Samverkan mellan Socialtjänst och skolan gällande unga brottslingar

Hajimohammadi, P. Collaboration between Social services and school on delinquency. Degree project in Social work 15 högskolepoäng. Malmö

SAMVERKAN MELLAN

SOCIALTJÄNST OCH SKOLAN

GÄLLANDE UNGA

BROTTSLINGAR

COLLABORATION BETWEEN

SOCIAL SERVICES AND SCHOOL

ON YOUNG CRIMINALS

PEGAH HAJIMOHAMMADI

ABSTRACT

Children that are at risk for starting a criminal path in their adolescence is a societal issue. It is the society’s responsibility to prevent juvenile delinquency. Social services are responsible to prevent this issue by providing support to children, to prohibit them from going down the wrong path. Social services need to collaborate with schools as it is the school’s duty to uncover who those kids are. That is why it is very important for both parties to view this problem as equally serious, both professions are willing to cooperate and have a clear

understanding of clues for kids that are within the risk zone. The aim of this study is to analyse the different factors that encourage successful collaboration between social services and schools. Based on this research two questions are left to be formulated; ‘’What risk factors can be recognized by the school staff and social workers in a timely manner that signals a child being in the risk zone?’’ and ‘’what prerequisites are needed for a successful collaboration between social services and the school regarding juvenile delinquencies?’’ To achieve the

purpose of this study, I have chosen a systematic literature review as method. The study consists of 13 objective peer reviewed articles, books that touch on the matter of the subject and reports written by the National board of health and welfare. The material has been analyzed on the basis of the theory of discretion and social constructivism. This study’s findings are that a successful collaboration requires good communication and clear accountability. Through this partnership children will early on be provided with coordinated efforts but that would require the school staff to be mindful of signs such as change in behavior and poor performance in school. These signals are and will be of to use by social workers.

Hajimohammadi, P. Collaboration between Social services and school on delinquency. Degree project in Social work 15 högskolepoäng. Malmö University: Faculty of Health and Society, 2020.

Keywords: Childre, Collaboration, Criminality, Delinquency, School, Social Service, Systematis litterature review.

Innehållsförteckning

1. BAKGRUND

Denna uppsats behandlar samverkan som sker mellan Socialtjänsten och skolan. Samverkan sker med syfte att bekämpa ungdomskriminalitet. Av artikeln ‘’Bedöma risk och behov för barn och unga som begår brott eller har annat normbrytande beteende’’ som är ett kunskapsstöd för Socialtjänsten framgår att Socialtjänsten är den nämnd som har en skyldighet att verka för att förebygga sociala problematik som fattigdom, kriminalitet, missbruk och att barn far illa. Det åligger Socialtjänsten att även göra bedömningar kring barn eller ungdomar som far illa. Socialtjänstlagen utgör ramar för Socialtjänstens arbete. Socialtjänsten har därmed ansvar att förhindra en ogynnsam utveckling samt säkerställa att ungas behov tillgodoses. För att Socialtjänsten ska kunna lyckas med detta är det kritiskt att de får kännedom om dessa barn och ungdomar så tidigt som möjligt. Detta kommer i sin tur att leda till anpassade insatser och effektiva åtgärder

(Socialstyrelsen, 2020).

I rapporten ‘’samverkan kring barn och unga i riskzon’’ som genomfördes på revisorernas uppdrag i Östersunds kommun år 2014, har en granskning gjorts på samhällets ansvariga aktörer gällande barn och unga i riskzon. Rapporten belyser skolans ansvar att vid upptäckt av barn med särskilt behov av stöd, säkra att hen får det. Skolan bör även samråda med elevhälsan gällande barnen samt gå igenom tillgängliga insatser som finns att erbjuda såsom samtal. Enligt skollagen har elevhälsan en viktig roll att främja barnens lust att lära, hälsa och utveckling. Detta inkluderar dessutom att ge stöd till barn som anses behöva det av olika skäl. Det stadgas även i skollagen att kuratorer, skolsköterskor och psykologer bör finnas tillgängliga vid behov för eleverna som behöver extra stöd i sin utveckling. Skolpersonal har en skyldighet att vid misstanke om barn som löper risk att hamna i kriminalitet eller ogynnsamma förhållanden informera Socialtjänsten. När det gäller Socialtjänstens ansvar handlar det främst om att garantera en trygg uppväxt för samtliga barn och unga (Deloitte, 2014). Det artikuleras i

Socialtjänstlagen att åtgärder bör i första hand ges i form av frivilliga insatser men lagen ger stöd för att vid behov kunna genomföra utredningar ofrivilligt utifrån LVM (SFS 1988:870 Lag om vård av missbrukare i vissa fall).

En vägledning artikel av Socialstyrelsen lägger stor vikt på att insatser bör ges i ett så tidigt skede som möjligt. Detta kräver därmed engagemang och

ansvarstagande från inblandade aktörer. Artikeln redogör för att tidiga insatser ger bäst resultat samt resulterar i samhällsekonomiska besparingsmöjligheter. För att samhällets ansvariga ska kunna ingripa i ett tidigt skede behöver de tidigt

upptäcka barn som löper risk att hamna i kriminalitet eller utveckla oönskade beteenden. Tidig upptäck förutsätter att Socialtjänsten och skolan har en gemensam kunskapsbas avseende riskfaktorer som finns för barn i riskzon (Socialstyrelsen, 2013). Exempel på riskfaktorer är bland annat dåliga

skolprestationer. För att Samhället ska kunna bekämpa en negativ utveckling hos unga som resulterar i ungdomskriminalitet behöver skolan och Socialtjänsten samverka i ett så tidigt skede som möjligt så att problemet inte växer och inte får större negativa konsekvenser för barnen och samhället (Ibid.).

1.1 Problemformulering

I dagens samhälle finns det olika syn på ungdomar. Detta beror på att samtidigt som ungdomar anses vara bärare av framtiden, är de också den samhällsgrupp

som associeras med brottslighet och avvikande beteende. Enligt statistik-rapport från Brå (2017) är ungdomar den grupp som dominerar i statistik över Sveriges brottslighet då benägenhet att begå brott ökas under tonåren. Den dominerande synen som idag finns på unga brottslingar är att ungdomskriminalitet har med tiden ökat samt blivit grövre. Ungdomskriminalitet är därför ett samhällsproblem som kräver mer forskning. Studier visar att ju tidigare intervention och insatser erbjuds desto större blir chansen att kunna förhindra utvecklingen av brottslighet i senare skede (Estrada et.al, Den svenska ungdomsbrottsligheten. 2017). Tidiga avvikande beteenden i barndomen är tecken på ökad risk för barnet att utveckla oönskad kriminellt beteende. Ett barn löper dessutom större risk att begå brott om barnet inte får den hjälp och stöd som hen är i behov av för att få en trygg uppväxt (Stratton & Taylor, 2001). Risken att barn och unga utvecklar kriminella

beteenden ökas beroende på en rad riskfaktorer. Dessa riskfaktorer är bland annat om barnet har en otrygg anknytning till sina föräldrar eller om barnet misslyckas i skolan. När ett barn eller ungdom far illa eller är i riskzon att fara illa måste det finnas hjälp och stöd från samhällets aktörer som reagerar på detta. Dessa

samhällsaktörer är beroende av varandra för att kunna samverka och ge barn den hjälp som behövs. Socialtjänsten är en av dessa aktörer som delar ansvaret för att tillförsäkra att barn och unga genom tidiga och samordnade insatser får stöd i sin utveckling (Socialstyrelsen, 2019). År 2010 trädde nya lagar i kraft i

Socialtjänstlagen om att skolan och socialtjänsten bör samverka för att tillgodose barn och ungdomars behov när det krävs (Andershed & Andershed, 2019). Skolan och Socialtjänstens är beroende av varandras resurser och kunskaper för att tackla ungdomsbrottsligheten. En lyckad samverkan kring dessa barn kräver tydlig ansvarsfördelning och en djupare förståelse mellan verksamheterna.

Denna studie söker att identifiera faktorer som främjar samverkan mellan

Socialtjänsten och skolan. Uppsatsen kommer dessutom att belysa vikten av tidiga samordnade insatser. Samverkan som sker mellan dessa nämnder medför enligt forskning goda resultat kring reducering av ungdomsbrottslighet (SOU 2018:32). För att motverka ungdomsbrottslighet är Samverkan avgörande för upprättande av tidiga samordnade insatser. Då tidiga samordnade insatser görs i förebyggande syfte för att motverka utveckling av oönskade beteende, är det relevant att få mer kunskap om detta inom Socialt arbete. Detta eftersom socialt arbete grundar sig i att först och främst arbeta förebyggande för att tackla sociala problem. Socialt arbete eftersträvar därmed att förebygga sociala problem som bland annat

ungdomsbrottslighet. Som tidigare nämnt har ungdomsbrottslighet ökat och blivit grövre på senare tid. Det är därför angelägen att studera detta ämne för att få en tydligare bild på ansvarsfördelning och hur samverkan kring det förebyggande arbetet kan se ut.

Vad som avses med begreppet ‘’Barn i riskzon’’ kan variera. Socialstyrelsen och skolan har en gemensam problembild och definition på barn i riskzon, vilket även denna studie utgår ifrån. Ett barn kan enligt den definitionen bedömas vara i riskzon om hen utsätts för olika former av försummelse och övergrepp. Vidare kan ett barn vara i riskzon på grund av sitt eget beteende, det vill säga barnet kan anses fara illa om hen utvecklat ett kriminellt beteende och därmed hamnat i brottslighet (Socialstyrelsen, 2014).

Avseende begreppet avvikande beteenden och kriminellt beteende har båda använts i studien som synonymer. Detta beror på att i vissa studier har oönskade beteenden hos unga betraktats som ‘’abnormal behavior’’ eller ‘’avvikande

beteenden’’ och andra studier har valt att använda begreppet ‘’criminal behavior’’ eller ‘’kriminellt beteende’’. Med ungdomsbrottslighet avses handlingar som är normbrytande och oönskade. Dessa kan vara allt ifrån handlingar som bryter mot lagen såsom uppvisandet av aggressivitet, stjäla, ofreda andra till handlingar som inte är olagliga men som är avvikande såsom skolka, impulsivitet samt

spänningssökande och antisocialt beteende. 1.2 Syfte

Syftet är att undersöka hur samarbetet mellan Socialtjänsten och skolan kring ungdomskriminalitet ser ut samt vilka faktorer som främjar eller förhindrar samverkan. Samarbetet mellan Socialtjänsten och skolan har enligt forskning haft en positiv inverkan på ungdomsbrottslighet. Det som även kommer att behandlas i uppsatsen är hur unga brottslingar kan upptäckas i tidigt skede med tanke på att samhället har större möjlighet att sätta stopp för kriminellt beteende ju tidigare beteendet upptäcks. Syftet är att undersöka de faktorer som krävs för att samarbetet mellan socialtjänsten och skolan kring ungdomskriminalitet lyckas. Detta arbete gör ett försök att ta reda på faktorer som främjar och förhindrar samverkan.

1.3 Frågeställning

• Vilka riskfaktorer kan identifieras av skolpersonal och socialsekreterare i tidigt skede som signalerar för att ett barn är i riskzon?

• Vilka förutsättningar krävs för att samverkan mellan socialtjänst och skolan avseende ungdomskriminalitet ska lyckas.

1.4 Disposition

I kapitel 2 presenteras inledningsvis litteratursökningen som följs av en kort sammanfattning av vald litteratur i denna studie. I kapitlet efter presenteras relevant forskning i samband med att centrala begrepp som använts i uppsatsen förklaras under olika rubriker. Metodkapitlet består av redogörelse för metod som använts. Här behandlas även hur materialet analyserats och avgränsats.

Tematisering Processen förklaras. Efter det följer kapitlet om teoretiska utgångspunkter där frågor kopplas till relevanta teorier. I resultatkapitlet

presenteras forskningsresultat och olika teman bearbetas. Resultatet kopplas även till teori i detta avsnitt. Avslutningsvis diskuteras slutsatserna som återkopplas till forskningsfrågor. Det förs även en diskussion kring nya frågor som väckts.

2 KUNSKAPSLÄGET &

LITTERATURSÖKNING

Under denna rubrik kommer litteratursökningen och tillvägagångssättet till valet av relevant forskning för studien redovisas. Därefter kommer en kort beskrivning av vald litteratur som ansetts vara relevant för studien att redovisas.

Sökningar gjordes i databaserna Sociological abstracts, Swepub, Paid Index, Applied social sciences index & abstracts (Assia). Samtliga sökningar som utfördes begränsades med ‘’peer-review’’.

(Children OR youth) AND (Criminality OR gangs) AND (cooperation OR co-operation OR synergy) AND (School* OR ‘’social services’’ OR ‘’Social workers’’) = 8 resultat

(Children OR youth OR adolescents) AND (Criminality OR gangs OR crime) AND (cooperation OR co-operation OR synergy) AND (School* OR ‘’social services’’ OR ‘’Social workers’’) = 75 resultat

(Child OR youth OR adolescents) AND (Crime OR criminality) AND (Collaboration OR cooperation) AND (School*) AND (‘’Social work’’ OR ‘’Social service’’) = 22 resultat

Swepub:

School Socialservice Cooperation = 7 resultat Ungdomskriminalitet =2 resultat

Pais Index:

(Children OR youth OR adolescents) AND (Criminality OR crime OR criminal) AND (Collaboration OR cooperation) AND (School*) AND (‘’Social work’’ OR ‘’Social service’’ OR social worker) = 5 resultat

Applied social sciences index & abstracts (ASSIA):

(Child OR youth OR adolescents) AND (Crime OR criminology OR delinquency) AND (School*) AND (Collaboration OR cooperation) AND (Social work OR social service) = 11 resultat

Psycinfo:

(Attachment to parents) AND (crime OR criminality) = 122 resultat

Sedan gjordes sökningar genom Google Scholar. Genom att Libris-Library Search samt Malmö University- Fulltext Mau valdes, kom det fram relevanta

sökningsresultat. Bibliotekslänkar valdes för att avgränsa sökningen så att enbart de artiklar som fanns på databaserna visades. För att kontrollera om artiklarna var vetenskapligt granskade gjordes en sökning på ‘’Tidskrifter A-Ö’’genom Malmö Universitets sökguide. Samtliga artiklar var märkta med ‘’vetenskapligt

granskad’’. Google Scholar:

‘’Collaboration between School and Social services Youth crime’’ samt ‘’Samarbete mellan skola och Socialtjänst’’.

Sökorden som användes i databasen valdes utifrån deras relevans till ämnet och identifierades utifrån frågeställningar. Därav valdes sökorden children och dess synonymer youth, child samt adolescents. Dessa ord motsvarar ‘’barn’’, ‘’unga’’ och ‘’ungdomar’’ som är urvalsgruppen i denna studie. Sökorden criminality och crime presenterar ämnet och problematiken som behandlas i denna studie. Efter några sökningar kunde ytterligare en synonym hittas; delinquency. Delinquency var ett vanligt förekommande ämnesord i de flesta vetenskapliga artiklar som hittades och därav ansågs det vara relevant att inkludera ordet i sökninge.

Sökordet School lades från början till tillsammans med sökorden social work och social service. Detta resulterade dock i irrelevanta och ofullständiga artiklar som inte helt motsvarade syftet av studien. Det gjordes därmed en distinktion mellan dessa ord då de inte representerade samma verksamhet och inte var synonyma

med varandra. Stjärnan efter ordet school sattes för att få träff på alla ändelser av ordet som exempelvis schools, school student. Med tanke på att sökorden social work och social service är begrepp med två eller fler ord står dessa med

citattecken för att hindra sökning efter ett ord i taget. För att förbinda skolan och Socialtjänsten användes sökordet cooperation samt dess synonymer;

collaboration, synergy och co-operation. Till min hjälp utgick jag ifrån ‘’arbetsblad för sökord’’ mallen på Malmö Universitets sökguide (Malmö Universitetsbibliotek, 2019).

På samtliga databasen användes sökord på engelska med syfte att nå bredare resultat och därmed öka chansen att hitta relevanta artiklar. Efter att ha läst abstrakt på alla artiklar som hittades på samtliga databaser valdes 10 stycken ut.

2.1 Redovisning av litteratur

Artiklar:

1. Which maltreated children are at greatest risk of aggressive and criminal behavior? An examination of maltreatment dimensions and cumulative risk- Melissa Van wert, Faye Mishna, Nico Trocme, Barbara Fallon. detta är en kvantitativ artikel vars urval är 1837 utredningar kring barn som far illa. Resultatet visar att aggressivt och kriminellt beteende var vanligt förekommande bland ungdomar mellan 12–15 år, varav 81% av dessa farit illa och uppvisat aggressivitet under barndomen.

2. Familial influences on adolescent delinquent behavior- Craig S.Cashwell,

Nicolas A.Vacc. Detta är en kvantitativ studie som med hjälp av

samverkans teori har undersökt hur familjeförhållande påverkar barnets benägenhet att umgås med problematiskt umgänge samt hamna i kriminalitet. Resultat påvisar att dåliga familjeförhållanden bidrar till en ökad benägenhet att hamna i brottslighet hos unga.

3. Addiction-risk and aggressive/criminal behaviour in adolescence: influence of family, school and peers- Nadja Garnefski, Sjoukje Okma. Detta är en kvantitativ studie. Urvalet omfattar 2814 gymnasieelever mellan 14–15 år. Studien har konstruerats på grundval av frågeformuläret ‘’monitoring-the-future’’. Syftet med studien är att få en utökad förståelse för trender i ungdomars livsstil, attityder, hälsostatus, känslomönster samt beteendeegenskaper. Resultatet visar på att för att förhindra förvärring av beteendeproblematik (som leder bland annat till kriminalitet) är det av största vikt att identifiera barnen i riskzon i ett tidigt skede samt ingripa så tidigt som möjligt. Att de flesta ungdomars beteende problematik

härstammar från misslyckande i skolan tyder på att skolan är mycket lämplig plats för både identifiering samt att förebygga problematiken. 4. Self-regulation in childhood as a predictor of future outcomes: A

meta-analytic review- Davina A.Robson, Mark S. Allen, Steven J.Howard. Denna är en metaanalys studie (kvantitativ). Metaanalys i

studien framställs i enlighet med metaanalys rapportering standard (American psychological association 2010 samt Prisma-statement som är en evidensbaserad checklista för används i syfte att rapportera

systematiska metaanalyser. Urval av studien är barn (0–12 år) samt ungdomar (13–17 år). Denna studie fann att barns oförmåga till att självreglera (utöva kontroll över deras impulser) kan vara tecken på senare kriminellt beteende i tonåren.

5. Multisectoral approaches to addressing youth violence - Kristin W.Bolton,

Michael O.Maume, Jana Jones Halls, Stephanie D.Smith. Denna artikel är

en kvantitativ fallstudie av unga kriminella i Nord Karolina. Artikeln granskar BRC modellen som används i skolor. Resultat visar att

samverkan mellan samhällsaktörer såsom skolan och Socialtjänsten medför lägre ungdomsbrottslighet.

6. Nipping early risk factors in the bud: preventing substance abuse,

delinquency, and violence in adolescence through interventions targeted at young children (0-8 years)- Carolyn Webster Stratton, Ted Taylor. Artikeln är en kvantitativ studie. Urval är förskolebarn och barn som går i grundskolan (0–8 år). Artikeln granskar olika universella förebyggande program som riktar sig till barn som identifierats vara i riskzon för att hamna i kriminalitet och som visat sig vara effektiva. Författarna lägger dessutom vikt på att interventioner ska göras så tidigt som möjligt för att insatsen ska vara effektiv.

7. Interagency collaboration with high-risk gang youth- Scott K. Okamoto. En kvalitativ studie som genomförts med hjälp av observationer på samt semistrukturerade intervjuer med utövare på en ungdomsanstalt. Studien granskar faktorer som främjar samt motverkar samverkan mellan

myndigheter. Denna studie betonar vikten av kommunikation och samarbete mellan utövare som arbetar med ungdomar som har

avvikande beteende. Faktorer som hindrar samverkan är undanhållning av information, oansvarighet och att skylla på varandra, tidigt avslutande av samarbete.

8. The Danish SSP-model. Prevention through support and cooperation-

Jörgen Pedersen, Blaine Stothard. Kvantitativ studie. Artikeln redogör för

SSP-modellen som på uppdrag av den danska regeringen

implementerats i skolor, Socialtjänsten samt polisen och som är en

vetenskaplig strategi för förebyggande arbete med unga. Studien visar på att SSP-modellens organisering och utförande ser olika ut men att det varit lyckat.

9. Skolans identifiering av barn i gråzon- Emma Sorbring, Anette Bolin. Artiklen analyserar projektet ‘’Team agera’’ som är ett stöd till barn i riskzon. En kvalitativ studie som bygger på intervjuer med professioner som kommer i kontakt med ‘’Team agera’’ (exempelvis socialsekreterare samt skolpersonal). Resultat tyder på att Team Agera uppskattas av både Socialtjänsten och skolpersonal då den utgör en plattform som stödjer dem i deras arbete och underlättar deras samarbete när det gäller barn som behöver extra stöd.

10. Violent and aggressive behaviors in youth: A mental health and

prevention perspective- Howard J.Osofsky, Joy D.Osofsky. En kvantitativ studie kring vikten av tidiga samordnade insatser för att minska

ungdomsbrottslighet. Studien tar även upp program möjliggör dessa samarbeten. Resultat visar att dessa program kan fungera som modeller för utveckling av andra program. Dessa även kan tillhandahålla

meningsfulla lösningar för att ta itu med problematiken

ungdomsbrottslighet. Tidiga samordnade insatser har visat sig spela en nyckelroll i dessa program.

11. Improvising evidence-based social work practice with youths exhibiting conduct problems through structured assessment. A.K Andershed, H.

Andershed. En kvantitativ studie (z test och t test) för att bedöma två

bedömningsinstrument som används av socialsekreterare i arbete med unga som har ett avvikande beteende. Resultat visar att användning av ett strukturerat bedömningsinstrument resulterar i evidensbaserade, användbar och effektiv handläggning av sådana ärenden.

12. A meta-analysis of attachment to parents and delinquency. Hoeve Machteld, Stams Geert Jan J.M, Put Claudia. E, Dubas Judith Semon, Laan Peter H. En metaanalys studie (kvantitativ) som syftar till att undersöka kopplingen mellan barn-förälder anknytning och

ungdomsbrottslighet. Resultatet indikerar att ungdomar med otrygg anknytning löper större risk att begå brott.

13. Interorganizational collaboration in the implementation of evidence-based practices among public agencies, serving abused and neglected youth. Lawrence A. Palinkas, Dahlia Fuentes, Megan Finno, Antonio R. Garcia, Ian W. Holloway, Patricia Chamberlain. En kvalitativ intervjustudie. Syftet med studien är att undersöka rollen av samverkan mellan

verksamheter i deras arbeten med ungdomar med beteende problematik. Det framkom att samarbete möjliggör utbyte av information och

sammanslagning av resurser som är effektivt i arbetet.

3. TIDIGARE FORSKNING.

I följande avsnitt presenteras forskning som är relevant för denna studie. Rubrikerna syftar till att markera essentiella begrepp samt ge en överblick på definitionen av dessa ord som används i denna uppsats.

3.1 Barn i riskzon

I artikeln ‘’Which maltreated children are at greatest risk of aggressive and criminal behavior? An examination of maltreatment dimensions and cumulative risk’’ beskriver författarna att utsatthet för dåliga hemförhållanden under

barndomen är starkt förknippat med att barnet uppvisar aggressivt, våldsamt och kriminellt beteende senare i livet. Barn vars föräldrar brister i sin omsorgsförmåga är därmed i riskzon att utveckla kriminellt beteende (Van Wert et.al, 2017). För att kunna upptäcka barn i riskzon som har potentialen att hamna i kriminalitet, behöver professionella därför förstå vilka tecken ett barn som far illa uppvisar samt vilka riskfaktorer det finns som bidrar till att ett barn utvecklar kriminellt beteende under tonåren. Författarna av artikeln har genom en analys studie undersökt 1837 fall där det förekommit våld mot barn och kommit fram till att 13% av våldsutsatta barn uppvisar aggressivt beteende och 6% av dessa är även inblandade i brottmål. Resultaten visade på att barn som utsattes för olika former av misshandel i hemmet var mer benägna att uppvisa aggressivt och kriminellt beteende jämfört med andra barn. Resultaten av studien visar också att ju fler risker ett barn utsätts för desto större blir sannolikheten att barnet utvecklar avvikande beteende, uppvisar aggression samt begår brott. En annan studie som gjordes på ungdomar bekräftar att bra familjeförhållanden minskar sannolikheten för barn att påvisa kriminellt beteende (Cashwell & Vacc, 1996). Cashwell och Vacc utgår i sin studie från att ett fungerande hemförhållande innefattar god kommunikation, föräldrarnas anpassningsbarhet samt känslan av gemenskap inom familjen.

En annan riskfaktor som bidrar till att ett barn anses vara i riskzon utöver

ogynnsamma familjeförhållanden, är dåligt umgängeskrets. Garnefski och Okma redogör i en studie att tonårsgruppen har en stor inflytande på ungdomens

beteende utveckling. Enligt studien är umgänge med andra unga brottslingar starkt förknippat med avvikande kriminellt beteende riskabla fritidsaktiviteter. Risken att dock liten om ungdomen har stark band till sin familj (Garnefski & Okma, 1996) . Kopplingen mellan anknytningsstil och brottslighet kan förklaras utifrån två teorier; Bowlbys anknytningsteori samt Hirschis teori om sociala band. Hirschi menar på att ungdomar som är starkt knutna till sina föräldrar är mer

benägna att bry sig om normativa förväntningar som i sin tur skyddar dem från att agera impulsivt och begå brott. Bowlbys resonemang om ungdomsbrottslighet handlar om att om anknytningen mellan förälder-barn är otrygg under

spädbarnsperioden kan det innebära negativa konsekvenser på lång sikt. Dessa är bland annat den unges oförmåga att visa kärlek, empati samt uppvisandet av aggressivitet och brottsligt beteende (Machteld et.al, 2012). Machtelds studie (2012) fann att ett brottsförebyggande åtgärd för ungdomar kan vara att i tidigt ålder ge stöd till föräldrar med deras uppfostrings strategi och föräldraförmåga som i sin tur främjar anknytningen mellan förälder-barn.

Ett tecken som kan tyda på att ett barn är i riskzon är om det uppmärksammas att hen presterar dåligt i skolan. I en skrift som tillhör en del av Socialstyrelsens kunskapsstöd kring barn och ungas brottslighet framkommer att unga med normbrytande beteende tenderar att prestera sämre i skolan jämfört med andra barn. Detta ter sig i form av att den unge är mindre mottaglig för att ta emot, bearbeta samt tolka olika lärandemoment. Dessa barn tenderar även att ha svårigheter med att uttrycka sig skriftligt och muntligt då de generellt har lägre inlärningsförmåga och därmed underpresterar. Detta resulterar i att de upplever svårigheter med att socialisera med andra och då misslyckas att ta till sig

instruktioner som ges. Barnet hamnar då i en ond cirkel som resulterar i bristande anknytning till skolan. Barnet utvecklar en negativ känsla gentemot lärare och skolkamrater samtidigt som frånvaron ökar. Två negativa påföljder till detta blir att barnet förenar sig med andra barn som uppvisar avvikande beteende och beteendet förstärks i grupp och att underprestation i skolgång leder på lång sikt till svårigheter med etablering på arbetsmarknaden. Det senare kan i sin tur leda till att ungdomen utvecklar avvikande beteende eller ta till brottslighet (Andershed & Andershed, 2019). Ytterligare ett tecken på ett barn i riskzon är om barnet

uppvisar brister i självreglering under sin barndom. En artikel som publicerades på Psychological Bulletin upplyser om att självreglering i förskolan då barnet är cirka fyra år är positivt förknippad med social kompetens, skolengagemang och minskar risken för att barnet mobbar eller uppvisar aggressivt beteende mot andra i skolan vid cirka åtta års åldern. Självreglering i början av skolåldern minskar på samma sätt risken för att barnet utvecklar dåliga vanor såsom rökning,

droganvändning, depression och andra oönskade beteenden vid trettonårsåldern (Robson et.al, 2020). I artikeln ‘’Self-regulation in childhood as a predictor of future outcomes; a meta analytic review’’ förklarar författarna att med

självreglering menas att ett barns förmåga till självreglering är ett grundläggande tecken på lyckade sociala interaktioner samt minskad risk för barnet att utveckla kriminellt beteende. Med självreglering begreppet syftar författarna på barnets förmåga att kontrollera sina tankar, impulser, känslor och beteenden.

När barn med dessa riskfaktorer börjar i skolan är det lätt hänt att lärarna saknar kunskap kring barnets beteende vilket gör att barnet hamnar i en ond cirkel. Detta innebär att lärarna är kritiska och hårda mot barnet och barnet får därmed mindre hjälp och stöd vilket förvärrar avvikande beteendet. Genom att dessa barn indirekt avvisas får de minskade lärandemöjligheter i skolan. Avvisade barn tenderar att binda vänskapsrelationer med andra avvisade barn vilket förstärker deras oönskade avvikande beteenden. Tidiga avvikande beteenden i ett barns liv är starka tecken som tyder på att barnet är i riskzon att utveckla kriminellt beteende. Forskning pekar på att ju tidigare intervention och insatser erbjuds desto större är möjligheten till att barnet anpassar sitt beteende hemma och i skolan. Det blir även större chans att kunna förhindra en utveckling av brottslighet i senare skede.

Det finns en del forskning som pekar på att det går att tidigt upptäcka unga

brottslingar redan vid sex års åldern och vid den tidpunkt då barnen börjar i skolan (Webster-stratton & Taylor, 2001).

Webster-Stratton & Taylor (2001) betonar också vikten av att vara uppmärksam på dålig prestation i skolan som utgör en stor riskfaktor. Detta för att

underprestation medför kortsiktiga och långsiktiga konsekvenser för den unge som bland annat kan handla om underutvecklad social kompetens, dålig självkänsla, psykisk ohälsa och brottslighet.

Omsorgssvikt är ett begrepp som tas upp av Lunden (2004) som handlar om att barns psykiska och fysiska utveckling brister eller är i risk på grund av

föräldrarnas bristande omsorgsförmåga. Konsekvenser av omsorgssvikt är stora. Bland annat går det att peka på dålig inlärningsförmåga, antisocial beteende och att påbörja en kriminell livsstil. Enligt Lunden finns det en rad tecken som tyder på omsorgssvikt. Dessa är viktiga att ta hänsyn till då de i längden kan leda till att barnet utvecklar kriminellt beteende eller hamnar i brottslighet. Dessa tecken är bland annat om barnet plötsligt blir inåtvänt eller tvärtom utåtagerande, svårighet att uttrycka sina känslor, koncentrationssvårigheter, dålig självkänsla, dålig hygien och smutsiga kläder.

En definition på barn som far illa är enligt Socialstyrelsen följande; Begreppet barn som far illa avser barn som utsätts för olika former av försummelse,

övergrepp samt utnyttjande. Vidare ingår i begreppet barn som far illa på grund av sitt eget beteende på grund av kriminalitet, socialt nedbrytande beteende eller annat självdestruktivt beteende (Socialstyrelsen, 2014). Denna definition är gemensam bland både Socialstyrelsen och Skolverket. Ett barn som far illa anses följaktligen att vara i riskzon för att hamna i kriminalitet eller utveckla avvikande beteenden som leder till kriminalitet.

3.2 Avvikande beteende/kriminellt beteende

När en kriminell handling som bryter mot lagen begås av en ungdom kallas detta för ungdomsbrottslighet (Estrada & Flyghed 2017). Giddens och Sutton (2014) menar däremot att ungdomsbrottslighet är ett svårdefinierat begrepp. Detta beror på att utöver kriminella handlingar kan beteenden som definieras som avvikande eller antisociala klassas som kriminellt och brottsligt.

I artikeln ‘’Bedöma risk och behov för barn och unga som begår brott eller har annat normbrytande beteende’’ beskrivs begreppet avvikande beteende som beteenden som bryter mot de befintliga normer som ett barn förväntas följa. Normer är sociala konstruktioner som omfattar allt ifrån förväntningar som finns på en individ i en familjekonstruktion till oskrivna regel på vad som är rätt och normalt beteende i det externa samhället såsom i skolan, i trafiken och så vidare. När ett barn har ett normbrytande beteende tyder detta på att barnet har negativa och oönskade beteenden som överträder mot samhällets normer. Exempel på normbrytande beteende kan vara att barnet skolkar, stjäl, bryter mot föräldrars regler men det kan även vara grövre saker såsom att barnet uppvisar aggressivitet, hotar och ofredar andra eller begår brottsliga och kriminella handlingar

(Socialstyrelsen, 2020). I en annan artikel som utgör del av underlag till Socialstyrelsens kunskapsstöd är även avsaknaden/bristen på känsloyttring ytterligare ett tecken på avvikande beteende. Normbrytande beteende är enligt

författarna den starkaste riskfaktorn till att den unge utvecklar kriminellt beteende. Författarna förklarar att detta beror på att beteendet blir ett fungerande sätt för den unge att hantera sin vardag. Exempelvis om barnet får som den vill genom

uppvisandet av våld till andra, kan detta bli ett fungerande tillvägagångssätt och förbli långvarigt hos den unge. Normbrytande beteende leder på sikt till att den unge inte kan erhålla långvariga relationer med andra jämnåriga och föräldrar då ett oönskat beteende utlöser negativa reaktioner från dem. Barnet som då utformar bristfälliga relationer i skolan och hemma tvingas att söka sig till samspel med andra barn som har normbrytande beteende. Ett viktigt begrepp som nämns i artikeln är multifinalitet. Multifinalitet handlar om att avvikande beteenden oftast hänger samman med eller leder till andra problem. Dessa problem är bland annat bristande socialt nätverk, låg utbildningsnivå, svårigheter i arbetsmarknaden, låg prestationsförmåga i skolan, kriminalitet, fattigdom, missbruk samt psykisk ohälsa. Det finns enligt författarna även forskning kring debutåldern för

uppvisandet av kriminellt beteende; ju tidigare beteendet debuterar desto större förbli risken att den förstärks och fortsätter. Författarna upptäckte i sin forskning att hälften av barn som uppvisar avvikande/kriminellt beteende i barndomen fortsätter med detta i ungdomen (Andershed & Andershed, 2019).

Av socialstyrelsens rapport (2020) framgår att dålig anknytning mellan förälder och barn ökar risken för avvikande beteende. Barnet hamnar i en ond cirkel där konflikter i hemmiljön utlöser negativa beteenden hos barnet och föräldern får det svårare att konsekvent visa ömhet och acceptans. Den inkonsekventa och hårda uppfostringsstrategier förstärker ett negativt beteende mönster hos barnet. Riskfaktorer kan både vara ärftliga och miljömässiga. Följande är de mest vanligt förekommande riskfaktorer förknippas med ökad benägenhet att begå brott; dåligt skolprestation, låg ambition i skolan, exponering för våld, otrygg anknytning till föräldrar, fattigdom, dåligt umgänge. Kunskap kring tecken på avvikande kriminellt beteende är avgörande för att kunna tidigt upptäcka samt utveckla effektiva förebyggande insatser. Detta eftersom förebyggande insatser har stor nytta av tvärvetenskaplig forskning om riskfaktorer. (W.Bolton et.al, 2017).

3.3 Tidiga förebyggande insatser

Tidiga insatser är ett samlingsbegrepp för alla åtgärder som vidtas i barnets tidiga ålder. Syftet med att tidigt inleda insatser är att försöka undvika större och mer omfattande insatser när problemet eskalerar. Det kan därför sägas att tidiga insatser är som förebyggande interventioner. Tidiga insatser beskrivs dessutom av författarna som generella (riktar sig mot större grupp) och har som syfte att motverka uppkomsten av oönskade problem (Enell & Denvall, 2018). Motiveringen till detta är att främja alla ungas livssituation och att minska riskfaktorer för alla. Webster-stratton & Taylor konstaterar i deras forskning att om barn med avvikande beteende inte får tidiga insatser är risken stor att det problematiska beteendet blir automatiserad och permanent. Om barnet inte får den hjälp och stöd som den behöver vid 8 årsåldern antyder forskningen på att det blir svårt för den unga att kunna vara mottaglig för hjälp och stöd senare i livet. Det oönskade beteendet sägs då bli en ‘’kronisk störning’’. Begreppet som används av författarna i detta sammanhang är ‘’crystallization’’. En svensk motsvarande översättning blir att beteendet fäster sig hos barnet. Det positiva med tidiga insatser är möjligheten att kunna motverka detta samt att undvika större

Stratton och Taylors forskning tyder på att tidiga tecken på aggressiva och kriminella beteenden börjar framträda när barnet börjar i skolan. De menar att kriminella ungdomar kan upptäckas så tidigt som vid 6 års åldern. En strategisk satsning på dessa barn är därför vid övergången från hem till skolan. Under denna period är det av vikt att stöd och hjälp ges till föräldrar och deras barn. Detta med syfte att kunna tillförsäkra en trygg övergång samt kunna engagera föräldrar i barnens skolgång samt stärka deras relationer med skolpersonal. Det är även bättre att ingripa i tidigt skede för att minska barnets lidande (Webster-Stratton & Taylor, 2001) . Socialstyrelsens vägledning rapport bekräftar detta och menar att för att bekämpa en negativ utveckling hos unga krävs att samhällets ansvariga aktörer ingriper i ett så tidigt skede så att problemet inte växer och att den inte får större konsekvenser (Socialstyrelsen, 2013).

Möjligheter som skapas efter ett lyckat tidigt ingripande är många. Bland annat går det att peka på möjligheten att kunna predicera och bromsa brottslighet och hitta effektiva åtgärder avseende unga med kriminellt beteende. Det finns riskfaktorer som vid tidig upptäckt kan fångas upp och åtgärdas. Det gäller därmed att successivt identifiera dessa (Estrada & Flyghed, 2017).

3.4 Samverkan mellan samhällets aktörer

Det förekommer både i Skollagen och Socialtjänstlagen att dessa verksamheter bör samverka vid behov. Detta stadgas i Socialtjänstlagen kap 5 1a§ (SFS

2001:453, Socialtjänstlag) samt i skollagen kap 29 13§ (SFS 2010:800, Skollag). När skolpersonal upptäcker att ett barn är i riskzon att hamna i kriminalitet krävs det att verksamheter samverkar. I samverkansgruppen möts olika inblandade yrken för att arbeta på ett förebyggande sätt och komma på gemensamma insatser. Olsson (2011) menar att samverkan är ett positivt laddat begrepp då den byggs på nyttjande av allas resurser, kunskap och engagemang. Detta kräver dock att alla inblandade har ett gemensamt mål, har chefens/ledningens och politikernas stöd och att de är öppna för att samverka.

Socialstyrelsen lägger stor vikt på att tidiga och samordnade insatser (TSI) är avgörande för att motverka en ogynnsam utveckling. Uppdraget TSI handlar om ett gemensamt regeringsuppdrag kring Socialstyrelsen och Skolverkets samverkan med tidiga samordnade insatser. I uppdraget ingår att berörda verksamheter identifierar barriärer som utgör hinder för samverkan samt kartlägger goda exempel på tillfällen då samverkan har fungerat (Socialstyrelsen, 2019). Syftet med uppdraget är att stärka redan befintliga verksamheter genom anpassade insatser till ungas olika behov samt öppna kontaktvägar mellan Skolan, Sjukvård och Socialtjänsten. I uppdraget TSI är det 36 utvecklingsarbeten i hela landet som följs upp (Socialstyrelsen 2019). En god samverkan kräver att inblandade

verksamheter har tydliga mål och att det finns konkret ansvarsfördelning mellan dessa. Inblandade aktörer bör ha samsyn avseende ungas problem och behov samt kring lämpliga insatser. Det är av vikt att både Socialtjänsten och

utbildningsförvaltningen utvecklar en gemensam förståelse för problemet, har tillit till varandras kunskap och profession samt god kunskap om varandra (Socialstyrelsen 2013). Skolverket gör ett liknande resonemang och pekar på att Skolverket ska vara den ansvariga verksamhet för samordning av insatserna. Det är även Skolverket som har en skyldighet att hålla Utbildningsdepartementet och Socialdepartementet uppdaterade gällande det gemensamma uppdraget. En

slutredovisning kommer att lämnas av Skolverket till Regeringskansliet den 31:a januari år 2021 (Utbildningsdepartementet 2017). Dock finns en delredovisning av uppdraget TSI tillgänglig som har tagits fram av Skolverket och

Socialstyrelsen. I delredovisningen definieras samordnade insatser som organiserade satsningar där den unge är delaktig. Dessa insatser ska främja barnets välbefinnande men bör samtidigt ta hänsyn till vårdnadshavarnas perspektiv (Skolverket 2018).

I artikeln ‘’Multi Sectoral approaches to addressing youth violence’’ skriver författarna kring vikten att samarbeta. Genom samarbete kan verksamheter uppnå kollektiva resultat, få möjlighet att nyttja av varandras resurser, kultivera

innovation och kreativitet, utveckla en fungerande enhetlig strategi, stärka tilltro till varandra samt att kollektivt vara i besittning av högre inflytande (W.Bolton et.al, 2017).

I Västra Götaland kallas riktlinjer för samverkan kring unga för Västbus. Västbus omfattas av riktlinjer och policy gällande ansvarsfördelning. Policyn tydliggör gränsen mellan varje huvudmans ansvarsområde och kostnadsansvar. Det är viktigt att blandade verksamheter kommer överens om detta innan samverkan sker för att förhindra framtida konflikter från att ske (Socialstyrelsen, 2013).

Effektiv kommunikation mellan samhällsaktörer som samverkar handlar i ett första skede om att det används samma språk bland inblandade verksamheter. Både Socialsekreteraren och skolpersonalen har ett så kallat ‘’myndighetsspråk’’ där de använder termer i sitt tjänsteuppdrag. Det kan hända att dessa utgör hinder när den andra parten inte kan förstå. Det är därför viktigt att tala klarspråk

(Palinkas et.al, 2014). Ett exempel på ett sådant begrepp är ‘’tidiga insatser’’ som kan definieras olika av olika verksamheter. Att Socialtjänsten och skolan förstår varandra bättre leder till ökad tillit som i sin tur möjliggör effektiv samverkan (Skolverket, 2018). Ett annat krav på ett fungerande samarbete är enighet bland verksamheter kring problembilden. Detta resulterar även i gemensamma mål och värderingar. Gemensamma värderingar handlar om en delad önskan att tackla ett problem, i detta fall ungdomsbrottslighet (Palinkas et.al, 2014).

3.5 Samverkan kring unga brottslingar

Samverkan kan se ut och kategoriseras på olika sätt. När det gäller

brottsförebyggande insatser kan insatserna kategoriseras utifrån tre nivåer; universell, selektiv samt indikerad. Universella prevention insatser omfattar alla åtgärder som är generella och har som syfte att främja alla ungas välbefinnande. Denna typ av insats är exempelvis gemensamma styrdokument som skolor kan utgå ifrån samt informationsspridning till allmänheten. Selektiva prevention insatser omfattar insatser inriktade mot en specifik grupp som anses löpa större risk att hamna i kriminalitet. Indikerad prevention insatser handlar om åtgärder för unga som visat tecken på kriminellt beteende och dessa insatser avser att bromsa och motverka beteendet. Av kunskapsstödet ‘’bedöma risk och behov för barn och unga som begår brott eller har annat normbrytande beteende’’ redogör för två indelningar på det brottsförebyggande arbetet kring unga. Dessa är bland annat sociala brottsprevention och situationella brottsprevention. Sociala

brottsprevention utgår från att Socialtjänsten bör vara den aktör som skapar bra förutsättningar för unga. Här läggs det stor vikt på att agera i tidigt skede med fokus på insatser i skolan. Tanken med sociala brottsprevention är att fånga upp

unga som anses vara i riskzon för att begå brott. Situationella brottsprevention handlar om insatser som syftar till att minska förutsättningar för unga att begå brott, bland annat genom att ha mer kontroll på unga och övervaka platser med mycket kriminalitet (Socialstyrelsen, 2020).

Scott K. Okamoto som är adjunkt på Arizona State University har gjort en studie där han har undersökt faktorer som utgör styrkor och hinder för samarbetet mellan verksamheter som arbetar med ungdomar. Enligt hans forskning är en viktig bidragande faktor till en lyckad samverkan är kommunikation. Okamoto menar på att kommunikation är viktig för att förhindra onödig duplicering av stöd.

Samarbete beskrivs i hans studie som en kommunikativ process som möjliggör informationsdelning, upprätthållande av planering och gemensamt beslutsfattande. Samverkan tillåter dessutom verksamheter att sträva efter ömsesidiga mål

(Okamoto, 2001).

‘’The Danish SSP system’’ är en modell i Danmark som visar på hur samverkan mellan Socialtjänsten, skolan och polisen kan se ut. SSP modellen tillkom år 1971 av det danska brottsförebyggande rådet som en reaktion mot den höga

ungdomskriminaliteten. Syftet med modellen var att utveckla en mer effektiv samverkan mellan de olika samhälls organer som annars arbetar självständigt med frågan. Dessa verksamheter var bland annat skolan och Socialtjänsten. Den danska lagstiftningen sätter krav på att dessa myndigheter följer SSP modellen för att förebygga brottslighet. Skolverket kräver att skolorna förser barnen med den stöd som de behöver i sin utveckling. Detta för att eleverna ska vara informerade kring insatser som står till deras förfogande. SSP modellen möjliggör

verksamheters ingripande i barnets liv och utveckling redan vid 6 års åldern. Dock brukar den komma i användning vid 13–14 års åldern. Detta eftersom denna period bedöms visa tydliga indikationer på framtida brottsliga beteenden. SSP modellen strävar efter att upprätthålla en bild på ‘’det goda livet’’ för alla medborgare. Modellen betraktas av staten som en förebyggande insats som ger effekt på lång sikt. Detta genom att den möjliggör ett nära samarbete bland yrkesverksamma personer som har regelbundna möten för att samordna praktiska åtgärder (Pedersen et.al, 2015). I dagsläget finns SSP-kommittéer i de allra flesta kommuner i Danmark. Det råder dock stora skillnader i hur arbetet organiseras och bedrivs. Från början var det tänkt att arbetet skulle anordnas med stor fokus på generella insatser. Med tiden utvecklades arbetet till att omfatta mer

individuellt inriktade insatser. Myndigheters samarbete med SSP modellen har som syfte att kunna klassificeras som social brottsprevention. Med detta menas att fokus riktas på att skapa trygga säkra miljöer. Det finns dock två kommittéer bland Det kriminalpraeventive Rådet (danska motsvarigheten till Brå) som utgår från modellen för att uppnå situationell brottsprevention i form av övervakning och kontroll (Brå: 2003:13).

I sverige har SSP modellen varit relevant i flera kommuner, bland annat i Karlskoga och Degerfors. Det framgår av rapporten Tio lokala

brottsförebyggande råd (Brå: 2003) att det är utifrån SSP modellen som andra förebyggande arbeten kunnat utvecklas (Ibid.). SSP samarbetsgrupper i Sverige hade som mål att framdriva brottsförebyggande arbetet mellan Skolor,

Socialtjänsten samt polisen. Representativa från respektive verksamhet träffades vid några tillfällen varje år med målet att utbyta kunskap samt erfarenhet med varandra. Wikström och Torstensson förklarar i sin rapport att en faktor som bidrar till nära samarbete mellan berörda verksamheter är att dessa får en

gemensam utgångspunkt i frågan. Detta innebär att det bildas en gemensam uppfattning om riskfaktorer till brottslighet, att det utvecklas en gemensam problemdefinition på fenomenet samt att det utvecklas gemensamma lokala brottspreventiva strategier (Polishögskolan, 1997:2).

Varför samarbetet mellan Socialtjänst och skolan är viktig beror främst på

ansvaret som skolpersonal har enligt lagen om skolplikt. Lagen innebär att att alla barn i Sverige, från och med det år de fyller sju fram till årskurs 9 måste gå i skolan. Detta kan vara grundskola, grundsärskola, specialskola eller sameskola. Det gör att skolpersonalen har daglig nära kontakt med barnen och har störst chans att fånga upp de barn som anses fara illa eller vara i behov av extra stöd. Skolpersonal har dessutom anmälningsskyldighet till Socialtjänsten vid misstanke om ogynnsam situation kring ett barn. Ett hinder för detta är att det inte finns en gemensam definition på vilka barn det är som anses vara i riskzon att utveckla ett kriminellt beteende. Bristen på entydighet gör att det uppstår dilemman bland skolpersonal gällande deras anmälningsskyldighet. Forskning har även visat misstro mot Socialtjänsten utgör ett hinder för skolpersonalen att anmäla. Skolpersonal är mindre benägna att anmäla missförhållanden om de saknar kunskap kring Socialtjänstens möjligheter till att hjälpa barnet (Sorbring et.al, 2017).

Gemensamma styrdokument och dokument som delas av både skolpersonal och socialsekreterare förbättrar samarbetet då dessa tydliggör gränsen för båda yrkes ansvarsområde och dessutom motiverar dem till att göra sin del i planeringen, uppföljningen av ett ärende (Palinkas, et.al, 2014). Ett exempel på detta är styrdokumentet i Botkyrka kommun som används som ett stöd av Socialtjänsten och skolan/förskolan i arbete med barn som är i riskzon (Socialförvaltningen & Utbildningsförvaltningen, 2012).

Något som visat sig fungera och ha en positiv inverkan i USA har varit insatser under samt efter skoltid. Med detta menas att barnen ingår i ett program bestående av verksamma inom polisdepartementet, Socialtjänsten och skolan. Insatsen riktar sig mot unga som har avvikande beteende och befinner sig i riskzon att begå brott. De flesta unga som ingår i målgruppen har skol, kamrat och familjerelaterade problem. Programmet pågår i ett halvt år men kan förlängas på begäran av skolpersonalen eller ungdomen själv. Det slutgiltiga målet är att minska skolmisslyckanden, ta itu med våldsamma beteendemönster, öka barnets samhällsmedvetenhet och förbättra barnets relation till föräldrarna, lärarna och andra elever. Det ingår i en del av programmet att de unga genomgår en

rättspsykiatrisk undersökning för att deras emotionella och inlärningsbehov ska kunna granskas. Även substansbruk kontrolleras med hjälp av screening. Dessa utvärderingar görs med hjälp av barnpsykiatriker, neuropsykiatriker samt

socialarbetare. Det råder därmed nära samarbete mellan de olika yrken genom att allas synvinkel beaktas (Osofsky & Osofsky, 2001).

Bland de faktorer som hindrar samverkan går det att identifiera följande; otydlig ansvarsfördelning, undanhållning av information, fingerpekning, alldeles för tidig avslutande av samarbete, samt att verksamheter skyller på varandra och sopar sina misstag under mattan. Fingerpekning inträffar när verksamheter vägrar ta ansvaret för unga med svåra avvikande beteenden. Då hamnar individen mellan stolarna. Detta kan inträffa när verksamheter kategoriserar barn. På så sätt skyddar verksamheter sig från att behöva ta ekonomiska konsekvenser av att ta ansvar

över unga med mycket behov. Att verksamheter skyller på varandra handlar om när exempelvis skolpersonal anklagar en socialsekreterare för att vara olämplig och inkompetent. Att inte ha tilltro till varandras förmåga utgör därmed ett stort hinder för samverkan. Att verksamheter som jobbar med dessa ungdomar täcker för sina misstag genom att exempelvis inte journal anteckna viss information anses detta vara skapa en barriär mot andra verksamheter. Detta görs i syfte att skydda den egna verksamheten från kritik, men det är skadligt för ungdomen. Att tidigt avsluta samarbete är också olämplig för den unge, men görs när en

verksamhet inte uppnår det förväntade resultatet inom en viss tidsperiod och brist på framsteg (Okamoto, 2001).

En studie som gjordes på socialsekreterare i deras arbete med ungdomar med avvikande beteende med hjälp av en vinjettstudie, visar på att strukturerade bedömningsinstrument är mer adekvata och användbara. En strukturerad riskbedömning anses vara viktig för att uppnå en framgångsrik och effektiv intervention i arbete med unga kriminella. Dessa strukturerade

bedömningsinstrument kan användas vid socialsekreterarnas och skolpersonalens samarbete. Dessa är bland annat ESTER och BBIC modellen. Ester

bedömningsmatris är evidensbaserat och används i arbete med barn och unga som visar ett avvikande/kriminellt beteende eller som anses vara i riskzon att utveckla ett sådant beteende. Med hjälp av detta bedömningssystem upptäcks beteende problem genom att risk och skyddsfaktorer identifieras. Bedömningssystemet mäter tolv riskfaktorer och sju skyddsfaktorer hos unga mellan noll till arton år. Dessa identifieras av den professionella utifrån den information som inhämtas från skolan, föräldrar eller den unga själv. Ester anses vara ett strukturerat bedömningsinstrument då den tydligt definierar risk och skyddsfaktorer som sedan betygsätts individuellt. Detta instrument används av socialsekreteraren för att systematisera och strukturera deras bedömning då Ester manualen styrs av tydliga riktlinjer. BBIC är ett annat bedömningsinstrument som står för ‘’barns behov i centrum’’. Den är anpassad utefter Socialtjänstens regelverk och utgör en evidensbaserad struktur för socialsekreterarnas handläggning. Med hjälp av BBIC kan socialsekreterare identifiera de områden som den unga behöver stöd i. BBIC anses dock inte vara en strukturerad system då den inte tillhandahåller en

betygskala. Till skillnad från ESTER bedömningsinstrument, kräver BBIC inte att barnets samtliga livsområden utvärderas. Båda instrument kan användas i syfte att handlägga ärenden kring barn som löper risk att hamna i kriminalitet. Genom tillämpning av dessa instrument utformas en samverkan mellan Socialtjänsten och skolan. Handläggningen blir därmed mer strukturerad. Utredning, planering och uppföljning blir också av hög kvalite och mer rättssäker (Andershed &

Andershed, 2015). Resultat av nämnd studie visar på att andel socialsekreterare som lyckades identifiera riskfaktorer i en vinjettstudie är betydligt högre bland de som använde sig utav ESTER metoden som är ett strukturerat

bedömningsinstrument. Bedömning som görs kring en ungdom med avvikande beteende blir mer effektiv när socialsekreteraren använder sig av en strukturerad utvärderingssystem (Ibid.).

4. METOD OCH METODOLOGISKA

ÖVERVÄGANDEN

I detta avsnitt avser jag att redogöra för metod som använts i insamling av

materialet till denna studie. Jag kommer även att belysa fördel och nackdel av min valda metod. Slutligen kommer jag att beskriva hur materialet analyserats och avgränsats samt förklara hur tematisering processen gått till.

4.1 Systematisk litteraturundersökning

Metoden som ligger till grund för denna studie är ‘’systematisk

litteraturöversikt’’. I en systematisk litteraturöversikt utgår forskaren från tidigare forskning. Denna metod kännetecknas av god organisering, planering, att

systematiskt söka litteratur, välja ut artiklar, kritisk granskning samt att analysera och diskutera det befintliga resultatet (O’brien & Mcguckin, 2016). Det är av vikt att i denna metod använda sig av peer-reviewade artiklar och avhandlingar. Det som avses med peer-reviewad är att artiklarna är vetenskapligt granskade av andra forskare utöver egna författaren. Detta görs för att garantera att informationen i artikeln är godkänd vetenskapligt. I denna studie har jag valt att utgå från denna metod för att utvärdera befintlig forskning. I denna studie har jag valt att utgå från denna metod för att utvärdera befintlig forskning. Att göra en systematisk

litteratur undersökning möjliggör att forskaren kan identifiera teman, hitta kunskapsluckor samt värdera kvalité på forskning. Detta kan i sin tur vägleda forskaren. Med hjälp av denna metod ansåg jag ge tydliga svar till specifika forskningsfrågor. Detta då metodvalet har bestämts utifrån syfte samt forskningsfrågor (Shaw et.al, 2018). Sammanfattningsvis är systematisk litteraturundersökning en vetenskaplig metod som utgår från en specifik forskningsfråga, identifierar relevanta studier, utvärderar deras kvalité och sammanfattar deras resultat (O’brien & Mcguckin, 2016).

4.2 Sökstrategi

Med hjälp av detta metodval har jag kunnat inhämta resultat från flera olika studier (både kvantitativa och kvalitativa). I första hand valdes några sökord ut. För att kunna identifiera sökorden är det nödvändigt att de nyckelområden som kommer att undersökas. I denna studie har syftet varit att undersöka ett visst fenomen (samverkan), gällande en viss problematik (ungdomskriminalitet) kring en viss urvalsgrupp (barn och unga). Härmed kunde tre nyckelområden

identifieras och kompletterades med två nyckelaktörer (Socialtjänsten och skolan) som resulterade i fem forsknings rubriker under litteratursökning. Dessa omfattar tillsammans en väsentlig del av forskningsområdet (O’brien & Mcguckin, 2016). Det är just därför avgörande att identifiera forskningsområden, målet och frågor innan studien inleds. Forskningsfrågan tydliggör forskningens fokus samt ger insikt på intresseområdet. Att sätta ett mål innan forskaren påbörjar, vägleder forskaren till att besvara forskningsfrågan och hålla i en röd tråd (Shaw et.al, 2018). Det är viktigt att i nästa steg skriva en lista som innefattar alla möjliga termer och begrepp som är av relevans till forskningsområdet (O’brien & Mcguckin, 2016). Till min hjälp använde jag mig utav ‘’arbetsblad för sökord’’ som är en standardmall på Malmö Universitets sökguide. Hemsidan

Synonymer.se användes för att finna sökordens synonymer. Sökorden översattes sedan till deras motsvarighet på engelska då majoritetet av artiklar är på engelska. Det är även viktigt att ta hänsyn till olika stavningar för orden. Exempelvis använde jag mig utav ‘’cooperation’’ och även ‘’co-operation’’ i min sökning. Enligt artikeln skriven av O’brien & Mcguckin (2016) är det viktigt att välja rätt databas som är relevant till forskningsområdet. Detta eftersom tillgängligheten av

källor varierar beroende på vad som eftersöks. Författarna i artikeln

rekommenderar att detta sker genom rådgivning med bibliotekarier (Ibid.). Det konstateras även i Folkhälsomyndighetens handledningsbok för

litteraturöversikter att en omfattande litteraturöversikt bör använda sig av minst tre databaser (Folkhälsomyndigheten, 2017). Efter en rådfrågning med

bibliotekarier på Malmö Universitet fick jag tipsen att använda mig utav relevanta ämnesdatabaser såsom bland annat Sociological abstracts, Applied Social

Sciences index and abstract: ASSIA, ERIC via ProQuest samt Swepub. Nämnda databaser innehåller referenser till artiklar inom socialt arbete och närliggande ämnen. Att flera databaser har använts i denna studie ökar studiens reliabilitet (O’brien & Mcguckin, 2016).

4.3 Urvalskriterier

Inklusions och exklusionskriterier avser att begränsa litteraturöversikten. Relevansbedömning kan bestämmas utifrån en rad kriterier. Dessa kan bland annat vara studiedesign. analysmetod, publikationsdatum, sammanhang och så vidare (Folkhälsomyndigheten, 2017). Ett urvalskriterium för denna studie var att syftet i valda artiklar skulle vara inriktad på samverkan mellan Socialtjänst och skolan. Under granskning av samtliga artiklar, avhandlingar och rapporter togs det hänsyn till att urvalet var unga kriminella samt unga med avvikande beteende. På grund av bristfällig litteratur kunde inte en exakt avgränsning göras avseende de ungas ålder. Att skapa urvalskriterier är ett viktigt steg eftersom dessa avgör den material som ska inkluderas eller exkluderas i samlandet av information. Det är även av vikt att beakta att om dessa kriterier är för snäva finns det en risk att gå miste om en potentiellt relevant artikel, vilket i sin tur påverkar resultatets

generaliserbarhet (O’brien & Mcguckin, 2016). Det är utifrån denna process som rapporter och artiklarnas relevans till studien bedöms. När sökträffarna relevans-bedöms utifrån deras titel och abstract läses dessa sedan i fulltext i nästa steg. I denna steg görs den slutgiltiga bedömningen kring val av artiklar som är relevanta (Folkhälsomyndigheten, 2017). Slutligen rangordnas artiklarna utifrån deras relevans. Detta kan göras med hjälp av färger. (O’brien & Mcguckin, 2016). Färgen grön valdes för artiklar som är av hög relevans, gul för artiklar som är delvis relevanta och röd för artiklar som är irrelevanta och som exkluderas. Det är även värt att nämna att denna studie utgår ifrån internationell forskning och inte är endast begränsad till Sverige. Därför anses den ha god överförbarhet.

Överförbarhet handlar om möjligheten att applicera ett forskningsresultat i ett annat sammanhang, exempelvis ett annat geografiskt område och population (Folkhälsomyndigheten, 2017).

4.4 Kvalitetsgranskning

I en systematisk litteraturundersökning bör forskningen vara av god kvalite. Det finns dock olika tolkningar på vad en ‘’god vetenskaplig kvalite’’ är. Några krav som tyder på god vetenskaplig kvalite kan bland annat vara generaliserbarhet eller transparens (Vetenskapsrådet, 2017). Valda rapporter och artiklar i denna studie anses ha preciserade frågeställningar och tydliga forskningsområden, vilket är ytterligare ett tecken på god kvalite enligt rapporten ‘’God forskningssed 2017’’. Metod avsnittet är bland det första som undersöks i valda studierna. I rapporten ‘’Handledning för litteraturöversikter’’ beskrivs att för att studierna ska bedömas vara av god kvalite är ett viktigt kriterium att tillvägagångssättet ska ha redovisats i studien (Folkhälsomyndigheten, 2017). Kvalitetsgranskningen i

denna studie gjordes därmed utifrån hur noggrann metoden i artiklarna

konstruerats. Rapporter och artiklar som valts i denna studie är allmängiltiga då samtliga omfattar en stor urvalsgrupp vilket kan vara representativt för många. All litteratur som använts i studien har även genomgått en granskning utifrån de två frågeställningar som skulle besvaras. Det gjordes därmed en tabell där alla artiklarna sorterades under ‘’fråga 1’’ samt ‘’fråga 2’’ beroende på vilken frågeställning de besvarade. För att ytterligare granska kvalite på vald litteratur finns det dessutom en granskningsmall som kallas för ‘’Grade’’ (Forsberg & Wengström 2013) som forskaren kan utgå ifrån. Denna modell avser att

kvalitetssäkra vald litteratur genom att ställa vissa krav på dessa. Ju fler krav som uppfylls i litteraturen desto högre poäng kan den få, vilket i sin tur innebär högre kvalite. Följande krav värderades därmed i denna studie; om frågeställningen beskrivs, om författaren redogör för metod som använts, om litteraturen är etiskt korrekt, om resultat presenteras samt om studien är aktuell (det vill säga

publicerades senast 10 år sedan). Varje uppfylld krav motsvarar 1 poäng. Efter kvalitetsgranskning bedömdes artiklar vara av hög kvalite och medelhög kvalite och därav kunde vara användbara för studien.

Litteratur som inkluderats i denna studie men som inte genomgått peer-review är väglednings rapporter från Socialstyrelsen. bland dessa går det att hitta

‘’Socialstyrelsens kunskapsstöd’’ som har koppling till flera artiklar i FN:s Barnkonvention, refererar till underlag som hämtats från experter och forskare, samt redovisar forskningsresultat från SBU. Kunskapsstödet utgår från

internationell forskning kring riskfaktorer för barn och unga mellan 0 till 18 år. En annan sådan artikel som har haft en betydande roll är väglednings rapporten ‘’Samverka för barns bästa’’ som tagits fram med hjälp av sakkunniga medarbetare på Socialstyrelsen och Skolverket. Rapporten presenterar

förutsättningar för en bra samverkan och pekar på att vägledning behövs för de berörda verksamheter (Skolan och Socialtjänsten) i deras arbete med unga. Rapporten är framtagen på regeringens uppdrag kring samverkan för barn och unga som är i riskzon. Det gör att denna rapport blir mycket betydelsefull för denna studiens syfte; som bland annat är att undersöka möjligheter till samverkan. Det har även varit relevant att ta med rapporten ‘’Risk och skyddsfaktorer för normbrytande beteende bland unga: att använda teori och forskning i praktiken’’ som är en avhandling skriven av forskare från Örebro Universitet. Avhandlingen utgör en del i underlaget till Socialstyrelsens kunskapsstöd gällande barn och unga som begår brott. Det har därför ansetts vara av stor relevans att använda den i denna studie.

4.5 Forskningsetiska överväganden

I rapporten ‘’god forskningssed 2017’’ som publicerades av vetenskapsrådet tas det upp att det finns vissa specifika forskningsetiska faktorer som forskaren bör ta hänsyn till. Exempelvis bör en forskare vara objektiv. Detta innebär att

forskningen inte ska bli påverkad av forskarens egna intressen eller synpunkter. Det är därmed inte etiskt rätt att forskaren redovisar osanna fakta. Generella regler är bland annat att forskaren ska tala sanning, öppet redovisa metod, material och tillvägagångssätt, göra en rättvis analys av andras forskning, och så vidare. Detta innebär i sin tur att allt material som granskas bör redovisas. Detta gäller oavsett om informationen stödjer eller motstrider forskarens grundläggande antagande (Vetenskapsrådet, 2017). Ytterligare en etisk aspekt som är viktig att hålla sig till enligt vetenskapsrådet är att valda artiklar bör genomgå en granskning utifall de är

etiskt korrekta. Rapporten ‘’God forskningssed’’ redogör även för att en viktig etisk aspekt handlar om deltagarnas anonymitet, vilket hade uppmärksammats i samtliga artiklar och rapporter. Detta eftersom inga barn eller skolor var identifierade i studierna. Att denna studie baseras på en systematisk

litteraturundersökning innebär att samtliga artiklar som har använts har genomgått en etisk granskning. Detta beror på att artiklarna har genomgått peer-reviewed som medför att innehållet är vetenskapligt granskade av andra forskare.

4.6 Metodens begränsningar och styrkor

Bland fördelar med den systematiska litteratur undersökningen går det att peka på säkra resultat som fås genom denna metod. Detta för att systematisk litteratur undersökning utgår ifrån en specifik sökstrategi för att säkerställa den maximala utvinning av relevant forskning som kan fås. Forskaren utvärderar artiklarna metodiskt för att analysera samt sammanställa all forskning kring ett visst ämne. Denna metod är anpassad för att kunna svara på specifika forskningsfrågor med hjälp av flera vetenskapliga studier. En annan styrka med metoden är minskad risk för partiskhet, då denna metod följer en noggrann procedur där bland annat

transparens är betydelsefull. Detta medför att all forskning redovisas objektivt. Nackdelar med den systematiska litteratur undersökningen är att denna strategi inte eliminerar risken för partiskhet; utan enbart minskar den. Genom tillämpning av inkludering och exkluderingskriterier kan det hända att relevant data uteblir om metoden inte tillämpas korrekt. En annan svaghet kan vara det faktum att det inte finns en allmänt accepterad metod för att kunna bedöma giltigheten av studierna (O’brien & Mcguckin, 2016).

4.7 Analys av material

Vid urval av artiklar granskades deras abstract i första hand utifrån deras relevans till syfte av denna studie. Valda artiklar lästes sedan i fulltext i syfte att få

förståelse av deras innehåll. Sedan kategoriseras artiklar utifrån deras relevans till frågeställning 1 och 2 med hjälp av valda artiklar. Detta för att säkerställa att båda forskningsfrågor besvaras, syftet med studien uppfylls samt för att nyttja

artiklarna på rätt sätt. En innehållsanalys som Forsberg och Wengström (2013) presenterar handlar om att följa vissa steg för att slutligen hitta teman. Dessa teman är mönster som är återkommande i samtliga artiklar. För att hitta teman färgmarkeras relevanta delar. Dessa valdes sedan ut för att vara representativa i studien.

Denna studie har med hjälp av innehållsanalys kunnat struktureras och

organiseras. Detta innebär att vald litteratur lästes och kopplades till studiens två forskningsfrågor. På så sätt gick det att hitta teman för att redovisa resultatet av forskningen (Eriksson, Forsberg & Wengström, 2013: 164). Följande teman hittades: dålig skolprestation, och omsorgssvikt som täcker svaret på fråga ett. Teman som hittades i svaret på fråga två var; kommunikation, gemensam

problemdefinition och konkret ansvarsfördelning. I avsnittet ‘’resultat’’ redovisas studiens frågeställningar med hjälp av deras tillhörande teman.