Självständigt arbete (30 hp)
Författare Program/Kurs
kn Daniel Eklund HOP-19/21
Handledare Antal ord:19971
Fil.dr. Anna Danielsson Beteckning Kurskod
Självständigt arbete mastersuppsats, krigsvetenskap 2HO013
SPECIALISTOFFICEREN SOM BLEV GENERELL
– EN KVALITATIV STUDIE OM SPECIALISTOFFICERARES PROFESSIONALISERING I FLOTTAN
Sammanfattning:
Specialistofficerare framhålls ofta som ryggraden i svensk militär förmåga. Men vad innebär det i praktiken och hur förvaltar svenska flottan sina specialistofficerare och deras funktionsområden? Kunskapen om specialistofficerare är begränsad ur ett professions- och militärsociologiskt
perspektiv, där forskningen traditionellt fokuserat på officerens roll. Innevarande studie syftar till att bidra till en ökad förståelse för de faktorer som påverkar specialistofficerares förmåga till utveckling av expertis och yrkeskunnande.
Studien genomförs som en kvalitativ fallstudie och analyserar flottans specialistofficersfunktioner telekrig och luftförsvar i en kritisk organisationsanalys. Metodologiskt kombinerar studien empiri från intervjuer och policydokument tillsammans med analys av hur flottan faktiskt utformat sin organisation och specialistofficerarnas förutsättningar i realiteten.
Studien visar att flottans specialistofficerare har anammat en egen gynnsam professionell identitet som värdesätter expertis och specialisering framför Försvarsmaktens traditionellt vertikala
karriärstruktur. Parallellt identifieras att organisationen påvisar brister i att omhänderta och utveckla specialistofficerarnas kompetens utanför den direkta fartygskontexten.
Nyckelord:
Specialistofficer, Militär profession, Professionalisering, Utveckling, Expertis, Organisation, Marinen, Flottan
Sida 2 av 72
Innehållsförteckning
INLEDNING ... 4 Problemformulering... 4 Syfte ... 5 Frågeställning ... 6Begrepp och avgränsningar ... 6
Disposition ... 7
2. FORSKNINGSÖVERSIKT ... 8
Den militära professionen och professionsutövarna ... 8
Bristen på generaliserbarhet mellan vapengrenar ... 9
Organisationen och dess normers påverkan på utveckling av expertis ... 11
Utbildning ... 12
Uppsatsens forskningsbidrag ... 13
3. TEORI ... 14
Expertis ... 14
Den byråkratiska och professionella logikens natur ... 16
Utveckling av professionalism ... 18
Sammanfattning av teoretiskt ramverk och framställning av analysverktyg. ... 25
Teoridiskussion ... 27
4. METOD OCH MATERIAL ... 28
Vetenskapsteoretisk utgångspunkt ... 28
Forskningsdesign ... 29
Material ... 31
Analysmetod ... 33
Sida 3 av 72
5. ANALYS ... 36
Funktionsanalys ... 36
Organisationsanalys ... 50
6. SAMMANFATTNING OCH SVAR PÅ FORSKNINGSFRÅGA ... 58
Sammanfattning analys... 58
Svar forskningsfråga ... 61
7. DISKUSSION ... 63
Reflektion och kritik mot uppsatsen ... 66
8. FÖRSLAG FÖR FORTSATT FORSKNING ... 67
9. REFERENSER ... 68
10. INTERVJUGUIDER ... 71
Tabellförteckning Tabell 1– Kunskapstyper (Freidson 2001:26–29) ... 19
Tabell 2 – Relativ kunskapsfördelning inom specialisering (Freidson 2001:Tabell 1.1) ... 20
Tabell 3 – Analysverktyg (Författaren) ... 26
Tabell 4 – Intervjuguide funktionsanalys (Författaren) ... 71
Tabell 5 – Intervjuguide organisationsanalys (Författaren) ... 72
Figurförteckning Figur 1 – Fallstudiedesign (Författaren) ... 30
Figur 2 – Översikt meningskoncentrering (Författaren) ... 34
Figur 3 – Grafisk tolkning och översikt specialistofficerskarriärens stadier (Författaren) ... 53
Figur 4 – Fördelning av befattningar (Författaren) ... 53
Figur 5 – Analysens tolkning av reell befattningsstruktur SO (Författaren) ... 54
Sida 4 av 72
Inledning
Problemformulering
2007 beslutade regeringen att förändra strukturen för Försvarsmaktens personalförsörjning genom att införa ett tvåbefälssystem bestående av generella chefsinriktade officerare och nischade funktionsinriktade specialistofficerare. Ett centralt motiv för införande av
specialistofficerare var att skapa ett system som i högre grad främjar utveckling av djupare fackkompetens jämfört med det föregående befälssystemet, ny befälsordning (NBO). Vid tidpunkten kritiserades NBO för dess upplevda prioritering att i första hand utbilda officerare mot chefskarriärer snarare än att gynna personalens utveckling av djupare specialistkunskaper (Regeringen 2009:81; Ydén och Hasselbladh 2010:44).
Historiskt har den samlade militärsociologiska professionsforskningen i huvudsak studerat den taktiska officeren och hens förutsättningar som framgångsfaktor för militär förmåga (Ledberg 2019). I kontrast återfinns begränsat med etablerad forskning kring
specialistofficerens, eller dess internationella motsvarighet non-commissioned officer (NCO), roll och funktion (Dandeker och Ydén 2019). Kommande kapitel om tidigare forskning kommer påvisa att professionsinriktad militärsociologisk forskning i stor utsträckning har likställt militären med vapenslaget armén och militär profession med officerares ledning av militärt våld. En kvantitativ fingervisning kring forskningslägets slagsida påvisas genom att officer och non-commisioned-officer, i forskningsöversiktsverket Handbook of the Sociology of the Military (Caforio och Nuciari 2018), förekommer med ett ratio på 499 mot 9 till officers fördel. En parallell slagning, i samma publikation, på armé och de tekniska vapenslagen flygvapen, flotta genererar ett motsvarande utslag på 481 mot 99.
Sammanfattningsvis går det inte att utesluta att den militära professionsforskningen har prioriterat ledningsperspektivet och förbisett vikten av studier kring specialistofficerares och faktiska militära våldets direkta utövande. Enligt samma argumentationslogik kan de studier som genomförts i en armékontext brista i generaliserbarhet relativt det marina perspektivet. Specialistofficerens roll som garant för militära kärnkunskapers vidmakthållande och utveckling i allmänhet och inom den marina domänen i synnerhet förefaller kräva mer belysning.
Sida 5 av 72 Försvarsmaktens första specialistofficerare utexaminerades 2008. Enligt organisationens professionsbeskrivning har de en tydlig karaktär av fackmän med uppgift att svara för att praktiska ”militära kärnkunskaper vidmakthålls och utvecklas” samt ”utöva chefskap på lägre förbandsnivå”. (Försvarsmakten 2015:45). En relevant fråga att ställa sig idag, 13 år efter specialistofficerssystemets införande, är vilken roll flottans specialistofficerare har i dagens organisation och om systemet uppfyllt sitt syfte att förbättra möjligheterna till fördjupad fackexpertis. I nästa steg är det relevant att identifiera de förutsättningar och faktorer som påverkar specialistofficerarnas förmåga att upprätthålla och utveckla efterfrågade militära kärnkunskaper.
Uppsatsens forskningsproblem är inomvetenskapligt relevant i flera bemärkelser.
Inledningsvis bidrar det till att belysa förutsättningar för utveckling av det militära våldets faktiska verkställande. Perspektivet är betydelsefullt som komplement till den idag
omfattande forskningen kring den militära professionens ledning av militärt våld. Samtidigt antas uppsatsen bidra till att åberopa ett bredare perspektiv på den militära
professionsforskningen till att även omfatta specialistofficerare. Avslutningsvis medför uppsatsens marina perspektiv att den militärsociologiska professionsforskningen mellan vapengrenarna balanseras. Ur ett utomvetenskapligt perspektiv bidrar uppsatsen i egenskap av empirisk studie av det nya flerbefälssystemets utveckling i perspektivet specialistofficerare i svenska flottan.
Syfte
Uppsatsens syfte är att genom en kritisk1 ansats bidra till en ökad förståelse för de faktorer som påverkar specialistofficerares utveckling av expertis. En utpräglat specialiserad
specialistofficerskår kan antas skapa förutsättningar för kontinuerlig utveckling av stridsnära militära kärnkunskaper. Genom att utforska problemformuleringen eftersträvar uppsatsen att bidra till den inomvetenskapliga debatten genom att bredda dess professionsperspektiv och
1 Den kritiska ansatsen innebär att studien jämför den sociala världen (respondenternas upplevelser och organisationens faktiska utformning) med den ideala världen (Försvarsmaktens uttalade idé för specialistofficerare) (David och Sutton 2016:81).
Sida 6 av 72 öka det empiriska underlaget kring specialistofficerares perspektiv i forskningen om militär profession.
Frågeställning
Studiens frågeställning:
Hur kan förutsättningarna för svenska flottans specialistofficerare att vidmakthålla och utveckla militära kärnkunskaper förstås ur ett professionaliseringsperspektiv i perioden 2015-20212?
Frågeställningen ska förstås i relation till flottans specialistofficerares förutsättningar att uppfylla sin uppgift att vidmakthålla och utveckla militära kärnkunskaper inom ramen för aktuell organisation.
Begrepp och avgränsningar
1.4.1. Begreppsanvändning
Militära kärnkunskaper – Uppsatsen kommer att använda Försvarsmaktens definition från Vår militära profession som definierar begreppet som ”färdigheter med direkt anknytning till användandet av militära maktmedel”. (Försvarsmakten 2015:23)
Officer – Används i uppsatsen för att beteckna yrkesofficerare i kategorin taktisk officer.
Specialistofficer – Används i uppsatsen för att beteckna yrkesofficerare i kategorin
specialistofficer i flottan som tillhör funktioner av stridsledande karaktär, exempelvis telekrig, sonar, luftförsvar, och samband. I problemformulering och forskningsöversikt används
specialistofficer även som översättning av den internationella motsvarigheten NCO.
Funktion – Används i uppsatsen liktydigt med flottans användning av begreppet tjänstegren och kan förstås som ett avgränsat yrkes-/professionsområde.
Professionalism och professionalisering – Professionalism innebär att en yrkesgrupp
självständigt avgör vem som är kvalificerad att utföra en specifik typ av arbete och samtidigt
Sida 7 av 72 kan kontrollera hur arbetet ska värderas (Freidson 2001:12). I uppsatsen används begreppet professionalisering för att beskriva den process som leder fram till professionalism.
1.4.2. Avgränsningar
Gruppen specialistofficerare avgränsas till att omfatta operatörsfunktioner i
stridsledningsbefattningar i flottan då de – jämfört med dess motsvarighet i de tekniska funktionerna – anses ha genomgått störst förändringar i och med införandet av
specialistofficerssystemet. De tekniska tjänstegrenarna var redan tidigare tydligt mer specialiserade och genomförde generellt hela sina karriärer i anslutning till sin ursprungliga funktionstillhörighet.
Chefsinriktningen utgör inte ett huvudsakligt analysområde för studien. Uppsatsen behandlar chefsinriktningen i relativa termer till specialistofficerare i funktionskontext med fokus på utveckling av fördjupade och specialiserade kunskaper.
Disposition
I kapitel 2 redovisas och diskuteras uppsatsens forskningsrelaterade utgångspunkt och relation till tidigare angränsande forskning tillsammans med uppsatsens avsedda forskningsbidrag. I kapitel 3 anges uppsatsens teoriram tillsammans med dess avsedda tillämpning.
Teorikapitlet avslutas med teoridiskussion och sammanfattning av teorin tillsammans med studiens framtagna analysfrågor.
I kapitel 4 förklaras inledningsvis uppsatsens vetenskapsteoretiska utgångspunkt följt av forskningsdesign och metod.
I kapitel 5 presenteras uppsatsens empiri och analys.
Kapitel 6 sammanfattar uppsatsens analys och avslutas med uppsatsens svar på forskningsfrågan.
I kapitel 7 diskuteras resultatet tillsammans med en reflektion kring uppsatsen som helhet. Uppsatsen avslutas med förslag till fortsatt forskning i kapitel 8 följt av referenser och redovisning av intervjuguide i kapitel 9 och 10,
Sida 8 av 72
2.
Forskningsöversikt
Den militära professionen och professionsutövarna
Officersprofessionen utgör ett välstuderat område som huvudsakligen utforskats inom perspektiven: militärhistorisk utveckling, civil-militära relationer och militärsociologi (Ledberg 2019:12–13). Omfattande akademisk kraft har lagts på att kategorisera och typbestämma officerskåren i ett vidare professionsteoretiskt sammanhang i bemärkelsen huruvida den ska kategoriseras som en fullt utvecklad profession eller inte (Ledberg 2019:17– 21; Ydén 2010:30). Frågan kring professionsetikettering är dock inte relevant för innevarande studies problemområde. Uppsatsens professionsfokus är istället inriktat mot utveckling av faktisk yrkeskunskap och expertis där professionsforskningen och dess professionsteoretiska perspektiv bidrar med nödvändig kunskap kring yrkeskunnande och professionalisering. För den militära professionen i allmänhet och innevarande studie i synnerhet är distinktionen och omfattningen av subjektet officersprofessionen intressant att belysa i ett nutida historiskt perspektiv. Samuel P. Huntington (1957:11) utgår från Harold Lasswell’s begrepp “the management of violence” i sin stilbildande bok The soldier and the state. Huntington menar att ledning av våld utgör den mest centrala faktorn för militär kompetens och använder termen officerskap (eng. officership) likställt militär profession. Huntingtons distinktion kom att styra forskningen kring militär profession med exkluderande konsekvens för specialistofficerare (NCO), soldater och värnpliktiga (Ledberg 2019:22, 71).
Ett tydligt exempel på Huntingtons inflytande och uppfattning, att officerare utgör den
centrala delen av den militära professionen, återfinns i forskaren Richard Lacquements (2005) redogörelse för den amerikanska arméns professionella expertis. Lacquement framhåller specialistofficerares (NCO) centrala roll för arméns framgång men argumenterar samtidigt, i linje med Huntingtons resonemang, att specialistofficeren trots allt leds av officerare och därmed inte kan anses utgöra ett eget professionellt subjekt (Lacquement 2005:216). Morris Janowitz (2017) identifierar genom sitt begrepp, soldier scholar, ett vidgat och fördjupat behov av ökad specialisering hos officerskåren. Essensen i soldier
scholar-begreppet är att det understryker behovet att kombinera militär expertis med kunskapsfält som traditionellt uppfattats som civila (Ydén 2010:36). Även om Janowitz perspektiv fokuserar på
Sida 9 av 72 officerare, kan behovet också göras gällande för dagens specialistofficerare. Särskilt beaktat att flottans specialistofficerare i sin operatörsroll idag handhar högteknologiska system vars teknik i allt högre grad drivs av civil teknikutveckling (Kindvall och Wiss 2017:10). Janowitz identifierade behov av civil kunskapsinfluens förstärks av Bengt Abrahamsson (2007:40) som menar att militära akademier dessutom inte har resurser att ensamt täcka den moderna
krigföringens kompetenskrav. Istället krävs att den militära expertisen utvecklas, breddas och fördjupas i relation till civila kunskapsfält och källor.
Avgränsningen och synen på vilken militär expertis som vetenskapligt studeras får rimligen avgörande konsekvenser för vilka resultat forskningen kan presentera. Perspektivet att professionen begränsas till ledning av militärt våld skapar en enögd syn som riskerar förbise behovet av skicklighet i det faktiska utövandet av militärt våld. Insikten att varken planer eller ledning (oaktat dess genialitet) kan kompensera för bristande kompetens i genomförande framstår mer självklart i realiteten än vad insikten återspeglas i aktuell forskning.
Bristen på generaliserbarhet mellan vapengrenar
Parallellt med att tidigare forskning påvisat ett ensidigt fokus för officeren som studieobjekt föreligger dessutom en slagsida i riktning mot armébunden kontext. Problematiken i
överskottet av professionsrelaterade studier i armékontext, eller bättre uttryckt underskottet av studier i marin- och flygvapenkontext, grundar sig i brister på generaliserbarhet mellan givna områden.
Studier där arméer och övriga markförband har utgjort studieobjekt fokuserar i hög utsträckning på förmågan till kontextuell perception och officerens förmåga till flexibel regeltillämpning som centrala element i utövarnas yrkeskunskaper och expertis (Snider och Matthews 2005; Sookermany 2012; Victor Tillberg 2020; Ydén och Hasselbladh 2010). Dessa egenskaper kan förvisso inte helt förbises i flygvapen- eller marin kontext men kan heller inte sägas utgöra dess kärna. Istället formas marinen och flygvapnet mer påtagligt av sin tekniska karaktär där striden ofta förs på stora avstånd utan direkt kontakt med
motståndaren (Huges 1986). Striden inom de tekniska vapenslagen sker i hög utsträckning genom reell optimering av tekniska system vars operatörer genom maximal optimering av sina system utgör en substantiell faktor för stridsutgången. Kärnan i den marina striden koncentreras således i hög grad till nyttjande och förståelse för tekniska system (Thomas och
Sida 10 av 72 Rosenzveig 1982:276). Fenomenet understryks av Wayne P. Hughes och Robert Girrers citat “But what is true in ground combat, where machines serve human beings, is magnified at sea, where human beings serve machines" (Hughes och Girrier 2018:24).
Alise Weibulls (2003) avhandling Yrkeskunnande i beredskap, behandlar yrkeskunnande i flygvapnet och bidrar till att balansera forskningens dominerande slagsida mot armérelaterade studier. Weibulls avhandling omfattar förvisso officerare som ett resultat att studien är utförd under NBO-systemets tid men trots det identifieras två centrala egenskaper av relevans för innevarande studies problemformulering. Först och främst fokuserar studien på faktiskt militärt yrkeskunnande och inte primärt på ledningen av militära operationer. Därtill studeras flygvapnet vars tekniska karaktär bedöms ha stora likheter med flottan.
Flygvapnets tekniska karaktär tycks ha gett Weibull andra resultat jämfört med tidigare studier som primärt har genomförts på övergripande försvarsmaktsnivå eller med arméfokus (Weibull 2003:72,191). Att det tekniktunga perspektivet i flygvapnet och flottan tycks påverka organisationen och synen på yrkeskunskap och profession får även stöd av Ydén och Hasselbladh. De förutspår att införandet av specialistofficerare kommer innebära mindre friktioner för marinen och flygvapnet jämfört med armén som en konsekvens av ”marinens och flygvapnets mer expertis- och gruppbaserade arbetskultur” (Ydén och Hasselbladh 2010:47). Ställningstagandet stärker uppsatsens argumentation kring begränsningar i generaliserbarhet mellan vapenslagen.
Ytterligare relevans för innevarande uppsats återfinns i stora likheter mellan den grupp av stridsledare som undersökes av Weibull och de specialistofficerare inkluderade i följande studie. Vid tiden för Weibulls empiriinsamling gällde NBO som befälsordning och hennes respondenter var således officerare. Detta faktum till trots är dagens arbetsuppgifter för stridsledare väsentligen de samma som då och stridsledare i flygvapnet bemannas idag till största delen av specialistofficerare (Försvarsmakten 2021). I likhet med flottans
fartygsplacerade specialistofficerare i stridledningsbefattningar är yrket av operatörskaraktär där specialistofficerskollektivets övergripande tredje uppgift i form av ledning av förband på lägre nivå, inte utgör en central arbetsuppgift. Argumenten för att det finns betydande likheter i arbetet mellan flygstridsledare och specialistofficerare i operatörsbefattning ombord på flottans fartyg kommer att stärkas ytterligare under kommande avsnitt.
Sida 11 av 72
Organisationen och dess normers påverkan på utveckling av expertis
Weibulls avhandling bekräftar en etablerad bild i sociologisk forskning att yrkeskunnande och expertis utvecklas inom ramen för sociala grupper. Weibull beskriver den dynamiska effekten av hur tillförsel av yngre nyutbildad personal stimulerar gruppens kollektiva
kunskapsutveckling. Juniora medlemmar absorberar de senioras erfarenheter samtidigt som de senare tvingas reflektera över vad de yngre bör lära sig och på vilket sätt. Processen bidrar till en succesiv utveckling av de kollektiva yrkeskunskaperna (Weibull 2003:174–176). Weibulls forskning visar också att lärande inte enbart begränsas till beroende av den sociala gruppen utan att lärande också styrs av organisatoriska, strukturella och materiella förhållanden (Weibull 2003:193).
Avslutningsvis understryker Weibulls studie behovet av stimulans och utveckling i
yrkesutövandet. Kombinationen av organisatorisk och personlig utveckling framställs som central i detta hänseende. Saknas stimulans riskerar det att leda till att individer stagnerar vilket i nästa steg leder till att det kollektiva lärandet följer i samma riktning. Weibull menar i sammanhanget att Försvarsmakten framträder med ett janusansikte. I ett avseende är
organisationen i absolut framkant vad gäller resurser för internutbildning, utveckling och kontroll av personalens kunskapsnivåer i kombination med högkvalitativ och avancerad utrustning. I ett annat parallellt perspektiv konstaterar Weibull dock att fördelningen av utbildningsresurserna och möjligheten till utveckling tycks vara ojämnt fördelad mellan olika funktioner och grupper inom organisationen. En framförd förklaring av intresse för studien är att alla yrkesgrupper inte har samma möjligheter till de befordringar som är kopplade till utbildningen, då många befattningar på högre nivåer inte kräver specialistkompetens (Weibull 2003:193–198). Brister i karriärsutveckling för specialistkompetens bekräftas även i en senare studie om specialistofficerare (Hedlund 2010:13).
Weibulls insikt om att också organisatoriska förutsättningar påverkar gruppers
kunskapsbyggande stöds genom Karl Ydéns avhandling från 2008. Ydén (2008:100) påvisar att Försvarsmakten präglas av starka organisatoriska strukturer som stimulerat en hierarkisk och generell stabs- och chefskarriär på bekostnad av fördjupade yrkeskunskaper. Förhållandet kan beskrivas som att organisationen normeras av en stark vertikal karriärstruktur där
Sida 12 av 72 effekterna av detta är, enligt Ydén, att ständiga befattningsbyten innebär att stora delar av organisationen ständigt befinner sig i någon form av utbildningstillstånd och att den
begränsade tidsperioden som given individ bestrider en befattning begränsar organisationens utvecklingsmöjligheter. Effekterna är kopplade till att ytterst få medarbetare, särskilt på chefsnivå, tillåts verka tillräckligt länge i en given befattning för att fullt ut bemästra den eller fullborda nödvändig utveckling och förändring innan det är dags att byta till nästa befattning (Ydén 2008:88–92).
Med en horisontell karriär, i motsats till den vertikala, byter individer befattningar i syfte att öka sin kompetens, inflytande och status i kraft av ökad expertis (Freidson 2001:76). I en studie av lärare fann Howard S. Becker att deras karriärer präglades av förflyttningar till skolor med bättre rykten och förutsättningar för lärarrollen snarare än mot hieratiskt
överordnade befattningar av mer administrativ karaktär i skolledningen (Bengtsson 2020:54). Om den militära byråkratiska organisationen enligt Ydéns uppfattning utgör sinnebilden för den vertikala karriären kan lärare utgöra en motsvarande sinnebild för den horisontala. Kunskap om horisontella och vertikala karriärmönster har relevans för innevarande studie i meningen att specialistofficerskarriären, enligt Försvarsmaktens professionsbeskrivning, överensstämmer med den horisontella karriärnormen som premierar status i kraft av expertis och som främjar långsiktig erfarenhetsutveckling inom ett specifikt yrkesområde. Parallellt är det rimligt att anta att officerare med tydlig inriktning mot en generell chefskarriär fortsatt präglas av en vertikal karriärstruktur. Försvarsmakten som organisation kan således antas behöva hantera två parallella normer för karriärutveckling givet dess egen
professionsbeskrivning.
Utbildning
I en rapport som granskar Försvarsmaktens skiftande kompetensbehov analyserar Ydén tillsammans med Hans Hasselbladh (2010:52–53) organisationens förhållande till utbildning och praktisk yrkeserfarenhet. Rapporten är utgiven 2010 och speglar en tid där fokus på internationella insatser var som mest koncentrerad. Rapporten gör ingen uttalad skillnad mellan officerare och specialistofficerare men tycks anta forskningsområdets traditionella officers- och arméperspektiv i sina generella stycken. Detta till trots lyfter rapporten perspektiv som är relevanta för innevarande studie när författarna menar att det råder en
Sida 13 av 72 utbildningsfundamentalism i Försvarsmakten. Kritiken åsyftar att stort fokus ligger på
formella militära utbildningar där den praktiska yrkeserfarenheten har låg status. Beaktat att rapporten skrevs i nära anslutning till skiftet från NBO till nuvarande flerbefälssystem vars effekter potentiellt inte fått fullt genomslag vid empiriinsamlingen utgör perspektivet ett intressant område för förnyad analys. Argumentet är att specialistofficerssystemet har ett uttalat fokus på de praktiska yrkeserfarenheterna och att systemskiftet borde ha inneburit en kulturförändring på området.
Avslutningsvis kritiserar Ydén och Hasselbladh Försvarsmakten för att näst intill uteslutande genomföra all utbildning i egen regi eller inom direkta stödmyndigheter. Författarna menar att ensidigheten skapar en missgynnsam homogenitet i officerskollektivet som isolerar dem från det omliggande samhället och hämmar inflödet av nya perspektiv och influenser (Ydén och Hasselbladh 2010:81). I en tidsmässigt parallell artikel poängterar Ydén (2010:36–40) att det dessutom inte föreligger ett kausalt samband mellan akademisering och professionalisering per automatik. För att akademiseringen ska få reell organisatorisk påverkan och effekt måste akademisk forskning omsättas i yrkespraktik, vilket enligt Ydén inte skett i tillräcklig
omfattning.
Uppsatsens forskningsbidrag
Uppsatsens forskningsbidrag utgörs av att den, ur militärsociologiskt professionaliseringsperspektiv, sätter den tidigare marginaliserade gruppen
specialistofficerare i centrum för frågeställningen genom att analysera specialistofficerarnas utsagor tillsammans med en analys av faktiska organisatoriska förhållanden. Uppsatsens teoriram möjliggör parallellt med studiet av specialistofficerares professionalisering ett organisationskritiskt perspektiv på den svenska flottans organisering av specialistofficerare. Genom forskningsdesignens jämförande perspektiv bidrar studien även med att identifiera bidragande faktorer för ökad professionalisering av specialistofficerare och dess funktioner. Avslutningsvis medför studiens marina kontext att rådande forskningsläge med tonvikt mot arméförband balanseras något.
Sida 14 av 72
3.
Teori
Regeringens centrala motiv för flerbefälssystemets införande var att komma till rätta med dåtida bristande förutsättningar för specialiserade och fördjupade kunskaper som det föregående befälssystemet NBO innebar. Försvarsbeslutet angav: ”Med införandet av specialistofficerare skapas ett system där en individ kan verka och utveckla djup
fackkompetens inom ett verksamhetsområde under lång tid.” (Regeringen 2009:81) Citatet accentuerar specialistofficerens expertisfokus genom skrivningen om djup fackkompetens vilket bekräftas genom att expertis enligt Svenska akademins ordlista är synonymt med personer med sakkunskap.
Försvarsmaktens professionsbeskrivning tydliggör vidare att specialistofficerskårens kärna handlar om en specialiserad expertis att verkställa och leda den väpnade striden med lägre förband” (Försvarsmakten 2015:45). Kopplingen mellan expertis-begreppet och
specialistofficerens roll är tydlig i Försvarsmaktens skrivning och blir om möjligt ännu tydligare för studiens urval av specialistofficerare med hänsyn till att av ledning i strid på lägre förbandsnivå inte utgör en reell uppgift för flottans specialistofficerare i stridsledande befattningar.
Expertis
Begreppet expertis kan således anses utgöra ett centralt och återkommande begrepp för frågor som rör specialisering och specialistofficerare. Men vad innebär det att de facto vara expert och hur skapas expertis?
Stuart E. Dreyfus (2004) teoretiska femstegsmodell beskriver expertens utveckling från novis till expert. Enligt teorin karakteriseras en expert av förmågan att intuitivt uppfatta vilka kontextuella förutsättningar som råder i en given situation och samtidigt lika intuitivt se vilka åtgärder som behöver vidtas för att nå eftersträvat resultat. Expertens förmåga vilar på en omfattande praktisk erfarenhet som experten använder i sin tolkning av omvärlden. Experten kan tillskillnad från övriga nivåer, uppfatta detaljerade och avgörande mönster i situationer som för icke-experter framstår som identiska. Expertens motpol, novisen, saknar i kontrast helt förmågan till kontextuell och kognitiv förståelse och är begränsad till att följa
Sida 15 av 72 Dreyfus modell för expertis har inspirerat marinens syn på expertis (Försvarsmakten 2019) och bedöms på ett bra sätt återspegla specialistofficerens individuella utveckling av
yrkeskunskap.
Robert Evans (2015:19) menar dock att expertis bör uppfattas i en bredare social kontext. Den individuella dimensionen är inte tillräcklig eftersom expertis skapas och utvecklas inom sociala kollektiv snarare än av enskilda aktörer. Enligt Alise Weibulls (2003:76–77) avhandling gäller fenomenet även för praktiknära yrkeskunnande i Försvarsmakten där praktisk kunskap skapas genom pågående interaktion mellan individ och det sociala
kollektivet. För att nå kvalificerat yrkeskunnande inom ett socialt kollektiv krävs att det finns en kultur av att kommunicera och utveckla idéer kring yrkeskunnande i syfte att säkerställa kontinuerlig utveckling för gruppen som helhet.
Utveckling av expertis skapas över längre tidsperioder och upprätthålls genom social interaktion inom och mellan expertisgrupper. Det är därför avgörande för den enskilda individen att ha kontinuerlig tillgång till den grupp och kontext där kunskapen utvecklas. Behovet av grupptillhörighet får därigenom två uppenbara konsekvenser. Dels begränsas indirekt antalet områden där en enskild individ kan erhålla och bibehålla expertkunskaper med motiveringen att en person inte kan vara verksam överallt. Där till så medför insikten att expertis är en social färskvara som kräver social delaktighet för att förbli relevant.
Sammantaget gör det att individer inte kan lämna gruppen till en lägre kostnad än att expertisen succesivt avtar och blir obsolet (Evans 2015:26–27).
Tillämpning3
Förståelsen för expertisens natur och dess förutsättningar utgör en grundläggande del i studiens analys av specialistofficerare. En viktig dimension i sammanhanget är att undersöka analysenheternas struktur och förståelse för kollektiv kunskapsuppbyggnad.
3 Under kapitlets återkommande rubriksättning, Tillämpning, utvecklas uppsatsens tolkning och tillämpning av föregående teoriavsnitt. Uppsatsens formella analysverktyg sammanfattas och konkretiseras under rubrik 3.5.
Sida 16 av 72
Den byråkratiska och professionella logikens natur
Efter att ha konstaterat att den ideala specialistofficeraren är synonym med djup yrkeskunskap och expertis tillsammans med expertisbegreppets innebörd och förutsättningar så uppkommer den för uppsatsen centrala frågan: Hur kan skapande av expertis förstås på organisationsnivå och i vilka miljöer skapas mest gynnsamma förutsättningar för utveckling av expertis? Profession- och organisationsforskning har en lång tradition av att studera relationerna mellan professionsutveckling och de byråkratiska styrformer som professionerna verkar inom.
Professionaliseringsprocessen är tydligt påverkad av den organisation vilken den verkar inom genom att den utgör en nödvändig plattform och resursgivare för professionen samtidigt som den bestämmer professionens handlingsutrymme (Svensson 2019:484).
Sociologen Eliot Freidson problematiserar relationen mellan byråkratiska och professionella logiker när han argumenterar för att förutsättningarna för specialiserat arbete och
professionalism har urholkats under senare delen av 1900-talet till förmån för byråkratiska organisationers krav på effektivitet och processtyrning. Freidson menar att ideala förhållanden för att utveckla expertis föreligger inom den logik han benämner som professionalism och som definieras som de förhållanden inom vilka en yrkesgrupp självständigt kontrollerar sitt arbete utan påverkan från professionellt utomstående chefer eller konsumenter (Freidson 2001:12).
Freidson menar att byråkrati och professionalism utgör två grundläggande logiker för styrning av organisationer och beskriver dem som idealtyper.4 Den byråkratiska logiken förkroppsligas av stora funktionsindelade administrationer som kontrollerar produktionen av varor och tjänster och styr samtidigt vilka som kan arbeta inom respektive funktion och även förutsättningarna för arbetet i sig. Vidare karakteriseras den byråkratiska logiken av att tillförlitliga produkter kan framställas till en rimlig kostnad genom effektiv planering och standardisering. Byråkratiska organisationer leds och kontrolleras av chefer vars
specialisering är att de är utpräglade arbetsledare. Det innebär att de inte behöver ha
4 Freidson beskriver parallellt en tredje idealform, den fria marknaden, som dock har utelämnats i teoribeskrivningen och uppsatsen som helhet då den inte anses tillämpbar på uppsatsen problemområde.
Sida 17 av 72 funktionsspecifik och specialiserad kompetens inom organisationens expertisområde. Den byråkratiska logiken karakteriseras vidare av ett betydande mått av standardisering av både yrkesområden som av produktionen i sig självt i syfte att uppnå hög effektivitet (Freidson 2001:1–2).
Inom den professionella logiken är det, i motsats till den byråkratiska, specialiserade yrkeskollektiv som kontrollerar och organiserar organisationens expertisområden.
Yrkeskollektiven verkar autonomt inom sin jurisdiktion och avgör vem som är kvalificerad att utföra specificerade arbetsuppgifter och samtidigt också hur detta arbete ska utföras och värderas. Fokus för den professionella logiken är att skapa förutsättningar för att maximalt utveckla sin produkt och expertis (Freidson 2001:1–2).
En byråkratisk organisation har sin potentiella styrka i sin höga grad av verksamhetskontroll och samordning av ingående organisationsdelar mot ett gemensamt och överordnat syfte för organisationen som helhet. Given samordning och standardisering säkerställer således att hela organisationen rör sig mot samma mål. Byråkratiska organisationer karakteriseras av ett effektivitetsideal och lojalitet mot det överordnade uppdraget, vilket också utgör chefernas huvudsakliga ansvarsområde att säkerställa. Den professionella organisationens potentiella styrka, i kontrast till den byråkratiska, är att den är hängiven och fullt fokuserad på att
utveckla sitt avgränsade expertisområde och styrs i stället för byråkratins effektivitetsideal av ett kvalitetsideal (Freidson 2001:1-2,67).
Naturligt medför logikerna inte bara potentiella vinster utan också inneboende risker. Den byråkratiska logiken riskerar övervärdera behovet av standardiseringar och processtyrning på bekostnad av enskilda yrkesgruppers behov av självbestämmande och funktionsanpassade lösningar. Den professionella logiken riskerar samtidigt bli självcentrerad och i kraft av sin expertis styra utvecklingen så att den gynnar dem själva snarare än organisationens
överordnade syfte (Freidson 2001:2–3).
Tillämpning
Freidsons logiker utgör idealtyper som inte ska förstås som faktiska målsättningar utan ska betraktas som teoretiska ytterligheter. Idealtyper har dock en teoretisk styrka genom att blottlägga bakomliggande drivkrafter och principiella uppfattningar hos det eller de objekt som studeras (Bergström och Svärd 2018:147). Genom att tolka uppsatsens analysenheter
Sida 18 av 72 relativt Freidsons logiker skapas en möjlighet att förstå organisationens förutsättningar och utmaningar att inkludera den professionella logikens krav på autonomi och expertfokus med den byråkratiska organisationens behov av standardisering och uppgiftssamordning.
Utveckling av professionalism
Kommande steg i uppsatsens teoriöversikt, sänker tillsammans med avsnittet om expertis, abstraktionsnivån genom att fokusera på de förutsättningar och faktorer som gynnar
professionaliseringen av en yrkesgrupp. Freidson benämner dessa faktorer som konstanter och bygger sin idealmodell för professionalism kring dem. Genom att förstå dessa
utvecklingsfaktorer kan professionaliseringsprocesser dissekeras i mindre beståndsdelar som möjliggör en mer detaljerad förståelse för utveckling av professionalisering.
3.3.1. Kunskap och specialisering
Professionalismens ideal är enligt Freidson att en yrkesgrupp kan handla autonomt inom sitt arbetsområde och därigenom ständigt ha möjlighet att prioritera utförande och utveckling av sitt expertisområde. En autonom position är dock inte självskriven utan kan uppfattas som ett privilegium från omvärlden i kraft av att yrkesgruppens arbete uppfattas som otillgängligt för andra än de som genom utbildning och träning innehar dess unika kunskap och färdigheter (Freidson 2001:17–18). Enligt professionalismens logik föreligger således ett samband mellan en yrkesgrupps status som starkt specialiserad och dess möjlighet till den autonomi som i nästa steg skapar förutsättning för fortsatt utveckling av yrkesområdet.
För att närmare förstå en specialiserings art och form identifierar Freidson (2001:33) de olika kunskapstyper som bygger en specialisering enligt tabell 1.
Sida 19 av 72 Tabell 1– Kunskapstyper (Freidson 2001:26–29)
Typ av kunskap
Beskrivning
Vardaglig kunskap
Kunskap som uppfattas som allmän och kan förutsättas besittas av vuxna människor i utvecklade samhällen och utgör basen för vidare
kunskapsinlärning.
Praktisk arbetskunskap
Den smalare form av kunskap som krävs för att praktiskt utföra specifika arbetsuppgifter. Kunskapen förmedlas inte till allmänheten som helhet utan lärs ut inom olika yrkesområden.
Formell kunskap
Institutionaliserad kunskap knuten till specifika discipliner. Formell kunskap är av abstrakt och generell karaktär och kan inte direkt användas för att utföra konkreta arbetsuppgifter. För att bli praktiskt användbar måste formell kunskap kombineras med praktisk och vardaglig kunskap.
Tyst kunskap Tyst kunskap skiljer sig från ovanstående former då den inte låter sig konkretiseras och formuleras genom regler eller principer. Konsekvensen blir att den tysta kunskapen erhålls genom upplevda erfarenheter från praktiskt utförande snarare än genom förmedlade teorier i klassrum. Genom att analysera kombinationen av kunskapsformer skapar Freidson tre kategorier av specialisering i syfte att skapa ordning mellan olika typer av specialiseringar. Den första, mekanisk specialisering, karakteriseras av att arbetsuppgifter fragmenteras till specifika delmoment i effektiviseringssyfte. Ett bra exempel på mekanisk specialisering är den typ av specialisering som skett inom industrins tillverkningsprocess där enskilda utförare
specialiseras på olika delar som tillsammans bildar en helhet. Kategori två, praktisk specialisering5, karakteriseras av att arbete, oavsett grad av specialisering, inte kan utföras utan att dess utförare tillämpar situationsanpassat omdöme baserat på kunskaper från specialiserad utbildning. De dominerande kunskapsformerna i praktiskt omdömeskrävande
Sida 20 av 72 specialiseringar är hög grad av praktisk arbetskunskap i kombination med tyst
erfarenhetsbaserad kunskap. Den tredje och sista formen av specialisering är intellektuell specialisering6 som karakteriseras av att den, i kontrast till praktisk specialisering, kräver mindre praktiskt arbetsrelaterad kunskap och domineras av formella kunskaper. Ny kunskap inom intellektuella specialiseringar utvecklas främst inom högre utbildningsväsen (Freidson 2001:23-34). Tabell 2 ger en översiktlig beskrivning av specialiseringarnas kunskapsinnehåll. Tabell 2 – Relativ kunskapsfördelning inom specialisering (Freidson 2001:Tabell 1.1)
Typ av specialisering Vardaglig kunskap Praktisk arbetskunskap Formell kunskap Tyst kunskap Mekanisk Hög Låg Låg Medel
Praktisk Medel Hög Medel Hög
Intellektuell Låg Medel Hög Låg
Freidson menar att intellektuella specialiseringar med en hög grad av formell kunskap
traditionellt identifieras som klassiska professioner med hög samhällelig status. Samtidigt har praktiska specialiseringar fått en status som hantverksyrken. Klon i Freidsons resonemang är att ett yrkesområdes status korrelerar med dess förmåga att skapa autonomi och därigenom ökade förutsättningar för utveckling.
Tillämpning
Mekanisk specialisering utgör inte relevant specialiseringsform för vidare analys eftersom specialistofficerares yrkesområden uteslutande innefattar ett betydande mått av
omdömeskrävande uppgifter och därtill kräver specialiserad utbildning. Därmed återstår de praktiska och intellektuella formerna av specialisering som analysenheter.
Den formella avsaknaden av påtaglig koppling mellan specialistofficerssystemet och högre utbildningsorgan indikerar att dagens specialistofficerare kan kategoriseras som en praktisk specialisering. Med det sagt finns det sannolikt gradskillnader mellan
specialistofficersfunktioner där en given funktion relativt andra visar tecken på intellektuell
Sida 21 av 72 specialisering. Den intellektuella specialiseringen kan i specialistofficerssammanhang
rimligen indikeras genom funktionens nyttjande och kontakt med etablerad
kunskapsutveckling och dess förmåga att omsätta och tillämpa denna inom ramen för den egna funktionen. Givet resonemanget kan specialistofficersfunktioner som har nått en högre grad av formell kunskap antas åtnjuta en högre grad av autonomi vilket enligt teorin kommer att gynna utveckling av expertis.
Freidsons beskrivning av praktisk specialisering har tydlig samklang med Dreyfus (2004) beskrivning av utvecklad expertis genom sin kombination av praktisk förmåga och tyst kunskap. En viktig styrka i Freidsons teori relativt Dreyfus är dock kombinationen av den praktiska och formella kunskapen. Dreyfus kunskapsperspektiv fokuserar på personlig förmåga, som visserligen är avgörande i given situation men som också, relativt uppsatsens problemformulering, förbiser den kollektiva kunskapsuppbyggnaden som fångas bättre i Freidsons perspektiv av formell kunskap och intellektuell specialisering.
Med det sagt är praktisk specialisering naturligtvis fortsatt relevant och svarar sannolikt mot specialistofficerares uppgift om vidmakthållande av militär förmåga men kan samtidigt antas otillräcklig för det parallella kravet på utveckling. Särskilt i rådande kontext av snabb
teknologisk utveckling som präglar den moderna marina stridsmiljön. Genom att analysera funktionsområdens fördelning av kunskapsinnehåll och typ av specialisering kan respektive funktions grad av specialisering och fortsatta förutsättningar för expertisutveckling förstås. 3.3.2. Arbetsfördelning
Den professionella logikens andra konstant behandlar yrkesområdens relation till varandra i ett socialt perspektiv. Utgångspunkten är att all specialisering är relativ och inte kan existera utan en social relation till en eller flera andra specialiseringar. Specialiseringars grad av specialisering kan bara betraktas i relation till varandra. Genom att jämföra specialisering A och B kan man uttala sig om A grad av specialisering. Samtidigt kan A i relation till
specialisering C framstå som generell och icke-specialiserad. Filosofen Xenophons beskriver förhållandet med liknelsen att en skomakare som tillverkar både herr- och damskor framstår som en generalist relativt en som bara gör damskor, men samtidigt som specialiserad relativt en läderhantverkare som gör både bälten, sadlar och skor (Freidson 2001:37).
Sida 22 av 72 Freidson (2001:44–45) understryker vidare att långsiktiga och stabila karriärvägar utgör en avgörande faktor för möjligheten till specialisering. En ostabil karriär där individer
återkommande byter befattningar hämmar professionaliseringsprocessen.
Tillämpning
Specialiseringars relativa logik är viktig för förståelsen för relationen mellan marinens olika aktörer. Officerare kan exempelvis uppfattas utgöra en specialiserad yrkesgrupp i ett vidare samhälleligt perspektiv men samtidigt generella i relation till specialistofficerare. Konstanten kommer inte att användas som en aktiv analysvariabel men utgör en viktig grund för
förståelse för specialiseringens relativa förhållande. 3.3.3. Organisation och Karriär
Byråkratiska organisationer formas av att dess chefer har sin primära lojalitet bunden till policys från högre organisatorisk och politisk nivå. Samtidigt är den idealtypiska byråkratin uppbyggd av en struktur där arbetsuppgifter och befattningar är definierade och organiserade genom fastställda beskrivningar. Tillträde och förflyttningar mellan befattningar regleras av fastställda kriterier och lönenivåer styrs främst av given befattnings position i den hierarkiska strukturen (Freidson 2001:68).
Arbetsfördelningen inom byråkratiska organisationer är därtill sektionerad i fastställda inriktningar till vilka individer rekryteras baserat på deras förväntade förmåga att efter intern utbildning, bidra till organisationens målsättningar. Inriktningarna har i sin tur inneboende skillnader och förutsättningar i meningen att karriärvägarna inom dem varierar och är förutbestämda till omfattning och räckvidd (Freidson 2001:69–70).
Det professionella idealets organisationslogik kontrasterar det byråkratiska genom att den inte styrs av traditionella chefer utan av att dess yrkesgrupp autonomt beslutar om kvalifikationer och uppgifter för givna arbetsuppgifter inom organisationen. Yrkesgruppens lojalitet är kopplad till arbetsområdets förutsättningar och krav snarare än till den fysiska organisationen i sig (Freidson 2001:73).
Professionsorganisationer kan enligt Freidson (2001:75) organiseras genom att en funktion erhåller dedikerade befattningar som den själv kontrollerar inom den större byråkratiska organisationen. Yrkesgruppen styr således inte organisationen i sig men har kontroll över
Sida 23 av 72 tillsättning till och utformning av givna nyckelbefattningar och kan därigenom erhålla
inflytande och viss funktionell autonomi.
Freidson menar att byråkratiska och professionella organisationer naturligt formar olika typer av karriärideal som i sin tur får stora konsekvenser för utveckling av specialisering och expertis. I den byråkratiska organisationslogikens ideal präglas karriärer av en normerarande vertikal struktur där enskilda arbetstagare befordras uppåt i en hierarkisk struktur och erhåller ökad status i kraft av sin position snarare än av direkt yrkeskunnande. Den vertikala karriären kan således beskrivas som ett ideal av hierarkiskt avancemang. I den professionella
yrkeskontrollerade organisationen präglas normerande karriär istället av ett horisontellt avancemang. Individers status värderas inte i termer av byråkratisk makt utan av deras yrkesrelaterade kunskapsmässiga anseende (Freidson 2001:76).
Tillämpning
Enligt Freidsons teori skapar professionslogikens funktionskontrollerade organisationer bättre förutsättningar för utveckling av expertis då de gynnar horisontella karriärmönster där ökad expertis värderas högre än byråkratisk makt. En låg grad av karriärspåverkande inflytande från specialistofficerarnas funktioner kan antas rendera i att Försvarsmaktens vertikala karriärsideal (Ydén 2008:100) bibehålls och hämmar specialistofficerares expertisutveckling. Enligt samma logik kommer funktioner som påvisar inflytande och kontroll över sina
medlemmars karriärutveckling premiera horisontella ideal och därmed främja utveckling av expertis.
3.3.4. Utbildning
Freidson kategoriserar in specialiserad yrkesutbildning i tre inriktningar baserat på utformningen av specialiserad utbildning (Freidson 2001:89).
Hantverksyrken
Utbildning inom hantverksyrken genomförs traditionellt genom lärlingssystem där adepten genomgår sin specialisering under handledning av en fullvärdig medlem av yrkesgruppen. Utbildningen genomförs generellt inom ramen för den faktiska arbetsmarknaden.
Innehållsmässigt är utbildningen praktisk i sin utformning med ett mycket begränsat utrymme för abstrakta och teoretiska perspektiv av specialiseringen (Freidson 2001:89).
Sida 24 av 72
Tekniska yrken
Inom kategorin för tekniska yrken ges specialiserad utbildning inom ramen för särskilda institutioner. Utbildningen skiljer sig från hantverksutbildningen i meningen att den vid sidan av praktiska kunskaper också bygger på grundläggande teori och abstrakt kunskap. Vidare skiljer sig teknisk yrkesutbildning från hantverksyrken och professionella yrken genom att dess utbildningsorgan inte producerar sin egen kunskap. Istället är utbildningen sammansatt av tekniska och teoretiska kunskaper från andra arbetsområden och utbildningsorgan
(Freidson 2001:92).
Traditionellt professionella yrken
För traditionellt professionella yrken sker utbildning inom ramen för högre utbildningsorgan som vid sidan av utbildning också har till uppgift att aktivt utvidga och fördjupa
yrkesgruppens kunskapsområden genom forskning. Yrkesgruppen har i det professionella fallet fullständig kontroll över den egna utbildningen i kraft av att de leder och representerar de fakulteter där den utförs. Utbildningen i sig är abstrakt och teoretisk i sin utformning och de faktiska yrkeskunskaperna erhålls många gånger först efter utbildningen i direkt kontakt med arbetsmarknaden. Förhållandet motiveras med att yrkespraktiken är så pass komplex att den inte låter sig styras av praktiska och mekaniska tekniker utan vilar på en utpräglad situationsanpassad och teoretiskt baserad omdömesförmåga (Freidson 2001:92,95).
Tillämpning
Förståelsen för yrkens utbildningskaraktär ökar förståelsen för förutsättningar och
begränsningar för specialiserad utbildning. Specialistofficersutbildning antas idag lämpligast kategoriseras inom den tekniska kategorin med hänvisning till att dess praktiska utförande är beroende av teoretisk förförståelse. Enligt teorin medför det beroende av extern
kunskapsutveckling som grund för den egna expertisutvecklingen.
Specialistofficersfunktionernas förmåga att samla in relevant kunskap som bas för den egna funktionens expertis kan därmed förväntas utgöra en central parameter för funktionens möjlighet till utveckling.
För att lyckas att kritiskt granska relevans och tillämpbarhet av ny kunskap i utvecklingen av den egna funktionen behöver specialistofficerarnas funktionsområden besitta intern
Sida 25 av 72 insikt om behovet av extern kunskap och starkare koppling till externa kunskapskällor
(exempelvis institut och andra expertorganisationer) antas ha bättre förutsättningar att utveckla sin funktion.
3.3.5. Ideologi
Freidsons avslutande professionella konstant behandlar de grundläggande värden och
drivkrafter som han menar karakteriserar professionalism. Kärnan i professionalismens ideal är att dess yrkesgrupps arbete drivs av en hängivenhet utföra ett så bra arbete som möjligt snarare än att betrakta sitt arbete som en metod för försörjning. I ett kontrasterande
byråkratiskt ideal drivs individer istället av att uppfylla organisationens målsättningar och att avancera i organisationen. Freidson menar att det naturligt medför att engagemanget för specifika arbetsuppgifter där med är sekundärt som en konsekvens av att arbetsuppgifter återkommande skiftas och byts ut mot nya i takt med individens avancemang i organisationen. Det framstår därmed inte som rationellt att motivera sitt engagemang i arbetsuppgifterna i sig (Freidson 2001:108–109).
Tillämpning
I perspektivet organisationsanalys ger Freidsons ideologiska konstant en tolkningsram för individers och organisationens inneboende drivkrafter och motivation.
Specialistofficersfunktioner vars medlemmar motiveras av yrket i sig snarare än dess funktion som verktyg för en hierarkisk karriär kan med stöd i teorin antas präglas av professionella ideal.
Sammanfattning av teoretiskt ramverk och framställning av analysverktyg.
Uppsatsens teoretiska ramverk omsätts i ett analysverktyg bestående av Freidsons konstanter för professionalisering tillsammans med avsnittet om expertis. I tabell 3 kondenseras kapitlets teoritillämpningar för respektive analysområde och omsätts samtidigt till de analysfrågor som i nästa steg används för det empiriska materialet.
Sida 26 av 72 Tabell 3 – Analysverktyg
Analysområde Sammanfattning Analysfråga
Expertis Expertis förutsätter en social struktur där kunskap kan byggas kollektivt. Samtidigt är skapande av expertis en tidskrävande process som kontinuerligt måste upprätthållas.
Hur kan strukturer för socialt kunskapsutbyte förstås?
Inom vilka tidsperioder verkar specialistofficerare inom sin funktion?
Kunskap och Specialisering
Praktisk specialisering präglas av att dess utförare besitter en hög grad av praktisk förmåga tillsamman med ett stort mått av tyst erfarenhetsbaserad kunskap. Intellektuell specialisering har, till skillnad från den praktiska, en betydande teoretisk kunskapsbas och ett tydligt fokus på formell kunskapsutveckling. I ett socialt organisationsperspektiv åtnjuter intellektuell specialisering hög status vilket direkt gynnar dess autonomi och inflytande.
Hur kan analysenheterna förstås i termer av praktisk och
intellektuell specialisering?
Organisation och karriär
Byråkratiskt präglade organisationer byggs upp av centrala standardiserade styrningar som skapar karriärvägar som är förutbestämda i omfattning och räckvidd. I den kontrasterade professionella logiken reglerar respektive funktion själva de kvalifikationer och karriärvägar som formar dess interna organisation.
Vilket karriärsideal och organisationsprincip tycks prägla specialistofficerarna och vilka förutsättningar för
professionellt inflytande finns?
Utbildning Flottans specialistofficerare kan i utbildningssynpunkt kategoriseras som ett tekniskt yrke vars utbildnings präglas av en teoribaserad grundutbildning i kombination med praktisk yrkesutbildning. Den teoretiska grunden vilar på extern kunskapsproduktion varför respektive specialistofficersfunktion kan antas behöva besitta förmågan att inhämta och omsätta extern kunskap i egen tillämpning.
Hur kan analysenhetens relation till och förmåga att omsätta extern kunskap förstås?
Ideologi Ideologi omfattar de grundläggande drivkrafter som karakteriserar en organisation eller funktion. Det professionella idealet präglas av en hängivenhet till funktionen i sin strävan att utföra ett så bra expertarbete som möjligt. Det byråkratiska idealet å andra sidan motiveras arbete genom strävan att uppfylla organisationens övergripande målsättningar och mindre vikt fäst vid den aktuella arbetsuppgiften i sig.
Hur kan vi förstå analysenhetens dimensionerande ideologiska drivkrafter?
Sida 27 av 72
Teoridiskussion
Dreyfus teori om expertens förmåga och egenskaper är bland annat baserad på studier av piloters agerande och anses ha nära kontextuell koppling till studiens specialistofficerare med hänsyn till gruppernas teknikfokuserade kontext. Samtidigt medför dess individuellt praktiska fokus på utförande av expertis en begränsning i dess tillämpbarhet för uppsatsens perspektiv av kollektiv expertisutveckling där Evans teoretiska ingång utgör ett nödvändigt
kompletterande teoretiskt underlag.
Freidsons teori kan möjligt uppfattas som tendensiös i meningen att den tydligt tar ställning för den professionella logiken. Samtidigt är det viktigt att erinra sig om att Freidsons logikresonemang utgör fiktiva idealmodeller som inte är avsedda att varken spegla en reell verklighet eller implementeras i sin idealform. Freidsons teori har en signifikant styrka relativt uppsatsens frågeställning genom att den parallellt hanterar
professionaliseringsprocessen och organisationslogik.
Behovet av byråkratisk styrning av våldsmonopolet är en vital parameter för civil-militära relationer. Freidsons teori är generell och tar inte hänsyn till detta behov. I uppsatsens kontext är det viktigt att tolka teorin utifrån perspektivet av balans mellan byråkratiska behov av effektivitet och standardisering och professionalismens behov av autonomi för
expertisutveckling. I slutändan innebär frågan om dess exakta avvägning en större diskussion som inte ryms inom uppsatsen omfång eller aktuella problemformulering. Med det sagt tar uppsatsen, baserat på redovisad tidigare forskning, sin utgångspunkt i att det råder en byråkratisk slagsida i Försvarsmakten och marinen. Vidare antas slagsidan vara möjlig att balansera i tillräcklig omfattning för att uppnå mer gynnsamma förhållanden för
specialistofficerarnas expertisutveckling, utan att åsyftade behov av reglering av
våldsmonopolet äventyras. Teorins perspektiv på kollektiv professionalisering relativt en byråkratisk organisation bedöms lämpa sig väl som glasögon för att studera uppsatsens frågeställning med en stark insikt om idealmodellens förutsättningar.
Sida 28 av 72
4.
Metod och material
Vetenskapsteoretisk utgångspunkt
Uppsatsen tar sin ontologiska utgångspunkt i en fenomenologisk ontologi som utgår från idén att medvetna människors uppfattning om sig själva styr deras faktiska agerande. Förståelsen för organisationer och institutioner kan genom detta perspektiv uppfattas enligt Alfreds Schütz teori som att organisationen hålls samman genom de handlingar och övertygelser som dess ingående medlemmar uppfattar som självklara (David och Sutton 2016:88–89).
Ur ett epistemologiskt perspektiv använder uppsatsen en tolkande ansats som eftersträvar en förståelse för fenomen genom att studera hur aktörer utrycker sig, agerar, uppfattas och utvecklas. Tolkande forskning utmärks av djup kontextuell förståelse snarare än abstrakta generaliseringar särkopplade från faktiskt kontext (Schwartz-Shea och Yanow 2012:23). Människors upplevelser och agerande är centrala i tolkande forskning, men påverkas
samtidigt enligt den ontologiska hållningen av sin kringliggande miljö som ett resultat av dess organisation, praktik och kultur. Forskaren måste således förstå och tolka människor, deras utsagor och agerande i relation till dess omgivning för att verkligt förstå dem (Schwartz-Shea och Yanow 2012:46). Det räcker således inte att enkom tolka människors upplevelser och utsagor utan forskningen måste även tolka de förutsättningar utsagorna formas av.
Forskningsprocessen tillämpar en abduktiv metod. Konkret innebär det att forskningen i likhet med induktiv metod utgår från empirisk fakta men samtidigt skiljer sig från renodlad
induktion i meningen att den inte avvisar teoretisk förförståelse. Den abduktiva forskningsprocessen karakteriseras av en kontinuerlig växelverkan mellan teori och
empiriinsamling där båda delar inspirerar och utvecklar forskningen fortlöpande (Alvesson och Sköldberg 2017:14). Forskningsprocessen kan liknas vid en detektivprocess där forskaren i en ickelinjär process kontinuerligt arbetar med flera källor till kunskap parallellt och lägger ett pussel i sin jakt på potentiella förklaringar av det empiriska materialet (Schwartz-Shea och Yanow 2012:27–28).
Sida 29 av 72
Forskningsdesign
För att besvara forskningsfrågan krävs att studien skapar förståelse för hur flottans
specialistofficerare uppfattar sina möjligheter att utveckla expertis på individ- och gruppnivå och därmed genomgå en professionaliseringsprocess. Enligt tidigare ontologiska och
epistemologiska framställning är dock inte mänskliga och organisatoriska uppfattningar och utsagor en tillräcklig empirisk grund för förståelsen av ett fenomen som helhet. För att nå djupare behöver den upplevelsebaserade empirin kompletteras med andra faktiska empiriska perspektiv. I studiens fall kan ett sådant empiriskt komplement handla om Försvarsmaktens faktiska och praktiska tillämpning och organisering av specialistofficerare och dess funktioner genom att exempelvis jämföra organisationens riktlinjer för organisationens utformning med dess faktiska tillämpning. Ur ett praktiskt perspektiv innebär en sådan analys att
organisationens riktlinjer i styrdokument jämförs med dess reella och aktuella befattningsstruktur.
Frågeställningen undersöks genom en fallstudie där två av flottans funktionsområden för specialistofficerare utgör inbäddade analysenheter tillsammans med en tredje analysenhet i form av de organisatoriska förutsättningar som Försvarsmaktens regelverk och tillämpning av specialistofficerssystemet utgör (Yin 2018:2.4). Den senare analysenheten skulle också kunna benämnas som fallets kontext men kräver likt fallets yrkesområden en analys för att kunna beskrivas och framstår där med också som en lika relevant analysenhet som övriga två analysenheter.
Analysen genomförs genom en teorikonsumerande ansats där fallet, specialistofficerares professionaliseringsprocess, står i centrum och teorin utgör det verktyg som forskaren använder för att förstå fallet genom (Esaiasson m.fl. 2017:42). Bengt Flyvberg (2006) beskriver styrkan i djuplodande fallstudier med att de inte eftersträvar allmängiltiga
generaliserbara svar utan istället fokuserar på det specifika fallets unika egenskaper. Flyvberg drar i sin argumentation paralleller till Dreyfus forskning om expertis där novisen följer generella kontextoberoende regler medan expertisen agerar med djup förståelse för
kontextuella faktorer. Att studiens främsta strävan inte är dess generaliserbarhet innebär dock inte att den negligerar teoribildning utan ska tolkas som att den söker teoretiska insikter i fallets kontext (Schwartz-Shea och Yanow 2012:47).
Sida 30 av 72 Fallstudiedesignen är konstruerad enligt figur 1 nedan och är uppbyggd av de tre
analysenheterna fördelade till två kategorier. I funktionsanalysen bestående av två inbäddade analysenheter undersöks hur specialistofficerare själva uppfattar sin utveckling och
professionalisering. Det är viktigt att understryka att studiens fokus inte är att värdera funktionernas professionalisering i sig utan att funktionerna studeras i syfte att förstå förutsättningarna för professionalisering och utveckling av expertis. Empiriinsamling och analys sker likvärdigt mellan enheterna men vid presentationen utgör en av dem primärobjekt för framställningen samtidigt som den andra utgör referensobjekt. Uppläggets syfte är att kondensera materialet och samtidigt tydliggöra funktionernas eventuella kontraster för läsaren. Parallellt med funktionsanalysen genomförs en organisationsanalys som svarar mot uppsatsens epistemologiska perspektiv om behovet att tolka mänskliga utsagor tillsammans med dess formande kontext. Insamlad empiri analyseras i nästa steg genom uppsatsens teoretiska glasögon i kraft av formulerade analysfrågor
Figur 1 – Fallstudiedesign
4.2.1. Val av analysenheter
Studiens analysenheter i funktionsanalysen utgörs av funktionerna Telekrig (primäranalys) och Luftförsvar (referensanalys) som båda uteslutande bemannas av specialistofficerare och har sina mest avancerade system på flottans korvetter. Ett rimligt antagande är således
Sida 31 av 72 vilket underlättar urvalet för empiriinsamlingen. Vidare har funktionerna liknande roller i organisationen i kraft av att de kategoriseras som stödfunktioner till övriga funktionsområden inom den väpnade striden. Epitetet stödfunktion innebär att ett funktionsområde inte i sig utgör en primär stridsförmåga utan är avsedd att stödja andra stridsområden i utförandet av sin uppgift och parallellt säkerställa fartygets förmåga att överleva striden.
Material
Uppsatsen använder, med ett fåtal undantag, publikationer som har genomgått akademisk granskning (exempelvis referentgranskning och disputation) alternativt källor i bokform från etablerade och erkända forskare. Christopher Dandekers och Karl Ydéns konferenspaper som används som stöd för det bristande forskningsläget för specialistofficerare i nationell och internationell kontext är ännu inte publicerat men anses som en legitim källa beaktat författarnas auktoritet på området. Hans Hasselbladh och Karl Ydéns ESO-rapport är inte formellt akademisk granskad, men arbetet uppges i förordet ha följts av en referensgrupp med goda sakkunskaper i ämnet. Rapporten bedöms som ett resultat av detta tillsammans med författarnas auktoritet på området lämplig ur ett källkritiskt perspektiv.
Det empiriska materialet för funktionsanalysen samlades in under februari månad och utgörs av intervjuer där urval av respondenter har gjorts genom ett riktat val av personer baserat på deras erfarenhet i organisationen. Totalt har fem personer i varje funktion intervjuats i intervjuer som varat mellan 60–90 minuter. Urvalskriterium för funktionsanalysens respondenter har varit att fyra av respondenterna i varje funktion ska ha minst sex års specialistofficerserfarenhet. Den femte personen i respektive funktion utgörs av en individ med 2-3 års specialistofficerserfarenhet i syfte att även fånga ett juniort perspektiv av funktionernas professionaliseringsprocess.
Empiriskt underlag för den tredje analysenheten, organisationsanalys, utgörs av styrande dokument från övergripande Försvarsmaktsnivå till anpassad och nedbruten marin nivå. Följande dokument ingår i det empiriska underlaget Vår militära profession (Försvarsmakten 2015), Personaldirektörens beslut om flerbefälssystemet (Försvarsmakten 2016),
Trebefälssystemet i Försvarsmaktens organisation (Försvarsmakten 2018), Riktlinjer för yrkes- och karriärutveckling samt befordran inom Marinen (Försvarsmakten 2019) samt utdrag ur bemanningsplaner för sjöstridsflottilj och marinstaben. De fyra inledande
Sida 32 av 72 dokumenten betraktas som policydokument som uttrycker bärande inriktningar och avsikter med specialistofficerssystemet. De förväntas ge en bild över organisationens övergripande idé för specialistofficerssystemet och hur det är tänkt att användas i praktiken. I kontrast betraktas bemanningsplaner utgöra det underlag som direkt uttrycker marinens faktiska tillämpning av specialistofficerssystemet.
Vid sidan av dokumentanalysen kompletteras empirin för organisationsanalysen med intervjuer av specialistofficerssystemets främsta företrädare på förbandsnivå i form av tre flottiljförvaltare. Två av dessa respondenter tjänstgör vid sjöstridsförband och en dem är skolförvaltare från Sjöstridsskolan. I egenskap av skol- och förbandsförvaltare företräder respondenterna specialistofficerarna i varje organisation samtidigt som de också ingår i respektive förbandsledning. Intervjuerna genomfördes under början av april och var 60-90 minuter långa.
4.3.1. Forskningsetiska överväganden
Samtliga intervjuer är förberedda med enligt Kvale och Brinkmans ”etiska frågor i början av en intervjuundersökning”. (2014:tablå-4.3) Intervjuempirin framställs avidentifierat genom tilldelade identifierandekoder7 i syfte att skydda respondenterna och möjliggöra en kritisk reflektion över aktuell kontext utan eventuell rädsla för att uttalanden ska leda till personlig kritik av respondenterna från potentiella meningsmotståndare (David och Sutton 2016:54–55). Inför intervjuerna har respondenterna och deras chefer informerats om projektets
huvudsakliga inriktning, att deras deltagande i alla delar är frivilligt och att respondenterna när som helst innan publicering äger rätten att ångra sitt deltagande eller korrigera uttalanden de i efterhand ångrat.
4.3.2. Metod för datainsamling
Intervjuer
Kvalitativa forskningsintervjuer syftar till att fånga hur intervjupersonen uppfattar sin situation och omvärld utifrån sitt personliga perspektiv genom att forskaren tolkar
7 Respondentkoder: Telekrigsfunktionen T1-5, Luftförsvarfunktionen L1-5, Flottilförvaltare i organisationsanalys F1-3.
