EXAMENSARBETE
Konditions- och styrketräning för inaktiva
studenter 19-25 år
Genomförande och erfarenheter av en åtta veckors träningsperiod
Emelie Artberg
Mia Åberg
Sjukgymnastexamen Sjukgymnast
Luleå tekniska universitet Institutionen för hälsovetenskap
LULEÅ TEKNISKA UNIVERSITET Institutionen för hälsovetenskap Sjukgymnastprogrammet, 180p
Konditions- och styrketräning för inaktiva studenter 19-25 år –
genomförande och erfarenheter av en åtta veckors träningsperiod
Cardiovascular and resistance training for non-active students 19-25
years - implementation and experiences of an eight-week training
period
Emelie Artberg Mia Åberg Examensarbete i sjukgymnastik Kurs: S0001H Termin: VT12Handledare: Universitetslektor Irene Vikman Examinator: Professor Lars Nyberg
Stort tack till vår handledare Irene Vikman, vår
examinator Lars Nyberg och deltagarna i
Abstrakt
Introduktion/bakgrund: Fysisk aktivitet är all typ av rörelse som ger ökad
energiomsättning, det har många positiva yttringar på kroppen, dess organ och vävnader. Definitionen av fysik träning är aktivitet som syftar till att öka den fysiska
prestationsförmågan. Fysisk inaktivitet är idag ett stort samhällsproblem. Motivation är en faktor som påverkar en individ i en livsstilsförändring när det gäller fysisk träning. Syfte: Syftet med studien var att utvärdera den fysiska kapaciteten och motivationsnivån hos inaktiva unga vuxna under en åtta veckors träningsperiod. Metod: Styrketester,
konditionstest och ett balanstest utfördes av 20 inaktiva studenter (13 tjejer och 7 killar) för att mäta kapaciteten före och efter en åtta veckors träningsperiod. Deltagarna tilldelades en träningsdagbok där de skulle ange träningsaktivitet, datum, duration och motivationsnivå (skala 0-5). Träningsperioden bestod av gruppträningspass och individuella
styrketräningsprogram på gymmet. Resultat: Resultatet visade att deltagarnas fysiska kapacitet förbättrades. Konditionen, styrkan i övre och nedre extremitet samt bröst och bål, ökade. Medelvärdet för deltagarnas motivationsnivån låg på 3,9 (0-5). Deltagarna utförde fysik aktivitet i genomsnitt 2,6 dagar/vecka och 147 minuter/vecka. Konklusion: En åtta veckors träningsperiod påverkar individens fysiska kapacitet och motivation till fysisk kapacitet i positiv riktning.
Innehållsförteckning
1 INTRODUKTION ... 1 2 SYFTE ... 4 3 MATERIAL METOD ... 5 3.1 FÖRSÖKSPERSONER ... 5 3.2 MÄTINSTRUMENT ... 5 3.2.1 Åstrandscykelergonometertest ... 5 3.2.2 Armhävningar ... 6 3.2.3 Sit-ups... 6 3.2.4 Solec balanstest ... 7 3.2.5 Enbensknäböj ... 7 3.2.6 Dagbok ... 7 3.3 PROCEDUR ... 7 3.3.1 Data analys ... 8 4 ETISKA ÖVERVÄGANDEN ... 9 5 RESULTAT ... 10 6 DISKUSSION ... 12 6.1 METOD DISKUSSION ... 12 6.2 RESULTAT DISKUSSION ... 14 6.3 KONKLUSION ... 18 7 REFERENSLISTA ... 19 8 BILAGOR ... 241 Introduktion
Sjukgymnastik syftar till att genom rörelse förbättra och bibehålla hälsa och minimera ohälsa. Dessutom ska den stärka individens tilltro till sin egen förmåga att upprätthålla god hälsa (LSR, 2009). Hälsa är ett svår definierat begrepp. Enligt WHO är hälsa ett tillstånd av fullkomligt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande, inte endast frånvaro av sjukdom (WHO, 1948).
Ur ett hälsopromotivt perspektiv är därför sjukgymnaster en viktig profession som genom undervisning, stresshantering och utformning av aktivitetsprogram ökar motivation till fysisk aktivitet hos individer i samhället (LSR, 2009: Verhagen & Engbers 2012).
Fysisk aktivitet är all typ av rörelse som ger ökad energiomsättning och har många positiva yttringar på kroppen, dess organ och vävnader (Haksell, Lee, Russel, Powell, Blair,
Franklin, Macera, Heat, Thompson & Bauman, 2007). Fysisk aktivitet främjar även en förbättrad balans, koordination och reaktionsförmåga (FYSS, 2011). Kontraktiliteten i hjärtmuskulaturen förbättras och slagvolymen blir större, hjärtat orkar pumpa ut mer blod vid varje slag. Mängden mitokondrier ökar markant i cellerna vilket förbättrar blodflöde och underlättar utbytet av syrgas och näringsämnen (Bowles, Laughlin & Woodman, 2000). Mitokondrier är organeller i cellen som kallas för cellens kraftverk. Här tillverkas adenosintrifosfat (”ATP”) som används som energikälla i cellen (Thomeé, 2008). Immunförsvaret förbättras då det sker en ökning av leukocyter (vita blodkroppar) som minskar risken för infektioner (FYSS, 2011).
En individ uppnår maximal benmassa vid 20-30 års ålder. Efter det minskar
mineraltätheten succesivt med åren. Det är viktigt att skelettet belastas som ungdom för att det ska bli starkare i vuxen ålder (Kannus, Haapsalao, Sankelo, Sievanen, Pasanen & Heinonen 1995). En livsstil med låg grad av fysisk aktivitet ökar risken att drabbas av vanliga folksjukdomar som benskörhet, hjärt-kärlsjukdomar, diabetes typ2 och cancer (Liu, Qin, Wang & Zang, 2010: FYSS, 2011).
Fysisk träning kan förklaras som en del av fysisk aktivitet som är planerad, strukturerad, regelbunden och meningsfull i syfte att förbättra fysisk kapacitet (Thompson PD.,Buchner D., Piña IL., Balady GJ., Williams., Marcus BH., Berra K., Blair SN., Costa F., Franklin B., Fletcher GF.,
Gordon NF., Pate RR., Rodriguez BL., Yancey AC & Wenger NK, 2003).
). Fysisk träning bör innefatta styrke- och konditionsträning. Både konditionsträning och styrketräning förbättrar ämnesomsättningen: konditionsträningen främst under aktivitet och precis efter ett pass, styrketräningen när kroppen är i vila (Henriksson & Tesch, 1999). Effekten av styrketräning är bland annat hypertrofi, det vill säga en storleksökning av muskeln. Styrketräning har en inverkan på neurala effekter, motoriska enheter och koordination. (Moritani & De Vries, 1979). Under de första veckorna av styrketräning sker en neuromuskulär adaption, det vill säga en samordning och anpassning mellan nervsystemet och muskelfibrerna i musklerna (Tonkonogi & Sahlin, 2002: Thomeé 2008). För att öka styrka måste en ökad belastning ske regelbundet och vid konditionsträning är intervallträning ett bra sätt att öka syreupptagningsförmågan, det vill säga öka konditionen (Forsberg, 1995).
Intervallträning är en form av konditionsträning där individen växelvis ökar och sänker hastighet. Exempelvis kan intervallträning vara upplagd på så sätt att individen springer så snabbt individen kan i fyra minuter och sedan joggar i fyra minuter, intervallerna upprepas fyra gånger (Forsberg, 1995). Studier vad gäller regelbunden konditionsträning resulterar i specifik förändring i muskler, kardiovaskulära och neurohormonella system vilket i sin tur leder till ökad kapacitet, styrka och ökad fettförbränning (Henriksson & Tesch, 1999). Kondition kan utföras på en intensiv och måttlig nivå. Intensitet relaterat till
konditionsträning kan vara svårt att mäta. En förklaring är att intensiv intensitet är träning där individen ligger på gränsen av sin egna fysiska kapacitet. Måttlig intensitet är när individen ligger på 80 % av sin maximala fysiska kapacitet (Forsberg, 1995). Den maximala fysiska kapaciteten kan mätas i ett maxpulstest där individen springer på ett löpband med syrgasmask och pulsklocka (Forsberg, 1995).
Balans är en kombinerad funktion som är beroende av att information från sensoriska och motoriska system i olika delar av det perifera och centrala nervsystemet samordnas (Lexell,
Frändin & Helbostad, 2008). För att undersöka balans ur ett funktionellt perspektiv används test och mätningar som visar hur väl personen kan utföra olika funktionella uppgifter som kräver postural kontroll (Shumway, Wollacott & Brauer, 2000 ). Postural kontroll kan definieras som förmågan att uppnå och bevara ett tillstånd av balans under olika positioner och aktiviteter (Pollock, Durward, Rowe & Paul, 2000).
Träningseffekter av kondition- och styrketräning kan observeras efter några veckors träning, effekterna blir större om träningen fortgår under månader till år (FYSS, 2011: Mattson, 2010). Enligt en studie från 2011 förbättrar en inaktiv och otränad individ sin fysiska kapacitet snabbare än en individ som är vältränad. Studien visade att ett 24 veckors träningsprogram som innefattande uthållighet -och styrketräning, är en effektiv insats för att öka styrka, kondition och kroppssammansättning hos otränade unga män (Michel, Wei-Jen & Mi-Chia, 2011).
Enligt WHO är fysisk inaktivitet idag den fjärde ledande riskfaktorn för global dödlighet och det sker en ökning i många länder (WHO, 2011). Fysisk inaktivitet är ett begrepp som är svårt att definiera, men enligt FYSS och WHO finns det rekommendationer för hur mycket en individ bör röra sig per dag/vecka. Uppnår man inte dessa
rekommendationer räknas individen som fysisk inaktiv. WHO rekommenderar vuxna (18-64 år) att vara fysiskt aktiva på en lägsta nivå av måttlig intensitet minst 150
minuter/vecka eller hög intensiv intensitet minst 75 minuter/vecka.Anledningen till att befolkningen är mer fysiskt inaktiv beror troligtvis på bristande kunskap, tid, motivation och orkeslöshet (Statens beredning för medicinsk utvärdering, 2007). Individer rör sig idag för lite på fritiden och i arbetet. Passiva transportslag som bil och andra lokala
transportmedel används istället för att gå eller cykla (WHO, 2011).
Det finns samband mellan fysisk aktivitet och motivation men det är svårt att avgöra hur individen på bästa sätt kan motivera sig till fysisk träning. Motivation är en drivkraft som väcker individens innersta natur att vara konstruktiv, målinriktad, social och aktiv samt sträva mot olika mål (Kostenius & Lindqvist, 2006). Individens upplevda motivation påverkas av grundläggande psykologiska behov, intern motivation, kompetens och
gemenskap (Moreno, Gon zales-Cutre, Sicilla & Spray, 2010). Intern motivation beskriver att individer motiveras av en inre drivkraft att utföra en aktivitet eller en prestation (Egli , Bland , Melton & Czech , 2011). Individen känner lust och glädje i utförandet av en aktivitet. Individen bibehåller en konsekvent och kreativ aktivitet som kan leda till en livsstilsförändring (Barbeau, Sweet & Fortiers, 2010). Extern motivation är en annan faktor som påverkar individens motivation (Egli et al, 2011). Det innebär påverkan av andra faktorer än en individs inre drivkraft (Biddle & Mutrie, 2001;Gard, 2002). Extern motivation berör viljan att göra bra ifrån sig till följd av yttre påverkan. Exempel på yttre påverkan kan vara positiv och negativ feedback eller någon form av belöning (Ladberg, 2012).
Self- efficacy är ”en individs tilltro till sin egen förmåga att utföra ett speciellt beteende i en specifik situation”. Self efficacy har en betydande roll inom sjukgymnastiken då sjukgymnastens arbete oftast går ut på att få patienter att klara av olika beteenden, trots rädsla, smärta, funktionsnedsättningar och brist på motivation(Fysioterapi, 2009).
SBU har utformat en litteraturöversikt om metoder för att främja fysisk aktivitet där de bland annat kommit fram till att en motionsdagbok, handledd träning i grupp och individuellt anpassade träningsprogram leder till en ökad fysisk aktivitetsnivå (Statens beredning för medicinsk utvärdering, 2007).
2 Syfte
Syftet med studien var att utvärdera förändring av fysisk kapacitet samt
studera effekter och förlopp av 20 inaktiva unga vuxnas delaktighet och motivationsnivå under en åtta veckors träningsperiod, och vilka erfarenheter det frambringar i slutskedet av sjukgymnastutbildningen.
3 Material Metod
3.1 Försökspersoner
Deltagarna i studien var 20 personer i åldern 19-25 år, 7 män och 13 kvinnor som rekryterades via annons på Luleå tekniska universitet (LTU) hemsida för att delta i projektet ”Aktiva studenter 2012”.
Inklutionskriterier: Studerande vid LTU, inaktiv vilket definierades som att deltagarna inte skulle utöva fysisk träning.
”Aktiva studenter 2012” var ett fyra månaders projekt som gymmet Mitt Livs StiL ansvarar för. Projektet innefattade två obligatoriska träffar varje vecka i 11 veckor (v 5-16 2012) med en veckas uppehåll. De två obligatoriska träffarna i veckan inkluderade
gruppträningspass i form av bodypump, cardio cross (pulsbaserad cirkelträning), spinning, milon (individ anpassad cirkelträning i maskiner) och föreläsningar om kost och hälsa. I erbjudandet ingick fyra månaders träningskort.
3.2 Mätinstrument
Materialet som användes till testerna var: metronom, tejp, linjal, pulsklocka, pulsband, kona, stepbräder, yogamattor, cykelergonometer, tidtagarur, handräknare, pall, anteckningsblock.
3.2.1 Åstrandscykelergonometertest
Konditionstest: Vid Åstrands cykel ergonometertest cyklade testpersonen på en monark ergometercykel i ca 6-10min i en given belastning (watt) till dess att testpersonen nådde ett så kallat steady-state. Steady-state uppnås när testpersonen har fått en stabil puls. Pulsen ligger då på ca 60 % av testpersonen maximala hjärtfrekvens (Macsween, 2001). Detta kan i sin tur jämföras i en färdigställd tabell där man räknar in ålder, slutbelastning (W) samt
arbetspulsen för att få fram uppskattad maximal syreupptagningsförmåga (Andersson, 2010). Cykeln nollställdes före testet genom att motståndet reglerades. Även höjden på styre och sadeln ställdes in så att sittställningen på cykeln blev bekväm för varje deltagare. Sadeln var i jämnhöjd med deltagarens höftkant. Sittandes på cykeln var knäleden lätt flekterad i nedre läget då framfoten vilade mot pedalen. En pulsmätare fästes under bröstet, vars pulsklocka sattes på deltagarens arm. Tramphastigheten var 50 varv per minut som avlästes på en monitor på cykeln (Åstrand, 1989 ).
3.2.2 Armhävningar
Styrketest för övre extremitet bestod av armhävningar. Armhävningar är en reliabel metod för mått av muskelstyrka i övre extremitet (Augustusson, Augustsson, Bersås, Magnusson, Sahlberg & Svantesson, 2009;Bellardini, Henriksson & Tonkonogi, 2009) . För att
standardisera armhävningarna placerades händerna på en linje med axelbrett avstånd mellan händerna. Djupet på armhävningar kontrollerades av en 15-centimeters kona som
placerades under bröstbenet. Konan måste beröras för att armhävningen skulle räknas som godkänd. Frekvensen av armhävningarna var 40 slag per minut, vilket reglerades av en metronom. Antalet korrekt utförda armhävningar noterades. Testet avslutades då antingen tre armhävningar utfördes felaktigt eller av utmattning, det vill säga att individen gav upp för att han eller hon inte orkade mer (Augustusson et al, 2009).
3.2.3 Sit-ups
Det finns många olika sätt att mäta styrkan i bål muskulaturen (Bellardini et al, 2009). Mätmetoden som användes i den här studien var sit-ups liggandes på en matta med knä och höfterna böjda i en 90° vinkel med vaderna vilande på en pall. Armarna placerades i kors över bröstet med varje hand vilande på motsatt axel. Den accepterade höjden på varje sit-up bestämdes i förhållande till längden av varje deltagare enligt följande: Längd ≤ 160 cm var tvungen att lyfta över en linje vid 45-cm avstånd från pall kant där sätet börjar, längd ≤ 175 cm till en 50-cmmarker, längd ≤ 190 cm till en 55-cm markör och längd> 190 cm för att en 60-cm markör. Sit-ups utfördes i en takt av 50 slag per minut, vägledd
av en metronom. Efter tre felaktigt utförda sit-ups avslutades testet. Testet har visat god reliabilitet (Augustusson et al, 2009).
3.2.4 Solec balanstest
För att mäta balans användes ett balanstest stående på ett ben med slutna ögon som kallas Solec balanstest. I testet stod deltagaren med armarna i kors över bröstet i en fyrkant som var en halvmeter i diameter. Testledaren tog sedan tid på hur länge testpersonen kunde stå på vartdera ben. Benet som var placerat i luften fick inte vidröra det andra benet. När deltagaren satte ner foten utanför fyrkanten avslutades testet (Helgesson & Widgren, 2001). Solec balanstest är ett reliabelt och valid test för att mäta balansen (Ekvall Hansson, Mansson & Hakansson, 2004).
3.2.5 Enbensknäböj
Styrkan för nedre extremitet testades med enbensknäböj. Deltagaren började testet sittandes med 90˚ vinkel i knäleden, armar placerade i kors över bröstet, blicken var framåt/ lätt uppåt. Deltagaren ställde sig upp och satte sig ned, antalet knäböj räknades per ben. Tempot reglerades med en metronom, 42 slag per min (Segura-Ortı & Martınez-Olmos, 2011)
3.2.6 Dagbok
Deltagarna fick en digitalt utformad träningsdagbok där de skulle registrera typ av aktivitet, datum, duration och motivationsnivå (skala 0-5) varje gång de var fysisk aktiva (Se bilaga 2).
3.3 Procedur
Författarna till studien var testledare och testade deltagarna i samtliga tester. Styrketesterna utfördes i Mitt Livs StiLs idrottssalar. Vid testtillfälle ett testades 20 personer och vid
testtillfälle två var det två bortfall (n=18). Ett på grund av tidigare knäskada och ett på grund av personliga skäl.
Testerna utfördes i samma ordningsföljd för alla deltagare vid båda testtillfällena. Ordningen var följande:
Kondition: Åstrandcykeltest Styrketest: Armhävningar, sit-ups. Balans: Solec balanstest
Styrketest: Enbensknäböj
Testerna utfördes olika tider på dagen, både för- och eftermiddag.
Instruktioner av testerna genomfördes pedagogiskt då testledaren visade hur testet skulle utföras. Deltagaren fick prova att utföra styrketesten i takt till en metronom innan de genomförde de olika testen. Vid det första testtillfället var en av testledarna blindad från resultaten det vill säga att testledaren var omedveten om antal utförda repetitioner som deltagaren utförde. Testledarna hade olika roller under testtillfällena. Testledare 1 räknade antalet korrekt utförda repetitioner med en handminiräknare och registrerade tid vid balanstestet. Testledare 2 fokuserade på att kontrollera deltagarna så att testerna utfördes korrekt i takt till metronomen och instruktioner.
Vid tre felaktigt utförda repetitioner eller vid utmattning avslutades testet. Testledarna gav feedback det vill säga ”peppade” deltagarna under alla test vid båda testtillfällena.
Deltagarna fick inte reda på sina resultat efter testomgång ett.
3.3.1 Data analys
Data har analyserats deskriptivt i statistik programmet SPSS och presenteras i frekvenser, medelvärde, median, standardavvikelse, kvartiler, min och maxvärde. Medelvärde valdes på data med kvot nivå och som var normal fördelat. Variabler som inte var normal fördelade trots kvotskalanivå, valdes att presenteras med median och kvartiler.Eftersom studien inte hade någon kontrollgrupp har varje person varit sin egen kontroll. Förändring över tid har för varje variabel beräknats genom formeln; resultat efter 8 veckor minus baslinje värden. För att beräkna om förändring var signifikant valdes Wilcoxons sign rank test, en icke-parametrisk parad analysmetod, eftersom antal individer (samplet) var relativt litet och data kan ses ickenormalfördelat. Korrelationer mellan motivationsnivå och
träningstid/vecka beräknades med Speramans rangkorrelationskoefficient (rho). Gradav korrelation har värderats som 0.00-0.25= mycket svag, 0.26-0.49=svag,
0.50-0.69=moderat, 0.70-0.89=hög, 0.90-1=mycket hög (Domholdt E, 2000). Signifikansnivå valdes 5 % (p<0.05).
4 Etiska överväganden
Författarna hanterade forskningsetiska aspekter i studien bland annat genom att skriva ett informationsbrev till deltagarna (Se bilaga 1) och använda reliabla och valida
mätinstrument för att undersöka fysisk kapacitet. I informationsbrevet fanns författarnas kontaktuppgifter för att deltagarna skulle kunna ta kontakt för eventuella frågor. Deltagarna informerades om att deltagandet var frivilligt och att de kunde avbryta medverkan när som helst. De informerades också om att alla uppgifter behandlades konfidentiellt, det vill säga ingen förutom författarna och deras handledare hanterade insamlad data. Deltagarna fick tydlig information om syfte och upplägg. I
informationsbrevet beskrevs förväntad betydelse av studien samt vilken betydelse
medverkan i studien innebar. Testerna kunde medföra risker och obehag som träningsvärk eller fysisk skada under testerna. Författarna anser att skadenivån var väldigt låg då testerna var enkla att genomföra och dessutom har författarna själva en lång träningsbakgrund och har utfört fysiska tester före och under sjukgymnastutbildningen. Under
sjukgymnastutbildningen har författarna utformat träningsprogram för åtta veckors träning till en klasskamrat samt testat klasskamraten innan och efter åtta veckors träning. Om en skada skulle ha inträffat fanns det tillgång till första-hjälpenutrustning och mobiltelefon.
Deltagarna kan ur ett forskningsetiskt perspektiv ha nytta av studien på olika sätt. Vid testtillfälle två fick deltagarna ett resultat av vilken effekt träning under åtta veckor givit dem, vilket kan ha åstadkommit en ökad motivation till fysisk aktivitet. Projektet ”Aktiva studenter 2012” samt deltagarnas testresultat och ökad motivationsnivå kan även ge motivation och inspiration till andra inaktiva individer som vill börja träna.
5 Resultat
Vid baslinje mätningarna deltog 13 (65 %) kvinnor och 7 (35 %) män. Medelålder var 21,6 år. Efter åtta veckors träning testades 18 av de 20 deltagarna (90 %). Deltagarna har tränat i medel 147 min i veckan. Som minst har deltagarna tränat 54,4 min i veckan och som mest 266,3 minuter i veckan. Motivationsnivån var i medeltal 3,9 på en 0-5 skala (tabell 1).
Tabell 1. kön, medelålder, vikt, BMI, antal pass i veckan, motivationsnivå och antal tränade minuter i veckan i medeltal, median, standardavvikelse, kvartiler, maximum och minimum värde.
Resultaten från styrke-, balans- och konditionstesterna är presenterade i tabell 2. Tabellen visar att medianvärdet för armhävningar har förbättrats från 8 till 13 n. Balansen i vänster ben ökade avsevärt från 16,7 sek till 46,6 sek. Enbensknäböj höger ökade från 31 till 38 n. Syreupptaget ökade från 2,6 O2l/m till 3.0 O2l/m. Medianvärdet har ökat i alla styrke- och konditionstester. Armhävningar, balans vänster ben enbensböj höger respektive vänster ben, samt konditionstester visade signifikanta förändringar (Tabell 2) Resultatet visade att korrelationen mellan antal minuter träning per vecka och de olika testerna visade en signifikant positivt ”nästan” moderat korrelation med O2l/m. Slutsatsen av detta är att ett ökat antal minuter träning ger ett högre konditionsvärde, och sit-ups, dock inte signifikant (Tabell3).
Baslinje n=20 8 veckor
träning n=18 Minimum Maximum Kön k/m n(%) 13/7 (±65/35) Ålder m (±SD) 21,6 (±1,6) Vikt kg, m(±SD) 73,6 (±17,6) BMI m (±SD) 24,6 (±4,8) Antal träningspass/v, m (±SD) 2,6 (±1,2) 1 5,1 Antal tränings Minuter/v, m (±SD) 147 (±65,7) 54,4 266,3 Motivationsnivå/pass, m (±SD) 3,9 (±0,6) 2,6 4,7
Tabell 2. Styrke, balans och konditionstest före och efter en träningsperiod på åtta veckor. Uttryckt i median och kvartiler.
Baslinje Md (q1-
q3) Efter 8 veckor Md(q1-q3) Förändring (efter 8 v – baslinje) Md (q1-q3) p-värde Armhävningar, n 8 (3.5 - 22,5) 13 (5.0 - 25,5) 8.0 (-2.2 – 20.8) p< 0.05 Situps, n 37 (27.5 - 49.0) 51 (37.8 – 67.5) 2.5 (0.0 – 5.0) p=0.09 Balans höger, sek 15.6(6.4 - 82.8) 48.8 (17.0 – 99.3) 10.6(-35.2–
51.2) p=0.44 Balans vänster, sek 16.7(8.68 - 36.8) 46.6 (26,4 –
100,8) 15.8 (0.6 -53.0) p<0.05 Enbensknäböj höger, n 31 (17.5 - 43.2) 38 (24.4 – 68.3) 8.0 (6.5 – 23.3) p<0.000 Enbensknäböj vä, n 30.0(20.0 - 46.0) 37.0 (26.8 – 56.0) 8.5 (4.0 – 17.5) p<0.05 O2l/m 2.6(2.3 - 3.1) 3.0(3.0 – 5.0) 1.0 (0.0 – 1.2) p<0.05 O2ml/kg 38 (31.2 – 42.0) 43(43.0 – 50.3) 5.5 (0.75 – 12.8) p<0.05
Tabell 3. Korrelation (rho) mellan antal min träning/vecka och kondition, balans och styrketester. Arm hävni ngar, Situps, Balans höger, Balans vänste r Enben sknäb öj höger, Enben sknäb öj vä, O2l/ m O2ml /kg Träning min/veck a 0.281 0.415 0.254 0.063 0.286 0.354 0.484 * 0.245 *p<0.05
Resultatet visade att korrelationen mellan antal minuter träning per vecka och de olika testerna visade en signifikant positivt ”nästan” moderat korrelation med O2l/m. Slutsatsen av detta är att ett ökat antal minuter träning ger ett högra konditionsvärde, och sit-ups, dock inte signifikant (Tabell3).
6 Diskussion
6.1 Metod diskussion
Urvalet var inte slumpmässigt, vilket bör beaktas vid tolkning av resultaten. Villkorenför att få ingå i projektet ”Aktiva studenter 2012” var att deltagarna skulle vara fysiskt inaktiva i dagsläget.Tidigare i studien diskuteras begreppet inaktivitet och att det är svårt att fastslå vad det innebär. Deltagarna i studien angav i ansökan att de i dagsläget inte utövade någon form av fysisk träning.Data från 18 deltagare anses vara ett rimligt material att samla in och analysera i förhållande till studiens kandidatnivå och en tidsram av 15 högskolepoäng. Metoden som användes för att mäta studenternas styrka och kondition anses vara tillförlitlig då standardiserade tester användes, testerna har även använts i andra studier (Mikaelsson, 2012).
Under testtillfälle ett och testtillfälle tvåfokuserade testledarna på att ge lika mycket feedback och ”peppning” till alla deltagare, men det är svårt att bedöma om det blev lika mycket vid respektive testtillfälle. Studier visar att verbal feedback påverkar individers prestation och att de upplever verbal feedback positivt (Andersson, Ulander, Larsson & Mikaelsson, 2004).
Något som kan vara relevant att benämna är att författarna inte tog någon hänsyn till vilken tid på dagen deltagarna utförde testen vid testomgång ett respektive två. Författarna anser att det kan påverka resultatet då en del individer presterar bättre på morgonen än på eftermiddagen och tvärtom.
Deltagarna fick inte information om antalet repetitioner vid styrketesterna efter
testomgång ett. Anledningen var att deltagarna inte skulle påverkas av första testresultatet vid testtillfälle två.
Författarna har tidigare genomfört konditions- och styrketester på enskilda individer men inte på en större grupp och med fler tester efter varandra. Författarna har inga tidigare erfarenheter av styrketester som inkluderar takt till en metronom vilket kan påverka resultatet. Om en deltagare har svårt att hålla rätt takt till metronomen är det svårt för testledaren att avgöra antal rätt utförda repetitioner. Författarna anser även att metronomen
kan vara ett stressmoment för en del deltagare då de fokuserar mer på takten än på själva utförandet och den egna prestationen, vilket kan innebära att de presterar sämre.
Vid styrka i övre- och nedre extremitet har författarna använt funktionella tester. Funktionella tester kräver god teknik och kroppskontroll (Jaric, 2002). Deltagarnas kroppsstorlek kan även påverka resultatet vid framförallt funktionella tester där deltagarna måste bära sin egen vikt (Jaric, 2002).
I styrketestet sit-ups anpassas höjden på utförandet efter deltagarnas kroppslängd och gynnar de deltagare som kommit upp i en högre ”längdgrupp”, det vill säga de deltagare som var 161, 176 eller 191 cm långa. Då de relativt mot sin kroppslängd inte behöver lyfta sin överkropp så högt. Författarna har uppmärksammat att tekniken på sit-ups utförs olika bland deltagarna trots tydliga instruktioner och takt från en metronom. En del deltagare lyfte upp bålen högre än vad som krävs för testet vilket författarna anser kan leda till att deltagaren blir trött i bål muskulaturen fortare.
Enbensknäböj är ett bra uthållighetstest för benstyrka (Segura-Ortı et al, 2011). Deltagarna fick välja vilket ben de vill börja testet med. Författarna har observerat att majoriteten av deltagarna presterar sämre på det ben som testats sist. Det är svårt för författarna att avgöra om deltagarna är starkare i ett ben eller om det är ordningen som påverkar resultatet.
Författarna anser att balanstestet är svårt att bedöma då balansen påverkas av yttre och inre faktorer som till exempel koncentration samtidigt som synen kopplas bort (Lexell et al, 2008). Författarna har varit noga med att det ska vara tyst i testsalen när testet utförs.
Åstrandscykelergometertest har visat god reliabilitet på personer som är fysiskt inaktiva, men det finns felkällor vid testet (Andersson, 2010). Resultatet blir bland annat
missvisande då en individ med låg puls får ett bättre värde i förhållande till motstånd och arbetspuls. Resultatet blir också missvisande för en individ med hög puls då motstånd förhållande till arbetspuls resulterar i ett sämre värde (Andersson, 2010).
För att kunna analysera motivation, deltagande och antal träningsminuter under åtta veckor har deltagarna tilldelats en träningsdagbok.
En träningsdagbok anses vara ett bra hjälpmedel för att komma igång med träning och öka motivation till träning (Statens beredning för medicinsk utvärdering, 2007).
Deltagarna har själva haft ansvar att fylla i träningsdagböckerna, vilket författarna anser kan leda till att alla träningstillfällen inte har dokumenterats. Författarna anser även att det kan vara svårt för deltagarna att skatta sin motivationsnivå på en 0-5 skala.
6.2 Resultat diskussion
Resultatet visade att den fysiska kapaciteten i form av kondition, styrka och balans
förbättrades hos deltagarna efter åtta veckors träning, vilket stämmer överens med tidigare forskning inom samma område (Dorgo, King, Candelaria, Bader, Brickey, Adams, 2009). Deltagarna hade också en relativt hög motivationsnivå för fysisk träning. Dessutom uppvisades ett medelvärde på 147 minuters träning/fysisk aktivitet per vecka, vilket uppfyller WHO rekommendationer för vuxna mellan 18-65 år(WHO, 2012). Resultatet visade en stor spridning både vid baslinjen och efter åtta veckor samt en stor spridning mellan förbättringsvärdena. Författarna anser att det kan bero på att gruppens antal är lågt (n=20 resp 18) och att gruppen består av individer med olika förutsättningar vad gäller fysisk kapacitet, tidigare erfarenhet av fysisk träning samt aktivitetsnivån under de åtta veckorna. Vid kommunikation med deltagarna beskrev majoriteten att de tidigare utövat fysisk träning men att de inte utövat någon form av fysik träning de senaste åren. Medan några deltagareberättade att de aldrig utövat någon form av fysisk träning. Studien
innefattar både män och kvinnor vilket är en annan anledning till den stora spridningen av resultatet. Män är oftast generellt starkare än kvinnor, en av orsakerna till det är att män har mer av hormonet testosteron (Vingren, Kraemer, Ratamess, Anderson, Volek & Maresh, 2010).
Resultatet visade att O2l/m förbättrades i medianvärde från 2,6 till 3,0. Deltagarna har utfört olika aktiviteter: Aerobic dance, Zumba, Bodypump, cardio cross, bodystep, löpning, crosstrainer, spinning, indoor walking, power walk, individuell styrketräning, simning, milon (cirkelträning), cxworks, bodybalance, yoga, rullskridskor, innebandy och skridskor. Majoriteten av aktiviteterna innehåller till stor utsträckning en hög grad av
intensitet och konditionsträning. Detta stämmer överens med resultatet där korrelationen visar att ökat antal träningsminuter ger ett högre konditionsvärde (O2ml/m). Studiens resultat stämmer överens med tidigare forskning som visar att du blir bra på det du tränar vilket kan förklaras med specificitetprincipen (McArdle, Katch & Katch, 2006).
Situps testet är ett uthållighetstest och visade nästan en signifikant förändring i korrelation till antal träningsminuter. Detta kan bero på att deltagarna tränat gruppträningspass som bodypump och cardio cross som innefattar uthållighetsträning i form av styrka och intervaller (Greco, Camila, Oliveira , Anderson, Pereira, Marcelo, Figueira ,Tiago, Ruas, Vinícius, Gonçalves, Mauro, Denadai & Benedito , 2011).
Vid testet enbensknäböj visar resultatet att vid testtillfälle ett och två utförde deltagarna flest enbensknäböj i vänster ben. Medianen var dock bättre vid testtillfälle två på höger ben. Författarna anser att resultatet kan vara en tillfällighet eller ett resultat av vilket ben deltagarna valde att påbörja testet med. Benet som inte testas måste hållas statiskt i luften vilket kan trötta ut muskeln och ge ett försämrat resultat vid byte av ben.
Resultatet från balanstestet visar att medianvärdet i vänster ben var bättre än i höger ben. Balansen har förbättrats i båda benen efter träningsperioden. Deltagarna har tränat olika gruppträningspass där balans och bål träning ingått. Enligt en studie av Minjeong & Shangney har träning av bål styrka och specifik träning visat sig resultera i en förbättrad balans (Minjeong & Shagney, 2011).
En förklaring till deltagarnas ökade prestation i samtliga tester är att styrketräning avsevärt påverkar både muskulära- och neurala faktorer som leder till ökad muskelstyrka efter en period av styrketräning (Moritani & De Vries, 1979). Det behövs både styrka och
motorisk skicklighet för att fysisk träning ska bli så optimal som möjligt (Lundbye, Jensen, Marstrand & Nielsen, 2005). Resultatet av armhävningar visar en signifikant förändring. Armhävningar är en styrkeövning där man arbetar med flera muskelgrupper samtidigt, den signifikanta förändringen kan förklaras av att deltagarna förbättrat sina motoriska
färdigheter under träningsperioden (Moritani & De Vries, 1979). Minimumvärdet för armhävningar visade dock att 25 % av deltagarna gjorde 2,2 n färre armhävningar vid
testtillfälle två. En orsak till detta anser författarna är att spridningen av antal träningsminuter är stor. En annan orsak kan vara att deltagarna tränat olika
gruppträningspass som innefattat olika styrkemoment och inte lärt sig tekniken att utföra övningen korrekt. Återigen kan resultatet hänvisas till tidigare forskning angående specificitetsprincipen (McArdle et al ,2006). Det var endast armhävningar och balans i höger ben som visade ett minimumvärde som låg under baslinjen. Författarna anser att minimumvärdet för balansen beror på tillfälligheter.
Vid bearbetning av dagböckerna avläses att medelvärdet av motivation var 3,9 på en 0-5 skala. Författarna anser att en anledning till det höga medelvärdet är att deltagarna ingår i projektet ”Aktiva studenter 2012” där det har fått en stor möjlighet att komma igång med fysiskträning. Deltagarna har anmält sig frivilligt, vilket visar att motivation till förändring finns. Träningsperioden inleddes och avslutades med styrketester, balanstest och ett
konditionstest, vilket författarna anser kan leda till en hög motivationsnivå då individen vill prestera bättre vid testtillfälle två. Bearbetning av dagböckerna visade att alla deltagare hade ökat sin fysiska aktivitetsnivå. Detta resultat överensstämmer med tidigare studier där man funnit att föra träningsdagbok kan vara ett komplement till att öka den fysiska
aktivitetsnivån (Statens beredning för medicinsk utvärdering, 2007). Vid en överblick på individnivå ser författarna att de deltagare som tränat mest och skattat en högre
motivationsnivå presterat bättre vid testtillfälle två. Författarna ser därför ett samband mellan en högre motivationsnivå och högre deltagande, som i sin tur leder till ökad fysisk kapacitet. Detta stämmer överens med studier om hög träningsmotivation respektive låg träningsmotivation (Egli et al, 2011). Det finns olika motivationsfaktorer för att
upprätthålla en aktivitetsnivå. En arbetsuppgift som hälsoprofessioners arbetsuppgift är att hjälpa individer att hitta sin interna motivation till fysisk träning (Egli et al, 2011).
Författarna anser att de deltagare som tränat mycket och skattat högt på motivationsskalan har börjat utveckla en intern motivation med hjälp av externmotivation från
hälsoprofessioner. Författarna baserar sina slutsatser på att flera av deltagarna tackat för att de fick medverka i studien. Deltagarna berättar vidare hur konceptet påverkat dem till en ökad aktivitetsnivå och motivation till ett fortsatt fysiskt aktivt liv. Tidigare forskning stödjer författarnas resonemang, en studie från 2002 visar att individer med en hög intern
motivation bibehåller sin aktivitetsperiod under en längre tid. Individen integrerar den tidigare yttre motivation till en del av sin identitet och motiveras av att motion är en viktig del i individens liv (Deci & Ryan, 2002).
Deltagarna har träffat gruppträningsinstruktörer, sjukgymnaststudenter och kostrådgivare. Studier visar att sjukgymnaster har en betydande roll för att främja och motivera individer till att utöva en hälsosam och säker fysisk aktivitet (Verhagen & Engbers, 2012). Några deltagare beskriver att de upplever en ökad energinivå av fysiskträning. Forskning visar att effekter av fysiskträning ger en positiv sinnesstämning, ökad uppmärksamhet, minskad depression och ångest (FYSS, 2012), vilket påverkar individen till ökad motivation och att bibehålla en hög fysisk aktivitetsnivå (McGrath, O´Malley & Hendrix, 2010). Den mest förekommande aktiviteten som deltagarna utövat är någon form av gruppträning.
Gruppträning är en extern motivationsfaktor, framförallt för kvinnor då de upplever en självsäkerhet och en positiv känsla av att vara en del i en grupp (McGrath et al, 2010). Författarna har inte inriktat sig på att analysera skillnaden mellan män och kvinnor men har uppmärksammat att motivation, och framförallt val av aktivitet, påverkas av
könstillhörigheten. Författarna ser att männen i studien väljer egen styrketräning före gruppträningspass, vilket författarna anser beror på att män och kvinnor har olika motiv till att träna. En studie av Egli 2011 visar att kvinnor är mer motiverade för externa faktorer som exempelvis viktkontroll, medan män främst motiveras av interna faktorer som exempelvis att utöva en sport för eget intresse och utmaning (Egli et al, 2011). Vid bearbetning av dagböckerna kan författarna se att det finns deltagare som endast dokumenterat de obligatoriska träningspassen i dagboken. Deltagarna har alltså endast valt att träna när de måste. Författarna anser att deltagarna har stor möjlighet till fysisk träning och förmodar att dessa deltagarna hindrats av så kallade ”barriärer”. Barriärer är bland annat tidsbrist, orkeslöshet och bristande motivation (Boot, Bauman, Owen & Gore, 1997).
Målsättning och self-efficacy är två faktorer som ingår i en individs livsstilsförändring avseende hälsa (Bandura, 1997). Personer med låg self-efficacy kan ibland undvika
målsättning för att de inte anser sig ha förmågan att klara av vad som krävs för att lyckas att uppnå målet (Luszczynska , Scwarzer , Lipke & Mazurkiewicz ,2011). I projektet ”Aktiva
studenter” ingick ingen guidad målsättning. Guidad målsättning kan vara en strategi att främja en individs beteende vad gäller fysisk aktivitet (Shilts, Horowitz & Townsend, 2009).
Författarna har fått nya erfarenheter och kunskaper om fysisk aktivitet och vikten av motivation till fysisk aktivitet. Författarna har till följd av studien lärt sig att observera och analysera en grupp inaktiva unga vuxnas process avseende träning, motivation och
deltagande som de anser sig kommer att ha nytta av i sin framtida sjukgymnast profession. Författarna anser att mätmetoderna är bra mätinstrument som kan användas i en
rehabiliteringsprocess samt i ett hälsopromotivt syfte för att öka motivationsnivån och ”sätta upp” mål avseende träning för patienter. Sjukgymnaster har en bred och god
kunskap om fysisk aktivitet och dess effekter på individers hälsa och bör och ska som hälso professionen arbeta hälsopromotivt genom att stödja och uppmuntra befolkningen till ett mer fysiskt aktivt liv för att undvika ohälsa (Verhagen et al, 2012).
6.3 Konklusion
En åtta veckors träningsperiod påverkar individers fysiska kapacitet och motivation positivt. Sjukgymnaststudenter kan i slutskedet av utbildningen öka sina kunskaper och erfarenheter om hälsopromotivt arbete genom att observera en process.
7 Referenslista
Andersson G. (2010). Konditionstest på cykel: ett annat sätt att beräkna maximal
syreupptagningsförmåga vid problematiska testresultat samt andra nyheter. 1. uppl. Stockholm:
SISU idrottsböcker
Andersson L., Ulander H., Larsson A & Mikaelsson K. (2004). Betydelsen av verbal uppmuntran vid utförande av handstyrketest i: Nordisk fysioterapi. 8, 4, s. 145-51. 7 s. Augustsson R., Augustsson J., Bersås E., Magnusson T., Sahlberg M & Svantesson U .
(2009). Gender differences and reability of selected physical performance test in young women and men. Adv Physiother(2):64-70
Bandura A .(1997). Self-efficacy: The exercise of control: New York. Freeman Barbeau A A., Sweet S-N & Fortier M. (2010). A Path-Analytic Model of
Self-Determination Theory in Physical Activity Context. Journal of Applied Biobehavioral
Research 14, 3, 103-118
Bellardini H., Henriksson A & Tonkonogi M .(2009). Motoriska tester och mätmetoder. In: Tester och mätmetoder. Stockholm: Sisu Idrottsböcker, pp 34-240.
Biddle S & Mutrie N. (2001). Psychology of Physical activity. Well-being and interventions. London: Routledge Publishing
Booth M., Bauman A., Owen N & Gore C. (1997). Physical Activity Preferences preferred Sources of Assistance, and Perceived Barriers to Increased activity among Physically Inactive Australians. Preventive Medicine 26, 131-137.
Bowles DK., Laughhlin MH & Woodman CR. (2000). Coronary smooth muscle and andothelial adaptations to exercise training. Exerc Sport Sci Rev 28:57-62
Deci E & Ryan R-M. (2002). Handbook of self Determination resarch. Rochester, NY : the University of Rochester Press.
Domholdt E .(2000). Physical Therapy Research. Principles and Applications. 2:a upplagan. W.B Saunders Company, Philadelpia, Pennsylvania.
Dorgo S., King GA., Candelaria NG., Bader JO., Brickey GD., Adams CE .(2009). Effects of manual resistance training on fitness in adolescents. Journal of Strength &
Conditioning Research. Nov; 23(8): 2287-94 (28 ref)
Egli T., Bland ., Melton B & Czech D. (2011). Influence of Age, Sex and Race n College Students Exercise Motivation of Physical Activity. Journal of American College health, Vol59, No. 5
Ekvall Hansson E., Mansson N-O & Hakansson A. (2004). Effects of specific rehabilitation for dizziness among patients in primary health care. A
randomizedcontrolled trial. Department of Community Medicine, Lund 18: 558/56.
Forsberg A. (1995). Träna din kondition: en bok om motion, kondition, prestation. [Ny, omarb. uppl.] Farsta: SISU idrottsböcker
Fysioterapi nr 12 (2009). Self-efficacy – ett begrepp på modet. Hämtad April 20,
2012,från:http://www.sjukgymnastforbundet.se/Fysioterapi/Documents/Fysioterapi_2009/12_
09/Selfefficacy_fysioterapi_nr%2012_09.pdf
Fysisk aktivitet I sjukdomsprevention och sjukvårdsbehandling (FYSS). (2001). Fyss. Allmänna effekter av fysisk aktivitet.[ www dokument]. Hämtat
från.http://www.fyss.se/fyss-kapitel/ 10Dec2012
Gard G. (2002). Work motivation: A brief review of theories underpinning health promotion. Physical therapy Reviews 5(3),155-160
Greco., Camila C., Oliveira., Anderson., Pereira., Marcelo P.,, Figueira.,Tiago R., Ruas.,
Vinícius D.,, Gonçalves., Mauro., Denadai & Benedito S .(2011). Improvements in
Metabolic and Neuromusclar Fitness After 12-week Bodypump Training. Journal of
Strength and Conditioning Research. Issue: Volume 25(12)
Haksell., Lee., Russel., Powell., Blair., Franklin., Macera., Heat., Thompson & Bauman, A. (2007). Physical activity and public health: updated recommendation for adults from the American College of Sports medicine and the American Heart Asoociation. Medicine
and science in sports and exercise, 39(8), 1323-1434.
Helgesson J & Widgren Y. (2001). Inter-Rater and Test-Retest Reliability of SOLEC on Athletes Aged 15-35. Student Journal of Health Sciences, Volym 4, no 1.
Henriksson J & Tesch P. (1999). Träning av uthållighet och styrka ger kompletterande effekter. Läkartidningen. Vol 96, No 1-2.
Jaric S. (2002). Muscle Strength Testing: Use of Normalisation for Body Size. Sports Medicine, Vol 32, No 10, 615-631.
Kannus P., Haapsalao H., Sankelo M., Sievanen H., Pasanen & Heinonen A. (2005). Effect of starting age of physical activity on bone mass in the dominant arm of tennis and squash players. Ann Intern Med, 123-31.
Kostenius, Catrine & Lindqvist, Anna-Karin .(2006). Hälsovägledning: från ord och tanke till
handling. Lund: Studentlitteratur
Ladberg, Gunilla. (2012). Utvecklingspsykologi. Johanneshov: TPB
Legitimerade sjukgymnasters riksförbund (LSR). (2009). Sjukgymnastik som vetenskap och profession.(www dokument). Hämtat från
http://www.sjukgymnastforbundet.se/profession/Sidor/Profession.aspx/ 10Feb2012 Lexell J., Frändin K., & Helbostad J-L. (2008). Äldre. I Statens folkhälsoinstitut. FYSS –
fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling. Yrkesföreningen för fysisk aktivitet.
ss. 194-202
Liu A., Qin L., Wang P-Y., Zang L. (2010). Prevalence of Risk Factors for Cardiovascular Disease and Their Associations with Diet and Physical Activity in Suburban Beijing China. J Epidemiol; 20(3):237-243.
Lundbye., Jensen J., Marstrand P & Nielsen J. (2005). Motor skill training and strength training are associated with different plastic changes in the central nervous system. J Appl
physiol 99:1558-1568.
Luszczynska A., Scwarzer R., Lipke S & Mazurkiewicz M. (2011). Self-efficacy as a moderato of the planning-behavour relationship I intervention designed to promote physical activity. Psychology and health. Vol.26, No 2,155-166.
Mattsson M. (2010).Vad vet vi om konditionsträning?. Svenskidrottsforskning. (avhandling fördoktorsexamen, Karolinska institutet och gymnastik- och idrottshögskolan (GIH),2010)
Macsween A. (2001). The reliability and validity of the Astrand nomogram and linear extrapolation for deriving VO (2max) from submaximal exercise data.
McArdle W-D., Katch F-I & Katch V-L. (2006). Essentials of exercise physiology. (3. ed.) Baltimore: Lippincott William & Wilkins.
McGrath J., O´Malley M & Hendrix T. (2010). Group exercise mode and health-related quality of life among healthy adults. Journal of advanced nursing 67, 491-500.
Michel S,. Wei-Jen Yao & Mi-Chia MA. (2011).Training and Detraining Effects of the Resistence vs. Endurence program on body composition, body size, and physical performance in young men. Journal of Strength and Conditioning Research. Vol 2 :8. Mikaelsson, K. (2012). Fysisk aktivitet, inaktivitet och kapacitet hos gymnasieungdomar
(avhandling för doktorsexamen, Avdelning för hälsa och rehabilitering Institutionen för hälsovetenskap Luleå tekniska universitet 2012).
Minjeong A & Shaughnessy M. (2011). The effects of exercise-based rehabilitation on balance and gait for stroke patients: a systematic review. Journal of Neuroscience Nursing. Dec; 43(6): 298-307
Moreno A., Gon zalez-Cutre D., Sicilla A & Spray C. (2010). Motivation in the exercise setting: Integrating constructs from the approach-avoidance achievement goal
framework and self-determination theory. Psychology of Sport and exercise,.11. 6. 542-550. Moritani T., De Vries HA. (1979). Neural factors versus hypertrophy in the time course
of muscle strength gain. Am J Phys Med 58:115-130
Pollock A-S., Durward B-R., Rowe P-J & Paul J-P. (2000). What is Balance? Clinical
Rehabilitation, 14(4), 402-406.
Segura-Ortı´ E & Martınez-Olmos F-J. (2011). Test-Retest Reliability and Minimal Detectable Change Scores for Sit-to Stand-to-Sit Tests, the Six-Minute Walk Test, the One-Leg Heel-Rise Test and Handgrip Strength in People Undergoing Hemodialysis.
Physical Therapy Vol 91.No8.
Shilts MK., Horowitz M & Townsend MS. (2009). Guided goal setting: effectiveness in a dietary and physical activity intervention with low-income adolescents. Int J Adolesc Med
Health.111-22.
Statens beredning för medicinsk utvärdering (2007)
Hämtad från: http://sbu.se/upload/Publikationer/Content0/1/Fysisk_aktivitet.pdf
Shumway-Cook A., Brauer S & Woollacott M. (2000). Predicting the Probability for Fallsin Community-Dwelling Older Adults Using the Timed Up & Go Test. Physical
Therapy. 80(9), 896-904.
Thomeé R .(2008). Styrketräning: för idrott, motion och rehabilitering.1. uppl. Stockholm: SISU idrottsböcker
Tonkonogi M & Sahlin K. (2002). Physical exercise and mitochondrial function in human skeletal muscle. Exerc Sport Sci Rev. 30(3):129-37
Thompson PD.,Buchner D., Piña IL., Balady GJ., Williams MA., Marcus BH., Berra K., Blair SN., Costa F., Franklin B., Fletcher GF., Gordon NF., Pate RR., Rodriguez BL., Yancey AC & Wenger NK.(2003). Exercise and Physical Activity in the Prevention and Treatment of Atherosclerotic Cardiovascular Disease: A Statement From the Council on Clinical Cardiology (Subcommittee on Exercise, Rehabilitation, and Prevention) and the Council on Nutrition, Physical Activity, and Metabolism (Subcommittee on Physical Activity) Journal of American Heart Association. Arterioscler Thromb Vasc Biol. 23: e42-e49 Verhagen E & Engbers L. (2012). The physical therapist´s role in physical activity
promotion. Br J spots Med.43:99-101.
Vingren J., Kraemer W., Ratamess N., Anderson J., Volek J & Maresh C. (2010). Testosterone Physiology in Resistance Exercise and Training: The Up-Stream Regulatory Elements. Sports medicine. Vol 40 - Issue 12.
World health organization. (2012).Global Strategy on Diet, Physical Activity and Health:Physical Inactivity: A Global Public Health Problem.United Nations:World health organization
World health organization. (2012). Global Strategy on Diet, Physical Activity and Health. Hämtad från: http://www.who.int/dietphysicalactivity/factsheet_adults/en/index.html 07Feb2012
8 Bilagor
Bilaga 1.
Hej!Ni är antagna till att delta i stils koncept aktiva studenter. Konceptet kallas Aktiva studenter 2012.
Lite fakta om fysisk aktivitet. Fysisk aktivitet påverkar din kropp positivt på många sätt: Hjärtat, hjärnan, skelett, lungor, blod och muskler är bara några av de organ och vävnader som påverkas. Många resultat från studier kommer från olika tester och studier på
individer. För att få fram vetenskap inom idrott behöver vi använda oss av mätmetoder och analysverktyg som bidrar till ett säkrare och bättre sätt att dra slutsatser om de idrottsliga företeelser som studeras. På det här sättet kan vi få fram ny kunskap inom det idrottsvetenskapliga området.
Innan Du börjar träna och efter 8 veckors träning kommer Du att få genomföra några tester för att mäta konditon, styrka och balans. Styrketesterna kommer bestå av
armhävningar, situps, enbensknäböj och ett balanstest. Konditionstestet är ett
cykelergometer test, du cyklar ca 10 minuter , under tiden kommer din puls att registreras. Vi ringer er eller mailar om tider när vi ska ses en och en och utföra testerna. Testerna förväntas att ta ca 45 min. Eventuellt kan Du uppleva träningsvärk någon dag efter att Du utfört testerna. Under 8 veckor får Du också fylla i en dagbok där du registrerar om du utför någon form av fysisk aktivitet. Testerna utförs i lokaler på Stilsport center. Du blir kontaktad för att planera för en tid som passar dig.
Du ombeds härmed att vara försöksperson i vår studie som ligger till grund för vårt examensarbete på kandidatnivå i sjukgymnastik vid Luleå Tekniska Universitet.
Allt vi skriver om är anonymt. All data vi samlar in kommer endast vi att läsa. Resultat i form av statistiska mätningar kommer att skrivas ner men är identitets skyddade för allmänheten. Det enda vi anger i studien är ålder och kön. Deltagandet i studien är helt frivilligt och Du har rätt att när som helst avbryta din medverkan om Du så önskar. Studien kommer publiceras i juni på Luleå tekniska universitets hemsida
http://pure.ltu.se/portal/sv/studentthesis/serch.html.
Våra kontaktuppgifter är:
Emelie Artberg, mail: emelie.artberg gmail.com Mobil nr: 0736156608 Mia Åberg, mail: miia_aberg hotmail.com Mobil nr: 0704390280
Bilaga 2.
Träningsdagbok
Datum Träningtid Aktivitet Motivationsnivå 1-5
