Akademin för hälsa, vård och välfärd
ERFARENHETER AV
BEDSIDE-ÖVERRAPPORTERING
En allmän litteraturöversikt av sjuksköterskornas erfarenheter
HALLSTRÖM, ANDREAS
Huvudområde: Vårdvetenskap med
inriktning mot omvårdnad.
Nivå: Grundnivå
Högskolepoäng: 15 högskolepoäng. Program: Sjuksköterskeprogrammet Kursnamn: Examensarbete i
vårdvetenskap med inriktning mot omvårdnad.
Handledare: Jessica Höglander & Annika Erikstedt. Examinator: Lena Marmstål
Hammar
Seminariedatum: 26/03/2020 Betygsdatum: 13/04/2020
SAMMANFATTNING
Bakgrund: Bedside-överrapportering är avsedd för att möjliggöra patienternas delaktighet
och vara ett personcentrerat tillvägagångssätt där patienternas expertinformation tillvaratas. I tidigare forskning beskriver sjuksköterskorna patienterna som en oanvänd resurs i
överrapporteringar (icke bedside). Dessutom erfar sjuksköterskorna tidsbrist och att rapporter var ofullständiga. Patienterna uppskattade i sin tur bedside-överrapportering eftersom de upplever en större kontroll och delaktighet. Dock erfars en utmaning kring känslig information och konfidentialitetsfrågor. Problem: Sjuksköterskorna har en central roll i att möjliggöra patienternas delaktighet och deras erfarenheter anses kunna bidra till en bättre förståelse för utmaningar och möjligheter i bedside-överrapportering. Syfte: Att skapa en kartläggning av sjuksköterskornas erfarenheter av bedside-överrapportering. Metod: Allmän litteraturöversikt för att skapa en översiktlig bild grundad i en analys av 10 artiklar.
Resultat: Sjuksköterskorna erfor att patienterna blev mer delaktiga vid
bedside-överrapportering och att personcentrerad vård främjades eftersom patienterna hamnade i fokus. Sjuksköterskorna beskrev även utmaningar i bedside-överrapporteringar i huruvida konfidentilitet och integritet röjdes samt avbrott och tidsbrist. Trots detta sågs även förbättringar som att överrapporteringarna erfors bli mer korrekt och komplett och
kommunikationen ansågs förbättrad. Utöver detta upplevde sjuksköterskorna sig mer nöjda.
Slutsats: Sjuksköterskorna uttryckte en förbättring i patientdelaktighet, personcentrering,
kommunikation och rapportering. Dock fanns hinder i patientdelaktighet och problem gällande tidsaspekten och konfidentialitetsfrågor.
Nyckelord: Bedside handoff, delaktighet, litteraturöversikt, personcentrerad vård,
ABSTRACT
Background: Bedside handoff is a person-centred approach that aims to enable
patient-participation and ensure the patients’ expert information is utilised. In earlier research nurses describe patients to be an unused resource. Furthermore, nurses find that lack of time and incomplete reports are problems in patient handoffs. Patients appreciate bedside
handoffs because they feel more involved and in control. However, there is a perceived challenge concerning sensitive information and confidentiality issues. Problem: Nurses have a crucial role in enabling patient participation and their experiences are considered to help form a greater understanding of the challenges and possibilities relating to bedside handoffs. Purpose: To create an overview of nurses’ experiences of bedside handoff.
Method: General literature review to create an overview founded in the analysis of 10
articles. Results: Nurses experienced that patients became more involved with bedside handoffs and that person-centred care was promoted because patients became the focus. Nurses also described challenges with bedside handoff in whether confidentiality and
integrity were jeopardised. Moreover, challenges such as interruptions and lack of time were found. Despite this, improvements were also seen such as a more accurate and complete report, and improvements in communication. In addition, nurses felt more satisfied using bedside handoff. Conclusion: Nurses experienced an improvement in patient-participation, person-centred care, communication and in the report itself. However, there were barriers to patient-participation, time limits and confidentiality issues.
Keywords: Bedside handoff, care culture, literature review, nurses, patient-centred care,
INNEHÅLL
1 INLEDNING ...1
2 BAKGRUND ...1
2.1 Beskrivning av centrala begrepp... 1
2.1.1 Överrapportering ... 1 2.1.2 Bedside-Överrapportering ... 2 2.1.3 Omvårdnad ... 2 2.1.4 Patient ... 2 2.1.5 Delaktighet ... 2 2.2 Personcentrerad vård... 3
2.3 Lagar och styrdokument ... 4
2.4 Tidigare forskning ... 5
2.4.1 Sjuksköterskornas arbete med överrapporteringar ... 5
2.4.2 Bedside-överrapporteringar ur ett patientperspektiv ... 6
2.5 Vårdvetenskapligt perspektiv ... 7
2.5.1 Vårdkulturens tradition och horisont ... 8
2.5.2 Perspektiv på vårdkultur ... 9
2.6 Problemformulering ... 9
3 SYFTE ... 10
4 METOD ... 10
4.1 Datainsamling och urval ...10
4.2 Genomförande och analys ...12
5 ETISKA ÖVERVÄGANDEN ... 13
6 RESULTAT ... 13
6.1 Artiklarnas syften ...13
6.2 Artiklarnas metoder ...14
6.3.1 Att patienternas delaktighet vid överrapportering påverkas ...15
6.3.2 Att konfidentialitetsfrågor och tidsaspekter var utmaningar ...16
6.3.3 Att kommunikation och sjuksköterskornas tillfredsställelse förbättrades ...17
7 DISKUSSION... 18
7.1 Resultatdiskussion ...19
7.1.1 Diskussion av artiklarnas syften ...19
7.1.2 Diskussion av artiklarnas metod ...19
7.1.3 Diskussion av artiklarnas resultat ...21
7.2 Metoddiskussion ...25
7.3 Etikdiskussion ...28
8 SLUTSATS ... 29
8.1 Förslag till vidare forskning ...29
REFERENSLISTA ... 31
BILAGA A: SÖKMATRIS BILAGA B: ARTIKELMATRIS
1
INLEDNING
I detta examensarbete är valt intresseområde sjuksköterskornas erfarenheter av bedside-överrapportering i omvårdnaden av patienterna. Denna form av bedside-överrapportering är menad att ske i patienternas närhet och inkludera patienterna, och på så vis vara ett personcentrerat tillvägagångssätt. Patienternas inkludering i överrapportering kan öka patienternas
delaktighet i sin egen vård och omvårdnad. Delaktigheten möjliggör sjuksköterskorna att, i partnerskap med patienterna, tillvarata patienternas expertkunskap om sig själva. Intresset för detta område grundar sig i betydelsen och inverkan av bedside-överrapporteringar på omvårdnaden av patienterna och hur patienterna kan bli delaktiga. Sjuksköterskorna har här en viktig roll i att göra patienterna delaktiga genom att leda bedside-överrapporteringar. Baserat i denna betydelse som sjuksköterskorna har, hamnar fokus på sjuksköterskornas erfarenheter, vilket även var syftet för detta examensarbete. Utöver detta används
vårdkulturen som ett teoretiskt perspektiv för att förstå hur kulturen kan ha en påverkan på omvårdnaden.
2
BAKGRUND
I bakgrunden redovisas centrala begrepp, personcentrerad vård, lagar och styrdokument samt tidigare forskning kring överrapportering inom hälso- och sjukvården. Därefter redogörs det även för ett vårdvetenskapligt perspektiv, som följs av en problemformulering.
2.1 Beskrivning av centrala begrepp
Under denna rubrik beskrivs begrepp som är centrala för detta examensarbete.
2.1.1 Överrapportering
Patient handoff eller patient handover (även nursing/clinical handover/handoff) översätts i
Svenska MeSH som patientöverlämning. Det är den process där ansvaret av omvårdnaden överförs från en vårdare till en annan (Karolinska Institutet, u. å). I detta examensarbete används överrapportering synonymt eftersom det inte endast handlar om att överlämna ansvaret av patienterna, utan även att rapportera och överföra information. Sjuksköterskor beskriver att de bästa överrapporteringarna tillför detaljerad och omfattande information om patienterna och innebär en möjlighet för de inkommande sjuksköterskorna att ställa frågor till sjuksköterskorna som avslutar sitt skift (Streeter & Harrington, 2017).
2.1.2 Bedside-Överrapportering
Bedside handoff/handover består dels av handoff/handover, som förklaras enligt ovan, och
dels ordet bedside som översätts som vid sängkanten eller vid någons sjukbädd (Petti & Petti, 2017). Ordet Bedside består av två delar som innefattar betydelse; bed och side. Bed betyder säng (Bergström, 1983; Petti & Petti, 2017) och side betyder vid sida av eller sida (Jalling, 1983; Petti & Petti, 2017). Det vill säga att en överrapportering som sker bedside, sker vid sidan av sängen eller vid sängkanten per definition. Chaboyer, McMurray och Wallis (2008) beskriver att tanken bakom bedside-överrapporteringsprocessen är att den ska vara interaktiv, att det ska finnas möjlighet för sjuksköterskorna som börjar och avslutar sitt skift att föra fram eventuella frågor till patienterna eller sjuksköterskorna. Utöver detta tillåter bedside-överrapporteringen ett personcentrerat tillvägagångssätt där patienterna förblir centrum för omvårdnaden. Denna process är en personcentrerad överrapportering där patienternas synpunkter inhämtas och tillvaratas, men där det även finns möjligheter för patienterna att inhämta information från sjuksköterskorna.
2.1.3 Omvårdnad
Omvårdnad är det vårdarbete som sker mellan vårdare och patient, som grundar sig i humanism, men omfattar även det vetenskapliga kunskapsområdet. Detta innebär att omvårdnaden syftar till att ge människor en möjlighet att handskas med sina hälsoproblem, eventuella sjukdomar eller någon typ av funktionsnedsättning. Därmed blir målet att lindra patienternas lidande samt främja personens återhämtning och hälsa (Svensk
sjuksköterskeförening, 2017).
2.1.4 Patient
Människan med sjukdom eller ohälsa måste ibland söka sig till den professionella hälso- och sjukvården och det är i denna kontext som människan blir patient. Människan träder in i ett nytt sammanhang som kan upplevas som främmande där till exempel miljö, handlingar och förhållningssätt är annorlunda i förhållande till det vardagliga. Vidare kan det också innebära ett visst beroende för patienterna som lägger sitt liv och sin hälsa i andras händer.
Patienterna är i detta sammanhang, experter dels på sig själva, dels på den egna situationen, vilket inte betyder att personen är allvetande. Därtill kan det innebära en svårighet för patienterna att beskriva sina problem i det obekanta sammanhanget eftersom patienterna kan känna sig desorienterade (Ekebergh, 2015a). Mer kortfattat är det kanske möjligt att hävda att en patient är en människa som vårdas (Kasén, 2017).
2.1.5 Delaktighet
Patienterna behöver kunna vara delaktiga för möjligheten att ta eget ansvar och handskas med den situation som de befinner sig i. Utöver detta är delaktighet en förutsättning för att många vårdande handlingar ska ha en verksam effekt. Delaktighet skapar en möjlighet för patienterna att uppleva kontroll över sitt eget liv, hälsa och välbefinnande. Det är inte bestämmandet i sig som skapar delaktighet. Istället handlar det om att vara medverkande,
involverad och medansvarig. På så vis handlar delaktigheten om att veta vad, varför och när saker sker i vårdprocessen. Sjuksköterskorna spelar en roll i patienternas delaktighet i och med att det krävs en öppenhet för patienternas livsvärld och genom att det är en ömsesidig process. Patienterna och sjuksköterskorna blir delaktiga genom att återge sina berättelser respektive ta emot patienternas skildringar (Ekebergh, 2015b). Förutsättningarna för delaktighet är på så vis att båda parter finner sig i ett aktivt och ömsesidigt lyssnande och utbyte av erfarenheter (Eldh, 2014). I slutändan är det som skapar delaktighet unikt för patienterna i fråga och den kontext som de befinner sig i (Ekebergh, 2015b).
2.2 Personcentrerad vård
Den personcentrerade vården är en av sjuksköterskornas kärnkompetenser och innefattar den omvårdnad som sker i partnerskap där patienterna ses som unika individer med unika resurser, behov och förväntningar (Svensk sjuksköterskeförening, 2017). Personcentrerad vård innebär en vård som synliggör patienternas hela person och inte endast fokuserar på patienternas fysiska behov. Det vill säga, att vården även tar hänsyn till existentiella, sociala och psykosociala behov (Fransson Sellgren, 2014). Att alla patienter är personer, som innefattar egna viljor, förmågor och behov är en central utgångspunkt i personcentrerad vård. Det är egenskaper som antingen kan uppmärksammas eller förnekas av vårdare (Ekman, Norberg & Swedberg, 2014).
Personcentrerad vård är relaterad till delaktighet, vilket också är en central del av den personcentrerade vården (Eldh, 2014; McCance & McCormack, 2013). Detta i och med att informationen som ges till patienterna ska vara förståelig för individen och att det ska finnas en öppenhet för patientens berättelse. Målet för den personcentrerade vården är på så sätt att möjliggöra patienternas delaktighet (Eldh, 2014) och därmed att patienterna blir en del av beslutsfattandet (McCance & McCormack, 2013). Det vill säga att patienternas delaktighet mynnar ut i att de ska kunna vara involverade och ta egna beslut om fortsatt vård. Det blir därmed viktigt att patienterna får adekvat information, stöd och råd (Hedman, 2014). Dessutom innefattar personcentrerad vård en tillfredställande vård där, utöver delaktighet, välbefinnande och en vårdande miljö föreligger. Delaktighet och att patienterna känner sig värderade tillåter känslan av att ett välbefinnande skapas. Den vårdande miljön beskrivs som en miljö där patienterna kan bli delaktiga, personalens samarbete fungerar och innovativ praxis blir ett stöd där målet är att skapa en personcentrerad vård (McCance & McCormack, 2013).
Personcentrerad vård är ett förhållningsätt, som föreligger när vårdande relationer etableras och utvecklas. Den är grundad i att respektera personen och dennes autonomi samt baserad på en ömsesidig respekt och förståelse. Den personcentrerade processen fokuserar på att ge vård genom att arbeta via patienternas värderingar och övertygelser, att verkligen vara engagerad, att vara sympatiskt närvarande, att dela på beslutsfattande och erbjuda en holistisk vård. Arbete enligt patienternas värderingar stärker principerna bakom
personcentrerad vård och sätter vikt på att utveckla en bild av det som patienterna värderar i sina liv och förstår det som sker. Detta är i sig närliggande till ett delat beslutsfattande där
sjuksköterskorna kan främja patienternas delaktighet genom att förse patienterna med information och integrera deras perspektiv i praxis. Att vara närvarande handlar om att uppskatta patienternas unika värde och egenskaper. Genom att erbjuda en holistisk vård, som har ett fokus på behandling och omvårdnad uppmärksammas hela personen genom alla dennes dimensioner som exempelvis fysiska, kulturella och spirituella dimensioner
(McCance & McCormack, 2013).
Patienternas egna berättelser är en central del i den personcentrerade vården. Det är genom patienternas berättelser som det är möjligt att finna resurser och möjligheter (Ekman et al, 2014) eftersom patienternas perspektiv och berättelse innefattar kunskap om egen sjukdom och hälsa samt hur detta kan hanteras (Hedman, 2014; Wallström & Ekman, 2018).
Sjuksköterskorna kan därmed förstå patienternas erfarenheter och hur deras liv påverkas vilket tydliggör patienternas resurser och problem (Wallström & Ekman, 2018). Detta betyder att det blir viktigt att förstå patienternas perspektiv på sjukdom, symtom och dess påverkan på den egna situationen, som kan tillvaratas i beslutsfattande (Kristensson Uggla, 2014; Wallström & Ekman, 2018) vilket i sig utmärker partnerskapet (Kristensson Uggla, 2014).
Patienternas berättelser och värderingar som ömsesidig respekt samt förståelse för den egna självkänslan och viljan bildar grunden till partnerskapet (Ekman et al, 2014), som är en grund för planering och innebär att information, samtal och beslut delas (Kristensson Uggla, 2014). Partnerskap kan endast föreligga om patienterna blir involverade och därmed får möjligheten att påverka sin egen vård. Bästa möjliga partnerskap innebär att patienterna ses som jämbördiga partners i vården (Hedman, 2014). Rent praktiskt betyder detta att lyssna på patienterna och tillsammans komma överens om hur vården ska fortsätta (Wallström & Ekman, 2018). Det vill säga att patienternas berättelser hamnar i fokus för hela processen (Kristensson Uggla, 2014; Wallström & Ekman, 2018).
2.3 Lagar och styrdokument
Hälso- och sjukvårdslagen (HSL, SFS 2017:30) stipulerar att målet för hälso- och sjukvården är att vård ska ges på lika villkor med respekt för alla människors lika värde och individens värdighet (3 kap. 1§). Vården ska därmed bedrivas så att god vård föreligger, vilket innebär att vården bland annat ska vara av god kvalitet, bygga på respekt för patienternas
självbestämmande och integritet samt främja god kontakt mellan patienterna och hälso- och sjukvårdspersonal (5 kap. 1§). Patientlagen (PL, SFS 2014:821) syftar till att främja
patienternas integritet, självbestämmande och delaktighet (1 kap. 1§). Vård ska ges på lika villkor med respekt för värdighet, men vård ska även vara av god kvalitet och i
överstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet (1 kap. 6§-7§). Vidare stipulerar PL (SFS 2014:821) att patienten ska få information om exempelvis sitt hälsotillstånd och
tidpunkt för vård (3 kap. 1§). Informationen ska även anpassas till individens förutsättningar (3 kap. 6§) och den som ger informationen ska säkerställa att informationen kommer att förstås (3 kap. 7§).
PL (SFS 2014:821) föreskriver också att patienternas självbestämmande och integritet ska respekteras (4 kap. 1§). Detta innebär att vård inte får ges utan patienternas samtycke (4 kap. 2§). Dessutom stipuleras att vård ska, i största möjliga utsträckning, utformas och
genomföras i samråd med patienterna (5 kap. 1§) samt att vård ska utgå från patienternas önskemål och förutsättningar (5 kap. 3§).
Patientsäkerhetslagen (PSL, SFS 2010:659) föreskriver att hälso- och sjukvårdspersonal ska utföra sitt arbete i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet samt att patienterna ska få sakkunnig och omsorgsfull vård. Vården ska dessutom utformas och genomföras i samråd med patienterna, där de även visas omtanke och respekt (6 kap. 1§). Hälso- och
sjukvårdspersonal har ett eget ansvar (6 kap. 2§) och ska även bidra till hög patientsäkerhet (6 kap. 4§). Svensk sjuksköterskeförening (2017) beskriver att sjuksköterskorna har eget ansvar i sitt arbete, som också ska utföras i enlighet med gällande lagar och styrdokument. Svensk sjuksköterskeförening (2017) belyser också att sjuksköterskorna har ett ansvar för omvårdanden som genomförs i partnerskap med patienterna. Sjuksköterskorna ska kunna bedöma, planera, genomföra och utvärdera omvårdnaden i partnerskap med patienterna. Utifrån patientberättelserna ska sjuksköterskorna också kunna identifiera hälsa för individerna och skapa hälsofrämjande förutsättningar. Sjuksköterskorna ska även i partnerskap ge patienterna förutsättningar för beslutsfattande om sin vård. Slutligen ska sjuksköterskorna även värna om patienternas behov, rättigheter och möjligheter för att främja kontakt och kontinuitet i vården.
2.4 Tidigare forskning
Under denna rubrik presenteras tidigare forskning kring överrapporteringar, dock inte utifrån bedside, och hur bedside-överrapporteringar upplevs utifrån ett patientperspektiv.
2.4.1 Sjuksköterskornas arbete med överrapporteringar
Sjuksköterskornas erfarenheter av överrapporteringar visar att det finns en viss problematik kring tidsbrist, avbrott och inkomplett informationsöverföring (Drach-Zahavy, Goldblatt & Maizel, 2015; Estryn-Behar et al, 2014; Titu, 2019). Dessa komponenter anses begränsa en effektiv överrapportering (Drach-Zahavy et al, 2015) och på grund av detta finns ett missnöje i flera länder med överrapporteringar (Estryn-Behar et al, 2014). Sjuksköterskorna
intresserar sig för objektiva data, framförallt det som eventuellt är atypiskt hos patienterna och inte eventuella åsikter eller rekommendationer. Patienterna i detta sammanhang ses delvis som en oanvänd resurs i överrapportering eftersom patienterna har information om sig själva, och dels ses patienterna som ett störningsmoment om de har varit en del av överrapporteringen. (Drach-Zahavy, Goldblatt & Maizel, 2015). Som exempel kan
sjuksköterskorna på en hjärtintensivavdelning uppleva att avbrott och störningsmoment är relaterade till att överrapporteringar inte sker på en adekvat plats. Som i detta fall är det ett centralt skrivbord med tillgång till hjärtövervakning, eventuella larmsignaler och
informationsöverföring i 80% av rapporterna samt fel information i hälften av dessa. Detta skapar konflikter mellan de äldre sjuksköterskorna, som föredrog mer ostrukturerade
rapporter och de yngre sjuksköterskorna, som ville se en förändring mot en mer strukturerad överrapportering (Titu, 2019). Sjuksköterskornas erfarenheter visar också att
överrapporteringsmål modifieras för att anpassas till det praktiska utförandet. Trots att mål och åsikter om att överrapporteringen borde vara strukturerad och detaljerad är
överrapporteringen i praxis endast korta rapporter om det som har skett under skiftet (Drach-Zahavy, Goldblatt & Maizel, 2015). I vissa fall har en strukturerad överrapportering varit en lösning till problem som exempelvis tidsbrist. I dessa fall upplever sjuksköterskorna att strukturerade överrapporteringar är mer passande ändamålet av akutvårds
överrapportering, som exempelvis är att överföra information effektivt och konsekvent. Sjuksköterskorna upplever också att de får en bättre bild av patienterna när en strukturerad överrapportering används (Bakon & Millichamp, 2017).
Studier rörande Situation, Bakgrund, Aktuellt tillstånd, Rekommendationer (SBAR), en form av strukturerad överrapportering, fann att brister i kommunikationen minskar när strukturen för överrapporteringen blir tydligare (Moss et al, 2017; Van der Wulp, Poot, Nanayankkara, Loer & Wagner, 2017; Wentworth et al, 2012). Sjuksköterskorna beskriver en ökad medvetenhet om patienternas behov då informationsutbytet kan öka genom en mer strukturerad överrapportering (Moss et al, 2017; Van der Wulp et al, 2017). Andra positiva resultat utifrån SBAR är en minskad andel patientrelaterade komplikationer, ökat
engagemang från personalen (Moss et al, 2017) samt snabbare överrapportering (Wentworth et al, 2012). Ett ökat engagemang och en förbättrad kommunikation kan även resultera i förbättrad omvårdnadskvalitet och vårdkultur samt ökad patientsäkerhet (Moss et al, 2017). Dessutom finner sjuksköterskorna också att en kaotisk tillvaro vid överrapporteringar eller bristande tillit till andra sjuksköterskor är komponenter som begränsar en effektiv
överrapportering. Däremot använder sjuksköterskorna olika strategier för att avlägga rapporter, som exempelvis att gå igenom kroppens alla system för att inte förbigå något. Även sjuksköterskorna som fick rapporter använder olika strategier som att jämföra rapporten med hur patienterna upplevs för att upptäcka eventuella problem eller felaktigheter (Drach-Zahavy et al, 2015).
Ett annat exempel på de svårigheter och utmaningar som kan uppkomma påvisas i en studie som undersöker kommunikation i överrapporteringen mellan akutvårdsavdelningar och (icke-akuta) vårdavdelningar. Hälsoprofessioner från de olika avdelningarna upplever utskrivningsformulärets information och dess relevans olika, förutom gällande diagnos och patienternas nuvarande situation samt relevans i det som behövde övervakas. Det finns en möjlighet att skillnaderna beror på olika förståelsehorisonter hos vårdpersonalen och att samsyn i dessa fall skulle kunna förbättra överrapporteringen och därmed patientsäkerhet, effektivitet samt omvårdnadskvalitet (Toccafondi et al, 2012).
2.4.2 Bedside-överrapporteringar ur ett patientperspektiv
Att vara delaktig är en stor del i patienternas erfarenheter av bedside-överrapporteringar och anses vara deras rättighet. Delaktigheten betyder att patienterna blir informerade om deras
vård, vilket utvecklar en känsla av personcentrerad vård och kontroll över sin situation (Bressen, Cadorin, Stevanin & Palese, 2019; Ford & Chapman, 2014; Lu, Kerr & McKinlay, 2014; McMurray, Chaboyer, Wallis, Johnson & Gehrke, 2011). Delaktigheten tillåter patienterna att först och främst känna sig som personer och sedan som patienter, speciellt vid själva överrapporteringen. Detta sker framförallt när överrapporteringen sker som en interaktion med sjuksköterskorna, där patienterna aktivt blir inbjuden till att vara delaktig (McMurray et al, 2011). Bedside-överrapporteringar upplevs som mer effektivt och
personcentrerat (Lu et al, 2014) när patienterna genom ett partnerskap med
sjuksköterskorna kan utveckla en känsla av att vara i centrum för omvårdnaden (Bressen et al, 2019). Detta skapar en känsla av säkerhet (Ford & Chapman, 2014) och utgör en möjlighet att bidra till processen och den egna vården (Lu et al, 2014). Det anses positivt av patienterna att de kan hjälpa sjuksköterskorna i sin egen omvårdnad genom att ge en tydligare bild av sin situation och verifiera (Lu et al, 2014) eller tillföra information (Bressen et al, 2019; Lu et al, 2014). Patienterna anser också att deras åsikter kan minska eventuella fel i
kommunikationen (Lu et al, 2014). Dessutom beskriver patienterna det som ett bra tillfälle att få information om sitt medicinska tillstånd och inhämta information om vad som ska ske härnäst (McMurray et al, 2011) samt ställa eventuella frågor (Bressen et al, 2019). Däremot finns även en erfarenhet bland patienterna att de i vissa fall inte vill vara delaktiga eller ibland vill vara mer delaktiga än vad de redan är. Andra patienter upplever sin delaktighet som onödig (Bressen et al, 2019) eller föredrar att vara passiva lyssnare (Bressen et al, 2019; McMurray et al, 2011). Som passiva lyssnare tillför patienterna inte information såtillvida de inte bjuds in av sjuksköterskorna till att vara delaktiga (McMurray et al, 2011).
Patienterna beskriver också svårigheter när fackspråk används (Lu et al, 2014), vilket kan skapa ångest (Bressen et al, 2019). Patienterna är bekväma med att deras tillstånd
diskuterades under bedside-överrapportering, men att de förväntar sig att sjuksköterskorna skulle spela en roll i patienternas försvar och ta ansvar att skydda dem genom att vara en medlare när det var lämpligt att få känslig information (Lu et al, 2014). En viss diskretion anses nödvändigt vid hantering av känslig information och en anledning till att patienterna inte vill vara delaktiga är att en annan patient fanns i rummet. Detta grundar sig i att integritets- och konfidalitetsfrågor är viktiga (Bressen et al, 2019) och viss känslig
information, som exempelvis psykiska sjukdomar eller sexuellt överförbara sjukdomar anses alldeles för känsliga för att diskuteras bedside (Lu et al, 2014). Överlag är patienterna
positiva till bedside-överrapporteringar, trots att detta kan innebära en ökad risk för att känslig information sprids till andra (McMurray et al, 2011; Bressen et al, 2019).
2.5 Vårdvetenskapligt perspektiv
Bedside-överrapporteringen är de facto knutet till patienternas omvårdnad, men det
framkommer inte att överrapporteringen har en tydlig vårdvetenskaplig förankring. För den fungerande överrapporteringen kan dock vårdkulturen anses vara relevant i och med att människan inte fungerar inom ett kulturellt vacuum. Vårdkultur kan tydliggöra och förklara hur god vård kan främjas eller motverkas (Rytterström, 2015) genom att vårdkulturen visar sig i det som utmärker en verksamhet (Ternestedt & Norberg, 2014). Två viktiga delar av
vårdkulturen är traditionen och horisonten. Traditionen, den underliggande kontexten och strukturen i vården (Rytterström, 2015) kan därmed påverka på hur en god överrapportering kan uppfattas och förstås. Det finns även en individuell förståelsehorisont (horisonten) hos vårdare som till viss del är en tolkning av traditionen, men genom mötet med andra
horisonter och traditioner, kan bli en bredare tolkning och förståelse av vården (Rytterström, 2015). Utifrån detta kan traditionen vid en överrapportering kanske begränsa patienternas möjlighet till delaktighet, men att en vårdares bredare horisont ändå kan skapa
förutsättningar för att patienterna blir delaktiga. På så vis kan vårdkultur fungera som ett vårdteoretiskt perspektiv för hur bedside-överrapportering påverkar omvårdnaden och knyts an till överrapportering.
2.5.1 Vårdkulturens tradition och horisont
Vårdkultur är ett sätt att förstå vården, hur den uppstår eller hindras, i form av det sammanhang som vården sker inom (Rytterström, 2015). Däremot är vårdkultur inte ett system där människan finns utan fri vilja, men människan existerar inte heller fritt från påverkan. Alla som finns inom en vårdkultur bedömer och agerar i en balansgång mellan självständighet och kulturens gränser (Rytterström, 2011). Inom vårdkulturen finns även två centrala begrepp, dessa är tradition och horisont (Rytterström, 2015).
Tradition är den underliggande historia som har en effekt på hur omvärlden förstås, det vill säga den kontext som människan finns i. Inom vården betyder detta att traditionen som en vårdare finns inom påverkar hur god vård, patienterna och egna professionen uppfattas. Däremot bör det påpekas att tradition inte endast är knutet till det förflutna utan även till nutida förutsättningar och framtidens förväntan, vilket kan komma att skapa förändringar. Traditionen är det sammanhang som andra också är en del av och dess bakgrund är de vårdare som kommit före. Det är på så vis en gemensam historia, men även språk och struktur, med andra ord ett sammanhang som skapar betydelse i vården och gör den möjlig att förstå (Rytterström, 2015).
Horisont beskriver den individuella förståelsen av vården, den unika tolkning av traditionen som finns. Horisonten är det synsätt som en vårdare kan använda för att förstå omvärlden. Horisonten blir en verklighet, det perspektiv som används och det kommer göra intryck på hur en vårdare handlar eftersom andra perspektiv inte får plats att verka. Detta kan skapa begränsningar i en vårdares horisont. Det som vårdaren är införstådd med är det bekanta, det som finns inom horisonten, som kan bli uttryckt som rutiner. Utanför horisonten finns det obekanta, det som inte går att se eller det som är främmande. I detta finns även
möjligheter eftersom andra traditioner och horisonter kan verka på en vårdares horisont, vilket kan leda till en bredare och förändrad horisont (Rytterström, 2015).
Tradition och horisont kan ses i olika dimensioner av vårdkultur; symboler, kulturbärare, rutiner och ethos. Symboler är en konkret dimension där ord, gester får specifik betydelse i vårdkulturen, men möjligtvis en annan innebörd i andra kulturer (Rytterström, 2015). Språk i sig är ett uttryck av vårdkulturen och de olika betydelserna av ord behövs för att överföra vårdens meningssammanhang (Rytterström, 2011). Kulturbärare är den dimension som beskriver betydelsefulla individer inom en kultur, som kan komma bli ett ideal för hur vård
ges. Dessa starka personligheter är ikoner för den nuvarande vårdkulturen och är inte positiva eller negativa per se, utan kan komma påverka en vårdkultur på gott eller ont.
Rutinen är den dimension som innefattar det rutinbaserade vårdarbetet, som ofta är
oreflekterat. Dessa handlingar är uttryck för vårdkulturen och de är mer eller mindre vårdande i samma utsträckning som vårdkulturen i sig (Rytterström, 2015). Rutiner har en roll i interaktionen mellan vårdare och vårdkulturen genom att vårdkulturen bestämmer vägen för vårdhandlingar, men även den unika situationen (Rytterström, 2011). Sista dimensionen är ethos som kan ses som vårdkulturens innersta kärna; ett set av värderingar som visar vägen i vårdandet (Rytterström, 2015).
2.5.2 Perspektiv på vårdkultur
Det rådande, kritiska och visionära är tre olika perspektiv på vårdkultur. Det rådande
perspektivet innebär att vårdare alltid är en del av vårdkulturen eftersom människan är en
kulturell varelse som behöver en kultur att utgå ifrån. Detta perspektiv beskriver den
nuvarande vårdkulturen som styr en verksamhet, även om den kan vara fylld av konflikt och motsägande (Rytterström, 2015). Den rådande vårdkulturens grund består av ett
grundläggande ethos, värden som ligger till grund för vårdkulturen och dess praxis
(Rytterström, 2011). Ett kritiskt perspektiv ser med ett kritiskt öga på den rådande kulturen. Genom att utmana de traditioner och horisonter som föreligger med en kritisk reflektion kan vårdkulturen bli synlig. Det visionära perspektivet innebär en riktning för vården utan fokus på det nuvarande. Det vill säga, det är en beskrivning av ett ideal, god vård, utifrån en
vårdvetenskaplig utgångspunkt som exempelvis ett livsvärldsperspektiv. På så vis kan även en vårdkultur beskrivas som mer eller mindre vårdande (Rytterström, 2015). Däremot betyder ett vårdteoretiskt ideal inte att konsensus eller lika utveckling ska utmärka alla vårdkulturer. Det är möjligt att arbeta mot ett ideal och i det uppnå en vårdande kultur, även om det inte är möjligt att uppnå en ideal vårdkultur. Det vill säga att variation bland
vårdkulturer och kontexter bör finnas, eftersom olika förutsättningar finns i människans behov, hälsa och vårdande. En enad vårdkultur är på så vis inte möjlig (Rytterström, 2011).
2.6 Problemformulering
Tidigare forskning har visat att det finns utmaningar i överrapporteringen av patienterna. Det finns en önskan hos sjuksköterskorna om detaljerade och strukturerade
överrapporteringar, som kan underlätta informationsöverföringen. När detta saknas har problem som tidsbrist, avbrott i rapporterna och inkomplett eller till och med felaktig information varit vanliga konsekvenser. Dessutom kan olika tolkningar av samma information ske vilket får effekt på exempelvis patientsäkerheten och utöver detta ses patienterna som både ett hinder, men även som en oanvänd resurs. Fokus på exempelvis tidsbrist och informationsöverföring kan däremot innebära en risk genom att patienternas delaktighet uteblir, vilket patienterna anser som sin rätt och är en central del i
personcentrerad vård vilket är en utav sjuksköterskornas kärnkompetenser. Ett alternativ för att göra patienterna mer delaktiga är så kallad överrapportering. Genom bedside-överrapportering kan patienterna få en ökad kontroll över sin situation och uppleva
omvårdnaden som mer personcentrerad. Patienterna upplever sig som mer delaktiga, vilket de anser vara en rättighet, genom bedside-överrapportering. Patienterna kan då påverka sin vård, tillföra viktig information och sjuksköterskorna bjuder också aktivt in dem till att vara delaktiga. På så vis spelar sjuksköterskorna en central roll för att främja delaktighet och se patienterna som viktiga medskapare och experter i sin egen vård, det vill säga bedside-överrapportering är ett sätt att främja delaktighet och personcentrerad vård. Därför kan sjuksköterskornas erfarenheter av bedside-överrapporteringar bidra till en ökad förståelse för de utmaningar och möjligheter som finns i användningen av bedside-överrapporteringar och hur sjuksköterskorna möter dessa.
3
SYFTE
Att skapa en kartläggning av sjuksköterskornas erfarenheter av bedside-överrapportering.
4
METOD
En litteraturöversikt beskrivs som en metod för att skapa en översiktlig bild av den forskning som finns inom ett visst område (Friberg, 2017a). I detta fall handlade det om
sjuksköterskornas erfarenheter av bedside-överrapportering. En litteraturöversikt kan utföras utifrån motivet att skapa en beskrivande sammanställning av ett område och grundat i utvald litteratur skapa ny kunskap, även om den inte är lika omfattande som exempelvis en systematisk litteraturstudie (Friberg, 2017a). Valet här var grundat i att det behövs en övergripande syn över sjuksköterskornas erfarenheter av bedside-överrapporteringar i och med att det fanns en viss utmaning i att hitta passande artiklar och området är inte heller ett väl utforskat område. Litteraturöversikten ansågs därmed som ett bra val eftersom metoden tillåter att artiklar med både kvalitativ och kvantitativ ansats att ingå. En litteratursökning i databaser har skett för vetenskapliga artiklar och dessa bildar grunden till
litteraturöversikten. Polit och Beck (2017) beskriver att en litteraturöversikt är mer än endast dess delar och kan föra med sig nya insikter inom ett visst område.
4.1 Datainsamling och urval
Datainsamlingen har skett genom att söka efter aktuella artiklar i databaserna Cinahl Plus och PubMed. Databasen Cinahl Plus innehåller ett stort antal vårdvetenskapliga tidskrifter (Polit & Beck, 2017; Karlsson, 2017). PubMed har ett brett innehåll från olika områden av hälso- och sjukvård som omvårdnad och medicin (Karlsson, 2017). Valet av databaserna
gjordes i syfte att möjliggöra ett brett urval av artiklar som skulle kunna vara relevant för syftet.
Helikopterperspektivet bidrar till att skapa en överblick över det område som är intressant och anläggs genom att sökningar sker och sammanfattningar blir lästa för att skapa en bild över området som en helhet. Det är därmed möjligt att skapa en översikt och en uppfattning om vilken forskning som finns (Friberg, 2017a). Datainsamlingen påbörjades genom att söka efter forskning kring problemområdet för att utforska vad som fanns tillgängligt och utifrån lästa sammanfattningar bildades en uppfattning om forskningens karaktär. Utöver detta bidrog dessa sökningar att finna passande termer, orientering i forskningen och relevanta sökord. Att finna rätt sökord kan vara en utmaning eftersom det gäller att hitta samma ord som författaren av den eventuella studien använder sig av (Karlsson, 2017). För att
underlätta i detta, användes Svenska MeSH för att översätta ord och för att hitta synonymer. Friberg (2017a) påpekar att det kan vara svårt att avgränsa vissa områden, men att med olika sökord och kombinationer i flera sökningar så är det möjligt att ringa in ett område.
Sökorden som användes var ’bedside handoff’, ’bedside handover’, ’nursing’, ’nursing care’, ’patient care’, ’care’, ’quality of nursing’, ’nurse experiences’ och ’nurse perception’ (se Bilaga A för sökningsmatris).
Utöver detta så avgränsades sökningen genom funktionen att endast visa artiklar som blivit vetenskapligt granskade, det vill säga, Peer review. När sökningen gjordes i PubMed där det inte finns funktion för Peer review-avgränsning, användes Ulrichsweb för att säkerställa att tidskrifterna var vetenskapligt granskade. Dessutom avgränsades sökningen till artiklar som inte är äldre än 10 år (2010–2020) för att forskningsresultaten fortfarande ska vara aktuella. Samtliga titlar i sökträffarna har lästs för att avgöra om det skulle kunna finnas relevans för syftet, och i så fall lästes även artiklarnas abstract. Friberg (2017a) beskriver att läsning av abstract måste ske med ett kritiskt öga för det som är relaterat till problemområdet och att läsningen av abstracten tillåter en förståelse av studiernas karaktär. Polit och Beck (2017) skriver att läsa abstract ofta kan avgöra om en studie är relevant. Friberg (2017a) beskriver att steg 1 av analysen i en litteraturöversikt utgörs av att läsa de utvalda studierna flera gånger för att införskaffa en förståelse för studiernas innehåll och sammanhang. Om abstract uppfattades som relevant för syftet av detta arbete lästes artikelns fulla text och om fortsatt relevans för syftet uppfattades inkluderades dessa artiklar. Sedan lästes studierna igenom i sin helhet upprepade gånger för att få en övergripande förståelse för deras innehåll i enlighet med steg 1.
Val av artiklar måste ske med tydlig grund, så att vissa inkluderas och andra exkluderas. Avgränsningen måste ske så att det kan motiveras med utgångspunkt i
problemformuleringen och det sökningen ledde fram till (Friberg, 2017a). För att inkluderas behövde artiklarna inkludera sjuksköterskor, vara utförda inom sjukhusvården, ha ett
resultat om bedside-överrapportering och det måste i artikeln framgå vilka sjuksköterskornas erfarenheter var. Slutligen var det även ett inklusionskriterium att artikeln var grundad i empiriskt material och därmed var en primärkälla. Primärkällor är en utav de viktigaste informationskällorna för litteraturstudier, då dessa är skrivna av författare som faktiskt utförde studierna (Polit & Beck, 2017). Exklusionskriterium var att studien var utförd på
specialistsjuksköterskor. Både kvalitativa och kvantitativa artiklar inkluderades eftersom Friberg (2017a) beskriver att båda typer kan användas i och med att analysen är mindre ingående. Artiklar som inkluderade andra yrkesgrupper eller patienter kunde också tas med och i dessa fall var det endast resultatet kring sjuksköterskorna som var av intresse för analysen. Därmed behövde resultatet sett utifrån sjuksköterskornas perspektiv kunna urskiljas om dessa skulle inkluderas. När litteratursökningen var utförd var 10 artiklar utvalda (se Artikelmatris i Bilaga B).
Innan analysen av utvalda artiklar påbörjades blev samtliga artiklar kvalitetsgranskade för att bedöma och säkerställa om de upprätthöll en tillfredställande kvalitet. Friberg (2017a) beskriver att det är av stor vikt att ha ett kritiskt förhållningsätt i kvalitetskrankningen. Detta inbegriper en bedömning och synliggöring av styrkor och svagheter i studierna, där vissa aspekter som exempelvis metod är mycket viktigt (Polit & Beck, 2017). Kvalitetsgranskningen utformades baserat på Fribergs (2017b) granskningsfrågor. Enligt dessa finns det 13 frågor till kvantitativa studier och 14 frågor till kvalitativa studier som kan användas. I detta arbete modifierades frågorna till 13 ja eller nej frågor, som gällde för både kvalitativa och
kvantitativa studier. Detta betydde däremot inte att en (1) utav Fribergs frågor har tagits bort utan Fribergs (2017b) fråga 10, har i detta arbete blivit en del av fråga 9. I Fribergs (2017b) frågor finns även en skillnad i fråga 6 mellan kvantitativa och kvalitativa studier. Denna skillnad har också tagits hänsyn till, se Kvalitetsgranskning i Bilaga C. För att inkluderas behövde artiklarna vara av medel eller hög kvalitet. Bedömningen för låg kvalitet var 0–6, medel 7–10, hög 11–13. Alla granskade artiklar uppfyllde kvalitetsgranskningens kriterier och inkluderades för fortsatt analys.
4.2 Genomförande och analys
Analysen i detta examensarbete genomfördes enligt Fribergs (2017a) beskrivning av hur en analys i en litteraturöversikt ska utföras. Steg 2 utgörs av att dokumentera syfte, metod och resultat i en översiktstabell. Denna översikt kan bilda en grund till fortsatt analys samt ge struktur (Friberg, 2017a). När studierna lästes ånyo skapades i samband med detta
artikelmatrisen, som också fungerar som en översiktstabell (Se Bilaga B). I steg 3 eftersöks likheter och skillnader bland studierna. Jämförelsen bör påbörjas med likheter och skillnader i teoretiska- och metodologiska utgångspunkter samt analysgång och syften. Därefter kan jämförelsen gå vidare till studiernas resultat. Medan fokus ligger på resultatjämförelsen är de andra delarna grunden till förståelsen av resultat (Friberg, 2017a). För att avgränsa detta arbete valdes att analysen skulle fokusera på skillnader och likheter i syfte, metod och resultat. Analysen av resultatet har skett genom att resultatdelen i artiklarna lästes igen och en sammanfattning skrevs. Utifrån detta valdes relevanta fynd ut och fick en kod som reflekterade dess betydelse.
Slutliga steget, steg 4, utgörs av en sammanställning av analysen där olika aspekter placeras under passande rubriker; teman som är ett område av liknande data (Friberg, 2017a). Kodifierade fynd sorterades efter passande kategorier, som sedan sammanställdes till de kategorier som finns i resultatet.
5
ETISKA ÖVERVÄGANDEN
Codex (2019a) beskriver att forskningsetisk reflektion är ett naturligt inslag i forskningen. Den etiska motiveringen av denna studie grundar sig i att kunskap kan finnas i hur
sjuksköterskorna erfar bedside-överrapportering i omvårdnaden av patienterna och hur dessa utmaningar och möjligheter kan förbättra patienternas delaktighet och därigenom förbättra kunskapsläget inom detta område. Emellertid är det viktigt att forskare tar hänsyn till moraliska aspekter och att forskningen som produceras har god kvalitet (CODEX, 2019a). Vidare finns en yrkesetik att beakta, som har tre betydelser. Den första betydelsen anger vad som kännetecknar god vetenskap och att forskningen styrs av implicita och explicita normer. Den andra betydelsen anger vikten av att dessa normer, men även att regler och anvisningar efterföljs. Den tredje och sista betydelsen riktar sig till forskarens roll och aktivitet, som bland annat innebär att det mänskliga livet respekteras och att mänskligheten tjänas. I detta examensarbete utgörs tidigare forskning och de utvalda studierna som ligger till grund för resultatet av vetenskapligt granskade artiklar, det vill säga Peer review. Detta innebär att artiklarna är granskade utifrån metodologiska, argumentativa och källkritiska aspekter, som bekräftar att texterna ifråga är vetenskapligt acceptabla (CODEX, 2019b). En annan viktig aspekt av forskningsetik handlar om att ta avstånd från oredlighet i
forskning. Detta avser till exempel plagiat, fabricering av data eller att forskningsprocessen förvrängs genom att ohederligt manipulera metod, data eller analys (CODEX, 2020). Plagiat har undvikits genom noggrannhet kring vem som hävdar vad, att inte kopiera eller direkt översätta andra texter samt genom tydlighet med eventuell inspiration av arbetets
utformning. För att undvika förvrängning och felaktigheter av arbetets innehåll har även ett kritiskt förhållningssätt i relation till den egna förförståelsen anammats.
6
RESULTAT
Under denna rubrik redovisas resultatet från de 10 utvalda artiklarna. Jämförelser mellan artiklarnas syfte, metod och resultat redovisas under egen rubrik. Artiklarnas resultat är utöver detta uppdelat i kategorier med egna rubriker.
6.1 Artiklarnas syften
Det fanns tre grupper bland de utvalda artiklarna vad gäller deras syfte. I den första gruppen fanns en likhet i att syftena var relaterade till implementering och utvärdering (Bradley & Mott, 2014; Campell & Dontje, 2019; White-Trevino & Dearmon, 2018). Bradley och Mott (2014) syfte var att studera processen och utfall vid implementering av
bedside-överrapportering. Detta liknar syftet i två andra studier, där syftet var att implementera och utvärdera bedside-överrapporteringen (Campell & Dontje, 2019; White-Trevino & Dearmon,
2018), varav den ena studien gjordes detta även utifrån ett SBAR verktyg (Campell & Dontje, 2019).
Nästa grupp hade syften som till olika grad behandlade aspekter av erfarenheter (Bruton, Norton, Smyth, Ward & Day, 2016; Chaboyer, McMurray & Wallis, 2010; Kullberg, Sharp, Dahl, Brandberg & Bergenmar, 2018; Slade, Murray, Pun & Eggins, 2019; Wildner & Ferri, 2012). Chaboyer et al (2010) syfte var att beskriva strukturer, processer och erfarenheter av utfall vid bedside-överrapporteringen. Detta liknar även Kullberg et al (2018) studie som sökte att beskriva sjuksköterskornas erfarenheter av personcentrerade överrapporteringar. Bruton et al (2016) sökte att förstå ändamål, påverkan och erfarenheter hos personalen och patienterna. Wildner & Ferri (2012) syfte var att beskriva bedside-överrapportering och lyfta fram patienternas och personalens erfarenheter. Slade et al (2019) utforskade också
erfarenheter, men med en annan aspekt i förhållande till bedside-överrapporteringar. Intresset låg i hur sjuksköterskorna erfor bedside-överrapporteringens principer och de färdigheter som de kanske skulle kunna behöva använda.
Sista gruppen som möjligtvis kunde ses hade inte många likheter per se, utan var mer unifierade i sina kontraster till de ovanstående artiklarnas syften (Tobiano, Whitty, Bucknall & Chaboyer, 2017; Whitty, Spinks, Bucknall, Tobiano & Chaboyer, 2017). Whitty et al (2017) beskrev sjuksköterskornas och patienternas preferenser för bedside-överrapporteringar. Tobiano et al (2017) undersökte de hinder som sjuksköterskorna beskrev i bedside-överrapportering.
6.2 Artiklarnas metoder
Sex utav tio utvalda artiklar använde sig av mixad metod design (Bradley & Mott, 2014; Bruton et al, 2016; Campell & Dontje, 2019; Chaboyer et al, 2010; White-Trevino & Dearmon, 2018; Wildner & Ferri, 2012). Bradley och Mott (2014) använde sig av intervjuer och
enkätundersökningar gällande sjuksköterskornas erfarenheter. Wildner och Ferri (2012) använde sig endast av enkätundersökning, men den fanns i två olika former där en enkät besvarades av patienterna och en enkät med tre öppna frågor gavs till sjuksköterskorna. Campell och Dontje (2019) använde sig också av en enkätundersökning, men till skillnad från Wildner och Ferri, användes också observation. Semi-strukturella observationer användes av Chaboyer et al (2010), men även intervjuer med sjuksköterskorna. White-Trevino och
Dearmon (2018) använde alla tre metoderna för att samla in data; intervjuer, observation och enkätundersökning. Bruton et al (2016) utförde en studie med semi-strukturerade
intervjuer av patienterna och hälsoprofessioner. Observation användes också till viss del, som en del av analysen.
Två av de tio utvalda artiklarna använde sig av en kvalitativ ansats (Kullberg et al, 2018; Tobiano et al, 2017). Kullberg et al (2018) utförde semi-strukturerade intervjuer och Tobiano et al (2017) samlade in kvalitativa data genom en enkätundersökning med öppna frågor. Detta har en viss likhet med den enkätundersökning som utfördes gentemot
De sista två artiklarna var av kvantitativ ansats, som samlade in data via enkätundersökning (Slade et al, 2019; Whitty et al, 2017). Däremot fanns en relativt stor skillnad i deltagarantal, där ena studien samlade data från 401 patienter och 171 sjuksköterskor (Whitty et al, 2017) medan studien av Slade et al (2019) samlade in data från 66 sjuksköterskor.
6.3 Artiklarnas resultat
Under denna rubrik presenteras likheter och skillnader i resultat i form av kategorierna: (1) patienternas delaktighet vid överrapportering påverkas, (2) konfidentialitetsfrågor och tidsaspekter var utmaningar, (3) kommunikation och sjuksköterskornas tillfredsställelse förbättrades.
6.3.1 Patienternas delaktighet vid överrapportering påverkas
Sjuksköterskorna beskrev att de tyckte att bedside-överrapportering gjorde patienterna mer delaktiga (Bradley & Mott, 2014; Chaboyer et al, 2010; Kullberg et al, 2018). Det ansågs viktigast att patienterna blev inbjudna till att vara delaktiga (Whitty et al, 2017). Detta kunde exempelvis ske genom att prata med patienterna (Chaboyer et al, 2010) eller genom att det fanns ett utbyte av information om patienternas omvårdnad där de kunde bli delaktiga i sin omvårdnadsplan (Kullberg et al, 2018). Sjuksköterskorna upplevde patienterna som mer delaktiga efter bedside-överrapportering infördes och indikerade även att de var mer delaktiga i överapporteringsprocessen (Bradley & Mott, 2014). Patienterna ansågs även kunna bli delaktiga genom att de blev en del av omvårdnadsprocessen (Chaboyer et al, 2010). Patienternas delaktighet var något som uppskattades av sjuksköterskorna (White-Trevino & Dearmon, 2018).
Sjuksköterskorna ansåg att bedside-överrapportering främjade personcentrerad vård
eftersom patienterna blev i fokus (Bradley & Mott, 2014; Chaboyer et al, 2010; Kullberg et al, 2018). Det kunde då ske en jämlik dialog och genom att personen bakom patienten visade sig blev det enklare att lära känna patienterna och utföra individbaserad vård (Kullberg et al, 2018). När patienternas perspektiv tillvaratogs blev också omvårdnaden mer holistisk (Chaboyer et al, 2010). Sjuksköterskorna uttryckte även att de introducerades till och fick mer kunskap om patienterna när överrapporteringen skedde bedside, vilket ansågs vara en fördel (Wildner & Ferri, 2012). Sjuksköterskorna var även mer nöjda och fann en större möjlighet att visa omsorg (Bradley & Mott, 2014).
Däremot fanns det också varierande erfarenheter hos sjuksköterskorna om hur delaktig patienterna skulle eller kunde vara (Bruton et al, 2016; Kullberg et al, 2018; Tobiano et al, 2017). Sjuksköterskorna beskrev ett hinder i och med att flera sjuksköterskor stod runt och fysiskt tittade ner på patienterna (Kullberg et al, 2018; Tobiano et al, 2017) vilket kunde påverka patienternas villighet att bidra till överrapporteringen och vara delaktig i kommunikationen med sjuksköterskorna (Tobiano et al, 2017). I vissa fall utfördes överrapporteringen med normalt tonläge vid patienternas huvudände, medan i andra fall skedde rapporten tyst vid patienternas fotände (Bruton et al, 2016). Utöver detta
identifierades en risk att vissa sjuksköterskor pratade över patienterna vilket förhindrade delaktighet (Bruton et al, 2016; Kullberg et al, 2018) och att vissa sjuksköterskor såg patienternas tillvaro som passiv (Bruton et al, 2016).
Sjuksköterskorna tyckte även att vissa av patienterna inte borde delta i överrapporteringen (Kullberg et al, 2018; Tobiano et al, 2017; Wildner & Ferri, 2012). Detta kunde vara beroende på patienternas tillstånd, vilket inte alltid tillät delaktighet (Chaboyer et al, 2010; Tobiano et al, 2017). Andra patienter ansågs att de inte borde delta på grund av att patienterna själva uttryckte överrapporteringen som störande eller obehaglig (Tobiano et al, 2017), jobbig (Kullberg et al, 2018) eller för att de helt enkelt inte ville vara en del av överrapporteringen (Chaboyer et al, 2010). Vissa patienter kunde upplevas vara arga eller irriterade och då passade det inte alltid med bedside-överrapportering (Wildner & Ferri, 2012). Många sjuksköterskor såg patienterna och deras anhörigas delaktighet som störande för en effektiv kommunikation och de frågor som framfördes som opassande och distraherande (Tobiano et al, 2017). Patienterna sågs inte alltid som en del av teamet och om sjuksköterskorna ansåg patienterna som jobbiga kunde bedside-överrapportering tas bort för dessa. Patienternas delaktighet kunde även resultera i en ökad stress hos vissa sjuksköterskor, men även skapa en viss osäkerhet i rollen som sjuksköterska. Detta på grund av en känsla av att de blev bedömda av patienterna och kollegorna under överrapporteringen vilket skapade en oro för att misslyckas (Kullberg et al, 2018).
6.3.2 Konfidentialitetsfrågor och tidsaspekter var utmaningar
Sjuksköterskorna beskrev den risk som fanns i att röja konfidentialitet och integritet relaterat till bedside-överrapportering (Bruton et al, 2016; Kullberg et al, 2018; Tobiano et al, 2017; Whitty et al, 2017). Dels berodde detta på att det fanns en brist på avskildhet (Bruton et al, 2016; Kullberg et al, 2018; Tobiano et al, 2017) som bland annat medförde en risk för att utomstående personer skulle kunna höra rapporten (Tobiano et al, 2017), exempelvis andra patienter (Bruton et al, 2016) eller kollegor (Kullberg et al, 2018). Sjuksköterskorna ansåg att det var högst viktigt att hantera känslig information borta från sängen eller att sådan
information gavs i skrivet format (Whitty et al, 2017).
Sjuksköterskorna tyckte även att det fanns information som var för känslig för patienterna eller för att framföras inför andra vid bedside-överrapporteringen (Bruton et al, 2016; Chaboyer et al, 2010; Tobiano et al, 2017; Wildner & Ferri, 2012). Sjuksköterskorna
förklarade att det kunde finnas information som endast var för sjuksköterskorna och att det var opassande om patienterna hörde denna information (Tobiano et al, 2016). Bruton et al (2016) resultat visade att många av sjuksköterskorna även tyckte det kunde vara en nackdel att patienterna hörde allt som blev sagt eller diskuterades under en rapport. På liknande vis upplevde sjuksköterskorna i Wildner och Ferris (2012) studie att inte allt gick att framföra i patienternas rum. I Chaboyer et al (2010) resultat beskrevs även hur känslig information undveks vid bedside-överrapporteringen och istället gavs i skrivet format eller vid ett annat tillfälle.
Sjuksköterskorna erfor att bedside-överrapporteringar tog längre tid (Bruton et al, 2016; Kullberg et al, 2018; Tobiano et al, 2017; White-Trevino & Dearmon, 2018; Wildner & Ferri,
2012). Avbrott ansågs öka på tiden vid överrapporteringen (Tobiano et al, 2017), och var något som ofta observerades av sjuksköterskorna (White-Trevino & Dearmon, 2018). Detta skedde exempelvis genom att patienterna avbröt rapporteringen (Bruton et al, 2016) eller att anhöriga ställde frågor (Kullberg et al, 2018). För att undvika avbrott informerades och tillfrågades patienterna om de behövde hjälp innan överrapporteringen för att på så vis minska eventuella avbrott under överrapporteringen (Chaboyer et al, 2010). Kullberg et al (2018) fann även att logistiken för bedside-överrapporteringar kunde ta tid vilket tvingade sjuksköterskorna att vänta och bli frustrerade.
En annan orsak till tidspress som sjuksköterskorna beskrev var relaterad till att patienterna skulle göras delaktiga genom bedside-överrapporteringen och att de skulle berätta sin livshistoria (Bruton et al, 2016). I studien av Tobiano et al (2017), beskrev sjuksköterskorna också hur tiden blev en barriär, vilken kunde göra det svårare att rapportera och göra patienterna delaktiga.
6.3.3 Kommunikation och sjuksköterskornas tillfredsställelse förbättrades
Sjuksköterskorna fann att bedside-överrapportering förbättrade själva rapporten (Bradley & Mott, 2014; Campell & Dontje, 2019; Chaboyer et al, 2010; White-Trevino & Dearmon, 2018; Wildner & Ferri, 2012). En stor andel av sjuksköterskorna (77%) ansåg att andra
sjuksköterskor angav korrekta och kompletta rapporter i större utsträckning efter bedside-överrapporteringen implementerats. Övergången mellan olika arbetsskift ansågs även bli mindre problematiskt bland sjuksköterskorna (47%) efter implementationen av bedside-överrapportering (Campell & Dontje, 2019). Utöver detta blev rapporten mer fokuserad till vården av den aktuella patienten (Bradley & Mott, 2014; Chaboyer et al, 2010) vilket
minskade de långa subjektiva beskrivningarna av patienterna och minskade riskerna för att det skedde fel (Wildner & Ferri, 2012). Detta ansågs av sjuksköterskorna som ett mer effektivt arbetssätt och tillät dem att snabbare komma igång med sitt arbete och göra prioriteringar (Kullberg et all, 2018).
Mer ansvar togs av sjuksköterskorna vid bedside-överrapportering (Chaboyer et al, 2010; White-Trevino & Dearmon, 2018) och rapporterna ansågs mer noggranna (Chaboyer et al, 2010). Chaboyer et al (2010) resultat visar att det fanns en förbättring i noggrannheten och förberedelsen inför rapporteringen. Detta var grundat i patienternas närvaro vilket påminde sjuksköterskorna om att ge relevant information. Dessutom sågs en förbättring i
kommunikationen (Bruton et al, 2016; Chaboyer et al, 2010; Kullberg et al, 2018), vilket också ledde till att säkerheten beskrevs som förbättrad (Bruton et al, 2016; Campell & Dontje, 2019; Chaboyer et al, 2010; Kullberg et al, 2018; White-Trevino & Dearmon, 2018; Wildner & Ferri, 2012). En mindre andel av sjuksköterskorna (16%) tyckte att det medförde ett sämre utfall på grund av icke-kompletta rapporter efter implementationen av
bedside-överrapportering, vilket var en minskning med 41% (Campell & Dontje, 2019). Bedside-överrapportering kunde påverka kommunikationen mellan patienterna och sjuksköterskorna på olika sätt (Bruton et al, 2016; Kullberg et al, 2018; Slade et al, 2019; White-Trevino & Dearmon, 2018; Whitty et al, 2017; Wildner & Ferri, 2012).
faktiskt ta tid att lyssna på patienterna och informera om behandling (White-Trevino & Dearmon, 2018). Det ansågs positivt att höra patienternas perspektiv (Bruton et al, 2016; Slade et al, 2019; White-Trevino & Dearmon, 2018) och även att se patienterna under tiden överrapporteringen skedde (Kullberg et al, 2018; Wildner & Ferri, 2012). Denna direkta överblick upplevdes tillåta sjuksköterskorna att enklare se patienternas tillstånd och
eventuella problem (Wildner & Ferri, 2012) vilket också ansågs positivt för patientsäkerheten (Chaboyer et al, 2010). Sjuksköterskorna såg även en möjlighet att prata med patienterna om eventuella säkerhetsrisker (Kullberg et al, 2018). Sjuksköterskorna uttryckte att de stod bakom bedside-överrapporteringens nyckelkoncept och upplevde sig själva fullt kapabla att förklara patienternas situationer under en bedside-överrapportering, att lyssna på
patienterna, vara känslig för kulturella skillnader och både lyssna och reagera på
kommentarer och frågor. En stor andel av sjuksköterskorna (96%) ansåg att det var viktigt att vara lyhörd inför patienternas känslor. En något lägre andel av sjuksköterskorna (80%) angav dock att de i det dagliga arbetet var lyhörda gentemot patienterna (p <0.02) (Slade et al, 2019).
Det ansågs fördelaktigt att patienterna kunde höra det som blev sagt av sjuksköterskorna och utifrån det framföra frågor (Kullberg et al, 2018; Slade et al, 2019) samt rätta till eventuella fel (Bruton et al, 2016) eller tillföra information (Whitty et al, 2017). Sjuksköterskorna tyckte även att patienterna enklare fick reda på vem som var deras vårdare (Chaboyer et al, 2010; Bruton et al, 2016). Sjuksköterskorna har på liknande sätt beskrivit att patienterna kände sig säkrare (Kullberg, et al 2018) och fick mer tillit till vårdaren samt kände sig mer nöjda (Wildner & Ferri, 2012). Campell och Dontje (2019) fann att viktig omvårdnadsinformation inte försvann i lika stor utsträckning, sjuksköterskorna beskrev en förbättring med 12% efter att bedside-överrapportering infördes.
Slutligen fanns en förbättring i att sjuksköterskorna upplevde sig mer nöjda och såg positivt på användningen av bedside-överrapporteringarna (Bradley & Mott, 2014; Campell & Dontje, 2019; Whitty et al, 2019). Utöver detta föredrogs bedside-överrapporteringen av en majoritet av sjuksköterskorna (62%) (Campell & Dontje, 2019). Sjuksköterskorna föredrog även
bedside istället för andra former av överrapporteringar (p <.05) (Whitty et al, 2017). Whitty et al (2017) fann att preferensen för bedside-överrapportering var knutet till vilket sjukhus som sjuksköterskorna var anställda vid (p <.01), sjuksköterskornas hemland (p <.05), vilken vårdavdelning som de normalt arbetade på (p <.01) och om de hade en arbetsledande
funktion (p <.05).
7
DISKUSSION
I denna del diskuteras examensarbetets resultat, metod och etiska aspekter under respektive rubrik.
7.1 Resultatdiskussion
Under denna rubrik diskuteras resultatet uppdelat i diskussion om artiklarnas syften, metoder och resultat.
7.1.1 Diskussion av artiklarnas syften
I resultatet visade det sig att artiklarnas syften till viss del var lika, men det fanns även skillnader. En stor skillnad var att i en del syften fanns ett implementerings- och
utvärderingsfokus, vilket inte fanns i övriga syften. Analysen visade också att hälften av artiklarna hade fokus på olika aspekter av erfarenheter där den största skillnaden var att en studie (Slade et al, 2019) hade intresse i erfarenheter av principer och färdigheter relaterat till bedside-överrapportering. En stor skillnad utifrån analysen var också att två studier stod i kontrast till de övriga, med syften grundande i intresset för patienternas och
sjuksköterskornas preferenser i bedside-överrapportering respektive hinder som sjuksköterskor beskrev.
En svaghet med detta skulle kunna vara att det var en relativt stor del av syftena som
behandlade erfarenheter och att dessa studier gav ett liknande resultat. Tillsammans skapade dessa studier dock en större evidens för sjuksköterskornas erfarenheter av
bedside-överrapporteringar. Dessutom, kan övriga syften bidra till att skapa en bredare bild av området med olika infallsvinklar på bedside-överrapporteringar som utforskas.
7.1.2 Diskussion av artiklarnas metod
I resultatet visade det sig att artiklarna till största del (6 av 10) var av en mixad metod design. Borglin (2017) beskriver att denna design tillåter studier att tillföra både kvalitativa och kvantitativa data. Dock var detta inte alltid fallet för detta examensarbete, eftersom båda metoderna i dessa artiklar inte alltid var riktade mot sjuksköterskorna. Detta kunde exempelvis ses i studien av Wilder och Ferri (2012) där patienterna respektive
sjuksköterskorna fick varsin enkätundersökning där den till sjuksköterskorna samlade in kvalitativa data och den andra samlade in kvantitativa data från patienterna. Patienternas perspektiv var dock inte av intresse i detta examensarbete och inkluderades inte i analysen. En fördel med mixad metod design, som beskrivs av både Borglin (2017) och Polit och Beck (2017), är dess kompletterande karaktär på så vis att kvalitativa och kvantitativa
tillvägagångsätt kompletterar varandra, vilket också ger resultatet en förbättrad giltighet. Eventuella svagheter eller begränsningar som finns i att endast använda ett tillvägagångssätt kan även undvikas med denna design. Dessutom finns en praktisk aspekt i att använda de verktyg som bäst svarar på syftet, utan vidhängande till ett enda tillvägagångsätt.
Däremot är mixad metod design associerad med pragmatism där frågan är av större intresse än metodvalet. Metoden som anses lämplig blir därmed den som fungerar bäst, vilket också kan innebära att denna design är praktisk. Dessutom kräver denna design mycket tid och att forskare är kompetenta med både kvalitativa och kvantitativa metoder. Designen kan dock med fördel användas för att bland annat utveckla och testa instrument eller interventioner (Borglin, 2017; Polit & Beck, 2017). Om bedside-överrapporteringar ses som en intervention
kan det därmed också ses som en fördel att mixad metod design har använts för exempelvis implementering och utvärdering av bedside-överrapportering.
Resultatet visade att intervjuer och enkätundersökningar samt observation användes fyra gånger bland studierna som var av mixad metod. Utöver detta användes intervju respektive enkätundersökning för de två kvalitativa artiklarna. De två kvantitativa artiklarna använde sig av enkätundersökningar.
Intervjuer användes i totalt fem av de analyserade artiklarna. Det är en metod som skapar en möjlighet för deltagare att med egna ord beskriva sina erfarenheter eller upplevelser, genom att öppna frågor ställs mer eller mindre strukturellt. Vårdpersonalens erfarenheter av
patientomvårdnad kan skapa ökad kunskap för vårdens utveckling (Danielson, 2017). Det vill säga att kvalitativa data kan samlas in via intervjuer som exempelvis ostrukturerade,
etnografiska eller semistrukturella intervjuer. Semistrukturella intervjuer kan med fördel användas för att sätta fokus på ett ämne via intervjun, samtidigt som deltagarna fortfarande blir uppmuntrade till att tala fritt. Det är en styrka eftersom intervjuer ger mer djupgående och tydligare svar på olika frågor (Polit & Beck, 2017). Ett exempel från resultatet var Kullberg et al (2018) som använde sig av semi-strukturella intervjuer för att undersöka sjuksköterskornas erfarenheter av bedside-överrapportering. Detta kan därmed anses passande eftersom intervjuer möjliggör deltagare att beskriva egna erfarenheter (Danielson, 2017). Polit och Beck (2017) beskriver även semi-strukturella intervjuer som lämpligt för att behålla fokus på något av intresse, vilket i detta fall skulle vara bedside-överrapporteringar och det kan därmed anses som passande.
Resultatet visade att enkätundersökning användes till sju av artiklarna. Som exempel utförde Whitty et al (2017) en kvantitativ enkätundersökning för att undersöka preferenser vid bedside-överrapporteringar. Detta kan anses passande eftersom kvantitativa metoder med fördel kan användas till att uppskatta förhållanden och attityder inom en viss grupp (Eliasson, 2018) och Enkätundersökningar beskrivs som mycket passande för kvantitativ datainsamling (Billhult, 2017a; Polit & Beck, 2017). Denna form av datainsamling passar för omfattande studier och kan i jämförelse med intervjuer undvika eventuell partiskhet hos intervjuaren och tillåter full anonymitet för deltagare (Polit & Beck, 2017). En annan fördel är att deltagare enkelt kan välja om de vill delta när de läser och svarar på frågorna, men det finns också en viss risk att deltagare kan missförstå frågorna (Eliasson, 2018).
I de analyserade artiklarna påvisades att vissa enkätundersökningar utforskade kvantitativa data och andra utforskade kvalitativa data. Detta är något som är möjligt med både
enkätundersökningar och intervjuer, och är framförallt beroende på om frågorna är öppna eller ej. Öppna frågor kan möjliggöra ett brett och rikt perspektiv, men utöver detta kan data bli mer svåranalyserad. Frågor med tydliga och fasta svarsalternativ utgör ett snävare
perspektiv, men underlättar analysen (Polit & Beck, 2017). Ett exempel från resultatet var studien av Wilder och Ferri (2012) som var mixad metod design, men som endast använder enkätundersökning, dock en för kvantitativ och en för kvalitativ data.
Resultatet visade att observation användes i fyra av artiklarna. Observation är en metod som kan användas för att finna kvantitativa data. Exempelvis kan förlopp beskrivas eller kan samband mellan faktorer utforskas (Billhult, 2017b). Observation kan även användas till att
