Vi behöver varandra, om föräldrasamverkan i förskolan

Malmö högskola

Lärarutbildningen

Individ & samhälle

Examensarbete

Vi behöver varandra

Om föräldrasamverkan i förskolan

We need each other

About parents cooperation in preschool

Pernilla Tell

Petra Häggström

Lärarexamen 140 poäng

IS- Sambarn, Svenska i ett mångkulturellt samhälle Höstterminen 2005

Examinator: Sven Persson Handledare: Laid Bouakaz

FÖRORD

Föreliggande uppsats är resultatet av tre och ett halvt års studier till förskollärare och lärare vid Lärarutbildningen i Malmö och däri verksamhetsförlagd tid. Det är en fördel att kunna kombinera studier och teoretiskt tänkande med praktiskt arbete, eftersom studier och teori påverkas av det praktiska arbetet, och detta i sin tur utvecklas genom studier och det teoretiska tänkandet.

Nu är emellertid tillkomsten av en uppsats beroende av ytterligare faktorer, nämligen människor i ens närhet som är vänliga nog att läsa igenom och ge synpunkter på en uppsats i alla dess stadier och alla dessa vill vi tacka. Till alla föräldrar och pedagoger som ställt upp på intervju och tack till vår handledare Laid Bouakaz som har väglett oss genom arbetet. Tack till våra nära och kära som har stöttat och hjälpt oss genom arbetet.

Malmö i Januari 2006 Pernilla Tell

SAMMANFATTNING

Fredrikson (2002) menar att föräldrasamarbetet är viktigt i de övergripande samhällsmålen och att det är förskolan tillsammans med föräldrarna som ska rusta barnen inför samhället.

”Allt det som vi gör i förskolan ska genomsyras av de övergripande målen, även föräldrasamarbetet. När utgångspunkten för förskolans arbete är demokrati, jämlikhet, trygghet och solidaritet kan man inte se det som att föräldrarna har hand om barnen hemma och sedan lämnar in barnen som ett slags föremål till förskolan där det är personalens sak att fylla på enligt samhällsmålen. De kan endast uppnås när människor har kontakt med varandra. Likaväl som föräldrar måste ha kontakt med personalen och personalen med föräldrarna måste föräldrarna också ha en inbördes kontakt, för deras barn påverkas av andras barn” (s 42).

Uppsatsen har sin grund i teorier som behandlar föräldrasamverkan i förskolan. För att få en insikt i hur samarbetet ser ut mellan förskollärare och föräldrar, samt vilka samarbetsformer de använder i samverkan med varandra, kommer vi att presentera resultaten utifrån intervjuer från de båda grupperna. Vi analyserar och diskuterar våra resultat och kopplar ihop dessa med relevant litteratur.

Vi anser att en god föräldrasamverkan är en viktig del i vårt pedagogiska arbete som förskollärare. Vår uppfattning var innan vi började med uppsatsen att pedagoger i allmänhet tycker att föräldrakontakten fungerar bra och faller sig naturligt bland annat vid lämning och hämtning av barnen och att de därför inte behöver eller tänker på att arbeta ytterligare med detta. Vi har tolkat resultatet som att både pedagoger och föräldrar tycker att samverkan med varandra är viktig och att de jobbar aktivt för samarbetet, men att det ibland upplevs som svårt att upprätthålla samarbetet genom hela verksamheten.

Nyckelord: Föräldrasamverkan, kommunikation, relation, samarbete

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1

INLEDNING

………11

1.1 Bakgrund……….12

1.2 Begreppsförklaring………..12

2 SYFTE

...13

2.1 Frågeställning………..13

2.2 Disposition………..13

3 LITTERATURGENOMGÅNG

...15

3.1 Historik………15

3.2 Föräldrasamverkan i förskolan………17

3.2.1 Attityder och synsätt hos pedagoger och föräldrar………..17

3.2.2 Förskolans och familjens sammansättning………...17

3.2.3 Samarbete och förutsättningar för samverkan………..18

3.2.4 Den dagliga kontakten mellan pedagoger och föräldrar………..18

3.2.5 Relationen mellan pedagoger och föräldrar……….19

3.2.6 Pedagogens roll i föräldrasamverkan………...19

3.2.7 Det enskilda samtalet………...20

3.2.8 Föräldramöte………..20

3.3 Vad står om föräldrasamverkan i Läroplanen för förskolan (Lpfö 98)…...21

3.4 Vad står om föräldrasamverkan i den Lokala arbetsplanen för förskolan..22

3.5 Sammanfattning………...22

4.1 Metodval……….25

4.1.1 Kvalitativa metoder………..25

4.1.2 Intervju……….25

4.1.3 Alternativa metodval………26

4.2 Urval………...27

4.2.1 Beskrivning av förskolan……….28

4.3 Genomförande……….28

4.4 Reliabilitet………...………29

4.5 Validitet……...………30

4.6 Anonymitet…...………...30

4.7 Databearbetning…...………...30

5 RESULTAT

………...33

5.1 Resultatet av intervju med pedagoger………...33

5.1.1 Samarbetsformer……….……….33

5.1.2 Kontakten med föräldrarna………..………38

5.1.3 Hinder i föräldrasamverkan………..………...39

5.1.4 Pedagogens syn på samverkan………..……...41

5.2 Sammanfattning………..41

5.3 Resultat av intervju med föräldrarna………...42

5.3.1 Föräldrarnas syn på samverkan………...……….42

5.3.2 Kontakten med pedagogerna………..…………..45

5.3.3 Föräldrarnas inflytande verksamheten……….46

5.3.4 Föräldrars syn på pedagogens yrkesroll………...47

5.4 Sammanfattning………..48

6 DISKUSSION

...51

6.1 Uppnådde vi vårt syfte ………...57

Referenser………...59

Bilagor……….61

1 INLEDNING

Denna uppsats kommer att handla om samverkan mellan förskollärare och föräldrar. Vi vill med denna uppsats få kunskap om hur vi som blivande förskollärare kan arbeta tillsammans med föräldrar och ta tillvara den resurs som vi tycker att de utgör. Vi som blivande förskollärare har olika tankar om hur ett bra arbetssätt är vilket även våra blivande kolleger kommer att ha, likt som de föräldrar vi kommer att möta i verksamheten. Trots dessa ibland stora olikheter måste vi för barnens och varandras skull kunna samarbeta och sträva mot samma mål. Vi tycker att det är viktigt att nyttja den kompetens som vi med gemensamma krafter kan utgöra.

Anledningen till vårt ämnesval är att vi under vår verksamhetsförlagda tid kommit i kontakt med ämnet och där sett hur stor del av verksamheten som föräldrasamverkan utgör och sett hur viktigt det är för alla parter att kontakten fungerar bra. Vi har under lärarutbildningen kommit i kontakt med ämnet kommunikation och föräldrasamverkan men detta ytterst lite. Vi tycker att ämnet är intressant på grund av att den i praktiken utgör en så stor del, som den inte utgör sig för att göra i vår utbildning. Avsaknaden i ämnet gör att vi känner behov av ytterligare kunskap i ämnet för att kunna göra ett så gott pedagogiskt arbete som möjligt. Genom att som förskollärare ha en god kontakt med föräldrarna anser vi att pedagoger och föräldrar har en bra gemensam grund att stå på, för vidare samarbete med varandra.

Vi tror att det finns ett behov av vår undersökning framförallt eftersom förskolan befinner sig i en tid av förändring. Barnomsorgskön är nästintill borta vilket leder till att föräldrar har större möjlighet att välja var de vill placera sina barn. Detta gör att föräldrarna rimligen kommer att ges större inflytande i verksamheten. Det är den verklighet vi som blivande förskollärare kommer att komma ut till och det är utefter detta perspektiv som vi kommer att lägga upp vår uppsats och som vi rekommenderar att uppsatsen läses utifrån.

Uppsatsen vänder sig främst till alla som arbetar inom barnomsorgen, utbildar sig till att arbeta med barn eller på något sätt har kontakt med förskoleverksamheten. Vår tanke är att läsarna ska bli inspirerade och påminda om hur viktigt det är med föräldrasamverkan i förskolan.

1.1 Bakgrund

Författarna bakom denna uppsats är två studenter vid lärarutbildningen i Malmö. Våra huvudämnen är IS- sambarn (samhällsorienterande ämnen och barns lärande), samt KSM (Svenska i ett mångkulturellt samhälle). Vi träffades då vi läste en gemensam kurs i pedagogisk drama och kände då att vi ville skriva vårt examensarbete tillsammans inom ämnet föräldrasamverkan i förskolan. Vi tror att det är en tillgång att vi kommer från olika enheter med olika huvudämnen, att vi har olika kunskaper och erfarenheter från våra respektive enheter och genom detta kan komplettera varandra på ett bra sätt. En annan aspekt är att vi har haft olika verksamhetsförlagd tid där vi har haft fokus på olika ämnen och därför sett olika saker som vi kan ha nytta av i denna uppsats. Med tanke på våra olika huvudämnen, tänker vi och fokuserar på olika saker.

1.2 Begreppsförklaring

För att variera läsandet har vi valt att växla begreppet föräldrasamverkan med begreppet föräldrasamarbete men betydelsen är den samma. Lika så använder vi både begreppen pedagog, förskolepersonal och förskollärare när vi talar om personal i förskolan.

I nationalencyklopedin kan läsas att ordet:

samverkan står för: gemensamt handlande för visst syfte och

2 SYFTE

Vårt syfte är att undersöka vad förskollärare och föräldrar anser är viktigt i kontakten med varandra. Men även få en inblick i vilka samarbetsformer som pedagoger och föräldrar använder i samverkan med varandra. Det är viktigt att ha i åtanke att det som presenteras inte är den enda och slutgiltiga sanningen om hur föräldrar och förskollärare anser att- eller vill att samarbetet ska se ut.

2.1 Frågeställningar

* Vilka samarbetsformer använder förskollärare och föräldrar i samverkan med varandra?

* Hur uppfattar pedagoger och föräldrar att samarbetet fungerar?

2.2 Disposition

Vår uppsats börjar med att vi i vår litteraturgenomgång redogör för den historiska bakgrunden i ämnet. Därefter följer teorier kring vad som står skrivet om föräldrasamverkan, hur förskolans pedagoger och föräldrar uppnår samverkan med varandra, samt varför detta bör finnas och fungera. I detta kapitel finns även redovisat vad läroplanen samt den lokala arbetsplanen för förskolan säger om föräldrasamverkan. I metoden beskriver vi vårt arbetsschema, vilken metod vi har använt för att få våra frågeställningar besvarade, samt redogör för hur intervjuerna gick till. Vi kommer att använda oss av intervjuer där vi intervjuar fyra förskollärare och fyra föräldrar i samma verksamhet. Därefter följer resultatet där intervjuerna med pedagoger och föräldrar presenteras i sin helhet. För att underlätta läsningen har vi delat in resultatet av intervjuerna i olika underrubriker. Slutligen i diskussionen görs en koppling mellan de olika avsnitten i uppsatsen. Här diskuteras och analyseras resultatet av intervjuerna och kopplas till litteraturgenomgången.

3 LITTERATURGENOMGÅNG

3.1 Historik

Flising & Kärrby (1983) menar att om vi ser tillbaka så långt som till medeltiden och tittar på vad de styrande ansåg om utbildning då, så kommer vi att finna ett tänkesätt som grundas på att folket inte skulle ha någon utbildning utöver det som hushållet klarade av att ge. Föräldrarna var barnens lärare och kyrkans uppgift var att kontrollera barnens kunskaper och försäkra sig om att deras religiösa tro var den riktiga i deras ögon, vilket de kontrollerade genom att bikta och konfirmera barnen. Vidare var det den rådande husbonden som hade huvudansvaret för att barn och tjänstefolk lärde sig katekesen.

Under mitten av 1800-talet ville de härskande stånden att allmän skolplikt skulle införas. En av den tilltänkta skolans huvuduppgift skulle vara att fostra barnen till dugliga medborgare och i sammanhanget blev moral en viktig fråga. Detta blev en klar förändring för föräldrarna som försattes i en ekonomisk situation då barnen inte längre kunde räknas som den arbetskraft som de tidigare utgjort under dagarna.

Tallberg (1995) påvisar att kontakten med hemmet, barnkrubban och småbarnsskolan var mycket begränsad och det var väldigt sällsynt med möten dit föräldrarna var välkomna. Ofta var det inte heller föräldrarna som lämnade sina barn på institutionerna utan barnen ansågs tillräckligt stora för att kunna gå dit själv, eller också var det de äldre syskonen som bar ansvaret för hämtning och lämning av barnen. Därmed föll sig ingen naturlig kontakt mellan föräldrar och institution. I barnträdgårdarna däremot framhölls ett starkt intresse för ett samarbete med hemmet. Detta var något nytt som gjorde att hemmet och framförallt moderns betydelse uppvärderades samt möjliggjorde uppfostran av föräldrarna.

Tallberg (1995) skriver att förskolans uppgift under 1900-talets mitt blev mer centrerad kring barnen, detta i och med en ökad demokratisering och en rådande ideologi kring den utvecklingspsykologiska grunden. Detta ledde till att man ansåg föräldrakontakt som mindre viktig. Allt eftersom samhällets ansvar för barnen växte, förändrades även traditionerna kring barn och familj. Persson (1994) hävdar att det under 1940- och 1950 talet väcktes ett ökat intresse för barnomsorgen i samhället och det gjordes massor av utredningar som berörde förskolan. Under 1950 talet skedde ett genombrott då den offentliga sektorn fick

huvudansvaret för den statliga förskolan. Utredningarna ledde till olika frågor om hur den framtida förskolan skulle se ut och den viktigaste frågan för staten blev hur man skulle kunna få en sammanhängande syn kring barnomsorgen. De politiska partierna enades om de olika centrala målen för förskolan. Förskolan skulle inte som den tidigare verksamheten fostra barnen utan nu skulle varje barn ses som individuella individer som med hjälp av kunnig personal skulle utvecklas i samspel med varandra. Förskolan hade inte längre någon uppfostrande uppgift, utan den nya förskolan skulle ses som ett stödjande komplement till hemmet och på så sätt arbeta för ett gott föräldrasamarbete.

Tallberg (1995) beskriver att det under 1970-talet kom en ny form av omsorg för barnen och detta var den form som kom att kallas dagis. Denna nya form har framhävts som framförallt positiv ur föräldrarnas synvinkel. Det var trots det positiva synsättet svårt att få föräldrarna engagerade i förskolan som helhet, eftersom föräldrarnas intresse fortfarande låg kring det egna barnet och omhändertagandet.

I barnstugeutredningen (SOU 1972:27) var föräldrasamverkan ett övergripande mål. Här står att alla föräldrar skulle ges samma möjligheter till samverkan och inflytande, man föreslog bland annat föräldramöte, drop-in och förlängd inskolning. Det betonas även vilken roll föräldrar borde, kunde och ville få i familjestödsutredningen (SOU 1982:25).

I det pedagogiska programmet för förskolan 1987:3 (s. 54) står det skrivet:

”Förskolans arbete med barnen måste ske i nära samarbete med föräldrarna…

En bristande kontakt mellan personal och föräldrar kan skapa osäkerhet hos barnet och lägga grunden till felaktiga förväntningar och missförstånd hos både personal och föräldrar”.

I det pedagogiska programmet för förskolan (1987) betonas även att det är förskolans ansvar att öka föräldrarnas delaktighet och inflytande i verksamheten. Det står även skrivet att det främsta ansvaret vad gäller att skapa ett gott samarbete mellan hem och förskola ligger på pedagogerna. Det skrivs även att alla föräldrar ska ha samma rätt till samma information om hur förskolan bedrivs.

3.2 Föräldrasamverkan i förskolan

3.2.1 Attityder och synsätt hos pedagoger och föräldrar

Rasmussen (1986) framhäver att föräldrasamarbetet kanske först uppfattas som något ganska enkelt och okomplicerat. Ibland skapas ett välfungerande samarbete utan särskilt stora ansträngningar. Mycket av detta beror på tillfälligheter, tillexempel när föräldrar och pedagoger har ungefär samma attityder och synsätt och därmed snabbt är på samma våglängd. För de pedagoger som inte har ett särskilt medvetet förhållande till sitt föräldrasamarbete och som endast betraktar det som något som hör till jobbet, kan föräldrasamarbetet sakna vissa viktiga delar. För pedagoger med denna syn kan det bli svårt när samarbetet en dag uppvisar ett problem. Rahm & Wall (1999) menar att det som händer i mötet mellan familjen och pedagogerna, vare sig det är ett bra eller dåligt samarbete, så påverkar detta båda parterna. Det är ingen enkelriktad påverkan utan ett ömsesidigt samspel. Hur detta samspel ter sig beror på hur det organiseras, vilka former pedagogen använder inför mötet med föräldrarna, i vilken omfattning det sker och hur väl genomförda mötena är. Fredriksson (2002) tror att ett gott samarbete mellan förskola och föräldrar främst grundar sig på att skapa en medvetenhet hos pedagogerna att de ska och måste arbeta för att vara mer förberedda att ta emot föräldrar. Hon menar att föräldrarna oftast är intresserade av att lära känna den tillvaro barnen vistas i dagligen. Om pedagogerna välkomnar och visar på att föräldrarna är viktiga för barnen men även för förskolan, så menar Fredriksson att det finns goda förutsättningar för ett gott samarbete. För en god föräldrasamverkan är det även viktigt att förskolans innehåll och arbetssätt anses som intressant att ta del av för föräldrarna. I sammanhanget är det viktigt att pedagogerna gör innehållet lättförståeligt och tydligt för föräldrarna att ta del av.

3.2.2 Förskolan och familjens sammansättning

Rahm & Wall (1999) framhäver att när barnet börjar i förskolan så kommer det att vistas och då påverkas av två olika världar. Barnet kommer då att ingå i två olika system, familjen och förskolan. Dessa två system ska mötas och samarbeta kring barnet. I de här två systemen är det många olika saker som påverkar samarbetet, tillexempel är det interna samarbetet inom förskolan av stor betydelse när det gäller personalens möjlighet att utveckla positiva relationer med föräldrarna. Men det är också andra saker som är viktiga, såsom vilken pedagogisk verksamhet som bedrivs, hur den fungerar, hur mogen, kunnig och säker pedagogerna är i sin yrkesroll, hur stor barngruppen är, vilka barn som ingår i gruppen och

vilken personaltäthet som finns på förskolan. På motsvarande sätt är det mycket inom familjen som påverkar föräldrarnas förmåga till samarbete. Familjens sammansättning, hur relationerna mellan familjemedlemmarna är och barnets ålder och personlighet. Detta är olika faktorer som spelar roll i mötet mellan familjen och pedagogerna. Ekman & Sundell (1992) understyrker det Rahm & Wall (1999) påvisar och de menar: ”för att förskolan ska kunna fungera som ett komplement till föräldrarna måste förskolepersonalen veta hur föräldrarna uppfostrar sina barn” (s 14). Ekman & Sundell (1992) förklarar detta med att barn har olika behov och även uppfostras olika av sina föräldrar och att det därför inte räcker att bestämma sig för hur det pedagogiska arbetet med barnen ska se ut. Ekman & Sundell framhäver hur viktigt det är att i sin verksamhet ta tillvara på föräldrarnas önskemål och barnens olika förutsättningar och därefter anpassa sig till detta.

3.2.3 Samarbete och förutsättningar för samverkan

I Fredriksson (2002) framhåller Elisabeth Sjögren Olsson att ”samarbete uppstår när behov och förutsättningar finns”(s 13). Enligt Fredriksson ”finns det alltid ett behov av samarbete mellan personal och föräldrar”(s 13) och hon menar att föräldrar oftast är intresserade av sina barn och deras situation och hon ser ingen anledning till att tro att förskolepersonalen inte skulle vara intresserade av att samarbeta med föräldrarna. Hon ställer sig istället frågande mot hur motiverade förskolepersonalen är, samt hur mycket energi och engagemang de har för att samarbeta med föräldrarna. Samarbete och förutsättningar varierar på grund av olika omständigheter men trots detta måste förskolepersonal arbeta efter de mål som finns för förskolan, det vill säga ett nära samarbete med föräldrarna. Fredriksson påvisar även att föräldrasamarbetet bör grundas på att barnen ska ha det bra. Hon menar att barnen är väldigt duktiga på att genomskåda om samarbetet mellan hem och förskola inte fungerar som det ska. Vidare poängterar Fredriksson att föräldrarna har stort behov av och därför måste ges möjligheten att liksom barnen, känna sig trygga i verksamheten. Det är viktigt att föräldrarna får se vad som händer kring deras barn i förskolan och det är av stor vikt för föräldrarna att barnen tycker det är roligt att komma till förskolan. Hennes uppfattning är att om föräldrarna ser att barnet trivs så känner de att pedagogerna gör ett bra arbete.

3.2.4 Den dagliga kontakten mellan pedagoger och föräldrar

Ekman & Sundell (1992) menar att det är vid den dagliga hämtningen och lämningen som föräldrar och pedagoger pratar om det viktiga som händer barnen, om det har hänt något hemma eller på förskolan. Det är den här såkallade tamburkontakten som är det naturligaste

tillfället för pedagogerna att skapa förtroende hos föräldrarna. Granberg (1998) menar vidare att tamburkontakten kan jämföras med när man har bjudit hem sina vänner på besök, man välkomnar gästerna vid dörren och ser under kvällen till att de har det bra och slutligen tackar man gästerna för besöket och önskar dem välkomna åter. Granberg är noga med att poängtera att föräldrarnas förtroende bygger på den dagliga kontakten och om denna inte fungerar så är det svårt att få övrig samverkan att fungera på förskolan. Enligt Granberg ligger huvudansvaret på en fungerande samverkan med föräldrarna på pedagogerna och inte på föräldrarna.

3.2.5 Relationen mellan pedagoger och föräldrar

Rasmussen (1986) understryker att det är relationerna mellan föräldrar, barn och pedagog som är de viktigaste grundstenarna i den pedagogiska verksamheten. Dessa relationer omger den pedagogiska verksamheten och utgör det råmaterial som det pedagogiska arbetet skapas av. Föräldrasamarbetet utgör i detta perspektiv en integrerad del av den pedagogiska verksamheten. Detta är viktigt och är motsatts till uppfattningen om att föräldrasamarbetet är något som hör till jobbet och faller sig naturligt och därför inte behöver arbetas ytterligare med. Rahm & Wall (1999) poängterar att relationen mellan föräldrar och förskola är känslig och svår. Man har barn ihop men på helt olika sätt. Föräldrarna och pedagogerna ser ur olika perspektiv på barnet, verksamheten och på sig själv. Detta gör att de många gånger upplever samma situation olika. Det är som att ha olika glasögon på sig beroende på om man är förälder eller pedagog. Trots att det är samma verklighet som betraktas, ses olika saker. Ju mindre kunskap pedagoger och föräldrar har om varandra och varandras verkligheter, desto större blir skillnaderna av det som ses med de olika glasögonen. Ju mindre de vet om varandra, desto större risk är det att inte förstå varandra och varandras situation. För att mötas i en relation är det viktigt att lära känna varandra och så mycket som möjligt försöka leva sig in i den andra partens situation. Det handlar i viss mån om att försöka se ur den andres glasögon utan att tappa sina egna.

3.2.6 Pedagogens roll i föräldrasamverkan

En viktig del enligt Fredriksson (2002) är att pedagogen har en klar och tydlig uppfattning om sin yrkesroll. Det är viktigt att varje pedagog tänker till om vad de vill att förskolan ska stå för och att arbetslaget senare bildar en gemensam grund att stå på och att de i diskussionen kring detta ställer sig frågor som ”Vad ska förskolan ge barnen, vad kan förskolepersonalen ställa upp med i fråga om tid och resurser när det gäller föräldrasamarbete och varför är det viktigt

att föräldrar och personal lär känna varandra”(s 18). Rasmussen (1986) visar på att förskolor där det råder dåligt samarbete mellan pedagogerna har visats få mycket svårt att skapa ett konstruktivt och tryggt föräldrasamarbete, detta eftersom de då strävar åt olika håll. Ännu svårare blir det om en oenig och splittrad personalgrupp försöker bygga gemensamma hinder mot föräldrarna, att pedagogerna gömmer sig bakom varandra och döljer pedagogiska brister. Genom detta dubbelspel blir det dagliga livet otryggt och föräldrarna upplever förmodligen att förskolelärarna har gaddat ihop sig mot dem. Rahm & Wall (1999) menar att en daglig kontakt, där pedagoger och föräldrar är öppna och inte låter småsaker växa och bli stora problem, är grundläggande. Likaså är det av stor betydelse att pedagogerna bjuder in föräldrarna i verksamheten och låter dem ta del av den och deras barns vardagliga situation. Sammanfattningsvis menar Rahm & Wall att en väl fungerande grupp pedagoger är en avgörande förutsättning för verksamheten och en god föräldrakontakt.

3.2.7 Det enskilda samtalet

Rahm & Wall (1999) påvisar att de enskilda samtalen är oersättliga då det gäller utbyte av erfarenheter mellan föräldrar och pedagoger. Vid de enskilda samtalen har oftast både pedagoger och föräldrar tänkt igenom vad som ska tas upp. Samtalen ska präglas av ömsesidighet och av ett givande och tagande. Det är då båda parter kan få ett nytt perspektiv och ett fördjupat förtroende, om detta inte tidigare fanns. För att skapa en sådan anda menar Rahm & Wall att det är viktigt att både berätta och lyssna. Den förstående inställningen och öppna attityden parterna emellan är något som pedagogen har huvudansvaret för att få till stånd, det är en del av yrkesrollen enligt Rahm & Wall. Genom att pedagogen visar sig kompetent och samtidigt respekterar föräldrarnas unika kunskaper om sitt barn, åstadkommer pedagogen ett förtroendefullt möte med föräldrarna. Att få sitta i lugn och ro är en förutsättning för att få ett äkta meningsutbyte. Både föräldrar och pedagoger behöver dessa stunder för att på bästa sätt kunna stödja barnet i dess utveckling. Dessa stunder behövs även för att lära känna varandra som vuxna. Det är viktigt att se samtalen som en unik möjlighet att delge varandra erfarenheter kring barnet. Då kan den helhetsbild växa fram som de båda parterna behöver se för att kunna vara goda pedagoger och fostrare.

3.2.8 Föräldramöte

Granberg (1998) påvisar att förskolan är skyldig att regelbundet bjuda föräldrarna till föräldramöte som är välplanerade, strukturerade och som är av intresse för föräldrarna. Pedagogerna bör ha föräldramöte en gång per termin och utöver detta är det upp till förskolan

att bestämma om de önskar ytterligare möten. Inför föräldramötena är det bra om föräldrarna i förhand har fått en dagordning om mötets innehåll så att föräldrarna kan komma till mötet och känna sig förberedda och inspirerade till att aktivt deltaga. På föräldramötena är det barnen som ska vara den centrala punkten på dagordningen, mötena ska ta hänsyn till föräldrarnas behov, önskemål, information och upplysningar. Mötena bör inte vara informationsmöten om detta absolut inte är nödvändigt. Med fokus på information finns det en risk att pedagogerna fungerar som sändare och föräldrarna passiva mottagare och att mötena därmed inte känns lockande för föräldrarna.

3. 3 Vad står om föräldrasamverkan i Läroplanen för förskolan (Lpfö 98)

Läroplanerna fastställs av regeringen och det är dessa förordningar som styr förskolan. I läroplanen för förskolan kan läsas:

”Förskolan ska vara ett stöd för familjen i deras ansvar för barnens fostran, utveckling och växande. Förskolans uppgift innebär att i samarbete med föräldrarna verka för att varje barn får möjlighet att utvecklas efter sina förutsättningar” (Läroplan för förskolan, Lpfö 98, s 8).

”Vårdnadshavare har ansvar för sina barns fostran och utveckling. Förskolan skall komplettera genom att skapa bästa möjliga förutsättningar för att varje barn skall kunna utvecklas rikt och mångsidigt. Förskolans arbete med barnen ska därför ske i ett nära och förtroendefullt samarbete med hemmen. Föräldrarna skall ha möjlighet att inom ramen för de nationella målen vara med och påverka verksamheten i förskolan. Att förskolan är tydlig i fråga om mål och innehåll är därför en förutsättning för barns och föräldrarnas möjligheter till inflytande” (Läroplan för förskolan, Lpfö 98, s 15).

I läroplanen skrivs under rubriken Hem och skola riktlinjer som alla inom förskolan ska följa. I riktlinjerna kan läsas:

”Alla som arbetar i förskolan skall visa respekt för föräldrarna och känna för att det utvecklas en tillitsfull relation mellan förskolans personal och barnens familjer”(Läroplan för förskolan, Lpfö 98, s 15).

I läroplanen står det även skrivet att arbetslaget skall:

• föra fortlöpande samtal med barnens föräldrar om barnens trivsel, utveckling och lärande både i och utanför förskolan samt genomföra utvecklingssamtal,

• ge föräldrarna möjligheter att utföra inflytande över hur målen konkretiseras i den pedagogiska planeringen,

• beakta föräldrarnas synpunkter när det gäller planering och genomförande av verksamheten och

• se till att föräldrarna blir delaktiga i utvärderingen av verksamheten.

3.4 Vad står om föräldrasamverkan i den Lokala arbetsplanen för

förskolan

I arbetsplanen står det skrivet:

”Vi använder våra delmål, språklig kompetens, kreativ förmåga, motorisk kompetens, miljömedvetenhet och lek-kompetens, för att nå vår gemensamma målsättning. Föräldrasamverkan och särskilt stöd (till de barn som behöver det) ingår i alla delmålen”.

Det står även skrivet att daglig kontakt med föräldrarna sker vid lämning och hämtning. Förskolan har ett föräldramöte per termin och utvecklingssamtal sker en gång per termin eller när behov för samtal föreligger. På utvecklingssamtal skall det ges möjlighet att diskutera och få kunskap om det enskilda barnet.

I arbetsplanen under rubriken föräldrasamverkan nämns delar som ska vara centrala för verksamheten, det står skrivet:

• Föräldrasamverkan är en möjlighet till utbyte mellan hemmet och förskolan.

• Föräldrar ska känna sig välkomna och trygga med oss.

• Föräldrarna ska kunna påverka, känna delaktighet, ha insyn och utvärdera verksamheten.

3.5 Sammanfattning

Både Läroplanen för förskolan och den lokala arbetsplanen lämnar stort utrymme åt föräldrarna att vara delaktiga i deras barns förskola. Föräldrarna har rätt till

föräldrainflytande, få information om verksamhetens innehåll och att påverka verksamheten. Föräldrarna ska betraktas som experter på hur barnen fungerar.

4 METOD

4.1 Metodval

4.1.1 Kvalitativa metoder

För att kunna besvara frågeställningarna till denna uppsats valde vi att göra en kvalitativ undersökning via intervjuer och komplettera med relevant litteratur. Repstad (1999) skriver i boken Närhet och distans att ordet ”kvalitativ” står för kvalitéer, det vill säga egenskaper eller framträdande drag hos ett fenomen. Med kvalitativ undersökning menas i stort att det är texten som är i fokus till skillnad från kvantitativa metoder där forskaren oftast använder sig av tal och siffror. Det som vidare kännetecknar den kvalitativa metoden enligt Repstad är att undersökningen oftast går mer på djupet i ett ämne än på bredden. Med den kvalitativa metoden kan forskaren därför med fördel undersöka en eller några få miljöer och mer ingående studera dessa. Repstad anser att forskaren med den kvalitativa metoden vill skapa en nära relation med de personer som deltar i undersökningen och är intresserad av vad just de har att säga om ämnet. Repstad menar vidare att kvalitativa studier även står för flexibilitet där forskaren inte ser några hinder att under arbetets gång ändra på sitt frågeschema. Tillexempel kan forskaren under en intervju ändra ordval om den intervjuade inte skulle förstå. Repstad påvisar ett annat exempel, detta kan vara att som forskare fråga ytterligare personer om denna inte anser sig ha fått tillräckligt tillfredställande svar. Alltså följer forskaren inte någon strukturerad intervju utan kan välja att göra avvikelser från sitt frågeschema. Anledningen till att vi valde den kvalitativa metoden är att vi är intresserade av att på djupet undersöka en miljö, som i detta fall är en förskola, samt att med hjälp av kvalitativa intervjuer diskutera med ett mindre antal personer och genom dem få en bild av deras åsikter och erfarenheter kring föräldrasamarbete i den valda miljön.

4.1.2 Intervju

Vi har valt att intervjua fyra förskollärare och lika antal föräldrar med relation till samma förskola. Anledningen till att vi valde intervjuformen är att vi tror denna form ger mest utrymme för vidare diskussion och möjlighet till följdfrågor. Repstad (1999) menar att det bästa sättet för att tränga in och förstå någons världsbild och handlingar är att prata med dem, vilket är ytterligare en anledning till varför vi valt att använda oss av intervjuer. Vi tror även att de intervjuade i vår undersökning i det talade språket tillåts att utrycka sig mer fritt och

informellt till skillnad från vårt oftast formella skriftspråk. Repstad menar att temat i den kvalitativa intervjun är förutbestämt och den intervjuade styrs in i detta, men på ett varsamt sätt och utan att följa ett detaljerat schema. Repstad menar vidare att med enkätformen kan den intervjuade hindras att svara som den vill eftersom det fattas möjlighet att gå utanför frågorna och vidareutveckla sina tankar, så som det finns möjlighet i intervjuformen. I en intervju vill forskaren att den intervjuade ska fördjupa och tänka över sina svar vilket leder till att forskaren oftast får långa och detaljerade svar som är helhetsorienterande. Repstad (1999) menar att intervjufrågorna ska fungera som en minneslista så att forskaren får med det ämnesområde som ska täckas. På detta sätt ges de intervjuade möjlighet att vika ut ifrån frågorna och prata övergripande, vilket i sin tur kan leda till de långa och detaljerade svaren.

För att underlätta vårt arbete som intervjuare kommer vi under intervjun med pedagoger och föräldrar använda oss av ljudband, detta för att få med allt som sägs och för att smidigt kunna gå tillbaka och lyssna på vad som sagts. En nackdel med den kvalitativa intervjun är att personerna som intervjuas inte kan vara anonyma inför oss som intervjuar. I studien kommer vi dock att skydda personernas identitet av etiska själ.

4.1.3 Alternativa metodval

Vi övervägde till en början att använda oss av både intervjuer och enkäter men kom fram till att uppsatsen i sådant fall skulle bli alldeles för omfattande och att resultatet troligen inte skulle bli så personligt som vi önskar. Ejlertsson (1996) anser att fördelen med enkäter är att respondenten kan svara på frågorna i lugn och ro, utan att känna press som man lätt kan göra vid en intervju. Vidare menar han att respondenten inte heller känner att den måste anpassa svaren efter vad den tror att ”undersökaren” vill att man ska svara. En nackdel med enkäter kan enligt Ejlertsson (1996) vara att personer som har svårt att uttrycka sig i skrift kan ha svårt att ge uttömmande svar och hamnar oftast i bortfallsgruppen. Som vi tidigare nämnt valde vi bort enkäter eftersom vi anser att enkätformen inte ger den personlighet och närhet som vi önskar att vår uppsats ska genomsyras av. Vi kom även fram till att enkäter lämpar sig bäst i större undersökningar och kräver större antal förfrågade personer.

En annan metod som vi övervägde att använda är observationer. Observation är enligt Repstad (1999): ”studier om människor i syfte att se vilka situationer de naturligt möts i och hur de brukar uppföra sig i sådana situationer” (s23). Det värdefullaste med observationer är att forskaren kan få en direkt kunskap om det specifika som observeras, vilket intervjuer

oftast bara kan ge indirekt information om. En nackdel med observationer kan vara att forskaren kan ledas till att fokusera på det extrema i verksamheten och därmed missar helheten. Ett exempel kan vara att forskaren väljer ut ett tillfälle som gick extremt bra eller ett tillfälle som gick extremt dåligt. En av orsakerna till att vi inte valde observationer är att vi vet hur svårt det är att vara neutral i en observationssituation och hur lätt det är att falla in på de extrema händelserna i mån om att uppsatsen ska bli så bra som möjligt. En annan är att en av oss har varit lärarkandidat på förskolan där intervjuerna kommer att äga rum, vilket vi ser skulle kunna leda till ännu större svårigheter att stå vid sidan av verksamheten.

Vi är medvetna om att det finns både fördelar och nackdelar med intervjuer. Vi tror att vår medvetenhet kring detta gör att vi kan skapa goda förutsättningar för ett bra samtal, där vi arbetar för en öppen relation så att de intervjuade inte känner någon press utan kan svara ärligt på frågorna.

4.2 Urval

Orsaken till vårt val av förskola för intervjuerna började med att en av oss var lärarkandidat på förskolan, därigenom kom vi fram till att det hade varit intressant att göra undersökningen där. Vi gjorde en muntlig förfrågan till pedagogerna om det fanns intresse och tid att deltaga i en undersökning i ämnet föräldrasamverkan i förskolan. Gensvaret var positivt och en skriftlig förfrågan gick ut till föräldrarna (se bilaga 3). I förfrågan poängterade vi att fullständig anonymitet skulle gälla såväl i uppsatsen som inför pedagogerna, detta visade vi genom att föräldrarna fick välja plats för intervjuerna, samt att de fick lägga sitt svar i ett kuvert i förskolans hall, vilket innebar att förskollärarna inte behövde fungera som mellanhand.

I vår undersökning har vi valt att intervjua sammanlagt fyra förskolelärare, två från en syskonavdelning dit barn i åldrarna tre till fem år kommer, samt två förskollärare från en småbarnsavdelning där barnen är mellan ett och tre år. Anledningen till att vi valde att intervjua just dessa fyra pedagoger är att vi dels ville ha pedagoger som arbetar med barn i olika åldrar, men även med olika arbetslivserfarenhet inom yrket, samt pedagoger som representerar olika generationer, vilket dessa pedagoger gör. Vi ville få en så rättvis och bred bild av verksamheten som möjligt i fråga om föräldrars och pedagogers syn på föräldrasamverkan. Vi kommer även att intervjua fyra föräldrar oberoende av varandra som

har en relation till förskolan genom att deras barn går på någon av de ovan nämnda avdelningarna. Efter insamlat intressesvar från föräldrarna kommer vi om antalet intresserade är fler än fyra att slumpvis dra fyra föräldrar till vidare intervju. Anledningen till att slumpvis välja ut fyra föräldrar är för att få ett så neutralt val som möjligt.

4.2.1 Beskrivning av förskolan

Förskolan som vi har valt att göra våra intervjuer på är en förskola med barn i åldrarna ett till fem år. Administration, lekhall och utegård är gemensam för förskolan, men i övrigt fungerar varje avdelning som självständiga enheter. Förskolan är väldigt attraktiv och många barn står i kö för att få börja på förskolan. När förskolan togs i bruk för mer än tio år sedan rekryterades pedagoger utifrån deras intresse och fallenhet för att arbeta tillsammans med barn med olika etnisk bakgrund. Nu ser förskolan annorlunda ut jämfört med för ett antal år sedan, barngrupperna har förändrats, från att ha varit en förskola med barn med mycket olika etnisk bakgrund och varierande social bakgrund, till att ha blivit en förskola där majoriteten av barnen har svenska som modersmål och där föräldrarna i allmänhet kommer från högre socialgrupp. Detta har inneburit en stor förändring för personalen som har varit tvungna att tänka om kring sin verksamhet med barnen, från att ha haft mycket fokus på andraspråksinlärning till att nu tänka om och lägga fokus på annat såsom utvecklandet av det redan befintliga språket hos barnen, en omstrukturering som har tagit väldigt lång tid enligt personalen. Andan och sammanhållningen inom förskolan är god och på varje avdelning finns det fungerande arbetslag. Den pedagogiska verksamheten är varierande och inslagen av projekt, grupp- och individualiserat arbete är markant. Pedagogerna arbetar mycket forskande tillsammans med barnen som uppmuntras att ställa frågor och om rimligt i första hand svara på dessa själv eller söka svar hos någon kamrat. Pedagogerna litar till barnens förmågor vilket på lång sikt har resulterat i väldigt självständiga barn som även dem litar till sina egna förmågor. Samverkan mellan förskolan och närsamhället är väl utvecklad och föräldrar och andra vuxna deltar mycket gärna på olika sätt i förskolan. Naturligtvis är miljön inte konfliktfri, det finns konflikter mellan barnen och mellan förskola och föräldrar.

4.3 Genomförande

I urvalet beskrev vi att vi efter insamlat intressesvar från föräldrarna slumpvis skulle dra fyra föräldrar till vidare intervju, detta om antalet intresserade blev fler än fyra. Vi trodde att

ämnet skulle väcka intresse hos föräldrarna och förväntade oss efter att ha lämnat ut förfrågan till trettio föräldrar att fler än fyra föräldrar skulle visa intresse. Detta visade sig vara fel då det endast fanns en lapp i kuvertet. Vi fick tänka om och bestämde oss för att göra ett nytt försök och lämnade åter igen ut ytterligare trettio lappar, men nu till två andra avdelningar på förskolan som tidigare inte hade varit förfrågade om intervju. Denna gång visade det sig att ingen förälder var intresserad. Vi bestämde oss därför för att finnas på förskolan vid de tillfällen då föräldrarna oftast brukar lämna och hämta sina barn och personligen fråga om de vill ställa upp på en intervju. Detta sätt visade sig vara det effektivaste och vi fick nu ytterligare tre intresserade föräldrar. Med detta antal var vi nöjda och föräldrarna representerade tre avdelningar av förskolans fyra. I vår förfrågan till föräldrarna nämner vi att platsen för intervju kan ske efter föräldrarnas önskemål. Tre av föräldrarna valde att bli intervjuade i sitt hem och den fjärde i ett avskilt rum på förskolan. Tiden för intervjuerna varierade mellan en halvtimme och en timme.

Pedagogerna hade som vi tidigare nämnt blivit muntligt informerade och tillfrågade om de var intresserade av att medverka i intervjun. Intresse fanns och vi avsatte tid för dessa intervjuer. Intervjuerna utfördes på förskolan i ett avskilt rum, tiden för intervjuerna varierade även för pedagogerna mellan en halvtimme och en timme. Vår tanke var att intervjua pedagogerna enskilt, men på grund av ett för pedagogerna pressat schema denna dag blev valet att intervjua två av pedagogerna samtidigt. Alla parter var överrens om denna lösning och ingen upplevde detta som ett hinder, mycket beroende på att pedagogerna var frispråkiga, öppna och ärliga inte bara inför varandra utan även inför oss som intervjuare.

4.4 Reliabilitet

Enligt Trost (2001) står reliabilitet för tillförlitlighet, det vill säga att mätningen är pålitlig och opåverkad av slumpinflytande. Vidare menar Trost att mätningen ska kunna göras om vid ett annat tillfälle och då få samma resultat.

Vi har intervjuat fyra förskollärare och fyra föräldrar och uppfattar att vi har fått tillförlitliga svar. Vi är medvetna om att reliabiliteten kan vara relativt låg i vårt resultat eftersom det inte motsvarar någon heltäckande studie, då endast en förskola har besvarat våra frågor. Detta är endast en indikation och kommer oavsett vad att ge oss insikter i hur det kan se ut och ser ut på denna förskola.

4.5 Validitet

Med validitet menas giltighet, det vill säga att frågan ska mäta det den är avsedd att mäta. Trost (2001) ger exempel på validitet och skriver: ”Är jag tillexempel intresserad av att veta hur många gånger per vecka som folk läser ledare i dagstidningarna så ska svarsalternativen handla om veckan och dess dagar och inte vara formulerade i termer av alltid, ofta, sällan, aldrig. Ty då mäter jag ju något annat”(s101). Vi är medvetna om att validiteten i vår uppsats inte är så hög, detta eftersom vi i våra intervjuer inte har följt ett specifikt frågeschema utan istället har haft fokus på den öppna dialogen i intervjun. Den öppna dialogformen har gjort att vi inte har fått tydliga svar kopplat till den ställda frågan och inte heller lagt stor vikt vid en tydlig ställd fråga. Trots detta tycker vi att vårt sammanfattande resultat visar på hög validitet. Detta grundar vi på att vi i databearbetningen kunde se fråga kopplat till svar något som vi inte kunde se under pågående intervju.

4.6 Anonymitet

Med anonymitet menar Trost (2001) att intervjuaren har lovat att skydda den intervjuade. Detta är en plikt som bör upprätthållas. Trost påvisar att det enligt lagen endast är präster, läkare och psykologer som har tystnadsplikt, men menar dock att alla som intervjuar någon i yrkesetisk mening har tystnadsplikt. Inte heller får intervjuaren tala om vem som har blivit intervjuad och vem som eventuellt inte ville bli intervjuad. Slutligen menar Trost att: ”intervjun ska vara en relation mellan mig som intervjuare och den som är vänlig nog att ställa upp för intervju” (s40). Vi anser att anonymiteten i vår uppsats är hög, detta eftersom att anonymiteten har varit en viktig aspekt för oss genom hela vår uppsats. Likt Trost så menar även vi att intervjun är en relation mellan oss och den intervjuade. Vi har velat skapa ett förtroende mellan oss som intervjuare och de intervjuade, för att detta ska vara möjligt har en förutsättning varit att de intervjuade har kunnat känna sig säkra med att de som individer är anonyma.

4.7 Databearbetning

När alla intervjuer var gjorda lyssnade vi på det inspelade materialet för att få en helhetsbild av intervjuerna. Efter detta sammanställde vi vårt material med hjälp av de antecknade och inspelade datainsamlingarna. Sammanställningen gjordes i två steg; i steg ett framställde vi i färdigt skick intervjuerna av pedagoger och föräldrar och detta var för sig. I steg två

framställde vi materialet från intervjuerna under olika underrubriker, detta för att underlätta för läsaren.

5 RESULTAT

Nedan följer resultatet från intervjuerna med pedagoger och föräldrar. Resultatet kommer att vara indelat i förskollärarnas respektive föräldrarnas svar. Resultatet är uppbyggt i två steg; resultat av intervju, följt av en sammanfattning. Vi har valt att redovisa resultatet i löpande text och intervjufrågorna kommer inte att synas, utan ingå i en helhet med ämnet

föräldrasamverkan i fokus. Detta eftersom vi har använt intervjufrågorna som

minnesanteckningar och inte som en mall som har följts till punkt och pricka. Intervjupersonerna har uppmuntrats till att prata fritt kring ämnet vilket har gjort att vi inte har några direkta frågor kopplat till svar. Pedagogerna och föräldrarna kommer i resultatet och sammanfattningen att benämnas som pedagog/ förälder- A, B, C och D.

5.1 Resultat av intervju med pedagoger

5.1.1 Samarbetsformer

Den dagliga kontakten

Pedagog A arbetar med föräldrasamverkan genom den dagliga kontakten då föräldrarna lämnar och hämtar sina barn.

”Genom att möta föräldrar och barn på morgonen får vi som pedagoger reda på om det har hänt något speciellt kring barnet på morgonen, som kan vara bra för oss att veta”.

Pedagog B tycker det är viktigt att den dagliga kontakten med föräldrarna då de lämnar och hämtar sina barn fungerar och säger:

”Vi försöker alltid möta upp föräldrarna på morgonen och bjuda in barnet i verksamheten, då får vi prata om barnet en stund tillsammans med föräldrarna”.

Pedagog C berättar att den främsta kontakten sker på morgonen eller eftermiddagen vid de tider då föräldrarna lämnar och hämtar sina barn, genom den så kallade tamburkontakten.

”Den absolut viktigaste samverkan med föräldrarna tycker jag är tamburkontakten, det tar oftast inte så lång tid men det ger desto mer. Här bygger vi enligt mig det första relationerna med föräldrarna”.

Utvecklingssamtal

Pedagog A berättar att de har utvecklingssamtal en gång per termin.

”Utöver det samtalet får föräldrarna säga till om de känner behov av ytterligare samtal. Om det har hänt något specifikt kring ett barn som vi känner att vi behöver prata ostört om tillsammans med föräldrarna så kallas föräldrarna till ytterligare samtal. Syftet med samtalen är att berätta om barnets utveckling, hur barnets dagliga rutin ser ut på förskolan, berätta vad barnet kan, och kan träna på”.

Pedagog A är övertygad om att barnen är annorlunda hemma jämfört med på förskolan och att barnen oftast vågar göra saker hemma först och senare testa detta på förskolan.

”Många föräldrar berättar för oss att deras barn visar en typisk trotsåldersida hemma, men som vi pedagoger inte alls kan se på förskolan”.

Pedagog B berättar att de har utvecklingssamtal med föräldrarna, en gång per termin och i vissa fall fler.

”På utvecklingssamtal pratar vi om hur barnet fungerar på förskolan och föräldrarna berättar hur barnet är hemma”.

På utvecklingssamtalen tycker pedagog C att det är viktigt med individuellt fokus på barnet.

”Min erfarenhet är att föräldrarna är mest intresserade av att höra om barnet trivs, om han/hon har kompisar, om barnet är omtyckt och hur det allmänt går för barnet på förskolan. Jag tycker även det är viktigt att vara väl förberedd inför ett utvecklingssamtal, och att som pedagog under en längre tidsperiod fundera över var barnet befinner sig i sin individuella utvecklingsplan. Under utvecklingssamtalet stämmer vi av med föräldrarna om de upplever sitt barn på samma sätt som vi gör på förskolan. Under samtalen pratas det om barnets starka sidor och vad barnet behöver träna på”.

Pedagog C är noga med att poängtera:

”I de situationer då det finns något specifikt som barnet behöver träna på är det mycket viktigt att visa på en möjlig lösning. Detta menar jag är viktigt för att inge hopp så att föräldrarna inte ska känna sig oroliga och se hopplöst på situationen, eftersom det mycket sällan är så”.

Pedagog C ber om tid att fundera på ett konkret exempel på vad som är viktigt i en sådan situation.

”Ja, tillexempel om du har ett barn som är svag språkligt och behöver jobba ytterligare med detta, då är det viktigt att poängtera att det inte är första gången som barn har det svårt språkligt och att därefter visar på en lösning; vi kan göra såhär, eller såhär. Jag tycker ett bra sätt att förbereda föräldrarna inför utvecklingssamtal är att lämna en lapp med punkter som föräldrarna kan fundera på inför samtalet. Punkterna kan handla om hur deras barn fungerar hemma vid olika situationer, vad som är barnets starka sidor samt vad barnet behöver träna extra på”.

Pedagog D berättar att de en gång per termin har utvecklingssamtal med föräldrarna.

”På samtalen pratar vi om barnets utveckling, sett från både personal och föräldrar och här ges utrymme för att diskutera mer på djupet, som inte alltid är möjligt vid lämning och hämtning av barnen. Det är mycket viktigt för mig att skapa en bra dialog med föräldrarna för att kunna närma sig frågan: har vi sett samma saker kring ert barn?”.

Det är även viktigt för pedagog D att få vetskap om det händer något speciellt kring barnet i hemmet.

”Vi är specialister på barn, men vi känner inte barnen så bra som föräldrarna gör. Under utvecklingssamtalen utgår vi ifrån barnets individuella utvecklingsplan (IUP). Föräldrarna har inför mötet skrivit om sitt barn och vi pedagoger likaså, senare sammanfattar vi pedagoger det som sagts till en enhetlighet”.

Föräldramöte

Pedagog A berättar att de har föräldramöte en gång per termin.

”På våra föräldramöten är det mest allmän information om verksamheten som tas upp. Jag tycker att dessa möten är mycket viktiga eftersom att de under dessa tillfällen ges möjlighet att träffa alla föräldrar samtidigt och arbeta för att lära känna varandra. Att föräldrarna får träffa varandra och lära känna varandra utan att barnen är med tycker jag i alla fall är ett av de viktigaste syftena med mötena”.

Pedagog A ser ut att fundera en stund.

”Jag tror att många förknippar föräldramöte med ett informationstillfälle, men jag tycker det är så mycket mer än så, som man kanske inte tänker på när man säger föräldramöte. Som jag ser det är informationen

om verksamheten en bonus, det är minst lika viktigt med den osynliga samverkan som sker mellan pedagoger och föräldrar och föräldrar och föräldrar”.

Pedagog B berättar att de har föräldramöte en gång om året på avdelningen och att det huvudsakliga syftet är att informera om terminen.

”På mötena berättar vi syftet med verksamheten men tar även upp lekens betydelse eftersom den är en viktig del i vår verksamhet. Föräldramötena är även viktiga eftersom att föräldrarna här får en chans att träffa varandra under organiserade former”.

Pedagog D berättar hur de brukar börja terminen innan barnen har börjat på förskolan.

”Första gången vi träffar barnens föräldrar, väljer vi att göra det utan barnen eftersom första föräldramötet är inriktat på information, mötet brukar ske i naturen med picknick. På mötet berättas om verksamheten i helhet, personalens arbetssätt och hur pedagogerna tänker och tycket i samtal med barnen. Det blir ett samtal om vårt arbetssätt, det vill säga såhär jobbar vi och här ges det inte utrymme för någon föräldrasamverkan utan det är vårt arbetssätt. Det första mötet handlar naturligtvis även om att föräldrarna ska se och lära känna varandra”.

Pedagog D upplever föräldramötena som bra, den tillåtande stämningen gör att föräldrarna vågar diskutera med varandra och med pedagogerna.

”Ibland när jag märker att diskussionen svalnar av, brukar jag slänga ut en lite provocerande fråga som till exempel - vad säger ni om jag inte hjälper ert barn på med jackan eller skorna?”.

Pedagog D menar att detta är ett bra exempel på hur pedagogerna tänker på avdelningen, de tycker det är viktigt att visa barnet på att de kan, bara de vill och orkar kämpa lite.

”Min uppfattning är att barnen kan mer än vad man tror bara de ges möjlighet att försöka. I slutet av varje termin har vi en utvärdering tillsammans med föräldrarna, ofta så gör vi en medveten indelning av föräldrarna vid borden för att få en så jämn spridning på de olika föräldrarna som möjligt. Det sitter en personal och fem föräldrar vid ett bord och utvärderar verksamheten och pedagogernas arbete. Detta sammanställs sedan och ges till föräldrarna, det är viktigt för oss som pedagoger att höra vad föräldrarna har att säga”.

Trivselaktiviteter

Pedagog A berättar:

”Tidigare hade vi drop-in-fika, där föräldrarna kom och drack en kopp kaffe och där vi pedagoger fick möjlighet att berättar om vår verksamhet”.

Pedagog A berättar vidare hur de vid ett drop- in- tillfälle visade en videofilm med en inspelad samling som de hade haft med barnen .

”För några år sedan var intresset för drop-in-fika stort, men på senare år har det avtagit mer och mer och därför har vi slutat med det. Varje år har vi en FN- fest, vi försöker att hålla oss till ämnet FN men mest blir det en samverkan där vi bara träffas och umgås med inslag av uppträden och sånger”.

Som en del i samarbetet med föräldrarna berättar pedagog B att de varje år bjuder in barn och föräldrar till en FN- fest.

”Pedagoger och föräldrar tar med sig lite mat eller kakor, eller vad de vill som vi delar på. Sen sjunger vi lite o så”.

Pedagog B berättar även att de tidigare har haft drop- in- fika då de bjöd in föräldrarna.

”Föräldrarna fick komma under vissa tider till förskolan och dricka en kopp kaffe och sitta med i verksamheten en stund. Efter ett tag slutade vi med drop- in- fika för att intresset avtog och tillslut tyckte vi inte det var lönt att ha det mer och planerade istället in annan verksamhet under dessa tider. Jag tror att den största anledningen till varför föräldrarna slutade komma på drop-in-fika var att föräldrarna inte längre hade tid att komma”.

Pedagog C berättar om FN- festen som de har varje år.

”Jag upplever att festen är väldigt uppskattad av pedagoger och föräldrar och därför har vi fortsatt med festen år efter år”.

Pedagog D berättar att som en del av föräldrasamverkan så ordnas varje år en FN-fest.

”Festen kom till för många år sedan då det fanns många barn med utländsk bakgrund på förskolan. Då dukades det till knytkalas med många spännande maträtter från olika kulturer, numera ser barngrupperna

annorlunda ut och FN- festen har blivit ett tillfälle där barnen uppträder och där pedagoger, barn och föräldrar sjunger sånger tillsammans”.

En annan del av föräldrasamverkan berättar pedagog D är vid lucia.

”Föräldrarna fixar själv drop-in-fika och uppmuntras till att baka och ta med sig något till förskolan. För ca fem år sedan hade vi drop-in-fika då många föräldrar kom och drack kaffe på morgonen när de lämnade sina barn eller på eftermiddagen i samband med hämtning, men vi har styrt bort det lite, det passar inte in, vi har samling på morgonen sen rullar verksamheten på. Vi som pedagoger måste pröva olika saker beroende på vilken föräldragrupp vi har, detta för att skapa ett bra samarbete mellan hemmet och förskolan. Jag tycker även det är viktigt med den spontana kontakten, det är då vi som pedagoger får veta vad föräldrarna har för intresse och på så sätt ta tillvara på föräldrarnas kunskaper för att få med dem i verksamheten”.

Pedagog D tycker det är viktigt att ta tillvara de föräldrar som visar intresse.

”Det finns ingen hejd på vad som kan göras. Vi är även glada för om vi får praktisk hjälp av föräldrarna såsom att måla och sätta upp hyllor, det skapar en gemenskap och det blir en trevlig och lättsam stämning”.

Pedagog D tycker det är positivt när föräldrarna tar initiativ för saker som kan ske i verksamheten, såsom att ta del av varandras olika matkulturer.

”Vi hade en gång ett tema om fiskar och i den barngruppen fanns en pappa som var kock. Vi åkte ut på fisketur och när vi kom hem så tillagade pappan fisken som vi sedan åt till lunch”.

5.1.2 Kontakten med föräldrarna

Pedagog A berättar om den första kontakten med föräldrarna som oftast brukar vara väldigt positiv.

”Under inskolningen av barnen gör vi hembesök hos familjerna för att få en bild av den verklighet som barnet lever i. Det är inte alltid som barnet kan förklara med ord vad de menar när de berättar om något som hänt, eller finns i hemmet och då är det bra för oss pedagoger om vi kan säga till exempel; menar du att du slog dig på ditt skrivbord som du har på ditt rum. Genom att besöka barnet och föräldrarna för första gången i deras hem, så skapar vi en relation till familjen som visar för barnet att denna person är ok, för mamma eller pappa lät henne eller honom komma in i vårt hus”.

Pedagog B är väldigt positiv till föräldrasamverkan och tycker att kontakten med föräldrarna oftast fungerar bra.

”Jag tycker det är roligt när man känner att man har skapat en god kontakt med föräldrarna, det underlättar ju vårt arbete med barnen att veta att vi har stöd av föräldrarna”.

Pedagog C har många positiva erfarenheter med kontakten med föräldrarna och berättar om samtal som har blivit riktigt lyckade och där deras samarbete har blivit till det bästa för barnet.

”Det som känns roligast i kontakten med föräldrar är när man arbetar mot samma mål /…/ ibland kan det vara situationer då föräldrarna har svårt att se att deras barn behöver lite extra hjälp med något, till exempel sitt språk och där vi från början strävade åt olika håll, men där vi som pedagoger genom samtal med föräldrarna får dem att inse att vi bara vill dom och deras barn väl”.

Pedagog D upplever föräldraengagemanget som överlag bra.

”Jag upplever att föräldrar är väldigt olika varandra i fråga om engagemang och åsikter om verksamheten, men jag tror att de föräldrar som har några åsikter om verksamheten känner att de kan berätta dessa för personalen och ibland har de även gett konkreta tips om vad vi pedagoger kan göra tillsammans med barnen. Vi kan inom vissa ramar tillgodose föräldrarnas behov och idéer men det ska sägas att vi inte alltid uppmuntrar föräldrarna att komma med hur mycket idéer som helst, det finns oftast inte riktigt utrymme i planeringen för att förverkliga idéerna”.

Pedagog D menar att det viktigaste i föräldrakontakten är att både pedagoger och föräldrar lyssnar på varandra.

”Jag tycker det är viktigt att poängtera för föräldrarna att allt inte är genomförbart. Vi gör saker med barnen som är knutet till det tema vi för tillfället jobbar med”.

5.1.3 Hinder i föräldrasamverkan

Pedagog A menar att det ibland kan finnas svårigheter i kontakten med föräldrarna, men att dessa oftast inte är så stora.

”Ibland kan man känna sig tjatig när man om och om försöker förklara att det till exempel är bäst om barnen inte har fingervantar eftersom att det är väldigt tidskrävande om vi ska hjälpa alla tjugo på med dem. Jag tycker det är svårt men mycket viktigt att som pedagog inte framföra saker med pekpinne, utan istället framföra saker på ett ödmjukt och förklarande sätt. Jag har även sett att föräldrarna i vissa fall bara ser sitt

eget barn och inte till verksamheten i sin helhet. Naturligtvis kan jag se ur föräldrarnas perspektiv också, visst är deras barn det viktigaste för dem”.

Ett hinder som pedagog B kan se i samverkan med föräldrarna är tid.

”Vi pedagoger har inte alltid tid att prata med föräldrarna någon längre stund när föräldrarna hämtar och lämnar barnen, eftersom vi har många andra barn att titta till under tiden. Vad gäller föräldrarna så upplever jag att de ibland inte heller har tid att engagera sig så mycket i verksamheten som de kanske hade velat. Ibland kan jag önska att föräldrarna skulle ta tillvara och utnyttja vår professionalism som pedagog, till exempel fråga om boktips och om saker som rör barnet som har hänt i hemmet”.

Pedagog C berättar att det har funnits situationer då det har uppstått svårigheter i kontakten med föräldrarna.

”Jag tänker speciellt på en situation som jag minns väldigt väl, det var en familj där det fanns mycket svårigheter och där föräldrarna stod i en vårdnadstvist. Tyvärr hamnade jag ofrivilligt mitt i det här genom att den ena föräldern spelade ut mig mot den andre och påstod att jag hade sagt vissa saker som jag absolut inte hade sagt och detta för sin egen vinnings skull så klart. Då försattes jag i en situation som var väldigt olustig. Andra gånger har jag blivit hotad när jag har berättat att deras barn har någon svårighet som vi behöver jobba extra med”.

Pedagog C är noga med att säga att detta är väldigt specifika fall som inte tillhör vardagen i kontakten med föräldrarna.

Pedagog D berättar att hon i stort upplever att föräldrarna tycker att hoppet är ganska stort från att barnet är litet till att bli lite större och att detta kan vara ett hinder för föräldrasamverkan. Pedagog D förklarar detta med att:

”Vi har inte det där gulligull synsättet i förhållande till barnet, vi har heller inte alltid tid att stå och prata en längre stund med föräldrar vid hämtning och lämning, tiden finns bland de yngre barnen eftersom det där finns större personaltäthet i förhållande till antal barn. Det som ibland kan bli negativt med föräldrasamverkan tycker jag är när föräldrarna pratar med varandra om något de är bekymrade över. Ett litet problem kan bli stort som kan leda till att det blir skitsnack om pedagogerna och verksamheten. Då kan det bli svårt att nå föräldrarna och hitta tillbaka till en bra samverkan mellan hemmet och förskolan”.

Pedagog D berättar vidare att det är viktigt att avgränsa sitt ansvarsområde.

”Om det dyker upp ett problem som vi inte känner tillhör våra arbetsuppgifter så måste vi som pedagoger delegera det problemet till chefen. Jag är ju främst anställd för att arbeta med barnen och ska inte ta på mig några ledningsfrågor”.

5.1.4 Pedagogernas syn på sin yrkesroll

Pedagog A ger följande tips till blivande pedagoger:

”Som framtida förskollärare är det viktigt att våga vara er själv”.

Pedagog B tycker det är viktigt att:

”Våga ta kontakt med föräldrarna och ge konkreta tips om allt möjligt, om till exempel teater de kan gå på, boktips”.

Pedagog C:s tips till blivande pedagoger är att:

”Försöka se varje människa, upplever föräldrarna att det finns ett problem, så är det ett problem som inte

ska bagatelliseras och då är det viktigt att behålla sin professionalism och visa föräldrarna att de är viktiga”. Ett annat tips är att skriva ner stödtankar inför samtal med föräldrar och att förbereda föräldrarna inför samtalet genom att uppmana till att de kommer med egna funderingar”.

Tipsen som pedagog D ger oss är följande:

”Var öppna, lär av föräldrarna, prova de idéer som föräldrarna kommer med om ni tycker de är bra och att var ödmjuka och våga testa. Det är ni som är pedagoger och utbildade och ni måste visa er professionalism. Ni måste lyssna på föräldrarna, vad de kan om sitt barn och sig själv. A och O är att ha en samverkan där föräldrarna vågar säga vad de tycker och tänker om sitt barn, verksamheten och pedagogerna”.

5.2 Sammanfattning

Genom resultatet kan tydas att samtliga pedagoger tycker att det är i den dagliga kontakten då föräldrarna hämtar och lämnar sina barn som den främsta samverkan med föräldrarna sker.

Tre av fyra pedagoger uttrycker att det ibland inte finns tillräckligt med tid till att stå en längre tid och prata med föräldrarna vid hämtning och lämning av barnen.

Alla intervjuade pedagoger nämner i samband med föräldrasamverkan att de en gång per termin har föräldramöte och utvecklingssamtal, samtliga pedagoger säger att fokus på föräldramötena ligger på att informera föräldrarna om verksamheten, samt att fokus på utvecklingssamtalen är det enskilda barnet och dess individuella utveckling. Utöver föräldramöte, tamburkontakt och utvecklingssamtal nämner samtliga intervjuade pedagoger att de tycker att en trevlig samverkan är när alla barn, föräldrar och pedagoger samlas för att hålla en FN-fest. Första mötet med föräldrar och barn sker på lite olika sätt. Två av pedagogerna gör hembesök hos familjen, en av pedagogerna samlar föräldrarna till en picknick och den fjärde pedagogen nämner inte hur det första mötet ser ut.

Genom resultatet kan tydas att två av fyra pedagoger nämner att intresset för föräldrasamverkan vad det gäller drop-in-fika var större bland föräldrarna för ett antal år sedan och att de därför efter att ha haft det på prov, valde att sluta med drop-in-fikat på grund av det minskade intresset från föräldrarna.

Pedagogerna nämner i intervjuerna olika hinder för samverkan med föräldrarna, de berättar att en faktor är tiden, en annan om något barn har svårigheter med något och där föräldrarna vägrar att acceptera detta.

Pedagogerna gav tips på vad blivande förskollärare kan tänka på i samverkan med föräldrarna, tipsen var: att vara ärlig, våga vara sig själv, våga ta kontakt med föräldrarna, försöka se varje människa, behålla sin professionalism, visa föräldrarna att de är viktiga, lära sig av föräldrarna och att vara ödmjuk, etc.

Samtliga pedagoger upplever att samverkan med föräldrarna fungerar bra.

5.3 Resultat av intervju med föräldrarna

5.3.1 Föräldrarnas syn på samverkan

Daglig kontakt

Förälder A förstår att pedagogerna inte har hur mycket tid som helst vid lämning och hämtning av barnen.