Malmö högskola
Lärarutbildningen
Individ och samhälle
Examensarbete
15 högskolepoängLångtidssjukskriven och arbetslös
Long-term sick listed and unemployed
Annica Sólyom
Studie- och yrkesvägledarexamen 180hp 2008-11-11
Examination: Therese Vincenti-Malmgren
Sammanfattning
Detta arbete handlar om långtidssjukskrivna arbetsslösa som ska med hjälp av fördjupad samverkan, som är ett samarbete mellan försäkringskassan och arbetsförmedlingen kunna återgå till arbetsmarknaden. Syftet med undersökningen är att ta reda på hur de långtidssjukskrivna uppfattar sin tid inom fördjupad samverkan på arbetsförmedlingen. Utifrån ett tidsperspektiv av innan och under projektet vill jag undersöka hur de långtidssjukskrivna uppfattar tiden innan projektet jämfört med nu när de är verksamma inom projektet, men likaså vad de anser är viktigt inom projektet. Därutöver vill jag jämföra svaren mellan könen. Fördjupad samverkan innebär flera moment där en individuell handlingsplan, kartläggning, vägledning och arbetsprövning är några av insatserna som samverkan erbjuder. Alla som är verksamma inom samverkan är långtidssjukskrivna arbetslösa som av olika anledningar behöver hitta ett nytt arbete som är anpassat efter individens behov eller en utbildning. I undersökningen har jag använt mig av en kvantitativ enkätstudie. Skälet till att jag bestämde mig för att arbeta på ett kvantitativt sätt beror på att jag ville kunna få en helhet i resultatet av min undersökning. Genom enkätstudien har jag fått fram resultat som visar en positiv utveckling inom fördjupad samverkan. Där stressen verkar avta för båda könen från det att man börjat inom fördjupad samverkan, och medan stressen avtar ökar aktiviteten och man bli mindre orolig.
Nyckelord: arbetsförmedling, arbetslös, arbetsprövning, fördjupad samverkan, försäkringskassa, långtidssjukskriven.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. INLEDNING ... 3
1.1. Bakgrund ... 3
1.2. Syfte ... 4
1.3. Avgränsning och frågeställningar ... 4
1.5. Begreppsdefinition ... 5
1.5.1. Fördjupad Samverkan ... 5
1.5.2. Arbetssökande ... 5
1.5.3. Långtidssjukskriven ... 5
1.5.4. Långtidssjukskriven arbetslös ... 6
2. KUNSKAPSBAKGRUND OCH TEORI ... 7
2.1. De olika stegen inom fördjupad samverkan ... 7
2.1.1. Utredning ... 7 2.1.2. Avstämningsmöte ... 7 2.1.3. Planering ... 7 2.1.4. Arbetsprövning ... 8 2.1.5. Intresse för anställning ... 8 2.1.6. Utbildning ... 9 2.1.7. Arbetssökande ... 9
2.2. Förmåga och oförmåga ... 9
2.3. Stress och utbrändhet ... 10
2.4. Ålderns effekt ... 13
2.5. Sjukskrivning ... 13
2.5.1. Ohälsomålet för 2008 ... 15
3. METOD OCH GENOMFÖRANDE ... 16
3.1. Val av metod ... 16
3.2. Urval ... 17
3.3. Genomförande ... 18
3.3.1. Sammanställning av resultat ... 18
3.5. Reliabilitet och validitet... 19
3.6. Etik ... 20 4. RESULTAT ... 21 4.1. Presentation av enkätundersökning ... 21 4.1.1. Bakgrundsuppgifter ... 21 4.1.2. Redovisning av diagram ... 22 5. ANALYS ... 27 5.1. Sammanfattande slutsatser ... 32 5.1.1. Första frågeställningen ... 32 5.1.2. Andra frågeställningen ... 32 5.1.3. Tredje frågeställningen ... 32 6. AVSLUTANDE DISKUSSION ... 34 7. KÄLLFÖRTECKNING ... 36 7.1. Personliga kontakter ... 37 8. Bilagor ... 38
1. Inledning
I dagens samhälle sker det ständiga förändringar, en av förändringarna som verkar vara av stort intresse är långtidssjukskrivningar. Enligt försäkringskassans nya undersökning har man för första gången under 2000-talet fått ohälsotalet att ligga under 37 dagar. Därmed menar man att Försäkringskassan har nått det mål som sattes för ohälsan 2008.
1.1.
Bakgrund
Under min utbildning har jag läst en kurs om rehabilitering, och haft min praktik på försäkringskassan där jag fick följa en handledare som tog hand om sjukförsäkringar. Då jag kom i kontakt med personer som varit långtidssjukskrivna och som skulle börja arbetspröva med hjälp av fördjupad samverkan på arbetsförmedlingen i Karlshamn, väcktes min nyfikenhet och jag beslöt mig för att ta reda på mer om sjukskrivna arbetslösa. Genom flera intressanta diskussioner med handledaren på försäkringskassan, uppfattade jag det som att många av de sjukskrivna som har eller ska börja arbetspröva kan uppleva blandade känslor som kan vara både positiva och negativa.
I sjukskrivningsboken (Järvholm, 2005) kan man läsa om att en större andel av de sjukskrivna arbetslösa har psykiska besvär som sjukskrivningsdiagnos jämfört med sjukskrivna som har en anställning, detta gjorde att jag blev ännu mera nyfiken på hur de sjukskrivna arbetslösa upplever projektet på arbetsförmedlingen. Min hypotes är att ju bättre man mår ju större möjlighet till ökad motivation och vilja att återgå till arbetsmarknaden, vilket man även nämner i (SOU, 2000:78, s 548) att framgångsrik rehabilitering antas ofta i hög grad bygga på att individen själv skall känna sig motiverad att bli rehabiliterad.
I (SBU, 2003) nämner man tänkbara faktorer som kan påverka sjukfrånvaron, däribland nämns könen som en faktor, vilket leder mig till tanken om och i så fall hur stor skillnad det är mellan könen kopplat till hur de upplever fördjupad samverkan.
1.2. Syfte
Syftet med undersökningen är att ta reda på hur de långtidssjukskrivna uppfattar sin tid inom fördjupad samverkan på arbetsförmedlingen. Utifrån ett tidsperspektiv av innan och under projektet vill jag undersöka hur de långtidssjukskrivna uppfattar tiden innan projektet jämfört med nu när de är verksamma inom projektet, men likaså vad de anser är viktigt inom projektet. Därutöver vill jag jämföra svaren mellan könen. Detta arbete anser jag vara av vikt för framtida studie- och yrkesvägledare, men även för andra som kommer i kontakt med långtidssjukskrivna, för att få en större förståelse till de sjukskrivna arbetslösa och vad de anser är viktigt i en arbetsinriktad rehabilitering vilket även är syftet med arbetet.
1.3 . Avgränsning och frågeställningar
Jag har valt att fokusera studien på arbetssökande som är verksamma inom fördjupad samverkan på arbetsförmedlingen i Karlshamn. Jag inriktar mig på långtidssjukskrivnas upplevelse samt vad de anser är viktigt inom projektet. Jag har valt att enbart fokusera på sjukskrivna inom fördjupad samverkan, men samverkan innehåller flera steg innan man kommer ut på en arbetsplats (vilket jag kommer att presentera längre fram i arbetet). Jag anser att det även kan vara intressant att jämföra mellan könen och även titta på deras inställning till möjligheten att få ett arbete efter projektet, och mäta om den positiva och/eller negativa upplevelsen förändras under tiden man är verksam inom fördjupad samverkan.
Har arbetssökande som är verksamma inom fördjupad samverkan på arbetsförmedlingen positiva och/eller negativa uppfattningar om projektet? Hur viktiga anser de arbetssökande att insatserna på fördjupad samverkan är, vad
gäller mötet med handläggaren, kontakten med arbetsgivare, arbetsprövningen och vägledningen?
Hur ser man på möjligheterna till arbete efter projektet? Hur ser skillnaden ut i resultatet i jämförelse mellan könen?
1.5. Begreppsdefinition
För att underlätta läsningen och öka förståelsen har jag valt att förtydliga några begrepp som förekommer i arbetet.
1.5.1. Fördjupad Samverkan
Försäkringskassan och arbetsförmedlingen har ett samarbete som heter fördjupad samverkan, deras uppdrag är att fler arbetsslösa långtidssjukskrivna ska återgå till arbetslivet. Målgruppen är sjukskrivna arbetsslösa som inte kan återgå till sin anställning, samt personer som bedöms behöva arbetsrehabiliterande insatser i samverkan för att komma tillbaka till arbetslivet. Man kan högst befinna sig inskriven inom samverkan under ett år, med undantag för unga med aktivitetsersättning. Inom samverkan erbjuds vägledning, arbetsträning/arbetsprövning, samt andra förberedande insatser och utbildningar (Skånejobb, 2008).
1.5.2. Arbetssökande
Arbetssökande kallas en person som frivilligt eller ofrivilligt är helt eller delvis arbetslös (Wikipedia, 2008). När jag skriver i mitt arbete om arbetssökande syftar jag på dem som är verksamma inom fördjupad samverkan. Vilket innebär att de är helt arbetslösa och att de inte är fullständigt arbetsföra. De söker arbete inom ett nytt område på arbetsmarknaden som är bättre anpassat efter deras behov, och som har de förutsättningar som krävs för att kunna utföra arbetsuppgifterna.
1.5.3. Långtidssjukskriven
En person som bedöms kunna återgå i arbete/sysselsättning inom 60 dagar från sjukanmälningsdatum ingår i ett så kallat prognosärende, vilket innebär att den försäkrade kan återgå i arbete utan insatser från försäkringskassan. Då en person är sjukskriven i 60 dagar eller mer och försäkringskassan gör granskningen av att det finns ett behov av samordning av insatser för att kunna återgå i arbete, kallas personen för långtidssjukskriven (Handläggare X). Alltså är långtidssjukskrivna personer som varit sjukskrivna i minst 60 dagar (RFV, 2004:7).
1.5.4. Långtidssjukskriven arbetslös
Långtidssjukskriven arbetslös innebär att man är sjukskriven i 60 dagar eller mer och inte har en anställning eller egen firma (Handläggare X).
2. Kunskapsbakgrund och teori
2.1. De olika stegen inom fördjupad samverkan
Målet som regeringen har med fördjupad samverkan är att fyrtio procent ska få ett arbete eller utbildning inom ett år (Handläggare X).
2.1.1. Utredning
För att kunna bedöma om individen kan vara verksam inom fördjupad samverkan, börjar man med en utredning. Det är försäkringskassans uppgift att bedöma vilka som ska erbjudas insatser inom samverkan, genom en ”Sassam” metod som står för strukturerad arbetsmetodik för sjukfallsutredning och samordnad rehabilitering. Man kräver även ett utlåtande från läkare om att individen klarar aktivitet på minst tio timmar i veckan. Fördjupad samverkan är till för personer som är sjukskrivna och som bedöms inte kan återgå till sin tidigare arbetsplats (Handläggare X).
2.1.2. Avstämningsmöte
Syftet med avstämningsmöte är att tillsammans med den sökande, arbetsförmedlingen och försäkringskassan klargöra målet med insatsen och ge möjlighet för den sökande att ge sina synpunkter och tankar kring samarbetet. Tillsammans går de igenom individens situation och förutsättningar till förändring. Även andra kan kallas till mötet, beroende på vad som behövs diskuteras och om den sökande anser det relevant. I vissa fall kan exempelvis läkaren delta i mötet. Här har den sökande möjlighet att dela med sig av egna tankar kring olika lösningar och vad som känns bra, mindre bra, förhoppningar och önskemål (Handläggare X).
2.1.3. Planering
Därefter gör man tillsammans med den sökande en individuell handlingsplan som innebär att man tittar till individens behov för en väg tillbaka till arbetslivet. Planen ska gälla i högst ett år. Under tiden får man hjälp med att söka arbete och information om möjliga stöd från både arbetsförmedlingen och försäkringskassan.
I planeringen ingår: Kartläggning
Vägledning
Studiebesök på arbetsplats/arbetsprövning Utbildning
För att ha något att utgå ifrån börjar man med en kartläggning så att man får reda på så mycket som möjligt om vad som intresserar den sökande. Den sökande kan göra intressetest som finns på arbetsförmedlingens hemsida, och även läsa om olika yrken för att se inom vilken inriktning intresset ligger. Man tittar även på vad personen haft för yrke tidigare och vad det var för arbetsuppgifter man trivdes med där, för att på så sätt se vilken ny arbetsplats som har liknande arbetsuppgifter. Vägledning är alla samtal med handläggaren och det ingår under hela tiden man är verksam inom fördjupad samverkan, men det är upp till den sökande att själv komma fram till vad som passar dem. Det är när individen själv kommit fram till vilket område på arbetsmarknaden som intresserar dem som arbetsprövningen kan börja (Handläggare X).
2.1.4. Arbetsprövning
Arbetsprövningens längd varierar och är individuellt beroende på hur länge man anser att det behövs för att kunna kartlägga arbetsförmågan, hälsan och vilket stöd som behövs för återgång i arbete, vilket dessutom är uppdraget med arbetsprövningen. Handläggaren börjar med att besöka den aktuella arbetsplatsen. Därnäst gör man en bedömning av arbetsplats/arbetsuppgifter utifrån följande arbetsmiljöfaktorer, nämligen arbetsorganisation, psykosociala faktorer, fysiska faktorer och kunskapsfaktorer. Där efter väger man in andra specifika faktorer som kan vara viktiga att bearbeta utifrån den sökandes förutsättningar. Till sist gör man en bedömning om vilket stöd den sökande kan behöva för att introduceras i arbetsuppgifterna eller på arbetsplatsen. Handläggaren ger stöd i introduktionen på arbetsplatsen i den omfattning som planerats tillsammans med den sökande och arbetsgivaren (Handläggare X).
2.1.5. Intresse för anställning
Därefter tittar man på om det finns intresse för anställning hos arbetsgivaren, och då informerar handläggaren på arbetsförmedlingen om det stöd som erbjuds och vad det innebär. Exempelvis kanske arbetstagaren behöver en anpassad arbetsplats för att kunna klara av arbetsuppgifterna, ett exempel på det kan vara ett höj och sänkbart skrivbord
om arbetstagaren är i behov av att röra på sig emellanåt och inte befinna sig i sittande position för länge. Man erbjuder även ekonomiskt stöd till arbetsgivaren, då arbetstagarens arbetsförmåga är till viss del nedsatt. Tanken är att man efter ett år börjar successivt minska på det ekonomiska stödet, då man anser att arbetstagaren anpassat sig till arbetsplatsen och arbetsuppgifterna. Alltså följer handläggaren utvecklingen efter anställning genom uppföljning, vilket avtas suksesivt även det (Handläggare X).
2.1.6. Utbildning
Under arbetsprövningen kommer en del på att de vill byta inriktning helt och kanske upptäcker att de saknar vissa kunskaper i det nya yrket, och bestämmer sig för att vidareutbilda sig. När den sökande kommit fram till att de vill studera kan de få hjälp med information om utbildningar som finns både från arbetsförmedlingen eller högskolor (Handläggare X).
2.1.7. Arbetssökande
En tredje alternativ kan vara att man efter ett år inom samverkan varken fått någon anställning eller valt en utbildning, vilket innebär att man skrivs in på arbetsförmedlingen som arbetssökande på nytt (Handläggare X).
2.2. Förmåga och oförmåga
Sedan 2000-talet kan fastläggas att olika insatser utarbetats med utgångspunkt i individens arbetsförmåga. Michailakis (2008) diskuterar om förmåga och oförmåga, vilket leder till två helt olika utgångspunkter. Han menar att när förmåga blir den betonade delen, riktas åtgärderna till att inkludera personen i arbetsmarknadssystemet. Emellertid när oförmågan är betonad ligger fokusen på personens svårigheter att utföra ett arbete och åtgärderna syftar istället till att inkludera personen i hjälp- och stödsystem. Jag kan tänka mig att vissa anser att det är bättre att lägga större vikt på oförmågan, för att det är kanske just där personen behöver hjälp, medan andra anser det tvärt om är bättre att stärka betoningen där förmågan finns och bygga vidare på det. I Dagens nyheter kan man läsa om försäkringskassans policy (Molin, 2006), som innebär att fokusen ska ligga på det friska och inte på det sjuka, där sjukintyget ersätts av ett arbetsförmågeintyg. Försäkringskassan ska inte längre ta hänsyn till hur sjuk en människa är, utan vilken arbetsförmåga som finns kvar och inom vilket yrke. En annan
förändring är att nu mera ska arbetsförmågan bedömas inte enbart i det arbete man har haft utan i relation till alla arbeten på arbetsmarknaden (Michailakis, 2008).
Om man har arbetsförmåga för något på arbetsmarknaden vanligt förekommande arbete så ska man inte ha vare sig sjukpenning eller sjukersättning (Michailakis, 2008).
Med koppling till citatet ovan funderade jag på om det skulle visa sig att en person är arbetsför inom ett yrke på hela arbetsmarknaden, men för att ha möjlighet att jobba är tvungen att flytta på grund av avståndet. Individen kanske utöver det har hus och en familj som inte har möjlighet att flytta. Gäller hela arbetsmarknaden även då? För att få svar på frågan tog jag kontakt med Handläggare X som berättar att man måste använda sunt förnuft. Men som jag förstår det så kan det variera, eftersom olika handläggare jobbar på olika sätt.
2.3. Stress och utbrändhet
Hogstedt m.fl. (2004) skriver i sin bok om Hans Selyes definition av stress som enligt honom både kan bestå av utmaning eller ett hot, alltså både positiva och negativa förhållanden. Han menar att olika individer kan reagera olika på ett och samma incitament, och att det är ett ständigt samspel mellan gener och omgivning som bestämmer stressrektionens karaktär och intensitet. Men även att de genetiska faktorerna och livserfarenheterna ständigt förändras då det påverkas av den situation man lever i, vilket enligt honom kan betyda att gener och omgivningsfaktorer deltar i ett samspel, som kan ge en reaktion som antingen försämrar förmågan att hantera samma stress nästa gång individen utsätts för den, eller att hanteringen förbättras. Vidare berättar han om känslan av kontroll över en situation som något av stor vikt för hanteringen av stress, där man kan dela in det i extern och intern kontroll. Intern kontroll kan förklaras genom att det är individen själv som placerar möjligheten att åtgärda ett problem, medan extern kontroll innebär att möjligheten inte finns hos en själv utan hos omgivningen. Hur man hanterar de olika situationerna menar han påverkas av den situation man har och har haft.
Långvarig stress kan leda till utmattningssyndrom eller utbrändhet som det också heter, som innebär att man inte känner sig utvilad trots att man haft en normal nattvila och att batterierna inte längre går att ladda upp (Hogstedt m.fl., 2004). Tröttheten kan påverka
både fysiskt och psykiskt som alltså inte går att vila bort, vilket även kan leda till koncentrations- och minnessvårigheter. Bland de fysiska tecknen finns muskelvärk, hjärtklappning, magproblem, yrsel, synrubbningar och överkänslighet för exempelvis ljud, ljus och lukter. På det psykiska planet förekommer ofta irritation, depressivitet och känslomässig instabilitet, det vill säga skarpa pendlingar mellan olika känslor. Stresshanteringen innebär att man ska försöka undanröja de stressframkallande faktorerna (Stressmottagningen 1, 2008). Stressmottagningen är en forskningsmottagning med behandling av patienter i olika forskningsprojekt, och på deras hemsida kan man läsa om stress och stresssjukdomar, vilket jag refererat till. För förståelsen av samband mellan stress i arbetsmiljön och sjukdom finns en stressormodell som relaterar både till positiv och till negativ stress, nämligen krav – kontroll – stödmodellen. Hogstedt m.fl. (2004) nämner i sin bok två dimensioner i modellen, psykiska krav och beslutsutrymmet. Även enligt Stressmottagningen 2 (2008) så finns det utöver de två ovan nämnda en tredje dimension i modellen, som är en kombination av höga psykiska krav och litet beslutsutrymme. Den första av dessa är psykiska krav från omgivningen, alltså vilken mängd krav man har som exempelvis emotionella krav, krav att inte visa emotioner och kognitiva krav. Den andra dimensionen som heter beslutsutrymme handlar om individens möjlighet att påverka sin situation både direkt och med hjälp av utveckling för att få kontroll över situationen. Ett exempel skulle kunna vara om en person har ett jobb där det ständigt sker förändring, för att individen ska känna att han har kontroll över utvecklingen i företaget kanske han behöver utveckla sina kunskaper genom utbildning och på så vis återfå kontrollen. Tredje dimensionen i modellen är kombinationen av höga psykiska krav och lite beslutsutrymme, vilket enligt stressmottagningen kan öka risken för t ex hjärtinfarkt, psykosomatiska magbesvär, ryggont och psykiska besvär.
Figur 2.1. Krav – kontroll – stödmodellen.(Hogstedt m.fl., 2004)
Modellen är ett synsätt som utvecklats av den svenske forskaren Thöres Theorell i samarbete med amerikanen Robert Karasek (Suntliv, 2004).
Tredje dimensionen i modellen är kombinationen av höga psykiska krav och lite beslutsutrymme, vilket gör att man hamnar i rutan där det står ”Spänd”. Enligt stressmottagningen kan en långvarig placering i den rutan öka risken för t ex hjärtinfarkt, psykosomatiska magbesvär, ryggont och psykiska besvär. I det ”Aktiva” läget har man både höga krav och högt beslutsutrymme, vilket gör att man får högt varv i kroppen men samtidigt kan det efter en tid bli svårt för individen att klara av påfrestningarna. Sen har man den ”passiva” situationen där det är en kombination av låg belastning och beslutsutrymme som gör att vissa kunskaper och färdigheter kan gå förlorade. Om man istället har låga krav och högt beslutsutrymme hamnar man i den ”Avspända” rutan, vilket är idealet (Hogstedt m.fl., 2004).
Nilsson (2005) skriver i sin bok om den tidspress och det alltmer uppdrivna tempo som många får leva med idag, som uppfattas som mer eller mindre ofrånkomligt. Hon berättar om produktivitetens ökning och att förändringstakten är så hög, och ständig teknik- och organisationsförändringar som görs, men även arbetstider och arbetstempot som i hög grad inverkar negativt på hälsan då kraven höjs allt mer. Nilsson menar på att människan är mycket anpassningsbar, men att det finns gränser där anpassningen till negativa förhållanden innebär konsekvenser.
Du kan vara hur stresstålig som helst, men överskrids ständigt den biologiska förmågan vi människor har att reagera snabbt på kritiska händelser blir du till slut psykiskt utmattad
(Nilsson, 2005).
2.4. Ålderns effekt
Det som jag nämnde ovan om människans gränser till anpassning, nämner Nilsson även att förutsättningarna för denna anpassning är olika för olika individer, men även att möjligheten till anpassning minskar generellt i hög ålder (Nilsson, 2005). Med koppling till det som nämndes tidigare om generna och omgivningsfaktorer som deltar i ett samspel, skulle man kunna säga att den biologiska faktorn här är åldern och omgivningsfaktorn är kravet att jobba snabbare. Men med tiden kan det för vissa innebära en anpassning till negativa förhållanden. Det skulle kunna vara ett exempel på hur samspelet kan ge en reaktion som kan i detta fall försämra förmågan att hantera samma stress nästa gång individen utsätts för den. Nilsson berättar nämligen att åldern är en tidsfaktor som påverkar vår tillvaro och förändrar oss fysisk och psykiskt. Den kan påverka graden av vad vi kan göra och på vilket sätt vi kan utföra arbetet, på grund av minskad snabbhet fysiskt och mentalt. Men man menar snarare att åldrandet sker med kombination av både det biologiska men även av våra arbets- och övriga förhållanden i tillvaron som vi påverkas av och utsätts för. Som jag ser på det så ska man kanske inte enbart räkna åren utan rättare sagt ta hänsyn till individens individualitet. På liknande sätt berättar Järvholm och Olofsson (2005) om en studie kring vilka som riskerar att hamna i en långtidssjukskrivning, vilket visat på att risken ökar med stigande ålder.
2.5. Sjukskrivning
I en utvärdering av de arbetslivsinriktade rehabiliteringsprojekten från Malmö högskola (Andersson m.fl., 2007) berättar man om sjukskrivningarna och hur de har minskat från och med 2003. Men sett ur ett historiskt perspektiv förklarar man att mängden långtidssjukskrivna fortfarande är väldigt hög. Man gör en jämförelse från 1992 då sjukskrivningarna låg på 153 000 personer på 60 dagar eller längre. Medan i 2006 var siffran för samma grupp 160 000 personer enligt (Försäkringskassan, 2007:6) och kvinnorna utgjorde en del av majoriteten både då som nu. Riksförsäkringsverket (RFV, 2004:7) skriver om att i slutet av 2003 bestod 65 procent av de långvarigt sjukskrivna av kvinnor. Det visade sig inte ske någon markant skillnad året därpå, däremot sjönk det
till 64 procent år 2006 enligt (Försäkringskassan, 2007:6). Man har alltså märkt en snabbare ökning av långvariga sjukskrivningar bland kvinnor, då det i slutet av 1980-talet var motsvarande andel 58 procent. Men bland långtidssjukskrivna arbetslösa är procenttalet däremot högre hos männen jämfört med kvinnorna, från 17 respektive 12 procent. Både i riksförsäkringsverkets undersökning (RFV, 2004:7) och försäkringskassan (Försäkringskassan, 2007:6) har man även fått fram att de långvariga sjukskrivningarna ökar bland yngre, där andelen sjukskrivna inom åldersgruppen 25 till 34 år har ökat från 21 till 23 procent medan 45- till 54-åringarna minskat från 26 till 24 procent. Man tror att det kan förklaras av stigande födelsetal under 2003 till en del av dessa sjukskrivningar.
När det gäller yrkesstrukturen bland de långtidssjukskrivna ser man inte någon stor förändring mellan 2003 och 2006, liksom tidigare är den största gruppen anställda inom vård och omsorg. Bland kvinnor är andelen sjukskrivna med vård- och omsorgsyrke hela 24 procent (män 3 procent). Man menar även att den tydliga könssegregering som finns på arbetsmarknaden avspeglas också i de långtidssjukskrivnas yrkestillhörighet (Försäkringskassan, 2007:6).
Utifrån en studie gjord med tio års mellanrum, från 1993 till 2003 visas att det är mindre vanligt för långtidssjukskrivna att återgå i arbete. Man menar på att de sjukskrivna gärna vill arbeta men att de inte släps in då arbetsgivarna inte vågar ta risken, man anser att kraven kanske är för höga. Vilket man menar innebär att det är ett problem som hittas i omvärlden och inte hos den sjukskrivne själv, och när det gäller arbetslivsinriktad rehabilitering är åtgärderna oftast inriktade till individen (Andersson m.fl., 2007).
Det är mycket som kan förändras under tiden man är sjukskriven. En längre tid som sjukskriven kan innebära en ny identitet, med nya vanor och ett nytt sätt att möta omvärlden på, som kan påverka individens självbild negativt. Man menar att individens uppfattning om sin förmåga är av stor vikt när det handlar om kapaciteten att utföra något, vilket kan påverka även arbetsförmågan. Har man inte viljan så har man inte kraften (Andersson m.fl., 2007). Järvholm och Olofsson (2005) nämner att bristande möjlighet att påverka sin arbetssituation och ha inflytande har samband med upplevd ohälsa som i sin tur kan medfölja risken att hamna i en långtidssjukskrivning.
2.5.1. Ohälsomålet för 2008
För första gången under 2000-talet ligger nu ohälsotalet under 37 dagar. Därmed har Försäkringskassan nått det mål som sattes för ohälsan 2008 (Handläggare Y).
Ohälsotalet för augusti är 36,9. Den senaste 12-månadersperioden har ohälsotalet minskat med 5,6 procent. Varje tiondel i ohälsotalet motsvarar cirka 600 000 dagars sjukfrånvaro. Det är i första hand sjukskrivningarna som har minskat men även antalet personer med sjuk- och aktivitetsersättning har gått ned jämfört med juni förra året. Försäkringskassan uttrycker det som ”mycket tillfredställande”. Försäkringskassan anser ha bidragit kraftfullt till den utvecklingen. Numer har man ett mycket mer försäkringsmässigt förhållningssätt anser försäkringskassan, då man har arbetat med opinionsbildning, haft kontakter med vården och med arbetsgivare, haft utbildning och andra sätt för att nå resultat. Det är många i Försäkringskassan som varit delaktiga i detta (a.a.).
3. Metod och genomförande
3.1. Val av metod
Jag valde att använda mig av en kvantitativ enkätstudie som metod med strukturerade frågor i min undersökning. Dels på grund av det relativt höga antalet deltagare inom fördjupad samverkan, men även på grund av tidsåtgång och eftersom jag vill kunna få en helhet i resultatet av min undersökning vill jag ha ett större antal.
Fördelen med enkätundersökning är just att det kan göras på ett större urval än intervjuundersökning, och att respondenten kan i lugn och ro tänka över frågorna och reflektera över svarsalternativen i enkäten, utan att påverkas av intervjupersonens sätt att ställa frågor och följdfrågor. En annan fördel med enkätundersökning är att alla frågor och alla svarsalternativ presenteras på samma vis för alla respondenter, och att vissa typer av frågor som kan vara känsliga för respondenten, kan vara enklare att besvara i en enkät, då man inte behöver yttra sig i ord framför en utomstående person (Ejlertsson, 1996).
Nackdelen med enkätundersökningar är att det oftast ger större bortfall än intervjuundersökningar, även bortfall på enstaka frågor blir något högre vid enkätundersökning. Detta har jag försökt förhindra genom att endast ha med de nödvändigaste frågorna som ska ge svar på mina frågeställningar och genom att ha enligt mig en enkel metod att svara på, nämligen genom att göra ett kryss som svarsalternativ. Endast fråga ett och två går ut på att respondenten ska skriva bakgrunden till sjukskrivningen och yrket man haft innan man blev sjukskriven. En annan nackdel som ofta förekommer bland enkätundersökningar är missuppfattningar, vilket vid en intervju kan förhindras genom att respondenten kan ställa frågor kring det han inte förstår. Även detta har jag försökt förhindra genom att låta respondentens handläggare dela ut enkäten och då enkäten fylls i på plats finns det även möjlighet för respondenten att fråga handläggaren om hjälp vid otydligheter. Dessutom är det större sannolikhet att man får in alla enkäter som delas ut (Ejlertsson, 1996).
Enkäten består av elva frågor plus en övrig fråga där jag räknar bort bakgrundfrågorna. Fyra frågor består av det som (Trost, 2005) skulle kalla för ”sakfrågor”, vilket föreställer frågor som behandlar faktiska förhållanden, där man vill veta hur det faktiskt förhåller sig och inte hur den som ger svar anser det vara. Därnäst har jag sju ”attityd- eller åsiktsfrågor” (Trost, 2005) som innebär att respondenten ska ta ställning till ett antal påståenden och uppge i vilken utsträckning han eller hon instämmer i påståendena. Jag har valt att ha med sex påståenden, där två av påståendena är utvalda utifrån litteraturen men även från vad handläggare på arbetsförmedlingen och försäkringskassan beskrivit ofta är befintliga för långtidssjukskrivna, nämligen ”oro” och ”utbrändhet”. Resterande fyra påståendena är tagna från en modell som heter krav – kontroll – stödmodellen som jag har för avsikt att ansluta till i min analys (Hogstedt m.fl., 2004).
3.2. Urval
Enligt Trost (2005) ska man först fundera över population och därefter göra urvalet på den del av befolkningen man har i åtanke för sin studie. Den population jag valt att fokusera på är arbetssökande som är verksamma inom fördjupad samverkan på arbetsförmedlingen. Men här säger Trost att man ska tänka över om man verkligen är intresserad av alla svenskar? Kan jag rent praktiskt tänka mig att dela ut enkäter till alla arbetssökande inom fördjupad samverkan i hela Sverige? Nej, det skulle vara för dyrt och ta alldeles för lång tid och det är därför förnuftigt att göra ett urval. Storleken på mitt urval har jag försökt minska genom att begränsa mitt urval till en kommun, nämligen Karlshamns kommun och en handläggare. Anledningen till varför jag valde att fokusera min undersökning i Karlshamn är dels på grund av att jag själv kommer därifrån, men även på grund av att det är en mindre stad där det vad jag vet inte har gjorts mycket undersökningar inom det området.
Både Trost (2005) och Ejlertsson (1996) talar om slumpmässiga och icke slumpmässiga urval. När det gäller mitt urval om att fokusera på fördjupad samverkan i Karlshamn kommun, anser jag det inte vara ett slumpmässigt val då det var min vilja som styrde. Däremot hade jag ingen påverkan på kön eller ålder, eftersom det kan variera och eftersom det är handläggarna på fördjupad samverkan som delar ut enkäten till de arbetssökande då de har bokat tid. I Karlshamn finns det tre handläggare inom
samverkan som handlägger ca trettio till trettiofem arbetssökande var. Jag har haft kontakt med en av handläggarna vilket ger mig ett urval på tjugoåtta personer i varierande ålder och kön. Anledningen till att jag haft kontakt med enbart en handläggare är på grund av svårigheten att få kontakt med dem, men även på grund av tidsbrist då det hade tagit längre tid att få in resultat från alla.
3.3. Genomförande
Jag började med att ta kontakt med en handläggare på arbetsförmedlingen i Karlshamn och vi bokade ett möte. På mötet berättade han att han var villig att hjälpa mig att få ut enkäterna till de arbetssökande, genom att han delar ut det till dem då han har bokat in möte. Han framförde även att han skulle försöka be de andra två handläggarna att göra samma sak för att på så vis försöka få in svar från så många som möjligt inom fördjupad samverkan, men han var tydlig med att han inte kunde garantera resultat från de andra två handläggarna. När enkäten var klar mejlade jag över den till handläggaren på arbetsförmedlingen. Han nämnde att han först skulle göra en liten pilotundersökning med enkäten, för att på så vis se om respondenterna uppfattar frågorna korrekt. Det visade sig att pilotundersökningen var lyckad och utdelningen av enkäten kunde fortsätta. Respondenterna fick möjlighet att fylla i enkäten under den tid som är bokad med handläggaren, och därefter lämna enkäten i ett anonymt kuvert till handläggaren som därefter postar den till mig. Eftersom alla de enkäter som delades ut blev helt ifyllda, blev det varken något internt eller externa bortfall. Enligt Ejlertsson (1996) innebär internt bortfall de bortfall som är på enstaka frågor, medan i externt bortfall talar man om de personer i urvalet som inte har möjlighet att delta i undersökningen. 3.3.1. Sammanställning av resultat
I sammanställningen av resultat som inkommit började jag först med att dela upp enkäterna i två högar uppdelade efter kön. Därefter arbetade jag fram tabeller i Excel, med bakgrundsuppgifter och frågor. I enkäten hade frågorna en skala på ett till fem, där ett stod för inte alls och fem för mycket, man kryssade i ett av värdena som svaret på frågan. För varje fråga gjorde jag två tabeller även här uppdelade efter kön, och därefter fyllt i tabellerna med hur många som svarat på de olika svarsalternativen efter skalan. När jag räknat ihop summan i programmet Excel av hur man svarat på frågorna delade
jag det med antalet män respektive kvinnor, för att få fram ett genomsnittstal. Skalornas innebörd framgår av diagrammen som redovisas i resultatet.
3.4. Reliabilitet och validitet
Reliabilitet och validitet handlar om studiens tillförlitlighet. Reliabilitet betyder ”rely on” lita på, pålitlighet, vilket bestäms av hur mätningarna utförs och hur noggrant de bearbetas (Vetenskapsrådet, 2008). Under det att jag gjorde en undersökning med ett tämligen litet urval av enbart 28 respondenter, 23 kvinnor och 5 män, inser jag att reliabiliteten inte kan bli särskild hög. Då det dessutom är få antal män som svarat i undersökningen väger ett av deras svar mycket mer, vilket jag vill upplysa om att det kan göra skillnad i resultatet men vilket jag försökt ta hänsyn till både i sammanställningen av resultat och analys. Jag har även reflekterat över handläggarnas varierande tillvägagångssätt i sitt arbete, vilket skulle kunna innebära att respondenterna hade svarat annorlunda om jag haft kontakt med en annan handläggare. Men även då respondenterna är i olika faser inom samverkan kan resultatet ha påverkats. Detta är jag medveten om och har som verkan att jag inte kan dra några generaliserande slutsatser, utan istället nå fram till slutsatser utifrån enbart tolkningar av resultat kopplat till bakgrundskunskaper och teori.
Validitet betyder ”valid” giltig, giltighet, vilket bestäms av hur väl man lyckas mäta det som är tänkt att mäta (Vetenskapsrådet, 2008). För att förbättra validiteten har jag innefattat enbart de nödvändigaste frågorna i enkäten och använt mig av enligt mig enkel metod att svara på, nämligen genom att göra ett kryss som svar på frågorna. Jag är intresserad av att se hur respondenterna förhåller sig till de olika påståendena i frågorna utifrån vilket inverkan fördjupad samverkan haft, och inte andra påverkningsfaktorer från omgivningen. Det har jag försökt vara tydlig med i enkäten genom en liten instruktion i början av enkäten, som talar om att man ska svara genom att göra ett kryss i rutan under det svarsalternativ som bäst motsvarar hur respondenten upplever sin tid som sjukskriven inom samverkan. Jag har även haft två frågor där man kunde utifrån hur man svarat utmärka om respondenten följt med i frågorna. På en fråga skulle man kryssa i hur mycket eller hur lite aktiv man varit på en skala, och svarade man att man varit mycket aktiv är det viktigt att det stämmer överrens med frågan om passivitet.
3.6. Etik
Vetenskapsrådet skriver om forskningsetiska principer, där man nämner att det finns fyra huvudregler på forskningen, nämligen informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Informationskravet innebär att forskaren ska informera undersökningsdeltagare om vilka villkor som gäller för deras deltagande, och upplysa om att deltagandet är frivilligt och att de har rätt att avbryta sin medverkan. Samtyckeskravet innebär att forskaren ska hämta in undersökningsdeltagarens samtycke. Men då stora grupper insamlas genom postenkät krävs inte samtycke i förhand, förutsatt att information medföljer i enkätformuläret. Konfidentialitetskravet går ut på att de som medverkar i en undersökning skall ha rätt att självständigt bestämma om, hur länge och på vilka villkor de skall delta. De skall kunna avbryta sin medverkan utan att detta medför negativa följder för dem. Nyttjandekravet betyder att
undersökningsdeltagarna inte får utsättas för otillbörlig påtryckning eller påverkan (a.a.).
Detta har jag försökt att ta hänsyn till genom att i följebrevet (Se Bilaga 2) informera samtliga deltagare i undersökningen om anonymitet och om att det är frivilligt att delta i undersökningen. Jag nämner av den anledningen inga namn i mitt skrivande. Det finns även information om syftet med enkätundersökningen och hur deltagarna kan nå mig om det skulle uppstå frågor.
4. Resultat
4.1. Presentation av enkätundersökning
Jag kommer här att redovisa resultatet av min enkätundersökning, där jag först tänker inleda med bakgrundsuppgifter följt av diagram som insamlat material för grunden till att få svar på frågeställningarna. Diagrammen syftar till att ge en övergripande bild av hur respondenterna svarat på frågorna och på så vis även lättare kunna urskilja likheter och skillnader.
4.1.1. Bakgrundsuppgifter
Det totala antalet som svarat på enkäten är 28 personer, därav 23 kvinnor och 5 män. Av kvinnorna är tre i åldrarna 26-35, tretton mellan 36-45 och sju mellan 46-55, här framgår alltså att majoriteten utav kvinnorna är i åldrarna 36-45. Det låga antalet män befinner sig i åldrarna 46-55 år.
Tabell 4.1. Antalet respondenter
Män Kvinnor Totalt Antal: 5 23 28 Ålder 26-35: 3 3 Ålder 36-45: 13 13 Ålder 46-55: 5 7 12 Ålder över 55: 0
Här kan man se längden på respondenternas nuvarande sjukskrivning. Där tre utav männen har haft en sjukskrivning mellan 1 till 3 år och två mellan 3 till 5 år, däremot är det inga av männen som varit sjukskrivna mellan 6mån till 1år eller överstigit 5 års sjukskrivning. Utav kvinnorna är det två som varit sjukskriven mellan 6 mån till 1 år, tretton mellan 1 till 3 år, en mellan 3 till 5 år och 7 har varit sjukskrivna i över 5 år. I frågan om anledningen till sjukskrivning svarade majoriteten av kvinnorna att det var orsakad av olika sorters stress, oro och utmattningssyndrom. Där man även kunde se att nästintill alla kvinnor har haft ett yrke inom vård och skola som exempelvis undersköterska, vårdbiträde, barnskötare eller förskolelärare. Andra yrken som framgick var djurskötare och formgivare. Utav männen berodde sjukskrivningen på någon form
av arbetsskada eller funktionshinder, och några av de yrken som förekom bland männen var reparatör, säljare och leverantör.
Tabell 4.2. Sjukskrivningens längd Män Kvinnor Totalt 6 mån-1 år 2 2 1-3 år 3 13 16 3-5 år 2 1 3 Över 5 år 7 7
Jag vill klargöra att fastän sjukperioden är längre än 6 mån och upp till över 5 år, behöver det inte innebära att personen inte kunnat jobba under tiden. Exempelvis så har deltagarna i undersökningen inte varit verksamma inom fördjupad samverkan i samma utsträckning som deras sjukperiod, då man enbart kan vara verksam inom samverkan i max ett år.
Trivseln på förutvarande jobb var i jämförelse mellan könen, på en skala ett till fem där ett står för inte alls bra, följt av knappast bra, något, ganska bra och högst upp på skalan trivdes man mycket bra. Utifrån hur respondenterna svarat var trivseln i genomsnitt 4,6 för männen och 4,0 för kvinnorna.
4.1.2. Redovisning av diagram
Här följer en redovisning av resultatet i diagram uppdelade efter frågeställningarna.
Frågeställning 1:
Har arbetssökande som är verksamma inom fördjupad samverkan på arbetsförmedlingen positiva och/eller negativa uppfattningar om projektet?
2,6 3,0 3,0 4,2 1,8 1 3,5 3,6 2,6 3,8 2,0 2,3 0 1 2 3 4 5 Orol ig Stres sad/ spänd Avslappnad /lugn Aktiv Passiv Utbr änd Man Kvinna
Diagram 4.1. Hur de arbetssökande uppfattade tiden innan fördjupad samverkan
Diagrammet ovan visar hur de arbetssökande förhåller sig till de olika påståendena innan de blev verksamma inom fördjupad samverkan. I en jämförelse mellan könen framgår det att kvinnorna är mera oroliga än männen, de fick ett genomsnittstal på 3,5 jämfört med männen 2,6 på skalan ett till fem. Under påståendet stressad/spänd har kvinnorna även här ett högre genomsnittstal på 3,6 och männen 3,0. Under tredje påståendet är det männen som är mera avslappnade och lugn, där genomsnittstalet är på 3,0 jämfört med kvinnornas 2,6. Likaså aktiviteten är på 4,2 hos männen och 3,8 hos kvinnorna, vilket stämmer överense med passiviteten. Eftersom kvinnorna är mindre aktiva än männen är det passande att de är mera passiva, där kvinnornas genomsnittstal är på 2,0 och männens på 1,8. Tillsist under påståendet utbränd visas det att det genomsnittliga talet för kvinnorna är 2,3, och där männen hamnar längst ner på skalan.
1,2 2,0 4,6 3,4 3,0 1 2,3 3,2 3,3 3,2 2,9 2,3 0 1 2 3 4 5 Orol ig Stres sad/ spänd Avslappn ad/lugn Ak tiv Pass iv Utbr änd Man Kvinna
Diagram 4.2. Hur de arbetssökande uppfattade tiden då de blev verksamma inom fördjupad samverkan
Detta diagram visar hur respondenterna förhåller sig till de olika påståendena utifrån hur de upplevde samverkan i början av projektet. Tillskillnad från föregående diagram visas det att oron bland både kvinnorna och männen har sjunkigt, däremot har det sjunkit mest hos männen från 2,6 till 1,2. Även under nästa påstående kan man se att det är störst förändring hos männen, som blivit mindre stressade/spända då de blivit verksamma inom samverkan i jämförelse med innan de började på projektet, det sjönk från 3,0 till 2,0. Under tredje påståendet syns en stor förändring hos båda könen, en ökning hos männen från tidigare 3,0 till 4,6, och hos kvinnorna från 2,6 till 3,3. Däremot anser jag det vara intressant förändring under fjärde och femte påståendena, där man kan se att aktiviteten sjunkit medan passiviteten ökat hos båda könen.
1,0 1,6 4,8 4,6 2,4 1 2,0 2,3 4,0 3,9 2,3 2,3 0 1 2 3 4 5 Orol ig Stre ssad/ spänd Avslappnad /lugn Aktiv Passiv Utbr änd Man Kvinna
Diagram 4.3. Hur de arbetssökande uppfattade tiden nu när de har varit verksamma inom samverkan
Fjärde diagrammet har respondenterna svarat hur de förhåller sig till påståendena utifrån hur de upplever fördjupad samverkan i dagsläget. Här kan man se stora förändringar under påståendena. För det första kan man se att oron har sjunkit ytterligare hos båda könen, där männen nu manat längst ner på skalan. Även stressen och spändheten har minskat hos båda könen. Den största skillnaden jämfört med föregående diagram är att man är mycket mera avslappnad och lugn, där kvinnorna har ökat till 4,0 och männen har nästan nått toppen på skalan med 4,8 i genomsnittstal. Det enda orörliga påståendet för båda könen är utbrändheten.
3,5 2,6 3,9 1,9 3 3,5 3,2 2,9 2,2 4,1 4 2,3 0 1 2 3 4 5 Stre ssad/ spän d Avsl appna d/lugn Akt iv Passi v Innan samverkan Påbörjat samverkan Verksam inom samverkan
Diagram 4.4. Förändringen av stressad/spänd, avslappnad/lugn, aktiv och passiv
Diagrammet ovan visar en sammanställning av förändringen av påståendena för båda könen från innan man börjat inom samverkan till det att man påbörjat samverkan fram till nu när man är verksam inom samverkan. Jag har valt de fyra påståenden som även finns med i krav – kontroll – stödmodellen, då min tanke är att jag ska analysera modellen utifrån resultatet längre fram. Resultatet visar att när man börjat inom samverkan börjar stressen avta vilket fortsätter att avta med tiden man är verksam inom fördjupad samverkan. Men det är inte enbart stressen som visar förändring, man kan även se att då stressen avtar blir man mera avslappnad och lugn. Aktiviteten däremot kan man se är relativt hög (3,9 i genomsnittstal) innan man blev verksam inom samverkan, som visar sig sjunka (3,2 i genomsnittstal) då man påbörjat samverkan.
Frågeställning 2:
Hur viktiga anser de arbetssökande att insatserna på fördjupad samverkan är, vad gäller mötet med handläggaren, kontakten med arbetsgivare, arbetsprövningen och vägledningen?
4,2 5 5 3,8 4,8 4,4 4,6 4,7 0 1 2 3 4 5
Möte med handläggaren Kontakten med arbetsgivare Arbetsprövningen Vägledningen Kvinna Man
Diagram 4.5. Hur viktiga är påståendena för de arbetssökande inom fördjupad samverkan
I diagrammet ovan kan man se vad respondenterna anser är viktigt inom fördjupad samverkan. Man kan se att för männen är det mer viktigt med arbetsprövningen och kontakten med arbetsgivarna, medan det för kvinnorna är viktigare med vägledning och mötet med handläggaren.
Frågeställning 3:
Hur ser man på möjligheterna till arbete efter projektet?
Utifrån resultatet kan man se hur respondenterna ser på möjligheten till jobb i framtiden. På skalan ett till fem har männen 4,4 och kvinnorna 3,3 i genomsnittstal. När det gäller hur mycket fördjupad samverkan påverkat deras syn på framtida anställning visas det att männen hamnar på 4,4 och kvinnorna en aning längre ner på skalan på 3,8 i genomsnittstal.
5
. Analys
Här ska jag analysera resultatet genom att lyfta fram liknelser och avvikelser mellan könen med koppling till bakgrundskunskap och teori. I mina tolkningar av resultatet är jag medveten om skillnaden i antalet deltagare mellan könen, och att det finns risk att respondenterna svarat på frågorna utifrån andra påverkansfaktorer än samverkan trots mitt försökt att tydliggöra detta i enkäten.
Frågeställning 1:
Har arbetssökande som är verksamma inom fördjupad samverkan på arbetsförmedlingen positiva och/eller negativa uppfattningar om projektet?
För att svara på första frågeställningen har jag valt att med utgångspunkt i resultatet i diagrammen analysera med hjälp av krav – kontroll – stödmodellen. Jag är medveten om att modellen är till för förståelsen av samband mellan stress i arbetsmiljön och sjukdom, men min tanke är att man kan använda den även i andra områden än arbetsmiljön, som exempelvis fördjupad samverkan. Jag kommer att betrakta förändringen i påståendena stressad/spänd, avslappnad/lugn, aktiv och passiv i ett tidsperspektiv av innan fördjupad samverkan, i början av- och nu när de är verksamma inom fördjupad samverkan för att se om de arbetssökande har positiva och/eller negativa uppfattningar om projektet.
Jag har nämnt tidigare att modellen består av tre dimensioner, där den första är psykiska krav, den andra är beslutsutrymmet och den tredje är kombinationen av höga psykiska krav och lågt beslutsutrymme.
Av resultatet kan man avläsa att det är kvinnorna som är mest stressade/spända, vilket verkar rimligt då det i frågan om utbränd visade sig hamna på 2,3 för kvinnorna och som jag nämnt tidigare så kan långvarig stress leda till utbrändhet eller utmattningssyndrom som det numera heter (Hogstedt m.fl., 2004). Jag har även nämnt att olika individer kan reagera olika på ett och samma incitament, och att det är ett ständigt samspel mellan gener och omgivning som bestämmer stressrektionens karaktär och intensitet (Hogstedt m.fl., 2004). Att resultatet jag fått fram visar att det är kvinnorna som är mest stressade kan bero på att det är flest antal kvinnor som deltagit i undersökningen, eller på en rad andra faktorer. En faktor skulle kunna vara då majoriteten har tidigare jobbat inom vård- och omsorg, vilket Försäkringskassan (2007:6) nämner är det vanligaste yrkesstrukturen bland de sjukskrivna på grund av stressen. Tidigare har jag berättat om gener och omgivningsfaktorer som deltar i ett samspel, som kan ge en reaktion som försämrar förmågan att hantera samma stress (Hogstedt m.fl., 2004). I detta fall skulle omgivningen kunna bestå av yrkesstrukturen och generna av åldern. Där åldern som Nilsson (2005) nämner är en tidsfaktor som påverkar vår tillvaro och förändrar oss fysisk och psykiskt, och möjligheten till anpassning minskar generellt i hög ålder.
Om jag ska analysera resultatet utifrån krav – kontroll – stödmodellen, så skulle både männen och kvinnorna befinna sig i rutan längst nere till höger där det står ”spänd” innan de påbörjat inom samverkan. Min tolkning är att då man är både orolig, stressad/spänd så hamnar man i rutan ”spänd”, eftersom trots att man är relativt aktiv så väger stressen negativt och dessutom ser man i diagram 2 att man inte är särskilt avslappnad. Enligt modellen befinner man sig i den tredje dimensionen, vilket innebär att man har höga psykiska krav och litet beslutsutrymme. Stressmottagningen menar att en långvarig placering i den rutan kan öka risken för t ex hjärtinfarkt, psykosomatiska magbesvär, ryggont och psykiska besvär. Eventuellt så tror jag att det kan finnas situationer där omgivningen har en inverkan så att kraven ökar hos individen, men att på grund av hämning som exempelvis sjukdom och/eller handikapp som kan inverka på
beslutsutrymmet, så kan inte heller kraven minska då man inte har kontroll över situationen.
Med hänvisning till Diagram 4.4 där man kan se hur aktiviteten sjunker då man börjat inom samverkan, vilket kan bero på många faktorer. Min tolkning är att eftersom aktiviteten ökar igen då man varit verksam inom samverkan ett tag, så funderar jag på om det skulle kunna vara så att man hoppas på en räddning, någon som kan hjälpa och har lösningen och tar hand om situationen då man blir verksam inom samverkan så att man istället blir mera passiv. Men att då man varit verksam inom samverkan fört till att aktiviteten ökar igen det kanske tar en tid att komma in i projektet, som jag visade tidigare så finns det flera steg med avstämningsmöte, planering med mera. Tittar man på passiviteten ser det ut som en spegelbild av aktivitetens utveckling, alltså där aktiviteten ökar minskar det passiva och tvärt om. Om man följer utvecklingen med krav – kontroll – stödmodellen kan man säga att då man börjat inom samverkan flyttar man från rutan ”spänd” till ”passiv”, vilket enligt modellen skulle innebära att man fortfarande inte har kontroll över situationen. Men då man varit verksam inom samverkan ett tag så ökar aktiviteten och man blir mera avslappnad/lugn, då man samtidigt blir mindre stressad/spänd flyttas man till rutan ”aktiv” eller ”avspänd” beroende på hur stora kraven är hos individen. Om man befinner sig i det ”aktiva” läget innebär det att man fortfarande har höga krav men att beslutsutrymmet ökat, så att man har mera kontroll över situationen, tillskillnad från rutan ”avspänd” där kraven minskar och man har ett stort beslutsutrymme vilket är idealet enligt Hogstedt m.fl. (2004).
I sammanställningen av förändringen av påståendena orolig och utbränd, kan man se en tydlig förändring gällande oron från det att man påbörjat samverkan. Även detta kan ha koppling till att man hoppas på en räddning, någon som kan hjälpa och har lösningen och tar hand om situationen. I bakgrunds uppgifter kan man se att det är många som haft en lång sjukperiod. Enligt Andersson m.fl. (2007) innebär en längre tid som sjukskriven en ny identitet, med nya vanor och ett nytt sätt att möta omvärlden på, som kan påverka individens självbild negativt. Man menar att individens uppfattning om sin förmåga är av stor vikt när det handlar om kapaciteten att utföra något, vilket kan påverka även arbetsförmågan. Min tanke är att under en lång sjukperiod som Andersson beskriver kan även oron stiga, som resultatet utvisar innan samverkan, och att oron minskar kan även bero på att man ersätter vanor och mötet med omvärlden till något som kan påverka
individen positivt. Den individuella planeringen inom samverkan, kanske är ett av stegen för att oron ska minska eftersom man fokuserar på individen. Men det kan även bero på att man idag ska ha fokusen på det friska och inte på det sjuka, vilket jag nämnde ang. förmåga och oförmåga (Molin, 2006). Eftersom man fokuserar på det som individen kan och är bra på och bygger vidare på det. Det skulle även kunna vara det som Järvholm och Olofsson (2005) nämner om bristande möjlighet att påverka sin arbetssituation som kan ha inflytande samband med upplevd ohälsa, men om man i samverkan känner att man får möjligheten att påverka sin situation som sjukskriven arbetslös skulle det möjligen vara en anledning till att oron minskar.
Det enda påståendet där det inte förekommit någon förändring är utbrändheten, vilket skulle kunna betyda att det behövs en längre tid för att se någon stor förändring. Vilket skulle kunna ge förklaringen till varför individuell planering är så viktigt. Men då man ser en positiv utveckling där stressen avtar, kanske det innebär att man är på god väg.
Frågeställning 2:
Hur viktiga anser de arbetssökande att insatserna på fördjupad samverkan är, vad gäller mötet med handläggaren, kontakten med arbetsgivare, arbetsprövningen och vägledningen?
Med hänvisning till Diagram 4.5. kan man utifrån resultatet utläsa hur viktiga påståendena är för de arbetssökande på skalan 1 till 5, där 1 står för inte alls viktig och 5 för mycket viktigt. Likheten mellan könen är att båda anser att påståendena är viktiga. Skillnaden är att männen anser att arbetsprövningen och kontakten med arbetsgivare är mycket viktigt, medan kvinnorna har mötet med handläggaren och vägledningen som viktigast. Anledningarna till resultatet kan vara många, det kan bero på antalet män och kvinnor som svarat på undersökningen exempelvis, eftersom männen är färre och deras svar väger mer. Stressmottagningen 1 (2008) skriver om stresshanteringen, att man ska försöka undanröja de stressframkallande faktorerna. Vilket får mig att tänka på resultatet som visar att det enbart är kvinnorna som känner sig utbrända, om det kan vara en av orsakerna till skillnaden i resultatet. Utifrån stressmottagningen så skulle utbrändheten kunde bero på att arbetsplatsen man jobbat på var stressframkallande, vilket skulle kunna innebära att mötet med handledaren och vägledningen där man har möjlighet till samtal är ett sätt att undanröja stressen. Upmark och Edlund (2006)
skriver om individer som anser att det är viktigt med någon som lyssnar och att bli bemött som en unik person, och att bli tillfrågad om sina åsikter. Hur viktigt det är att fokusen i rehabiliteringsprocessen ligger på att försöka förstå individens situation, och att utreda hur han eller hon förhåller sig till sin arbetsidentitet både i vardagslivet och i arbetet. Man menar att tid för samtal, möten och kommunikation är viktiga i all rehabilitering. När det gäller stressen på arbetsplatser, skriver Svenning (1998) om att många inte hinner prata med sina arbetskamrater eller tänka på något annat än sina arbetsuppgifter. I resultatet kan man även se att de flesta i undersökningen har haft en lång sjukperiod, vilket troligen kan ha haft en negativ påverkan och kanske även en längtan till samtal.
Frågeställning 3:
Hur ser man på möjligheterna till arbete efter projektet?
På denna fråga skiljer sig svaren mellan könen, utifrån hur respondenterna svarat på undersökningen visas det att männen anser en större möjlighet till jobb i framtiden efter samverkan. Även i frågan om hur mycket fördjupad samverkan innebär att de arbetssökande känner sig säkrare inför en framtida anställning är det männen som har högst genomsnittstal. Med utgångspunkt i resultatet funderar jag på Michailakis (2008) som skrev om fokusen på förmågan, där man tittar på det friska hos individen för att kunna göra en bedömning om vad individen klarar av. Naturligt kan det finnas många anledningar till skillnaden i resultatet, men för att försöka göra en tolkning utifrån det Michailakis berättar om förmåga och oförmåga, funderar jag på om männen kanske vågar tro mer på sin förmåga än vad kvinnorna gör. Min tanke är att om man har förmågan att se vad man faktiskt kan och är bra på, så att man eventuellt ser större möjlighet till att få en anställning. Det skulle även kunna innebära att vissa kommit längre i sin personliga utveckling och på så vis även ser en ökad möjlighet till jobb. Men likaså deras situation samt hur de mådde innan samverkan kan vara av vikt till hur man ser på möjligheten. Jag nämnde i inledningen min hypotes om att ju bättre man mår ju större möjlighet till ökad motivation och vilja att återgå till arbetsmarknaden.
5
.1. Sammanfattande slutsatser
Genom detta arbete har jag kunnat komma fram till följande slutsatser och kunnat svara på frågeställningarna.
5.1.1. Första frågeställningen
Utifrån min studie och resultat anser jag att man kan finna vissa mönster i hur de sjukskrivna arbetsslösa upplever tiden innan och under fördjupad samverkan. Man kan se en positiv utveckling där stressen verkar avta för båda könen från det att man börjat inom fördjupad samverkan. Medan stressen avtar bli man även lugnare och mindre orolig. Aktiviteten har en viss nedgång då man börjar inom samverkan vilket gör att man blir mera passiv, men med tiden man är verksam inom samverkan ökar aktiviteten vilket skulle kunna bero på att man kommit längre i utvecklingen och de olika stegen inom fördjupad samverkan. Däremot sker ingen förändring vad gäller utbrändheten, men då stressen verkar avta med tiden man är verksam inom samverkan kanske det innebär att man är på god väg, eller som jag nämnde tidigare så kanske fokusen på individen inom samverkan ger en lugnande effekt som undanröjer stressen.
5.1.2. Andra frågeställningen
Vad gäller synen på hur viktiga de arbetssökande anser att insatserna på fördjupad samverkan är, visas en positiv inställning till både mötet med handläggaren, kontakten med arbetsgivare, arbetsprövningen och vägledningen. Skillnaden visar sig är att männen anser att arbetsprövningen och kontakten med arbetsgivare är mycket viktigt, medan kvinnorna har mötet med handläggaren och vägledningen som högst på skalan. Min tolkning av dessa skillnader är att eftersom en del av kvinnorna var utbrända från sitt föra yrke, och utifrån bakgrundskunskaper om utbrändhet behöver någon som lyssnar för att på så vis få en lugnande effekt. Här tror jag att vägledningen kan vara otroligt viktig, med de kunskaper och färdigheter skulle en studie- och yrkesvägledare kunna kartlägga individens situation och gå in på djupet med vad gäller att hitta bäst passande väg för återgång till utbildning eller arbete för individen.
5.1.3. Tredje frågeställningen
Gällande synen på möjligheten till arbete efter projektet finns även här en positiv attityd, och det visar sig även att fördjupad samverkan inneburit att de arbetssökande
känner sig säkrare inför en framtida anställning. Däremot verkar männen se större möjlighet till jobb, och anser i högre grad att samverkan betytt att man känner sig säkrare inför en framtida anställning jämfört med kvinnorna. Med koppling till Michailakis (2008), skulle det kunna vara en viss skillnad i hur man ser på förmågan, vad man är bra på och klarar av. Förutsatt att detta skulle vara anledningen till skillnaden mellan könen, tror jag som studie- och yrkesvägledare att man skulle kunna utveckla den personliga utvecklingen så att individen själv ska upptäcka sin förmåga. På så vis tror jag man kan påverka hur man mår positivt så att även motivationen ökar, vilket som jag nämnde i början av arbetet är en av mina hypoteser. Att ju bättre man mår ju större möjlighet till ökad motivation och vilja att återgå till arbetsmarknaden.
6. Avslutande diskussioner
Syftet med denna undersökning är att ta reda på hur de långtidssjukskrivna uppfattar sin tid inom fördjupad samverkan på arbetsförmedlingen. Utifrån ett tidsperspektiv av innan och under projektet vill jag undersöka hur de långtidssjukskrivna uppfattar tiden innan projektet jämfört med nu när de är verksamma inom projektet, men likaså vad de anser är viktigt inom projektet. Därutöver vill jag jämföra svaren mellan könen. Vilket jag anser mig ha kunnat komma fram till genom att få svaren på frågeställningarna. När det gäller val av metod, anser jag att jag fått en övergripande bild av hur långtidssjukskrivna uppfattar sin tid inom fördjupad samverkan, hur viktiga de anser att insatserna är och hur man ser på möjligheten till jobb efter fördjupad samverkan. Jag inser även att om jag hade valt en annan metod, hade jag kanske kunnat dra flera slutsatser grundade på en djupare inblick i individernas åsikter. Såvida förhållandena hade varit annorlunda, det vill säga om det hade varit lättare att komma i kontakt med handläggarna på arbetsförmedlingen och man hade mer tid till förfogande, hade jag strävat efter att utöver enkätundersökningen göra intervjuer med de långtidssjukskrivna för att på så vis även ha möjlighet att svara på vad inom samverkan som kan ha påverkat dem i utvecklingen.
I resultatet angående hur viktiga respondenterna anser att insatserna på fördjupad samverkan är, vad gäller mötet med handläggaren, kontakten med arbetsgivare, arbetsprövningen och vägledningen, visade det sig att påståendena var väldigt viktiga för alla i undersökningen men med viss skillnad. Eftersom ingen av deltagarna svarat att något av påståendena inte alls skulle vara viktigt, kan man tolka det som att man har en vilja då man värdesätter insatserna och den hjälp man kan få inom fördjupad samverkan. Däremot funderar jag på exempelvis männen, där alla svarat att arbetsprövningen och kontakten med arbetsgivare är mycket viktigt, vilket vägledningen och mötet med handledaren inte verkar vara i lika hög grad. Kvinnorna däremot anser att vägledningen och mötet med handledaren är viktigare, som fått ett väldigt högt genomsnittstal, men ändå inte helt fullständigt. Här vill jag återigen upprepa att en anledning till skillnaden på resultatet mellan könen kan bero på det lilla antalet män som deltagit i undersökningen. Men min tolkning av skillnaderna var att många av kvinnorna känner
sig utbrända, och enligt vad som nämns om utbrändhet är att man ska undanröja stressen vilket jag nämnt om tidigare. Det skulle nämligen kunna vara så att de moment inom samverkan som innehåller möte med arbetsmarknaden, exempelvis arbetsprövningen, påminner om hur man hade det på sitt förra jobb och eftersom många blev sjukskrivna på grund av för mycket stress på jobbet, kanske det kan vara en anledning till varför mötet med handläggaren och vägledningen känns som mera viktigt. Tittar man på hur trivseln var på förra jobbet, visade det sig att männen hade högre genomsnittstal jämfört med kvinnorna, vilket skulle kunna innebär att då männen trivdes relativt bra på deras förra jobb skulle det kunna innebära att de förknippar de moment inom fördjupad samverkan som innehåller möte med arbetsmarknaden till något positivt.
Hur kommer det sig att man inte uppfattar vägledningen som mycket viktig? Om målet är att exempelvis återvända till arbetslivet och vägen dit är mötet med handledaren och vägledning, skulle jag tycka att vägen till målet skulle vara lika viktigt som själva målet. Som studie- och yrkesvägledare vill jag att vägen till målet ska anpassas efter individen, vilket som jag förstått det är det sättet man jobbar på inom fördjupad samverkan. Jag har funderat på hur man skulle kunna ändra på den siffran så att även vägledningen blir en del av fördjupad samverkan som känns lika viktigt som resten av momenten för de långtidssjukskrivna. Det kanske behövs mera information om vad vägledning är och hur viktig den är för att individen ska hitta sin väg till målet. Det kan även vara så att om jag hade fått in resultat från en annan handläggare på arbetsförmedlingen, kanske resultatet hade varit annorlunda, eftersom handläggarna har olika tillvägagångssätt. Det får mig att fundera på hur bra det är att handläggarna jobbar på olika sätt, borde inte alla jobba på samma sätt för att ge lika resultat? Eller det kanske är bättre med variation mellan handläggarna så att varje individ får möjligheten att få den handläggaren som passar vederbörande bäst.
Detta skulle kunna vara ett förslag till vidare forskning, att intervjua de långtidssjukskrivna arbetsslösa på fördjupad samverkan för att kunna dra flera slutsatser, men kanske även intervjua handläggarna för att se hur mycket deras arbetssätt skiljer sig från varandra.
