TRYGGHETSUNDERSÖKNING UR ETT POLISPERSPEKTIV

Examensarbete i kriminologi Malmö universitet

61-90 hp Hälsa och samhälle

TRYGGHETSUNDERSÖKNING

UR ETT POLISPERSPEKTIV

EN ÖVERSIKT GÄLLANDE POLISENS

UPPLEVDA NIVÅ AV TRYGGHET INOM

POLISOMRÅDET MALMÖ

ANNA TROLLÈR

YASMINA RESIC´

TRYGGHETSUNDERSÖKNING

UR ETT POLISPERSPEKTIV

EN ÖVERSIKT GÄLLANDE POLISENS

UPPLEVDA NIVÅ AV TRYGGHET INOM

POLISOMRÅDET MALMÖ

ANNA TROLLÉR

YASMINA RESIC´

Resic,J & Trollér, A.Trygghetsundersökning ur ett polisperspektiv. En översikt gällande polisens upplevda nivå av trygghet inom polisområdet Malmö. Examensarbete i kriminologi 15 högskolepoäng. Malmö universitet: Fakulteten för hälsa och samhälle, institutionen för kriminologi, 2018.

Abstrakt: Denna pilotundersökningen har haft för avsikt att ge en beskrivande och översiktlig bild av polisens upplevda nivå av trygghet inom polisområdet Malmö. Studien bygger på en webbenkätundersökning där resultatet presenteras

deskriptivt. Resultaten är uppseendeväckande, polisernas utsatthet omfattar både fysiska och verbala angrepp i form av hot och trakasserier. 76 procent av poliserna uppgav att de utsatts för olika spektrum av våld och trakasserier under de senaste 24 månaderna. Dock uppger endast en liten del av poliserna att de anmäler händelsen till arbetsgivaren och förhållandevis stor andel uppger att de inte får de stöd de behöver. Studien är ett tydligt exempel på hur svårt det är att få tillgång till forskningsfältet rörande polisers yrkesgrupp, upplevda nivå av trygghet och utsatthet.

Trots att pilotstudien bidrar till en inblick i en särskilt utsatt yrkesgrupp har studien sina begränsningar som är viktiga att notera inför framtida studier.

SECURITY SURVEY FROM A

POLICE-PERSPECTIVE

AN OVERVIEW REGARDING THE PERCEIVED

SAFETY AMONG THE POLICE WITHIN THE

POLICE DISTRICT OF MALMÖ

ANNA TROLLÉR

YASMINA RESIC´

Reisc´, J & Trollér,A. Security survey from a police-perspevtice. An overview regarding the perceived safety among the police within the police district of Malmö. Degree project in criminology 15 Credits. Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of criminology, 2018.

Abstract: The pilot study has intended to provide a descriptive and

comprehensive picture of the police's perceived level of security in the police area of Malmö. The study is based on a web survey that describes the results in a descriptive way. The results are startling, the vulnerability of the police involves both physical and verbal attacks in the form of threats and harassment. 76 procent of the police reported that they had been exposed to a variety of violence and harassment in the last 24 months. However, only a small percentage of the

policemen reported that they reported the incident to the employer. The study is a clear example of how difficult it is to capture the occupational level of safety and despite the fact that the pilot study contributes to an insight into a particularly exposed occupational group, the study has its limitations that are important to note for future studies.

FÖRORD

Vi vill uttrycka vår tacksamhet till ett antal personer som underlättat arbetet under den utmanande processen som genomförandet av uppsatsen inneburit.

Det har varit en utmanande process att skriva denna uppsats, vi vill därför framför allt rikta vår tacksamhet till Simon Wallengren, ansvarig handledare vars

vägledning och stöd varit essentiell för denna uppsats. Vi vill även rikta ett stort tack till Andy Robert och Erik Jansåker, LPO chefer inom polisområdet Malmö för att ha givit oss möjligheten och stödet med genomförandet av studien. Utan er hjälp hade arbetet varit betydligt svårare att genomföra. Avslutningsvis vill vi tacka alla studiedeltagare, utan er skulle genomförandet av studien inte varit möjlig.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

POLISENS UTSATTHET I NORDISK KONTEXT ...11

TEORI ...13

Risksamhället ... 14

LIVSSTIL & RUTINAKTIVITET ...14

Strainteori ... 15

MATERIAL OCH METOD ... 16

URVAL ...16

ENKÄT ...17

EXTERNT BORTFALL ...18

INTERNT BORTFALL ...18

RELIABILITET & VALIDITET ...19

ANALYS ...19

ETIK ...19

RESULTAT ... 20

UTSATTHET ...20

POLISENS PERCEPTION AV HOTET GENTEMOT DEM ...21

TRYGGHET ...21 PÅVERKAN PÅ TJÄNSTEUTÖVNING ...23 ANMÄLNINGSBENÄGENHET & STÖD ...23 DISKUSSION ... 25 METODDISKUSSION ...25 RESULTATDISKUSSION ...27 FRAMTIDA FORSKNING ...32 IMPLIKATIONER ...32 SLUTSATS ... 33 REFERENSER ... 35 BILAGOR ... 40

INLEDNING

Våld och hot om våld förekommer i varierande utsträckning bland olika yrkesgrupper och anses vara vanligare inom enstaka yrken än inom andra

(Wikman 2012). Utifrån Arbetsmiljöundersökningens rapport konstaterar man att enskilda yrkesgrupper såsom poliser, skötare och vårdare får större andel hot och våld riktat gentemot sig. Det är framför allt inom vård och omsorg men även inom service och säkerhetsarbete (polis och väktare) där yrkena kategoriseras som särskilt riskfyllda (a.a.). Inom dessa särskilda yrkesgrupper är våld och hot särskilt förekommande (a.a.).

Trygghet och säkerhet har genom åren fått större betydelse och uppmärksammats allt mer i det mediala blickfånget. Våld, hot om våld och trakasserier förekommer mer frekvent inom särskilda yrkesgrupper. Inom vård- och omsorg är det större andel kvinnor som rapporterat in större utsatthet. Bland service- och

säkerhetsarbete (väktare och poliser) är det större andel män som angett att de blivit utsatta. Forskarna har således inom nationell och internationell forskning identifierat bland annat polisyrket som det mest riskfyllda (Wikman 2012). En analys som framhävs i Wikman (2012), presenterar att poliser tillsammans med skötare och vårdare, är de yrkesgrupper som varit utsatta för våld eller hot och våld flertal tillfällen per månad. Internationell forskning har funnit resultat

relaterat till ålder och risk där risken för yngre arbetstagare är högre för att utsättas för brott (Hindelang et al 1978: Wikman 2012). Enligt Brå (2005) har det via personsäkerhetsutredningen framkommit att poliser har den mest utsatta

positionen och att trakasserier, hot och våld av ett allvarligare slag i samband med tjänsteutövningen ökat. Hot, våld och trakasserier mot polisen är en

arbetsmiljöfråga som polisen både är tränade och utbildade för att möta och som delvis blivit en del av yrket. En av polisernas verksamhetsinriktningar utgår från att polisen skall främja rättvisa och trygghet i samhället, stöd för detta

framkommer av §1 polislagen 1984:387. Däremot saknas det omfattande

forskning över hur poliserna själva påverkas av risken att utsättas för brott under tjänstgöring och vilka effekter detta kan ha just på tjänsteutövningen.

Det finns starka indikationer på att poliser ofta utsätts under sin tjänsteutövning. I studien från Brå (2015) visar det på att ungefär en av tio poliser anmäler när de blivit utsatta för våld/misshandel. Vilka konsekvenser inom tjänsteutövningen kan det innebära om poliserna påverkas av en hög nivå av otrygghet och vilka

förutsättningar skapar myndigheten för att poliserna skall kunna hantera de effekter som våld, hot och trakasserier medför? Amerikansk media har påvisat att rädslan för brott är allt mer framträdande i tidningarna än brottsligheten, även svensk press exemplifierar rädsla för brott i stor utsträckning (Heber 2007). Polisförbundet, 2017 vidhåller att media kartlägger Malmö som ett särskilt utsatt område där det inte är ovanligt med skottlossningar, mord och bombningar (Svenska Yle 2018).

Det är därför av vikt att studera polisens beskrivningar av sin yrkesrelaterade utsatthet för att försöka få en djupare inblick i deras arbetsroll och vad som främjar eller hämmar deras upplevda nivå av trygghet. Studien kommer att belysa polisens upplevda nivå av trygghet i polisområdet Malmö för att försöka få en helhetsförståelse där vi ämnar belysa polisens egna känslor kring sin arbetsroll

och vilken typ av stöd de får vid incidenter som påverkat deras trygghet.

BAKGRUND

Under senare år har oron för brott etablerats som ett forskningsområde i Sverige, där studiernas huvudsyfte varit att studera oron för brott och dess konsekvenser (Litzén 2006). Polisförbundet släppte i juni 2017 en rapport som behandlar polisanställdas utsatthet för hot och våld i tjänsten. Undersökningen som

polisförbundet genomfört visar på att sex av tio poliser i yttre tjänst som deltog i undersökningen har blivit utsatta för hot, våld och trakasserier det senaste 12 månaderna (a.a.). Detta resultat indikerar på att polisens utsatthet är ett påtagligt problem då sju av tio poliser upplever att våldet gentemot dem har ökat kraftigt de senaste två åren (a.a.) Tillsammans med bristfällig kunskap om hur hot och våld gentemot polistjänstemän skall hanteras på arbetsplatsen gör att ämnet är viktigt att beröra då polisens trygghet är av essens för att upprätthålla en väl fungerande rättsstat (a.a.). Polisförbundet framförde i samband med rapporten krav på politikerna och från polismyndigheten att bemanningen som sker skall utgå från lokalområdenas behov, därför är det essentiellt att framföra dokumentation beträffande hur tryggheten hos de polisanställda ser ut på lokal nivå (a.a.). Den kategorisering som var återkommande i litteraturen inom ämnesområdet delar upp upplevelser i tre olika kategorier, bedömning, värdering och emotion, se tabell 1(Ferraro & LaGrange1987). Kategorierna är dimensioner av generella respektive individuella uppfattningar. Generell nivå av perceptioner avser reaktioner kring att någon annan i individens omgivning skall drabbas av brott medan den individuella nivån är individens reaktion på att personligen drabbas av brott (Heber 2007). Den generella perceptionen av brott kommer i denna studie att helt uteslutas och undersökningens fokus avser att belysa den individuella

dimensionen som enbart omfattar individens egna risk, oro och rädsla för att själv utsättas (a.a.). Den horisontella axeln utgår från en kognitiv upplevelse och

involverar individens risk och säkerhetsbedömningar medan den affektiva känslan omfattar den fysiska rädslan där individen påverkas emotionellt. (a.a.). Tablån riskbedömning avser “risk för egen del; den egna säkerheten” och utgår ifrån individens egen säkerhets och riskbedömning (a.a.). Risken baseras på den omgivande miljön och risk där säkerhetsbedömningar görs utifrån omgivningens fysiska och sociala karaktär (Heber 2007). Det innebär att individens

riskbedömningar är varierande och att de många gånger görs omedvetet (a.a.). Tablån värdering, ”oro för egen del” är individens perception över sin egen sannolikhet att utsättas för brott (a.a.). Tablån emotion, “ rädslan för att själv utsättas för brott” omfattar den negativa reaktionen hos individen och avser allt från en lindrig form av oro till fysiska reaktioner såsom hjärtklappning,

svettningar, darrningar med mera (a.a.). Även Litzen (2006) beskriver två affekter som risken omfattas av, dels innefattar den att individen uppfattar risken som reell, den innefattar också individens riskkänslighet samt deras sårbarhet (vilken förmåga individen anser att denne har för att förhindra en viktimisering och vilka konsekvenser en viktimisering skulle leda till). Det är dock enligt forskning viktigt att särskilja individens riskuppfattning från individens emotioner (Litzen 2006). Det går dock bra att använda begreppen oro och otrygghet således man är medveten om att den innefattar två dimensioner (a.a.).

Tabell 1. Typer av perceptioner av brott

KOGNITIV AFFEKTIV

Bedömning Värdering Emotion

Generell Risk för andra,

Riskbedömning

Oro för att utsättas för brott

Rädsla att andra ska falla offer för brott

Individuell Egen risk eller

säkerhet

Oro för egen del

Rädsla att själv falla offer för brott

Fritt översatt från Ferraro och LaGrange (1987).

Stora begränsningar inom statistiken över anmälda brott kring hot och våld i arbetslivet förekommer (Litzen 2006). Kriminalstatistik innehåller i större

utsträckning uppgifter om våld mot tjänsteman och det framgår sällan eller aldrig om det skett i samband med yrkesutövningen (Brå 2015). I Sverige finns det tre större offerundersökningar som innehåller information och statistik över

arbetsskador och hade kunnat ge en överskådlig bild kring problematiken gällande hot och våld i arbetslivet och dess konsekvenser (a.a.). Samtliga undersökningar innehåller få frågor gällande arbetslivsrelaterade våld och större delar i

undersökningar utgör arbetsmiljö, levnadsförhållande respektive trygghetsfrågor (a.a.). Studier kring våld och hot kan skiljas åt på flera punkter och kan ställas i sammanhang där hot och våld ses utifrån ett arbetsmiljöproblem eller i

sammanhang där hot och våld uppfattas som brott (Brå 2015) Det förekommer väsentliga skillnader i utsatthet mellan olika yrkesgrupper och polisen framstår som särskilt utsatta när det kommer till hot och våld (a.a.). Nästan en tredjedel av de svarande poliserna hade angett att de utsatts för våld de senaste tolv

månaderna, speciellt hög var den andel yngre poliser som hade utsatts för hot och våld, yngre poliser avser vi de poliser med få år inom yrket och som arbetar som utryckningspoliser (a.a.).

Definition

Det finns omfattande forskning inom kriminologin gällande ”fear of crime”, den svenska översättningen av begreppet benämns som (o)trygghet, oro, rädsla, risk och säkerhet (Torstensson Levander 2007). Oron för brott är ett dynamiskt fenomen i människans liv och att närma sig detta fenomen utifrån en universellt accepterad definition har varit svårt (Litzen 2006). Begreppet oro används som en synonym till rädsla både inom forskningen och i vardagligt tal (a.a.).

Komplexiteten i fenomenet bidrar till begreppsförvirring och syftet i följande avsnitt kommer i första hand vara en introduktion till operationalisering av problemet inom området där begrepp ”rädsla”, ”oro” och “risk” kort kommer att presenteras.

Rädsla förklaras som en emotion, en negativ känsla som huvudsakligen

ger upphov till ett brett spektrum av upplevelser (Heber 2007). För många är rädsla inte är en konstant upplevelse utan den varierar kraftigt i både intensitet och över tid (Litzen 2006). Beträffande intensitetens styrka i rädslan kan denna

avsevärt variera under väldigt korta stunder samt förändras efter endast några enstaka minuter (a.a). Rädsla anses dessutom vara en situationsbunden upplevelse av känsla vilket influeras beroende på yttre faktorer såsom specifika platser och tider, diverse kombinationer av ljus och mörker samt utifrån vilka människor omgivningen omges av (Heber 2007). Rädsla är en känsla med uppenbara likheter till känslor som ständigt förändras t.ex. sorg och ilska vilket inte endast bidragit till begreppsförvirring utan även frambringat besvärlighet i att försöka studera omfattningen samt nivåerna av rädsla för brott (a.a). Det är viktigt att rädslan särskiljs från begreppen ”risk” och ”oro” (Heber 2007;Lizen 2006).

Det vanligaste begreppet använt inom forskningen, är oro och associeras ofta felaktigt som synonym till rädsla (Heber 2007). Som beskrivet tidigare anses rädsla strikt situationsbaserat, något som till skillnad mot oro snarare bygger på en reflektion utifrån risken att något skulle kunna ske samt känslan av obehag detta väcker (Litzen 2006). Komplexiteten i fenomenet har gjort det svårt att undersöka omfattningen och nivåerna av oro för brott och åtskilliga försök har gjorts inom forskningsområdet för att försöka kategorisera de begrepp som används (Heber 2007).

Denna uppsats kommer att undersöka två aspekter av trygghet, den kognitiva och den affektiva. Den kognitiva upplevelsen involverar individens upplevda risk och säkerhetsbedömningar och den affektiva känslan omfattar den faktiska rädslan där individen påverkas emotionellt. För att kunna mäta ett komplext begrepp kommer studien innefatta frågor som berör individens oro, risk och deras faktiska utsatthet för brott. Begreppen oro och rädsla kommer i studien att användas för att

operationalisera polisernas trygghet och kommer således behandlas som synonymer för begreppet. För att få en helhetsbild av den upplevda nivån av trygghet som poliserna upplever då de är i tjänst så kommer även risk och rädsla vid specifika ingripande och i olika kontexter att lyftas. Fokus kommer även att ligga vid polisernas utsatthet då det kan inverka på den upplevda tryggheten. Detta för att försöka få med omfattningen och de olika nivåerna av trygghet

Syfte

Syftet med att genomföra pilotstudien är att ge en beskrivande och översiktlig bild av polisens upplevda nivå av trygghet inom polisområdet, Malmö. Våld och hot gentemot polisen är en arbetsmiljöfråga och avsaknaden av undersökningar på problemområdet gör det viktigt att belysa polisernas arbetsvillkor. Om det förekommer förändringar i polisens upplevda nivå av trygghet är det viktigt att beskriva omfattningen och hanteringen för att ur ett trygghetsskapande perspektiv ge arbetsgivaren möjlighet att kunna genomföra riktade åtgärder.

Frågeställningar

1. Hur ser trygghetsbilden ut för poliser i Malmö?

2. Förekommer det skillnader i den upplevda nivån av trygghet bland poliserna beroende på antal år i tjänst?

3. Vilka konsekvenser inom tjänsteutövningen kan en nivå av otrygghet resultera i?

TIDIGARE FORSKNING

Som vi kommer att se så finns det förhållandevis få studier som har undersökt polisens utsatthet för brott och upplevda trygghet i Sverige. Dock finns det relativt omfattande forskning kring denna yrkesgrupp från framförallt de anglosaxiska länderna. Följande avsnitt ämnar vi att lyfta fram den forskning som finns om poliser utifrån ett brottsofferperspektiv.

Internationell forskning

Federal bureau of investigation (FBI 2017) uppger i sin årliga rapport Law enforcement officers killed and assaulted att 66 poliser dött i tjänsten till följd av kriminella handlingar under 2016 i USA. 52 poliser uppges ha dött i tjänsten under samma tidsperiod till följd av arbetsrelaterade olyckor. 57,180 poliser uppges dessutom ha blivit utsatta för våldsangrepp i tjänsten vilket ger ett snitt på 9,8 utsatta poliser per 100 poliser (a.a.). Definierat, är ett angrepp en fysisk handling som polisen uppfattar eller har en anledning att tro varit avsedd att orsaka fysisk skada (Uchida et al. 1987).

Av de poliser som utsatts för våldsangrepp skedde 1,961 av dessa vid hantering av psykiskt sjuka individer, 4,587 skedde vid trafikkontroller och 18,424 skedde vid så kallade “Disturbance calls” vilket innefattar ärende som rör bråk i hemmet/ nära relationer samt barslagsmål (FBI 2017). Enligt Uchida et al (1987) anses rutinmässiga uppdragen särskilt farliga och polisens risk för utsatthet och personskada ökar när de på uppdrag tvingas ingripa i situationer som sker i den privata sfären (a.a.) Av de poliser som blivit dödade till följd av dödligt våld i tjänst så uppger FBI att 13 av dem skedde vid ärenden som rör just “disturbance calls” (a.a.). Enligt FBI:s rapporter kan man se att siffran över antalet poliser i tjänst som avlidit till följd av att ha utsatts för dödligt våld stigit de senaste åren. Undersökningen visar en ökning av 25 fall jämfört med 2015 (FBI 2016). 2014 års rapport visar motsvarande siffra på 51 poliser (FBI 2015). När det kommer till antalet poliser utsatta för våldsangrepp låg motsvarande siffra 2014 på 48 315, vilket visar på en ökning 2016 med 8 865 (a.a.).

Garden & Clemmer (1986) har i sin studie konstaterat att 80 procent av de utsatta attackerades med Så kallade ”personliga vapen” vilket innefattar; slag med händerna, knuffar och sparkar. 3,7 procent blev attackerade med skjutvapen, 1,8 procent blev attackerade med knivar och 14.4 procent blev attackerade med andra typer av farliga föremål. Det framkommer att ”personliga vapen” användes i nästan alla angrepp mot polisen (Wilson & Zhao 2008). Även FBI (2017) har hittat liknande resultat i sin rapport. Viktimiseringsperspektivet utgår ifrån individens direkta eller indirekta erfarenheter av brott (Hale, 1996). Den direkta erfarenheten utgår från individens personliga viktimisering och deras förmåga att hantera en sådan händelse (a.a). Med indirekt erfarenhet menas andra individers upplevda viktimisering genom att exempelvis ta del av en annans individs

erfarenheter eller utsatthet vilket har visat sig ha en större negativ inverkan på ens egen rädsla än personen i fråga egna utsatthet (a.a.). Den indirekta viktimiseringen kan ses utifrån ett arbetsrelaterat perspektiv, poliser kommer genom sin yrkesroll regelbundet i kontakt med brottsutsatta människor vilket enligt studier ökar deras risk för att själva utsättas (Hale, 1996). Den direkta viktimiseringen kan stöttas av de resultat som Fridell et al (2009) funnit, att polisen är den yrkesgrupp som har

högst andel våld riktad mot sig på arbetsplatsen.

Taylor & Woods (2010) har i sin studie funnit att de poliser som använde kroppsligt motstånd (slag eller brottning) för att återfå kontroll över en individ, hade större risk att bli skadade i samband med ingripandet. Forskningsresultat påvisar attuppdrag som leder till gripande är det farligaste uppdraget för poliser och att ett gripande ökade risk för övergrepp med 60 procent (Wilson & Zhao 2008). Resultat från flera studier gjorda årligen indikerar att den största andelen

attacker på poliser skedde mellan 00:00- 02:00och var mer benägna att inträffa på

helgnätter (fredag, lördag och söndag) (Brandl & Stroshine 2003;Covington et al 2014;FBI 2017). Största andelen övergrepp (30,5%) skedde när polisen ingrep på uppdrag av “Disturbance calls- störande samtal” (familjedispyter, barslagsmål etc), transporthantering av intagna (12,8%) och utförde

trafikkontroller(11,1%)(a.a.).

Brandl och Stroshine (2003) skriver i sin studie om att de poliser som hade fler antal år i tjänst, oftast var mindre utsatta än de som är nya till yrket. Enligt Law enforcement officers killed and assaulted (2017) så ligger medelåldern för de som fallit offer för dödligt våld i tjänst på ca 40 år med en ungefärlig tjänstgöringstid på 13 år. Brandl och Stroshine (2003) skriver i sin studie att de poliser som dött eller kommer till skada i tjänst till följd av olyckor inte framhävs lika tydligt i de rapporter som de granskat. De vidhåller att stora delar av de reella farorna med polisyrket inte enbart handlar om våld och hot utan också om de olyckor som uppstår till följd av farlig arbetsmiljö vilket också kan påverka polisernas trygghet på arbetsplatsen (Brandl & Stroshine 2012). Rozelle & Baxter (1975) har funnit att den stora skillnaden mellan äldre respektive yngre poliser ligger i deras riskuppfattning. 69 procent av poliserna med flera år i tjänst motsvarande 50 procent av de yngre uppgav att risken för fara är situationsbetingad. Poliserna med flera år i tjänst uppgav också att personlighetsdragen frekvent användes när de försökte bilda sig en riskuppfattning kring individen och situationen de befann sig i. Individens beteende och hur markant beteendet uttrycker sig i den givna

situationen är således en avgörande faktor när risken för fara bedöms.

Majoriteten av angriparna som ansvarade för det relativa våldet mot poliser var unga män (mellan 15-29), arbetslösa, låginkomsttagare, ogifta, under påverkan av droger eller alkohol och hade ett straffregister (Covington et al 2014; Fridell et al 2009: Johnson 2011) Likartade karaktäristiska egenskaper hos angriparen har funnits i USA (Pinizzotto et al 1998), Storbritannien (Noaks & Christopher 1990),

Australien (Mayhew 2001) och på Island (Bragason 2007)

Polisens utsatthet i nordisk kontext

Lite forskning har bedrivits i nordisk kontext och den internationella forskningen kan inte användas för att dra några generella slutsatser. Detta då det skiljer sig länder emellan gällande lagstiftning, arbetsvillkor och kontexterna i samhällena kopplat till polisen ser olika ut. I detta avsnitt kommer det presenteras den yrkesrelaterade utsattheten i Norden.

Hot och våld om utsatthet har studerats utifrån Arbetsmiljöverkets data från Informationssystemet om arbetsskador (ISA) samt registerdata från statistiska Centralbyrån (SCB)(Wikman 2012). Enligt registerdata från Arbetsmiljöverket är det högre andel kvinnor än män som rapporterar ha utsatts för våld eller hot om våld på arbetsplatsen under en period på 12 månader (a.a.). Skillnader i resultaten

mellan studierna kring utsatthet för hot och våld, är att enstaka studier påvisar att män är mer utsatta än kvinnor och vise versa (Brå 2008).

Analysen som framtagits har genomförts årligen sedan 1978 och har utgångspunkt i SCB:s undersökning gällande levnadsförhållandena (Wikman 2012). Rapporten konstaterar att arbetstagare bland annat poliser och väktare uppgivit att de under senaste året utsatts för yrkesrelaterat våld (a.a.). Det framgår i en djupare analys att de hot, våld om hot eller våldsövergrepp som är yrkesrelaterade ansvarade för ca 40 procent av samtliga våldshändelser inrapporterade (a.a.). Samma studie konstaterar att de incidenter som skedde yrkesrelaterat, främst berör den yrkesroll vars verksamhet är i kontakt med allmänhet (Wikman 2012). Studien som

bedrivits av Kruize et al (2008) i dansk kontext hävdar att yrkesgrupper vars arbetsförhållande innebär kontroll, kan medföra konflikter mellan arbetstagarna. Liknande resultat har funnits inom internationell forskning som skriver att de yrkesgrupper som i uppdrag har att övervaka och kontrollera andra individer har större risk att falla offer för hot och våld relaterat till deras tjänsteutövning

(Hindelang et al 1978). Även den norska rapporten från Rigspolitiet (2008) går att härleda tillbaka till tidigare empiri från Cohen & Felson (1979) som hävdar att yrkesrelaterad utsatthet beror på att poliser utsätter sig för fler riskfyllda situationer i rollen att upprätta ordning och säkerhet och att de allra flesta polisangrepp skedde i situationer där tjänstemannen initierat kontakt med individer (Covington et al 2014). Rapporten hävdar att en stor andel skador som poliserna utsatts inträffade till följd av situationer som lett till ett gripande där gärningspersonen motsatt gripandet samt på uppdrag med psykisk instabila individer (Rigspolitiet 2008). Det framkommer även i rapporten att

polisattackerna gav uttryck för berövande, frustration, förtvivlan och att gärningsmännen varit under påverkan av alkohol eller annan substans (a.a). Rapporten belyser gärningsmannen och dess motiv, där det framkommit att gärningsmannens motiv till attackerna gentemot polisen är att skada och att ilska ligger i grund för detta, enstaka attacker har politisk motivation och få fall förekommer med hot från kriminella grupper i polisområdet, men anses för närvarande inte vara särskilt påtagligt (a.a.). Rapporten utgår ifrån den norska polisens ärendehanteringssystem (POL-SAS) och från norska straffregistret (KR), 96 procent av de inrapporterade attackerna skedde i uttryck för hat, ilska eller frustration, 42 procent av attackerna skedde när förövaren var påverkad av alkohol eller droger och 10 procent av attackerna skedde när poliserna hanterade psykisk labila människor (Rigspolitiet 2008). Slutsatserna från rapporten kan konstatera att de allra vanligaste typerna av attacker är dem verbala eller med ”personliga vapen” och ansvarade för en tredjedel medan våld stod för två tredjedelar av fallen (a.a.). Rigspolitiets (2008) rapport saknar data relaterat till yrkesrelaterat våld som lett till skador av en allvarligare grad.

I statistiken över polisanmälda brott gällande våld mot tjänsteman, anmäldes det år 2011 totalt 5273 i Sverige (Säkerhetspolisen 2014). Våldsövergrepp, mot poliser utgör en fjärdedel av de anmälningarna (Wikman 2012). Det är av essens att ta hänsyn till våldsbrottslighetens mörkertal, det är långt från alla våldsbrott som polisanmäls vilket gör att det faktiska antalet inte syns i statistiken (a.a.). Det är högst sannolikt att vissa typer av hot och trakasserier inte rapporteras till säkerhetspolisens eller myndigheten (Säkerhetspolisens 2014). Särskilt de som riktas gentemot yrkeskategorier som exempelvis poliser som i sin tjänsteutövning, ofta är i kontakt med grovt kriminella och som regelbundet utsätts för hot och trakasserier (a.a.).

I polisförbundets rapport (2018) När färre ska skydda fler skriver de om hur de kriminella uppgörelserna med dödlig utgång vilka involverar skjutvapen markant ökat de senaste åren. Denna utveckling tillsammans med flertalet nya utsatta områden och en minskad polisstyrka gör att hotbilden och risknivån för poliserna ökat (a.a.).

Rikspolisen genomför regelbundna medarbetarundersökningar via Statistiska centralbyrån. Rikspolisens medarbetarundersökning 2010 påvisar att poliser med kort anställningstid motsvarande 5-9 år är betydligt mer utsatta än andra

grupperingar för både hot och våld (Brå 2015). Det framkommer i

medarbetarundersökningen 2012 att 29 procent under ett eller flertal tillfällen utsatts för våld under sin tjänstgöring. 11 % har utsatt för viktimisering vid fler än fyra tillfällen och 13 procent vid två till fyra tillfällen. Under en period på 12 månader uppgav 10 procent att de utsatts för hot om våld vid enstaka arbetspass i månaden och 3 procent så frekvent som under några tillfällen i veckan. Bland dem poliser som utsatts för våld och som uppger ha fått besvär, uppger 10 procent att de inte fått hjälp att bearbeta besvären trots att det önskats. bland dem som utsatts för hot om våld uppger 15 procent att de inte fått hjälp att bearbeta besvären trots att det önskats. Merparten uppger att strategierna för bearbetning av utsattheten, var genom att prata med kollegor.

Viktimiseringsperspektivet är ett perspektiv som inom kriminologisk forskning används till att förklara vilka riskfaktorer som kan leda till polisernas ökade utsatthet. Viktimiseringsperspektivet utgår ifrån individens direkta eller indirekta erfarenheter av brott (Hale 1996). Den direkta erfarenheten utgår från individens personliga viktimisering och deras förmåga att hantera en sådan händelse (a.a). Med indirekt erfarenhet menas andra individers upplevda viktimisering genom att exempelvis ta del av en annans individs erfarenheter eller utsatthet vilket har visat sig ha en större negativ inverkan på ens egen rädsla än personen i fråga egna utsatthet (a.a.). Den indirekta viktimiseringen kan ses utifrån ett arbetsrelaterat perspektiv, poliser kommer genom sin yrkesroll regelbundet i kontakt med brottsutsatta människor vilket enligt studier ökar deras risk för att själva utsättas. Den direkta viktimiseringen kan stöttas av de resultat som Fridell et al (2009) funnit, att polisen är bland dem yrkesgrupper som har högst andel våld riktad mot sig på arbetsplatsen.

Som framkommer ur den tidigare forskningen så pekar den statistik och forskning som presenterats att poliser är en utsatt yrkesgrupp som utsätts i större

utsträckning än andra. Våld och hot är särskilt förekommande inom yrket men även ytterligheter som mord och mordförsök. I följande avsnitt kommer olika teorier framhävas som anses angelägna för att identifiera särskilt utsatta grupper.

Teori

Detta avsnitt kommer att redogöra för tre teoretiska utgångspunkter. Med utgångspunkt i teorin risksamhället kommer vi försöka förstå rädslan för brott medan livsstils/rutinaktivitetsteorin utgår från att förklara vilka riskfaktorer som kan bidra till en ökad utsatthet för brott. Slutligen kommer strainteorin lyftas som ett passande komplement till att förklara de brott som begås mot polisen på grund av deras yrkesgrupp av individer som hyser agg mot yrkesrollen, så kallade ”targeted-crime”.

Risksamhället

Becks(1986) teori om risksamhället handlar bland annat om att samhället genom moderniseringen systematiskt skapat risker som ständigt ökar i frekvens och styrka och där allmänheten blivit alltmer uppmärksamma och riskmedvetna. Risk är ett vanligt och välanvänt begrepp inom kriminologin som ofta benämns som en felaktig synonym till begreppet “rädsla” och “oro” (Heber 2007; Lizen 2006). I ett tidigare avsnitt beskrev vi begreppet risk, dock är det av essens att betona komplexiteten i fenomenet rädsla och risk som gjort det problematisk för många teorier inom den kriminologiska forskningen att särskilja de två begreppen åt (Heber 2007). Teorin om risksamhället beskriver hur media framhäver rädslan för brott och hävdar att media inte bär ansvaret för individernas upplevda rädsla men bekräftar att media uppmärksammar och dramatiserar brottsligheten. Detta som i sin tur kan frambringa omedvetna rädslor hos läsare och tittare (Furedi 2005). Möte med okända människor belyser teorin som särskilt riskfyllt eftersom deras beteende är oförutsägbart och är således svårare att kontrollera (a.a.). Arbetsrelaterat våld står för en femtedel av all våldsbrottslighet (Fridell et al 2009) och resultat påvisar att de allra flesta polisangrepp skett i situationer där tjänstemannen initierat kontakt med förövaren (Covington et al 2014). Studien har identifierat ett antal riskfaktorer som ökar risken för övergrepp: kontakt med allmänhet, uppdrag med instabila eller flyktiga individer, arbeta sena kvällar eller nätter, arbete ensamma eller i mindre grupper, uppdrag i områden där

brottsfrekvensen är hög (Fridell et al 2009). Samtliga riskfaktorer går att applicera på polisens yrkesroll vilket ökar deras risk för att utsättas för brott. Forskning gällande arbetsrelaterat våld konstaterar att poliser är den yrkesgrupp som har högst frekvens av våld på arbetsplatsen (Fridell et al 2009).

Livsstil & rutinaktivitet

Livsstilsteorin grundades av Hindelang et al (1978) och utgår ifrån Cohen & Felsons (1979) rutinaktivitetsteori. Skillnaderna mellan teorierna är att

rutinaktivitetsteorin förklarar utsattheten utifrån exponeringsskillnader medan livsstilsteorin utgår från individens egenskaper och vad som gör denne till ett troligare offer (Cohen & Felsons 1979: Hindelang et al 1978). Gemensamt för teorierna är att brott antas ske på grund av att ett tillfälle ges. Demografiska egenskaper hos individen såsom ålder, kön och civilstatus men också

yrkeskategori är avgörande huruvida de exponeras för situationer som utgör hög risk (Hindelang et al 1978). Hindelang et al (1978) beskriver att sannolikheten för att utsättas har ett tydligt samband med hur mycket individen rör sig och

tillbringar tid på offentliga platser, särskilt under kvälls och nattetid vilket poliser som jobbar i yttre tjänst gör. Covington et al (2014) har i sin studie använt

rutinaktivitetsteorin i försök att ge en översiktlig bild av polisvåldet.

Förutsättningarna för ett brott är enligt teorin ett samspel mellan tre faktorer: ett lämpligt mål, en motiverad förövare och avsaknad av avskräckande faktorer (se bild 1) (a.a.). Yrkesutsattheten i relation till teorin diskuteras vidare i

Figur 1. Brottstriangel (Fritt översatt från Cohen & Felson, 1978)

Strainteori

Merton (1968) utformade strainteorin som inom kriminologisk forskning vanligen används till att förklara hatbrott. Agnew (1992) vidareutvecklade teorin och förklarade att brottsligheten ligger i individens sociala relationer till andra individer. Negativa relationer till andra kan inverka på individens möjlighet att uppnå socialt önskvärda mål på ett legitimt sätt (Walters 2010). Om individen begränsas eller hindras från att nå sina förväntade mål tenderar hen att ge uttryck i olika emotioner som till exempel ilska, frustration. Dessa negativa emotioner riktas då gentemot individer eller grupper som individen beskyller sina misslyckanden för. Dessa grupper kan i studien relateras till poliser som i sin yrkesutövning jobbar för att bekämpa brott där kriminella individer försöker nå sina önskvärda mål så som rikedomar, status och så vidare genom brottsliga handlingar.

I denna studie kommer ”target crimes” att bedömas som brott specifikt riktat mot poliser på grund av deras yrkesroll, inte som privatpersoner och brott där motivet är hämnd. Rigspolitiet (2008) har i sin rapport uttryckt att ilska och frustration vanligen låg bakom attackerna gentemot polis där motivet varit att skada. De yrkesgrupper som har befogenhet att övervaka och frihetsberöva andra individer utsätts för större risk att falla offer för hot och våld relaterade till deras

tjänsteutövning (Hindelang et al 1978). Angreppen gentemot polisen avser att någon avsiktligen försöker skada poliser och rapporten från polisförbundet (2017) har belyst enstaka fall där poliser blivit utsatta för ”target crimes” för att polisen i fråga drivit flertal insatser mot kriminella med grupptillhörighet. 2016 uppgav 25 % av förtroendevalda att de i någon form utsatts av hot eller trakasserier på grund av sitt förtroendeuppdrag (Brå 2017). Rapporten från säkerhetspolisens (2014) analys studerades mellan 2011-2013 och innefattar data av sammanlagt 324 fall där två tredjedelar av all data omfattar hot, trakasserier, skadegörelse och planlagda våldsdåd. Poliser, särskilt de i yttre tjänst, utsätts för våld i samband med sin tjänsteutövning, ibland så allvarliga med personskador som följd. Rapporten nämner antal skjutningar och några sprängningar som under en tvåårsperiod har riktats mot myndigheters lokaler och dess personal (a.a.).

Underrättelsen förser säkerhetspolisen regelbundet med information om personer inom den grova organiserade brottsligheten som planerar eller förbereder

våldsdåd (a.a.). Det bakomliggande motivet till våldsdåden gentemot myndighet och dess personal har i flesta fallen handlat om hämnd för deras ingripande eller insatser mot kriminella tillhörande särskilda grupperingar (Säkerhetspolisens 2014). Rapporten framhäver flertal exempel på hur hot, våld och trakasserier påverkas av grov organiserad brottslighet, utöver rädsla, byte av tjänst och påverkan på privatlivet förekommer stor risk för inverkan på deras framtida tjänsteutövning.

MATERIAL OCH METOD

För att besvara studiens frågeställningar så valde vi att använda oss av en kvantitativ ansats med en webbaserad enkät som underlag. Primärdatan som samlats in har sedan kodats och statistiskt analyserats. Valet av metod motiveras av att det bidrar till en djupare kunskap gällande polisens utsatthet.

Enkätundersökningar likt denna är väl gångbara vid trygghetsmätningar då flertalet av de trygghetsundersökningar som genomförs både nationellt och internationellt är baserade på just enkäter (Heber 2008).

De praktiska fördelarna med webbenkäter är att metoden sett till kostnad, tid och resurser är det effektivaste sättet att besvara studiens frågeställningar och dess syfte på bästa sätt (Bryman 2011; Edling & Hedström 2003; Körner & Wahlgren 2002). Detta då vi ämnar att nå ut till så många poliser inom polisområdet Malmö som möjligt oberoende av deras arbetstider, anställningstyp och geografiska placering.

Då studien och enkäten rör känsliga frågor angående respondenternas upplevda trygghet under deras tid i tjänst samt hur deras tjänsteutövning påverkas av denna, så är det viktigt att garantera deltagarnas anonymitet. Detta för att öka

svarsfrekvensen hos de tillfrågade tillsammans med att tydligt informera om varför fenomenet undersöks och påtala att deltagandet i studien är frivilligt (Bryman 2011). Forskningsdesignen vi valt att utgå från grundar sig i en

tvärsnittsstudie då data är insamlad från flertalet respondenter, som ger alla svar under en begränsad tidsperiod. Kvantitativa data samlas in för att se samband mellan de undersökta variablerna. Dock osäkert om det går att påvisa kausala samband då det vid enkätstudier är svårt att urskilja orsak/verkan (a.a.). En systematisk och standardiserad metod använts för att kunna studera kopplingar mellan variablerna.

Urval

Resultat framtagna av Fridell et al (2009) har påvisat att polisen är den yrkesgrupp som har högst frekvens av våld på arbetsplatsen. Populationen för vår

undersökning har begränsats och består enbart av polisanställda inom

Polisområdet Malmö. För att kunna besvara studiens frågeställningar har vi valt att använda oss utav ett institutions urval. Ett urval som är lämpligt då det just är anställda inom en institution vi valt att undersöka, då syftet för studien varit att analysera och försöka nå en helhetsförståelse kring den upplevda trygghetsnivån bland poliser i Malmö. Detta gjordes genom att kontakta gruppcheferna inom lokalpolisområdet i Malmö som vidarebefordrade vårt mail innehållande information om studiens syfte och länk till enkäten till poliser tillhörande olika

avdelningar i polisområdet Malmö. Enkäten skickades ut till 50 stycken

tillhörande regionala insatsstyrkan, 65 på regionledningscentralen, 12 på hund, 20 på span, 4 tillhörande trafiken och 190 i yttre tjänst. Totalt samlades det in enkäter från 68 poliser som valt att besvara enkäten genom att skicka in sina svar.

Enkät

Följande mätinstrument användes i studien för att samla in data. Webbenkäten är utformad på hemsidan Surveymonkey, innehållande flervalsalternativ och innefattar 19 frågor som är formulerade att vara så lättförståeliga och enkla som möjligt att besvara (se Bilaga 1).

Bakgrundsvariabler: Bakgrund Variablerna i enkäten är: Kön (0=man,1=kvinna) och Antal år i tjänst (öppen).

För att kunna besvara frågeställningen gällande polisens upplevda nivå av trygghet, innehöll enkäten 6 trygghetsfrågor. Den första frågan var “Känner du dig trygg när du i tjänst patrullerar i Malmö?” och “Har du på grund av otrygghet eller rädsla för att bli hotad, ofredad eller utsatt för våld, avstått från att utföra eller delta i en åtgärd?” för båda dessa frågor var svarsalternativen (0=nej, aldrig, 1=sällan, 2=ibland, 3=ja, alltid). För att få en djupare förståelse kring tryggheten ställdes frågorna “Under vilka arbetstider känner du dig huvudsak mest otrygg?”, “Har din oro för att bli utsatt/din utsatthet resulterat i att din livskvalitet

påverkas?” och ”Finns det vissa personer som inom vissa delområden som gör att du känner dig särskilt otrygg?”. För att få en mer specifik förståelse kring

personers påverkan på otryggheten lade vi till en fråga “Om ja, varför?

(exempelvis haft och göra med personen i tidigare ärende, personen i fråga har en gängtillhörighet etcetera)

Risk. Enkäten innehåller 2 antal frågor relaterade till deras upplevda risk för att utsättas för brott. Frågorna som berör risk i olika geografiska områden är: “Vid vilken typ av ingripande känner du att risken för att bli utsatt är som högst?”( 1= våldsbrott, 2=lägenhetsbråk, 3= trafikkontroll, 4=gängkriminalitet, 5=psykisk ohälsa, 6=annat) och “Finns det något delområde i Malmö där du upplever att risken för att bli utsatt är högre?”(1=norr, 2=söder, 3=väster, 4=öster, 5= innerstaden, 6= ingen skillnad)

Utsatthet: Enkäten innehåller fyra frågor om brottsutsatthet, en av frågorna i enkäten innehöll huruvida respondenten utsatts för våld, hot och trakasserier under en tolvmånadersperiod och mäter upprepad viktimisering andra frågan behandlar vilken typ av viktimisering de fått genomleva. Frågan innehöll 14 svarsalternativ för att ge respondenten möjlighet att kryssa i de svar som överensstämmer med deras upplevelser. Ytterligare två frågor lades till för att försöka fånga upp flera olika former av utsatthet som är att vikt för att svara på studiens frågeställningar, dessa frågor är: ”I hur stor utsträckning har ovan händelser påverkat dig/din tjänsteutövning?” och ”Om du blivit utsatt, hur hanterade du händelsen i efterhand?”.

Stöd. Då enkäten utgår ifrån respondenternas egen uppfattning huruvida de anser myndighetens befintliga stödinsatser är tillräckliga, ställdes frågan” Om du anmälde händelsen till arbetsgivaren, fick du något stöd och upplevde du att du fick det stöd du behövde?”(0=ja, 1= ja, men ej tillräckligt, 2= ja, men avböjde 3=

nej). Två följdfrågor lades till: “ Om ja, vilken typ av stöd erhölls?” och “vilket typ av stöd respondenten hade önskat”,

för båda dessa frågor var svarsalternativen (1=avlastningssamtal, 2= samtal med psykolog, 3=kränkningsersättning 4=annat/övrigt)

Externt bortfall

Då vår enkät gått ut till de poliser som är i tjänst och studien har riktats till de tjänstemän som jobbar inom polisområdet Malmö, sannolikheten är stor att vi inte nått ut till de respondenter som är av essens för undersökningen, det kan vara respondenter som omplacerats, är sjukskrivna eller sagt upp sig till följd av incidenter som påverkat deras trygghet på arbetsplatsen. Det framgår enligt Bryman (2011) att de individer som underlåter sig att svara eller är svåra att komma i kontakt med kan utgöra en viktig skillnad från de individer som valt att besvarat enkäten. Att surveystudier med enkät som insamlingsmetod drabbas av ett stort svarsbortfall är inte ovanligt, detta kan dock medföra en viss skevhet i resultatet (a a.). Låg svarsfrekvens är ett problem när undergruppen studerats, vilket gör att resultaten från studien inte går att generaliseras till poliser i Malmö, ännu mindre för resten av polismyndigheten. I ett försök att minska det externa bortfallet har ett tydligt informationsbrev utarbetats innehållande studiens syfte för att få respondenterna mer intresserade och positivt inställda till att besvara vår enkät. Vår studie är inget undantag när det kommer till stort svarsbortfall. Av 341 personer som mottagit enkäten har 69 valt att besvara och skicka in den (68 enkäter var användbara). Svarsfrekvensen för studien blev i slutändan trots utskick av två påminnelser 20% och vi har således noterat ett mycket stort externt bortfall.

Internt bortfall

Enkätens relativt korta längd och konkreta frågeställningar ämnar att minska det interna svarsbortfallet och förhindra enkättrötthet (Bryman 2011). För att undvika irritation eller frustration hos respondenterna har ett flertal av frågorna tilldelats med ett svarsalternativ; Övrigt/annat som innefattar möjligheten för dem att svara öppet vid de tillfällen de anser att de angivna svarsalternativen inte passar in (a.a.). Webbenkäten skickades ut till 291 poliser och 69 mottogs. Efter en genomgång av de insamlade enkäterna kunde det konstateras att 68 av de 69 enkäter som skickats in var användbara. Detta då Bryman (2011) menar på att det är bättre att exkludera enkäter där respondenter underlåtit sig att svara på flertalet frågor eller uppenbart inte tar undersökningen på allvar. Det har även

uppmärksammats ett internt bortfall hos 5 respondenter på sammanlagt. I de här fallen har det enbart varit på enstaka frågor som informationsgivaren antingen missat eller underlåtit sig att svara. Därför har deras enkäter ändå använts i de beskrivande analyserna. En fråga som av många upplevdes särskilt förvirrande var en av följdfrågorna riktade till dem som de senaste 24 månaderna varit utsatta. Frågan rörde hur respondenterna hanterat händelsen i efterhand där 9 av 56 respondenter angav att de pratat med kollegor. Dock har de här respondenterna svarat vidare på följdfrågor som rör arbetsgivarens hantering och vilken typ av stöd som erhållits och önskats. Efter att noggrant ha granskat varje enskild respondents svar så har de trots detta kunnat kodas in då det tydligt framgått att respondenterna även anmält händelsen till arbetsgivaren och således blivit kodat som detta.

Reliabilitet & validitet

En undersökning vars reliabilitetär god kännetecknas av att resultatet är

replikerbart det vill säga att samma eller liknande resultat uppnås vid upprepade mätningar. För att en replikation av studien skall kunna ske har dokumentationen av arbetsgången och metodens olika delar skett löpande, noggrann dokumentation av datainsamlingen har genomförts i försök att reducera fel vid inkodning av data. För stärka studiens reliabilitet har enkätens frågor utformats till att vara

lättförståeliga och enkla att besvara detta tillsammans med enkätens relativt korta längd som ämnat att minska svarsbortfallet och förhindra så kallad enkättrötthet (Bryman 2011). Enkäten är således enklare att anpassa efter respondentens behov när det avser tid för ifyllandet för att öka svarsfrekvensen (a.a.).

Validitet (intern) avser mätningens giltighet, att mätinstrumenten mäter det studien är avsedd till att mäta (Bryman 2011). Den externa validiteten avgör hur pass generaliserbar undersökningen är till resterande delar av populationen, alltså vad som utifrån studien kan säga om andra individer som ej innefattats (a.a.). Studiens enkätfrågor berör polisens egna uppfattningar kring den upplevda trygghetsnivån, vilket varit syftet med studien. Med studien följer även

begränsningar, när det externa bortfallet blir så pass stort så kan studiens validitet äventyras (a.a.)

Analys

Webbenkäten som respondenterna besvarat är ett studiens primära mätinstrument för att samla in data gällande studien. Analyserna i denna studie redovisas till största del deskriptivt. Detta för att besvara syftet samt studiens frågeställningar på bästa sätt. Studien innehåller ett dataset med totalt 19 variabler som skapats utifrån enkäten för att kunna besvara frågeställningarna (Se bilaga 1). Några av variablerna är upplevd oro för utsatthet av brott i tjänst, upplevd trygghet vid patrullering, antal år i tjänst, utsatthet av brott under de senaste 24 månader, hantering av utsatthet med mera. Variabeln som berör antal år i tjänst har vid analyserna kodats om från en intervallskalenivå till ordinalskalenivå.

Omkodningen utfördes då De kategorier som skapades var 1 vilket står för “låg” och motsvarar en tjänsteutövning mellan 1-5 år. Den andra kategorin benämndes som 2 vilket representerar “medel” och motsvarar en tjänsteutövning på 6-12 år samt en tredje kategori som benämndes “hög” och motsvarar en tjänsteutövning på 13-43 år i tjänst. Detta då respondenterna som tjänstgjort längst jobbat i 43 år. När omkodningen genomförts gjordes en korrelationsanalys för att se huruvida antalet år i tjänst påverkar polisernas upplevda trygghet vid patrullering i Malmö. För att mäta sambandet mellan de två ordinala variablerna användes måttet Spearmans Rho i SPSS.

Etik

All forskning kräver att man överväger de resultat man ämnar att tillföra, med risker och konsekvenser som undersökningen kan medföra för studiedeltagarna men även för andra personer eller aktörer som kan beröras av undersökningen (Bryman 2011). Då respondenterna i studien besvarar känsliga frågor som rör trygghet och arbetsutövning så har en etikprövning genomförts och godkänts av etikrådet på Malmö Universitet, se etikrådets utlåtande (bilaga 2). Utifrån de grundläggande principerna vid den etiska bedömningen har vi fullföljt informationskravet och nyttjandekravet där vi på ett klart sätt skriftligen

informerat deltagarna i studien om undersökningens syfte, vilka som utför studien och hur man kontaktar vederbörande vid eventuella frågor. Uppgifterna från de

enskilda personerna kommer enbart att användas för studiens ändamål och all information och insamlad data kommer efter studiens publicerande att raderas, detta har tydligt framkommit i informationsbrevet (se bilaga 3). Samtyckeskravet omfattar att varje enskild studiedeltagare har rätt att bestämma över sin

medverkan, studie deltagaren har närsomhelst rätt att avbryta sin medverkan (Vetenskapsrådet 2011). Samtyckeskravet har uppnåtts genom att det tydlig informerats kring frivilligheten att delta i studien. I samband med utskicket av enkäten framgår det tydligt i informationsbrevet att man som deltagare i

undersökningen själv har rätt att bestämma över sin medverkan och att har rätt att avbryta deltagande när de vill under processen. Deltagarna bekräftar således sitt samtycke till undersökningen genom att besvara och skicka in svaren på

webbenkäten. Konfidentialitetskravet omfattar att den enskilde individens uppgifter i en undersökning skall förvaras på ett säkert sätt så att ingen obehörig skall ha tillgång till den insamlade datan (Vetenskapsrådet 2011). Kravet på konfidentialitet är också uppfyllt då polisernas anonymitet garanteras i studien. Det virtuella datamaterialet förvarades i en låst fil på en av vederbörandes dator, när analyserna av datamaterialet gjordes var datorn nedkopplad från internet-aktivitet. Det är enbart de ansvariga för studien som har tillgång till enkätsvaren och även för de ansvariga är enkätsvaren avidentifierade. Detta betyder att svaren inte går att härleda till någon enskild individ. (Körner & Wahlgren 2002:

Vetenskapsrådet 2011). Då polisens upplevda trygghet är ett känsligt ämne och kan vara av intresse för de som arbetar mot de, har vi utifrån etiska aspekter valt att begränsa studien till att enbart handla om hur den upplevda tryggheten ser ut för tjänstemännen när de befinner sig i tjänst.

RESULTAT

I kommande avsnitt kommer att behandla studiens resultat på följande sätt. Först kommer polisernas utsatthet de senaste 24 månaderna att behandlas. Följt av polisernas uppfattning om huruvida våldet gentemot dem ökat eller ej de senaste två åren presenteras. Därefter kommer det redogöras för polisernas upplevda trygghet i tjänst samt hur denne påverkar poliserna i deras yrkesutövning.

Ytterligare kommer polisernas anmälningsbenägenhet och stöd från arbetsgivaren behandlas. Avslutningsvis kommer påverkan på polisernas livskvalité till följd av utsatthet eller otrygghet i tjänst att presenteras. Även några få citat kommer att lyftas från studiedeltagarna som understryker deras uppfattningar och erfarenheter kring det berörda ämnet.

Utsatthet

I studiens resultat förekommer skildringar av hur poliser upplever sin nivå av trygghet. Den yrkesrelaterade utsattheten som poliser utsätts för innefattar till största del fysiska och verbala angrepp. Övergripande visar resultaten att av de 68 svarande respondenterna uppger 52 att de någon gång under de senaste 24

månaderna har blivit utsatta för någon form av hot, våld eller trakasserier under sin tjänsteutövning. Detta motsvarar ca 76 procent av de tillfrågade. I tabellen nedan (tabell 2) listas de typer av utsatthet som är enligt de tillfrågade poliserna mest förekommande. Flertalet av de svarande uppger att de utsatts för upprepad viktimisering under de 24 månaderna som efterfrågats.

Tabell 2. Brottstyp (N=52)

Brottstyp Antal poliser som blivit utsatta

Hotfullt uttalande öga mot öga 83% (N=43)

Slag

Blivit olovligen fotograferad/filmad

42% (N=22) 37% (N=19)

Knuff 33% (N=17)

Tittar man bara till de typer av utsatthet som innefattar fysiska angrepp på poliserna så ser man att angrepp med “personliga vapen” det vill säga knuffar, slag med händer eller sparkar utgjorde 78 procent. Våld med vapen, knivar och andra farliga tillhyggen utgjorde 10 procent och anlagd brand och sprängning 12 procent. Sålunda indikerar resultatet från den här studien på att olika former utav våld är vanligt förekommande.

”De sprängde vår polisstation (kastade in en sprängladdning som detonerade inne på parkeringen.) För några år sedan besköts samma polisstation – Jag var inte där då men satt med ”kulhål” i fönstret (gick inte igenom, skottsäkert fönster) på rummet i några månader.”

Citat från en av studie deltagande

Ovan citat visar på hur allvarliga hot och dåd som sker riktade mot poliserna och händelser likt detta är ett exempel på hur poliser påverkas av händelser som de inte varit direkt involverade i. Våldsdåd som riktats mot myndighetens personal och dess lokaler är ett tydligt exempel på hur lång tid hotfulla händelser i efterhand påverkar den enskilde individen och dess upplevda trygghet.

Polisens perception av hotet gentemot dem

Enligt studiens resultat framgår det att 89 procent av poliserna själva upplever att hoten och våldet gentemot dem har ökat, 35 procent av dem upplever att våldet och hotet har ökat kraftigt. Denna indikation stämmer väl överens med de siffror polisförbundet rapporterade om 2017 där 70 procent av de tillfrågade poliserna uppgav att de upplevde en ökad hot och våldsbild gentemot dem.

Trygghet

När det kommer till den upplevda tryggheten så svarar 54 procent att de ibland eller ofta känner sig oroliga för att bli utsatta för våld, hot eller trakasserier i tjänst. Det är fler av poliserna som angett att de ofta upplever en oro för att utsättas (7%) än vad det är som angett att de aldrig känner någon oro inför detta (6%). Däremot känner sig ca 36 procent av respondenterna alltid trygga då de i tjänst patrullerar i Malmö. Den genomförda sambandsanalysen har visat ett

samband mellan den upplevda nivån av trygghet vid patrullering i Malmö stad och antal år i tjänst Korrelationsanalysen (Tabell 3) visar på ett svagt negativt

samband mellan antal år i tjänst och upplevd trygghet vid patrullering. Detta samband tolkas på följande vis, ju fler år i tjänst desto högre upplevd trygghet. Sambandet har en statistisk signifikansnivå som utgår från en säkerhetsnivå på 95

procent. Signifikansvärdet för analysen ligger på 0,047, vilket innebär att det med 95 procent säkerhet finns ett samband mellan variablerna.

Tabell 3. Bivariat korrelationsmatris gällande sambandet mellan antal år i tjänst och upplevd trygghet vid patrullering (Spearmans rho).

1. 2.

1.Antal år i tjänst 1

2.Upplevd trygghet vid patrullering

- 0,242* 1

*P<0.05

Resultatet visar på att det framförallt är vid ärenden som rör gängkriminella som otryggheten ökar (44%) även inför ärenden som rör våldsbrott (29%), bråk i den privata sfären (17%) och psykiskt sjuka (16%) upplever delar av de tillfrågade poliserna att otryggheten ökar. Somliga av respondenterna har angett flertalet ingripande typer som ”särskilt” otrygga (tabell 4).

Tabell 4. Vid vilken typ av ingripande upplever poliserna att otryggheten är som högst(N=68) Typ av ingripande Våldsbrott Gängkriminalitet 29% (N= 20) 44% (N= 30) Lägenhetsbråk 17% (N=12) Psykisk ohälsa 16% (N=11)

Ungefär 70,5 procent av respondenterna anger att det finns enskilda individer i delområden som gör att det känner sig särskilt otrygga. Av de som svarat att så är fallet utgör individer med gängtillhörighet (77%) av de som skapar otrygghet i ett område.

När det kommer till vilken tid på dygnet som respondenterna upplever att otryggheten är som högst så uppger ca 31 procent att detta är under kvällstid. 60 procent av de svarande uppger att det inte förekommer någon skillnad i deras upplevda trygghet beroende på arbetstid. Poliserna som deltagit i vår studie tillhör alla Lokal Polis Området Malmö vilket gör att de är väl förtrogna med de olika stadsdelarna. Vad gäller de geografiska aspekterna (tabell 5) så anger 57 procent att det inte finns något särskilt område i staden där otryggheten upplevs som högre. Dock säger ca 29 procent att delområdet Öster upplevs som mer otryggt än resterande delar av Malmö.

Tabell 5. Delområde, (N=68) Upplevd otrygghet inom delområde Norr Söder 0% (N= 0) 9% (N= 6)

Öster 30% (N=20) Väster Innerstaden Ingen skillnad 4% (N=3) 0% (N=0) 57% (N=39)

Sammanfattningsvis så indikerar resultatet på att tryggheten till stor del innefattar oro för att bli utsatta för våld, hot och trakasserier i tjänst. Det är framförallt ärenden som involverar gängkriminella där otrygghet som mest påtaglig. Det går att utläsa av resultatet att antal år i tjänst har en påverkan på den upplevda

tryggheten vid patrullering. Den upplevda nivån av trygghet varierar också gällande tid och rum men flertalet av respondenterna uppger att det inte förekommer någon skillnad oavsett tidpunkt på dygnet.

Påverkan på tjänsteutövning

Enligt tabellen nedan (tabell 6) så visar det att av undersökningens 68 deltagare så svarar 58 att de aldrig avstått från en arbetsrelaterad åtgärd på grund av att de känt sig otrygga eller varit rädda för att utsättas för hot eller våld. Detta motsvarar 85 procent av studiens population. Däremot uppger 65 procent av de respondenter som angett att de blivit utsatta för hot, våld eller annan obehaglig hotfull händelse att deras tjänsteutövning påverkats av händelsen/händelserna. 6 procent av dessa uppger att det skett en märkbar påverkan (tabell 7).

Tabell 6. Avstått från att delta I åtgärd p.g.a. otrygghet (N=68) Avstått från åtgärd p.g.a. otrygghet

Nej, aldrig 85% (N= 58)

Sällan 10% (N=7)

Ibland 5% (N=3)

Tabell 7. Påverkan på tjänsteutövning pga utsatthet de senaste 24 månaderna (N=52) Påverkan på tjänsteutövning Inget alls 35% (N= 18) Liten utsträckning 59% (N=32) Märkbart 6% (N=3) Anmälningsbenägenhet & stöd

Studiens resultat visar att långt ifrån alla poliser som blivit utsatta väljer att anmäla händelsen till arbetsgivaren (52%). Många av poliserna redogör att bearbetning och hantering vanligtvis sker genom att prata med kollegorna om deras upplevelser och att de i vissa fall även anmält till arbetsgivaren. Av de som väljer att anmäla händelsen till arbetsgivaren uppger (55%) att arbetsgivaren

av avlastningssamtal/debriefing (95%), ingen av studiedeltagarna har angett att de samtalat med psykolog. Dock indikerar resultatet på att (26%) hade önskat att få samtala med psykolog eller önskat att de fått erbjudande om denna möjlighet. Av respondenterna som anmält händelsen till arbetsgivaren är det (45%) som

upplever att stödinsatserna som erbjudits varit bristfälliga eller att engagemanget hos arbetsgivaren varit undermålig.

“Någon som i vart fall låtsas att han/hon bryr sig” Citat från en av studiens deltagare.

Ovan citat från en av studiens deltagare indikerar på ett tydligt bristande i de stödåtgärder som arbetsgivaren erbjuder.

När det kommer till hur poliserna upplever att deras livskvalité påverkats av deras utsatthet och otrygghet (tabell 8) så uppger 70 procent av poliserna att deras livskvalité inte påverkas av att de i jobbet känner sig otrygga eller har blivit utsatta för hot, våld eller trakasserier. 30 procent uppger dock att det skett en märkbar eller stor påverkan på livskvalitén.

Tabell 8. Påverkan av utsatthet och otrygghet på livskvalitén (N=66) Påverkan på

livskvalitén

Ingen påverkan 70% (N= 46)

Märkbar påverkan 27% (N=18)

Stor påverkan 3% (N=2)

Sammanfattningsvis så visar resultatet på att poliser är en yrkesgrupp som är särskilt utsatta i sin arbetsposition. Merparten av de deltagande individerna har blivit viktimiserade de senaste 24 månaderna vid en eller flertalet tillfällen. Trots denna utsatthet uppger poliserna i studien att deras tjänsteutövning påverkats i liten utsträckning och övervägande anger att de aldrig avstått från att delta i en tjänsteåtgärd på grund av otrygghet. Ett flertal studiedeltagare uppgav att det befintliga stödet som erbjudits av myndigheten är bristfällig eller antas inte vara tillräcklig. Exempel på bearbetningsstrategier som poliserna uppgav var mest förekommande var att prata med kollegor om incidenterna som inträffat snarare än med arbetsgivaren. Nästa avsnitt kommer att diskutera resultaten i relation till tidigare forskning och sätta vår studie i relation till de teoretiska

DISKUSSION

I nedan avsnitt kommer en diskussion föras kring den valda metoden, dess funktionalitet och vad som kunde gjorts annorlunda. Även studiens resultat kommer att diskuteras och reflektioner kring detta kommer att föras.

Metoddiskussion

Undersökningens avsikt har inte varit att generalisera pilotstudiens resultat till alla inom polisområdet Malmö, då resultatet inte är representativt för hela

populationen. Följande avsnitt kommer att diskutera analysen mellan pilotstudiens resultat och tidigare forskning. Större del av litteraturen är framförallt bedriven i de anglosaxiska länderna därav har vi försökt inkludera studier gjorda i nordisk kontext. I följande avsnitt kommer vi att lägga fokus vid att diskutera studiens metodologiska överväganden. Detta är av särskild vikt då studien är bland den första i sitt slag som har undersökt polisens trygghet i Malmö.

Inom kriminologisk forskning framhävs vanligen metoden som särskilt

problematisk när individens rädsla för brott studeras. Kritik har framförallt riktats mot studiernas olika operationaliseringar och mätmetoder. Felaktigt formulerade eller ställda frågor i enkäten kan bidra till att ett annat fenomen undersöks än det som studiens frågeställningar från början var ämnade till att besvara (Heber 2007). Dock bedömer vi att vi delvis lyckats mäta den upplevda tryggheten hos poliserna då vi förhållit oss till komplexiteten i fenomenet “oro för brott” (Litzen 2006). Detta har präglat vårt val av begrepp när det kommer till de utvalda frågorna i enkäten. I ett tidigt skede övervägdes personliga intervjuer som underlag till studien då rädslan för stort svarsbortfall och systematiska fel i enkäterna skulle medföra problem för studien. Efter noggrant övervägande med för- och nackdelar med respektive metod valdes en kvantitativ ansats ut. Inmatningen av

datamaterialet som sker i efterhand vid intervjuer är väldigt tidskrävande så därför valdes en enkätundersökning ut för att bättre matcha studiens begränsade

tidsperiod. Enkäter är också lättare att anpassas efter respondentens behov till exempel vad gäller tidpunkt för ifyllandet. Även risken för så kallad

intervjuareffekt som kan uppstå vid personliga besök försvinner, likaså risken för prestigebias. Detta då respondenten kan svara på ett socialt önskvärt sätt för att inte framstå som illojala eller liknande (Praktiskt statistik 2002).

Webbenkäten innehåller flervalsalternativ och innefattar 19 frågor som är formulerade till att vara lättförståeliga och enkla att besvara. Detta tillsammans med enkätens relativt korta längd som ämnar att minska svarsbortfallet och förhindra så kallad enkättrötthet, gör enkäten således enklare att anpassa efter respondentens behov när det avser tidpunkt för ifyllandet och till en bättre lämpad metod (Bryman 2011).

Eftersom vi valde enkät som insamlingsmetod, ökar möjligheten att nå ut till hela populationen (polisanställda inom polisområdet Malmö). Detta i sin tur kan bidra till fler insamlade svar, och kan således ge en bättre uppskattning av den upplevda tryggheten hos poliser. För att generalisera studiens resultat är undersökningen ämnad att nå ut till en så stor undersökningsgrupp som möjligt, vilket är möjligt vid användandet av enkät. Fördelen med enkäterna är att respondenternas anonymitet garanteras. Detta då vi studien berör känsliga frågor angående respondenternas upplevda trygghet under deras tid i tjänst samt hur deras

intervjuer hade varit ett hinder trots att undersökningens resultat inte gått att härleda till enskilda individer. Eftersom undersökningen innefattar frågor som rör påverkan på tjänsteutövningen kan det vara svårt för respondenterna att våga eller känna trygghet i att svara då intervjuaren känner till identiteten vilket kan hämma studien. En annan fördel med enkätundersökningar är att studiedeltagaren har möjlighet att själv välja var ifrån de vill svara på enkäten och att de kan sitta i lugn och ro och fundera eller överväga sina svar utan någon intervjuare som stressar på. (Heber 2008).

Även om fördelarna med en enkätundersökning i det här fallet är många så finns det även nackdelar. Ett problem som ofta uppstår vid liknande undersökningar och som bör uppmärksammas, är det stora svarsbortfallet vilket kan leda till ett skevt resultat (Bryman 2011). De identifierade riskerna med enkätundersökningar är det interna och externa bortfallet, att all information inte inkluderas och att

respondenterna ej väljer att medverka i undersökningen. Sannolikhet finns att de respondenter som inte valt att medverka skiljer sig på något sätt från de

medverkanden vilket kan ge studien skevt resultat. Det kan vara så att de poliser som inte känner sig otrygga eller har blivit utsatta för våld i tjänsten inte upplever att det finns någon anledning eller nytta att delta i en studie likt denna. Dock har vi också reflekterat över det faktum att det finns de poliser som bytt tjänst eller helt bytt yrke på grund av att de inte känner sig trygga i sin arbetsmiljö vilka vi till största del inte fångar upp i den här undersökningen och således faller en väsentlig del av populationen bort. Undersökningen missar helt enkelt dessa respondenter. Ytterligare nackdelar till enkätmetoden är att man inte kan hjälpa respondenterna under tiden de svarar på frågorna, de kan uppleva att de är till besvär om de således måste ta kontakt via telefon eller mail för att få hjälp.

Efter genomförandet av insamlingen av datan insåg vi att enkätundersökning inte lämpade sig fullt så bra som mätinstrument som vi först trott. Detta då det externa bortfallet är så stort och ligger långt under gränsen för vad som anses som

acceptabelt. Vad den stora oviljan i att delta kan ha berott på är osäkert. Kanske har det att göra med polisens höga arbetsbelastning vilket gör att de ej har tid och väljer att prioritera bort att delta i en enkätundersökning, särskilt som genomförs av två studenter. Vi har också reflekterat mycket kring urvalet då vi valde att skicka ut enkäterna även till de som jobbar på regionledningscentralen, detta då vi ville fånga upp de individer som bytt tjänst från yttre till inre på grund av

otrygghet. Eftersom vi i informationsbrevet skrev att vi ville nå ut till de poliser som jobbat i yttre tjänst någon gång under de senaste 24 månaderna. Därför är det naturligt att bortfallet blivit så stort hos de som jobbar på ledningscentralen. Detta är något vi kanske skulle valt att inte göra i kommande studier för att få en ökad svarsfrekvens utan enbart skicka ut enkäter till de poliser som i nuläget riskerar att utsättas för våld och hot det vill säga enbart skicka ut till poliser i yttre tjänst. Vid insamlandet av enkäterna och kodningen av data märkte vi vissa frågor där ett visst uns av förvirring uppstått hos våra studiedeltagare. Detta kan ha berott på att frågan inte varit tillräckligt välformulerad eller att det inte framgått att det gick att välja mer än ett svarsalternativ. Men då respondenternas svar på kommande följdfrågor gjorde misstagen lätt att förstå så kunde vi trots allt ändå förstå vad respondenterna menade. Med facit i hand så skulle vi kanske ha skickat ut enkäten till en liten testgrupp för att se hur den hade mottagits och förståtts innan utskicket till vår urvalsgrupp. Det är lätt att uppfatta en fråga som självklar när vi själva vet vad vi efterfrågar och syftet med det men utan den förförståelsen så var det inte lika lätt. Detta är något som vi kommer att ta med oss till framtida studier.