Syskonvåld, i partnervåldets fotspår

Syskonvåld, i partnervåldets

fotspår

JOHANNA LIND

LINA LILJA

SIBLING VIOLENCE, IN THE FOOTSTEPS OF

PARTNER VIOLENCE

ABSTRACT

Partner violence is a recognized phenomenon in Sweden. Unfortunately, sibling violence does not seem to be noticed at all. Thoughts regarding whether there is any reason to differentiate between violence between adults and violence between siblings arose, which is why the purpose of the study is to compare differences between sibling violence and violence between adults. In summary, the results show that both violence between adults and sibling violence is a normalized violence in society, even though sibling violence seems to be even more normalized. In addition, the results show as in previous research that all forms of violence, such as physical, psychological, material and latent violence, are found in both sibling violence and partner violence. Even though, there is some disagreement about how they should be named. Finally, the essay shows how violence arises as a result of powerlessness, which is why the importance of defining violence based on the function of the action has been identified as necessary.

Nyckelord:

domestic violence, normalization, partner violence, powerlessness, sibling bullying, sibling violence.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING ABSTRACT ... 1 INLEDNING ... 3 Problemformulering ... 3 Syfte ... 3 Frågeställningar ... 3 TIDIGARE FORSKNING ... 4

Metod för att identifiera tidigare forskning ... 4

Sammanfattning av aktuellt forskningsläge ... 5

Normalisering ... 5 Gränsdragning ... 6 Manifesteringen av syskonvåld ... 6 Orsaker ... 8 Konsekvenser ... 9 Utsatthet ... 11 TEORI ... 11 Utvecklingsekologi ... 11 Stigma ... 13 METOD ... 14

Kvalitativ innehållsanalys genom sekundärdata ... 14

Analysmetod och tillvägagångssätt ... 15

Etiska överväganden ... 17

Metoddiskussion ... 19

RESULTAT & ANALYS ... 20

Normalisering ... 21 Gränsdragning ... 23 Manifesteringen av våld ... 25 Orsaker... 28 Konsekvenser ... 32 Utsatthet ... 35 DISKUSSION ... 39 Sammanfattning ... 39 Resultatdiskussion... 39 REFERENSER ... 42 BILAGA 1 ... 0 BILAGA 2 ... 0

INLEDNING

Att våld förekommer i vårt samhälle är inget nytt, dagligen utsätts människor i olika åldrar för olika former av våld. I de flesta fall anses våld vara ett problem för samhällets medborgare, som något ont utfört av onda människor med hemska motiv. Våld som används för att försvara sig, det vill säga självförsvar, anses istället vara ett nödvändigt ont. Våld i nära relation leder till såväl fysisk som psykisk ohälsa och har därmed i allra högsta grad konstaterats vara en

folkhälsofråga (SOU 2014:49). När samtal förs om våld i nära relation är det framför allt mäns våld mot kvinnor som menas. Våld i nära relation innefattar dock fler våldsformer än mäns våld mot kvinnor. Syskon är att betraktas som närstående inom sammanhanget våld i nära relation enligt förarbeten till socialtjänstlagen (prop. 2006/07:38). Syskonvåld är således en våldsform som borde betraktas inom ramarna för våld i nära relation. Trots att flera

internationella studier visar att syskonvåld är mer vanligt förekommande än mäns våld mot kvinnor (Svenska yle, 2021) verkar syskonvåld inte alls få den

uppmärksamhet det egentligen kräver. Varken socialtjänstens handbok om våld i nära relationer (Socialstyrelsen, 2016) eller metodstödet BBIC som socialtjänstens använder vid barnutredningar (Socialstyrelsen, 2015) nämner syskonvåld eller att syskon skulle kunna innebära en riskfaktor för ett barns välmående. Enligt Elina Eeva, doktorand vid Helsingfors universitet, är det svårt att upptäcka våldsformen eftersom det placeras inom ramen för en normaliserande våldsdiskurs (Svenska yle, 2021). Inom en svensk kontext är syskonvåld ett relativt outforskat område. Veronica Burcar Alm, forskare vid Lunds universitet, driver för närvarande ett forskningsprojekt om syskonvåld. Forskningen har ännu inte publicerats men forskaren berättar i en intervju med Sveriges television avseende sin tidigare studie hur våldsutsatta syskon i likhet med våldsutsatta kvinnor lider av långtgående psykisk ohälsa till följd av sin misshandel (Svt, 2021). Rådande samhällssyn tar starkt ställning mot våldsutövande mellan vuxna men när det kommer till våld mellan barn verkar det istället ses som en naturlig del av att växa upp. Finns det anledning att göra skillnad på våld mellan vuxna och våld mellan barn? Detta har väckt nyfikenhet hos uppsatsförfattarna, således vill vi med denna uppsats undersöka vilka likheter och skillnader vi kan se kring hur våldet yttrar sig beroende på ålder och relation till sin våldsutövare. Såväl den våldsutsatta kvinnan som det våldsutsatta syskonet har en stark relation till sin förövare, i vissa fall kanske till och med relationen till ett våldsamt syskon kan upplevas än mer låst än den vuxna kvinnans relation till den våldsutövande mannen.

Syfte

Syftet med uppsatsen är att undersöka likheter och skillnader mellan fenomenen syskonvåld samt vuxnas våld, ofta partnervåld. I uppsatsen ämnar vi således att analysera två facklitteratursböcker, en om våld och en om partnervåld för att sätta dessa i relation till det rådande kunskapsläget om syskonvåld.

Frågeställningar

Vilka likheter och skillnader finns i framställningen av syskonvåld och partnervåld och hur ska dessa likheter och skillnader förstås?

TIDIGARE FORSKNING

Metod för att identifiera tidigare forskning

För att finna den mest relevanta forskningen avseende syskonvåld som dessutom var träffande avseende vårt syfte och vår frågeställning gjordes sökningar på databasen ProQuest. Anledningen till att just ProQuest valdes var på grund av att Proquest erbjuder sökningar över fler databaser samtidigt. Eftersom forskning avseende syskonvåld många gånger hamnar under det sociala fältets forskning valdes databaserna PSYCINFO, SOCIOLOGICAL ABSTRACT samt ERIC ut då dessa erbjuder forskning riktad mot det sociala arbetets fält.

När sökningen skulle påbörjas skapades tre olika block, för att sedan kunna kombinera dessa block vid sökning. Blocken döptes till KONSEKVENSER, SYSKONBRÅK samt UTSATTHET.

* = fler böjningar på ändelsen.

”tvådelade ord” = för att få med hela ordet.

Inom blocket konsekvenser skapades kombinationen med följande sökord: consequence* OR reason* OR effect* OR outcome OR result* OR issue* OR aftermath. Inom blocket syskonbråk skapades kombinationen med följande sökord: ”sibling rivalry" OR "sibling abuse" OR "sibling violence*” OR "Sibling bully*" OR "sibling fight*" OR "sibling aggression" OR "sibling conflict". Inom blocket utsatthet skapades kombinationen med följande sökord: exposure OR victim* OR vulnerability OR maltreatment OR exploitation. Sedan sammanfördes dessa block, där sökorden i blocket syskonbråk var tvungna att vara med i någon form, för att utesluta andra typer av utsatthet eller konsekvenser. Kombinationerna var således konsekvenser+syskonbråk+utsatthet ELLER

syskonbråk+konsekvenser ELLER syskonbråk+utsatthet ELLER syskonbråk. Avgränsningarna som gjordes var att resultaten skulle vara peer reviewed, vara skrivna på engelska, blivit publicerade senaste 5 åren och vara i formatet article, feature, undefined eller report. Detta gav oss 149 träffar, och beslutet togs att samtliga abstract skulle läsas igenom. Detta för att dels inte missa någon relevant forskning, men också för att ha gått igenom hela forskningsfältet på vårt tema. Ur dessa 149 abstract valdes 24 artiklar ut för grundlig genomläsning. Dessa delades slumpmässigt upp mellan uppsatsens två författare och sedan skiftades artiklarna för att se ifall vi hade uppfattat samma saker ur artiklarna, vilket vi hade. Då 24 artiklar fortfarande kändes för omfattande i förhållande till uppsatsens storlek lästes samtliga artiklar igen, men denna gång för att koda artiklarnas innehåll i 6 teman; konsekvenser, gränsdragning, normalisering, manifesteringen av

syskonvåld, utsatthet samt orsaker till syskonvåld. De tre första teman, konsekvenser, gränsdragning och normalisering, valdes ut på förhand för att kunna jämföra syskonvåldet med partnervåldet. Övriga teman uppenbarade sig vid genomläsning av tidigare forskning då dessa ämnen var frekvent återkommande och därmed skapade nyfikenhet för huruvida dessa även ses inom partnervåldet. Slutligen kom vi fram till att 11 artiklar stämde bäst in på den frågeställning som uppsatsen ämnar försöka svara på, varför de inkluderades i uppsatsen. Dessa kommer presenteras i löpande text nedan, men för tydligare uppställning av artiklarna vänligen se tabell i BILAGA 1.

Sammanfattning av aktuellt forskningsläge

Författarna till de olika inkluderade artiklarna benämner fenomenet syskonvåld genom olika termer så som syskonmobbning, syskonkonflikter eller syskonvåld. Det stod dock klart att författarna hänvisar till samma fenomen - där ett syskon brukar våld mot ett annat, varför forskningen kommer presenteras under termen syskonvåld. En närmare beskrivning avseende olika definitioner återfinns i avsnittet manifesteringen av syskonvåld.

Normalisering

Syskonvåld är på många sätt ett osynligt problem i vårt samhälle (Meyers, 2017) trots att utsatthet från ett annat syskon enligt Bar-Zomer och Brunstein Klomek (2018) är den vanligaste formen av upprepad aggression som barn upplever under sin livstid. Det finns flertalet studier som visar på syskonvåldets negativa

konsekvenser för den utsatta (Odudu, Williams & Campione-Barr, 2020) trots detta fortsätter våld mellan syskon förminskas och avfärdas som normalt syskonbeteende vilket förväntas skötas inom familjen (Morrill et al., 2018). Att våldet inte syns innebär inte att det är ett gömt våld som enbart sker mellan ett syskonpar avskärmat från övriga familjemedlemmar eller samhället. Ofta sker våldet från ett annat syskon rakt framför föräldrarna (Toseeb et al., 2020). Det bör dock inte likställas med att föräldrar medvetet ignorerar sina barns utsatthet. Enligt Perkins, Coles och O’Connor (2017) försöker föräldrar ge sina barn god omsorg, men till följd av normaliseringen av våldet missas, avfärdas och ignoreras ofta såväl fysiskt som psykiskt våld. Att våld avfärdas som normalt

syskonbeteende skulle enligt Toseeb et al. (2018) kunna bero på

missuppfattningar om att syskonvåld är något typisk för syskonrelationer som dessutom skulle vara bra för barnens personliga utveckling.

Det verkar dessutom som även de som blivit utsatta för våld av ett annat syskon verkar ha svårigheter med att identifiera sig som offer för våld. Enligt Meyers (2017) ifrågasatte våldsutsatta syskon i hennes studie om det verkligen varit våld de blivit utsatta för, trots att de känt att det de blivit utsatta för var fel. När den utsatte inte ens är medveten om sin utsatthet begränsas dennes möjligheter att söka hjälp. Dessutom tycks även professionella sakna kunskap och utbildning för att identifiera våldsutsattheten (ibid). Enligt Phillips et al. (2018) finns det en risk att de barn som är våldsamma mot andra barn i skolan begår liknande eller värre våld i hemmet. Saknas denna insikt saknas också drivkraften att se bortom våld i skolan och skydda barn i hemmet mot våldsamma syskon (ibid). Inte heller när barn uttalar hot och berättar om våld mot syskon verkar detta tas på allvar.

Phillips et al. (2018) undersökte barn med allvarliga mentala och beteendemässiga problem inlagda på en barnpsykiatrisk avdelning. Trots att personalen fick

information om planer att döda ett syskon i sömnen, eller att barnet slår sitt syskon i hemmet, avstod man vanligtvis att rapportera dessa beteenden som en risk för barnets syskon. Syskonvåldets normalisering innebär alltså att

våldsutsattheten blir osynlig inom familjen, samhället och till och med inuti individen själv. Genom att våldet är så normaliserat i samhället minskar

möjligheterna för barnet att be om hjälp (Morrill et al., 2018). Perkins, Coles och O’Connor (2017) menar att barn som utsätts för syskonvåld saknar en röst, vilket gör dom marginaliserade. Till följd av detta råder en social orättvisa, vilket visar sig i avsaknad av olika policys till skydd för dessa barn (Perkins, Coles & O’Connor, 2017). Författarna menar att det är först när syskonvåldet får den

uppmärksamhet det förtjänar som barn och vuxna också kommer kunna få det stöd de är i behov av (ibid).

Gränsdragning

Det har visat sig finnas svårigheter kring vilka begrepp som ska användas vid syskons olika former av interaktion. Missuppfattningar om vad som kan klassas som syskonrivalitet kontra vad som klassas som syskonvåld kan leda till att konceptualiseringen och förståelsen av vissa etiketter som används suddas ut (Perkins, Coles och O’Connor, 2017). Syskonrivalitet anses av flera forskare fungera som en interaktion som, även om den inte alltid är konfliktfri, bjuder på en hälsosam övning inför vuxenlivet. Enligt Meyers (2017) är syskonrivalitet en normativ del av syskons utveckling vilken kan främja konkurrens, samarbete och förhandlingsförmåga. Det stämmer väl överens med den traditionella tanken att det är bra att barn lär sig vara konkurrenskraftiga eftersom de kommer uppleva konkurrens i vuxenlivet (Perkins, Coles & O’Connor, 2017). Vid syskonrivalitet har syskon generellt lika möjligheter till för och nackdelar (Meyers, 2017). De turas om att såra varandra och det finns en ömsesidighet i relationen (ibid). Syskonvåldet är till skillnad från syskonrivaliteten inte hälsosam, det skadar barnets ego och de våldsamma handlingarna som riktas mot det utsatta barnet resulterar i känslor av rädsla, skam och hopplöshet (Meyers, 2020). Här har ömsesidigheten istället bytts ut till en känsla av makt över den andre vilken involverar närvaron av konsekventa och nedvärderande anklagelser, hot eller kontroll genom fysisk och/eller psykisk förnedring (ibid).

Morrill et al. (2018) använder sig istället av tre komponenter; uppfattning, avsikt och svårighetsgrad, för att definiera syskonvåld. Uppfattas interaktionen som kränkande av något av de delaktiga syskonen, oavsett om det är förövaren eller den utsattas känsla, är det troligt att bråkets form ligger utanför räckvidden för normal syskonrivalitet (ibid). Vidare spelar det alltså även roll vilken avsikt syskonet har med bråket. Om avsikten från förövaren är att orsaka skada snarare än att få tillgång till begränsade familjeresurser är även detta en komponent som inte hör hemma inom syskonrivalitet (ibid). Den sista komponenten,

svårighetsgrad, kopplas till syskonbeteendets längd och intensitet (ibid). Ett grövre våld innebär större sannolikhet för att syskonförhållandet är våldsamt (ibid). Exempelvis skulle en distinktion kunna göras mellan att ett syskon försöker strypa ett annat syskon i relation till att kasta en kudde på sitt syskon. Hur grovt våldet är verkar dock inte vara helt enkelt att uppskatta eftersom vi påverkas av såväl vårt kulturella sammanhang som familjen vi vuxit upp i (Phillips et al., 2018). Vad som är normalt i barns beteende eller vad som är bästa uppfostran för barn baseras på individuella och samhälleliga övertygelser (ibid). En syn på våld mellan syskon som mindre allvarlig kan leda till förminskande definitioner där vi istället för att kalla en våldshandling för våld kallar det för aggression eller ett fysiskt slag förkläs som konflikt (ibid). Definitioner kan således vara vilseledande och öppna för tolkning (ibid).

Manifesteringen av syskonvåld

Syskonvåld definieras och beskrivs på många olika sätt (Phillips et al., 2018). När man läser och försöker förstå tidigare forskning är det därför viktigt att känna igen de olika sätt som våld mellan syskon beskrivs (ibid). Med anledning av detta

kommer ett antal olika våldsformer och definitioner som upptäckts vid genomläsning av artiklarna att presenteras. Sexuellt våld mellan syskon är ett välutforskat område under benämningen incest, varför det sexuella våldet mellan syskon inte heller är normaliserat. Fokus är därför på allt våld förutom sexuellt våld och detta kommer inte att presenteras inom ramen för denna uppsats.

I en studie gjord av Phillips et al. (2018) definieras syskonvåld brett och beskrivs som allt ifrån förödmjukelser och hot till att fysiskt skada sitt syskon genom att använda sig av grovt fysiskt våld. Enligt författarna innebär fysiskt våld bland annat att bita, slå eller sparka, försök till att döda ett syskon genom kvävning, dränkning eller genom att använda skjutvapen. Vidare beskrivs syskonvåld kunna vara att förstöra ett syskons egendomar eller att göra illa ett syskons husdjur (Phillips et al., 2018). Även Elliott, Fitz-Gibbon och Maher (2020) beskriver att syskonvåld förekommer som fysiska, känslomässiga, psykologiska och

ekonomiska övergrepp. De beskriver vidare att detta tar sig uttryck genom exempelvis verbalt våld från ett syskon till ett annat, materiellt våld där ena syskonet förstör de andras saker eller kontrollerar sitt syskons ekonomi eller som fysiskt våld som även riskerar att eskalera i svårighetsgrad.

På liknande sätt beskriver Odudu, Williams och Campione‐Barr (2020) att syskonvåld bör förstås utifrån barnens handlingar. Författarna menar att

syskonens handlingar ofta utspelar sig inom två olika fält. Det ena fältet är när ett syskon begår oönskade intrång i den andra personen fysiska eller personliga utrymme. Exempelvis genom att gå in i någons rum utan tillåtelse. Det andra fältet beskrivs som de konflikter som uppstår till följd av maktobalans.

Maktobalansen blir framträdande i situationer där syskonen har delade resurser och arbetsuppgifter. Exempelvis till följd av vems tur det är att ha datorn eller plocka i diskmaskinen. Det blir därför en fråga om maktresurser och på liknande vis beskriver Meyers (2017) att syskonvåld resulterar i en maktasymmetri. Meyers (2017) menar att den som blivit utsatt av ett syskon befinner sig i en maktlös situation utan förmåga att skydda sig själv. I motsats till detta är den som utövar syskonvåld istället en individ med makt.

Perkins, Coles och O’Connor (2017) menar istället att den viktigaste

komponenten i vad som är syskonvåld är avsikten från förövaren. Författarna menar att syskonvåld är när beteendet eller handlingen utförs med avsikt att skada den andre.

Ett annat vanligt förekommande fenomen är att beskriva syskonvåld i termer av syskonmobbning. Våld mellan syskon uppfyller nämligen ofta kriterierna för mobbning. Enligt Bar-Zomer och Klomek (2018) är mobbning en situation där ett barn utsätts för oönskad aggression av någon annan som dessutom har en avsikt att framkalla rädsla eller skada. Beteendet upprepar sig ofta samt att det så gott som alltid finns en obalanserad maktasymmetri mellan barnen, där den utsatta besitter mindre makt (ibid). Bar-Zomer och Klomek (2018) menar således att syskonmobbning kan vara både fysisk och psykisk, dessutom är mobbningen ofta upprepande. De involverade är fångade i sin hemmiljö utan någon möjlighet att undvika eller undkomma interaktionen (ibid). Glatz et al. (2019) beskriver på liknande vis att våld mellan syskon skiljer sig mot annat våld eftersom

syskonrelationen är stängd, det vill säga ofrivilligt stabil och konstant. Ett annat sätt att beskriva syskonvåld i termer av mobbning görs av Dantchev, Zammit och Wolke (2018), där de beskriver att syskonmobbning är när ett syskon försöker provocera det andra syskonet genom att säga elaka och sårande saker. Dessutom

kan mobbningen innebära att det utsatta syskonet utesluts från gemensamma vänskapsgrupper (Dantchev, Zammit & Wolke, 2018). Vidare beskriver

författarna att det även kan vara när ett syskon slår, sparkar, knuffar eller puttar den andre, samt när ett syskon hittar på lögner för att sedan sprida falska rykten om sitt syskon (ibid).

Det blir således tydligt att det inte finns någon gemensam arbetsdefinition för syskonvåld. Forskarna pratar i mångt och mycket om samma saker men väljer att beskriva det på helt skilda sätt. Sammanfattningsvis står det enligt tidigare forskning dock klart att syskonvåld kan innehålla psykiska, fysiska, ekonomiska och materiella element, samt att det sker inom en sluten kontext. Dessutom verkar även faktorer såsom maktobalans och en avsikt att skada vara framträdande inom relationer där syskonvåld existerar. Våldet varierar i intensitet och hur frekvent det sker, men bör ändå förstås som just våld, från ett syskon mot ett annat.

Orsaker

Enligt Meyers (2017) går det att koppla orsaker till att syskonvåld uppstår till flera faktorer i föräldraförmågan. Barn gör inte som föräldrar säger utan som föräldrar gör (Meyers, 2017), således kan ett barn som växer upp i ett våldsamt hem ta efter en våldsam förälders beteende. Föräldrars syn på våld spelar också roll för

huruvida våld mellan syskon uppstår varför normaliserandet av våld därmed innebär en ökad risk för syskonvåld (ibid). Dessutom behöver barn guidning att hantera känslor och situationer. Barn som lämnas utan uppsikt av vuxna löper också en ökad risk att utveckla ett våldsamt beteende (ibid).

Sjukdom i familjen kan vara ytterligare en orsak till att barn inte får den omsorg de är i behov av (Meyers, 2017). Barn som växer upp i våldsamma familjer och/eller utan uppsikt av en förälder får sannolikt svårt att ta del av föräldrarnas resurser. Men föräldrars resurser kan vara svåra att ta del av även inom familjer utan bristande föräldraförmåga. Den mest betydelsefulla förklaringen till att syskonvåld uppstår går enligt Toseeb et al. (2020) att hitta i de strukturella familjeegenskaperna. I studien av Toseeb et al. 2020 identifierades att desto fler syskon familjen bestod av desto högre var sannolikheten att våld uppstod mellan syskon. Vidare visar studien att födelseordningen spelar roll för vilken typ av roll syskonet intog. Förstfödda syskon visade en högre sannolikhet att inta rollen som utövare (ibid).

Aggression mellan syskon föds enligt Toseeb et al. (2020) genom en tävlan om föräldrarnas resurser. Oavsett hur många syskon familjen innehåller är tillgången till föräldrarnas resurser begränsad. När syskonskaran växer blir således tillgången till föräldraresurser än mer begränsad. Som en följd av syskonens tävlan om tillgång till dessa resurser kan syskonen utveckla våldsbeteenden (Toseeb et al., 2020). Förändringen av tillgång till resurser blir tydligast för det förstfödda syskonet som ursprungligen hade ensam tillgång till föräldrarnas resurser vilket också skulle förklara varför förstfödda mest sannolik intar rollen som

våldsutövare (ibid). Andra vanliga förklaringar såsom socioekonomisk status och föräldraskap bestående av ensamstående föräldrar kunde inte i studien associeras till syskonvåld (ibid).

Konsekvenser

Det blir tydligt efter att ha gått igenom forskningsfältet avseende syskonvåld att det inte är så oproblematiskt som det kan verka, och att konsekvenserna många gånger är djupt påverkande för den som blivit utsatt av ett syskon. Morrill et al. (2018) beskriver i sin studie att relationen mellan syskon har en stor inverkan på den långsiktiga känslan av välbefinnande, självförtroende och självkänsla. Med anledning av detta kan barn som upplever negativa och ohälsosamma

interaktioner med sina syskon börja se sig själva som ansvariga över den försämrade interaktionen (ibid).

Depression, ångest och PTSD

Odudu, Williams och Campione‐Barr (2020) konstaterar att syskonkonflikter tenderar att toppa i tidig ungdom, och att de ungdomar som varit med om svåra syskonkonflikter tenderar drabbas av depressioner samt ångestproblematik i ungdomsåren. Detta stämmer väl överens med studien av Perkins, Coles och O’Connor (2017) som identifierade att barn som är eller har varit utsatta för syskonvåld i större utsträckning än andra barn drabbas av depressioner och ångest. Författarna kunde även se samband mellan syskonvåld och posttraumatiskt

stressyndrom (PTSD). Renner et al. (2020) samt Bar-Zomer och Klomek (2018) konstaterar även dem att det finns signifikanta samband mellan att ha varit utsatt för syskonvåld och att drabbas av depression. Meyers (2017) kommer fram till att traumat, om det inte blir behandlat, är något som stannar med individen hela livet. Meyers (2017) studie är gjord med vuxna deltagare som i djupintervjuer berättar om sin barndom präglad av mycket syskonvåld. Meyers (2017) konstaterar att för majoriteten av deltagarna präglades barndomen och tonåren av ett kroniskt tillstånd av känslan att vara i nöd och förtvivlan, framkallat av det förövande syskonet. Samtliga deltagare i studien kämpar fortfarande med det upplevda traumat. Deltagarna visade tydliga symptom på PTSD och kopplingen till deras tidiga upplevelser förblir känslomässigt laddad. På liknande sätt konstaterar Elliott, Fitz-Gibbon och Maher (2020) att depression och panikångest är vanligt förekommande för utsatta av syskonvåld samt att det dessutom riskerar att följa med in i vuxenlivet. De beskriver att depressionen många gånger leder till att arbetet blir lidande, tilliten till andra försvinner och att de som varit utsatta för syskonvåld lämnas i ett tillstånd av att känna sig kroniskt ledsna och nedstämda. I en studie gjord av Renner et al. (2020) kom de fram till att barnen som utsattes för syskonvåld hade så pass svåra symptom avseende depression och ångest att de sannolikt krävdes insatser av professionella vårdkontakter. Ytterligare en

dimension av syskonvåldet är att barn som varit utsatta löper tre gånger så hög risk än den allmänna befolkningen för att drabbas av psykotiska störningar vid 18 års ålder (Dantchev, Zammit & Wolke, 2018).

Självmordstankar och självskador

Hos barn som varit utsatta för syskonvåld ses en ökning av självmordstankar i jämförelse med de barn som inte varit utsatta för syskonvåld (Bar-Zomer & Klomek, 2018). 30,2 % av barnen som varit utsatta rapporterade att de funderade på att ta sitt liv, medan 12,9 % av barnen som inte varit utsatta rapporterade liknande tankar (ibid). Att våldsutsatta syskon mår dåligt och tar ut detta över sig själva fann också Perkins, Coles och O’Connor (2017) som fann samband mellan syskonvåld och självskador i sin studie.

Självkänsla och skuld

Många av barnen som blivit utsatta för syskonvåld känner stor skuld över att situationen blivit som den blivit (Elliott, Fitz-Gibbon & Maher, 2020). Meyers (2017) menar att det därför är viktigt att erkänna våldet som barnet varit utsatt för då detta kan vara avgörande för offrets välbefinnande. Våld av ett syskon leder många gånger till låg självkänsla (ibid). Glatz et al. (2019) menar dessutom att utsatthet av ett syskon i väldigt hög grad har påverkan på ens identitet, då syskon är närmare i ålder än vad exempelvis föräldrar är. Ett barn som utsätts för

upprepat våld av ett syskon riskerar att utveckla ett så kallat offer-schema, som i sin tur inkorporeras i barnets syn på sig själv (ibid). Syskonvåld kan därför vara särskilt problematiskt eftersom det riskerar att influera barnets sociala relationer samt känslomässiga- och beteendemässiga utveckling (ibid).

Ätstörningar

Vid sökningen efter studier avseende syskonvåld identifierades inga studier avseende enbart sambandet mellan ätstörningar och syskonvåld. Elliott, Fitz- Gibbon och Maher (2020) uppmärksammar däremot i sin studie att en av deltagarna berättar att hon till följd av syskonvåldet utvecklade anorexia och sedan bulimi. Att återkommande få höra okvädesord om hur en ser ut riskerar att leda till att barnet försöker ta kontroll över situationen genom att förändra sitt utseende. Deltagaren i studien av Elliott, Fitz-Gibbon och Maher (2020) berättar att hon fortfarande har en problematisk syn på sin egen kropp vilket påverkar hennes känsla till mat, och i förlängningen även hennes sociala relationer.

Samband mellan att ha varit utsatt för syskonvåld och som ung vuxen drabbas av ätstörningar kunde även identifieras i Perkins, Coles och O´Connors (2017) studie.

Mobbning av jämngamla samt svårigheter med relationer

Barn som utsätts för syskonvåld riskerar få problem med mänskliga relationer i allmänhet (Perkins, Coles & O’Connor, 2017) och bli utsatta för mobbning av jämngamla i synnerhet (Morrill et al., 2018). Dantchev, Zammit och Wolke (2018) ser i sin studie att barn som utsattes i hemmet av ett syskon även fortsatte utsättas av jämnåriga kamrater utanför hemmet. Detta bekräftas av Bar-Zomer och Klomek (2018) som kunde konstatera att 55,8% av de barn som utsattes för

syskonvåld även utsattes för mobbning av andra jämngamla medan det i den gruppen som inte utsattes för syskonvåld endast rapporterades att 23,8% utsattes för mobbning av jämngamla. Detta leder till att barnen senare får svårigheter med interpersonella och intima relationer (Meyers, 2017) och många gånger dessutom hamnar i en parrelation präglad av våld (Perkins, Coles & O’Connor, 2017).

Problembeteenden och ilska

Barn som utsätts för syskonvåld drabbas inte enbart av internaliserade problem, utan även yttre problem. Som en konsekvens av syskonvåldet har samband med ökade så kallade problembeteenden identifierats (Perkins, Coles & O’Connor, 2017). De tenderar att i högre utsträckning bruka olagliga substanser (ibid), få ökade problem i skolan, skolkning samt kriminalitet (Odudu, Williams &

Campione‐Barr, 2020). Glatz et al. (2019) beskriver att barn som utsätts för våld av ett syskon och jämnåriga kan leda till att den utsatte får en positiv attityd mot att bruka våld och då även utsätta andra för våld. Vilket skulle kunna förklara

varför en del av de utsatta barnen identifieras som både utövare och offer på samma gång (Glatz et al., 2019). Detta i sin tur ökar riskerna för att själv utveckla kriminella och aggressiva mönster i vuxen ålder (ibid).

Utsatthet

Enligt tidigare forskning visar det sig att offer för syskonvåld lever i en särskild utsatthet. Barn utsatta för syskonvåld är fångade i sin egen hemmiljö utan möjlighet att be om hjälp (Bar-Zomer & Brunstein-Klomek, 2018; Elliot, Fitz- Gibbon & Maher, 2020). Olika barriärer har identifierats för hjälpsökande, först och främst är barn inte alltid medvetna om att de är utsatta för våld (Meyer, 2017). Skulle barnen ändå identifiera syskonens handlingar som våld och söka hjälp hos en förälder är risken stor att föräldrar inte tror på sina barns upplevelser, förnekar allvaret i våldshandlingarna samt avfärdar våldet som normalt beteende inom ramen för syskonrelationen (Elliot, Fitz-Gibbon & Maher, 2020). I Elliot, Fitz- Gibbon & Mahers (2020) studie, utförd på ungdomar i Australien, berättade dessutom syskon hur föräldrar hindrat dom från att visa sig i samhället på grund av synliga blåmärken. Ett syskon berättade att hon missade viktiga händelser i skolan till följd av blåtiror vilka vittnade om det våld som pågick i hemmet (ibid). Skam och skuld kan ligga till grund för att föräldrarna vill dölja det våld som pågår i hemmet, men även rädsla för att det våldsamma syskonets framtidsutsikter ska påverkas negativt till följd av att syskonet lagförs (ibid). Detta tycks även synas inom rättsväsendet, då våldsutsatta syskon av polis avråtts från att polisanmäla sin förövare med hänvisning till hur detta kan komma att påverka förövaren på lång sikt (ibid). Barns berättelser om våld tas inte på allvar eftersom våldet framställs som normalt och något man får tåla (ibid). Barns vädjan om hjälp riskerar således att inte ens höras till följd av deras ålder och plats i familjen. Varken barn, föräldrar eller myndigheter ser våldet som något man kan söka hjälp för (ibid) vilket bildar ännu en barriär och barnets utsatthet fortsätter således i det tysta utan möjlighet till stöd.

TEORI

Teorierna som kommer användas i denna studien är den amerikanske sociologen Urie Bronfenbrenners teori om mänsklig utveckling, kallad utvecklingsekologi, samt Erving Goffmans teori om stigma. I uppsatsens inledning beskrivs de funderingar som slutligen ledde fram till aktuellt syfte och frågeställningar, där vi ställt oss fundersamma över varför samhället skiljer på våld mellan vuxna och våld mellan barn. För att bidra till en djupare förståelse verkade således en teori om människors utveckling te sig lämplig för att belysa hur människors utveckling påverkas till följd av våldsutsatthet. Dessutom vittnar tidigare forskning att

människors beteende tenderar påverkas av skuld och skam (Elliott, Fitz-Gibbon & Maher, 2020; Glatz et al., 2019; Meyers, 2017) varför även en teori om stigma valdes ut.

Utvecklingsekologi

Bronfenbrenner hade till avsikt att belysa att utveckling hos människor sker i ett sammanhang och i ett samspel med olika omgivningsfaktorer, system, samt att studier av densamma måste ske i den vardagsmiljön som den existerar i

större helhet och systemen förstås cirkulärt snarare än horisontellt (Öquist, 2018). Viktigt inom utvecklingsekologin blir därför det ömsesidiga beroendet som existerar mellan individ och omvärld (ibid).

Utvecklingsekologi är en välanvänd teori för att belysa barns utveckling, kanske främst inom socialt arbete, men Bronfenbrenner beskrev att utveckling är något som sker genom hela livet och således är utvecklingsekologi en teori som kan appliceras under hela livscykeln (Andersson, 2017). Bronfenbrenner skapar sin utvecklingsekologiska modell med utgångspunkt i fyra analysnivåer, vilka inte rangordnas baserat på sin placering i modellen utan snarare omsluter varandra (Andersson, 2017).

Bronfenbrenners modell av den utvecklingsekologiska strukturen enligt tolkning av Gunvor Andersson (2017).

De fyra analysnivåerna är således mikronivån, mesonivån, exonivån samt makronivån (Andersson, 2017). På mikronivån återfinns interaktionen mellan

individen och dennes närmiljö, exempelvis skola/arbete, familj och fritidsmiljö (ibid). Detta innebär att en individs utveckling och lärande är resultatet av olika erfarenheter och upplevelser som individen har i de olika mikromiljöerna. Erfarenheter, rutiner och relationer i hemmiljön påverkar individen även i andra närmiljöer och vice versa (Bronfenbrenner, 1979).

På mesonivån är det istället interaktionen mellan individens olika närmiljöer,

mikrosystem, som sker. Individens utveckling påverkas av kvaliteten på de relationer som finns mellan närmiljöerna eftersom individen bär med sig

erfarenheter från en närmiljö till en annan (Andersson, 1986). Detta skulle kunna innebära att ett barns relationer med föräldrar och syskon påverkar och påverkas av barnets relation till jämngamla kamrater på liknande sätt som en våldsutsatt kvinnas relation till sin partner även kommer påverka och påverkas av hennes andra närmiljöer.

Mikro- och mesonivån kommer sedan följaktligen interagera med olika förhållanden utanför individens närmiljö, vilket är exonivån. Bronfenbrenner

(1979) beskriver att exonivån avser faktorer som den enskilda individen inte nödvändigtvis är en aktiv deltagare i, men som ändå är sammanhang som

påverkar individens utvecklingsförutsättningar. Det skulle exempelvis kunna röra sig om föräldrars arbetsplats, kommunala resurser, lokalpolitik samt

skolans/förskolans organisation (Andersson, 2017). Detta skulle kunna innebära att socialtjänstens kommunala insatser avseende våldsutsatta är en del av

individers exosystem.

De tre ”inre” analysnivåerna samspelar sedan med den yttersta nivån, makronivån (Andersson, 2017). Makronivån är samhällsförhållanden, normer och värderingar

som råder på nationell nivå (ibid). Ideologier, trossystem och lagar är exempel på system i makronivån som samspelar med de andra systemen och därför också i förlängningen påverkar varje enskild individs utveckling (Bronfenbrenner, 1979).

Stigma

Stigma är ett begrepp stark sammankopplat med Erving Goffman med anledning av hans utveckling av stigma som teoretiskt begrepp (Goffman, 2020). Stigma som fenomen handlar om individers avsaknad av social acceptans med anledning av att de inte kan leva upp till de identitetsvärden som premieras i samhället (ibid). Att vara stigmatiserad avser således individer som avviker på ett negativt sätt från det som anses vara normalt. Goffman (2020) menar att den sociala interaktionsordningen leder till att individer behöver dölja sina stigman alternativt svara upp mot dem. Goffman noterade tre olika stigman: kroppsliga

missbildningar, ”fläckar på den personliga karaktären”, samt gruppstigman med ursprung i religion, etnicitet och nation (ibid). Fokus i denna uppsatsen kommer primärt vara stigmat relaterat till fläckar på den personliga karaktären. Goffman illustrerar stigmatiserade personer genom två begrepp: De misskrediterade och de misskreditabla.

De misskrediterade

När en individs skenbara och verkliga sociala identitet skiljer sig kan detta komma till de ”normalas” kännedom redan innan ett faktiskt möte har ägt rum, alternativt bli uppenbart redan vid första mötet (Goffman, 2020). Omgivningen brukar inte öppet kännas vid det hos individen som är misskrediterande vilket många gånger leder till att situationen istället blir laddad eftersom den misskrediterade är medveten om att hen avviker och att det är uppenbart för alla andra (ibid).

De misskreditabla

När en individs avvikande från det ”normala” inte märks vid första ögonkastet och inte heller är känt sedan innan för omgivningen, är individen istället en

misskreditabel person (Goffman, 2020). Detta gör att det finns en viktig möjlighet för individen, som i motsats till de misskrediterade inte automatiskt hamnar i laddade situationer, istället lägger sitt fokus på att stigmat inte ska bli bekant (ibid). Det är således inte fördomar mot individen som blir ett problem, utan snarare det faktum att individer i omgivningen hyser fördomar mot personer med samma eller liknande stigma individen har, men helt ovetandes accepterar

individen som en individ utan detta stigma (Goffman, 2020). Därför försöker individen, medvetet eller omedvetet, att konstant förhindra att den verkliga sociala

identiteten blir känd. Individen får samt accepterar således ett bemötande mot sig själv som bygger på felaktiga uppfattningar om hen. Om individen väljer att låta sitt stigma blir förnimbart övergår personen från att vara misskreditabel till att bli misskrediterad, vilket istället kan leda till stor skam och självhat (Goffman, 2020). För att undvika detta och med tanke på de stora fördelarna som följer av att anses vara normal menar Goffman (2020) att individer med stigman försöker passera. Passera är just det, att inte sticka ut från det normala (ibid). Goffman menar att individer med stigma kan försöka passera genom skylning (ibid). En typ av skylning avser de försök individer gör för att värja sig mot samhällets allmänna värderingar som förknippas med stigmat. Exempel på detta hade således kunnat vara att inte berätta för någon att ens partner slår en, och kanske till och med låta omvärlden tro att ens förhållande är idylliskt och kärleksfullt. Detta eftersom ett avslöjande riskerar att tvinga in individen i stigmat av att vara en våldsutsatt i omgivningens ögon, med allt vad det innebär.

METOD

Studien är en kvalitativ innehållsanalys gjord på 2 facklitteratursböcker genom att granska texternas faktiska innehåll. Analysenheten består av böckerna Meningen

med våld (Isdal, 2017) samt Mäns våld mot kvinnor: en kunskapsöversikt om kvinnomisshandel och våldtäkt, dominans och kontroll (Eliasson, 2019). Fokus i

dessa böcker har varit att söka svar på studiens frågeställning, för att kunna sammanföra framställningar om våld mellan vuxna från böckerna med tidigare forskning avseende syskonvåld. Studien har en kvalitativ ansats då syftet varit att undersöka skillnader och likheter i våld mellan vuxna och syskonvåld samt hur dessa manifesteras. Det är således en studie som närmar sig förståelse av våldets mekanismer snarare än att undersöka hur utbrett fenomenet är i en viss

population. I metodavsnittet kommer en redogörelse göras för urvalsprocessen, datainsamling, analysmetod samt hur de forskningsetiska aspekterna beaktats.

Kvalitativ innehållsanalys genom sekundärdata

Böckerna som använts i denna studie består av sekundärdata. Sekundärdata innebär att informationen redan är existerande och insamlad av andra (Axelsson, 2008). Detta innebär att vi blir andra ledet i att förstå och tolka informationen. Böckerna är skrivna av författare som arbetat med samt intresserat sig för ämnet partnervåld och våld i allmänhet, vilket möjliggör för oss att ta del av både forskningsbaserade framställningar men också erfarenheter av arbete med våldsutsatthet hos vuxna. Fokus i en kvalitativ innehållsanalys är att beskriva variationer genom att identifiera likheter och skillnader i textinnehåll (Lundman & Hällgren-Graneheim, 2008). En kvalitativ innehållsanalys ämnar gruppera

meningsfull information från skriven text. Med anledning av att syskonvåld som fenomen är ett relativt outforskat område är studiens syfte att sammanfoga den redan befintliga informationen avseende syskonvåld för att sedan jämföra denna mot existerande kunskap avseende våld mellan vuxna, främst partnervåld. Detta gör att en kvalitativ innehållsanalys av sekundärdata är att föredra. En

innehållsanalys är således att systematisk gå igenom innehållet av någon form av dokument (Grønmo, 2006). Detta med fördel genom kategorisering, registrering samt slutligen analys av materialet som undersöks. Dokument eller skriven text möjliggör för en undersökning som sträcker sig betydligt längre både avseende tidsaspekt men också geografiskt än andra undersökningsmetoder (Grønmo,

2006), varför även detta har tagits i beaktan då kunskapen avseende partnervåld och syskonvåld är något sparsam. En annan positiv aspekt med att välja

innehållsanalys som metod är att det många gånger är väldigt etiskt känsligt och tidskrävande att genomföra studier dels avseende våld, men också avseende barn. Genom att välja innehållsanalys avseende de format på böcker som vi valt, går ingen person eller händelse att spåra till enskild individ. En begränsning avseende innehållsanalysen är att resultaten från en innehållsanalys många gånger inte är generaliserbara (Danielson, 2017). Däremot blir resultatet istället många gånger väl överförbara till liknande kontext avseende grupper och situationer (ibid). Med anledning av detta, ansågs fördelarna med att genomföra en innehållsanalys som större än nackdelarna. Att använda sig av innehållsanalys var således en

förutsättning för att uppsatsen skulle kunna genomföras.

När en undersökning ämnar använda sig av sekundärdata är det viktigt att göra en kritisk bedömning av materialet, särskilt beträffande datans kvalitet och relevans (Grønmo, 2006). Datans relevans ska bedömas i relation till aktuell studie, det vill säga huruvida datan kan svara på studiens frågeställningar. När det gäller kvalitén handlar det istället om datamaterialets pålitlighet samt eventuella påverkningar som kan ha skett vid insamlandet av materialet (ibid). I boken Mäns våld mot

kvinnor (Eliasson, 2019) fanns källhänvisningar till samtliga

forskningsframställningar, varför även dessa kunnat följas. I boken Meningen med

våld (Isdal, 2017) får vi snarare ta del av författarens mångåriga erfarenhet av att

arbeta med våldsutsatta och våldsutövare. Med anledning av att Meningen med

våld (Isdal, 2017) främst är en bok skriven baserad på erfarenhet, fann vi det

nödvändigt att använda oss av en bok med mer forskningsprecisisa källor för att kunna jämföra påståenden i Meningen med våld (Isdal, 2017), detta för att minska risken för felaktig uppfattning och användning av datamaterialet.

Analysmetod och tillvägagångssätt

En annan viktig aspekt i den systematiska innehållsanalysen är att den beaktar både det manifesta och det latenta i innehållet (Dahlborg-Lyckhage, 2017). Det manifesta är det faktiska skrivna medan det latenta är sådant som kan urskiljas mellan raderna eller underförstått av något som skrivits (ibid). Hade studien ämnat att undersöka den generella samhällsdiskursen avseende syskonvåld hade en undersökning gjorts endast av det latenta innehållet. Men med anledning av att vi ämnat att undersöka skillnader i hur vuxet våld samt syskonvåld både fungerar och beskrivs, har böckernas manifesta innehåll legat till grund för

innehållsanalysen.

När en innehållsanalys ska göras av dokument och andra skrivna källor görs urvalet baserat på texternas lämplighet för de syften och frågor som ska besvaras (Danielson, 2017). Anledningen till att just dessa böcker valdes ut skiljer sig åt mellan böckerna.

Meningen med våld (Isdal, 2017) valdes ut som analysenhet med anledning av de

förkunskaper uppsatsens författare hade avseende boken. Meningen med våld (Isdal, 2017) är en mycket omtalad bok såväl inom politiska sammanhang som inom socialt arbete som en grundbok för våld. Bokens författare Per Isdal är en omtalad väl ansedd psykolog och grundare till den norska metoden Alternativ till

våld (ATV). ATV är en metod som numera även införts i Sveriges olika

kommuner på uppdrag av socialstyrelsen (Socialstyrelsen, 2021). Isdals definition av våld är dessutom välanvänd av flertalet svenska myndigheter och kommuner

(Jämställdhetsmyndigheten, 2021; Eslövs kommun, 2021, Göteborgs kommun, 2021; Region Kalmar, 2021; mfl).

Eftersom syftet med studien är att jämföra syskonvåldets dimensioner och hur dessa beskrivs i forskningen med litteratur om våld, kändes således en grundbok om våld som ett självklart alternativ. Ingen av författarna till aktuell uppsats hade sedan tidigare läst Meningen med våld (Isdal, 2017), varför boken initialt lånades på biblioteket för en snabb innehålls- och kvalitetsgranskning. Boken fångade vårt intresse efter genomgång och tycktes lämpa sig bra för att kunna jämföra våld mellan vuxna och syskonvåld varför den inkluderades i uppsatsen.

För att få en vidare bredd på vår empiri ansåg vi att vi behövde ytterligare en bok som kan fungera delvis som en egen länk till kunskap, men också för att kunna bekräfta eller ifrågasätta det som beskrivits i Meningen med våld (Isdal, 2017). Det gjordes sökningar på Malmöuniversitets bibliotek efter böckerna innehållande våld, varpå dessa böcker fysiskt bläddrades igenom. En av böcker som bläddrades i var Mäns våld mot kvinnor (Eliasson, 2019) och en annan bok var Barn, unga

och trauma: Att uppmärksamma, förstå och hjälpa (Almqvist, Norlén &

Tingberg, 2019). På liknande sätt gjordes sökningar på de större nätbokhandlarna efter böcker avseende våld, och ett hundratal böckers beskrivningar lästes igenom. Efter diskussion föll valet slutligen på Mäns våld mot kvinnor (Eliasson, 2019). Detta eftersom uppsatsens syfte var att jämföra rådande kunskapsläge om

syskonvåld med hur våld mellan vuxna yttrar sig. Då partnervåld är den vanligaste våldsformen för vuxna, kändes boken Mäns våld mot kvinnor (Eliasson, 2019) som mer träffande avseende syfte och frågeställning.

Innehållsanalysen kan göras antingen induktivt, vilket är att utgå från textens innehåll, eller så kan analysen göras deduktivt vilket innebär utifrån en bestämd teori (Danielson, 2017). Vår innehållsanalys antog formen av en konventionell innehållsanalys, vilket är ett induktivt förhållningssätt till texten. Det var således inte bestämt vilken teori som innehållsanalysen skulle ses genom, istället fick böckernas texter leda vägen för de koder, underkategorier och teman som skapades.

Tillvägagångssätt

Båda studenterna genomförde analysen (LL samt JL). För att bekanta oss med materialet lästes först Meningen med våld (Isdal, 2017) för att sedan läsa Mäns

våld mot kvinnor (Eliasson, 2019). Därefter diskuterade vi tillsammans böckernas

mest framträdande aspekter, för att delvis se om vi hade uppfattat kapitlen på samma sätt eller om de skiljde sig åt men också för att se om vi redan nu på ett överskådligt sätt kunnat se några likheter och skillnader med den tidigare forskningen avseende syskonvåld. Ett excelblad skapades enligt följande:

Varje huvudrubrik som identifierats i tidigare forskning avseende syskonvåld fick utgöra huvudteman för innehållsanalysen. Således skapades separata excelblad som fick arbetsnamnen konsekvenser, gränsdragning, normalisering,

manifesteringen av våld, utsatthet samt orsaker till våld. I varje blad skapades plats för meningsenhet, kondenserad meningsenhet, kod, underkategori och kategori.

Meningsenhet Kondenserad

meningsenhet Kod Underkategori Kategori Traumaerfarenheter leder till karaktäristiska traumareaktioner med risk för varaktigt sänkt funktionsnivå. s.138 ISDAL Trauma kan leda till kognitiva svikter. Fysiska

problem Depression, ångest, PTSD

Konsekvenser

Analys av böckerna gjordes på en bok åt gången. JL påbörjade analysen av

Meningen med våld (Isdal, 2017) från sida 1 och arbetade sig mot mitten samtidigt

som LL påbörjade analys från bokens sista kapitel och arbetade sig bakifrån mot bokens mitt. Initialt fylldes enbart meningsenheterna i, varpå vi sedan gemensamt fyllde i kondenserad meningsenhet, kod och underkategori. Detta för att

säkerställa att vi förstått textens både manifesta och latenta budskap. Denna process upprepades sedan med boken Mäns våld mot kvinnor (Eliasson, 2019), som fick samma huvudteman och samma utformning som tidigare

innehållsanalys. Avseende vilket material som skulle inkluderas och vilket material som skulle exkluderas hjälptes vi åt att påminna varandra om studiens huvudsakliga syfte, att jämföra syskonvåld med våld mellan vuxna, och det som inte på något vis kunde tänkas tillföra studien någon likhet eller skillnad sållades således bort.

Slutligen sammanfördes böckerna i ett gemensamt excelblad. Detta för att få en mer överskådlig syn över hur båda författarna exempelvis illustrerat konsekvenser av våld. Författarna hölls isär med hjälp av färgkodning i dokumentet. Detta gav oss totalt 225 meningsenheter, vilket efter kodning blev underlaget till vår empiri. Empirin presenterades sedan i skriftligt format under rubriken Resultat och analys, där empirin sammanflätades med tidigare forskning avseende syskonvåld och teori. Detta för att kunna svara på studiens huvudsakliga syfte, att undersöka likheter och skillnader mellan fenomenen syskonvåld samt vuxnas våld och våld i nära relationer.

En beskrivning över uppsatsförfattarnas arbetsfördelning återfinns i bilaga 2.

Etiska överväganden

Att forskning bedrivs gynnar både samhället och samhällets medborgare, varför det finns berättigade krav om att forskningen driver på en gynnsam utveckling för de som lever i samhället (Vetenskapsrådet, 2002). På samma sätt är individerna i samhället skyddade mot otillbörlig insyn, exempelvis rörande deras livsvillkor (ibid). Detta kallas individskyddskravet, vilket lägger grunden för de

forskningsetiska kraven. Ur individskyddskravet skapade Vetenskapsrådet fyra grundläggande huvudkrav för forskning inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning (ibid), vilka kort kommer presenteras nedan.

Informationskravet avser att berörda deltagare skall informeras om

forskningsuppgiftens syfte, och därmed också vilken uppgift de kommer ha i studien (Vetenskapsrådet, 2002). Samtyckeskravet avser deltagarens egna rätt att

studien behöver inhämta samtycke från deltagarna, och om personen är underårig behövs även samtycke från individens föräldrar (ibid). Detta innebär också att deltagaren ska ha möjlighet att när som helst avbryta sin medverkan, eftersom denne själv bestämmer över sin medverkan (ibid). Konfidentialitetskravet ämnar

skydda deltagare i en studie genom att personerna ska garanteras största möjliga konfidentialitet (ibid). Detta genom att bland annat personuppgifter eller andra känsliga uppgifter ska förvaras på ett sådant sätt att inga otillbörliga får tillgång till informationen (ibid). Nyttjandekravet handlar om att de uppgifter som

forskaren samlar in om enskilda individer inte får användas på andra vis än i forskningsändamål (ibid). Detta med syfte att skydda individer från att deras upplevelser eller uppgifter säljs för exempelvis kommersiella syften.

Med anledning av att denna studie inte samlat in förstahandsdata förs inga djupare resonemang avseende Vetenskapsrådets forskningskrav, nedan följer istället en redovisning över hur olika etiska överväganden gjorts inom ramen för denna uppsats då metoden som använts varit en innehållsanalys av sekundärdata. I en forskningsstudie behöver författarna göra en del forskningsetiska

överväganden, vilka i första hand behandlar deltagarna i studien (Bryman, 2011). Med anledning av att uppsatsens metodologiska genomförande är en

innehållsanalys finns inga förstahands-informanter att förhålla sig till. Samtidigt behandlar uppsatsen två väldigt känsliga ämnen, nämligen våld och barn som utsatts för våld. De artiklar som inkluderats avseende syskonvåld innehåller många gånger direkta deltaganden av barn eller av vuxna som varit utsatta som barn. Informationen dessa informanter lämnat har inkluderats i studien, varför det i viss mån går att se informanterna som delaktiga i vår studie. Med anledning av detta har det varit viktigt för oss att i varje artikel dels läsa igenom forskarnas egna etiska överväganden, men också titta på hur forskaren sedan hanterat

informationen. Samtliga forskare hade valt fingerade namn på sina deltagare samt varit väldigt noga med frivilligheten i deltagandet, vilket gör att vi känner oss trygga i att uppgifterna som lämnas inom ramen för denna uppsats aldrig kommer att gå att spåra till enskilt barn eller enskild utsatt person. Vi känner oss också trygga i att den informationen som används har lämnats med samtycke till forskaren, och således sitt samtycke till att öka kunskapen inom ett visst område varför vi inte ser någon motsättning i att använda redan publicerat material. Ett annat etiskt ansvar är hur vi förhållit oss till böckerna Meningen med våld (Isdal, 2017) samt Mäns våld mot kvinnor (Eliasson, 2019). Böckerna är inga självbiografier, utan snarare kunskapsböcker över området våld. Böckerna innehåller däremot beskrivningar av personer i utsatthet och ibland citeringar av personer i utsatthet. På samma sätt har det även här varit viktigt för oss att

säkerhetsställa att ingen deltagande person går att identifieras. Vidare anser vi oss ha ett etiskt ansvar gentemot författarna av både böckerna och artiklarna i denna uppsats. Detta har respekterats genom att i största möjliga mån återge artiklarna och informationen vi läst på ett så korrekt sätt som möjligt, genom att exempelvis läsa allt grundmaterial båda två för att öka chanserna att materialet är förstått så som de ursprungliga författarna önskat. När vi har använt citering har citaten återgetts i sin helhet och källhänvisning till citatet har preciserats med sidnummer. Ytterligare en aspekt vi tagit i beaktande är att inte undanhålla eller försköna information som framkommit i sökningen efter artiklar och böcker. Samtliga artiklar och samtlig information från böckerna som ingår i studien har redovisats

och inkluderats i studien, utan att välja bort något som möjligen bekräftar eller dementerar någon tes.

Metoddiskussion

Den metod som använts i studien är en kvalitativ innehållsanalys. I en kvalitativ innehållsanalys är fokuset på tolkning av texter (Lundman & Hällgren-

Graneheim, 2008). Anledningen till att just innehållsanalys valdes som metodologiskt tillvägagångssätt var för att vi önskade att undersöka hur våld mellan vuxna beskrivs i skriven text, vilket innehållsanalysen möjliggjort.

Uppsatsens syfte har varit att undersöka likheter och skillnader mellan fenomenen syskonvåld samt vuxnas våld och våld i nära relationer. Detta genom att analysera två facklitteratursböcker, en om våld och en om våld i nära relationer för att sätta dessa i relation till tidigare forskning om syskonvåld.

När uppsatsen initialt tog form diskuterades en alternativ metod, nämligen diskursanalys. En diskursanalys huvudfokus är att belysa språkets centrala betydelse för hur människans verklighet konstrueras, ofta genom att undersöka hur ett visst fenomen beskrivs eller talas om (Börjesson & Palmblad, 2008). Med anledning av att det inte enbart var det latenta innehållet i litteraturen om våld mellan vuxna utan även det manifesta kom vi fram till att innehållsanalys var den lämpligare metoden. Valet av böcker som skulle komma att utgöra underlaget till uppsatsens empiri har beskrivits i metodavsnittet. En central aspekt vid

urvalsprocessen beskrivs av Danielson (2017) som menar att textens lämplighet i relation till syfte och frågor är avgörande. När analysenheterna skulle väljas ut var det därför särskilt viktigt att böckerna motsvarade uppsatsens syfte och att de skulle kunna fungera som underlag i försök att besvara frågorna. Ett annat önskvärt kriterium var att böckerna inte var allt för gamla, för att försöka

minimera riskerna att råka använda föråldrad information. I boken Mäns våld mot

kvinnor av Mona Eliasson (2019) upptäcktes dock att en del av de källor

författaren använt sig av var föråldrade. Denna brist upptäcktes halvvägs genom tematiseringen och samtal fördes mellan uppsatsförfattarna huruvida boken skulle bytas ut eller fortsätta användas med försiktighet. Utifrån att tiden för uppsatsen började bli knapp valdes därför det senare alternativet. Detta innebär således att viss information medvetet valts bort ur Eliassons bok till följd osäkra källor. Detta skulle i teorin kunna innebära att viktig information går förlorad, men då

uppsatsen bygger på empiri från två olika böcker upplevs inte att någon viktig information behövt uteslutas. Böckerna har på många sätt styrkt varandra, men också kompletterat varandra.

I en kvalitativ innehållsanalys strävar inte författaren efter att ställa sig utanför sitt studieobjekt, utan är snarare medveten om att den kvalitativa ansatsen innebär att författaren kommer behöva växla mellan närhet och distans till empirin (Lundman & Hällgren-Graneheim, 2008). Vi som författat uppsatsen har under hela

processen försökt förhålla hos objektiva till informationen som läses. Däremot har vi samtidigt varit väldigt medvetna om att vår förförståelse för uppsatsens tema riskerar att färga de tolkningar vi gör. Båda uppsatsförfattarna har syskon och dessutom erfarenheter mellan syskon som enligt Isdals (2017) definition skulle klassificeras som våld. Med anledning av detta har diskussioner mellan

uppsatsförfattarna varit återkommande avseende om den presenterade

att uppfattningen gjorts korrekt har varit genom att inkludera en del citat både från tidigare forskning, men också från empirin.

Studiens tillförlitlighet

Tillförlitlighet innebär att studiens ställningstaganden verifieras noggrant under hela undersökningsprocessen (Lundman & Hällgren-Graneheim, 2008). I aktuell studie har båda författarna grundligt läst de två böckerna som utgör studiens empiri. Analysen är sedan genomförd gemensamt genom konsensusförfarande, vilket bidrar till att tillförlitligheten i hur materialet ska tolkas och förstås ökar. Ett konsensusförfarande är när författarna reflekterar och diskuterar materialet för att uppnå en samstämmighet i tolkningen av texten (Lundman & Hällgren-

Graneheim, 2008). Analysen resulterade i 225 meningsenheter vilka samtliga diskuterades för att en så korrekt kondenserad meningsenhet som möjligt skulle kvarstå.

Studiens trovärdighet & överförbarhet

Trovärdighet handlar om hur överförbart och användbart studiens resultat är (Lundman & Hällgren-Graneheim, 2008). Överförbarheten avser i vilken utsträckning studiens resultat går att överföra till andra grupper eller situationer (ibid). En kvalitativ innehållsanalys är dessvärre sällan generaliserbar (Danielson, 2017), det positiva är dock att resultaten från vår studie mycket väl skulle kunna gå att överföra till liknande situationer och grupper. För att öka överförbarheten har vi i så stor utsträckning vi kunnat hållit forskningsprocessen öppen och kontrollerbar. Detta genom att beskriva uppsatsens tillvägagångssätt väldigt noggrant både avseende empirin och gällande den tidigare forskningen då denna trots allt getts stort utrymme i uppsatsen. Det är därför också rätt troligt att, om någon skulle vilja upprepa studien, att denne skulle få väldigt liknande resultat likt de vi fått.

Studiens teoretiska ansats

Studien är genomförd genom en induktiv ansats. En induktiv ansats innebär att studiens material uppstår genom en förutsättningslös analys, ofärgad av teori (Lundman & Hällgren-Graneheim, 2008). Varken studiens syfte, frågeställningar eller empiri är baserade på en förutbestämd teori, utan fick snarare agera

vägvisare när olika teorier utforskades och prövades mot materialet. Detta resulterade tillslut i Goffmans teori om stigma samt Bronfenbrenners teori om utvecklingsekologi. Det är troligt att det finns ytterligare teorier som hade kunnat kasta nytt ljus på vårt resultat, varför det hade varit intressant om eventuella framtida undersökningar på samma tema provar sina resultat mot helt andra teorier.

RESULTAT & ANALYS

I detta avsnitt presenteras uppsatsens empiri vilken analyserats och skapat studiens resultat. Resultatet kommer från genomförd innehållsanalys där analysenheten består av böckerna Meningen med våld (Isdal, 2017) samt Mäns

våld mot kvinnor: en kunskapsöversikt om kvinnomisshandel och våldtäkt, dominans och kontroll (Eliasson, 2019). Resultatet tolkas och förstås sedan

tillsammans med tidigare forskning avseende syskonvåld eftersom uppsatsens syfte är att jämföra hur våld mellan syskon och våld mellan vuxna både ter sig

men också om det skiljer sig eller är liknande i hur dessa beskrivs i litteraturen och forskningen.

Isdals bok Meningen med våld (2017) är en bok om våld mer generellt, vilken ämnar sprida kunskap om vad som är våld, hur våldet ter sig och varför det ser ut som det gör. Eliassons bok Mäns våld mot kvinnor (2019) är en bok avsedd för att öka kunskapen om våld i nära relation, och beskriver således många olika

aspekter avseende hur mäns våld mot kvinnor ser ut och vad detta innebär. Uppsatsens resultat analyseras sedan även genom teori. Den teori som används genomgående i avsnittet är Goffmans teori om stigma samt Bronfenbrenners teori avseende utvecklingsekologi. Goffman (2020) menar att individer som avviker från det normala bär på stigman, vilka individer med stigma i största möjliga mån försöker hantera på olika sätt. I teorin avseende utvecklingsekologi beskriver Bronfenbrenner (1979) att individer måste ses som delar av system, där individens hela livssituation återfinns inom fyra olika analysnivåer. Dessa beskrivs som mikronivån, mesonivån, makronivån samt exonivån. Individers närmiljöer återfinns i mikronivån, på mesonivån sker interaktionen mellan närmiljöerna, makronivån avser miljöer som påverkar individen men inte faller under närmiljö exempelvis kommunalpolitik och på exonivån återfinns samhällets lagar, normer och värderingar (Andersson, 2017).

Empirin redovisas enligt samma teman som identifierats i tidigare forskning varför empirins rubriker är normalisering, gränsdragning, manifesteringen av våld, orsaker, konsekvenser samt utsatthet.

Normalisering

Isdal (2017) beskriver att osynliggörandet av våld är omfattande på alla samhällsnivåer. Våldet döljs, tystas ned, omtolkas och bagatelliseras vilket möjliggör för våldet att fortsätta (ibid). Isdal (2017) menar vidare att våld vanligen omskrivs till att kallas konflikt vilket förskjuter ansvaret från utövaren till att fördelas mellan båda parter. På liknande sätt beskriver Eliasson (2019) att det är ett enormt samhällsproblem att våld i nära relationer och framför allt mäns våld mot kvinnor uppfattas som ett normalt beteende. Eliasson (2019) menar att pojkars och mäns våldsamhet tas för givet vilket gör att samhället mer eller mindre ursäktar ett slagsmål mellan två pojkar eftersom det är så normaliserat. Isdal (2017) nämner även han att synen på våld börjar redan hos barnen, där den rådande synen på barnuppfostran genom historien inte haft till avsikt att lära barn att våga vara arga utan att för den sakens skull bruka våld. Men samhällets

historia har även varit med och bortförklarat våld mot kvinnor där kvinnan redan i bibeln framställs som den syndige genom att vara anledningen till utkastningen ur paradiset. Detta tycks även vara tämligen genomgående när det gäller syskonvåld, och i tidigare forskning framträdde en bild om att syskonvåld förminskas och avfärdas som ett adekvat syskonbeteende (Morrill et al., 2018).

Toseeb et al. (2020) beskrev att våldet från ett syskon till ett annat många gånger sker framför ögonen på föräldrar, men på grund av samhällets normalisering av våld betraktas inte handlingarna som just våld. På samma sätt ses mäns våld mot kvinnor, och Eliasson (2019) menar att en man som skriker otrevligheter till sin fru på grund av att hon saltat maten för mycket inte ses som uttryck för våld eller dominans, utan snarare på sin höjd ursäktas med att mannen varit ohyfsad. Hade detta uppträdande istället utspelat sig mot någon utomstående skulle förmodligen

de allra flesta reagera och ta beteendet på allvar, men när handlingarna sker inom familjen tycks dessa beteenden inte problematiseras alls.

En av anledningarna till att så få reagerar på våld mellan syskon skulle enligt Toseeb et al. (2020) kunna bero på missuppfattningen om att våld både är gynnande och typiskt inom ramen för syskonrelationen. Denna förklaring

synliggjordes även av Isdal (2017) som menar att våldet avdramatiseras på många arenor. Exempelvis när barn mobbar andra barn avfärdas det många gånger med att det är en naturlig del uppväxten.

Isdal (2017) beskriver att ytterligare en faktor i normaliseringen av våld består av de ord vi använder eftersom ord är en central faktor i förminskandet av våld. Genom användning av ord som associeras till mindre allvarligt våld eller till och med till goda handlingar, reduceras våldet till att bli oproblematiskt. Ett annat sätt som ofta används i samhället är att välja ord som hänvisar till samspel eller ömsesidighet mellan utövare och offer (Isdal, 2017). Ett framträdande motiv till varför vi behöver peka ut våldshandlingar som just våld är för att våldet måste förstås (ibid). Om vi inte förstår våldet kan vi inte heller förändra rådande

samhällsnormer och då lämnar vi som samhälle vårt tysta godkännande till våldets framfart.

En annan viktig aspekt avser att göra upplevelsen riktig och giltig för den utsatte, vilket vi endast kan göra om orden avspeglar handlingen och således genom att inte bortförklara det (Isdal, 2017). Detta blev också tydligt när det avser

syskonvåld. Perkins, Coles och O’Connor (2017) menar att barn som utsätts för syskonvåld saknar en röst, vilket gör dom marginaliserade. Detta har även

identifierats av Morrill et al. (2018) som beskriver hur barns möjlighet till att sätta ord på sina upplevelser begränsas till följd av att handlingarna de utsatts för inte definierats som våld av omgivningen. Detta leder till att barn inte själva är medvetna om sin egen utsatthet och således inte heller ges möjlighet att be om hjälp. På samma sätt beskrivs våldet mellan vuxna, där vi genom att blunda för våldet inte heller har någon hjälp att erbjuda den våldsutsatte (Isdal, 2017).

Det var nästan det värsta. Efter tjugo år ville jag ta upp det som hänt i vår familj. All misshandel och allt trakasseri från hans sida av oss barn. Alla var samlade när jag tog upp det, jag gjorde det för att jag ville ha ett beklagande. Pappa sa ingenting, men mamma blev rasande. Hon skällde ut mig för att komma med så orimliga och opassande beskyllningar och frågade varför jag ville ställa till med bråk. (Isdal, 2017:238).

Samhällets förhållningssätt till våld behöver synas i tyngden vi människor

tillskriver vissa ord (Isdal, 2017). Ord kommer nämligen med associationer vilket många gånger gör att våldshandlingar lämnas öppna för tolkning som ett resultat av att de inte beskrivits som just våld (ibid). Genom att vi som samhälle inte aktivt tar ställning mot våld osynliggörs våldet vilket enligt Isdal (2017) är den

viktigaste förklaringen till att våld kan fortsätta och dessutom reproduceras. Barn lär sig av oss vuxna, och om vi som samhälle förminskar våldet kommer barnen ta efter oss (ibid).

Sett genom Bronfenbrenners teori avseende utvecklingsekologi skulle detta kunna förklaras i och med att individer påverkas av alla de fyra analysnivåerna

(Andersson, 2017). På makronivån återfinns samhällsnormer,