Att skapa kausalitet : En studie i ungdomars syn på vidskeplighet och dess utbredning

Religionsvetenskap 61-90 hp

Att skapa kausalitet

En studie i ungdomars syn på vidskeplighet och dess utbredning

Ludvig Karlström

C-uppsats 7,5 hp Vårterminen 2008 Högskolan i Kalmar

Handledare: Roland Hallgren Examinator: Torsten Löfstedt Humanvetenskapliga Institutionen

HÖGSKOLAN I KALMAR

Institutionen för

Humaniora och samhällsvetenskap

Arbetets art:

C-uppsats, 7,5 hp

Religionsvetenskap 61-90 hp

Titel: Att skapa kausalitet

– En studie i ungdomars syn på vidskeplighet och dess utbredning

Författare: Ludvig Karlström

Handledare: Roland Hallgren

Examinator: Torsten Löfstedt

ABSTRACT

Att skapa kausalitet är ett arbete som genom en kvantitativ undersökning granskar hur utbredd kausal vidskepelse är bland ungdomar och vilken syn de har på vidskeplighet som begrepp. Arbetet visar upp hur vanligt förekommande kausal vidskeplighet är i tonåren och hur denna vidskepelse kan vara utformad. Studien visar hur övervärldsligt tänkande kan ta form utanför de etablerade religionerna och uppsatsen bygger mycket på elevsvar kring skillnader och likheter mellan vidskepelse och religion, och hur man associerar begreppet vidskepelse. Vidskeplighet som term jämförs med begreppet tvångssyndrom och likheterna dessa emellan visas upp. Resultatet visar upp att kausal vidskeplighet förekommer i vid grad, en majoritet av ungdomarna som deltog i studien sade sig ha vissa vidskepelser. Då kausal vidskeplighet är ett begrepp som sällan undersöks fyller undersökningen upp en del av behovet av studier kring denna företeelse.

INNEHÅLL

2.2 Närliggande område: Tvångssyndrom ... 12

3 METOD ... 17

3.1 Metod: Enkät ... 17

3.2 Pilotstudie ... 21

3.3 Undersökningsgrupp ... 21

4 RESULTAT ... 22

4.1 Ungdomars syn på vidskeplighet. ... 22

4.2 Skillnader och likheter mellan religion och vidskeplighet ... 25

4.3 Vidskeplig utbredning bland ungdomar ... 27

4.4 Vidskepliga förändringar mellan barndom och tonår ... 28

4.5 Uppkomst av ny vidskeplighet ... 29

4.6 Kausal syn bland ungdomar ... 30

4.7 Kausala ritualers utbredning ... 31

5 ANALYS ... 33

5.1 Skillnader mellan kön. ... 43

5.2 Vidare studier ... 44 REFERENSLISTA

1

INTRODUKTION

Under den tid jag har studerat religionsvetenskap har jag ofta bemötts av åsikter som talat för att vi lever i en sekulariserad omgivning. På endera sätt har den synen ställts inför mig av både mannen på gatan och av delar av forskarvärlden, och när jag kommit ut bland elever som lärarstudent och pratat om religion och tro med elever i åldern kring högstadiet och gymnasiet så talar många paradoxalt om sin tro. Få personer har sagt sig vara troende, många har talat om en tro på ”någonting” utan att närmare kunna definiera detta – men framförallt möts jag av en inställning om att det idag råder en vetenskaplig anda som slagit ut behovet av övertro. Bilden har, av dessa ungdomar, målats upp som att varje generation som kommer blir alltmer rationell när det gäller att skapa sin världssyn. Samtidigt som denna bild målats upp inför mig har jag sett hur människan ter sig till vad jag utan tvivel kan beskriva som irrationella ritualer, bottnande i vad ett sekulariserat samhälle borde beskriva som ovetenskapligt nonsens. Om Sverige bör anses vara ett sekulariserat samhälle ur ett kristligt perspektiv är en debatt som jag inte vill beröra på något större djup. Däremot vill jag granska om min omgivning är så vetenskapligt sund som den säger sig vilja vara. Det jag ser spår av och undersöker klassificerar jag som kausal vidskeplighet, och syftet med studien är inte att bevisa hur dessa vidskepelser har övertagit religionens mark. Syftet är snarare att visa hur dessa vidskepelser tillhör ett övervärldsligt tankesätt som alltså inte passar in i den bild av ett vetenskapligt förankrat, sekulariserat samhälle där vissa av oss nästan tycks förakta det som inte är bevisbart. När det gäller likheterna med religion kan det på sin höjd dras ett flertal paralleller. Det jag skall granska är dock ett individuellt baserat synsätt som tycks sakna det samhällsbaserat konstruerade synsätt som många religiösa synsätt delbestår av. Denna undersökning om kausal vidskepelse är vad jag vet markbrytande, men fler har varit inne på liknande områden. Studier av Ulf Sjödin, docent i religionshistoria, 2001, visar upp resultat som inte motsvarar sekulariseringstesen. Speciellt gäller detta yngre grupper. Han menar att ungdomarna inte socialiserats in i traditionella religioner, som kristendom, men att det inte heller är troligt att det rör sig om nya religiösa rörelser. Som jag tolkar dessa studier visar de på att ungdomar har en tro på vad som kan anses vara

övervärldsligt samtidigt som de saknar vad man skulle kunna kalla ”klassisk

yttrar sig och i vilka områden deras övervärldslighet rör sig. Vad anser de själva och anser de överhuvudtaget att de har en övervärldslig tro av något format? Sjödins undersökning rör sig dock inom religionsområdets traditionella ramar, saknar vidskepelseperspektiv och kommer därför inte närmare granskas här. Det vi kan utläsa är en stor osäkerhet kring, men samtidigt en vilja till, eller kanske ett behov av, tro.1 Jag tror att gudsbilden håller på att förändras, studier om sekulariseringsparadigmen visar på det dynamiska i religiositet. En del studier i ämnet granskar det aktiva deltagandet i religiösa samfund – andra ifrågasätter om sådan statistik skulle vara parallellt med att mäta religiös tro. De olika tolkningarna om hur utbredd sekulariseringen är beror delvis på de lika olikartade tolkningarna av begreppet religiositet, och därmed vad som bör mätas. En noggrannare redogörelse för olika vinklingar och tolkanden av sekulariseringsparadigmen kommer här inte att ges, mer än att uppsatsen syftar till att undersöka områden i sekulariseringsparadigmens periferi. Ulf Sjödins studie visar på att det finns förändringar i övervärldslig tro även i Sverige. Jag tror inte att vår benägenhet att vända oss till övervärldsliga förklaringar och tro har avtagit bara för att antalet aktivt deltagande i vissa religiösa samfund har minskat, men jag tror att denna benägenhet ibland tagit sig andra uttrycksformer. En sådan uttrycksform skulle kunna vara kausal vidskeplighet. Många skulle nog anse att vidskeplighet håller på att försvinna ifrån världen, men enligt filosofen Hyman Ruchlis saknar hälften av alla höga byggnader i USA våning 13 – vilket borde kunna ses som ett tecken på att viss form av vidskepelse fortfarande lever kvar.2 Det jag vill undersöka är hur en sådan övervärldslig syn, utan gudstro, kan se ut. Mer preciserat skall jag undersöka kausal vidskepelse, dess omfattning och utformningsexempel. Jag har avgränsat min undersökning genom att koncentrera mig på just kausalitetsvidskepelse, det vill säga vidskeplighet som innebär att man ser osannolika kopplingar mellan händelser och verkan – skapandet av orsakssamband som inte tycks finnas skulle man kunna säga. Studien kommer att skildra hur vanor blir till vidskepelse och vidskepelse blir till en vana. Jag vill alltså närmare fråga ut ungdomar i åldern kring högstadiet och gymnasiet hur de rationellt ställer sig till kausalitet, och samtidigt kanske kunna pejla in lite mer hur det odefinierade ”någonting”

1 _{Sjödin, 2002, Övertron på övertron och den sekulariserade ungdomens religiositet, hämtad ur Mellan}

vidskepelse och vetenskap, redaktör Franck, s.11

kanske skulle kunna definieras. Avslutningsvis kan man säga att det jag skall undersöka inte är fastslagna sanningar, utan starka känslor av tro och övertygelse baserad på otillräcklig kunskap, det som Karl R Popper kallar ”visshet”.3

1.1

Frågeställning

De primära frågeställningarna i uppsatsen är att undersöka 1) Vilken syn har tonåringar

på vidskeplighet och vilken syn har de på kausalitet? samt 2) Hur utbrett är det med kausal vidskeplighet? Utöver dessa primära frågeställningar kommer jag även att lyfta

frågorna 3) Hur uppstår kausal vidskeplighet? och 4) Inom vilka områden hör

vidskeplighet hemma? Jag berör även frågan 5) Hur förändras vidskeplighet genom livet och genom historien?

1.2

Termdefinitioner

Övervärldsligt och övertro

Begreppet övervärldsligt är egentligen mer ett samlingsnamn över olika begrepp än en term med en egen specifik betydelse. Inom det övervärldsliga begreppet samlas områden som ligger utanför det världsliga; innehållet blir någonting större, som vi inte klarar av att förklara med hjälp av vetenskapliga metoder. Begreppet har både sin styrka och svaghet i sin bredd. Det övervärldsliga innefattar bland annat det övernaturliga och det existentiella, men har ett större omfång än så och tar upp områden som inte är lika djuplodade som exempelvis innehållet i det existentiella ofta är. Enkelt uttryckt kan man dela in områden som världsliga eller övervärldsliga, men detta skulle ge en alltför dualistisk bild då det finns områden som ligger i gråzonen mellan dessa; exempelvis filosofiska frågor som inte besvaras vetenskapligt men som ändå kan sägas tillhöra den världsliga sfären. Några tydliga ramar för vart de övervärldsliga gränserna går är svåra att ge, och detta gör att begreppet kan uppfattas som luddigt och vagt. Begreppet bör alltså användas med viss tillförsikt då det kan leda till misstolkningar, men det är samtidigt dess bredd som gör det användbart då det tar upp områden som ligger vid sidan om det existentiella, religiösa eller fenomenala men samtidigt ligger utanför det

filosofiska och således inte passar in under så många andra ramar än övervärldsligt. När innehållet i det övervärldsliga övergår från enstaka moment till ett mer systematiserat område kallar jag det för övertrosystem. Övertrossystem är system där man tar till sig övervärldsliga förklaringar. Systemen är oftast svåra att falsifiera och verifiera då de inte bygger på mätbara grunder. Övertro är alltså tron på att världen inte är helt vetenskapligt bevisbar och att det finns någonting som går bortom vad man själv anser är logiskt rimligt.

Kausal vidskeplighet

Kausal vidskepelse tar i regel sitt uttryck i ett agerande som bottnar i att man inte ser det indirekta i en händelsekedja. Ofta kan vidskepelsen utformas som tester man utsätter sig själv för i syfte att se hur långt man är beredd att offra sig för någonting, eller som vanor som växer till en övertygelse om en händelserelation. Uttrycket blir ett rituellt agerande där det handlar om att ge sig själv en kontrollfunktion som man saknar, att lura sig själv att man är i kontroll i situationer som man inte helt kan styra över. Syftet är ofta att skapa en säkerhet, eller åtminstone minska en osäkerhet. Ofta skapas en placebo-situation. Kausal vidskeplighet är ett övertrosystem som skiljer sig starkt från religiösa synsätt, bland annat finns det inga dygder, någon form av gemenskap eller svar på existentiella frågor inom kausal vidskeplighet. Paralleller kan dras till känslor av psykiskt tvång som får en att agera mot sitt egenintresse. Till skillnad från religiositet så ligger allt fokus inom kausala vidskepelser på detta livet och de är inte grundade på tron på något efterliv, eftervärldsliga belöningar eller eftervärldsligt straff.

Religion

Religion och religiositet är så pass breda områden att det är svårt att kortfattat göra innehållet rättvisa. Inom denna uppsats används begreppet religion förhållandevis ytligt, och ofta som en samlingsterm för olika religiösa övertrosystem. Begreppet används främst som ett jämförande övertrosystem till kausal vidskeplighet (ett längre kapitel kommer att beröra skillnader och likheter som ungdomar ser mellan främst dessa övertrosystem men redan här går jag igenom några grundläggande skillnader som jag ser för att undvika missförstånd över hur jag använder begreppet), där det då är viktigt att

komma ihåg att religion innehåller ett flertal områden som man inte finner inom den kausala vidskepligheten, exempelvis ett socialt område och ett mer kulturellt område. Religioner kan även bättre sägas ge svar på existentiella frågor, till skillnad från vidskeplighet som oftast ligger på en mer ytlig nivå. Genom religioner kan vi skapa mål med livet och mening åt livets innehåll, och då människan ofta söker ett helhetssystem och inte bara fristående bedömningar blir religiositet en världssyn som binder samman våra bedömningar. När det gäller religion som organisationer kan de skapa moraliska plikter som dess utövare tar till sig, någonting liknande finns inte hos vidskepligheten som saknar allt vad som kan likna organisationer. Inom religionerna kan dygder formuleras, som kan leda vidare till laglydnad och renlevnad av egenintresse. Oavsett gudomlig existens eller brist på existens så är denna viktig som hypotetisk bild för att bibehålla en upprättande av dygders belönande och synders bestraffande.

1.3

Disposition

Min uppsats kan delas in i två större delar som bygger på olika arbetsmetoder. Dels själva enkätdelen som kvantitativt undersöker utbredningen av kausal vidskepelse, och dels bakgrundsdelen som denna enkät bygger på. Denna bakgrundsdel tar upp närliggande områden till kausal vidskeplighet, främst tvångssyndrom, och ger en förklaring och bakgrund till vad kausal vidskepelse innehåller för moment. Jag har valt att på ett deskriptivt sätt skildra det kausala området samt att belysa utformningen av vidskepelser med kausal karaktär, samt ge ett komparativt inslag då delområden förs samman4. För att ta till mig information om området tvångssyndrom har jag läst tidigare forskning av ledande specialister på området, vilka ofta bygger sina resultat på fallstudier. För att få en bred grundkunskap om kausalitetsbegreppet har jag jämfört böcker som skildrar området ur olika vinklar, dels har jag läst hur kausalitet förklaras i formler för händelsekedjor och dels hur det förklaras metafysiskt. Dessa moment har jag slagit samman för att försöka ge en omfattande komparativ bild av kausalitet. Till grund för det vidskepliga perspektivet av kausalitet har jag främst fokuserat på Gustav Jahodas bok ”Fördomar, vidskepelse och övertro i deras psykologiska sammanhang”, samt givetvis även tagit del av andra böcker som ligger området nära.

2

BAKGRUND

2.1

Kausal vidskeplighet

Antropologen Gustav Jahoda inleder sin bok ”Fördomar, vidskepelse och övertro i deras

psykologiska sammanhang” med att försöka förklara begreppet övertro, och det är ingen

dålig idé att börja med att nysta upp begreppets innebörd. Vid ett tillfälle skriver han att ”[vidskepelse] som term är knappast att betrakta som någonting annat än ett verbalt trubbigt föremål att slå i skallen på sina ideologiska motståndare”5

. Riktigt så illa som i denna historiska sammanfattning är det kanske inte idag, men termen vidskepelse står fortfarande utanför alla finrum – oavsett om vi talar om religion, filosofi eller psykologi. Termen används rätt så vitt och flyter över en del vetenskapliga och teologiska områden, men det är sällan en term som använts med något större djup; och oftast med en antagonistisk antydning. Sällan talar man om andras vidskepelse med positiva ordalag. En oreflekterad, irrationell inbillning och fruktan som bottnar i okunnighet är en mindre smickrande sammanfattning över vidskeplighetstermens historiska innebörd, i synnerhet som den använts i pajkastningar mellan religiösa motsättningar. Begreppet har emellertid blivit något mer inrutat med tiden, medan de som fallit innanför dessa ramar snarare har sett sig som en elitistisk minoritet som sysslat med gammal folktro, orientalisk visdom eller ockult vetenskap. Få grupper har själva uttalat utmärkt sig som vidskepliga.6

Hyman Ruchlis, filosof, skriver att “vidskepelse är en tro man håller kvar vid trots bevis på dess felaktighet”7

. Viss sorts vidskepelse är svår att bevisa då den tycks rationellt ogrundad, men den kan vara lika svår att motbevisa – kanske just för att den saknar en logisk förankring och inte går att falsifiera så lätt. Ruchlis skriver även att vidskeplighet reflekterar ett lättjefullt tankesätt där man hellre antar att det rör sig om sanningar än att falsifiera fakta8. Här hävdar jag att man bör komma ihåg att vidskepelse rör sig inom området tro snarare än vetenskap. Skillnaderna häremellan kan sägas vara att man inom

5 _{Jahoda, 1972, Fördomar, vidskepelse och övertro i deras psykologiska sammanhang, s.9} 6 _{Jahoda, 1972, Fördomar, vidskepelse och övertro i deras psykologiska sammanhang, s.9f} 7

Ruchlis, 1991, How do you know it´s true?, s.17

tro inte behöver bygga sina ståndpunkter på vetenskapligt bevisbar fakta. Detta betyder inte att man inte behöver falsifiera fakta, men det är värt att ha i åminnelse att det finns skillnader mellan dessa områden.9

Kausal vidskeplighet tar upp övervärldsliga syner på händelseförlopp, vilket innebär att man tror att händelser kan inträffa utan någon tillsynes möjlig orsaksförklaring. Att kausal vidskepelse skapar fenomen beror ofta på att vi inte ser de indirekta orsakerna till dessa händelser. Vetenskapsfilosofen Patrick Suppes skriver att “om vi kräver att en orsak alltid föregått en effekt så kommer teoretiska behandlingar av alla fenomen visa att det inte finns några direkta orsaker, bara indirekta orsaker”.10

[min övrs.] Nu pratar Suppes här om övervärldsliga händelser större än de vi granskar, men det är värt att komma ihåg att även våra vidskepelsefenomen möjligtvis kan vara följder av indirekta orsaker som vi kanske inte tänker på. Om man får använda uttrycket så kanske man kan säga att vi ”gör en höna av en fjäder” när vi omvandlar logiskt förankringsbara följder till en oförklarlig övervärldslig händelse bara för att vi inte ser den händelsekedja som är bakomliggande. Man kan säga att vi påverkar världsliga händelser genom världsliga orsaker men förklarar det genom extraordinära sannolikhetskopplingar.

Av de böcker som skrivits om kausalitet har få av dem koncentrerat sig på det övervärldsliga perspektivet. Våra förklaringar för att reda ut termen kan ta sin utgångspunkt i filosofen David Humes teorier att orsaken föregår effekten, dessa måste vidare ske vid olika tillfällen. Orsak och verkan är, hävdar han, inte sammanordnade utan snarare nödvändigt distinkta.11

9 _{Ruchlis, 1991, How do you know it´s true?, s.17f} 10

Suppes, 1970, A probabilistic theory of causality, s.72

Vidare kan man dela in kopplingarna mellan händelseförlopp enligt två olika modeller, filosofen Stathis Psillos sammanställer dessa som:12

1. Intrinsic intuition:

Kopplingar mellan händelser beror helt på händelserna, föremålen som orsakade händelserna och deras relation. Det måste alltså finnas en inneboende och närstående följd att verifiera.

2. Regularity intuition:

Bygger på om en händelse vanligtvis följer en annan, samma orsak ger samma effekt. Måste visa sig prövbart att så oftast sker.

Båda dessa varianter fungerar bra att använda i min studie. Emologen Ellery Eells går även hon igenom dessa sannolikhetsmodeller och sammanfattar dem genom att säga att den första (1) är logiskt falsifierbar, medan den andra (2) är en empirisk relationsmätning mellan olika händelseförlopp.13 Ett exempel på den senare (2) skulle kunna vara min egen vana att bära en viss sorts gula skor när jag går på hockeymatcher. Det jag tror är inte att mina gula skor (A) är orsaken till att Västerås hockeylag vinner sin match (B), dvs. A orsakar B. Jag tror inte heller att en Västeråsförlust (C) kan anknytas till min eventuella avsaknad av gula skor (-A), dvs. –A orsakade C. Däremot tror jag att mina gula skor ökar på Västerås chanser att vinna och undvika en förlust, dvs. A ökar sannolikheten för B och minskar sannolikheten för C. Eells förklarar denna sannolikhetskausalitet betydligt mer utförligt men vi skall inte närmare gå in på specialiseringar. Vi kan sammanfatta det som att jag väljer att tolka att det finns en relation mellan Västerås många segrar och sambandet att jag bär gula skor, på grund av att händelserna vanligtvis följer varandra. Här skapar jag en övertro, skorna blir på grund utav min vidskepelse fyllda med helig kraft. Min vana att bära skorna växte sig till en vidskepelse som man med sunt förnuft kan avslå, hockeylaget vann sina matcher för att de var ett bättre lag än motståndarna. Men eftersom det var en vana att bära de gula skorna vid matcherna såg jag att den ena händelsen följde den andra händelsen och drog

12

Psillos, 2002, Causation & Explanation, s.6f

en slutsats att det här fanns en relation – som för andra tycks oförnuftig då händelseförklaringen inte logiskt knyts samman med händelsekedjan.

Olav Hammer, universitetslektor i religionshistoria, skriver om att vi inte är medvetna om fantasins kraft: ”Experimentella psykologer har visat att driften att hitta samband även i totalt slumpmässiga stimuli gör att vi fungerar som ständigt mönsterigenkännande varelser.”14 Dan Larhammar, professor i molekylär cellbiologi, är inne på samma tema: ”Hjärnan är mycket snar att tolka information, även motsägelsefull sådan, på ett sätt som förefaller logiskt och rimligt för hjärnan i just den situationen.”15

Vidare skriver Larhammar om att den tilltro människan har till vissa påståenden inte behöver vara logisk eller förnuftig, mer troligt vore att personlighet, upplevelser, sociala faktorer och kulturell miljö bidragit till våra ställningstaganden i vissa frågor.16 Kanske kan man sammanfatta det som att fenomenen kring vidskepelse uppkommer först efter att vi i efterhand skapar oss en bild av händelseförloppet. Händelseordning blir irrationell, först efter händelsen skapar vi orsaken till denna, och denna förklaring kretsar kring vad vi före händelseförloppet hade för målsättningar. Vi söker vissa sorters förklaringar och om vi saknar direkta händelseförlopp som vi kan följa riskerar blindheten för de indirekta förloppen att vi istället bygger upp en extraordinär och tillsynes irrationell bild av förloppet som grundar sig på vårt hopp och vår rädsla.

Jahoda går igenom socialantropologen Bronislaw Malinowskis syn att vidskeplighet är förknippat med sammanhang där man själv inte kan styra ett förlopps utkomst. Dessa sammanhang brukar prydas av både hopp och riskfylld otrygghet. Omständigheter där hoppet är stort men riskerna små har mindre benägenhet att involvera vidskepliga ritualer. ”Den man som gillar att uppleva lite lagom spänning har inte behov av någon vidskepelse; men den inbitne spelaren som sätter allt på ett kort … är notoriskt vidskeplig”17

skriver Jahoda. Detta är dock ingen nödvändig utgångspunkt, många

14

Hammer, 2002, Har du sett Gud?, hämtad ur Mellan vidskepelse och vetenskap, redaktör Franck, s.43

15 _{Larhammar, 2002, Neuroteologi – människans benägenhet att tro på övernaturliga krafter, hämtad ur}

Mellan vidskepelse och vetenskap, redaktör Franck, s.87

16 _{Larhammar, 2002, Neuroteologi – människans benägenhet att tro på övernaturliga krafter, hämtad ur}

Mellan vidskepelse och vetenskap, redaktör Franck, s.80

vidskeplighetsritualer äger rum i en så trygg miljö att riskerna man försöker undanvärja tycks vara bisarrt små. Jahoda är själv medveten om detta, och formulerar senare om tesen till: ”Där slump och omständigheter inte helt kontrolleras av kunskap är människan mer benägen för att tillgripa magi.”18 Jahoda använder här termen magi, jag anser att ordet lika gärna, eller snarare, kunnat vara vidskepelse eller övertro. Vidskepelse skänker en känsla av förutsägbarhet och kontroll, vilket minskar ångest och ängslan. En irrationell vidskepelseritual, som i sig är ineffektiv, kan alltså ändå få ett positivt värde om den skapar ett lugn som i sin tur gör att vi kan agera mer rationellt i pressade situationer.19 Karl R Popper skriver att sannolikheten att en händelse skall inträffa förändras om vi föredrar och söker den händelsen, eller om vi upptäcker nya möjligheter som vi tidigare inte sett. Med detta menar han att världen inte är deterministisk utan att vi själva styr över vår framtid, framtiden är objektivt öppen. Detta innebär att även våra felaktiga teorier förändrar världen och våra liv.20

2.2

Närliggande område: Tvångssyndrom

Det finns en mer eller mindre utbredd tro på lyckotal, att ta i trä, undvikande att gå under stegar eller uppfällanden av paraplyn inomhus. Dessa exempel undviks inte alltid av vidskepliga orsaker, det kan exempelvis bero på sunt förnuft att vänta med att fälla ut paraplyet tills efter man passerat tröskeln ut – men de får ändå symbolisera välbekanta vidskepligheter. Från denna, i regel tämligen harmlösa, vidskeplighet skiljer sig tvångssyndrom då tvångssjuka patienter kan tillbringa timmar varje dag med ritualer de ofta vet är meningslösa men ändå känner sig tvingade att utföra. Kärnan i tvångstankarna menar Judith Rapoport, specialist i psykiatri, är att det inte går att få bort dem ur huvudet. Patienterna vet att de inte gjort någonting fel men de inte kan lita på sitt vanliga goda omdöme som säger detta utan känner sig ändå, mot sitt förnuft, tvingade att följa tvångstanken.21 Ofta har tvångshandlingarna som funktion att förhindra osannolika olyckor som skulle innebära risker för en själv eller andra och som de som lider av tvångssymptom tror att de bär skuld till. De personer som lider av tvångssyndrom inser

18 _{Jahoda, 1972, Fördomar, vidskepelse och övertro i deras psykologiska sammanhang, s.168} 19 _{Jahoda, 1972, Fördomar, vidskepelse och övertro i deras psykologiska sammanhang, s.178} 20

Popper, 1996, En värld av benägenheter, s.27f

det meningslösa och ineffektiva i tankarna och deras relation till olyckor och försöker kämpa emot dessa tankar, men rädslan för de kausala följderna de tror sig bära skuld till övervinner, vid utövande, förnuftet. Tankarna rör sig alltså inom samma kausala område som den vidskepelse vi undersöker. I tvångssymptom är ångest nästan alltid förekommande och att försöka stå emot tankarna förvärrar i regel ångesten. De drabbade förstår själva att deras beteende är irrationellt, men fruktar ändå för följder om de inte utför den tvångsritual som tvångssymptomen kräver. Det rör sig inte om ett psykiskt tillstånd, paranoia eller hallucinationer då de drabbade vet att det är deras egna tankar.22

Susanne Bejerot, överläkare och specialist i psykiatri, beskriver tvångssyndrom som tvångstankar och tvångshandlingar som är så pass allvarliga att man fungerar sämre i vardagslivet, och tvångshandlingarna som lugnande ritualer för att minska en intensiv obehagskänsla. Dessa tvångshandlingar neutraliserar tvångstankarna och gör dem ofarliga.23 Både ritualerna kring vidskepelse och tvångssyndrom kretsar alltså kring att i vad som uppfattas som riskfyllda moment skapa ett lugn. En skillnad ligger i att vidskepelser lyckas skapa en säkerhet medan ritualerna kring tvångssyndrom snarare minskar en känsla av osäkerhet utan att helt lyckas få bort känslan. En annan skillnad är att även om vidskepliga procedurer kan innefatta ett upprepande så utförs själva proceduren enbart en gång, vilket skiljer den ifrån ritualerna kring en tvångshandling där det är vanligt att hela processen kan upprepas om och om igen.

Per Hove Thomsen är en annan psykiatriker med erfarenhet av tvångssyndrom, han skriver att ”vid tvångssyndrom förmår personen inte känna sig säker, personen kommer att använda sig av magiska och religiösa åtgärder och vidskepligt undvikande för att stärka känslan av säkerhet”.24

Denna typ av tvångshandlingsvidskeplighet är ofta ett svar på en form av vidskepelse som dessförinnan uppkommit i tvångstankar. Personer med tvångstankar tror att de, i större grad än andra, ofrivilligt kan påverka händelseförlopp genom tankar, ord eller ageranden som för andra kan te sig bagatellartade. Förloppet kan beskrivas som vidskepelser som ofrivilligt bygger upp en osäkerhet, som sedan besvaras

22 _{Thomsen, 1997, När tankar blir till tvång, s.7} 23

Bejerot, 2002, Tvångssyndrom/OCD, s.21ff

med ritualer som försöker bryta ned osäkerheten. När Bejerot skriver om hur tvångstankar kan besvaras i handlingar ger hon exemplen: ”ber böner, läser magiska ramsor eller besvärjelser, räknar till en viss tursiffra, klär sig i en viss färg, gör kontroller, ber andra om försäkringar, eller till och med tvättar sig på ett rituellt sätt”.25 Med undantagen kontrollering och försäkranden så tar de andra exemplen sitt avtramp i det övernaturliga och vittnar, enligt mitt tyckande, om hur vi människor vid extrema situationer söker oss till ett övervärldsligt beskyddande.

Tvångssyndrom är en naturlig del av vår uppväxt, i unga år blir det en metod för att vänja sig vid världen – men detta beteende växer till stora delar bort med åren. Hos äldre barn kan det uppträda många olika tvångsföreställningar. Det mest kända exemplet på en sådan är väl när man undviker att gå på stenskarvarna i trottoaren eller gatan. För de flesta barn är detta bara en lek, som dock är förbunden med en diffus känsla av att någonting obehagligt kan inträffa om man trots allt råkar trampa på en skarv. Man är rädd för att denna händelse skall orsaka en effekt som för andra tycks vara ologisk, vilket vi alltså kan anse vara en kausal skräck. Emellertid är det mycket typiskt för barn utan tvångssyndrom att de vid andra tillfällen bara bestämmer sig för att gå på skarvarna om de tycker att det är mest praktiskt eller om de kanske vill öva sig i att bryta vanans makt. Dessa friska barn känner sig alltså inte så starkt styrda av en tvångstanke att de inte kan bryta mot den. Några barn kan berätta hur de är helt övertygade om att om de bara hinner cykla förbi nästa lyktstolpe innan bilen bakom kommer ifatt dem, kan de förhindra att någonting förfärligt sker – och om de inte hinner kommer någonting förskräckligt att inträffa. Vilket visar på att människans kausala tänkande kan tyckas te sig övervärldsligt, och att det även kan finnas ett behov av ett sådant övervärldsligt tänkande. Alla barn med sådana föreställningar drabbas dock inte av ångest i samband med dem, utan kan skaka av sig dessa tankar. Andra tendenser av tvångssymptom vid äldre åldrar kan vara inom idrottsaktiviteter, som kan innefatta både individuella ritualer och uppvärmningsritualer för lag, eller inom skolvärlden där det kan handla om att använda en viss sorts penna vid prov eller ha en viss sorts kläder på sig vid vissa tillfällen. Ens övriga privatliv, även i vuxen ålder, kan innehålla sådana skrockmoment

utan att det för den del rör sig om tvångssymptom, som vi kan se av Thomsens tidigare definiering för att det skall vara ett sjukdomsstadium. Thomsen utvecklar detta genom att skriva att ”gränsen mellan vidskepelse och en påfrestande tvångstanke bestäms av om man, med förnuftets hjälp kan lugna sig själv med att även om man tar på sig en annan skjorta, så påverkas inte skrivningsresultatet av det. Tvångstanken däremot är överväldigande och stör hela skrivningsförloppet om man inte underordnar sig den och följder dess diktat”.26

Varför tvångssyndrom uppstår är fortfarande oklart, men Rapoport och delar av forskarvärlden tror att det rör sig om en biologisk störning. De menar att det finns starka teorier om att så är fallet, men att det fortfarande är nödvändigt att tala om beteendets biologi i vaga ordalag då de många bevis som tyder på detta ännu inte utmynnat i någon vetenskaplig fastslagning.27 I sitt kapitel Putsa och bygga bo28 skriver Rapoport om tvångssyndromslikheter hos djur och kopplingar mellan sina patienters ritualer och djurens ritualer, som är manifestationer av medfödd kunskap – och hon undrar om inte tvångssyndromet kan vara manifestationer av mänsklig medfödd kunskap som finns kodade i hjärnan. Dessa skulle vid sjukdomsutbrottet visa sig och börja yttra sig, men det som bottnade i mänskligt nyttiga vardagsbeteenden blir i sjukdomens utformning ett absurt beteende som löpt amok.29 Dessa mönster, ritualer, finns lagrade både i människans och övriga djurarters hjärnor (i viss mån behöver de inlärning för att börja yttra sig), inbyggda av vår evolutionistiska framväxt. Det bisarra blir att dessa egenskaper som etsat sig fast hos oss inte försvinner när de inte längre uppfyller några behov. De blir till ett dolt medvetande som vid tvångssyndromsutbrott inte bara belyses utan blir absurt fokuserade trots att vi inte är medvetna om dessa underliggande och glömda behov.

Under sina fallbeskrivningar tar Rapoport upp teorier om att tvångssyndrom är nära anknutet till hjärnskador. Hon ger exempel på fall som framträtt efter en hjärnskada, och

26 _{Thomsen, 1997, När tankar blir till tvång, s.38f}

27 _{Rapoport, 1990, Pojken som inte kunde sluta tvätta sig, s.29} 28

Rapoport, 1990, Pojken som inte kunde sluta tvätta sig, kap. 27

andra fall som avsevärt förbättras efter att den drabbade opererat eller skadat hjärnan. Hon skriver att hon ”har kommit att tro att Tourettes syndrom och tvångssyndromet är två sidor av samma neurobiologiska mynt.”30

Mer preciserat är hennes teori att det rör sig om de basala ganglierna i främre hjärnbalken.31 Flera tidigare forskare, som Constantin von Economo och Pierre Janet, har varit inne på samma spår, att tvångssyndrom är en följd av hjärnskador och hjärnsjukdomar. Vi kan ana att så är fallet, men ännu inte med säkerhet klargöra hur sambanden hänger ihop. Forskning visar på avvikningar från det normala i vissa delar av hjärnan, den del av de basala ganglierna som kallas nucleus caudatus, svanskärnan, och vissa delar av pannloben, enligt Rapoport.32 Vi har här alltså en möjlig förklaring till hur tvångssyndrom, som jag inte skulle vara rädd för att kalla vidskepelsens storebror, uppkommer. Innebär detta att vi kan knyta oss till en förklaring till varför vi är vidskepliga? Troligen inte, men vi kan närma oss en lösning, ett svar.

30 _{Rapoport, 1990, Pojken som inte kunde sluta tvätta sig, s.108 ff.} 31

Rapoport, 1990, Pojken som inte kunde sluta tvätta sig, s.107

3

METOD

3.1

Metod: Enkät

Det jag främst är ute efter att undersöka är hur utbrett det är med kausal vidskeplighet bland ungdomar, därför har jag valt att undersöka detta genom en kvantitativ enkätundersökning. Redan innan jag skapade enkäten hade jag syftet klart för mig vilket förbättrar enkätens reliabilitet och validitet.33 Totalt fick jag in 122 enkäter som räknas som tillförlitliga och som kan tjäna som statistiskt underlag. Dessa ger svar på hur vanligt det är med olika vidskepelser och ritualer. Därutöver undersöker jag vilken kunskap om, och syn på, kausal vidskeplighet ungdomar har – därför innehåller enkäten även vissa frågor av kvalitativ art som kunde hjälpa mig att besvara detta. Enkäten delades ut bland en högstadieskola och en gymnasieskola, och då språket i enkäten främst riktar sig till de äldre åldrarna så presenterades enkätens syfte och utformning. Jag delade själv ut enkäterna till varje klass för att inte föra in någon oberoende variabel, alltså något som är annorlunda för varje gång som kan störa undersökningen. Detta för att göra undersökningen mer tillförlitlig och för att enklare kunna jämföra och sammanställa resultatet.34 Min närvaro gav eleverna möjligheten att kunna ställa frågor direkt till mig vid funderingar som enkäten kan ha gett upphov till, och därmed ytterliggare minskade risken för eventuella missförstånd.35 Vid sidan om detta skrev jag även en enklare omformulering av vissa frågor, med bland annat ordförklaringar, som lades upp på en OH-duk och som kunde granskas medan enkätsvaren fylldes i. Jag har valt att göra en kvantitativ enkät snarare än en kvalitativ undersökning eftersom jag ville kunna få fram statistik från ett brett omfång som enkelt skulle kunna jämföras.36 Denna enkät anser jag ger svar på vilken syn tonåringar har på vidskeplighet, hur tonåringars kausala syn är samt framförallt hur utbrett det är med kausal vidskeplighet. Här nedan följer en förklaring till mitt urval av enkätfrågor:

33 _{Trost, 2007, Enkätboken, s.16} 34 _{Trost, 2007, Enkätboken, s.60} 35

Ejlertsson, 2005, Enkäten i praktiken, s.12

1) Associera: Vidskepelse. Hur skulle du förklara ordets innebörd, vad tänker du på när

du hör ordet?

Denna fråga har jag med för att få svar på vilken syn tonåringar har på vidskeplighet. Genom att fritt associera kring vidskepelser utan att styras av alternativ anser jag att det ger en bra bild av hur ungdomar ser på området, öppna frågor styr svaren mindre än frågor med givna alternativ.37 Genom denna fråga kunde jag få hjälp att se hur många av vidskepelserna som nämndes som ingår i det kausala området och hur mycket som rör andra områden av vidskeplighet. Frågan ger även en viss förståelse för ungdomarnas kunskap om vidskeplighet, men framförallt kan man se hur deras inställning till detta är.

2) Anser du att vidskepelse kan räknas som en övertro, i likhet med religioner? Förklara

varför eller varför inte:

Denna fråga är vital för att kunna få förståelse för vilken syn tonåringar har på vidskeplighet. Om de anser att det är en övertro samt om och hur de ser på ett eventuellt förknippande med religioner. Frågan ger svar på hur ungdomarna kopplar samman och kategoriserar övernaturliga områden.

3) a, Undvek du att gå på stenskarvar i trottoaren som liten? b, Det händer att jag

fortfarande undviker dem

För att få svar på hur kausal vidskeplighet förändras genom livet ställde jag denna fråga med följdråga som en styrd fråga eftersom jag då lättare skulle kunna jämföra utvecklingen och avtagningen av vidskepelser, detta eftersom bundna frågor är lättare att besvara och bearbeta.38 Frågan ger även möjlighet för mig att ta del av och testa den skildring av tvångssyndrom som jag läst till mig.

37

Kylén, 2004, Att få svar – intervju, enkät, observation, s.61

4) Undviker talet 13, att kliva på A-brunnar eller att gå under stegar. Har turtal/oturstal,

turföremål eller tar i trä. Finns det någonting i den ovanstående listan som du har, utför eller undviker? Om du har en vidskeplighet som du tycker saknas kan du lägga in den på den tomma raden.

Den fråga jag anser vara den viktigaste i hela enkäten är denna som ger svar på hur utbrett det är med kausal vidskeplighet. Frågan är delvis styrd genom alternativ för att undvika missförstånd som jag tror skulle uppstå genom en öppen fråga. Jag lämnade även möjlighet för att fylla i kausala vidskepligheter som inte exemplifieras.

5) Vi har börjat få vetenskapliga förklaringar på vad vi tidigare kallade fenomen - tror du

att det finns saker som "bara händer" eller tror du att allting går att förklara som en följd av en orsak? Tror du att allting har en vetenskaplig förklaring? Exempelvis: om ett träd faller, finns det alltid en förklaring till varför det föll eller kan det "bara ha fallit"?

För att få svar på hur tonåringars kausala syn ser ut ställdes även denna fråga. Den innehåller ett flertal frågor i en fråga, vilket kritiskt kan sägas skapa förvirring och lämna vissa frågor obesvarade. I detta fall försvarar jag det genom att jag tror att det behövdes för att förklara frågans målsättning, vilket framgick av min pilotstudie som jag innan enkätutdelningen genomförde. Att få svar om hur ungdomar ser på det kausala tyckte jag gav ett intressant komplement jämte huvudfrågan om hur utbredd denna kausalitet är.

6) Har du skickat vidare spambrev eller lagt upp bilder (exempelvis på bilddagboken)

som antingen skulle uppfylla någon positiv önskan eller vid uteblivande medföra en negativ konsekvens?

När det gäller denna fråga så finns den med för att kunna se hur vidskeplighet historiskt utvecklas genom att bland ungdomar se hur de nya kausala vidskepelserna slår igenom och får fäste – vilket visar på de kausala vidskepelserna som någonting levande och motsätter röster som gör gällande att all vidskepelse är utdöende spår av de förflutna okunskaperna som vetenskap slår undan.

7) ”Ritualer” kring vidskeplighet utförs oftast inom områden där man inte själv kan styra

utkomsten av ett händelseförlopp, där det finns risker och hopp - exempelvis inför en idrottsmatch, ett prov eller ett parti poker. Finns det någon vana du har inför sådana situationer? Det kan vara att använda en viss sorts penna, ha på sig en turtröja, ta på sig skor eller benskydd i en viss bestämd ordning eller sparka på stolparna föra matchstart.

De kausala ritualerna ger ett svar på hur kausal vidskeplighet tar form, och denna fråga ger en fingervisning om hur utbredd dessa ritualer är.

8) Tror du att även ineffektiva ritualer kan få positiva värden genom att bli

självuppfyllande profetior? (Ett exempel på en självuppfyllande profetia är om man blir lugn och självsäker av att använda en viss sorts provpenna som man tror får en att skriva bättre, och svarar bättre på frågorna för att man är lugn och självsäker.)

För att vidare få en bild av hur tonåringars kausala syn ser ut ställdes denna fråga för att få förståelse för om de hängivet hade en fenomenal tro eller om de hade en mer rationellt grundad tro på det kausala.

Frivilligt: Om du svarade ”Ja” på fråga 7 får du gärna beskriva de ”ritualer” du har, det skulle vara till hjälp i mitt uppsatsskrivande.

Denna frivilliga fråga ställdes för att än mer utöka förståelsen för hur det kausala tar form och uttryck hos de personer som jag utfrågade. Genom att beskriva sina kausala ritualer ges mig en klar bild av hur ungdomar ser på det kausal och hur de själva lever ut denna tro.

3.2

Pilotstudie

Innan undersökningen utförs är det bra att pröva sina frågor i en pilotstudie för att se hur frågorna fungerar och därefter göra eventuella förändringar39, även Kylén går igenom detta genom fyra steg där man skall skriva ett första utkast, en första försöksversion, en slutversion och sedan skicka ut, samla in och göra en påminnelse40. Denna metod följde jag med undantaget att jag inte skickade ut någon påminnelse då jag samlade in enkäterna direkt efter ifyllandet. Jag skapade en första försöksversion tillsammans med en nära bekant och utförde sedan ett flertal tester med vänner och bekanta som hjälpte mig att utveckla min enkät. Även om pilotstudien, som testades på en målgrupp matchande den som skulle utfrågas, genomled förvånansvärt få frågetecken kände jag att ett visst behov av förtydligande kunde behövas för att så starkt som möjligt utradera risken för missförstånd – därför skapades de förklaringar som kom att läggas upp på overhead duk under enkätifyllandet.

3.3

Undersökningsgrupp

Undersökningen är inriktad till en målgrupp bestående av ungdomar i tonåren. Istället för ett slumpmässigt urval försökte jag nå ut till så många olika klasser som möjligt för att få ett representativt urval. Denna grupp har jag valt främst för att det är en intressant ålder där man befinner sig i en brytningsperiod från den inlärningsperiod som tvångssyndrom och kausala vidskepelser har i barndomen. Enkäten delades ut bland en högstadieskola och en gymnasieskola - undersökningsområdet begränsades till Västerås stad.

39

Bell, 2006, Introduktion till forskningsmetodik, s.149

4

RESULTAT

4.1

Ungdomars syn på vidskeplighet.

En av huvudfrågorna jag ställde mig inför denna enkät var vilken kunskap ungdomar har om vidskepelse. Hur definierar de begreppet? Förstår de vad vidskepelse innebär? Jag bad dem skriva ned vilka associationer de får när de hör ordet ”vidskepelse” och här under jämförs svaren årskurs för årskurs.

Slår man ihop samtliga enkätsvar kan vi sammanställa det statistiskt som att 25 % av eleverna uppgav att de inte kände igen ordet. 30 % talade om spöken och andar, 15 % om övernaturliga saker eller trossystem, 28 % om skrock, otur, och en försvinnande liten del nämner tvångstankar, mystik, myter, tomtar, troll, häxor, ”något händer” eller ”saker som inte finns”. Svaren om ”saker som inte finns” hämtades från årskurs åtta. I årskurs 1 på gymnasiet var det färre som associerade vidskepelse med spöken, där var skrock det vanligaste svaret.

Vanliga svar från årskurs åtta är att vidskepelse kretsar kring spöken eller skrock. De kan skriva att vidskepelse är ”någonting som man inbillar sig finns, som spöken, eller att man undviker saker för att man tror att det bringar otur”. En annan elev skriver att vidskepelse är ”när man tror på saker som kanske inte egentligen stämmer, sådana här tur och otursgrejer som att inte lämna nycklarna på bordet, gå under stegar och att vara försiktig fredagen den 13de”. En tredje elev skriver om ”spöken, myter, gamla människor som inte går under stegar osv”. I alla tre svaren kan vi utläsa en viss skepsis. Det fanns överlag en attityd om att vidskepelse är saker som gamla människor inbillar sig fast det inte stämmer.

Eleverna i åttan förklarar ibland vidskeplighet som någonting diffust, de skriver om ”saker som ser ut som en sak, men egentligen är någon annan, eller saker som troll, vissa tror ju att de finns och vissa inte”. Eller som en annan elev skriver, ”när jag hör ordet vidskepelse tänker jag på något som egentligen inte finns, att man tror på saker som inte

finns och inte händer”. Svar som att det är ”saker som finns men samtidigt inte finns”, som en annan elev skriver, är vanligast förekommande just i årskurs 8.

Sammanfattningsvis talar eleverna i årskurs 8 mycket om spöken och andar, c:a 30 % nämner detta. Runt 20 % talar om trossystem för ting som är starkt övernaturliga och övernaturliga krafter. Ungefär lika många nämner skrock och oturssaker som saker man skall undvika, och runt 15 % benämner vidskepelse som ”saker som inte finns”. Vid sidan om detta nämns myter, troll och Gud - och en elev skriver om tvångstankar, närmare bestämt ”det ringer en klocka i huvudet, jag kommer inte på vad det är men det har med tvångstankar att göra”.

Bland eleverna i årskurs 9 kan vi läsa av citat som att ”vidskepelse är att man tror på övernaturligt, ex låna inte ut vassa saker till en vän för det spräcker hål i vänskapen eller något sånt”. En annan elev tror att ”de är nåt som kommer hända när jag läser/hör ordet”, vilket jag tycker ger kausala antydningar. Annars är det vanligt att elever i årskurs 9 ser på vidskepelse som en ”tro på att ens tur kan påverkas genom föremål eller handlingar”. Det kom en intressant kommentar från en elev i årskurs 9 som direkt förknippade vidskepelse med hockeymålvakter, vilket inte är en konstig koppling då det ofta sägs att just hockeymålvakter skall vara världens mest vidskepliga människor. En annan elev i samma klass tänkte på pirater när den hörde ordet vidskepelse.

Det är även vanligt att eleverna tänker att vidskepelse är något ”öververkligt, typ spöken och liknande”, och vidare, ”att man inte ska gå under stegar och sådant för då kommer något hemskt att hända”. Det är alltså en hel del elever som tänker både på spöken och kausal vidskepelse, vilka är två av vidskeplighetens många former. Just att man tror på ett konsekvenshot om man begår vissa handlingar verkar vara ett välkänt fenomen. Vi kan läsa av flera olika svar om detta, i stil med att ”det är när man tror att hemska saker händer när man gör en viss sak t.ex. går under en stege”, eller ”att man tror på lite övernaturliga saker t.ex. att det betyder otur att göra vissa saker”. Man ser ofta på vidskeplighet som en övre kraft, antingen i form av spöken eller kausalitet. De talar ofta om olycka som en konsekvens, och ger exempel på vidskepligheter som kan framkalla

en sådan olycka, det vanligaste är att nämna nycklar på bordet, vilket jag tycker är intressant då det är en vidskeplighet som annars inte nämns i enkäten. Det finns även en del andra vidskepligheter som nämns utan att man kan läsa sig till dem i enkäten, vilket jag ser som att vidskeplighet ändå är ett någorlunda välkänt begrepp för dem. Det är inte helt ovanligt att läsa formuleringar som att ”jag tänker mig att vidskepelse är när någon tror på vissa handlingar eller ord bringar otur när de utförs eller uttalas”. En elev i årskurs 9 kommer även med en teori om varför man är vidskeplig, då hon skriver att ”jag tror det är för att vi ville ha en chans att påverka vårt liv och ta den ´rätta´ vägen och slippa oroa sig”. Andra förekommande svar är att vidskeplighet är: religion, otur, spöken och andra saker som människan inte förstår sig på, eller någonting som finns men ingen har sett.

Sammanfattningsvis talar de flesta eleverna i årskurs 9 om spöken och andar, c:a 40 % nämner detta, ungefär 30 % talar om skrock och otur, 10 % talar lite mindre specificerat om övernaturliga saker och vid sidan om detta nämns tomtar, troll, häxor, tomten och påskharen. Ett fåtal elever talar om tvångstankar, medan det är vanligare att tala om mystik och att ”något händer”. En elev skrev att hon inte kunde associera vidskepelse eftersom hon inte visste vad det var, men under en senare fråga lade hon till: ”Nu förstår jag vad vidskepelse är! Nånting med typ ´tvångstankar´ alltså. Jag tror man får otur om jag går på en A-brunn, och det är ju lite övertro”.

I årskurs 1 på gymnasiet är det vanligt att man ”tänker på ´övernaturliga´ saker, alltså grejer som egentligen inte finns men ändå finns” eller att vidskepelse är när man ”undviker/gör något för att undvika otur, t. ex. undvika svarta katter, kasta salt över axeln”. Att koppla samman vidskepelse med agerande som kan ge konsekvenshot är vanligare än att man ser den vidskepligheten som rör spöken och andar. Många elever kopplar samman vidskeplighet med tur eller otur eftersom det är detta område som påverkas av de kausala reaktionerna. En annan skriver att vidskepelse är ”som tvångstankar fast man hört om det förut”.

Sammanfattningsvis skriver ungefär 30 % av eleverna från gymnasiet om spöken och andar medan mer än det dubbla, runt 65 %, hellre talar om vidskepelse som skrock och otur. Var fjärde elev ur gymnasiet beskriver vidskepelse som övernaturliga saker utan att specificera det närmare. Även här nämner ett fåtal elever myter, tomtar, troll och tvångstankar.

4.2

Skillnader och likheter mellan religion och vidskeplighet

Nästa fråga jag ställde var om eleverna anser att vidskepelse kan jämföras med religion, om de tycker att områdena rör sig inom samma sfär och beskriva hur de anser att dessa områden hör ihop eller skiljer sig åt.

Ungefär hälften av de ungdomar som utförde enkäten anser att religion och vidskepelse är ungefär samma sak. 51 % av dem ansåg att dessa kunde jämföras som två övertrosystem som rör ungefär samma områden, jämfört med 44 % som ansåg att det fanns skillnader mellan dessa som gör att man inte kan tala om alltför stora kopplingar dessa emellan.

När det gäller elevernas syn på vidskepelse som en övertro och dess likheter kontra skillnader med religioner så kan vi jämte de som svarade blankt läsa av ett flertal svar som går åt olika håll. Här följer de vanligaste och mer intressanta av dessa svar. Ett fåtal elever tycks missförstå begreppet övernaturligt då de skriver att de tror att ”det handlar mer om övernaturliga saker, inte om religion”. Det framgår dock inte varför de inte anser att religion är någonting inom det övernaturliga området.

En elev skriver ”för att det är ju nått som man själv vill ska finnas typ & då tror man på det också. Det är nästan samma som i verkligheten, om man vill nått så ser man till att det händer.” Vilket kan ses som en reflektion över att både religiositet och vidskeplighet är någonting som man själv skapar i sitt medvetande och att det man bygger upp har starka kopplingar till självuppfyllande profetior. Ett flertal av eleverna drar paralleller mellan religion och vidskepelse eftersom båda områdena bygger på illusioner; det finns alltså en negativ bild av båda dessa områden kan man säga. Bland annat kan nämnas att

Gud kategoriseras ofta in i samma område som tomtar, troll eller utomjordingar. Det finns även en stor del som klassificerar religion som en vidskepelse och på så sätt skapar en parallell dem emellan.

En betydande del av eleverna tycker att vidskeplighet kan räknas som en övertro i likhet med religioner eftersom det i båda fallen handlar om en övertygelse över att en icke-vetenskaplig tro är korrekt. Ett annat vanligt förekommande svar är att vidskepelse är en övertro likt religioner eftersom det inte finns några vetenskapliga bevis för något av områdena, exempelvis: ”Det är sådant som inte finns eller som vi inte kan se och då tycker jag att det räknas som övertro.” En del elever jämför vidskepelse med religiositet eftersom det handlar om någonting ”större”, medan en elev drar kopplingar genom religionernas och vidskeplighetens invecklade regelsystem. En annan skriver att det finns likheter ”eftersom man tror på saker som egentligen inte är logiska”. En elev anser att vidskepelse på sätt och vis är en religion ”eftersom man tror att ´en högre makt´ styr vad som händer”. En annan kommer med en teori om att det är Gud som skapar den konsekvensotur som kan följa vidskepelser, att Gud på så sätt ”straffar” en.

En elev talar om vidskepelse som en del av religioner, att det har sin ursprungspunkt i kristendomen som hon skriver. Ytterligare andra talar om vidskepelse som en religion eftersom det är en vanligt utbredd övertro, och låter alltså antalet utövare fälla avgörandet. En intressant synpunkt vissa elever kommer med är att vidskepelse anses vara en övertro i stil med religioner eftersom ens tro för den individuella utövaren blir en central del av livet. Medan en annan elev lyfter fram ett perspektiv om att vidskepelse liksom religioner skapar en trygghetspunkt i vardagen, en sorts vindskydd mot oro, närmare bestämt skriver hon att ”religion är påhittat för att vi ska få stöd, samma sak med vidskepelse”.

Få elever förklarar hur vidskeplighet skiljer sig ifrån religioner. I vissa fall kan man mellan raderna läsa ut att de tycker att det saknas existentiella svar i vidskepelser, men dessa är sällsynta och då det inte skrivs rent ut bygger deras poänger delvis på gissningar ifrån min sida. Av de få svar som ges här kan vi bland annat läsa om en elev som talar

om vidskeplighet snarare som en vana som är svår att bli av med. En annan skriver att vidskepelse inte är en religion för ”det finns inget övernaturligt väsen inblandat”, en tredje att ”det finns ingen skapare med där”. En elev talar om avsaknaden av den sociala gemenskap som religioner har och anser därför att vidskepelse inte kan klassificeras som en religion, hon skriver att ”i likhet med religioner kan vidskepelse styra en individs liv men det är fortfarande inte riktigt som en övertro. Jag tror inte att de som är vidskepliga brukar samlas för någon slags samling som man i religioner gör, men om det skulle vara så att människor samlas för vidskeplighetens skull tycker jag att det skulle kunna räknas som en religion”. Ett annat svar var att vidskepelse inte kan räknas som en tro eftersom ”vidskepelse är något som försvinner med generationerna, om tre generationer är det färre som tror på det”. Det kan också vara värt att nämna att en del talar om religion och vidskepelse som olika ting eftersom religion bara är ”påhitt” medan vidskeplighet ”finns”.

4.3

Vidskeplig utbredning bland ungdomar

Jämte elevernas associationer om vidskepelse var min andra huvudfråga hur utbrett det är med vidskeplighet bland ungdomar idag och vilka vidskepelser som är mer vanligt förekommande. När man läser statistiken över enkätsvaren så står det snabbt klart att kausal vidskeplighet är tydligt utbredd. När eleverna ombads att kryssa i de vidskepligheter de hade från en lista så visade detta på att en klar majoritet får anses vara vidskepliga. 69 % säger sig ha en eller flera av vidskepligheterna som jag hade som förslag, medan enbart 31 % uppgav att de inte hade någon av dessa. Med undantag för pojkar i årskull 8 så visar de andra åldersgrupperna på liknande siffror på uppemot 70 % som ansåg sig vara vidskepliga gentemot de 30 % som inte ansåg sig vara det.

Vid valet att fylla i vidskepelser som man upplevde sig ha men som saknades på listan kan nämnas exempel som vidskepelsen kring svarta katter, att lägga nycklarna på bordet, inte döda spindlar och att undvika reflekterande ytor på kvällarna. Vissa elever uppgav även att de knackade på golvet vid vissa klockslag, i regel när det rörde sig om dubbelsiffror som 14.14 eller 16.16. Ett problem med kausal vidskeplighet är att de ofta kan vara väldigt individuella och bygger på att man själv sett en koppling mellan vanligt

följande händelsekedjor och kring dessa skapar sig en ny vidskeplighet. Detta gör att det kan vara svårt att veta vad som är vidskepelse och vad som egentligen inte kan klassificeras som det – en elev uppgav exempelvis att hon ”undviker att gå på A-brunnar och att inte sjunga på morgonen innan jag ätit nåt”. Jag har svårt att se hur det senare skulle kunna vara en vidskepelse, men för henne kanske det finns en kausal koppling som jag som inte är insatt inte kan se.

Av de vidskepligheter som tillkännagivits kan vi se att undvikandet att kliva på A-brunnar är den vanligast förekommande vidskepelsen, 44 % uppgav att de brukar undvika detta. Var fjärde person uppgav att de undvek att gå under stegar, och ungefär lika många sade sig ha ett turtal/oturstal och någon form av turartefakt. 15 % tar i trä och 12 % undviker talet 13. Det som förut kallades för världens mest populära vidskepelse, att undvika talet 13, har idag fått ge vika åt andra vidskepligheter. Det är exempelvis idag betydligt vanligare att undvika att kliva på en A-brunn än att undvika att låta 13 personer äta middag vid samma bord. Detta visar på att vidskepelseområdet fortfarande är under förändring och levande. Att nya vidskepligheter dyker upp och tar över de vidskepligheter som är föråldrade tycker jag tyder på att vidskepligheten inte kommer att försvinna inom den närmast kommande generationen som vissa vill göra gällande.

4.4

Vidskepliga förändringar mellan barndom och tonår

Jag var även nyfiken inför hur vidskepelse förändras mellan barn och tonår. Om det är en naturlig del av barndomen som avtar i tonåren eller om det lever vidare även i äldre åldrar. Samt en följdfråga om varför begår man vidskepliga handlingar, om det är en vana eller om man tror att vidskepelsen har ett innehåll och en effekt.

Exemplet jag använde för att se hur vidskeplighet förändras var att jag kollade hur undvikandet av stenskarvar, som är en vanlig vidskepelse bland barn, avtar till tonåren. Ungefär hälften, 48 %, av de tillfrågade uppgav att de aldrig undvikit stenskarvar i trottoaren som små. Av de som uppgav att de hade undvikit stenskarvar sade sig en majoritet, 59 %, ha gjort detta utan konsekvenshot medan 36 % gjorde det med en tro på att detta kunde medföra kausala effekter. 27 % av den ursprungliga utgångsgruppen

undviker fortfarande stenskarvar emellanåt. Vi kan alltså läsa av att hälften av dem som fyllde i enkäten undvek stenskarvar som små, varav hälften av dessa gjorde detta med rädsla för konsekvenser och därför kan anses ha en vidskeplig övertygelse. I tonåren var statistiken förändrat till att en fjärdedel av dem som fyllde i enkäten undviker stenskarvar, men vilka av dessa som nu gör dessa med konsekvenshot och vilka som gör det av andra skäl gick inte att läsa av. I vilket fall kan vi mellan barndom och tonår läsa av en halvering av statistiken på detta kausala vidskeplighets exempel. Vilket jag tycker motsäger att vidskepelser som barn skulle försvinna när man blir äldre. På frågan varför man undviker stenskarvarna när man inte har en tro på att detta kan ge kausala effekter kan svaren skilja sig åt individuellt, det kan handla om ett starkt ordningssinne eller att det är ett sätt att slå bort tristess.

4.5

Uppkomst av ny vidskeplighet

Nästa fråga granskar om det uppstår nya vidskepelseritualer. De flesta vidskepligheter uppkom flera generationer tillbaks i tiden, jag ville ta reda på om det bara är de som lever kvar som en vana ifrån våra föräldrar eller uppkommer det några nya vidskepligheter, samt hur vanliga dessa i så fall är.

En ny vidskeplighet som jag har märkt av är att det på Internet börjar dyka upp kedjebrev eller bilduppläggningskedjor. Dessa innebär i regel att man skall skicka vidare ett brev eller lägga upp en viss sorts bild med bildtext inom en viss tidsram, gör man detta skall en önskan sägas gå i uppfyllelse och gör man det inte drabbas man av negativa konsekvenser som följd. Dessa konsekvenshot skiljer sig inte så mycket ifrån tvångssyndromen och vidskeplighetens kausala funktioner, och jag tycker att detta kan anses vara en vidskeplighet som nyligen har börjat växa fram. Av de ungdomar som fyllde i enkäten sade något mer än hälften att de besvarar denna sortens kedjebrev eller bilduppläggningar, 24 % sade sig göra det med en tro på att konsekvenserna kunde inträffa och 29 % sade att de gjorde det mer som en kul grej.

4.6

Kausal syn bland ungdomar

Då min undersökning specificerats till att handla om kausal vidskeplighet såg jag även ett behov av att ta reda på hur ungdomars kausala syn ser ut, om de kräver en kausal händelsekedja där varje orsak har en verkan eller om de tillåter händelser som extraordinärt tillkomna. Av de ungdomar som fyllde i enkäten uppgav c:a 41 % att de såg på händelser som en del i ett kausalt händelseförlopp medan c:a 33 % hellre talade om slump och öde, att saker kan hända utan någon orsak som skapade händelsen. Denna statistik skall man nog ta med en nypa salt dock, då det inte alltid rör sig om övertygade svar och ståndpunkter. Det är få elever som har en fast och genomtänkt åsikt och många av eleverna i högstadiet har nog inte helt greppat innebörden av frågan. Det finns också en stor osäkerhet i svaren, ett flertal elever pendlar mellan att ställa sig vid olika motpoler, vilket kan vara intressant att ha i åtanke.

Jag märker av en tendens att de yngre eleverna svarar mer bestämt att allting har en kausal förklaring medan de blir mindre säkra på detta under gymnasiet – troligen för att de börjar sätta sig in mer i dessa frågor och då ifrågasätter sina teorier mer än tidigare. Brasklappar som att ”vissa saker verkar ske oftare trots låg sannolikhet” följer de svar som tidigare skrevs som sanningar skrivna i sten. Det är dock svårt att slå fast åldersskillnader som mer än tillfälligheter, skillnaderna är för små för att vara övertygande. Många elever talar även om att de tror att allting har en vetenskaplig förklaring, men lägger till att de hoppas att det inte är så. Varför de hoppas på en övernaturlighet framgår inte i deras svar, men det visar ju onekligen på en vilja till att ha övernaturliga element kvar i världen. Några förklarar detta med att det vore trist om allting hade en logisk förklaring.

4.7

Kausala ritualers utbredning

Vid sidan av att mäta vidskeplighet behövde jag mer specificerat mäta hur vanligt det är med kausala ritualer, hur dessa kan se ut samt som följdfråga mäta hur tonåringar ser på kausala ritualer som självuppfyllande profetior. Kausala riter sägs vara vanligt förekommande inslag före, eller i samband med, riskfyllda moment. Dessa kan man se främst runt idrottssammanhang. Andra pressade situationer kan vara inför prov eller andra uppgifter där utgången är oviss. Av dem som svarade på enkäten var det dock en majoritet, på 64 %, som inte kände igen den här sortens ritualer. Desto jämnare var synen på att denna sortens ritualer kan medföra en positiv effekt genom att bli till självuppfyllande profetior – hälften av eleverna ansåg att det kunde vara så medan den andra hälften ansåg att det inte kunde bli sådana effekter.

De flesta kausala ritualer äger som tidigare nämnt oftast rum i samband med riskfyllda situationer där man själv inte styr utkomsten, elevexemplen motsvarar detta faktum. De flesta exemplen hämtar vi ifrån skol- och idrottsvärlden. När det gäller exempel ur skolvärlden talar en elev om att när hon skriver ett prov så måste namnet alltid stå längst upp till vänster på papperet, om inte så kommer provet att gå dåligt. Hon är så övertygad om detta att hon säger sig kunna bevisa det, medan en annan elev säger att hon inför prov alltid vässar pennan hur nyvässad den än må vara. Ur idrottsvärlden kan vi sedan hämta ett flertal exempel, som en person som nämner en ritual att alltid hoppa tre gånger precis innan avspark, samt att personen ifråga alltid bär vänster benskydd på höger ben och höger benskydd på vänster ben. Ett par elever ur olika skolor nämner att de alltid knyter högerskon två gånger före match och ett tredje exempel är en tjej som tävlar fäktning och tillsammans med en lagkamrat har en speciell fras de säger innan matcher mot svårare motstånd, samt att hon bär med sig sin första medalj för att den ger bättre självförtroende. När det gäller fraser och vidskeplighet nämns också vidskepligheten att inte svara tack när någon inför ett prov önskar lycka till, eftersom detta sägs ge dåligt resultat på provet. Samma elev som måste skriva sitt namn högst upp till vänster vid provtillfällen talar också om att hon vid hästhopptävlingar lägger en enkrona i ena stöveln för att detta ger tur. Ett flertal elever talar även dessa om turföremål som