Jämförelse mellan BIM­­-verktygen Revit Structure och Tekla Structures

Postadress: Besöksadress: Telefon:

Jämförelse mellan BIM-verktygen

Revit Structure och Tekla Structures.

Jonas Isaksson

Mathias Nilsson

EXAMENSARBETE 2010/2011

ÄMNE

Comparing the BIM-applications

Revit Structure and Tekla Structures.

Jonas Isaksson

Mathias Nilsson

Detta examensarbete är utfört vid Tekniska Högskolan i Jönköping inom ämnesområdet byggnadsteknik. Arbetet är ett led i den treåriga

högskoleingenjörsutbildningen.

Författarna svarar själva för framförda åsikter, slutsatser och resultat. Examinator: Kaj Granath

Handledare: Peter Johansson Omfattning: 15 hp

Datum: 2011-04-29 Arkiveringsnummer:

Abstract

The purpose of this thesis is to improve the understanding of possible differences between BIM-based modeling software for load-bearing structures. The result can be used as a decision basis that can facilitate the choice of which BIM tool to be used in the design process. The method used is a detailed survey and literature review. The survey is based on modeling of a structure, containing the different materials steel, timber and concrete, which were designed in both computer programs and then the results were evaluated in relation to each other. The areas that are compared and analyzed are interface, help features, error diagnosis, and if the programs are user-friendly. Further the survey includes the modeling process, which involves insertion and assembly of elements and modifications. Finally follows an analysis of complexity in the production of drawings. The findings and conclusions of the survey are that Tekla Structures is clearer and more coherent and logical in its structure around functions and settings. In addition, the survey shows that Tekla Structures is more appropriate for projects with prefabricated elements, and for projects designed with steel frame where detail components are represented in most connections. Additional results obtained are that Tekla Structures is more appropriate for projects with in-situ concrete. Revit Structures' strength is in creating and modifying elements which is suitable in projects where specific solutions of the standard elements are required.

Sammanfattning

Syftet med examensrapporten är att förbättra kunskapen kring de eventuella skillnader som finns mellan olika BIM-baserade modelleringsprogram för bärande stommar. Resultatet innebär ett beslutsunderlag som kan underlätta valet av vilket BIM-verktyg som bör användas i projekteringsskedet. Metoden som används är litteraturstudier och en jämförande fallstudie. Fallstudien sker genom modellering av en stomme bestående av stål, trä och betong i båda programmen och sedan utvärderas resultaten i förhållande till varandra. De problemställningar som jämförs och analyseras är användarvänlighet inbegripande gränssnitt,

hjälpfunktioner samt felsökning. Vidare undersöks modelleringsprocessen vilket innebär infogning och sammansättning av element men också modifieringar. Till sist analyseras komplexiteten vid framställning av ritningar. De resultat och

slutsatser som fastställts är att Tekla Structures är mer konsekvent och tydligt samt logiskt i sin uppbyggnad kring funktioner och inställningar. Dessutom visar

undersökningen att Tekla Structures är mer lämpligt till projekt med

prefabricerade element samt till projekt utformat med exempelvis stålstomme där flertalet anslutningar med detaljkomponenter finns representerat. Ytterligare resultat som nåtts är att Tekla Structures är mer lämpligt till projekt med platsgjuten stomme. Revit Structures styrka finns i att skapa och modifiera element och lämpar sig därför väl vid projekt där eventuella speciallösningar av standardelement krävs. Nyckelord BIM Tekla Structures Revit Structure Konstruktör

Innehållsförteckning

2.4 VARFÖR JÄMFÖRA OCH VAD BÖR JÄMFÖRAS ... 10

2.5 INGÅENDE BESKRIVNING TILL VÅRA FRÅGESTÄLLNINGAR ... 11

2.5.1 Användarvänlighet ... 11 2.5.2 Modelleringsprocessen ... 12 2.5.3 Ritningar ... 12 3 Fallstudie... 13 3.1 REVIT STRUCTURE ... 14 3.1.1 Användarvänlighet ... 14 3.1.2 Modelleringsprocessen ... 19 3.1.3 Ritningar ... 26 3.2 TEKLA STRUCTURES ... 28 3.2.1 Användarvänlighet ... 28 3.2.2 Modelleringsprocessen ... 32 3.2.3 Ritningar ... 42

4 Resultat och analys ... 44

4.1 ANVÄNDARVÄNLIGHET... 44 4.1.1 Gränssnitt ... 44 4.1.2 Hjälpfunktioner ... 45 4.1.3 Felsökning ... 46 4.2 MODELLERINGSPROCESSEN ... 47 4.2.1 Ge projektet förutsättningar ... 47 4.2.2 Infogning av element ... 48 4.2.3 Medföljande bibliotek ... 50

4.2.4 Modifiera befintligt element ... 51

4.2.5 Skapa egna element ... 52

4.2.6 Anslutningar ... 52

4.2.7 Armering ... 53

4.3 RITNINGAR ... 54

5 Diskussion och slutsatser ... 56

5.1 RESULTATDISKUSSION ... 56

5.1.1 Användarvänlighet ... 56

5.1.2 Modelleringsprocessen ... 56

5.1.3 Ritningar ... 57

6 Referenser ... 58 7 Bilagor ... 59

1 Inledning

Projekterings- samt byggskedet är givet två centrala delar i byggprocessen. När problem uppstår är kommunikation samt samordning mellan projektörer och entreprenörer två väsentliga kvaliteter för att underlätta arbetet mellan parterna. Många projekt projekteras idag tvådimensionellt (2D). Ritningarna skickas sedan vidare till byggentreprenören vars uppgift är att färdigställa ett komplext objekt endast med hjälp av 2D-dokumentation. Det uppstår ofta problem när

dokumentationen inte överensstämmer med verkligheten, exempelvis kollisioner mellan byggelement och installationer. Ibland är problemen omöjliga att förutse i projekteringsskedet, men finns det metoder som gör att denna typ av problematik går att undvikas? Svaret skulle kunna vara BIM (byggnadsinformations

modellering) vilket både beskrivs som en arbetsmetod men också ett samlingsnamn för dataapplikationer som erbjuder helhetslösningar, där modellering tredimensionellt (3D) är en viktig förutsättning.

Examensarbetet är en jämförelsestudie mellan två stora BIM-verktyg för

konstruktörer; Tekla Structures och Revit Structure. Arbetet utfördes genom att ett färdigt projekt modellerades i båda BIM-verktygen och utifrån denna process utvärderades de sedan med hjälp av frågeställningarna.

Detta examensarbete är inom ämnesområdet byggnadsteknik. Arbetet är ett led i den treåriga byggnadsingenjörsutbildningen.

1.1 Bakgrund

Det sker idag stora förändringar inom byggsektorn gällande betydelsen av

användandet av BIM. Insikten, hos de inblandade, att stora summor pengar går att spara om BIM-verktyg implementeras (processen effektiviseras och kvaliteten ökar) är oerhört viktig för att föra branschen framåt. Med denna vetskap är det därför ytterst relevant att undersöka positiva och negativa skillnader hos två av marknadens största BIM-verktyg för konstruktörer; Tekla Structures och Revit Structure. Fallstudien som genomförts besvarar vilket av BIM-verktygen som kan vara mest passande för en viss typ av byggnation vilket resulterar i att

projekteringsskedet kan effektiviseras samt att antalet fel vid projekteringen, vilka kan få stora negativa konsekvenser vid byggnationen, kan minimeras.

1.2 Syfte

Syftet med examensrapporten är att förbättra projekteringsprocessen genom användning av BIM-baserade modelleringsprogram för bärande stommar.

1.3 Mål

Målsättningen är att genomföra en kvalitativ jämförelsestudie mellan BIM-verktygen för konstruktörer; Tekla Structures och Revit Structure. Detta innebär att undersöka för- och nackdelar samt kartlägga likheter och olikheter mellan programmen. Resultatet innebär ett beslutsunderlag som kan underlätta valet av vilket BIM-verktyg som bör användas i projekteringsskedet.

1.4 Frågeställningar

 Vilket av BIM-verktygen Tekla Structures och Revit Structure är mest användarvänligt?

 Hur fungerar och vilka skillnader finns hos BIM-verktygen Tekla Structures och Revit Structure vid modellering?

 Hur fungerar och vilka skillnader finns hos BIM-verktygen Tekla

Structures och Revit Structure vid framställning av ritningar så som detalj-, plan-, sektionsritningar samt modellritning?

1.5 Metod

Metoden som använts är en litteraturstudie samt en jämförande fallstudie av BIM-verktygen Tekla Structures och Revit Structure. Fallstudien skedde genom

modellering av en stomme bestående av stål, trä och betong i båda programmen och sedan utvärderades resultaten i förhållande till varandra.

De aspekter som var av relevans i en jämförande studie mellan två BIM-verktyg är; användarvänlighet, modellerandets metod samt komplexitet, hur anslutningar genomförs av element i samma respektive olika material samt framställning av ritningar.

1.5.1 Användarvänlighet

Den första frågeställningen som behandlar användarvänlighet är omfattande samtidigt som den också kan uppfattas olika beroende på användare. För att besvara frågeställningen har en litteraturstudie samt en jämförande fallstudie genomförts.

1.5.2 Modelleringsprocessen

Den andra frågeställningen besvarades genom att vårt projekt modellerades från intet till färdig produkt, det vill säga genom en jämförande fallstudie men också litteraturgenomgång.

1.5.3 Ritningar

Den tredje och sista frågeställningen tar upp komplexitet kring framtagning av ritningar och besvarades genom en litteraturstudie samt en jämförande fallstudie.

1.6 Avgränsningar

Revit Structure och Tekla Structures är modelleringsprogram för konstruktörer som erbjuder helhetslösningar inom projekteringsskedet. Det finns därmed många funktioner och inställningar som inte kommer att beskrivas. Fakta som skildras är endast relevant för vårt projekt och därmed våra frågeställningar. Funktioner som inte kommer att undersökas är skapande av listor, framställning av

tillverkningsritningar, skapa nya element, avancerad programmering och analysberäkningar etc.

1.7 Disposition

Rapportens teoretiska bakgrund redogör för möjligheter som finns samt prestanda för respektive BIM-verktyg. Fallstudien tar först upp användarvänlighet som inbegriper gränssnitt, felsökning samt hjälpfunktioner. Vidare beskrivs hela modelleringsförloppet från intet till färdig produkt genom att skildra viktiga funktioner. Avslutningsvis i fallstudien undersöks komplexiteten vid framställning av ritningar. Analys samt resultat skildrar styrkor och svagheter för respektive program och som sedan jämförs utifrån våra frågeställningar. Till sist diskuteras analysen utifrån syftet och frågeställningarna samt att en slutsats formuleras.

2 Teoretisk bakgrund

2.1 Allmänt om BIM

"All information som genereras och förvaltas under en byggnads livscykel strukturerad och representerad med hjälp av 3D objekt där objektet kan vara byggdelar, men även mer abstrakta objekt såsom utrymmen. BIM-modellering är själva processen att generera och förvalta denna information. BIM-verktyg är de IT-verktygen som används för att skapa och hantera informationen. BIM är alltså ingen teknik, men ett samlingsbegrepp på hur informationen skapas, lagras, används på ett systematiskt och kvalitetssäkert sätt.”[sid 2:1]

Kunskapen kring innebörden av BIM och dess fördelar skiljer sig stort bland aktörer på marknaden. Många tror att BIM endast omfattar programvaran för 3-dimensionell (3D) CAD-projektering medan andra tror att det handlar om en kvalitativ informationsöverföring mellan olika discipliner inom byggbranschen. Gemensamt är dock kännedomen om att BIM innebär kostnadseffektivitet. Samtliga faktum är egentligen korrekta.[2] BIM är ett sätt att förhålla sig till information. Tanken kring BIM är att samtlig information i ett projekt ska

hanteras i en gemensam databasmodell, där ändringar kan ske koordinerat och där alla inblandade discipliner kan hämta uppdaterad information. BIM bör därför framställas som en arbetsmetod mer än att beskrivas som ett IT-verktyg.[3] Dock är användandet av avancerade IT-verktyg (BIM-verktyg) en förutsättning för att BIM ska fungera. BIM-verktygen möjliggör att simuleringar, optimeringar, kostnadskalkyler samt tidsplanering kan framställas.[4] Enligt BIM-förespråkare generar BIM- användandet lägre kostnader inom samtliga discipliner i

byggbranschen eftersom byggprocessen effektiviseras. Om BIM implementeras i en större omfattning visar kalkyler på att branschen kan göra besparingar i

miljardklassen per år. För enskilda projekt påvisar BIM-förespråkare kalkyler med en kostnadseffektivitet som skulle kunna uppgå till 30 procent av

byggkostnaden.[4]

Nedan, i figur 1, visas hur informationsflödet kan effektiviseras med BIM. Med BIM involverat nollställs inte informationsflödet mellan varje instans i ett byggprojekt utan ökar mer linjärt.

Figur 1. Bild från WSP [2]: Beskriver skillnader i informationsflödet mellan traditionell projektering och BIM-projektering.

BIM innefattar många viktiga processer varav 3D CAD-projektering möjligen är den mest relevanta för att metoden ska fungera. Vikten av att använda ett enkelt men samtidigt kvalitativt BIM-verktyg är primärt för att BIM ska generera så stor avkastning som möjligt. Det finns ett antal BIM-verktyg för samtliga

bygginriktningar så som arkitekter, konstruktörer, el och VVS. Vi har valt att inrikta oss på BIM-verktyg för konstruktörer där Revit Structure och Tekla Structures idag är två stora program på marknaden.

2.2 Revit Structure

Revit Structure är ett BIM-verktyg utgivet av Autodesk, vilket är samma företag som lanserade bl.a. AutoCad. Revit Structures primära fördelar, jämfört med den traditionella projekteringen, är att Revit Structure använder sig av BIM vilket, i Revits vision, innebär att varje vy, ritning samt listor är kopplade till samma databas gemensamt med andra discipliner inom byggsektorn. Exempelvis om en ändring görs av ett element ändras samtliga berörda vyer, ritningar, sektioner, planer och detaljer vilket sedan automatiskt också ändras i databasen. Detta generar att designen samt dokumentationen hålls konsekvent uppdaterad vilket ger en säkrare projekteringsprocess. Utifrån 3D-modellen kan byggritningar enkelt framställas något som är mer tidskrävande vid traditionell 2D-projektering.

Som tidigare nämnts finns det BIM-verktyg för samtliga discipliner. Autodesk erbjuder exempelvis Revit Arcitechture för arkitekter. Vidare finns det Autodesk Revit MEP som används av el- och VVS-sektorn. Samtliga av Revits BIM-verktyg är kompatibla med varandra vilket innebär att det är möjligt att importera andra discipliners modeller. Exempelvis kan kollisionstester utföras mellan

konstruktions och arkitektoniska objekt men också mellan rör och kabeldragning. Vid modellering i Revit Structure finns det färdiga väggar, balksystem, pelare, bjälklag och grunder. Om ett byggelement händelsevis inte skulle finnas i det medföljande biblioteket, finns möjlighet att skapa egna komponenter.

För att säkerställa att konstruktionen är korrekt utförd samt att samtliga element är korrekt dimensionerande krävs analys av modellen. I Revit Structure är det möjligt att utföra en begränsad analys. Det finns funktioner som automatiskt söker igenom modellen efter konstruktionsfel så som förbisedda stöd eller andra globala instabiliteter. Dessutom kan information i modellen gällande exempelvis laster, lastkombinationer och dimensioner på olika element lagras.

Vid en mer djupgående analys av en modell, där avancerade beräkningar utförs, krävs andra applikationer. Det finns flertalet program som är kompatibla med Revit Structure, det vill säga att det är möjligt att importera en modellfil från Revit Structure till ett specifikt analysprogram. Autodesks egna analysapplikation heter Autodesk Robot Structural Analysis Professional software. [5]

2.3 Tekla Structures

Precis som för Revit Structure är Tekla Structures primära fördel att programmet använder sig av BIM vilket möjliggör att varje vy, ritning samt listor är kopplade till samma databas gemensamt med andra discipliner inom byggsektorn.

Det finns olika konfigurationer av programmet där några är mer specialiserade på ett specifikt projekteringsområde exempelvis stål, platsgjutet och prefabricerat. Det finns dock en fullversion som är heltäckande. Tekla anser att detta faktum effektiviserar processerna inom design-, detalj-, tillverknings- och byggföretag. Precis som för Revit Structure finns andra kompatibla applikationer till andra discipliner så som el och VVS.

Tekla Structures är ett modelleringsprogram och inget ritprogram som traditionell 2D-CAD, något som resulterar i att programmet kan hantera större mängder data, vilken i sin tur generar i mer noggranna och komplexa modeller. Tekla använder sig av en arbetsmetod där objekt infogas till modellen istället för användaren ritar ut element med linjer något som är mer krävande för programmet.

Enligt Tekla kan programmet enkelt kombinera olika byggmaterial vilket innebär att alla typer av byggnader kan modelleras. Ytterligare fördelar enligt Tekla är det medföljande bibliotek som erbjuds. I biblioteket finns ett omfattande utbud av standardiserade element samt detaljkomponenter. Detaljkomponenter finns till många typer av anslutningar och material. Detta generar i kompletta modeller med korrekta anslutningar som visualiseras i 3D. Möjligheten att infoga

detaljkomponenter till anslutningar medför att konstruktionsritningar enkelt kan framställas.

Olika discipliner kan dela modell för att kontrollera eventuella konflikter mellan byggdelar men också visualisera hur olika strukturer fungerar tillsammans. Tekla Structures kan integreras med olika analys- och designprogram för att optimera stomsystemet. Exempel på system som stöds är; FEM-design, SAP2000,

Staad.Pro, S-FRAME, GTStrudl, Robot, Dlubal RFEM och RSTAB. [6]

2.4 Varför jämföra och vad bör jämföras

Som tidigare nämnts är i dagsläget kunskapen kring BIM-verktyg begränsad i byggbranschen. För att underlätta samt övertyga en övergång från den traditionella projekteringen, baserad på 2D-dokumentation, måste BIM-verktygen vara

utrustade med avancerade funktioner som underlättar projekteringsarbetet.

Samtidigt som programvarorna ska besitta avancerad teknik så måste de även vara lätta att använda och förstå. För att minimera tidsåtgången vid inlärning samt användandet av ett BIM-verktyg är det viktigt att veta vilka fördelar/nackdelar respektive verktyg besitter.

2.5 Ingående beskrivning till våra frågeställningar

För att tydliggöra och konkretisera frågeställningarna har angreppspunkter utarbetats och utifrån dessa anser vi oss kunna ta fram en vetenskaplig rapport. Analys och jämförelse av de konkreta exempel som anges ska ge en kvalitativ bild av vilket BIM-verktyg som är mest lämpligt för en viss typ av byggnation. Vidare har kriterier tagits fram, kring uppbyggnad samt arbetsmetod i BIM-verktyget, som vid analys och jämförelse eventuellt kan fastställa vilket av programmen som upplevs mest användarvänligt. Samtliga kriterier och angreppspunkter presenteras nedan:

2.5.1 Användarvänlighet

Användarvänlighet är en förutsättning för att minimera tidsåtgången vid inlärning och vid användandet av en programvara. Att snabbt få en förståelse och en översikt av ett program kan vara direkt avgörande faktorer vid val av program. Dock, som nämnts i metoden, är användarvänlighet ett brett begrepp och används ofta på ett ganska vagt och opreciserat sätt[7]. Utgångspunkten, vid en definition av användarvänlighet, är att beakta aspekter som kan antas vara gemensamma för alla eller de flesta användare av det aktuella programmet[7]. Vid undersökning av kriterier antas ett tydligt och konsekvent gränssnitt samt en logisk arbetsmetod vara viktiga aspekter vid en definition[8]. Ytterligare två aspekter utöver de ovan nämnda (gränssnitt och logisk arbetsmetod) som är intressanta att analysera är felmeddelanden och hjälpfunktioner[7]. När något fel inträffar är det viktigt att förstå vad felmeddelandet innebär och vad som måste göras för att åtgärda

problemet, detta för att arbetet ska flyta på snabbare. Vidare är det fördelaktigt om programmet har hjälpfunktioner och att dessa är pedagogiskt utformade.

För att konkritisera de aspekter som bör ingå vid en definition av

användarvänlighet har vi valt punkter som är relevanta och som tydliggör aspekterna.

Gränssnitt:

 Tydliga och konsekventa menyer?

 Lätt att hitta funktioner?

 Finns kortkommandon?

 Smidig navigering mellan 3D- och 2D-vyer? Viktiga funktioner:

 Enkel felsökning?

 Finns hjälpfunktioner? Logik:

 Är arbetsmetoden logisk vid modellering?

Användarvänlighet kommer att delas upp både i fallstudien samt analysen, där gränssnitt, felsökning samt hjälpfunktioner ges egna avsnitt. Huruvida

arbetsmetoden vid modellering är logisk eller inte kommer att vävas in i modelleringsprocessen.

2.5.2 Modelleringsprocessen

Som nämnts tidigare är en logisk arbetsmetod vid modelleringen en viktig aspekt som kan spela en viktig roll vid val av BIM-verktyg. Arbetet måste fortlöpa smidigt genom att funktioners förfarande är logiskt utformade. För att modelleringen ytterligare ska effektiviseras är det viktigt att det finns färdiga byggnadselement som kan infogas till modellen. Om ett specifikt element händelsevis inte finns med i det medföljande biblioteket, bör det vara enkelt att modifiera befintliga element alternativt importera från leverantörer. Det är en fördel om programmen är anpassade till den svenska marknaden gällande standardelement och material. Dessutom är det intressant att analysera

möjligheten att infoga plåtar, skruvförband och svets etc. till anslutningen och till 3D-modellen.[9,10] Företeelser att ta hänsyn till vid modellering av projektet:

 Är det svårt att skapa de rätta förutsättningarna?

 Är infogning av element komplicerat?

 Finns bibliotek med färdiga element?

 Är det komplicerat att modifiera befintliga element?

 Är det komplicerat att infoga detaljkomponenter exempelvis skruvförband?

 Är infogning av armering komplicerat?

2.5.3 Ritningar

Den tredje och sista frågeställningen berör svårigheterna kring att skapa ritningar som inkluderar skala, ritram, rithuvud och linjetjocklekar etc. Vidare är det intressant att belysa svårigheten att skapa detaljvyer som sedan omvandlas till detaljritningar. [9,10]

För att ro ett byggprojekt i hamn är det viktigt att den slutliga dokumentationen är korrekt samt att skapandet av ritningarna är tidseffektivt. De olika ritningar som kommer att skapas är:

 Planritningar

 Sektionsritningar

 Detaljritningar

3 Fallstudie

De aspekter som jämförs i fallstudien är de som återgetts i stycket ovan, vilka beskriver frågeställningarna mer ingående. Under modelleringsprocessen tillkom dock följande punkt som ansågs vara viktigt för helhetsintrycket. Det är viktigt att anslutningar mellan element automatiskt anpassas till de förutsättningar som ges alternativt lätt kan korrigeras, exempelvis att balkar som sammanfaller i samma punkt kapas så som det ska utföras i verkligheten.

 Kommer anslutningar mellan de olika byggelementen innebära några problem så som att det i verkligheten ser annorlunda ut?

För att få en heltäckande bild av BIM-verktygens prestanda kommer den bärande stommen, på tre våningar, att modelleras med olika förutsättningar gällande val av material. Våningarna kommer att modelleras enligt följande:

Våning 1: Håldäcksbjälklag liggande på hattbalkar i stål samt stålpelare. Våning 2: Platsgjutet betong.

Våning 3: Stål- respektive trästruktur.

Motiveringen kring varför dessa specifika material används är för att de är vanligast förekommande vid byggnationer.

Något att beakta kring fallstudien är de olika kunskaper och hjälpmedel som införskaffats av BIM-verktygen innan och under modelleringsprocessen. Huruvida dessa förberedelser påverkat resultatet diskuteras senare i rapporten.

De förberedelser som genomförts är en tvådagars grundkurs i Tekla Structures ”grundmodellering med inriktning på stålstruktur” samt inköp av instruktionsbok i Revit Structure, ”Autodesk: Mastering Revit Structures 2010”.[9]

3.1 Revit Structure

Revit Structure är ett BIM-verktyg med många funktioner och inställningar. Komplexiteten medför att avgränsningar måste göras i undersökningen, därför skildras endast fakta som är relevant för vårt projekt och därmed våra

frågeställningar. Det som först presenteras i fallstudien är gränssnitt i form av beskrivning av menyer, felsökning samt hjälpfunktioner. Vidare berörs de element och funktioner som använts vid modelleringsprocessen. Avslutningsvis beskrivs framställning av ritningar.

3.1.1 Användarvänlighet

3.1.1.1 Gränssnitt

En av de viktigaste premisserna som styr upplevelsen av programmet och som sedan påverkar intrycket av användarvänligheten är uppbyggnaden samt utseendet av applikationen. Nedan presenteras Revit Structures olika menyfält och fönster för att beskriva programmets uppbyggnad. Vi har inte fördjupat oss i alla menyer med medföljande funktioner utan endast inriktat oss på de funktioner som är av relevans för vårt projekt.

Öppna programmet Revit Structure

I den första vyn (se figur 3) som kommer upp när Revit Structure öppnas finns ett antal alternativ. Antingen väljs project vilket är ett fönster där modellering av ett projekt kan påbörjas. Det andra alternativet är families vilket är ett fönster där möjlighet finns att modellera eller modifiera byggelement som sedan kan infogas i

project.

Figur 3. Revit[11]: Illustrerar startmenyn som visas vid programstart. Här finns valmöjligheterna att öppna ett projekt eller att hantera families.

Det är viktigt att förstå hierarkin i Revit Structure för att därigenom förstå namnangivelser som ges i programmet. Programmet sorterar byggdelar i categories med en undergrupp som kallas families. Vidare delas families även upp i types. Exempelvis ingår gruppen balkar under category medan valet om balken ska vara stålprofil, träbalk eller betongbalk bestäms i families sedan fastställs dimensionen under type.

Programmeny (Applicationmenu)

Programmenyn är lokaliserad högst uppe i vänstra hörnet i form av en rullista under bokstaven R (se figur 4). Under denna meny hittas funktioner som exempelvis sparfunktioner, öppna nya eller befintliga filer, utskrift etc. Under

export finns flertalet alternativ att göra gällande exportering av modellen. Här är

det exempelvis möjligt att spara projektet i andra filformat, vilket gör filen kompatibel med andra dataapplikationer.

Figur 4. Revit [11]: Programmeny

Verktygsmeny samt hjälpmeny (Quick Access Toolbar, Infocenter, and Help) I figur 5 finns olika funktioner, bland annat genvägar till öppna och spara projekt. Även mätfunktioner finns tillgängliga. Ytterligare funktioner som är av intresse är en sektionsfunktion som infogas i modellen, dock endast möjligt i 2D vy, där användaren vill göra en sektionsritning. Vidare finns en funktion som namnges

close hidden windows som stänger ner fönster som inte visas men som fortfarande är

öppna.

Figur 5. Revit [11]: Verktygsmeny samt hjälpmeny Funktionsmeny (The Ribbon)

Detta menyfält (figur 6) är det mest omfattande och vi har därför valt att inte beskriva det i detalj. Det är under denna meny samtliga funktioner för att skapa en modell finns, exempelvis referenslinjer, bjälklag, balkar, pelare och väggar etc. Då modelleringsprocessen beskrivs mer ingående senare i rapporten görs ingen mer utläggning kring de delarna i detta avsnitt.

Det finns funktioner samt inställningar i funktionsmenyn som hanterar delar utöver modelleringsprocessen och några av dessa är intressanta att nämna. Under fliken manage finns en ikon som namnges snaps. Här finns inställningar som

bestämmer vilka punkter på linjer och element som ska gå att markera i modellen. I Revit finns möjligheten att skapa filter. Funktionen filters hittas via

funktionsmenyn under fliken view. När ett filter har skapats går det att lägga till olika kategorier av byggdelar till filtret. Via visibility/graphics som också finns under fliken view, som för övrigt anger vad som ska vara synligt i vyn, finns möjlighet att lägga till filter till den aktuella vyn som användaren befinner sig i. Det är sedan möjligt att markera huruvida filtrena i vyn ska vara aktiva eller inte. Exempelvis är det möjligt att skapa ett filter som ska tillhöra vyn markplan. Den enda parameter som ska ingå i filtret är kategorin grids. Väljer användaren sedan att infoga filtret till

visibility/graphics är det möjligt att inaktivera filtret vilket resulterar i att grids inte är

Figur 6. Revit [11]: Funktionsmeny där även utplaceringsmenyn syns. Observera den gröna fliken längst till höger ”Modify |Place..” som är den aktuella funktionens valmöjligheter.

Kortkommandon finns det till många av de vanligaste funktionerna i funktionsmenyn. För att ta reda på vilka kortkommandon som gäller för en funktion förs muspekaren över den aktuella funktionen som följs av en kort beskrivning. I beskrivningen efter namnet på funktionen finns kortkommandot inom parantes.

Utplaceringsmeny (Options Bar)

När en funktion väljs i funktionsmenyn förändras layouten. Revit öppnar då automatiskt fliken modify i funktionsmenyn samt att en utplaceringsmeny blir tillgänglig. I options bar kan viktiga åtgärder för utplacering genomföras. Exempelvis vid utplacering av en vägg finns det möjlighet att välja, utifrån det valda referensplanet, till vilken våning väggen ska gå samt om väggen ska placeras i ytterkant eller centrum med utgångspunkt från referenslinjerna. Det vill säga de mest primära inställningarna för utplacering av element finns som en genväg under menyn. (Se figur 6.)

Vyegenskaper (View Control Bar)

Denna meny är placerad nere i vänstra hörnet av ritfältet. Menyn har funktioner som bestämmer utseendet av modellen. Här kan modellen antingen göras

transparant eller solid, realistiskt utseende samt med eller utan skuggor. Vidare är det även möjligt att dölja objekt för att förenkla vissa moment under

modelleringen. Ytterligare en funktion är att det går att korrigera detaljnivån på modellen, vilket innebär att antalet hjälplinjer går att justera i tre steg; coarse, medium och fine, vilket underlättar orienteringen.

Figur 7. Revit [11]: Vyegenskaper

Egenskapsfönster (Instance Properties)

Egenskapsfönstret (se figur 8 nedan) finns till vänster om ritfältet där egenskaper för valt element eller vy finns presenterade. Om det sker ändringar i detta fält så ändras endast markerat element eller berörd vy. Ändringar av egenskaper som sker i type properties (se markering i figur 8), som finns som en genväg i instance properties, berör samtliga element som är av samma typ. Exempelvis om en ändring av egenskaper utförs för balken HEA 140 så berörs samtliga infogade balkar av samma typ.

Figur 8. Revit [11]: Egenskapsfönster Figur 9. Revit [11]: Utforskarfönstret Utforskarfönster (Project Browser)

Utforskarfönstret (se figur 9 ovan) ligger under egenskapsfönstret. Här finns en översikt av alla vyer exempelvis planritningar, elevationer, 3D-modellen samt sektioner etc. Från start finns elevationer i alla väderstreck som automatiskt uppdateras vid skapande av ytterligare våningar. Vidare skapas även planritningar automatiskt när en ny höjdlinje infogas till modellen. Funktionen kring sektioner fungerar genom att användaren drar en linje där det tänkta sektionssnittet ska placeras, antingen i planvyn eller i elevationsvyn. Det skapta sektionssnittet placeras under details i utforskarfältet. Revit tillhandahåller ett bibliotek med olika element, där några av de vanligaste finns representerade i utforskarfältet under

families. För att utöka families går det att importera ytterligare element. Vidare finns

3.1.1.2 Hjälpfunktioner

Revit Structure har olika hjälpfunktioner för att underlätta arbetet vid modellering. Som tidigare nämnts går det att få fram en kortare beskrivning av en funktion genom att föra muspekaren över funktionen. Efter ytterligare några sekunder visas också en bild eller animation beroende på vilken typ av funktion det handlar om (se figur 10). Beskrivningar samt information går även att hämta via internet. Väl inne på sidan går det att göra sökningar för att hitta rätt material. Beskrivningarna hur ett förfarande ska gå till väga är tydliga. Hjälpknappen är placerad högst upp i det högra hörnet av programfönstret och visas som ett frågetecken. Bredvid frågetecknet finns även ett sökfält där fraser kan skrivas in. Ytterligare hjälp går att få via statusfältet som är placerad längst ner i vänstra hörnet och som beskriver tillvägagångssättet för exempelvis användandet av en funktion.

Figur 10. Revit[11]: Här syns den hjälp som visas när muspekaren dras över funktionen, illustrationen som visas är i vissa fall en animation.

3.1.1.3 Felsökning

Programmet visar warnings samt error som felmeddelande. Warnings går att ignorera medan error inte går att förbise. Skillnaden mellan felmeddelandena är att error innebär att tillvägagångssättet är omöjligt medan warnings betyder att något är möjligt men att det kan finnas oklarheter. Uppkommer felmeddelanden kan det ibland vara svårt att tyda vad som är fel och användaren vet därmed inte vad som måste korrigeras för att lösa problemet.

Under fliken manage finns en ikon namngiven warnings. Här finns en lista på samtliga element som på något sätt är tvivelaktiga gällande dess utförande. Ytterligare funktioner inom felsökning är interference check och hittas under fliken

collaborate i funktionsmenyn. Vid användandet av interference check påbörjar

programmet en scanning av modellen där kollisioner eftersöks och som listas i ett nytt fönster.

3.1.2 Modelleringsprocessen

För att belysa hur arbetsgången går till samt eventuell komplexitet beskrivs de funktioner som använts vid modellerandet av vårt projekt nedan. De flesta funktionerna hittas via funktionsmenyn som har beskrivits ovan.

De funktioner som beskrivs först handlar om förutsättningar exempelvis hur referenslinjer skapas för nytt projekt . Därefter övergår beskrivningen till själva monteringsprocessen det vill säga infogning samt sammansättning av olika element. Till sist behandlas funktioner gällande anslutningar samt armering.

3.1.2.1 Start av modellering

När Revit Structure startas och användaren väljer att öppna ett nytt projekt öppnas en vy, eller mer beskrivande, en mall som har ett givet utbud av

grundinställningar. Denna mall sparas i ett filformat (.rte) och kallas för template. Revit Structure angav automatiskt en standard-template (SWEENU.rte) vilken har använts genom projektet. Det är möjligt att skapa egna templates. Denna möjlighet är fördelaktig för återkommande projekt med liknande förutsättningar. Detta innebär att användaren utformar en mall med den arbetsmiljö samt inställningar som krävs för ett specifikt projekt. För liknande projekt i framtiden öppnas den skapade template som startfil vilket resulterar i att användaren undviker repeterande inställningsarbete då detta redan är förinställt.

3.1.2.2 Referenslinjer

För att förenkla utplaceringen av element kan användaren skapa ett rutnät i planvyn med referenslinjer efter de förutsättningar som finns för projektet, detta rutnät namnges grid. Att notera är dock att de inte går att infoga detta rutnät i 3D-vyn. Där linjerna skär varandra bildas kritiska punkter där sedan element kan placera ut såsom väggar, pelare etc. Referenslinjerna är inte endast till för modelleringen i programmet utan används också som utsättningslinjer på arbetsplatsen. Därför är det viktigt att fundera kring vilka referenslinjer som infogas. Det går naturligtvis att modellera utan rutnät, dock försvåras

orienteringen i projektet och är inte att rekommendera. För att kunna modellera ytterligare våningar krävs det att användaren skapar höjdlinjer levels som är referenslinjer i höjdled. När en ny våning (eller våningar) har skapats så blir automatiskt en ny vy synlig i utforskarfönstret där våningen presenteras som en tvådimensionell planvy.

Vårt projekt är relativt omfattande vilket innebär att många referenslinjer måste infogas. Vidare har våningarna olika utformning vilket innebär att vissa

referenslinjer som är infogade endast fyller sitt syfte på en specifik våning. Då alla referenslinjer visualiseras på alla höjder innebär det att planvyerna blir mycket detaljrika och svårorienterade. Därför är det att rekommendera att släcka vissa referenslinjer i en viss vy. Detta gör användaren genom att markera en linje och sedan högerklicka och välja hide in view och sedan elements. Då döljs de valda linjerna i den vy som användaren befinner sig i.

3.1.2.3 Använda element vid modellering av projekt

Samtliga funktioner hittas som tidigare nämnts via funktionsmenyn under fliken

home. Modellering kan ske i planvyn samt 3D-vyn dock är det en klar

rekommendation att infogning sker i planvyn då referenslinjerna inte är synliga i 3D-vyn.

När ett element infogas visas automatiskt en utplaceringsmeny under

funktionsmenyn. I utplaceringsmenyn (se figur 6) anges olika alternativ som är möjliga att ge det element som ska infogas. Alternativen beskrivs mer ingående för varje specifikt element senare i rapporten. Gemensamt för väggar och pelare, som infogas via utplaceringsmenyn, är att startpunkten i höjdled för elementen

fastställs genom att användaren klickar sig in till den planvy som elementen ska utgå ifrån. Vid infogning av väggar finns dock ändå möjligheten att ignorera utplaceringsmenyn och istället ange inställningar i instance properties där det går att ändra referensplan för start- och slutpunkt för elementet. Referensplanet för balkar fastställs i en rullista i utplaceringsmenyn, vilket innebär att planvyn som användaren befinner sig i inte automatiskt används som ett referensplan. Vid infogande av bjälklag finns inga alternativ i utplaceringsmenyn och referensplanet bestäms endast via instance properties.

I egenskapsfönstret instance properties för infogade element finns olika parametrar som exempelvis styr hur element ska förhålla sig till referenslinjer. Dessutom finns verktyg som möjliggör förlängningar alternativt förkortningar i längd av element, både vertikalt och horisontellt samt förändringar av position i höjdled.

När ett element infogas via funktionsmenyn finns det möjlighet att välja typ av element i instance properties (se figur 8), där det finns en rullista med vanliga element samt senast använda. Om eftersökt element inte finns representerat kan

importering från biblioteket ske på olika sätt. Ett alternativ är via type properties som är lokaliserat i instance properties, där det finns möjlighet att ladda in element från biblioteket. Det andra alternativet sker genom att ett element eventuellt finns representerat under families i utforskarfönstret och nyttjas genom att användaren ”drar” ut elementet till ritfältet. För att utöka antalet element i families i

utforskarfönstret sker importeringen via fliken insert i funktionsmenyn där

biblioteket nås via load family. Nedan presenteras åtta olika element och hur dessa används i programmet.

Element 1 och 2: Platta på mark/bjälklag

Platta på mark skapas genom funktionen slab och bjälklag via floor. Båda funktionerna hittas via fliken Home.

En platta på mark och ett bjälklag skapas på exakt samma sätt, det vill säga genom att en önskad area formeras med hjälp av de infogade referenslinjerna. I modellen så skiljer sig inte dessa funktioner åt visuellt och båda kan användas till respektive ändamål. Dock finns skillnaden mellan funktionerna där floor kräver stöd

underifrån medan slab inte har det kravet. Om funktionen slab används som bjälklag får det negativa konsekvenser för beräkningarna när modellen exempelvis ska exporteras till ett analysprogram.

Att skapa hål i bjälklag gjordes via funktionen shaft som hittas under fliken home.

Shaft fungerar genom att en area formeras som sedan skapas automatiskt en

volym. Volymen kan sedan modifieras i höjdled och allt som hamnar inom

volymen klipps ut. Fördelen med shaft är att hål kan enkelt skapas på flera våningar samtidigt.

Element 3: Håldäcksbjälklag

I det medföljande biblioteket finns färdiga håldäcksbjälklag. Infogning av

håldäcksbjälklag sker enklast via families i utforskarfönstret där elementet markeras och sedan ”dras” in till modellen. Håldäcksbjälklaget kategoriseras som en balk och därför kan också funktionen beam användas vid infogning, där val element sker via type properties.

I Revit Structure finns möjlighet att modifiera håldäcksbjälklaget. Modifiering kan ske via type properties där ändringar av viktiga dimensioner kan genomföras

exempelvis bredd, djup, antal hål, diameter på hålen, avstånd mellan hålen etc. Vidare går det att genomföra mer omfattande modifieringar via vyn families och egenskapsfönstret family types som finns i denna vy.

Håldäcksbjälklagets utplacering är en komplicerad och tidskrävande process. Infogningen sker genom att två punkter väljs i modellen där bjälklaget ska placeras emellan. Vid utplaceringen går det endast att ”snappa” till hattbalkens mittlinje som är en referenslinje i elementet. Då bjälklaget ska placeras på hattbalkens fläns betyder detta att utplaceringen måste antingen ske i mittlinjen eller placeras godtyckligt på flänsen. Visuellt går det att korrigera utseendet på modellen genom att förlänga respektive förkorta elementet, dock blir bjälklaget inte exakt utplacerat med denna metod. När kollision mellan byggelement inträffar, på grund av ovan nämnda process, gör programmet cutbacks (se figur 11). Cutbacks innebär att

programmet automatiskt ”drar tillbaka” ett av elementen till en position där någon kollision inte längre äger rum. Exempelvis i modellen har håldäcksbjälklagets ena kortsida placerats, som ovan nämnts, i centrumlinjen på hattbalken. Detta

resulterar i att plattan blir för lång och kolliderar med hattbalken och programmet utför automatiskt en cutback på balken. Ett verktyg som kan hantera detta problem är beam/column joins som finns under fliken modify. Beam/column joins fungerar som ett reversibelt verktyg, där håldäcksbjälklaget istället dras tillbaka och hattbalken återgår till sin ursprungliga position. Det är sedan möjligt att manuellt ändra längden samt flytta på plattan. Dock är inte verktyget helt pålitligt då det ibland inte fungerar.

Figur 11. Revit [11]: Cutback, exempel på hur Revit drar tillbaka elementen vid kollision. De orangea linjerna indikerar på hur balkarna egentligen ska placeras.

Ytterligare problem som uppkommer kring håldäcksbjälklaget är att verktyget shaft inte går att använda. Funktionen array eller copy är bra verktyg för att minimera tidsåtgången. Array innebär att infogat element skapas i fler exemplar i en riktning och i ett bestämt antal. Vidare finns copy vilket innebär att ett element kan kopieras till en annan position. Andra funktioner som har använts vid infogning av

håldäcksbjälklag är skärfunktionerna cope och cut som båda finns under fliken

modify. Verktyget cope beskär mellan byggelement vilket innebär att ett element

skärs ut kring ett annat valt element. Funktionen är användbar vid exempelvis kollisioner mellan håldäcksbjälklag och balk då det är möjligt att skära bort en del av håldäcksbjälklaget till förmån för balken. Funktionen cut används genom att linjer placeras kring det som ska beskäras, i detta fall då håldäcksbjälklaget ibland är för brett för sin position. Dock går det endast att beskära element med grids som referenslinjer för var snittet ska gå, vilket är negativt då ytterligare

referenslinjer ibland måste infogas för att göra en beskärning. Element 4: Pelare

Funktionen att infoga pelare är enkel och kräver enbart ett knapptryck. När column väljs på funktionsmenyn så är efterföljande steg att bestämma om pelaren ska gå i riktning upp eller ner ifrån den planvy som användaren befinner sig i, sedan bestäms pelarens slutpunkt. Höjden för pelaren kan definieras som utplacering mellan olika nivåer eller som en faktisk höjd. Om utplacering mellan olika nivåer väljs, anpassas pelarens höjd automatiskt mellan de valda höjdlinjerna även om dessa skulle ändras. Väljs alternativ nummer två är höjden bestämd och kommer inte anpassas vid eventuellt nya förutsättningar.

Som nämnts tidigare i rapporten rekommenderas det att pelarna placeras ut i de kritiska punkterna som skapats. Det är även möjligt att ”snappa” pelare till väggars centrumlinje trots att väggen inte är ritad genom en referenslinje. Denna möjlighet förenklar utplacering av pelare som exempelvis ska finnas under en bärande vägg. Det finns möjlighet att låsa pelaren till referenslinjerna via funktionen moves with

grid vilket innebär att om referenslinjen flyttas följer de pelare som är utplacerade

på linjen automatiskt med. Kan exempelvis användas sent i projektet då ändringar har gjorts i de initiala förutsättningarna.

Element 5: Väggar

Funktionen att infoga väggar fungerar genom att först ange väggens rikting i höjdled, det vill säga upp eller ner, utifrån den planvy användaren befinner sig i. Därefter bestäms huruvida väggen ska utplaceras mellan höjdlinjer eller definieras som en fast höjd. Ytterligare val som kan göras i utplaceringsmenyn är huruvida väggen ska förhålla sig till referenslinjerna. Antingen placeras väggen centriskt eller på in- respektive utsidan av referenslinjen. Om flera väggar ska placeras ut i en följd så används verktyget chain som också finns som val i utplaceringsmenyn. När ovanstående val är genomförda sker infogningen genom att användaren

bestämmer två punkter där väggen placeras emellan.

Element 6: Balkar

Samma typ av strategi gäller för utplacering av balkar som för väggar, det vill säga att en linje dras mellan två punkter där användaren vill ha balken. De

valmöjligheter som följer med balkar i utplaceringsmenyn är i vilket plan som balken ska placeras. Det är möjligt att välja ett annat plan än det som användaren befinner sig i. Dock kommer det upp en varning som meddelar att balken inte är synlig i den aktuella vyn. Vidare finns även chain för balkar. I instance properties går det att välja balken position i höjdled, det vill säga om balkens överkant, underkant eller centrum ska ligga i anslutning till referenslinjen.

Element 7: Hattbalk

Hattbalken som eftersöks i projektet finns inte som standardelement i biblioteket. Det finns dock ett liknande element i biblioteket som namnges M-Lightb

Gauage-Furring Hat Channels.rfa. De modifieringar som krävs av detta element för att nå

rätt resultat är att hål måste skapas samt ändring av dimension och struktur, något som genomförs i vyn families (se figur 12). Vyn families nås antingen när

programmet startas alternativt via modellen då det är möjligt att editera families för ett markerat element. Väl inne i families går det att skapa eller modifiera element. Om ett element inte finns representerat i det medföljande biblioteket

rekommenderas det att hitta ett liknande element att modifiera. Dock kan det i vissa fall vara enklare att börja från intet, exempelvis om modifieringen till det korrekta elementet blir för omfattande. Det som kan ske är att parametrar som styr intelligensen för elementet förstörs. I vyn families ser funktionsmenyn annorlunda ut jämfört med menyfältet i vyn project detta eftersom funktionerna i

families är anpassade för att genomföra modifieringar av element.

I families ändras dimensionerna för element enklast via egenskapsfönstret family

types som hittas under fliken modify. I family types finns en lista med parametrar som

styr elementets dimension, något som går att ändra genom att skriva in andra värden.

Figur 12. Revit [11]: Menyn i families där funktionerna har anpassats för modifieringar av element.

Strukturella modifieringar av element sker via sektionsvyn (se figur 13) som hittas i utforskarfönstret. Vyn visar kortsidan i 2D och ändringar utförs genom att

markera elementet och därefter välja edit sweep, som hittas under fliken modify, sedan select profile och edit profile. I denna vy går det att genomföra förändringar som exempelvis ändra längder, lägga till linjer, ta bort linjer etc. För att undvika att intelligens till elementet försvinner ska måttlinjer inte tas bort alternativt att måttlinjer infogas. Vid infogandet ska måttet kopplas till en parameter vilket möjliggör att dimensionsändringar kan ske via family types och type properties.

De modifieringar som ska genomföras på hattbalken är att en bottenplatta till balken ska läggas till antingen genom att skapa en helt ny platta eller att förlänga balkens befintliga fläns. Dock är modifiering av flänsen att rekommendera då inga ytterligare parametrar behövs infogas. Ytterligare modifieringar som ska

genomföras är balkens sidor där lutningen ändras. För kantbalken genomförs liknande modifieringar. Den ena flänsens parameter ändrades till noll samt att den ena sidan gjordes rak.

Figur 13. Revit [11]: Bilden illustrerar snittet på hattbalken. Ovan syns de måttlinjer som har kopplats till olika parametrar.

Håltagning i hattbalken är en relativt komplicerad process eftersom den kräver intelligens som styr att antalet hål automatiskt anpassas till balkens längd. Under fliken home finns ett verktyg som heter void forms som skapar hål. Vid infogandet måste först ett arbetsplan väljas där hålet ska placeras nästa steg är att bestämma hålets djup. När hålet är på plats används funktionen array vars syfte är att kopiera hålet till hela balken. Sedan infogas mått till balken exempelvis hålets diameter, kantavstånd samt avstånd mellan hål som enskilt kopplas till parametrar. För att programmet ska kopiera korrekt antal hål i förhållande till balkens längd måste alla ovanstående parametrar kopplas gemensamt till ytterligare en parameter som kan namnges ”Antal hål” som skapas via funktionen array. Resultatet blir att vid infogning av balken till modellen anpassas automatiskt antalet hål till den längd som balken får samt att de parametrar som skapades kan ändras i modellen. Element 8: Takstolar

Takstolar utfördes i projektet som träbalkar. Arbetsgången var exakt samma procedur som vid infogandet av balkar. Första steget var att välja beam i

funktionsmenyn. För att ändra balkens family genomförs detta via type properties där möjlighet finns att ladda in en träbalk som sedan kan korrigeras till önskad

dimension. Olika verktyg som används vid infogandet av takbalkar är array och

copy som beskrivits tidigare i rapporten. För att skapa takutsprång sker detta

enklast manuellt då användaren kan förlänga respektive förkorta balken genom att markera balkens ändpunkt och föra muspekaren i önskad riktning. Om taklutning önskas ändras start level offset och end level offset i instance properties.

3.1.2.4 Anslutningar

Anslutningar samt att infoga färdiga enheter exempelvis skruvförband är inte en ledande funktion inom Revit Structure. Ett tydligt exempel är att element

automatiskt kortas av långt ifrån anslutningspunkten. Dock finns i varje element en medföljande linje med inbyggd information om elementet. Linjen fortsätter vidare från elementet till den punkt dit elementet är tänkt att anslutas och därmed bekräftar elementets verkliga längd. Detta innebär att förkortningen av elementet endast är visuellt och inte ett konstruktionsfel. Skapade listor samt

analysberäkningar utgår utifrån anknytningspunktens position. Det är därför möjligt att ”dra ut” samt beskära element manuellt för att snygga till samt realisera utseendet utan att påverka slutresultatet.

Ett korrigeringsverktyg som använts är cope vilket är en skärfunktion mellan byggelement och innebär att ett element beskärs till förmån för ett annat.

Ytterligare verktyg som använts är beam/column joins som möjliggör modifieringar av anslutningar, exempelvis att hörn på balkar beskärs vardera i en 45 gradig vinkel. Dock som tidigare nämnts är detta verktyg inte pålitligt då det ibland inte fungerar.

Det är möjligt att importera detaljkomponenter till 3D-modellen samt till 2D- detaljritningar som namnges callouts (se figur 14)och som kommer att beskrivas senare i rapporten (se 3.1.3 Ritningar). Dock är importen i 3D-modellen väldigt komplicerat då ingen intelligens är förlagd till komponenten. Problematiken som uppkommer är att komponenten visualiseras som en bild och kan placeras vart som helst i modellen vilket innebär att den inte känner till sin egen funktion. Komponenter är därför enklare att hantera i callouts.

Figur 14. Revit[11]: Här visas en detaljritning som skapats via funktionen callouts. Bultar och plåtar har infogats för att illustrera hur anslutningar kan skapas.

3.1.2.5 Armering

Det finns ett antal olika metoder för utplacering av armering. De flesta metoder visar dock inte armeringen i 3D-modellen utan bara i sektionsvyer. För att armeringen ska bli synlig i 3D-modellen måste en sektion utplaceras igenom det område där användaren vill att armeringen ska infogas. Exempelvis om en pelare eller vägg ska armeras måste sektionen ligga i de delarna. Nästa steg är att välja armeringens riktning i elementet, vertikalt eller horisontellt med arbetsplanat eller både och. När något av dessa alternativ har valts placeras armeringsjärnen i det område som är tänkt att armeras. När ett armeringsjärn är utplacerat markerar användaren järnet. I options bar visas en rullista där det är möjligt att välja maximum

spacing samt ett avstånd mellan järnen. Maximum spacing innebär att programmet

själv känner av gränserna där armeringen ska finnas inom. Sedan beräknar programmet ut antalet järn med hänsyn till areans storlek samt avståndet mellan järnen. Samma arbetsmetod sker både för armering i horisontal- och vertikalled. Om armeringen visualiseras som tunna streck i 3D-modellen och användaren vill realisera utseendet av järnen så är detta möjligt. I instance properties går det att

editera view visibility. I dialogrutan som öppnas kan användaren markera view as solid. Vidare finns det möjlighet att välja i vilka vyer som armeringen ska vara synlig. Ytterligare en armeringsfunktion är att skapa armeringsnät vilket är användbart till bjälklag och väggar. Dock kommer denna armering bara synas i sektionsvyerna. Om dimensionerna av armeringen behövs korrigeras efter infogningen finns det i

instance properties under dimensions ett antal parametrar i form av bokstäver som styr

utseendet av armeringen. I projektet krävs det att armeringen från den platsgjutna väggen ska anslutas i det överliggande betongbjälklaget. Vi valde att använda armeringstypen M S5 i väggen vars parametrar B och D styr höjden på järnen.

3.1.3 Ritningar

Ritningar skapas via en funktion som heter sheet som hittas under fliken view. När funktionen används öppnas en dialogruta där användaren får möjlighet att välja storlek på ritram med medföljande rithuvudet. När valet är genomfört placeras ritningen i en mapp i utforskarfönstret som namnges sheet. Nästa steg är att infoga vyer till den tomma ritningsrutan. Det sker genom att användaren högerklickar på den skapade ritningen i utforskarfönstret och därefter väljer add view. Det är möjligt att infoga flertalet vyer på en och samma ritning. Det är utrymmet på ritramen som anger begränsningen.

För att skapa en detaljritning måste först en detaljvy skapas. Det gör användaren genom att använda callouts. Callout innebär att en ”in-zoomning” genomförs på en specifik del på modellen. Funktionen callout kan endast användas i 2D-vy vilket innebär att den skapade detaljen endast visualiseras i 2D. Den nyskapade detaljritningen placeras i utforskarmenyn under mappen detail views.

Detaljkomponenter kan infogas till detaljvyn via biblioteket, dock uppkommer viss problematik vid detta förfarande. Exempelvis är utplaceringen komplicerad då det kan vara svårt att ”snappa” till komponentens hörn. Eftersom detaljen är i 2D kan det därför vara enklare att rita egna linjer som sedan får symbolisera en

komponent. Detta kan innebära problem då de egenritade föremålen endast är streck och ingen enhet, något som genererar i att föremålet saknar materialval och därmed skraffering. Processen kring detaljritningar resulterar i att bli mer ett ritande än modellerande och slutprodukten blir därför sämre samt mer

tidskrävande att framställa. Alla komponenter som infogats i detaljvyn visas inte i de övriga vyerna och detaljvyn kan därför anses vara delvis självstående.

Elementen i detaljen går att modifiera så att ändringarna syns i modellen. Detta fungerar enbart för elementen och inte för komponenterna.

Det är samma tillvägagångssätt vid skapande av detaljritningar som för plan- och sektionsritningar. Användaren högerklickar på det skapade sheet och väljer add view där de skapade detaljvyerna finns presenterade.

Information som exempelvis måttlinjer, text, taggar etc. läggs till via

funktionsmenyn under fliken annotate. Vid måttsättning i den skapade ritningen visualiseras även måtten på originalvyn. Detta innebär att för samtliga ritningar som framtagits finns en tvåvägskoppling vilket medför att korrigeringar som sker, oavsett om det är i originalvyn eller i ritningen, automatiskt uppdateras i den andra vyn. När text, måttsättning och taggar infogas till ritningen finns olika types att välja mellan för respektive funktion. Som har nämnts tidigare i rapporten sorterar Revit i categories, families samt types. För måttangivelser sorterar Revit enligt följande;

dimensions definieras som category medan exempelvis linear dimensions, angular dimensions och radial dimensions fastställs som en family. Vidare inom families finns

olika types, med fastställda inställningar, för hur måttsättningen ska visualiseras. Exempelvis finns olika types som anger olika höjd på texten. Det går att skapa nya eller modifiera befintliga i edit types som hittas i instance properties. Denna funktion underlättar ett omfattande inställningsarbete då Revit erbjuder färdiga lösningar på hur text och måttsättning ska visualiseras.

Gällande linjetjocklekar finns som tidigare nämnts färdiga inställningar för respektive type. Under fliken manage finns en dialogruta som namnges object styles där samtliga element och linjer finns sorterade och som individuellt har angetts med en siffra som styr tjockleken för linjen. Vidare under fliken manage, additional

settings och line weights finns möjlighet att se vad siffran, som anger tjockleken,

betyder. Under line weights specificeras siffran med en tjocklek i mm och korrigeras beroende på i vilken skala utskriften ska gestaltas i.

Ritningsvyn är identisk med själva modellvyn, vilket innebär att samtliga

referenslinjer och andra hjälplinjer som är skapta i modellen även visualiseras på ritningen. Detta går att korrigera med filter som har beskrivits tidigare i rapporten.

3.2 Tekla Structures

Precis som för Revit Structure är Tekla Structures ett komplext BIM-verktyg med många funktioner och inställningar. Faktaavgränsningen i undersökningen är därför densamma som för Revit Structure, vilket innebär att de omskrivna funktionerna och inställningarna som används är endast de som är relevanta för vårt projekt. Det som först presenteras i fallstudien är gränssnitt, felsökning samt hjälpfunktioner. Vidare berörs de element och funktioner som använts vid modelleringsprocessen. Avslutningsvis beskrivs framställning av ritningar

3.2.1 Användarvänlighet

3.2.1.1 Gränssnitt

Nedan presenteras Tekla Structures olika menyfält och fönster för att beskriva programmets uppbyggnad. Precis som för Revit Structure har vi inte fördjupat oss i alla menyer med medföljande funktioner utan endast inriktat oss på de

funktioner som är av relevans för vårt projekt. Öppna programmet Tekla Structures

I det första fönstret som presenteras (se figur 15), när Tekla Structures öppnas, finns alternativen att påbörja nytt eller öppna redan befintligt projekt. När ett nytt projekt påbörjas får användaren ange sökvägen dit projektmappen ska sparas. Vidare anges vilken template, det vill säga vilken mall, som ska användas. Dock finns det bara ett alternativ att använda. I vårt projekt valde vi att inte använda någon template. Ytterligare en inställning som finns är om projektmappen ska vara öppen för andra användare eller om den endast ska nyttjas av en användare. För att öppna befintligt projekt bör användaren vara uppmärksam på att inte söka efter en projektfil utan öppna projektmappen som skapades när projektet

påbörjades. Tekla öppnar därefter ett nytt fönster där projektfilen visas.

Figur 15. Tekla[12]: Illustrerar startmenyn som visas vid programstart. Här finns valmöjligheterna att hantera projekt eller att få diverse hjälp.

Programmeny

Programmenyn (se figur 16 nedan) består av tio olika flikar där samtliga funktioner och inställningar kan hittas. Under fliken file finns elementära

funktioner som att påbörja nytt eller öppna befintligt projekt samt sparfunktioner. Vidare är det möjligt att exportera filer till andra format alternativt importera. Under fliken window går det att organisera de fönster som är öppna på lite olika sätt, något som använts genom projektet. Övriga flikar besitter funktioner och inställningar som antingen kommer att återges närmare i stycket om

funktionsmenyn eller i beskrivningen av modelleringsprocessen.

Figur 16. Tekla[12]: Program och funktionsmenyn. Funktionsmeny

Under funktionsmenyn (se figur 16 ovan) finns snabbikoner till många av de vanligast använda funktionerna. Det är möjligt att modifiera denna vy för att få arbetet mer lättorienterat. Detta görs genom knappen customize som finns som genväg i funktionsmenyn eller i programmenyn under fliken tools. I fönstret

customize kan användaren själv markera de funktioner som ska nås i

funktionsmenyn.

Kortkommandon finns till många av de vanligaste funktionerna i funktionsmenyn. För att ta reda på eventuella kortkommandon förs muspekaren över den aktuella funktionen varvid en kort beskrivning visas därefter. Finns ett kortkommando visas det inom parantes efter funktionens namn.

Närmare beskrivning av använda element samt tillkommande funktioner som påverkar byggnadens utseende behandlas i de underrubriker som finns under modelleringsprocessen.

Markeringsmeny

Markeringsmenyn är placerad i underkant av programfönstret (se figur 17). I denna meny är det möjligt att ändra samt skapa egna filter. Filterfunktionen

innebär att om ett filter har valts i exempelvis rullistan som finns går det endast att markera de objekt som ingår i berört filter. Exempelvis om filtret balkar har valts går det endast att markera balkar i vyerna som är öppnade. Vid sidan av rullistan finns olika ikoner med olika symboler. Dessa ikoner är genvägar till olika filter. I markeringsmenyn finns det också olika ikoner som styr ”snapp” . ”Snapp”- funktionen innebär exempelvis var på ett element användaren kan ansluta ett ytterligare element. Om samtliga ikoner är valda går det att ”snappa” till alla punkter på elementen.

Egenskapsfönster (Properties)

Egenskaper nås genom att dubbelklicka på aktuell vy, element eller funktion. Här finns inställningar som styr respektive ovan nämnd del. Givet är att olika delar besitter olika egenskaper dock finns ett antal knappar som följer med alla dialogrutor och som är intressanta att känna till. De knappar som kommer att beskrivas är OK, apply, modify och en ikryssningsruta. För att tydliggöra konceptet beskrivs först knappen modify. Ett förfarande sker enligt följande; Användaren dubbelklickar på ett element och aktuell egenskapsruta öppnas. Sedan genomförs någon ändring av elementet. För att bekräfta ändringarna trycker användaren på knappen modify. Om användaren vill överföra samma korrigering till ytterligare element, markeras berörda element med egenskapsfönstret fortfarande öppet och modify markeras återigen. Till höger om modify finns en ikryssningsruta som

innebär att vid användning blir samtliga ikryssade parametrar urkryssade. Knappen fyller ett syfte om användaren vill överföra en specifik ändring av ett element till annat. Knappen OK innebär att korrigeringar som gjorts sparas i dialogrutan för framtida skapande av samma element. Efter att OK - knappen markerats stängs automatiskt dialogrutan. Knappen apply och OK har samma funktion skillnaden är att dialogrutan fortsätter att vara öppen när apply har markerats.

Utforskarfält

I funktionsmenyn finns en ikon som namnges open view list. När användaren trycker på denna ikon kommer det upp ett nytt fönster(views) där alla skapade vyer finns presenterade (se figur 19). Viktigt att notera är att användaren själv måste skapa de vyer som önskas för projektet, dessa hamnar sedan automatiskt i en lista i

views. Hur vyer skapas beskrivs senare i rapporten(se 3.2.4.1 Start av modellering).

Utifrån views kan användaren öppna eller stänga de vyer som är intressanta. Vidare finns även ikonen open drawing list i funktionsmenyn där skapade ritningar finns presenterat.

Figur 19. Tekla[12]: Utforskarfältet.

3.2.1.2 Hjälpfunktioner

Som tidigare nämnts går det att få fram en kortare beskrivning av en funktion genom att föra muspekaren över snabbikonen. Ytterligare information går hämta under fliken help eller tycka på knappen F1. Väl inne i denna hjälpfunktion går det att göra sökningar för att hitta rätt material. Beskrivningarna, hur ett förfarande ska gå till väga, är tydliga eftersom det finns förklarande text och bilder. Ytterligare hjälp nås via statusfältet som är lokaliserad längst nere i vänstra hörnet (se figur 20). Här beskrivs kort varje steg i tillvägagångssättet av en funktion.

Figur 20. Tekla[12]: Statusfältet. Här visas hur hjälpfunktionen fungerar, funktionen pelare har valts och hjälpen indikerar på det första steget.