Fysisk aktivitet - Landsort/Storstad

Malmö högskola

Lärarutbildningen

Idrottsvetenskap

Examensarbete

15 poäng

Fysisk aktivitet – Landsort/Storstad

Physical activity – Countryside/Big city

Maria Persson

Maria Schlyter

Lärarexamen 210 poäng Handledare:

Idrott och fysisk bildning Ingegerd Ericsson

Höstterminen 2007 Examinator:

Innehållsförteckning

1 Inledning

1.1 Syfte………... 3

1.2 Frågeställningar……….. 3

2 Teorigenomgång………. 4

2.1 Definition av centrala begrepp………4

2.2 Rekommendationer för fysisk aktivitet………... 6

2.3 Fysisk aktivitet och dess betydelse………... 7

2.4 Tidigare forskning………... 9

2.5 Barns Fysiska aktivitet………... 10

2.5.1 Barns miljöer för fysisk aktivitet………10

2.5.2 Barns transport………... 12

2.6 Skolämnet idrott och hälsa………. 13

2.7 Genus………. 15

2.7.1 Genusperspektiv inom idrott………..15

2.7.2 Barns föreställningar om idrott och genus………. 15

2.7.3 Idrott tillsammans……….. 16

2.7.4 Sammanfattning av genusperspektiv………..16

3 Metod

3.1 Val av metod………... 17

3.2 Etiska överväganden………...18

3.3 Validitet och reliabilitet………... 19

3.4 Urval……….. 20

3.5 Genomförande av enkätundersökning……….. 20

4 Resultat……… 21

4.1 Barns fysiska aktivitet i skola/på fritid på landsort/i storstad………… 22

4.2 Pojkars och flickors fysiska aktivitet på landsort/i storstad…………...28

4.3 Sammanfattande analys av resultat………30

4.3.1 Barns fysiska aktivitet i skola/på fritid på landsort/i storstad....30

4.3.2 Pojkars och flickors fysiska aktivitet på landsort/i storstad…...31

5 Diskussion……….. 31

5.1 Resultatdiskussion………..31

5.1.1 Barns fysiska aktivitet i skola/på fritid på landsort/i storstad…31 5.1.2 Pojkars och flickors fysiska aktivitet på landsort/i storstad…...32

5.1.3 Kritisk granskning av resultatdiskussion………...33

5.2 Metoddiskussion……….34

5.3 Slutsatser och förslag till vidare forskning……….34

6 Referenser

6.1 Tryckta referenser………...36

6.2 Elektroniska referenser……….. 37

1 Inledning

Den nya tidens teknik med datorer och TV spel har lockat till en allt mer stillasittande livsstil bland barn och ungdomar och därmed har den fysiska aktiviteten blivit drabbad. Detta har i sin tur lett till problem i samhället med ett ökat antal livsstilsrelaterade sjukdomar, som till exempel fetma och övervikt bland barn och ungdomar. De stora förändringar som skett i Sverige sedan 1900-talets mitt är främst inom området för hur man transporterar sig till och från arbete/skola. I tidigare generationer var det inte ovanligt att man gick eller cyklade längre sträckor för att ta sig dit man skulle. Idag är bilen ett bekvämt sätt att förflytta sig med, vilket har bidragit till en självklarhet för att undvika fysisk aktivitet (Engström & Redelius, 2002).

Precis som Engström antyder har dagens teknologi alltmer tagit över barns och ungdomars fysiska aktivitet vilket innebär att de i större utsträckning är mer inaktiva jämfört med tidigare generationer. Det enorma utbudet idag av TV, video, dataspel och kommunikationens möjligheter gör att det inte krävs någon direkt fysisk ansträngning av människan. Tekniken har underlättat vardagen för människan. Vi väljer gärna det alternativ som är minst fysiskt krävande och tar minst tid. Dagens stressiga samhälle har lett till att det är enklare och snabbare att ta bilen eller bussen istället för att gå eller cykla. Den hetsiga trafiken som råder, bidrar också till att många föräldrar inte släpper iväg sina barn på egen hand för att komma till skolan, utan skjutsar för säkerhetens skull barnen i bil, eller ser till att de transporteras på ett annat säkrare sätt. Engström nämner att många barn skjutsas av föräldrarna till skolan med bil och allra helst ända fram till klassrummet om möjligheten finns (Engström, 2004).

Människokroppen är skapad för rörelse och den behöver aktivitet för att må bra, precis lika mycket som den behöver luft, vatten och mat (Brehm, 2006). Primärvården i Skåne (2007) skriver att kroppen är konstruerad som så, att den fysiska aktiviteten skall vara en del i vardagen och generella rekommendationen för att vara fysiskt aktiv är minst 30 minuter/dag. För barn och ungdomars fysiska aktivitet rekommenderas det enligt WHO (World Health Organisation) minst 60 minuter/dag (WHO, 2006).

Barn och ungdomar som under en längre tid undviker kroppsrörelser och fysisk ansträngning får en försämrad hälsa. Det råder ingen tvekan om att den fysiska aktiviteten har en stor betydelse för hälsan (Engström,2004).

Ur ett genusperspektiv framkommer det enligt Engström (2002) att det framförallt är pojkarna som är fysiskt aktiva inom olika idrottsföreningar och att flickorna utgör en minoritet inom samma område.

Med detta som bakgrund vill vi undersöka hur det förhåller sig med den fysiska aktiviteten hos pojkar och flickor. Eftersom vi bor på olika orter, landsbygd respektive storstad finner vi det även intressant, att undersöka i vilken omfattning pojkar och flickor är fysiskt aktiva på respektive ort i skolan och på fritiden. Ytterliggare som en del i vår undersökning vill vi ta reda på om pojkar i större utsträckning är mer föreningsaktiva än flickorna, vilket Engström antyder.

1.1 Syfte

Syftet med den här studien är att undersöka hur det förhåller sig med barns fysiska aktivitet i skolan och på fritiden, på landsort respektive storstad. Dessutom vill vi se om pojkar och flickors fysiska aktivitet skiljer sig åt.

1.2 Frågeställningar

-

2 Teorigenomgång

2.1 Definition av centrala begrepp

Det finns en rad olika definitioner av begreppen fysisk aktivitet, genus, fritid, landsort och storstad och för att precisera och avgränsa vad de betyder har vi valt att presentera några utav dem.

Folkhälsoinstitutet definierar begreppet ”Fysisk aktivitet” på följande sätt:

Fysisk aktivitet definieras som all typ av rörelse som ger ökad energiomsättning. Uppenbarligen omfattar denna definition all typ av muskelaktivitet t.ex. städning, trädgårdsarbete, fysisk belastning i arbetet, hobbyverksamheter som golf, svampplockning, motion och träning (Folkhälsoinstitutet, 1999, s. 10 ).

I den svenska HBSC (Health behaviour in schoolaged children) - undersökningen används denna definition:

Fysisk aktivitet är all aktivitet som får ditt hjärta att slå snabbare och som gör dig andfådd. Fysisk aktivitet kan man hålla på med i idrottssammanhang, i skolan, när man leker med kamrater eller då man går till skolan (Schäfer Elinder & Faskunger, 2006, s. 61).

FYSS (Fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling) definierar begreppet fysisk aktivitet så här: ”Fysisk aktivitet definieras som all form av aktivitet som innebär en ökad energiförbrukning” (FYSS, 2003, s. 2).

En annan definition av begreppet ”Fysisk aktivitet” lyder:

Fysisk aktivitet används som ett överordnat begrepp och innefattar kroppsrörelser under såväl arbete som fritid och olika former av kroppsövningar t ex idrott, lek, kroppsövning, gymnastik, motion och friluftsliv (Folkhälsoinstitutet, 1997, s. 10).

Begreppet ”Genus” definieras enligt Hirdman som det sociala könet (till skillnad från det biologiska) vilket präglar hela samhället och bestämmer vad som är kvinnligt respektive manligt (Hirdman, 2003).

Ännu en definition av begreppet ”Genus” enligt Nationalencyklopedin är att:

Genus används som benämning på den kulturella process som tillskriver såväl människor som symboliska förhållanden och institutioner kollektiva s.k. könsegenskaper, dvs. manligt och maskulint resp. kvinnligt och feminint (NE, 2008).

Begreppet ”Fritid” beskrivs av Nationalencyklopedin som den del av dygnet och veckan som inte upptas av arbete, måltider och sömn (NE, 2008).

Begreppet ”Fritid” definieras även som: ”den obundna tid vi har och de aktiviteter vi utför när vi själva kan välja, utan hinder i form av plikter som förvärvsarbete och hushållsarbete” (Nilsson, 1994, s. 14).

Begreppet ”Landsort” definieras som den del av ett land som ligger utanför huvudstaden (NE,2008).

Begreppet ”Storstad” definieras som stad med stort invånarantal, vanligen över 100 000 (NE,2008).

De centrala begreppen ovan benämns på olika sätt och just när det gäller begreppet ”Fysisk aktivitet” tycker vi att man sammanfattningsvis utifrån definitionerna kan säga att fysisk aktivitet är all typ av rörelse och aktivitet som ökar energiförbrukningen hos individen. Då det gäller begreppen ”Genus”,”Fritid”, ”Landsort” och ”Storstad” ansluter vi oss till definitionerna utifrån NE.

Begreppen kommer att användas genomgående i arbetet för att förstå den teoretiska bakgrunden genom att de vävs in i teori, resultat, analys och diskussions del.

2.2 Rekommendationer för fysisk aktivitet

Enligt Schäfer Elinder och Faskunger förknippades fysisk aktivitet under 1960 -och 70 - talen med idrott och prestation, där rekommendationerna från den tiden betonade en hög ansträngningsnivå och relativt långa pass. I dagens rekommendationer betonas istället betydelsen av aktivitet av måttlig intensitet (Schäfer Elinder, & Faskunger, 2006).

Enligt WHO rekommenderas 30 minuters daglig fysisk aktivitet på minst måttlig nivå för vuxna. För barn och ungdomar rekommenderar WHO minst 60 minuters måttlig fysisk aktivitet varje dag (WHO, 2006).

Enligt Jacobson och Leijon saknas det i Sverige gemensamma rekommendationer om hur mycket och hur intensivt barn i allmänhet bör vara fysiskt aktiva. När det gäller rekommendationer för barn och ungdomar använder vi oss idag av USA.s rekommendationer för fysisk aktivitet bland barn och ungdomar som lyder:

Barn upp till puberteten bör vara fysiskt aktiva minst 60 minuter per dag. Intensiteten bör vara måttlig och aktiviteten bör delas upp på flera korta perioder - tre eller fler tillfällen av aktivitet per dag är att rekommendera. Aktiviteten bör präglas av lek och rörelseglädje (Jacobson & Leijon, 2005, s. 5).

För ungdomar gäller samma lägsta nivå som för vuxna, alltså minst 30 minuters fysisk aktivitet dagligen på en nivå som är måttlig. I USA:s rekommendationer för ungdomar ges följande råd:

Råd 1. Alla ungdomar bör vara fysiskt aktiva varje dag eller nästan varje dag genom

deltagande i olika idrotter, lekar, vardagsaktiviteter, rekreation, idrottsundervisning eller genom egen träning.

Råd 2. Ungdomar bör vid tre eller flera tillfällen per vecka delta i aktiviteter på måttlig

till intensiv nivå, med en varaktighet på minst 20 minuter per tillfälle ( Jacobson & Leijon, 2005, s. 5).

2.3 Fysisk aktivitet och dess betydelse

Enligt FYSS (Fysisk aktivitet för sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling) kan den fysiska aktiviteten vara spontan, planerad och eller/organiserad där den spontana fysiska aktiviteten exempelvis kan innehålla lek eller förflyttning. Vidare nämns det att det ställs allt mindre krav på den fysiska aktiviteten hos oss människor i dagens samhälle då det tex. gäller transporter (FYSS, 2003).

Riksidrottsförbundet (2007a) skriver att vi idag rör oss i betydligt mindre utsträckning än vad man gjort i tidigare generationer och att alla dagens bekvämligheter med hissar, rulltrappor och bilar har gjort våra liv mindre hälsosamma. Vidare skriver de att en del, men långt ifrån alla kompenserar detta med regelbunden idrott och motion på fritiden. Detta i organiserad form genom en idrottsförening eller på egen hand.

Enligt Jacobson och Leijon (2005) är det väl vetenskapligt underbyggt att regelbunden fysisk aktivitet har en stor positiv effekt på hälsa, livskvalitet och välbefinnande, samtidigt som en inaktiv livsstil är starkt förknippat med ohälsa och sjukdom.

Enligt NCFF (National centrum för främjande av god hälsa hos barn och ungdom) har fysisk aktivitet under barndomen många positiva effekter inte minst för tillväxten och för barnens normala utveckling. NCFF konstaterar att den fysiska aktiviteten har en avgörande roll i att upprätthålla en bra energibalans, vilket förhindrar oönskad viktökning under barndomen eller bidrar till viktnedgång hos barn med övervikt. Vidare konstateras att det finns ett säkert samband mellan utövandet av regelbunden fysisk aktivitet och psykisk hälsa bland barn och ungdomar, framförallt genom en ökad självkänsla och självuppfattning men även genom social interaktion (NCFF, 2007). I termer av riskfaktorer för hjärt-och kärlsjukdomar spelar den vardagliga fysiska aktiviteten en indirekt roll menar NCFF. Med detta menar de att människor som är fysiskt aktiva i ungdomsåren löper mindre risk för att drabbas av hjärt-och kärlsjukdomar. Den fysiska aktiviteten under ungdomsåren ökar även insulinkänsligheten och minskar därmed risken för övervikt och typ 2-diabetes.

Det finns tydliga vetenskapliga belägg för att fysisk aktivitet bidrar till goda hälsovinster enligt NCFF (2007). Idag är samstämmigheten närmast total bland internationell medicinsk expertis då det gäller den fysiska aktivitetens betydelse i sjukdomsförebyggande syfte. Vid en

konferens 1993 uttalade U.S. Centers for Disease Control and Prevention och American College of Sports Medicin i samråd med The Presidents Council on Physical Fitness and Sports följande om fysisk aktivitet och hälsa:

Regelbunden fysisk aktivitet är en viktig del i en sund livsstil. Den motverkar uppkomst av sjukdom och förbättrar hälsa och livskvalitet. Under de senaste årtiondena har övertygande vetenskapliga bevis samlats som visar att regelbunden, lågintensiv fysisk aktivitet medför betydande hälsovinster. Regelbunden fysisk aktivitet ger i första hand skydd mot hjärt-och kärlsjukdomar. Dessutom verkar fysisk aktivitet ge ett visst skydd mot flera andra kroniska sjukdomar som åldersdiabetes, högt blodtryck, vissa cancerformer, benskörhet och depressioner. Till detta kan läggas att fysiskt aktiva personer i genomsnitt lever längre än fysiskt inaktiva

(Folkhälsoinstitutet, 1997, ss. 42-43).

Ur ett folkvetenskapligt perspektiv är det främst den måttliga fysiska aktiviteten som bör uppmuntras enligt Jacobson och Leijon (2005). De menar på att de största hälsovinsterna får man genom att få dem som är minst aktiva att bli mer aktiva. Vidare menar de att den största delen av människans energiförbrukning beror på fysisk aktivitet som inte har med schemalagd motion och idrott att göra. Det som utgör den största delen av den totala energiförbrukningen under en vecka nämner de är den vardagliga fysiska aktiviteten, som t ex. att gå eller cykla till arbetet, använda trappor istället för hissen, leka med sina barn med mera.

Jacobson och Leijon (2005), menar att den största hälsopotentialen ligger i att öka den totala fysiska aktivitetsnivån, både i anslutning till arbetet och på fritiden. Vidare poängteras att det är viktigt att komma ihåg att effekten av fysisk aktivitet är en färskvara och för att erhålla den bästa effekten är det alltså av stor vikt att man bibehåller sin aktivitetsnivå under en längre tid.

Inom NCFF skriver Kemper att han i sin forskning som handlar om sambanden mellan fysisk aktivitet och hälsa, har funnit fyra argument för fysisk aktivitet i unga år. Dessa lyder:

- är man fysisk aktiv som ung medför detta att man är friskare senare i livet - fysisk aktivitet ger bättre syreupptagningsförmåga

- rätt form av rörelse under uppväxten bygger upp skelettet

- fysisk aktivitet ger en bättre balans mellan energiintag och energiförbrukning (NCFF, 2005, s.13).

2.4 Tidigare forskning

Engström (2002) har studerat fysisk aktivitet i skolan och på fritiden. Undersökningen består av en datainsamling från 2000 barn i skolår 3, 6 och 9 från 48 slumpvist utvalda skolor från hela landet. Barnen undersöktes medicinskt, fysiologiskt, sociologiskt och pedagogiskt. För att kartlägga den allmänna fysiska aktiviteten bland barnen innefattade frågebatteriet idrottsaktiviteter på fritiden, ansträngning under skolans idrottslektioner samt cykling och promenad till skolan, fritidsaktiviteter och/eller kompisar. Utifrån detta kunde han skapa ett aktivitetsindex och på så vis fastställa en miniminivå som barnen kunde uppnå på olika sätt och som låg i likhet med de krav som formulerats i rekommendationerna från WHO.

I sitt projekt kunde han utläsa att den som t ex deltog i skolans idrottsundervisning två gånger i veckan och därtill var aktiv på lektionerna, ägnade sig åt någon form av idrott på sin fritid två gånger i veckan samt cyklade fram och tillbaka till skolan minst en halvtimme varje skoldag uppnådde en aktivitetsnivå som på ett ungefär svarade mot kriterierna som nämnts ovan.

Ytterligare kunde Engström utläsa att även de som inte var aktiva inom en idrott på fritiden kunde genom att var aktiv på idrottslektionerna samt t ex cykla en timme varje dag, eller på annat sätt vara aktiv, nå upp till samma kriterier. I den grupp som Engström undersökte visade det sig att av de undersökta 9-10 åringarna nådde nästan varannan inte upp till kriterierna och bland 12-13 åringarna rörde det sig om en fjärdedel som inte nådde upp till nivån.

Sammanfattningsvis konstaterade Engström i sitt projekt att det fanns mycket stora skillnader i barns och ungdomars fysiska aktivitet och att ett till två barn av tio, beroende på ålder och kön, är mycket lite fysiskt aktiva och att även ytterligare två av tio har en låg fysisk aktivitet i skolan och på fritiden (Engström, 2005).

Engström skriver att ”andelen ungdomar som är idrottsligt inaktiva har fördubblats bland flickor och tredubblats bland pojkar under de tre senaste decennierna” (Engström, 2005, s. 52).

2.5 Barns fysiska aktivitet

Enligt Folkhälsoinstitutet finns det inte många studier som visar hur pass aktiva barn egentligen är. Folkhälsoinstitutet nämner också att det inte råder någon tvekan om att fysisk aktivitet är en friskfaktor, men den forskning som gjorts inom området visar att spridningen i den fysiska aktiviteten är stor bland barn och ungdomar. Folkhälsoinstitutet påtalar att daglig fysisk aktivitet såväl i hemmet som i arbetet och vid förflyttning blir allt mindre och det är inte bara individens lust eller olust inför aktiviteten som avgör om han/hon är fysiskt aktiv eller inte. Detta är även en fråga om den miljö och de livsvillkor som finns i samhället vi lever i. Sociala, ekonomiska och yrkesmässiga skillnader i hälsans fördelning visar på grupper av speciellt intresse när det gäller fysisk aktivitet och hälsa. Detta kan handla om exempelvis barn i socioekonomiskt svaga familjer, arbetslösa, ensamstående föräldrar, invandrargrupper m.fl. (Folkhälsoinstitutet, 1997).

Enligt Engström har den dagliga fysiska aktiviteten för både barn, ungdomar och vuxna reducerats allt mer och förlagts till särskilda lokaler och arenor som ligger utanför de platser och verksamhetsområden där vardagslivet levs (Engström & Redelius, 2002). Idrottsrörelsen har blivit den största organisationen för fysisk aktivitet menar Folkhälsoinstitutet (1997).

Idrotten är enligt Engström den mest populära organiserade fritidssysselsättningen bland barn och ungdomar. En kartläggning av ca 2000 slumpmässigt utvalda barn och ungdomar i skolår tre, sex och nio från hela landet visar att många barn är aktiva i idrottsföreningar. Vidare antyder Engström att andelen medlemmar i idrottsföreningarna varierar mycket beroende på område och att pojkar i större utsträckning än flickor verkar vara medlemmar i en förening (Engström & Redelius, 2002).

Enligt Folkhälsoinstitutet (1997) representerar idrottsrörelsen en utformning och karaktär som i de flesta avseenden är av manliga värden. Vidare skrivs att den organiserade idrotten i första hand är avsedd för pojkar.

2.5.1 Barns miljöer för fysisk aktivitet

Den byggda miljöns utformning har stor betydelse för samhällets befolkning menar Faskunger, och när det gäller människors hälsa och olika former av fysisk aktivitet såsom utevistelse, friluftsliv, motion och lek. Människans rörelsemönster påverkas av personliga,

fysiska och sociala faktorer i vår omgivning. För att öka människors fysiska aktivitet krävs det ett långsiktigt förändringsarbete där fler stödjande arenor eller platser byggs. Exempel på stödjande miljöer är: bostadsområdet, stadskärnan, parker, grönytor, lekplatser och skolgårdar. Fler stödjande miljöer är idrottsplatser och motionsanläggningar, infrastruktur för aktiv transport, inomhusmiljöer som till exempel byggnader, trappor och hemmet (Faskunger, 2006).

Exempel på vilka miljöfaktorer som påverkar hur fysiskt aktiva människor är enligt Faskunger:

- Tillgänglighet och närhet till parker och grönytor.

- Tillgänglighet och närhet till kollektivtrafik (gångavstånd). - Förekomst och standard på, gång- och cykelbanor.

- Attraktiva och trygga närmiljöer.

- Trafikvolym och hastighet på motorfordon.

- Tillgång till idrottsplatser och motionsanläggningar i bostadsområdet.

Det finns med andra ord många exempel på förändringar i den fysiska och sociala miljön som leder till förbättrade förutsättningar för fysisk aktivitet enligt Faskunger (2006).

Schäfer Elinder och Faskunger (2006) skriver att barns trender för fysisk aktivitet speglar de vuxnas situation, som under den senaste tiden har inneburit en minskad aktiv transport, ökat stillasittande och ökat bilåkande. Enligt Berneskog (2006) minskar antalet tillfällen för barn att gå och själva ta sig fram. Författaren syftar på att dagens trafik har blivit allt hårdare och vägarna kan vara rena dödsfällan för barnen, men även tiden har blivit knapp för föräldrarna som istället för att gå med sina barn till skolan tar bilen och skjutsar dem i tidsbesparande syfte.

Enligt Schäfer Elinder och Faskunger har den byggda miljöns utformning en påtaglig påverkan på barns förutsättningar för fysiska aktivitet och på grund av olika svårigheter har barns rörelsefrihet minskat. De menar att barns rörelsefrihet idag är mycket begränsad, bland annat på grund av långa avstånd till platser, kraftig trafik och höga hastigheter på motorfordonen samt otrygga skolvägar (Schäfer Elinder & Faskunger, 2006).

2.5.2 Barns transport

Enligt Engström har det idag uppstått en egendomlig paradox: ju säkrare kunskaper vi får om den fysiska aktivitetens hälsomässiga betydelse, desto angelägnare tycks vi vara att minska våra fysiska ansträngningar både vad gäller i hemmet och på arbetet, för att inte tala om hur vi transporterar oss till och från arbetet, skolan eller affärer (Engström, 2005).

Förflyttning till och från arbetsplats, skola med mera har mycket stor potential vad gäller att öka den fysiska aktiviteten i samhället menar Folkhälsoinstitutet (1999). Enligt Schäfer Elinder och Faskunger (2006) är aktiv transport en av de viktigaste formerna för fysisk aktivitet och som verkligen ökar sannolikheten för att en person skall kunna uppnå rekommendationerna om 30-60 minuters daglig fysiska aktivitet.

Aktiv transport är enligt Schäfer Elinder och Faskunger fysisk aktivitet som människan utför för att ta sig till en bestämd plats och förknippas framförallt med promenad eller cykling till jobbet, skolan eller annan viktig plats. Förutom detta kan det även innebära aktiviteter som t ex att åka inlines, skateboard, kickboard, spark, rullskidor eller till och med kanot, kajak eller att simma. Vidare skriver författarna att aktiv transport har en mycket stor förmåga att öka den fysiska aktiviteten hos människan. Detta bland annat på grund av att det inte kräver något ombyte till träningskläder, men även för att det är en aktivitet som tillgodogör individens vardagliga behov av att förflytta sig till ställen som t ex jobb, skola, vänner eller andra destinationer (Schäfer Elinder & Faskunger, 2006).

Barn och ungdomar som går, cyklar eller på ett annat sätt använder aktiv transport till skolan eller andra platser är i regel mer fysiskt aktiva än andra barn, även under resten av dagen (Schäfer Elinder & Faskunger, 2006).

Schäfer Elinder och Faskunger menar på att regelbunden promenad till skolan, visar på en rad olika positiva effekter på barns hälsa. Barn som går till skolan anses ha mindre psykosomatiska problem, bättre motoriska färdigheter och bättre lungfunktion jämfört med barn som blir skjutsade till skolan. Att dagligen gå eller cykla till och från skolan leder för de flesta barn till en högre veckoförbrukning av energi än vad två timmars deltagande i skolämnet idrott gör. I en rysk studie undersöktes betydelsen för barns fysiska aktivitet av just aktiv transport till skolan. Undersökningen visade på att när aktiv transport till skolan exkluderades från analysen visade det sig att andelen som inte når rekommendationerna för

fysisk aktivitet ökade från 12 till 20 procent. Författarna menar att aktiv transport till och från skolan bidrar till uppnåendet av rekommendationerna för fysisk aktivitet och är därför en väldigt viktig källa till ökad energiförbrukning för barn (Schäfer Elinder & Faskunger, 2006).

Aktiv transport är som redan nämnts en mycket viktig källa till fysisk aktivitet hos barn, men i Sverige menar Schäfer Elinder och Faskunger att det finns en negativ trend när det gäller aktiv transport för barn. Författarna refererar till Björklid som har följt utvecklingen i Stockholm från 1970-talet till 1990-talet där undersökningen visade på att andelen lågstadiebarn (7-9 år) som själva gick till skolan har minskat från 94 till 77 procent under perioden. Barn behöver trygga och tillgängliga platser för att kunna bedriva fysisk aktivitet men enligt författarna verkar det som att en stor majoritet av Sveriges lågstadie- och mellanstadiebarn inte har en tillräckligt trygg och tillgänglig skolväg för aktiv transport. Vidare skriver författarna att just skolvägen är ett av de viktigaste beteendesammanhangen för fysisk aktivitet men, tyvärr har väldigt få barn en säker och trygg skolväg så att de på egen hand kan gå eller cykla till sin skola (Schäfer Elinder & Faskunger, 2006).

2.6 Skolämnet idrott och hälsa

Enligt Riksidrottsförbundet konstateras det idag att idrottsämnet över tid har drabbats av stora nedskärningar såväl tidsmässiga som finansiella. I artikeln ”Idrott på hemmaplan” skriver Riksidrottsförbundet att Sverige är en stor idrottsnation som satsar mycket på idrott, men inom skolan har tyvärr utvecklingen gått åt motsatt håll. Utrymmet för den fysiska aktiviteten och antalet timmar för idrott har minskat. Vidare skriver Riksidrottsförbundet att under hela 1990-talet har forskare, lärare, läkare, organisationer, och då inte minst idrottsrörelsen kritiserat denna utveckling. Att fysisk aktivitet har en avgörande betydelse för att motverka tidig ohälsa har tydligt bevisats inom forskningen. Därför menar Riksidrottsförbundet att det är viktigt att skolan väcker ett bestående intresse för fysisk aktivitet. Idrottens uppmaning till kommunerna lyder: öka både tiden och utrymmet för fysisk aktivitet i skolorna (Riksidrottsförbundet, 2007b).

När det gäller den totala tiden per vecka som ägnas åt idrottsundervisning i skolan intar Sverige en 24: e plats bland 25 undersökta länder i Europa. Sverige har inte ens hälften av den veckotid som Frankrike och Schweiz ägnar åt idrottsämnet. Skolämnet idrott är

”Sverige ligger näst sist i statistiken när det gäller antal idrottstimmar vilket borde ha fungerat som en väckarklocka för de ansvariga inom skolväsendet och bland landets politiker” (Riksidrottsförbundet, 2004, s. 4).

Det var i samband med införandet av den nya läroplanen Lpo 94 som antalet timmar drogs ner för grundskolan, från 537 timmar till 460 timmar. Ett par år senare gav regeringen en förstärkning på 40 timmar till ämnet idrott. Detta innebär att den totala timfördelningen i grundskolan räcker till 90 min/vecka och läsår, som de flesta skolor delar upp på två tillfällen per vecka (Meckbach & Söderström, 2002, s.212).

Utveckling av tid för idrott i grundskolan: År 1928 4 timmar/vecka År 1940 3-4 timmar/vecka År 1960 3-4 timmar/vecka År 1980 2-3 timmar/vecka År 2000 1-2 timmar/vecka (Riksidrottsförbundet, 2000)

Enligt Engström är skolans idrottsundervisning för många barn deras första och kanske till och med enda regelbundna fysiska träning. Han menar på att särskilt för dessa barn är idrottsämnet av stor betydelse för den framtida hälsan och välbefinnandet. Vidare poängterar Engström att idrottsundervisningen för barn har en central betydelse för deras självbild samt lusten att delta i lek och idrottsaktiviteter under fritiden (Engström, 2004).

I Lpo 94 framhålls det att skolan skall sträva efter att erbjuda alla elever daglig fysisk aktivitet inom ramen för hela skoldagen. Vidare står det i Lpo 94 att eleverna skall uppnå grundläggande kunskaper om förutsättningarna för en god hälsa samt få en förståelse för den egna hälsans betydelse för livsstilen (Lpo 94). I kursplanen för idrott och hälsa står det att ämnet syftar till att utveckla eleverna fysiskt, psykiskt och socialt. Vidare står det skrivet att eleverna skall utveckla en allsidig fysisk aktivitet för en aktiv och hälsofrämjande livsstil. Ett av målen i kursplanen är att skolan i sin undervisning skall sträva efter att eleverna utvecklar en god kroppsuppfattning och kunskaper om goda vanor som kan leda till hälsa och välbefinnande, samt stimulera till ett bestående intresse för regelbunden fysisk aktivitet (Kursplan, 2000).

En generell bild av idrott och hälsas mål kan enligt Engström och Redelius tolkningar sammanfattas i följande punkter:

- skapa ett bestående intresse för fysisk aktivitet

- utveckla en psykisk, fysisk och social förmåga samt en positiv självbild - stimulera till rörelseförmåga och rörelseglädje

- ge kännedom om den egna kroppen - stimulera till hälsotänkande

- uppöva ett ansvarstagande för den egna fysiska träningen (Engström & Redelius, 2002, s. 213).

2.7 Genus

2.7.1 Genusperspektiv inom idrott

Redelius skriver att mannen och kvinnan skapas i ett socialt och kulturellt sammanhang och kön är något som vi framkallar gemensamt och är därmed föränderligt. Redelius menar också att tävlingsidrotten är så utpräglad i vårt samhälle och uppmärksammas i massmedia att konstruktionen påverkas av manlighet och kvinnlighet. Därför är det viktigt att se hur pojkar och flickor inom barnidrotten uppfattar sig själva, sin identitet och vilka möjligheter de har i livet. Inom idrottsrörelsen är det fortfarande bestämt att flickor och pojkar inte får spela i samma lag samt inte ofta tävla mot varandra (Redelius, 2002).

2.7.2 Barns föreställningar om idrott och genus

Fagrell (2000) skriver att pojkars föreställningar om mod och styrka är nödvändiga för att lyckas inom idrotten. Flickornas associationer är svaghet och rädsla. Både pojkar och flickor har föreställningar om vad som är kvinnligt och vad som är manligt inom idrotten. När det gäller genusöverskridande val av olika idrotter, är det mest flickor som väljer att utmana genusgränserna. Anledningen till att barn gör de val som de gör i olika idrotter har att göra med hur de har upplevt idrottsvärlden. De erfarenheter som barn har införskaffat sig kan bland annat vara, vad de sett på TV, vad deras kompisar eller syskon eller vad mamma och pappa gör. Det kan också vara egna erfarenheter i den eller de verksamheter som de själva har prövat på. Idrottsföreningen är en plats där barn på ett konkret sätt får uppleva sin kropp och

manlig idrott iscensätts. Idrottsförningen är en viktig uppfostringsmiljö där barnen lär sig att hantera sociala relationer, motoriska färdigheter och sätta upp mål (Fagrell, 2000).

Enligt författaren Larsson uppfattas flickor som icke tävlingsinriktade, de måste med andra ord kämpa sig till status som legitim tävlingsidrottare. Pojkar berättar gärna för varandra om sin seriösa ställning till tävling och träning. Man uppfattar ett klart motsatsförhållande mellan prestation och gemenskap. Pojkar uppfattas som tävlingsinriktade. Om man ställer frågan till flickor om varför de sysslar med idrott får man ofta svaret ”kamratskapet”. Flickorna talar inte lika ofta som pojkarna om prestationens betydelse och nödvändigheten om att bli bra. Däremot kan tävling mot eller med varandra göra ett uttryck för verklig gemenskap. Med detta tankesätt är tävlingen inte något som skiljer människor åt utan något som sammanför dem (Larsson, 2001).

2.7.3 Idrott tillsammans

Larsson skriver att det likhetstänkande som dominerade resonemanget i början av 1970-talet, fick genomslagskraft även i idrott tillsammans. Vilka var då RF:s motiv för denna stora satsning på kvinnlig idrott?

Genom att få in flera kvinnor i föreningsarbetet som utövare och ledare skulle vi också kunna få till stånd en starkare betoning av idrottsföreningens sociala funktion. Vi skulle kunna få i vid bemärkelse ”idrott tillsammans” inte bara föräldrar – barn som redan startat utan man – hustru, fästman – fästmö, barn – far och morföräldrar, idrottsutövare – icke idrottsutövande kompis (Larsson, 2001, s. 158).

Kvinnorna skulle således bidra till att öka antalet medlemmar i idrottsrörelsen, vilket även ökade det ekonomiska stödet från stat och kommun. Genom kvinnors ökade engagemang förväntades idrottsföreningens sociala funktion mer eller mindre att förändras som en följd av de egenskaper som betraktades som genuint kvinnliga. Med kvinnornas engagemang, och deras kvinnliga egenskaper antogs idrottsrörelsen kunna förverkliga de sociala och fostrande funktioner som eftersträvades för ungdomar. ”Socialt engagemang” kan därför sägas vara ett kvinnligt karaktärsdrag. Detta innebär att en av huvudanledningarna till att kvinnor idrottar är det sociala engagemanget och den sociala gemenskapen, vilket gynnar kvinnorna själva såväl som barn och ungdomar (Larsson, 2001).

2.7.4 Sammanfattning av genusperspektiv

En förändring har skett under 1900-talet där pojkar och flickor uppträder på en gemensam arena. Den fysiska och sociala åtskillnad som under seklets första hälft innebar att kvinnor inte sågs som lämpade att delta i tävlingsidrott existerar idag istället som skilda tävlingsklasser som garanterar ”lika villkor”. Betoningen på ”yttre” (fysisk och social) åtskillnad har alltså, helt enkelt genom att flickor och kvinnor i allt större omfattning kommit att delta i tävlingsidrott, successivt reducerats. Pojkar och flickor framträder i allt större utsträckning på en gemensam arena – detta är åtminstone en eftersträvad utveckling. Arbetet för jämställdhet har, i samband med att män och kvinnor uppträder på en gemensam arena, iscensatt ett ökat fokus på ”inre” psykisk eller mental åtskillnad. Kvinnor och män är inte kvinnliga och manliga i det att de gör skilda aktiviteter, utan att de närmar sig och förhåller sig till samma aktiviteter på skilda sätt. Inom idrotten har detta kallats män och kvinnors olika kunskaper, erfarenheter, värderingar och intressen. Kvinnor och män gör samma sak, tävlar i idrott, men de sägs delta av olika skäl. Arbetet för jämställdhet inom idrotten kan därigenom betraktas som ett sätt att iscensätta kvinnlighet och manlighet (Larsson, 2001).

3 Metod

3.1 Val av metod

I vår undersökning valde vi att använda oss av en kvantitativ metod för att få svar på våra frågeställningar. Den kvantitativa metoden bygger på att mäta olika egenskaper för att få fram ett resultat i siffror, som sedan visas genom tabeller och diagram. Anledningen till att vi har valt att använda en kvantitativ metod, är att den passar bäst för att få svar på våra frågeställningar, eftersom vi har en regional spridning och en relativt stor urvalsgrupp att undersöka. Fördelen med att göra en kvantitativ undersökning är att den är tidsbesparande, frågorna blir begränsade och man kan rikta sig till en stor urvalsgrupp (Trost, 1994).

I vår forskningsprocess började vi med en planeringsfas där vi utformade en enkät med frågor för att få svar på våra frågeställningar. Frågorna formulerades på ett tydligt och enkel sätt och svarsalternativen var till största delen fasta och strukturerade efter en viss ordning (se bilaga 2). Även detta är en fördel i den kvantitativa metoden då det underlättar insamlingen, bearbetningen och sammanställningen av resultatet enligt Trost (1994).

För att få reda på om frågorna var tillräckligt enkla att besvara, rätt ställda och inte kunde missförstås, gjordes en pilotundersökning där 10 elever i skolår sex fick besvara enkäten. Efter insamlandet av pilotundersökningen redigerades några av de frågor som inte ansågs vara tillräckligt tydligt formulerade. (Pilotundersökningen finns inte med i resultatdelen).

3.2 Etiska övervägande

I vår studie har vi tagit hänsyn till de forskningsetiska principerna som enligt Vetenskapsrådet handlar om fyra huvudkrav, nämligen: informationskrav, samtyckeskrav, konfidentialitetskrav och nyttjandekravet. Enligt Vetenskapsrådet handlar etik om att bygga upp och hålla vid liv en medvetenhet om hur man bör handla när det gäller lagar och regler (Vetenskapsrådet, 2007).

Informationskravet innebär att forskaren skall informera de berörda om forskningens syfte

och villkoren som gäller för deras deltagande (Vetenskapsrådet, 2007). I vår forskning informerades samtliga föräldrar vars barn berördes av undersökningen, via ett brev som vi formulerade. I brevet presenterade vi oss själva samt vår undersökning och dess syfte. Vi informerade om deltagandets frivillighet och om elevernas anonymitet. I slutet av brevet skrev vi ner våra telefonnummer så att föräldrarna skulle kunna kontakta oss om eventuella frågor (se bilaga 1).

Vi kontaktade personligen rektorerna och de berörda lärarna på respektive skolor. Även de blev tydligt informerade om undersökningens syfte och innehåll, för att få ett samtycke till att genomföra enkätundersökningen. Då samtliga rektorer och lärare gett sitt samtycke bestämdes en tid för undersökningstillfället. Samtyckeskravet handlar enligt Vetenskapsrådet (2007) även om att deltagarna själva bestämmer om sin medverkan. Därefter skickades breven via eleverna hem till föräldrarna.

Då det gäller konfidentialitetskravet som innebär att ingen utom de som medverkar i undersökningen kommer att veta vilka som svarat på enkäten. Vi kommer att förvara enkäterna på ett sätt så att obehöriga ej kan ta del av dem.

Det sistnämnda kravet, nyttjandekravet, innebär att alla uppgifter som samlats in inom denna undersökning, inte kommer att användas i något annat syfte än i vårt eget forskningsändamål (Vetenskapsrådet, 2007).

3.3 Validitet och reliabilitet

Enligt Befring (1994) brukar arbetets tillförlitlighet uttryckas genom antingen hög eller låg

validitet, samt hög eller låg reliabilitet.

- Reliabilitet

Reliabilitet handlar om graden av mätprecision eller mätfel. Det innebär exempelvis att en upprepad undersökning ger samma resultat, då är det en hög reliabilitet på undersökningen (Befring, 1994). Ett exempel på reliabilitet är enligt Trost (1994), att om man använder sig av svåra ord och negationer i en enkät så är det inte säkert att alla de som svarar förstår utan missuppfattar frågan vilket gör att reliabilitet blir ganska dålig. Om man däremot använder enkla meningar med begripliga och vanliga ord så uppfattar nästan alla frågan och då blir reliabiliteten högre. Om exempelvis många missuppfattar frågan är det inte bara reliabiliteten som blir låg utan då blir även validiteten låg. Däremot kan reliabiliteten vara hög även om validiteten är låg. Det innebär att man kan mäta något annat än vad man avser att mäta (Trost, 1994).

- Validitet

Begreppet validitet handlar enligt Befring (1994) om övergripande problem om hur vi får ett mätresultat för det som vi vill mäta eller om resultatet även påverkas av andra faktorer. Hög validitet innebär att man får svar på det som man vill ha svar på.

Då vi gjorde vår pilotundersökning kom vi fram till att reliabiliteten och validiteten var låg och redigerade därför flera av enkätfrågorna för en ökad reliabilitet och validitet.

3.4 Urval

Enligt Trost kan man många gånger inte samla in data från alla personer inom den population man bestämt sig för, eftersom detta skulle bli alltför dyrt och komplicerat. Därför menar Trost att det kan vara klokt att göra ett urval av befolkningen. Inom urval menar även Trost att man skiljer mellan slumpmässiga och icke slumpmässiga urval (Trost, 1994).

Vi valde att göra ett icke slumpmässigt urval då vi begränsade vår undersökning till elever i skolår sex på fyra skolor, där två av dem är belägna på landsorten i Båstad kommun och de andra två i storstaden Malmö kommun. Vår undersökning består sammanlagt av 160 elever i skolår sex. På landsorten var det 73 stycken elever, och i storstaden 87 stycken elever. Antalet klasser blev på båda orterna 10 stycken och alla elever som tillfrågades medverkade i undersökningen. Då alla klasser tillsammans bestod av 181 elever hade vi ett bortfall på 19 stycken elever som av någon anledning var frånvarande. Anledningen till att vi har valt att undersöka två olika områden har att göra med att vi själva bor på respektive orter och på grund av detta finner vi det intressant att se om det finns någon skillnad mellan storstad och landsort när det gäller barns fysiska aktivitet.

3.5 Genomförande av enkätundersökning

Enkätundersökningen på respektive skolor genomfördes vid olika tillfällen då lärarna hade möjlighet att medverka. Varje undersökningstillfälle ägde rum i en klassrumsmiljö där vi själv var med hela tiden, för att kunna besvara eventuella frågor. Vid varje tillfälle började vi med en kort presentation av oss själva, och om vår undersökning. Vidare informerade vi eleverna om de forskningsetiska aspekterna där vi bland annat poängterade att eleverna var anonyma och att ingen var tvingad till att delta. Innan vi delade ut enkäterna till eleverna, gav vi några enkla instruktioner. Vi förtydligade att endast ett svarsalternativ per fråga skulle ringas in. Eleverna hade ingen tidspress, utan fick besvara frågorna i lugn och ro. Det var ingen som avstod att medverka i undersökningen. Efter att eleverna besvarat enkäten samlade vi in materialet för vidare granskning.

4 Resultat

Den insamlade datan, det vill säga enkäterna, har bearbetats och redovisats statistiskt genom dataprogrammet SPSS. Enkäterna numrerades och fördes in i programmet. Varje fråga lades sedan in som en egen variabel och svaren från enkätundersökningen matades in. Därefter gjordes korstabeller där två olika variabler ställdes mot varandra för att studera eventuella samband. Enligt Aronsson finns det flera olika sambandsmått som är hjälpmedel och komplement för uträkningarna för att kunna bedöma om samband föreligger eller ej (Aronsson, 1999).

I vårt arbete har vi använt oss av Mann-Whitney U- test för att studera skillnader mellan olika variabler, i detta fall ort och kön. Vi har använt en signifikansnivå på 0,05, det vill säga att eventuella skillnader är statistiskt säkerställda om signifikansen är mindre än 0,05.

Signifikansprövning innebär att man har gjort en jämförelse mellan två variabler och utifrån detta vill man ta reda på hur stor sannolikheten är att den skillnad man får fram är verklig och inte bara orsakad av slumpen (Rudberg, 1993).

Vårt resultat av Mann-Whitney U-test visade ingen signifikant skillnad mellan landsort och storstad när det gäller fysisk aktivitet i skolan och på fritiden. Det finns inte heller några signifikanta skillnader mellan pojkars och flickors fysiska aktivitet på landsort och i storstad.

Utifrån våra två frågeställningar presenterar vi våra resultat från enkätundersökningen i form av diagram och tabeller. Detta görs för att det skall bli enkelt och lättöverskådligt för läsaren att förstå vad resultaten bygger på. Det är enbart de svar som anses relevanta för undersökningen som redovisas och under varje tabell och diagram ges en kort sammanfattning av resultaten.

Könsfördelningen i undersökningsgruppen fördelat mellan landsort/storstad är 37 pojkar på landsorten och 40 pojkar i storstaden, totalt 77 stycken. Antalet flickor är 36 på landsorten och 47 i storstaden, totalt 83 stycken. Den totala summan barn på landsorten är 73 stycken och 87 stycken i storstaden, d.v.s. 160 barn sammanlagt på båda orterna.

4.1 Barns fysiska aktivitet i skolan/på fritid på landsort/i storstad

Transport till skolan/ort

Figur 1 Transport till skolan för elever på landsorten och i storstaden (n=160)

Figuren 1 visar att cykel och gång är det vanligaste transportmedlet till skolan både på landsort och i storstad. Figuren visar också att det är endast på landsorten som man åker buss till skolan.

Går Cykel Bil Buss 60,0% 50,0% 40,0% 30,0% 20,0% 10,0% 0,0% Procent 41,38% 54,02% 4,6% 0,0% 46,58% 46,58% 1,37% 5,48% Storstad Landsort Ort Transport från skolan/ort

Figur 2 Transport från skolan för elever på landsort och i storstad (n=160)

Då vi även frågade om hur barnen tar sig hem från skolan visade detta inte någon nämnvärd skillnad utan resultatet visade på samma som nämnts i figur 1. Det är färre antal elever som åker bil hem från skolan på respektive orter.

Ca 26-30 min eller mer Ca 21-25 min Ca 16-20 min Ca 11-15 min Ca 6-10 min Ca 1-5 min 60,0% 50,0% 40,0% 30,0% 20,0% 10,0% 0,0% Procent Storstad Landsort Ort

Tid till skolan/ort

Figur 3 Elevernas tid till skolan på landsort och i storstad (n=160)

De elever i skolår 6 som vi har undersökt har största delen av dem ca 1-5 minuters avstånd till skolan både i storstaden och på landsorten. Endast 1,4% av eleverna på landsorten har ett avstånd på mer än 26-30 minuter.

Frågan som belyste barnens tid från skolan visade i princip samma resultat som i figuren tid till skolan på vardera ort.

Tabell 1 Deltagande på idrottslektion/ort (n=160)

Landsort Storstad Deltagande Nästan alltid Antal

% Ort 9 12,3% 11 12,6% Deltagande Alltid Antal

% Ort 64 87,7% 76 87,4% Totalt Antal % Ort 73 100,0% 87 100,0%

Tabellen visar inte på någon nämnvärd skillnad vad gäller deltagande på idrottslektionerna mellan de båda orterna. Majoriteten på båda orterna deltar alltid på idrottslektionerna.

Tabell 2 Elevernas aktivitetsnivå på idrottslektionerna på landsort och i storstad (n=160)

Landsort Storstad Aktivitetsnivå Lite aktiv Antal

% Ort 15 20,5% 9 10,3% Aktivitetsnivå Mycket aktiv Antal

% Ort 58 79,5% 78 89,7% Totalt Antal % Ort 73 100,0% 87 100,0%

Tabellen ovan visar att de flesta eleverna både på landsorten och i storstaden är mycket aktiva på idrottslektionerna och det är endast ett fåtal som är lite aktiva.

Tabell 3 Andelen aktiva barn i idrottsförening på landsort och storstad (n=160) Landsort Storstad Idrottsförening Ja Antal % Ort 62 84,9% 69 79,3% Idrottsförening Nej Antal

% Ort 11 15,1% 18 20,7% Totalt Antal % Ort 73 100% 87 100%

Av de elever som vi undersökt i skolår sex visar det att 5,6% fler barn är föreningsaktiva på landsorten än i storstaden. I tabellen ovan visas det även att det är en större andel barn i storstaden som inte är med i någon idrottsförening.

Går Cykel Bil Buss 50,0% 40,0% 30,0% 20,0% 10,0% 0,0% Procent 11,59% 47,83% 39,13% 1,45% 30,65% 32,26% 35,48% 1,61% Storstad Landsort Ort

Transport till aktivitet/ort

Går Cykel Bil Buss 50,0% 40,0% 30,0% 20,0% 10,0% 0,0% Procent 11,59% 44,93% 43,48% 0,0% 27,42% 30,65% 40,32% 1,61% Storstad Landsort Ort Transport från aktivitet/ort

Figur 5 Transportmedel från idrottsaktiviteter i storstad och på landsort (n=160)

Figurerna 4 och 5 visar att på landsorten är det vanligaste transportmedlet till idrottsaktiviteterna bil, cykel och gång. I storstaden är det vanligaste sättet att transportera sig till sin idrottsaktivitet med cykel samt bil. Det vanligaste transportmedlet från idrottsaktiviteterna på landsorten är bil medan det i storstaden är bil samt cykel. Det finns en stor skillnad när barnen går till och från sina idrottsaktiviteter mellan orterna. Det visar sig procentuellt att flest antal barn på landsbygden går till och från sina idrottsaktiviteter.

4.2 Pojkars och flickors fysiska aktivitet på landsort/i storstad

Figur 6 Deltagande i procent bland pojkar och flickor på idrottslektionerna (n=160)

I figur 6 framgår det att flickorna är de som alltid är mest deltagande på idrottslektionerna i skolan.

Tabell 4 Pojkars och flickors aktivitetsnivå på idrottslektionerna i skolan (n=160)

Pojke Flicka Total Aktivitetsnivå Lite aktiv Antal

11 13

24

Aktivitetsnivå Mycket aktiva Antal

66 70 136

Totalt Antal

Resultatet i tabell 4 visar att det är flest flickor som är mycket aktiva på idrottslektionerna i skolan men skillnaden mellan könen är inte stor.

Tabell 5 Aktiva pojkar och flickor i idrottsförening (n=160)

Pojke Flicka Idrottsförening Ja Antal % Kön 60 77,9% 71 85,5% Idrottsförening Nej Antal

% Kön 17 22,1% 12 14,5% Totalt Antal % Kön 77 100,0% 83 100,0%

I tabell 5 framgår det att flickor på både landsort och storstad är mer föreningsaktiva än pojkar.

Tabell 6 Antal pojkars och flickors timmar/vecka som de tränar, tävlar och spelar match

(n=160)

Pojke Flicka Total Timmar/vecka Ca 1-2,5 tim Ca 3-4,5 tim Ca 5-6,5 tim 23 16 9 32 22 10 55 38 19 Ca 7-8,5 tim Ca 9-10,5 tim

Ca 11-12,5 tim eller mer 7 0 5 5 1 1 12 1 6 Totalt 60 71 131

Det finns ingen nämnvärd skillnad mellan pojkars och flickors antal timmar i träning, tävling och match i veckan.

4.3 Sammanfattande analys av resultat

I den här delen sammanfattar och analyserar vi resultaten från vår enkätundersökning utifrån våra frågeställningar.

4.3.1 Barns fysiska aktivitet i skolan/på fritid på landsort/ i storstad

Resultatet av andelen barn som transporterar sig ”till” och ”från” skolan, visar att den vanligaste transporten är cykel och promenad på de båda orterna. Andelen barn som åker buss ”till” skolan är liten på landsorten, och i storstaden visar det sig att ingen av barnen tar sig till skolan på detta sätt. Utifrån vår analys av figurerna 1 och 2 kan man även se att barnen på båda orter i större utsträckning åker bil ”till” än ”från” skolan. Vad gäller tiden ”till” skolan har de flesta en tid på ca 1-5 minuter. Endast på landsorten framgår det att ett fåtal barn, (1,4 %) har en tid på mer än 26-30 minuter ”till” skolan.

Eleverna har två lektionstillfällen idrott och hälsa i veckan på de båda orterna. Tiden skiljer sig något åt på de båda orterna då barnen på landsorten har 120 minuter fördelat på två lektioner. I storstaden har barnen däremot sammanlagt 110 minuter fördelat på två lektioner. Resultatet visar också att majoriteten av eleverna på båda orter ”alltid” är aktiva på idrottslektionerna. Elevernas aktivitetsnivå på idrottslektionerna på de båda orterna är mycket hög. På landsorten är det 79,5 % och i storstaden är det 89,7 % som är ”mycket aktiva”.

När det gäller antal aktiva barn i föreningsidrotter på landsort och storstad framkommer det i den här undersökningen att andelen föreningsaktiva är högre på landsorten men visar inte någon signifikant skillnad.

Det som är vanligast förekommande vad gäller transporten ”till” idrottsaktiviteterna på landsorten är att barnen går, cyklar eller åker bil medan i storstaden dominerar cykel och bil. För att ta sig hem ”från” sina idrottsaktiviteter på landsorten åker man oftast bil medan storstadsbarnen transporterar sig med både bil och cykel. I figurerna 4 och 5 framgår att barnens fysiska aktivitet skiljer sig åt men skillnaden är inte signifikant. Barnen på landsorten promenerar ”till” och ”från” sina idrottsaktiviteter i större utsträckning än barnen i storstaden.

4.3.2 Pojkars och flickors fysiska aktivitet på landsort/ i storstad

En könsskillnad framgår till viss del då flickorna är de som till största delen ”alltid” är mest deltagande på idrottslektionerna, närmare bestämt 8,4 % fler flickor än pojkar. I minoritet är det flickorna som är flest till antalet ”mycket aktiva” på idrottstimmarna.

Differensen mellan pojkars och flickors medlemskap i idrottsföreningar på de båda orterna är relativt hög. I vårt resultat framgår det att flickorna är de som i huvudsak är mest föreningsaktiva jämfört med pojkarna. Andelen pojkar som inte är med i någon idrottsförening är 22,1 %. Tiden som pojkar och flickor lägger ner på träning, tävling och matcher i veckan skiljer sig inte nämnvärt åt och tiden är mellan 1-1.5 och 3-4.5 timmar i veckan som är vanligast.

Resultatet av undersökningen visar inte på några signifikanta skillnader mellan variablerna ort och kön vilket därmed innebär att de skillnader som märks i våra resultat skulle kunna bero på slumpen.

5 Diskussion

I detta avsnitt diskuterar vi resultaten från undersökningen och förtydligar dessa med att sätta in dem i samband med frågeställningarna och arbetets teorigenomgång.

5.1 Resultatdiskussion

5.1.1 Barns fysiska aktivitet i skolan/på fritid på landsort/ i storstad

Resultatet från vår undersökning visar att de flesta eleverna på landsort och storstad har en liten sträcka som endast tar ca 1-5 minuter ”till” och ”från” skolan. Majoriteten av eleverna på båda orterna använder sig av en aktiv transport både ”till” och ”från” skolan i form av att gå eller cykla. En minoritet åker bil ”till” skolan trots den korta sträckan, vilket vi tror beror på föräldrarnas stressiga livssituation. Som tidigare nämnts i vårt arbete är den aktiva transporten viktig för den fysiska aktiviteten bland barn och ungdomar, då den bidrar till en hög energiförbrukning. Utifrån miljösynpunkt påverkas den aktiva transporten negativt då skolvägen inte anses tillräckligt trygg. Som Faskunger (2006) nämner, påverkas människans

fysiska aktivitet av olika miljöfaktorer såsom trafikvolym, hastighet på motorfordon, trygga cykel-och gångbanor. Genom vår undersökning fick vi reda på att majoriteten av barnen är fysiskt aktiva genom att de cyklar och går till skolan, vilket vi tolkar som att de förmodligen har en trygg väg dit.

Av de 160 elever som vi har undersökt (på landsbygden och storstaden) är det 131 elever som är med i någon idrottsförening på sin fritid. Anmärkningsvärt är att vårt resultat visar på att det är flest föreningsaktiva barn på landsbygden. Eftersom vi antar att utbudet av aktiviteter är fler i storstaden jämfört med landsbygden trodde vi att fler barn i storstaden skulle vara föreningsaktiva inom idrott. Vi håller med Faskunger (2006) om att miljön spelar en stor roll för hur fysiskt aktiv man är. Bostadsområdets tillgång till arenor såsom idrottsplatser eller anläggningar har också en stor betydelse för fysisk aktivitet. Vi tror att om man inte har tillgången och närheten till idrottsföreningar så är man inte lika mycket fysiskt aktiv, av den anledningen trodde vi att man på landet inte var lika mycket föreningsaktiva. En annan anledning till varför man inte är med i någon förening kan bero på att föräldrarnas ekonomi inte tillåter det menar Folkhälsoinstitutet (1997).

5.1.2 Pojkars och flickors fysiska aktivitet på landsort/ i storstad

Deltagandet bland pojkar och flickor på idrottslektionerna visar inte någon signifikant skillnad. Majoriteten av eleverna svarade att de ”alltid” är med på lektionerna men dock visade det sig att flickorna är de som ”alltid” deltar mest. Svaret ”aldrig” fanns också med som ett alternativ vad gäller deltagandet på idrottslektionerna och visar sig till vår stora glädje att ingen av eleverna valde detta svar. Förutom att det är ett högt deltagande på idrottslektionerna är dessutom majoriteten av pojkarna och flickorna ”mycket” aktiva på båda orterna. Detta visar att både pojkar och flickor på respektive ort har en väldigt hög delaktighet och hög aktivitetsnivå på idrottslektionerna, vilket vi ser som ett mycket positivt resultat.

Ett annat intressant resultat av vår undersökning är att könsfördelningen vad gäller idrottsföreningsaktiva visar, att flickorna är de som är mest aktiva inom en förening på sin fritid. Detta är särskilt intressant eftersom Engströms (2002) projekt visar på raka motsatsen. Vår hypotes om varför flickorna är flest till antalet föreningsaktiva i den här undersökningen, tror vi beror på att social gemenskap är ett mera utpräglat kvinnligt karaktärsdrag, vilket även Larsson (2001) konstaterat. Utifrån detta tror vi att det höga föreningsdeltagandet bland flickorna kan bero på att de söker sig till en idrottsförening på grund av det sociala vilket

innebär att gemenskap och kamratskap är viktig för flickorna. Motsatsen till pojkarnas engagemang i idrottsföreningar tror vi kan bero på att det ställs höga krav på prestation. Larsson (2001) menar att pojkar har höga prestationskrav på sig själva och av den anledningen väljer pojkarna att inte delta i en idrottsförening. Vidare tror vi att en annan orsak till att pojkar inte är föreningsaktiva kan vara att de har ett större intresse för skärmbundna aktiviteter jämfört med flickor.

5.1.3 Kritisk granskning av resultatdiskussion

Resultaten i undersökningen går inte att generalisera eftersom det inte gäller alla barn i skolår sex i Sverige. Det optimala hade varit om alla barn i skolår sex hade varit med i vår undersökning eftersom resultatet hade blivit statistiskt säkerställt då. Inom ramen för den här undersökningen kan vi ändå göra en generalisering av vår urvalsgrupp eftersom detta enbart handlar om 160 barn i Malmö kommun och Båstad kommun.

Något som kan ha påverkat resultaten i undersökningen kan bero på att urvalsgruppen bestod av slumpmässigt fler flickor än pojkar. Om vi hade genomfört undersökningen på lika många pojkar som flickor tror vi att resultatet hade sett lite annorlunda ut. En annan aspekt som kan påverka resultatet är de orterna som vi har valt att göra vår undersökning på. Om samma undersökning hade genomförts på båda orter under vårterminen istället för höstterminen, tror vi att resultatet kanske hade blivit annorlunda. Vi tror att barnen möjligen hade varit mer fysiskt aktiva på båda orterna, då väderförhållandena oftast är bättre under denna del av halvåret. Barnen hade förmodligen cyklat eller gått mer ”till” och ”från” skolan samt ”till” och ”från” sina idrottsaktiviteter och därmed hade den fysiska aktiviteten ökat. Något annat som skulle kunna påverka resultaten är om man t ex hade valt en ännu mindre ort än Båstad och en större stad än Malmö då detta hade bidragit till en större kontrast mellan orterna.

Trots att vår undersökning inte har kunnat bekräfta frågeställningarna och inte heller visat på någon signifikant skillnad genom det statistiska program vi använt oss av, har ändå undersökningen visat på ett intressant resultat. Dessutom har vi fått kunskaper om flickors och pojkars fysiska aktivitet i skolår sex.

5.2 Metoddiskussion

Den kvantitativa metoden som vi valde, har som fördel att undersökningsgruppen kan bli stor vilket i sin tur ger en bredare bild. Med bakgrund av arbetets syfte och urvalsgrupp är en kvantitativ metod att föredra då resultatet blir bredare jämfört med en kvalitativ metod. Om vi däremot hade gjort intervjuer med barnen och deras fysiska aktivitet tror vi att informationen hade gett oss en djupare syn. Med tanke på vår begränsade tid för arbetet och det höga antalet valda individer utgick vi ifrån den kvantitativa metoden där vi upplevde genomförandet på ett smidigt sätt.

Våra reflektioner över den kvantitativa metodens brister är att om man inte har gjort en pilotundersökning först, får man kanske inte de svar man behöver. Vidare kan de svarsalternativ som ges, inte ge någon djupare information och dessutom kan forskaren inte ställa några följdfrågor. En annan brist kan vara att respondenten kanske utelämnar svar på vissa frågor. En kritisk granskning av vårt metodval är att vi i efterhand kommit på fler frågor som kunde ha varit intressant för undersökningens syfte.

5.3 Slutsatser och förslag till vidare forskning

De slutsatser vi har kommit fram till i vår undersökning är att både pojkar och flickor på landsbygden och i storstaden till vår stora glädje är mycket fysiskt aktiva i skolan och på fritiden. Det visar sig att pojkarna och flickorna är aktiva både vad gäller transporten ”till” och ”från” skola/aktiviteter. Dessutom har de ett högt deltagande och en hög aktivitetsnivå på idrottslektionerna. Vi har också kommit fram till att många pojkar och flickor är fysiskt aktiva inom någon idrottsförening. De resultat vi har fått i vår undersökning kan tolkas som att miljön oavsett var man bor har stor betydelse för den fysiska aktiviteten. Med detta menar vi bland annat att det är viktigt att man har en trygg och säker väg ”till” och ”från” skolan/aktiviteterna, men även att man har närheten till idrottsföreningar vilket vi uppfattar som att barnen på båda orterna har.

Som blivande lärare är det viktigt att fundera över vilken betydelse den fysiska aktiviteten har för barn och ungdomar. Skolan är den plats där man når ”alla” barn, därför bör man lägga stor vikt i skolämnet idrott och hälsa, såväl som i andra ämnen. Det är viktigt att man ur hälsosynpunkt tillgodoser barnens behov av fysisk aktivitet under en hel skoldag. Något annat

som vi tror är betydelsefullt är att idrottsundervisningen ger ett så varierat utbud av aktiviteter som möjligt för att på så vis skapa ett livslångt intresse för fysisk aktivitet.

Vi vet inte om barnen i vår undersökningsgrupp når upp till rekommendationerna för fysisk aktivitet då vi inte har ställt några frågor gällande övrig fysisk aktivitet som till exempel spontan fysisk aktivitet och hur barnen tar sig till och från sina kompisar. Därför tycker vi att detta skulle vara intressant att forska vidare kring, om barnen uppnår rekommendationerna för fysisk aktivitet under en dag. Ytterliggare intressant forskning skulle kunna handla om vilka fysiska aktiviteter som pojkar och flickor utövar inom idrottsföreningar och om det förekommer någon skillnad.

6 Referenser

6.1 Tryckta referenser

Aronsson, Å. (1999). SPSS En introduktion till basmodulen. Lund: Studentlitteratur. Befring, E. (1994). Forskningsmetodik och statistik. Lund: Studentlitteratur.

Berneskog,A.(2006).Fysisk aktivitet under hela dagen. Eskilstuna: Bording AB.

Brehm, A.B. (2006). Fysisk aktivitet för alla. Stockholm: SISU Idrottsböcker-idrottens förlag. Engström, L-M. & Redelius, K. (2002). Pedagogiska perspektiv på idrott, ss. 210-213.

Stockholm: HLS Förlag.

Fagrell, B. (2000). De små konstruktörerna. Stockholm: HLS Förlag.

Folkhälsoinstitutet (1997). Vårt behov av rörelse: En idéskrift om fysisk aktivitet och

Folkhälsa, s. 10, ss. 42-43. Stockholm: Förlagshuset Gothia AB.

Folkhälsoinstitutet (1999). Fysisk aktivitet för nytta och nöje,s. 10. Stockholm: Folkhälsoinstitutet.

Hirdman, Y. (2003). Genus/om det stabilas föränderliga former. Malmö: Liber.

Kursplan för Grundskolan (2000). Idrott och hälsa. Stockholm: Utbildningsdepartementet. Larsson, H. (2001). Iscensättningen av kön i idrott, ss. 157-158. Göteborg: Elanders Graphic

Systems.

Lpo 94, Läroplan för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet.

(1994). Ödeshög: AB Danagårds Grafiska.

Meckbach, J. & Söderström, S. (2002). Kärt barn har många namn – idrott & hälsa i skolan. I: L-M., Engström & K. Redelius (Red), Pedagogiska perspektiv på idrott, s. 210-212. Stockholm: HLS Förlag.

Nilsson, P. (1994). Den allvarsamma fritiden. Stockholm: Statens Ungdomsråd. Redelius, K. (2002). Ledarna och barnidrotten,s. 14. Göteborg: HLS Förlag. Rudberg, B. (1993). Statistik. Lund: Studentlitteratur.

Schäfer Elinder, L. & Faskunger, J. (2006). Fysisk aktivitet och folkhälsa, s. 61. Stockholm: Statens folkhälsoinstitut.