Äktenskap och äktenskapsskillnad i komparativ studie mellan svensk rätt och Koranen

32 

Full text

(1)

J U R I D I C U M

Äktenskap och äktenskapsskillnad

i komparativ studie

mellan svensk rätt och Koranen

Abdulsalam Houteit

HT 2020

[RV102A] [Rättsvetenskaplig magisterkurs med examensarbete], [15] högskolepoäng Examinator: Mais Quandeel

(2)

2

Sammanfattning

Denna uppsats är en komparativ studie med syfte att utröna likheter och olikheter mellan delar av svenska äktenskapsbalken och motsvarande delar i Koranen, för att sedan fastställa de olösbara konflikterna emellan. Delarna av den svenska äktenskapsbalken som jämförs med Koranen är äktenskap, äktenskapshinder, vigsel, äktenskapsskillnad, och underhåll.

I jämförelsen har vissa olikheter mellan svenska äktenskapsbalken och Koranen identifierats. Svenska äktenskapsbalken kräver en behörig vigselförrättare och i muslimska sammanhang kräver svenska systemet en behörig imam för att förrätta vigsel mellan två personer som vill ingå äktenskap med varandra och Koranen kräver en skicklig ”skrivare” för att skriva ett kontrakt mellan en kvinna och en man som vill ingå äktenskap med varandra. Åldersgränsen för när en kvinna och en man kan ingå äktenskap anges inte med siffror i Koranen men jämförelsen mellan de båda systemen visar att båda systemen kräver att personen som ska ingå äktenskap ska ha nått den mognad som krävas för att självständigt ta ställning till de problem av personlig och ekonomisk art som ett äktenskap innebär. En annan olikhet som har uppmärksammats i denna uppsats är att Koranen i vissa fall tillåter män att vara gifta med flera kvinnor samtidigt och en annan paragraf förbjuder Koranen män att vara gifta med mer än en kvinna. Att äktenskap kan även ingås mellan personer av samma kön enligt svenska äktenskapsbalken är inte tillåtet enligt Koranen och ses av uppsatsen som olösbar konflikt. I frågan om försörjning säger svenska äktenskapsbalken att makarna ska, var och en efter sin förmåga, bidra till det underhåll som behövs medan enligt Koranen är det mannen som har hela försörjningsansvaret. Kvinnans roll i försörjningen enligt Koranen är frivillig roll.

Koranen kärvar en obligatorisk gåva av mannen som ska överlämnas till kvinnan som en ren skänk. Obligatoriska gåvan har diskuterats mot tillämpliga regler i svensk rätt. Svenska domstolar och imamer ger den obligatoriska gåvan en religiös klädsel.

Uppsatsen visar inga olösbara konflikter mellan Koranen och svenska skilsmässo-reglerna. Men i praktiken synes dock de islamiska skilsmässoreglerna vara minst förenliga med svensk rätt om imamerna i Sverige fortsätter att kräva det de kallar för religiös skilsmässa. Koranen presenterar inte äktenskapet, den obligatoriska gåvan eller skilsmässan som religiösa. Imamernas tolkningar i frågorna om skilsmässan och att domar från Sveriges tingsrätter om äktenskapsskillnad inte kan ses som religiösa skilsmässor har skapat det så kallade haltande äktenskapet. Med detta menas i sammanhanget att en kvinna anses skild enligt svensk lag samtidigt som hon betraktas som gift enligt imamen. De haltande äktenskapen kan leda till stora skador för muslimska kvinnor. Imamen och imamens roll i äktenskap och skilsmässa har ingen grund i Koranen. Domar från Sveriges tingsrätter om äktenskapsskillnad överensstämmer med Koranens krav om äktenskapsskillnad.

(3)

3

Innehållsförteckning

Förkortningar ... 5

1 INTRODUKTION ... 6

1.1 Inledning ... 6

1.2 Bakgrund och syfte ... 6

1.3 Metod ... 7

1.4 Avgränsning och material ... 7

1.5 Disposition ... 8

2 Äktenskap ... 9

2.1 Äktenskap enligt svensk rätt ... 9

2.2 Äktenskap enligt Koranen ... 10

2.3 Olösbara konfliktpunkter mellan den svenska äktenskapsbalken och Koranen i frågan om äktenskap ... 11

3 Äktenskapshinder ... 12

3.1 Äktenskapshinder enligt svensk rätt ... 12

3.2 Äktenskapshinder enligt Koranen ... 12

3.3 Olösbara konfliktpunkter mellan den svenska äktenskapsbalken och Koranen i frågan om äktenskapshinder ... 14

4 Vigsel ... 15

4.1 Vigsel enligt svensk rätt ... 15

4.2 Vigsel enligt Koranen ... 16

4.3 Olösbara konfliktpunkter mellan den svenska äktenskapsbalken och Koranen i frågan om vigsel ... 18

5 Äktenskapsskillnad ... 19

5.1 Äktenskapsskillnad enligt svensk rätt ... 19

5.2 Äktenskapsskillnad enligt Koranen ... 20

5.3 Olösbara konfliktpunkter mellan den svenska äktenskapsbalken och Koranen i frågan om äktenskapsskillnad ... 22

6 Underhåll ... 23

6.1 Underhåll enligt svensk rätt ... 23

6.2 Underhåll enligt Koranen ... 25

6.3 Olösbara konfliktpunkter mellan den svenska äktenskapsbalken och Koranen i frågan om underhåll ... 26

(4)

4

7.1 Vem är imam enligt SOU 2009:52? ... 27

7.2 Vad är imam på arabiska och vem är imam enligt Koranen? ... 27

7.3 Hur blir man imam enligt SOU 2009:52? ... 27

7.4 Hur blir man imam enligt Koranen? ... 28

8 Analys och slutsatser ... 29

Käll- och litteraturförteckning ... 31 Offentligt tryck ... 31 Rättspraxis ... 31 Litteratur ... 31 Artiklar ... 32 Elektroniska källor ... 32

(5)

5

Förkortningar

AvtL Avtalslagen, Lag (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område

FB Föräldrabalk (1949:381) HD Högsta domstolen

LIMF Lag (1990:272) om internationella frågor rörande makars och sambors förmögenhetsförhållanden.

NJA Nytt juridiskt arkiv avd. I Prop. Proposition

RH Rättsfall från hovrätterna SoL Socialtjänstlag (2001:453) SOU Statens offentliga utredningar ÄktB Äktenskapsbalk (1987:230)

(6)

6

1 INTRODUKTION

1.1 Inledning

I (49:13) säger Koranen till ”Människor! Vi har skapat er av en man och en kvinna, och Vi har samlat er i folk och stammar för att ni ska lära känna varandra.” Folk och stammar är länder idag med gränser. För att folk och stammar ska lära känna varandra behöver de ta sig över länders gränser så som det är idag. Sverige har under många år varit ett land med stor invandring. Till följd av detta är Sverige idag ett mångkulturellt samhälle som kan betraktas som berikande men också med svårigheter att förena olika synsätt, exempelvis på förhållanden som berör individens rättigheter och familjens ställning men också till olika religiösa samfunds roll i individers liv och i samhällslivet. Mötet mellan olika kulturellt och religiöst präglade förhållningssätt blir särskilt tydligt och ibland konfliktfyllt när det gäller frågor rörande familjelivet.1

Utövandet av den religiösa delen är reglerat i Regeringsformen som är en del av Sveriges grundlag. Den lyder: “frihet att ensam eller tillsammans med andra utöva sin religion.” I samma sammanhang säger Koranen i (2:256) ”TVÅNG ska inte förekomma i trosfrågor”. Och i (18:29) säger Koranen ” låt därför den tro som vill tro, och låt den förneka tron som vill förneka den”. Men hur är det svenska systemet i förhållande till Koranen och sedan i förhållande till individer och olika religiösa samfund som håller fast i sina kulturella, religiösa, sociala och politiska värderingar ska vara mindre konfliktfyllda i frågorna om äktenskap och äktenskapsskillnad?

1.2 Bakgrund och syfte

Det religiösa utövandet av muslimer och imamer i Sverige som är kopplat till familjerätten sättas ofta ihop med islam, mycket sällan med Koranen och sättas aldrig ihop med individer som har islam som religion. Uppfattningar hos vanliga individer som har islam som religion och imamernas roll som spelas inom området familjerätt har resulterat till följande punkter i en motion till riksdagen.2

1. Imamen ska inte viga ett par som är under 18 år.

2. Imamen ska inte förrätta vigsel om en av parterna inte är närvarande, så kallat fullmaktsäktenskap. Vigsel ska endast kunna genomföras om båda parterna är närvarande och ger sina otvivelaktiga samtycken till giftermålet.

3. Imamen ska viga ett par även om det saknas samtycke från kvinnans så kallade förmyndare (wali amr), som i normalfallet är hennes far.

1 Singer, Anna, Familjerätten – en kulturyttring, Familj, Religion, Rätt – En antologi om kulturella spänningar i Familjen – Med Sverige och Turkiet som exempel, (Red. A. Singer, M. Jänterä-Jareborg, A. Schlytter), s. 243.

(7)

7

4. Imamen måste ”upplösa” ett muslimskt äktenskap även om bara kvinnan vill skilja sig. Imamen ska kunna skriva ett intyg om att kvinnan är skild eller att äktenskapet är upplöst. Imamens religiösa ”upplösning” av äktenskapet ska under inga omständigheter ersätta tingsrättens dom. Det är naturligtvis tingsrättens dom som ska gälla juridiskt och vara den slutgiltiga Imamens upplösning av äktenskapet ska vara ett komplement till tingsrättens dom och inget annat.

Denna uppsats syftar i första hand till att jämföra vissa delar av den svenska äktenskapsbalken mot Koranen för att utröna likheter och olikheter och sedan fastställa de olösbara konfliktpunkterna emellan. Uppsatsens andra syfte är att klargöra imamens roll i familjerätten i frågorna om vigsel och skilsmässa enligt Koranen.

1.3 Metod

Då syftet med denna uppsats är att göra en jämförelse mellan delar av svenska äktenskapsbalken och delar av Koranen med syfte att utröna likheter och olikheter3

kommer en komparativ rättsmetod att tillämpas. Vidare för kartläggande av uppsatsens berörda område kommer den rättsdogmatiska metoden att användas. Den rättsdogmatiska metoden innebär att lagstiftning, förarbeten, lagkommentarer, praxis och doktrin studeras.4

1.4 Avgränsning och material

Uppsatsen avgränsar sig till vad Koranen och till vad delarna av den svenska äktenskapsbalken som jämförs med Koranen säger. Delarna av den svenska äktenskapsbalken som jämförs med Koranen är äktenskap, äktenskapshinder, vigsel, äktenskapsskillnad, och underhåll. Tidigare lagstiftningen som berör nyss nämnda delar av svenska äktenskapsbalken kommer inte att tas upp. Uppsatsen tar inte upp frågor som ligger utanför Koranens ramar. Inte heller kommer uppsatsen att använda begrepp som inte har grund i Koranen. Exempel på begrepp som inte har grund i Koranen är sharialagar.

Materialet och rättskällorna som har använts från den svenska sidan är lagstiftning, förarbeten, doktrin och rättspraxis. Från Koranens sida har jag använt Koranen på arabiska och Koranen såsom den översatts av Mohammed Knut Bernström.

Kort om Koranen: Koranen är en samling av de texter som profet Muhammed fick under perioden från cirka 610 till 632, först i Mekka och sedan, från 622, i Medina. Generellt kan man säga att de tidiga uppenbarelserna, från Mekka, innehåller mer av allmänna etiska uppmaningar och uttrycker vissa etiska principer som att ta sig an

3 Bogdan, M, Komparativ rättskunskap, s. 22.

(8)

8 faderlösa och änkor, att visa välvilja och godhet, att varje individ får ta ansvaret för sina gärningar och kritik av det tribala normsystemet. I den senare utvecklingen av islamisk rättstradition kan vi se att tribalismen så att säga vänder tillbaka och påverkar hur den kom att utformas i praktiken. Detta är ett faktum som ofta påpekas just i den aktuella debatten om förhållandet mellan traditionell islamisk rätt och nytolkningarna av den.

Uppenbarelserna från Medinatiden har en rätt avsevärt annan karaktär än de mekkanska kapitlen och de innehåller betydligt mer av konkreta regler för den kommunitet och det embryo till statsbildning som uppkom där efter Muhammeds migration från Mekka till Medina. Den innebar också en förändrad roll för honom: från religiös förkunnare till ledare och skiljedomare. Dateringen av de olika delarna av Koranen spelar en viss roll för deras tillämpning i rättsvetenskapen. Först på så sätt att för tolkningen har det betydelse att veta i vilken situation "nedsändandet" ägde rum. Men också genom att man kan se en motsättning mellan två korantexter som tar upp samma företeelse. Traditionellt uppfattas det då så att en senare text utgör starkare norm än en tidigare. Man talar då om att den senare tillkomna texten upphäver eller preciserar den tidigare.5

1.5 Disposition

Dispositionen i denna uppsatts är enligt följande: Delar av den svenska äktenskapsbalken som är äktenskap, äktenskapshinder, vigsel, äktenskapsskillnad, och underhåll i kapitel 2–6 kommer att sättas i relation till det motsvarande i Koranen. I kapitel 7 kommer imamens roll i vigsel och äktenskapsskillnad att belysas enligt Koranen. I kapitel 8 avslutas uppsatsen med analys och slutsatser.

5 Hjärpe, Jan, Om islamisk rättstradition och dess aktuella problematik, Familj, Religion, Rätt – En antologi om kulturella spänningar i Familjen – Med Sverige och Turkiet som exempel, (Red. A. Singer, M. Jänterä-Jareborg, A. Schlytter), s. 192– 193.

(9)

9

2 Äktenskap

2.1 Äktenskap enligt svensk rätt

Äktenskapsbalkens6 1 kap. 1 § anger vilka som kan ingå äktenskap med varandra

och vilka som är att anse som makar. Paragrafen säger att de två som ingår äktenskap med varandra blir makar. Tottie säger att paragrafen har en könsneutral utformning och är numera inte uteslutande en förbindelse mellan man och kvinna7

utan äktenskap kan även ingås mellan personer av samma kön om villkoren i andra kapitlet är uppfyllda. Vidare anges det i 1 kap. 2 § ÄktB att makar ska visa varandra trohet och hänsyn och att de ska gemensamt vårda hem och barn och i samråd med varandra ska verka för familjens bästa. Paragrafen saknar mer praktisk betydelse, vid oenighet kan frågan inte göras gällande i rättegång8. I tredje paragrafen samma

kapitel anges det att varje make råder över sin egendom och ensam ansvarar för sina egna skulder.

Enligt 1 kap. 4 § ÄktB första mening ska makar fördela utgifter och sysslor mellan sig. Och enligt andra meningen i samma paragraf ska makar lämna varandra de upplysningar som behövs för att familjens ekonomiska förhållanden ska kunna bedömas. Som de sakkunniga har framhållit är det självklart att makar ska visa varandra öppenhet och förtroende och inte undanhålla några upplysningar om sina ekonomiska förhållanden. Särskilt om båda makarna har arbetsinkomster kräver såväl den dagliga ekonomin som investeringar på längre sikt ett ständigt öppet samråd. Regeln om makarnas upplysningsskyldighet får sin främsta betydelse när äktenskapet fungerar illa och hotas av upplösning. Då kan det vara viktigt att makarna får kännedom om varandras dispositioner och har möjlighet att bevaka sina intressen. Det är skälet till att regeln har utvidgats till att omfatta upplysningar som behövs för att familjens ekonomiska förhållanden ska kunna bedömas även i andra avseenden än i fråga om enbart underhållsskyldighet. Den nya regeln har inte förenats med någon sanktion. Någon allmän bestämmelse som gör det möjligt att framtvinga upplysningar finns alltså inte9. I NJA 1961 s. 121 förklarades ett avtal

om underhåll vara ogiltigt enligt 33 § AvtL på grund av att den ena maken underlåtit att lämna relevanta uppgifter om sin ekonomi.10

I 1 kap. 5 § ÄktB anges det att äktenskap upplöses genom den ena makens död eller genom äktenskapsskillnad. Äktenskapsmål tas upp av tingsrätten, 14 kap. 3 §. Det framgår av 5 kap. 6 § ÄktB att tidpunkten för upplösning av äktenskapet i fall av äktenskapsskillnad är när domen vinner laga kraft.

6 Äktenskapsbalk (1987:230).

7 Totti, Lars och Teleman, Örjan, Äktenskapsbalken: en kommentar, s. 29. 8 Totti, Lars och Teleman, Örjan, Äktenskapsbalken: en kommentar, s. 29. 9 prop. 1986/87:1 s. 113.

(10)

10

2.2 Äktenskap enligt Koranen

Koranen presenterar inte äktenskapet som religiöst utövande. En man och en kvinna som ingår äktenskap med varandra blir makar enligt Koranen vore de muslimer eller inte. Koranen säger i (111:4) till Abu Lahab11 och i (111:4) […] och hans hustru,

[…]. Vidare kan det konstateras att Koranen inte prioriterar den religiösa delen framför andras rättigheter. I (2:177) säger Koranen ”Fromheten består inte i att ni vänder ansiktet mot öster eller väster”. Alltså att vända sig mot Mekka eller mot Jerusalem vid bön, utan ”Sann fromhet äger den […] som ger av det han äger […] till de anhöriga, de faderlösa och de behövande, […] och för att friköpa människor ur fångenskap och slaveri […] och som håller sina löften […]”.

I (49:13) säger Koranen till människor att människor har skapats av en man och en kvinna. Vidare säger Koranen i (30:21) Och till Hans under hör att Han har skapat makar12 åt er av er egen art, så att ni kan finna ro hos dem, och Han har låtit kärlek

och ömhet uppstå mellan er. Och i (4:1) säger Koranen till människor ”MÄNNISKOR! Frukta er Herre som har skapat er av en enda varelse och av denna har skapat dess make och låtit dessa två föröka sig och sprida sig över jorden i väldiga skaror av män och kvinnor. […] visa aktning för de nära släktskapsbanden.” Till Adam säger Koranen i (2:35) Tag, du och din hustru, er boning i denna lustgård och ät som ni har lust till av dess frukter. Och i (53:45) säger Koranen ”och att Han har skapat de två könen, mankön och kvinnokön,” och Till Lots folk säger Koranen i (7:81) ”Ni går, upptända av lust, till män i stället för till kvinnor! Nej, ni driver verkligen era utsvävningar för långt!”. Till mannen och kvinnan säger Koranen i (4:124) Men den som gör gott och har tron - man eller kvinna –”. Vidare säger Koranen i (51:49) Allt som Vi har skapat har Vi skapat i motsatspar.

I Jämförelse med 1 kap. 2 § ÄktB säger Koranen i (49:13) ”så att ni kan finna ro hos dem, och Han har låtit kärlek och ömhet uppstå mellan er. I detta ligger helt visst budskap till människor som tänker”. Vidare säger Koranen i (4:19) ”Och lev med era hustrur i vänskap och samförstånd” och i (4:21) säger Koranen ”och sedan hon har fått ert högtidliga löfte”. Koranen kräver samråd mellan makarna för barnens bästa även om makarna inväntar skilsmässa. Om samråd säger Koranen i (65:6) samråd med henne i godo om barnets bästa på brukligt sätt.

Varje make råder över sin egendom och svarar för sina skulder enligt (16:97) i Koranen som säger att ”Den man eller kvinna som gör gott och lever rättskaffens och som har tron ska Vi skänka ett gott liv och Vi ska bestämma deras slutliga belöning efter deras bästa handlingar”. Kvinnan råder alltså över sin ekonomi även

11 Muhammeds motståndare enligt Koranen i (111:4).

12 Mohammed Knut Bernströms översättning av arabiska ordet azwajan (Koranen, 30:21) är hustrur min översättning är makar.

Och till Hans under hör att Han har skapat [åt er ni kvinnor och har skapat år er ni män] makar åt er av er egen art, så att ni kan finna ro hos dem, och Han har låtit kärlek och ömhet uppstå mellan er. I detta ligger helt visst budskap till människor som tänker.

(11)

11 enligt (70:24–25) som säger ”och som av vad de äger anslår rättmätiga andelar” och ”åt tiggarna och dem som i tysthet lider nöd”. och ändå så är kvinnorna inte är försörjningsskyldiga. Hela försörjningsansvaret har mannen enligt Koranen i (4:34) som säger att ”männen ska ha ansvar för och omsorg om kvinnorna med den styrka och de andra företräden som Gud har gett dem, och i egenskap av kvinnornas försörjare”. Och i (65:7) ska mannen ”Den förmögne ska sörja för det som nu har sagts med sin rikedom, och den som lever under knappa förhållanden ska avstå vad han kan av det som Gud har gett honom för hans försörjning. Gud fordrar inte av någon mer än vad Han har låtit honom förfoga över. […]”. Alltså efter bästa förmåga. Vidare bör det nämnas att även om kvinnan är rikare än mannen så ställer Koranen inga krav på försörjning, detta är enligt (4:4) […]; men om de frivilligt avstår något av de äger, får ni ta emot och njuta det med gott samvete. Men av det som kvinnan äger13 kan hon vara skyldig att betala skatt och hjälpa de behövande

enligt Koranen i (2:42) som säger ”ge åt de behövande”.

2.3 Olösbara konfliktpunkter mellan den svenska äktenskapsbalken och

Koranen i frågan om äktenskap

Följande ses av uppsatsen som olösbar konfliktpunkt: I motsatsen till 1 kap. 1 § ÄktB som har en könsneutral utformning visar paragraferna ovan att äktenskap enigt Koranen är uteslutande en förbindelse mellan man och kvinna och kan inte ske mellan personer av samma kön.

13 Koranen (4:32) Kasta alltså inte begärliga blickar på det som Gud har skänkt några av er i rikare mått än andra - män ska få en andel [av detta], så som de förtjänat med sina handlingar, och kvinnor ska få en andel av detta, så som de förtjänat med sina handlingar.

(12)

12

3 Äktenskapshinder

3.1 Äktenskapshinder enligt svensk rätt

Den som är under 18 år får enligt 2 kap. 1 § ÄktB inte ingå äktenskap. Bestämmelsen grundar sig på bedömningen att personer som är under 18 år i allmänhet inte har nått den mognad som krävas för att självständigt ta ställning till de problem av personlig och ekonomisk art som ett äktenskap innebär.14

Nära släktskap är ett hinder för äktenskap enligt 2 kap. 3 § ÄktB som säger att äktenskap inte får ingås mellan dem som är släkt med varandra i rätt upp- och nedstigande led eller är helsyskon. Vidare får halvsyskon enligt samma paragraf andra stycket inte ingå äktenskap med varandra utan tillstånd av myndighet som anges i 15 kap. 1 §. I tredje stycket samma paragraf anges det att adoptivförhållande jämställs med släktskap vid tillämpningen av första och andra styckena. Vidare anges det att de som därvid anses som helsyskon får dock ingå äktenskap med varandra efter tillstånd av myndighet som anges i 15 kap. 1 §.

Den som är gift eller partner i ett registrerat partnerskap får enligt 2 kap. 4 § ÄktB inte ingå äktenskap. Ingår den som är gift nytt äktenskap eller ingår ogift äktenskap med den som är gift, dömes för tvegifte enligt 7 kap. 1 § BrB till böter eller fängelse i högst två år.

3.2 Äktenskapshinder enligt Koranen

I Koranen uppställs ingen minsta ålder med siffror för när en kvinna eller en man kan ingå äktenskap. Men Koranen kräver i allmänhet att personen ska ha nått den mognad som krävs för att självständigt ta ställning till de problem av personlig och ekonomisk art som ett äktenskap innebär. I (4:6) säger Koranen ”Och sätt de faderlösa [som ni har i er vård] på prov fram till dess de når giftasvuxen ålder, och om ni finner dem förståndiga, överlämna då deras egendom till dem; slösa inte bort den innan de vuxit upp […]. Och när ni överlämnar deras egendom till dem, gör detta i närvaro av vittnen; […]”. Och i (6:152) säger Koranen ”nått myndig ålder”. Här bör det noggrant iakttas att det är inte bara faderlösa som ”når giftasvuxen ålder”, ska vara förståndiga och ska ta emot pengar i närvaro av vittne.

Om nära släktskap som ett hinder för äktenskap säger Koranen i (4:23) ”Ni får inte ta till hustru er moder, er dotter, er syster, er faster eller er moster, er brorsdotter eller er systerdotter, den kvinna som har ammat er eller er disyster, er svärmoder eller er styvdotter - dotter till er hustru, med vilken ni har fullbordat äktenskapet och som ni har i er vård; men om ni inte har fullbordat äktenskapet begår ni ingen synd [genom att ta styvdottern till hustru]. Inte heller [får ni ta till hustru den som varit] er

(13)

13 köttslige sons hustru eller samtidigt ha två systrar [som hustrur]; dock, det som har skett, har skett. ”Det som har skett, har skett” berör övergångsperioden, från icke koran till koran. Vidare säger Koranen i (4:22) att ”NI FÅR inte ta till hustru den som varit er faders hustru […]”.

Adoptivförhållande jämställs inte med släktskap av Koranen. Muhammads adoptiv-son Zayd, jämställs inte med släktskap enligt Koranen i (33:37).

Det finns också hinder angående religionstillhörighet för äktenskap enligt Koranen. I (2:221) säger Koranen ”TAG inte till hustrur kvinnor som dyrkar avgudar förrän de blivit troende […]”. Alltså troende, men till troende kvinnor räknas även dem som ”före er fick del av uppenbarelsen” enligt (5:5) […]” [Ni får ta till hustrur] ärbara kvinnor bland de troende och ärbara kvinnor bland dem som före er fick del av uppenbarelsen, sedan ni gett dem deras brudgåva, för att leva med dem i ett regelrätt äktenskap, inte i ett löst förhållande eller en hemlig förbindelse. Om någon förnekar tron ska alla hans strävanden gå om intet och i det eviga livet kommer han att stå som förlorare”. Inom ramen för troende räknas kristna, judar och sabier enligt (2:62) i Koranen som säger ”DE SOM tror [på denna Skrift] och de som bekänner den judiska tron och de kristna och sabierna - ja, [alla] som tror på Gud och den Yttersta dagen och som lever ett rättskaffens liv - ska helt visst få sin fulla lön av sin Herre och de ska inte känna fruktan och ingen sorg ska tynga dem”.

I Koranens (4:3) finns det texten som fått legitimera polygamin. Texten i (4:3) säger ”Om ni är rädda att inte kunna behandla de faderlösa med rättvisa, tag då [andra] kvinnor som är tillåtna för er till hustrur - två eller tre eller fyra; men [begränsa er till] en enda om ni inte tror er om att kunna behandla dem alla lika –”. Som (4:3) tyder så ska hustrurna behandlas rättvist och ska ha samma rättigheter – alltså lika. Vidare säger Koranen i (4:129) ” Det är inte möjligt för er att ge era hustrur lika behandling i allt, hur uppriktigt ni än önskar det”. I praktiken kan det som Koranen säger i (4:129) anföras för att legitimera ett förbud mot polygamin. Om man vill behålla det som sägs i (4:3) kan en begränsning av polygamin göras av kvinnan i äktenskapskontraktet. Äktenskapskontraktet är ett civilrättsligt kontrakt som upprättas mellan en kvinna och en man som vill ingå äktenskap med varandra. Om kontrakt säger Koranen i (5:1) ”TROENDE! Fullgör [era förpliktelser enligt] de avtal som ni har ingått! […]”. Och i (17:34) säger Koranen ” […] Och håll vad ni lovar; ni kommer att ställas till svars för [era] löften”.

Förbud för änkor och frånskilda kvinnor att ingå äktenskap under väntetidsperioden. Om väntetidsperioden se under 5.2 äktenskapsskillnad enligt Koranen.

(14)

14

3.3 Olösbara konfliktpunkter mellan den svenska äktenskapsbalken och

Koranen i frågan om äktenskapshinder

Följande ses av uppsatsen som olösbara konfliktpunkter:

1. Adoptivförhållande jämställs med släktskap enligt äktenskapsbalken men inte enlig Koranen.

(15)

15

4 Vigsel

4.1 Vigsel enligt svensk rätt

Det slås fast i 4 kap. 1 § ÄktB att äktenskap ska ingås endast genom vigsel i närvaro av släktingar eller andra vittnen. Uttrycket vigsel avser såväl den borgerliga som den kyrkliga formen för ingående av äktenskap. I de sakkunnigas förslag betonas särskilt att äktenskap ska ingås genom "en överenskommelse i form av vigsel".15 Att inga

vittnen närvarar gör dock inte vigseln ogiltig enligt 4 kap. 2 § 2 st.16

Formella rekvisit för vigsels giltighet anges i 4 kap. 2 § ÄktB som säger att fyra förutsättningar krävs för att en vigsel ska vara giltig:

1. Båda makarnas närvaro

2. Båda makarnas uttryckliga samtycke till vigseln 3. Att vigselförrättaren är behörig

4. Vigselförrättarens förklaring att de båda numera är makar.

Brister någon av förutsättningarna ovan, är vigseln ogiltig enligt 4 kap. 2 § 2 st. ÄktB. Är f vidare anges det i tredje st. samma paragraf om en förrättning som enligt 4 kap. 2 § 2 st. ÄktB är ogiltig som vigsel får godkännas av regeringen, om det finns synnerliga skäl.

Bestämmelser om vem som är behörig att vara vigselförrättare anges i 4 kap. 3 § ÄktB. Paragrafen klargörs även att en vigselförrättare inom ett trossamfund inte är skyldig att förrätta vigsel. Regler om förordnande av borgerliga vigselförrättare och om återkallelse av sådana förordnanden anges i 4 kap. 4 § ÄktB. Paragrafen anger också att länsstyrelsen ska pröva de kunskaper och kvalifikationer i övrigt som behövs för uppdraget finns. Missköter vigselförrättaren sitt uppdrag, ska länsstyrelsen återkalla förordnandet att vara vigselförrättare.

Innan vigsel förrättas ska vigselförrättaren förvissa sig om att hindersprövning17 har

skett inom fyra månader före den planerade vigseln och att inget hinder har framkommit, 4 kap. 5 § ÄktB.I 4 kap. 7 § ÄktB anges det att vigselförrättaren genast ska lämna makarna ett bevis om vigseln. Och enligt 4 kap. 8 § ÄktB ska vigselförrättaren genast sända underrättelse om vigseln till Skatteverket. Och i 4 kap. 7 § 2 st ÄktB anges att Skatteverket ska kontrollera att vigseln har föregåtts av hindersprövning och att vid denna prövning något hinder mot äktenskapet inte kommit fram.

15Prop. 1986/87:1 s. 118.

16 Totti, Lars och Teleman, Örjan, Äktenskapsbalken: en kommentar, andra upplagan, s. 66.

17 Innan ett äktenskap ingås ska det prövas om det finns något hinder mot äktenskapet. Denna prövning ska göras av Skatteverket 3 kap. 1 § ÄktB.

(16)

16

4.2 Vigsel enligt Koranen

Äktenskap ingås enligt Koranen genom ett skriftligt kontrakt mellan en myndig man och en myndig kvinna som vill ingå äktenskap med varandra och som är fria från hinder.

Om att kontraktet ska vara skriftligt säger Koranen i (2:282) låt en skrivare noggrant skriva ned vad som avtalats mellan er.

Äktenskapskontraktets giltighet förutsätter båda kvinnans och mannens närvaro och identifiering av dem. Om kvinnans närvaro säger Koranen i (2:232) […] ”får ingen hindra henne […]”. Motsatsvis gäller enligt Koranen i (2:228) om kvinnan vill göra sig fri från mannen får hon avstå något till mannen. Det vill säga att beslutet ägs av kvinnan på båda hållen och inte endast av mannen.

Vidare förutsätter äktenskapskontraktets giltighet båda kvinnans och mannens uttryckliga samtycke till att ingå äktenskap med varandra.

För att äktenskapskontraktet ska vara giltigt kräver Koranen närvaro av vittne enligt (2:282) som säger ”i närvaro av två vitten” och enligt (4:6) ”gör detta i närvaro av vittnen”. I samma sammanhang säger Koranen i (65:2) ”Och tag två rättsinniga människor ur er krets till vittnen”. Om vittne säger Koranen vidare i (2:282) ”Och tag två av era män till vittnen; finns inte två män till hands, tag då en man och två kvinnor bland dem ni godkänner som vittnen - om någon av dem begår ett misstag kan då den andra påpeka det för henne”.

Finns det tillåtna villkor från kvinnans sida eller mannens sida så ska dessa villkor vara med i äktenskapskontraktet. Alla tillåtna villkor i äktenskapskontrakten är bindande. Otillåtna villkor gäller inte som villkor. Tillåtna villkor är allt som är tillåtet enligt Koranen. Otillåtna villkor är allt som Koranen förbjuder. Om villkor säger Koranen i (16:91) Stå fast vid förbundet med Gud när ni gör ett högtidligt åtagande, och bryt inte [era] eder efter att ha bekräftat dem och tagit Gud till er borgensman; […]”. Och i (5:1) säger Koranen TROENDE! Fullgör era förpliktelser enligt de avtal som ni har ingått.

I det uttryckliga samtycket från mannens sida och kvinnans sida ska storleken på den obligatoriska gåvan anges tydligt. Om den obligatoriska gåvan säger Koranen i (4:4) ”Ge kvinnorna som en ren skänk deras brudgåva; […]”. Detta innebär att angiven egendom överförs till hustrun i samband med äktenskapets ingående.

Koranen anger inte storleken på den obligatoriska gåvan men i (4:20) säger Koranen ”Om ni önskar lämna en hustru och i hennes ställe ta en annan, tag då ingenting ifrån den första, även om ni har gett henne de dyrbaraste gåvor. Gåvor ska alltså ges enligt (4:4) och får inte tas tillbaka och mannen ska enligt (5:1) fullgöra sina förpliktelser jämlikt det som står i avtalet.

(17)

17 Om genom villkor i äktenskapskontraktet godkänner kvinnan att skjuta upp betalningen av den obligatoriska gåvan till senare tillfälle än vid undertecknandet av äktenskapskontraktet och om mannen vid det senare tillfället inte kan betala uppmanar Koranen kvinnan i (2:282) ”Och om [den skuldsatte] är i ett trängt läge, ge honom då anstånd till dess han med lätthet kan betala. […]”. Vidare bör det nämnas att en försummelse av att uppfylla ett avtal om den obligatoriska gåvan är straffrättsligt sanktionerad i islamiskt rättsordningar. En försummelse kan vanligtvis ge fängelsestraff.18

Mål om den obligatoriska gåvan (mahr) har blivit relativt vanliga i svenska domstolar.19 Jan Hjärpe kallar mahr för ”den äktenskapliga garantisumman” och

säger att ordet mahr inte används i korantexten.20

I RH 1993:116 kvalificerades en utfästelse att lämna mahr som en skyldighet att betala underhållsbidrag.

I RH 2005:66 bedömdes att en mahrutfästelse skulle anses vara utjämning av makarnas förmögenhetsförhållanden, som föll under bestämmelserna i lagen (1990:272) om internationella frågor rörande makars och sambors förmögenhets-förhållanden (LIMF).

I NJA 2017 s. 168. Enligt avtal om (mahr) skulle mannen vid anfordran utbetala 690 guldmynt av typen Bahar Azadi (omkring 1,5 miljoner kr) till den blivande hustrun. Den ene maken hade sedan tidigare hemvist i Sverige och makarna avsåg att gemensamt ta hemvist i Sverige. Svensk rätt blev därmed tillämplig på deras förmögenhetsförhållanden. Som föravtal fann HD att mahravtalet inte kunde kvalificeras och hänvisade till att det följer av 9 kap. 13 § ÄktB att makar enbart i förväg inför en bestående äktenskapsskillnad kan avtala om en förmögenhets-uppdelning. HD underkände kvalifikation av mahr som ett äktenskapsförord och hänvisade först till att det saknas formkrav för äktenskapsförord. Därutöver underkändes kvalifikationen eftersom HD konstaterade att i ett äktenskapsförord inte går att avtala om en förmögenhetsöverföring, som mahravtalet avsåg att reglera. Äktenskapsförord syftar enbart till att reglera vilken egendom emellan makarna som ska anses vara gemensam eller enskild. Också som gåva underkände HD kvalifikation av mahr och hänvisade till att en utfästelse inte räcker för att uppfylla gåvolagens regler på tradition eller äktenskapsbalkens regler på registrering för gåvor mellan makar. Avtalet har bedömts av HD närmast vara att likna vid ett avtal om en partiell framtida bodelning och ansågs därmed inte giltigt enligt svensk rätt.

18 http://news.bbc.co.uk/2/hi/middle_east/7275506.stm, BBC News, publicerad 2008-03-03 (hämtad 2020-12-26). 19 NJA 2017 s. 168, s. 3.

(18)

18

4.3 Olösbara konfliktpunkter mellan den svenska äktenskapsbalken och

Koranen i frågan om vigsel

(19)

19

5 Äktenskapsskillnad

5.1 Äktenskapsskillnad enligt svensk rätt

Vid enighet om äktenskapsskillnad anges det i 5 kap. 1 § ÄktB att makarna har rätt till äktenskapsskillnad om makarna är överens om att äktenskapet ska upplösas. Vidare anges det i samma paragraf att under vissa förutsättningar måste äktenskapsskillnad föregås av sex månaders betänketid. Här anges att betänketid ska löpa om någon av makarna varaktigt bor tillsammans med ett barn under 16 år som står under den makens vårdnad. Detta gäller oavsett om båda makarna är överens i sitt beslut om äktenskapsskillnad. Barnets ålder vid den tidpunkt rätten prövar frågan om betänketid är avgörande. Om barnet under det att betänketiden löper skulle fylla 16 år kan makarna genom ett nytt initiativ åter begära äktenskapsskillnad, vilken då kan beviljas genast, 14 kap. 6 § ÄktB.21

Vid oenighet om äktenskapsskillnad säger 5 kap. 2 § ÄktB att om bara en av makarna som vill skiljas, har den maken rätt till äktenskapsskillnad endast efter betänketid.

Om betänketid anges det i 5 kap. 3 § ÄktB att betänketiden inleds när makarna gemensamt ansöker om äktenskapsskillnad eller när den ena makens yrkande om äktenskapsskillnad delges den andra maken. Har betänketiden löpt under minst sex månader, ska dom på äktenskapsskillnad meddelas om någon av makarna då framställer ett särskilt yrkande om det. Har ett sådant yrkande inte framställts inom ett år från betänketidens början, avisas talan om äktenskapsskillnad eller att målet avskrivs och i samband med det upphör betänketiden. Syftet med betänketiden är att motverka förhastade skilsmässor.22

Om makarna lever åtskilda sedan minst två år, har var och en av dem rätt till äktenskapsskillnad utan föregående betänketid, 5 kap. 4 § ÄktB. Detta gäller alltså oavsett om det finns barn under 16 år. Om makarna gemensamt ansöker om äktenskapsskillnad och framlägger ett utdrag ur folkbokföringen som visar att de sedan minst två år är skrivna på skilda håll, domstolen som regel ska kunna meddela dom på äktenskapsskillnad utan att iaktta reglerna om betänketid. Om ena maken förnekar särlevnad tvingas domstolen till mer ingående undersökningar (Prop. 1973:32 s 143).23

Vidare har make enligt 5 kap. 5 § ÄktB rätt till äktenskapsskillnad utan föregående betänketid om det görs sannolikt att maken har tvingats att ingå äktenskapet eller om maken har ingått äktenskapet före 18 års ålder. Samma paragraf säger också att om

21 Totti, Lars och Teleman, Örjan, Äktenskapsbalken: en kommentar, s. 78–79. 22 Totti, Lars och Teleman, Örjan, Äktenskapsbalken: en kommentar, s. 81. 23 Prop. 1973:32 s 143.

(20)

20 äktenskapet har ingåtts trots att makarna är släkt med varandra i rätt upp- och nedstigande led eller är helsyskon, har var och en av makarna rätt till äktenskapsskillnad utan föregående betänketid. Detsamma gäller om äktenskapet har ingåtts trots att någon av makarna redan var gift eller partner i ett registrerat partnerskap och det tidigare äktenskapet eller partnerskapet inte har blivit upplöst. I samma sammanhang om betänketid andra st. samma paragraf tas frågan om tvegifte. Har var och en av makarna i det tidigare äktenskapet rätt att få detta upplöst genom äktenskapsskillnad utan föregående betänketid. Detsamma gäller om partnerskap registrerats trots att någon av partnerna då var gift.

I de fall som avses i första stycket får talan om äktenskapsskillnad föras även av allmän åklagare, 5 kap. 5 § 3 st. ÄktB. Om en tvegiftessituation inte upplösas av berörda parter själva kan enligt tredje stycket allmän åklagare ingripa och föra talan om äktenskapsskillnad. Åklagarens talerätt är emellertid begränsad till att avse det senare äktenskapet. Han kan alltså inte välja vilket äktenskap som ska upplösas. Åklagaren har också rätt att föra talan om äktenskapsskillnad när äktenskap har ingåtts i strid mot hinder som avser släktskap. Åklagaren har inte någon absolut skyldighet att föra talan.24

När dom på äktenskapsskillnad vinner laga kraft, är äktenskapet upplöst, 5 kap. 6 § ÄktB.

5.2 Äktenskapsskillnad enligt Koranen

I Koranen, enligt (30:21) finns det två grunder för äktenskapsrelationen mellan en kvinna och en man som är gifta med varandra. Första grunden är ”så att ni kan finna ro hos dem” (30:21, andra meningen), alltså att kvinnan ska finna ro hos mannen och mannen ska finna ro hos kvinnan, ömsesidigt. Andra grunden finns i (30:21, tredje meningen) och den är ”har låtit kärlek och ömhet uppstå mellan er”. Rubbas grunderna för äktenskapsrelationen ovan då en eller båda parterna i äktenskaps-kontraktet vill gå fri genom äktenskapsskillnad. Skäl till äktenskapsskillnad måste inte anges enligt Koranen som säger i (Koranen, 4:148) ”Gud vill inte att syndiga handlingar och skamlöshet omtalas öppet […].”

I kapitlet i Koranen som heter Skilsmässa säger Koranen till männen i (65:1) när någon av er har för avsikt att skilja sig från sin hustru, ska han iaktta den föreskrivna väntetiden (om väntetid se nedan) och beräkna denna tid med all noggrannhet. Vidare säger Koranen att mannen inte får tvinga sin hustru att lämna hemmet och hon ska inte heller självmant lämna hemmet […], […] ”om det kan du ingenting veta - att Gud efter det som varit låter ett nytt läge uppstå”. Syftet här så som texten tyder är att motverka förhastade skilsmässor.

(21)

21 I (2:228) säger Koranen att mannen har full rätt att låta skilsmässan återgå och hustrun återvända, om han önskar förlikning. Men enlig (2:228, andra meningen) Hustrun har, som sig bör, rättigheter mot mannen motsvarande dem han har mot henne; men enligt (2:228, andra tredje meningen) säger Koranen att ”hans rätt ligger dock ett steg framför hennes. […].” Eftersom han belastas hela det ekonomiska ansvaret.

Enligt (2:229) får skilsmässa återkallas två gånger; därefter ska makarna återuppta samlivet i hedersamma former eller äktenskapet upplösas i godo. Om äktenskapet ska upplösas i godo kräver Koranen att upplösningen ska ske i närvaro av vittne enligt (65:2) som säger ”[…] Och tag två rättsinniga människor ur er krets till vittnen, och avge själva vittnesmål inför Gud! […]”.

Men vidhåller han beslutet att skiljas bör han tänka på att Gud hör allt, vet allt säger Koranen i (2:227). Och i (2:228) säger Koranen vidare till mannen att det inte är tillåtet för dig att återta något av det du har gett din hustru och men om din hustru för att göra sig fri från dig får hon avstå något till dig.

Om kvinnan vill gå fri får inte mannen enligt Koranen i (2:231) som säger ”hålla henne kvar mot hennes vilja för att skada henne. Den som handlar så begår orätt mot sig själv. Tro inte att Guds budskap är något ni kan skämta om! […]!”. Detta gäller alltså även om mannen inte menar i sitt agerande att inte ta henne tillbaka enligt god sed.

Om mannen enligt (2:230) oåterkalleligen skiljer sig från sin hustru, är det sedan inte tillåtet för honom att ta henne tillbaka, om hon inte först ingått äktenskap med en annan man. Skiljer sig denne därefter från henne, kan klander inte riktas mot någon av parterna i det första äktenskapet om de återgår till varandra, såvida de tror att de kan iaktta de av Gud fastställda gränserna.

Om väntetiden säger Koranen i (2:228) att i fall av skilsmässa ska kvinnan iaktta en väntetid omfattande tre månadsblödningar innan hon får ingå nytt äktenskap och det är inte tillåtet för henne - […] - att dölja vad Gud har skapat i hennes sköte. Om väntetid säger Koranen vidare i (65:4) Om ni tvekar om vad som gäller dem av era kvinnor, vilkas månadsblödningar helt har upphört, är deras väntetid tre månader, och samma tid gäller dem vars blödningar har uteblivit. Och de som är havande ska invänta barnets födelse. (För änkor är väntetiden fyra månader och tio dagar innan de får ingå nytt äktenskap).

Vid äktenskapsskillnad utan föregående väntetid gäller enligt Koranen i (33:49) att om ni ingår äktenskap med troende kvinnor och sedan skiljer er från dem, innan ni ännu rört dem, ska ingen väntetid räknas för dem. De ska ha rätt till avskedsgåva. Och i (2:236) säger Koranen att ni gör ingenting klandervärt om ni skiljer er från en kvinna, om ni ännu inte har rört henne och inte heller bundit er för brudgåvan. Men ge henne skälig ersättning - den förmögne vad han förmår och den som lever i små omständigheter vad han förmår. Detta är en plikt för dem som vill göra det goda och

(22)

22 det rätta. Vidare säger Koranen i (2:237) att om ni skiljer er från en kvinna som ni inte har rört men brudgåvan redan har fastställts, ge henne då hälften av det fastställda beloppet, om hon inte avstår från sin rätt.

5.3 Olösbara konfliktpunkter mellan den svenska äktenskapsbalken och

Koranen i frågan om äktenskapsskillnad

(23)

23

6 Underhåll

6.1 Underhåll enligt svensk rätt

Det anges i 6 kap. 1 § ÄktB att makarna ska, var och en efter sin förmåga, bidra till det underhåll som behövs för att deras gemensamma och personliga behov ska tillgodoses. Bestämmelserna om underhåll till barn finns i föräldrabalken. Lagstiftarens uppfattning i paragrafens första stycke är att makar bör leva under lika förhållande oberoende av den enes eller andres större tillgångar. Inte bara de gemensamma behoven utan makarna ska bidra till de gemensamma och personliga utgifterna efter förmåga. En naturlig följd av detta blir att en make med större inkomst får täcka en större del av dessa utgifter. Makarna uppmanas inte bara till ansvar för det gemensamma hushållet utan även den andres personliga behov. En hemmavarande make som tar hand om hushållet räknas i lagens mening genom sitt arbete bidra till det gemensamma.25

I RÅ 1995:79: ansökte den ene av två makar med minderåriga barn om ekonomiskt bistånd enligt 6 § SoL för sig och barnen. Ekonomiska biståndet har vägrats med hänvisning till att andre maken inte hade stått till arbetsmarknadens förfogande och därigenom hade underlåtit att försöka fullgöra sin underhållsskyldighet mot familjen. I RH 2000:42 har bestämmelserna i 6 kap. 1-3 §§ FB om underhålls-skyldighet mellan makar funnits vara av tvingande natur.

Om fördelningen mellan makarna säger 6 kap. 2 § ÄktB att om det som den ena maken ska bidra med inte räcker till för den makens personliga behov eller för de betalningar som den maken annars ombesörjer för familjens underhåll, ska den andra maken skjuta till de pengar som behövs. Bestämmelsen anger alltså att den andra maken ska bidra med resten. Försummar en make sin skyldighet att lämna pengar till underhållet men om detta inte sker på frivillig väg kan bidrag utdömas enligt vad som sägs i 6 kap. 5 § ÄktB.26

Det som den ena maken med tillämpning av 1 och 2 §§ ÄktB har erhållit av den andra maken för sitt personliga behov är den förstnämnda makens egendom enligt 6 kap. 3 § ÄktB. Inom förmögenhetsrätten gäller i princip, att den som betalar för något är att anse som ägare till det köpta. Detta ligger i linje med 1 kap. 3 § ÄktB.27

Kan den ena maken på grund av sjukdom eller bortavaro inte själv sköta sina angelägenheter och fattas det medel för familjens underhåll, får den andra maken i behövlig omfattning lyfta den sjuka eller bortavarande makens inkomst och avkastning av dennes egendom samt kvittera ut banktillgodohavanden och andra

25 Prop. 1978/79:12 s. 135 och s. 182.

26Totti, Lars och Teleman, Örjan, Äktenskapsbalken: en kommentar, s. 110. 27Totti, Lars och Teleman, Örjan, Äktenskapsbalken: en kommentar, s. 112.

(24)

24 penningmedel, 6 kap. 4 § ÄktB. Detta gäller dock ej, om samlevnaden mellan makarna har upphört eller om det finns fullmäktig, förmyndare, god man eller förvaltare som har rätt att företräda den sjuka eller bortavarande maken i dessa angelägenheter. Rättshandling som avses i första stycket är bindande för den sjuka eller bortavarande maken även om medlen inte behövdes för familjens underhåll, såvida tredje man varken insåg eller borde ha insett att behovet inte förelåg, 6 kap. 4 § 2 st. ÄktB.

Om den ena maken försummar sin underhållsskyldighet enligt 6 kap.1 och 2 §§, får den andar maken gå till domstolen för att kräva sin rätt. Domstolen ålägga den maken att betala underhållsbidrag till den andra maken enligt 6 kap. 5 § ÄktB. Man får inte grunda sin talan på underhåll längre tillbaka i tiden än 3 år, 6 kap. 9 § ÄktB.

Om makarna inte varaktigt bor tillsammans, ska den ena maken fullgöra sin skyldighet som finns i 6 kap.1 och 2 §§ genom att betala underhålls-bidrag till den andra maken, 6 kap. 6 § 1 st. ÄktB. Kan makarna inte komma överens om detta, kan domstol på yrkande av den andra maken fastställa bidraget.28 Vidare

anges det i 6 kap. 6 § 2 st. ÄktB, att domstolen, när makarna inte varaktigt bor tillsammans, tvinga en av makarna att lämna ifrån sig bohag till den andra maken att användas av denne. Skyldigheten omfattar dock bara det bohag som tillhörde makarna eller någon av dem när samlevnaden upphörde. Avtal som efter domstolens beslut ingås med tredje man om egendomen inskränker inte nyttjanderätten till bohaget.

Huvudregeln är att efter äktenskapsskillnad svarar varje make för sin försörjning, 6 kap. 7 § ÄktB. I paragrafens andra och tredje stycke anges undantagen till denna regel. I paragrafens andra stycket anges att om den ena maken behöver bidrag till sitt underhåll under en övergångstid, har den maken rätt att få underhållsbidrag av den andra maken efter vad som är skäligt med hänsyn till denna makes förmåga och övriga omständigheter. Paragrafens tredje stycke säger att om den ena maken har svårigheter att försörja sig själv sedan ett långvarigt äktenskap har upplösts eller finns det andra synnerliga skäl, har den maken rätt till underhållsbidrag av den andra maken för längre tid än som anges i andra stycket. Vid prövning av den rätten ska hänsyn tas till om den ena maken behöver bidrag för att skaffa sig pensionsskydd. Domstolarna har i några fall ansett att ett äktenskap som varat i drygt 20 år fallit inom gränsen för vad som avses med långvarigt äktenskap enligt 6 kap. 7 § 3 st. ÄktB. NJA 1983 s. 826 (22 år), RH 1981:33 (23 år), RH 1983:43 (21 år).29

Huvudregeln enligt 6 kap. 8 § ÄktB att underhållsbidrag efter äktenskapsskillnad ska betalas fortlöpande. Men i samma paragraf anges det att om särskilda skäl finns, såsom att den underhållsberättigade behöver ett bidrag för att skaffa sig

28Totti, Lars och Teleman, Örjan, Äktenskapsbalken: en kommentar, s. 112. 29 Totti, Lars och Teleman, Örjan, Äktenskapsbalken: en kommentar, s. 129.

(25)

25 pensionsskydd, får domstolen dock bestämma att bidraget ska betalas med ett engångsbelopp. Detta gäller särskilt om pensioneringen inte är omedelbart förestående utan kommer att inträffa först någon tid efter äktenskapsskillnaden. Det är enligt gällande rätt endast i undantagsfall som engångsbelopp kan dömas ut mot den bidragsskyldiges bestridande.30 Talan om att underhållsbidrag ska fastställas får

inte bifallas för längre tid tillbaka än tre år före den dag då talan väcktes, om inte den bidragsskyldige medger det, 6 kap. 9 § ÄktB. Vidare anges det i 6 kap. 10 § ÄktB att rätten att kräva ut ett fastställt underhållsbidrag upphör tre år efter den förfallodag som ursprungligen gällde. Enligt fjärde stycket är avtal som strider mot 6 kap. 10 § ÄktB är ogiltiga.

Jämkning av underhåll anges i 6 kap. 11 § ÄktB som säger att en dom eller ett avtal om underhåll får jämkas av domstolen, om det finns skäl för det med hänsyn till att förhållandena har ändrats. För tiden innan talan har väckts får dock jämkning mot en parts bestridande göras endast på det sättet att obetalda bidrag sätts ned eller tas bort. Underhållsbidrag efter äktenskapsskillnad får endast om det finns synnerliga skäl höjas utöver det högsta belopp till vilket bidraget tidigare har varit bestämt. Underhållsbidrag i form av engångsbelopp får inte jämkas mot en parts bestridande. I andra stycket i samma paragraf anges det vidare att ett avtal om underhåll får också jämkas av domstolen, om avtalet är oskäligt med hänsyn till omständigheterna vid dess tillkomst och förhållandena i övrigt. Beslut om att erhållna bidrag ska betalas tillbaka får dock meddelas endast om det finns särskilda skäl. I dom (NJA 1993 s. 474) på underhållsbidrag efter äktenskapsskillnad har jämkats av HD med hänsyn till att den underhållsberättigade fått folkpension.

6.2 Underhåll enligt Koranen

Det totala försörjningsansvaret ligger på mannen enligt Koranen i (4:34) som säger att mannen är kvinnans och barnens försörjare. Och i (65:7) säger Koranen att den förmögne mannen ska sörja sin kvinna med sin rikedom, och den som lever under knappa förhållanden ska avstå vad han kan av det som Gud har gett honom för hans försörjning. Alltså efter sin förmåga. Vidare bör det nämnas att även om kvinnan är rikare än mannen så ställer Koranen inga krav på försörjning, detta är enligt (4:4) som säger om kvinnan frivilligt avstår något av det som hon äger får mannen ta emot det.

Men om kvinnan inväntar skilsmässa säger Koranen i (65:6) ”Låt den hustru som inväntar skilsmässa leva under samma villkor som ni själva inom ramen för era möjligheter, och gör inte livet svårt för henne med inskränkningar av olika slag. Om hon är havande, sörj då för hennes uppehälle tills barnet har fötts, och ge henne skälig ersättning om hon ammar ert barn; och samråd med henne i godo om barnets bästa på brukligt sätt.” I (2:241) säger Koranen att även frånskilda kvinnor har rätt

(26)

26 till skäligt underhåll. Detta är en plikt för de gudfruktiga säger Koranen i samma sammanhang. Och om de har ett spädbarn säger Koranen i (2:233) att modern ska ge sina barn di under två hela år, om föräldrarna önskar en full amningsperiod. Och barnets fader är skyldig att svara för moderns uppehälle och kläder enligt skick och sed.

I (4:20) tar Koranen upp frågan om skilsmässan från mannens sida och säger: Om ni önskar lämna en hustru och i hennes ställe ta en annan, tag då ingenting ifrån den första, även om ni har gett henne de dyrbaraste gåvor. Eller vill ni ta gåvorna tillbaka genom att rikta falska anklagelser mot henne och därmed begå en klar synd? Vidare säger Koranens i samman sammanhang i (4:21) ”Hur skulle ni kunna göra detta [alltså skada henne och ta tillbaka gåvorna] efter det att ni har kommit varandra nära och sedan hon har fått ert högtidliga löfte.”

6.3 Olösbara konfliktpunkter mellan den svenska äktenskapsbalken och

Koranen i frågan om underhåll

(27)

27

7 Imam

7.1 Vem är imam enligt SOU 2009:52?

I (SOU 2009:52) ställer regeringen frågan om ”Vem är imam?” och svarar med följande:

”På arabiska betyder ordet imam ”den som står framför” vilket syftar på den som leder de troende i bön. För majoriteten av världens sunni-muslimer syftar ordet imam först och främst på den person som har det övergripande ansvaret för bönen och inte på ett specifikt ”prästerskap”. Inom islam finns inte något vigningssystem som kan jämföras med de kristna kyrkornas präster som vigs till sitt ämbete. Detta betyder att det egentligen inte krävs någon formell utbildning för att leda församlingen i bön, men vissa samfund ställer krav på att imamen har gått specifika utbildningar”.31

7.2 Vad är imam på arabiska och vem är imam enligt Koranen?

För att först svara på vad ordet imam betyder på arabiska vill jag be om att gå utanför uppsatsens ramar genom att säga att ordet imam kan betyda så som regeringen säger (ungefär) men också enligt Almaany32 kan ordet imam betyda

ledare, president, arméchef, den raka bredda tydliga vägen, exempel och en kunnig inom ett vist yrke eller kunskapsområde. Det går också enligt33 att säga så som

regeringen säger ovan om personen som leder bönen. Imamen som leder bönen är en tillfällig titel som inte varar i mer än fem minuter. Alla som vill be i grupp måste utse en imam för att leda bönen. Gruppen måste inte vara mer än två personer för att en imam ska utses till böneledare. Kan alltså vara pappan och hans son, pappan kan vara böneledare och sonen också. Eller kan vara snickaren och hans lärling som vill be tillsammans på arbetsplatsen. Men vem är imam enligt Koranen? Koranen presenterar profeterna Abraham enligt (2:124) och Moses enligt (11:17) som imamer. I ett annat sammanhang kallar Koranen ledare som går annan väg än Koranens väg för imam. I (28:41) säger Koranen ”Vi gjorde dem till förebilder [för dem] som leder [andra] till helvetet; och på Uppståndelsens dag ska de inte finna hjälpare”.

7.3 Hur blir man imam enligt SOU 2009:52?

I (SOU 2009:52) ställer regeringen frågan om ”Hur blir man imam?” och säger följande:

”Trots att det inte finns ett formellt system som skulle kunna motsvara en ”prästvigning” av imamer är kunskap och lärande centrala aspekter i islams historia. I både Koranen och profettraditionen (hadith-litteraturen) betonas att 31 SOU 2009:52, sida 28.

32 https://www.almaany.com/ar/dict/ar-ar/%D8%A5%D9%85%D8%A7%D9%85/ hämtad 2020-12-29. 33https://www.almaany.com/ar/dict/ar-ar/%D8%A5%D9%85%D8%A7%D9%85/ hämtad 2020-12-29.

(28)

28

de troende måste söka efter kunskap och utbilda sig för att veta vad som är rätt och fel i livet. Enligt den islamiska historieskrivningen markeras människans behov av att söka kunskap redan i den första uppenbarelsen i Koranen

LÄS I din Herres namn, Han som har skapat – skapat människan av en grodd som växer fast! Läs! Din Herre är den Störste av de frikostiga, som har lärt pennans bruk, lärt människan vad hon inte visste! (Koranen, sura 96:1-5)”.34

Regeringen konstaterar alltså i (SOU 2009:52) att det inte finns ett formellt system eller någon utbildning för imamer. Det som regeringen citerar från Koranen i (96:1– 5) är riktat till människan.

7.4 Hur blir man imam enligt Koranen?

Man kan inte bli imam enligt Koranen utan man göras till imam. Koranen säger om profeterna i (21:73) ”vi och gjorde dem till ledare”. Och till profeten Abraham säger Koranen i (2:124) […] [Gud] sade: "Jag ska göra dig till ett föredöme för människorna. […]." Alltså till imam. Vidare säger Koranen i (11:17) [..] liksom tidigare den Skrift som gavs Moses, en vägvisare och en källa till nåd […].

Människan ska enligt Koranen i (9:105) arbeta. Profeten Abraham gjordes till imam och arbetade enligt (2:127) inom bygg. Profeten Noa var snickare enligt (11:37). Profeten David var smed enligt (34:19). Profeten Moses arbetade som herde enligt (20:18) som säger "Det är min stav, som jag stöder mig på och som jag använder för att skala av löv från träden för mina får; […].

Om fredagsbön säger Koranen i (62:9) TROENDE! När böneutroparen kallar till fredagsbönen, lämna då handel och köpenskap […]. Vidare säger Koranen i (62:10) ”Och när bönen är slut ska var och en gå tillbaka till sitt […].” Som det nämnts ovan att fredagsbönen tar ca 30 minuter med en böneledare och när bönen är slut ska var och en åter gå till sitt arbete. Muhammed arbetade först som herde på uppdrag mot arvode och sedan arbetade han inom handel.35 Att vara imam enligt Koranen, att be

eller att leda bön är inget yrke.

34 SOU 2009:52, sida 29.

(29)

29

8 Analys och slutsatser

Huvudsyftet med denna uppsats har varit att utröna likheter och olikheter mellan delar av svenska äktenskapsbalken och motsvarande delar i Koranen, för att sedan fastställa de olösbara konflikterna emellan. Uppsatsens andra syfte har varit att klargöra imamens roll i familjerätten i frågorna om vigsel och skilsmässa enligt Koranen. Delarna av den svenska äktenskapsbalken som har jämförts med Koranen är äktenskap, äktenskapshinder, vigsel,äktenskapsskillnad, och underhåll.

I jämförelsen har vissa olikheter mellan svenska äktenskapsbalken och Koranen identifierats. Svenska äktenskapsbalken kräver en behörig vigselförrättare och i muslimska sammanhang kräver svenska systemet en behörig imam för att förrätta vigsel mellan två personer som vill ingå äktenskap med varandra och Koranen kräver en skicklig ”skrivare” för att skriva ett kontrakt mellan en kvinna och en man som vill ingå äktenskap med varandra.

Åldersgränsen för när en kvinna och en man kan ingå äktenskap anges inte med siffror i Koranen men jämförelsen mellan de båda systemen visar att båda systemen kräver att personen som ska ingå äktenskap ska ha nått den mognad som krävas för att självständigt ta ställning till de problem av personlig och ekonomisk art som ett äktenskap innebär.

En annan olikhet som har uppmärksammats i denna uppsats är att Koranen i vissa fall tillåter män att vara gifta med flera kvinnor samtidigt och en annan paragraf förbjuder Koranen män att vara gifta med mer än en kvinna. Att äktenskap kan även ingås mellan personer av samma kön enligt svenska äktenskapsbalken är inte tillåtet enligt Koranen och ses av uppsatsen som olösbar konfliktpunkt.

I frågan om försörjning säger svenska äktenskapsbalken att makarna ska, var och en efter sin förmåga, bidra till det underhåll som behövs medan enligt Koranen är det mannen som har hela försörjningsansvaret. Kvinnans roll i försörjningen enligt Koranen är frivillig roll.

Koranen kärvar en obligatorisk gåva av mannen som ska överlämnas till kvinnan som en ren skänk. Obligatoriska gåvan har diskuterats mot tillämpliga regler i svensk rätt. Svenska domstolar ger den obligatoriska gåvan en religiös klädsel.

Uppsatsen visar inga konflikter mellan Koranen och svenska skilsmässoreglerna. Men i praktiken synes dock de islamiska skilsmässoreglerna vara minst förenliga med svensk rätt om imamerna i Sverige fortsätter att kräva det de kallar för religiös skilsmässa. Koranen presenterar inte äktenskapet, den obligatoriska gåvan eller skilsmässan som religiösa ritualer som ska utövas av förtroende, utan som lagar och regler som måste följas. I samma sammanhang har uppsatsen konstaterat att

(30)

30 Koranen inte prioriterar den religiösa delen framför andras och samhällets rättigheter.

Imamernas tolkning i frågan om skilsmässan och att domar från Sveriges tingsrätter om äktenskapsskillnad inte kan ses som religiösa skilsmässor har skapat det så kallade haltande äktenskapet. Med detta menas i sammanhanget att en kvinna anses skild enligt svensk lag samtidigt som hon betraktas som gift enligt imamen.36 De

haltande äktenskapen kan leda till stora skador för muslimska kvinnor och deras barn. Men i praktiken är problematiken med de haltande äktenskapen är inte svårlösta om de islamiska församlingarna genom att de standardiserade äktenskapskontrakt som används vid de islamiska församlingarna alltid innehåller en klausul som ger kvinnan rätt att upplösa äktenskapet.37 Detta strider inte mot

Koranen inte heller domar från Sveriges tingsrätter om äktenskapsskillnad strider mot Koranen.

Uppsatsens andra syfte har varit att klargöra imamens roll i islamiska familjerätten i frågorna om vigsel och äktenskapsskillnad enligt Koranen. Imamen och imamens roll i frågorna om äktenskap och äktenskapsskillnad har ingen grund i Koranen.

36 2013/14:C323: Motion till riksdagen, Imamer och vigselrätten, s. 2.

(31)

31

Käll- och litteraturförteckning

Offentligt tryck

Prop. 1986/87:1 Prop. 1973:32

SOU 2009:52: Betänkande av Imamutbildningsutredningen. 2013/14:C323: Motion till riksdagen, Imamer och vigselrätten.

Rättspraxis

Högsta domstolen NJA 1961 s. 121 NJA 2017 s. 168 NJA 1983 s. 826 Rättsfall från hovrätterna RH 1981:33 RH 1983:43

Litteratur

Bernström, Mohammed Knut, Koranens Budskap, Stockholm, 2002.

Bogdan, Michael, Komparativ rättskunskap. andra upplagan. Norstedts, Stockholm 2003. Hjärpe, Jan, Sharia: Gudomlig lag i en värld av förändring = (Al – Sharia),

Stockholm 2005.

Hjärpe, Jan, Islam: lära och livsmönster. Norstedts, Stockholm 1992.

Hjärpe, Jan, Om islamisk rättstradition och dess aktuella problematik, Familj, Religion, Rätt – En antologi om kulturella spänningar i Familjen – Med Sverige och

Turkiet som exempel, (Red. A. Singer, M. Jänterä-Jareborg, A. Schlytter), Iustus förlag, Uppsala 2010, s. 185–204.

Kulin-Olsson K., Juridikens fundament med grundläggande juridisk metodlära, Jure Förlag AB, 6 uppl., Stockholm, 2011.

Sayed, Mosa, Svensk och islamisk familjerätt – en jämförelse, Juridisk Publikation nr 2/2010 s. 201–234.

Figur

Updating...

Referenser

Updating...

Relaterade ämnen :