ibland visat sig svårt på grund av det långa personliga intresset jag har för ämnet. Återigen har den narrativa genomgången kunnat användas som en styrka

(12)

genom att kunna inkludera kunskapen jag hade med mig in i arbetet och explorativt vidareutvecklat den genom arbetets gång.

4.3 Avgränsningar

Detta är ett ämne som riskerar att bli alltför brett väldigt fort. Jag har därför valt att inte titta på exempelvis alla behandlingsmetoder och versioner av dem som erbjuds i

Sverige idag, eller gå för djupt i den mänskliga biologin och medikaliseringen ställt mot det sociologiska, socialkonstruktivistiska.

Jag tittade inte heller på diagnoticeringsverktyg som DSM (Diagnostic and statistical manual of mental disorders) eller ICD (international classification of diseases). Jag tog istället del av de rättsfall som skapat lagstöd för sjukdomssynen och

sjukdomsbegreppet och såg dem som roten och möjliggöraren till att dessa verktyg är operationaliserbara idag. Jag har begränsat mig kring rättsfallen och nöjt mig med att kort beskriva det rättsfallet som ligger till bakgrund för praxis, då själva lagen inte är fokus. Jag har för avseende att ställa tolvstegsmodellen mot vad vi idag kallar för fakta genom empirisk forskning.

Utefter direktiven givna av Bryman (2008) och Millar (2004) gällande systematisk litteraturgenomgång har jag begränsat mig dels genom att välja tolvstegsmodellen som huvudfokus för studien. Jag har även valt att bara kort nämna den långa historia vi som människor haft med substanser. Jag har gjort detta genom att beskriva vårt

förhållningssätt till dem precis innan vi som samhälle började se på substanserna som problematiska Alltså är studien till viss del tidsbegränsad i förhållande till när empirin är producerad och tidslinjen den fokuserar sig på. Ytterligare tar studien inte upp den narkotika som faller inom kategorin hallucinogena substanser eller anabola steroider, detta för att de sällan tas upp i diskussionen kring missbruk och beroende.

4.4 Forskarrollen

Min roll som forskare och de tankar jag har med mig in i uppsatsen påverkar resultatet av min forskning, därför har jag alltid ansträngt mig extra och reflekterat mycket över varför jag exempelvis väljer att lyfta vissa begrepp och termer i analysen och inte andra, samt vilka källor jag använt mig av. En slarvig forskare kan använda ett skevt urval till att missrepresentera “den andra sidan” och driva sin egen agenda. Detta är något jag försökt ha i åtanke genom uppsatsens gång, att inte ignorera information som inte stämmer överens med det resultat som jag vill presentera.

4.5 Källkritik

Att vara källkritisk är grunden till god forskning, jag har gjort mitt yttersta för att ta vara på vad båda sidor har att säga och låtit empirin tala i den mån det varit möjligt. Mycket av den litteratur och den forskning som bedrivs kring narkotika och droger är ofta beställd och betald för av organisationer med ett visst intresse och mål med forskningen, detta har jag alltid reflekterat över innan jag valt att ta med eller undvika en viss källa. Jag är mycket noga med att försöka förstå vem det är som påstår något och eventuellt varför.

5. Historik & Bakgrund

I detta kapitel försöker jag utforska vad som ligger till bakgrund för den syn vi idag har på missbruk och varför vissa substanser som anses farliga. Tyngd läggs på det

(13)

socialkonstruktivistiska perspektivet, samt att presentera de händelser och rörelser som gett vissa claims-makers mandat att tillhandahålla tolkningar och förklaringar som sedan fått fäste i samhället.

5.1 Tolv steg & tolv traditioner

Var fick vi idén om att missbruk är en sjukdom från? Enligt H. Fingarette (1988) har vi som samhälle inte alltid haft bilden av exempelvis alkoholister som sjuka, sanningen är att den bilden inte funnits så väldigt länge alls. Inte förrän mitten av 1900-talet började detta synsättet få fäste i samhället.

Med 1800-talet kom industrialiseringens och mekanikens framväxt i västvärlden ungefär samtidigt som vi lade grunden till dagens forskningsfält som modern astrologi, fysik, kemi mm. Även synen på alkohol och dess effekter på individer började

förändras genom att studeras med hjälp av dessa nya verktyg att vi nu hade till att förstå världen lite bättre. Det experimenterades med de nya verktygen vi som samhälle skapat, för att försöka förstå och lösa en rad olika problem, inte bara i industrierna och på de löpande banden utan även i den mänskliga kroppen och beteendet. Ibland visade sig forskningen ha rätt, och revolutionerade världen på stora sätt, som exempelvis genom upptäckten av penicillin. Ibland var slutsatserna dragna kring fenomen helt fel som exempelvis tron om att många fysiska och psykiska sjukdomar var resultat av för mycket blod i kroppen, och därför var botemedlet att tappa individer på stora mängder blod. Annan forskning var inte lika lätt att varken bevisa eller motbevisa och fick i avsaknad av bättre förklaringsmodeller fäste i samhället. Med samhällets utveckling i linje med avvikande beteende som något sjukdomsbaserat menar H. Fingarette (1988) att claims-makers påstående om att alkoholism är en sjukdom, under tidigt 1900-tal var en logisk förklaring och började därför felaktigt accepteras utan större kritik eller motstånd av samhället.

År 1935 fick sjukdomsbilden ytterligare ett uppsving genom grundandet av Anonyma Alkoholister (hädanefter förkortat AA.). AA växte fram med hjälp av inspiration från en religiös rörelse kallade “the Oxford movement” (Fingarette, 1988), och religion har stor fokus i deras texter och ideologi. Inom svenska AA säger man dock idag att religion är en personlig fråga, AA (2003) skriver:

“AA inte är en religiös rörelse även om grunden för tillfrisknande är av andling natur” -Anonyma Alkoholister, Stora Boken, 2003, s. 12

Enligt AA bär vissa individer på en sjukdom som automatiserar deras alkoholintag och tar kontrollen över deras beteende, lösningen på detta är total abstinens (Fingarette, 1988). Detta tankesätt kring att en sjukdom skulle ligga till grund för vissa individers alkoholrelaterad problematik och förklara missbrukarnas “irrationella beteende” togs emot väl av både missbrukarna själva men också samhället i stort. Missbrukarna var inte längre svaga individer med låg moral, de var offer för en sjukdom. Den skuld och börda de tidigare burit blev genom AA’s förklaringsmodell väldigt mycket lättare att bära. AA (2003) skriver i Stora Boken att de inte gör anspråk på varken medicinsk eller psykiatrisk kompetens utan enbart vill sprida det program som för omkring två miljoner människor inneburit ett nytt liv. Vidare kan man möjligtvis tolka påståendet om ett “nytt liv”, som en ny förklaringsmodell, synsätt eller kausalitet som på ett skuldbefriande sätt kan ge förklaring till det livet man tidigare levt, de dåliga besluten man tidigare tagit och därmed ses som brytpunkt för ett nytt liv för individen, ett nytt

(14)

liv där andar, andliga upplevelser och automatiserande sjukdomar (AA, 2003) dikterar din framtid och skulden inte längre ligger på dig som individ.

5.2 Dagens syn på narkotika & missbrukare: War on Drugs

Trots att initiativet till War on Drugs togs redan 18 juni, 1971 av Richard Nixon, ses Ronald Reagan & Margaret Thatchers “War on Drugs” på 80-talet som roten till den syn och det förhållningssätt vi har till droger och i sin förlängning missbrukare idag. Inom ramen av det man kallar för “War on Drugs” ryms mycket mer än bara arbetet med att “utrota” illegal användning av specifika narkotikaklassade substanser och droger, även militära interventioner mot eller tillsammans med nationer och grupper som ses som möjliggörare av tillgång till substanserna som ryms av kampanjen (Hart, 2013).

De substanser vi idag kallar för droger har likt tidigare nämnt alkohol inte heller setts som problematiska så väldigt länge. Vi backar därför bak tiden till runt sekelskiftet 1800 till 1900-talet, då individer fritt kunde få tillgång till diverse substanser, samt bruka dem utan att riskera stämpling, stigmatisering eller negativ kategorisering. Heroin användes flitigt i hostmedicin, och såldes även för rekreation i små plåtburkar, oftast till “överklassdamer” i finare köpcenter. 1886 kom en ny läsk på marknaden kallad Coca-Cola, den använde som namnet antyder kokainplantan som en av huvudingredienserna (Hari, 2015).

Från sekelskiftet fram till 1970-talet började samhällets inställning till dessa

berusningsmedel (inklusive alkohol) att bli syndabock och symbol för de egenskaper hos människan som var mindre önskvärda (Hari, 2015), USA gick så långt som att förbjuda alkohol från 1920 till 1933, med en rad negativa konsekvenser som effekt. Som uppkomsten av organiserad brottslighet och den amerikanska maffian, som tog över rollen som leverantör och därmed också inkomsten genererad av denna, inte helt olikt dagens leverantörer av den olagliga narkotikan från mestadels Sydamerika. Det sena 70-talet till tidiga 80-talet var en period då samhällen runt om i världen kändes sig övertygade om de negativa egenskaperna hos narkotika och dess brukare, en stark diskurs hade byggts upp kring ämnet, uppbackad av forskning som inte alltid var intresserad av sanningen lika mycket som de sökte bevis för sin tes (se 7.2 Rat Park). Narkotikan och dess brukare blev symboler och syndabockar för många av de samhälleliga problemen som fanns i västvärlden. 1978 är ett år som dyker upp en del i uppsatsen då bland annat var det år Sverige fick rättspraxis för alkoholism som

sjukdom. Samma år slog Sveriges riksdag fast att “knark” var främmande för svensk kultur (Linton, 2015), och man började likt ett svenskt “War on Drugs” anamma den strategi och nolltolerans mot droger vi skulle ha många år framöver i bygget av det narkotikafria samhället som nu var igång. Människor runt om i världen hade fått nog, det var en tid färgad av en diskurs som predikade krafttag och en systematisk utrotning av det som av claims-makers bedömts som icke önskvärt i våra samhällen.

En av många konsekvenser av “War on Drugs” och samhällets krav på hårdare tag, var skapandet av en narkotikastrafflag för crack-kokain där straffskalan var 100 gånger högre för crack-kokain än vanligt kokain i USA. Anledningen till att jag vill ta upp just denna narkotikastrafflag är för att jag anser att den ger ett tydligt exempel på hur claims-makers använde den rädsla samhällen uppvisade och hade kring narkotika, till att implementera en lag som skulle kunna ses som ett verktyg för social intervention med auktoritaristiska tendenser. Ett redskap som möjliggör att trots rådande moral som

(15)

förespråkar mänskliga rättigheter, med hjälp av narkotika och okunskap kan kringgås. Crack-kokain sågs under tidperioden på som en epidemi som spred sig som en löpeld genom fattiga områden i USA och det Amerikanska samhället såg tuffare tag mot denna nya farliga substans som något självklart. Något som var mindre självklart var, och är fortfarande att crack-kokain innehåller samma aktiva substans och har samma effekt som kokain, det enda som skiljer dem två är hur de konsumeras (Hart, 2013). Svarta och individer med lägre socioekonomisk status i USA på 80-talet sågs som de typiska användarna av crack, vita mer välbärgade och “skötsamma” individer använde kokain i puderform (Hart, 2013), samma drog men crackbruk straffas alltså 100 gånger hårdare.

Lagens hårda straff höll i sig ända fram tills Barack Obama blev president år 2009, då det sänktes men fortfarande förblev 18 gånger hårdare straffat än kokain. En fråga som dyker upp här är om det verkligen handlar om själva substansen? Över 80% av de som fick de hårdare straffen för crack var svarta trots att det inte var fler svarta än vita som använde crack-kokain (Hart, 2013). Anledningen till varför jag tar upp detta är att inställningen till narkotika och dess effekter här enkelt kan ses som claims-makers drivande av en viss agenda, snarare än problematik kring substanserna själva. Hur förklaras annars den skeva fördelningen i både straff och straffades etnicitet i exemplet med crack-kokain? En synvinkel som demonstrerar det socialkonstruktivistiska

perspektivet i vår syn och interaktion med utvalda substanser.

En av de orsakerna som användes för att rättfärdiga 100 gånger hårdare straff var att man sa att crack-kokain helt tog över sin användare från den första kontakten med substansen. Efter det första blosset var användaren fast och brydde sig inte om något annat än nästa dos crack-kokain, en felaktig retorik som ofta används kring narkotika (Hart, 2013) och även inom AA och alkoholism (Fingarette, 1988). För att studera detta vidare gjorde Dr. Carl Hart (2000) ett forskningsexperiment kallat Behavioural

Pharmacology där han gav crackmissbrukare (missbrukare enligt DSM) ett val mellan

fem dollar och en dos crack som var värd mer än fem dollar. Experimentet visade att brukarna tog drogen ca 60% av gångerna och pengarna 40% (Hart, 2000). Alltså är brukarna kapabla att motstå drogen nästan hälften av gångerna, något som går emot den stereotypa bilden av dem och den sjukdom de ibland påstås lida av. Detta resultat reproducerades sedan flera gånger av andra forskare, de upptäckte också att många crackbrukare mot konventionella tankar om dem också klarade av att bo med, och ta hand om sina familjer, hålla ett arbete och vara en “fungerande samhällsmedlem” (Hart, 2013). Så sent som år 2014 har vi i media sett exempel på detta i Robert Ford som var borgmästare och numera kommunfullmäktige i Toronto, Kanada. Robert Ford erkände att han brukat crack-kokain under den tid då han arbetat som borgmästare. Man kan ha olika tankar om Rob Ford och hans arbete inom politiken, men poängen är att han klarade av att utföra sitt arbete utan hinder samtidigt som han brukade crack-kokain.

Sjukdomssynen på missbrukare riskerar skada och förminska individer som Rob Ford, om han hade blivit ertappad med crack-kokain bruk under ett annat skede i sin karriär skulle den kunnat gå förlorad tillsammans med den eventuella framtid han nu haft och eventuellt fortfarande har inom politiken. Stämpeln av en narkotikabrukare står i stark kontrast med den stereotypa bilden och förväntningarna vi har av politiker och andra typer av ledande och viktiga roller i våra samhällen, trots detta finns det många politiker som erkänt att de brukat olika typer av narkotika någon gång i sina liv,

(16)

exempelvis USAs nuvarande president Barack Obama som erkänt bruk av kokain (Hart, 2013), miljöpartiets fem av totalt sex sittande ministrar i regeringen 2014 erkände till kvällstidningen Expressen att de brukat droger (Expressen, 2014).

Samtidigt som en stämpel som sjuk och offer i interaktion med narkotika och alkohol kan frigöra skuld hos en individ, kan det ibland stänga många dörrar för denna då det trots allt måste ses som en egenskap hos individen oberoende av vem som ligger till skuld för den. En individ som kan tappa kontrollen inför vissa ting, oberoende om det handlar om sex, shopping, alkohol eller spel måste ses som en risk att ha i en ledande position då det är något individen inte kan kontrollera, övervinna eller få bort (AA, 2013).

DPA (Drug Policy Alliance) är USAs ledande organisation i förespråkandet av narkotikapolitik som grundar sig i forskning, medkänsla, hälsa och mänskliga rättigheter skriver följande:

“The first anti-opium laws in the 1870s were directed at Chinese immigrants. The first anti-cocaine laws, in the South in the early 1900s, were directed at black men. The first anti-marijuana laws, in the Midwest and the Southwest in the 1910s and 20s, were directed at Mexican migrants and Mexican Americans. Today, Latino and especially black communities are still subject to wildly disproportionate drug enforcement and sentencing practices.”

-Drugpolicy.org, A brief history of the drug war. 2015, [online]

Detta är viktigt information att ha med sig när man försöker förstå sig på narkotikapolitiken runtom i världen som en social konstruktion “War on Drugs” startades först och främst av och i USA och England, men det inflytande, diskurs samt kulturella hegemoni dessa nationer har innebär att det i allra högsta grad var en

kampanj på världsomspännande nivå. Om synen på crack-kokain baserar sig i drivandet av exempelvis amerikanska claims-makers personliga eller nationella agendor snarare än fakta, vad betyder det för resten av världen när de eventuellt blint anammar dessa lagar, och vad betyder det för de vi kallar missbrukare och deras framtid?

5.3 Sveriges nolltolerans mot Narkotika

Torkel Richert skriver, och refererar till andra författare, i sin avhandling Överdoser,

försörjningsstrategier och riskhantering (2014), att Sverige är ett land som är mycket

restriktivt när det gäller narkotikapolitiken och det finns en uttalad nolltolerans mot narkotika (Goldberg 2005). Narkotika är något som betraktats som främmande och som ett hot mot Sverige och all form av narkotika har setts som ett allvarligt problem, oavsett de olika konsekvenser, former och oavsett hur olika substanser påverkar individen. (Tham 1992, 1998). 1951 myntades uttrycket knark av kulturförfattarna Birgitta Stenberg och Paul Andersson (Linton, 2015), sedan dess har det använts som ett slags negativt och stigmatiserande samlingsbegrepp (stämpel) av en stereotyp föreställning kring narkotikan och dess användare. Det gav också namn till och därmed skapade den syndabock (knarkaren/missbrukaren) som skulle få axla mycket av det missnöjet och ses som roten till vissa samhälleliga problem. Som tidigare nämnt slog Sverige i riksdagen 1978 fast att “knark” är främmande för svensk kultur och man skulle nu som första samhälle i världen bygga det narkotikafria samhället. Linton (2015) skriver:

(17)

“..att bygga ett narkotikafritt samhälle -en ännu oavslutad berättelse om det av det moderna Sverige som tog sin början då en maoistiskt inspirerad medicinare slog igenom i riksdagen med en avancerad teori om narkomaner som sociala smittor och knark främmande för svensk kultur”

-Magnus Linton, Knark: En svensk historia, 2015, s. 20

Linton (2015) skriver om folkhemmets förtroende till sig själv och sin egna politik samt vilja att utåt stärka bilden av den svenska modellen som den rätta politiska vägen. Med detta som grund rättfärdigades hänsynslösheten med vilken man försökte utrota narkotikan i Sverige. Ett förhållningssätt som är lätt att förstå när man har synsättet på narkotikan som en okontrollerbart gift som omvandlar sina offer till viljesvaga

individer som till varje pris jagar nästa fix. Fenomenet verkade för politikerna sprida sig som en löpeld, en epidemi och knarket hade ingen plats i det Svenska folkhemmet. Detta claim gjort av mycket inflytelserika claims-makers har tillsammans med

diskursen och propagandan ärvd från Amerikanska “War on Drugs” skapat en väldigt hård miljö med dyster framtidsutsikt för de som fått stämpeln knarkare eller

missbrukare i Sverige.

6. Tolvstegsprogrammet

I detta kapitel kommer jag att presentera det material jag samlat in och analyserat från AA och NA med hjälp av den narrativa litteraturgenomgången. Den första delen av kapitlet fokuserar på en av AAs grundare William Griffith Wilsons egenberättade historia om sin relation med alkoholen, och vad som lett fram till grundandet av Anonyma Alkoholister. Jag väljer att analysera just denna historia extra noggrant, och att ge den lite extra plats för att det här går att hitta svaren på mycket av de frågor som dyker upp i analysen av AAs och de andra tolvstegsprogrammens värdegrund,

värdegrunden skapas delvis i W.G Wilsons resa genom livet och de slutsatser han drar utifrån sitt eget beteende i interaktion med alkoholen.

6.1 Maktlösheten

AA (2003) inleder Stora boken med grundaren William Griffith Wilsons (också känd som Bill W.) personliga historia med alkoholen. Det är en historia som börjar med att beskriva hur en ung man som deltagit i krig, hanterar känslor av ensamhet genom en tillflykt till alkoholen. Den unge mannens flyktiga möte med kyrkan och hur den lämnade honom “djupt rörd”. Hur han sedan tillsammans med sin fru sakta men säkert byggde upp en lönsam karriär inom aktiemarknaden på Wall Street i New York, USA. Han hade under hela denna tiden en hög konsumtion av alkohol och var exempelvis under sin juridikutbildning ibland berusad när han skrev tentor och studerade. En intressant iakttagelse är att alkoholbruket inte alls i samma utsträckning omnämns som negativt under den tid då W.G. Wilson lever ett framgångsrikt liv. År 1929 är W.G. Wilson en förmögen man som dagligen dricker stora mängder alkohol och är drabbad av vad han själv i boken kallar för “golffeber”. Han vaknar skakandes och huttrandes upp av alkoholabstinens på morgnarna, för att stiga upp, dricka och spela golf i solen under dagarna. W.G. Wilson skriver att han periodvis avstår alkoholen, men att “den alltid hinner ifatt honom”:

“..jag gick in för att bli bättre än Walter Hagen, den tidens store golfhjälte. Alkoholen hann ifatt mig mycket fortare än jag kom i närheten av Walter. Jag började få

(18)

-Anonyma Alkoholister, Stora Boken, 2003, s. 32

År 1929 var även året då aktiemarknaden slog i botten, och W.G. Wilson och hans ekonomi med den. Resten av historian utmärks av hopplöshet och många års “okontrollerat supande”. Misslyckade försök att avstå alkoholen, och ett oförstånd inför den maktlöshet han känner inför den. Allt större dagligt alkoholintag på allt större bekostnad för familj och vänner då han ibland exempelvis stjäl pengar från sin frus “redan magra börs” och avger tomma löften han inte håller (AA, 2003).

“Jag var färdig med alkoholen för alltid… kort tid därefter kom jag hem berusad. Jag hade inte ens kämpat emot. Vart hade mitt högtidliga beslut tagit vägen? Jag visste helt enkelt inte. Jag hade inte ens tänk på det. Någon hade ställt en drink framför mig och jag hade druckit den. Var jag galen?”

“Jag fattade ett nytt beslut och försökte igen… Nu hade jag det som krävdes! En dag gick jag in på ett kafé för att ringa ett samtal. Snart nog fann jag mig själv hängande vid baren och frågade mig själv hur det gått till. Medan whiskeyn steg åt huvudet intalade jag mig själv att jag skulle klara det bättre nästa gång, men just nu kunde jag lika gärna berusa mig rejält. Vilket jag gjorde.”

W. G. Wilson kunde inte förstå varför han var tillsynes maktlös inför alkoholen. När W. G. Wilson börjar blanda in lugnande tabletter tillsammans med alkoholintaget och börjar gå ner kraftigt i vikt börjar hans vänner frukta för hans mentala hälsa och resultaten blev intagning på ett sjukhus under behandling. Under denna behandling kom W.G. Wilson i kontakt med en läkare som kanske gav honom grunden till de ben som AA senare skulle stå på:

“Jag träffade på en vänlig läkare som förklarade att, även om jag förvisso var självisk och dåraktig, hade jag varit allvarligt sjuk både kroppsligt och själsligt. Det lättade en aning att få veta att viljan är häpnadsväckande försvagad hos alkoholister när det gäller kämpa mot alkoholen, även om den ofta förblir stark i andra avseenden. Det förklarade mitt otroliga beteende trots en desperat önskan att sluta dricka.”

W.G. Wilson nämner här en viktig effekt av synen på missbrukaren som sjuk när han säger att vid vetskapen om han varit allvarligt sjuk kände sig lättad. Frågan i det tidigare citatet “var jag galen” blev besvarad med ett övertygande nej, det handlar om en sjukdom utanför individens kontroll, individen är ett offer. W.G. Wilson höll sig nykter ett kort tag, men var trots den nya informationen snart tillbaka på sjukhuset som ett resultat av alkoholen, denna gången värre än någonsin.

“Inga ord kan beskriva den ensamhet och förtvivlan jag upplevde i det bittra träsket av

självömkan. Kvicksanden omgav mig åt alla håll. Jag hade mött min överman. Jag hade blivit besegrad. Alkoholen var min herre.”

Efter ett par misslyckade försök att slå sig fri från alkoholen skriver W.G. Wilson (AA, 2003) att han lyckas hålla alkoholen borta och förflyttats in i tillvarons fjärde

(19)

dimension som innebar upplevelse av lycka, frid och känslan av att känna sig nyttig, en livsstil som han beskriver som bättre och bättre ju längre tiden går. Men lika fort som han lyckats sluta dricka är han snabbt tillbaka till dagligt drickande. W.G. Wilson målar upp en bild av sig själv och sin situation som hopplös, han har verkligen gjort allt som står i hans makt, men inget verkar kunna få honom sluta dricka alkohol. Varje gång han har bestämt sig för att sluta “hittar” han sig själv dricka, sjukdomen i honom är okontrollerbar, framtiden är kolsvart.

När berättelsen närmar sig totalt mörker, hör en gammal vän av sig till W.G. Wilson. Vännen berättar om att denna efter sin egna kamp med alkoholen nu funnit räddningen i religionen. W.G Wilson har alltid haft en tro på det övernaturliga, men aldrig fullt gett in till kristendomen, han börjar efter vännens berättelse förhandla med sig själv:

“Om det fann en djävul föreföll det som om det var han som var chef över universum och han hade definitivt mig i sitt våld. Men här satt nu min vän framför mig och påstod frankt att gud hade gjort något för honom som han inte kunnat göra för sig själv. Hans mänskliga vilja hade kommit till korta. Läkarna hade förklarat honom som obotlig. Samhället skulle låsa in honom. Liksom jag själv hade han erkänt totalt nederlag.”

“Det började se ut som om religiösa människor hade rätt när allt kom omkring.”

Likt doktorns tidigare förklaring av missbruk som en “häpnadsväckande försvagning av vilja” inför en viss typ av substanser och att en sjukdom låg till grund för det irrationella beteendet, ger religionen också möjligheten till att placera skuld och det egna ansvaret i någon annans händer. W.G. Wilson ser här på sig själv och vännen som hopplösa fall som inte under några omständigheter kan klara av att stå emot alkoholen på egen hand, deras “mänskliga vilja hade kommit till korta”, de hade gjort allt som stod i deras makt, nu var det upp till en annan typ av makt att avgöra deras livsöden.

“Det handlade bara om att vara villig att tro på en kraft som var större än jag själv. Ingenting annat krävdes för att komma igång”

Religion kan ses som ett redskap att tolka världen runtomkring sig själv, ett sätt att tillskriva olika fenomen ett värde, rätt eller fel, en förenkling av världen och allt inom och utanför denna. Något som självklart tilltalar en individ likt W.G. Wilson i det stadie han befinner sig där han inte får världen att gå ihop. Ett redskap som kan användas för att till fullo förklara och förstå de mest komplexa fenomen likt roten till ett missbruk. Religion tilltalar den mänskliga nyfikenheten med löften om att kunna mätta den, allt religionen begär i gengäld är blind tro på att de förklaringarna som erbjuds faktiskt stämmer.

Sjukdomsbegreppet förenklar orsaken, religionen förenklar lösningen, tillsammans är de grunden till lösningen som erbjuds av AA och tolvstegsprogrammen på

missbrukarnas problematik. Breda och svepande tolkningar som förklaring och lösning till unika individers brett varierande och komplexa problem.

(20)

“För om en alkoholist försummade att förbättra och utveckla sitt själsliga liv genom arbete och självuppoffring för andra, skulle han inte kunna överleva de oundvikliga prövningar och perioder av svaghet som låg framför honom. Om han inte arbeta med sig själv och andra skulle han säkerligen börja dricka igen, och om han drack, skulle han med all säkerhet dö. Då skulle tron i sanningen vara död. För oss alkoholister är det just på det sättet”

W.G. Wilson konstaterar att den enda räddning som finns tillgänglig för en alkoholist och i sin förlängning en missbrukare är att utveckla sitt själsliga liv och att hjälpa andra. Detta påstående är inte helt utan grund, en människa som inte längre upplever sig ha något att leva för, en person som gett upp och accepterat nederlag erbjuds en ny chans till ett meningsfullt liv och givande tillvaro. Individer kan få känna sig

värdefulla och uppleva sig utföra något som gör en skillnad, en möjlighet att påverka. Detta kan vidare förstås genom KASAM.

En individ med starkt KASAM kan finna mening med att helt avstå bruk genom att

begripa varför hen skall avstå, och med hjälp av detta hantera substansen på bästa

möjlig sätt sett utifrån det handlingsutrymme, self-efficacy och mål hen anser sig ha. Kanske för första gången i sitt liv kan en individ ha en verklig mening med att avstå alkoholen, inte för att familj och andra som kan dras ner av ett pågående missbruk enligt hen inte skulle vara anledning nog, men att endast vara en nykter person är inte nog för att anses vara en värdefull person i dagens samhälle vare sig om man har familj eller ej. Men en nykter person som använder sina negativa erfarenheter till att hjälpa andra har ett värde, ett syfte.

Kanske är det även därför som så många likt W.G Wilson pendlar mellan nykterhet och missbruk under så många år, de upplever sig komma till en punkt där de klarat av att hålla sig nyktra och “besegrat” suget, abstinensen, sjukdomen mm. Här börjar de egentligen jämfört med icke missbrukande individer på noll. Kanske kommer känslan här krypande om att det vore enklare att glömma och flytta fram planerna på det nya livet och den stora ansträngning detta skulle kräva lite till med ännu ett “återfall”.

6.2 Definitionen av en missbrukare

“Han återvände till denne läkare som han beundrade och frågade honom rent ut varför han inte kunde bli frisk, Han önskade mer än allt annat att återvinna

självkontrollen. Han föreföll fullkomligt förnuftig och välbalanserad med avseende på andra problem. Ändå hade han ingen som helst kontroll över alkoholen: hur kunde detta komma sig? Han bad läkaren att berätta hela sanningen för honom och han fick den. Enligt doktorns bedömning var han ett fullkomligt hopplöst fall. Han skulle aldrig kunna återvinna sin ställning i samhället och han skulle vara tvungen att sätta sig bakom lås och bom och anställa en livvakt om han förväntade sig att leva länge. Detta var en skicklig läkares åsikt.”

AAs bild utav missbrukaren är en simpel bild, med en simpel lösning. En bild som genom stora boken (2003) ofta legitimeras med hjälp av berättelser om läkare och psykiatrikers åsikter och påståenden likt det ovan. Bilden av missbrukaren eller alkoholisten som sjuk är väldigt stel och rigid: En alkoholist är oförmögen att hantera

(21)

vissa substanser, avstår man inte helt dessa substanser finns bara döden eller inlåsning kvar som alternativ. Trots att AA ofta väljer att legitimera sjukdomsbilden genom att använda läkare så finns inte lösningen inom medicinen, det enda som kan rädda missbrukaren är andlig hjälp. Då Anonyma Narkomaner (här efter kallade NA - Narcotics Anonymous) står på AAs tolv steg som grund delar de mycket av den bild som tillhandahålls av AA om missbrukets orsaker och räddning:

“Vi är villiga att utan reservation erkänna att vi är allergiska mot droger. Sunt förnuft säger oss att det skulle vara vanvettigt att gå tillbaka till källan till vår allergi. Vår erfarenhet tyder på att medicin inte kan bota vår sjukdom. Även om fysisk och mental tolerans spelar roll, kräver många droger ingen lång användningstid för att utlösa allergiska reaktioner. Det som gör oss till beroende är på reaktion på droger, inte hur mycket vi använder.”

- NA, Anonyma Narkomaner, 1998, s. 5.

“Som beroende har vi en obotlig sjukdom som kallas beroende. Sjukdomen är kronisk, fortskridande och dödlig.”

Tillsammans med det stela synsättet NA ärvt på missbruket som sjukdom finns i NAs texter även spår av en djupare förståelse av missbrukets komplexa problematik.

“Vi kan inte förändra den beroendes eller beroendets natur. Vi kan bidra till att förändra den gamla lögnen “en gång en beroende, alltid en beroende” genom att sträva efter att göra tillfrisknandet mer tillgängligt. Gud hjälp oss minnas denna skillnad.”

- NA, Anonyma Narkomaner, 1998, förord.

I citatet ovan återspeglas den bild anammad från AA av missbruket som en sjukdom utanför individens kontroll, lösningen är andlig. Men lite senare i boken presenteras förklaringar som ger en djupare bild av förståelse:

“Vi inser behovet av förändring. Vår sjukdom omfattade mycket mer än enbart användandet av droger, så vårt tillfrisknande måste omfatta mycket mer än bara avhållsamhet. Tillfrisknande är en aktiv förändring av våra idéer och attityder.”

NA skriver ovan att grunden till missbruket är mycket mer än avhållsamhet, det är inte bara drogerna som är problematiska, det är något bakomliggande och bredare än så. Därför kan man inte stirra sig blind på avhållsamheten som enda lösning på problemet då orsaken inte ligger där. Det kräver ett nytt liv med nya värderingar och mål, där hanteringen av vissa känslor inte innefattar användandet av olagliga substanser.

“Vi behöver undvika gamla tankemönster, både de gamla idéerna och tendenserna till självbelåtenhet. Vi har inte råd att bli självbelåtna, därför vår sjukdom är med oss tjugofyra timmar om dygnet.”

Ovan skriver NA om att kampen med att hålla sig nykter alltid måste vara en medveten och aktiv kamp, så fort missbrukaren känner sig fri från substansernas grepp kommer

(22)

hen eventuellt börja köpslå med sig själv och sin nykterhet likt W.G. Wilson som i dessa skeden brukade “hitta sig själv” drickandes. NA skriver här återigen om missbruket som tankemönster, vanor som måste brytas för att ge plats till ett nytt liv med nya mål och prioriteringar, denna typ av formulering skiljer sig från den man återfinner inom AAs texter som ofta slutar med andlig överlämning och något som kan tolkas som att missbruket och därmed sjukdomen är en brist på guds närvaro i sitt liv. NA ger bilden av sig själva som mindre rigida i sina tankar kring missbruket, de ger bilden av sig själva som öppna till en annan förklaring än enbart den skapad av W.G. Wilson.

“Gud kommer helatiden att uppenbara mer för dig och oss. Fråga honom under din morgonmeditation vad du kan göra denna dag för den människan som fortfarande är sjuk. Svaren kommer, om du bara har sett om ditt eget hus. Men självklart kan du inte föra vidare något som du inte har. Se till att förhållande till gud är gott och stora ting kommer ske med dig och oräknerliga andra. Detta är föross [sic!] den stora

sanningen”

- AA, Stora boken, 2003, s. 177.

Citatet ovan summerar den bild jag fått av AA genom deras texter, en organisation som ofta säger sig vara neutrala till religion men i nästa stycke påpekar och påminner om gud som frälsaren, den enda rätta vägen. När man överlämnat sig till gud blir man ett redskap som gud kan hjälpa andra genom, det är en alkoholists enda räddning och öde om hen väljer att gå den rätta vägen. Något som gör den medicinska bild AA ibland vill använda till att rättfärdiga sina påståenden och behandling problematisk. Kan alla som är sjuka överlämna sig till gud och få sjukdomarna borttagna eller gäller det bara alkoholism? Är alkoholism egentligen inte en sjukdom utan en ond ande som besitter vissa individer, eller är det en fysisk sjukdom. AAs argument är otydliga, spretiga och inte baserade i forskning. AA använder vissa individers ovilja till att gå emot religion och religiösa som “vikt” i sina argument. De som inte blir religiösa kan inte räddas.

“Överlämna dig själv till gud så som du uppfattar honom. Erkänn dina fel för honom och för dina medmänniskor. Röj undan vrakgodset från ditt förflutna. Ge frikostigt av det du finner och anslut dig till oss. Vi är med dig i andens gemenskap och du kommer säkert träffa några av oss när du vandrar det lyckliga ödets väg. Tills dess - må gud välsigna och bevara dig.”

-AA, Stora boken, 2003, s. 177.

6.3 Versionen av Anonyma Alkoholister idag

Svenska Anonyma Alkoholister summerar sig själv som följande på den egna hemsidan aa.se:

“Kortfakta om AA:

● AA är helt frivilligt och det enda som krävs är en önskan att sluta dricka

● AA:s program för tillfrisknande bygger på breda andliga principer, men är icke-religiöst

● AA tar inte emot ekonomiska bidrag utifrån, vi är självförsörjande genom egna frivilliga bidrag

● AA är helt självständigt och har inga kopplingar till någon, däremot samarbetar vi gärna

(23)

● AA är ingen nykterhetsrörelse, vårt enda syfte är att föra budskapet vidare

● AA är helt ideellt och allt servicearbete utförs på frivillig väg

● AA deltar inte i offentliga debatter och har inga åsikter i frågor utanför AA

● AA bedriver inga behandlingshem, AA-grupperna och AA-mötena är det centrala

i AA”

- AA.se, 2015. [online]

Listan innehåller en del motsägelser i jämförelse med litteraturen de tillhandahåller. Påståendet om att AA är icke religiöst kan vara sant i praktiken, men enligt litteraturen är den större delen av basen och vad hela tolvstegsprogrammet vilar på. Kanske går det att dra slutsatsen att AA anpassat sig till ett mer sekulariserat samhälle och därmed tonat ner den religiösa delen av läran. Men trots detta är litteraturen jag analyserat densamma som den som säljs till och används av individer som ansluter sig till AA idag. AA som organisation bedriver inga behandlingshem, men många

behandlingshem bedrivs utifrån AAs värderingar och även manualer de tillhandahåller. Att AA anpassat sig själv och den bild de vill visa utåt för att locka till sig nya

medlemmar kan ses som något självklart för deras överlevnad, kanske kan sjukdomsbilden ses som det mest centrala i den svenska versionen av AA och att skuldbefria eller iaf. lätta på skulden som missbrukaren bär på blir den välbehövda knuffen som eventuellt kan ta missbrukaren över backkrönet och vidare in i ett skapande av nya tankemönster.

Jag vill avsluta detta kapitel genom att kort presentera de tolv stegen på engelska då det är det språk de ursprungligen formulerades i 1953 av de två främsta grundarna W.G. Wilson (mer känd som Bill W.) och Robert Holbrook Smith (mer känd som Dr. Bob S.) i boken Twelve steps and twelve traditions:

1: “We admitted we were powerless over alcohol- that our lives had become

unmanageable.”

2: “Came to believe that a Power greater than ourselves could restore us to sanity.” 3: “Made a decision to turn our will and our lives over to the care of God as we

undertood Him.”

4: “Made a searching and fearless moral inventory of ourselves.”

5: “Admitted to God, to ourselves, and to another human being the exact nature of our

wrongs.”

6: “Were entirely ready to have God remove all these defects of character.” 7: “Humbly asked Him to remove our shortcomings.”

8: “Made a list of all persons we had harmed, and became willing to make amends to

them all.”

9: “Made direct amends to such people wherever possible, except when to do so would

injure them or others.”

10: “Continued to take personal inventory and when we were wrong promptly admitted

it.”

11: “Sought through prayer and meditation to improve our conscious contact with God

as we understood Him, praying only for knowledge of His will for us and the power to carry that out.

12: “Having had a spiritual awakening as the result of these steps, we tried to carry this