1 BARNDOM-UTBILDNING-
SAMHÄLLE
Examensarbete i fördjupningsämnet barndom och lärande
15 högskolepoäng, grundnivå
Samling med de yngsta barnen i förskolan
Assembly with the youngest kids in preschool
Matilda Asp
Förskollärarexamen 210hp Examinator: Lars Hansson Datum för slutseminarium: 2020-08-27 Handledare: Helena Hansen
2
Abstract
Syftet med denna kvalitativa studie är att ta reda på pedagogers intentioner med de yngsta barnens samlingsstunder i förskolan utifrån ett maktperspektiv. För att ta reda på detta har jag intervjuat fyra stycken pedagoger som är verksamma på två olika förskolor. Som ett komplement till intervjuerna har jag även utfört två stycken observationer under samlingen på två olika förskolor. Michel Foucaults maktperspektiv har använts i min studie som en central teoretiskt perspektiv för att studera samlingen och dess utformning och genomförande innebär gentemot de yngsta barnens inflytande i förskolan.
Studiens resultat visar att det finns en problematik kring diskussionen om barns delaktighet i samlingen. Pedagoger visar en avsikt att ha med läroplanen vid planering av samling och att det är rektorer som bestämmer avdelningarnas tematiska arbete, vilket resulterar i att barns delaktighet kommer i skymundan.
3
Innehåll
Abstract ... 2 Innehåll ... 3 Förord ... 4 1. Inledning ... 51.1 Syfte och frågeställning ... 5
1.2 Bakgrund ... 6
2. Delaktigdelaktighet och inflytande ... 9
3. Teoretiska perspektiv och begrepp ... 10
3.1 Michel Foucault och maktbegrepp... 10
3.1.1 Disciplinär makt ... 10 3.1.2 Pastoral makt ... 11 3.2 Självstyrning ... 11 4. Tidigare forskning ... 12 5. Metod ... 15 5.1 Observation ... 15 5.2 Intervju ... 16 5.3 Urval ... 16 5.4 Genomförande... 17 5.4.1 Observation ... 17 5.4.2 Intervju ... 18 5.5 Etiska övervägande ... 19
6. Resultat och analys ... 21
6.1 Omsorg, disciplin och vägledning vid uppstart av samling ... 21
6.2 Samling tillsammans med barnen/ fokus på grupp och individ ... 23
6.3 Villkor för delaktighet... 24
6.4 Normer kring den goda samlingen ... 25
6.5 Samlingens placering/utformning i rummet ... 25
7. Diskussion ... 27
7.1 Metoddiskussion ... 27
7.2 Resultat diskussion... 27
7.3 Vidare forskning ... 29
4
Förord
Det har varit en lärorik tid för mig att skriva detta examensarbete. Jag vill tacka pedagogerna och barnen som har delat med sig av sin tid och erfarenhet. Även att de gett mig möjlighet att vara med under samlingen för att observera och för att sedan delta i intervjuer. Mitt arbete är inte relaterat till ett forskningsprojekt.
Jag och Jenny Berggren startade vårt examensarbete tillsammans, men vi har valt att skicka in det separata mot slutet. Till en början valde vi att sitta tillsammans och skriva arbetet för att diskutera med varandra, för vi tyckte det underlättade vårt arbete. Men sedan valde vi att skriva på egen hand. Jag vill även tacka min handledare Helena Hansen för allt stöd och hjälp med examensarbetet. Till sist vill jag tacka min sambo och min familj för all kärlek och stöttning under denna tid som jag suttit i timmar och skrivit.
5
1. Inledning
Under utbildningen har jag uppmärksammat att samlingen i förskolan tycks vara något som väcker debatt. Vid flertalet tillfällen under utbildningen har ämnet kommit upp i olika diskussioner, antingen är samlingen älskad eller hatad av pedagoger. Min erfarenhet är att samlingen ingår i verksamhetens struktur och rutin och därför blev jag intresserad av att studera detta närmare då den inrymmer en stor del av förskolans verksamhet. Jag har även uppmärksammat att det inte finns mycket forskning kring den yngre åldersgruppen, därmed vill jag upplysa detta för att få en bredare syn och att fördjupa mig ännu mer i det. Alltså kommer jag att upplysa samlingen i åldersgruppen 1-3 år, och där ta reda på pedagogernas intentioner med samlingen och vad dess utformning och genomförande innebär gentemot barns inflytande i förskolan.
I förhållande till de yngsta barnens inflytande i samlingen blir ett maktperspektiv relevant för min studie. Nilsson (2008) skriver att makt handlar om att ge och ta. Makten att vara pedagog och sätta tydliga (tillåtande) gränser, men att samtidigt ge möjlighet till barnens inflytande och därigenom ge dom makten att få påverka, i detta fall samlingen. I Dolks (2013) avhandling skriver hon att makt inte först och främst verkställs genom regler och lagar utan istället genom normer och normalisering. Alltså handlar makt inte så mycket om att straffa de som betraktas göra fel utan mer om att förhindra att fel alls görs, till följd av att personer frivilligt börjar göra det som betraktas vara rätt. Pihlgren (2017) pratar om samling i förskolan, hur den historiskt sett syftat till att fostra barn socialt. Man ville helt enkelt lära dem att våga samtala i grupp, att sitta stilla samt att lyssna på andra.
Vidare kommer jag att fokusera på Michael Foucoults maktperspektiv i min studie och fokusera på den yngsta åldersgruppen i förskolan.
1.1 Syfte och frågeställning
Syftet med studien är att undersöka pedagogers intentioner med samlingen och vad samlingens utformning och genomförande innebär i förhållande till de yngsta barnens inflytande iförskolan.
● Vilka normer och värderingar träder fram i pedagogers samtal om och genomförande av samlingsstunder i förskolan?
6
● Hur ser eventuella (makt)relationer i samlingsstunder ut?
● Vad har samlingens utformning, genomförande och placering i rum och tid för betydelse för barns delaktighet och inflytande?
1.2 Bakgrund
För att förstå sig på samlingen och dess innebörd, kommer jag att skriva om samlingens bakgrund och dess utveckling genom åren. Jag kommer bland annat att ta upp barnträdgårdarna, barnstugeutredningarna och socialstyrelsen pedagogiska program för förskolan.
Vad gäller förskolans arbetsformer, framhåller Birgitta Davidsson (2000) att samlingen många gånger blir dagens viktigaste moment i förskolan, både för menings- och relationsskapande. Vidare tar hon också upp hur samlingen, och främst förhållningssättet till samlingen har förändrats med tiden. Även kritiken mot den. Engdahl och Ärlemalm Hagsér (2005) framhåller att samlingen i förskolan, de senaste åren, har blivit kritiskt granskad och ifrågasatt ur ett makt- och inflytelseperspektiv utifrån en vuxenstyrd samling där det lämnas lite utrymme för barnens delaktighet. Författarna menar att det är viktigt att ta del av barnens intresse och ge dem möjlighet till inflytande i verksamheten; att deras röster blir hörda och att det sedan används i praktiken (Engdahl & Ärlemalm Hagsér, 2005). I läroplanen för förskolan lpfö (2018) står det att arbetslaget ska främja barnets förmåga att vara delaktig och utöva inflytande. Det står även att behov och intresse som barnen själva på olika sätt ger uttryck för bör ligga till grund för […] planeringen av verksamheten. Eftersom jag kommer att titta närmare på de yngsta barnens samlingsstunder i förskolan behöver jag vara lyhörd gentemot de yngsta barnens intresse för samlingen och titta närmare på hur pedagoger gör för att hitta barnens intresse i samlingen då de yngsta barnen oftast inte är verbala i sitt uttryck.
År 1972 skrevs det i ”Statens offentliga utredningar (barnstugeutredningen)” att det var viktigt för känslan av samhörighet att vid en speciell tid under dagen ha en gemensam samlingsstund eller en särskild aktivitet för hela barngruppen. En viktig del av förskolans samlingar var att utveckla gruppkänslan, att både barn och vuxna fick chansen att få se varandra, att få utöva något
7
tillsammans - lek, sång, dans eller att lyssna på en saga. Det fanns givetvis även andra anledningar till att samla barnen. Exempelvis att man behövde informera om något som hade hänt eller skulle hända, att det fanns ett behov av att diskutera något tillsammans med barnen och att utveckla diverse normer och regler som gällde på förskolan. Vid samlingsstunderna skulle det även finnas möjlighet för barnen att utveckla sin förmåga att uttrycka sig, lyssna och när de var mogna för det kunde barnen vara med och ta gemensamma beslut.
Enligt socialstyrelsens pedagogiska program för förskolan 1987 var samlingen i förskolan ett traditionellt inslag där barn och vuxna samlades kring ett ämne. Detta gav barnen ett tillfälle att lära känna varandra. Dessa samlingar skulle alltså existera men de skulle vara väldigt korta. Socialstyrelsen menar på att barnen kunde övas till att sitta tysta men att det var svårt att veta hur länge barnen lyssnade (Socialstyrelsen, 1987).
Samlingen i barnträdgården utfördes av en vuxen vid regelbundna tider och vid samma platser. Den skedde vanligtvis på morgonen och varade därefter mellan tio till trettio minuter, beroende på innehåll och barnens ålder. Granberg (1999) menar att små barn tar till sig olika kunskaper genom agerande vid samlingar, alltså att de undersöker och granskar material fysiskt. En trygghet för barnen byggs utifrån en nära kontakt med vuxna som ser och hör dem, som visar förståelse och förstår deras avsikter. Dagliga upprepade vanor, som samling, inramar tillvaron och alstrar en trygghet i igenkännandet av vardagen, berättar författaren. Barnen kan då istället fokusera på nya intryck och är inte i behov att lära känna allt på nytt. En samling planerades utifrån barnens kunskapsnivå, intressen och deras potential att förstå sig på innehållet. Granberg (1999) förklarar också att barn under samling lätt distraheras och blir nyfikna på annat i sin omgivning, småbarn har inte lika högt tålamod och de tenderar att ha lite ”spring i benen”, detta leder till att de vuxna ofta blir tvungna att tillrättavisa dem genom hyssjande och tjatande om att de ska sitta stilla, lyssna och vänta på deras tur.
Rantala (2013) skriver att pedagoger nästan lika många gånger som de vägleder även förmanar barnen i hur och var de ska sitta och var deras uppmärksamhet ska riktas. Var ligger kvaliteten i arbetet när pedagogen hela tiden måste avbryta för att tillrättavisa, var hamnar pedagogens fokus? När har barnen rätt förutsättningar för att kunna delta i samlingen, med alla de ”regler” som finns - att sitta, att lyssna, ge svar och vara delaktig (Rantala, 2013). Vad blir syftet med samling då? Kanske är det av stor betydelse att hitta lösningar under samlingen för att fånga de minsta barnens uppmärksamhet och intresse. Åberg och Lentz Taguchi (2005) beskriver ett samlingstillfälle då
8
pedagoger på en förskola börjar granska en samling för att synliggöra betydelsen av barnens delaktighet i olika sammanhang. Pedagogerna bestämmer sig för att fråga vad en spännande samling är enligt barnen. Ett av barnen berättar att hon vill hålla i en samling, för det är hon väldigt bra på enligt henne själv. Under tiden flickan håller i samlingen ger det pedagogerna möjlighet att använda öronen mer än röster. Författarna förklarar att pedagogerna ofta har ett förutbestämt mönster för hur en samling ska ske, där de utgår ifrån vad de själva tycker är viktigt för barnen. Jag ställer mig därför frågan; vem har pedagoger egentligen samling för?
9
2. Delaktigdelaktighet och inflytande
I detta kapitel kommer jag att gå igenom delaktighet och inflytande i förskolan. Denna del kommer vara viktig för min studie på grund av att jag vill att ni som läsare ska förstå vad delaktighet och inflytande innebär. Dessutom är det är en del av min frågeställning. Vidare kommer jag att undersöka hur mycket delaktighet och inflytande barnen faktiskt får i förskolan under mina observationer och intervjuer.
Läroplanen för förskolan (2018) understryker att det ligger i förskollärares ansvar att se till så att varje barn får ett reellt inflytande innehåll i verksamheten, samt över vilket arbetssätt som tillämpas. Förskolan ska även lägga grunden till förståelsen för vad begreppet demokrati innebär. Johannesen och Sandvik (2009) pratar om små barns delaktighet och inflytande, de menar på att rätten till delaktighet och inflytande inte handlar om att få bestämma. Det handlar om att alla är del av en gemenskap där man måste visa ömsesidig respekt och inkludera, oavsett åsikter och inställning. Det handlar inte heller om att vi tror att barn kan- eller ska, ta lika stort ansvar som vuxna i förskolan. Författarna trycker på vikten av att det formella ansvaret alltid ska ligga hos de vuxna i verksamheten.
Tullgren (2003) skriver att den form av styrning som pedagoger utövar i förskolan bidrar till uppfattningen att det i själva verket är barnen som styr. Detta menar författaren gör att maktförhållandena i förskolan måste synliggöras och problematiseras.
Arnér (2006) förklarar att hon har hört orden inflytande och delaktighet ofta används som en gemensam benämning både i förskolan men även i forskning om förskolan. Hon syftar istället på att det finns två olika betydelser i dessa begrepp. Enligt Arnér innebär delaktighet att barnen får ta del av utvalda alternativ medans barns inflytande handlar om barnen får tillhandahålla möjligheter till påverkan av deras närvaro i förskolan (Arnér, 2006). I Emilsons (2008) studie framförs det även att begreppen har en liknande betydelse men att det ändå finns en markant skillnad. Inflytande riktar sig till en inverkan på en individnivå, och delaktighet riktar in sig på grupporienterat.
10
3. Teoretiska perspektiv och begrepp
I detta avsnitt presenteras Foucaults teorier om makt och styrning och vad dessa begrepp innebär i förhållande till min studie. Dessa teoretiska perspektiv och begrepp används för att synliggöra eventuella maktsituationer.
3.1 Michel Foucault och maktbegrepp
Michel Foucault var en fransk filosof och idéhistoriker med inriktning på psykologi och sociologi. Han menar att det inte finns en makt utan flera olika makter, och att makt har ett samband med dominans och underordning. Makt är en del av alla relationer och är något som utövas snarare än något som innehavs (Foucault, 2008). Foucault pratar i termer av olika styrningstekniker som styr den andres handlingsutrymme, vilket jag kommer att förklara vidare i detta stycke.
3.1.1 Disciplinär makt
Den disciplinära makten är en form av maktstyrning där individer befinner sig i en övervakad enhet. Fokuset ligger på inlärning och uppfostringsmodeller och ett arbetssätt som medför att individer befinner sig i både mindre och större sammanhang. Foucault menar på att detta är småsaker, men samtidigt väldigt viktiga för det är utifrån dessa som de nya mekanismerna har kunnat etableras och kunnat fungera. Han kallar det för maktens individualiserande teknologi, något som riktar in sig på människors sätt att uppföra sig. Han menar även på att utan disciplinering, eller med andra ord utan hierarkin, skulle det inte finnas någon möjlighet till någon arbetsdelning (Nilsson, 2008). Den disciplinära makten förbinder tid och rum, skriver Nilsson (2008). Den formen av disciplin är tydlig i dagens förskola. Panoptikon disciplinerar istället för att förhindra en person att begå en handling. Foucault menar att panoptikon påverkar den enskilde att öka disciplin och att panoptikon handlar om tanken att vara övervakad.
Nilsson (2008) beskriver den disciplinära teknologin i ett klassrum som en “permanent kontroll, en övervakning över vartenda ögonblick” (2008, s.214) och förklarar lärarens placering i rummet som en maktposition för att se om alla elever är närvarande på lektionen.
11
3.1.2 Pastoral makt
Pastoral makt innebär att den disciplinära makten bryts ned och individanpassas genom omsorg. På detta sätt skiljer sig den pastorala makten från disciplinära makten. Man kan se det som herden och flocken, där herden är pedagogen och barnen är flocken. Vid 1500-talet använde man makt som både var diktatorisk och individuellt. I varje by fanns det en kyrkoherde som erbjöd frälsning i utbyte att invånarna biktade sig för herden. På så sätt kunde han påverka människornas tankar och handlingar (Foucault, 2008).
Med koppling till förskolans verksamhet, tolkar jag herden som pedagogen i dagens samhälle. Pedagogen erbjuder frälsning för barnen för att ha kontroll över barngruppen, och att erbjuda säkerhet och omsorg. Men även pedagogers intentioner med att styra barnen till goda medborgare (Foucault, 2008). Jag kopplar den pastorala makten till samlingen genom att pedagoger har koll på barnens intresse genom exempelvis observation eller intervjuer av barnen. Genom detta kan pedagoger se barnens intresse och därefter forma undervisningen utefter barnen. Tullgren (2004) förklarar att leken därför blir ett lämpligt och viktigt tillfälle att studera barn för att kunna se in i deras värld. Enligt Tullgren (2004) ses den pastorala makten som en inbjudan och en inställning som lockar fram till lek. Leken skapar ett tillfälle där individen är villig att uttrycka sina tankar.
3.2 Självstyrning
Självstyrning bygger på tanken om att individen ses som fri så länge den anpassar sig efter de normer och värderingar som förväntas. Barnet behöver alltså förstå sig själv och vilja anpassa sig efter hur det förväntas delta och agera under samlingen. Självstyrning kan ses som att man är självbestämmande, alltså att man själv styr sina val. I förskolan kan det innebära att barnet ses som beredd på att inordna sig i förskolans ordning. ”Barnet ges frihet och ansvar att själv reglera sina handlingar i enlighet med det som förväntas i förskolan” (Tullgren 2004, s. 109). Pedagogernas uppgift blir utifrån självstyrning, att råda barnen att kontrollera sig själv och att rätta till eventuella fel i deras handlingar. Denna betoning på självreglering (förmågan att förändra slentrianbeteende) kan vara ”en frihet som håller makten i handen” (Permer & Permer 2002, s. 61).
12
4. Tidigare forskning
I detta avsnitt presenteras tidigare forskning kring samlingen i förskolan. Jag kommer att visa vad samlingen är och vad den kan innebära. Den information jag fått fram pekar mycket på hur samlingen under åren har byggts upp, och blivit ett metodiskt sätt att arbeta för att få till en undervisningsstund riktad mot en större grupp barn.
Anna Rantala (2016) har skrivit en avhandling som handlar om vägledning i förskolan. Hon förklarar att samlingsstunden inträffar mellan andra aktiviteter som till exempel innan maten och innan barnen ska gå in eller ut. Samlingarna kan vara både planerade eller spontana och innehållet kan variera stort, allt från att ge information till barn eller till att göra olika aktiviteter eller undervisningar. Hon fortsätter med att förklara att de samlingar som är dokumenterade förekommer det mer direkt vägledning och mindre av den indirekta vägledningen. Den direkta vägledningen innebär att barnen ska utföra något själva under samlingen, till exempel dra ett sångkort, benämna färger och att välja frukt ur skålen, samt att sitta på ett visst sätt. Vid andra tillfällen kan det handla om att till exempel sitta upp när man äter frukt så att man inte sätter i halsen. Pedagogernas tanke med direkta och indirekta vägledning innefattar att barnen ska komma och sätta sig i samlingsringen.
I Rantalas avhandling diskuteras även tillsägelser i samlingsstunderna. I resultatdelen kom hon fram till att pedagoger använder många och långa tillsägelser där detta kan framstå som svårtolkad för barnen. Det slutgiltiga resultatet i Rantalas avhandling synliggör att vägledningen, i exempelvis samlingen, kan vara sammanbunden i läroplanens uppdrag men att det dessutom finns situationer där vägledningen istället framstå vara sammanbunden i pedagogernas privata sanningsregimer eller sanningsregimer utformade i verksamheten. Rantala (2016)förklarar att pedagoger ofta genom en blick visar bevakning och en tillsägelse. Rantala lyfter fram pedagogers förhållningssätt och ställer frågorna; hur utövar man makt i samlingen? Hur tillåtande är man som pedagog? Vad är acceptabelt för att en pedagog ska kunna hålla vid samlingen utan att det spårar ur?
I Eide, Ellen Os & Pramling Samuelssons (2012) norska artikel om små barn medverkan i samlingsstunder, diskuterar de om hur samlingsstunden är ett sätt att organisera barngruppen, ”Organisatorisk er samlingsstunden en gruppesituasjon der alle barna på avdelingen, eller grupper av barn, er samlet sammen med en eller flere voksne, slik at de deltar i felles aktiviteter” (2012, s. 2). Alltså menar dom att samlingarna på förskolan är en gruppsituation där alla barnen samlas med
13
en eller flera pedagoger. Författarna pratar också om att samlingsstunder ofta hände i en cirkel, att det var en aktivitet som upprepade sig i förskoleverksamheten och som hade sin specifika plats och specifik tid. Artikeln resulterade i att de inte såg en större medverkan för barnen i samlingsstunderna, och förklarar att det kanske beror på samlingens uppbyggnad och struktur. I författarnas artikel diskuteras även samlingens utformad, där resultatet visade sig att samlingen inte alltid har den klassiska cirkulära formen. De förklarar att man ibland satt i en cirkel, halvcirkel eller längs med en vägg.
Rantala (2016) nämner att tidigare studier som gjorts kring barns potential under samlingsstunder framställer barns möjlighet till delaktighet. Hon lyfter två olika händelser med två olika karaktärer under samlingen. En av karaktärerna beskrivs ha en hållbar klassifikation och struktur, medan den andra beskrivs vara vacklande. I de båda händelserna klargörs det att en hållbar klassifikation och struktur avskärmar barnens möjlighet till delaktighet och inflytande samtidigt som den ökar när strukturen och klassifikationen är vacklande. De barn som får inflytande under själva samlingen får möjlighet att välja ur ett alternativ. Ibland kan det även hända att barnen själva tar initiativ under de olika samlingarna, där de kunde uttrycka sina känslor och idéer. Rantala skriver även att det inte automatiskt ger resultat i att barnen skulle bli mer involverade när klassifikationen och strukturen är vacklande. Utan det är minst lika viktigt att pedagogen tar åt sig barnets perspektiv genom att diskutera tillsammans med barnen, och visa ett intresse för det som barnet uttrycker sig i och att fråga barnen öppna frågor. Rantala menar på att när det kommer till barns möjligheter till påverkan visar studierna att det även är väsentligt att pedagogerna kan inta barns perspektiv.
Emilsons (2008) avhandling som handlar om fostran i vardagliga kommunikationshandlingar mellan lärare och barn i förskolan, skriver om att barns inflytande i förskolan inträffar under vuxnas förutsättningar, verksamheten formas av vuxenformulerade bestämmelser som utgör besvär för barns möjligheter att inverka i sin vardag. Emilson tar upp en observation av förskolans pedagogiska praktik där pedagogerna inte gav barnen något inflytande över den pedagogiska vardagen, utom i deras fria lek. Emilson nämner typiska händelser i förskolan och att samlingsstunderna har en stark klassifikation och kan därför inte blandas ihop med något annat som pågår i verksamheten.
I artikeln ”Perceptions of Prospective Pre-school Teachers Regarding Children’s Right to Participate in Classroom Activities” skriver Koran och Avci (2016) om rättigheter, de menar på att genom att delta i samlingen får barnen ta en individuell roll där man kan uttrycka sina tankar och
14
göra sina egna val. Alltså att barnen har rätt till att uttrycka sina tankar och val i förskolan och att det är vår roll som pedagoger att tolka dessa för att sedan använda det i undervisningen.
När det kommer till värdegrundsarbete i förskolan är det normativa eller styrande området, där barn har en liten möjlighet att influera, som kritiker under de senaste åren indikerar på är problematiska. Genom att undersöka normer, och vad som behövs åstadkommas för att det ska bli en norm i diverse situationer, har det lyfts fram som en viktig del i normkritiskt förhållningssätt till utbildning (Dolk, 2013).
15
5. Metod
I detta kapitel kommer jag att presenterade metoder och urval som jag har använt mig av i studien. Jag kommer även att gå igenom mina etiska överväganden kring genomförandet av studien.
Jag har genomfört en kvalitativ studie med intervju och observation som metod. Ändamålet med min metod är att möta nyanserade definitioner av diverse kvalitativa perspektiv av respondentens tankesätt och att forskarna arbetar med ord (Kvale & Brinkmann, 2009). Därmed baseras studien på metoden triangulering för att få en djupare syn på hur intervju och observation kan stödja varandra och att det ökar trovärdigheten för mitt val av den kvalitativa metoden (Alvehus, 2013). Mitt arbete baseras på observationer under avdelningarnas samlingar och direkt därefter intervjuer av pedagoger för att få en djupare förståelse för pedagogernas intentioner med samling. Anledningen till att jag valt denna metod är för att jag upplever att det kan generera i spontana tankar och svar utifrån mina frågor.
5.1 Observation
Under observationen utgick jag ifrån en öppen observation där deltagarna, i detta fall pedagogerna, kände till att de blev observerade (Alvehus, 2013). Det finns diverse observationer där deltagandet varierar från den helt inaktiva, som iakttar oberört, till den helt närvarande, som eftersträvar att bli en del av aktiviteten (Alvehus, 2013). Jag valde att sträva efter en blandning av dessa, för att smälta in i verksamheten samtidigt som jag iakttog själva processen till samlingen. Genom observation kan jag få en tydligare bild hur det ser ut under samlingen.
En observation kan vara ett exempel hur teori och praktik hör ihop (Dimenäs, 2007). Därmed var mitt val av observation en självklarhet i denna studie. Under observationen utgick jag ifrån nio olika moment där jag beskrev platsen, vilka personer som medverkar, fysiska föremål, beskrivning av fåtal handlingar, beskrivning av aktivitet, tidpunkter, mål och känsla (Dimenäs, 2007). Detta gjorde jag med anledning av att jag ville få ut så mycket som möjligt från observationen. Dimenäs förklarar att man ska göra en skiss över rummet för att läsaren ska få en större förståelse för observationen, hur det ser ut och placeringen av föremål och barn (Dimenäs, 2007). Denna metod har jag använt oss av då jag vill att läsaren ska få en så klar bild som möjligt över vår observation, men även för vår skull att vi kan reflektera kring samlingens placering och jämföra de två olika förskolorna utifrån samlingens placering i rummet.
16
5.2 Intervju
I studien är min valda metod semistrukturerad intervju som innebär att jag har få frågor men som är öppna för diskussion (Alvehus 2013). Eriksson (2018) menar på att den huvudsaklige förmånen med intervju som en metod för undersökning är att intervjuaren får möjlighet att kunna tyda bland annat situation, kroppsspråk eller andra ting som inte kan uppfattas via telefon eller enkät. Med hjälp av att tyda hur respondenten påverkas utav frågan kan forskaren då få en större förståelse för svaren på frågorna (Eriksson, 2018).
För att få ett så givande samtal som möjligt gjorde jag intervjun avslappnad och öppen för diskussion. Alvehus (2013) skriver om att intervjua någon handlar inte om att sätta någon på plats eller att åstadkomma något. Samtidigt ska intervjuaren inte vara okritisk gentemot det som respondenten säger, utan ibland kan ifrågasättande även vara bra för intervjun. Det är detta jag utgått ifrån när jag gjort mina intervjuer eftersom jag vill att respondenten ska känna sig trygg och avslappnad. Min tanke med intervjuerna är att det ska vara ett samtal tillsammans med respondenten. Eriksson (2018) menar på att man kan använda ett samtal istället för en intervju, där intervjuaren inte ständigt behöver ha initiativet eller ställer frågor. Istället har man ett balanserat samtal kring kunskaper och erfarenheter (Eriksson, 2018).
Dimenäs (2007) förklarar att tystnad oftast ses som något svårt, att både intervjuaren och respondenten kan känna sig obekväma vid tystnad, och att man därför ger respondenten god tid för att ge sina svar. Om svaren blir långa kan det vara lätt att glömma bort vad hen sa från början, därför kan man anteckna ord som sagts för att sedan komma tillbaka till det som tycktes vara intressant i respondentens svar (Dimenäs, 2007). Därmed tog jag med mig papper och penna för att föra anteckningar vid intervjun, och skrev även ner vissa frågor som uppstod under tiden som jag lyssnade på vad respondenten sa.
5.3 Urval
Den undersökningsgrupp som medverkade är förskollärare som arbetar i förskola på avdelningar med ålder 1–3 år. Undersökningen har utförts i två olika kommuner i södra Sverige. Vi tog kontakt med pedagogerna via e-mail för att förhöra oss om de ville medverka i vår studie.
17
De förskolor jag har genomfört undersökningar på valdes ut utifrån ett bekvämlighetsurval, som enligt Denscombe (2016) handlar om att undersökningsområdet borde vara nära en samtidigt som det tillgodoser de grundläggande krav som existerar för att studien ska kunna fullföljas. Utifrån vår studie var kraven endast att deltagarna skulle vara yrkessamma pedagoger i förskola, alltså spelade det inte någon roll vart förskolorna låg eller att de skulle ha någon specifik profil.
Jag skickade ut förfrågan till sex yrkessamma pedagoger. Utav dem var det fyra stycken som valde att delta och alla dessa var förskollärare som har jobbat från ett till tjugo år inom förskolläraryrket. Det skulle inte ha spelat någon större roll för vår studie om det skulle vara två olika yrkeskategorier (förskollärare och barnskötare), då alla strävar efter samma mål. Alla deltagare har fått fiktiva namn i studien, som är Anna, Marika, Elin, Lina och Lovisa.
5.4 Genomförande
I detta avsnitt kommer jag förklara hur genomförandet av observationerna och intervjuerna gick till. Eftersom jag gjorde dessa genomföranden tillsammans med Jenny Berggren, kommer jag att skriva om våra roller som observatörer och intervjuare.
5.4.1 Observation
Innan jag anlänt till förskolan där jag skulle utföra observationerna och intervjuerna förberedde jag mina anteckningar inför observationen. Jag skrev ner: rum, aktörer, objekt, handling, tid och en skiss på barnens och pedagogernas placeringar i rummet. (Dimenäs, 2007). Där jag sedan skulle skriva ner vad jag såg under min observation. Detta handlade mina teman i observationen om:
● Rum: Jag antecknade hur miljön såg ut där samlingen utfördes.
● Aktörer: Här antecknade jag hur många barn som medverkade i samlingen och hur många pedagoger som satt med.
● Objekt: Vilket material fanns med i samlingen?
● Handling: Här beskrev jag händelseförloppet under samlingen. T.ex. vad pedagogerna pratade om, och vad dom gjorde under samlingen.
● Tid: Här antecknade jag hur länge samlingen varade. Alltså tog jag tiden från det att samlingen började till att den slutade.
● Skiss: Jag har gjort en skiss på hur rummet såg ut, och hur barnen och pedagogerna var placerade.
18
Observationen genomfördes utifrån en öppen observation (Alvehus, 2013). Jag gjorde en observation innan själva samlingen för att studera övergången från lek till samling. Det vi tittade på var hur pedagogerna presenterade samlingen för barnen och hur det togs emot av barnen.
Efter att samlingen startade hade vi med oss papper och penna,
5.4.2 Intervju
Intervjuerna som genomfördes gjordes individuellt i ett enskilt rum där jag sedan diskuterade våra intervjufrågor. Under intervjuerna gick vi in i olika roller. Vid ena tillfället hade en av oss rollen som stöttande och en mer bekräftande roll, medan den andra tog sig an rollen som strukturerad och ställde mer konkreta frågor. Fastän att vi tog oss an rollen där vi var mer konkreta så var vårt mål fortfarande att få miljön så lugn som möjlig. Anledningen till att vi valde att göra detta var för att vi ville få ut så mycket av intervjun som möjligt, då en av oss är ”kompisen” och får respondenten att känna sig lugn, och den andra försöker vara neutral vid intervjun, vilket vi kopplar till Alvehus (2013).
När alla våra intervjuer var gjorda delade vi upp vårt insamlade material för att sedan transkribera det enskilt. Detta valde vi för att spara så mycket tid som möjligt. Transkriberingen gjordes genom olika teman, där vi delade in det insamlade materialet i olika kategorier.
För att få en bredare inblick och att kunna jämföra tankar och olika sorters arbetssätt har jag valt att göra mina observationer vid två olika förskolor, och därigenom hålla i fyra intervjuer. Jag har använt mig av ljudinspelning via en diktafon under intervjuerna och vid observationerna har jag antecknat. Anledningen till att jag använde mig av en diktafon är för att jag vill kunna vara närvarande vid intervjun, men även för att respondenten ska känna sig trygg med att det som sägs blir ordagrant. Det pointerar även Alvehus (2013) på, att det ibland kan vara en garanti för respondenten att intervjun spelas in, då vet dem att det som tas upp i intervjun kommer att fångas upp ord för ord (Alvehus, 2013).
Jag och Jenny bestämde oss för att intervjun skulle genomföras av oss båda. Trost (2010) menar på att det kan vara ett bra stöd att vara två som intervjuar, och om det finns ett samspel utförs intervjun oftast bättre.
19
Intervjuerna skedde individuellt med pedagogerna som deltog i vår studie. Efter observationen valde vi att hålla till i ett separat rum från avdelning. Dimenäs (2007) skriver att det är viktigt att genomföra intervjun på en stillsam och ostörd plats. Han skriver även om att det är bra om man börjar med några uppvärmningsfrågor där man kan prata exempelvis om respondentens arbetsplats eller något annat som kommer på tal. Efter det kan man informera om att det går bra att vara tyst för att fundera över sina svar (Dimenäs, 2007). Detta hade vi i åtanke inför intervjun med ännu en anledning av att respondenten skulle känna sig bekväm.
5.5 Etiska övervägande
Jag har utgått från Vetenskapsrådets forskningsetiska principer (Vetenskapsrådet, 2002) vilka är informationskrav, samtyckeskrav, konfidentialitetskrav och nyttjandekrav som utgångspunkter när vi skickat ut våra missivbrev till våra deltagare. Alla deltagare har dessutom fått ta del av att jag utgått från dessa krav när jag har utfört vår studie. Jag har dessutom informerat om hur observation och intervju kommer att utföras och hur lång tid det uppskattas att ta.
Informationskravet innebär att man ska informera alla medverkande av forskningen berörda om den aktuella forskningsuppgiftens syfte. Innan jag startade min studie skrev jag vars ett mail till de medverkande. Efter ett digitalt godkännande besökte jag platsen för att dela ut samtyckesblanketter till personal och vårdnadshavare. De som tog del av mina samtyckesblanketter var både barnskötare, förskollärare och barnen på avdelningen. Alla deltagare fick ta del av vårt syfte med denna studie, genomförande och information kring ljudupptagning. De hade även fått ta del av att deras medverkan kunde avbrytas när som helst och om det var något som de ville ändra på i deras svar kunde de dessutom göra det.
Samtyckeskravet innebär att alla deltagare i min undersökning har rätt att själva bestämma över sin medverkan. Detta krav innehåller en mer detaljerad information kring ljudupptagning och skriftlig dokumentation som utförs på plats. Jag har poängterat att vårt fokus ligger mestadels på pedagogerna, men att jag även kommer titta efter barnens reaktioner eller om någon skulle uttrycka sig på något sätt vid samlingen. Enligt Vetenskapsrådet har forskningsdeltagarna rätt att besluta om sin egen medverkan i min studie. Under intervjuerna och observationerna har jag fört anteckningar och använt ljudinspelning med hjälp av en diktafon. Privata mobiltelefoner användes aldrig. Ljudupptagningarna görs enbart vid intervjuerna av dom yrkesverksamma pedagogerna.
20
Under observationen i samlingen fördes det anteckningar kring utförandet och kring barnens delaktighet.
Konfidentialitetskravet innebär att uppgifter om alla medverkande i en undersökning ingående personer ska ges största möjliga konfidentialitet och personuppgifterna ska förvaras på ett sådant sätt att obehöriga inte kan ta del av dem. I mitt missivbrev skrev jag att all insamlad empiri bevaras konfidentiell. Att deltagaruppgifterna skyddas och det ska inte visa någon identitet hos någon medverkande i mitt arbete. Alltså att alla deltagare är anonyma i studien och namn har bytts ut, samt avdelningarnas namn är påhittade. Barnen har varit involverade i min studie genom att vara närvarande i samlingen när jag observerade. De som har tillgång till det insamlade materialet är jag som utfört studien samt min handledare och examinator vid eventuell översyn av vår empiri. Mina anteckningar och ljudfiler lagras på Malmö Universitets server under arbetets gång och samtyckesblanketterna förvaras oåtkomligt på Malmö Universitet.
Nyttjandekravet innebär att all insamlade uppgifter om enskilda personer får endast användas för forskningsändamål. Deltagarna har även fått ta del av information om att all insamlad empiri endast används åt forskningsändamål och den insamlade empirin förstörs när studien är examinerad. Personerna som har deltagit i min undersökning har fått få ta del av forskningsresultatet om de vill och vart studien kommer att publiceras. Deltagarna har även fått ta del av att deras medverkan baseras på deras samtycke och att detta samtycke när som helst kan återkallas. De har rätt att avbryta sin medverkan när som helst, utan några negativa konsekvenser.
21
6. Resultat och analys
Det centrala i mina observationer och intervjuer var att ta reda på pedagogers intentioner med samlingen och vad samlingens utformning samt genomförande innebär i förhållande till de yngsta barnens inflytande i förskolan. Detta kapitel har jag kopplat till mitt empiriska material som kopplas ihop med teorier och tidigare forskning.
6.1 Omsorg, disciplin och vägledning vid uppstart av samling
För att studera pedagogernas intentioner med samlingen observerade jag bland annat hur de startade upp samlingen. Det jag fokuserade särskilt på var övergångarna från pågående aktiviteter till samlingen och fick därmed syn på hur pedagogerna på olika sätt styrde barnen att avsluta pågående aktivitet, för att sedan delta i samlingen.Vid det första tillfället när jag kom in på avdelningen ”Masken” leker barnen med olika leksaker. Några leker ensamma och några leker med varandra.
Pedagogen Lina frågar om barnen vill ha frukt. Barnen sitter på golvet under tiden de äter. Efter att barnen har ätit upp frukten börjar de leka igen. En liten stund in i leken går Lina in i ett av rummen för att säga till barnen att det är dags att städa. Vi ser hur barnen fortsätter leka och att några lämnar rummet. Det slutar med att Marika själv städar undan alla leksaker.
Här synliggörs en pastoral styrning i Marikas agerande där hon med gruppen i fokus försöker rikta barnen mot ett gemensamt mål - att städa. En tillsägning som barnen ignorerar genom att antingen fortsätta leka eller lämna rummet. När barnen avviker går Marika in och börjar städa istället. En omsorgsfullhet och ”uppoffring” för gruppen och målet.
Pedagogen Anna ropar att det är samling och då kommer alla barnen för att sätta sig i en ring på mattan intill flanotavlan som hänger på väggen. Samlingen startas med en sång som avslutas med orden ”… nu ska alla barnen lyssna”.
Genom att sjunga en sång om att barnen ska lyssna, tolkar jag det som en styrning mellan pedagog och barn. Detta sätt att introducera samlingen är ett synsätt på styrning som är den disciplinära makten och hur det styr barnens agerande. Som jag tidigare nämnt kan styrning ses som att utforma
22
en handling för andra. Man kan även se det som en självstyrning där det blir en undermedveten maktstyrning när man sjunger ”nu ska alla barnen lyssna”.
När jag gjorde min andra observation på avdelningen Gräshoppan lekte barnen med olika saker. Någon satt med några djur och några gick från ena sidan av rummet till det andra. Pedagogen Elin gick in i ett annat rum som hade en dörr med ett fönster på sig. Hon hängde en filt över fönstret. Ganska snabbt började barnen lägga märke till att fönstret var täckt av en filt, och gick då fram och knackade på dörren. Jag frågade pedagogerna under intervjun hur de kom fram till att hänga över filten för fönstret för att locka barnen till samling och deras svar var att det skulle vara något spännande. Genom att hänga upp filten för fönstret blir det en självstyrning för barnen. Då barnen vet att när filten är framme kommer det ske något spännande, i detta fall samling. Istället för att säga till barnen att det är samling används denna filten som en självstyrning. Barnen blir omedvetet ”kallad” till samlingen.
I min översikt över tidigare forskning diskutera jag pedagogers tankar med direkta och indirekta vägledningar till samling, vilket jag även kopplar till pedagogernas svar angående filten som hängs upp i fönstret. Denna metod betyder att barnen ska komma och sätta sig i samlingen. Istället för att benämna ordet samling, sätter pedagogerna istället upp en filt för fönstret. Inne i rummet var taklamporna släckta, rullgardinen var nerrullad och det enda ljuset kom ifrån en ljusslinga som fanns på golvet. Inne i rummet fanns det en rund matta där barnen satte sig i en halvcirkel, utan att någon pedagog sa till vart dom skulle sätta sig. Elin satt på golvet redan innan barnen slog sig ner. Detta kopplar jag till den disciplinära makten. Genom att pedagogen sitter så att hen ser alla barnen får pedagogen kontroll över alla barn och har uppsyn över deras agerande.
Jag har funderat angående om leken avbryts för att ha samling. När jag frågade pedagogerna på Gräshoppan hur de går från processen lek till samling svarade de att små barns lek varar oftast inte lika länge som med de äldre barnen och att det då är lättare att hitta en brytpunkt för dem. Ibland kan de känna att barnen har en fantastisk lek och då kan pedagogerna bestämma sig för att vänta med den planerade samlingen.
23
6.2 Samling tillsammans med barnen/ fokus på grupp och individ
I detta avsnitt synliggörs samlingen i förskolans verksamhet och hur pedagogerna på Gräshoppan upplever att barnen tycker samling är en rolig aktivitet och när pedagogerna intervjuas pratar de ofta om att samlingen är något de gör tillsammans, att de utforskar tillsammans.När aktiviteten i samlingen på Masken börjar närma sig sitt slut och de flesta barnen har provat att knappa in gångvägar för blueboten, börjar pedagogen avsluta genom att säga ”så, barnen” och gömmer undan blueboten bakom sin rygg. Ett av barnen stannar då upp och säger att de ska sjunga sången ”Ram sam sam”. Det tycker Anna är en bra idé som avslut så då bjuds alla barnen in i sångstund. Barnen turas om att välja sånger med och utan rörelser. Det hela avslutas med att de sjunger ”små grodorna” och rör sig runt i hela rummet, innan det är dags att klä på sig för att gå ut på gården.
Här kan jag se att barnen får inflytande under samlingen, och de får möjlighet att styra samlingen. Ibland kunde det även hända att barnen kunde själva ta initiativ under de olika samlingarna där de kunde uttrycka sina känslor och ideér. Jag kopplar denna observation till självstyrning genom att barnet själv styr sin handling i samlingen. Denna handling uppmuntras av pedagogen och barnet förstår att denna handling var något bra.
I intervjun berättar Lina att ”vi har inte valt platserna, det har barnen själva gjort, när det är samling sätter jag mig och sedan väljer barnen sina platser”. Oftast hamnar flera barn på de platser de brukar sitta vid, förklarar Lina. Detta ses som en självstyrning där man styr sina egna val och jag tolkar det som att barnen ges frihet och ansvar att själv reglera sina handlingar med det som förväntas i förskolan.
På Masken arbetar de med temat Babblarna. Anna förklarar att de arbetar med IKT (informations- och kommunikationsteknik) tillsammans med temat Babblarna, detta skapar en igenkänningsfaktor för barnen, då materialet blir igenkänningsbart och därmed lättare att förstå och relatera till. Anna kan också se ett tydligt meningsskapande när barnen själva får lov att jobba med materialet, att utforska och prova sig fram. Anna berättar att hon vill ge barnen inflytande i samlingen och valde att först visa hur man skulle göra genom att låta programmeringen vara pedagogstyrd, eftersom de fortfarande är i inledningsfasen av blueboten. Men att barnen deltog via deras pågående temaarbete och därigenom guida Anna till en av karaktärerna från Babblarna. Hon påpekar vikten av att barnen
24
får vara delaktiga, med viss pedagogstyrning. Detta kopplar jag till disciplinär makt, då jag ser en tydlig struktur över samlingen. Fokuset ligger på inlärning och uppfostringsmodellen.
Tillsammans med Elin på Gräshoppan diskuterade vi barns olikheter och att det finns de som inte alltid vill synas i en samling. Elin förklara då att pedagogerna aldrig skulle tvinga något barn, för alla är olika och vill inte synas och höras - men att alla ska få möjligheten till att få synas och höras. Detta kopplar jag till den pastorala makten där pedagogens kännedom i detta fall är om det enskilda barnets olika förmågor, det vill säga att alla är olika och alla vill inte ta lika stor plats men att pedagogerna finns där och stöttar.
En av pedagogerna förklarade att det kan finnas barn som behöver stöd under samlingen, att man då som pedagog sätter sig i närheten för att stötta. Men att man ej förutsätter att barnet inte kommer lyckas. Ibland kanske det även räcker med att man lägger en hand eller att man tittar på barnet för att visa att man ska lyssna under samlingen, förklarar pedagogen under intervjun. Detta kopplar jag till självstyrning. Genom att en pedagog sitter bredvid ett barn som ibland kan störa samlingen, eller att man tittar på barnet, eller då lägger en hand. Denna metod utformar en handling för barnet, där avsiktligheten är att barnet inte ska störa och för att motverka det väljer man denna metod.
Det viktigaste för personalen på Gräshoppan är att alla kan ta del av det som händer under samlingen. De försöker få ihop barnen så att de sitter på samma plats och de förklarar att det är på grund av att de vill ha gemenskap i gruppen och att det inte ska finnas någon som ska känna sig utanför.
6.3 Villkor för delaktighet
Jag funderade kring samlingens innehåll och att pedagogerna ibland kan rikta frågan till ett individuellt barn, samtidigt förklarar pedagogerna att det inte alltid är barn som vågar ta det steget till delaktighet men att man då kan försöka locka och fråga om man ska göra det tillsammans. Under intervjun med Lina diskuterade vi samlingens betydelse för barnen och att de anser att barnen tycker om deras samlingar. Lina förklarar att ”Däremot har vi haft barn som faktiskt inte har fått delta, och det har känts från barnens sida”. Här har alltså pedagogerna använt sig samlingen som en lockelse, och om man inte ”sköter” sig får man ej delta. Utifrån självstyrning ser jag att
25
pedagogens uppgift här är att tillrättavisa barnets eventuella fel i deras handlingar. I detta fall är det pedagogen som har makten, och bestämmer vad barnet får göra och inte göra.
Lina berättade även hur de kommer fram till verksamhetens teman. Där är det förskolans rektor som bestämmer ett övergripande tema vid slutet av vårterminen och därefter får varje avdelning tolka eller göra sin egen prägling på det valda temat. Detta ser jag som en stor brist på barnens delaktighet.
6.4 Normer kring den goda samlingen
Under intervjuerna förklarar pedagogerna att samlingen inte ägs av pedagogerna utan det är något som de gör tillsammans med barnen. Anna får frågan; ”Vad var syftet med samlingen ni hade idag?” Hon svarade att det fanns olika syften. ”Huvudsyftet är att få in lite mer av IKT och lite mer av programmering till de som barnen redan är bekanta med, och lite det här att känna igen att se Bibbi”. Lina berättar att ”när vi planerar aktiviteter och samlingar så har vi läroplanen med oss, vi tänker utifrån barnens kunskapsnivå och självklart deras intressen, men också lite vad som ligger i tiden, som till exempel blueboten, det digitala arbetet”. Detta anser jag är ett tydligt exempel på normer och strukturer som tycks påverka förskollärares intentioner med samlingen. Vad innebär detta i förhållande till de yngsta barnen och deras möjlighet till inflytande? Lina fortsätter med att påpeka att när barnen tröttnar så ligger anledningen hos pedagogerna, ”då har vi planerat fel, inte gjort en tillräckligt bra samling, vi lyckas inte fånga dem, ibland försöker vi locka dem tillbaka genom att fråga om de vill sitta i knät hos oss eller om de vill hjälpa till i utförandet”, förklarar Lina i intervjun. Detta kopplar jag till pastoral makt genom att pedagogerna lockar barnen till samlingen.
6.5 Samlingens placering/utformning i rummet
I intervjun med Lina och Anna pratar de om den miljö de har valt att hålla samlingen i. Den disciplinära makten visas i samlingens placering (utformande) – placeringen som här blir pedagogens maktposition. Placeringen av barn och pedagoger ger möjlighet till en viss övervakning av vartenda ögonblick. Anna säger att barnen är inrutade, ”så fort man pratar om samling sätter de sig på mattan”. Detta kopplar jag till självstyrning då barnen självmant väljer att
26
gå till ”mattan”, samtidigt har barnen möjligtvis blivit influerade både av personal och de äldre barnen på avdelningen att gå och sätta sig på mattan när pedagogerna säger att det är samling.
På Gräshoppan sitter pedagogerna runt barnen (se bild längre ner), vilket jag kopplar till den pastorala makten. Pedagogerna (herden) håller ihop barngruppen (flocken) för att ha en god uppsikt över samlingen (Foucault, 2008). Dessutom är pedagogernas placering på Gräshoppan lite bakom barnen som jag tolkar är en typ av bevakning över barnen under samlingen, vilket jag kopplar till den disciplinära makten. Genom pedagogernas placering kan de förhindra ett barn att begå en handling som ses som ”störande” under samlingen, och på detta sätt utövar pedagogerna en disciplinär makt.
Under Maskens samling ser man inte den ”vanliga” cirkulära samlingen. I detta fall tror jag att det handlar om att deras matta är rektangelformad medans Gräshoppans matta är cirkelformad. Den disciplinära makten syntes inte lika tydligt på Maskens samling som den gjorde på Gräshoppans.
27
7. Diskussion
I detta kapitel kommer jag att diskutera mina metoder kring studien, där jag går in på vad jag hade kunnat göra annorlunda. Jag kommer även att diskutera mitt resultat, där mina tre frågeställningar kommer att besvaras.
Min studie har hjälpt mig att förstå pedagogers intentioner med samlingen och vad samlingens utformning och genomförande innebär i förhållande till barnens inflytande i förskolan. Jag har lärt oss mer om pedagogernas syfte bakom samlingen och vad pedagogerna har för syfte med samlingen som en helhet och hur barn får inflytande och delaktighet i verksamheten, i detta fall under samlingen.
7.1 Metoddiskussion
I denna studie valde jag att använda mig av observation och intervju. En nackdel med våra intervjuer är att pedagogerna som medverkade var nervösa inför vårt samtal. Möjligtvis att jag borde ha skickat mina frågor till de medverkande för att dämpa deras nervositet och för att de skulle känna sig förbereda inför intervjun. Nackdelen med detta hade varit att jag kanske inte fått en rättvis bild av samlingen eller pedagogers syn på samling.
För att få en mer rättvis bild av hur barnen själva ser på samlingen i förskolan, hade en intervju med barnen möjligtvis varit mer lämpligt. Men eftersom att de inte är verbala i sitt uttryck hade inte det varit möjligt. Jag hade kunnat intervjua en 3-åring för att få en mer rättvis bild av hur barnen själva ser på samlingen, och hur mycket delaktighet och inflytande de upplever att dem faktiskt får.
7.2 Resultat diskussion
Genom min tidigare empiri kan jag besvara mina tre frågeställningar:
● Vilka normer och värderingar träder fram i pedagogers samtal om och genomförande av samlingsstunder i förskolan?
● Hur ser eventuella (makt)relationer i samlingsstunder ut?
● Vad har samlingens utformning, genomförande och placering i rum och tid för betydelse för barns delaktighet och inflytande?
28
Utifrån den första frågeställningen kring vilka normer och värderingar som synliggörs i samtal och genomförande av samlingen i förskolan, kan jag dra följande slutsatser.
Pedagogerna har som avsikt att ha läroplanen med sig när de ska planera en samling. I detta synliggörs inte barns inflytande om man endast utgår utifrån läroplanen. Dock bör man ha med sig den vid planering av undervisning, men med det största fokuset på barnens intresse.
Utifrån den andra frågeställningen kring hur eventuella (makt)relationer ser ut uppstår det en del olika maktrelationer under förskolans samlingsstunder. I min studie har jag använt alla de maktbegrepp som jag tagit upp i min teori/begrepp del. Jag har analyserat all min insamlade information utifrån dessa begrepp och kan dra slutsatsen att det finns maktrelationer under samlingsstunden i förskolan. De syns framförallt i pedagogernas placering i samlingen.
Utifrån den tredje frågeställningen kring hur samlingens utformning, genomförande och placering i rum/tid har för betydelse för barns delaktighet och inflytande kan jag dra slutsatsen att barn får till viss del delaktighet och inflytande när det kommer till samlingen. Vissa verksamheter har krav från rektorer vilka teman som gäller på förskolans avdelningar. I förhållande till de yngsta barnen och deras möjlighet till inflytande kan jag inte se att barnen får någon inverkan eller inflytande gällande temat på deras avdelning.
Studiens syfte var att ta reda på pedagogernas intentioner med samlingen och vad dess utformning och genomförande innebär gentemot de allra minsta barnens inflytande i förskolan. Jag kan besvara detta syfte genom studiens resultat. Det finns helt klart brister i att ta reda på de allra minsta barnens inflytande i samlingar där samlingens material/tema inte genomsyrar barnens intressen. Jag kan dock dra slutsatsen att pedagoger föder ett visst intresse hos barnen när de arbetar med ett visst material eller tema. Tillbaka till Arnérs (2006) och Emilsons (2008) tanke kring skillnaden på delaktighet och inflytande så kan jag även dra slutsatsen att barnen får delaktighet under samlingen i förskolan, men ej inflytande.
Samlingens utformning har ej någon betydelse för dess budskap. Som jag skrev i min tidigare forskning såg Eide, Ellen Os & Pramling Samuelssons (2012) heller inte den klassiska cirkulära samlingen på förskolorna. Så länge budskapet når fram till barnen så spelar den ingen större roll vart eller hur man sitter.
29
Betydelsen av mitt resultat kring denna studie visar på att vi bör planera vår verksamhet utifrån barnen, och inte utifrån vad vuxna anser att barnen bör lära sig. Att ta vara på barnens intresse och tankar.
7.3 Vidare forskning
Under arbetets gång har jag fått upp ögonen för barnens delaktighet i förskoleverksamhetens tema/projekt. Det pratas ofta om att förskolor ska se till att barnens inflytande genomsyrar verksamheten, men hur synliggörs barnens inflytande förskolans verksamhet när det är rektorer som bestämmer tema/projekt?
Denna studie skulle behövas därför att förskolor bör genomsyra barns inflytande. Att lägga fokuset på det som intresserar barnen istället för det som intresserar rektorer. Under min tid som student har jag varit vikarie på flera olika förskolor, där ser jag att det inte är samma förutsättningar på varje förskola. Vissa förskolor behöver lägga större fokus på att ge trygghet och kärlek till barnen. Ett tema, som är bestämt av rektorer, är möjligtvis ej lämpligt i en sådan miljö.
Det finns inte mycket forskning kring vem det är som bestämmer teman/projekt på förskolor. Därför skulle denna vidare forskning varit lämplig.
30
Referenslista
Alvehus, Johan (2013). Skriva uppsats med kvalitativ metod: en handbok. 1. uppl. Stockholm: Liber
Arnér, E. (2006). Barns inflytande i förskolan - problem eller möjlighet för de vuxna?: en studie
av ett utvecklingsarbete och dess betydelse för att förändra pedagogers förhållningssätt till barns initiativ. Licentiatavhandling Örebro : Univ, 2006. Örebro.
Brit Eide, Ellen Os og Ingrid Pramling Samuelsson (2012) Små barns medvirkning i
samlingsstunder. Nordisk Förskoleforskning.
Tillgängliga på internet Hämtad: 2019-04-17
https://journals.hioa.no/index.php/nbf/article/view/320/418
Davidsson Birgitta (2000). Samlingen – en symbol för integration mellan förskola och
grundskola. Rapport från Institutionen för pedagogik, Nr 8:2000 Högskolan i Borås.
Tillgängliga på internet Hämtad: 2019-04-25.
http://hb.diva-portal.org/smash/get/diva2:883640/FULLTEXT01.pdf
Dimenäs Jörgen (2007). Lärare till lärare-Att utveckla läraryrket-vetenskaplig metodik. Stockholm: Liber AB.
Dolk, Klara (2013). Bångstyriga barn – Makt, normer och delaktighet i förskolan. Diss. Stockholm : Stockholms universitet, 2013
Emilson Anette (2008) Det önskevärda barnet: fostran uttryckt i vardagliga
kommunikationshandlingar mellan lärare och barn i förskolan. Diss. (sammanfattning)
Göteborg: Göteborgs universitet, 2008.
Engdahl och Ärlemalm Hagsér (2005) Att bli förskollärare. Mångfacetterad komplexitet. Stockholm, Liber AB.
Forskningsetiska principer inom humanistisk- samhällsvetenskaplig forskning (2002).
Stockholm: Vetenskapsrådet
Foucault Michel (2008). Diskursernas kamp. Stockholm, Brutus Östlings bokf Symposion. Foucault Michel (2010). Säkerhet, territorium, befolkning-collége de France 1977-1978. Tankekraftförlag.
Granberg Ann (1999). Småbarns metodik-Omsorg, lek, och ramsor. Stockholm: Liber AB. Hellman Anette (2013). Vardagsliv på förskolan ur ett normkritiskt perspektiv. Stockholm: Liber AB.
Hillevi Lenz Taguchi (2004). In på bara benet-En introduktion till feministisk poststrukturalism. Stockholm: HLS förlag.
31
Hörnqvist Magnus (2012). En annan Foucault-Maktens problematik. Falun: ScandBook AB. Johannesen Nina och Sandvik Ninni (2009). Små barns delaktighet och inflytande – några
perspektiv. Stockholm: Liber AB.
Koran Nihan och Avci Neslihan (2016) Perceptions of Prospective Pre-school Teachers
Regarding Children’s Right to Participate in Classroom Activities
Tillgängliga på internet. Hämtad: 2019-04-03
https://files.eric.ed.gov/fulltext/EJ1148072.pdf
Skolverket. (2018). Läroplan för förskolan: Lpfö 18. Stockholm: Skolverket Nilsson, Roddy (2008). Foucault - en introduktion. Lund: Grahns tryckeri. Statens offentliga utredningar (barnstugeutredningen)
https://lagen.nu/sou/1972:26?attachment=index.pdf&repo=soukb&dir=downloaded
Permer & Permer (2002) Klassrummets moraliska ordning: iscensättningen av lärare och elever som subjekt för ansvarsdiskursen i klassrummet.
https://lup.lub.lu.se/search/publication/25cc0cbb-ae6a-49e5-a18b-64228c5a1390
Pihlgren Ann (2017). Undervisning i förskolan. Att skapa lärande undervisningsmiljöer. Stockholm: Natur & Kultur Akademiskt.
Rantala Anna (2016) Snälla du! kan du sätta dig? Om vägledning i förskolan. Umeå Universitet. Tillgängliga på internet
Hämtad: 2019-03-29
http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:975078/FULLTEXT02.pdf
Riddersporre Bim och Bruce Barbro (2012). Kärnämnen i förskolan. Nyckeln till ett livslångt
lärande. Stockholm: Natur & Kultur Akademiskt.
Ryen Anne (2004). Kvalitativ intervju-Från vetenskapsteori till fältstudier. Malmö: Liber AB. Rubinstein Reich Lena (1996). Samling i förskolan. Lund: Studentlitteratur.
Tallberg Broman Ingegerad (2011). Perspektiv på förskolans historia. Lund: Studentlitteratur AB.
Trost Jan (2010). Kvalitativa intervjuer. Lund: Studentlitteratur AB.
Tullgren, Charlotte (2003). Den välreglerade friheten. Att konstruera det lekande barnet. Reprocentralen, Lärarutbildningen Malmö Högskola.
