Akademin för hälsa, vård och välfärd
DET SLUTGILTIGA BESLUTET -
ATT LÄMNA DET KRIMINELLA LIVET
Ex-kriminella berättar om vägen ut ur kriminalitet och hur den resan sett ut
gällande kontakt med myndigheter och att mötas av samhället
ELHAM BERHE NOURHUSSEN
LILIAN KORKIS
Huvudområde: Socialt arbete Nivå: Grundnivå
Högskolepoäng: 15 hp
Program: Socionomprogrammet
Kursnamn: Examensarbete inom socialt arbete
Kurskod: SAA056
Handledare: Jonas Stier Seminariedatum: 2020–06–05 Betygsdatum: 2020-06-15
DET SLUTGILTIGA BESLUTET – ATT LÄMNA DET KRIMINELLA LIVET Författare: Elham Berhe Nourhussen och Lilian Korkis
Mälardalens högskola
Akademin för hälsa, vård och välfärd Socionomprogrammet
Examensarbete inom socialt arbete, 15 högskolepoäng Vårtermin 2020
SAMMANFATTNING
Syftet med denna studie är att undersöka hur vägen ut ur kriminalitet sett ut för
ex-kriminella. Studien undersöker vilka vändpunkter som varit avgörande gällande beslutet att ta avstånd från kriminaliteten. Denna studie kommer även att belysa hur ex-kriminella upplevt att de blivit bemötta av samhället vid återintegrering. Utöver detta undersöks även hur kontakten med olika myndigheter sett ut efter att lämnat kriminaliteten, utifrån ex-kriminellas perspektiv.
Det empiriska underlaget är insamlat från sju intervjuer som genomförts med hjälp av en kvalitativ metod. Därefter har en koppling gjorts till den tidigare forskningen och studiens teoretiska bidrag.
Resultatet visar att samtliga intervjupersoner upplevde att kroppen och själen inte längre klarade av att leva i det kriminella livet, som även bestod av missbruk. Utöver detta var tidsrelaterade, traumatiska händelser och antingen/eller situationer avgörande faktorer, såsom fängelsestraff, drogöverdos och utmattning, till att de bröt upp med kriminaliteten. För flera av deltagarna blev fängelsestraffet även startpunkten för deras utträdesprocess. Fyra av deltagarna förlitade sig på sig själva under resan mot återintegrering. Detta innebar att de helst undvek att ta kontakt med några myndigheter på grund av brist på förtroende eller tidigare erfarenheter. En intervjuperson uppgav att denne var tvungen att ta kontakt med socialtjänsten för att få ekonomiskt stöd. Endast två av deltagarna uppskattade myndigheternas hjälp, då de yrkesverksamma lyssnade på dem och deras behov.
Nyckelord: ex-kriminella, avståndstagande från kriminalitet, vändpunkter, återintegrering,
THE FINAL DECISION – TO LEAVE THE LIFE OF CRIME Authors: Elham Berhe Nourhussen and Lilian Korkis Mälardalen University
School of Health, Care and Social Welfare The Social Work Program
Thesis in Social Work, 15 credits Spring term 2020
ABSTRACT
The purpose of this study is to investigate how the way out of criminality has looked like for ex-criminals. The study examines which turning points have been crucial in deciding to dissociate themselves from criminality. This study will also shed light on how ex-criminals have experienced being treated by society during reintegration. In addition to this, we also examine how contact with authorities has been like after leaving a criminal lifestyle, from the perspective of ex-criminals.
Empirical data is made up by seven interviews conducted using a qualitative method. Thereafter, a connection has been made to the previous research and the theoretical contribution of the study.
Results show that all interviewees experienced that their body and soul no longer was able to live the criminal lifestyle, which also consisted of drug addiction. In addition to that, time-related factors, traumatic events and either/or situations like imprisonment, overdose and exhaustion, were a crucial factor in distanced themselves with criminality. For many of the participants, the imprisonment also became the starting point for their exit process.
Four of the participants relied on themselves during the journey towards reintegration. This means that they did not prefer having any contact with any authorities due to lack of trust or past experiences. One participant stated that he was forced to contact the social service to receive economic support. Only two of the participants appreciated the help from the authorities, as the professionals listened to them and their needs.
Keywords: ex-criminals, desistance from crime, turning points, reintegration, exit process,
FÖRORD
Vi vill först och främst ägna ett stort tack till alla intervjupersoner som medverkat i studien. Vi är evigt tacksamma för att ni med öppenhet valde att berätta er livshistoria för oss. När vi stötte på bortfall och blev oroliga fanns en särskild intervjuperson där för oss. Denna intervjuperson hjälpte oss att finna nya deltagare. Dig vill vi tacka särskilt mycket, utan din hjälp hade detta inte varit möjligt.
Vi vill även tacka vår handledare, Jonas Stier, för allt stöd och handledning som vi fått på vägen. Dina tips och råd gav oss nya sätt att ta oss an utmaningarna vi stötte på.
Till sist vill vi även tacka varandra, för att vi funnits för varandra när det varit som svårast.
Elham Berhe Nourhussen Lilian Korkis
INNEHÅLL
1 INTRODUKTION ... 1
1.1 Syfte och frågeställning ... 2
1.2 Centrala begrepp ... 2
1.2.1 Avståndstagande ... 2
1.2.2 Vändpunkt ... 2
1.3 Studiens disposition... 3
2 TIDIGARE FORSKNING ... 3
2.1 Ex-kriminella och vändpunkter ... 3
2.2 Rollutträdanden bland andra grupper ... 4
2.3 Samhällets bemötande av ex-kriminella ... 6
2.4 Ex-kriminellas identiteter under resan mot återintegrering ... 7
2.5 Myndigheter och personers betydelse under utträdesprocessen ... 7
2.6 Tidigare forskning och dess relevans för denna studie ... 8
3 TEORETISKT PERSPEKTIV ... 8
3.1 Beckers stämplingsteori ... 9
3.2 Fuchs Ebaughs exitteori ... 10
3.2.1 Fas 1. De första tvivlen ... 10
3.2.2 Fas 2. Sökande efter andra alternativ ... 10
3.2.3 Fas 3. Vändpunkten ... 11
3.2.4 Fas 4. Att bygga nytt ... 12
3.3 Goffmans teori om stigmatisering ... 12
4 METOD ... 14
4.1 Val av metod ... 14
4.2 Litteraturgenomgång ... 14
4.3 Urval av personer ... 15
4.3.1 Planering med intervjupersonerna ... 16
4.4.1 Intervjuguide ... 17
4.5 Databearbetning och analysmetod ... 17
4.6 Etiska ställningstaganden ... 18
4.7 Tillförlitlighet och äkthet ... 19
4.7.1 Tillförlitlighet ... 19
4.7.2 Äkthet ... 20
5 RESULTAT ... 20
5.1 Den frånvarande föräldern ... 21
5.2 Bristfällig skolgång ... 22
5.3 Den kriminella gemenskapen ... 23
5.4 Utmärkande händelser ... 24
5.5 En resa på egen hand? ... 25
5.6 Myndigheternas betydelse... 26
6 ANALYS ... 28
6.1 Barndom som präglats av bristfällig skolgång, utanförskap och dålig anknytning ... 28
6.2 Nyckelhändelser som blev vändpunkten i utträdesprocessen ... 30
6.3 En resa mot återintegrering – viljan att vela lyckas på egen hand eller att ha myndighetskontakter på vägen? ... 31 7 DISKUSSION ... 33 7.1 Resultatdiskussion ... 33 7.2 Metoddiskussion ... 36 7.3 Etikdiskussion ... 38 8 SLUTSATSER ... 38 REFERENSLISTA ... 40 BILAGA A – INTERVJUGUIDE
1
INTRODUKTION
”Jag ska göra allt jag kan för att ge dig den tid vi en gång förlorade.” (Holmsten & Lundgren, 2013, s. 197). Vad var det egentligen som krävdes när den ex-kriminelle tog beslutet att bryta upp med den kriminella livsstilen? Sarnecki och Sivertsson (2013) menar att personer som lämnar kriminaliteten inte enbart gör det för att en utmärkande händelse har skett. Utan det är en rad olika händelser och bakomliggande faktorer som ständigt påverkar
utträdesprocessen och leder till ett avståndstagande. I denna studie finns ett primärt intresse för att ta reda på vilka vändpunkter som ledde till ett avståndstagande för ex-kriminella. När det slutgiltiga beslutet gällande ett avståndstagande har tagits börjar resan mot en återintegrering. Återintegreringsresan beskriver livet efter kriminaliteten sett ut för ex-kriminella, hur bemötandet av samhället varit samt vilka förväntningar ex-kriminella hade på sig under resans gång.
Kriminella tillskrivs stigman av samhället innan de befunnit sig i kriminella banor, under kriminaliteten och efter att de lämnat kriminaliteten (Goffman, 2011; Sarnecki & Sivertsson, 2013). När en person stämplas, som kriminell och ex-kriminell av samhället, finns det en risk att personen blir marginaliserad i samhället. Personen riskerar att exkluderas och hamnar i ett utanförskap, vilket kan leda till att denne betraktar sig själv som annorlunda i förhållande till sina medmänniskor. Marginaliseringen kan upprätthållas trots att personen tagit avstånd från det kriminella livet. Detta kan innebära att rester från den gamla identiteten kan kvarstå trots att ett beslut om avståndstagande har tagits (Sarnecki & Sivertsson, 2013).
Innan resan mot återintegrering påbörjas sker först en utslussning från kriminalvården, vanligtvis vid frigivning. Vid en utslussning brukar kriminalvården och personen upprätta en plan med andra myndigheter såsom socialtjänsten och arbetsförmedlingen.
Inom det sociala arbetet erbjuds sociala insatser av myndigheter som syftar till att behandla eller tillgodose en människas behov. Dessa insatser kan exempelvis vara att personen får sin bostadssituation löst, ekonomiskt stöd eller hjälp med att söka ett arbete. Det finns även andra insatser som är behandlande, som exempelvis erbjuds vid rollförändring. Hur har de sociala insatserna sett ut för ex-kriminella och har de varit till hjälp?
I det sociala arbetet möter professionella på människor som lämnat sin tidigare roll – ex-kriminella. Dessa människor får en etikett som ”ex-personer” och tenderar att betraktas i relation till deras tidigare identitet, trots att de lämnat den rollen. Av detta skäl är uppsatsen relevant för det sociala arbetets praktik, profession och forskningsfält.
1.1 Syfte och frågeställning
Syftet med uppsatsen är att belysa vilka faktorer som varit avgörande vid beslutet om att ta avstånd från den tidigare kriminella livsstilen. Den belyser även hur vägen ut ur
kriminaliteten har sett ut när det gäller kontakter med olika myndigheter och bemötande av samhället.
Våra frågeställningar är följande:
1. Vilka faktorer har varit avgörande för att kunna ta ett avstånd från den kriminella livsstilen?
2. Vilka möjligheter och hinder har intervjupersonerna stött på under resan mot återintegrering?
3. Hur har kontakten med berörda myndigheter sett ut när det gäller sociala insatser, efter beslutet om att lämna det kriminella livet?
1.2 Centrala begrepp
I detta avsnitt ges en kort definition till två centrala begrepp som används i studien. Definitionerna stöds av Nationalencyklopedins uppslagsverk, böcker samt vetenskapliga texter.
1.2.1 Avståndstagande
Med avståndstagande avses en person som tidigare haft en positiv inställning till
kriminalitet, men som istället ändrar riktning och har en ”helt avvisande attityd” för det kriminella livet (Nationalencyklopedin, u.å). Avståndstagande motsvarar det engelska begreppet desistance som enligt Laub och Sampson (2001) beskriver stadiet då en tidigare kriminell beslutar sig för att ta avstånd från sitt kriminella handlande. Ett slutgiltigt
avståndstagande innebär dock inte alltid att personen inte längre riskerar att hamna i återfall (Laub & Sampson, 2001).
1.2.2 Vändpunkt
Med begreppet vändpunkt avses att flera utmärkande händelser leder till att någon beslutar sig för att lämna sin roll. Ett exempel är när den kriminelle tar beslutet att bryta upp med kriminaliteten. Denna person betraktas då att ses som en ”ex-kriminell”. (Fuchs Ebaugh, 1988; Nationalencyklopedin, u.å). En annan definition som återges av Stier (2005) handlar om vändpunkten och beslutet som är den tredje fasen inom en utträdesprocess. Under denna fas bestämmer sig personen att lämna sin roll, vilket oftast resulterar till att utträdaren kan uppleva olika känslor såsom sorg, saknad och befrielse (Stier, 2005).
1.3 Studiens disposition
I denna studie kommer den tidigare forskningen som finns kring det valda
forskningsområdet att presenteras. Den tidigare forskningen är avsnittet som berikat förförståelsen i form av fördjupad kunskap.
Vidare kommer uppsatsen att behandla tre teoretiska perspektiv som ligger till grund för studiens slutresultat och analysdel. Därefter kommer val av metod att presenteras i form av flera underrubriker, detta avsnitt ger läsaren en tydlig beskrivning kring hur materialet i studien har samlats in. Efter denna del presenteras resultatet, som framkommit från det insamlade material, att redovisas för att kort därefter föra en analys. Analysen bygger på att diskutera resultatet i förhållande till den tidigare forskningen och de tre teoretiska
perspektiven. Studien avslutas med en diskussion och övriga slutsatser.
2
TIDIGARE FORSKNING
Det finns relevant forskning till uppsatsens forskningsområde, som belyser hur
ex-kriminellas resa bort från kriminaliteten sett ut. I denna del har information tagits fram från relevant forskning för att dels belysa hur ex-kriminella beskrivit sin resa bort från
kriminaliteten, men även hur andra ex-personer ser på sin utträdesresa.
Annan relevant forskning som också kommer att presenteras handlar om återintegrering och hur samhället bemött ex-kriminella. Därefter följer en redogörelse kring de sociala
identiteterna som tillskrivits ex-kriminella under tiden då dessa varit kriminellt aktiva, men även efter att de lämnat kriminaliteten. En vidare redogörelse kring myndigheter och personers betydelse under uppbrottsprocessen kommer även att presenteras. Den tidigare forskningen har haft relevans för studien och bidragit med kunskap och verktyg till
förförståelsen.
Den tidigare forskningen belyser sex olika aspekter som uppmärksammades efter att läsningen av den relevanta forskningen genomfördes. Dessa aspekter är följande:
ex-kriminella, rollutträdanden bland andra grupper, samhällets bemötande av ex-ex-kriminella, deras identiteter samt myndigheter och personers betydelse under utträdesprocessen.
2.1 Ex-kriminella och vändpunkter
Begreppet vändpunkt används för att beskriva den fas då en person bestämmer sig för att slutligen bryta upp med sin gamla roll (Fuchs Ebaugh, 1988; Laub & Sampson, 2001; Stier, 2005). En ex-kriminell lämnar inte sin tidigare roll bara för att en händelse har uppstått, utan det är flera faktorer som påverkat personen till att ta det slutgiltiga beslutet under
utträdesprocessen (Fuchs Ebaugh, 1988).
Forkby m.fl. (2019) har i sin studie redogjort för några utmärkande händelser och tvivel som blev vändpunkten för tidigare gängmedlemmar som var kriminella. Vi har valt att redogöra för några av dessa vändpunkter som är mognad, desillusion, oförenliga rollen, stress och utbrändhet samt medlidande och ånger (Forkby m.fl., 2019).
I studien av Forkby m.fl. (2019) uppgav flera av deltagarna att de började reflektera över deras livssituation i relation till sin ålder. Dessa upplevde att åldern började ticka iväg och att de behövde tänka om och göra rätt ifrån sig. Särskilt eftersom flera av deltagarna hade ett föräldraskap att ansvara över (Forkby m.fl., 2019). Desillusion beskriver den besvikelse som vissa av deltagarna kunde uppleva av att tillhöra ett gäng. Detta eftersom gängmedlemmarna inte alltid var lojala som de påstått och lovat. När det krisade som mest fanns inte
gängmedlemmarna på plats för att hjälpa till, dessa närvarade endast när det handlade om sin egen vinning (Forkby m.fl., 2019). Deltagarna kunde även uppleva att de hade två olika roller som var oförenliga med varandra, en roll som var anpassad för gänget och en annan som passade i andra sociala sammanhang.
Deltagarna upplevde även att de var stressade över sin nuvarande situation, vilket
resulterade i att de kände sig helt utbrända. De klarade inte av att leva i det kriminella livet längre. Några av de kände även ånger och medlidande över hur de behandlat andra oskyldiga människor (Forkby m.fl., 2019).
Laub och Sampson (2001) kom fram till andra resultat gällande vändpunkter hos manliga ex-kriminella, dessa vändpunkter var äktenskap, militärtjänst, arbete samt föräldraskap.
Carlsson (2012) bekräftar detta och menar på att vändpunkterna för ex-kriminella i hans studie var att bilda familj, upprätthålla stabila relationer samt ha ett arbete eller någon sorts sysselsättning under fritiden.
Föräldraskap innebar ofta att ex-kriminella kände en skyldighet över att ta ansvar och ta hand om sitt nyfödda barn. Ett arbete eller en sysselsättning i fritiden kunde resultera till att personen avstod från kriminella aktiviteter och istället spenderade tiden på annat (Carlsson, 2012; Laub & Sampson, 2001). Detta gällde även för ett nyblivet äktenskap som kunde innebära att den ex-kriminelle spenderade mer tid med sin partner och umgicks med
partnerns vänner. Genom ett äktenskap och ny vänkrets så spenderade personen mindre tid med sina kriminella vänner och därmed undvek att utföra kriminella handlingar.
2.2 Rollutträdanden bland andra grupper
Det finns även annan relevant forskning med fokus på grupper som är ex-nazister, ex-nunnor samt ex-extremister. Denna forskning stärker kunskapen kring ex-personer och vad som blev deras vändpunkter.
ex-extremister eller ex-terrorister. Detta då han inte vill tillskriva och upprätthålla stigman bakom dessa begrepp. Vi har däremot valt att använda begreppet ”ex-extremist” för att tydliggöra vilken grupp vi riktat in oss på i den tidigare forskningen.
Nedanför följer en redogörelse för vilka vändpunkter som varit avgörande för dessa ex-personer.
Brottsförebyggande rådet (2001) har gjort en uppföljning om Exit som är en verksamhet för avhoppare som tidigare varit medlemmar i ”Vit maktvärlden”. Vägen ut ur rollen som extremist sker i fem olika faser enligt Brå (2001), dessa är motiveringsfas, avhopparfas, etableringsfas, reflektionsfas samt stabiliseringsfas. Vi kommer inte att redogöra för dessa faser, utan enbart fokusera på de utmärkande händelserna som blev vändpunkten i deras liv. Begreppet vändpunkt syftar till att beskriva en förändringsprocess av identiteten, vid detta stadie tar en person det slutgiltiga beslutet om att lämna sin roll (Stier, 2005).
Flera av ex-nazisterna upplevde att lojaliteten bland gänget inte uppfylldes av samtliga medlemmar i Vit maktvärlden. Detta kunde exempelvis påvisas när en deltagare åkte fast för ett brott, kompisen till denne uppgav personens namn till polisen. Detta är en av händelserna som fick deltagaren att ta det slutgiltiga beslutet, under detta tillfälle insåg personen att lojaliteten bara var ett påhitt. För de kvinnliga ex-nazisterna blev vändpunkten istället när de kände sig ensamma eller hade det psykiskt svårt och inte längre orkade med det livet (Brå, 2001). Vidare redogör Brå (2001) för några andra vändpunkter i männens utträdesprocesser, en vändpunkt kunde vara att hatet inom Vit maktvärlden utökades så pass mycket att
personen inte längre klarade av att hantera hatet.
Carlsson (2016) redogör däremot för vändpunkter hos ex-extremister, dessa kunde
exempelvis vara att deltagarna hade blivit alltmer känsligare mot våldet och hatet ju äldre de blev. Deltagarna upplevde även att de riskerade förlora mer på att vara en extremist på grund av den rådande stigman och exkluderingen som finns i samhället gentemot dem. Carlsson (2016) lyfter även upp att flera av deltagarna upplevde att deras ideologi inte riktigt hade en tydlig betydelse. Detta resulterade till att tvivlen och ifrågasättanden av ideologin ledde fram till beslutet om att lämna. Under denna fas, fylld av tvivel, uppgav flera av deltagarna att de var besvikna på sina extremist medlemmar. De var även besvikna på gruppens ledning, eftersom de som var högre uppsatta i ledningen inte lyssnade på medlemmarna. De kände även ett svek från medlemmarna eftersom gruppen inte lyckades nå den framgång som hade utlovats (Carlsson, 2016).
Ex-nunnor är en annan grupp som Fuchs Ebaugh (1988) redogör för, deras vändpunkter och tvivel handlade oftast om att nunnorna började ifrågasätta sin religion eller att de inte var tillfredsställda över sin livssituation. Ex-nunnorna upplevde att de inte kunde ge ett permanent löfte om att fortsätta vara nunnor i en längre tid framåt. Detta eftersom de inte längre kände samma starka tro för religionen som de tidigare gjort (Fuchs Ebaugh, 1988).
2.3 Samhällets bemötande av ex-kriminella
Det finns även annan relevant forskning gällande ex-kriminella och deras resa mot
återintegrering. I en studie skriven av Paat m.fl. (2017) visade sig att ex-kriminella stötte på fem olika utmaningar under sin färd mot en återintegrering in till samhället. Dessa
utmaningar var: (1) arbetslöshet och misslyckade jobbsökningar, (2) samhällets stigma, (3) erfarenhet av straffrättsliga systemet, (4) familj uppdelning, separering och stöd och (5) välbefinnande och hantering (Paat m.fl., 2017). Sammantaget fann författarna att deltagarna bar på en kraftig börda på grund av deras kriminella historia som hade påverkat deras livskvalité.
Majoriteten av deltagarna uttryckte en frustration över att inte kunna säkra en anställning efter frigivning. Trots att dessa lämnat sin tidigare roll som kriminella fick de ändå inte en anställning på grund av deras fängelseregister och stämpel som ”ex-kriminell” (Forkby m.fl., 2019; Paat m.fl., 2017). Arbetsgivarna ville inte anställa deltagarna av just den anledningen. Deltagarna hade även i samband med sitt fängelseregister en ostabil arbetshistoria och en låg utbildningsnivå. Nästan alla deltagare hade upplevt diskriminering och blivit tillskrivna sociala stigman både före och efter sitt fängelsestraff, vilket även påverkade deras liv negativt (Paat m.fl., 2017).
Vidare menar Paat m.fl. (2017) på att det straffrättsliga systemet tycks vara mer ”straffbart” än ”rehabiliterande”. Deltagarna i studien uttryckte ett flertal gånger att de inte känner sig fria, trots att de inte längre sitter i en fängelsecell. Majoriteten av deltagarna beskrev även livet efter fängelset som att ”falla i ett hål” och ”röra sig bakåt i livet”. Fuchs Ebaugh (1988) kallar detta stadium för ”vakuum”, vilket innebär att ex-kriminella hamnar i ett stadie där de inte har något stabilt att greppa taget om vid återintegrering. De som istället förberett ett arbete innan frigivning och byggt upp ett starkt socialt närverk slipper att ”falla i ett hål”. Dessa hamnar istället i ett stadie som Fuchs Ebaugh (1988) kallar för ”bryggan”. Hon menar att de som haft förutsättningarna att förbereda sig slipper att gå igenom vakuumet, istället hamnar dessa direkt på en brygga som leder personen in till det nya livet (Fuchs Ebaugh, 1988).
Ett annat resultat som Paat m.fl. (2017) redogör för är att deltagarna var rädda över att familjen skulle känna misstro för dem på grund av att de tidigare begått brott.
Intervjupersonerna upplevde även en rädsla för kritik och utanförskap av samhället, då dessa några gånger i livet brutit mot lagen. Generellt fick deltagarna varierande grad av familjestöd, men deltagarna tyckte att det var jobbigt och stressande att inte kunna erbjuda sina familjer hjälp medan de satt fängslade eller när de frigavs. Deltagarna upplevde en maktlöshet i form av att de inte kunde ingripa som stöd för familj, vänner och partners när dessa behövde hjälpen.
Forkby m.fl. (2019) redogör för några av svårigheterna som ex-kriminella stött på vid resan mot återintegrering. Dessa kunde vara att bostadssituationen inte var löst vid frigivning från kriminalvården, vilket innebar att ex-kriminella inte hade någonstans att ta vägen och istället vände sig till sina gamla kriminella kretsar för en sovplats.
2.4 Ex-kriminellas identiteter under resan mot återintegrering
Uggen, Manza och Behrens (2004) redogör för olika identiteter som kan sitta kvar hos ex-kriminella trots att de tagit avstånd från kriminaliteten. Deras väg mot återintegrering kan försvåras på grund av de identiteter som samhället tilldelar dem. Ett exempel som Uggen m.fl. (2004) redogör för är att ex-kriminella har en massa förväntningar på sig som
upprätthålls och konstrueras av samhället. Dessa förväntningar kan exempelvis vara att ex-kriminella bör återvända till att bli en bra “medborgare” i samhället genom att förändra sitt liv och följa lagen. Detta då de tidigare förknippats som lagbrytare och därmed separerats från att betraktas som en laglydig och fungerande medborgare (Uggen m.fl., 2004).
Deltagarna i studien upplevde även att ett avståndstagande från kriminalitet innebar att de behövde skaffa sig ett hållbart arbete och ta sitt ansvar över sin familjeroll. Ifall de inte lyckades med att uppnå dessa mål, identifierade de sig själva sig som misslyckade på grund av samhällets förväntningar (Uggen m.fl., 2004).
Vidare redogör Uggen m.fl. (2004) kring etiketten ”ex-kriminell” som oftast resulterar till att ett stigma upprätthålls. Ex-kriminella tenderar att bli förknippade med sina tidigare
kriminella handlingar när de exempelvis söker sig till arbetsmarknaden. På grund av svårigheterna som de stöter på kan risken bli att ex-kriminella identifierar sig själva som exkluderade och mindre värda i förhållande till ett medborgarskap. Deltagarna upplevde att det fanns en samhällskontroll gentemot dem, från människor och myndigheter. Det lilla minsta snedsteget kunde resultera till att de upplevde sig själva som misslyckade (Uggen m.fl., 2004).
En ny identitet som ex-kriminella sökte sig fram till under återintegrering var att försöka göra rätt av sig. Detta kunde exempelvis mynnas ut i att råda andra ungdomar att avstå från kriminalitet genom att hålla föredrag för allmänheten. Flera av deltagarna i studien
tenderade att dela sina erfarenheter från det kriminella livet med allmänheten, vilket blev ett identitetsskapande tillfälle (Uggen m.fl., 2004).
2.5 Myndigheter och personers betydelse under utträdesprocessen
Forkby m.fl. (2019) redogör för ex-kriminellas upplevelser vid återintegrering, efter att ha frigivits från fängelset. Ex-kriminella som tidigare levt i gängkriminalitet möter på
ekonomiska svårigheter när dessa lämnar det kriminella livet. Detta eftersom de tidigare försörjt sig från kriminella aktiviteter och därmed haft det bra ekonomiskt ställt. Men när dessa upphör att göra brott så saknar de en stabil ekonomisk källa, vilket leder dem in till beslutet att tvingas ta kontakt med myndigheter (Forkby m.fl., 2019).
Flera av deltagarna upplevde svårigheter i att ta kontakt med myndigheter på grund av deras regler och krav som dessa inte förstod sig på. Forkby m.fl. (2019) redogör även för resultat som påvisat att deltagarna saknade förtroende för myndigheter då de tidigare upplevt att de blivit negativt bemötta. På grund av detta är det inte så ovanligt att det i första hand är enskilda personer som finns på plats för att hjälpa och stödja ex-kriminella under deras
utträdesprocess (Forkby m.fl., 2019). De enskilda personerna kan vara nära anhöriga, kontaktpersoner, vänner, partners, frivårdsinspektörer etc. Dessa personer får en betydelsefull roll för ex-kriminella under deras utträdesprocess.
Vidare redogör Forkby m.fl. (2019) för sociala insatser som fungerat mindre bra enligt deltagarna. Dessa insatser har varit hjälpen till en bostad, ett arbete samt ekonomiskt bistånd. Deltagarna har inte haft ett starkt förtroende för myndigheterna och upplevde även svårigheter med att förstå de byråkratiska systemen. Utöver dessa sociala insatser erbjuds även andra insatser som syftar till att stödja en ex-kriminell vid sin rollförändring.
En av slutsatserna som Forkby m.fl. (2019) kommit fram till är att det krävs en tydligare övergång från utslussning till att samverka med myndigheter såsom arbetsförmedlingen och socialtjänsten. Övergången behöver ske med en långsiktig planering och god kunskap, ett exempel skulle kunna vara att socialtjänsten kanske bör förbereda sina sociala insatser tidigare för personer som är fängslade och inväntar frigivning i närtid. Såvida personerna är intresserade av att frivilligt ta kontakt med socialtjänsten.
2.6 Tidigare forskning och dess relevans för denna studie
Vi har med stöd av den tidigare forskningen presenterat gruppen ex-kriminella i relation till utmärkande händelser som blivit deras vändpunkter. Vidare har relevant forskning kring andra ex-personer presenterats för att stärka resonemanget om utträdesprocessen. Detta eftersom utträdesprocessen är universell och gäller inte enbart en specifik grupp av människor.
Vidare har relevant forskning kring ex-kriminellas upplevelser i resan mot återintegrering presenterats, med fokus på att bemötas av samhället.
Därefter har en annan forskning presenterats kring identiteter som ex-kriminella har haft när de höll på med kriminalitet, men även när de lämnade det kriminella livet. Till sist har vi även redogjort för forskning gällande vad för roll myndigheter och personer har haft under utträdesprocessen hos ex-kriminella. Den tidigare forskningen kommer att användas som ett verktyg och kunskapsfält för denna studie.
3
TEORETISKT PERSPEKTIV
I analysen används Beckers (2006) stämplingsteori, Fuchs Ebaughs exitteori (1988) och Goffmans (2011) teori om stigmatisering. Exitteorin togs med av anledningen att undersöka hur en utträdesprocess kan se ut men även vilka vändpunkter som kan ligga till grund för beslutet, vilket är det primära intresset i detta arbete. Goffmans (2011) teori om stigma används för att ta reda på hur intervjupersonerna påverkats av att bli tillskrivna ett stigma.
Med hjälp av dessa teorier, särskilt Beckers (2006) stämplingsteori, kan en analys göras utifrån hur intervjupersonerna ser på sig själva och sina identiteter, men även hur de upplevt att andra sett på dem.
3.1 Beckers stämplingsteori
Becker redogör för hur sociala grupper fungerar i relation till varandra. Enligt Becker (2006) sätter de sociala grupperna tillsammans upp regler som bör följas och upprätthållas av det gemensamma kollektivet. De sociala reglerna kan antingen vara oskrivna regler som följs av en grupp människor, men även lagar som är till för allmänheten att följa. Om en person i de sociala grupperna väljer att bryta mot reglerna och istället göra det som anses vara fel enligt gruppen, kommer personen att ses som en utanförstående (Becker, 2006).
Utanförstående är ett begrepp som beskriver den person som avvikit från att följa gruppens regler. Det är dock viktigt att understryka avvikarens syn på den sociala gruppen och dess uppsatta regler (Becker, 2006). Enligt Becker (2006) är det inte ovanligt att den som brutit mot reglerna istället kan komma att betrakta gruppens medlemmar som utanförstående. Detta då avvikaren anser att de uppsatta reglerna är felaktiga och inte bör följas. Bara för att en person tillhör en grupp innebär det inte alltid att denne håller med om alla regler som bestämts av den sociala gruppen.
Vidare redogör Becker (2006) för begreppet avvikelse och menar på att avvikelsen
konstrueras av samhället och upprätthålls av regelskaparna. För att tydliggöra detta menar han att det är de sociala grupperna och samhället som har företräde i att bestämma vilket beteende som anses vara avvikande. Ett avvikande beteende anses inte vara avvikande förrän samhället gett en reaktion och bedömer beteendet som avvikande (Becker, 2006). För att tydliggöra menar vi att ett avvikande beteende således är social konstruerat i förhållande till samhället eller gruppens normer.
När en person inte följer samhället eller gruppens normer så tillskrivs personen en identitet på grund av avvikelsen. Denna avvikelse som tillskrivs individen kan resultera till att
avvikelsen blir en del av individen och dennes identitet (Becker, 2006).
Becker (2006) redogör vidare för vad som krävs för att betraktas som en kriminell av
allmänheten. Han konstaterar att beteckningen kriminell görs så fort en person har begått ett brott och när den avvikande handlingen blivit uppmärksammad av den sociala gruppen. Personen som brutit mot lagen får en etikett som kriminell av samhället, denna etikett kan komma att stanna kvar hos personen trots att denne lämnat det kriminella livet.
Detta innebär att om en person tagit avstånd från sin tidigare kriminella identitet, så kvarstår risken att denne fortfarande kan komma att betraktas som utanförstående av allmänheten. Personer som tidigare brutit mot lagen anses av allmänheten vara mer benägna att begå fler brott av andra slag. Becker (2006) menar att ”Uppmärksamhet för en enda avvikande handling utsätter sålunda en person för sannolikheten att bli betraktad som avvikande eller icke önskvärd i andra avseenden” (s. 40).
3.2 Fuchs Ebaughs exitteori
Helen Rose Fuchs Ebaugh (1988) är en sociologiprofessor som tidigare var en katolsk nunna. Hon bröt upp med sin identitet som nunna och blev istället en fru, mamma och utbildad sociolog. Fuchs Ebaugh (1988) genomförde en undersökning om utträdesprocesser, rollkonflikter och rollsättningar. Denna undersökning gav upphov till den så kallade
exitteorin som bestod av intervjuer från 185 deltagare som tidigare ansett sig tillhöra en roll, men som de senare bestämt sig för att lämna. Det som utmärker Fuchs Ebaughs (1988) undersökning är att hon inte enbart fokuserar på en specifik grupp i relation till rollutträde. Hon intervjuar ”före detta” kriminella, missbrukare, nunnor, läkare, poliser och en massa andra ex-personer.
I denna uppsats kommer fokus läggas på Fuchs Ebaughs generella teori om
utträdesprocessen som består av fyra faser. Dessa fyra faser består i kronologisk ordning av de första tvivlen, sökande efter alternativ, vändpunkten och att bygga nytt (Fuchs Ebaugh, 1988). Nedanför följer en redogörelse kring vad som sker under varje fas.
3.2.1 Fas 1. De första tvivlen
Den första fasen i Fuchs Ebaughs (1988) exitteori består av de allra första tvivlen som en individ genomgår under sin utträdesprocess. Under denna fas tenderar individen att reflektera över sin nuvarande roll då denne exempelvis inte är helt tillfredsställd eller nöjd. Individen börjar se på sin roll utifrån ett annat perspektiv och inser att dennes behov inte längre blir tillgodosedda på samma sätt som tidigare. Fuchs Ebaugh (1988) redogör för fyra olika situationer som kan ge upphov till de första tvivlen. Dessa är organisatoriska
förändringar, utbrändhet, besvikelse och förändringar i relationer och specifika händelser. Under denna fas är omgivningens reaktioner avsevärda eftersom dessa påverkar individens utträdesprocess. Ett exempel som Fuchs Ebaugh (1988) lyfter upp är när en kriminell börjar tvivla över sin nuvarande roll och väljer att berätta det för någon annan. Ifall utträdaren inte får någon reaktion alls eller enbart får negativ reaktion kan det resultera till att utträdaren istället väljer att stanna kvar i sitt kriminella liv. Utträdaren kan samtidigt välja att söka sig vidare till andra människor som kan ge positiv respons på dennes tvivel (Fuchs Ebaugh, 1988). Vid positiv reaktion av omgivningen kommer utträdaren att söka sig efter andra alternativ som denne kan lämna sin nuvarande roll för.
3.2.2 Fas 2. Sökande efter andra alternativ
Under denna fas söker sig utträdaren fram till andra alternativ genom att jämföra olika alternativ i relation till varandra, se vilka för- och nackdelar som finns för varje alternativ (Fuchs Ebaugh, 1988; Stier, 2005). Även här spelar omgivningens röster en stor roll för utträdaren, detta eftersom negativa reaktioner tenderar att avbryta eller hämma utträdarens exitprocess. Positiva reaktioner påvisade sig påskynda exitprocessen hos ex-personer, vilket resulterade till att utträdaren vågade testa på nya roller.
Utträdaren testar nya roller genom att inbilla sig i en fantasivärld eller genom att testa på det i verkligheten (Fuchs Ebaugh, 1988). Samtidigt försöker även utträdaren att söka sig till andra grupper för att utforska nya grupptillhörigheter som passar de nya rollerna som denne testar.
3.2.3 Fas 3. Vändpunkten
Vändpunkten är den tredje fasen i utträdesprocessen, detta steg nås när utträdaren testat på de nya rollerna och fått väga mellan olika alternativ i relation till varandra. Till slut är det bestämt, utträdaren bestämmer sig för att bryta upp och lämna den gamla rollen. Vid det här laget brukar olika händelser ha inträffat i utträdarens liv, vilket i sin tur föranleder denne till att ta beslutet att lämna rollen (Fuchs Ebaugh, 1988).
Både Fuchs Ebaugh (1998) och Stier (2005) redogör för fem centrala vändpunkter som varit avgörande i deltagarnas utträdesprocess. Redogörelsen för vändpunkterna kommer att stödjas av Fuchs Ebaughs (1988) litteratur. Dessa vändpunkter är:
• Specifika händelser: Vanligtvis traumatiska händelser som exempelvis döden och otrohet. Dock kan även mindre betydelsefulla händelser ske under denna process som får en större symbolisk mening, som enligt Fuchs Ebaugh (1988) funkar som ett uppvaknande.
• Strået som bröt på kamelens rygg: Känt som det svenska uttrycket ”droppen som fick bägaren att rinna över”. Utträdaren upplever att denne inte klarar av mer på grund av all negativitet som svämmar över. Utträdaren får nog och bestämmer sig genast för en förändring.
• Tidsrelaterade faktorer: Fuchs Ebaugh (1988) är tydlig med att påpeka att tidsrelaterade faktorer inte får blandas ihop med att utträdaren upplever en
medelålderskris. Med tidsrelaterade faktorer menar hon att utträdaren upplever att dennes tid börjar ticka iväg och att det är dags för en förändring. Ett exempel är att en person inte alltid förblir attraktiv i arbetsmarknaden, denne behöver byta arbete just nu vid en viss ålder för att få chansen att bli anställd.
• Ursäkter: Utträdaren kan med hjälp av utmärkande händelser skylla på olika
situationer som skett för att lämna sin roll. Exempelvis att personen fått en försämrad hälsa eller fått ett barn. Omgivningen accepterar att utträdaren lämnar rollen på grund av händelsen som denne går igenom.
• Antingen/eller situationer: I denna vändpunkt ställs utträdaren inför två alternativ, antingen lämnar utträdaren sin roll eller så riskerar personen att hamna i en värre situation.
När utträdaren beslutat sig för att lämna sin roll så berättar personen nyheten för människorna i sin omgivning. Detta resulterar till att utträdaren ges möjligheten att
reflektera över anledningen till att personen lämnat sin roll, eftersom denne återberättar sin vändpunktshistoria om och om igen för andra (Fuchs Ebaugh, 1988).
3.2.4 Fas 4. Att bygga nytt
I denna fas möter utträdaren sex olika faser för att kunna skapa sig en ny identitet och förändras, dvs att bli en ”före detta” (Fuchs Ebaugh, 1988; Stier, 2005). De sex olika faserna kommer att redogöras utifrån Fuchs Ebaughs (1988) litteratur.
• Presentation av sig själv: Under denna fas tenderar utträdaren att signalera för omgivningen att denne lämnat sin gamla roll. Det är inte ovanligt att presentera sin nya identitet i form av att bära nya kläder, bli hälsosammare eller bete sig
annorlunda.
• Reaktioner och stöd av närstående: De sociala reaktionerna från utträdarens omgivning har en stor betydelse. Enligt Fuchs Ebaugh (1988) finns de två sorters rollutträdanden, en av de är rollförändringen som samhället accepterar enklare. Exempelvis att en kriminell lämnar det gamla livet och blir en ”ex-person”.
En kriminell som väljer att lämna det gamla livet tenderar att riskera bära med sig stigma från sin förra roll, då denne exempelvis suttit i fängelse.
• Intima relationer: Denna punkt berörde mest ex-nunnor och ex-gifta som deltog i Fuchs Ebaughs undersökning. Dessa upplevde svårigheter med att träffa en ny partner, då de oroade sig över hur deras nya partners skulle reagera ifall de kände till historian bakom deras tidigare livsval.
• Byte av vänkrets: Utträdaren som bryter upp med sitt gamla liv brukar även bryta upp med sitt gamla umgänge. En ny identitet brukar oftast gå i hand med att bygga ett nytt vänskapligt nätverk. Det är inte ovanligt att den som tidigare varit kriminell och tillhört ett gäng väljer att bryta vänskapen med gängmedlemmarna. Ett annat
exempel handlar om individer som försöker bryta upp med missbruket, dessa tvingas avbryta vänskapen med sina vänner som missbrukar.
• Att förhålla sig till gruppmedlemmar och ”före detta” människor: Utträdaren kommer att möta på andra människor som just nu befinner sig i samma roll som utträdaren tidigare befunnit sig i. Personen kommer även att länka med människor som befunnit sig i samma gamla roll, men som precis som utträdaren valt att lämna den rollen.
• Rester att hantera från sin gamla roll: Det är inte ovanligt att utträdaren bär med sig personliga upplevelser och känslor från gamla händelser in till sin nya identitet. Trots att personen lämnat sin gamla identitet kan ”rester” fortfarande finnas kvar, dessa rester kan behöva bearbetas.
3.3 Goffmans teori om stigmatisering
Goffman (2011) redogör för begreppet stigma som sker och upprätthålls i relation till andra människor. Stigma är ett begrepp som beskriver en individs underlägsenhet och dennes icke önskvärda egenskaper. För att tydliggöra detta menar Goffman (2011) att människor har
förväntningar på hur andra individer ska vara och bete sig. Ifall en individ inte beter sig på det sättet som förväntas av samhället, kommer personen att placeras i kategori som avvikare. Den som betraktas vara en avvikare kommer att bli utstött av samhället och stämplas, detta då personen skiljer sig från normstandarden och samhällets förväntningar (Goffman, 2011). Kriminella blir tillskrivna ett stigma innan de börjar med kriminalitet, under tiden de håller på med kriminalitet och efter att de lämnat det kriminella livet (Fuchs Ebaugh, 1988).
Fuchs Ebaugh (1988) redogör för ex-kriminella som avtjänat klart sitt straff i fängelset. Dessa blir stämplade som ex-kriminella som nyligen suttit i fängelset, vilket i sin tur försvårar deras möjligheter till att exempelvis hitta en arbetsplats efter frigivning.
Vidare redogör Fuchs Ebaugh (1988) för dilemman som ex-kriminella kan ställas inför när de valt att lämna sitt tidigare kriminella liv bakom sig. En före detta kriminell skulle kunna erkänna sin gamla identitet som kriminell, men ändå bli stämplad och riskera att inte bli önskvärd i sociala sammanhang. Ett erkännande av sin gamla identitet som kriminell kan således leda till att personen riskerar att inte bli anställd eller att känna sig motarbetad av samhället (Fuchs Ebaugh, 1988). Men å andra sidan menar Fuchs Ebaugh (1988) att om personen inte erkänner sitt gamla liv som kriminell, så finns risken att samhället betraktar personens handlande som svekfullt.
Fuchs Ebaugh (1988) problematiserar vidare på vad som händer när samhället stämplar och placerar ex-kriminella i en specifik kategori. Exempelvis lyfter hon upp olika känslor som kan väckas i samband med att möta människor som tilldelats etiketten ”ex-kriminell”. Människor tenderar enligt Fuchs Ebaugh (1988) att koppla samman känslor som aggressivitet, oärlighet, fara och opålitlighet när denne möter på en tidigare kriminell person.
Goffman (2011) redogör vidare om två grupper av medmänniskor som han kallar för de egna och de visa. Den egna gruppen består av människor som har liknande erfarenheter av att uppleva samma stigma. En individ som tillskrivits ett stigma kan dras till den egna gruppen eftersom denne får stöd av personer som upplever samma stigma som denne själv. Den egna gruppen fungerar som trygghet och stöd för varandra, eftersom de delar liknande
upplevelser. De känner en stark tillhörighet till varandra eftersom de delar liknande
personliga erfarenheter. Den visa gruppen är istället de människor som har erfarenhet av att arbeta med personer som uppbär en viss sort stigma, exempelvis anställda på organisationer eller institutioner. Den visa gruppen kan även bestå av personens släktningar, som dagligen visar medkänsla och förståelse för personens situation (Goffman, 2011).
4
METOD
4.1 Val av metod
Vi har valt att utgå från en kvalitativ forskningstradition, eftersom fokus är på individers upplevelser, erfarenheter och berättelser. Det betyder att en halvstrukturerad intervjudesign med en tematisk intervjuguide har använts. Den halvstrukturerade intervjuguiden har
fungerat som en checklista för oss, där vi enkelt kunnat hålla koll på vilka områden som ännu inte berörts under pågående intervjuer (Larsson, 2005). Intervjuguiden har bestått av några teman och ett antal öppna frågor som senare kommer att redovisas i punkt 4.4.1.
Datainsamlingen har skett med hjälp av öppna intervjuer, som enligt Larsson (2005) används när forskarna vill samla in material från individers berättelser om deras personliga erfarenheter. Det som utmärker den kvalitativa metoden är att individen inte omformas till en variabel, individen blir således inte enbart en siffra i statistiken. Istället betraktar och analyserar forskarna berättelserna som intervjupersonerna delat med sig. Analysen görs utifrån ett helhetsperspektiv, detta eftersom forskaren eftersträvar att få en övergripande förståelse om individen och dennes historia (Bryman, 2018). I detta arbete har intresset varit att ta reda på vilka erfarenheter och upplevelser intervjupersonerna har haft under tiden som kriminella men även som ex-kriminella.
Intervjupersonernas berättelser är studiens empiriska material, utifrån det empiriska materialet har de teoretiska perspektiven valts ut. Detta innebär att empirin bygger på intervjupersonernas berättelser och erfarenheter. Den induktiva metoden, som Larsson (2005) redogör för, går ut på att forskarna först väljer att samla in empiri från exempelvis intervjuer för att sedan söka efter de teoretiska ansatserna.
Syftet med denna studie är att ta reda på vilka faktorer som varit avgörande när
intervjupersonerna bestämde sig för att lämna det kriminella livet. Vidare vill vi även ta reda på hur bemötandet av samhället sett ut gällande återintegrering. Studien syftar till att ta reda på hur kontakten med berörda myndigheter såsom socialtjänsten, arbetsförmedlingen med mera fungerat för deltagarna. Den kvalitativa metoden fungerar bättre i konstrast till den kvantitativa metoden, särskilt i förhållande till att besvara på syftet med denna studie.
4.2 Litteraturgenomgång
När vi väl satte igång med denna studie ville vi först få en fördjupad kunskap kring ämnet för att vidare skapa en förförståelse. Enligt Bryman (2018) är litteraturgenomgång en viktig del under studiens gång, då forskaren kan samla in kunskap från olika vetenskapliga texter om ämnet som denne valt att studera om. Vi har med hjälp av Mälardalen Högskolas bibliotek fått tillgång till att använda olika databaser för att hitta den tidigare forskningen.
Databaserna som vi använde vid litteratursökningen var Google Scholar, LIBRIS, Swepub, Academic Search Elite, Social Services Abstracts och Sociological Abstracts. Sökorden varierade mellan det svenska och engelska språket, detta eftersom vissa databaser saknade svenska publikationer från svenska universitet. De engelska orden var följande: desistance from crime, desistance and reintegration, turning points, ex-convicts, leaving crime behind, reintegration and society. Medan de svenska sökorden såg ut som följande: lämna
kriminalitet, ex-kriminell, före detta kriminell, vändpunkter, exitprocess, utträdesprocess, återintegrering, bemötande ex kriminella, reintegration, bryta med kriminalitet och upphörande av brott.
4.3 Urval av personer
Vi har till en början av denna studie använt oss av ett målstyrt urval för att hitta
intervjupersoner. Bryman (2018) redogör för det målstyrda urvalet som handlar om att forskarna själva väljer ut deltagarna till deras studie. Detta skulle kunna bero på att forskarna eftersträvar att fånga upp särskilda deltagare på grund av deras personliga erfarenheter, som troligen passar till studiens frågeställningar och syfte.
Till en början bestämde vi oss att nå intervjupersoner via olika organisationer som bland annat KRIS, dessa arbetar med före detta kriminella. Men vi fick ingen vidare återkoppling från någon, trots att vi kontaktade ett antal organisationer. I efterhand fick vi information av några intervjupersoner som berättade att KRIS gått igenom en svår period på grund av strul och brister i styrelsen.
När vi inte fick någon återkoppling valde vi att på egen hand söka efter avhoppare och före detta kriminella via nätet och sociala medier. Genom denna sökning kom vi i kontakt med sex deltagare som ville delta i studien. Två av deltagarna var kvinnor och resterande fyra var män. När vi väl skulle planera in tid, datum och digital plattform för intervjun fick vi endast svar av fyra deltagare, två kvinnor och två män. Men vi fortsatte att söka vidare efter nya deltagare via sociala medier och lyckades hitta en manlig deltagare som var intresserad av att medverka i studien. Detta innebar att vi vid det här laget hade totalt fem deltagare, två kvinnor och tre män. Vi vill passa på att understryka att sökandet av kvinnliga deltagare varit svårt då dessa inte varit lika synliga som de manliga deltagarna.
Vidare redogör Bryman (2018) för snöbollsurval som handlar om att intervjupersoner hjälper till att föreslå andra deltagare som skulle passa till studien. På grund av bortfall på två
deltagare och svårigheter att hitta nya deltagare fick vi hjälp från en av de kvinnliga
deltagarna. När den genomförda intervjun var färdig frågade vi henne ifall hon kände andra deltagare som skulle kunna tänka sig ställa upp. Hon föreslog fyra deltagare som hade ett intresse, av dessa fyra valde vi endast två deltagare för att ersätta det tidiga bortfallet. Urvalet av intervjupersoner avgränsades på grund av tidsbrist då transkriberingen var tidskrävande. Detta innebar att vi totalt fick till sju deltagare för denna studie, två kvinnor och fem män. Åldersintervallet för deltagarna var mellan 35–54 år. Vi vill även understryka att samtliga
deltagare tillhör olika etniciteter. Med detta vill vi tydliggöra att kriminella handlingar inte endast finns hos en viss kultur eller etnicitet.
4.3.1 Planering med intervjupersonerna
När utformningen av intervjuguiden var klar och godkänd av vår handledare började vi att söka efter intervjupersoner. Som tidigare nämnts mötte vi på hinder när vi försökte få tag på deltagare via organisationer som arbetar med ex-kriminella. Men detta löste sig när vi istället bestämde oss för att leta efter intervjupersoner via nätet och sociala medier.
Vi tog kontakt med fyra av deltagarna via den digitala plattformen Facebook genom att skicka ett meddelande och fick snabb respons av samtliga. Resterande tre deltagare nådde vi genom att skicka ett direkt meddelande på mobilapplikationen Instagram, därifrån fick vi även snabba reaktioner. Vi skickade därefter ett missivbrev (Se BILAGA B) till varje deltagare, där vi beskrev syftet med studien, vad deras uppgift som intervjupersoner är och redogjorde för de etiska riktlinjerna. Vi valde dock att inte skicka iväg intervjuguiden i förväg till deltagarna, då vi inte ville att de skulle planera in och förbereda sina svar.
Vi höll kontakten med intervjupersonerna för att tillsammans planera in tid och datum för en intervju via den digitala videoplattformen Zoom. Vi valde att genomföra alla intervjuer via Zoom på grund av de rådande omständigheterna med Corona viruset (Covid-19). Samtliga deltagare tackade ja till att genomföra intervjuerna genom Zoom. Intervjuerna tog cirka 30 – 80 minuter att genomföra och spelades in för att underlätta transkriberingen. Innan
intervjun satte igång gick vi igenom de etiska riktlinjerna och inhämtade deltagarnas muntliga samtycke. Vi deltog på samtliga intervjuer, en av oss hade den ledande rollen och ställde intervjufrågorna, medan den andre hade en mer observerande roll. Detta resulterade till att bägge uppmärksammade mönster under intervjuerna.
Fördelen med att utföra intervjuerna online var att majoriteten av deltagarna inte bodde i samma geografiska område som oss, bägge parterna slapp således bekosta sina resor. En annan fördel som Bryman (2018) lyfter upp med online-intervjuer är att forskarna och deltagarna kan göra en sista minuten ändring. En av deltagarna befann sig i Finland under intervjuperioden, det vi inte kände till var att Sverige och Finland inte har samma tidszon. Vi var tvungna att snabbt planera om intervjun på grund av missförståndet.
Trots en massa fördelar så stötte vi även på en nackdel när vi genomförde intervjuerna online. Nackdelen var, som Bryman (2018) även lyfter upp, att ens egen privata
internetupplösning kunde påverka videokvaliteten och ljudupptagningen. På grund av den försämrade ljudupptagningen försvårades vissa av transkriberingarna.
4.4 Datainsamling och genomförande
4.4.1 Intervjuguide
Det insamlade material kommer ifrån sju individuella intervjuer som genomfördes med hjälp av intervjuguiden (Se BILAGA A). Larsson (2005) redogör för tre olika intervjustrategier som går att använda vid utformandet av en intervjuguide. Intervjuguiden formades utifrån den allmänna intervjuguiden, som enligt Larsson (2005) ger forskaren möjlighet att dela upp öppna frågor utifrån olika teman. I intervjuguiden presenteras tre huvudteman som ska behandla och besvara studiens tre frågeställningar. Dessa teman är vändpunktsprocess, återintegrering och myndigheter och personers stöd och hjälp. Vartenda huvudtema behandlar en frågeställning, dessa teman består även av andra små teman som återges i underrubriker (Se BILAGA A).
Intervjuguiden hade ett antal öppna frågor under varje tema som skulle påminna oss om vilket område som behöver behandlas härnäst, enligt Larsson (2005) fungerar denna sorts av intervjustrategi som en checklista. Samtliga frågor ställdes inte efter en viss ordning och vissa frågor behövdes inte ställas under intervjun. Vi omformulerade och slog ihop några av
frågorna, detta eftersom några av dem liknade varandra.
Genom att använda denna intervjustrategi kunde vi ställa följdfrågor och ha en öppen dialog med deltagarna. Intervjuguiden bestod av totalt 26 frågor (inklusive bakgrundsfrågor).
4.5 Databearbetning och analysmetod
När allt material var insamlat påbörjades transkriberingen, en av oss transkriberade samtliga sju intervjuer. Bryman (2018) redogör för det första steget inom kodning som är att börja med transkriberingen så tidigt som möjligt. Detta eftersom transkriberingen är väldigt tidskrävande och utmanande.
När transkriberingen var klar valde vi att skriva ut dubbla exemplar av samtliga utskrifter. Detta eftersom vi ville läsa igenom utskrifterna ensamma och uppmärksamma mönster utan att påverkas av varandras tolkningar (Bryman, 2018). Vi markerade meningarna från
intervjusvaren med olika färger, skrev kommentarer vid sidan av papperna och delade in svaren i olika teman. Därefter delade vi utskrifterna med varandra, för att se ifall vi funnit liknande eller olika teman. Genom att dela utskrifter med varandra fann vi nya mönster som kunde slås ihop in till ett tema. Vi fortsatte därefter kodningen genom att läsa igenom utskrifterna en gång till, denna gång tillsammans.
De tilldelade färgerna som upptäcktes när materialet analyserades utmärkte resultatdelens övergripande teman. Dessa var; utanförskap (gul), den frånvarande föräldern (rött), bristfällig skolgång (grönt), den kriminella gemenskapen (lila), utmärkande händelser (orange), en resa på egen hand? (rosa) samt myndigheternas betydelse (blått).
områden intervjusvaren berör. För att tydliggöra detta tematiserades samtliga intervjusvar som exempelvis berörde myndigheternas stöd och hjälp in till ett område. Detta gjordes för att underlätta upplägget inför resultatdelen. Den tematiska analysen har grundat sig i en induktiv ansats (Bryman, 2018), vilket inneburit att teman har uppmärksammats och uppkommit efter att intervjupersonernas svar analyserats under kodningen. Intervjusvaren har således sammanfattats för att kunna delas in i olika teman.
4.6 Etiska ställningstaganden
Före datainsamlingen gjorde vi i samråd med vår handledare en etisk egengranskning. Granskningen gjordes utifrån riktlinjerna i God forskningssed som finns att hämta hos Codex (www.codex.vr.se).
Under studiens gång har hänsyn tagits till Vetenskapsrådets (2002) forskningsetiska huvudkrav som är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet.
Informationskravet handlar om att deltagarna ska informeras om studiens syfte och vad för uppgift de har i studien. Vidare ska även deltagarna informeras om att deras medverkan är helt frivillig och kan avbrytas när som helst (Vetenskapsrådet, 2002). Denna information har deltagarna fått ta del av i början av intervjun men även från missivbrevet (Se BILAGA B). Samtyckeskravet handlar om att deltagarna som medverkar i intervjun måste ge sitt
samtycke om sitt deltagande. Innan intervjun sattes igång inhämtades deltagarnas muntliga samtycke. Intervjupersonerna blev även informerade om deras rätt till att avbryta medverkan när som helst (Vetenskapsrådet, 2002).
Konfidentialitetskravet handlar om att försäkra deltagarna om att deras personliga uppgifter kommer behandlas med största möjliga konfidentialitet och inte ges ut till obehöriga
personer (Vetenskapsrådet, 2002).
Nyttjandekravet handlar om att all inhämtad information från deltagarna endast kommer att användas i forskningssyfte och enbart för denna studie. Deltagarna har informerats om att alla inspelningar, anteckningar och transkriberingar kommer att raderas efter att studien är slutförd (Vetenskapsrådet, 2002).
Deltagarna har även blivit informerade om att de har rätt till att ta del av studiens
slutresultat. Samtliga deltagare har varit intresserade av att ta del av slutresultatet, därav kommer den slutgiltiga versionen av studien att skickas till dem. Under studien har vi stött på vissa etiska dilemman kring konfidentialitetskravet, eftersom majoriteten av samtliga deltagare är offentliga personer. Med offentliga personer menar vi att det finns en risk att deltagarna blir igenkända av utomstående läsare. Detta beror på att deras livshistoria finns publicerat på sociala medier, nätet, böcker, tidningar eller TV program. Deltagarnas
personliga uppgifter kommer att behandlas med största möjliga konfidentialitet. I uppsatsen namnges deltagarna i form av pseudonymer, all personlig och detaljerad information kring deras stad och företagsnamn på arbete har tagits bort. Detta för att undvika risken till att avslöja deras identitet för utomstående läsare.
4.7 Tillförlitlighet och äkthet
I denna studie har materialet samlats in med hjälp av en kvalitativ forskningsmetod. Detta innebär att vi måste värdera och bedöma studiens reliabilitet och validitet utifrån andra premisser (Bryman, 2018). Vi är inte ute efter att mäta studiens reliabilitet och validitet utifrån siffror, då denna studie bygger på en kvalitativ metod. Detta innebär att vi istället kommer att bedöma studien utifrån dess tillförlitlighet och äkthet, som vanligtvis är utgångspunkten vid bedömningar av kvalitativa studier (Bryman, 2018).
4.7.1 Tillförlitlighet
Begreppet tillförlitlighet beskrivs enligt Bryman (2018) utifrån fyra kriterier som är trovärdighet, överförbarhet, pålitlighet och möjligheten att styrka och konfirmera.
Trovärdighet kan tolkas som den interna validiteten. Kriteriet handlar enligt Bryman (2018) om att samtliga deltagare i studien ska ges möjlighet att klargöra missuppfattningar och missförstånd som kan ha uppkommit hos forskarna. Men även att studien ska göras i enlighet med Vetenskapsrådets (2002) forskningsetiska krav.
När en intervju genomförs finns risken att forskarna uppfattar deltagarnas intervjusvar på ett annat sätt, som inte alls stämmer överens med deltagarnas syn och uppfattning. På grund av detta valde vi att ställa flera ”klargörande” följdfrågor till varje deltagare under intervjun, vi ville således minska på missuppfattningar. Efter intervjun var vi även noggranna med att fråga deltagarna ifall de skulle vela ha ett slutgiltigt exemplar av studien.
Överförbarhet är det andra kriteriet som Bryman (2018) redogör för. Han menar att
överförbarhet motsvarar den externa validiteten, som handlar om att forskarna i en kvalitativ studie presenterar sitt resultat och hur detta material samlats in. Därefter ges läsaren
möjligheten att själv bedöma och värdera om studien är generaliserbar. Vi som skrivit studien kan inte med säkerhet konstatera att resultatet som framkommit är generaliserbart och gäller för exakt alla ex-kriminella. Men vi har tydligt beskrivit hur vi steg för steg gått tillväga för att genomföra denna studie, därför skulle en liknande studie kunna få ett mer generaliserbart svar ifall urvalet av intervjupersoner utökades.
Vidare redogör Bryman (2018) för pålitlighet som står för reliabiliteten inom den kvantitativa ansatsen. Pålitlighet kan handla om den tekniska utrustningen som användes under
intervjun eller att forskaren tydligt redogjort för alla steg kring studiens forskningsprocess. Pålitligheten till den tekniska utrustningen anser vi vara hög eftersom intervjuerna spelades in via Zooms egen funktion ”Video and voice record”. Vi har kunnat observera deltagarnas svar i enlighet med deras kroppsrörelser och ansiktsuttryck.
Vi anser även att vi tydligt redogjort för samtliga steg i forskningsprocessen genom att beskriva hur vi gått tillväga med intervjuerna i metod delen. Det sista kriteriet som Bryman (2018) redogör för är möjligheten att styrka och konfirmera, detta motsvarar således objektiviteten. Kriteriet handlar om att deltagarnas svar inte ska ha påverkats eller tvingats fram av forskarens egna värderingar och åsikter. Under intervjun har hänsyn till detta tagits genom att inte ställa ledande frågor till deltagarna.
4.7.2 Äkthet
Vidare redogör Bryman (2018) för begreppet äkthet som består av fem kriterier, dessa är rättvis bild, ontologisk autenticitet, pedagogisk autenticitet, katalytisk autenticitet och taktisk autenticitet. Den rättvisa bilden handlar om att studiens resultat ska ge en rättvis bild kring vad ex-kriminella har för uppfattningar och åsikter. Vi observerade att samtliga
deltagare hade liknande åsikter under intervjuerna, denna observation stärkes när samtliga transkriberingar var färdiga. Vi är dock medvetna om att en rättvisare bild ges vid en större omfattning av urvalspersoner.
Ontologisk autenticitet handlar om huruvida deltagarna fått en större förståelse över sin nuvarande roll och livssituation tack vare deras medverkan i studien. Pedagogisk autenticitet handlar däremot om huruvida deltagarna fått en bättre uppfattning kring andras perspektiv och sociala miljö. Katalytisk autenticitet handlar om deltagarna kunnat förändra sin sociala situation och taktisk autenticitet handlar istället huruvida deltagarnas möjlighet till att vidta åtgärder som krävs förbättras i samband med denna studie (Bryman, 2018).
Bryman (2018) lyfter upp att kriterierna för äkthet inte blivit så uppmärksammade inom samhällsforskningen och att forskare behandlar dessa kriterier med försiktighet. Vi vill med detta understryka att studiens äkthet är att samtliga deltagare har haft personliga
erfarenheter kring att leva som kriminella och ex-kriminella.
5
RESULTAT
Nedan följer sex övergripande teman som påvisat både likheter samt olikheter mellan intervjupersonernas svar. De presenterade teman är kronologiskt organiserade, vilket innebär att först kommer en redogörelse kring hur deltagarnas liv sett ut innan kriminaliteten och under kriminaliteten. Därefter redogörs resultatet som behandlar intervjupersonernas liv efter att ha lämnat kriminaliteten.
5.1 Den frånvarande föräldern
I intervjuerna framkommer det att flertal av intervjupersonerna inte har haft en närvarande pappa under sin uppväxt. Det har varit av olika skäl, såsom dödsfall, skilsmässor och flytt. Flera av intervjupersonerna har känt sig övergivna och
frustrerade över att ha en pappa vid liv men som inte varit närvarande. Detta har enligt intervjupersonerna resulterat till att de hela tiden har sökt efter bekräftelse på andra sätt, genom kriminalitetens kretsar. Att ha en bra manlig förebild tros ha kunnat vara avgörande för att inte hamna i kriminalitet enligt intervjupersonerna. Denna förebild hade kunnat vara en människa från en viss sport, släkt eller någon i sin närhet.
Min mamma och min biologiska far skiljde sig när jag var ett år gammal. Alltså... det är ju såhär att barn behöver båda föräldrar. Det finns ju barn som växer upp med ensamstående föräldrar som det har gått bra för men ofta finns det ju någon vuxen, en manlig vuxen kanske från någon idrott eller någonting. Men jag tror att man behöver båda, och speciellt när man kommer upp till en viss ålder när man börjar närma sig tonåren, och har man inga sådana bra manliga förebilder så kanske man får dåliga förebilder såsom kriminella eller vad det nu kan vara. Och så var det för mig, att jag hittade... de klappade mig på axeln när jag gjorde något dumt liksom (Niko).
Under intervjuerna framkom det flertal gånger att de kretsar intervjupersonerna började umgås i som unga hade alla liknande situation där de kände utanförskap, kom från brutna hem, men framförallt inte hade en närvarande fader i sitt liv på grund av olika skäl. De menar på att de inte är ensamma om detta fenomen utan kan konstatera att en ovanlig stor andel av personer inom kriminella kretsar har vuxit upp utan en fader.
Alla mina vänner kom från brutna… eller familjer utan farsor. Normala ungarna när de skulle vara hemma kl:21.00 på kvällen, men vi kunde komma hem kl:01.00 på natten fastän det var skola dagen efter liksom, det spelade ingen roll. Vi hade inga regler hemma. Så man saknade... de här reglerna och konsekvenserna. Jag tror att mitt liv hade sett ut annorlunda idag om jag hade en farsa i mitt liv, ja. Det finns ett kapitel i boken som heter "faderlösa söner", där förklarar jag hur jag och mina vänner, ett par grabbar, när vi blev äldre satt och åt. Vi satt alla och pratade om vad vi hade gemensamt egentligen, och då kom vi fram till att ingen av oss har någonsin haft en farsa (Robert).
Den känslosamma smärtan av att inte ha sin pappa närvarande i sitt liv under sin uppväxt har påverkat två intervjupersoner mer än de andra, Isabell och Zein. Känslan av övergivenhet och ilska har förföljt dem fram till vuxen ålder. Isabell hade under sin uppväxt fått höra från sin mamma att anledningen till att hennes pappa hade lämnat var för att han egentligen hade önskat sig en son, och att det var därför han hade valt bort henne. Detta resulterade till att hon blev ”grabbig”, som hon själv beskrev det. Ilskan hon hade inombords gjorde henne till en mycket våldsam person. Hon ville att andra skulle känna den smärtan hon kände.
Jag blev påverkad av att jag inte hade en pappa, hade jag pappa som ung och varit med mer i bilden och förklarat livet, varit en förebild för mig, så hade jag nog inte hamnat där jag hamnade. Jag visste inte vem jag var liksom (Zein).
För Zein innebar smärtan av att inte ha en pappa vid sin sida en vilsenhet i livet som satte flera spår i honom. Zein tror att hans liv hade sett annorlunda ut ifall han hade en närvarade pappa.
5.2 Bristfällig skolgång
Under intervjuerna fanns det ett genomgående tema om bristfällig skolgång. Det framkom även att flertal av intervjupersonerna hade under skolgången svårigheter med skolan på grund av exempelvis oro från hemmet, koncentrationssvårigheter, mobbing och okunskap om diagnosen ADHD. Detta påverkade skolarbetet och resulterade till att intervjupersonerna inte kunde få sina läxor gjorda när de var unga. Intervjupersonerna med diagnosen ADHD menar på att det inte fanns tillräckligt med resurser och kunskap för att hjälpa dem i deras skolgång, utan de hamnade istället i olika specialklasser klasser, där bråkstakarna samlades ihop. Det framkom även av intervjupersonerna att de idag hade haft bättre förutsättningar än vad de hade för många år sedan. De menar på att skolan ser annorlunda ut idag och barn med diagnoser får betydligt mycket bättre stöd och resurser för att underlätta skolgången.
Jag mådde dåligt. Och på den tiden visste de inte vad ADHD var, jag var bara jobbig, så jag hamnade i specialklasser och grejer, jag fick inte den hjälpen jag behövde. Ja men... sent född, jag var jättesent utvecklad så jag blev mobbad. Jag gick aldrig ut skolan, jag blev utkastad. De kallade mig tjock, de bröt av mig fingrarna och man hade för ljus röst och så. Men... ja, jag hamnade i det där. Jag hamnade i utanförskap redan från början. Jag fick stryk fram tills att jag gick i nian jämt i skolan, men sen när jag började i nian så började jag slå tillbaka. Och då upptäckte jag, fan det här funkar ju. De som mobbade mig, vågade inte mobba mig länge för att annars fick de ju en batong i huvudet (Jonas).
En av intervjupersonerna, Zein, berättar om rasismen som han fick uppleva i skolan av en lärare. Zein hade flyttat till en ny skola, där han blev bemött av rasism. Zein visste inte hur han skulle hantera rasismen som ung, det var tufft kände han. Han fick inte det stödet han önskade och behövde från hans omgivning.
Och på den skolan fanns rasism. Den skolan vi gick på hade lärare som inte... ja… gillade utlänningar. Jag visste det då. En gång hade jag sagt att det smakade diskmedel i saften, alltså i glaset, då sa han "ut härifrån" och puttade ut mig och jag puttade tillbaka. Jag fick
misshandel mot tjänsteman, och då kändes det jobbigt på riktigt. Jag fick inget stöd, det var ingen som förklarade vad ”svarta pricken” är för något, och då kände jag att hela världen var svart för mig. Efter det så började jag gå på praktik halvtid, fast än jag var duktig i skolan. Alla vuxna hade svikit mig, min pappa har svikit mig, lärare har svikit mig, skolan har svikit mig (Zein).
