Arbetsklimat och bemötande av personer med krävande beteende: en enkätstudie bland personal i äldrevård

Full text

(1)2010:079. D-UPPSATS. Arbetsklimat och bemötande av personer med krävande beteende En enkätstudie bland personal i äldrevård. Monica Andersson Ann-Louise Hansson. Luleå tekniska universitet D-uppsats Omvårdnad Institutionen för Hälsovetenskap Avdelningen för Omvårdnad 2010:079 - ISSN: 1402-1552 - ISRN: LTU-DUPP--10/079--SE.

(2) Luleå tekniska universitet Institutionen för hälsovetenskap Avdelningen för omvårdnad. Arbetsklimat och bemötande av personer med krävande beteende. En enkätstudie bland personal i äldrevård.. Workplace climate and care of people with demanding behaviour. A survey among personnel in eldercare.. Magisteruppsats Omvårdnad D- Examensarbete Specialistutbildning mot vård av äldre Vetenskapligt arbete 15p Författare: Monica Andersson Ann-Louise Hansson Handledare: Stefan Sävenstedt.

(3) INNEHÅLL Sammanfattning. 3. Abstract. 4. Inledning. 5. BAKGRUND. 5. Arbetsmiljö och vårdklimat. 5. Etiska utmaningar och moralisk stress. 6. Nationella riktlinjer. 8. Kommunikation. 9. Beteendestörningar. 10. Tidigare studier. 11. Problemställningar. 13. Syfte. 14. Frågeställningar. 14. METODBESKRIVNING. 14. Datainsamling. 14. Deltagare. 16. Analys. 16. Etiska övervägande. 17. RESULTAT. 17. Påverkan på personalens arbetsklimat. 18. Personalens bemötande av personer med krävande beteende. 20. DISKUSSION. 22. Resultatdiskussion. 22. Metoddiskussion. 26. SLUTSATS. 27. REFERENSER. 29. Bilaga 1 Enkät. 34. 2.

(4) Sammanfattning Krävande beteende bland personer med demenssjukdom är en stor utmaning för personal som arbetar inom äldrevård. Syftet med studien var att beskriva hur krävande beteende hos personer med demenssjukdom påverkade bemötandet de fick av personalen och personalens arbetsklimat. Studien genomfördes med en metod för enkätstudier. Resultatet visade att arbetskamrater är viktiga och att arbetet skulle vara nästan omöjligt att genomföra utan att arbeta i team, där arbetskamraterna ger varandra trygghet och respekt. Resultat visade också att påverkan på arbetstrivsel är stor oavsett arbetsplats och utbildning. Personal med fortbildning (33 %) ansåg sig ha lättare att bemöta personer med krävande beteende och att det hade en mindre påverkan på arbetsklimatet jämfört med personal utan fortbildning. Resultatet visade också att endast 30 % av personalen har regelbunden handledning, trots att tidigare forskning visade och att det påpekas i de nationella riktlinjerna att det är en viktig del av arbetet. Slutsatsen är att fortbildning och en regelbunden handledning kan vara en viktig väg att öka arbetstrivseln och förbättra arbetsklimatet.. Nyckelord: arbetsklimat, bemötande, demenssjuk, krävande beteende. 3.

(5) Abstract Demanding behaviour among people with dementia is a great challenge in eldercare. The purpose of this study was to describe how demanding behaviour in people with dementia may affect the response of staff and staff workplace climate. It was carried out as a survey among personnel working in residential care and special dementia care units. The results showed that colleagues are important for the work climate and that teamwork with support from each other, providing security and respect is assisting personnel to do the care work. Results also showed that the effect on demanding behaviour on job satisfaction is high, regardless of workplace and education. Staffs with further education (33%) consider themselves to be less affected by demanding behaviour and experienced a lower impact on the workplace climate than personnel with no special training. The results also showed that only 30% of staff members have regular supervision, although previous research showed, and it noted in the national guidelines that it is an important part of the work. A conclusion is that further education and regular supervision may be a way forward to increase work satisfaction and improved work environment.. Keyword: work climate, care, dementia, demanding behaviour. 4.

(6) Inledning Författarna till denna uppsats arbetar som sjuksköterskor på särskilda boende och i hemsjukvård i olika delar av Sverige. Det blir många möten med personer som uppvisar krävande beteende och tillfällen att iaktta hur personalen påverkas av detta. Vi ser behovet av att personalen behöver få en bättre förståelse och kunskap om krävande beteende och bemötandet av dessa personer. Intresset för detta ämne stärktes efter att vi fått en förfrågan från Luleå tekniska universitet att delta i en internationell studie. Studien har startat i Finland och man vill göra en jämförelse på demenssjukvården i Finland, Sverige, England och Slovenien.. BAKGRUND. Att vara personal i äldreomsorg innebär att möta och vårda personer med stora omvårdnadsbehov där resurser för att tillgodose dessa behov till en alltmer åldrande befolkning har minskat. Tidigare studier har visat att vårdpersonal känt sig otillräckliga och inte kunnat ge den vård de önskat på grund av hög arbetsbelastning och tidsbrist (Juthberg, 2008).. Enligt Burgio, Park, Hardin & Sun (2007) är krävande beteende hos demenssjuka personer ett problem vid omvårdnad på särskilda boenden. Tidigare forskning har visat att mellan 30 % 84 % av personer boende på särskilda boenden har utvecklat någon form av krävande beteende relaterad till demenssjukdom. Boxers, Lauring & Jacobson (2001) menar att för lite tid och många avbrott i arbetet gjorde det svårt för personalen att hinna med sina arbetsuppgifter. Strategier såsom att arbetsuppgifter som borde göras fick mindre tid för att hinna med arbetsuppgifter som måste göras blev nödvändiga.. Arbetsmiljö och vårdklimat. David Edvardsson (2005) från Umeå universitet har gjort en avhandling som studerar vad vårdmiljö och vårdatmosfär betyder för den som är sjuk och vårdas på institution, för närstående och för personal. Resultatet visar att det är svårt att uppleva god vård i en negativ atmosfär och vice versa, det vill säga att upplevelsen av vårdatmosfär inte går att skilja från upplevelsen av vård och omvårdnad. Resultatet visar också att vårdmiljön inte bara är en plats 5.

(7) där man ger och får vård, utan att den symboliskt säger något om kvaliteten på vården och människors värde. Utformningen och inredningen av vårdmiljön påverkar också möten mellan människor. Om patienter, anhöriga och vårdare kan mötas och om patienter kan se vad vårdaren gör känner man sig trygg. Att man kan känna igen sig bland vardagliga ting och samtal i miljön, och att man har någon att prata med skänker också en trygghet. Resultatet visar också att så kallad taktil beröring kan lindra den maktlöshet personal många gånger känner inför demenssjuka personers lidande. Genom beröring suddas gränsen mellan att vara patient och vårdare ut, och det ges möjlighet att kunna se sig själv som en värdefull person och vårdare i en många gånger svår vårdrelation (Edvardsson, 2005).. Etiska utmaningar och moralisk stress. Enligt Juthberg (2008) innebär ofta vård av äldre stora etiska utmaningar, etiska problem och dilemman som kan leda till moralisk stress. En utgångspunkt för etiken i äldrevården är en sårbarhet hos både personal och den äldre. Den äldre personen kan på grund av sin nedsatta fysiska och psykiska kapacitet vara sårbar och utelämnad medan vårdpersonalens sårbarhet hör ihop med öppenhet och känslighet. Synen på samarbete uttrycker människans känsla av moraliskt ansvar. Dåligt samvete har samband med stress. Stress i vårdarbete innehåller ofta en moralisk aspekt där moral, etik och stress begreppsmässigt förknippas med moralisk stress. Moralisk stress är stress i situationer där man vet vad som är rätt men institutionella hinder möjliggör den rätta handlingen. Att vårda är en moralisk verksamhet där personalen har ett moraliskt ansvar att hjälpa men samtidigt kan känna sig hindrade. Ofta hänvisar vårdpersonalen till tidsbrist och hög arbetsbelastning där de varken kan möta yttre krav från ledningen, patienter, närstående och medarbetare eller de egna inre kraven.. I en studie gjord av Karlsson, Ekman & Fagerberg (2009) påvisades att sjuksköterskor upplevde en uppskattning och en värdesättning av sitt arbete samtidigt som de kände sig underskattade och frustrerade. De kände sig frustrerade när de förväntandes ”vara överallt och kunna allting” och samtidigt kände de sig osynliga och underskattade. Det är en svår uppgift som sjuksköterska på äldreboende att möta alla förväntningar, detta kan resultera i en risk för moralisk stress, att göra misstag och utveckla sjukdomar på grund av stress.. 6.

(8) Hallberg (1997) menar att personal beskriver en önskan att hjälpa personer med demenssjukdom att känna tillit och tilltro till personalen. Att få personer med demenssjukdom att må bra och även förstå vad det kan vara som fick honom att känna oro och ångest samt vad som kunde vara den bakomliggande orsaken till hans beteende. Personalen kände en stark önskan att hjälpa och bidra till personens välbefinnande, men känslor av misslyckande och hjälplöshet som vårdare dominerar. Dessa känslor leder i sin tur till trötthet, frustration, skuldkänslor och ibland också vrede och hat mot personen med demenssjukdom. Personalens känslor speglar både den egna och personens situation. Genom ickeverbal och verbal kommunikation, både medveten och omedveten förmedlas känslor från personen med demenssjukdom till vårdaren. Om personalen känner igen och förstår personens ångest samt är medveten om vilka psykologiska resurser personen har skapas ett bättre omvårdnadsklimat.. I Enligt Tännsjö (1993) skiljer vi på två kategorier inom somatisk vård av icke beslutskapabla individer. Dels personer som mer permanent blivit oförmögna att fatta beslut om egna vårdbehovet såsom psykiskt sjuka personer, dels personer som tillfälligt förlorat sin beslutskompetens till exempel medvetslös efter en trafikolycka. Då ”presumerar” vårdpersonal deras samtycke och gör det man tror att personen vill att man ska göra. En mer problematisk grupp är de demenssjuka, kan dessa påtvingas vård? Enligt svensk lagstiftning är demenssjukdom inte något som kan nedsätta en individs beslutskompetens. Det finns ingen laglig grund för tvång mot dessa personer (annat än akut då nödrätten kan åberopas). Ändå är denna grupp utsatta för omfattande tvång, de är inlåsta och tvångsmedicineras eller luras på viktiga mediciner. Det är nog tur att det är så annars skulle nog många komma till skada. Svårigheter att utforma klara kriterier innebär att personal som tar beslut om detta handlar i ett legalt tomrum. Det förutsätter god utbildning, stor yrkesskicklighet, noggrann dokumentation, fortlöpande kritisk utvärdering osv.. Enligt en studie av Berggren & Severinsson (2002) reflekterar sjuksköterskor frekvent på etiska principer om autonomi och integritet. En etisk metod som fokuserade på omvårdnadssituationer för att förhöja nivån på omvårdnaden. De använde rollspel, delade kunskaper och etiska koder samt fokuserade på olika patientfall. Denna typ av beslutsfattande kan stärka identiteten hos den professionella sjuksköterskans roll.. 7.

(9) Nationella riktlinjer Socialstyrelsens har tagit fram nationella riktlinjer för att stödja utvecklingen av vårdens och omsorgens kvalitet och stärka den demenssjukes möjligheter att få god och effektiv vård och omsorg i hela landet. Förutsättningar för en god vård och omsorg är en personcentrerad omvårdnad, multiprofessionellt arbete och personalutbildning. Den allra största delen av insatserna inom vård och omsorg om personer med demenssjukdom utförs av vårdbiträden och undersköterskor, personal som oftast har en kort teoretisk utbildning. Denna personal är de som arbetar närmast personer med demenssjukdom och har den tätaste kontakten med dem. Socialtjänsten och hälso- och sjukvården genomför därför personalutbildning i olika former som ett redskap för att höja personalens kompetens och därmed förbättra kvaliteten på vården, omvårdnaden och omsorgen. Fördelarna med utbildning av personal i vård, omvårdnad och omsorg om personer med demenssjukdom är att personalens kunskap ökar och att deras uppträdande mot och attityder till personer med demenssjukdom påverkas positivt. Utbildningen kan också leda till att antalet beteendemässiga och psykiska symtom hos personer med demenssjukdom minskar och att deras välbefinnande ökar.. Handledning i kombination med utbildning påverkar personalens upplevelse av sitt arbete positivt och har positiv betydelse för omvårdnadens innehåll. Socialtjänsten och hälso- och sjukvården bör därför ge personal, främst vårdbiträden och undersköterskor, som arbetar inom vård, omvårdad och omsorg om personer med demenssjukdom möjligheter till utbildning som är långsiktig, kombinerad med praktisk träning, handledning och feedback. Även för personalen har utbildning och regelbunden handledning visat på ökad arbetstillfredsställelse och minskad upplevelse av utbrändhet. Den verksamhet för personal- och kompetensutveckling som påbörjats inom vård och omsorg, till exempel inom Kompetensstegen, kommer troligen att fortsätta. Socialstyrelsen förväntar sig ytterligare satsningar på utbildning och regelbunden handledning vilket man bedömer kommer att öka kommunernas kostnader på kort sikt. Däremot förväntar sig Socialstyrelsen att en långsiktig kompetensutveckling som innehåller både utbildning och handledning kommer att minska personalomsättningen samtidigt som verksamhetens kvalitet ökar (Socialstyrelsen, 2010).. 8.

(10) Kommunikation. Enligt Ekman (2004) är en relation mellan vårdtagare och personal grunden och förutsättningen för omvårdnad. Samspel sker med hjälp av verbal och ickeverbal kommunikation. Vårdandet är en ömsesidig relation med en djupare mening där vårdaren möter personens individuella behov och intressen. Personerna interagerar med varandra. Att skapa en god omvårdnadsrelation är en mycket komplicerad och svår uppgift för vårdaren. Vårdaren ska genom sin verbala och ickeverbala kommunikation uttrycka tillit och trygghet. Andra aspekter som verkar viktiga är vårdarens sätt att tala.. I en studie gjord av Caris-Verhallen, Kerstra & Bensing (1999) påvisades att ickeverbal kommunikation inkluderar all form av kommunikation som inte involverar tal. Viktiga delar av en ickeverbal kommunikation innehåller till exempel ögonkontakt, nicka med huvudet, leende, luta sig framåt och beröring. Denna kommunikation är viktig för att etablera en god kontakt med personer. Resultatet i denna studie visade att personalen mest använde ögonkontakt, nicka med huvudet och att le för att etablera en god kontakt med personen. Användandet av beröring berodde mest på personalens personliga arbetssätt. Användandet av ickeverbal kommunikation är vanlig för att etablera kontakt med personer med demenssjukdom. Studien gjord av Magai, Cohen & Gomberg (2002) bekräftade att när personalen lärde sig hur man kommunicerar genom ickeverbal kommunikation minskade det krävande beteendet hos demenssjuka personerna och förbättrade det psykosociala välmåendet hos vårdpersonalen.. Williams, Herman, Gajewski & Wilson (2009) visade att äldrespråk, det vill säga att man pratar ”barnspråk” med äldre personer uppfattades som nedlåtande och kan leda till kommunikationsproblem. En länk mellan krävande beteende och kommunikation har etablerats mellan tidigare observationsstudier som visade att personalens kommunikation förutsätter ett krävande beteende och att målinriktade personalinterventioner kan minska detta beteende. Williams, Herman, Gajewski & Wilsons studie stödjer en relation mellan personalens kommunikation och personer med demenssjukdom. Krävande beteende hos dessa personer var signifikant högre när personalen pratade äldrespråk mot när man pratade normalspråk. Om man minskar personal som kommunicerar med äldrespråk förbättras bemötandet av personer med demenssjukdom och man får ett bättre omvårdnadsklimat.. 9.

(11) Beteendestörningar. Enligt Eriksson et al (2008) kan symtom vid demenssjukdom indelas i tre olika huvudgrupper. Två av dessa grupper är försämring av de kognitiva funktionerna samt symtom av funktionell försämring. Den sista gruppen utgörs av beteendestörningar och psykiska symtom vid demenssjukdom (BPSD). BPSD omfattar bland annat aggressivitet, vanföreställningar, ångest, hallucinationer, förändringar i dygnsrytmen och i grundstämningen samt motoriska störningar. Kong (2005) och Brodaty, Draper & Low (2002) menar att krävande beteende är vanligt hos personer med demenssjukdom. Nivån på BPSD påverkas av biologiska faktorer hos den enskilda individen men även av andra faktorer som under- och överstimulering, antal i personalgruppen, hur lokalerna ser ut samt hur omvårdnaden bedrivs.. Eriksson et al (2008) menar också att den kognitiva svikten innebär svårigheter att anpassa sig till nya situationer som demenssjukdomen medför. De intellektuella och fysiska förändringarna som sker minskar möjligheterna att hantera den emotionella belastning som sjukdomen medför. Detta kan innebära att personen känner att den egna existensen är hotad, detta kan ge ångest. Försök att skydda sig mot denna ångest gör att personen kan uppvisa ologiska beteenden. De perceptuella villorna rör oftast synen men också hörsel och känsel kan drabbas ibland. Patienten får svårt att skilja yttre och inre bilder, drömmar följer ibland med i vaket tillstånd. Dålig hörsel kan förhindra kommunikation och ljud kan misstolkas och bidra till vanföreställningar.. Oro kan definieras enligt Skovdahl & Kihlgren (2002) som ett beteende som uttrycks bland annat genom upprepning av ord, rastlöshet, vandring, till synes meningslös plockighet eller genom att personen ständigt påkallar uppmärksamheten utan att varken verbalt eller motoriskt kunna förklara sina behov eller sin frustration. Ett sätt att definiera aggressivitet kan vara fysisk aggressivitet som uttrycks genom att till exempel slå, sparka, knuffa, klösa, riva eller slita sönder saker, samt bita eller spotta och ett annat sätt är verbal aggressivitet som uttrycks genom att till exempel svära, uttrycka könsord eller stötande ord. Oprovocerad aggressivitet kan vara uttryck för kroppslig sjukdom. Smärta, infektioner och obstipation är vanliga orsaker till förändrat beteende och aggressivitet. Enligt Kong (2002) är konsekvenserna av det krävande beteendet hos personer med demenssjukdom en påverkan hos den enskilda individen, vårdpersonal och anhöriga. Påverkan hos den enskilda individen kan innebära att personen känner sig bedrövad och frustrerad, fallrisken kan öka, försämrad nutrition, en 10.

(12) försämrad livskvalitet. Påverkan hos anhöriga och vårdpersonal kan innebära obehag, frustration, svårigheter att samverka samt en ökad börda (Kong, 2002).. Billig (1996) menar att krävande beteende hos personer med demenssjukdom är komplext. En komplett medicinsk och psykiatrisk bedömning behöver utföras för att försöka finna en förklaring till beteendet och undersöka om något kan göras för att minska det krävande beteendet och förbättra personens livskvalitet samt förbättra situationen för anhöriga och vårdpersonalen. Hur omvårdnaden skall genomföras menar Skovdahl & Kihlgren (2002) måste anpassas utifrån kunskaper om personen. Det måste vara den unika individen, i den unika situationen, som avgör hur personalen skall agera. Det kan därför inte ges något ”recept” för hur personalen ”skall” förhålla sig till aggressivitet eller oro, men det finns många faktorer som man behöver vara medveten om som bör influera hur man bemöter sina medmänniskor. För att ge god omvårdnad till dessa personer måste vårdarna kunna se den unika människans värdighet och sårbarhet och visa empati, vilja, förmåga och kapacitet för att kunna hjälpa. Kunskap om aggressivitet, dess utlösande orsaker och hur man bemöter problematiken är en absolut nödvändighet för att kunna ge god omvårdnad.. Tidigare studier. Agitation, aggressivitet och andra krävande beteenden är ofta rapporterade på institutionsboenden för äldre. Dessa symtom är svårt för vårdpersonal och anhöriga att möta. I en studie av Skovdahl, Fahlström, Horttana, Winblad & Kihlgren (2008) undersöktes hur ofta krävande beteende hos demenssjuka förekom samt hur påverkan var på personalens arbetsbelastning. Studien gjordes vid två tillfällen 1993 samt 2002. Symtom och nivå på det krävande beteende bedömdes enligt GBS-skala (The Gottfries-Bråne-Steen Scale). Resultatet visar att förekomsten av det krävande beteendet ökade mellan åren 1993-2002. Resultatet visar också att den fysiska arbetsbelastningen också ökade signifikant mellan dessa år, men den ökande påverkan av den psykologiska arbetsbelastningen var dock inte statistiskt signifikant.. Enligt Edberg & Hallberg (2000) är beteenden som aggressivitet, vandrande och verbalt utåtagerande betraktat som störande. Att hävda att en annan persons beteende är störande kan dock bli förvirrande och uppfattas som dömande. Det kan vara hur den enskilda individen 11.

(13) uppfattar situationen än att en person uppträder på ett visst sätt. För att undvika att använda dömande ord används ordet krävande. Det är alltså beteendet som uppfattas som krävande och inte den enskilda personen. Syftet med en studie gjord av Deudon et al, (2009) var att utvärdera effekten av personalutbildning för att bemöta personer med BPSD. Ett träningsprogram var utformat att råda om hur man bemöter personer med BPSD och uppmanade även personalen att komma med ickefarmakologiska lösningar. I programmet ingick utbildning om demens och individuella och interaktiva träffar där utbildarna gav konstruktiv feedback på hur vårdpersonalen hanterade personer med BPSD. Resultatet visar att detta program med lärarledd utbildning, individuell och interaktiv coachning kan vara mycket effektiv. Gynnsamma effekter såsom minskat utåtagerande och aggressivitet observerades både direkt efter 2 månaders-programmet och även 3 månader senare (Edberg & Hallberg, 2000).. En studie av Edvardsson, Sandman, Nay & Karlsson (2007) visade på resultatet att personer med demenssjukdom som bor på boenden där vårdpersonal rapporterar om en låg arbetsbelastning visar påtagligt mindre krävande beteenden jämfört med boenden där vårdpersonal upplever en hög arbetsbelastning. Man fann också att personer i boenden där vårdpersonal skattade att det var ett positivt omvårdnadsklimat upplevde mindre krävande beteende jämfört med boenden där ett negativ omvårdnadsklimat fanns. I studien som fokuserade på vård av personer med demenssjukdom har noterats att vårdpersonal på arbetet behöver fortlöpande möjlighet att diskutera utmaningar och etiska konflikter de möter, om vårdpersonal inte har detta påverkar det deras arbete negativt och ökar stressen. Arbetsrelaterade diskussioner har visat att kreativiteten ökar och minskar utbrändhet och depression hos vårdpersonalen.. Norbergh, Hellzén, Sandman & Asplund (2001) studerade förhållandet mellan organisationsklimat och innehållet i det dagliga livet för personer med demenssjukdom som bor på demensboende. Syftet med denna studie var att undersöka hur personer med demenssjukdom tillbringar sin tid på boendet vid antingen ett kreativ eller mindre kreativa organisationsklimat. Studien är gjord för att jämföra två enheter med ett kreativt organisationsklimat och två andra enheter med ett mindre kreativt organisationsklimat. Boende i de enheter som bedöms ha ett kreativt organisationsklimat tillbringade 45 % av tiden med vårdpersonal, medan de i mindre kreativa organisationsklimat tillbringade 25 % av tiden med vårdpersonalen. Studiens mål är att kunna erbjuda vård som är anpassad till de förmågor 12.

(14) och de psykosociala behoven hos människor som lider av demens, ett mindre kreativt klimat kan vara ett hot mot målen. För att kunna erbjuda detta, är det viktigt att chefer är medvetna om arbetsklimatet och dess inverkan på vården för personer med demens (Norbergh, Hellzén, Sandman & Asplund 2001).. I Berg, Welander, Hansson & Hallbergs (1994) studie gjordes en undersökning om vårdpersonalens kreativitet, tristess och utbrändhet i relation till klinisk handledning och individuellt planerad vård av dementa patienter. Syftet var att undersöka kreativt och innovativt klimat, tristess och utbrändhet ibland vårdpersonal på två avdelningar under ett år med klinisk handledning tillsammans med genomförandet av individualiserad vård i en experimentgrupp och en kontrollgrupp. Resultatet visade att klinisk handledning och individuell planerad vård uppmuntrar vårdpersonalen att reflektera känslomässigt och kognitivt på sättet att ge vård. Detta gynnade både äldre personerna och personal och gav positiva effekter. Det stimulerade deras kreativitet och minskade risken för tristess och utbrändhet. Det förefaller rimligt att anta att kontinuerlig klinisk handledning och individuellt planerad vård minskat de negativa resultaten av stress orsakad av psykologiska krav i sjukvård. Det ökade också vårdpersonalens kreativitet som i sin tur kan gynna äldrevården. Resultatet av undersökningen visar att det finns ett behov av en planering som fokuserar på arbetet med individuellt planerad vård och handledning för personalen.. Problemställning. Tidigare studier har visat att krävande beteende hos personer med demenssjukdom påverkar vårdpersonalens arbetsklimat. Dessa har också visat att vårdpersonalen upplever glädje och att de känner sig välbehövda men även en frustration, utbrändhet och stress gällande sin arbetssituation.. Denna studie är en delstudie i ett större forskningsprojekt som genomförs i Finland, Sverige, England och Slovenien. Det övergripande syftet med forskningsprojektet är att få fram information som senare kan utnyttjas i praktiskt vårdarbete och utbildning samt i planering och förverkligande av vård och utvärdering av dess kvalitet (Saarnio, 2009).. Fokus för den här delstudien är att fördjupa förståelsen för förhållandet mellan personalens arbetsklimat och förekomst av krävande beteende bland personer med demenssjukdom i 13.

(15) äldrevård samt hur arbetsklimatet kan förbättras. Fokus är även att finna strategier för att förbättra livskvaliteten för personerna med demenssjukdom som uppvisar krävande beteende. Detta är viktiga frågor eftersom andelen äldre personer kommer att öka kraftigt under 2000talet och med det även antalet personer som insjuknar i demenssjukdom. Det är även av vikt att arbetsklimatet för vårdpersonalen är tillfredsställande. Sjukskrivningar kostar samhället mycket pengar och orsakar stort lidande och ekonomiska problem hos den enskilda personen.. Syfte. Studiens syfte är att beskriva hur krävande beteende hos personer med demenssjukdom i äldrevård påverkar bemötandet de får av personal och personalens arbetsklimat.. Frågeställningar: . Hur påverkas personalens arbetsklimat av att det finns äldre med krävande beteende?. . Vilka faktorer påverkar personalens bemötande av personer med krävande beteende?. METODBESKRIVNING. Datainsamling. Studien är baserad på en validerad enkät (se bilaga 1) som berör flera områden inom vård av personer med demenssjukdom med krävande beteende och som använts som underlag för det övergripande forskningsprojektet. Enkäten har tidigare använts för att mäta krävande beteende bland äldre personer samt användning av begränsningsmedel inom institutionell äldrevård. Enkäten består av alternativ som mäter vårdarens erfarenhet, den innehåller också öppna frågor (Liukkonen & Laitinen, 1994). Enkäten är tidigare validerad och testad i samband med tidigare studier där dess pålitlighet har uppskattats som tillräcklig. Enkäten har utvecklats vid två olika tillfällen med hjälp av en expertpanel och den har tidigare testats av personer som arbetar inom äldrevård. (Saarnio, 2009).. 14.

(16) Undersökningens begreppsmässiga och teoretiska relevans d v s hur väl frågorna ger svar på det vi vill undersöka heter validitet. Har vi lyckats överföra våra begrepp, antaganden och frågeställningar så svaren blir meningsfulla och speglar det vi undersöker? Validitet handlar om giltigheter i det vi mäter eller frågar om. Operationalisering d v s att gå från begrepp och en övergripande frågeställning till konkret mätbara frågor och indikatorer är ett av de svåraste momenten i alla undersökningar. Hög validitet definieras som frånvaro av systematiska fel. Reliabilitet avser frågornas tillförlitlighet snarare än deras relevans och ger svaret på frågan hur vi mäter. Även om frågorna vi ställer är valida kan tillförlitligheten och skärpan i våra mätinstrument variera. Med reliabilitet menas också replikerbarhet d v s när två undersökningar som följer på varandra och ger samma resultat, talar vi om hög reliabilitet (Djurfeldt, Larsson & Stjärnhagen 2006). Både validitet och reabilitet i det använda instrumentet är väl testat i tidigare studier.. Denna studie var ett av tre delarbeten av samma studie som utfördes i Sverige av fem författare. Studien hade som mål att totalt samla in 300 enkäter fördelat på fem orter. Författarna till denna delstudie skulle samla in totalt 120 enkätsvar fördelade på 80 enkäter från särskilda äldreboende samt 40 enkäter från demensboende. De insamlade enkätsvaren kommer sedan också att vara en del av en internationell studie där Sverige tillsammans med England, Finland och Slovenien deltar. 312 enkäter delades ut till personal på slumpmässigt utvalda äldreboende och demensboende inom kommunal och privat äldrevård i Sverige. Områdena var fördelade över hela Sverige och representerade både glesbygd, mindre och större städer. I samband med att enkäterna delades ut lämnades information om studiens bakgrund och syfte. Skriftliga och muntliga påminnelser lämnades till personalen två veckor efter utlämnandet av enkäterna. Insamling av enkäterna skedde efter fyra veckor. Eftersom det var ganska svårt att få in tillräckligt med besvarade enkäter beslutades under insamlingens gång att vi skulle minska ner det totala antalet till 200 enkäter. 220 enkäter blev till grund för denna studie. Bortfallet blev därmed 30% av totalt utdelade enkäter.. Materialet matades in i statistikprogrammet SPSS. Inmatningen genomfördes i Adobe Connect genom att författarna till denna studie turades om. En läste upp svaren på respektive fråga och den andra matade in uppgifterna. Efter inmatningen dubbelkontrollerades allt. Två andra studier, totalt tre personer till gjorde på ett liknande sätt. När vi hade matat in alla uppgifter, sammanställdes alla datablad till ett gemensamt datablad och vi påbörjade sedan bearbetningen. 15.

(17) Deltagare. Deltagare i denna studie är vårdpersonal som arbetar inom kommunal och privat äldrevård i Sverige. Kriterierna är att man ska arbeta som sjuksköterska, undersköterska eller vårdbiträde i dagligt vårdarbete, undantagna för denna studie är enhetschef, enhetsledare, student samt personal från bemanningsföretag.. Analys. Den egenskap som studeras i en kvantitativ studie är alltid en variabel. Det studerade materialet matades in i dataprogrammet som ska användas för analysen. (Patel & Davidson, 2003). I denna studie analyserades enkäterna med hjälp av statistikprogrammet SPSS. När data överförs till ett statistikprogram måste man veta vilka principer programmet har för att kunna göra en korrekt inmatning. Det är viktigt att i förväg veta hur respektive variabel ska registreras och kodas. Varje enkät fick ett specifikt löpnummer, för att kunna spåra enkäter som fått ett avvikande värde vid den senare bearbetningen. Noggranna kontroller och rättning av de inmatade värdena gjordes, detta är viktigt att göra innan bearbetningen så att korrekta värden är registrerade inför den statistiska analysen. Den statistiska analysen genomfördes dels med deskriptiv statistik och dels med sambandsanalys med hjälp av Chi2 (Wahlgren, 2009).. I denna studie har elva frågor från enkäten (se bilaga 1) lyfts ut som har direkt anknytning till studiens syfte. Vi har använts oss av fråga 1, 3, 4, 6, 10, 24, 26, 28, 31, 32 och 33. För att svara på frågeställningarna på bästa sätt omkodades flera utav frågorna. Beträffande (fråga nr. 6) om arbetsplats omkodades fem svarsalternativ till två, angående utbildning (fråga nr. 4) omkodades sju svarsalternativ till tre och arbetstrivsel (fråga nr. 28) sex svarsalternativ till tre. På frågan (nr. 26) om personalens erfarenhet att möta krävande beteende och hur svårt det var att agera i dessa situationer beräknades poängen för varje svar, frågan var indelad i 21 delfrågor och dessa har ett poängvärde på 1 – 5. Detta resulterar i ett totalvärde på minst 21 poäng och mest 105 poäng. Uppdelning gjordes i 3 grupper enligt kvartilerna. Grupp 1: 21 – 57poäng, grupp 2: 58 – 74 poäng, samt grupp 3: 75 – 105 poäng. Jämförelser gjordes sedan mellan arbetstrivsel och arbetsplats, yrkesgrupp och fortbildning. Vi studerade även hur man bemöter demenssjuka personer med krävande beteende i förhållande till arbetsplats,. 16.

(18) yrkesgrupp och fortbildning. Angående frågan (nr. 24) om fortbildning gjordes en bearbetning där indelning gjordes om man genomgått fortbildning eller inte. Fråga 31 där man ställde frågan i vilka sammanhang man diskuterar krävande beteende på avdelning tittade vi endast på svarsalternativet handledning. I svar på de öppna frågorna (32 och 33) med beskrivande text gjordes en sammanställning av svaren med utgångspunkt från frågeställningarna.. Etiska övervägande. Etikansökan är prövad i de övriga länder som medverkar i den större studien. Personal som deltar i studien förblir anonyma under hela processen och har möjlighet att lämna studien när som helst utan att behöva meddela något skäl till detta. Forskningsetik och etik inom omvårdnadsforskning förhåller sig till varandra som det globala och det lokala paradigmet. Forskningsetik handlar om den etik som är kopplad till forskning generellt medan etik inom omvårdnadsforskning är kopplad till omvårdnadsyrkets värden och antaganden. I Sverige gäller Lagen om etikprövning av forskning som avser människor 2003:460. De Forskningsetiska kommittéernas uppgift är att skydda försökspersonerna och medverkande samt att skapa möjlighet till utveckling av ny kunskap (Stryhn, 2007).. RESULTAT. Antalet enkäter som delades ut var 312 stycken, av dessa fick vi 220 enkäter tillbaka, vilket ger en svarsfrekvens på 70 %. Medelålder på deltagarna var 44 år (20 – 67 år). Medelvärde på arbetserfarenhet inom äldrevården var ca 10 år (två mån - 45 år.) Könsfördelningen av deltagarna är 14 män (7%) och 205 kvinnor (93 %). Vidare bakgrundsdata om deltagarna presenteras i tabell 1. Totalt kommer 220 personer att ingå i studien från Sverige i den internationella studien.. 17.

(19) Tabell 1 Deltagarnas bakgrundsdata, n=220 Kön: Man Kvinna Ålder: 20-29 30-39 40-49 50-59 60-. 14 205. 21 36 74 51 19. Utbildning: Sjuksköterska Undersköterska Övriga utbildningar. 24 163 30. Arbetsplats: Vanligt äldreboende Demensboende. 93 125. Total arbetslivserfarenhet: 0-5 5-15 15-30 30-45. 29 74 85 16. Påverkan på personalens arbetsklimat. I enkäten fanns specifika frågor om personalens arbetstrivsel där resultat i figur 1 och tabell 1 visar att personalens trivsel på arbetsplatsen i hög grad påverkades av att arbeta med personer med krävande beteende. Däremot fanns det inte något statistiskt signifikant samband mellan personalens arbetstrivsel och om personalen arbetar på ett vanligt äldreboende eller ett demensboende.. 18.

(20) Figur 1 Skattning av hur krävande beteende hos personer med demenssjukdom påverkar arbetstrivseln n=220. Tabell 2 Arbetstrivsel i förhållande till arbetsplats, yrkesgrupp och fortbildning Arbetsplats. Stor påverkan Liten påverkan Ingen påverkan alls. Äldre boende n (%). Demens boende n (%). 60 (65). 81 (67). 22 (24). 32 (27). Yrkesgrupp. p=. Sjuk skötersk a n (%). Under sköterska n (%). Vård biträde n (%). 12 (55). 111 (68). 20 (71). 8 (36). 37 (23). 8 (29). 0,398 10 (11). 7 (6). Fortbildning Ja p=. Nej. n (%). n (%). 96 (63). 4 (76). 50 (33). 4 (7). 7 (4). 10(17). 0,306 2 (9). 15 (9). 0 (0). p=. 0,000*. * p<0,000. Sjuksköterskorna i undersökningen har en något annorlunda uppfattning om hur stor påverkan på arbetstrivseln arbetet med personer med krävande beteende har jämfört med undersköterskor och vårdbiträden. En mindre andel av sjuksköterskorna (54,5 %) upplever inte krävande beteende hos demenssjuka personer som någon stor påverkan på arbetstrivseln men andelen undersköterskor är större (68,1 %) och andelen vårdbiträden ännu större (71,4 %). Skillnaderna är dock inte statistiskt signifikanta (se tabell 1).. 19.

(21) Oavsett vilken personalgrupp som studeras så finns det i alla grupper ett tydligt samband mellan upplevelsen av hur krävande beteende påverkar arbetstrivseln och om personalen har någon form av fortbildning i demensvård. Man kan se ett signifikant samband när man jämför förhållandet mellan fortbilning och arbetstrivseln där personal med fortbildning har mindre påverkan på arbetstrivseln (se tabell 1).. Personalens bemötande av personer med krävande beteende I analysen av i vilken grad det är svårt att bemöta demenssjuka personer med olika typer av krävande beteende visade personalen att det inte fanns någon typ av beteende som tydligt stod ut ifrån de andra som de fick ta ställning till. Tabell 3 Skattning av svårigheten att bemöta olika typer av krävande beteenden hos personer med demenssjukdom Median 74, kvartil 57-84 (1= ofta-5= aldrig) Median 74, kvartil 57 - 84, min 21 - max 105. Personen är på dåligt humör (n=215) Personen talar på ett aggressivt sätt (n=212) Personen följer inte instruktioner (n=215) Personen är fysiskt aggressiv (n=213) Personen spottar (n=213) Personen vandrar omkring (n=215) Personen går in andra boendens rum (n=213) Person är orolig (n=212) Personen har störande bordsskick (n=212) Personen är misstänksam (n=210) Personen uppvisar avvikande sexuellt beteende (n=213) Personen slår sönder saker (n=213) Personen ropar ständigt (n=213) Personen kladdar med avföring (n=214) Personen äter sådant som inte passar som föda (n=212) Personen stör andra patienter (n=213) Personen har svårigheter med att lägga sig (n=212) Personen ständigt ber om något (n=214) Personen försöker skada sig själv (n=203) Personen är passiv/drar sig undan (n=211) Personen motsätter sig vårdåtgärder (n=212). md. q1-q3. 3 4 4 3 4 4 4 3 4 4 4. 3-4 3-4 3-4 2-4 2-4 2-5 2-5 2-4 3-4 3-4 3-5. 4 3 4 4. 3-5 2-4 2-4 3-5. 3 4. 2-4 3-4. 4 4 4 3. 2-4 3-4 3-4 2-4. 20.

(22) Tabell 4 Svårigheten att bemöta krävande beteende hos personer med demenssjukdom i förhållande till arbetsplats, yrkesgrupp och fortbildning Arbetsplats. Grupp1 21-57 p Grupp 2 58-74 p Grupp 3 75-105 p. Äldre boende n (%). Demens boende n (%). 25 (29). 24 (22). 25 (29). 24 (22). Yrkesgrupp. p=. Sjuk sköterska n (%). Under sköterska n (%). Vård biträde n (%). 5 (26). 34 (23). 10 (39). 5 (26). 41 (28). 4 (15). 0,158 35 (42). 59 (56). Fortbildning. p=. Ja. Nej. n (%). n (%). 21(16). 28(48). 41(30). 9 (15). 73(54). 22(37). 0,486 29(48). 73 (49). 12 (46). p=. 0,000*. * p<0,000. Vid analysen om det fanns en skillnad mellan personalen på äldreboende och demensboende när det gäller deras generella erfarenhet av att bemöta krävande beteende fanns vissa skillnader. I alla yrkesgrupperna ansåg de att personalen ganska sällan och sällan upplevde att det är svårt att möta demenssjuka personer med krävande beteende. Det fanns dock en skillnad mellan personalen på demensboende och vanligt äldreboende.. När det gäller olikheter av svårigheter i bemötande av krävande beteende mellan olika yrkesgrupper visar resultatet att vårdbiträden har svårast att möta demenssjuka personer med krävande beteende jämfört med undersköterskor och sjuksköterskor. Resultatet är dock inte signifikant. Sambandet mellan fortbildning och upplevelsen av att bemöta personer med krävande beteende är dock tydligt. Den personal som genomgått någon form av fortbildning verkar ha lättare med bemötandet. Skillnaden är statistiskt signifikant (se tabell 3).. I enkäten ställer man frågan om i vilka sammanhang som krävande beteende diskuteras på din avdelning, 67 stycken (30 %) svarar att man gör det i samband med handledning.. I enkäten fanns öppna frågor utan fixerade svarsalternativ. Av dessa valdes fråga nummer 32 och 33 som intressanta i denna studie. På frågan om arbetsklimatet på avdelningen ger personalen möjlighet att agera på ett flexibelt och kreativt sätt i bemötandet av krävande beteende hos demenssjuka personer (fråga nr 32 i enkäten) anser majoriteten av personalen som medverkat i denna studie att arbetsklimatet är flexibelt. Viktiga faktorer är bra bemanning och sammanhållning i arbetsgruppen, att man ger varandra feedback och kan ”läsa av” varandra och på så sätt ge stöd åt varandra när någon behöver hjälp. Man känner en 21.

(23) trygghet och kunskap hos gruppen så att man kan lösa situationer och teamarbetet sker då spontant. Det var viktigt att lyssna på varandra, tillåta att vara ”trött” på en demenssjuk person ibland, ha ett öppet arbetsklimat och där de vågar visa om de inte orkar med. I ett sådant klimat hjälps de åt, avlöser varandra och ger varandra tips om alternativa lösningar på problemet. Att har respekt för varandra och ger feedback är viktigt. Kompetens är också viktigt, där de flesta har erfarenhet och utbildning innebär det att de är införstådd med vad arbetet med demenssjuka patienter innebär. Kompetens i kombination med bra teamarbete och ett tillåtande klimat där man gläds åt varandras framgångar och välkomnar nya förslag och idéer är viktigt. I ett sådant klimat finns utrymme att pröva nya omvårdnadsåtgärder istället för läkemedel. Det är viktigt att jobba mot samma mål, sätta personen i fokus, vara lyhörd för hans/hennes behov och alltid arbeta utifrån dennes bästa.. På fråga nummer 33 om ledningssättet på avdelningen ger möjlighet att agera på ett flexibelt och kreativt sätt framkommer inget tydligt mönster i svaren som indikerar att ledningssättet på arbetsplatsen påverkar möjligheten till ett flexibelt och kreativt sätt när de möter krävande beteende hos demenssjuka personer. I stället lyfter de fram gruppens arbetsklimat som det mest betydelsefulla faktorn. Personalen samarbetar så att ingen av personalen skall känna sig personligt kränkt av de dementa personernas beteende, de hjälps åt och byter ofta av varandra. De var bra att ha tillgång till sjukgymnast, sjuksköterska och arbetsterapeut som de kan bolla idéer med om de inte vet hur de skall gå tillväga.. DISKUSSION. Resultatdiskussion. Vår hypotes i början av denna studie var att personal på demensboende skulle ha en mindre påverkan på arbetstrivseln eftersom man valt att arbeta på dessa arbetsplatser. Resultatet visar dock att påverkan på arbetstrivseln är nästan lika hög oavsett om man arbetar på ett vanligt äldreboende eller ett demensboende. Även om personalen upplever krävande beteende som en stor påverkan på arbetstrivseln så anser man sällan eller aldrig att det är svårt att möta personer med detta beteende. En mindre andel av sjuksköterskorna upplever inte krävande beteende hos demenssjuka personer som någon stor påverkan på arbetstrivseln men andelen undersköterskor är större och vårdbiträden ännu större.. 22.

(24) Resultatet visar att arbetsmiljön är viktig och att den påverkas i arbetet med personer med krävande beteende. Detta styrker även tidigare studier. Brodaty, Draper & Low (2003) gjorde en studie som visade att vårdpersonalen uppfattade de äldre personerna mer negativt än positivt. Personalen var i allmänhet tillfredsställd med sitt arbete men upplevde de äldre personerna att ha negativa karaktärer och vara svåra att handskas med. Flertalet av vårdpersonalen upplevde de äldre personernas beteende som avsiktliga. Det var olika mellan personalen hur man hanterade dessa äldre personer. En fjärdedel av vårdpersonalen upplevde att arbetet med de äldre inte ledde till tillfredsställelse i arbetet. Trots detta ansåg vårdpersonalen att de gav en god vård och att det var viktigt att försöka förstå de äldre personerna. De flesta av personalen (91 %) tyckte om och var nöjda med sin arbetssituation, men hälften uttryckte också att de inte hade tillräcklig tid att utföra sina arbetsuppgifter och oroande sig att deras arbete kunde påverkas av framtida organisatoriska förändringar.. Hasson & Arnetz (2006) menar att vårdpersonal värderar flera aspekter av deras arbete som avsevärt känslomässigt påfrestande när det gäller omvårdnad om personer med demenssjukdom. Att inte ha tillräckligt med tid för sina arbetsuppgifter samt att inte tid för att ge en individuell omvårdnad som kräver olika nivåer av assistans på samma arbetsplats är den mest känslomässigt påfrestande i arbetssituationen. Detta påvisas även i Testad, Mikkelsen, Ballard & Aarslands (2009) och Rodneys (2000) studier. Hög nivå av stress hos vårdpersonalen associerades med att arbeta med personer som har en kognitiv nedsättning. Även organisatoriska och psykosociala faktorer associerades med hälsa och välmående hos vårdpersonalen. Ledarskapet och sin egen påverkan på arbetsplatsen var faktorer som bedömdes som viktiga. Kvalitet på ledarskapet definierades som en stöttande och rättvis ledning.. Denna påverkan på arbetstrivseln konstaterar även en studie av Evers, Tomic & Brouwers, (2002) som visar sambandet mellan fysisk och psykisk aggressivitet hos personer på äldreboenden samt personalens välmående. Det fanns skillnader i hur personalen upplevde denna påverkan, men flera hade reagerat med negativa känslor av stress och utbrändhet. Resultatet i studien visade också ett samband med arbetstid som visar att ju längre tid man arbetat inom vården av äldre desto kortare arbetstid hade man. Ju längre arbetstid per vecka personalen hade desto oftare upplevdes krävande beteende som en ökad nivå av känslomässig utmattning. Studien visade också att det fanns många olika typer av krävande beteende. Författarna till studien anser att det skulle vara av vikt att introducera ett standardformulär 23.

(25) utvecklad av personalen. På detta sätt kan personalen tydliggöra vilka krävande beteenden som känns svårt att möta och försöka finna strategier att förebygga detta beteende (Evers, Tomic & Brouwers, 2002). Detta visar även en studie gjord av Edvardsson, Sandman, Nay & Karlsson (2009). Resultatet visade att vårdpersonal inom demenssjukvården anser att de har ett krävande arbete som ställer för stora krav på dem och att de inte har tillräckligt med tid för att utföra sitt arbete på ett bra sätt. Det visade sig att arbetsklimatet uppfattades mer negativt i samband med hög arbetsbelastning, likaså att yngre personal oftare tyckte att arbetsbelastningen var hög. Man fick också fram av resultatet att de som hade lägre utbildning ofta upplevde en hög arbetsbelastning. Men grupperna skilde sig i förhållande till vissa variabler, den grupp av personal som rapporterat hög arbetsbelastning bestod av en signifikant större andel lägre utbildad vårdpersonal, som uppfattade arbetsklimat på sin arbetsplats som betydligt mindre positivt än sjuksköterskor. En positiv sak är att de allra flesta av deltagarna både i hela urvalet och i gruppen med den höga arbetsbelastning var överens om att de har den kunskap och kreativitet som krävs för deras arbete. De känner också att de har frihet att besluta hur man utför och vad man ska åstadkomma med sitt arbete.. Statistiskt signifikant samband finns i vår studie mellan fortbildning och hur man bemöter demenssjuka personer med krävande beteende. Detta styrks av en tidigare studie där man haft lärarledd utbildning och individuell coachning av personalen, som visat sig mycket effektiv. (Deudon et al, 2009). Genom fortbildning får personalen kunskap om varför personer uppvisar krävande beteenden och en bättre förståelse för deras situation. I studien av Ayalon, Arean, Bornfeld & Beard (2009) påvisas också sambandet mellan fortbildning hos personalen och personalens förmåga att utföra sina arbetsuppgifter. Personalen ansåg det som viktigt att få kunskap om demenssjukdomar och de mentala hälsoaspekter som är relaterade till dessa sjukdomar.. Det finns i vår studie också ett statistiskt signifikant samband mellan fortbildning och arbetstrivsel. Personal med fortbildning har en mindre påverkan på arbetstrivseln än personal som saknar fortbildning. Samband mellan fortbildning, arbetstrivsel och nivå av krävande beteende bekräftas av tidigare studier. Brodaty, Draper & Low (2002) menar att vårdpersonalens fortbildningsnivå minskar nivån av krävande beteende hos personer med demenssjukdom och att därmed arbetsklimatet förbättras. 24.

(26) Detta konstateras även av Testad, Aasland & Aarsland (2005) och Kada, Nygaard, Mukesh & Geitung (2008) att fortbildning kan förbättra omvårdnaden av personer med demenssjukdom samt förmedla mer positiva attityder. Morgan, Stewart, Dárcy, Forbes & Lawson (2005) bekräftar också i sin studie att fortbildning om demenssjukdomar, minskad arbetsbelastning och en minskad påfrestning i arbetet reducerar arbetsrelaterad stress.. Genomgående i studien framkommer att det är viktigt med arbetskamrater. Att man känner engagemang och stöd från varandra. En studie gjord av Josefsson, Sonde, Winblad och Robins-Wahlin (2007) stödjer detta resonemang. Deras studie bekräftar att support på arbetet från ledning och medarbetare uppfattas som viktiga faktorer. Detta framkommer även i en studie av Häggström, Skovdahl, Fläckman, Larsson-Kihlgren & Kihlgren (2004) gjord på ett nyöppnat äldreboende, där personalen upplevde både glädje och konflikter i sitt arbete. Personalen upplevde arbetet med äldre personer som känslomässigt åtagande som är fyllt med konflikter. Personalen kände att de måste klara sig själva och de anser att utan den kamratskap som finns mellan arbetskamraterna skulle arbetet kännas omöjligt. Personalen upplevde stress och en otillräcklighet i många situationer, både i arbetslivet och på deras fritid. Man glömde saker, blev ofokuserad och en distans till sitt arbete och i bemötandet mot de äldre personerna. För att klara av arbetsmängden blev deras strategi att bara göra det allra nödvändigaste. Majoriteten av personalen förklarade dock att trots den krävande arbetsmängden, var de många gånger nöjda och tillfredsställda med sitt arbete. Det är viktigt att hitta vilka aspekter som påverkar personalen och mer insikt är nödvändig för att kunna förebygga missnöje i arbetet (Häggström, Skovdahl, Fläckman, Larsson-Kihlgren & Kihlgren, 2004).. Häggström, Skovdahl, Fläckman, Larsson-Kihlgren & Kihlgren (2005) gjorde en uppföljningsstudie på samma arbetsplats som 2004 för att illustrera en djupare mening som påverkar innehållet i arbetets tillfredsställelse och missnöje under en längre period bland vårdpersonal som arbetar med äldre personer. Några i personalgruppen uttryckte en besvikelse av hur arbetet utvecklats på äldreboendet. De uttryckte missnöje med sin arbetssituation som ibland även påverkade deras privatliv. Resultatet av denna studie visar dock att vårdpersonalen fortfarande anser att arbetet med omvårdad av äldre personer är fyllt med konflikter, men att det ibland är lustfyllt. Arbetsklimatet hade dock ändrats från den tidigare dominansen av missnöje med arbetet när boendet precis öppnat till en dominans av tillfredsställelse i arbetet efter att studien avslutats.. 25.

(27) En studie gjord av Berg, Welander, Hansson & Hallberg (1994) visade resultatet att handledning har en stor betydelse i arbetet med demenssjuka personer. Detta påvisar även studien gjord av Brodaty, Draper & Low (2003) där många i personalgruppen uttryckte att det inte fanns tillräckligt med möjligheter att på arbetet diskutera den psykologiska stressen. Enligt de nationella riktlinjerna är handledning av stor betydelse och bör ges främst till undersköterskor och vårdbiträden som arbetar inom vård och omsorg med demenssjuka personer. (Socialstyrelsen, 2010). Baillon, Scothern & Vickery (1999) påvisar också att handledning och en möjlighet med diskussion i arbetsgruppen spelade en stor roll att utveckla strategier tillsammans, stärka moralen och finna trivsel i arbetet.. Arbets- och omvårdnadsklimatet förbättras om man har handledning. Endast 30 % av personalen svarar att man har handledning på sin arbetsplats. Behovet av handledning är lika stort oavsett om man arbetar på ett vanligt äldreboende eller ett demensboende.. Metoddiskussion. Studien är valid eftersom enkäten använts i tidigare studier i andra länder. Ett problem är dock att översättningen inte validitetstestats annat än att den språkligt granskats av personer med goda språkkunskaper. Enligt Polit & Beck (2008) visar validitet på mätinstrumentets förmåga att mäta det som är avsett att mäta, en hög validitet ökar tillförlitligheten på mätningen. En annan viktig del i ett mätinstruments tillförlitlighet är en hög reliabilitet som visar på att man får samma resultat vid flera mätningar av samma fenomen. En hög reliabilitet tyder på färre felkällor. Ett mätinstrument med låg reliabilitet på grund av många felkällor minskar testets möjlighet att vara valid. Trots låg validitet kan ett mätinstrument vara reliabelt.. I enkäten användes ett ganska svårt språk som gjorde att många deltagare avstod från att svara på vissa frågor. Det var dock olika frågor som inte besvarades och något tydligt mönster angående vilka frågor dessa var kan inte entydigt beskrivas. Den innehöll också många omfattande frågor som deltagarna upplevde svåra att svara på. Polit & Beck (2008) menar att enkäter skiljer sig från intervjuer på det sättet att de är självadministrerande. Den som svarar på enkäten läser frågorna i skriftlig form och ger sitt svar skriftligen. Eftersom de svarande kan skilja sig åt i läskunskap och i sin förmåga att kommunicera skriftligt är frågeformulär inte bara en tryckt form av en intervju. Man måste vara försiktig så att enkäten blir så klar och enkel som möjligt . 26.

(28) Enkäten bestod till mestadels av slutna frågor men innehöll också ett antal öppna frågor i form av tillägg till en sluten fråga. Vid bearbetning av materialet uppmärksammades att många deltagare hade avstått helt från att svara på de öppna frågorna nr 32 och 33. Detta gör att det blir ett internt bortfall då vissa frågor inte besvaras. Det interna bortfallet på fråga 33 var högt, mer än 50 %. Vi tror att detta kan bero på att personalen som deltog i studien inte riktigt förstod frågan. Det är till nackdel och kan påverka vårt resultat negativt. Vi tror dock att svaren som vi bearbetat representerar hela personalgruppen.. I urvalet av deltagare kan det bli ett problem med det slumpmässiga urvalet. Generaliserbarheten påverkas också av sättet att göra urvalet av deltagare. De fem områdena identifierades med ett beklämlighetsurval men de institutioner vars personal deltog i studien identifierades slumpmässigt. De allra flesta erbjöd sig att svara på enkäten men trots detta blev svarsfrekvensen endast 70 %. Ett problem vid denna typ av undersökningar är att man inte får svar från alla tillfrågade. Vi fick göra flera påminnelser för att få in tillräckligt med material. Bortfallet på 30 % som vi fått i denna studie kan inte ersättas eftersom det då strider mot kravet på slumpmässigt urval. Antalet svar och variationen av de utvalda områdena talar dock för att de som fyllde i enkäten är ett representativt urval av personal som arbetar inom svensk äldrevård.. En brist kan vara vår bristande erfarenhet av att göra den här typen av studier. Den risken har hanterats genom att vi har kunnat samarbeta i en studentgrupp och hjälpa varandra med de olika svårigheterna dessutom har vi hela tiden haft hjälp av handledare.. SLUTSATS. Slutsatsen vi kan dra av denna studie är att personalens arbetstrivsel påverkas av personer med krävande beteende oavsett om man arbetar på vanligt äldreboende eller demensboende. Detta tror vi kan förbättras genom kontinuerlig fortbildning och handledning, vilket även visats i tidigare studier. Detta resultat kan vara en grund för framtida riktlinjer och rutiner inom äldrevården, vilket även de nya nationella riktlinjerna från Socialstyrelsen påpekar. Vi ser framemot förändringarna som kommer att ske i samband med att kommunerna runtom i landet arbetar utefter de nationella riktlinjerna. De kommer att ställa högre krav på. 27.

(29) kommunerna att erbjuda fortbildning och regelbunden handledning för personal inom demensvården.. Intressant vore att göra samma studie några år framåt i tiden för att studera om fortbildning och handledning till personal har någon effekt på hur de upplever sin situation att arbeta med demenssjuka personer som uppvisar krävande beteende. Fortbildning och handledning leder till att personal får en annan förståelse för detta beteende och att arbetstrivseln förbättras.. Dessa frågor är viktiga eftersom andelen äldre personer kommer att öka kraftigt under 2000talet och även antalet personer som insjuknar i demenssjukdom. Med det kommer även personer med krävande beteende att öka och så även arbetsbelastningen för personalen. Sjukskrivningar kostar samhället mycket pengar och orsakar stort lidande och ekonomiska problem hos den enskilda personen.. Det är viktigt att försöka minska det krävande beteendet hos den demenssjuke personen. Detta för att förbättra personens livskvalité och situationen för anhöriga och vårdpersonal.. 28.

(30) REFERENSER. Ayalon, L., Arean, P., Bornfeld, H., & Beard, R. (2009). Long term care staff beliefs about evidence based practices for the management of dementia and agitation. International Journal of Geriatric Psychiatry. 24, 118-124.. Baillon, S., Scothern, G., & Vickery, L. (1999). Job satisfaction and stress in staff working in a specialist psychiatric unit for the elderly following relocation from a traditional psychiatric hospital setting. Journal of Nursing Management. 7, 207-214.. Berg, A., Welander- Hansson., U., & Hallberg, I-R. (1994). Nurses' creativity, tedium and burnout during 1 year of clinical supervision and implementation of individually planned nursing care: comparisons between a ward for severely demented patients and a similar control ward. Journal of Advanced Nursing 20, 742-749.. Berggren, I., & Severinsson, E. (2002). Nurse supervisorsáctions in relation to their decisionmaking style and ethical approach to clinical supervision. Journal of Advanced Nursing. 41 (6), 615-622.. Billig, N. (1996). Management of agitation in nursing home patients. Drugs & Aging. 9 (2), 93-100.. Bowers, B., Lauring, C., & Jacobson, N. (2001). How nurses manage time and work in longterm care. Journal of Advanced Nursing. 33 (4), 484-491.. Brodaty, H., Draper, B., & Low, L-F. (2002). What environmental and staffing characteristics predict behavioural and psychological symptoms of dementia in nursing home residents? Psychogeriatrics. 2, 47-53.. Brodaty, H., Draper, B., & Low, L-F. (2003). Nursing home staff attitudes towards residents with dementia: strain and satisfaction with work. Journal of Advanced Nursing. 44 (6), 583590.. 29.

(31) Burgio, L., Park, N S., Hardin, J M., & Sun, F. (2007). A Longitudinal examination of agitation and resident characteristics in the nursing home. The Gerontologist. 47 (5), 642-649. Caris-Verhallen, W., Kerkstra, A., & Bensing, J. (1999). Non-verbal behaviour in nurseelderly patient communication. Journal of Advanced Nursing. 29 (4), 808-818.. Deudon, A., Maubourguet, N., Gervais, X., Leone, E., Brocker, P., Carcaillon, L., Riff, S., Lavallart, B., & Robert, P H. (2009). Non-pharmacological management of behavioural symptoms in nursing homes. International Journal of Geriatric Psychiatry. (24)1386-1395. Djurfeldt, G., Larsson, R., & Stjärnhagen, O. (2006). Statistisk verktygslåda – samhällsvetenskaplig orsaksanalys med kvantitativa metoder. Lund: Studentlitteratur.. Edberg, A-K., & Hallberg, I R. (2000). Actions seen as demanding in patients with severe dementia during one year of intervention. Comparison with controls. International Journal of Nursing Studies. 38, 271-285.. Edvardsson, D. (2005). Atmosphere in Care Settings Towards a Broader Understanding of the Phenomenon. Akademisk avhandling. Umeå universitet.. Edvardsson, D., Sandman, P-O., Nay, R., & Karlsson, S. (2008). Associations between the working characteristics of nursing staff and the prevalence of behavioural symptoms in people with dementia in residential care. International Psychogeriatrics. (20:4) 764-776.. Edvardsson, D., Sandman, P-O., Nay, R., & Karlsson, S. (2009). Predictors of job strain in residential dementia care nursing staff. Journal of Nursing Management 17, 59–65. Ekman, S-L. (2004), Omvårdnadsrelationer, s. 138-186, Om demens. Armanius-Björlin, G. (red) Stockholm: Liber AB.. Evers, W., Tomic., W., & Brouwers, A. (2002). Aggressive behaviour and burnout among staff of homes for the elderly. International Journal of Mental Health Nursing. 11, 2-9.. 30.

(32) Eriksson, S., Minthon, L., Moksnes, K.M., Saarela, T., Sandman, PO., Snaedal, J., & Karlsson, I. (2008). BPSD i ett nordiskt perspektiv: Beteendemässiga och psykiska symtom vid demenssjukdom. Sollentuna: Janssen-Cilag AB.. Hallberg, I-R. (1997). Problematiska beteenden hos demensdrabbade. Liber: Stockholm.. Hassan, H., & Arnetz, J E. (2006). Nursing staff competence, work strain, stress and satisfaction in elderly care: a comparison of home-based care and nursing homes. Journal of Clinical Nursing. 17, 468-481.. Häggström, E., Skovdahl, K., Fläckman, B., Larsson-Kihlgren, A., & Kihlgren, M. (2004). To feel betrayed and to feel that you are betraying the older residents: caregiverséxperiences at a newly opened nursing home. Journal of Clinical Nursing. 13, 687-696.. Häggström, E., Skovdahl, K., Fläckman, B., Larsson-Kihlgren, A., & Kihlgren, M. (2005). Work satisfaction and dissatisfaction – caregiverséxperiences after a two-year intervention in e newly opened nursing home. Journal of Clinical Nursing. 14, 9-19.. Josefsson, K., Sonde, L., Winblad, B., & Robins-Wahlin, T-B. (2007). Work situation of registered nurses in municipal elderly care in Sweden: a guestionnaire survey. International Journal of Nursing Studies. 44, 71-82.. Juthberg, C. (2008). Samvetsstress hos vårdpersonal i den kommunala äldreomsorgens särskilda boenden. Akademisk avhandling. Umeå Universitet.. Kada, S., Nygaard, H., Mukesh, N., & Geitung, J. (2008). Staff attitudes towards institutionalised dementia residents. Journal of Clinical Nursing. 18, 2383-2392.. Karlsson, I., Ekman, S-L., & Fagerberg, I. (2009). A difficult mission to work as a nurse in a residental care home – some registrerd nurseséxperiences of their work situation. Scandinavian Journal of Caring Sciences. 23, 265-273.. Kong, E-H. (2005). Agitation in dementia: concept clarification. Journal of Advanced Nursing. 52 (5), 526-536. 31.

(33) Liukkonen, A., & Laitinen, P. (1994). Reasons for physical restraint use and alternatives to them in geriatric nursing: A questionnaire study with nursing staff. Journal of Advanced Nursing. 19, 1082-1087.. Morgan, D G., Stewart, N J., Dárcy, C., Forbes, D., & Lawson, J. (2005). Work stress and physical assault of nursing aides in rural nursing homes with and without dementia special care units. Journal of Psychiatric and Mental Health Nursing. 12, 347-358.. Norbergh, K-G., Hellzén, O., Sandman, P-O., & Asplund, K. (2001). The relationship between organizational climate and the content of daily life for people with dementia living in a group-dwelling. Journal of Clinical Nursing, 11, 237-246.. Patel, R., & Davidson, B. (2003). Forskningsmetodikens grunder. Att planera, genomföra och rapportera en undersökning. Studentlitteratur: Lund.. Polit, D.F., & Beck, C.T. (2008). Nursing research. Generating and Assessing Evidence for Nursing Practice. Philadelphia: Lippincott Williams & Wilkins.. Rodney, V. (2000). Nurse stress associated with aggression in people with dementia: its relationship to hardiness, cognitive appraisal and coping. Journal of Advanced Nursing. 31 (1), 172-180.. Saarnio, R. (2009). Krävande beteende hos demenssjuka patienter och användning av fysiska begränsningsmedel i institutionell äldrevård i Finland, Sverige, England och Slovenien. Studie. Uleåborgs Universitet. Skovdahl, K., & Kihlgren, M. (2002). Oro och aggressivitet – beteende som kan vara svåra att tolka och bemöta. Edberg, A-K (red.) Att möta personer med demens. Studentlitteratur: Lund.. Skovdahl, K., Fahlström, G., Horttana, B-M., Winblad, B., & Kihlgren, M. (2008). Demanding behaviours and workload in elderly care in Sweden: occurence at two time points within a decade. Scandinavian Journal of Caring Scienes. 22, 323-330.. Stryhn, H. (2007). Etik och omvårdnad. Studentlitteratur: Lund. 32.

(34) Testad, I., Aasland, A M., & Aarsland, D. (2005). The effect of staff training on the use of restraint in dementia: a single-blind randomised controlled trial. International Journal of Geriatric Psychiatry. 20, 587-590.. Testad, I., Mikkelsen, A., Ballard, C., & Aarsland, D. (2009). Health and well-being in care staff and their relations to organizational and psychosocial factors, care staff and resident factors in nursing homes. International Journal of Geriatric Psychiatry. Publ online 27 okt 2009.. Tännsjö, T. (1993). Vårdetik. Thales: Stockholm. Wahlgren, L. (2009). SPSS steg för steg. Studentlitteratur: Lund. Williams, K., Herman, R., Gajewski, B., & Wilson, K. (2009). Elderspeak Communication: Impact on Dementia Care. American Journal of Alzheimers Disease & Other Dementias. 24 (1) 11-20.. Socialstyrelsen. (20010). Nationella riktlinjer för vård och om sorg vid demenssjukdom, 100528, www.socialstyrelsen.se/nationellariktlinjerforvardochomsorgviddemenssjukdom. 33.

No results found