The War on Drugs

The War on Drugs

En analys av The New York Times nyhetsrapportering Axel Stenbom

Ämne: Retorik Nivå: Master-uppsats Poäng: 45 hp

Ventilerad: VT 2017

Handledare: Mika Hietanen

Examinator: Mats Rosengren

Litteraturvetenskapliga institutionen

Uppsatser inom retorik

Abstract

I ett meddelande till den amerikanska kongressen den 14 juli 1969, informerade den dåva- rande presidenten Richard Nixon om hur drogerna utgjorde ett allvarligt hot mot landets välmående. Han efterlyste en ny drogpolitik som skulle gälla på både delstatlig och federal nivå. Detta blev starten på en politisk kampanj som resulterade i ny lagstiftning, massfängs- lande och på senare år en överväldigande kritik. Jag har i denna uppsats för avsikt att granska tidningen The New York Times rapportering av denna politiska kampanj. Syftet är att studera språkets roll i den politiska diskursen genom en retorisk analys. Jag har för avsikt att kartlägga de diskursiva processer som de valda nyhetsartiklarna ramar in. Hur tidningens förhållningssätt från har förändrats under drygt 20 år kommer inte bara granskas genom den explicita rapporteringen, utan också genom språkets formande och speglande roll. I min ana- lys identifierar jag nyckelteman i den övergripande metaforiken och hur en reproduktion av en viss rollfördelning lämnar läsaren med viss förståelse av sin samtid. Jag har även nått slutsatsen att idén om den amerikanska identiteten är central för kriget mot droger som språklig domän.

On the 14th of July 1969 president Richard Nixon informed the United States Congress,

how drugs had become a serious threat to the nation’s wellbeing. He called for a new drug

policy that would be applied to both state and federal levels. This would be the start of a po-

litical campaign that has resulted in new legislation, mass incarceration and in recent year an

overwhelming criticism. This essay intends to review the newspaper New York Times re-

porting of this political campaign. The purpose is to study the role of language in the politi-

cal discourse, this through a rhetorical analysis. The thesis intends to identify the discursive

process framed by the selected news articles at hand. How the magazine’s approach has

changed in 20 years will not only be examined by its explicit reporting, but also through the

shaping and reflecting function of language. In my analysis, I identify key themes in the

general metaphorics and a reproduction of a certain role distribution that leaves the reader

with a certain understanding of its contemporary time. I have also come to the conclusion

that the idea of American identity is central to the war on drugs as a linguistic domain.

Innehållsförteckning

1. Inledning 1.

1.1. Introduktion 1. 1.1.1. Syfte 3. 1.1.2. Frågeställningar 4. 1.1.3. Material och avgränsningar 4.

1.1.4. Begreppsförklaringar 1.2. Teori och metod 5.

1.2.1. Topikanalys 6. 1.2.2. Metaforanalys 8.

1.2.3. Terministic screens 13.

1.2.4. Värderingsprocesser 16.

1.2.5. Teoriernas samverkan 17.

2. Bakgrund 17.

2.1. Nixon och den nya samhällsfienden 18.

2.2. 1980-talet och kokainskräcken 19.

2.3. Kritik och massfängslande 21.

3. Analys av The New York Times 23.

3.1. Topikanalys 23.

3.1.1. Från Nixon till Reagan 24.

3.1.2. Reagan och The Anti-Drug Abuse Act 33.

3.2. Metaforanalys 46.

3.2.1. Metaforens roll i debatten 47.

3.2.2. Fiende, allierad och offer 49.

3.2.3. Krigets taktiska organisation 53.

3.2.4. Krigets nödvändighet 62.

3.3. Terministic Screens 69.

3.3.1. Beroendets identitet 73.

3.3.2. Det amerikanska hotet 77.

3.4. Värderingsprocesser 85.

3.4.1. Missbrukaren och den amerikanska identiteten 86.

3.4.2. Striden mellan nation och abstraktion 87.

3.4.3. Uppskattning av framsteg 89.

4. Sammanfattning - Språket och the war on drugs 91.

Litteraturförteckning 97.

Appendix – Begreppsförklaringar 102.

1. Inledning 1.1. Introduktion

Den amerikanske nationalekonomen och nobelpristagaren Paul Krugman skrev den 4 juli 2013 en debattartikel i The New York Times. Nationaldagen till ära, ställde han sig frågan: är USA på något betydande vis, samma land som när det förklarades självständigt från Storbritannien 1776?

The answer, I’d suggest, is yes. Despite everything, there is a thread of continuity in our national identity - reflected in institutions, ideas and, especially, in attitude - that remains unbroken. Above all, we are still, at root, a nation that believes in democracy, even if we don’t always act on that belief.

Vidare argumenterar Krugman för att demokratiska ideal alltid följs av en viss mån av hyckleri och att detta i USA:s fall utgörs av landets klass-tyngda verklighet. Det är i denna ände

uppsatsen tar sin grund. Vad händer när staten i en nation som titulerar sig som frihetens ledstjärna, anklagas för att utöva ett krig mot landets fattiga minoriteter?

I dagsläget sitter över 2,3 miljoner människor fängslade i USA.

Detta innebär att USA har flest fångar i världen. För att sätta det i perspektiv: USA utgör drygt 5% av jordens totala befolkning men hyser 25% av dess intagna fångar

, enligt statistik från American Civil Liberties Union. Men landet har inte alltid haft dessa höga siffror. Mellan 1970 och 2005 ökade antalet fängslade i landet med 700%

, en ökning som kraftigt överstiger den totala befolkningsökningen på drygt på drygt 35%.

Så vad hände under denna period? Under 1970-talet proklamerade den federala regeringen krig mot drogerna, detta efter att dåvarande presidenten Richard Nixon informerade kongressen om dess skadliga påverkan på samhället.

Kampanjens officiella mål var och är än idag, att minska lan- dets illegala droghandel. Ett indirekt resultat av denna kampanj är en kraftig ökning av antalet indi- vider dömda för narkotikabrott. Faktum är att mer än hälften av landets federala intagna, avtjänar ett straff direkt kopplat till narkotikabrott. Detta är en tiofaldig ökning sedan 1980.

1

Paul Krugman, ”E Pluribus Unum”, The New York Times 2013-07-04.

http://www.nytimes.com/2013/07/05/opinion/krugman-e-pluribus-unum.html?ref=todayspaper&_r=0 (2014-12-02)

2

Bernadette Rabuy, Peter Wagner, ”Mass Incarceration: The Whole Pie 2017” Prison Policy Initiative 2017-03-14.

https://www.prisonpolicy.org/reports/pie2017.html

3

American Civil Liberties Union, Mass Incarceration, 2013.

https://www.aclu.org/issues/mass-incarceration

4

Ibid.

5

United States Census, “Resident Population Data”.

http://www.census.gov/2010census/data/apportionment-poptext.php (2015-01-04)

6

Richard Nixon, ”Special Message to the Congress on Drug Abuse Prevention and Control”, The White House

1971-06-17. http://www.presidency.ucsb.edu/ws/?pid=3048 (2014-11-09)

The War on Drugs har mötts av kritik, en kritik som kanske främst tar sin grund i en statistisk obalans när det kommer till arresteringar, åtal och fängslande. Det finns enligt en mängd kritiker en etnisk ojämlikhet där kriget mot drogerna anklagas för att snarare vara ett krig mot landets fattiga minoriteter. Det har producerats dokumentärer, skrivits böcker och debattartiklar går att finna i tusental, alla pekandes åt samma håll. Något har gått snett med kriget mot drogerna.

När Paul Krugman ovan talar om landets tro på demokrati men också svårigheten att leva upp till dess ideal, sätter han fingret på vad många upplever att kriget mot drogerna har utvecklats till. En kampanj som inledningsvis presenterades som välfärdsfrämjande, har istället utvecklats till något som en stor del av befolkningen ser som en federal maktutövning på landets fattiga minoriteter. En maktutövning som berövar en del av befolkningen på dess demokratiska rättigheter, deras jämlikhet och kanske framför allt möjligheter att lyckas i livet.

Detta gör kriget mot drogerna unikt och in- tressant att studera. Hur ser konflikten ut, där en av världens största demokratier anklagas för att tillämpa anti-demokratiska åtgärder för att råda bot på ett samhällsproblem?

2011 grundades The Global Commission on Drug Policy, en panel på 22 personer vars mål inledningsvis var att undersöka effekterna av kriget mot drogerna. Denna grupp av respekterade individer offentliggjorde 2014 sin andra rapport där kampanjen inte bara beskrivs som verkningslöst utan också som ett verkligt samhällsproblem.

The global war on drugs has failed, with devastating consequences for individuals and societies around the world. Fifty years after the initiation of the UN Single Convention on Narcotic Drugs, and 40 years after President Nixon launched the US government’s war on drugs, fundamental reforms in national and global drug control policies are urgently needed.

Så vad har gått fel? Har något ens gått fel? Syftet med denna uppsats är inte att besvara dessa frå- gor, lika lite som den ämnar värdera debattens omgärdande ståndpunkter. Jag är istället intresserad av att studera kriget mot drogerna som en diskurs, d.v.s. en begreppsvärld som skapar och

upprätthåller en viss förståelse. Genom att granska relationen mellan detta samhällsfenomen och språket som används för att beskriva det, har jag för avsikt att kartlägga en del av den pågående amerikanska samhällsdebatten. Vad är det egentligen som sägs? Hur sägs det och i vilken kontext yttras det?

7

Summary and Recommendations, Punishment and Prejudice: Racial Disparities in the War on Drugs, Human Rights Watch 2010. http://www.hrw.org/legacy/reports/2000/usa/Rcedrg0 0.htm#P54_1086(2014-12-06)

8

Report of the Global Commission on Drug Policy 2011-06-01.

http://issuu.com/gcdp/docs/global_commission_report_english/1?e=4620863/2855236 (2014-12-06)

Uppsatsen kommer på många sätt arbeta utifrån att vi som människor, i kommunikationen med andra människor, systematisk använder vissa termer framför andra. Varje uttryck reflekterar verk- ligheten men är samtidigt ett urval, då det alltid kommer finnas aspekter av verkligheten som väljs bort kommunikationen.

Således har språket inte bara en speglande roll utan även en formande roll.

Genom en granskning av bland annat terminologi och metaforik, kommer jag försöka förstå förhål- landet mellan språk och ideologi i kriget mot drogerna, detta genom att analysera tidningen The New York Times rapportering.

Vilken roll spelar nyhetsrapportering inom den diskurs som är kriget mot drogerna? Dr. Roderick P.

Hart skriver i boken Modern Rhetorical Criticism: ”The rhetoric of the news, then, is a rhetoric of authority, with news institutions constantly making bids for preeminence.”

Nyheterna och hur de presenterar sitt material, försöker med andra ord att legitimera sin rapportering genom en anpassad retorisk struktur. Utifrån detta finns det ett värde i att granska hur denna retoriska struktur föränd- rats över tid i avseende till ett specifikt ämne.

När det handlar om ett ämne som väcker så mycket känslor och kritik, spelar nyheterna en viktig roll. Nyheterna både speglar och formar den allmänna opinionen och värdet i att granska dess för- änderlighet, är således att i någon mening granska vår egen.

1.1.1. Syfte

Syftet med denna uppsats är att studera språkets roll i den politiska diskurs som är kriget mot dro- gerna, detta genom att granska en av världens största tidningar The New York Times. Uppsatsen har för avsikt att kartlägga de diskursiva processer som ett urval av nyhetsartiklar ramar in. Hur förhåll- ningssättet från tidningens håll har förändrats under drygt 20 år kommer inte bara granskas genom den explicita rapporteringen, utan också genom språkets formande och speglande roll.

Genom en granskning är syftet att förstå förhållandet mellan språk och ideologi i the The New York Times rapportering. Detta genom att arbeta utifrån ett ämne där både den allmänna opinionen och det federala förhållningssättet förändrats inom den tidsram inom vilken jag kommer förlägga min granskning.

9

Kenneth Burke, Language as Symbolic Action: Essays on Life, Literature and Method, Berkeley: University of Cali- fornia Press 1966, s. 45.

10

Roderick P. Hart, Modern rhetorical criticism, Boston: Allyn and Bacon 1997, s. 201.

1.1.2. Frågeställningar

1. Hur har The New York Times nyhetsrapportering om kriget mot drogerna sett ut och eventuellt förändrats under perioden 1970–1989?

2. Vilken funktion fyller metaforiken i nyhetsrapporteringen?

3. Hur kan man tolka relationen mellan språk och ideologi utifrån The New York Times nyhetsrapportering?

1.1.3. Material och avgränsningar

Denna uppsats kommer utgå ifrån artiklar hämtade ifrån den amerikanska tidningen The

New York Times. Tidningen grundades 1851 och är USA:s största papperstidning. Tidningen har utöver pappersutgåvan drygt 30 miljoner unika läsare varje månad och är således också en av världens största tidningar. Detta är anledningen till att jag valt att använda mig just denna tidning.

The New York Times har vunnit det prestigefyllda Pulitzerpriset, 114 gånger

och är därför den av alla världens tidningar som vunnit priset flest gånger. Tidningen brukar i regel anses ligga åt det liberala hållet på det amerikanska politiska spektrumet, något som redaktören Daniel Okrent blyg- samt befäste genom att 2004 skriva ”Is The New York Times a Liberal Newspaper? OF course it is.”

Urvalet av artiklar har genomförts genom en sökning i tidningens egna arkiv. Sökningen war on drugs, drug war genererade ett stort antal artiklar som går tillbaka till 1853. Resterande delar av urvalsprocessen redogörs för nedan:

1. Tidsramen är begränsad till 1970-1989, detta av den enkla anledningen att kriget mot drogerna som politisk kampanj, inte existerade före 1970.

2. Sökningen är begränsad till att endast visa artiklar som berör skeenden i USA, detta för att inte behöva förhålla sig till politiska drogkampanjer i andra länder.

3. Sökningen är vidare begränsad till att exkludera insändare. Uppsatsen har för avsikt att granska tidningens egna redaktionella uttryck, inte den allmänna opinionen.

11

The New York Times “ Pulitzer Prizes”

http://www.nytco.com/pulitzer-prizes/ (2015-02-12)

12

Daniel Okrent, ”Is The New York Times a Liberal Newspaper?” The New York Times 2004-07-05.

http://www.nytimes.com/2004/07/25/opinion/the-public-editor-is-the-new-york-times-a-liberal-

newspaper.html?pagewanted=1&_r=0, (2015-02-15)

4. Fjärde och sista begränsningen var att alla artiklar eller ledare måste i rubriken nämna war on drugs, drug war, drug och war eller direkt hänvisa till kampanjen i fråga.

Denna urvalsprocess resulterade i 41 artiklar och ledare som ligger till grund för denna

uppsats. Texterna är skrivna av olika journalister, skribenter och redaktörer, men alla under The New York Times banderoll. Texterna i fråga är med andra ord varken insändare eller debattexter.

Artiklarna är alla mellan en till tre sidor långa och behandlar alla i någon mening kriget mot droger- na. När det kommer till en fördelning över tidsperioden i fråga, kan man se en ökad frekvens av artiklar under 1980-talet.

Anledningen till att jag valt att begränsa tidsperioden till 1970-1989 är för att denna period ramar in en tid av förändring i landets relation till narkotika. Richard Nixon tillträdde som president år 1969 men det var först i slutet av hans första år det introducerades ny lagstiftning och nya sätt att angripa detta samhällsproblem. Mellan 1981 och 1989 var Ronald Reagan landets president och det är un- der denna period man kan se en drastisk förändring i fängelsestatistiken. Detta främst tillföljd av att kongressen godkände The Anti-Drug Abuse Act 1986, en lag som förändrade den federala hållning- en till narkotikabekämpning från att rehabilitera till att straffa. Dagens amerikanska fängelsestatistik är på många sätt ett arv från denna period. Jag är intresserad av att granska denna period, från Nixon till Reagan, för att den innesluter kampanjens inledande till vad man skulle kunna argumentera för är dess förvandling till det vi ser idag.

1.1.4. Begreppsförklaringar

Det finns ett antal termer som kommer dyka upp under uppsatsens gång, inte minst i nyhetsreferat.

Oftast kommer termernas innebörd tyckas självklara utifrån den givna kontexten men för att i kort- het klargöra vad dessa betyder samt redogöra för dess svenska motsvarigheter, kan läsaren finna en begreppsförklaring i form av ett appendix i slutet av denna uppsats.

1.2. Teori och metod

Nedan presenterar jag de teorier som jag kommer använda mig av under uppsatsens gång. Under

avsnittet teoriernas samverkan följer en förklaring över hur dessa tillsammans kommer fylla en

funktion i granskningen av The New York Times nyhetsrapportering.

1.2.1. Topikanalys

Att granska sättet någon argumenterar på, ger en indirekt bild av avsändarens värderingar. Detta kanske främst då avsändaren genom ett medvetet eller omedvetet val av argument ger uttryck för vad denne uppfattar som viktigt. Jag har valt att använda mig av topikanalysen då jag är intresserad av att identifiera vilka värden som tycks influera avsändaren och hur dessa i någon mening formar nyhetsrapporteringen.

Det finns ett antal olika teoretiska förhållningssätt till topiker och dess funktion inom retoriken. I denna uppsats kommer jag att utgå ifrån de två filosoferna Chaïm Perelman och Lucie Olbrechts- Tytecas syn på topiker. The New Rhetoric: A Treatise on Argumentation publicerades

1958 och hade för avsikt att vidareutveckla synen på retoriken. Retoriken skulle inte längre

betraktas enbart som ett dekorativt språkligt verktyg, utan fördjupas genom en analys av relationen mellan talare, argumentation och publik. Argumentation behövde inte längre nödvändigtvis utgå ifrån det rationella, detta för att människor i sig inte var rationella varelser. Argumentationsteorin skulle även inkludera vad vi som människor föredrar. På så sätt blev argumentationen ett

kontextuellt beroende fenomen där avsändaren (talaren) hade i uppdrag att i största möjliga utsträckning analysera vad som tilltalar publiken. När avsändaren identifierar vilka kanaler, vilka premisser som attraherar publiken, använder individen dessa för att utforma en argumentation som är kompatibel med publikens sympatier.

Detta för oss till topikerna. Topiker brukar i aristotelisk tradition ses som de platser där en talare finner sina argument. Perelman och Olbrechts-Tyteca gör en inledande uppdelning mellan allmänna topiker och specifika topiker.

De allmänna topikerna beskriver författarna som en typ av rubriker. Dessa rubriker har en indelande funktion där man kan placera och således kategorisera olika typer av argument utifrån dess utform- ning. Genom att analysera vilka typer av topiker som används mest frekvent kan man få en implicit förståelse för avsändarens karaktär. De allmänna topikerna delas in i sex stycken av dessa rubriker.

1. Kvantitetstopiker: Argument som bygger på idén att det som gynnar flest är det som är att föredra. Hit hör således ofta det hållbara, det vanliga, det som redan existerar och fungerar. Av samma anledning kan det som förefaller mest sannolikt höra till denna kategori, detta då det som förefaller osannolikt ofta gör så för den stora massan.

13

Chaïm Perelman, Lucie Olbrechts-Tyteca, The New Rhetoric: A Treatise on Argumentation, Notre Dame: University

of Notre Dame Press 1971. s. 7

2. Kvalitetstopiker: Hit hör argument som bygger på originalitet, något som vill utmana rådande doxa. En person kan argumentera utifrån det enskilda värdet av det unika eller ett tings oersättliga natur. Det kan finnas ett värde i det hotade just för att vi riskerar att förlora det.

3. Turordningstopiker: Argument som finner sin grund i att det som kom före har ett högre värde än det som kom senare. Orsaken är med andra ord överlägsen konsekvensen.

4. Existenstopiker: Argument som bygger på att det som redan existerar är att föredra framför idéer om vad som skulle kunna bli. Det givna värdet i den fungerande samtiden framhålls.

5. Väsentopiker: Den individ som bäst uppfyller våra förväntningar på dess släkte, är att

föredra. En argumentation som på många sätt kan tyckas utgå ifrån våra förväntningar och ideal inför ett specifikt väsen. Författarna exemplifierar själva genom att säga att vi högst värderar den kanin som i högsta möjliga grad förkroppsligar det vi förväntar oss av en kanin. (En söt varelse, mjuk päls och en fäbless för morötter är att föredra framför en apatisk och trebent varelse med samma namn.)

6. Persontopiker: Argument som finner sin grund i människans värde, autonomi, självständighet och dignitet.

Perelman och Olbrecht-Tyteca talar vidare om specifika topiker. Om allmänna topiker tillåter analytikern att identifiera och sortera argument så kan de specifika topikerna mer ses som argumentationstekniker. Författarna delar upp argumentationsteknikerna i två olika kategorier:

association och dissociation. När en talare använder sig av associativa tropiker har denna för avsikt att skapa ett samband mellan två tidigare separata element. På så sätt kan talaren värdera dem i relation till varandra. Dissociativa topiker gör det motsatta, nämligen att separera två element som tidigare har setts som en helhet. Ett dissociativt påstående har för avsikt att upplösa

inkompatibiliteter inom ett begrepps betydelse.

Att identifiera vilka topiker som ligger till grund för avsändarens argumentation säger något om

valet av värden. Att studera utifrån vilka topiker avsändare konstruerar sina argument kan med

andra ord säga något om dennes implicita värderingar.

I denna uppsats kommer källmaterialet, nyhetsrapportering hämtad från The New York Times, oftast inte vara argumenterande. Formatet dikterar villkoren för hur en journalist eller annan avsändare förmedlar informationen rörande the war on drugs. Texterna måste huvudsakligen sägas vara informerande och inte argumenterande, men det finns ett budskap som ska förmedlas. Varje text rapporterar en händelse, ett politiskt ställningstagande eller något annat kopplat till kampanjen i fråga. Jag arbetar utifrån vad man skulle kunna kalla för ett poststrukturalistiskt förhållningssätt till språket. Jag utgår med andra ord utifrån premissen att språket konstituerar sociala fenomen, och genom språkanvändning skapas delvis den värld vi uppfattar som verklig. Det blir därför intressant att genom topikanalysen granska på vilket sätt denna bild av verkligheten kommer till uttryck. Detta kommer diskuteras vidare i anslutning till analysen.

Analysen kommer sammanställa vad som faktiskt sägs och hur detta förmedlas genom att

granska textens topiker. För att ge ett exempel på hur denna praktik kommer kunna att se ut, hämtar jag ett kort exempel ur artikeln Start a Revolution Against the War on Drugs skriven av John McWhorter 2015.

Forget trying to recapture 1964. Fight the War on Drugs, to stop the violence between cops and black men, as well as the violence between the black men themselves. That’s how to bring Black Lives Matter beyond hashtags into making a real difference.

Här ser vi ett kort men representativt utdrag ur en artikel kritisk till kriget mot drogerna. Genom association skapar författaren ett samband mellan två tidigare separerade element; violence between cops and black men (and between the black men themselves) och the War on Drugs. Vidare kan man säga att McWhorters argumentation går att tillskriva kvalitetstopiken, detta då budskapet som presenteras har för avsikt att utmana rådande situation; fight the War on Drugs. Genom denna typ av identifiering kommer analysen försöka urskilja teman i sättet skribenter genom rapporteringen argumenterar för och presenterar ett budskap.

1.2.2. Metaforanalys

Bruket av en metafor möjliggör för en lyssnare/läsare förstå en sak genom en annan. När detta in- träffar överförs vissa relevanta egenskaper mellan två separata ting vilket skapar en ny förståelse av ett ord eller begrepp. Metaforiska strukturer formar och organiserar vår förståelse av en situation

14

John McWhorter, ”Start a Revolution Against the War on Drugs”, The New York Times 2015-01-19.

http://www.nytimes.com/roomfordebate/2015/01/19/the-fight-for-civil-rights-long-after-selma/start-arevolution-

against-the-war-on-drugs, (2015-04-09)

och har således potentialen att påverka en given situation. Metaforen skapar ett perspektiv och defi- nierar därmed det utrymme där vi stöter på situationen. Genom att studera metaforen har jag för avsikt att analysera denna process, att granska hur språkanvändningen organiserar läsarens förstå- else av den dåtida narkotikapolitiken och den värld som berättigar dess existens.

1980 publicerades boken Metaphors We Live By skriven av Mark Johnson och George Lakoff. I boken antar författarna ett närmast filosofiskt förhållningssätt till metaforen. De hävdade att metaforen inte endast kan ses som ord i ett språk, utan att våra tankeprocesser i hög grad är

metaforiska. Enligt författarna spelar metaforen en central roll i vårt språk då den också formar vårt sätt att tänka. Om man tidigare hade sett på metaforen som ett språkligt ornament där ett ting får representera ett annat, menade Johnson och Lakoff istället att metaforen var nödvändig för en fungerande vardag. Lakoff och Johnson utgår ifrån premissen att metaforens primära funktion är att låta förståelsen och upplevelsen av en sak ske genom en annan.

Det är utifrån detta författarna diskuterar den konceptuella metaforen, en metafor som i sig definierar och strukturerar hur vi tänker och agerar. Vi använder oss konstant, om än omedvetet, av konceptuella metaforer. Vi för- står en domän genom användandet av begrepp och idéer från en annan.

Lakoff och Johnson talar här om källdomän (source domain) och måldomän (target domain). Idén är att vi använder oss av något som författarna kallar för konceptuell kartläggning (conceptual mapping). I en metafor kartlägger vi egenskaperna hos en källdomän och använder oss av dessa i förståelsen av en måldomän. Vi tillämpar med andra ord vår kunskap om källdomän i vår

förståelse och åtkomst av måldomän. På så sätt använder vi oss av metaforerna för att kunna förstå abstrakta begrepp genom ett metafysiskt förhållningssätt. För att klargöra använder sig författarna bland annat av konceptet tid och den konceptuella metaforen tid är pengar. Att tala om tid som pengar är en väletablerad metafor som vittnar om vår förståelse av tidens förgänglighet och således även dess värde. Grundmetaforen ger i sig upphov till en rad metaforer som alla spelar vidare på samma koncept. Du slösar min tid – Du kommer spara massor med tid – Han lever på lånad tid – Det här kommer kosta mig flera timmar.

Vi kartlägger omedvetet egenskaperna vi känner till om pengar (källdomän) för att kunna tala om något abstrakt som tid (måldomän).

Det är utifrån detta perspektiv, vår förståelse av något genom användandet av något annat, jag kommer analysera The New York Times nyhetsrapportering. Jag kommer granska de konceptuella

15

George Lakoff, Mark Johnson, Metaphors We Live By, Chicago: The University of Chicago Press 2003, s. 5.

16

Ibid, s. 8.

metaforer som närvarar i rapporteringen, detta för att vidare kunna analysera vilken påverkan en viss metaforik kan ha på läsarens uppfattning av ett specifikt ämne. Genom metaforanalysen har jag för avsikt att granska om tidningen genom en medveten eller omedveten mapping kan tyckas dik- tera villkoren för läsarens förståelse av ett fenomen. Ett av analysens mål kan med andra ord sägas vara att identifiera tillfällen i texten där förståelsen av en term, en situation eller en grupp, skulle vara annorlunda genom användandet av en annan metaforik.

Denna analys kommer löpande tillhandahålla exempel på krigsmetaforens centrala funktion. Men en mer övergripande diskussion måste i mina ögon föregås av en vidare dissekering av den koncep- tuella metaforen i fråga. För den konceptuella krigsmetaforen kan metaforiskt inte kunna sägas stå på egna ben. Den vilar ofta på konceptuella idéer om både tiden och det fysiska rummet. Av denna anledning vill jag redan nu diskutera det engelska språkets organisering av både tid och rum.

Lingvisten Charles Fillmore menade att det engelska språket hade två tillsynes motsägande organi- seringar av tid

. I den första är framtiden framför oss och i den andra bakom oss.

In the weeks ahead of us… (framtid) Thats all behind us now… (förflutna)

I den andra organiseringen är det tvärtom, framtiden ligger bakom oss och det förflutna framför.

In the following weeks… (framtid) In the preceding weeks… (förflutna)

Detta är anledningen till att Fillmore uppfattade språkets organisering som metaforiskt motsägelse- full. Detta för att dess utformning vittnar om två separata sätt att rumsligt förhålla sig till tidens po- sition i relation till subjektet. När vi språkligt blandar framtidens och det förflutnas rumsliga posit- ionering kan det uppstå meningar som vid närmare granskning förefaller som motsägelsefulla, ex- empelvis meningen:

We are looking ahead to the following weeks.

Meningen visar på hur ordet ahead förlägger framtiden framför, detta medan ordet following istället förlägger framtiden bakom.

Lakoff och Johnson kallar detta för front-back organization

. Vissa saker, så som bland annat människor och bilar, har en framsida och en baksida. Detta medan andra saker som till exempel

17

George Lakoff, Mark Johnson, Metaphors We Live By, Chicago: The University of Chicago Press 2003, s. 5.

träd, saknar denna naturliga distinktion. Men olika objekt kan tillfälligt tilldelas en fram- och bak- sida.

A rock may receive a front-back organization under certain circumstances. Suppose you are looking at a medi- um-sized rock and there is a ball between you and the rock - say, a foot away from the rock. Then it is appro- priate for you to say ”The ball is in front of the rock.” The rock has received a front-back orientation, as if it had a front that faced you.

Lakoff och Johnson pekar här på faktumet att ett objekt kan tilldelas en fram- och baksida beroende på dess tillfälliga positionering i relation till subjektet. Vidare kan ett objekt tilldelas olika sidor utifrån sitt rörelsemönster, riktningen i vilken det rör sig. Detta exemplifieras genom att peka på en sfäriskt utformad satellit som stillastående inte har någon framsida. Men då satelliten börjar röra sig i en omloppsbana, skapas en framsida beroende av riktningen i vilken den rör sig.

Anledningen till att jag tar upp front-back organization är att tid inom det engelska språket är struk- turerat kring metaforen tid är ett objekt i rörelse. Att förstå hur vi organiserar tid rumsligt (genom att bland annat tilldela den en fram- och baksida), är nödvändigt för att kunna uppfatta hur tid är något vi konceptuellt förstår genom rörelse. Och rörelsen är i sig beroende av positionering, metafo- riska punkter vilka tiden kan passera. En mening som Before us is a great opportunity, and we don’t want it to pass us by är beroende av en front-back organization. Något ligger framför oss och vi riskerar att det hamnar bakom oss, hållpunkter som vittnar om hur tid är något som rör sig.

Tiden rör sig mot oss och från oss, tiden är ett objekt som kommer oss allt närmare eller rör sig allt längre bort. Vi är den fasta punkten med en fram- och baksida.

The time will come… The time has long since gone when… The time for action has arrived…

Men det är inte bara vi som blir de fasta punkterna. Tiden kan även själv tilldelas en fram- och bak- sida.

Next week and the week following it.

Tiden är i detta exempel fortfarande ett objekt i rörelse, men ett objekt som rör sig kring sig själv. I ovanstående exempel har tiden med andra ord tilldelats en inneboende fram- och baksida som möj- liggör den konceptuella tidsmetaforen.

18

Ibid. s. 42.

19

Ibid. s. 42.

Men Lakoff och Johnson påpekar att det finns ett annat sätt utifrån vilket vi konceptualiserar tidens gång. I de föregående exemplen strukturerades språkbruket kring metaforen tid är ett objekt i rö- relse. Men när vi talar om tid gör vi även detta på ett annat sätt, strukturerat kring en annan koncep- tuell metafor; tiden är stillastående och vi rör oss genom den.

As we go further into the 1980s,… We’re approaching the end of the year…

Notera här hur tiden här istället struktureras som ett stillastående objekt, ett kapitel vi genom vår existens tar oss igenom. Men även denna typ av strukturering utgår ifrån en relativ rörelse i förhål- lande till oss, där framtiden ligger framför och det förflutna bakom oss. Således är användningen av en front-back organization fortfarande nödvändig då vi även genom denna metaforik konceptuellt förstår tid genom rörelse. Författarna menar därför att vi istället för att se på dessa två förhållnings- sätt som två separata sätt att tala och tänka om tid, kan se på dessa som underkategorier av samma grundmetafor.

Från vårt perspektiv passerar tiden oss, framifrån och bakåt.

Tid är ett objekt i rörelse Tid är ett stillastående objekt

och detta objekt rör sig mot oss. som vi rör oss igenom i

framtidens riktning.

Anledningen till att närmare studera tiden som konceptuell metafor och front-back organization är att dessa påverkar användningen av krigsmetaforen. Jag kommer kalla de olika delarna av metafo- ren för variabler. När jag närmare granskar ett uttryck hämtat från The New York Times nyhetsrap- portering kommer jag med andra ord göra detta utifrån ett antal metaforiska variabler. Om vi gran- skar meningen ”To wage a total war on drugs requires more than use of total rhetoric.”

. Vid första anblick så tycks denna erbjuda en tydlig metafor, nämligen en krigsmetafor där vi ska föra krig mot ett narkotikaproblem. Men denna mening ger även uttryck för tidens konceptuella närvaro. Tiden är här ett stillastående objekt som vi rör oss mot. Framtiden väntar på andra sidan detta problem. Vi behöver ta oss vidare. Det är med andra ord inte narkotikaproblemet som rör sig mot oss, utan vi som rör oss mot det. Det engelska ordet wage ger uttryck för en aktiv handling, inte minst inom en

20

Ibid. s. 44.

21

Special to NYT, ”Not So Total War on Drugs…”, The New York Times 1970-02-28

krigsterminologi. Uttrycket handlar således inte om att försvara sig när man blir attackerad eller att överleva en specifik kris, snarare om en problemlösning som tar oss till andra sidan av ett hinder.

Även om detta må uppfattas som en överdriven utredning av ett enskilt uttryck, kommer detta i det långa loppet erbjuda en mer övergripande bild av hur The New York Times genom sin rapportering förhåller sig till ett samhällsproblem.

1.2.3. Terministic screens

Människan är ett symbolanvändande djur. Vi använder oss av ett språk som bygger på vår erfaren- het av världen och språket är därför alltid öppet för påverkan. Genom att medvetet eller omedvetet välja vilka begrepp och termer vi i vår kommunikation använder oss av, väljer vi indirekt vilken verklighet det är vi presenterar. Anledningen till att jag valt att använda mig av konceptet termin- istic screens är för att jag vill studera vilka termer som tycks rama in artikelförfattarnas relation till the war on drugs. Termerna som artikelförfattarna i sin tur använder har potentialen att påverka sättet läsaren uppfattar verkligheten och genom analysen har jag för avsikt att besvara frågan: vilken verklighet är detta?

Den amerikanska retorikern och litteraturteoretikern Kenneth Burke menade att varje talare, medvetet eller omedvetet, väljer ett perspektiv utifrån vilket denne uttrycker sig. Burke kallade detta för terministic screens. När vi människor kommunicerar med andra, sker ett

systematiskt urval av termer. Även om våra uttryck till viss del reflekterar verkligheten så sker hela tiden ett aktivt urval, där vissa aspekter av verkligheten väljs bort. Burke exemplifierar genom att göra en liknelse mellan terministic screens och ett fotografi. Även om det är samma objekt som har fotograferats, så kan olika typer av bildfilter framhäva olika aspekter av objektet. Dessa terministic screens är enligt Burke nödvändiga för språket, detta då vi inte kan kommunicera med varandra utan användandet av termer. De termer som används i ett specifikt samtal, skapar hos mottagaren av informationen en terministic screen som liknar avsändarens. Precis som fotografier tagna med olika bildfilter eller exponering, reduceras viss information medan annan information förstärks.

En kri- tiker bör enligt Burke analysera dessa terministic screens för att försöka förstå det implicita

budskapet. Genom studiet av en texts olika nyckeltermer, begrepp och metaforik, kan man börja förstå talaren och dennes världsbild.

Genom en närläsning av artiklarna från The New York Times, har denna uppsats för avsikt att

22

Kenneth Burke, Language as Symbolic Action: Essays on Life, Literature and Method, Berkeley: University of Cali-

fornia Press 1966, s. 45.

analysera tidningens terministic screens. Genom att analysera texternas metaforik, terminologi och begreppsvärld kommer uppsatsen peka på tidningens implicita värderingar under olika tider av den politiska kampanjen. Analysen kommer med andra ord undersöka vilka filter som används och vad det potentiella resultatet av dess användning kan uppfattas ge. Detta kommer att diskuteras i termer av de värderingsprocesser som kan sägas bero på användningen av ett visst filter.

När jag senare under uppsatsen kommer förhålla mig till Kenneth Burkes teorier tror jag att det för läsaren kan vara givande att förstå utgångspunkten för terministic screens. Teorin bygger på idén om att språk retoriskt formar vår verklighet. Människan är ett symbolanvändande djur i meningen att vi använder oss av ett symboliskt språk. Språket grundar sig på vår egen erfarenhet av världen och är således ständigt öppen för påverkan. Orden vi använder oss av har sin egna betydelse och denna betydelse är enligt Burke symbolisk. Dessa kan ses som filter som vi omedvetet använder för att förstå vad som pågår runt omkring oss, en känsla av förväntan baserad på vår egen verklighet.

Inom oss har vi ett specifikt nät av idéer som kopplar ihop oss med vår omgivning, detta då vi delar många erfarenheter med människor omkring oss. Vi uppfattar en specifik sanning baserad på vår egen uppfattning. James Chesebro, professor i kommunikation vid Ball State University, skriver följande om Burkes syn på människans symbolanvändande:

For Burke, the realm of symbol-using is unique to the human being. Symbol-using is a solely conventional, arbitrary, and social process. It allows human beings to become self-conscious, create motives independently of physical phenomena, and ultimately to create social constructions of reality.

Jag vill stanna upp vid detta citat då det tydliggör en viktig poäng för den kommande analysen, nämligen att symbolanvändande bland annat är en social process. Symbolerna vi använder är fly- tande och i någon mening därför alltid öppna för förändring. Vår relation till en viss terminologi beror på vart vi växer upp, tillsammans med vilka och i vilken tid vi växer upp. Det hos Burke cen- trala begreppet terminologi, är kopplingen mellan människan och verkligheten. När terminologin förändras så förändras även vårt förhållningssätt till världen runt omkring oss. Jag uppfattar därför att det finns ett värde i att applicera Burkes teorier på diskursen som är the War on Drugs. Kanske just för att denna i allra högsta grad kan ses på som en social process, en språkutveckling som har formats av en rådande politisk hållning.

23

Paul Stob, ”Terministic Screens, Social Constructionism, and the Language of Experience: KennethBurke's Utiliza-

tion of William James”, Pennsylvania: Penn State University Press 2008, s. 131.

Burke exemplifierar i sin bok Language as Symbolic Action genom att tala om en patient som vän- der sig till en psykolog i hopp om att få sina drömmar analyserade. Han rapporterar sina drömmar till en Freudiansk, en Jungiansk och en Adleriansk analytiker. Burke menar att ”samma dröm” i varje enskilt fall kommer att tolkas utifrån ett eget färgfilter, med motsvarande skillnader i hur hän- delsen uppfattas, registreras och tolkas.

Varje enskild förståelse av verkligheten påverkar den symboliska tolkningen av patientens drömmar. Det blir således svårt att diskutera vilken teori eller tolkningsmodell som är mest sanningsenlig då samtliga tolkningar må uppfattas som korrekta uti- från den enskilda analytiska utgångspunkten. Vi ska enligt Burke inte heller bortse från faktumet att patienten i slutändan kommer lära sig att drömma en viss typ av drömmar som är bäst anpassade till den metod analytikern föredrar. När patienten tar del av analytikerns terminologi och accepterar den verklighetsuppfattning som stiger ur analysen, kommer denna att börja se på vissa delar av verklig- heten genom samma filter. Med andra ord kan en dröm som i början bara uppfattades som en serie fragmentariska bilder efter ett möte med en viss analytiker, ett visst filter, uppfattas säga en hel del om vårt undermedvetna. Det är på detta sätt människan enligt Burke kan förstås som ett symbolan- vändande djur, en varelse som tolkar världen runt omkring sig utifrån en känsla av förväntan base- rad på sin egen verklighetsuppfattning.

Det är vid denna punkt jag skulle vilja applicera Burkes tankar på underlaget för denna uppsats. Jag har för avsikt att senare i uppsatsen konkretisera vilka typer av terministic screens som genom ett visst språkbruk skapas. Precis som Burke kommer jag att arbeta utifrån premissen att all typ av språkanvändning påverkar sättet vi förhåller oss till världen. Detta gäller inte bara dåtidens läsare av NYT, utan även mig som analytiker. Precis som dåtidens läsare är jag en produkt av en omvärld där min verklighetsuppfattning präglas av en viss nyhetsrapportering, formad genom ett visst språk- bruk. Av denna anledning kommer jag i den mån det är möjligt försöka avstå från att se på dessa verklighetsfilter som medvetna politiska strategier. Det som intresserar mig är istället i vilken ut- sträckning ett visst språkbruk kan sägas generera en viss verklighetsuppfattning, och vad de direkta och indirekta konsekvenserna av denna verklighetsuppfattning kan vara.

Av samma anledning vill jag poängtera att terministic screens enligt Burke inte är något vi väljer att använda oss av. Vi är som människor beroende av en användning av begrepp och termer. Vilka vi än väljer att använda oss av, konstituerar dessa en motsvarande typ av screen. En sådan screen rik- tar uppmärksamhet, vare sig vi vill eller inte, mot ett visst område. Inom detta område kan det fin-

24

Kenneth Burke, Language as Symbolic Action: Essays on Life, Literature and Method, Berkeley: University of Cali-

fornia Press 1966, s. 46.

nas andra screens, var och en med sitt eget sätt att rikta uppmärksamhet och forma de observationer vi gör inom den givna terminologin. Med andra ord kan man säga att en terministic screen inte en- bart utgörs av de begrepp vi väljer att använda. Dessa begrepp för oss vidare i en terminologi där vi i slutändan själva börjar uppfatta händelser på ett nytt sätt, till en ny verklighet där vi likt drömma- ren i föregående exempel börjar förstå vår omgivning utifrån ett givet filter. Anledningen till att jag nämner detta är för påminna om att artikelförfattaren inte per automatik kan uppfattas som en aktiv skapare eller vårdare av en viss terministic screen. Artiklarna som utgör underlaget för denna upp- sats är hämtade från en period på drygt 20 år. Som läsare bör man med andra ord vara medveten om att avsändaren i detta fall troligtvis är präglad av ett visst språkbruk, en viss terministic screen där denna utan att agera på ett speciellt vis, uppfattar verkligheten på ett visst sätt.

Sist bör nämnas en hos Burke viktig distinktion, nämligen separationen av det vetenskapliga och det dramatiska förhållningssättet till språkets natur.

Skillnaden på dessa två kan lättast förklaras ge- nom att det ena namnger något medan det andra riktar uppmärksamhet. Det vetenskapliga förhåll- ningssättet till språk lägger vikten vid vad något är och vad något inte är. Det dramatiska förhåll- ningssättet till språk handlar istället om vad du ska göra och vad du inte ska göra. Ett dramatiskt språk används som ett redskap för att rikta vår uppmärksamhet åt ett visst håll och på så sätt forma sättet vi uppfattar vår verklighet. Distinktionen handlar med andra ord om två separata sätt att språkligt förhålla sig till omvärlden. På ena sidan använder vi oss av ett språk som försöker kart- lägga och definiera verkligheten, detta samtidigt som vi formar den genom ett symboliskt språkbruk där omgivningens natur är öppen för tolkning.

1.2.4. Värderingsprocesser

I avsnittet värderingsprocesser har jag för avsikt att väva samman resultatet av både metaforana- lysen och studiet av artiklarnas terministic screens. När jag skriver värderingsprocess syftar jag på vad det potentiella utfallet av en viss metaforik och ett systematiskt urval av termer kan vara. Med andra ord, i vilken utsträckning NYT:s rapportering kan sägas påverka den process som hos läsaren formar dennes värderingar.

Som tidigare nämnt menar Burke att språkbruk kan användas som ett redskap att rikta vår uppmärk- samhet åt ett visst håll och på så sätt påverkar sättet vi uppfattar vår omgärdande verklighet. Jag kommer i detta avsnitt försöka utreda åt vilket håll NYT:s språkbruk riktar läsarens uppmärksamhet

25

Ibid, s. 44.

och i vilken utsträckning detta kan sägas påverka dennes värdering av den rådande narkotikapoliti- ken.

1.2.5. Teoriernas samverkan

Anledningen till att inledningsvis studera artiklarna utifrån topikanalysen är att skapa en grundläg- gande uppfattning om texternas utformning. Centralt för uppsatsens teoretiska ansats är att använ- dandet av en viss metaforik inte alltid sker medvetet. Vi använder oss alla, medvetet eller omedvetet av en viss typ av metaforik och utan en grundläggande förståelse av texternas utformning vore det svårt att förstå metaforikens roll i en given text. Min ambition kan med andra ord sägas vara att ge- nom topikanalysen undvika en godtycklig jakt på enstaka metaforer, detta utan att förstå dess funkt- ion. Topikanalysen kommer också erbjuda läsaren en grundläggande uppfattning om materialet, något som i sig kommer tillgängliggöra analysens senare avsnitt.

Genom att utgå ifrån topikanalysen kommer den följande metaforanalysen inte bara kunna erbjuda en översiktlig diskussion om en viss metafors roll, utan en given metafors funktion i en given kon- text. Detta kommer i sin tur kunna möjliggöra en mer djupgående förståelse av artiklarnas termin- istic screens. En diskussion om de värderingsprocesser som kan sägas följa rapporteringen kan så- ledes ses som en samlad bedömning av artiklarnas argumentativa utformning och den givna metafo- riken.

De teorier som lägger grunden för uppsatsens avsnitt om metaforer och terministic screens är minst sagt omfattande. Den föregående presentationen av teorierna kan i bästa fall sägas vara övergri- pande. Jag har därför gjort ett medvetet och potentiellt okonventionellt val att förlägga en vidareut- vecklad förklaring av dessa teorier, i samband med att jag applicerar dessa på analysunderlaget. Jag kommer med andra ord att fördjupa diskussionen om både metaforer och terministic screens då dessa avsnitt avhandlas i uppsatsens senare del. Den gör jag huvudsakligen för att tillgängliggöra min analys för läsaren. Jag tror att detta strukturella förhållningssätt kan möjliggöra ett mer dyna- miskt angreppssätt där teorierna istället för att bli övergripande ramverk kan spela en central roll i den fortlöpande analysen.

Läsaren bör uppmärksammas på att The New York Times vidare kommer refereras till som NYT.

2. Bakgrund

Det är idag drygt 40 år sedan den amerikanska regeringen inledde det så kallade kriget mot

drogerna. Den här uppsatsen har bland annat för avsikt att identifiera nyckelteman inom den

politiska kampanjen men också teman inom kritiken som riktats mot den. För att få en djupare förståelse av kriget mot drogerna som diskurs finns det i mina ögon ett värde i tillbakablickandet.

Jag ska nu därför kort redogöra för den politiska och kulturella utveckling som har lett fram till da- gens situation.

2.1 Nixon och den nya samhällsfienden

Den 14 juli 1969, i ett meddelande till den amerikanska kongressen, informerade den dåvarande presidenten Richard Nixon om att drogerna var ett allvarligt hot mot landets välmående. Han efterlyste en ny drogpolitik som skulle gälla på både delstatlig och federal nivå.

Within the last decade, the abuse of drugs has grown from essentially a local police problem into a serious national threat to the personal health and safety of millions of Americans. A national awareness of the gravity of the situation is needed; a new urgency and concerted national policy are needed at the Federal level to begin to cope with this growing menace to the general welfare of the United States.

Nixon menade att landets narkotikaproblematik hade gått ifrån att vara ett lokalt polisiärt problem, till ett nationellt hot mot amerikaners hälsa och säkerhet. Av denna anledning förklarade Nixon två år senare, 1971 officiellt krig mot drogerna. Ett av de första uttrycken för detta krig, var grundandet av the Drug Enforcement Agency (DEA), vars roll var att koordinera övriga institutioners agerande.

Detta kan ses som en central händelse i den amerikanska narkotikahistorien. Före skapandet av DEA fanns det inget rikstäckande organ för att genomdriva, upprätthålla men också utvärdera de politiska åtagandena i kriget mot drogerna. Skapandet av DEA innebar en centralisering av landets insatser mot droganvändandet men skapade också en närmare relation mellan regeringen och de verkställande organen.

Detta blev starten på en rad nya politiska reformer som till exempel obligatorisk bestraffning

för innehav/användande av narkotika, samt införande av så kallade no-knock warrants. En no-knock warrant innebär att polisen, förutsatt att de har ett domstolsbeslut, innehar rätten att gå in i en lokal

26

Drug Policy Alliance, “A Brief History of the Drug War”.

http://www.drugpolicy.org/new-solutions-drug-policy/brief-history-drug-war (2015-12-01)

27

Richard Nixon, ”Special Message to the Congress on Control of Narcotics and Dangerous Drugs” The United States Congress 1969-07-14.

http://www.presidency.ucsb.edu/ws/?pid=2126 (2014-12-01)

utan att först tillkännage sin närvaro eller syfte.

Polisen kunde med andra ord, förutsatt att det fö- regicks av rimlig misstanke, ta sig in i bostäder där narkotikaanvändare förvarade just

droger.

Före 1970-talet hade man från den amerikanska regeringens sida sett på narkotikaanvändande som en typ av social sjukdom som bäst kunde hanteras med hjälp av behandling.

Efter 1971 och Nix- ons politiska reformer, började man istället se på narkotikaanvändande som ett problem som bäst kunde hanteras med hjälp av straffrättsliga åtgärder. Man kan med andra ord säga att narkotikaan- vändande gick från att uppfattas som en sjukdom till ett brott. Kanske det mest betydelsefulla steget mot detta straffrättsliga förhållningssätt, var just grundandet av the Drug Enforcement Agency (DEA).

2.2 1980-talet och kokainskräcken

1981 blev Ronald Reagan landets nya president och det dröjde inte länge förrän hans fru Nancy Reagan, drog igång kampanjen Just Say No. Kampanjens mål var att få landets unga att avstå från narkotikaanvändande, detta genom utbildning och dialog.

Nancy Reagan blev ansiktet utåt för den sittande administrationens narkotikapolitik och kampanjen lade i sig grunden för en ny typ av noll- tolerans-politik som implementerades i slutet av 1980-talet.

Denna nya politik kan ses som ett uttryck för samtidens rädsla inför en ny typ av droganvändande. Det handlar här om puderkokain samt crack-kokain. Ett tillslag på 600 kg kokain hade gjordes på Cali-flygplatsen i Colombia, något som resulterade i sammandrabbning mellan den berömda Medellin-kartellen och polisen.

Strider- na resulterade i 40 döda och riktade USA:s och världens blickar mot kokainindustrin, dess

aktörer och deras intåg på den amerikanska marknaden.

Både puder- och crack-kokain utvinns från den sydamerikanska kokabusken, men den centrala skillnaden när det kommer till användningen är att den senare utvinns genom att tillsammans koka vatten, bikarbonat och kokain.

På så sätt sänker man drogens kokpunkt vilket gör att crack-kokain

28

Cornell University Law School, ”No-knock Warrant”,

http://www.law.cornell.edu/wex/no-knock_warrant (2015-01-03)

29

Tom Head, ”A Short History of the War on Drugs”, Thought Company 2017-02-24.

http://civilliberty.about.com/od/drugpolicy/tp/War-on-Drugs-History-Timeline.htm, (2017-02-25)

30

Ronald Reagan Presidential Foundation & Institute, ”Her Causes”,

https://www.reaganfoundation.org/ronald-reagan/nancy-reagan/her-causes/, (2015-01-03)

31

Drug Policy Alliance, ”A Brief History of the War on Drugs”.

http://www.drugpolicy.org/new-solutions-drug-policy/brief-history-drug-war (2015-01-03)

32

Claire Suddath, “The War on Drugs”, Time Magazine 2009-03-25.

http://content.time.com/time/world/article/0,8599,1887488,00.html, (2015-01-05)

33

European Monitoring Centre for Drugs and Drug Addiction, ”Cocaine and crack”.

lättare kan rökas. Genom att röka kokain istället för föra upp det i näsborrarna (att snorta det), får användaren en mer intensiv men också mer kortvarig effekt. När crack-kokain blev synligt i media under mitten av 1980-talet, porträtterades preparatet som det mest beroendeframkallande och skad- liga i världen.

NYT publicerade 1985 ett uppmärksammat reportage om crack-missbruket på New Yorks gator. Reportaget som fick stort genomslag nationellt, pekade på hur crack-kokain var billi- gare, starkare och därför farligare än något annat av samtidens illegala preparat.

Both youths reported that they had snorted cocaine for a while, but did not become compulsive until they tried crack - doubling, tripling and quadrupling their use, missing school, stealing from their parents and lying to their friends.

Här ser vi ett exempel på den växande hysteri som kom att prägla dåtidens förhållningssätt till crack-kokain. Drogen ställs i ovanstående citat vid sidan av puderkokainet och avsändaren menar att användare inte blev beroende förrän de börjat röka just crack-kokain. Media talade om drogan- vändande som en nationell pandemi och crack-kokainet blev ansiktet för detta samhällshot.

NYT- artikeln var en av de första i en lång rad av reportage som målade upp crack-kokain och således även dess användare som ett av samhällets främsta hot. Detta ledde till att den amerikanska kon- gressen 1986 antog en uppdaterad version av the Anti-Drug Abuse Act. Ett av de mest centrala till- äggen var ett förändrat straffvärde när det kom till innehav och användande av två preparat som tidigare haft samma straffvärde; crack-kokain och puderkokain. I den nya lagen hade kongressen antagit ett 100-till-1-förhållande när de kom till de rättsliga påföljderna av innehav och använ- dande.

Med andra ord var straffet för att gripas med 50 gram crack-kokain i fickan, lika hårt som de skulle vara om man greps med 5000 gram puder-kokain. Den uppdaterade versionen av the Anti- Drug Abuse Act är en viktig punkt i den amerikanska narkotikapolitikens utvecklande, för med denna förändring kom inte bara ett nytt praxis utan även en ny typ av kritik. Kritiken handlade om hur ratificeringen av det nya förhållandet i straffvärde, indirekt kan ses som ett förtryck gentemot landets fattiga minoriteter.

http://www.emcdda.europa.eu/publications/drug-profiles/cocaine, (2015-01-03)

34

Craig Reinarman, ”5 Myths About That Demon Crack”, The Washington Post 2007-10-14.

http://www.washingtonpost.com/wp-dyn/content/article/2007/10/09/AR2007100900751.html, (2015-01-03)

35

Jane Gross, ”A New, Purified of Cocaine Causes Alarm as Abuse Increases”, The New York Times 1985-11-29.

http://www.nytimes.com/1985/11/29/nyregion/a-new-purified-form-of-cocaine-causes-alarm-as-abuse-increases.html?

pagewanted=1, (2015-01-05)

36

United States Sentencing Commission, ”1995 Report to the Congress: Cocaine and Federal Sentencing Policy”.

http://www.ussc.gov/report-cocaine-and-federal-sentencing-policy-2, (2015-01-04)

37

Ibid.

Under 1980-talet hade puderkokainet blivit en överklassdrog, en drog som gick att finna bland col- legestudenter och s.k. yuppies på storstädernas nattklubbar. Crack-kokain var billigare och ett natur- ligt resultat blev därför att den ofta gick att finna i mer ekonomiskt utsatta områden. Den inledande kritiken handlade därför om hur mer ekonomiskt utsatta grupper indirekt bestraffades för att just vara fattiga.

2.3 Kritik och massfängslande

De nya lagarna med obligatorisk fängelsetid för innehav, genererade snabbt en ökad

fängelsebefolkning. Mellan 1970 och 2005 ökade antalet fängslade i landet med 700 %, en ökning som kraftigt översteg den av befolkningen i sin helhet på drygt 35%.

I modern tid så har statistiska uttryck likt detta lagt grunden för en våg av kritik. American Civil Liberties Union, en ideell

förening med över en halv miljon medlemmar, presenterade 2011 siffror som visade att en på var femtonde afro-amerikan över 18 år, då satt fängslad.

Detta är en grupp som utgör drygt 12% av den amerikanska befolkningen men utgör 40 % av dess fängslade. Detta har väckt en stor samhälls- debatt där kriget mot drogerna inte bara anklagas för att bestraffa landets ekonomiskt utsatta utan även för att vara direkt rasistisk i sin utformning. Den amerikanske professorn i lingvistik John McWhorter, skrev 2011 följande:

If we truly want to get past race in this country, we must be aware that it will never happen until the futile War on Drugs so familiar to us now is a memory. All it will take is a single generation of black Americans growing up in a post-Prohibition America for us to get where we all want to go.

När McWhorter talar om en generation som får växa upp i en post-förbudstid, syftar han på att man i dagens amerikanska svarta arbetarklass, ofta är släkt med eller känner någon som sitter i fängelse.

Detta skapar spänningar mellan polisen och unga svarta amerikaner. Detta i kombination med fak- tumet att det genom det höga antalet inspärrade skapas en misstro gentemot hela statsapparaten, skapar ett cykliskt förhållande som enligt McWhorter upprätthåller landets klasstyngda verklighet.

2011 grundades the Global Commission on Drug Policy (GCDP), en panel med 22 medlemmar vars

38

United States Census, “Resident Population Data”,

http://www.census.gov/2010census/data/apportionment-poptext.php, (2015-01-04)

39

American Civil Liberties Union, ”Mass Incarceration” 2011.

https://www.aclu.org/combating-mass-incarcerationfacts-0, (2015-01-05)

40

John McWhorter,”How the War on Drugs is Destroying Black America”, Catos Letter Winter 2011.

http://www.cato.org/sites/cato.org/files/pubs/pdf/catosletterv9n1.pdf, (2015-01-05)

41

Ibid.

huvudsakliga mål var att peka på kriget mot drogernas misslyckande. Kommissionen består av ett flertal tidigare presidenter, utrikesministrar, entreprenörer samt en tidigare FN-generalsekreterare.

Huvudkritiken riktar sig mot kriminaliseringen och stigmatiseringen av individer som nyttjar narko- tika och ett återkommande förslag är att regeringar borde legalisera lättare droger som till exempel marijuana. The Global Commission on Drug Policy kan ses som ett uttryck för en allt bredare opin- ion som menar att kriget mot drogerna har gjort mer ont än gott. Medias stegrande rapportering om kriget mot drogernas konsekvenser, har väckt en frustration som tagit sig i uttryck i protester och andra typer av offentlig frustration. År 2012 släpptes dokumentärfilmen The House I Live In, regis- serad av den amerikanske dokumentärfilmaren Eugene Jarecki, som skildrar den amerikanska drog- politiken och dess konsekvenser. Filmen var mycket uppmärksammad och vann bland annat det prestigefyllda Sundancepriset.

Sedan 1970 har tonen inom den amerikanska narkotikadebatten förändrats. Ett resultat av detta kan sägas komma till uttryck i den omfattande legaliseringsprocessen av cannabis. Sedan valet i novem- ber 2016 har användningen av preparatet för både rekreationssyfte och medicinska syften, legali- serats i nio delstater. Ett resultat av detta är en situation där ett stort antal individer i dagsläget sitter fängslade för innehav av ett preparat som i den aktuella delstaten idag är legaliserat. Denna tillsynes märkliga situation har diskuterats av landets föregående president Barack Obama, som under sin mandatperiod kortat och ibland benådat över 1700 straff/fängslade. Majoriteten av dessa har varit kopplade till narkotikabrott. Obama har tillskillnad från sina föregångare också öppet kritiserat tidi- gare narkotikapolitiska förfaranden.

I am a very strong believer that the path that we have taken in the United States in the so-called

“War on Drugs” has been so heavy in emphasizing incarceration that it has been counterproductive.

You have young people who did not engage in violence who get very long penalties, get placed in prison, and then are rendered economically unemployable, are almost pushed into, then, the under- ground economy, learn crime more effectively in prison, families are devastated.

Faktumet att Obama öppet har diskuterat den politiska kampanjens tillkortakommanden, är något som har välkomnats av bland annat the Global Commission on Drug Policy.

42

Barack Obama, ”Remarks by President Obama in Town Hall with Young Leaders of the Americas”, University of the West Indies, Jamaica 2015-04-09.

https://obamawhitehouse.archives.gov/the-press-office/2015/04/09/remarks-president-obama-town-hall-young-leaders-

americas

I och med det amerikanska valet och landets nya president Donald Trump, har debatten om landets narkotikapolitik åter aktualiserats. Detta då Trump tillskillnad från sin föregångare har uttryckt en vilja att arbeta än hårdare med narkotikabekämpning.

We’re going to stop those drugs from poisoning our youth, from poisoning our people. We’re going to be ruthless in that fight. We have no choice. And we’re going to take that fight to the drug cartels and work to liberate our communities from their terrible grip of violence.

Det är svårt att säga vilken riktning den amerikanska narkotikapolitiken kommer att ta. Det som går att säga är att the war on drugs idag diskuteras på ett annat sätt än vad det gjorde 1970. Men detta innebär inte nödvändigtvis att samtalet formas av ett annat språkbruk, ett annat sätt att genom sym- bolisk kommunikation röra sig runt ett minst sagt laddat ämne. Det är av denna anledning jag finner ett värde att studera språkets roll inom denna diskurs.

3. Analys av The New York Times

3.1. Topikanalys

I följande avsnitt kommer jag genom topikanalysen att granska de artiklar som utgör det huvudsak- liga underlaget för denna uppsats. Även om samtliga artiklar är analyserade så kommer inte alla beröras i nedanstående text. Jag kommer referera, citera och diskutera majoriteten av artiklarna i fråga och de som inte uttryckligen nämns har satts åt sidan då de i hög utsträckning liknar andra avhandlade artiklar. En annan anledning till att vissa artiklar har givits företräde är också att dessa är längre. Om två artiklar påminner om varandra har med andra ord den mer omfattande fått ta plats i följande analys.

När jag citerar gör jag detta för att tydliggöra artikelns tematiska utformning. Citaten kan med andra ord sägas fånga vad jag finner vara det överordnade sättet att ge uttryck för den givna nyheten. Inte alla artiklar erbjuder möjligheten till att genom ett kortare utdrag demonstrera en övergripande po- äng. Där utgår analysen istället utifrån en generell sammanställning av artikelns som helhet.

Inledningsvis vill jag åter poängtera att artiklarna som avhandlas i detta avsnitt av uppsatsen, inte är explicit argumenterande. Som med majoriteten av modern nyhetsrapportering är artiklarnas primära funktion att istället återge och informera om händelser och rådande omständigheter. Således kan

43

Donald J. Trump, ”Speaking to the Major Cities Chiefs Association”, Washington D.C. 2017-02-08.

http://www.cnsnews.com/news/article/michael-w-chapman/trump-drug-war-were-going-be-ruthless-we-have-no-choice

denna analys sägas bottna i ett förhållningssätt till språket som en skapande och strukturerande pro- cess. Med andra ord så argumenterar många av artiklarna inte för en viss hållning, men urvalet av informationen som väljs att presenteras kan i någon mening ses som ett uttryck för makt, detta då varje text har potentialen att forma människors verklighetsuppfattning. När jag använder ordet makt syftar jag inte på en medveten maktutövning där journalisten har för avsikt att stöpa en viss åsikt.

Att en journalist hela tiden gör ett urval i vad som faktiskt rapporteras är både en självklarhet och en nödvändighet. Men i detta medvetna eller omedvetna urval, finns också möjligheten att påverka vad läsaren uppfattar som relevant. Avsändaren är inte en maskin och vad artikelförfattaren tycker är relevant påverkas av allt ifrån dennes politiska åsikter till uppväxt. Därför är en granskning av artik- larnas utformning också en granskning av den makt artikelförfattaren besitter.

Som tidigare nämnts kommer detta avsnitt studera artiklarnas sätt att uttrycka en nyhet. Att genom topikanalysen kategorisera artiklarnas sätt att tillhandahålla information kommer förhoppningsvis erbjuda möjligheten till att efteråt urskilja en trend. En trend som skulle möjliggöra en mer övergri- pande förståelse för hur tidningen rapporterar om the war on drugs.

3.1.1. Från Nixon till Reagan

Under det tidiga 1970-talet kan många av artiklarna kopplas till framför allt två typer av topiker:

kvantitetstopiker och kvalitetstopiker. Detta förändras sakteliga under åren som följer men många av artiklarna diskuterar hur den då nya kampanjen ska se ut. I artikeln Not So Total War on Drugs…

diskuteras i vilken mån kampanjens hårda retorik matchas av en ändamålsenlig och skälig finansie- ring, d.v.s. i vilken mån finansieringen stämmer överens med det uttalade syftet. Samtidigt prob- lematiseras fördelningen av de redan existerande resurserna.

The need for treatment facilities for teen-age addicts is acute. To construct new facilities, however, would take from three to four years. The state would do better to supply, immediately, money for localities and private groups to refurbish standing buildings and turn them into treatment centers.

Detta citat illustrerar den kritiska tonen i artikeln. Problematiken uppstår då artikelförfattaren upp- lever en konflikt i hur dåvarande guvenören Nelson Rockefeller stolt utlyser ett total war on drug addiction men samtidigt allokerar resurserna på ett sätt som lägger allt för stor press på staden New York (istället för delstaten). Artikelförfattaren efterlyser högre budgetering och en omarbetad för- delning av de redan existerande resurserna. Då artikeln även ger uttryck för ett potentiellt mer gi-

44

Special to NYT, ”Not So Total War on Drugs…”, The New York Times 1970-02-28.