Örebro Universitet
Institutionen för humaniora, utbildnings- och samhällsvetenskap Sociologi
Sociologi, kandidatkurs med inriktning organisation och arbetsliv, 30 högskolepoäng
Självständigt arbete, 15 högskolepoäng HT 2019
Författare: Alfred Domberg & Edvin Wettéus Handledare: Sabina Hadzibulic
”Var det bättre förr?”
En kvalitativ studie om smarttelefonanvändning och dess påverkan
på sociala relationer
2
Förord
Denna kandidatuppsats som har skrivits under senare delen av hösten 2019 blir det sista stora arbetet vi gör på Personalvetarprogrammet vid Örebro Universitet, och markerar därmed
slutet på en era. Uppsatsen har visat sig vara ett intressant, utmanande och tidskrävande projekt som på ett värdigt vis sätter punkt för en lärorik och utvecklande utbildning i sin helhet. Genomförandet av detta arbete har varit beroende av flera olika personer vilka vi här
vill rikta oss till.
Vi vill först och främst tacka de sex godhjärtade personerna som tog sig tiden att ställa upp på genomförandet av våra intervjuer. Utan er hängivelse och era insiktsfulla tankar hade detta
inte varit möjligt.
Vi vill givetvis även tacka Sabina Hadzibulic för den tid hon lagt ner på den värdefulla handledning som väglett oss under detta arbete.
Trevlig läsning!
Alfred Domberg & Edvin Wettéus
3 Örebro University
School of Humanities, Education and Social Sciences Sociology, Advanced course, 30 hp
Essay, 15 hp, Autumn 2019 Title: ”Var det bättre förr?”
Authors: Alfred Domberg & Edvin Wettéus
Abstract
Smartphones seem to take increasingly bigger place in people's lives, and surveys show that the usage is more frequent amongst elders than ever before. Today, almost the entire
population in Sweden is using a smartphone. With that comes new possibilities, but also new challenges. Previous research within the subject is mainly based on psychological theories, and more often targets the younger generations rather than the older ones. This study analyzes people ́s usage and perception of the smartphone from a sociological perspective. The aim of the study is to get an extended understanding of how smartphones are affecting the social existence of people in a specific age group. The main research questions concern the ways individuals use smartphones, as well as how they perceive the usage of smartphones in terms of their social relationships and the differences in opinions between individuals within the same generation.
The study uses a qualitative approach through semi-structured interviews with six individuals, all aged between 45 – 55 years and with the possession of a smartphone. The results show that the smartphone is seen as a tool for enabling relationships. On the other hand, though, the depth of the relationships seems to be somewhat limited. The study also reveals a certain degree of scepticism among the interviewees when it comes to certain functions, and as well an inclination to reduce their personal usage of the smartphone.
4
Sammanfattning
Smarttelefonen tar idag mer och mer plats i människors liv, och undersökningar visar att användandet letar sig högre upp i åldrarna. Idag använder sig så gott som hela Sveriges befolkning av en smarttelefon. Med smarttelefonen kommer nya möjligheter men också nya utmaningar. I detta självständiga arbete undersöks människors användande och uppfattning av smarttelefonen från ett sociologiskt perspektiv. Tidigare forskning inom området har främst haft sin teoretiska utgångspunkt i psykologin, och berör oftare ungdomar snarare än äldre individer. Syftet med studien är att få en utvidgad förståelse kring hur smarttelefoner påverkar den sociala tillvaron hos människor i en specifik åldersgrupp. Frågeställningarna handlar om på vilket sätt människor använder sig av smarttelefonen, hur de upplever användningen av smarttelefonen i förhållande till deras sociala relationer, och om det finns några potentiella skillnader i upplevelserna mellan olika individer inom samma generation. Studien har en kvalitativ ansats och har utförts genom semistrukturerade intervjuer med sex individer inom åldersintervallet 45 – 55 år, som alla innehar en smarttelefon. Resultatet visar bland annat att smarttelefonen upplevs som möjliggörande för relationer, men att relationernas djup
begränsas. Studien visar också på en viss skepsis hos intervjupersonerna kopplat till vissa funktioner, och en benägenhet till att vilja hålla nere användandet.
5
Innehåll
1. Inledning ... 6
1.1 Bakgrund ... 6
1.2 Syfte & frågeställningar ... 7
1.3 Smarttelefonen och sociala medier ... 7
1.4 Tidigare forskning ... 8 1.4.1 Sammanfattning ... 9 1.5 Avgränsningar ... 10 2. Teori ... 10 2.1 Urbäddning ... 10 2.2 Kommunikativt handlande ... 12 3. Metod ... 13 3.1 Val av metod ... 13 3.2 Urval ... 14
3.3 Tillförlitlighet, intervjugenomförande och databearbetning ... 15
3.4 Etiska överväganden ... 17
4. Resultat och analys ... 17
4.1 Användandet av smarttelefonen ... 17
4.1.1 Det generella användandet ... 18
4.1.2 Sociala medier ... 19
4.1.3 Det ökade informationsflödet ... 21
4.2 Innan smarttelefonen ... 23
4.2.1 Den ökade tillgänglighetens baksida ... 23
4.2.2 Umgänge och möten ... 25
4.3 Smarttelefonens påverkan på sociala relationer... 28
4.3.1 Möjliggörandet av relationer ... 28
4.3.2 Det fysiska mötet... 30
5. Slutsatser och diskussion ... 31
Referenser ... 34
Bilagor ... 36
Bilaga 1 ... 36
6
1. Inledning
1.1 Bakgrund
Det är med en nostalgisk underton vi diskuterar och tänker tillbaka på hur man ringde upp den där kompisens hemtelefon vars nummer man minns än idag. Utöver de timmar man faktiskt spenderade med varandra på skolgården så var detta ofta den enda sporadiska form av kommunikation man hade möjlighet till. En kraftig acceleration av den teknologiska utvecklingen senare och vi har hela världens telefonbok i våra händer, bokstavligen. Andra sidan jorden är numera enbart ett knapptryck bort tack vare uppkomsten av smarttelefonen och sociala medier. Detta bör ju resultera i att vi breddar vårt kontaktnät och kommer varandra närmare, nu när möjligheten att kommunicera finns där under dygnets alla timmar. Det förstnämnda finns det ju vid första anblick få argument som talar emot - ökad
tillgänglighet bör innebära möjlighet till större nätverk av kontakter. Men frågan är hur det sistnämnda påverkas av den utveckling vi skådat över bara de senaste tio åren. Kommer vi verkligen varandra närmare nu när möjligheten till att kommunicera både oftare och enklare har ökat nästintill explosionsartat? När vi funderade kring detta skenade tankarna iväg åt skilda håll och det var någonstans vid just denna frågas uppkomst som vi bestämde oss för att göra ämnet till vårt forskningsområde.
När det handlar om människors skärmliv och smarttelefonens påverkan på oss så har
forskningen enligt vår uppfattning ofta tagit ett mer psykologiskt och fysiologiskt perspektiv. Intresset verkar främst legat på exempelvis hur vi påverkas psykiskt eller hur mycket mer stillasittande vi blivit på grund av smarttelefonen. Vi upplever att det fortfarande finns forskningsutrymme gällande mer sociologiska ansatser. Det bör ses som väldigt sociologiskt relevant och intressant att studera huruvida människors relationer till varandra faktiskt förändrats och påverkats av smarttelefonens uppkomst. Uppenbart är ju att förutsättningarna för social interaktion har sett kraftiga förändringar som resultat. Men frågan är om vi
verkligen lär känna varandra bättre? Har smarttelefonen blivit som ett slags inkräktande
system som gör sig själv oumbärlig för våra relationer? Blir relationerna i själva verket mindre
intima som resultat av de eventuellt minskade, eller till och med uteblivna, fysiska mötena? Dessa frågor representerar endast ett axplock av intressanta funderingar med sociologisk utgångspunkt.
7 Vi är därför intresserade av att göra ett försök till att anta detta ämne med ett mer sociologiskt synsätt. Vi vill se och studera de subjektiva upplevelserna kring smarttelefonens påverkan på sociala relationer. Av denna anledning så kommer vi främst fokusera på människor som levt och interagerat både innan och efter smarttelefonens uppkomst, då dessa människor upplevt förändringarna som skett på väldigt nära håll.
1.2 Syfte & frågeställningar
Syftet med denna studie är att få en utvidgad förståelse kring hur smarttelefoner påverkar den sociala tillvaron hos människor tillhörande en och samma generation. Dessutom syftar studien till att öka kunskapen om eventuella skillnader och likheter mellan individer med varierande bakgrund inom samma generation.
I samband med dessa syften ledes studien av följande frågor:
• På vilket sätt använder sig dessa människor av smarttelefonen?
• Hur upplever de användningen av smarttelefonen i förhållande till deras sociala
relationer?
• Finns det skillnader i upplevelserna mellan olika individer inom samma generation?
1.3 Smarttelefonen och sociala medier
Vad som avses med det återkommande begreppet smarttelefon som används genomgående i detta arbete är de mobila telefoner som har “...avancerade datorfunktioner,
internetuppkoppling, kamera och ofta även satellitnavigator och qr-läsare” (NE, 2019). Idag lever vi i en värld där nästintill alla i vår närhet äger och använder sig dagligen av en eller flera smarttelefoner. Då dess användbarhet ständigt har utvecklats så liknar den allt mer en slags handdator snarare än en klassisk mobiltelefon, då den har de flesta funktioner man finner på en vanlig dator, såsom mejl, internetsurfing och alla möjliga olika appar. Numera tillverkas smarttelefoner av alla stora mobiltelefontillverkare (NE, 2019).
En av de första stora och populära smarttelefonerna som dök upp på marknaden var Apples egna flaggskepp iPhone. År 2008 lanserades iPhone här i Sverige och har sedan dess varit omåttligt populär (NE, 2019). Mycket av dagens smarttelefonanvändning läggs på så kallade sociala medier. Sociala medier är olika typer av plattformar som främst syftar till
8 medier växer för varje dag, men en klar föregångare på området och en av de absolut största idag är Facebook. Med utgångspunkt i en slags internet-baserad gemenskap så har Facebook sedan lanseringen 2004 blivit grunden för mycket av dagens interaktion människor emellan. Utöver smyckning av sin personliga användarprofil och uppladdning av foton så fungerar den även som en direkt kommunikationskanal mellan användare. År 2011 lanserades nämligen
Messenger, Facebooks egen plattform för direktmeddelanden (About Facebook, 2019). Dessa
typer av kommunikationsverktyg har idag tagit allt mer mark från klassiska sms-kanaler. En annan stor, och i detta arbete återkommande, social media-plattform är Instagram, som bäst kan beskrivas som en app där användarna delar med sig av bilder och videoklipp till varandra. År 2017 uppskattades cirka 700 miljoner människor runtom i världen använda sig av Instagram (NE, 2019).
1.4 Tidigare forskning
Enligt internetstiftelsens undersökning “Svenskarna och internet 2019” använder 91% av Sveriges befolkning internet dagligen och 90% av befolkningen använder internet via mobiltelefon. Användandet hos äldre har ökat markant bara senaste året, och de senaste tio åren har antalet personer över 75 år som använder internet ökat från 23% till hela 69%. Undersökningen visar att 54% av alla internetanvändare chattar på daglig basis. Chatta innebär att skriva korta meddelanden och småprata på internet. Det har alltså visat sig att internetanvändandet ökar, och även gör det hos äldre människor. Användningen är dock fortfarande störst hos unga människor, vilket har lett till forskning främst inom den åldersgruppen.
Den amerikanske författaren Jean Twenge har skrivit boken iGen-smartphonegenerationen. Denna bok berör gruppen människor födda 1995–2012, vilken Twenge benämner som ”iGen”. Detta är den första generationen som växt upp med smarttelefoner sedan barnsben. Hon menar att gränserna för det fysiska och digitala har suddats ut för denna grupp, och menar på att det finns ett tydligt samband mellan användningen av smarttelefoner och psykisk ohälsa. Twenge konstaterar att tonåringar umgås mindre via fysiska möten idag, och lägger istället sin tid på att sitta framför en skärm. Hon skriver att vänskap offline har ersatts av vänskap online, och att aktiviteter som att gå på bio och shoppa ersatts av alternativ som är tillgängliga via internet. Twenge är kritisk mot användandet av smarttelefoner. Hon uppmanar
9 ungdomar att minska sin skärmtid, samt föräldrar att kontrollera ungdomars användande av den (Twenge, 2017).
Till skillnad från Jean Twenge och många andra forskare som menar på att skärmarna upplevs som en drog, fokuserar Cashmore, Cleland och Dixon (2018) mycket på fördelar och
möjligheter som skärmarna kan bidra till. De skriver om det nya skärmsamhället och om s.k. “screenagers”. Det är inte ett uttryck för en viss åldersgrupp, utan snarare för gruppen människor som använder skärmar flera gånger varje dag. En aspekt som tas upp är hur vissa “screenagers” menar att relationer man har online kräver en högre grad av tillit, och att man i dessa relationer pratar om saker som man inte hade gjort i ett fysiskt möte. Karen Zilberstein (citerad i Cashmore, Cleland och Dixon, 2018) menar att relationer via teknologi kan förse samma känsla för välmående som vilken annan nära relation som helst. Här får
smarttelefonen och den digitala kommunikationen både erkännande och upprättelse. Elwell (2014) skriver i sin artikel The transmediated self: Life between the digital and the
analog om hur vi lever i en värld där gränsen mellan livet online och offline har blivit mer
suddig. Teknologin har integrerats i våra liv till den graden att det blir osynligt för oss. Elwell berör intressanta resonemang i sin forskning. I kommande stycke närmar vi oss vårt syfte mer och mer. Där berörs forskning som skett över olika generationer, och hur smarttelefonens funktion skiljer sig mellan dem.
Agger (2011) menar att iPhones skapar vad han kallar “iTime”, som suddar ut gränserna för privat och offentligt, dag och natt, jobb och fritid samt tid och rum. Han menar att den yngre generationen upplever “iTime” som fullt normalt, men att den äldre generationen har svårare att anpassa sig till det. För de som har växt upp i internet-eran är kommunikation via
elektroniska medel en del av vardagen. Interaktion som sker ansikte mot ansikte är på ett sätt mer främmande för dem på samma sätt som iTime är främmande för äldre generationer.
1.4.1 Sammanfattning
Internetstiftelsens (2019) siffror är intressanta från flera olika perspektiv. Det som främst intresserar oss är att internetanvändandet har ökat hos den äldre generationen, samt att 90% av hela befolkningen använder internet via en smarttelefon. Detta säger mycket om
smarttelefonens plats i samhället, och visar att det finns plats för mer forskning inom området. I Jean Twenges (2017) bok finns intressanta observationer om hur ungdomar tenderar att umgås mindre fysiskt. Det är en relevant aspekt sett till det denna studie avser att undersöka,
10 trots att denna studie riktar sig mot en äldre generation. Cashmore, Cleland och Dixon (2018) fokuserar däremot inte på en viss åldersgrupp, utan tar med hjälp av begreppet “screenagers” hänsyn till de människorna som använder en skärm flera gånger per dag. Forskningen öppnar upp diskussionen och visar på att forskning inom området inte bara bör avgränsas till
ungdomar. Även Elwell (2014) riktar in sig mot en bredare folkgrupp. Då han menar att tekniken integrerats i så hög grad att den blir osynlig för människor, anser vi att en kvalitativ studie med hjälp av intervjuer är relevant. På det sättet kan flera osynliga aspekter identifieras. Agger (2011) menar att den äldre generationen har svårt att anpassa sig till det han kallar iTime. Detta kommer nära inpå vad denna studie avser att undersöka då det skapar en bild av hur det ser ut i dagsläget för den äldre generationen. Vi får på så vis en slags grund att stå på när vi tar oss an detta arbete.
1.5 Avgränsningar
Med kännedom om att vi ger oss in på ett relativt brett område då mer eller mindre varenda människa numera äger, eller åtminstone ofta kommer i kontakt med, en smarttelefon så har vi valt att avgränsa oss angående vissa aspekter. Vi kommer i denna studie på ett mer ytligt plan undersöka hur smarttelefonen påverkat mänskliga relationer i generella drag. De intervjuer vi avser att göra kommer att avgränsa sig till människor i åldersspannet 45–55 år. Detta gör vi då vi anser att just deras syn och perspektiv på området är av särskilt intresse då de varit med och upplevt hela övergångsperioden till ett digitaliserat samhälle och därmed har möjligheten att jämföra tiden innan och efter.
2. Teori
Utgångspunkterna för denna studie kommer vara flertalet sociologiskt förknippade teoretiska begrepp och infallsvinklar, utöver den redan presenterade forskning som gjorts på området.
2.1 Urbäddning
Den brittiska sociologen Anthony Giddens presenterar flertalet intressanta resonemang och poänger i sin bok ”Modernitetens följder” (1996). Den handlar i mångt och mycket om de konsekvenser som efterföljer den tidsepok vi just nu befinner oss i. Ett begrepp som stod ut och föreföll relevant för denna studie är urbäddning. Med urbäddning syftar Giddens till att tid och rum får en helt annan betydelse än vad det haft tidigare på grund av moderna sociala system. Han talar om att sociala relationer lyfts ut ur sina lokala interaktionssammanhang som
11 resultat av de förändringar moderniteten fört med sig. Strukturerna för en given interaktion har fått helt andra förutsättningar jämfört med hur det såg ut förut (Giddens, 1996). Ett exempel som illustrerar detta och som Giddens väljer att ta upp i boken är pengar som en urbäddningsmekanism.
Man kan säga att pengar är ett medel att sätta tiden inom parentes och därmed lyfta ut transaktioner ur deras särskilda utbytesmiljö. Eller bättre och uttryckt i de termer som tidigare införts: pengar är ett medel att skapa avstånd i tidrummet. Pengar gör det möjligt att genomföra transaktioner mellan aktörer som är vitt skilda från varandra i tid och rum. (Giddens, 1996, s. 31).
Pengar är som sagt ett exempel som används i boken, men begreppet urbäddning är
applicerbart på väldigt mycket i dagens samhälle. Det som är gemensamt för samtliga är att de lyfter sociala relationer ut ur det omedelbara sammanhanget. Giddens diskuterar både
symboliska system, exempelvis pengar, men även expertsystem. Med expertsystem menar han system som genomsyras av expertkunskap, som gemene man inte besitter men ändå förlitar sig till, som exempelvis flygtrafiken och flygplan i allmänhet (Giddens, 1996). Man förlitar sig här på något abstrakt som man själv inte behärskar, vilket innebär att relationen har lyfts ut ur sitt direkta interaktionssammanhang. Vi ser en möjlighet att även applicera begreppet urbäddning på moderna mellanmänskliga relationer. Med smarttelefonens, och sociala mediers, uppkomst så har förutsättningarna för interpersonell interaktion kastats om. Här kan man verkligen tala om att relationerna lyfts ut ur sitt lokala sammanhang, och därmed avskilts från tid och rum. Man behöver inte längre vara på samma plats samtidigt som den man avser att kommunicera med. Telefonen har även den blivit en slags urbäddningsmekanism. Vad Giddens (1996) bland annat menar med urbäddning är att den slutligen resulterar i att möjligheter, som tidigare varit obefintliga, nu har uppstått. Urbäddningsmekanismerna binder samman hela världen och suddar ut gränser. Detta stämmer givetvis in på smarttelefonen, som nu möjliggör interaktion med människor på andra sidan jorden samt ger tillgång till hela världens kunskapsbas. Men kan detta även medföra baksidor? Det går ju att argumentera för att vi människor numera inte har samma beroende att sköta våra sociala relationer i dess lokala interaktionssammanhang, liksom vi inte har samma beroende att besöka det lokala biblioteket för att förvärva kunskap. Detta bemöts utan tvivel av många som något positivt, men hur ser det ut för människorna som vuxit upp och levt halva sina liv utan smarttelefonen? Finns det risk för att denna förändrade interaktion skapar en otrygghet eller ett orosmoment?
12 Denna teoretiska aspekt blir alltmer intressant då det är just denna generation vi här avser att studera.
2.2 Kommunikativt handlande
Denna studie syftar som bekant till att bland annat undersöka hur smarttelefonen påverkar människors sociala relationer. Interaktionen och kommunikationen mellan människor kan ses som sociala handlingar. Dessa handllingar är något sociologen Jürgen Habermas har
intresserat sig för och utvecklat teorier kring. Habermas (1996) menar att sociala handlingar, det vill säga handlingar där mening uppstår då aktören tar omgivningens handlingar i
beaktande, kortfattat kan delas upp i att vara antingen kommunikativa eller strategiska. Det kommunikativa handlandet grundar sig i en förståelseorientering och är enligt Habermas vad som bör eftersträvas i syfte att nå samförstånd och alltså en gemensam uppfattning kring något (Habermas, 1996). Detta är något som kan uppnås genom människans unika förmåga att kommunicera och därmed förstå varandra kollektivt. För att det här ska vara möjligt krävs kommunikativ rationalitet, vilken utgörs av tre aspekter med olika kriterier som bör uppfyllas för att kunna benämnas som rationella handlingar. Dessa är:
Mål-medel-rationalitet - att handla på ett sätt som leder till att vi lyckas och därmed når
uppsatta mål.
Normativ rationalitet - bygger på den sociala världens normer för vad som är rätt. När vi
följer dessa är vi normativt rationella.
Expressiv rationalitet - att från den egna subjektiva världen försöka ge en sann uppriktig bild
av sig själv.
Om samtliga av dessa uppnås kan man tala om kommunikativ rationalitet (Sandberg & Andersson, 2014, s. 218–220).
Motsättningen till det kommunikativa handlandet är som nämnts tidigare det strategiska handlandet. Denna typ av handlande är framgångsorienterat - den syftar mer till effektivitet och vilken inverkan den har på den andre interaktionsparten. Här är alltså målet inte att nå samförstånd (Habermas, 1996).
Habermas (1987) gör även i sina teorier en distinktion mellan vad han benämner som
systemvärld och livsvärld. Med systemvärld åsyftar han bland annat de framväxande moderna
byråkratiska institutionerna och den fria marknaden som subsystem, där makt och pengar är centrala aspekter. Det strategiska, framgångsorienterade, handlandet hör för det mesta hemma
13 i just systemvärlden. Livsvärlden representerar istället människans personliga och sociala sfär. Här sker handlingar av förståelseorienterad karaktär, alltså ett kommunikativt handlande. Vidare menar Habermas att systemvärldens subsystem “koloniserar” livsvärlden till den grad att människors värderingar och normer som tidigare styrt blir underlägsna de expanderande rationella institutionerna. En strävan efter pengar och makt blir rådande. Samhället
rationaliseras. Vår livsvärld inkräktas av externa influenser som tar över och på sätt och vis “avhumaniserar” oss sett till hur människan av tradition handlat och resonerat. (Habermas, 1987).
Kontentan av det Habermas försöker få fram med de teorier vi nu redogjort för är slutligen att han ser en ökad risk för att samhället fortsätter utvecklas i en än mer instrumentell anda. Detta är något som skulle kunna resultera i att möjligheterna för människan att nå kollektivt
samförstånd minskar i och med denna kolonisation av livsvärlden (Sandberg & Andersson, 2014). Idag när tekniska framsteg som smarttelefonen och internet blir allt mer normaliserade i samhället så finns det fog för att det Habermas resonerade kring långt innan denna
teknologiska revolution startade faktiskt stämmer. Det går att argumentera för att uppkomsten och tillämpningen av smarttelefonen och internet är framgångsorienterade handlingar i det avseende att pengar, makt och effektivisering ligger till grund för det. Det som till en början skapades för att underlätta våra liv kan idag ha en tendens att istället utöva makt där det till en början inte var meningen. De sociala relationer som återfinns i livsvärlden riskerar idag att på sätt och vis koloniseras av smarttelefonen. Smarttelefonen har köpt sig allt fler andelar i dagens mellanmänskliga interaktioner. Även här verkar alltså samhället ha rationaliserats till den grad att våra relationer ska fungera så effektivt som möjligt. Vi vill använda oss av Habermas teoretiska begreppsapparat i syfte att undersöka och skapa förståelse för hur smarttelefonen förändrat människans sociala relationer. Innebär denna kolonisation att våra relationer också blivit mer rationella och effektiviserade? Är vi mer strategiska i hur vi numera interagerar med varandra? Blir det kommunikativa handlandet på så vis lidande?
3. Metod
3.1 Val av metod
Då syftet med studien är att få en utvidgad förståelse kring hur smarttelefoner påverkar personers sociala tillvaro, så har valet att göra empiriska undersökningar i form av kvalitativa intervjuer fallit naturligt. Intervjuer är en välfungerande metod i syfte att få utvidgad kunskap
14 om människors upplevelser och erfarenheter kring användandet av smarttelefoner, och på så sätt jämföra och skapa förståelse för detta fenomen. Fördelar med att använda intervjuer är att svaren inte är begränsade av redan färdiga svarsalternativ, och att intervjupersoner får tala fritt och mer detaljerat kring deras upplevelser om ämnet (Kvale & Brinkmann, 2014).
Valet föll på att använda semistrukturerade intervjuer, eller som Kvale & Brinkmann (2014, s.19) benämner det; halvstrukturerad livsvärldsintervju. Målet med denna intervjuform är att erhålla beskrivningar av personernas livsvärld för att sedan kunna tolka de beskrivna
fenomenen. Den intervjuguide som används har redan förbestämda teman som innehåller förslag till frågor, men kan variera beroende på vad intervjupersonerna tar för riktning och perspektiv. Målet är att intervjuerna på ett sätt liknar ett vardagligt samtal, samtidigt som det ska kunna hållas professionellt kopplat till vårt syfte och våra frågeställningar.
En alternativ metod som fanns i åtanke var en kvantitativ undersökning i form av en enkät. Den främsta anledningen till att denna metod valdes bort är svårigheten med att få ihop den mängd svarande som krävs för att studiens validitet är i linje med det som eftersträvas. Genom en kvantitativ undersökning hade förmodligen inte samma typ av djupa förståelse kunnat uppstå. Man hade kunnat se samband, men inte kunnat få ut samma typ av svar från studieobjekten (Starrin & Svensson, 1994).
3.2 Urval
Vi har i denna studie använt oss av ett målstyrt urval. Då avgränsningen är till personer som är mellan 45 och 55 år gamla blev detta ramarna för undersökningens syfte. Valet av de sex intervjupersonerna har baserats på att det är människor där det redan funnits en kännedom om att de använder smarttelefoner och att samtliga har livserfarenhet både från tiden innan samt efter smarttelefonens uppkomst. I avsnittet om smarttelefoner redogörs det för
smarttelefonens utveckling, och att den moderna smarttelefonen kom under tidigt 2000-tal. Då snittåldern för vårt åldersspann är 50 år uppskattar vi att intervjupersonerna från 20 års ålder till ca 35 års ålder levt utan smarttelefon, och att de från ca 35 års ålder fram tills idag levt med smarttelefon. Det innebär att de i vuxen ålder levt ungefär lika stor del utan smarttelefon som med den, vilket ger dem en bra utgångspunkt och förutsättningar att svara på
15 hälften identifierade sig som män, och andra halvan som kvinnor. Detta för att göra det lättare att kunna se om det eventuellt fanns skillnader i hur man svarade mellan könen.
Valet landade till slut i användandet av bekvämlighetsurval. De intervjupersoner som valts finns sedan tidigare i vårt nätverk och har de attribut som studien fokuserar på. Då
bekvämlighetsurval hör till kategorin icke-sannolikhetsurval, kommer inte resultatet kunna bli generaliserbart. Den valda urvalsmetoden mynnade även vid ett tillfälle under
genomförandets gång ut i ett snöbollsurval. En av intervjupersonerna rekommenderade nämligen självmant en av sina kollegor, vilket resulterade i ytterligare en intervju. Intervjupersonerna har inte själva insisterat på anonymitet, men eftersom detta arbete kan kommas att publiceras och finnas kvar under en längre tid så har beslutet tagits att inte använda deras riktiga namn. Här följer kortare redogörelser av alla sex intervjupersoner och deras respektive bakgrund.
Ruben 55 år - Är gift och har tre barn. Utbildad på gymnasie- och högskolenivå. Arbetar idag som pastor.
Sara 50 år - Bor ensam men har två barn. Utbildad på gymnasie- och högskolenivå. Arbetar idag som säljare och kundansvarig på ett IT-bolag.
Ismael 50 år - Är gift och har tre barn. Utbildad på gymnasie- och universitetsnivå. Arbetar idag som SO-lärare på högstadiet.
Eva 54 år - Har sambo och tre barn. Utbildad på gymnasienivå och arbetar idag som familjehemskonsulent.
Alva 52 år - Är gift och har tre barn. Utbildad på gymnasie- och universitetsnivå och arbetar idag som budgetchef.
Josef 47 år - Har sambo och ett barn. Utbildad på gymnasienivå, och arbetar idag som familjehemskonsulent.
3.3 Tillförlitlighet, intervjugenomförande och databearbetning
Som Bryman (2015, s. 398–399) betonar så kan det uppstå en del problem gällande exempelvis tillförlitligheten vid kvalitativ forskning. En risk är att arbetet utformas på ett16 subjektivt sätt i jämförelse med den kvantitativa ansatsen. Detta är något som vi det här arbetet försökt ta hänsyn till från första början genom försök till att ha en så öppen attityd som möjligt till det valda ämnet, utan att göra anspråk på dess riktning och resultat.
Annan problematik med metodvalet kan vara svårigheterna i att replikera samt generalisera resultatet. Gällande just replikering så kan detta vara svårt i kvalitativ forskning då det som vissa forskare finner intressant kanske inte fångar en annan forskare på samma sätt, som då istället kanske väljer ett annat spår att gå på. Det är därför svårt att tala om god replikerbarhet i en kvalitativ ansats, som man istället ofta betonar och lägger fokus på i kvantitativ forskning (Bryman, 2015, s. 398–399). Det enda som här kan göras är att försöka vara noggranna med att beskriva så detaljerat som möjligt hur tillvägagångssättet sett ut i studien samt exakt vilka resonemang som förts och hur slutsatserna uppstår.
Problematiken med generaliserbarhet i just detta specifika fall grundar sig i att urvalet av studieobjekt är relativt litet och därför är svår att generalisera tillbaka på en hel population (Bryman, 2015, s. 398–399). För detta arbete specifikt så blir det här slående, då populationen ifråga i grova drag är alla som äger en smarttelefon. Detta är taget i beaktande då målet med forskningen ändå inte är att kartlägga varje enskild individs beteendemönster, utan snarare komma in på djupet på ett fåtal och därigenom skapa en bild och djupare förståelse kring deras upplevelser.
Intervjuerna har genomförts på lite olika sätt. Med Ruben, Sara, Ismael och Alva tog de plats hemma hos intervjupersonerna i enskilda rum. Intervjuerna med Eva och Josef skedde över Skype samt vanligt telefonsamtal respektive. Elektroniska hjälpmedel i form av
smarttelefoner och datorer har använts i syfte att spela in samtalen. Under intervjuerna har alltid den utarbetade intervjuguiden använts som ramverk, och eftersom metoden har byggt på samtal av semistrukturerad karaktär så har utrymme för följdfrågor uppstått. Uttalanden och svar som fångat vårt intresse har kunnat resultera i fortsatta frågor kring ämnet. Därför har inte alla intervjuer gått till på exakt samma sätt, men alla har haft samma grund att stå på och blev ändå i slutändan väldigt snarlika i form av tidsåtgång och innehåll. Samtliga intervjuer tog plats mellan datumen 2019/11/27 och 2019/12/04.
Intervjuerna har transkriberats ordagrant i den utsträckning det är möjligt. Stamningar, suckar och skratt har exempelvis inte skrivits ut och på så vis inte tagits hänsyn till, medan halva meningar bestående av lösryckta ord ibland också tagits bort eller skrivits om för att göra
17 datan mer förståelig. Det färdiga textmaterialet har sedan tematiserats helt utifrån de tre teman som var närvarande i intervjuguiden. Dessa var utgångspunkterna men resulterade även i mindre teman vilket utgör de underrubriker som går att finna i resultat- och analyskapitlet.
3.4 Etiska överväganden
Innan intervjuerna så tog vi hänsyn till de fyra grundläggande individskyddskraven, vilka är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet (Bryman, 2015). Dessa krav uppnås genom uppvisandet av ett dokument (Bilaga 2) där
intervjupersonernas rättigheter tas upp. Genom detta dokument får intervjupersonerna den informationen som behövs för att de fyra kraven ska uppnås. Utöver dokumentet har det även framförts att studien kan komma att publiceras online, vilket intervjupersonerna har behövt ge samtycke till. Som nämnt i dokumentet har möjligheten till att få svara anonymt getts, och detta har även blivit fallet i samtliga intervjuer. Det kan i vissa fall finnas nackdelar med anonymitet i svaren när man intervjuar, men sett till det ämne som här behandlas så har ingen risk identifierats i att resultatet skulle bli lidande på grund av detta (Kvale & Brinkmann, 2014, s. 223).
4. Resultat och analys
I detta kapitel redovisas och jämförs relevanta delar ur det insamlade datamaterialet. En analys kommer även ske kring intressanta aspekter, med utgångspunkt bland annat i de teoretiska perspektiv som valts för arbetet. Texten delas upp efter de teman som använts i intervjuguiden, alltså Användandet av smarttelefonen, “Innan smarttelefonen” och
Smarttelefonens påverkan på sociala relationer. Under dessa tre teman kommer det även ske
fördjupningar i vissa specifika aspekter av dem där intressanta jämförelser och diskussioner kan föras.
4.1 Användandet av smarttelefonen
Det första temat handlar i breda drag om intervjupersonernas faktiska och upplevda
användning av sina smarttelefoner. Som intervjuguiden (Bilaga 1) förtäljer så ställs frågor kring vilken mängd tid som läggs ner på smarttelefonen, i vilket syfte det främst sker i samt hur intervjupersonerna själva ställer sig till användningen.
18
4.1.1 Det generella användandet
Hälften av intervjupersonerna använder sig av en applikation där ett genomsnitt på den dagliga skärmtiden visas genom veckorapporter. Den dagliga skärmtiden skiljer sig inte mycket bland intervjupersonerna, då samtliga ligger mellan 2–4 timmar per dag. De som inte har appen uppskattar även en tid inom denna tidsram. Samma personer som har en
uppfattning av hur mycket tid de använder smarttelefonen varje dag, lägger även vikt vid detta. De menar att de är medvetna om tiden de lägger ner, och flera av dem menar att de vill minska sitt användande. Ismael svarar på detta sätt:
/.../ jag tycker jag är medveten och försöker vara. Jag försöker även analysera vad jag har gjort/.../det är väl för att man tycker det är lite farligt. Det är inte bra med för mycket. Jag tror att det sociala då tar stryk. Den känslan har jag i alla fall. [Ismael]
Ismael förklarar ovan på vilket sätt han lägger vikt vid sitt användande. Precis som flera andra intervjupersoner betonar han hur han ser en hög grad av användande som destruktivt. Han menar att ökat användande kan leda till att den personliga interaktionen blir lidande. Ismael uttrycker även en mer oförklarlig skepsis, och menar att han själv inte riktigt vet varför han en negativ inställning mot det ökade användandet. En av intervjupersonerna har dock en mer likgiltig inställning till sitt användande, och menar att de inte lägger någon större vikt vid det. “Jag tänker inte på det nu. Det har liksom blivit en naturlig del./.../för mig så är allt det här en del av min vardag” [Josef]. Josef menar i citatet att han inte alls lägger vikt vid sitt
användande, vilket skiljer sig från de flesta andra respondenterna.
När det kommer till syfte och användningsområden finns det flera gemensamma nämnare bland intervjupersonerna. Alla använder sig av telefonsamtal och meddelandefunktioner. Det är funktioner som inte tillkommit just med smarttelefonen, utan som fanns redan innan dess uppkomst. Andra delar som är frekvent förekommande bland svaren är mejl, nyheter, sociala medier och streamingtjänster.
Något som även är vanligt förekommande är att flera av intervjupersonernas användning styrs av notiser eller aviseringar som dyker upp i telefonen. Det innebär att de omedelbart hanterar de ärenden som dyker upp i smarttelefonen. Då appar och funktioner idag är i princip
obegränsade, kan det vara väldigt många notiser och aviseringar som dyker upp under en dag. Här ser vi ett exempel på vad Giddens menar med urbäddning. Oavsett om det är email, räkningar, väderprognos eller en bild på sociala medier, skickas informationen omedelbart till
19 personens smarttelefon. Detta gör att alla de olika utbytesmiljöerna på ett sätt raderas, och omstrukturerar tidsrymden för individen bakom smarttelefonen. Vad bland annat Ismael här konstaterar är att han upplever en ”fara” med att spendera för mycket tid med smarttelefonen då det sociala livet kan bli lidande. Här går det alltså att identifiera risker med
smarttelefonanvändandet som kan gå ut över ens sociala relationer. Flera intervjupersoner återkommer just till det faktum att betydelsen av tid och rum minskar och på så vis skapar en distraherande aspekt av smarttelefonen. De verkar finna det enkelt att falla in ett slags
beroende och därigenom lätt ”fastna” i telefonen.
4.1.2 Sociala medier
Samtliga intervjupersoner finns registrerade på Facebook, och hälften använder sig även av appen Instagram. Dessa är de enda sociala medierna som nämns. De flesta beskriver sociala medier som ett sätt att hålla kontakt med vänner och familj. Alla intervjupersoner har utflugna barn som i flera av fallen inte bor i anslutning till intervjupersonerna, och flera har även släkt i andra städer. Då är sociala medier ett sätt att inte bara kommunicera, utan även att följa sina anhöriga via deras inlägg på sociala medier. “Sedan är det ju mycket Instagram. Man följer barnens inlägg och det som händer” [Ismael]. I citatet beskriver Ismael i vilket syfte han bland annat använder sociala medier. Då ungdomar tenderar att vara mer aktiva på sociala medier än att kommunicera i fysiska sociala sammanhang, är det enkelt att följa deras liv via Facebook och Instagram. Det finns dock olika syn på huruvida relationerna faktiskt bibehålls. Flera ser relationer de har på sociala medier som ytliga och meningslösa.
/.../ nu handlar det ju mer om hur man visar upp sig. Man bryr sig mer om hur allt ser ut på ytan/…/man presenterar sig genom hur man lägger upp sin profil med bilder och textinlägg. [Alva]
I citatet ovan beskriver Alva hur hon ser på relationer över sociala medier. Denna skepsis visar flera av intervjupersonerna i sina svar. Ruben ger sin syn på relationer via sociala medier i följande citat.
Jag tror ändå inte att man bygger så mycket relationer via sociala medier. Ska man fördjupa en relation behöver man nog träffas. Men till viss del kan det nog hjälpa. [Ruben]
20 Det är i de två senaste citaten tydligt att det finns en skepsis till de digitala relationerna, men även en hög värdesättning av det fysiska mötet.
Som nämnts tidigare så finns samtliga intervjupersoner registrerade på Facebook och hälften på Instagram. Något som dock visar sig i intervjuerna är att flera intervjupersoner uttrycker en vilja av att dra ner på användandet av sociala medier, samt har en tydligt negativ inställning till dessa sociala medier.
/.../ jag finns registrerad på Facebook men använder det knappt en gång i månaden. Jag vill inte vara för aktiv. Har Instagram också, och det är samma sak där. [Ruben]
Ruben beskriver i citatet hur han har apparna utan att egentligen använda dem, samt att han faktiskt inte vill vara en aktiv användare. Orsakerna till att vilja dra ner på användandet baseras på olika faktorer. Bland annat handlar det om, vilket nämndes tidigare i texten, att relationerna som är över sociala medier upplevs som ytliga och meningslösa. En annan orsak som tas upp i många av svaren är att fysiska interaktioner blir lidande.
Sociala medier är ett globalt fenomen som förändrat hur vi människor interagerar. Trots att de används av samtliga intervjupersoner, upplever de flesta intervjupersonerna att de är ytliga och meningslösa. Detta kan förstås med hjälp av Habermas teori om kommunikativt handlande. För att kommunikativ rationalitet ska kunna uppnås krävs att tre aspekter för rationellt handlande uppfylls. Den typen av rationalitet som främst verkar saknas i användandet av sociala medier är den expressiva rationaliteten. Som Alva säger handlar sociala medier mycket om hur man presenterar sig, och att man bryr sig om hur allt ser ut på ytan. Man skildrar inte en sann bild av sig själv. Då expressiv rationalitet innebär att försöka ge en uppriktig bild av sig själv utifrån den subjektiva världen, kan det leda till att den kommunikativa rationaliteten förloras i människors interaktioner. Ruben är en av
intervjupersonerna som använder sociala medier i mindre utsträckning. Han menar att man måste träffas för att fördjupa en relation. Detta kan tolkas som att man i ett fysiskt möte på ett mer naturligt sätt kan uppnå kommunikativ rationalitet.
Sociala medier är fortfarande i hög utsträckning en del av den symboliska reproduktionen av livsvärlden. Det bidrar till både kultur, samhälle och personligheten, vilka är livsvärldens centrala komponenter. Studiens resultat visar tendenser till att sociala medier präglas mer och mer av framgångsfaktorer som status och effektivitet, vilket är signifikativt för strategiska
21 handlingar. Man kan alltså argumentera för att sociala medier är ett medel för strategisk handling. Om framgångsfaktorer som status och effektivitet får en central roll inom sociala medier, kan det leda till att livsvärlden koloniseras. Detta kan komma att påverka livsvärlden negativt, då den kommunikativa rationaliteten riskerar att förloras. Om det är så att sociala medier används utifrån strategiska handlingar från systemvärlden, samtidigt som
användningen av sociala medier ökar, kan det uppstå en problematik. Det är en utveckling som går ifrån det Habermas beskrev som idealet, nämligen en livsvärlds präglad av kommunikativ rationalitet och frihet från systemkolonisation.
4.1.3 Det ökade informationsflödet
I flera av intervjuerna betonas en känsla av förväntan på att man ska vara uppdaterad, samt hur lätt det är att ta reda på allt och få tillgång till information jämfört med hur personerna levt förut. Eva sa följande på området:
En annan sak är ju om jag exempelvis tittar på en film så är det plötsligt någon
skådespelare eller historisk person som man undrar över, så vill man kolla det direkt i sin telefon. Då vill man ofta ’googla’ det. Då kan jag börja fundera kring om man egentligen måste göra det, trots att det är väldigt upplysande. Ibland kan jag tänka att jag skulle kunna strunta i vad jag använder telefonen till och att jag borde det. [Eva]
Här understryks denna möjlighet till att hämta information i en så pass slentrianmässig aktivitet som filmtittande. Trots att Eva påpekar att det kan vara upplysande så finns det ändå en skeptisk ton i hennes framförande av budskapet då hon börjar fundera kring om det
verkligen endast är av godo. Hon fortsätter sedan:
Jag tror att det var mindre stress förut i det här att vara uppdaterad hela tiden. Hela det här informationsflödet som jag egentligen inte tror är bra för oss. Allt det här jag beskrev innan, att man måste ta reda på saker hela tiden eller vara på sociala medier för att ha koll, tror jag inte är bra för våra hjärnor. Jag tror inte att hjärnan är skapt för detta informationsflöde. [Eva]
Det finns här ett tydligt ifrågasättande av det ökade informationsflödet, trots att Eva verkar medveten om att hon själv tar del av det regelbundet. Flera av intervjupersonerna svarar i linje med Eva och beskriver med skepsis ett slags beroende för informationsinhämtandet. Ruben riktar också fokus mot det numera lättillgängliga nyhetsflödet:
22 Om vi säger tidningsläsandet. Förr läste man tidningen en gång. Nu är man inne varannan timme och tittar om det hänt något. Det kan man tycka är lite onödigt. Det räcker ju egentligen att titta i mindre mängd kan jag tycka. Ju mer möjligheter man har desto lättare är det att man fastnar. [Ruben]
Även Ismael belyser dessa aspekter:
Det som är stadigt och återkommande är nyheter. När man har möjlighet att ta upp mobilen eller använda den är det för mig nyheter, att hålla sig uppdaterad. [Ismael]
Både Ruben och Ismael verkar instämmande i uppfattningen om att det är lättillgängligheten i att ta fram smarttelefonen och uppdatera sig som är “boven”. Båda landar någonstans i att möjligheterna att ständigt kunna kolla sin telefon och nyhetsflödet skapar ett visst beroende. Vid sista frågan i intervjun, om det fanns något han ville tillägga, så återkom Ruben till just detta, samt landade i en slags existentialistisk frågeställning:
Den ständiga funderingen är hur mycket information man klarar att ta in. Det är svårt att få svar på. Jag tycker att den underlättar mycket och skapar mycket nya möjligheter. Jag är oerhört positiv på det sättet. Men man blir också som man säger, avskärmad. Det gör att man kan bli lite rädd också. Vad är livet egentligen? Är det inte bara att njuta under en korkek? Man kanske inte kan göra det längre för man känner inre stress. Det kan jag bli lite bekymrad över. [Ruben]
Det verkar, som Ruben betonar, finnas både positiva och negativa aspekter av
informationsflödet. Kontentan av det han säger kan man dock påstå är en rädsla och oro kring vad allt detta kan leda till. Vad som är intressant i det Ruben säger är hur han belyser
smarttelefonen som underlättande och möjliggörande, men att detta även kan leda till att man blir avskärmad från vad som kan tänkas syfta på sin omgivning. Här kan man se hur
smarttelefonen och internet fungerar liksom många andra subsystem i det Habermas benämner som systemvärlden. Deras uppkomst grundar sig i målet om att underlätta
människans vardag, men utvecklas sedan till att utöva makt inom aspekter som inte var menat från början. Ruben uttrycker en rädsla för att det ökade informationsflödet eventuellt
resulterar i en tilltagande inre stress. Det verkar tydligt att många upplever blandade känslor kring om smarttelefonen övervägande är av godo.
Även Josef uttrycker en viss skepsis inför denna förändrade tillgänglighet. Angående hur ungdomar idag har tillgång till all information säger han följande:
23 /.../de kanske tar en del saker för givet, att man kan kolla upp allting. En annan fick ju gå
till ett bibliotek och slå upp saker om man ville ta reda på något. Då kan jag tänka om det är bättre såhär som det är nu. Det vet jag inte om det är. [Josef]
Josef ställer sig även han lite kritisk till hur läget ser ut idag. Detta verkar som sagt vara en gemensam uppfattning hos majoriteten av intervjupersonerna. För att knyta an till de
teoretiska utgångspunkter som valts för denna studie så skulle man här kunna argumentera för att smarttelefonen som urbäddningsmekanism även gör sig tydlig just vid det ökade
informationsflödet. Hämtningen av information har idag helt klart sett en utveckling som innebär frigörandet från tid och rum. Vi har ju numera en hel kunskapsbas i våra händer. Alla världens nyheter och information är fåtalet knapptryck bort. Interaktionen kräver inte längre ett lokalt sammanhang. Detta är bevisligen något som inte alltid bemöts på ett positivt sätt bland intervjupersonerna. Josef visar tydligt på en viss skepsis till om nutidens effektivisering
endast varit av godo. Vad man bland annat kan tolka i hans citat ovan är hans bild av hur
ungdomar idag verkar ta mycket för givet, på grund av smarttelefonens möjligheter. Detta kan ses som en tydlig kontrast till hur vardagen såg ut för Josef själv i sina yngre dagar. Här går det att ana en problematik för den äldre generationen angående att anpassa sig efter denna urbäddning. Utvecklingen har gått fort på kort tid, och många verkar bevisligen finna svårigheter i att anamma de nya sätten att hantera information.
4.2 Innan smarttelefonen
Detta arbete syftar som bekant till att undersöka personer 45 till 55 år gamla då dessa
människor levt vuxna liv både innan och efter smarttelefonens uppkomst. Av denna anledning så föreföll det naturligt att ha ett tema vid namn Innan smarttelefonen som en del av
intervjuguiden. Här har frågor ställts kring huruvida personerna upplevde tiden innan smarttelefonen i relation till hur det ser ut idag.
4.2.1 Den ökade tillgänglighetens baksida
Temat Innan smarttelefonen inleddes med att fråga intervjupersonerna kring hur de minns tiden innan smarttelefonens uppkomst i breda drag. Trots att tolkningarna av den frågan kunde te sig olika från person till person, så återkom många snabbt till samma område, nämligen stressen av ett ökat krav på tillgänglighet. Detta verkade vara en central del av hur
24 de såg på jämförelsen då och nu, och alltså en av de aspekter som kanske förändrats som mest. Ruben svarade följande på första frågan:
Det blir ett ökat tryck, och man förväntas svara, man känner en inre press att ha koll på saker och ting. När jag inte hade iPhone var det som det var. Det var lite enklare på det sättet. [Ruben]
Ruben betonar hur det idag jämfört med tidigare har uppkommit en större press i och med smarttelefonen på att man hela tiden förväntas svara när folk vill nå en. Just dessa
förväntningar på att man ständigt ska vara tillgänglig för andra att kontakta en är ett
återkommande ämne för fler av intervjupersonerna.
Nu kan det ju vara så att efter tio minuter så ringer någon och undrar vad man gör och vad man ska göra senare. Man är ju inte ifred någonsin. Det är ju inte egentligen så positivt. /.../ Det skapar ju en otrygghet i sig. Om du inte får svar så kommer du ju tro att något har hänt. [Alva]
Även Alva uppmärksammar hur de förväntningar på tillgänglighet via smarttelefonen som uppstått kan ha baksidor. Hon lyfter fram hur det kan skapa en otrygghet idag då man
förväntas nå andra människor vid första försöket och hur oro kan uppstå om man inte gör det, då det kan leda till rädsla för att något kan ha hänt den andra personen. Detta kan i sig skapa en inre stress. Vad som dock är intressant med vad Alva säger är att hon själv verkar vara medveten om att dessa förväntningar inte är enkelriktade, utan hon anammar själv detta tankesätt då det är så samhället numera ser ut. Alva uttrycker sig följande om ämnet:
Nu ska allt funka och du ska alltid kunna få tag på folk så att du kan reda ut allt på en gång. /.../ För man kan ju vara den som vill vara ifred, men samtidigt kan man ju vara den som behöver nå någon också. Idag krävs det ju att man ska kunna nå varandra. [Alva]
Alva betonar att hon själv också är en del av hur samhället fungerar i det här avseendet, och påpekar till och med hur det är ett krav idag att man ska kunna nå varandra. Eva uttrycker sig på ett liknande vis:
Jag tycker inte om att telefonen ska styra mitt liv och att folk ska förvänta sig att jag är tillgänglig. För ibland kan man ju tänka ‘varför svarar han inte’, eller ‘varför ringer hon
25 inte upp’. Det gillar jag inte. Det var skönare förr. Det var mer privat förut, man fick vara den man var. [Eva]
Att hon just påpekar att telefonen till viss grad “styr” hennes liv menar ju på att det helt enkelt utvecklats åt det hållet, mer eller mindre mot hennes vilja. Men det är något hon nästan bara får acceptera. Detta är ett tydligt exempel på hur utvecklingen till viss grad ställer krav på anpassning av befolkningen. Eftersom intervjupersonernas inlärda beteendemönster tidigare sett annorlunda ut så har det här krävts en internalisering av nya färdigheter och sätt att agera på. Man märker i en del av svaren att det inte alltid är välkomnat, att behöva göra denna anpassning. Men oavsett om det är uppskattat eller inte så har denna förändring skett, och eftersom nästan alla med smarttelefoner idag förväntas vara tillgängliga så blir detta en slags norm man inte väntas bryta mot. Här ser vi tendenser till ökad oro och stress på grund av smarttelefonen. Det sker här en tydlig urbäddning av tid och rum. För att nå varandra krävs inte längre att man befinner sig i närheten av den andre. Smarttelefonen har skapat ett slags krav på att alla ska vara tillgängliga oftare och snabbare än någonsin tidigare, oavsett var man befinner sig. För våra intervjupersoner, som ju levt utan smarttelefonen över en längre tid, så verkar detta faktum stressande. Många återkommer till det som just oroväckande och som grunden till en ny otrygghet. Här går det att identifiera en problematik för dessa personer att anpassa sig efter dessa nya förväntningar som resultat av urbäddningen.
4.2.2 Umgänge och möten
En fundering som uppstod i början av detta arbete var om personer i den givna åldersgruppen upplever att de fysiska mötena med andra människor var mer vanligt förekommande innan smarttelefonen. Efter att ha frågat intervjupersonerna om detta så har det framkommit varierande svar. Någon som minns det som att man förmodligen träffades mer förut är Eva.
Ja. Det tror jag nog att vi gjorde. Om jag tänker på när jag var ung eller till och med barn. Då var man mer tvungen att träffas om man ville göra något eller prata överhuvudtaget. Då kunde man inte bara slänga iväg ett Messenger-meddelande eller så utan då var man tvungen att ta sig till människor /.../ Nu kan man istället sitta hemma och umgås genom telefonen /.../ Jag tror att telefonen kan ta över lite och att man då blir lite ‘lat’. Man fastnar nog lätt vilket kan göra att man hoppar över andra saker. [Eva]
26 Eva menar alltså att faktiska fysiska möten med andra skedde mer frekvent förut och pekar på smarttelefonen och dess funktioner som en anledning till att det kan ha utvecklats som det gjort. Vad som dock är intressant är att Eva verkar stå tämligen ensam om denna uppfattning.
Jag tror inte det är så stor skillnad faktiskt. Att man faktiskt drar ihop en middag eller träffar någon, det tycker jag inte har förändrats så mycket. [Alva]
Alva menar på att det inte ska ha förändrats så mycket för henne angående fysiska möten innan och efter smarttelefonens uppkomst. Detta skriver även Sara under på:
Det har nog inte förändrats så mycket tror jag. Jag har fortfarande ett stort behov av att träffa kompisar. Jag träffar mycket kompisar fortfarande i samma utsträckning. [Sara] Både Alva och Sara verkar alltså överens om insikten att de fysiska mötena fortsätter vara återkommande i samma utsträckning som tidigare. Även Josef är av samma uppfattning: “För mig så är det nog samma lika som idag. Det fysiskt sociala är nog detsamma.” [Josef]. Josef menar, precis som Alva och Sara, att han åtminstone inte tror att frekvensen av fysiska möten har förändrats jämfört med hur det var förut. Vad som dock är en intressant och
återkommande fundering från flera av intervjupersonerna är oklarheten kring om det är smarttelefonen eller i själva verket andra faktorer som kan ha påverkat att livet såg
annorlunda ut tidigare jämfört med idag. Ibland kunde det vara svårt för intervjupersonerna att sätta fingret på exakt vad som påverkat vad, vilket givetvis är förståeligt. Eva säger följande:
Men jag umgicks nog lite oftare med mina vänner då än nu. Men då såg även mitt liv annorlunda ut. Det är ju inte bara smarttelefonen som är en förändring gentemot förut. Det är ju en skillnad såklart på ens liv när man är 25–30 år och nu. Därför är det svårt att veta vad som kom av vad. Om det var smarttelefonen eller annat. [Eva]
Eva belyser här hur en människas liv såklart kan se väldigt varierande ut på grund av en kombination av flertalet olika faktorer som spelar in. Att Evas liv såg ut på ett annat sätt när hon var 25 år jämfört med hur det ser ut idag kan ju givetvis bero på mer än en isolerad faktor eller händelse. Även Ismael funderade lite kring detta:
Man läste serietidningar och var ute mycket med kompisar förut. Just det där att
socialisera genom fysisk kontakt tycker jag har minskat även i vuxen ålder. Sen vet man inte om det är smartphones fel eller om det är andra saker som gör. Man kanske arbetar mer när man är i min ålder bland annat. Eller är tröttare på kvällen. Jag har läst mycket,
27 och det kanske har gått in i smartphones. Jag lägger nog lika mycket tid på läsande av
tidningar och böcker, men jag läser inte lika mycket fysiskt. [Ismael]
Ismael är inne på liknande spår som Eva. Han menar att de fysiska mötena kan ha minskat något, men resonerar även han kring vad som egentligen påverkat detta. Vissa sysslor, som exempelvis att läsa tidningar och böcker, kan ha flyttat in i smarttelefonen och därför vara en direkt konsekvens av digitaliseringen, medan andra, som att träffa kompisar, kan ha berott på andra saker i livet också. Vad som Ismael dock följer upp detta citat med går att göra
intressanta tolkningar av:
Sedan är det sociala medierna, att man har koll på folk. Det är mycket jag tror är kvar men som har flyttat in i telefonen. Men sociala medierna har förändrat mycket. [Ismael] Han berör just hur han “har koll på folk”, och hur detta faktiskt kan ha förändrats som en direkt konsekvens av smarttelefonen och sociala medier. Det finns fog för att tolka detta som att smarttelefonens och sociala mediernas funktion att kunna hålla koll på andra människor utan att egentligen interagera med dem faktiskt skulle kunna vara en anledning till att både Ismael och Eva upplever att det fysiskt sociala kan ha minskat lite. Behovet av att ses kan alltså ha minskat för dessa personer till följd av att man numera har möjligheten att följa sina vänners aktivitet och liv på distans genom läsandet av deras inlägg på Facebook och
Instagram samt tillgången till tidseffektiva textmeddelanden. Här kan vi se ett exempel på hur utvecklingen tenderar att gå alltmer mot det strategiska handlandet istället för det
kommunikativa. Ismael kanske inte är helt medveten om det själv, men så som han beskriver det så låter det som en slags effektivisering av sociala relationer på grund av smarttelefonen. Detta är något även Eva belyste i avsnittets första citat där hon påstod att man numera kan umgås genom telefonen, och att det kan göra en lat när det kommer till relationer. Det går att tolka som att man i vissa fall tenderar att faktiskt välja bort det fysiska mötet med en andra personer då det nu går att hålla den uteblivna konversationen över smarttelefonen istället. Det strategiska handlandet innefattar bland annat just detta - effektivisering. Här kan man ana en oroväckande framtida utveckling. Trots att många av intervjupersonerna anser det fysiska mötet som något oersättligt, vilket vi återkommer till senare, så har ju denna typ av interaktion i många fall uppenbarligen minskat på senare tid. Denna effektivisering av sociala relationer verkar i vissa fall ske relativt omedvetet.
28
4.3 Smarttelefonens påverkan på sociala relationer
Det tredje och sista temat för intervjuguiden fick namnet Smarttelefonens påverkan på sociala
relationer och var väl det som på förhand kanske sågs som det mest centrala och det bredaste
temat. Här behandlas bland annat hur intervjupersonerna hanterar smarttelefonen vid fysiska möten, hur smarttelefonen har påverkat intervjupersonernas sätt att hantera sina relationer på, samt vilken grad av mening som tillskrivs just det fysiska möten med andra människor.
4.3.1 Möjliggörandet av relationer
När det kommer till hur smarttelefonen möjliggör eller begränsar relationer är rösterna samstämmiga. Samtliga intervjupersoner menar att smarttelefonen på något sätt förenklat deras sätt att bibehålla relationer med vänner och familj. Oavsett vilket förhållningssätt man har kring sina relationer så är alltså smarttelefonen ett hjälpmedel i denna fråga. Då samtliga intervjupersoner har levt utan smarttelefon har de flesta något exempel på hur svårt det kunde vara innan den äntrade deras liv. Några exempel är bland annat att man fick ringa via stationär telefon eller gå hem till personen och knacka på dörren för att få kontakt. Josef berättar om på vilket sätt han upplever att smarttelefonen varit till hjälp i hans tillvaro:
Jag är en del av en syskonskara på fem personer. En del av de här syskonen har jag knappt träffat för vi har inte vuxit upp tillsammans. Det var så stor åldersskillnad så vissa flyttade hemifrån innan jag var född nästan. Jag har inte lärt känna dem fysiskt. Men nu blir det ju lättare för mig i den här tiden att bygga på den här relationen och hålla kontakt med dem. Så skulle smarttelefoner inte funnits så hade vi nog inte haft någon kontakt alls, för vi lever ju så separata liv. [Josef]
I stycket ovan beskrivs ett väldigt specifikt exempel av Josef om hur smarttelefonen möjliggör relationer som annars kanske inte hade kunnat skapas. Oavsett om man utefter hans berättelse inte kan tyda hur relationen faktiskt ser ut, är det tydligt att det på ett revolutionerande sätt förändrat Josefs relation till sina syskon. Även om inte alla intervjupersoner kommer med lika detaljerade och smått filmiska exempel, finns liknande tendenser i form av att man lättare kan ha kontakt med vänner och släktingar.
Samtliga intervjupersoner upplever att smarttelefoner möjliggör relationer. Det som skiljer sig mellan intervjupersonerna är på vilket sätt man faktiskt har kontakt, och hur intima och djupa
29 relationerna faktiskt kan bli. Flera intervjupersoner menar att smarttelefonen gjort att
kontakten sker mer i skrift via sms och gruppchattar.
Förr pratade jag nog mer i telefon med mina vänner. Nu är det kanske lite oftare via sms, vilket jag egentligen inte tycker om alla gånger. Jag tycker nog ändå om att prata med människor. Det kan även vara lätt att missförstå varandra när man skriver. [Eva]
Eva menar att sättet att kommunicera på förändrats sedan smarttelefonens intåg. En ökning i den skriftliga digitala kommunikationen är något som är frekvent förekommande i
intervjupersonernas svar, och många upplever att telefonsamtalen minskat. Precis som Eva beskriver det, så finns det hos några av de andra intervjupersonerna en del blandade känslor till att skriftlig kommunikation har blivit den nya normen för interaktion.
Om någon fyller år kanske det blir att man skickar ett sms numera. Förr ringde man mer. Det är ju smidigare och mindre krävande än att ringa. Om jag hade ringt hade vi haft en dialog och hade varit en bättre kommunikation än via sms. Där tappar man ju en del i den djupa relationen, och det blir lite snuttifierat. [Ruben]
I citatet ovan beskriver Ruben hans syn på den nya typen av kommunikation. Det går att tolka både som att smarttelefonen har underlättat, men även att det kan begränsa relationens djup. Det Ruben menar med snuttifierat kan tolkas som att han känner en viss avsaknad i den digitala kommunikationen, och att kommunikationen blir ytlig. Som med många andra
moment som effektiviseras, kan den meningsskapande processen i det momentet förändras för individen. Det är ett sätt att tolka Rubens citat på.
Den kommunikation som sker genom smarttelefonen idag kan förklaras och förstås med hjälp av Giddens teorier om globalisering. Då kommunikationen sker helt utan gränser idag och ofta sker via snabba textmeddelanden på telefonen, lyfts relationerna ut ur sitt lokala sammanhang och skiljs därmed av från tid och rum. Utvecklingen är i detta fall verkligen talande. Människan har gått från att prata med varandra ansikte mot ansikte, där tid och rum var en förutsättning, till att prata i telefon, då enbart tiden satte ramarna för samtalet. Idag kommunicerar man alltså mer via text, och det är då man skiljs av från både tid och rum. Detta skapar alltså extremt stora förutsättningar för kommunikation, och raderar alla gränser som tidigare funnits. Baksidan, i vissa fall, verkar dock vara att relationernas djup upplevs som begränsat på grund av denna utveckling, vilket konstateras av Ruben i det senaste citatet.
30
4.3.2 Det fysiska mötet
I tidigare kapitel har det redogjorts för flera typer av förändringar som våra intervjupersoner menar att smarttelefoner har fört med sig. Något som dock inte förändrats enligt majoriteten av våra intervjupersoner är vikten av det fysiska mötet. De tycker inte att det fysiska mötet går att ersätta med någon form av digital kommunikation.
Vi är sociala varelser och det finns inget som kan ersätta det fysiska mötet. Om man träffas med ett handslag eller till och med kramar om personen, det kan man inte ersätta med en skärm. Sen att man ser varandra i ögonen. Det blir ett annat möte när man träffas, pratar och ser varandra, är med varandra, än via smarttelefonen. Så jag tror kvaliteten på fysiska möte mycket viktigare och större. [Ruben]
Citatet ovan kommer från Ruben, som är väldigt tydlig med att det digitala inte kan ersätta det fysiska mötet mellan människor.
Nej men dels är det för att se hur en människa verkligen är, att man inte gömmer sig bakom ord. Sen så gör det nog någonting med oss människor, att träffas. Man får ren energi av att träffa människor. [Eva]
Även Eva anser att det fysiska mötet inte kan ersättas med digital kommunikation, och i citatet ovan pratar hon om vikten av fysiska möten. Det är av olika anledningar som
intervjupersonerna anser att det fysiska mötet inte är utbytbart. Dels handlar det om att man via digital kommunikation inte kan läsa av andra och läsa av den andras känslor på samma sätt som i ett fysiskt möte. Sara beskriver skillnaderna på följande sätt:
Man hör inte nyanser på samma sätt i ett sms. Det underlättar lite med smileys såklart, men det kan vara lätt att missförstås i ett sms då man inte hör varandras tonlägen. Om jag är stressad, glad, sur eller ironisk. Man får tänka till och vara extra tydlig om man ska skriva saker. [Sara]
Sara betonar i citatet vad den digitala kommunikationen ofta saknar, och vilka problem det kan medföra. En annan faktor som några av intervjupersonerna verkar lägga vikt vid är handslag och kramar. De menar att det tillför någonting till det fysiska mötet.
Det vi alltså kan se i resultatet är att samtliga intervjupersoner värderar det fysiska mötet mycket högre än relationer som existerar över sociala medier och smarttelefonen. De upplever
31 fysiska möten som mer meningsfulla, och tycker att det är enklare att förstå varandra än via smarttelefonen. Detta kan vara ett argument för att det fysiska mötet är mer av ett
kommunikativt handlande än vad digital interaktion är. Till skillnad från då sociala medier och smarttelefonen agerar som ett verktyg för interaktion, är det fysiska mötet av mer förståelseorienterad karaktär. Eva menar att man inte kan gömma sig bakom ord i ett fysiskt möte, och Sara konstaterar att man är mer nyanserad. Ett argument är att den expressiva rationaliteten saknas i digitala kommunikationen, men däremot är mer närvarande i det fysiska mötet.
Det fysiska mötet ger inte bara upphov till nyanser och tydlighet, utan är enligt Eva en källa till energi. Hon menar att något händer i en när man träffar andra människor. Detta öppnar upp för ytterligare ett perspektiv som är mer svåranalyserat, men som säger något om människors påverkan på varandra i det fysiska mötet. Man skulle kunna argumentera för att det genom enbart digital interaktion kan vara svårt, eller till och med omöjligt, att nå den genuina samförståelsen som Habermas menar att vi bör sträva efter. Vad våra
intervjupersoners svar säger oss är att ett äkta kommunikativt handlande inte är möjligt genom smarttelefonen. Det fysiska mötet ger människan helt klart något som det digitala inte kan.
5. Slutsatser och diskussion
Syftet med denna studie var främst att få en utvidgad förståelse kring hur smarttelefoner påverkar den sociala tillvaron hos människor tillhörande en och samma generation. Lite mer detaljerat så har frågeställningarna handlat om just på vilket sätt människor använder sig av smarttelefonen, hur de upplever användningen av smarttelefonen i förhållande till deras sociala relationer, samt om det finns några skillnader i upplevelserna mellan olika individer i åldersintervallet 45–55 år. Den spontana upplevelsen efter färdigställandet av
databearbetningen och analysen är att materialet har varit väldigt givande. De sex intervjuer som genomförts har kunnat ge en del olika svar men ändå alla bidragit väl till ett försök att besvara frågeställningarna.
Det som visar sig i analysen är att intervjupersonerna använder smarttelefonen på ett väldigt likartat sätt. Mycket styrs utav notiser och information som dyker upp, och det handlar i hög utsträckning om att hålla kontakt med folk i sin omgivning. Då de har levt lika länge utan smarttelefon i vuxen ålder som med den, så finns det en distansering till konceptet av smarttelefonen, och de ser den mer som ett hjälpmedel snarare än en del av dem själva. Det
