SCANDIA : Tidskrift for historisk forskning

(1)

>)Den

medeltida

~ e n a s s a n e e n » ,

Ii s5.i al s etenskaplig frainslalliiniig som h dagligt 'sal an' iiiider Inan eii rad uttriek sir deil 3,uBtur- ocli 1ilteraturliHstoriska kerminologiii. \om oan dc var erig5iig fbr alla girna enhieter. fast fixerade till Piii1eli5Plet ocli omfAniget. Man begagnar dem snsom matematiker11 och iiatearkorsliaren ii\-ttjar sina Bu~istairiter. Sa- dana termer a r fraiizför allt 11e&ee8iiiingar p i - perioder Inom !it- - teratur- och liiu4teirliistorien. t. ex. reiiassaiis. barocli. fraiish- klassicisin. förromar~tik. Detta bruln a r i grunden oegerat%igL. Dessa termer a r i \.jal.ia verket stadda i stanmdig föramdriiig, en á'öraildring. vars talit ari ar mera laiigsain. a n silal~bare. De h a r 5in egen Iiistoria. Förandringarkla av dessa teranzrs iiiaiebörd framkallas narlilast av ait forski~innen för fram nhtt llaistoriskt _" material eller anlagger a - a syiiyunliter 0611 tillaniipar nya metoder pa det redan g i ~ i a a maierialet. Re~isPonen av dessa ter- mers inneli5P1 beror emellertid vidare inte sidlaii pa en anraan, mindre beaktad Izktor. Föriiiidringarna star i tydligt \amSsand ined vaxliilgarna iiiom livsasliådni~ag och v5nldsuppfaPtniaag De kultur- och litteraturhistoriska periodbegreppen in~fliaerac, a r skeendet inoaai det kulturella livet. .Alt perloclbegreppet »iaiedel- tiden». f ör att nen ta ett exemue4. oapiiirinie sekelskiftet _" j 808 blck förenaal för eri genomgripainde oiiiviirdering f6rorsak:tdes bite basa aa- nytt materia! och iiya metoder utalm 1nas2e oeksá. f6r att

tittrycka sig iiågot erilielt, sattas P relation till 6vergGngen fr511 »upplysiiing» b i l l »roinantik». ,"Bet en viss kulturl~istorisk period under en viss tid sarskilt starkt a r feSrem5l för forskaraias och stundom areii för allrnanlietcais inairesse beror infe siillaiii p5 den aktuella liulturella siluatioi~enm; att denna B sin tur ar Isestamd av ekono~iiiska och ssci:lla omstiiiidigheter behöver inte uitryck- Ilgeii pgpekas.

Själva den revihioii 38' uppfalt~iisageai :tr dral ena eller eken

andra kulturhistorislia neriodeni. vars orsaker hiin: ovala korfeli- gen aiatytts. a r vaiidigtvis eii iliteram vetenskaplig aaigei5geli:het.

(2)

193: Harald Elovso~i.

Dela sker i skyliiundalm för den stora allmanaheten* som omfattar den vederlagria asikt. soni jrist håller p& tt revideras. Efter en tid börjar deii nya uppfattning, som revisioiaeii i~iedfort, att bli känd utanför fackiiiiiniieris krets bland de s. B. bildade. Deii tränger sa srn21iiiigom iier till undervisningen i skolorna och in i läroböckerna. Kar den ilya uppfattningeii p5 detta sktt blivit populariserad. Iiar inte sällan specialforskarna redail aterigen upptagit den till förnyad revision. Dessa företeelser i ett kultur- historiskt begrepps historia kan alldeles särskilt tydligt studeras ifråga om renassaiisen,

hlara laan val lugnt pasta, att den garlgse uppfattningen av reilassansen fortfarande a r deii, som utformades av den schweiziske Bulturliistorikern Jacob Burclihardt I hans berömda verk Die Gultur der Renaissailee in Italien, Sörsta gangen publicerat 1860, i fortsattnii~gen upprepade ginger på nytt utgivet, fran och ined tredje upplng:lsi bearhetat av Luclwig Geiger. Burclihardt var deii förste. soin gav deii redan tidigare av flera historiker anvanda termeii seiiassans en mera bestaind innebörd. Han fixerade perioden t21 tiden och ruinmel. Med renässans beteck- nade han vissa företeelser och förlopp in0111 kulturlivet i Italien under 4300-. 1400- ocli 4500-talen. Soni utniarliande drag för delina period franahöll han bl. a. stark individualism. haftig skönhetstörst. ett nyvackt natursiilile och en av rePigYoilen obuii- den livsgladje. Det iiya hos denna kultur fick k U b l och blod d den s. k. ren2ssansiiianniskaii. sorim Burckhardit i en berömd passus i sitt verk st5Ilde i skarp inotsiittriiiig till »niedeltids- mannislliaii». Den förra var fri, sjiilvstäi~dig ocli sjiilvrnedveten. den senare bunden av kyrkliga och världsliga auktoriteter.

Detta Burckhardts reilassaalsbegrepp ar i inte ringa grad tidspraglat. Det erbj0cl anHinytliiiigspuiiliicr till viktiga ströan- ningar i 1800-talets kulturliv, di11 Iil>eralisnnen geriolla belonandet av Individr-ialisnaeim, tahl ilaturalisme~i genom framhävandet av naturens och det ~iaturenligas betydelse.

Cnder det att Burckhardts Iiar sliernaiislit antydda renas- sansuppfattniilg ganska snabbt blev antagen av forskare och lekiniin och snart fick stor betydelse för koiisten och litteraturen P skilda länder tander decennierna före och efter sekelskiftet 6900, bogs hans teser, direkt eller indirekt, upp till granskning av några specialforskare, som ~ l ä r ~ n a s k aslxtade med koiisthisto- risk-t material. Hade Burcliliardt toiliat ocli tecknat delm ita- Pienska renassaiasen som e n avgränsad helhet av narmast statisk karaktar. inriktade sig dessa r'orsliare på att uppvisa periodens ursprung och nppHiam\t. Det gjorde Ernile Gebhart i Les origines

(3)

de ia renaissance en Htalie (1879) och Henry Thode i Franz Ton assisi und die Aiifiinge der Iiulast der Renaissmce iii Italien

(1885). Det ar ingen tillfalliglret att det i titeln p& dessa arbeten ingår ett ord, soan betyder »ursprung», Med sina sinder5ölaaiiagar rulsbade de bidn forsliarna främst en h u v ~ d p ~ i i l i t i Burckhardts framstallning. De utsiaddade den skarpa demarkatiorislinjen mellan »mecleltid* sch renassaiis > . De flyttade lidare ~renas3aazse:~s ) bbrjan Iiirngre Billbaka i iideii an Burcklmardt. I deinan sin installning till denn 3cli\\~eizislie Iiulturhistorikerns ren5ssnlisuppfattning I::tr de med tiden fatt åtsliilliga efterföljare.

FörIil5llaiadet mellan »~iaedel"eld» och » renassan5

>.

som Berrehhardt sett utifran den av humanisternia utbildade, av upp- lo sniligsfilosoferiia ocla 180(4-talsliberalis1zie~1 ateruppta gna in- stallilingeil. har i sjalva verket blivit ett centralt problem for den eiterhurclihasdtslia reii5ssansforskniiige1a. Istiiliet for att soni Burckharat skarpa niotsiittningeri inellan de tv& Iiulturskedena har man alltmer och iner frainlaiivt kontinuiteten nnellcln denn. Den nyare upplattriiingen han i korkliet formuleras sa: Den rika kulturella blomstringeri i Italien fran omkring 1380 och frainat var förberedd hinder »imedeltiden». Den hade fëtregatts av tidigare » renassanser)). Den specifika zinedeltlda ren5ssaaisea~) nådde siii fullaste och rikaste blo11niiiiag eaiader tolfte Arhaandra- det. Det land. som exilder denria tid gjorde den förriiimska in- satsen, var dock inte Italien titan Frankrike.

Sedail n&gorn tid tillbaka har deiiila »iiiedrliida rea ii is sa ni,^))

p& siiilda hall agriats stor uppmiirksainhet &ven utaiif0r special- forskiliiigen. Da det reker8igeil inte f i i ~ i ~ s nRgon ~versilitlig fransa- stiillialiig av denna forsknings fiirhistorla och utveckling, dess huvudsynpunkter och htivudreserltat, har det synts mig r a r a as7

ett visst varde att i en uppsats sailirnai~skalla en del jalittagelser ifraga oin denlaa »medeltida senassans)) som forskliingsobjekt. Materialet f6r denna fraans95llnEiig. som ilate gör ansprak p& fullstandighet. a r lnuv~idsakligeia Iiiiimatad fran det litheraturhisto- riska faltet.

Att 1100-talet i Franlnrilie Enliebar en rik och viktig tipp- gangstid i kulturellt avseende hade man p& vissa ii511 tidigt klart för sig. Ett aiiinarBiiiiigs~aa.1 uttryck Iiar denna erppfattniiig fatt redasr under lTo12aires epok i deil för \ii1 tid aaiarliliga redogörelse fbi. Etak clei Letres en France) urider toifte arhrandradet, som Antoine Rivet de l a Graiige gav I nionde ioiiiea av jii%icreïkei Hisroire litttéraire de !a Fraiice. första gangen tryckt 1749. Den

(4)

lärde Rerzediktirieriiiu~iIie~i börjar siii fraiiistallning sa. »Efter det vetenskapliga livets föri~yelse under Karl den store upplevde litteraturen i Frankrike inget lrckligare och mera lysande sekel, inget mera rikt p; betydande män äaa det tolfte. dillalet skrift- ställare ökades kraftigt. och det framkoiii en mängd arbeten Over de mest skilda aiililen. ofta a r stort intresse» l. Deil utförliga ocli sakrika teckning av 1100-talets kulturella i~istitutioner och författare. som gavs i volymerna 9-12 i del a r don1 Rivet grun- dade arbetet. Bio111 länge att vara Iiuvudkalla~i fOr dein som stu- derade deil ifrågavarande epolcens franska liiilturliv.

Urider den romantiska eran i Frankrike var det inte bara historikerna med Augustin Thierry i spetsen, soin med förkärlek tog upp 5inileil ur medeltiden. utan iiren diktarna, kritikerna och litteraturforsliarila började mer och iner intressera sig for deii f6rut av de ledande konstdomarnia förbisedda litteratrireim under äldre tid. Det var naturligt. att Inan darvidlag skulle dröja sarskilt vid tolfte arhundradet med dess rika episka och lyrislia dilitning. 1100-talet började uppfattas som en bländande hlomstririgstid för litteratur på såräl latin soin folksprak. Denna litteratur hade. fann nian. gjcrt sitt segertåg 6ves hela den dB civiliserade varlden. Den hade blivit eflerbildad i andra länder. Inte minst Italieils stora diktare f r h l Dante fram under vad inan började kalla reiiässansen stod i heroende av deil fraiiska litte- ratureil. Denila uppfattning kominer under förra hälften a r 1800-talet kanske tydligast till uttryck Bios Claude Fauriel, sedan 1830 professor i allmän litteraturliistoria vid Sorboilne. 1 sina t~iitusiasti\Eia och ~iirdefiilla förelasningar över deii provensalslia litteratureri. som för honom inte !,ara omfattade deil syd- och ilordfrzilska 11rilie1i utan a ~ e i i det medeltida franska eposet. agnar hail ett Lapitel åt .den provensalska poesieils inflytande p& de olika länderna i Etiropa)). frainst Italien Detta franska iiiflytande i Italien Imar Fauriel ytterligare belyst i ett arbete Orer Daiite och den italienska litteraturens ursprung. Detta verks sjätte avsnitt bar titelii: Troubadours pro\enqeaux en Italie, det sjuilde: I~ifluence de Pa poésie provencale en Italie 3. Under det

att man tidigare lirider inflytaiide av den gamla renässansupp- fattniiigeii betralitade Italien soin det girande och Frankrike som det mottagande laiidet. började man under förr2 Biaéfte~i av

Ristoire littéraire de la France, nour. Cd., t. IX, Paris 1868, 5 . 1. C. Fauriel, Ilistoire dc la pc6sie provencale, I. Paris 1846, s. 28 f f .

WC. Fauricl, Dante et les origiiies de la la~igue el de la litterature Italien- iics E. Paris 1831. s. 246 f f . ocli 279 f f .

(5)

1800-talet se rdatioiieli pa motsatt satt. Det var FraiiPirike, som gatt Italien r a d detta iitriyttjade under sin litteriira storhetstid under 13- och 1100-talen. Denna förli>indelse naellan fransk och

italieilsk litteratur under medeltiden blev ingaeiade faststiilid av Victor L e Clerc. r i d mitten av 1800-taket delm ledaiide kraften I ~ l a n d inedarbetarna i det rayssnamnda stonföretaget Wisloire Iii- béraire de Ya France. Hans unadersökilirag av den italieiaslia dlk- tens skuld till den franska förekonanaer B tredje avsnitttt av hans stora Diseoenss sur l'état des lettres en France au XIVe sigele, vilket har rubriken De la kittératnrre fraileaise e n Europe ase

XhV" siccle. H5lfteil a ~ - detta Biapitel a r agiial den franska litteraturens inaflytande i Italien. framst pa dess tre första stosa diktare, Dailte. Petrarca ocli Boccaccio l.

Det rar inte bara diktningeai, fanii man. solil gjorde 11100- talet till ett s& märkligt skede i fransk ki~lturhistosia. k'ndei deralin tid ificb eten5knperna betydande representanter. Det galide inte minst drottriangen bland deiil. filosofin, friimst förelriidd a r *lbailnrd, som tander fbrrn hRlften av 1800-talet hidrjiide be- irnhtas och beuiidras som cia företradare för den fria taxilien, fkir en oppssitioil mot Iiyrkan som ett hinder fOr obuadei! forsk- aliiig. Denna aippfatfiling möter tydlig E Guizots arbete Mistoire g&GraBe de Ia civilisation en Europe. utgivet 1828. dar han fraln- BsailPcr soin ett karakteristikum för BIOO-talet bl. 2%. »une renaissailee de l'esprit exarneia» BBldeia a r Abailard sorai den store »fritiiial;aren», som viinde sig mot inedeltidens auktoritetstro. blev mera utförligt ieclinad £Orst av XavPer Rousselot i haas grundliiggaiide studier över deii medeltida filosofin, sona iitkom B tre delar 1841. Rousse%ot rii~derslrök Ba5r att ,Ibailards Hielcp liv ) r a r en end2 lang strid för. ett energiskt hii~daiide ni taamiien? oberoende)) 3.

Det ärr nu iiatressant akt se. att 3iicPieEet. den f6rste. soax p& allvar anviinde terinen renassalis som periodbegre~~p S fransk Baistorieskririahg och darmed beteckriade det sextonde seklet,

histe varit främnasarade för den fUrest5lP~iingeaa. att 1100-talet genom sini dikt och tanke i d e d d e ett nytt sliede i utveckEingen. att seklet i s,jalva verket inneslöt medeltidens slut och reniissar-isens börjaii. !Irerina tarilieg5nc skymtar i desi ~ O T renassansuppfatt-

Hisioire littéraire de la Fraiice. t. WXIV, Paris 1862, s. 544 i f . Guizoii. Nistoire génbrale de la civilisatioii en Europe; Bruxelles

ii. å.. s. 163.

Rousselot. Etiides sur Ila philosol~hie dans le mloyeil Age II, Paris 18-11, s. 9.5.

(6)

196 H a r a l d Elovson.

ningen så viktiga introduktionen till deil första deleii av Mistoire de France au seizieme sihele. soin Alichelet gav undei:rubriken >)Ren.~aissancea (1855). P inledniiigens andra paragraf, dar han 66s- sökes tidshcst5rnma »l'ere de la Renaissanee)), påpekar han, att medeltiden striiiigt taget slutai flera ganger. Han utbrister:

»Hur rnailga gånger liar den inte slutat! Den sfufacle re- daii under 1100-talet, da deii profana poesin geiitemot den rePi- oiösa kuride uppvisa ett trettital epopéer ocli d& Abailard med

a.

sina skolor i Paris vigade det f6rsta försöket att tillämpa kritik och sunt föiiluf t >i l.

*r me- 1100-talet ä r feir llichelet det stora åriliiundradet und, deltiden. Det blir s6 främst tack rare Abailard och Joakim av Fforis. Dessa två 2s enligt honom utggngspunktela för renas- sailseii. Den senares förkunnelse inger honom annu större be- a 1Ins undraii iiil Abailards filosofi. Efter att ha redogjort för J o k ' åsikter, utbrister han: »Regime det Pibre esprit, 2ge de science et d'enfan-ice ii la fois». Och han konstaterar strax efteråt: »Ce grand enseigneinent h i t l'alpha de la RenaPssailce». Ocla han varierar strax temat: »Le premier mot de la Reriaissance était dit, et le plus fort» De efter 1100-talet agrnilast f6ljande seklen innebar enligt Michelet ett ständigt förfall 3 . Ilet %r ut-

IfrAn denna uppfattning, som Michelec när haam gör en resuiné av siil berömda iiitroduktion, börjar den med dessa tv; frågas: »Pousquoi la Reiiaissailce arrlve-t-elle trois eeiits ans trop tard? Pourquoi Be liloyea Age vit-il trois siecles apres sa anlost?» 4.

Vilken vikt den fraiislie Siistorlkern faste vid denna sin Asikt? att renassaiisen egentligen skulle h a htjrjat under 11100- talet, fraingår slutligeim därav, att han, nar han avfattade an- iiiarliniiigarna ii11 reimiissansvolymen i sitt stora verk, ater foirde frana den. Det skedde, nar han kommenterade iiiledningens anbra paragraf, dar hail ju ftjrsökt att faststiilBa »l.ere de Ia Wenalssance » 5.

-.. .

Oeuvres de J. >lichelet. Ristoire de France au siezikme sikcle, Paris 1887, s. 10.

>lichelet, a. a , s. 61.

18fichelet, a. a. s. 5 5 : ))La Rei~aissailce s'etait présentke aii XIle sikcie comme la sibylle 2i cet ailcien roi de Rome, les maiils koutes pleiiles d'avenir: chargées des livres du destin. II hésiie: de cinq rolumes, clle en brfile denx, ct pour trois demande le m2mc prix que pour cinq. il hksite: deux wolumes rlisparaisse~~t ericore dans les flammes. I1 lui arrache ce qui reste, et il 11acii6te h ioul prix».

Prlichelet, a. a. s. 117.

(7)

]>Deii medeltida re115ssarisenn. 197

De vid iiaitteim av 1800-talet i Franlirike förriyade \tudierna av deni fralaska medeltidens politislca. qociala, konstnarliga och intellektuella liv. ii11 inte mainska delen utförda a r medaïbetareia i det stora litteraturhistorisk verket HisLoire Pietbraare de la France. avsatte som frulio& en ganska klart utbildad tapprattning om en seriiissans före renacsanien P Italien, en medeltida renas- s:sais. r a r s liemlai~d \ a s Frankrike. ,%t deiina uppfattaiiiig gav Erniesk Rerraii, sjal1 era tid medlem av redaktionen för det i~amiida arlselet, e n k:arak-lesistisk formulering i en undersökning 6ves Exnngeliunn zeternurn. ulf6rd 1852 l6r Victor Le Clerc, publicerad P Revue dec, deux Adondes 1866. Enligt Renan \ a r mala s5 gott som allmarat enbe 0111 laus medelkiden~s ksnlturhistoria

sliealle uppdelas i perioder. Deni gamla feires-lalliiingen onn Iile- deltiden som en enda lanig natt. soimi stracker sig f r h i deil antika kultrnrci~s undergång fraax till deil moderna civili\atioiieias in- träde omkring 1500, var oriktig. H sjalva verket varade mörkret endast fraiaa Ii11 elfte seklet. Da vidtog ett uppsving 0)uaie re- naissaaice> ) ilaoiii filosofi, diktning. politI1i och bildande konster Denna reiaassan5. som B~iirjade i Franlirihe och som a-iadde sian iiöjdpunkt under första halften a\ $200-talet f6lJdei emellertid av ett fsillstaridigt förfall. cnligt Renan förorsaláat as iidedis ----

si ler choser erissent suivi leur coiirs riaturel. Lqii.ispiraiiun ecclésiasticpe, ayanl prodrlit son syinhole, son rituel et sa Iégende. avait décidbmrni tasi Et 19inspiration Yaïcliie, sortie dbjB de sorl iige primitif de chants poyulaires. ~ r r i v é e aiix grands ~>okii~cs, a ~ a i t opposé aux types I6genclajres de saiiitet6 moilasticjue les iypes directenleilt con:raires d'liéroisme et d'actioi;. ITri

saiiit comme GodeCroy dc Boiiillori. faisarii la guerie au papc et plantank sur les murs de Ronie le drapesu de i'Eail1,ii.e. c'6tait dej5 la Kéforine. le douter que la cult~ire lic f i i t tres nvailcee qcaiid on voit que l'eriseignemeni d'Alil~ailarci eut tarit de niilliers d'aoditeairs? Je douterais cju"oii t r o ~ v f i t aujourd'liui tant d'espriis avides si'etndes mbtaplipsiques.

C est. coriiilie on saii. R Sainte-Genevie~e. au pied de la tour (tres mal iioiii~nee) de Clovis. ~ ~ n ' o ~ ~ v r i t cetle gralide bcole. Cetie tour, qua s9él&ve derrihre le PanthCon. a CiC fondec enfre 10140 et 1031 (Lebeuf, II. 37-1, d'nprt?s le nécrologe de Sninie-Genevit?oeI. Sa Imse aiitique, qui sul~sistc. a donc enlendin le grand Al~ailard. Le point de dé1)ari de la philosophie moderrie est airisi ii deux pas dcs careaiix di1 Pai~tiitoii, ou re~ioscni Voltaire et Rousscnti. De In nuontagne soilt desceiidues ioutes les écoles anoderiaes. Je vois a u pied de cetie tour uilc ierrilile assemblkc, non seulerneni la s a ~ a i i i e Héloïse, l'eiiseigilement dcs iaiig~aes et la Renaissalice, niais .Ariioldo de Brescia, c'est-R-dire la Révolufion. Eiiorane graiidcur! (;oinhieii cette tour a droit de ~nPpriser le Capitole!

(8)

198

Harald E l o ~ s o n

fanatism, skolastikelas trångsinhhet, inkvisitiorieras grymhet, Paris- universitetets pedanteri och furstarnas oduglighet. Emellertid glödde en ny eld i Italien. Den sanna och egentliga renassarisen forbereddes. Italien utförde a u för aniinskligheteii, vad Grekland gjort förut. Det återfann det sannas oel-m det skönas idéer. Det blev en Haromiistare i alla konster och alla vetensltaper l.

Prariska forskare hade saluiida, om ocksa stundom ratt trevande, försökt att inom den traditionellt tippfaktade medeltiden urskilja en » reiliissans », vars hestamiiingar f örebadar Burckhardts stort genoinförda lcarakteristik av den italienska reniissaasen. Dessa försök uppnaiirksammades och utnyttjades av den engelske estetiker11 Walter Pater, nar han omkring B870 utarbetade de essayer, som Ingår i kaaiis skrift Studies iii the history of the Reiiaissai~ce 11873). Redan i förordet till detta arbete, som, efter r a d jag Ban se, ar paverkat av Burckfiardl, aven oin denne och l-ians verk inte uttryckligen nananes, papcliar Pater, att hala gett ordet >)renassans» en vidare innehiird i i i m som &syftades av dem som forst anvande det för att endast beteckna Bieruppväckandet av antikela under 2,400-talet. Detta intresse för klassisk konst och vetenskap var, havdar hars, endast e t t utslag av » a general escltement and enlightning of the Iiuinaia mind». We~iassaiisen var en X comples, manysided moremenii)).

Den fick inte heller begränsas till hiden omkriiag 1500. Den kali i sjalva ~ e r l i e t sparas Iångt ner i medeltiden och har redan då sina egenskaper fullt a-tbildade, intresset f ö r fysislic sliönket, dyrkail av maiiniskokroppen, nedbrytandet av de granser. sona medeltideils religiösa uppfattning satte Iör hjärtat ocla inbill- ningen Denna »earlier Reiiaissance withln the naiddle age itselfx btirjade enligt Pater I Fraaikrike. Hanr försöker ge en föreställning om den I första essayn?

i

sin bok, » S w o early freiich storles)).

Det a r tydligen den laar ovan omtalade franska litteratur- forskningeai, företradd av en Fauriel och en Le Clere, so111 Pater haft i minnet, nar hail 3 hörjail av sin essav skriver: »Franska

författare, son1 med förkärlek iiater verk av Italiens snillen f5 franskt ursprung, som hersttar, hur den helige Franciskus inte bara tog sitt ilamxi fran en fransk kalla utan också alla de fiire-

Ernest Renan. XouveIles 6tudes d'histoire religieuse. Paris u. å., s. 299 f . F ö r uppgifterila om tillltomstein av Renans studie orer Evailgeliuiit ~ t e r n u m , jfr a. a. S . 217.

(9)

»Dera medeltida rena5ssariseai)). 20

6

tida litteraturen i en l&ig i-ad förelasiiiiigsserier. specialstudier och ett översil~tsarbete, men Sven om han kali risa sig fuill av beundsani för 1100-[:ilets dilit, )P'é.poque classique de 121 lilférature francaase a u moyen a g @ » l. betraklar Iiari deii dock alltid soni vasensskiid fraii cleii ined deii italicniska renassarisen franivaxande moderaia diliten. Hari har inget sinne för clet studium a\ antik dilit oeli vetenskap, soin bedrevs i Frankrike uiidei BIOO-talet. Hara tillinafer inte deii klassiska litteraturen iiågori stUrre hetydelse för deii Eri- hemska diktniiigeii. Haii urskiljer ingen koiitinerltet int.llc~n medeltid och renassans i Frankrike utan betonar tvartorii, att bryt- ningen mellan dessa t v 5 (.poker varit skarpare dar a11 t. ex. i Tysk- lalad och sarikilt Italien. hIedellidei1 Iycltades Pilte), siiger lian i inlediiingsEörelas11i1ige11 på hösten 1870, som har till ämne La Clianson de Rolaiicl et la natioiiaIité francnise, )göra tillräckligt livskraftig den ci~ilisation, som den skapat qenoan att blonda ger- mailslit rasen ( » % e gerii~nnisme») med kri\tendoinien. Allt vad den sökt. uelat ocli drömt utylziiiades inr folliens minne niar re- nässalasen frari~stiillde tör dem det blandande ideal, som den antik:~ världeii utgjorde. Denna revolutioii ],lev ingeaistades sa ge- iiomgripasidc soin i vart larid: medeltiden hade dar funnit sin mest Iiarakteristisltn forni, den blev också har föremal för den våldsam- maste reaktionei~» Att Gaston Paris inte aiissg, att 1106)-talet trots dess litterära betydelse skilde sig p& ett avgiDrande satt f r h i de övriga niedeltida &-hundradena, synes fr:tmgå därav alt haii inte disponerat sitt heliaiitn översiktsarbete La littérat~ire fraligaase au, moyen bge (1888) efter sekler utan efter genrer. Italien var f6r Gaston Paris reii55s:lnse11s \agga. Dar fanni en obruten traditiori från den klassiska tiden: ,la Renaissance n'' fut pas une révolu- tioii subite, mais uii r n o u ~ e ~ a ~ e n t continu)

'.

Han star i sin renas- saiisuppfattiiiiig i grunden p5 samma Biiije som Burelihardt.

Det a r inte omöjligt, att Beirckhardts teckning al7 den ita- lieaislia reiiiissanseii, soni omkring 18/81 började bli kand och beaktad i Frankrike, för eri tid ryckt undan grunden för den vid mitten a r 1808-Balet framförda uppfattningen olii eii renassans i Frank- rike under i~iedeltidei~. Det b a r da sitt iiitresse att se. h u r iute desto n~iridrc uppfattningen oin deii inedelticla reria5sanaseri går igen hos en forsliare, som tagit tydliga intryck a r den sch\veiziske bultur- historikern, aven oin h:iii inte p3 T arje punkt ansluter sig till ho-

'

Gasioii Paris, La p o e s i ~ ~ I i i iimoyrii age. 2 e serie, 3 e éd.. Paris 1906. s . 1.

Gast011 Paris. La pobsic dii riloyeil ng(>. l e sCrie. G e ed.. Paris 1906,

s. 111

r.

(10)

202 Harald Elovson.

nom utan t ~ k r t o r n valider sig 111ot honom. Den åsyftade ar den inledningsvis har riamncle Emile Gebliart.

Gebharts 1879 utgivna arbete hade till uppgift att visa, all den italienska reiiassansen 9 sjalra verket börjar före Petrarca, att

dess rötter triinger lAngt tillbalca i tiden. Hail öppnar sin framstiillning mecd ett Irapitel, som har den för dril inte initierade 12- sareri nggot egendomliga rubriken: )Pourquoi la Renaissance lie s'est yoiiit produife en Frailce)). Han utgår har i själva verket från den förut fastställda uppfattiiingen om en reaaassans under narcleliiden i Frankrike. Haii erinrar om hur Frankrike iiiider 11- och 1208-talen upplevde en storhetsperiod, då dess litteratur, konst och vetenskap beundrades och efterbildades runt ona i världen. »L'esprlt humaiii J , konstaterar han, » s'était r& eill6

ehez iious et grace R nous: la Renaissancc semblaii corninencer.~ Gebhart redog&r nu i $iii framställning för de olika uttryc- Iien E franskt liultuïliv IOr dcnina omvalvnirig, ala plus grande yue l'histoire ait vue depuis le christianisme >, samt försöker förklara, varfi9r denna i örelse siiart hejdades och blev utan djupare verkan. Tack \ a r e en sadan utr?clning. vars enskildheter det inte har ar hehtivligt att gå In på, skulle man enligt Gebhart kunna fisrstk.

)varför Italien krinde Ateruppta och fullborda det avbrutna c i ~ i - lisationsverke'c och på nytt tanda den heliga låga, som slocknat i vara Rander»

Nar Gustare Lansoii nagot Iner an ett deceriilium senare utarbetade sin handbok i fransk litteraturhistoria 11894), synes han ha stått helt framrnancle för deiiria tanke, att hans eget land skulle Iia varit renässansens \)första Tagga», för att nu anvanda ett uttryck av Gehl-iart3. I sill framstallaming av medeltiden följer kanson, soni han själv påpekar, nära Gaston Paris. Italien ar för honom renassansens ursprungsland. I sin uppfattning av de11 italienska renassanseil ar han bestailad av Burckhardis arbetee, till villtet haro för övrigt hänvisar. Den franska renässansen har sin förutsatl- ning i den italienska. » L a Reiiaissarice francaase)). förklarar han, est un proloiigemerit et un effet de la Renaissance it:llienrie: la chronologie seule suffirait k l'iridiqeier» 4.

'

Emile Gebliart, Les origiiles de la re~iaissaiice eii Italie; Paris 1879. s. 1 f.

E. Gcbhart. a. a . s. 2.

p. Gebliart, a. a. s. 50.

(11)

Xar Inan först bijrjade kalla tiden omkring 1.500 f6r Bre- nassanseri», hade mail tiinkt p5 den ~påiiyttfödelse» a r de klassiska studierna, som man ansåg som sarskilt karakteristisk fiir denna tids kulturella liv, 5tcrupplivandet av kuiiskapeii om och intresset för den antika odlingen olla Burckhardt i sin skildring a r clen italienska reilassai15eni ej Eler denim springa enisarnk fraan ur svarailerit f6r den klassiska forntiden utan Alerför den stora omsvängningeii i italieiislit kulturliv på deii italienska folk- karaktaren ( »TiTolBsgeist»), så han h a n ju i alla fall agnat stor upp- :iiarksainhet åt denna >)8l'lederer~xeckung des Altertunas». behand- lad i tredje arsnittet i första cleleli av hans rerli. Bzaseklkasdt kan nar har inte helt und@ att erkänna, att den antika odlingen redan lidigt utövat ett visst inflytande p 5 meclel8ideai. Dess betydelse för Itn1lei-r mmder deniin tid hade emellertid varit en Pnielt annan 21i f61 dc »riordeuropeiska folken. Utanför HtnPicn Biade det varit fraga om ett lart. retlekter:at utrij etjaiide av aissa antika ele- ment, i Italien däremot orn ett lart rncn pB samana gång folkligt partitagande för forntiden ö~erhmvud, denna forntid sona innebar en erinran om den egiia förgångna skorhetesi l.

Ei~ljgt Burckhard-t hade detta antika iiiflytande p5 den ita- lierislya liulluren sedaii. gjort sig gallaride urider 1100-talet, ~ 5 ~ 5 % iiloin bildaiide Iionst som ordkonst. Som ett utslag av den antika andan iraonm dilitera under 1 100-talet hetralitade Biarc1;hardt de p5 latin avfattade s5ncer, som gar uiideï namnet camiincr brrrana. I denna dilitriirzg, vars fösi~ämsta företriidare han meilade r a r a en iialiennre, arasåg han sig kiix-rna tydligt urskilja »eirie Relaaissance der antiken IVeltanschaucing), kiini-reteckaaad n r »en c~Plarnmad glädje över denna viirlden och dess ~ijutniiigar» Det as ernel- Itrtid, ar ban angelliigeri att frainIi5lla, först under 3300-talet, som >italienarnas stora, allmh~ina partitagande för aaitikeai)) började. Aveil ifråga om antikens roll gör Burckhardt siii \-anliga skarpa sliilli~nd mellaii medeltid och renassans.

I denna punlik skulle s5 sai~itnirigonrr en för förestallningea~ om en reliiissarns tinder 8100-talet i Frankrike ~ i k t i g opposition allt starliare resas.

'\laii hndc redan unclcr mitten :av 1800-talet h0rjat beakta. att dem antika kulturen, friianst da deal Patiilrka litteraturen. spelat eri stor roll fbr 9100-talets lärde och författare. En oclh annan

'

Jacob Burckhardt. Gesamtausgabe, iuiiiter Band. Berlin iiiid Leili-

zig 1930, s. 125.

(12)

204

Harald Elovson.

forskare väiide sig mot isikten, att den klassiska litteraturen skulle h a varit bortglömd under niecleltiden och först blirit bekant genom »reniisscb~iseii». Le Clerc ger 1862 ett BaraPiteristisbl uttrvck for drairaa installning, nar han i en iitredniiig a v fragan om vilka författare inau kände under medeltldeim, biivdar. att man \ a d den latinska litteraturen betraflar hade den tlllganglig i så gott som samma utsträckning som under 1800-talet. Det alltför lättvindigt aiir alida uttrycket »renaissance des lettres)) kuride inte tillampas p5 den romerska litteraturen: den har Inte aterupp- stått, för den har aldrig rarit död l.

Det bör har papekas. att detta iiitresse för studiet av den klassiska diliten under iiledeltideal P Fraaikrike och fëtr efterbild- ning p i latin av de~isamma, inte delades av Gaston Paris. D e i ~ n e förbisåg. som redan antytts, rent av Iionselrvent, den medeltida franska laiiiidiktningen, som för honoin inte framstod som »ila- tioneil)), som akta fransk. Det var den franska, p& follispråliet skrivna litteratureli, som h a n agnade sina forsliarmödor och sin fcrskarcntusiasm. Den p i latin avfattade litteraturen betrak- tade lian med misstro, den var »akademisk». Den p i vailgar- språket skrivna däremot var >originell». Han saknade sinne för det sanbniid i~iellan den )Iarda» och den )folliliga» litteraturen, som påvisats av seiiare forslci~ing

Det ar iiritrcssant att se, h u r den arnder inedeltiden avfattade latinska litteraturen p 5 ett lxlk annat satt blir ohservesad a r ickefranslia forskare under slutet av 1800-talet. 3: sin 187'7 utgivna engelska litteraturhistoria agnar Bernhard ten Brink ett par sidor åt »die mittelalterliiche Wciiaissance, die Widerbelebung der klassischeii Studien» i England. som srådde sin höjdpunkt under samiiia period. soin der1 franska oe!~ deil proreaisalska dik- ten slog u t i full bl0111 3. Eim utförlig teckning av denna »niedel-

tida reiiässaris)) finner man ocksa i Heririk Schiielis 1882 utgivna dolitorsarhaiidling Hufvudrilrtnii~garm iriom femtonhundratalets engelska renassanceliteratus. Den unge svenske forskaren anser sig böra inleda sin framstallning, soin närmast behandlar humanismen i Englanid, med eri »skildring af iiledeltidens Hianned0111 on1 antiken och dess efter klassiska niönster skapade latinska Bitte- ralur». Denna skildring blir, som Schiick själv påpekar, »något

Histoire littéraire de la Erailce. t XAIV. Paris 1862, s 326.

Priiicipiella uttalanden om den latiilcba medeltldsdikten har Gaston Paris gjort hl. a. i siil tilltradesforelasning vid CoIl6ge de France 1866, tryclit

i La poésie d u rnoyeii agc, l e +rie, och I ~nledi~iiigeri till La litterature an

moyein &ge, S 7.

(13)

»Den macdaltida reniissansen)~.

203

1 idlyftig

.

men Iialr förs1 arar sitt tillvägagångssktt därmed att )andra förut beliaiidlat saminn ämne allt för knapphändigt X . Rala

tar som utgingspuiikt det gangse p5staendet, att )förbPradeSsern med den Ptlassiska forntideii afbröts genom follil andringen ocfi att medeltiden rned afseende å antik bildiiinig endast företer en enda tafla af mosker och obunnighelt)), ett påstående, som han betecknar a@m »ganska öf~erdrif\~eh

.

Med flera exempel försöker laan visa, att »sarnilianhanget niellan antiken och renkcsancen striingt taget aldrig afbrutits ) . 1 denna framstiillning Illir det franska 1100- talet en kiiltureil storhetstid. Det utövade ett axgörande inflytande p5 det av norrnaiiderna nyss erölrade England. Schiick skriver: aH\ad ianidet [Eiagland] a n fair 6vrigt k a n IILP lidit genom denna eröfring, salieït a r att den Iilassiska odliiigexi inom l a n d e t höjdes till en förtiit e j anad grad, och deni följande perioden ifrana eröfringen till andra eller tredje deceniiiet av 1200-talet) utgör saviil iiioni Englands sorn andra Eanzds litteratur det mast 13'- sande och af klassisk anda anast genomsyradc iidehk arfvc7t under medeltiden. F r a d i r i k e k a n uppvisa man soin en A%belard. en Pierre de Wlois, soin dock lika mycket tillhörde England, en abbé Suger - stor &>;de som lärd. statsmari och arkitelil -, slcalder som en Gaultier de Chiitillsil, eri Jlatthieu dc \'eridô~?ae; Tysltlaiid en Giinther, Danmark e a Saso Grammaticus och Englancl snillein sådana som Anselmus af Canterbury, Joharaiies af Salisbury - medeltidens niast klas4islte prosaist -, Joseplius Hscaiirrs, IT'irekem.. Neckarn, G i r a l d ~ s Ca1nbrealsis. \Vilhelm af Jlalineshurgr m. f l . » l .

Det var inte bara genom sin förtrogeiibek ined cieil Itlassiska forn- Iidens litteratur, som denrna tid liknade renassansen, utan cacksa genona den frigjorda a n d a , som kan avlasas u r desc egcn diktning p5 latin, dels i >)den s. k. goliardliteraturem 2 , som bekant

ett annat namn för cccrmincr bliruna, dels i ) c k p 5 antikt ersniatt författade latinska dikterna) j. )Ilen friska och obundlaa lifsupp-

fattning)., som den förra röjde, erinrade Schiicli, liksom tidigare Burckbardt, om renassanseii. )Dessa kacka satirer bfver inuamkar clch nainnor slioriadc dessa lika litet som en Boccaccios invektirer, och lato ej sällan sitt gissel silarla till byrhans högst staenade Le-

dare » (s. 22 ). Goliarddikierian prisas för sin levande franastall- ~ ~ i n g . lyalter M a p , denna diltliaiiigs frainste företrädare. tiller- ;iiiniles en kvickhet av fulllioinligt modarn karaktar» Is. 23). Ganska ingaelide uppelialler sig Seliiiclt vid deii antika rc~rsnioåtrt skrivna latiriska litteraturcia och de uiider elenri:~ tid tillkomna poetikerna (s. 24-36), Aven om Schiick lian slut:{ sin har re

P-

1 H Schucl,, a a s. 20

R Schuck, a. n s. 22

(14)

fererade översikt med att konstatera, att eii > jamförelse mellan medeltiden och humanisiiien» ej »utfaller alldeles så ofördelalitigt för den förra, som man ofta anatagit», har h a n clärmed långtifrail velat fiirnelia, att den senare utgjorde »&t liktigt steg fralnåt) (s. 4 3 ) . Nar haii vid slutet av sin Inledning närmare motiverar detta påstående, sker det helt 1 Burckhardts andai Det visar sig också att hans renassansuppfattnirag, sasom h a n utvecklar den (s

-67 f . ) , helt äa bestamd av den schweiziske kulturliistoriliern,

asen

oin han infe direkt hälivisar till denne och halis rerli l.

Eli iikliande iiistallriing till denna medeltida lenässans och dess förhallalide till humariismen, soiii Schiick gjort sig till tolk fiir, återfinner man, naturligtlis titan att det ar fraga ona ~iiigot lieroensie, i Eduard Nordens grundlarda verk Die antike Munst- prosa, publicerat 1898. I aiidra bolien, som behandlar Die &%II-

tike im hdittelalter und im Hul~ianisilius, uppmarksarnmar den tyske filologen ined tydlig beundran 1100-talets latinska förfat- tare, fräriist Johannes al- Salisbury, Peter av Blois och Hildebest. Liksoin Schiick gr huii angelägen o111 att framhava Pioritinuiteten, Detta kommer sarskilt tydligt fram i bans behaiidling av Petrarca (s. 732 f f . ) . hien å andra sidan skyiidar Korden liksoiii den sreiiske forskaren att understryka, att humanismen innehar nagot avgörande nytt och riktigt (s. 539 f%.).

Aven om maal alltså under slutet av 3800-talet på skilda hall kan finna geiisagor mot eni allt fös sliarp gränsdragning mellan medeltid och renassan5 i Brirckhardts stil, så skulle doclá dennes grundsyn länge göra sig gallande i fralisli- litteraturhistorisli forsk- aaiiig och framstallniilg. Den franska renässansen hade. som Lan- son formulerat det, sin förutsättning i den italienska. Att nian emellertid ett styclie in p2 1900-talet b0rjade få blklien upp för att denna tes e j helt kunde upprätthållas, framgår på ett intres- bant sätt av eii föreliisningsserie över La civilisatioii iiitellectuelle ep; France & I'époqiie de la Renaissance, som Aber Lefranc, från sekelsliiftet den franska 1500-talsforskningens ledande maii, höll vid College de France 1909-10. publicerad i Revue des cours et coriférences 1910-16.

I sin grundsyn på renassrinseni a r Lefralic, som det framgar alT hans defiriitiori av denna kulturepoli. Iielf bestamd av Brirck-

bardt, aven om han, nar lian narinare skall ange renässansens in- nebörd, inte hänvisar till denlie, aars verk h a n däremot längre

"edan i sin året forut tryckt<? skrift Studirr i deii Elisahethska literaturer1 hade Schuck helt anammat den hurclrhardtska senassansupp- fattningen och disponerat sin egen under\ohnirig av deil engelska litteratureii

(15)

»Ileii medeltida renassanrsera». 287

fram i sin förelasriinagsserie ger eri liaraliheristili :t\-. Rerizissauisen

inraehctr enligt deii fraiiske forsliaren en förSridriaig av seder, idker och känslor. sonr Sgde riam under starlit iiiflyinnde frAla :ilitil<eli och som tog sig uttryck I :xtL krisLendo~neris inflytande

p5

liriltirr- livet försragades. Eii fri och först2indsbetoiiiad odling, pAmiii- iiaiide om aiitiberis. vaxer iram. Det Rri5tna elenaenle8 tipphlor :\tt inta en avgörande plats i kulturlilet. Deii. fria forskningen ( > le libre exameria 1 1 iniier vad teologiera f örlorar. Mansklighe-

tera ~ipptaclier, att deil har ett eget rärde l. Lefranc skiljer sig nu emellertid frgli BiircliSiardt darigenom, att han alaser, alt denn:\ lisraiidriiag lailge varit f ~ r b e r e d d under vad som kallas medeltiden. Man betonar starlit kontinuileien meilan renassansen r c h den föregående ticlen. Vad sona m a n raniigen kallar reriiissnns liar, atmilistolie vad Frankrike betriiffar. försiikrzu- h a n inte iio,m- mit helt plötsligt, explosionsartat. Han medger, att nraiedcBLidens ideal f~rsviniier i det ögonblicbi renassailseia far överhanden, men havdar 5 andra sidaiz, att reniissasisens Bcieak har T arit karat redan under medeltiden, och han fortsalter: >,II y a i i i l graaati intérel

h n e pas briser le Iiera yub unifie les origines de la civilis a t ' 1011 mo-

derne*

'.

Haah agiiar ocksi beteelinande iiog de törsta förelas- riingnrna i sin serie 21. vad haii Iiallar ett försöli att uppspara den inoderiia människan i ~nedeltideri))

Deii franiska reiiiissansen har enligt Leiraiic starlia Iril~e~nsEc;i rötter. »Asissi ila France a exi elle-meme tous les germes de la Wenc~issalire; les expeditioiis dlPtaiie nie seront pour eux qi19une occasion de s'6paraouir» 4. H a n konstaterar. att deii klassiska antaliens litterära x-crk a t medeltidens lgrde och diktare 1arJ1 kanda i större utstrackxring aii i-nan vanligeii raknat med, aven om de ante helt förstatt att ratt fatta deras iniielmill och att ratt upp- sliatka deras skö~ihetsvasderi

'.

B-lan eriiarar orn alt verk sorla Tristan et Yseult och Roman de la Rose ar fullstandifit friim- inande för kristen livssyn. De lisar »la surliraiice du paga- iiisme» Den andliga friheten under medeltiden hade varit större 511 inaii vanligeil rakiiatle rnrd. Ha11 liaiivisar till Roger Bacon och Hucues de Saint-Victor i ocli parniilner om att h-lauá-eau. för- fattaren till del stora \erket om nraiedeliideims filmoli, hornmil till

P\~T.LIC des coiirs et coiiféreiiccs XT'III: 2. \ . 494. a . XVIII: 2, s, 731,

'

'1. a. XIX: l * s. 145, A. a. XEX: 1. s. 60. C

"

A. a. XT'III: 2, s. 7'19. " h. a. XT'III: 2> s. 530. i -i. a. XVIII: 2, s. 7 3 2 .

(16)

208 Harald Elovson.

det resultatet att deiiri:~ a r uiie insiirrectioii periiiaiiente contre %a religion orthodoxe l. Stödd p2 nyare Iiirdomshistoriska spe- cialarbeten hävdar han, att maii alllför mycket överdrix-it medeltidens oklilinighet ifråga om ii:aturvetensliaperii:~.

I den seliell5iiga ut\ecliliiip, som leder niaiisliligheten f r i n antiken fram till modern tid, anser sig Lefranc kua~na urskilja fyra hogperioder eller )renassailser ) . Den ihirsta iigde rum under Karl den store, den andra under tiden 11-1300, der1 tredje under 1300-talet, den fjardc %r vacl maii vanligen kallar renässansen. %'ar och en a r dessa seiiässanser utgör eri ny etapp iilot rnansklig- Iietens frigörelse från kyrkan ocli liristeiidomen. Harvidlag spe- lar deii ökade liaranedorneri om antiken en viktig roll. )Redan urider 1008-talet

.

utbrister Ilaii. hade den antika litteraturen i t e r Ijllvit känd av den kristna K arldeii. soin den inte mer sliulle lämna. ,illa stora problem ä r stallda, och renassansen h a r i grunden börjat)

'.

Eeiranc uppehåller sig särskilt utfOrligt $id den a n d r a av de )renassanser ), hm riilinar med, den sonn ha ar nia st motsrarar \ a d som h a r kallas den inedeliicla reniissaiisen. EHan ser dess tv2 främste företrädare i filosofen A'nbailard och poeten Jean de Meung, upphovsmanileil till senare delen av Roinail de la Rose.

Lefrancs fraiiistiilliiing, soni anknyter till nyutkornmen spe- siailitteratur, ar inte systematisk utan ger suggestions och iridicn- fions p% det till synes improviserade salt. som kännetecknar det slag av akademiskt föredrag, som fransmannen kallar cours, men m a n har, efter vad jag k a n se, i dessa hans föreläsningar Over den franska renässanse~is ursprung det foirsta större för- söket tander 1900-talet att ge en bild av den medeltida renassansen ».

T T .

Som vi ser, h,xr de forskare, soni raknat med en )riiedeltida renässans., vanligen \-arit sidaria. som haft \in uppmarlisaanhet inriktad p 5 den förtrogenhet rried klassisk liultur, som känneteck- nade en rad p5 latiii skrivaiidc författare under 1100-talet. Aleii å

andra sidan har \ i sett deil toiipivande forskaren inom den fransha medeltidsfilologin iiiiiler slutet av 1800-talet, Gaston Paris, iiitaga en kylig och avvisande Iiålliiiiig till deii medeltida latinslia littera- tureil. Han sköt denna lärda > litteratur i skyinundan för den på folkspraket skrivna, som inte hade nggot med den förra at8 skaffa utan var »spontan», fransk ) . Det säger sig självt, att en sådasi instalining måste niotverlia intresset för den klassiska bildning, soin utgjorde Iiiirnan k förest5llningen om en medeltida re-

Revue d e s c o u r s et eoiiih-eilces YVIII: 2, s. 733 f i

(17)

niissaras Gasloii Paris uppfattning, att den p 5 folkspr&hct skrixna litteraturen i stort sett l a r i t oberoende av dela latinska, skulle emellertid s2 sananiiigom i gruiid x gradas ever anda av fore%radari3 Eë>r den forsbargeneratio~a, som han sjiilr fostr:ll. Den som med sti9rst myridighet och fr:ln~g$ng fört fram deiiila opposition har T aril dcra av miistnrei~ Pran hörjaii 51 13ic5t omhuldade liiajuiigen, Sosepli Bédier.

Redan i sitt fcirsha storaerk. bodleir orma les )crbRcarr*c (P893), s a r s författare Bédier i framstu r u n ~ m e t siPller Island clerici

uaynrlles, u %i-nder I-nan sig lieitiilit niob den rraom deo datida forsk- Iiingcn larilign ineningen, att det radde en m o t s d s ~nellail Bard och folklig dikl. Hani frainför det pistaendet. :\it u agnntpocsli~ lian förlilara mer 511 ett drag i deil L'or~~Er~iriska Fitterntiireni l. 1 sitt aladra skorverli skulle Bédier satia den fOr Biaras mastare speciellt ,)follrliga) genreii, la chansoii de geste, i ii~timt sannband ined den av kyrkan uppburna blassiska bildiiingela. Iibe Iran~slia iijiiltedikterria Ilade inte skapats a l )folket utall a\ )liBerliernn>. Det incst prcgnn~ata uttrycliet for sin irppfattnii~g i derina fragn laar Hbsédier gett i deii Barakterislili aa cl-iaiisolis de geste. sona han

limil:il I det al- Gabriel 13anioinu-\ utgi\ li:e sanaliiigs., erheh Histoiie

de la riatioil fraii::aise, tolfte delen, tryckt 992 1.

B6dier utghr Iiiir i r s n fragan on11 Iitir chniisolas cFe geste unp- boailmit och erinrar om att dessa diktu erh Inte utgjort nagoaa isolc- rad företeelse. Samtidigt med den första cliaaisoneli kan man i Franhrilte notera den fbrska speishagen och det första inalade lönstret, den t ~ r s t a furneringen och det forstu krilieisbrevet for en honamun. Sailatidigt med dessa skapades oelis5 den förska trub:a- diirdibtniiigen. geiioin sitt sensueP1:i raiiiiier~iaiig sa motsatt hjiiBle-

sarigeii. Kar det gallit att heslara frBgan oin dei-n episka d i I i ~ - ningenis ursprung. Iiade fraiisk forskaiing. i siska hand bestknicl av de tyslra roiriar~iilierna brbderila Grimaa~s teorier 0111 en ilet foBln-

Inga geniets liraft, erm »Vollcsgeist

.

8terfört denna rika diktning p& ssligcr blarid )folket». u i k n man i sin tur feirrneriade ha ger- maraslat iirsprurig. Bédier a l r i s a r hestzimt de IV folkloristiken ilzfliierade forskarnas iörsöh att lösa problemet om den franska inedeBtidsepikeiis ursprung. Follriorislern,?s metoder blir. saar

cBe tilliinipas på detia sptirsmai, vilseledande ccli t.er%+nirigslbsa. De döljer det erkliga problemet. Det finns. hk1 dar Bédier. inget speciellt p~rohlezi-i om chansons de gestes ursprriiig. shilt fran ira- gan ona de 61riga genrernas urspruaig. Det iiaains eiadast ett pro- Balein, det soin spriiiger fram ur dessa olika genrers snmtidighck- Det marhiliga historiska faktum, som forskningen star stalld iaitGr,

-

(18)

iir detta, att del i Frankrike ungefär saintidigt framtrader en rad stora diktare, inte bland )>folket)) utan inom den iiitellektuella eliten, diktare, som skapar eii litteratur, helt präglad av franskt lynne, skriven p5 ett nytt sprak, franskan, snart förebild fOr andra fcdk, Denna litteratur har, inskarper Bédier, inte sina rötter i gerinaiisli kuliair utan i rolinersk. )Kos origines littéraires sont latines)), fastal&- han, och har darrid i ianken såväl den klassiska romardikteil som cleim under medeltiden p; latin \krivila litteratiaren l.

Den soin me,t irigåeiade studerat deim franska nicde'ltidsdik- tens latinska förebilder och den under nledelticleri tilllionina la- IPnslrc~ litteratr~ren torde val rara Edrnond Farai. 1 sitt stora arbete Recherches s a r les sources latines des contes et ron-ians cour- iois d u moyen 5ge (1x13) liardade han, att 1100-talets höviska roinaii inte vas. frukten av eii spolitnli inspiration utan att den i shllet star i sainbalid ined en litterar tradition av hög alder. Dessa t e r k bar inte sprungit fram ur okunniga berättares jungfruiiga inbillning utan de har utarbetats a r Iarde, som utnyttjat, stundom ntan förs%&cIse, sin breda och blandade beliisenhet, inte minst i latinsk litteratur. Det ar inte rikligt att förklara den franska renassansen under 1500-talet med iipptackten av antiken. Medel- tiden kande till deriria mycket hiittre an man vanligen ralrnar med; åtminstone l a d den latii~ska poesien betrafiar var man inte siimre tinderrattad 4130 an 1550. Det nya hos Plejaden var ilate en utvidgad krinskap om den ronierslia litteraturen utan e11 förut okand uppfattning oin denna litteratur. Fasa1 understryker vidare, att det inte ar möjligt att få en ratt föreställning om den klassiska traditionen under Sldre tid och dess betydelse för den stora diktning. som vidtager i Frankrike oiaiks. 1100, om man Inte grundligt undersöker den a r prasterna uppburna klilturera och delm av delii p% latin skrivna litteraturen. Det ar i deiiila klassiska bildning, som det mesta av det tolfte arhl~ridradets franska litteratur har siria starkaste rötter. Det Sr en huvudupp- gift för cPeia som forskar i medeltida fransk litteratur att fastställa förbindelserna mellan de på folkspråket arfattade diktverken och deras latinska mönster

'.

Det förvanar inte, akt er1 forskare med

-P-

'

Hisioirc de la nation frnncaise, utg. a\ G. Haiiotaux t XII, Paris 1921,

s. 208 f f .

Edriioiid Faral, Reclierches sur les sources latines des conies et iomails courtois du moyen $ge, Paris 1913, s. IX f , : »La plupart des omrages écrits eri francais a u X l l e srilele soiit coinrne l'af'fle~irement A la siirfaee d'une tres riche rie soiiterraine. d c ~ c ~ i i e s et de filoils multiples, dont Ies wirvres en latiii du meme i e i ~ ~ p s fo~ilierit la inasse enfouie. 0x1 ile saurait

(19)

»De11 medeltida renassailsen». 21 3

medeltida filosofin, har sliriiit ett örersiktsarbele ijver denna 11925), dar hani ocksa raknar ined renassanser före renassansen. I tredje kapitlet, som handlar om BIOO-talets ianilia~~cle, agnar han ett sarsliilt avsiiitt a t x a d han kallar nl'esprit du XHBe siiltde~~, som han fininer besläktat med renassai~seni l. 4880-talet som det stora Arhundradet B medeltidens Biulturhistoria, Frankrike soiai det Be- daiide landet under denna period. del ar satser, som med stor eriergi och eritusiasrbi utreclilas av Maurice de Wulf. val den fös- nsinste av dessa I\:~tolsha filosofiklistoriker, i en fUrel5sningsserie. hglleri rid ett arnerikaiiskt universitet 1934, paibliceracie 1922 under titeln Pliilosopby and ciiilization in the hllddle Ages. Medan i inledningen framlialier han det tolfte århundradets stora betydelse. Det ar )the springtime period)), en förnyelsens och ny- danandets tid pa alla omraden, ekononiislit. politiskt och socialt såval son1 religiöst, lionstnarligt och setensliapligt. Det var Frank- rike, som var ledare och förebild. Soin filosof intresserar sig IYulf mera för 1200-talet. ur hans speciella synpurilck medeltidens Iiöjd- punkt, men Iian betoraar att fråra en mera a?lman synapuiikk det tolfte selilet torde T ara av mera avgörande betydlelse

'.

),1100- talet ), sager Iian, *ar eii skapande och konstrulitiv tid, under vál- ked1 tarake och liv utveclilas med en utornordentliig' snabbhet i olika riktningar ) '. E-Ian iigliar .två stora kapitel At detta sekel.

Denna uppfattning onn 1100-talet so111 en miirlilig. epokbil- dande tid av uppsving pii olilta omraden air rrnansklig oclliiig. som en >,renässans» före renassansen, soin den specifika. )medeltida

p enas sansen), soin vi har mött i skilda utformningar p31 skilda

håll uiider 1800-talet och som allt bestamdare Boililiiit tiII uttryck tinder 1900-talet, blev på ett magistralt satt utvecklad B Harlard- professors^ Charles Homer Hashins á937 ulgitna arbete The ienaiscarace of the tnelith eenkury, Författaren Iiade Iange och rundligt förberett sin fös att utfiara denna syntes. Gersoan en Etng

a.

rad special~andersölinii~gar, till största delen publicerade i fack- presseim och festskrilter, hade Haskins dokaimenterai sig som era av de ledande iiiedellidsbtiranarna. Eai del air sina mindre arhand

deii frai~slra ienassailsenc ursprurig Jfr Reruc des cours et coriférciices

XVIII: 2, s. i26 f f .

i E. Gilsoi~, La p l i ~ l o s o ~ ~ h i e du nioyen $ge. Paris 1930. s S8 f i .

"1. d e TT'ulE. Philosophy and cirilizalioil ii1 the JIicIdle Ages, Princeton 1922, 5 . 15.

>I. de 7 V ~ i l f . a a . s. 16.

(20)

21-1

Harald EPovsoii.

Iingar liar han saiiilat i böckerna Studies in the liistory of mediaeval science (1924 j och Studies in mediaeval culture (1929).

Det ar naturligt, att Raskins maste kanna sig uppfordrad att ta stallning till fragaii om förhållandet mellan medeltidens ocli reiiassansens odling. 1 förordet till sitt stora arbete vänder Iian sig

bestanit mot era skarp graiisdragiiing av det slag, soin Burckliardt mest konsel~rent u t ö s t . ocli betonar istället starkt kontinuiteten. Han erinrar oiii att den nyase forsliningen retuscherat den traditionella bilden av såväl medeltiden som den italienska renassan- seni. Den senare har icke varit en så enastående och avgörande period i den vasterlandska odlingens Iiiskoria, som man irienat. Den liar liksom organiskt vuxit fram ur medeltidens kulturPiv. Den har föregåtts av liknaride. orii ocksa inte lika vittonifattande rö- relser

'.

Det a r dein iilest betydande a r dessa intellektuella upp- gångstider under inedeltiden. som Hasliins behandlar i sin bok. »the Renaissance of the Twilfth Centirry which is often called the Mediaeval Ftenaissaiice». Amilet a r emellertid enligt Haskins alltför rikt för eii bol< och er1 forskare, och eftersom seklets lsoiist oc'h folkspråkslitteratur 51- mera kända, har han begrän- sat sig till ))the Latin side of this reriaissance, tlie revival of learriing in the broadest seilse - the Latin classics and their influence, the new7 jurisprudeiice :~i-id !lie inore varied liistorio- graphy, tlie new knowiedge of the Greelis and the -4rabs and its effects upon Western science and pIiilosoplny. and the iieev institutions of learning, all seen against the backgrourid of tlie century's centres and inaterials of culture»

"

1 själva verket blir

aven för Haskiris deil medeltida reiiassansen i frariista rumiiiet ett återul>plivande av den klassiska odlingen. Hari a r enileller- tid angelägen att eririra 0111. och siar Iian gör det, har han uppen- barligen lärt av BédPer och Faral, att elen latinska och deii folk- språkfiga litteraturen iiite skarpt kaai hallas isar, som man tidigare gjort, utan att tvärtom dessa litterattirer står i Unnsesidigt beroende av varandra : j .

Det behöver val inte payelcas, att Haskins, nar haii a i i r a ~ i - der uttrycket »the t\\-elfth ceiltury)), inte låter den åsyftade tiden skarpt begransas a r Areii 1100 och 1200, utan det far tacka inte basa det egeiitliga tolfte åsliundradet utan ocksa de Ar som oane- delbart gar före och efter. Elan låter epoken börja med kaiedral-

C1i. B. flasliins, The rcriaissance of the t\veIfth ceiitiiry, 2. ed., Cambridge 1928, s. VII f . Jfr s . 5 f . och 9.

"askins; a. a., s. \'III T.

(21)

))Den medeltida neiiiissilnsen~,

215

skolornas uppblomstring sch sluta med de %Idsta universitetens grundlaggiiing. Han erinrar dessutom om att deil nazedeltida renassanseils olika yttringar inte nr samtidiga. >The sevival of the Latin classies , börJar redan under 80660-talet, »Blle philo- sophica1 revival» når riia I-nöjdpulikt först under 1200-talet. Man framhåller vidare, att den inedeliida renassansen BiEl skillnad £r&n deii italienska inte karl tillsksi\as ett visst särskilt land. Frankrike liar betytt mest för den. men 5eeli Italien. England och i viss m i n också Spanien och Sysklarrel Iiar gjort insatser l .

Slutligen betonar laaii, att remi9ssar~sen ili id er 1100-talet föshe- setts av de föregående århundradenas kulturella arbete. Den innebar snarare ).an iiitensification of intellectuai 'iife)) iiin » a new ereationz. kika Iite som framat i Eihneii vill han haEi2t vara med om nigon straalg gransdragning. Kontineniteten mellan 808-talet den karolinska renassanseais a r h u ~ ~ d r a d e och b B 00-talct '»rUt\ :iTdrig ImeRt

'.

IX.

Ett pur &r efter det att If-BasLins markliga arbelte om den medeltida renarsansen utkoaa-n. publicerades pu sveiiska ett iiilagg E diskussionen oin förhallandet emellan ~nedcllici och reriiissans, sonr väckte uppn-narksan~heb. för att inte saga uppseende Tohail 1Yordstrbsms s k i f t »Medeltid och renassans. En u t ~ e ~ k 1 P i a g ~ - historisk översilit)). som ingar i sjatte bandet a\ Ko~rstedtb viirhis- historia (1929). Detta arbete av den srenshe IardomshPsEoriliern I illiet fatt hedern att bli ö\ ersatt till franska som prov p5 ~aiodern sx,ensk Iiumnanistisk forskning ', lian Larab teriseras som el-, enda sior uppgörelse med Jacob Bnrchhardt, uiförd nned en ~SHdsaanhet. som i;akliar motstaraghet i reil5ssansiorsbniingens anixrler

Den svenske forskarens 11istra hr~tili galler emellertid ~ n t e den store kulturhistorikerns reniissarisbugrepp i och fön s i s Tvartom har Kordström, av allt att d6ma oberörd av de gen- sagor. sona Burcl~hardts karakteristik av reiaiirsansen framballat med enm uppeiibar personlig sympati upptagit Burchliardts Biheral- naturaPistislia reaiiissailsbegrepp. Inte nilinst syales lian e ara till- talad av B~nrckhardts Iisetoiiandc av det antireligloca draget i ren5csailsei-i dess )paganiisn~». Ilad Nordstrbm vander sig

Kaskins. a . a. s. 10 C. Haskilis, a. a., s. 16.

"ooliarn Nordströiil. hloyeil-Agc e: Re~iaissance. Essai bistorique. Puhlications dia Fonds Descartes. Paris 1933.

(22)

bestänmt emot ä r den skarpa gransdragning mel8aaa medeltid och renässans, som kommer till uttrycli i Burckhardts tes, att renassansen uppliominer under 1300-talet och a f Italien a r dess ur- sprtangs- och egentliga hemland. Liksona naåriga fare hononi hiivdar Nordström naed kraft kontinuiteten i kulturutvecklingen. Nosdstrlim erinrar om alt Burekhardis skarpa kontrasie- ring av medeltid och renassans varit föremal för opposition och r e v i s i o ~ ~ . I sitt arbetes första kapitel, »"i11 medeltids- och re- nassanshegreppens historia)). redog" han inte bara iihfiirllgt för Burcklaardts renassaiisuppfattnlni; utan refererar aveii och tar stallning till Henry Thodes och Konrad Burdachs försök att atei - föra renassansen på religiösa rörelser under medeltiden. Han tar emellertid bestämt avstand fraan dessa forskare, vilkas En- satser betecknas ssin ))spekulativa lio~astruktioilier. yillia mer eller mindre tydligt utg& från den traditionella, av den italienska humanismen bestainda åsikten om en plötslig nydaning av det europeiska kulturlivet, åvägabragt på Italiens Iilassiska mark». Det genomgående felet hos desqa forslitare ar. havdar Kordstr61n. att de e j tagit atidag Iaaiasyn till den föregående transalpinska kulturei~. Till deras ursäkt erinrar han emellertid oin att me- deltidsforskningen f6rst under de seiiaske decennierna fatt större fart. En rad märkliga specialundersökningar av inedeltida konst, litteratur och lärdom har bidragit till atii underminera den traditionella uppfattningen. ;\Ian har klart börjat kunna urskilja »de rnalitiga konturerna av ett eiiropeiskt kultursammaimhang, lnoiaa vilket den italienska renässansen blott ter sig sona en sidoordnad. nationellt och kronologiskt avgränsad utveck1ingsform axr ett större hell)). En ny periodisering av den eaaropeislra kulturens historia har alltmer visat sig nödvändig. I den nyare medeltids- forslii~ingens ljus ter sig termerna »medeltid» och »renassans» son1 meniiigslösa och missvisande. Desa seilare termen lian för Italiens del h a ett visst heratttigande, anen e j iör det övriga Europas. »Då Italien)), förklarar Nordström. »p; 1400- och 1500- talen fraintrader som den liiiliurella hegemoi~ielis barare i arår

världsdel, representerar det en civilisation, soin diis i vissa avseende fått en nationellt egenartad ë~tformniilg ilaen soin i sina vasentliga drag förberetts eller utbildats norr om .hHpesi~a under en sekellång utveckling. vari Fraimliribe spelat huvudrolleii, oin man ocksa icke P&r förbise ett arorikt men dock mindre I r a n - trädande och begransat deltagande dari fran Italfens sida iivean under detta tidigare sliedie)) Europas kultur av idag b!gger P sista Bnand på »de aniik-iiga f~ind:imenf av ärvt och f0rvarvat vetande, a v tankehraft ocla forskarhag, av lantasi och skönhets- drift. soni det andra årtusendets första &rhundraden lainnmade

(23)

efter sig åt följande tider». ) Onn nagon epok av vår odlings hävder». utbrister Burckhardts granskare. ))bör aras som en pa- nyttfödelsens ocli iiteruppbyggar~dets tid, förtjanar ingen hiii$i-e det namnet » I.

Det $r framför allt 1100-talets kulturella aktivitet och ila- satser, soin lioininer NoïclstrUm att döma sa. \Der1 tidrynmd, soni sträcker sig fran 1000-talets senare del till 1200-talets b6r- .jan». skriver haii, »lyser ined varlig glans i del vasterlandska kulturlivets historia. Era mäktig v8g av ung kraft gar förnyande genoan kiden. sliapaiade en rikedom air uttrvck för tanke och kansla. soni i sin m5iagfn4d rymmer motsattningar, u r villzas kamp det nya Europa skall frarngax Den som skrivit detta a r tydligeil en företrädare för den förestallning om eni ,)medel tida ren5ssaias)). vars ursprung och utformning under ett sekels forilininigar har försöksvis 111Prit failjcla. Manr slrulle kunna sammanfatta Yordströrns framstalinii~g i deii tesen. att det nya i europeisk kultur. som den italienska renassarisea-i enligt Burck- hasdt inedförde, kan aterfaranas Bangt tidigare i den nordalpinska odlingen, framst i Frankrike under tolfte 2rhuiadradei. ?Jord- str6ln agnar ocksa t r å kapitel at ,fraiisk8 IIBO-tal»,

Det förvanar onekligen, att eaa forskare med den h6ga

upp-

skattning av 1100-talets liultur. soni Nordström visar sig Tara fylld av. inte fatt tillfälle att i den expos6 över ned el tids- sch renassanibegreppens historia soan han ger, eriiara om Raskinas ova~iiiiinaiada arbete The renahssaaace of the twelfth century. Nordström antyder. att det föreligger revolutioaierai-ide »special- andersökningar p i den medeltida konstens. liirdcorneiis och litteraturens o m r % d e ~ i ) ", inera att det gjorts ett marklagt försök att sammanfatta resultatera av dessa forskningar blir Intc namnt. E n barakteristil; a r Haskins förs6k alt ge e n helhetsbild av deal medeltida reniissarasei~ skulle hakert för lasarera I-na varit merit EnstruYitiv och intressant är? redog6reIserna fajr Thodes och Bur-

dacbs reiiassansstudier. i all syraiierhet son11 dessa inte spelat n$.- goii roll för Nordsirönns eget stallriingslaga~ide P diskussionen om förhållandet inellail medeltid och renassaais. Denna tyst- latenhat verkar iörvaimande. och del-ta desto 11aei.a som det vid näanaare granskning risar sig, att Sordstrajm P sin skildring av vad han i inimeliållsförteck~1i1igen kallas » P 100-tallets ren5ssal?is och dess yttringar)? i sjiiPva verket 5% gott som uteslutande bygger

p$

den amerika~islie forskarens uppfattning ocli framst5llninmg. I '\;arldshistoria. utg. av S. S u n h e r g och S. E. Bring, Vb. 5 . 373 f .

A . a. VI, s. 377. J ,4. a . VI. s. 373.

(24)

218 Harald EEovson.

De tv& kapitlen om det frariska 11100-talet hos NordstrCPm a r i grunden endast ett starkt koncentrerat referat av Haskins stora verk om det tolfte århundradets reiiiissans.

&Ian kan beli~äiiit ge en inera allmän föreställning oin den svenske historikerns beroende av sin ainerikanslta föreggngare och förebild geiionn att anställa en jainförelse mellan iii~iei~Glls- förteckningarna i deras arbeten. ?iordström sammaiifattar sin framställning av 1100-talets franska iiu~iianisni s i : »Kännedomen om de romerska klassikerna. 1100-talets latinska stil. 1600- talet den latinska iiiedeltidslitterafure~is stora epolix l . Dessa partier i Kordströms framstiillning motsvarar kapitlen HY-V% lios I-Iaskiiis, som liar rubrikerna: » T h e revival of the Latin classics», »The Latiii language », »&atin poetry »

.

Huvudpunk- terna i siil redogörelse för naturvetenskapernas uppblomstring under tolfte århundradet anger Sordströin siluiida: ) ) N y a Icrnd- uinrainyar. Grekisk och cirabisk vetenskap. Den tidigare rniede%- tidens obekantskap ined greliisk vetenskap. Hur den grekiska vetenskapen bevarats i Bysaiis och genoin araberna. Hua Europa under 1100-talet lär känna grekers och arabers littera- kur:)

'.

Bakom dessa satser iirskiljer imian utan större svarighet rubrikerna på Itapitlen IX och

X

Iios Elaskiiis: )\The translators fronii Greek and Llrabic», » Tlie revival of science.. I sjalra verket har Nordström vid sin teckning av » 1100-talets renassalis» i stort sett följt Haskins The renaissanee of the twelfth cetntury kapitel för kapitel, stu~idom sida for sida. laan har emellertid här ocli var gjort en del omplaceringar av materialet, Det sjunde kapitlet hos Plaskilis, ))She revirra2 of jurisyrudence)). som handlar on1 det förnyade studiet av rornersk ratt, Pngar i starkt kon- centrerad form i en mera allinan översikt över 1100-talets renas- saris (s. 379 f . ) . D i detta siudiuin var eii iiisats av italienarna, kan ?Jordström, som later 1100-talets renässans i friinlasta man.-

me& bli en fransk skapelse, inte rrppelialla sig nar:mare därvid, Uppsvinget inom filosofi~i, som Haskins behaildlat efter a~yviam- iiingarna ii-iom Iiulilariistisk ocli iiaturvetenskaplig forskning i kapitel XI, har Xordström berört i sambaiid med vad han hallar PIOQ-talets humaiiism. För detta filosofiavsnitt liar Nordström aven radfrågat andra auktoriteter an den anlerikanske forskaren. Det tredje kapitlet P dennes arbete, »Booiis and libraries)). och det sjunde. »Histosical ~ r i t i i i g s » ~ har lämimats outnytt,jade a~ Nordström.

Sordströins berseride av Haskiiis vid siii teckning ar- 1100- h. a. VI, s. 343.