”Då får du vara kusin som ska på semester” En studie om inkludering och exkludering mellan barn i den fria leken

BARN–UNGA–SAMHÄLLE

Examensarbete i Barndom och lärande

”Då får du vara kusin som ska på

semester”

En studie om inkludering och exkludering mellan barn i den fria leken

”Then you will be a cousin who will be on vacation”

A study about inclusion and exclusion between children in the free play

Erika Bernhoff

Linda Palm

Examen och poäng (Förskollärarexamen 210hp) Datum för slutseminarium (2019-06-03)

Examinator: Therese Lindgren Handledare: Anna Maria Hellborg

Förord

Inledningsvis vill vi rikta ett stort tack till förskolan som har gett oss ett varmt välkomnande samt de barn och vårdnadshavare som ställt upp för att medverka i vår studie. Utan er hade inte denna studie varit möjlig att genomföra. Vi vill även tacka vår handledare Anna Maria Hellborg som stöttat oss genom hela processen och kommit med goda råd på vägen mot vårt slutgiltliga mål. Slutligen vill vi tacka varandra för ett gott samarbete.

Under hela skrivprocessen från början till slut har vi arbetat sida vid sida vilket har resulterat i ett färdigt examensarbete som vi nu stolta håller i vår hand. Vi har båda varit insatta i

examensarbetets alla kapitel då vi har utformat dessa gemensamt. Litteratursökning till kapitlen teori och tidigare forskning är det enda som har delats upp i vårt arbete. Vi har på varsitt håll letat litteratur för att sedan delge dessa för varandra. Tillsammans har vi sedan utvecklat dessa delar till det som finns att läsa idag.

Vårt valda ämne om inkludering och exkludering i den fria leken har vi båda uppmärksammat när vi varit verksamma i förskolan. Detta har därför väckt ett stort intresse hos oss vilket gjorde att det blev ett självklart ämne att forska vidare kring. De kunskaper studien har givit oss kommer vi båda ha en stor användning för i vår framtida yrkesroll som förskollärare.

Tack!

Abstract

Syftet med vår studie är att undersöka hur barn inkluderar och exkluderar varandra i den fria leken på förskolan samt vilka strategier de använder sig av för att göra detta. Vi vill med denna studie synliggöra barns agerande i relation till varandra för att utmana pedagogernas förhållningssätt samt handlande i barns fria lek.

Frågeställningarna som kommer att besvaras är:

● Hur kommer inkludering och exkludering till uttryck mellan barn i den fria leken? ● Vilka strategier använder barn för att inkludera och exkludera andra barn?

● Vilka strategier använder barn för att bli inkluderade i en pågående lek?

För att utföra studien valdes en kvalitativ metod för att kunna gå på djupet och få svar på ovan nämnda frågeställningar. Observationerna genomfördes under sex dagar på en förskola på en avdelning för barn i åldrarna fyra till fem år. Dessa observationer transkriberades samt kategoriserades för att sedan analyseras med hjälp av Corsaros olika teoretiska begrepp.

Studiens resultat visar att det förekommer inkludering och exkludering mellan barn i den fria leken. Barn värnar om att vara en del av en kamratkultur samt skydda denna kultur genom att inkludera eller exkludera kamraterna. I resultatet synliggörs det att barn använder sig av flera olika strategier för att bjuda in samt skydda sin pågående lek. Vid inkludering används övervägande verbala strategier men även icke-verbala strategier blir synliga. De verbala strategierna är även dominerande vid exkludering. Studiens resultat påvisar också att barn strävar efter att känna gemenskap och därmed använder sig av olika strategier för att få

tillträde till en pågående lek. Barn använder sig ofta av flera strategier när den första inte leder till framgång. Resultatet visar att en och samma strategi kan generera i olika framgångar samt konsekvenser. Därmed blir strategierna situationsbundna beroende på dess kontext och vilka relationer leken består av.

Innehållsförteckning

2.1 Kamratkulturer (Peer culture) ... 8

2.2 Tillträdesstrategier (Access strategies) ... 8

2.3 Interaktionsutrymme (Interactive space) ... 9

2.3.1 Exkluderingsstrategier (Resistance strategies) ... 10

2.4 Sekundära anpassningar (Secondary adjustment) ... 10

3 Tidigare forskning ... 11

3.1 Inkludering och exkludering i kamratkulturer ... 11

3.2 Barns strategier i leken ... 12

3.3 Barns ledarskapsstrategier i leken ... 13

3.4 Vår studies bidrag ... 13 4 Metod ... 15 4.1 Metodval ... 15 4.2 Urval ... 16 4.3 Genomförande ... 16 4.4 Forskningsetiska övervägande ... 17 4.5 Bearbetning av material ... 18

5 Resultat och analys ... 19

5.1 Inkludering och exkludering i leken ... 19

5.1.1 Inkludering och exkludering i ”kuddrummet” ... 19

5.2 Barns strategier för att inkludera och exkludera ... 21

5.2.1 Barns strategier för att inkludera ... 21

5.2.2 Barns strategier för att exkludera ... 22

5.3.1 Non-verbal entry ... 24

5.3.2 Producing variant of ongoing behavior ... 25

5.3.3 Greeting ... 26

5.3.4 Request for access ... 26

5.3.5 Många tillträdesstrategier i samma lek ... 27

5.4 Sammanfattning ... 29 6 Diskussion ... 30 6.1 Resultatdiskussion ... 30 6.2 Metoddiskussion ... 32 6.3 Avslutande reflektion ... 33 6.4 Vidare forskning ... 33 Referenser ... 34 Bilaga 1 ... 36

1. Inledning

En solig tisdagsmorgon i april står det fri lek på schemat. Nora, Salma, Amber och Clara har precis satt sig ner på mattan i rörelserummet och börjat leka affär. Elsa kommer in i rummet och går rakt in i deras lek. Du är inte min kompis, jag vill inte leka med dig, jag vill leka med

dem, säger Salma till Elsa och pekar på Nora, Amber och Clara. Elsa står tyst kvar och tittar

på kamraterna. Du har inte varit med i vår lek, säger Salma. Elsa sätter sig ner på mattan och Salma går fram till henne och säger: då får du vara kusin som ska på semester.

Av tidigare erfarenheter har vi uppmärksammat att den fria leken innefattar många

utmaningar som barn varje dag ställs inför. Vi upplever att det ofta förekommer inkludering och exkludering mellan barn i leken på förskolan vilket påverkar lekens utveckling samt innehåll. Ett ofta förekommande scenario i verksamheten som vi erfarit är när en grupp barn har kommit igång med en lek och ett annat barn vill delta så går pedagogerna ofta in och avbryter leken för att säga: alla barn får vara med och leka. Men hur fungerar det egentligen i praktiken? Kan alla barn alltid inkluderas i en redan pågående lek eller nekas barn ibland tillträde till leken när pedagogerna inte är närvarande?

Majoriteten av barn i förskolan tillhör och är en del av en social gemenskap men tyvärr finns det barn som inte blir inkluderade i någon vänskapsrelation och därmed inte känner varken tillhörighet eller samhörighet (Jonsdottir, 2007). I Läroplanen för förskolan (Lpfö98, rev.2018) nämns varken inkludering eller exkludering sammankopplat med leken men demokrati, sociala samspel, normer och kommunikation är centrala delar. Dessa begrepp och förmågor tror vi är nödvändiga och påverkar barns relationer gentemot varandra i leken. Därmed inkluderas detta på ett indirekt vis i läroplanen.

För barn är det lek i sig som är viktigt. I lek får barnen möjlighet att imitera, fantisera och bearbeta intryck. På så sätt kan de bilda sig en uppfattning om sig själva och andra människor. Lek stimulerar fantasi och inlevelse. Lek kan också utmana och stimulera barnens motorik, kommunikation, samarbete och problemlösning samt förmåga att tänka i bilder och symboler. Därför är det viktigt att ge barnen tid, rum och ro att hitta på lekar, experimentera och uppleva (Lpfö98, rev2018 s.8).

Lek är en stor del av barns vardag på förskolan och har en stark betoning i förskolans nya läroplan som träder i kraft i juli 2019. Lek kan yttra sig på olika vis. Barn kan leka själva eller i grupp, inomhus eller utomhus, den kan vara styrd av vuxna eller vara initierad av barnen själva. Med denna studie vill vi granska hur barn bjuder in och utesluter varandra i den fria leken. Vi vill närma oss och undersöka vilka strategier de använder i dessa

samspelssituationer. Med denna studie vill vi bidra med nyanserade kunskaper kring synen på inkludering och exkludering inom förskolans institution. De nyanserade kunskaper vår studie medför är relevant för vår blivande yrkesroll då den i sin tur kan utmana pedagogers

förhållningssätt till synen på dessa relationer.

1.1 Syfte

Syftet med vår studie är att undersöka hur barn inkluderar och exkluderar varandra i den fria leken på förskolan samt vilka strategier de använder sig av för att göra detta.

1.2 Frågeställningar

Frågeställningarna för att konkretisera syftet är följande:

● Hur kommer inkludering och exkludering till uttryck mellan barn i den fria leken? ● Vilka strategier använder barn för att inkludera och exkludera andra barn?

2. Teoretiska perspektiv

För att få en förståelse för den insamlade empirin kommer analysen utgå från Corsaro (1979; 1981; 2015) teoretiska begrepp. De teoretiska begrepp som kommer att tas upp är,

kamratkulturer, tillträdesstrategier, interaktionsutrymme, exkluderingsstrategier och sekundära anpassningar. Dessa begrepp blir synliga i våra observationer. Här nedan

presenteras begreppen var för sig. Begreppet kamratkulturer kommer att presenteras först då detta ligger till grund för Corsaros andra begrepp som presenteras därefter.

2.1 Kamratkulturer (Peer culture)

Begreppet kamratkultur myntades redan under 1970-talet av sociologen William A. Corsaro (2015) som genomförde etnografiska studier i både USA och Italien. “I define peer culture as a stable set of activities or routines, artifacts, values, and concerns that children produce and share in interaction with peers” (Corsaro 2015 s. 18). Med detta citat definierar Corsaro att kamratkulturer är en beskrivning av de sociala relationer som uppstår barn emellan.

Kamratkulturen är de aktiviteter, normer och regler som en grupp barn skapar tillsammans. Barn är aktiva i den sociala värld där de producerar sina egna kamratkulturer. Corsaro skriver att barn redan vid födseln blir en del av den kultur som tillhör föräldrar, syskon och andra individer i deras närhet. Denna kultur utvecklas över tid och tas med i olika möten genom livet. Till förskolan har varje enskilt barn med sig kulturella erfarenheter och utifrån dessa skapas en gemensam kamratkultur. Varje kamratkultur är därför unik beroende på vem som är en del av den.

2.2 Tillträdesstrategier (Access strategies)

Corsaro (1979) har efter observationer av barns lek och deras kamratkulturer kommit fram till att barn använder sig av olika strategier för att få tillträde till en pågående lek. Corsaro

identifierade 15 olika tillträdesstrategier. Dessa kunde i sin tur leda till både positiv och negativ respons. Positiv respons innebär en bekräftelse och acceptans till tillträdet i pågående lek. Den negativa responsen innebär ett avvisande gällande tillträdet. Här nedan kommer strategierna att beskrivas med hans engelska benämning och sedan vår tolkning. Strategierna presenteras i den ordning som Corsaro uppfattar som mest använda i hans genomförda

1. Non-verbal entry - Att gå in i en interaktion genom icke-verbal entré.

2. Producing variant of ongoing behavior - Att träda in i en lek och skapa något som liknar den lek som pågår.

3. Disruptive entry - Att verbalt eller icke-verbalt gå in i ett lekområde genom att störa eller avbryta.

4. Encirclement- Att fysiskt omringa ett område utan verbal markering.

5. Making claim on area or object- Att gå in i en interaktion och göra anspråk på platsen eller objektet.

6. Request for access - Att fråga om tillträde att få vara med.

7. Questioning participants - Att fråga en deltagare om den pågående leken.

8. Reference to adult authority - Att hänvisa till vuxnas auktoritet och regler gällande tillträdet.

9. Offering of object- Att erbjuda en artefakt till de deltagande i leken. 10. Greeting - Att genom en hälsningsfras gå in i interaktion.

11. Reference to affiliation - Att verbalt hänvisa till vänskap.

12. Aid from non-participant - Att verbalt fråga om hjälp från en utomstående person. 13. Accepting invitation - Att genom en accepterad inbjudan träda in i ett lekområde. 14. Suggest other activity - Att träda in och ge förslag på en annan lek till en eller flera

deltagare.

15. Reference to individual characteristics - Att verbalt hänvisa till individuella egenskaper.

2.3 Interaktionsutrymme (Interactive space)

Corsaro (2015) lyfter fram två utmanande mönster i barns lek, att vinna tillträde samt försvara pågående lek. När barn samspelar och leker tillsammans skapas en kamratkultur som barn värnar om och detta samspel kallar Corsaro för interaktionsutrymme. För att försvara denna samspelssituation kan barn använda varierande strategier för att neka andra barn tillträde till den pågående leken. Nekandet av tillträde för kamrater behöver inte nödvändigtvis betyda att de menar att såra utan är istället en försvarsmekanism. Corsaro menar att förskolan som institution innefattar många rutiner och avbrott. Barn blir därför väldigt måna om att skydda den sfär de kan vara med och påverka vilket bland annat är den fria leken.

2.3.1 Exkluderingsstrategier (Resistance strategies)

Corsaro (1981) har utformat fem verbala strategier som barn använder för att neka och skydda sin pågående lek. Här nedan presenteras Corsaros exkluderingstrategier med hans engelska översättning och vår tolkning av dessa. Strategierna presenteras i den ordning Corsaro upplevt som mest använda.

1. Claim of ownership of object or play area - Hänvisar till ägande av ett objekt eller en lekarena.

2. Reference to overcrowding - Hänvisar till platsens begränsade utrymme och rymlighet.

3. Verbal without justification - Verbalt motstånd utan en förklaring till varför. 4. Denial of friendship - Förnekande av vänskap.

5. Reference to arbitrary rules - Hänvisa till uppdiktade och påhittade regler.

2.4 Sekundära anpassningar (Secondary adjustment)

I Corsaros (2015) studier kommer han fram till att barn är medvetna om att det finns olika regler i samhällets institutioner som de förväntas att följa. Ett exempel kan vara att “alla barn får vara med” i en lek och förbud mot att ta med leksaker hemifrån till förskolan. I dessa situationer använder barn dolda strategier för att kringgå och undkomma dessa bestämda regler. Barn ger ett sken av att de följer de bestämda reglerna men egentligen gör de motstånd mot den vuxna kulturen. Dessa strategier kallar Corsaro för sekundära anpassningar. Ett exempel kan vara gällande regeln att “alla barn får vara med“ att de barn som har en lägre position i gruppen blir tilldelade mindre attraktiva biroller i leken. Detta blir då en strategi för att skydda en pågående lek men samtidigt följa regeln om att “alla barn får vara med”.

3. Tidigare forskning

I detta kapitel kommer tidigare forskning som är relevant för vår studie att presenteras och redogöras. För att ge en bred bild över forskningsfältet presenteras både internationell och svensk forskning. Avslutningsvis kommer vår studies bidrag i forskningsfältet att presenteras.

3.1 Inkludering och exkludering i kamratkulturer

Fanny Jonsdottir (2007) gör i sin avhandling en kvantitativ kartläggning av barns sociala relationer i förskolan. Utgångspunkten för studien är att majoriteten av alla barn ingår i någon form av kamratrelation, där barn väljer samt blir vald som en vän. Dock förekommer det barn som inte ingår i någon kamratkultur. Syftet med studien är att få ett underlag om förskolan är en miljö som verkar för alla barns möjligheter att skapa goda vänskapsrelationer. För att skapa en god förståelse för detta använder Jonsdottir sig av en kombinerad sociometrisk metod och pedagogers skattningar. Pedagogers skattningar innebär att personalen på

förskolan skattar barnens sociala egenskaper och färdigheter utifrån ett antal givna påstående. Den sociometriska metoden används för att mäta olika typer av sociala relationer. Detta resultat sammanfattas i tre kategorier; tillhörighet, samhörighet och vänskapsrelationer. Majoriteten av de 353 barn som deltog i studien kände en social gemenskap och uppfattar såväl tillhörighet som samhörighet med kamraterna. En annan slutsats visar att omkring 50 barn i de undersökta förskolorna inte känner denna gemenskap. Detta medför därför att den inkluderande miljön för alla barn som eftersträvas är bristande. Resultatet från pedagogernas skattningar visar emellertid också att barn ges olika möjligheter till socialt samspel och gemenskap då studiens förskolor som undersökts innefattar både inkluderande respektive exkluderande miljöer. Denna studie har betydelse för vår studie då den utgår från att det i de sociala relationerna mellan barn i förskolan sker både inkludering och exkludering. Det kommer i vår studie att undersökas vidare på vilka sätt dessa relationer kommer till uttryck i den fria leken.

Margareta Öhman (2006) gör i sin magisteruppsats en studie i syfte att ta reda på hur barn ser på sin livsberättelse. Studien är kvalitativ och materialet samlas in med hjälp av

deltagarobservationer och intervjuer. Under 10 dagar befinner sig Öhman i förskolans verksamhet för att observera och intervjua fyra barn varav alla fyllt fem år. Centralt för

deras liv och hur de tänker kring sin möjlighet att göra sin röst hörd. Resultatet av studien visar hur barn skapar gemenskaper och positionerar sig. En del barn kan med självklarhet skapa en tillhörighet med sina kamrater medans andra behöver kämpa mer för att vinna respekt och få lov att bli en del av gemenskapen. Vid inkludering skapas en tillhörighet mellan kamraterna och en exkludering av kamrater kan vara ett sätt att skydda samhörigheten. Studien visar att tillhörighet och gemenskap är en ständig kamp då positioner och

samhörighet som skapas är under ständig förändring. Denna studien är relevant för vår studie då den tar upp inkludering respektive exkludering mellan barn vilket är en central del i vår studies syfte.

3.2 Barns strategier i leken

Britt Tellgren (2004) har i sin licentiatavhandling genomfört en etnografisk studie innefattande observationer som dokumenterats med hjälp av fältanteckningar och videoinspelning. Studien genomfördes under fem månader på en förskola med tre

avdelningar. Syftet med avhandlingen var att utforska interaktionerna mellan barn i åldrarna tre till fem år i deras lek och samtal i förskolans miljö utan de vuxnas involvering. På vilka sätt barn skapar relationer, skyddar sina lekar samt utesluter varandra i konkreta situationer i förskolans vardag stod i fokus för studien. Resultatet av studien visar att barn tycker det är betydelsefullt och anstränger sig för att upprätthålla kamratrelationer i förskolan och därmed känna gemenskap samt få tillgång till olika lekgrupper. Resultatet påvisar även att barn använder olika strategier för att få tillträde till lekar samt använder olika strategier för att utesluta och skydda sina lekar. Några exempel på hur barn utesluter som Tellgren har sett är; uteslutning på grund av ålder, ignorering samt uteslutning i en pågående lek. Dessa strategier barn använder är situationsbundna vilket betyder att barn är tvungna att finna strategier som passar till den kontext de befinner sig i. Denna avhandling har betydelse för vår studie då den belyser barns olika strategier för att ta sig in i leksammanhang och hur barn skyddar dessa samt hur barn utesluter varandra.

Jasna Meyer (1992) undersökte barns strategier att fastställa makt och dominans i USA. Hon gjorde en mikroetnografisk studie på fyra barn i åldrarna tre till fyra år på en privat

barnomsorg. De deltagande barnen i observationerna fick välja ut leksaker att ta med in i ett avskilt rum som de kunde leka med i deras fria lek samtidigt som detta filmades. Resultatet av

studien visar att barn har lekutrymme som de gärna skyddar från att utomstående barn ska komma in och ta över den redan pågående leken. Barn använder sig då av olika

kommunikativa strategier både verbala och ickeverbala för att inta makt och en dominerande position. Meyer kommer också fram till i sin studie att barn inte skapar sin makt på egen hand utan är beroende av andra barns maktutövande och status i den kamratkultur som existerar. Denna studie tar upp barns strategier till att skydda sitt lekutrymme och utesluta andra barn vilket blir relevant för vår studie då vårt syfte är att bland annat undersöka vilka strategier barn använder för att exkludera andra barn.

3.3 Barns ledarskapsstrategier i leken

Brent Mawson (2011) har i sin artikel gjort en studie på ett barndomscenter för yngre barn i Auckland i Nya Zeeland. Studien syftar till att undersöka barns olika ledarskapsstrategier i barncentrerade samspelssituationer där vuxna inte är närvarande. Mawson besökte

barndomscentret en morgon i veckan under fem månaders tid där observationer genomfördes med hjälp av fältanteckningar och foto. De barn som observerades i studien var mellan tre till fyra år. Studien resulterar i att det förekommer skillnader på pojkars respektive flickors ledarskapsstilar. Pojkarnas ledarskap var mycket hierarkisk där gruppkonstellationer hade stor påverkan i dess samspel och maktfördelning. Flickornas ledarskap och maktspel hade ingen lika tydlig hierarki. Trots de resultat som framkommit ur observationerna belyser Mawson att det är enskilda erfarenheter och kontextuella faktorer som spelar en avgörande roll i barns ledarskapsförmåga. Hon belyser även att gruppstorleken också har en betydande roll för om det finns ett behov av en ledare. I en lek med fler än tre barn uppstår oftast en tydlig ledare som besitter en maktposition i leken. Artikeln är relevant då den tar upp barns olika strategier för att leda och därmed erhålla makt vilket kan kopplas till inkludering respektive

exkludering. Detta kan därför kopplas till vår studies syfte samt frågeställningar.

3.4 Vår studies bidrag

Den tidigare forskning som presenterats här ovan har bidragit till att skapa en förståelse för och har berört de begrepp som är centrala för vår studie, inkludering och exkludering. Tellgren (2004) har gjort en liknande studie som vår där hon utgår från Corsaros teoretiska begrepp och fokus ligger på barns strategier för tillträden samt uteslutningar. Dock är hennes studie och även de andra studierna i den tidigare forskningen några år gamla. Samhället är i

ständig förändring och barn är en del av samhället därför kan barn och deras sociala relationerna gentemot varandra påverkas av samhällsförändringarna. I och med en ny reviderad läroplan för förskolan (Lpfö98, rev2018) där leken intagit en större plats kan även detta resultera i ett nytt sätt att tänka kring dessa relationer. Vi kommer genom vår studie att få ett mer uppdaterat perspektiv på barns strategier gällande inkludering respektive

exkludering i den fria leken. Dessa begrepp kan synliggöras och yttra sig annorlunda nu än när de andra undersökningarna genomfördes. Vår studie kommer därför bidra med nyanserade kunskaper inom detta forskningsfält där jämförelser med de liknande studiernas resultat kommer kunna göras.

4. Metod

I följande kapitel kommer valet av metod, urval, genomförande, forskningsetiska övervägande samt bearbetning av material att presenteras.

4.1 Metodval

Studien är gjord utifrån kvalitativ metod vilket innebär att ge en fördjupad förståelse för det specifika forskningsfält studien kommer att belysa (Johansson, 2013). Denna kvalitativa metod ansågs vara bäst lämpad för studien då den tillåter att gå in på djupet för att se hur inkludering och exkludering mellan barn yttrar sig i den fria leken.

Observationer ansågs som den lämpligaste metoden att använda i denna studie då syftet samt frågeställningarna innefattade att inhämta information om barns relationer till varandra i fria leken samt vilka strategier som används. Johansson och Karlsson (2013) skriver om två olika sätt att inta en roll som observatör vid ett forskningsfält. Antingen kan forskaren göra en deltagande observation eller en ren observation där forskaren är passiv och inte interagerar med studiens deltagare. Vi strävade efter att inta den sistnämnda rollen för att enbart lägga fokus på att föra fältanteckningar och ta in det som sker genom alla sinnen, vilket

tydliggjordes för både barn och pedagoger innan första observationstillfället.

Vid varje observationstillfälle fördes anteckningar där fokus lades på barnens kroppsspråk, signaler och kommunikation kopplat till syftet. Valet av metod föll på att enbart observera och anteckna utan att använda ljudupptagning samt videoinspelning då dessa två metoder kan påverka antalet godkända samtycken till medverkan i studien. En nackdel med video och ljudupptagning kan även vara att kontrolleffekten ökar då deltagarna inte alltid agerar

naturligt då de vet att de blir inspelade (Larsen, 2009). Eftersom vi enbart kunde anteckna där och då medförde det ett högre krav på oss som observatörer att vara lyhörda och ha fullt fokus på det som försiggick i miljön för att inte gå miste om några detaljer. Det var därför en fördel att vi var två som observerade då vi efteråt kunde diskutera materialet.

4.2 Urval

Studien är genomförd på en kommunal förskola som valdes på grund av att vi tidigare varit i kontakt med denna och därför kunde komma igång med arbetet relativt fort. Valet av

avdelning på förskolan är ett strategiskt urval som Alvehus (2013) skriver om. Det innebär att forskaren vill komma i kontakt med individer som har specifika kunskaper samt erfarenheter som är användbara i den forskning som skall genomföras och forskaren gör därför ett

strategisk urval. I vår studie valdes en avdelning där barnen är fyra till fem år och majoriteten av barnen har ett väl utvecklat verbalt språk, vilket var till stor nytta i våra observationer och för att få svar på våra frågeställningar. De deltagande barnen i studien är inte strategiskt utvalda utan är valda utifrån vem som lämnat samtycke om att vilja delta i studien. Totalt lämnades 17 godkända samtyckesblanketter in av sammanlagt 24 barn på avdelningen.

4.3 Genomförande

Vi började vår studie med att ta kontakt med en pedagog på den aktuella förskolan där studien genomfördes. Ungefär två månader innan första observationen presenterade vi vår studie och dess syfte. Efter detta lämnades samtyckesblanketter ut till samtliga vårdnadshavare på den avdelning där studien skulle äga rum med en förhoppning om att så många barn som möjligt skulle kunna delta i studien.

Vid första observationstillfället presenterade vi oss under en samling där hela barngruppen var närvarande. Vi berättade lite om oss själva samt vårt syfte med våra kommande besök. Vi var noga med att informera om att vi inte kommer att vara “vanliga” pedagoger i barngruppen utan att vi endast kommer vara på besök som observatörer. Under sex dagar genomfördes observationer på den aktuella förskolan vilket resulterade i 24 dokumenterade lekepisoder. Då vi inte fått in samtycke för samtliga barn på avdelningen kunde vi inte observera alla

lekepisoder som uppstod när vi befann oss på förskolan. Vi kunde endast observera samt dokumentera de episoder där de barn med godkända samtycken befann sig för att visa hänsyn till samtliga barn och deras vårdnadshavares integritet. Efter varje observationstillfälle

transkriberades varje enskild observation och de fältanteckningar som inte tillhörde studiens syfte samt frågeställningar sållades bort.

4.4 Forskningsetiska övervägande

I vår studie har vi utgått från Vetenskapsrådets (2002) fyra olika etiska principer. Dessa principer är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet.

Informationskravet innebär att de deltagande i studien ska bli informerade om syftet, ges

möjlighet att själv bestämma om de vill delta eller inte och få information om att studien endast kommer att användas i forskningssyfte. När det gäller forskning på eller om barn ska informationen anpassas så att barnen förstår, föräldrar ska även få informationen skriftligt (Vetenskapsrådet, 2002). Inför varje observationstillfälle delgavs barnen information om vår studie och fick deras godkännande till att observera dem i deras lek.

Samtyckeskravet innebär att forskaren endast får studera de personer som har givit sitt

godkännande för att delta i studien. När barn ska observeras behöver vårdnadshavare därför skriftligt godkänna deras deltagande med hjälp av en samtyckesblankett (Vetenskapsrådet, 2002). Innan studien påbörjades lämnades samtyckesblanketter (se bilaga 1) ut till samtliga vårdnadshavare på avdelningen för att få ett godkännande för barnens medverkan i studien.

Konfidentialitetskravet menas att uppgifter kring de deltagande personerna inte ska kunna

identifieras samt att namnen i studien ska vara fiktiva. Det insamlade materialet under observationerna ska förvaras med aktsamhet för att inga obehöriga ska få tillgång till

materialet som sedan kommer att förstöras efter avslutad studie (Vetenskapsrådet, 2002). De deltagande barnen i studien samt vårdnadshavare delgavs information om

konfidentialitetskravet, där deras namn och andra personuppgifter inte kommer att

synliggöras i studien. De fick också information om att materialet som samlas in kommer endast vi ha tillgång till och samtyckesblanketterna kommer att bevaras i ett säkerhetsskåp på Malmö Universitet som sedan arkiveras efter genomförd studie.

Nyttjandekravet innebär att informationen kring de personer som deltar i studien endast får

användas i samband med forskningsstudien och inte till andra ändamål (Vetenskapsrådet, 2002). Barn samt vårdnadshavare informerades om att det insamlade materialet och uppgifter inte kommer att spridas vidare till någon annan mottagare.

Johansson och Karlsson (2013) skriver att samma etiska principer gäller oavsett om det är barn eller vuxna som deltar i forskningen. Bemötandet av barnen under samtliga

observationer var därför detsamma som om det hade varit vuxna som var i centrum för studien. Exempelvis berättade vi vid varje observeringstillfälle för barnen om varför vi var på förskolan och frågade dem om det var okej att observera deras lek.

4.5 Bearbetning av material

Efter varje observationstillfälle satte vi oss ner och förde en diskussion om varje episod för att skapa en gemensam förståelse och en samsyn för innehållet i det insamlade materialet. I samband med detta transkriberades materialet genom att skriva in alla episoder i ett dokument på datorn och ge dem skilda rubriker. Analysprocessen beskrivs enligt Alvehus (2013) i tre steg sortera, reducera och argumentera. Sortera innebär att kategorisera materialet vilket vi gjorde efter transkriberingen av det insamlade materialet. Materialet kategoriserades utifrån de olika episoderna och utifrån Corsaros begrepp som beskrivits under det teoretiska

perspektivet. Med att reducera menar Alvehus (2013) att välja ut vad som är relevant för analysen vilket gjordes efter att alla observationer var gjorda och analysen skulle börja skrivas. Det sista som görs i analysprocessen enligt Alvehus (2013) är att de teoretiska begrepp som tagits fram speglas i relation till det empiriska materialet genom en tydlig koppling mellan teori och empiri. Den sista delen av analysprocessen kommer att presenteras i nästa kapitel.

5. Resultat och analys

I detta kapitel presenteras samt analyseras det insamlade materialet. Kapitlet är indelat i tre huvudteman som är kategoriserade utifrån studiens tre frågeställningar. Under respektive tema presenteras ett urval av de episoder som framkommit och där Corsaros teoretiska begrepp används för att skapa en förståelse för denna empiri. I analyserna markeras

episoderna med en siffra som anger från vilken observation empirin är hämtad. Till exempel

(1) som betyder att empirin är hämtad från den första lekepisoden. Avslutningsvis presenteras

en sammanfattning av resultatet.

5.1 Inkludering och exkludering i leken

I detta avsnitt kommer den första frågeställningen att diskuteras och besvaras om hur inkludering och exkludering kommer till uttryck mellan barn i den fria leken. Här nedan kommer en episod att beskrivas där både inkludering och exkludering mellan barnen blir synlig.

5.1.1 Inkludering och exkludering i “kuddrummet”

(7) Mohammed, Dennis, Oscar leker tillsammans inne i kuddrummet. Efter en stund kommer Vincent och Ture in i rummet.

Vincent: Hej, får vi vara med? Oscar: Ja.

Vincent och Ture går längst in i rummet och tar fram några kuddar som de börjar bygga med.

Oscar: Mohammed, ska vi inte bygga med de här? Mohammed: Men det är maten.

Oscar: Nu ska vi bygga sängen. Jag ska sova högst upp. Mohammed: Jag ska sova längst ner.

Ture: Jag ska sova högst upp.

Oscar: Nej, jag ska sova där. Jag är extra stark så jag ska sova där.

Elsa: Jag ska gå in här.

Ture: Nej det får du inte för här är ett stängsel.

Elsa går förbi “stängslet” som är byggt av kuddar. Bakom stängslet står Mohammed, Oscar och Vincent.

Elsa: Min storebror ska ha kalas och då ska vi äta mycket tårta.

Elsa får inget svar av de andra barnen och går då ut från rummet.

I denna episod blir både inkludering och exkludering synligt. Inledningsvis frågar Vincent sina kamrater om tillträde till leken vilket resulterar i en inbjudan och inkludering. Vincent och Ture blir en del av leken. Denna inkludering till dessa sociala relationer bildar en kamratkultur där kamraterna skapar sina lekregler tillsammans som Corsaro (2015) tar upp i sina etnografiska studier. Den kamratkultur som skapats inne i “kuddrummet” blir förändrad när de två nya deltagarna blir inkluderade i leken. När Elsa sedan kommer in i rummet med en bestämd vilja att vara med i den pågående leken blir hon nekad tillträde och därmed

exkluderad. De fem barn som är mitt uppe i sin lek har vid den tidpunkten skapat ett samspel och ett interaktionsutrymme som Corsaro (2015) skriver. Detta interaktionsutrymme värnar kamraterna om och vill skydda. Därmed kan denna exkludering bero på att de vill skydda sitt lekutrymme som de har byggt upp samt skydda reglerna i den nyskapade kamratkulturen.

Episoden som beskrivits ovan är enbart ett exempel av ett flertal liknande observationer där det sker både inkludering och exkludering. Barn värnar i leken om att vara aktiva i skapandet av sin kamratkultur, en del barn blir därför inkluderade och en del barn blir exkluderade i skydd mot den kamratkultur som skapats. Precis som Corsaro (2015) påpekar har vi kunnat se mönster i barns lek där en del barn strävar efter att få tillträde och bli inkluderade medan andra barn skyddar sin lek och exkluderar andra barn från den. Inkludering och exkludering kommer till uttryck i den fria leken genom att barn använder olika strategier för att göra detta som visas tydligt i episoden ovan. Dessa resulterar i antingen positiv eller negativ respons beroende på vilka strategier som används och hur dessa tas emot i de rådande

pågående leken genererar det i en positiv respons och de blir delaktiga i skapandet av en ny kamratkultur. Den strategi Elsa använder ger istället en negativ respons vilket synliggör att hon inte blir inbjuden.

5.2 Barns strategier för att inkludera och exkludera

I detta avsnitt kommer den andra frågeställningen att besvaras där barns strategier för att inkludera och exkludera andra barn kommer att presenteras. Både verbala och icke-verbala strategier som blivit synliga i observationerna kommer att beskrivas.

5.2.1 Barns strategier för att inkludera

(20) I kuddrummet befinner sig Janna som flyttar runt kuddarna inuti slottet. Vincent och Ture kommer in i rummet och stannar vid dörröppningen till slottet och tittar in en liten stund för att sedan gå in i leken.

Janna: Kuddarna ska vara på golvet. Ture du kan vara riddare. Ture: Okej.

Janna: Vincent vad vill du vara? Vincent: Jag vill laga maten.

Janna, Vincent och Ture hjälps åt att placera alla kuddar på golvet.

Janna bjuder tydligt in Ture och Vincent i den pågående leken med hjälp av en verbal strategi. De ges direkt delaktighet och tillträde att vara med och bestämma lekens regler samt innehåll, vilket gör att de skapar en ny gemensam kamratkultur. Inkluderingen visar att Janna inte är mån om att skydda sitt interaktionsutrymme som Corsaro (2015) skriver utan är istället öppen för att fler kamrater ska vara delaktiga i leken.

(13) Elin och Salma sitter på mattan i byggrummet och bygger med magneter tillsammans. Oscar kommer in i rummet och går fram till Elin och Salma. Elin och Salma ler samtidigt som de vinkar på Oscar.

Elin: Hej Oscar, vi bygger ett garage till bilarna. Oscar: Hej, jag vet hur man gör.

Salma räcker fram en röd bil till Oscar och han sätter sig ner på mattan och hjälper Elin och Salma att bygga på garaget.

När Elin och Salma är igång med leken med bilarna bjuder de in Oscar genom en icke-verbal handling. Salma lämnar en bil till Oscar vilket blir en symbolisk handling för hans tillträde i leken. Utan att verbalt säga att Oscar får vara med i den pågående leken visar de istället med både sitt kroppsspråk samt genom en artefakt att han är välkommen att bli en del av deras lek och kamratkultur. Meyer (1992) menar att barn använder både verbala och icke-verbala kommunikativa strategier för att inta en dominerande position. I detta fall sker en icke-verbal kommunikation för att bjuda in en kamrat till leken.

5.2.2 Barns strategier för att exkludera

I de dokumenterade episoderna i exkluderingen mellan barnen har Corsaros (1981) fem exkluderingsstrategier blivit synliga. Här nedan beskrivs två olika episoder där tre verbala strategier synliggörs.

(12) Nora och Sara leker tillsammans i kuddrummet. De sitter inne i slottet som finns mitt i rummet där de staplar stora kuddar mot en av väggarna. Clara kommer in i rummet och ställer sig vid ingången till slottet och observerar vad Nora och Sara gör. Sara går fram till ingången och tittar på Clara.

Sara: Man får bara vara två här inne, här får inte plats för fler.

Clara går iväg och kommer efter en stund tillbaka med en kassaapparat. Hon går fram till ingången igen och ställer ner kassaapparaten innanför ingången. Sara går fram till Clara.

Sara: Man får inte ha hårda saker här.

Clara tar ut kassaapparaten från slottet och ställer den utanför. Hon sätter sig ner och trycker lite på kassaapparaten men lämnar kort därefter rummet.

Denna episod visar två strategier som Sara använder för att utesluta Clara från den pågående leken som skapats tillsammans med Nora. Detta kan tolkas som att Sara skyddar deras lek och interaktionsutrymme. Sara använder sig av två av Corsaros (1981) fem exkluderingsstrategier

för att försvara och värna om sin lek. Den första strategin “Man får bara vara två här inne, här får inte plats för fler” kan kopplas till strategin reference to overcrowding. Detta blir ett sätt för Sara att neka Clara tillträde genom att hänvisa till slottets storlek samt utrymme istället för att enbart säga “nej du får inte vara med”. Den andra strategin hon använder kan kopplas till

reference to arbitrary rules som enligt Corsaro (1981) är en mindre vanlig strategi som barn

använder sig av. Denna innebär att barn hänvisar till påhittade regler för att utesluta andra barn. I denna situation säger Sara till Clara att man inte får ha hårda saker inne i slottet och hänvisar till Claras kassaapparat. På det viset blir Clara än en gång nekad tillträde.

(18) Ture leker ensam inne i slottet i kuddrummet. Amber och Elin kommer in i rummet och går fram till ingången av slottet och tittar in. Ture tittar upp mot dem.

Ture: Här leker jag, jag var här först!

Amber och Elin vänder och går ut från rummet.

Här visas tydligt en strategi som Ture använder sig av för att exkludera Amber och Elin från sin lek. Han visar att de inte får komma in i hans interaktionsutrymme. Ture exkluderar Amber och Elin genom att använda sig av strategin claim of ownership of object or play area som enligt Corsaro (1981) är den vanligaste strategin för att exkludera. Strategin innebär att hänvisa till äganderätt av platsen vilket blir synlig då Ture säger “jag var här först”. Det blir en tydlig markering att Ture inte vill att Amber och Elin ska få tillträde i hans pågående lek.

5.2.3 Sekundära anpassningar

(11) Nora, Salma, Amber och Clara leker affär på mattan i rörelserummet. Elsa kommer in i rummet och går rakt in i deras lek.

Salma: Du är inte min kompis. Jag vill inte leka med dig, jag vill leka med dem.

Salma pekar på Nora, Amber och Clara. Elsa står tyst kvar och tittar på kamraterna.

Salma: Du har inte varit med i vår lek.

Salma: Då får du vara kusin som ska på semester.

Till en början nekas Elsa tillträde i leken genom att Salma använder en verbal strategi. Denna strategi kan kopplas till Corsaros (1981) denial of friendship, då Salma hänvisar till att hon och Elsa inte är kompisar och att hon hellre vill leka med de andra kamraterna. Hon använder även Corsaros (1981) claim of ownership of object or play area då hon lägger beslag på leken genom att hänvisa till att Elsa inte varit en del av leken från början. Trots dessa två

exkluderingsstrategier beslutar sig Salma för att slutligen inkludera Elsa i leken genom att tilldela henne en roll som kusin som ska åka iväg på semester. Detta är en strategi som

Corsaro (2015) kallar för sekundära anpassningar. I tilldelningen av denna biroll bjuds Elsa in i leken men samtidigt skyddar Salma sin pågående lek genom att inte göra Elsa helt delaktig i den lek hon har skapat.

5.3 Barns tillträdesstrategier i en pågående lek

I detta avsnitt kommer den tredje frågeställning att besvaras om barns olika strategier för att bli inkluderade i en lek. Efter genomförda observationer har vi kunnat se att barn använder många olika strategier för att få tillträde i en pågående lek. Genom observationerna har tio av Corsaros (1979) tillträdesstrategier blivit synliga. Här nedan kommer de fyra strategier som utmärkt sig som de mest använda på den förskola där observationerna ägt rum att presenteras. Strategierna i den genomförda studien presenteras i den ordning som uppfattas som den mest använda. Avslutningsvis kommer det ges ett exempel på en episod där ett barn använder flera strategier för att få tillträde till en lek.

5.3.1 Non-verbal entry

(16) Ture och Vincent är inne i kuddrummet och leker. I mitten av rummet finns där ett slott som de har gått in i.

Vincent: Bygg över mig.

Ture lägger flera kuddar ovanpå Vincent.

Elin kommer in i rummet och ställer sig vid ingången till slottet och tittar på Vincent och Ture. Hon klättrar upp på en av väggarna och tittar in i slottet ovanifrån. Elin kliver ner och går in i slottet. Ture pekar på en kudde som ligger på golvet.

Ture: Lägg den på Vincent.

Elin tar kudden som Ture pekat på och placerar den på Vincent. Vincent ställer sig upp så att alla kuddarna flyger iväg.

Vincent: Nu sprängs det.

Ture: Nu är det min tur att vara under kuddarna. Vincent, Elin: Ja!

Här använder Elin en strategi för att få tillträde i Ture och Vincents pågående lek. Den

strategi som Elin använder sig av är non-verbal entry som enligt Corsaro (1979) innebär att få tillträde till en lek genom att inte kommunicera verbalt. Denna strategi får en positiv respons som enligt Corsaro innebär att strategin godtas av kamraterna och ett tillträde till leken ges. Genom att Elin först observerar vad som sker i leken får hon en förförståelse för lekens innehåll vilket resulterar till att hon har lättare för att ta sig in i den pågående leken.

5.3.2 Producing variant of ongoing behavior

(5) Oscar och Dennis sitter på golvet i byggrummet och bygger en tågbana. De hjälps åt att bygga tågbanan utan att föra en dialog med varandra. När tågbanan är färdig för att köras på hämtar Dennis en låda med tåg. Oscar och Dennis tar varsitt tåg ur lådan och kör med dem på tågbanan. Ture och Vincent kommer in i rummet och ställer sig bredvid Oscar och Dennis. De observerar vad som händer för att sedan ta varsitt tåg ur lådan som de börjar köra med på tågbanan.

Ture: Titta vad fort mitt tåg kör!

Oscar: Mitt kör fortare, snart krockar de. Oscar: Booom.

Oscar, Ture, Vincent och Dennis skrattar samtidigt som de fortsätter att krocka med varandra på tågbanan.

Här använder sig Ture och Vincent av en av Corsaros (1979) strategier, producing variant of

ongoing behavior. Strategin innebär att träda in i en pågående lek genom att efterlikna den

handling som sker. Genom att Ture och Vincent börjar med att observera leken kan de få kunskaper om lekens innehåll och handling. Denna kunskap ger dem en förståelse för vad de kan bidra med och strategin ger en positiv respons vilket genererar i tillträde till den pågående leken.

5.3.3 Greeting

(22) Vincent, Ture och Janna leker badhus inne i kuddrummet. Inne i rummet finns ett slott och många stora kuddar. Ture står utanför slottet och kastar in kuddar till Vincent och Janna.

Vincent: Det är djupt där borta så där får du inte simma. Janna: Jag hämtar en flytväst.

Vincent: Ture! Du får hämta en badring.

Oscar och Leon kommer in i rummet och observerar vad kamraterna gör. Leon går sedan fram till Janna och vinkar.

Leon: Heeej!

Janna: Hej, vill ni komma till vårt badhus?

Leon följer efter Janna in i slottet och Oscar kommer tätt därefter.

Janna, Vincent och Ture är mitt uppe i en lek där de skapat en gemensam kamratkultur. När Leon och Oscar kommer in i rummet börjar de med att observera den pågående leken för att sedan använda Corsaros (1979) strategi Greeting som innebär att gå in i en lek genom att hälsa. Denna strategi får en positiv respons vilket ger Leon och Oscar tillträde till leken.

5.3.4 Request for access

(7) Mohammed, Dennis, Oscar leker tillsammans inne i kuddrummet. Efter en stund kommer Vincent och Ture in i rummet.

Vincent: Hej, får vi vara med? Oscar: Ja.

(1) Elin och Salma leker med bondgården och tillhörande plastdjur i byggrummet. Elin börjar härma de olika djuren och Salma skrattar högt. Oscar går i samma stund in i rummet och går fram till Elin och Salma.

Oscar: Får jag leka med er? Elin: Ja, du kan få vara häst.

I de två episoderna ovan används samma strategi request for access som Corsaro (1979) skriver om. Barnen använder en verbal strategi genom att fråga om tillträde för att bli inkluderade i en redan pågående lek. I båda episoderna blir utfallet detsamma då denna strategi resulterar i en positiv respons. Både Vincent, Ture och Oscar blir inbjudna genom att endast fråga om de får vara med.

5.3.5 Många tillträdesstrategier i samma lek

(6) Oscar sitter ensam uppe på en stor kulle ute på gården och hackar med en spade i ett hål i marken. Clara och Nea kommer upp springande på kullen bärandes på en pall. Clara ställer pallen en bit ifrån Oscar och Nea sätter sig på pallen. Oscar går närmare Clara och Nea och observerar dem en stund för att sedan gå fram och sätta sig bredvid Nea på marken. Clara och Nea fortsätter sin lek utan att titta på Oscar. Han sitter kvar en stund men går sedan tillbaka och fortsätter hacka med spaden men tittar då och då bort mot Clara och Nea. Oscar sitter kvar på kullen en stund men går sedan ner från kullen. Han går in i till några buskar där han hittar en pinne som han plockar upp. Efter en stund går Mohammed, Leon och Amber förbi. Oscar viftar med sin pinne.

Oscar: Hej, hej! Mohammed: Hej!

Oscar: Vill ni komma in i mitt hus?

Mohammed går in i buskarna, Leon och Amber följer efter honom. Oscar visslar och viftar med sin pinne.

Oscar: Mohammed, vill du komma hem till mig? Då kan jag visa dig vilken säng du ska ta. Oscar: Mohammed, vill du komma in här?

Mohammed svarar inte Oscar utan går ut från buskarna,

Leon och Amber följer efter. Oscar springer bort till kullen igen där Ture, Vincent och Dennis har påbörjat en lek med rockringar på platsen där Oscar tidigare hackade med spaden. Oscar observerar deras lek samtidigt som han hoppar på ett ben på kullen. Ture, vincent och Dennis har nu börjat slå rockringarna mot kullen. Oscar springer iväg och kommer tillbaka med en rockring.

Oscar: Vill ni ha denna?

Ture: Du kan använda den där borta Oscar.

Ture, Vincent, Dennis och Oscar går sedan tillsammans ner för kullen med sina rockringar och in i buskarna där de fortsätter leken.

I denna episod använder Oscar tre av Corsaros (1979) tillträdesstrategier för att ta sig in i olika lekar. Den första som används är non-verbal entry då Oscar observerar på håll för att sedan närma sig med en förhoppning att bli inbjuden. Denna strategi genererar i negativ respons då kamraterna Clara och Nea inte ens tittar åt hans håll. En stund senare använder han sin andra strategi greeting i hopp om tillträde då han hälsar på kamraterna Mohammed, Leon och Amber. Även denna ger en negativ respons och han testar då ytterligare en sista strategi

offering of object som ger en positiv respons och han blir inbjuden. I den sista strategin

använder han en artefakt till hjälp för att bli inbjuden i den pågående leken, i detta fall en rockring. Detta skapar då en gemenskap innefattande en gemensam kamratkultur mellan Oscar, Ture, Vincent och Dennis.

5.4 Sammanfattning

Syftet med studien var att undersöka hur barn inkluderar och exkluderar varandra samt vilka strategier de använder sig av för att göra detta i den fria leken. Resultatet på aktuell förskola visar att det förekommer såväl inkludering och exkludering i den fria leken. Barn värnar om att vara en del av en kamratkultur och de värnar även om att skydda denna kultur genom att inkludera eller exkludera kamraterna. I analysen blir det synligt att barn använder sig av flera olika strategier för att bjuda in och för att skydda sitt interaktionsutrymme. Vid inkludering förekommer övervägande verbala strategier men utifrån resultatet synliggörs även icke-verbala strategier. Användandet av en artefakt som en symbolisk handling för att ge tillträde till en lek har visat sig vara en väl använd och lyckad strategi. Även vid exkludering

dominerar de verbala strategierna. Corsaros (1981) fem verbala exkluderingsstrategier har alla blivit synliga i de episoder som dokumenterats. Den strategi som Corsaro presenterar som minst använd är den strategi som synliggörs som den mest använda i denna studie reference

to arbitrary rules. Barn hänvisar till påhittade regler för att utesluta kamraterna och därmed

skydda sin lek. Förskolan är en instutition som innefattar många regler och rutiner som barn och vuxna förväntas följa. Det kan tolkas som att barnen använder sig av denna strategi för att utmana och skapa sina egna regler som kan användas för att skydda den pågående leken. Resultatet i studien visar att de använder sig av olika strategier för att bli inkluderade i en pågående lek. Barn strävar efter att få känna gemenskap och bli en del av en kamratkultur. Tio av Corsaros (1979) tillträdesstrategier har identifierats i de dokumenterade episoderna.

Non-verbal entry och producing variant of ongoing behavior är de två strategier som i

överensstämmelse med Corsaros studie har visat sig vara de vanligaste strategierna för att ta sig in i en pågående lek. Greeting och request for access är strategier som också används flitigt på denna förskola. Studiens resultat visar att barn ofta använder sig av flera strategier för att nå en önskad effekt. När den första strategin inte ger det tänkta resultatet tar de till andra strategier för att komma åt den tänkta inkluderingen eller exkluderingen. I de beskrivna lekepisoderna har det framkommit strategier som genererar både positiv och negativ respons. En och samma strategi kan generera i olika framgångar och leda till olika konsekvenser beroende på dess kontext.

6. Diskussion

I detta avslutande kapitel kommer studiens resultat att diskuteras i förhållande till den tidigare forskningen. Det kommer även att föras en diskussion kring de metodval som studien bygger på. Avslutningsvis kommer en avslutande reflektion samt förslag till fortsatt forskning att presenteras.

6.1 Resultatdiskussion

Syftet med denna studie var att undersöka hur barn inkluderar och exkluderar varandra i den fria leken samt vilka strategier de använder sig av för att göra detta.

Resultatet från vår studie visar att det förekommer både inkluderande och exkluderande miljöer precis som Jonsdottir (2007) kommer fram till i hennes studie. I många av de episoder som dokumenterats har vi upplevt att barnen tillhör en kamratkultur och blir inkluderade i andra kamraters lekar. Samtidigt har det också dokumenterats flertalet episoder där barn blir exkluderade. Detta resultat påvisar därför att det förekommer barn som inte känner denna tillhörighet och därmed blir uteslutna från leken på olika vis och med hjälp av olika strategier. Vår studies resultat stämmer överens med Jonsdottir (2007) då båda studierna tyder på att det finns barn som inte känner samhörighet och tillhörighet med andra barn. En samhörighet och tillhörighet som förskolans verksamhet eftersträvar där inga barn ska känna sig exkluderade från en kamratkultur eller en pågående lek.

I Öhmans (2006) resultat kan det utläsas att en del barn har lättare för att ta sig in i en

gemenskap medan andra barn får anstränga sig mer för att få tillträde och vinna respekt. Detta är något som även framkommer i vår studies resultat där det synliggörs att barn har olika förutsättningar för att känna tillhörighet och bli inkluderade. En del barn behöver enbart använda en strategi för att bli inbjuden medan det finns barn som måste prova och använda flertalet olika strategier vilket inte alltid behöver leda till en inbjudan. Öhmans (2006) studie visar även att vid en inbjudan skapas en samhörighet kamraterna emellan och ett nekande till tillträde kan vara ett sätt att skydda den samhörighet som skapats. Detta resultat synliggörs även i vår studie då vi kommit fram till att barn exkluderar för att bevara den kamratkultur de redan skapat med de kamrater som är inkluderade i den pågående leken. Vi uppfattar det som att barn oftast inte menar något illa när de väljer att exkludera utan de gör det för att de enbart

vill bevara den lek och kamratkultur de skapat. Utifrån observationerna kan vi se att ett barn som blivit nekad tillträde inte alltid nekas. Vid ett annat tillfälle kan detta barn ges tillträde av samma kamrater som tidigare nekat barnet.

Resultatet av studien visar att barn använder olika strategier för att inkludera respektive exkludera andra kamrater från en pågående lek. Tellgren (2004) ger exempel på barns olika strategier för att utesluta, där de mest använda strategierna är uteslutning på grund av ålder, ignorering samt uteslutning i en pågående lek. Dessa ovannämnda uteslutningsstrategier har dock inte upplevs som väl använda i vår studie. Uteslutning hänvisat till ålder har varken blivit dokumenterad eller blivit synlig i våra observationer vilket kan bero på att barnen på avdelningen är jämnåriga och därför blir denna strategi svår att tillämpa. Ignorering har inte heller varit en framträdande strategi då majoriteten av de episoder som dokumenterats har innefattat verbala strategier. Tellgren (2004) tar även upp i sitt resultat att barns strategier är situationsbundna vilket visar sig tydligt i våra analyser av lekepisoderna. Samma strategi har genererat i olika respons beroende på vilket sammanhang den används i samt beroende på vilka relationer som finns i den pågående kamratkulturen.

Meyers (1992) resultat visar att barn använder sig av olika verbala och icke-verbala strategier för att skydda sitt lekutrymme från nya barn som vill komma in och ta över den redan

pågående leken. Som tidigare nämnts använder barnen i vår studie främst sig av de verbala strategierna för att skydda sitt lekutrymme från utomstående barn och väljer enbart vid några enstaka tillfällen att utesluta andra barn med icke-verbala strategier. Detta resultat kan bero på barnens åldrar och deras välutvecklade verbala språk. Utifrån vårt resultat tolkar vi det precis som Meyer (1992) att barn skyddar sitt lekutrymme och sin kamratkultur från andra barn för att den pågående leken inte ska riskera att bli förändrad.

Vår studies resultat visar att vissa barn oftare blir exkluderade respektive inkluderade i en pågående lek medan andra barn besitter den makt och det ledarskap för att bestämma vem som får vara med i leken. Mawson (2011) skriver att barns ledarskapsförmåga är beroende av tidigare erfarenheter och även dess kontext vilket kan kopplas till varför några barn blir inkluderade i en lek medan andra barn istället blir exkluderade. Kan dessa skillnader påverkas av vad barnen har för enskilda erfarenheter med sig till förskolan? Mawson skriver att

gruppkonstellationer samt gruppstorlek även påverkar makt och ledarskapsfördelningen i en grupp. Detta är något som vi har uppmärksammat då en lek med många deltagare resulterar i

en tuffare utmaning att ta sig in i, jämfört med lekar med färre deltagare. Detta tolkar vi att det kan bero på skyddandet av interaktionsutrymmet. I en lek med många deltagare har alla barn olika erfarenheter med sig. Det innebär att de gemensamt skapar en kamratkultur som bygger på dessa erfarenheter där barnen vill skydda denna kultur mot fler deltagare för att undvika att leken förändras.Vid en lek med färre antal deltagare har det utifrån genomförda observationer uppmärksammats att det inte sker lika mycket exkludering. Barnen i dessa lekar kanske istället strävar efter att bli en del av en större kamratkultur genom att bjuda in andra barn till sin pågående lek.

6.2 Metoddiskussion

Eftersom syftet med studien var att undersöka hur barn inkluderar och exkluderar varandra i den fria leken kom vi fram till att observationer var den metod som var mest lämplig för studien. Denna metod bestämde vi oss för eftersom vi ville komma in på djupet i barnens perspektiv och se deras naturliga agerande gentemot varandra vilket vi tänker att vi inte kunnat göra om vi valt att använda oss av intervjuer som metod. Enligt Johansson (2013) vet barn ofta vad som förväntas av dem och hur de ska besvara och ge korrekta svar på de frågor som ställs. Detta kan i sin tur leda till att barns tankar och vad de egentligen tycker, inte kommer till uttryck utan de ger istället de svar som de tror de vuxna vill ha.

Då vi bestämt oss för att utföra observationer behövdes samtycken för att få lov att observera barnen genom ett skriftligt godkännande från deras vårdnadshavare. Eftersom vi i ett tidigt stadium visste vilken förskola och avdelning studien skulle genomföras på såg vi till att lämna ut samtyckesblanketter till vårdnadshavarna två månader innan vårt första

observationstillfälle. Detta gjordes med förhoppning om att få in så många godkännande som möjligt, vilket resulterade i att vi fick observera 17 av 24 barn på avdelningen. Detta kan i sin tur ha påverkat studiens resultat till mer trovärdigt än om vi fått in färre godkända samtycken.

En utmaning vi ställdes inför under våra observationer var att endast utföra ren observation då barnen gärna bjöd in oss till att delta i deras lek. Detta resulterade i att det vid några tillfällen blev deltagande observationer istället vilket vi egentligen ville undvika. Detta i sin tur bidrog till att fältanteckningarna blev åsidosatta. Det blev även en utmaning att hinna få ner allt det relevanta under observationerna och en del missades, något som hade kunnat förhindras om vi hade haft tillstånd till att filma eller göra ljudupptagning.

6.3 Avslutande reflektion

Syftet med vår studie var att undersöka hur inkludering och exkludering mellan barn kommer till uttryck i den fria leken. Detta syfte har uppnåtts då vi fått svar på de tre frågeställningar som presenterats i det första kapitlet. Det visar sig att inkludering och exkludering mellan barn existerar och uttrycks på olika vis samt att barn använder varierande strategier för att utföra detta. Efter insamling samt bearbetning av empirin har det givit oss nyanserade och fördjupade kunskaper om barns kamratkulturer i förskolan vilket även har bidragit med en ökad förståelse till varför inkludering och exkludering sker. Den kunskap studien givit oss har gett oss en insikt i barns agerande i de sociala relationerna samt öppnat upp ögonen för hur vi kan förhålla oss kring detta i vår framtida yrkesroll. Dessa kunskaper kan i sin tur bidra till att skapa en inkluderande verksamhet som främjar alla barns lust till lek och lärande.

6.4 Vidare forskning

Denna studie har genomförts på barn i åldrarna fyra till fem år. Efter genomförd studie har många verbala strategier som barn använder vid inkludering och exkludering i den fria leken blivit synliga. Detta har väckt en stark nyfikenhet hos oss att göra en jämförelse med de allra yngsta barnen i förskolan för att synliggöra hur inkludering och exkludering kommer till uttryck mellan dem. Det hade därför varit intressant att undersöka vilka strategier de barn som ännu inte har ett utvecklat verbalt språk använder för att utesluta respektive bjuda in sina kamrater. Något som även väckt vårt intresse är att göra en större studie där barns röster framhävs genom intervjuer för att sedan jämföra dessa svar med tillhörande observationer.

Referenser

Alvehus, Johan (2013). Skriva uppsats med kvalitativ metod: en handbok. 1. uppl. Stockholm: Liber.

Corsaro, William A. (1979). We’re friends right?: Children’s use of access rituals in a nursery school. Language in society, 8 (2-3), s. 315–336. Tillgänglig på internet:

https://pdfs.semanticscholar.org/39c6/bbf8f7f341cb37d20f6985485f94d43bd07d.pdf (Hämtad 16/4 2019).

Corsaro, William A. (1981). Friendship in the nursery school: social organization in peer environment. I: Asher, Steven R. & Gottman, John Mordechai (red.) (1981). The development

of children's friendships. Cambridge: Cambridge U. P, s. 207-241.

Corsaro, William A. (2015). The Sociology of Childhood. Fourth edition. Los Angeles: Sage Publications, Inc.

Johansson, Barbro (2013). Forskning om barn - intervju. I Johansson, Barbro och Karlsson, MariAnne (red.) (2013). Att involvera barn i forskning och utveckling. 1. Uppl. Lund: Studentlitteratur, s. 57-78.

Johansson, Barbro (2013). Kvalitativ barndomsforskning. I Johansson, Barbro och Karlsson, MariAnne (red.) (2013). Att involvera barn i forskning och utveckling. 1. Uppl. Lund: Studentlitteratur, s. 27-36.

Johansson, Barbro och Karlsson, MariAnne (2013). Inledning. I Johansson, Barbro och Karlsson, MariAnne (red.) (2013). Att involvera barn i forskning och utveckling. 1. Uppl. Lund: Studentlitteratur, s. 11-26.

Jonsdottir, Fanny (2007). Barns kamratrelationer i förskolan: samhörighet, tillhörighet,

vänskap, utanförskap. Diss. Lund : Lunds universitet, 2007 Tillgänglig på Internet:

Larsen, Ann Kristin (2009). Metod helt enkelt: en introduktion till samhällsvetenskaplig

metod. 1. uppl. Malmö: Gleerup.

Läroplan för förskolan, Lpfö 18 [Elektronisk resurs]. (2018). Stockholm: Skolverket.

Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=4001 (Hämtad 9/4 2019).

Mawson, Brent (2011). ‘Children’s Leadership Strategies in Early Childhood’, Journal of

Research in Childhood Education, 25(4), s. 327–338. Tillgänglig på internet:

https://search- ebscohost-com.proxy.mau.se/login.aspx?direct=true&db=eric&AN=EJ948803&site=ehost-live (Hämtad 9/4 2019).

Meyer, Jasna (1992) The Collaborative Development of Power in Children’s Arguments,

Argumentation and Advocacy, 29(2), s. 77–88. Tillgänglig på internet:

https://search- ebscohost-com.proxy.mau.se/login.aspx?direct=true&db=eric&AN=EJ461009&site=ehost-live (Hämtad 3/6 2019).

Tellgren Britt (2004). Förskolan som mötesplats. Barns strategier för tillträden och

uteslutningar i lek och samtal. Lic. Örebro Universitet .

http://oru.diva-portal.org/smash/get/diva2:134736/FULLTEXT01.pdf (Hämtad 25/4 2019).

Vetenskapsrådet (2002). Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig

forskning. Stockholm. Tillgänglig på internet:

https://www.gu.se/digitalAssets/1268/1268494_forskningsetiska_principer_2002.pdf (Hämtad 24/4 2019).

Öhman, Margareta (2006). ”Det viktigaste är att få leka”: Om tillhörighet, makt och kön som

Bilaga 1

LÄRANDE OCH SAMHÄLLE BARN-UNGA-SAMHÄLLE 190201

Samtycke till barns

medverkan i studentprojekt

Mitt namn är Linda Palm, jag läser till förskollärare på termin 6 och kommer ta min examen i januari 2020. Under våren 2019 kommer jag tillsammans med min kurskamrat Erika Bernhoff skriva ett examensarbete.

Till examensarbetet kommer vi behöva göra flertalet observationer där vi kommer observera barns fria lek, samspel och kommunikation.

Under observationerna kommer vi föra anteckningar kring vad som sker i leken. Vårt projekt utgår från Vetenskapsrådets forskningsetiska principer där vi med respekt till den enskilda individens integritet tar hänsyn till följande avseenden:

- Varje deltagare har rätt att avbryta sin medverkan när som helst, utan några negativa konsekvenser.

- De deltagande barnen kommer att tillfrågas inför datainsamlingen och har möjlighet att avböja medverkan i studien.

- Deltagarna kommer att avidentifieras i det färdiga arbetet.

- Materialet kommer enbart att användas för aktuell studie och kommer att förstöras när denna är examinerad.

Insamlat material och personuppgifter kommer att lagras på Malmö universitets server under arbetet med examensarbetet och samtyckesblanketterna kommer att förvaras oåtkomligt på Malmö

universitet.

Med vänliga hälsningar

På förskollärarutbildningen vid Malmö universitet skriver studenterna ett examensarbete på sjätte terminen. I detta arbete ingår att göra en egen vetenskaplig studie, utifrån en fråga som kommit att engagera studenterna under utbildningens gång. Till studien samlas ofta material in vid förskolor, i form av t.ex. intervjuer och observationer. Examensarbetet motsvarar 15

högskolepoäng, och utförs under totalt 10 veckor. När examensarbetet blivit godkänt publiceras det i Malmö universitets databas MUEP