EXAMENSARBETE - KANDIDATNIVÅ
VÅRDVETENSKAP MED INRIKTNING MOT OMVÅRDNAD VID AKADEMIN FÖR VÅRD, ARBETSLIV OCH VÄLFÄRD
K2019:34
Motivation till fysisk aktivitet vid psykisk ohälsa - En
utmaning inom vården
En litteraturöversikt
Lagerqvist, Johan
Setthagen, Johan
Examensarbetets titel:
Motivation till fysisk aktivitet vid psykisk phälsa - En Utmaning inom vården: En litteraturöversikt
Författare: Johan Lagerqvist & Johan Setthagen
Huvudområde: Vårdvetenskap med inriktning mot omvårdnad Nivå och poäng: Kandidatnivå, 15 högskolepoäng
Utbildning: Sjuksköterskeutbildning GSJUK16h Handledare: Marita Gabre
Examinator: Aleksandra Jarling
Sammanfattning
Den psykiska ohälsan ökar i Sverige och medför ett stort lidande för patienter. Personer med psykisk ohälsa utsätts även för stigmatisering från både samhälle och vård. Det finns god evidens att fysisk aktivitet har positiva hälsoeffekter på psykisk ohälsa och är ett gott komplement till farmakologisk behandling. Brist på följsamhet kan innebära ett problem vid motivering av patienter med psykisk ohälsa till fysisk aktivitet. Det finns inte mycket forskning tillgänglig kring hur vårdare upplever det motiverande arbetet av patienter med psykisk ohälsa till fysisk aktivitet. Det ingår i sjuksköterskans ansvar att vårda med patienter i fokus, där vården utgår från varje patients unika behov. Syftet med studien är att beskriva vårdares upplevelser av att motivera patienter med psykisk ohälsa till fysisk aktivitet. Studien är en litteraturöversikt som inkluderar både kvalitativ och kvantitativ litteratur, och inkluderar åtta artiklar. Tre teman identifierades, Positiva och stimulerande faktorer, begränsningar hos vårdaren och upplevda komplicerande faktorer och dessa tre huvudteman har totalt nio subteman. Fysisk aktivitet kan bidra till att minska lidande hos personer med psykisk ohälsa, dock finns det ett antal hinder som försvårar för motivering till fysisk aktivitet i omvårdnadsarbetet.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
INLEDNING _________________________________________________________ 1 BAKGRUND _________________________________________________________ 1
Fysisk aktivitet ____________________________________________________________ 1 Psykisk ohälsa i samhället ___________________________________________________ 1 Att leva med psykisk ohälsa _________________________________________________ 2 Sjuksköterskans vårdande ansvar ____________________________________________ 3
PROBLEMFORMULERING ____________________________________________ 3 SYFTE ______________________________________________________________ 4 METOD _____________________________________________________________ 4 Design ___________________________________________________________________ 4 Data _____________________________________________________________________ 4 Datainsamling _____________________________________________________________ 4 Dataanalys _______________________________________________________________ 5 RESULTAT __________________________________________________________ 5
Positiva och stimulerande faktorer ___________________________________________ 5
Att skapa ett syfte _______________________________________________________________ 5 Motivation genom relation _________________________________________________________ 6 Motivation – En ständigt pågående process ____________________________________________ 6 Att vårda med patienten i fokus _____________________________________________________ 7
Begränsningar hos vårdaren _________________________________________________ 8
Tidsbrist _______________________________________________________________________ 8 Fördomar och egen bristande motivation ______________________________________________ 8 Brist på kunskap _________________________________________________________________ 8
Upplevda hinder för vårdarens motiverande arbete _____________________________ 8
Följder av sjukdomen som ett hinder _________________________________________________ 8 Yttre hinder ____________________________________________________________________ 9 DISKUSSION _______________________________________________________ 10 Metoddiskussion __________________________________________________________ 10 Resultatdiskussion ________________________________________________________ 10 Hållbar utveckling ________________________________________________________ 11 SLUTSATSER _______________________________________________________ 12 REFERENSER ______________________________________________________ 13 BILAGOR __________________________________________________________ 18
Bilaga 1 – Sammanfattning av inkluderad litteratur ____________________________ 18 Bilaga 2 – Sökhistorik _____________________________________________________ 24
INLEDNING
Flera undersökningar visar på att den psykiska ohälsan ökar i Sverige (Socialstyrelsen 2017a; Folkhälsomyndigheten 2018a). Under vår verksamhetsförlagda utbildning inom psykiatrin uppmärksammade vi även detta då det var fler patienter än vi hade förväntat oss som sökte vård på grund av psykisk ohälsa. Dock upplevde vi att de inte alltid blev så väl bemötta då de sökte vård och vi kände en frustration över att patienterna inte fick det bemötande och den vård vi upplevde att de var i behov av. Många människor lider av psykisk ohälsa och behandling av sjukdomen har visat sig vara en stor utmaning för den svenska sjukvården (Socialstyrelsen 2017b).
Fysisk aktivitet som alternativ eller komplementär behandling är något som blir mer och mer aktuellt och det har visat sig ha god effekt i flera olika avseenden (Cooney et al. 2013; Rethorst, Wipfli & Landers 2009), och det ingår i hälso- och sjukvårdens uppdrag att arbeta förebyggande mot psykisk ohälsa (SFS 2017:30). Vi valde att skriva om detta ämne då det känns aktuellt och det är något som vi gärna vill utöka vår kunskap kring. Vi hoppas att genomförandet av detta arbete kommer att leda till en ökad kännedom och insikt i ämnet som vi förhoppningsvis kan tillämpa i vår kommande yrkesroll.
BAKGRUND
Fysisk aktivitet
Denna studie kommer att utgå ifrån FYSS definition av fysisk aktivitet som innebär all fysiologisk aktivitet av människokroppens olika rörelser och som bidrar till en ökad total energiförbrukning, där den totala energiförbrukningen består av vilotid, matsmältning och fysisk aktivitet (Mattson, Jansson & Hagströmer 2016, s. 21). Fysisk aktivitet har i flera studier visat sig ha en jämlik effekt som antidepressiva läkemedel vid lindrig och måttlig depression och anses därför vara en av hörnstenarna vid behandling mot psykisk ohälsa och ett fullgott komplement till farmakologisk behandling. Fysisk aktivitet används därför både förbyggande och som behandling av lindrig och måttlig depression (Cooney et al. 2013; Rethorst, Wipfli & Landers 2009). Ökad fysisk aktivitet kan leda till en bättre psykisk hälsa men har också flera positiva effekter även på den somatiska delen av patienters hälsa i de fall patienten samtidigt lider av en somatisk ohälsa. Detta på grund av att flera av de somatiska sjukdomar som är överrepresenterade vid psykisk ohälsa, till exempel diabetes typ II, hyperlipidemi och kardiovaskulära sjukdomar såsom hypertoni och kranskärlssjukdom, svarar positivt på fysisk aktivitet (Henriksson & Sundberg 2016 s. 35). Fysisk aktivitet har även flera positiva effekter på kroppens funktioner som påverkas vid psykisk ohälsa, däribland neurobiologiska och psykologiska. Exempel på dessa effekter är ökade nivåer av neurotransmittorn gamma-aminosmörsyra (GABA) och ökad utsöndring av betaendorfiner. Nedsatta GABA-nivåer har bland annat samband med förekomsten av ångestsyndrom. Ökade nivåer av GABA och betaendorfiner har visat sig kunna bidra till ett ökat välbefinnande (Hovland, Martinsen, Taube, Andersson & Kjellman 2016, ss. 633, 637).
Psykisk ohälsa i samhället
Folkhälsomyndigheten utför vartannat år folkhälsoenkäten ”Hälsa på lika villkor?”, en nationell undersökning som utförs bland åldrarna 16 till 84 år med syftet att mäta
befolkningens hälsa, livsvillkor och levnadsvanor. Ett mått i enkäten gäller nedsatt psykiskt välbefinnande. I 2018 års upplaga av enkäten uppgav totalt sexton procent av de svarande att de led av nedsatt psykiskt välbefinnande. Resultatet innebar en ökning på fyra procentenheter sedan 2011. Den största andelen nedsatt psykiskt välbefinnande svarade åldrarna 16 till 29 år för, där andelen var 23 procent. Andelen är även något högre bland kvinnor i alla åldrar (Folkhälsomyndigheten 2018a). Liknande resultat kommer Socialstyrelsen fram till i en rapport från 2017 om utvecklingen av psykisk ohälsa bland barn och unga i Sverige under åren 2006 till 2016 (Socialstyrelsen 2017a).
Den psykiska ohälsan medför samtidigt stora samhällskostnader. Enligt Statens Offentliga Utredningar så beräknas de totala kostnaderna för det svenska samhället uppgå till 143 miljarder per år. Dessa kostnader är beräknade utifrån direkta kostnader så som vård och omsorg och indirekta kostnader så som produktionsbortfall och minskade skatteintäkter (Nationell samordnare för utveckling och samordning av insatser inom området psykisk hälsa 2018).
Att leva med psykisk ohälsa
Psykisk ohälsa kan definieras som en förändring i psykiskt tillstånd som leder till ett påtagligt psykiskt lidande eller minskad social funktionsförmåga (Herlofsson & Ekselius 2016 s. 22). Wiklund (2003, s. 101) beskriver begreppet lidande som upplevelsen av att känna sin helhet som människa hotad. Enligt Arman (2015, s. 38) är lidande samtidigt en viktig del för att människan skall kunna utvecklas och existera, och att ta ifrån människan lidandet skulle innebära att förneka livets verklighet och helhet. Lidande är naturligt i människans liv, och det krävs därför ett naturligt möte med patienten för att lindra det (Rehnsfeldt 2014, s. 63).
Eriksson (1994, s. 77) beskriver tre typer av lidande, sjukdomslidandet, vårdlidandet och livslidandet. Sjukdomslidandet kan beskrivas som det lidande som en sjukdom eller behandling för med sig. Sjukdomslidandet kan manifestera sig som ett kroppsligt lidande, till exempel fysisk smärta, eller som ett själsligt och andligt lidande, vilket kan orsakas av till exempel förnedring eller skam orsakat av sjukdomen eller en behandling. Vårdlidandet är ett lidande orsakat av vården, när vården uteblir eller inte lever upp till sina förväntningar. Vårdlidandet kan till exempel orsakas av kränkning av patientens värdighet eller genom en vård som saknar den vårdande dimensionen. Livslidandet är ett lidande som omfattar hela människans livssituation, och kan relateras vad det innebär att leva och att känna ett hot mot sin egen existens. En person som lider av psykisk ohälsa kan komma att utsättas för samtliga av dessa tre typer av lidande. Personer med psykisk ohälsa får till exempel inte sin somatiska ohälsa tillgodosedd i lika stor utsträckning som den övriga befolkningen enligt en rapport från Socialstyrelsen (2014), vilket riskerar att resultera i ett vårdlidande. En person som känner skam över sin psykiska ohälsa kan samtidigt låta denna skam prägla hans eller hennes existens, och personen kommer att tolka sitt liv med en utgångspunkt av sig själv som ovärdig (Wiklund Gustin 2014, s. 236), vilket kan skapa ett livslidande. I en studie av Lundberg, Hansson, Wentz och Björkman (2009) beskrivs att människor med psykisk ohälsa känner sig annorlunda behandlade och att de upplever sig betraktade som mindre kompetenta. Denna stigmatisering kan leda till att personer med psykisk ohälsa drabbas av ett sjukdomslidande. Personer med psykisk ohälsa kan även utsättas för stigmatisering och diskriminering inom sjukvården (Ross & Goldner 2009). Stigmatisering kan då även orsaka ett vårdlidande.
En undersökning från Socialstyrelsen (2018) visar att stigmatisering vid psykisk ohälsa fortfarande är ett problem och inte har förändrats sedan 2014. Stigmatisering kan bland annat utgöra svårigheter till delaktighet i samhället, som till exempel tillgång till boende och sysselsättning (Corrigan, Druss & Perlick 2014). Stigmatisering leder även till att personer med psykisk ohälsa upplever det som skamligt att söka vård, och de undviker att göra detta på grund av en rädsla för en negativ reaktion från omgivningen (Barney, Griffiths, Jorm & Christensen 2006). På grund av sin isolering, rädsla och brist på kunskap kan personer med psykisk ohälsa samtidigt ha svårt att prata öppet om sin ohälsa (Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa 2018).
Sjuksköterskans vårdande ansvar
En omvårdnadsåtgärd avser att stärka välbefinnande och hälsa samt förebygga ohälsa (Florin 2014, s. 61), därför kan fysisk aktivitet ses som en omvårdnadsåtgärd, som kan bidra till att minska lidande hos patienten. Sjuksköterskan skall planera och genomföra omvårdnadsåtgärder tillsammans med patienten med utgångspunkt i att varje patient är unik med unika behov, vilket innebär att patienten blir i fokus i vården (Svensk sjuksköterskeförening 2017). När människan blir patient och är i behov av vård efterfrågas, antingen aktivt eller passivt, vårdens unika kompetens. Vården har då ett ansvar att dela med sig av denna kompetens (Dahlberg & Ekebergh 2015, s. 95). För att säkerställa att sjuksköterskan uppmärksammar den unika personen i vården kan utgångspunkten vara ett livsvärldsperspektiv, som innebär att uppmärksamma hur hälsa, sjukdom, lidande och vårdande uppfattas av den enskilda patienten (Ekebergh 2015a, s. 19). Att vårda utifrån patientens livsvärld innebär också att sjuksköterskan motiverar och stärker patienter till möjligheter att prioritera och fatta beslut om sin vård i önskad riktning. Sjuksköterskan skall även samverka med andra professioner inom vården och i denna samverkan ansvara för omvårdnadens kompetens (Svensk sjuksköterskeförening 2017). Om vården syftar till att vara vårdande har det vårdande samtalet en betydande roll. Syftet med samtalet är att skapa ett välbefinnande hos patienten och lindra lidande trots sjukdom (Ekebergh & Dahlberg 2015, ss. 129-142). Det vårdande samtalet kan även syfta till att vara lärande vilket kan innebära att vägleda och motivera till förändringar i patientens tillvaro och levnadsvanor. För att detta ska uppnås krävs att vårdaren utgår från patientens livsvärld och individuella behov (Ekebergh 2015b, s. 126). Det kan till exempel handla om att komma i balans i en ny situation eller att återfå en balans kring sömn, rörelse och vila. Ett ständigt lärande möjliggörs genom tidigare nämnda öppenhet och lyhördhet från vårdarens sida (Ekebergh & Dahlberg 2015, ss. 129-142). Tidigare forskning finns om att motivera patienter med psykisk ohälsa till fysisk aktivitet (Göhner, Dietsche & Fuchs 2015; Vancampfort, Stubbs, Venigalla & Probst 2015; Fraser, Brown, Whiteford & Burton 2018). Den här forskningen beskriver bland annat hur patienter kan motiveras med hjälp av motiverande samtal, sjuksköterskeledd rådgivning, autonom motivation och aktivitetsprogram.
PROBLEMFORMULERING
Ett flertal undersökningar visar att den psykiska ohälsan ökar vilket medför ett lidande för de patienter som sjuksköterskan möter i sin yrkesroll. Fysisk aktivitet vid psykisk ohälsa medför en möjlighet att uppnå både bättre psykisk och fysisk hälsa och välmående och för att uppnå detta bör sjuksköterskan eftersträva att vårda utifrån ett livsvärldsperspektiv. Fysisk aktivitet har visat sig ha en jämlik effekt som läkemedelsbehandling och anses därför vara en hörnsten vid behandling av framför allt
depression. På grund av stigmatisering från både samhället och vården finns det dock en risk att personer med psykisk ohälsa inte söker vård. Patientens följsamhet till fysisk aktivitet vid psykisk ohälsa kan även visa sig vara svag. Detta kan medföra att vårdare av patienter med psykisk ohälsa kan komma att ställas inför svårigheter i sitt arbete med att motivera patienter till fysisk aktivitet. Människor som lider av psykisk ohälsa löper också större risk att drabbas av somatisk ohälsa på grund av riskfaktorer som den psykiska ohälsan för med sig. På grund av detta riskerar patienter med psykisk ohälsa att utsättas för ytterligare ökat lidande. Baserat på ovanstående finns ett behov av mer kunskap inom området. Forskning som direkt undersöker hur vårdpersonal upplever det motiverande arbetet är svår att finna, vilket motiverar till den här litteraturstudien.
SYFTE
Syftet med studien är att beskriva vårdares upplevelser av att motivera patienter med psykisk ohälsa till fysisk aktivitet.
METOD
Design
Studien är en litteraturöversikt. Enligt Friberg (2017, s. 141) syftar en litteraturöversikt till att skapa en översikt över det befintliga kunskapsläget inom ett valt område. Att göra en litteraturöversikt är också enligt Friberg (2017, s. 142) ett sätt att lära sig att arbeta efter ett systematiskt och strukturerat tillvägagångssätt vid evidensbaserad forskning inom omvårdnad.
Data
De studier som ingår i litteraturöversikten utgörs av både kvantitativa och kvalitativa studier. Studierna som används är publicerade mellan åren 2002 och 2018 och är publicerade i vetenskapliga tidskrifter. Sju av studierna är publicerade mellan 2012 och 2018. Den artikel som är publicerad 2002 hittades genom manuell sökning då den används som referens i flertal studier i litteraturöversikten. En artikel hittades genom manuell sökning av andra studerade artiklar som inte inkluderats i studien. Totalt ingår åtta studier i litteraturöversikten, sju kvalitativa studier och en mixad kvantitativ och kvalitativ studie. Tre studier är genomförda i Sverige, två i USA, en i Belgien, en i Australien och en i Storbritannien.
Datainsamling
Datainsamling har genomförts genom att sökord har formulerats utifrån syftet med litteraturöversikten. Sökorden har använts för att söka fram studier genom de vetenskapliga databaserna Cinahl och Pubmed. De sökord som använts är nursing, caring, motivation, mental illness, physical activity och experience. Även synonymer och variationer av sökorden användes. Begränsningar som användes vid sökningen var att artiklarna skulle vara publicerade mellan år 2008–2019, de skulle vara peer-rewied och att de skulle vara skrivna på engelska. Därefter har abstract lästs i de artiklar som den slutliga sökningen resulterade i. Därefter valdes lämpliga studier ut för en mer noggrann analys. Utöver detta har referenslistor i framsökta artiklar studerats för att hitta ytterligare relevanta artiklar. Detta resulterade slutligen i de utvalda åtta artiklar som överensstämde med syftet för litteraturöversikten. Sökhistoriken presenteras i bilaga 2.
Dataanalys
Artiklarna som valts ut lästes noggrant flera gånger av författarna var för sig för att skapa en förståelse av innehåll och kontext samt skapa ett helhetsperspektiv (Friberg 2017, s. 148). Efter det granskades artiklarna gemensamt av författarna och en sammanställning av studiernas syfte, metod, urval och resultat skapades, se bilaga 1. I nästa steg sammanställdes varje studies resultat där huvudfynden i varje studie plockades ut. Studiernas huvudfynd jämfördes med varandra och färgkodades utifrån liknande innebörd och innehåll. Utifrån denna färgkodning skapades litteraturöversiktens subteman. Dessa subteman studerades sedan för att återigen hitta liknelser vilket ledde till att de överordnade temana skapades.
RESULTAT
Resultatet beskriver vårdares upplevelser av att motivera patienter med psykisk ohälsa till fysisk aktivitet och upplevda faktorer som kan påverka motiveringen till fysisk aktivitet. Dataanalysen av de inkluderade vetenskapliga artiklarna resulterade i totalt tre huvudteman och nio subteman som presenteras i tabell 1.
Tabell 1.
Positiva och stimulerande faktorer
Att skapa ett syfte
Att skapa ett syfte upplevde vårdare vara en viktig aspekt för att kunna motivera patienter med psykisk ohälsa till fysisk aktivitet (Leutwyler, Hubbard, Jeste & Vinogradov 2012; Lassenius, Arman, Söderlund & Wiklund-Gustin 2014). Patienterna upplevdes behöva en hjälp i att se ett syfte och därmed skapa en mening med den fysiska aktiviteten för att känna motivation. Ett syfte kunde till exempel bestå i att det finns någonting att göra på vägen som patienterna uppskattar vid exempelvis en promenad. I studien av Leutwyler et al. (2012) skapade vårdarna denna mening med den fysiska aktiviteten genom att gå till ett café ett par kilometer bort. Ett annat exempel var att en morgonpromenad kunde vara en förutsättning för att senare få gå på permission. Deltog patienterna i den dagliga
Positiva och stimulerande faktorer
Att skapa ett syfte Motivation genom relation Motivation - En ständigt pågående process
Att vårda med patienten i fokus Begränsningar hos vårdaren Tidsbrist Fördomar och egen bristande motivation Brist på kunskap Upplevda hinder för vårdarens motiverande arbete Följder av sjukdomen som ett hinder Yttre hinder
promenaden ökade detta patientens möjlighet att få gå på permission, vilket ökade motivationen för patienten. Vårdarna upplevde även att belöningar var en fungerande metod för att skapa ett syfte och motivera patienter till fysisk aktivitet. Belöningar skulle till exempel kunna bestå av beröm eller gratulationer, eller något patienten uppskattar, till exempel kaffe eller cigaretter. Liknande resultat beskriver Lassenius et al. (2014), där dagliga aktiviteter användes till att skapa möjligheter för fysisk aktivitet. Detta upplevdes av vårdarna som en god möjlighet till att skapa ett syfte och motivera patienterna. Detta kunde till exempel ske genom att ta en omväg på väg till livsmedelsbutiken vid den dagliga aktiviteten och vårdarna upplevde att även små prestationer var värdefulla.
Motivation genom relation
Många studier beskriver vårdarens upplevelse av vikten av att skapa en relation till patienterna för att öka möjligheterna till att lyckas med att motivera patienten till fysisk aktivitet. (Leutwyler et al. 2012; Lassenius et al. 2014; Carlbo, Persic Claesson & Åström 2018). Leutwyler et al. (2012) beskriver dessutom att vårdaren upplevde att det ibland bara kan räcka med att ta sig tid att prata med och lära känna patienten för att det ska skapa ett visst mått av motivation. De beskriver vidare att vårdaren upplever det lättare att motivera patienten om vårdpersonalen själva också är med och deltar i aktiviteter som anordnas, till exempel vid dans. Detta beskriver även Carlbo, Persic Claesson och Åström (2018), där vårdarna upplevde det som viktigt att lägga sig på samma nivå som patienten och göra saker på lika villkor genom att sätta relationen patient-sjuksköterska åt sidan. Vårdarna upplevde att träning och utövning av fysisk aktivitet tillsammans med patienterna skapade en grund för relationen och stärkte banden mellan vårdare och patient. Vårdarna upplevde vidare att det var viktigt för patienterna att känna att maktförhållandet jämnades ut. I Carlbo, Persic Claesson och Åström (2018) beskrivs även att vårdarna upplevde det som väsentligt att skapa en relation som ledde till en känsla av normalisering hos patienten.
I studien av Lassenius et al. (2014) upplevde vårdarna att det krävdes en djup relation för att kunna motivera patienten. Att etablera en hållbar relation som både vårdare och patient kunde känna tillit till beskrevs som tidskrävande av vårdarna och var något som krävde ständigt underhåll. Detta möjliggjorde dock en insikt hos patienten att försöken att motivera till fysisk aktivitet från vårdarens sida skedde på grund av omtanke, vilket upplevdes underlätta i motivationen till patienten. Denna djupare relation skapade sedan en grund och underlättade fortsatt motivationsarbete då patientens möjligheter och hinder blev mer synliga för vårdaren och därmed kunde nya möjligheter till motivation uppstå. Vårdarna ansåg att delta i aktiviteten själva ökade motivationen. Vårdare som deltog i Leutwyler et al. (2012) upplevde det också som viktigt att själva delta i aktiviteten men då i syfte av att stärka relationen till patienterna.
Motivation – En ständigt pågående process
Flera av studierna beskriver att vårdarna upplever arbetet med att motivera patienter till fysisk aktivitet som en ständigt pågående process (Bergqvist, Karlsson, Foldemo, Wärdig & Hultsjö 2013; Carlbo, Persic Claesson & Åström 2018; Lassenius et al. 2014; Verhaeghe, De Maeseneer, Maes, Van Heeringen & Annemans 2013; Happell et al. 2012). I Verhaeghe et al. (2013) beskriver vårdarna att de upplever motivationen som en fortlöpande pågående process och diskussion. De upplevde också möjligheten att lyckas ökade om patienterna var inneliggande på sjukhus en längre period. Carlbo, Persic Claesson och Åström (2018) belyser att motivera patienterna var något som upplevdes
kräva enormt mycket arbete och vårdarna upplevde att flexibilitet och att fortsätta försöka motivera patienten från olika vinklar var betydande. Vårdarna upplevde det också som viktigt att det motiverande arbetet även därefter fortsatte inom öppenvården och att regelbundna uppföljningar gjordes. Även i Bergqvist et al. (2013) studie upplevde vårdarna att motivera patienter krävde ett konstant arbete och att detta motiverande arbete behövde utvärderas över tid. Vårdarna upplevde även att förändringar i den fysiska aktiviteten tar tid och måste därför få ske i små steg. Liknande resultat beskrivs av Happell, Scott, Platania-Phung och Nankivell (2012) där vårdarna också upplevde att motivation var en konstant pågående process och att det var viktigt med försiktiga och små steg för att patienten skulle upplevas göra framsteg. Lassenius et al. (2014) beskriver i sin studie att vårdarna upplevde att det var viktigt att aldrig ge upp hoppet för patienten. Även om det motiverande arbetet upplevdes ta tid måste vårdaren uppmärksamma att det finns en potential över tid för förändring hos patienten. Vårdare beskrev även att det var viktigt med en flexibilitet för att kunna fånga upp möjligheter som presenterar sig i det dagliga livet här och nu för att motivera patienten.
Att vårda med patienten i fokus
Flera studier beskriver situationer där vårdaren upplevde att vårda med patienten i fokus underlättade i att motivera till fysisk aktivitet, det vill säga att sättet att motivera behöver anpassas utefter varje unik patient (Leutwyler et al. 2012; Lassenius et al. 2014; Carlbo, Persic Claesson & Åström 2018; Happell et al. 2012; Bergqvist et al. 2013). I studien av Leutwyler et al. (2012) beskrivs hur vårdare upplever att ett aktivitetsprogram anpassat för varje individ är viktigt för att motivera till deltagande bland patienterna. En vårdare upplever till exempel att en patient som har en kognitiv funktionsnedsättning och en psykossjukdom skiljer sig i sina omvårdnadsbehov från en patient som har PTSD, och att patienterna därför behöver olika bemötanden av vårdaren för att motivera i syftet att öka nivån av fysisk aktivitet. Lassenius et al. (2014) beskriver också att vårdarna upplevde det som viktigt att ha ett genuint intresse för patienten, för att på så sätt identifiera vad varje enskild patient har för motivation och möjlighet till fysisk aktivitet. Vårdarna upplevde även att med hjälp av nyfikenhet och kreativitet i bemötandet av patienterna kan nya möjligheter till fysisk aktivitet identifieras utifrån varje enskild patients behov. Carlbo, Persic Claesson och Åström (2018) beskriver att vårdarna upplevde att aktivitetsscheman som var anpassade till varje patients behov och tillstånd var viktigt för att motivera till fysisk aktivitet. Vårdarna upplevde det viktigt att ta hänsyn till aspekter så som kulturell bakgrund och fysiska förmågor för att kunna motivera patienten, samt att patienten får vara delaktig vid valet av fysisk aktivitet.
Vårdarna upplevde att anpassning till den enskilde individen var viktig även i Happell et al. (2012) studie, men i denna studie upplevde vårdarna att det istället var information kring patientens hälsa som behövde individanpassas, inte den fysiska aktiviteten. För att skapa bästa möjliga förutsättningar för att motivera patienterna behövde patienterna få information anpassade till det egna behovet och tillståndet för att förstå syftet och fördelarna med den fysiska aktiviteten. Detta kommer även Bergqvist et al. (2013) fram till i sin studie, som beskriver att vårdarna upplevde det viktigt att information till patienterna individanpassades och att det samtidigt gavs vid ett tillfälle då patienten var mottaglig för den.
Begränsningar hos vårdaren
Tidsbrist
Tidsbrist som ett upplevt hinder för vårdaren i att kunna motivera till fysisk aktivitet (Verhaeghe et al. 2013; Carlbo, Persic Claesson & Åström 2018). Carlbo, Persic Claesson och Åström (2018) kom fram till att en anledning till tidsbristen var att patienternas restriktioner ibland krävde att de behövde övervakning på avdelningen. Detta medförde ökad belastning för vårdpersonalen och ställde högre krav på vårdaren att aktivera patienter inomhus, vilket begränsade möjligheterna till att utöva fysisk aktivitet. Liknande beskriver Verhaeghe et al. (2013), där vårdarna upplevde att vårdens struktur och innehåll medförde en brist på tid till att integrera fysisk aktivitet i den dagliga vården av patienterna. Enligt Harding (2013) upplevde vårdarna däremot inte tidsbrist som ett hinder för att motivera patienter till fysisk aktivitet.
Fördomar och egen bristande motivation
I flera studier beskrivs att vårdarna upplevde att de hade en egen brist på motivation till att motivera patienter till fysisk aktivitet vilket givetvis försvårade arbetet med att motivera patienterna (Carlbo, Persic Claesson & Åström 2018; Faulkner & Biddle 2002; Leutwyler et al. 2012; Verhaeghe et al. 2013). Den bristande motivationen kunde visa sig genom att en del vårdare lät patienterna vara mer stillasittande då de själva inte var fysiskt aktiva och därmed blev dåliga förebilder för patienterna (Leutwyler et al. 2012). Carlbo, Persic Claesson och Åström (2018) beskriver liknande i sin studie att vårdarna upplevde att det fanns en ojämn fördelning inom personalen gällande nivån av motivation till fysisk aktivitet bland vårdarna. Faulkner och Biddle (2002) kom fram till att bristande motivation hos vårdarna kunde bero på fördomar från vårdarnas sida. Vårdarna beskrev till exempel att om inte patienter var fysiskt aktiva sedan tidigare så kommer de inte att bli det nu heller. De beskrev vidare att det var patientens eget ansvar att delta i fysisk aktivitet och en del vårdare upplevde även att fysisk aktivitet endast var ett tidsfördriv för patienten (Faulkner & Biddle 2002). Att det var patientens eget ansvar att delta i fysisk aktivitet upplevde även vårdarna i Verhaeghe et al. (2013) studie.
Brist på kunskap
Faulkner och Biddle (2002) identifierade att vårdaren upplevde sin egen bristande kunskap som ett hinder till att motivera till fysisk aktivitet. Vårdarna upplevde även att arbetet med patienter med psykisk ohälsa snarare var ett själsligt arbete och att de inte kunde se sambandet mellan kropp och själ som en helhet. En del vårdare i Carlbo, Persic Claesson och Åström (2018) var osäkra på den evidens som fanns gällande effekter av fysisk aktivitet vid psykisk ohälsa på grund av dåliga kunskaper i ämnet och därmed upplevde de ett hinder för att kunna motivera till fysisk aktivitet. De upplevde också en osäkerhet kring huruvida fysisk aktivitet skulle utföras om det inte kom på inrådan från en läkare (Carlbo, Persic Claesson & Åström 2018). Även majoriteten av deltagarna i Harding (2013) upplevde att en bristande kunskap hos vårdaren var ett hinder för att kunna motivera patienter till fysisk aktivitet vid psykisk ohälsa.
Upplevda hinder för vårdarens motiverande arbete
Följder av sjukdomen som ett hinder
I flera av studierna beskrivs att vårdarna upplevde att patientens sjukdom i sig själv och följder av sjukdomen kunde innebära en komplicerande faktor i att kunna nå fram och
kunna motivera patienten till att utföra fysisk aktivitet. Sjukdomar som utgör svårigheter kan vara både somatiska sjukdomar och/eller den psykiska sjukdomen som patienten lider av (Bergqvist et al. 2013; Carlbo, Persic Claesson & Åström 2018; Happell et al. 2012; Leutwyler et al. 2012; Verhaeghe et al. 2013). Bergqvist et al. (2013) beskriver i studien att vårdare upplevde att sidoeffekter och symtom av psykossjukdomar kunde göra det svårare för patienten att utföra fysisk aktivitet. Studier visar också att vårdarna upplevde att patienterna är medvetna om vilka fördelar som finns med fysisk aktivitet men de har en bristande förmåga att göra de förändringar som krävs på grund av sin psykiska ohälsa (Bergqvist et al. 2013). Vidare visar studierna att negativa symtom minskade möjligheten för patienterna att delta i fysisk aktivitet. Med negativa symtom avses förluster av patientens tidigare förmågor som initiativförmåga och motivation. Även minskat tal och tankeförmåga är vanliga negativa symtom (Bodén 2016, s. 278). Dessa negativa symtom kunde leda till att patienterna till exempel får svårt att ta emot och bearbeta information vilket medför att instruktioner och motivation måste upprepas kontinuerligt för att patienten skall ta till sig dem (Bergqvist et al. 2013). Även Leutwyler et al. (2012) beskriver att vårdaren upplevde att påverkan av den psykiska ohälsan försvårade möjligheten att motiveras till fysisk aktivitet. Vårdarna upplevde att fysisk aktivitet i vissa fall kan försvåras för vissa patienter då den fysiska aktiviteten sker i grupp, på grund av att vissa patienter på grund av sina symptom kan ha det svårt att vistas bland andra människor.
Happell et al. (2012) beskriver att en del vårdare upplevde att vissa patienter hade det så jobbigt med sin mentala hälsa att det i deras tillstånd inte var lämpligt med fysisk aktivitet. Liknande beskriver Verhaeghe et al. (2013) där vårdare upplevde att patienter med sänkt stämmningsläge ofta inte hade den energin som krävdes för att kunna delta i fysisk aktivitet. I Carlbo, Persic Claesson och Åström (2018) upplevde vårdarna däremot att det i vissa fall kunde vara direkt negativt för patienten att delta i fysisk aktivitet, då patienterna på grund av ett ökat stimuli kunde få ökade positiva symtom. Positiva symtom innebär tillkomst av symtom som vanföreställningar, hallucinationer och desorganisation (Bodén 2016, s. 278).
Yttre hinder
Vårdarna som deltog i studierna beskrev flera yttre hinder kring patienterna som upplevdes hämma motivation till fysisk aktivitet. Ekonomiska förutsättningar var ett hinder som identifierades i två studier (Verhaeghe et al. 2013; Happell et al. 2012). Vårdarna i Happell et al. (2012) upplevde att patienter ofta hade det svårt ekonomiskt och hade därmed inte samma förutsättningar att utföra vissa fysiska aktiviteter. Dels innebar det en kostnad i sig att utföra aktiviteten och även det att transporten till och från aktiviteten kostade pengar. Ett annat upplevt hinder för vårdaren att motivera till fysisk aktivitet var stigmatisering i samhället (Happell et al. 2012; Verhaeghe et al. 2013). Attityder i samhället gentemot psykisk ohälsa gjorde det svårt för patienterna att delta i bland annat olika föreningar och evenemang (Verhaeghe et al. 2013). Vårdare i Happell et al. (2012) upplevde det som svårt att få hjälp av andra professioner, som till exempel dietister eller diabetes-sjuksköterskor, på grund en negativ syn på psykisk ohälsa.
DISKUSSION
Metoddiskussion
En litteraturöversikt valdes som metod för att genomföra och besvara syftet med studien. Detta bedömdes vara en bra metod då det fanns tidigare forskning i ämnet att tillgå samt att det ansågs vara en lämplig metod för att bidra till ytterligare kunskap. Det vore intressant och lämpligt att genomföra en empirisk undersökning i detta ämne. Det valdes dock bort då det inte bedömdes finnas tid inom ramen för studien för detta. De styrkor som finns med denna litteraturöversikt är att relevant litteratur som besvarar syftet har använts och den inkluderar både kvalitativ och kvantitativ litteratur. En svaghet med litteraturöversikten är det få antal artiklar som är inkluderade och fler artiklar hade varit önskvärt. En ytterligare svaghet med studien är att en av de studier som inkluderats, vid tiden för litteraturöversiktens genomförande, är över 15 år gammal. Detta visar sig i studiens resultat. Vårdarnas syn på fysisk aktivitet vid psykisk ohälsa i denna studie skiljer sig något från de övriga studierna, vilket möjligen kan bero på att attityder gentemot fysisk aktivitet har förändrats sedan studiens genomförande och visar att en eventuell förändring har skett över tid.
För att kunna svara på studiens syfte och få ett bredare perspektiv inkluderas studier där även andra professioner än sjuksköterskor deltog. Detta på grund av att det var svårt att finna studier där man enbart fokuserade på sjuksköterskors upplevelser av att motivera patienter till fysisk aktivitet vid psykisk ohälsa. Detta anses inte påverka resultatet negativt då övriga inkluderade professioner är involverade i patientens vård tillsammans med sjuksköterskan och därmed medverkar till att motivera patienter till fysisk aktivitet. I litteraturöversikten har både kvalitativa studier och en kvantitativ/kvalitativ studie inkluderats. Detta kan ses som en fördel då den studerade frågeställningen kan belysas och tolkas utifrån olika metoder och perspektiv.
Analysen av de inkluderade artiklarna genomfördes genom att använda litteraturöversikt som metod vilket bidrog till ett överskådligt och lättbearbeta arbetssätt och underlättade genomförandet av resultatdelen. Det som kunde försvåra analysen av studierna var att artiklarna var skrivna på engelska. Litteraturöversiktens trovärdighet stärktes genom att all läsning och analysering av studierna först genomfördes individuellt, för att sedan genomföras gemensamt där författarnas uppfattningar och iakttagelser gicks igenom. Denna litteraturöversikt kan enligt författarna tillämpas till sjuksköterskans profession då det enligt Svensk sjuksköterskeförening (2017) ingår i sjuksköterskans kompetens-beskrivning att vårda utifrån patientens livsvärld. I detta ingår till exempel att ”Bedöma, planera, genomföra och utvärdera omvårdnad i partnerskap med patienten”, där författarna anser att motivering till fysisk aktivitet ingår. Sjuksköterskan ska även bidra till att hälsa främjas, vilket uppnås med hjälp av fysisk aktivitet (Svensk sjuksköterskeförening 2017).
Resultatdiskussion
Resultatet beskriver vikten av en vård som inkluderar patienten och som utgår ifrån patientens behov, perspektiv och önskemål. Att vårda utifrån ett livsvärldsperspektiv med patienten i fokus är något som bör tillämpas på alla aspekter av vårdandet, inte bara vid motiverande av patienter. Omvårdnadsarbete med det vårdande samtalet som en central utgångspunkt upplevs vara en av de viktigaste förutsättningarna för att lyckas motivera
patienter med psykisk ohälsa till fysisk aktivitet. Enligt Ekebergh (2015a, s. 18) finns det en risk att sjuksköterskan tar kommandot i relationen om inte hänsyn tas till maktförhållanden mellan patient och sjuksköterska. För att undvika detta kan sjuksköterskan se patienten ur ett livsvärlsperspektiv. Den livsvärldsorienterade vården uppnås på olika sätt i de olika inkluderade studierna, till exempel genom aktivitetsprogram anpassade efter patientens behov eller genom att ett intresse och en nyfikenhet för patienten för att identifiera patientens motivationsnivå och möjligheter som sedan motivationen anpassas utefter. Detta ger vårdaren bästa möjliga förutsättningar för att motivera patienten då utgångspunkten är den unika patienten. Enligt Belcher, DiBlasio, Siegfried och Turnquist (2017) kan att vårda med patienten i fokus innebära en ökad tillfredsställelse och följsamhet till behandling hos patienterna. Detta går även att tillämpa på motivation och stödjer denna litteraturöversikts resultat, att en vård som utgår ifrån patientens behov, perspektiv och önskemål ökar möjligheterna att motivera en patient med psykisk ohälsa till fysisk aktivitet.
Resultatet visar att motivation är ett arbete som kräver tid och engagemang från vårdarens sida. Samtidigt upplevs tidsbrist vara ett hinder för vårdaren att motivera patienter med psykisk ohälsa till fysisk aktivitet, och liknande resultat ses även i Keogh et al. (2017) studie. Förutom att tidsbrist upplevs vara ett hinder för att motivera patienterna kan det även innebära ett hinder för att skapa den nära relation som flera studier beskriver som en viktig aspekt för att motivera patienter till fysisk aktivitet. Förutsättningar för att skapa en nära relation är enligt Eriksson och Nilsson (2008) tid och kontinuitet. Detta beskrivs i resultatet, upplevelsen av att motivera patienter med psykisk ohälsa till fysisk aktivitet är något som behöver pågå under en längre tid och som kräver underhåll och uppföljning, vilket försvåras av en brist på tid. Resultatet antyder att vårdarna känner till fördelar och har insikt om hur viktig motivation till fysisk aktivitet är men att arbetet med att motivera patienter till fysisk aktivitet nedprioriteras på grund av att det är en tidskrävande del av arbetet. Enligt kompetensbeskrivningen för legitimerade sjuksköterskor ska sjuksköterskan i partnerskap med patienten planera, fastställa, genomföra och utvärdera patientens vård (Svensk sjuksköterskeförening 2017). Detta underlättar för både patient och sjuksköterskan av den nära och trygga relation som beskrivs i resultatet.
Resultatet visar även att psykisk ohälsa medför flera andra komplicerande faktorer utöver tidsbrist som försvårar arbetet med att motivera patienter till fysisk aktivitet. Dessa faktorer kan till exempel vara fördomar från vårdare och samhälle, brist på kunskap från vårdare, symptom som sjukdomen för med sig med mera. Det finns en trend i flera av de inkluderade studierna att fokusera mer på att identifiera hinder för att motivera patienter snarare än att identifiera möjligheter. Om sjuksköterskan inte ser patienten som unik och inte tar sig den tiden som krävs för att skapa en relation med patienten, riskerar sjuksköterskan att inte se patientens möjligheter utan istället ser hinder. Detta riskerar att skapa ett vårdlidande hos patienten, då det finns en risk att patienten ser sig som en börda eller otillräcklig. Detta vårdlidande kan undvikas eller minskas med en vård som sätter patienten i fokus. Den psykiska ohälsan som ett hinder för att motivera patienter belyser även Blanner Kristiansen et al. (2015) som beskriver att den psykiska ohälsan i sig hamnade i fokus och försvårade engagemang för livsstilsförändringar.
Hållbar utveckling
Det är viktigt att motivera till fysisk aktivitet vid psykisk ohälsa utifrån ett hållbarhetsperspektiv. Ett av de globala målen framtagna av Förenta Nationerna (2015)
är att främja psykisk hälsa. Främjande av psykisk hälsa innebär att den sociala dimensionen av hållbarhet stärks. Litteraturstudien bidrar till ökad social hållbarhet genom att lindra lidande hos människor med psykisk ohälsa genom en ökad förståelse av vikten av fysisk aktivitet vid psykisk ohälsa. Den bidrar också till hållbar utveckling och minskat lidande genom att den belyser stigmatisering inom psykiatrisk vård men också genom vikten av en livsvärlsorienterad vård för ge bra förutsättningar för patienterna. Social hållbarhet innebär enligt Folkhälsomyndigheten (2018b) ett jämställt samhälle med en god folkhälsa. Ett socialt hållbart samhälle tål påfrestningar och förändringar. Det ska även bidra till att alla människor är inkluderade och anpassas efter de som har störst behov. Utifrån den ekonomiska dimensionen av hållbarhet skulle minskad psykisk ohälsa enligt författarna innebära en minskad belastning på samhället ur en ekonomisk synpunkt, genom att det skulle innebära minskade sjukskrivningar och minskad belastning på vården.
SLUTSATSER
Patienter med psykisk ohälsa kan med hjälp av fysisk aktivitet öka upplevelsen av hälsa och lindra lidande. Det kan vara svårt att motivera till fysisk aktivitet vid psykisk ohälsa på grund av symptom, sjukdomsbild, vårdarens syn på psykisk ohälsa och fysisk aktivitet. Andra hinder som kan försvåra motivering av patienter kan vara stigmatisering och tidsbrist. För att skapa bästa möjliga förutsättningar för att motivera patienter med psykisk ohälsa till fysisk aktivitet bör vårdaren sträva efter att skapa en nära och trygg relation till patienten, utgå från patientens livsvärld i vården samt att aktivt fortsätta försöka motivera patienten trots motgångar.
REFERENSER
Arman, M. (2015). Lidande och lindrat lidande. I Arman, M., Dahlberg, K. & Ekebergh, M. (red.) Teoretiska grunder för vårdande. Stockholm: Liber, ss. 38–60.
Barney, L. J., Griffiths, K. M., Jorm, A. F. & Christensen, H. (2006). Stigma about Depression and its Impact on Help-Seeking Intentions. Australian & New Zealand Journal of Psychiatry, 40(1), ss. 51-54. doi:10.1080/j.1440-1614.2006.01741.x Belcher, J. L. R., DiBlasio, F. A., Siegfried, L. D. & Turnquist, A. G. (2017). Overcoming medication refusal using a patient-centered approach. Social Work in Mental Health, 15(6), ss. 690-704. doi:10.1080/15332985.2017.1342115
Bergqvist, A., Karlsson, M., Foldemo, A., Wärdig, R. & Hultsjö, S. (2013). Preventing the Development of Metabolic Syndrome in People with Psychotic Disorders -
Difficult, but Possible: Experiences of Staff Working in Psychosis Outpatient Care in Sweden. Issues in Mental Health Nursing, 34(5), ss. 350-358.
doi:10.3109/01612840.2013.771234
Blanner Kristiansen, C., Juel, A., Vinther Hansen, M., Hansen, A. M., Kilian, R. & Hjorth, P. (2015). Promoting physical health in severe mental illness: patient and staff perspective. Acta Psychiatrica Scandinavica, 132(6), ss. 470-478.
doi:10.1111/acps.12520
Bodén, R. (2016). Schizofreni, andra psykoser och katatoni. I Herlofson, J. (red.) Psykiatri. 2:a uppl., Lund: Studentlitteratur, ss. 269-297
Carlbo, A., Persic Claesson, H. & Åström, S. (2018). Nurses' Experiences in using Physical Activity as Complementary Treatment in Patients with Schizophrenia. Issues in Mental Health Nursing, 39(7), ss. 600-607. doi:10.1080/01612840.2018.1429508 Cooney, G., Dwan, K., Greig, C. A., Lawlor, D. A., Rimer, J., Waugh, F. R., McMurdo, M. & Mead, E. (2013). Exercise for depression. Cochrane Database of Systematic Reviews, (9). Tillgänglig: Cochrane Library. doi:10.1002/14651858.CD004366.pub6. Corrigan, P. W., Druss, B. G. & Perlick, D. A. (2014). The Impact of Mental Illness Stigma on Seeking and Participating in Mental Health Care. Psychological Science in the Public Interest, 15(2), ss. 37-70. doi:10.1177/1529100614531398
Dahlberg, K. & Ekebergh, M. (2015). En livsvärldsorienterad etik. I Arman, M., Dahlberg, K. & Ekebergh, M. (red.) Teoretiska grunder för vårdande. Stockholm: Liber, ss. 95-103.
Ekebergh, M. (2015a). Vårdvetenskap som kunskap och perspektiv. I Arman, M., Dahlberg, K. & Ekebergh, M. (red.) Teoretiska grunder för vårdande. Stockholm: Liber, ss. 16-24.
Ekebergh, M. (2015b). Vårdande möten. I Arman, M., Dahlberg, K. & Ekebergh, M. (red.) Teoretiska grunder för vårdande. Stockholm: Liber, ss. 122-128.
Ekebergh, M. & Dahlberg, K. (2015). Vårdande och lärande samtal. I Arman, M., Dahlberg, K. & Ekebergh, M. (red.) Teoretiska grunder för vårdande. Stockholm: Liber, ss. 129-144.
Eriksson, I. & Nilsson, K. (2008). Preconditions needed for establishing a trusting relationship during health counselling – an interview study. Journal of Clinical Nursing, 17(17), ss. 2352-2359. doi:10.1111/j.1365-2702.2007.02265.x
Eriksson, K. (1994). Den lidande människan. 2. Uppl., Stockholm: Liber.
Faulkner, G. & Biddle, S. (2002). Mental health nursing and the promotion of physical activity. Journal of Psychiatric and Mental Health Nursing, 9(6), ss. 659-665
doi:10.1046/j.1365-2850.2002.00520.x
Florin, J. (2014). Omvårdnadsprocessen. I Ehrenberg, A. & Wallin, L (red.)
Omvårdnadens grunder: Ansvar och utveckling. 2. Uppl., Lund: Studentlitteratur, ss. 47-77.
Förenta Nationerna (2015). Transforming our world: The 2030 agenda for sustainable development.
https://sustainabledevelopment.un.org/content/documents/21252030%20Agenda%20for
%20Sustainable%20Development%20web.pdf
Folkhälsomyndigheten (2018a). Nedsatt psykiskt välbefinnande.
https://www.folkhalsomyndigheten.se/folkhalsorapportering-statistik/folkhalsans-utveckling/halsa/psykisk-ohalsa/nedsatt-psykiskt-valbefinnande/ [2019-02-14] Folkhälsomyndigheten (2018b). Vad är social hållbarhet för oss?.
https://www.folkhalsomyndigheten.se/motesplats-social-hallbarhet/social-hallbarhet/ [2019-04-18]
Fraser, S. J., Brown, W. J., Whiteford, H. A. & Burton, N. W. (2018). Impact of nurse‐ led behavioural counselling to improve metabolic health and physical activity among adults with mental illness. International Journal of Mental Health Nursing, 27(2), ss. 619-630. doi:10.1111/inm.12343
Friberg, F. (2017). Att göra en litteraturöversikt. I Friberg, F. (red.) Dags för uppsats: Vägledning för litteraturbaserade examensarbeten. 3. Uppl., Lund: Studentlitteratur, ss. 141-152.
Göhner, W., Dietsche, C. & Fuschs, R. (2015). Increasing physical activity in patients with mental illness: A randomized controlled trial. Patient Education and Counseling, 98(11), ss. 1385-1392. doi:10.1016/j.pec.2015.06.006
Happell, B., Scott, D., Platania-Phung, C. & Nankivell, J. (2012). Nurses' views on physical activity for people with serious mental illness. Mental health and Physical Activity, 5(1), ss. 4-12. doi:10.1016/j.mhpa.2012.02.005
Harding, S. L. (2013). Direct Care Staff Perspectives Related to Physical Activity in Mental Health Group Homes. Journal of Psychosocial Nursing, 51(12), ss. 38-43. doi:10.3928/02793695-20130827-01
Henriksson, J. & Sundberg, C. J. (2016). Biologiska effekter av fysisk aktivitet. I Yrkesföreningar för Fysisk Aktivitet (YFA). Fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling, FYSS 2017. Stockholm: Läkartidningen förlag AB, ss. 35-65. Herlofson, J. & Ekselius, L. (2016). Introduktion till boken. I Herlofson, J. (red.) Psykiatri. Lund: Studentlitteratur, ss. 21-27.
Hovland, A., Martinsen, E. W., Taube, J., Andersson, E. & Kjellman, B. (2016). Fysisk aktivitet vid ångestsyndrom. I Yrkesföreningar för Fysisk Aktivitet (YFA). Fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling, FYSS 2017. Stockholm: Läkartidningen förlag AB, ss. 632-643.
Keogh, J. W.L., Pühringer, P., Olsen, A., Sargeant, S., Jones, L. & Climstein, M. (2017). Physical Activity Promotion, Beliefs, and Barriers Among Australasian Oncology Nurses. Oncology Nursing Forum, 44(2), ss. 235-245.
doi:10.1188/17.ONF.235-345
Lassenius, O., Arman, M., Söderlund, A. & Wiklund-Gustin, L. (2014). Motivation Does not Come with an Ending - It's the Beginning of Something New: Experiences of Motivating Persons with Psychiatric Disabilities to Physical Activity. Issues in Mental Health Nursing, 35(9), ss. 713-720. doi:10.3109/01612840.2014.901448
Leutwyler, H., Hubbard, E. M., Jeste, D. V. & Vinogradov, S. (2012). ”We're not just sitting on the periphery": A staff perspective of physical activity in older adults with schizophrenia. The Gerontologist, 53(3), ss. 474-483. doi:10.1093/geront/gns092 Lundberg, B., Hansson, L., Wentz, E. & Björkman, T. (2009). Are stigma experiences among persons with mental illness, related to perceptions of self‐esteem, empowerment and sense of coherence?. Journal of Psychiatric and Mental Health Nursing, 16(6), ss. 516-522. doi:10.1111/j.1365-2850.2009.01418.x
Mattson, C. M., Jansson, E. & Hagströmer, M. (2016). Fysisk aktivitet – begrepp och definitioner. I Yrkesföreningar för Fysisk Aktivitet (YFA). Fysisk aktivitet i
sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling, FYSS 2017. Stockholm: Läkartidningen förlag AB, ss. 21-34.
Nationell samordnare för utveckling och samordning av insatser inom området psykisk hälsa (2018). För att börja med något nytt måste man sluta med något gammalt:
Förslag för en långsiktigt hållbar styrning inom området psykisk hälsa. (SOU 2018:90). Stockholm: Socialdepartementet.
Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa (2018). Så vill vi ha det [broschyr]. https://www.nsph.se/wp-content/uploads/2018/06/NSPH-Sa-vill-vi-ha-det.pdf
Rehnsfeldt, A. (2014). Livsförståelse som utgångspunkt för patientens perspektiv. I Wiklund Gustin, L. (red.) Vårdande vid psykisk ohälsa – på avancerad nivå. 2. Uppl., Lund: Studentlitteratur, ss. 61-74.
Rethorst, C. D., Wipfli, B. M. & Landers, D. M. (2009). The Antidepressive Effects of Exercise: A Meta-Analysis of Randomized Trials. Sports Medicine, 39(6), ss. 491-511. doi:10.2165/00007256-200939060-00004
Ross, C. A. & Goldner, E. M. (2009). Stigma, negative attitudes and discrimination towards mental illness within the nursing profession: a review of the literature. Journal of Psychiatric and Mental Health Nursing, 16(6), ss. 558-567. doi:10.1111/j.1365-2850.2009.01399.x
SFS 2017:30. Hälso- och sjukvårdslag. Stockholm: Socialdepartementet.
Socialstyrelsen (2014). Öppna jämförelser 2014 – Jämlik vård: Somatisk vård vid samtidig psykisk sjukdom. Stockholm: Socialstyrelsen.
http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/19634/2014-12-26.pdf Socialstyrelsen (2017a). Utvecklingen av psykisk ohälsa bland barn och unga vuxna: Till och med 2016. Stockholm: Socialstyrelsen.
http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/20785/2017-12-29.pdf Socialstyrelsen (2017b). Nationella riktlinjer för vård vid depression och
ångestsyndrom: Stöd för styrning och ledning. Stockholm: Socialstyrelsen.
http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/20743/2017-12-4.pdf Socialstyrelsen (2018). Allmänhetens kunskaper om psykiska sjukdomar samt attityder till och avsikter för framtida beteenden gentemot personer med psykisk sjukdom: Befolkningsundersökning 2017. Stockholm: Socialstyrelsen.
https://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/20958/2018-5-11.pdf Svensk sjuksköterskeförening (2017). Svensk sjuksköterskeförening:
Kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska. Stockholm: Svensk sjuksköterskeförening. https://www.swenurse.se/globalassets/01-svensk-
sjukskoterskeforening/publikationer-svensk- sjukskoterskeforening/kompetensbeskrivningar-publikationer/kompetensbeskrivning-legitimerad-sjukskoterska-2017-for-webb.pdf
Vancampfort, D., Stubbs, B., Venigalla, S. K. & Probst, M. (2015). Adopting and maintaining physical activity behaviours in people with severe mental illness: The importance of autonomous motivation. Preventive Medicine, 81, ss. 216-220. doi:10.1016/j.ypmed.2015.09.006
Verhaeghe, N., De Maeseneer, J., Maes, L., Van Heeringen, C. & Annemans, L. (2013). Health promotion in mental health care: perceptions from patients and mental health nurses. Journal of Clinical Nursing, 22(11-12), ss. 1569-1578. doi:10.1111/jocn.12076 Wiklund, L. (2003). Vårdvetenskap i klinisk praxis. Stockholm: Natur och Kultur.
Wiklund Gustin, L. (2014). Att balansera mellan värdighet och skam. I Wiklund Gustin, L. (red.) Vårdande vid psykisk ohälsa – på avancerad nivå. 2. Uppl., Lund:
BILAGOR
Bilaga 1 – Sammanfattning av inkluderad litteratur
Författare Publiceringsår Titel
Tidskrift
Syfte Metod & Urval Resultat
Bergqvist, A., Karlsson, M., Foldemo, A., Wärdig, R. & Hultsjö, S. 2013. Preventing the Development of Metabolic Syndrome in People with Psychotic Disorders— Difficult, but Possible: Experiences of Staff Working in Psychosis Outpatient Care in Sweden. Issues in Mental Health Nursing, 34(5).
Syftet med studien var att utforska psykiatripersonals erfarenheter av att assistera personer med psykossjukdom att implementera livsstilsförändringa r för att förebygga metabolt syndrom. Studiedesign: Kvalitativ studie. Datainsamling: Individuella intervjuer.
Urval: Personal med minst två års
erfarenhet av öppenvård för
psykospatienter. Tolv deltagare, alla
kvinnor, nio var sjuksköterskor, två var arbetsterapeuter och en var undersköterska. Dataanalys: Kvalitativ innehållsanalys. Två kategorier med totalt fem underkategorier bildades. Den första kategorin handlade om att ha en medvetenhet för riskerna för metabolt syndrom. Underkategorierna handlade om funktionsnedsättning ar relaterade till psykossjukdom, osäkerhet vid uppföljning av patientens somatiska hälsa och konsekvenser av medicinsk behandling.
Den andra kategorin handlade om metoder för att uppmuntra livsstilsförändringar med två underkategorier som handlade om hälsofrämjande interventioner och att ge ett aktivt stöd. Carlbo, A., Persic Claesson, H. & Åström, S. 2018. Nurses' Experiences in using Physical Activity as
Syftet med denna studie var att beskriva sjuksköterskors erfarenhet, inklusive personlig motivation, i användandet av fysisk aktivitet som
Studiedesign: Kvalitativ studie. Datainsamling: Intervjuer i fokusgrupper. Urval: Sjuksköterskor inom sluten- och öppenvård av patienter med
Ett överordnat tema identifierades, baserat på tre
kategorier med totalt åtta subkategorier. Det överordnade temat handlade om osäkerheten med de fördelar som fysisk
Complementar y Treatment in Patients with Schizophrenia. Issues in Mental Health Nursing, 39(7) komplimenterande behandling för patienter med schizofreni. schizofreni. 23 tillfrågades, 13 deltog. Dataanalys: Induktiv innehållsanalys.
aktivitet gav. Den första kategorin handlade om att motivation till fysisk aktivitet var
ifrågasatt på grund av bristande evidens och kunskap. Den andra kategorin handlade om bristande samsyn angående effekterna och om eventuella negativa effekter av fysisk aktivitet. Den tredje kategorin handlade om vilka förutsättningar som viktiga för att det motiverande arbetet skulle vara framgångsrikt. Vikten av sjuksköterskans engagemang, tidsutrymme i sitt arbete, flexibilitet och att kunna motivera under längre tid. Faulkner, G. & Biddle, S. 2002. Mental health nursing and the promotion of physical activity. Journal of Psychiatric and Mental Health Nursing, 9(6). Att undersöka träning och fysisk aktivitets roll som terapeutisk metod i slutenvårdsmiljöer.
Studiedesign:
Kvalitativ studie med idiografisk metod. Urval: Totalt deltog tre manliga och nio kvinnliga psykiatrisjukskötersko r. Datainsamling: Telefonintervjuer. Dataanalys: Konstant jämförelseanalys samt induktiv minnehållsanalys.
Resultatet delas upp i två delar. I den första delen presenteras befrämjandet av fysisk aktivitet. I den andra delen
presenteras
upplevelsen av fysisk aktivitet inom
slutenvård vad den fysiska aktiviteten har för uppgift och vilka hinder som deltagarna upplever att patienterna har. Happell, B.,
Scott, D.,
Platania-Syftet med studien var att undersöka sjuksköterskors
Studiedesign:
Kvalitativ explorativ studie.
Resultatet utgår ifrån det överordnade temat Holism.
Phung, C. & Nankivell, J. 2012. Nurses' views on physical activity for people with serious mental illness. Mental health and Physical Activity, 5(1). åsikter om fysisk aktivitet hos vårdtagare i sammanhanget patienters fysiska och generella hälsobehov och fysiskt välbefinnande inom psykiatrisk öppen- och slutenvård.
Urval: Totalt deltog 38 sjuksköterskor. Elva deltagare arbetade inom
psykiatrisk öppenvård och 17 arbetade inom akut slutenvård. Två deltagare arbetade inom båda områdena. Övriga arbetade i annan form av vårdinrättning. Datainsamling: Semi-strukturerade fokusgruppsintervjuer . Dataanalys:
Tematisk analys med både induktiv och deduktiv analys. Underrubrikerna handlar om uppfattningar om vårdtagares fysiska hälsa, fragmentering och integrering. I underrubriken som handlar om fragmentering
beskrivs faktorer som upplevs leda till minskad holism. I underrubriken som handlar om
integration beskrivs faktorer som upplevs leda till ökad holism. Utöver detta beskrivs fyra subteman som bidrar till fragmentering. Dessa handlar om geografiska hinder för fysisk aktivitet, ekonomiska hinder för fysisk aktivitet, hälsotillstånd som hinder för fysisk aktivitet och stigman som hinder för fysisk aktivitet. Harding, S. L. 2013. Direct Care Staff Perspectives Related to Physical Activity in Mental Health Group Homes. Journal of Psychosocial Nursing, 51(12).
Syftet med studien var att undersöka upplevda hinder och resursbehov relaterat till fysisk aktivitet i psykiatriboenden från vårdpersonalens perspektiv. Studiedesign: Kvantitativ och kvalitativ enkätundersökning. Datainsamling: Enkät med likertskala och öppna frågor Urval: Deltagaren skulle minst ha genomgått en 40 timmars utbildning inom psykiatrisk rehabilitering och arbeta minst en dag i veckan på något av de aktuella boendena.
Resultatet
presenteras främst i form av tre tabeller. I tabell ett presenteras den kvantitativa delen genom redovisning av enkätsvaren av de sju hindren. I den andra tabellen presenteras teman för
personalens resursbehov. Tre teman identifierades, ’Strategier för att öka deltagande’,
Totalt svarade 73 personer på enkäten, motsvarande en svarsfrekvens på 82%. Dataanalys:
Den första delen av enkäten
sammanställdes och man analyserade den och identifierade olika trender. Den
kvalitativa delen transkriberades och organiserades för att identifiera teman.
till utrustning’ och ’Information’. Den tredje tabellen presenterar
personalens förslag till fysisk aktivitet.
Lassenius, O., Arman, M., Söderlund, A. & Wiklund-Gustin, L. 2014. Motivation Does not Come with an Ending-It's the Beginning of Something New: Experiences of Motivating Persons with Psychiatric Disabilities to Physical Activity. Issues in Mental Health Nursing, 35(9)
Syftet med studien var att belysa meningsfullheten I att motivera personer med psykisk funktionsnedsättnin g till fysisk aktivitet upplevd av vårdgivare. Studiedesign: Kvalitativ studie. Datainsamling: Intervjuer Urval: 14 personer deltog, sex män och åtta kvinnor, en sjuksköterska, nio mentalskötare, två beteendevetare och två fysioterapeuter. Deltagarna arbetade antingen på psykiatriska boenden och/eller inom öppen psykiatrisk
dagverksamhet. Dataanalys: Fenomenologisk-hermeneutisk ansats.
Tre teman och åtta subteman
identifierades. Det första temat handlade hur man med
medvetna åtgärder kunde bemöta patienter och att vara en inspiratör och källa till att hålla hoppet levande. Det andra temat var om hur sällskap och gemenskap kunde hjälpa till att motivera patienter. Det sista temat handlade om att skapa mening utifrån hälsans olika uttryck.
Leutwyler, H., Hubbard, E. M., Jeste, D. V. & Vinogradov, S. 2012.
We're not just sitting on the periphery": A
Syfte: Syftet med studien var att beskriva psykiatripersonals upplevelser av hinder och möjligheter för att delta i fysiska aktiviteter som Studiedesign: Kvalitativ: Grounded theory. Urval: Engelsktalande vuxna som har som yrke att vårda äldre med schizofreni. Deltagarna inkluderade
Totalt identifierades fyra kategorier, med totalt elva underkategorier. Den första kategorin handlade om patienternas mentala hälsa. Underrubrikerna
staff perspective of physical activity in older adults with schizophrenia The Gerontologist 53(3). främjar fysisk funktion bland äldre med schizofreni. sjuksköterskor, vårdsamordnare, kuratorer, skötare och administratörer. Totalt deltog 23 personer. Datainsamling: Djupgående semistrukturerade intervjuer. Dataanalys: Konstant jämförelseanalys. handlade om schizofrenisymptom, medicinering och prioritering av behandling. Nästa kategori handlade om förebilder och belöningar. Underkategorierna handlade om att möta patienterna på deras nivå, om
motivationstekniker och om
träningsmentalitet. Den tredje kategorin handlade om strukturella faktorer och underkategorierna handlade om patienternas boendesituation, träningsprogram och generell struktur. Den sista kategorin handlade om säkerhet och underkategorierna handlade om kriminalitet och fysisk säkerhet. Verhaeghe, N., De Maeseneer, J., Maes, L., Van Heeringen, C. & Annemans, L. 2013. Health promotion in mental health care: perceptions from patients and mental health nurses.
Studiens syfte var att undersöka de faktorer som påverkar
integreringen av fysisk aktivitet och hälsosam kost I den dagliga vården av individer med psykisk ohälsa i särskilda boenden och att få en insikt i dessa faktorers samband och komplexitet. Studiedesign: Deskriptiv kvalitativ studie. Datainsamling: Intervjuer
Urval: Patienter och psykiatrisjukskötersko r på särskilda boenden i Flanders region, Belgien. 17 sjuksköterskor inkluderades, 13 kvinnor och fyra män. Antalet inkluderade patienter var 15, sex kvinnor och nio män.
Resultatet delades in i fyra huvudrubriker och upplevelserna om de olika rubrikerna mellan sjuksköterskor och patienter redovisades. Den första rubriken handlade om medvetenhet gällande betydelsen av fysisk aktivitet och sunt ätande. Den andra rubriken handlade om hinder
Journal of Clinical Nursing, 22(11-12). Dataanalys: Kvalitativ innehållsanalys. som identifierats för regelbunden fysisk aktivitet och sunt ätande. Den tredje rubriken handlade om vikten av stöd från sjuksköterskan inom psykiatri. Den sista rubriken handlade om integrering av hälsofrämjande aktiviteter i den dagliga vården.
Bilaga 2 – Sökhistorik
Databas/Datum Sökord/Begränsningar Antal träffar Antal lästa Abstract Antal lästa fulltexter Urval
Cinahl 190303 (Nurse* OR Nursing) AND (Motivation OR Promotion OR
Encouragement OR
Inspiration) AND (“Mental Illness” OR “Mental Disorder” OR Psych*) AND (“physical activity” OR Exercise)
2008-2018 Peer-Reviewed Endast Engelska
266 0 0 0
Cinahl 190303 ([Titel] Nurse* OR Nursing) AND
(Motivation OR Promotion OR Encouragement OR Inspiration) AND (“Mental Illness” OR “Mental Disorder” OR Psych*) AND (“physical activity” OR Exercise)
2008-2018 Peer-Reviewed Endast Engelska
70 0 0 0
Cinahl 190303 ([Titel] Nurse* OR Nursing) AND
(Motivation OR Promotion OR Encouragement OR Inspiration) AND (“Mental Illness” OR “Mental Disorder” OR Psych*) AND (“physical activity” OR Exercise) AND (experience OR perception OR attitude OR view OR feeling OR opinion OR reflection OR belief) 2008-2018 Peer-Reviewed Endast Engelska 22 6 4 2
Cinahl 190303 (Nurs* OR Care OR Caring) AND ([Titel] Motivat* OR Promot* OR Encourage* OR Inspirat*)
AND ([Titel] Psych* OR Ment* OR Schiz* OR Depress*) AND (Physic* OR Exercise* OR Health* Activit*) AND (experience* OR perc* OR attitude* OR view* OR feel* OR opinion* OR reflect* OR belief* OR Perspective*) 2008-2019 Peer-Reviewed Endast Engelska Cinahl 190303 ([Titel] Nurs* OR Care
OR Caring) AND (Motivat* OR Promot* OR Encourage* OR Inspirat*) AND ([Titel] Psych* OR Ment* OR Schiz* OR Depress*) AND (Physic* OR Exercise* OR Health* Activit*) AND ([Titel] experience* OR perc* OR attitude* OR view* OR feel* OR opinion* OR reflect* OR belief* OR Perspective*) 2008-2019 Peer-Reviewed Endast Engelska 56 6 4 2
Cinahl 190303 (Nurs* OR Care OR Caring) AND (Motivat* OR Promot* OR
Encourage* OR Inspirat*) AND ([Titel] Psych* OR Ment* OR Schiz* OR Depress*) AND ([Titel] Physic* OR Exercise* OR Health* Activit*) AND ([Titel] experience* OR perc* OR attitude* OR view* OR feel* OR opinion* OR reflect* OR belief* OR Perspective*) 2008-2019 Peer-reviewed Endast Engelska 33 5 2 1
