Kultur och samhälle, Urbana studier
Arkitektur, visualisering och kommunikation Kandidatexamen
Fyra manifestationer av Folkets Park, Nørrebro mellan 1971-2014:
en undersökning av urban design utifrån relationen mellan agency och
strukturer och dess påverkan på människors rättigheter till formade och
omformande av staden de lever i.
Four manifestations of Folkets Park, Nørrebro between 1971-2014:
a survey of urban design based on the relationship between agency and
structures and its impact on people’s rights to shape and transforme the city
in which they live.
Till vår handledare Courtney
Coyne-Jensen för allt ditt stöd genom processens
gång och för all din hjälp med främmande
språk!
Nørrebro är Köpenhamns (Danmark) mest befolkningstäta stadsdel. Det är även stadsdelen med betydligt minst offentlig grönyta per person. Offentliga grönytor är fundamentala komponenter i urbana ekosystem (World Health Organization, 2019). De är bland annat viktiga för den fysiska och mentala hälsan, hjälper att filtrera skadlig luftförorening, skapar en tillflyktsplats från stadens buller och är en trygg plats för social interaktion och rekreation (ibid.). Trots detta har den lilla parken Folkets Park i Indre Nørrebro varit en återkommande källa till konflikter mellan Köpenhamns kommun, som länge ville bygga bostadshus på ytan, och invånarna i närområdet, som har kämpat för att bevara sin enda lilla gröna yta.
Denna uppsats ska undersöka Folkets Park i Nørrebro där fyra manifestationer mellan 1971 och 2014 granskas med fokus på människans rätt till staden. Mänsklig agens och de sociala, politiska och fysiska strukturer som påverkar denna agens analyseras i förhållande till invånarnas kamp för att få utforma sin egna stadsmiljö. Genom att granska fyra manifestationer under Folkets Park ständigt pågående liv kommer vi utforska parkens varierande kvalitéer och de relationer invånarna i området har och har haft till parken. Detta för att se hur olika aktörers handlingar förhåller sig till och påverkas av de socio-politiska strukturer som berör Folkets Park. Även de fysiska strukturer, som är i ständig förändring i Folkets Park, och hur strukturerna påverkas av de olika aktörernas handlingar, analyseras för att öka en platsspecifik förståelse av Folkets Park. Tillgång till gröna rum ska vara en mänsklig rättighet, men till vilken grad och för vilka människor dessa rättighet faktiskt gäller är inte alltid tydligt.
Nørrebro is the most populated borough in Copenhagen, Denmark. It is also the borough with by far the least amount of public green spaces per person. Public green spaces are fundamental components for urban ecosystems (World Health Organization, 2019). They are important for the physical and mental health, help filter out harmful air pollution, gives refuge from noise pollution and offers a safe place for social interaction and recreation (ibid.). Despite all this, the little park Folkets Park in Indre Nørrebro has been a recurring source of conflict between Copenhagen Municipality, who wanted to use the space for more housing, and the inhabitants in the area, who have fought to keep their one, small public green space.
This thesis will examine Folkets Park in Nørrebro, where four manifestations between 1971 and 2014 will be considered, focusing on people’s right to the city. Human agency and the social, political and physical structures that affect that agency are analysed in relation to the inhabitants fight for the right to shape and reshape their own urban environment. By investigating four manifestations during Folkets Park’s continuing life, we will examine the park’s varying qualities and the relationship the inhabitants have and have had to the park. This is done in order to understand how actions by the different actors relate to and are affected by the socio-political structures that influence Folkets Park. The physical structures, that are constantly changing and emerging in Folkets Park, and how these structures are affected by the actions of the different actors, is also analysed in order to further improve a site specific understanding of Folkets Park. Access to green spaces should be a human right, but to what degree and to which humans these rights actually apply isn’t always very clear.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
INTRODUKTION
DEL 1
Sammanfattning
Abstract
Norrebro - Lite grönt och tätt
En tur över sundet
Frågeställning
Bakgrund
Syfte
Svårigheter
Avgränsningar
Kunskapsläget
Metodologi
Metod
Teori
The Right to the City/Rätten till staden
Problem of the problem/Problemet av problemet
Human Agency + Structure/Mänsklig agens + struktur
Formative context/Formativ kontext
Hard + Slack Space/Bestämt + obestämt rum
Termiologi
6
7
12
14
18
18
18
19
19
19
22
23
24
26
27
28
29
30
32
Slutsats/Disskussion
REFERENSER
DEL 2
DEL 3
MANIFESTATION 3 - Bron 2005-2008
MANIFESTATION 4 - Kärlekskontraktet 2012-2014
- Formativ kontext- Bestämt + obestämt rum
- Formativ kontext
- Bestämt + obestämt rum
MANIFESTATION 1 - Slaget om stadsrummet 1971-1980
MANIFESTATION 2 - Andra andningen 1990-2004
- Formativ kontext- Bestämt + obestämt rum
- Formativ kontext
- Bestämt + obestämt rum
36
41
49
50
55
59
60
65
68
70
75
78
83
90
NØRREBRO
“Nørrebro er det sted, hvor man i slutningen af forrige århundrede hobede den fattige arbejderbefolkning sammen i små toværelses lejligheder af en meget ringe standard, uden bad, uden toilet og uden varmt vand” (Dyck-Madsen, 2004, s.5).
Fria marknadskrafter har, tillsammans med slumpen, präglat stadsutvecklingen i Nørrebro redan sedan mitten av 1800-talet och i början av 1900-talet var Indre Nørrebro mycket tättbebyggt med dålig bostadsstan-dard till förmån för några enskilda byggherrar (Bydelsatlas, 1996, s.3). Byggnadernas dåliga skick innebar att behovet för upprustning snart blev ytterst påtagligt och en sanering av området planerades av Köpenhamns kommun 1954 (Bydelsatlas, 1996, s.7). Under 1960-talet startade rivningen av nedslitna egendomar (ibid). Saneringen blev klar i mitten av 1980-talet och hade då ökat
bostadsstandarden radikalt, tyvärr hade det dock även konsekvenser för stadsmiljön och befolkningen i området (ibid).
I Den sorte firkant [...] boede der før saner ingen 23.000 mennesker. Med saneringen blev beboertallet reduceret til 12.000 - og der var ikke alene tale om færre beboere, men også for en stor del om nye beboere (Bydelsatlas, 1996, s.8).
Det var många Nørrebroare som inte hade råd att betala hyra i de nybyggda lägenheterna (Dyck-Madsen, 2004, s.5) och befolknings-antalet halverades under perioden 1969-84 (Bydelsatlas, 1996, s.7). Kvarteret mellan Gormsgade och Allersgade (figur 15) är typiskt för många av Nørrebros hyreslägenhets-kvarter. Den nya bebyggelsen har bland annat skapat ljus, luft och bättre sanitära förhållanden men den har även inneburit en fattigare stadsbild (ibid. s.8).
Trots att befolkningen i området till viss del byttes ut under saneringstiden så finns det
NØRREBRO
Lite grönt och tätt
fortfarande idag tydliga spår av skillnader mellan Nørrebro och andra stadsdelar i Köpenhamn (Bydelsplan för Nørrebro 2017-2020, s. 9). Nørrebro är fortfarande Köpenhamns tätast befolkade stadsdel (ibid.). 80 000 personer bor där, vilket även gör det till den största stadsdelen i Köpenhamn befolkningsmässigt (ibid). Den är dock definitivt inte störst till ytan sett, Nørrebro är nämligen endast 4,10 km² medans Østerbro är 8,74km² med 76 000 invånare (ibid.).
På grund av denna täthet finns det enligt Nørrebro lokaludvalg inte några tomter att bygga nya idrottsanläggningar på i stadsdelen, trots resultatet av en undersökning som gjordes, där föräldrar till 1045 barn fick frågor om barnens fritidsaktiviteter (Købenshavns kommune, 2017, s. 24-25). Av barnen i undersökningen var det 58% som gick till aktiviteter utanför Nørrebro (41% endast utanför och 17% både i och utanför)(ibid.). Utav dessa var anledningen i 51% av fallen att utbudet inte fanns på Nørrebro (ibid.).
Ännu en ojämn disponering av resurser i staden är i förhållande till de offentliga grön-ytorna. Genomsnittet i hela Köpenhamn är 39m² offentlig grönyta per person. I Nørrebro har de boende endast 6m² per person (Købenshavns kommune, 2017, s. 9).
Figur 2 Illustration på skillnaden mellan Nørrebro och hela Köpenhamn i förhållande till grönyta per
EN TUR ÖVER SUNDET
TISDAG 19/3/2019,
kl.10.00-16.30
Bussen skuttar ner för gatan. De andra passagerarna flyter med i rörelserna helt naturligt, vi är de enda som blir omtumlade av turen. Det är intressant hur sådana små saker belyser så starkt de skillnader som väntar efter en snabb tågresa från Malmö. Vi går av på Nørrebrogade med Google Maps i högsta hugg och blir direkt nästan påkörda av ett cykelmaraton. I Malmö pratas det ofta om att vi nog är cyklarnas stad minsann, i sådana fall är Köpenhamn cyklarnas utopi och vi lär oss direkt att det i första hand är cyklarna man ska titta efter när man går över vägen här, inte bilarna. Husen längs dessa delar av Stengade är byggda efter den stora saneringen på 1970-80-talet och känns ganska tråkiga och repetitiva. Framme vid Folkets Park är dock atmosfären väldigt annorlunda. Här revs aldrig husen och de bevarade byggnaderna med sina varma färger skapar en helt annan känsla. Med kaffe och te sätter vi oss på en av sittmöblerna i parken och studerar platsen.
Solen skiner för en av de första gångerna denna våren, det är inte direkt varmt ute (vad kan man förvänta sig av tidig vår i Skandinavien) men eftersom sittmöblerna är i trä blir man inte kallare i rumpan av att sitta på dem. Formen är också tacksam, med ett sorts ryggstöd som sticker upp och skyddar oss från den lilla vind som kommer och inspekterar parken då och då. Detta är en perfekt plats för att sitta och observera. Under förmiddagen runt 11.30 ser vi mest människor som är ute och går med hunden eller leker med sina barn. En dagistrupp har invaderat den mindre lekplatsen och leker herren-på-täppan på den lilla kullen som liknar en val. En liten flicka och hennes pappa kommer förbi och efter några försiktiga blickar och en uppmuntrande nickning från pappan så blir hon med i leken.
Folkets Park
Ett ungt par är ute med sin hund, en fransk bulldog, och efter den obligatoriska kissepausen stannar de på den större lekplatsen i parken. Den före detta bron blir en perfekt liten agilitybana och det är härligt att se hur spännande det är att springa upp och ner för de olika träbjälkarna. som gick ut med hunden, barn som lekte på de två lekplatserna, sprang upp och ner för kullarna och klättrade på sittmöblerna. Vi diskuterar hur vi skulle börja prata med folk utan att låta som antingen ignoranta turister eller som om vi hade någon sorts dold agenda och inser plötsligt att vi är lite för lika varandra på den här punkten. Vi tycker båda två att det känns lite för läskigt att bara gå fram och börja prata med någon. Det är väl den där svenska traditionen av att aldrig prata med folk
på bussen eller liknande som sitter i. Vi har aldrig tränat på att bara plötsligt starta en konversation med någon i ett offentligt stadsrum bara för sakens skull.
Okej. I vilka situationer känns det rimligt, enligt vår inlärda sociala timiditet, att prata med en okänd person bara sådär? Att be någon om vägen kanske? Ja, fast då måste vi ju kanske gå härifrån när vi får svar. Hm...
På en bänk utanför Folkets Hus sitter en man med en kaffe och röker en cigg i solen. En cigg. Yes, this is our way in! Vi går genast fram och han delar gladeligen med sig men informerar om att det är en billig och stark sort. Vi får lite dåligt samvete när vi inser att mannen, som vi trodde jobbade inne på Folkets Hus, kanske inte har
så mycket pengar. Att han fick slösa en av sina cigg på oss för att vi inte vågade prata med folk känns plötsligt väldigt dumt. Han verkar i alla fall intresserad av att prata med oss, han berättar om sig själv och förklarar att han uppskattar parken väldigt mycket. Han heter Ali och kom till Danmark från Palestina för 30 år sedan.
Ali berättar att det är kommunen som fixade upp parken. Vi känner till projektet och vet att de hade väldigt mycket kontakt med invånarna inför den senaste
omgestaltningen så vi frågar om han var med och tyckte till. “I’m not smart enough” svarar han. Ali säger att de hade frågat honom när projektet var igång men han hade inte velat vara med. Han hade tyckt att andra skulle vara bättre på att ta beslut om platsen.
Vi sitter tysta en stund. Ali dricker upp sitt kaffe, släcker sin cigarett, säger hejdå till oss och tar sin fullpackade cykel och går iväg ner mot gatan.
Figur 6 En liten pojke är i parken och leker med mamma, en hemlös sover på en av bänkarna och pojkens lek blir
att imitera detta. Det är inte många ställen där sådana möten sker på ett sådant positivt och oproblematiskt sätt.
2019-04-23
Figur 7 Visa ord går att hitta inne på Folkets Hus toaletterna. 2019-03-19
Syftet med uppsatsen är att bidra med kunskap om relationen mellan agency och struktur och dess påverkan på formandet och omformandet av offentliga stadsrum. Folkets Park är för oss ett intressant exempel på ett rum där denna relation har utmanats och förändrats genom åren (1971-2014).
Vi gör detta för att i liknande sammanhang kunna ta hänsyn till de sociala värden som riskeras att gå förlorade i stadsbyggnadsprojekt. Vikten läggs på att belysa dessa värden och att bidra med kunskap om människans rätt till staden, och specifikt i relationen mellan agency och struktur.
Genom att undersöka och analysera dessa manifestationer (se s.32) så vill vi bidra till kunskap som i förlängningen kan appliceras på offentliga stadsrum och dess användnings möjligheter.
SYFTE
FRÅGESTÄLLNING
AVGRÄNSNINGAR
Genom att granska fyra olika manifestationer under Folkets Parks liv kommer vi att utforska samspelet mellan de olika mänskliga aktörerna och de sociala och strukturella kvalitéer som har påverkat Folket Park och invånarna i området. Detta kommer även i förlängningen ifrågasätta vilka rättigheter mänskliga aktörer har, och inte har, att ta staden i anspråk och hur rättigheterna fördelas mellan dessa mänskliga aktörer.
På grund av undersökningens tidsram är vi även begränsade av att endast själva kunna uppleva Folkets Park under tidig vår, 2019 och har därför behövt förlita oss på den information vi hittat i form av text och bild av Folkets Park. Vårens väderförhållande kan ha påverkat antalet besökare och även hur de använde platsen.
Vilka aktörer, strukturer och handlingar påverkade de olika utformningarna av Folkets Park under åren 1971-2014 och vad kan dessa manifestationer lära oss om människans rätt till staden i relation till agency och struktur?
SVÅRIGHETER
KUNSKAPSLÄGET
Det har tidigare gjorts undersökningar kring Folkets Park med olika inriktningar. Exempelvis så finns det en uppsats som inriktar sig på relationen mellan invånarna och kommunen under 1970-talet. Den uppsatsen är politiskt inriktad då det är som mest skrivet med den inriktningen om de olika kamperna mellan staten och invånarna under kampen om Byggeren (Loveless, Rutt, 2018, Abstract). Omgestaltningen som vi kallar för manifestation 4 har även den blivit uppmärksammad på olika sätt, då med en större inriktning på deltagande design. Det danska språket har varit en större
begränsning än vad vi hade förväntat oss i detta arbete. Dels har det varit mycket mer tidskrävanded att läsa och förstå språket i både tal och text, dels har det varit svårare att få tag på information från ett land som varken är engelsktalande eller vårt eget hemland än vi hade förväntat oss. Ett annat problem som vi upplevde större än förväntat kom i den sociala kommunikationen, det var svårt för oss att få kontakt och inte känna oss utanför. Ingen av oss har lätt att förstå talspråket i Köpenhamn och har därför försökt att prata på engelska istället. På grund av detta uppfattade vi en viss barriär och kände oss som inkräktare eftersom vi definitivt inte själva var danskar.
Vi hade från början tankar om att göra en etnografisk studie av Folkets Park, vi var på plats och gjorde observationer flera gånger och var med på ett husmöte på Folkets Hus för att få en större inblick i hur arbetet i, och kring, Folkets Hus fungerar. Under mötet upplevde vi dock att vår närvaro på deras möten inte uppskattades av de som höll i mötet och har därför valt att respektera deras önskan om att inte ta med detta i vår forskning. Vi insåg att uppsatsens tidsbegränsningar inte tillåter oss en etnografisk undersökning som ger en rättvis bild av platsen.
Uppsatsen utgår från en metodologi som Linda Groat och David Wang kallar interpretive-historical research (historie-tolkande forskning) i sin bok Architectural Research Methods (2002). Wang (2002, s.136) påpekar att all forskning är tolkande i någon form men definierar interpretive research (tolkande forskning) som forskning med utgångspunkt i undersökningar av social-fysiska fenomen med komplexa sammanhang. Dessa fenomen förklaras enligt Wang (2002, s.136) narrativt och ses på från ett helhetsperspektiv. Han beskriver denna metodologi som närliggande kvalitativ forskning, där forskningen i båda fall handlar om att samla data om komplexa sociala fenomen och försöka kartlägga eller förklara dessa fenomen. Skillnaden mellan forskningsmetoderna handlar om att studera ett nutida eller dåtida fenomen (Wang, 2002, s.136f). Detta innebär att den största delen av vår forskning är historie-tolkande forskning men det vi har forskat om platsen idag, som hjälper oss att analysera den senaste manifestationen, kan räknas som kvalitativ forskning.
Enligt Wangs modell på metoder och tillvägagångssätt för historie-tolkande forskning är tolkandet en övergripande faktor. Processen startar med bland annat dokument som data-och-empiriinsamling, som görs med hjälp av manuskript, självbiografier, tidningsartiklar, statliga dokument, handlingar, panträtter, mötesprotokoll, fotografier och planer på landskapets utformning. Nästa steg är identifikation/organisation där metoderna bland annat går ut på att identifiera källor, samla fakta, organisera data, anteckna och observera. Granskning består av att beskriva, analysera, bedöma, granska sanningen och triangulera. Slutligen har Wang med berättande, där beskriving, formandet av ett narrativ och berättelsen är i fokus. De olika momenten är sammanflätade med varandra och sökandet, granskandet och berättandet är konstant överlappande under arbetets gång (Wang, 2002, s.137f) Det är detta narrativa angreppssätt vi utgår från i uppsatsens struktur.
DOKUMENT
I vår uppsats har vi genomgående använt oss av historie-tolkande forskning kring ämnet bland annat genom statliga dokument, helhetsplaner, handlingar, kartor, bilder, inspelade intervjuer och artiklar om parken. Vi har utgått från dokument och berättelser om Folkets Park som återger både invånarnas och kommunens perspektiv för att öka objektiviteten (Björklund & Paulsson, 2007 s.63). Genom att använda en sådan metod så jämför vi de olika dokumenten för att återge en så korrekt fakta som möjligt.
VISUELLT MATERIAL
Vi har även använt skapandet av visuellt material i form av diagram och kartor som ett verktyg, delvis för att öka vår egen förståelse och delvis för att tydligare kommunicera skillnaderna mellan de olika manifestationerna i förhållande till relationen mellan mänsklig agens och struktur till läsaren. Vi har valt en händelse från varje manifestation som har varit en viktig milstolpe i Folkets Parks förändring eftersom vi anser att relationen mellan mänsklig agens och struktur är som tydligast då.
PLATSEBESÖK/OBSERVATION
Som ett komplement till dokumenterad information gjorde vi sju stycken platsbesök i Folkets Park under mars, april och maj 2019. Platsbesöken bestod av observationer och anteckningar av hur platsen används idag. Eftersom observationerna tog plats under tidig vår så limiterades studien till de väderförhållanden detta innebär.Eftersom vi har valt att undersöka fyra olika manifestationer under olika tidsperioder så var inte observationerna vår primära datainsamlingsmetod. Observationer är enligt Björklund och Paulsson (2007 s.73) en tidskrävande datainsamlingsmetod men den är en väldigt givande sådan. Våra observationer gav oss relevant information om de sociala möten och relationer i Folkets Park som vi själva upplever vara relativt ovanliga och ytterst värdefulla i offentliga stadsrum.
I detta kandidatarbete har vi har valt ut ett antal teorier och huvudkoncept som vi har stött på i vår utbildning. Dessa teorier har vi valt för att de är kopplade till hur arkitekturprofessionen arbetar. Teorierna vi har valt lägger fokus på hur olika aktörer förhåller sig till formandet och användandet av den byggda miljön, här med specifik tyngdpunkt på urbana rum. Genom att applicera både arkitektoniska och filosofiska teorier i analyserandet av Folkets Park hoppas vi på att få en djupare förståelse av parken och dess betydelse för Svarta Fyrkantens invånare.
Right to the city (rätten till staden) är vår huvudsakliga utgångspunkt för att undersöka relationen mellan human agency (mänsklig agens) och structure (struktur) på Folkets Park mellan åren 1971-2014.
En viktig referens för uppsatsen är boken Architecture Depends skriven av arkitekten Jeremy Till (2009). Som huvudämne tar Till upp hur arkitektur är beroende av människor, tid, politik, etik och oordning. Han menar dock att det till viss del förnekas eller ignoreras att detta är fallet inom arkitekturprofessionen (Till, 2009 s.1).
TEORI
Teorier från boken, som Problem of the Problem (problemet av problemet inom arkitektur professionen) blir ett verktyg för vår analys av formative context (formativ kontext) och hard/slack space (bestämda och obestämda rum).
RÄTTEN TILL STADEN
PROBLEMET AV PROBLEMET
FORMATIV KONTEXT
BESTÄMT
+
OBESTÄMT RUM
MÄNSKLIG
AGENS
STRUKTUR
The Right to the City/Rätten till staden
As active subjects in the evolutionary game we have accumulated massive powers to transform the world. The way we exercise those powers is fundamental to the definition of what we as a species will become (Harvey, 2000, s.213).
David Harvey är professor i antropologi och geografi och har skrivit många böcker och artiklar där han bygger vidare på Henri Lefebvres texter om rätten till staden. Harvey förklarar att städer alltid har uppkommit genom geografisk och social koncentration av en överskottsprodukt (Harvey, 2008, s.24). Kapitalismen är nära knuten till urbaniseringen i våra städer eftersom den är nära knuten till förvaltandet av överskottsprodukter. Ett kapitalistiskt samhälle kräver ett konstant överskott på varor för att kunna producera ett överskott i värde. Därför återinvesteras även en stor del av detta överskott i värde i produktionen av mer överskott i varor och värde (ibid).
Urbanisering har alltså alltid varit ett klassfenomen eftersom överskott behöver utvinnas ur en persons arbete, en råvara och/eller produktionen av en vara medan kontrollen över utbetalningen för dessa varor och tjänster vanligtvis ligger i några få människors händer (ibid). Detta innebär därför även en ojämn maktbalans i förhållande till mänskliga aktörers rättigheter i att forma och omforma staden.
Harvey etablerar att vi lever i en värld där privata äganderätter och vinstnivåer trumfar alla andra sorters rättigheter (Harvey, 2008, s.23). Detta kan anses innebära att viljan av de aktörer med mest kapital oftast även trumfar de flesta andra sorters viljor.
Harvey nämner även att det inte går att svara på frågan om vilken sorts stad vi vill ha utan att svara på frågorna om vad för sorts sociala relationer, relationer till naturen, livsstilar teknologier och estetiska värden vi önskar oss (Harvey, 2008, s.23). Frågan blir då ifall det finns nog med incitament att lägga resurser på de institutioner och initiativ som investerar i förbättrade sociala värden och bättre livssituationer för stadens människor i ett system som drivs av ett konstant ökande kapital?
The right to the city is far more than the individual liberty to access urban resources: it is a right to change ourselves by changing the city. It is, moreover, a common rather than an individual right since this transformation inevitably depends upon the exercise of a collective power to reshape the processes of urbanization. The freedom to make and remake our cities and ourselves is, I want to argue, one of the most precious yet most neglected of our human rights (Harvey, 2008, s.23)
Problem of the problem/Problemet av problemet
Till (2009) tar även upp arkitekturprofessionens roll i dagens läge och beskriver arkitektur i sig som en agens som förhåller sig till olika strukturer. Till beskriver hur arkitekturprofessionen har en roll där de ska veta hur de ska göra och vad som ska göras, där det dessutom i vissa fall ses som arkitektprofessionens roll att vara problemlösare. Arkitekterna blir tilldelade ett problem som sedan ska lösas (Jones, Petrescu & Till, 2005, s.166), men problemet med detta är att fokuset då ligger på de negativa aspekterna snarare än möjligheterna. Risken med denna sorts problemlösning är även att det endast är en behandling av symtomen och roten till problemet kvarstår (Jones, Petrescu & Till, 2005, s.35).
Till refererar till designingenjören J.C Jones som säger:
To think of designing as a ‘problem-solving’ is to use a rather dead metaphor for a lively process and forget that design is not so much a matter of adjusting to the status quo as of realizing new possibilities and discovering our reaction to them (Jones, Petrescu & Till, 2005, s.35f)
Problemet av problemet är att situationen blir en rak linje där lösningen inte når sin fulla potential, problemlösning utesluter då
nya möjligheter och att hitta andra vägar. Till nämner stadsplaneraren John Forester som anser att istället för att lösa ett problem så borde fokus ligga på att förstå människors behov. Att tillkännage, respektera och på så sätt forma människors liv vilket kommer att ha en större inverkan på relationen mellan den byggda miljön och människan.
If form giving is understood more deeply as an activity of making sense together, designing may then be situated in a social world where meaning, though often multiple, ambiguous and conflicting, is nevertheless a perpetual accomplishment (Jones, Petrescu & Till, 2005, s.36).
Istället för att försöka undvika konflikter och olikheter, så kan alternativet vara att se de möjligheter som framväxer i situationer där konflikter och olikheter uppmuntras. Arkitekturprofessionen kan inte förlita sig på hopp, som är kopplat till utopi där åsikter placeras i fack där drömmar och visioner ses som ouppnåeliga. Där hade arkitekturprofessionen som alternativ, kunnat använda sig av sina kunskaper med hjälp av ritningar, för att sträva efter att förverkliga dessa drömmar (Jones, Petrescu & Till, 2005, s.39).
Human agency (Mänsklig agens) defineras
i The Dictionary of Human Geography som:
The ability of people to act, usually regarded as emerging from consciously held intentions, and as resulting in observable effects in the human world (Gregory et al, 2009, s.347f).
Det är de mänskliga aktörernas möjlighet att agera och utföra handlingar, med medvetna intentioner och med märkbar verkan på sin omgivning som definierar deras mänskliga agens (Gregory et al, 2009, s.347f).
Nick Gregson nämner i antologin Spaces of Geographical Thought: Deconstructing Human Geography’s Binaries att vissa mänskliga aktörer har mycket mer mänsklig agens än andra, de har större kapacitet för att agera och deras handlingar har större inverkan (Gregson, 2005).
Structure (struktur) definieras som de villkor som möjliggör, ramar in, föreslår och begränsar handlingar (ibid.).Markus Grillitsch och Markku Sotarauta skriver i sin forskningsrapport Regional Growth Paths: From Structure to Agency and Back om vikten med att undersöka relationen mellan struktur och mänsklig agens snarare än att undersöka dem separat (Jessop, 2001, s.1223 se Grillitsch & Sotarauta, 2019, s.2). De menar att ett sådant förhållningssätt ger tillkänna att strukturer naturligt har en framväxande kraft och betonar att aktörer har varierande förmågor, resurser och makt. (Gregson, 2005; Coe and Jordhus-Lier, 2011 se Grillitsch & Sotarauta, 2019, s.2f)
Det är även viktigt att poängtera att sociala strukturer som institutioner, moralkoder, normer och konventioner skapas och upprätthålls genom upprepade handlingar av individuella aktörer (Giddens, 1984 se Gregory et al, 2009, s.347f).
I boken Architecture Depends tar Jeremy Till upp filosofen och politikern Roberto Unger som en av de som beskriver formativ kontext mer precist i sina sammanhang. Till refererar till Ungers text False Necessity där han beskriver formativ kontext som de strukturer och ramar som följer människans sociala liv (Till, 2009, s.191). Våra handlingar påverkas och formas av dessa strukturer men strukturerna formas även av våra handlingar. Ungers text är ur ett politiskt perspektiv vilket Till menar är viktigt eftersom vi måste förstå arkitektur i sitt politiska sammanhang (Till, 2009, s.192).
Enligt Unger är formativ kontext bland annat de värderingar och uppfattningar som alltid finns i våra dagliga rutiner. Detta gäller både våra praktiskt/fysiskt utförda aktiviteter och konflikter, men även aktiviteter och konflikter i våra tankar och tankemönster (Unger, 2001, s.6). Den formativa kontexten påverkas ofta inte heller av de destabiliserande effekterna av dessa aktiviteter och konflikter. Formativ kontext kan avse en uppsättning antaganden, arrangemang och gemensamma idéer som existerar för att producera och bevara en viss version av det sociala livet för att få rutinbeteende och befintliga strukturer att verka permanenta (Unger, 2001, s.6f).
Arkitektens roll i kontexten menar Till (2009, s.193) ska varken vara en formbyggare eller hitta generella lösningar på problem utan vara en profession som istället fördela och reflektera över konflikterna och dess röster (människorna). För att sedan förstå och göra just den specifika situationen så socialt fungerande som möjligt. Till utgår efter Ungers modell som ser möjligheter att engagera sig i de befintliga strukturer som finns. För att ett sådant åtagande ska fungera så måste den sociala kontexten förstås och att inte förlita sig på att arkitekturens design kan lösa problemet (Till, 2009, s.193). Till refererar till ett citat från Unger som lyder:
In every case there is a formative context that can be transformed, and in every case there is a productive tension between realism and imagination, because “we must be realists in order to become visionaries and we need an understanding of social life to criticize and enlarge our view of social reality and social possibility (Till, 2009, s.193).
Till (2009) närmar sig begreppet hard space (bestämt rum) genom att kritiskt granska den politiska påverkan av det officiella dokumentet och manualen Space in the Home av Ernst Neufert (1970), som användes flitigt av arkitekter under 1970-talet.
Till argumenterar för att manualen objektifierar människorna i hemmet, upprätthåller den heteronormativa kärnfamiljen med dess distinkta roller, och höjer värdet av ordning och standardisering för att etablera systemets egna värde (Till, 2009, s.120ff). Detta lämnar lite plats för att vara annorlunda eller gå sin egen väg. Människor får enligt Till likvärdig status med möblerna i rummet och även deras sociala roller och behov standardiseras som en strategi för att uppnå konformitet (Till, 2009, s.120).
Till benämner ett sådant rum som hard space, där det hårda alltså syftar snarare på socialt hårt än fysiskt hårt.
Ett mindre styrt rum lämnar plats för att det annorlunda och tvetydiga ska kunna växa och frodas (Till, 2009, s.133). Till kallar ett sådant rum för slack space (obestämt rum), eftersom det ger mer möjligheter för det oväntade och föränderliga (Till, 2009, s.133). Det är inte nödvändigtvis flexibelt i den form att objekt går att fysiskt flytta på, den essentiella skillnaden ligger i att ett obestämt rum har mindre statiska ramar att förhålla sig till och öppnar upp till fler oförutsedda möjligheter. Till förklarar en sådan ram såhär:
It is space that something will happen in, but exactly what that something might be is not determinedly programmed (Till, 2009, s.134).
Rum i byggd miljö är inte antingen bestämt eller obestämt, dessa egenskaper utgör ett spektrum. Det måste finnas vissa ramar för att ens kunna definera ett rum så diskutionen mellan bestämt och obestämt rum handlar framförallt om var på detta spektrum ett rum hamnar.
Premiss:
Du ska gå på promenad med en hund.
Du måste hålla hunden i koppel på promenaden.
Förhållningssätt: Hard space/bestämt rum
Förhållningssätt: Slack space/obestämt rum
Figur 9 Illustration på vår tolkning av de två förhållningssätten bestämt och obestämt rum. Obs, Detta
Vi har valt att kalla våra huvudsakliga undersökningsdel för manifestationer. En av definitionerna av ordet manifestation som vi har valt att använda är: ”a version or incarnation of something or someone” (Oxford university press, 2019). Folkets Park har sedan sin uppkomst genomgått flera fysiska och sociala förändringar och vi har valt att dela upp tiden 1971-2014 i fyra separata (men självklart sammanflätade) manifestationer av platsen.
Manifestation kan även vara ett intressant ord i samband med Folkets Park i förhållande till några av sina andra betydelser som tex. ”an event, action, or object that clearly shows or embodies something abstract or theoretical” (ibid.).
Inåvnarnas handlingar och händelserna som följer, visar och konkretiserar under flera tillfällen viktiga abstrakta eller teoretiska företeelser som manifesteras i Folkets Park. En tredje benämning av manifestation är: ”a symptom of an ailment” (ibid.). Detta kan ses som en metafor för hur upplopp och civil olydnad är ett symtom av ett ohållbart och orättvist system.
MANIFESTATIONER
TERMINOLOGI
Vi funderade länge på hur vi skulle benämna människorna som bor, lever eller på olika sätt är del av vardagslivet i Den Svarta Fyrkanten och Folkets Park. Ordet medborgare kändes inte riktigt rätt eftersom det ofta används i förhållande till nationelt medborgarskap och därför kan antyda att det framförallt syftar till de invånare med danskt medborgarskap. Ordet lokalbor kan medföra kravet av att ha en bostad för att räknas in. Användare fungerar bättre och kan syfta på alla som är i parken men vi associerar ofta ordet användare till konsumtion vilket igen skulle utesluta en stor grupp människor som tar del av parken. Vi har därför valt att använda ordet invånare som vi anser är en mer neutral term och har störst möjlighet att omfatta så många olika grupper som möjligt.
MANIFESTATION 1
SLAGET OM STADSRUMMET
1971-1980
Figur 11 Steens spillemænd har spelning i Folkets Park.
Figur 12 Lekplatsen Byggeren som ligger snett över gatan från Folkets Park och som invånarna själva byggde så att barnen i området skulle kunna ha en intressant, kreativ och trygg plats att leka på.
I Maj 1971 ändrade folke�nget saneringslagen: Lagligt a� använda /bo i rivningshus �lls
de skulle rivas
Behovet av upprustning av Svarta Fyrkanten var y�erst påtagligt från mi�en av 1900-talet
Kommun
beslutade a� riva och bygga ny� (1960-tal)
Det blev en massa tomma tomter utan fram�dsplaner i Svarta Fyrkanten (1970-80-tal)
Kommun
Kommunen stod emot de�a (pga)
Kommun
beslutade a� riva innan de har en plan för ny uppbyggnad(pga) (Diskuteras i sep. 1971) Invånare började göra de�a mer Konfliker uppstår ibland när kommunen
vill riva och invånare vill bevara/bo kvar
Ovanligt få grönytor & offentliga ins�tu�oner i Svarta Fyrkanten Kommun Invånare Invånarna försökte övertala kommunen
om a� få fler men misslyckades
Invånare
Invånarna skapade själva Folkets Park (maj 1971), Folkets Hus (sep. 1971) & Byggeren (juni 1973) på öde
tomter/ i rivningshus
MÄNSKLIG AGENS STRUKTUR
DIAGRAM AV RELATIONEN MELLAN MÄNSKLIG AGENS, STRUKTUR OCH
FORMATIV KONTEXT
Folkets Park ligger i en del av Indre Nørrebro som kallas för Den Sorte Firkant (Den Svarta Fyrkanten). Detta för att det från 1850-talet (Kend København, 2016) låg ett järngjuteri på Blågårds plads, som förorenade området så mycket att gatorna blev mörka av sot (Bothager. et al,. 1975, s.214) Smeknamnet syftar även på att det var ett av de mest tätbebyggda kvarteren i staden vilket innebar att väldigt lite ljus trängde sig ner till marknivån (Bydelsatlas, 1996, s.3).
Det finns ingen officiell indelning av Den Svarta Fyrkanten, men det omfattar de kvarter i Indre Nørrebro som rustades upp under 1960-1980-talet. Upprustningen förde dock med sig en del problem. Husen tömdes och revs av kommunen för att politiker hade intention att sanera stora delar av Nørrebro. Detta gjordes innan det fanns en ordentlig plan för nästa steg vilket verkar ha förvärrat många av de sociala problem som fanns i området. Tomterna stod öde men kvarlevorna av husen lämnades på plats vilket förslummade området ytterligare (Hougård, 1971, s.521f).
Urban Hansen, som var överborgmästare mellan 1962-1976 , säger under Københavns Borgerrepræsentations Forhandlinger (KBF) 1971 att de måste riva varje planerat rivningshus så fort som de lyckas tömma det, även om det enligt honom själv kan gå månader, kanske ett halvår innan byggnationen på de ersättande huset kan sättas igång. För Hansen var högsta prioritet att ingenting får komma i vägen för upprustningen av området. Ifall rivningshusen hade stått tomma i väntan på färdigställande planer för tomterna hade nämligen så kallade husockupanter kunnat flytta in. Folketinget hade samma år gjort en ändring i saneringslagen som gjorde det lagligt för invånare att använda och bosätta sig i rivningshus tills dess att de skulle rivas (Lokalforeningen Blaagaards Kvarter).
Problemet som kan uppstå i sådana situationer är att folk inte vill flytta när huset väl ska rivas. Hansen anser därför att det är att föredra att ha hål i gatunätet än att riskera komplikationer vid rivningen av husen (Hansen, 1971, s.520). Niels Jørn Hougård håller med om att husen behöver få högre standard men han anser att kommunen på förhand måste se till att det finns bostäder, även för husockupanterna.
Selvfølgelig kan vi godt sige, at det er dem selv, der er flyttet ind dér; men vi har vel på en eller anden måde et ansvar for, at den boligmæssige situation bliver klaret her i vor by (Hougård, 1971, s.521).
en mindre reglerad typ av livsstil (ibid). Det vakuum som uppstår i en sådan situation kan innebära att sociala problem ökar men det kan även bidra till en viss sorts frihet på platsen. Om rum i stadsmiljön inte utnyttjas finns det mer utrymme för folk att temporärt appropriera dessa rum, liknande vid det ockuperande som invånarna i Nørrebro gjorde.
Under KBF 1971 nämner Niels Jørn Hougård att han hade föredragit att hålen i gatunätet hade använts till att ha temporära rekreativa platser, något som saknas i hög grad i området (Hougård, 1971, s.521f). Detta var något som invånarna i Den Svarta Fyrkanten själva hade kämpat för. Efter misslyckade diskussioner om att få fler grönytor och rekreativa platser i området med politiker och kommunala byråkrater tog invånarna tillslut saken i egna händer.
Planen för de hus som skulle ersätta rivningshusen kom senare än Hansen förutspådda halvår, nio år senare var hålen i gatunätet fortfarande långt från fyllda och ca. hälften av Den Svarta Fyrkantens befolkning bodde inte längre kvar i området (Kjærsgaard, Rasmussen & Bøttiger, 1996, s.10).
Ett exempel på denna sorts appropriering av boenden i dåligt skick, skedde även i Kreuzberg och Friedrichshain i väst-Berlin. Området fanns med i ett stadsförnyelse program år 1964-5, som innebar att de byggnader som var i dåligt skick efter andra världskriget skulle rivas. Husen blev då ockuperade av några av de människor som påverkats mest av den dåliga ekonomiska situationen i Berlin (1960-talet) och den höga arbetslösheten. ”...Kruzberg was very much a ‘city edge’, overlooked by the property market and an ideal location for temporary uses in Berlin” (Bishop & Williams, 2012, s.165). Människor i Berlin såg möjlighet i temporär använding av husen för att få en mer fri och
Figur 17 År 1865 - 15 år efter att
1 maj 1971 tog de själva på sig att förvandla en tomt mellan Stengade och Griffenfeldsgade till en Folkets Park. Invånarnas arbete fick Folkets Park att blomstra och när det började bli kallt ville invånarna ha en plats och fortsätta sina aktiviteter. Det ordnade inåvnarna själva och den 12 september samma år ockuperade de det tomma huset intill parken som då föddes till att bli Folkets Hus (Folketshus, 2004).
I specialutgåvan av Kultur och Samvær från 1975 berättar en anonym brukare av Folkets Hus om dess historia (Bothager, et al., 1975, s.216). Personen förklarar att så fort de hade tagit huset blev de tillsagda att lämna det men de valde att istället barrikadera in sig i huset med taggtråd. Detta gjorde de för att göra kommunen uppmärksam på att de inte ville lämna huset, som hade stor betydelse för medborgarna eftersom de inte hade någon annan icke-kommersiell plats att vara på. På Folkets Hus hemsida förklarar de hur viktigt dessa offentliga stadsrum hittills har varit för invånarna i området genom åren:
Huset har siden fungeret som et brugerstyret aktivitetshus, og parken har fungeret som et åbent og grønt rum. Græsset må gerne betrædes, hunde behøver ikke at være i snor, og det er ikke forbudt at hygge sig rundt om et bål. Mange forskellige mennesker har siden brugt parken i deres dagligdag, til at mødes, lege, snakke og slikke sol. Parken har fået funktioner for det lokale kulturliv - udendørs musikarrangementer, fastelavn, cirkus, mini-dyrskue, folkekøkken, arbejdsdage osv (Folketshus, 2004).
Före dess att invånarna själva valde att ta ansvar för att det skulle erbjudas offentliga och rekreativa ytor i området (något som blev möjligt tack vare att deras mänskliga agens höjdes i samband med ändringarna i saneringslagen (Lokalforeningen Blaagaards Kvarter), fanns det inte många ytor där barnen i området kunde leka. Detta blir tydligt i en film från 1969 av en grupp fritidspedagogstudenter som har dokumenterat barnens möjligheter att leka utomhus i Den Svarta Fyrkantens bostadsområde (Kofoed. B. 2018). De flesta privata gårdar i området tillåter inte barn att leka inne på gården. Detta lämnar i princip bara gatorna som möjliga platser att leka ifall barnen inte har råd att betala för att gå in på en av de vinstdrivande arkaderna (ibid.).
Figur 20 Inne på de privata gårdarna i Den Svarta Fyrkanten sitter skyltar som tydligt visar att detta inte är platser där barnen kan leka.
Figur 21 Områdets barn har ytterst få platser att leka på och har de inte pengar för inträde till de vinstdrivande arkaderna blir gatan ofta den enda platsen för dem.
En lekplats i området kändes uppenbarligen väldigt viktigt för invånarna som lever sina liv där. Detta blir speciellt tydligt under de kommande årens konflikter med kommunen (Dyck-Madsen, 2004).
En söndag i juni 1973 grundlades Den Svarta Fyrkantens andra plats som skapats av invånarna själva, Byggerens Legeplads. På en tom tomt, snett över gatan från Folkets Park, körde en lastbil in på platsen full av byggmaterial, som invånarna under dagen använde för att tillsammans bygga en lekplats till kvarterets barn (Dyck-Madsen, 2004, s.5).
Denna lekplats kom att bli symbolen för motsättningarna mellan Nørrebroarna och kommunen under det turbulenta 70-talet (Danskkulturarv, 1973). En sjuårig kamp som avslutades med att invånarnas mänskliga agens blev otroligt låg då kommunen utfärdade ett undantagstillstånd och invånarnas konstitunella rättigheter tillfälligt fråntogs (Dengang, 2012; Dyck-Madsen, 2004, s.79). Äldre människor på platsen menar att den enda jämförbara upplevelsen de har varit med om var generalstrejken under andra världskriget (Dyck-Madsen, 2004, s.80).
Figur 22 Till höger om: Uwe Brodersen, författare, föredragshållare mm, beskriver händelsen såhär:
“Med vold frem for demokrati tvang kommunen tingene igennem. Det var starten på en række meget voldelige sammenstød med ordensmagten”
(Brodersen, 2019).
Figur 23 Till höger om: Nørrebro Beboeraktion gav ut en stödskiva för att samla in pengar för kampen och för de som blivit anhållna för den. B.la. en man som fick 40 dagars fängelsestraff för att han kastat en äppelskrut på en polis lår (Dyck-Madsen, 2004,
MÄNSKLIG AGENS
GRUNDLAGSSTRUKTUR BRYTS: - Besluthavarna i kommunens mänskliga agens är vid sin högsta punkt
STRUKTUR
BYGGEREN STORMAS FÖR FÖRSTA GÅNGEN 22 April 1980
BYGGEREN STORMAS FÖR ANDRA GÅNGEN 29 April 1980
BYGGEREN STORMAS MED UNDANTAGSTILLSTÅND
3 Maj 1980
x 1000 x 500-1000
Med bulldozrar rivs alla hus på Byggeren
Tusen invånare hjälps åt a� under na�en bygga upp alla hus på Byggeren igen
Hundratals invånare hjälps åt a� bära �llbaka alla hus på Byggeren så fort som polisen har lämnat platsen
INTE LOV ATT SAMLAS HÅLL ER INOMHUS
Med bulldozrar rivs alla hus på Byggeren
Undantag�llstånd u�ärdas och invånarna på Nørrebro är �llfälligt utan kons�tu�onella
rä�gheter
“Jeg havde glemt, at en socialdemokra�sk overborgmesters og socialborgmesters ansigt betyder mere end 15.000 borgeres krav om bevarelsen af en legeplads i et af Københavns tæ�est bebyggede kvarterer.”
- Søren Dyck-Madsen
Med kranar fly�as alla hus på Byggeren bort
x 800
Under denna period var både Folkets Park och Byggeren inhägnade av staket. Byggeren hade höga trästaket och Folkets Park ett lägre stängsel men båda två skapar en hård avgränsning av rummet. Innanför staketen fanns det dock utrymme för en helt annan sorts frihet på dessa platser än i något annat stadsrum i närheten. Till förklarar att slack space (obestämt rum) är öppet för olika sätt att använda dem och att dessa användningar förändras över tid (Till, 2009, s.134). Han menar att det inte handlar om bokstavligt flexibel design som produkter med rörliga delar utan ”in terms of providing a frame for life to unfold within” (Till, 2009, s.134). Det är en plats där någonting ska hända, men exakt vad kan inte vara definierat i förhand (2009, s.134). På det sättet är den här manifestationen av Folkets Park enligt vår mening ett bra exempel på obestämt rum.
En bokstavlig ram, i form av staket, definierar var gränsen går och vad de behöver förhålla sig till. Eftersom ytan inte var bebyggd så skapades det möjlighet för invånarna att själva forma parken. Folkets Park i den här manifestationen passar dock inte helt in på Tills beskrivning av slack space (obestämt rum). Till har fått konceptet slack från den politiska teoretikern William Connolly och tolkar hans definition av begreppet som
något som ger möjlighet till en bredare diversitet av beteeenden att bara finnas (Till, 2009, s.133). Till klargör dock att detta inte handlar om en anarkistisk ”anything goes”-mentalitet, utan att det handlar om att lämna plats inom politiken för att det annorlunda och tvetydiga ska kunna växa och frodas inom ett gemensamt utgångsläge (Till, 2009, s.133). Här faller manifestation 1 av Folkets Park något platt. Utrymmet inom politiken för det annorlunda och tvetydiga verkar ha varit mycket begränsat vid den här tiden i Köpenhamns kommun. Detta exemplifieras i stadsrådsförhandlingarna då Niels Jørn Hougård ifrågasätter borgmästarens uttalande om att han inte kan se skillnad på husockupanter, langare och sprutmissbrukare (Hougård, 1971, s.521). Invånarna i Den Svarta Fyrkanten ansåg att deras röster inte blev hörda och valde därför att ta sig den rätten till en bit av sin stad på ett sätt som kan anses anarkistiskt (Dyck-Madsen, 2004, s.5).
Inom Folkets Park och på Folkets Hus rådde det enligt dem själva inte något laglöst kaos. De följde de värderingar, riktlinjer och regler som invånarna tog beslut om tillsammans, men hela området begränsades av varierande samtycke från kommunens sida under hela den här manifestationen (Dyck-Madsen, 2004).
MANIFESTATION 2
ANDRA ANDNINGEN
1990-2004
Figur 26 Figur 27 Figur 28 Folkets Park var under denna manifestation ett grönområde med ett frodigt och något vildvuxet uttryck där invånarna hade en stor roll och tog stort ansvar för parken och varandras välmående.
MÄNSKLIG AGENS STRUKTUR
“BULLDOZERATTENTATET”
18 sep. 1997, kl 04:30
Med bulldozrar börjar lekplatsen på Folkets Park rivas
Med polisskydd (med hundar) och pansarvagnar går byggprojektet in i Folkets Park och tar markprover
Stadsdelsrådet skickar en
protest (1996) �ll kommunen Byggherren (FSB) drar sig ur projektet (1997)
Kommunen röstar igenom att
“Folkets Park og Legeplads er – sammen med Folkets Hus - et åbent rum, der skaber mulighed for sociale møder, også med mennesker, man ellers ikke omgås. Det kan være den nabo, man aldrig før har talt med, det kan være mennesker fra andre lande, mennesker der lever livet på en ganske anden måde – eller mennesker i andre aldre.”
- Arbejdsgruppe om Folkets Hus-karréen MARKPROVER PÅ FOLKETS PARK
Sommar 1999, kl 02:00
OMRÖSTNING I KOMMUNEN 14 juni 2000
x 200
Hundratals invånare kommer ut �ll
parken och stoppar rivningen Ansvariga får betala ersä�ning för a� bygga upp lekplatsen igen
Kommunen och byggherren FSB skriver kontrakt och ritar planer KOMMUNEN OCH BYGGHERRAR VILL BYGGA
HUS PÅ FOLKETS PARK PÅ 1990-talet
Invånarna protesterar
NEJ
Invånarna protesterar 18 st. anhålls
NEJ
Polisen uppmanar kommunen om a� överväga si� beslut om a�
bygga på Folkets Park
Fackföreningar och arbetsgivarföreningar informerar om a� de vägrar ta del i arbetet & a� de kommer se �ll a� även
strejkbrytare inte jobbar
DIAGRAM AV RELATIONEN MELLAN MÄNSKLIG AGENS OCH STRUKTUR
Anställda i byggprojektet går in i Folkets Park med polisskydd, hundar och hollændervogner
Efter att invånarna förlorat slaget om Byggeren var Folkets Park den enda offentliga grönytan i Den Svarta Fyrkanten. Folkets Park blomstrade och blev en samlingsyta för olika kulturella, sociala och lokala politiska aktiviteter. Samtidigt hade Borgerrepræsentationen (kommunfullmäktige) nu planer på att bygga femvåningshus som skulle omringa Folkets Park, vilket skulle innebära en stor begränsning av naturligt solljus på platsen. Som ett motsvar gick Danska Naturvårdsföreningen och invånarna ihop för att visa missnöje. År 1996 röstade Borgerrepræsentationen igenom beslutet om att Folkets Park skulle bebyggas, men med fortsatt visat missnöje från invånarna.
Missnöjet visades bland annat i ett brev från Bydelsrådet till Borgerrepræsentationen:
Bydelsrådet på Indre Nørrebro beklager, at et grønt område på Nørrebro forsvinder med en beslutning om at bygge på Folkets Park-grunden - en beslutning som Indre Nørrebro Bydelsråd desværre ikke har indflydelse på, idet det er Borgerrepræsentationen, der har beslutningskompetencen på området (Folketshus, 2004).
Ett citat från Folkets Hus hemsida visar på att det finns en tydlig konflikt mellan kommun och invånare: “Københavns Kommune har aldrig brudt sig om Folkets Park. Derfor har
de igennem alle årene forsøgt at få Parken ryddet” (Folketshus, 2004). Citatet visar på vad invånarna hade för åsikt om kommunen och även vad Folkets Park hade för betydelse för invånarna.
Samma år bildades “Folkets Park initiativet”, ett initiativ av invånarna för att visa miss-nöje kring kommunens beslut och försvåra kommunens planer för parken. Dels genom att aktivera parken genom att bygga en gemensam lekplats med natur, egenbyggda skulpturer och aktivitetsytor (Folketshus 2004). Invånarnas vardagliga rutiner kretsade kring de strukturer som de själva byggde och de hade en relativt hög mänsklig agens att kunna ta platsen i anspråk. Det fanns dock samtidigt en konstant press och oro eftersom kommunen ville förändra eller ta bort Folkets Park. Detta fick de då alltså förhålla sig till, deras handlingar påverkades av den press av kommunens planer för parken. 1997 valde FSB (bostadsrepresentationen Köpenhamn), som hade kontrakt att bygga, att formellt dra sig ur projektet genom att skylla det avbrutna arbetet på dålig ekonomi. Något som invånarna själva anser snarare berodde på det motstånd de hade visat genom protester och genom att aktivera parken och på så sätt visa vad den betydde för området (Folketshus 2004).
slutade med att arton personer arre sterades. Denna händelse fick polisen att uppmana Borgerrepræsentationen att ompröva sitt beslut om att bygga nya bostäder (Folketshus 2004). Efter dessa möten röstade Borgerrepræsentationen den 14 juni år 2000 igenom förslaget om att bygget officiellt skulle läggas ned (Borgerrepræsentationen, 2001). Denna röst var dock även ett automatiskt nej till några andra insatser i parken som invånarna hade kämpat för (Folketshus 2004). Efter detta stod projektet stilla och det var först år 2003 som förhandlingen om Folkets Parks fortlevnad fastslogs, detta året togs beslutet att området måste vara grönt och offentligt och året därpå faställdes en ny plan för parken, som skulle representeras med tydligare parkkaraktär (ibid.). Ur detta påbörjades planeringen av en ombyggnation av parken som beskrivs i kommunens förnyelseprogram från december år 2005 (Folketshus 2004). Jytte Andersen beskriver sina tankar om processen i en artikel på följande vis:
Jeg tror, det betyder meget, at den sjæl, der er i området, får lov til at være med i udviklingen. Det betyder ikke, at man ikke kan udvikle og byforny. Men man skal gøre det med respekt for sjælen, som jo bæres af de mennesker, der deltager i debatterne og demokratiet på græsrods- og foreningsplan (11.10.99, Berit Mühlhausen).
Samma år, september 1997 skedde det som hos invånarna kallar för bulldozerattentatet där Byfornyelseselskabet, som förvaltar åt kommunen, skickade in flera bulldozers klockan halv fem på morgonen och började förstöra lekplatsen i Folkets Park. Hundratals invånare strömmade ut och fick stopp på arbetet. Byggarna på plats drog sig tillbaka och Byfornyelseselskabet bad senare om ursäkt för vad de kallade ett misstag och betalade ersättning för det som förstördes. Efter denna händelse hade kommunen, Byfornyelseselskabet och Folkets Park Initiativet ett möte där det, enligt Folkets Park Initiativet, avtalades att ytan skulle användas som lekplats och att kommunen skulle påbörja processen för att göra detta till ett officiellt avtal (Folketshus 2004). Det resulterade istället i att kommunen gick bakom ryggen på Folkets Park Initiativet som de själva beskriver händelsen. De ansåg att detta inte bara bröt mot kontrakten parterna emellan utan att det även bröt mot helhetsplanen från 1979, byfornyelseplanen 1995, samt vissa punkter på lokalplanen (ibid.).
Tvisterna fortsatte då Byfornyelseselskabet återigen gick in i parken för att ta markprover, denna gången mitt i natten. De hade uppdaterat sin strategi efter bulldozer attentatet och motståndet kunde förväntas bli detsamma. Kommunen tog därför hjälp av 200 kravallutrustade poliser med både pansarvagnar och hundar. Invånarna drog sig till parken för att göra motstånd som
Figur 32 Folk hjälps åt för att förändra & förbättra sin park.
Figur 34 “Bulldozerattentatet”- Kommunen börjar riva lekplatsen kl 04:30 på morgonen.
Figur 33 Invånarna bygger lekplats och sociala rela-tioner i Folkets Park.
Figur 35 “Bulldozerattentatet”- Invånarna använder igen sina kroppar för att stoppa förstörelsen av sin lekplats.
DIAGRAM AV RELATIONEN MELLAN MÄNSKLIG AGENS OCH FYSISK STRUKTUR
Parken beskrivs av aktiva i Folkets Hus år 1998 som en öppen yta där användnings området inte är bestämt, ytan möjliggör för olika typer av aktiviteter. Något som kan liknas vis slack space, precis som i Manifestation 1 där något kan ske med exakt vad inte är bestämt (Till, 2009, s.134). På sommarhalvåret blomstrar Folkets Park och används som invånarnas trädgård med utrymme för sociala möten (Folketshus, 1998). Detta gör att invånarna blir närmare bekanta med varandra och parken blir en mötesplats. Den bjuder även in till lek för barn då den är försedd med olika typer av lekytor t.ex. en lekplats, kullar och ramper.
Folkets Park og Legeplads er – sammen med Folkets Hus - et åbent rum, der skaber mulighed for sociale møder, også med mennesker, man ellers ikke omgås. Det kan være den nabo, man aldrig før har talt med, det kan være mennesker fra andre lande, mennesker der lever livet på en ganske anden måde – eller mennesker i andre aldre (Folketshus 1998).
Dessa sociala möten skapas även under olika event som är initierade av Folkets Park Initiativet, som även underhåller parken tillsammans med Folkets Hus (Folketshus, 1998). Initiativen till att underhålla och
aktivera parken skedde just under 1998 då kommunen gick bakom ryggen för att återigen uppta planerna för byggnader i parken. Då kan man tänka sig att det blev viktigt att visa att parken är något som lever och frodas och är en viktig plats för invånarna (Folketshus, 1998).
Slack space is thus manifestly designed, but probably not overdesigned, It allows the user to make choices within its frame (Till, 2009 s.134).
Parken byggdes alltså upp och sköttes av invånarna själva, anpassad efter deras behov. Allt som gjordes i parken var för att underlätta och skapa sociala möten. Oavsett om det var en lekplats, en bänk eller ett cirkus event så var det mesta temporärt och föränderligt. Det temporära verkar ha bidragit till att flera olika typer av människor kunde anpassa aktiviteterna efter vad de önskade göra på platsen.
MANIFESTATION 3
BRON
MÄNSKLIG AGENS STRUKTUR
Tre landskapsarkitekter blir �lldelade a� rita
EN NY LOKALPLAN UPPRÄTTAS
SOM TYDLIGGÖR ATT FOLKETS
FEM MÖTEN HÅLLS DÄR ÖNSKEMÅL OCH SLUTGILTIGA SKISSFÖRSLAG DISKUTERAS
En lokalplan för Folkets Park upprä�as av
En utvald grupp invånare �llsammans med kommun
diskuterar skissförslagen
Deltagandedialog Invånarnas önskemål “CO- designer” Landskapsarkitekt Landskapsarkitekt Teknik och miljöutsko�et granskar förmedlar invånarnas ritar e� förslag redovisar förslag �ll förslaget önskemål Teknik och miljöutsko�et
Omgestaltningen ska ha en tydlig parkkaraktär K ARKITEKT INVÅNARE
“Three and a half million was [spent] on this bridge, which everybody hated and [they] didn’t understand why the fuck they should have a bridge like that, coming from nowhere, ending nowhere, with no purpose at all.”
- Kenneth Balfelt
DIAGRAM AV RELATIONEN MELLAN MÄNSKLIG AGENS OCH STRUKTUR
NY LOKALPLAN - FOLKETS PARK SKA BEHÅLLAS SOM EN GRÖN YTA
ÅR 2003
Tre landskapsarkitekter blir tilldelade att rita varsitt förslag till omgestaltningen
En lokalplan för Folkets Park upprättas av kommunen i samarbete med landskapsarkitekter Omgestaltningen ska ha en tydlig parkkaraktär som ska vara
Efter flera förhandlingar i manifestation 2 är Folkets Park nu säkrad, den ska behållas som ett grönt område. I Borgerrepræsentationens lokalplan från 2003 är det bestämt att ett projekt för att utveckla Folkets Park ska starta (Købenshavns kommune, 2005, s.3). Folkets Park var enligt invånarna en livlig park med plats för flexibla och tillfälliga lösningar under manifestation 2 (Folketshus 2004). Nu när parken hade blivit officiell för kommunen var visionen att städa upp Folkets Park för att ge den mer park karaktär (Købenshavns kommune, 2005, s.3). Kommunens fokus på att ordna till platsen orsakar tyvärr att mycket av platsens potential går förlorad, de sociala och in kluderande egenskaperna från Folkets Parks tidigare liv förändras och försämras under mani festation 3 (Balfelt, 2019). Kommunens negativa bild av stök och kaos kan vara en del av orsaken till detta problem. Enligt Till syns inte potentialen på en plats ifall dess egenskaper av öppenhet och osäkerhet upplevs som ett hot snarare än en möjlighet för platsen (Till, 2009, s.191).
2006 upprättas en uppdaterad handlingsplan (tidigare 2005) för Köpenhamns byrum där byrum är i princip alla rum mellan stadens hus (Københavns kommune, 2006). Handlingsplanen beskriver inte bara planen
för dessa rum utan även hur processen och dialogen för kommande projekt ska se ut. Vikten ligger mer på dialogerna mellan olika aktörer där målet är att utveckla dialog-erna mellan politiker, borgare, byggherrar och privata rådgivare samt samarbetet kommunerna emellan. För att stärka ett samarbete mellan kommunerna så behövs bättre kommunikation mellan ansvariga för utvecklingsplaner och även lokalplaner, detta för att få en gemensam helhet i utvecklingsplanerna för hela Köpenhamn (Københavns kommune, 2006, s.16f).
Planen beskriver att ett sådant samarbete inte tidigare funnits och att lokalplanerna tidigare har skett individuellt och inte som en helhet. Som lösning blev svaret ett projektforum för att förenkla kommunikationen mellan flera organisationer (Københavns kommune, 2006, s.17). Teknik och miljö förvaltningen var en av de som skulle få en större roll när det kommer till de offentliga miljöernas utformning och beslut om dessa utformningar (Københavns kommune, 2006, s.16). Invånarna uttrycks också få en större roll men då genom mindre fokus grupper som representanter för ett visst projekt beroende på vilken plats projektet syftar på (Københavns kommune, 2006, s.17).
Eftersom lokalplanen för Folkets Park verkar ha utgått från kommunens nya kommunikationsstrategi så är det högst relevant för projektet. Precis som handlings-planen beskriver så har fokus kring om byggnationen av Folkets Park legat på ett samarbete mellan en större grupp aktörer. Landskapsarkitektfirmorna Algren & Bruun Landskabsarkitekter, Kragh & Berglund Landskabsarkitekter samt Krat Landskabsarkitekter bjuds in att på lika fot få delta i en tävling för omgestaltningen. Tillsammans med Köpenhamns kommun väg och park, invånare och intressenter utformas ett program för förnyelsen av Folkets Park (Københavns kommune, 2005, s.3). Med intressenter menas de som är aktivt inblandade i parkens framtid såsom intresse-organisationer och föreningar.
“Folkets Park er en park for folket - det skal være plads til alle” (Københavns kommune, 2005, s.4). Så skrivs visionen för parken, en vision som enligt kommunen skapas med hänsyn till att platsen approprieras av olika typer av grupper. De vill att parken ska kunna användas av flera typer av människor där de själva beskriver typerna som: studenter, unga, invandrare, barn, äldre människor osv, platsen är tänkt att vara för alla (ibid.).
Kommunen beskriver involveringen av medborgare som en viktig del i projektet men att på grund av parkens yta så
prioriterades landskapsarkitekternas kunskap
i slutändan (Københavns kommune, 2005, s.3) Landskapsarkitektens roll blev i detta fall att disponera varsitt skissförslag utifrån det första offentliga mötet med invånarna om Folkets Park i oktober 2005 (Københavns kommune, 2005, bilaga 1). Mötet bestod av en grupp utvalda invånare som då var aktiva kring Folkets Park, kommunen och övriga representanter (vilka exakt som deltog framgår ej) (Københavns kommune, 2005,s.13).
Den utvalda gruppen invånare fick diskutera och skriva en lista på önskemål om hur parken skulle utformas. Kvaliteter som diskuterades var bland annat, stämningar/ uttryck, aktiviteter/funktioner, planteringar, belysning, bevaring, material, trafik, skötsel samt önskemål kring funktioner som inte rörde just parken (bilaga 1 lokalplan). Därefter las förslag fram på utformningar av parken där ytterligare möten handlade om diskussion och beslut kring förslagen. Innan det slutgilitiga beslutet om vilket projekt som skulle tas vidare skulle det även godkännas av teknik och miljöförvaltningen (bilaga 3 lokalplan).
Gruppen invånare och Teknik och miljö-förvaltningen enades sedan om vilket förslag som skulle arbetas vidare med och på ett fjärde möte i maj 2006 gavs de sista kommentarerna om projektet innan det offentliggjordes den 21 juni. I april beslutades projektförslaget och man vet vid det här laget vilket projekt kommunen ska gå vidare med (Københavns kommune, 2005, bilaga 3). Invånarna bad om att få vara en del i processen men deras inblandning i projektet mellan April 2006 fram till invigningen 2007 blir inte är stor.
Det framkommer i lokalplanen att det finns utrymme för invånarna att delta i ut form ningen men endast i mindre åtaganden (Københavns kommune, 2005, s.13). Invånarna ska enligt lokalplanen få vara inblandade i workshops där de ska vara med och exempelvis plantera blommor eller någon typ av liknande event. Invånarna är alltså fortfarande med i bilden men deras involvering blir bestämd av kommunen istället för att de själva får önska hur de vill delta.
