Goda språkstrategier i samhällskunskap på högstadiet och gymnasiet

Fakulteten Lärande och Samhälle

Samhälle – Kultur – Identitet

Examensarbete i fördjupningsämnet samhällskunskap

Goda språkstrategier i samhällskunskap

på högstadiet och gymnasiet

Effective Language Strategies in Social Science for Students in

Junior High School and the Upper Secondary Class School

Simaa Haidar

Anders Hermansson

Ämneslärarexamen 270 och 300 hp

Förord

Huvudskälen till vårt samarbete är följande. Vi utbildar oss till lärare i samma huvudämne, men utifrån två olika ålderskategorier, som ger oss en helhetssyn på samhällskunskapsämnet. Det är lika viktigt att en högstadielärare vet hur eleverna ska förberedas inför högre utbildning som att gymnasielärarna är medvetna om vad eleverna har med sig i bagaget i form av kunskap och förmåga.

Vår hypotes är att god språkutveckling grundläggs i tidig ålder för att utvecklas och förfinas i gymnasiet. En liknande tes gäller även för språkutvecklingen i ämnet samhällskunskap. Utifrån elevperspektivet visar forskningen att språkutveckling hos eleverna i tidig ålder är väsentlig för goda resultat i senare åldersklasser. Samhällskunskap är ett komplext och ämnesövergripande ämne. Elevens goda resultat i samhällskunskap har ofta sin förklaring att eleven är intresserad av ämnet redan i tidig ålder.

Vi har bidragit lika mycket i arbetsprocessen och har båda arbetat med samtliga delar. Vi vill passa på att tacka vår handledare Janna Lundberg som har stöttat oss under hela arbetets gång. Jag Simaa Haidar vill även tacka Johan Åkerhjelm Bengtsson på min partnerskola som inspirerade mig till denna undersökning. Vi vill även passa på att tacka Pedagogisk Inspiration Malmö, för information om vidareutbildning inom kollegialt lärande och språkstrategisk forskning, inom Läslyftet. Lotta Nylander på UR som inspirerade oss mot vidare forskning genom dess programserie, Lärlabbet. Examensarbetet sätter punkt på en lång utbildningsprocess men bildar även starten för oss i vårt läraruppdrag, vilket är något vi ser fram emot.

Abstract

Att kombinera svenskämnet med samhällskunskap kan bli en framgångsrik undervisningsmetod, visar den samlade språkstrategiska forskningen. Ämnesövergripande undervisning har flera fördelar för läraren. Elevens förmåga, behov av stöttning och kunskapsmål, kan bedömas utifrån fler perspektiv. I undersökningen redovisar vi verkningsfulla språkstrategier för ämnet samhällskunskap från både inhemsk och internationell skolforskning.

Användningen av språkstrategier har setts som en allt mer väsentlig del av undervisningen inom skolan då samtliga ämnen ska ses som språkämnen. Språkstrategier har en särskild roll i det texttunga och komplexa ämnet samhällskunskap. Språkstrategier inom samhällskunskap är ett tämligen outforskat område som är värt att undersöka närmare. Den hittillsvarande forskningen inom samhällskunskapen har lagt fokus på skolans fostrande inslag med tyngdpunkt på elevens kommande utmaning som en framtida demokratisk medborgare. Den demokratiska medborgaren har både rättigheter och skyldigheter, där kravet på tillräckliga språkkunskaper anses särskilt värdefulla. Språkkunskaperna inom den demokratiska diskursen återfinns i elevens förmåga till, media och informationskompetens MIK. MIK begreppet diskuteras främst utifrån sitt grundläggande krav mot läs och skriftlig förmåga. Modellen för vår undersökning består av semistrukturerade intervjuer med yrkesverksamma samhällslärare. Intervjuerna använder fenomenografisk ansats i samtalen för att finna verkningsfulla undervisningsmetoder. Samtalen har kompletterats med internationella och inhemska undersökningar och fältstudier som beskriver verkningsfulla metoder till språkstrategier inom samhällskunskap. Vår undersökning använder den sociokulturella teorin för beskrivning av de olika möjligheter till kunskapsöverföring från lärare till elev. Den sociokulturella teorin har kompletterats med begreppet empowerment och transspråk inom den elevcentrerade undervisningen. Empowerment och transspråk har till syfte att stärka elevens självbild och att se samtliga språk som resurser för individen. Det är när elevens självbild stärks som individen blir mottaglig för verkningsfulla metoder av språkstrategier inom samhällskunskap.

Nyckelord: Elevens motivation, empowerment, gymnasium, högstadiet, läslyftet,

lässtrategier, media och informationskompetens, samhällskunskap, språklig förmåga, språkstrategier, språkutveckling, svenskämnet och transspråk.

Innehållsförteckning

1. Inledning 7

2. Syfte och frågeställningar 9

2.1 Frågeställning 9 3. Teoretiskt perspektiv 10 3.1 Sociokulturellt perspektiv 10 4. Tidigare forskning 12 4.1 Vad är lässtrategier? 12 4.2 Språkets betydelse 12 4.3 Språkstrategier 13

4.4 Bristande språklig förmåga hos högstadieelever fortplantas till gymnasister 13 4.5 Regeringens språksatsning 15 4.10 Internationell forskning 21

4.10.1 Språkstrategier - en internationell utblick 21

5. Metod 23

5.1 Den kvalitativa metoden 23

5.3 Semistrukturerade intervjuer med fenomenografisk ansats 26

5.4 Respondenterna 27

5.5 Etik 27

6. Resultat och analys 29

6.1 Språket i en sociokulturell kontext 29 6.2 Modeller för språkutveckling 31

7. Diskussion och slutsats 35

7.1 Resultatdiskussion 35

7.2 Vidga mot sociomateriell teori 37

7.3. Slutsatser 39

7.4 Stärk elevens motivation 40

7.5 Framtida forskning 42

Referenser 44

Opublicerade referenser 47

Bilaga 1: Frågor till respondenterna 48

1. Inledning

Vår undersökning av effektiva språkstrategier inom samhällskunskapsämnet är visserligen initierat av oss två lärarstudenter, men har även sin grund i den inspiration vi fått från våra respektive partnerskolor.

Elever i den svenska skolan skriver sämre, berättar gymnasielärare i den kommande säsongen av tv serien Lärlabbet. Med Lärlabbet vill Sverige Television inspirera och fortbilda bland annat samhällskunskapslärare att arbeta språkutvecklande, skriver Lärlabbet i sin programförklaring. Bakgrunden till programserien om skrivande i skola uppkom till följd av en undersökning som visade att gymnasielärare har märkt att elever skriver sämre, berättar Lotta Nylander, redaktör på Sveriges utbildningsradio AB (Nylander 2019-12-09). Lärlabbet använder en multimodal modell för att inspirera lärare till nya förhållningssätt i undervisningen med exempel från verkliga lektionstillfällen. Programserien är starkt forskningsanknuten där ledande experter inom pedagogik och didaktik både i Sverige och runtom i världen bidrar med sin kunskap. Lärlabbet ansluter till den internationella forskningen som poängterar vikten av ämnesövergripande undervisning. Syftet med serien är att ge exempel på hur elevernas skrivande kan utvecklas i fler ämnen än svenska. ”Det övergripande syftet är naturligtvis att bidra till att skrivkunskaperna hos eleverna förbättras (Nylander 2019-12-10)”. Lärlabbets intentioner överensstämmer med syftet för vår undersökning, att arbeta stöttande genom att först uppmärksamma brister inom undervisning och sedan föreslå verkningsfulla metoder, en diskurs som är central inom den internationella språkforskningen.

Vår undersökning vill beskriva verkningsfulla metoder som kan används inom samhällskunskapen för att skapa förståelse av detta texttunga ämne. Den språkförståelse som skapas hos eleven på högstadiet ska överföras och utvecklas på gymnasiet för att möjliggöra vidare högskolestudier. Vår undersökning betonar vikten av överbryggning mellan åldersklasser och underlättas därmed av att våra examensinriktningar omfattar samhällskunskap för både högstadiet och gymnasiet.

Bakgrunden till vår undersökning är den globala trend som påvisar språkliga brister hos eleven från tidig ålder till gymnasiet enligt internationella fältstudier (Skolforskningsinstitutet 2019, s. 3, 52). De brister som uppdagas bland gymnasisterna i Lärlabbet är resultat av språkliga tillkortakommanden som fortplantats genom hela utbildningssystemet från förskolan till gymnasieskolan (Regeringskansliet 2016). Vår undersökning har som mål att redovisa effektiva språkstrategier som kan användas i samhällskunskapen, men även i samtliga ämnen. Uppsatsens avgränsning är samhällskunskapsämnet för elever och dess lärare på högstadiet och gymnasiet. Den internationella forskningen anser att alla ämnen är språkämnen och att samtliga lärare därmed blir ”språklärare”. Därmed kommer vår undersökning även att beröra svenskämnet. Valet av samhällskunskapen beror på dess centrala roll i skolan med målet att låta eleverna utvecklas och både forma och omforma sin världsbild och för att slutligen även kunna påverka andra individers världsbilder (Säljö 2016, s. 102).

Vår utgångspunkt har hypotesen att om elever har goda kunskaper i svenskämnet kommer det även medföra goda resultat i samhällskunskap. Den språkliga förmågan i samhällskunskap kommer eleven till del oavsett ämne visar forskningen. Forskning visar även att den progressiva undervisningen är god jordmån för elevens språkutveckling. Goda språkkunskaper kräver motivation och en undervisningsmiljö som hämtar inspiration från elevens vardag. Att överföra elevens egna erfarenheter till det akademiska skolspråket kan bidra positivt till deras skriv och läsförmåga. Dagens elevers tankeverksamhet har förändrats genom den medietekniska utvecklingen. Magnusson påpekar att oavsett denna utveckling är det fortfarande viktigt att kunna läsa längre ”pappersburna” texter för att kunna delta i samhället och en högre utbildning (Magnusson 2014, s. 24).

2. Syfte och frågeställningar

Syftet är att identifiera språkets betydelse i klassrummet och hur samhällskunskapslärarna använder språket som ett verktyg. Detta innebär att kartlägga verkningsfulla inlärningsstrategier för samhällskunskapsämnet som utgår från elevens kunskaper i svenska språket samt att ta reda på i vilken utsträckning förutsättningarna finns för samhällskunskapslärare att arbeta språkutvecklande.

Vår hypotes är att forskningen om effektiva språkstrategier inom samhällskunskapsämnet är outvecklad samt att vi kommer att fylla en kunskapslucka. Den hittillsvarande forskningen inriktats mot låg- och mellanstadiet. Vårt arbete avgränsas till samhällskunskapsundervisningen för högstadiet och gymnasiet. Vi vill bidra till ny kunskap.

2.1 Frågeställning

Vi har valt en relativt öppen frågeställning under arbetsprocessen. Den öppna frågeställningen är relevant vid kvalitativa studier och lämnar utrymme för oförutsedda resultat från forskningsstudierna. Metoden passar bra där grundmaterialet är begränsat och författaren är ovan vid processen (Bryman 2011, s. 244).

Våra frågeställningar är följande:

- Vilka språkstrategier är mest verkningsfulla för ämnet samhällskunskap, enligt forskningen?

- Vilka strategier använder sig samhällskunskapslärarna på högstadiet och gymnasiet när de arbetar språkutvecklande?

Eftersom vi använder metoden med semistrukturerade intervjuer bör det betonas att samtalet med våra respondenter utgår från de huvudsakliga frågeställningarna men även använder återkoppling med följdfrågor. Se vidare bilaga över vår mall för semistrukturerade intervjuer.

3. Teoretiskt perspektiv

3.1 Sociokulturellt perspektiv

I vår undersökning har vi valt att arbeta med det sociokulturella perspektivet. Det sociokulturella perspektivet utvecklades av den ryska utvecklingspsykologen Lev Vygotskij under 1920-talet och står modell för en socialkonstruktivistisk produkt vars biologiska fundament överbyggs med sociala villkor. Sociokulturella teoretiker betonar språket som människans viktigaste sociala kommunikationsmedel. Språket formas redan hos spädbarnet för att sedan utvecklas tillsammans med kognitiva förmågor. För eleven språkliga utveckling står självständighet och metodinlärning i centrum, tillsammans med kritiskt tänkande och tidigare erfarenheter. När Vygotskijs teorier prövades mot svenska elever blev resultatet att undervisningen bör ses som en social och kulturell konstruktion (Lindqvist 1999, s. 19, 120, 123–124, 283).

“Att återkommande påpeka felaktigheter hos eleven, är den sämsta pedagogiska metoden en lärare kan ägna sig åt. Resultatet blir snarare det motsatta. Ordet ”nej” blir impuls hos eleven att genomföra just den handlingen (Lindqvist 1999, s. 109)”.

Vår undersökning bygger på den sociokulturella teorin, men vidgas med tankegångar kring hur individen som eget subjekt kan ”bryta” sig loss från kollektivets konformitet och skapa egna förutsättningar till inlärning. Att den sociokulturella teorin behöver kompletteras med analyser av individuella förutsättningar visas i intervjun med lärare D. Lärare D anser att de individuella förutsättningarna hos eleverna övertrumfar deras sociokulturella bakgrunder när det gäller förklaring till deras förmåga till inlärning.

Enligt sociokulturell teori uppstår kunskap i ett socialt sammanhang där elevens tidigare kulturella bakgrund spelar stor roll. Det är i det språkliga samspelet tillsammans med erfarenheter och relationer som utveckling sker. Den sociokulturella teorin anser att språket är en väsentlig del av utvecklingsprocessen för ungdomar och pekar därmed ut skolan som en nyckelarena. Det är i undervisningen som barnets vardagliga språk kompletteras med den vuxnes vetenskapliga begrepp (Bråten 1996, s. 23).

Vygotskij var kritisk mot dåtidens traditionella språkutbildning som utgick från exkludering; enligt grammatiska formler. Sociokulturell teori tar istället sin bas från elevens självständiga kritiska tänkande, och ges därmed möjlighet till problemlösningar (Bråten 1996, s. 83). Den bärande tanken är att språket ska användas som ett socialt kommunikationsmedel. Kommunikationsmedlet ska inbegripa både argument och resonemang, som blir till “nycklar” för att lösa upp och tillgodogöra sig ämneskunskaperna. Därmed blir den uppnådda effekten beroende av en god språklig förmåga. Desto bättre total språklig förmåga (läs-talande och skriftlig) desto bättre ämnesförståelse (Bråten 1996, s. 91).

Inom sociokulturell teori är språket nyckeln till att eleven ska lyckas nå det ”högre tänkandet”. Det högre tänkandet är ett sorts automatiserat språkbehandling, likt överslagsberäkning (inom matematiken) och leder mot ett alltmer abstrakt tänkande. Målet för eleven är att med dekonstruktion, överbrygga vardagsspråket till skolspråket. Överbrygga är en sorts inre monolog, där den djupare meningen transformeras till samkulturell kommunikation, för att fungera (Bråten 1996, s. 2, 22–23). Den inre monologen har gemensamma beröringspunkter med fenomenografi. Därmed kan undersökningen även använda den sociokulturella teorin, för skapa en djupare förståelse från litteratur och intervjuer. Den sociokulturella teorin utgår i vår undersökning från elevens perspektiv och kompletterar därmed lärarperspektivet till en enhet för kunskapsöverföring.

Språket blir centralt som förmedlare (överföring) av erfarenheter i samspelet mellan elev-elev samt elev-elev-lärare (Säljö 2016, s. 15). Samspelet är betingat av den relationella pedagogiken och sker inte slumpmässigt. Det sker i en kontext med fokus på det skrivna och talande ordet.

4. Tidigare forskning

4.1 Vad är lässtrategier?

Lässtrategier definieras enligt skolans kursplaner som ett sätt för läsaren att “angripa en text”. Att angripa en text är vilka aktiva handlingar som läsaren gör med materialet i syfte att urskilja budskapet. Budskapet kan vara både explicita uttalanden i texten samt att kunna förstå det som står mellan raderna (Skolforskningsinstitutet 2019, s. 2). Samtidigt betonar Skolforskningsinstitutet att det behövs ytterligare forskning över språkets betydelse i skolan för att mejsla fram de mest effektiva metoderna (Skolforskningsinstitutet 2019, s. 10).

4.2 Språkets betydelse

Adekvat språkbruk med rätt begreppsanvändning är grunden i skolans kunskapsöverföring till eleverna. Läraren har därmed en central roll som förmedlare av kunskaper och att stötta eleven när denne ska omfamna skolspråket och lämna vardagsspråket. Stöttningen sker med olika metoder där elevens progression blir målet. Att eleven lär sig bemästra skolspråket blir en del i denna process (Hajer 2014, s. 14). Språkets betydelse för goda kunskaper och måluppfyllelse i samhällskunskap har uppmärksammats inom forskningen. Resultatet blev den omfattande satsningen Läslyftet. Projektet Läslyftet sätter in språkutvecklingen i ett större sammanhang. Synsättet är holistiskt och utgår från att skriv- och läsförståelse är grundläggande i all undervisning (Skolverket 2019). Devisen blev att alla lärare är språklärare. Det är genom språket som nyckeln till en fungerande undervisning återfinns (Hajer 2014, s. 14).

Pedagogisk inspiration Malmö använder teorin transspråk för att presentera sin strategi angående ämnesövergripande språkutveckling användning. Transspråk utgår från att alla språk är en resurser som eleven förfogar över. Det är en verkningsfull teori i en stad som Malmö där drygt hälften av eleverna har ett annat modersmål än svenska. En språklärare på gymnasienivå i Malmö förklarar effekten av transspråk ”Ett språkutvecklande arbetssätt gynnar alla, inte bara nysvenska elever. Jag har märkt i svenskundervisningen

att många elevers ordförråd krymper och att steget till kunskapsspråket är större än tidigare. Det här kräver att vi alla lärare, inte bara språklärare, arbetar aktivt med elevernas språkutveckling (Pedagog Malmö 2019)”.

4.3 Språkstrategier

Samhällsvetenskap innebär att förstå och beskriva omvärlden, något som kräver gemensamma begrepp och språk. Det är när elever och lärare talar samma “språk” som effekten märks i undervisningen, enligt en fältstudie av modellen “språkpolicy”. Språkpolicy arbetar enligt en helhetsmodell inom kursplanen, men kräver samtidigt att skolan gör en uppföljning av varje elevs språkutveckling. Skolor som arbetar enligt modellen med språkpolicy, ser “språklig stöttning” som ett naturligt moment i undervisningen för samtliga ämnen (Hajer 2014, s. 17).

Ekendahl tar stöd av Vernersson som betonar vikten av att använda rätt begrepp och termer. Det är genom att använda rätt (akademiska) begrepp som läraren kan förklara och som eleven kan förstå samhällsvetenskapen. Det samhällsvetenskapliga språket är ofta abstrakt men kan underlättas genom att använda konkreta fenomen och processer. Det är när eleven processar begreppen som språket blir dynamiskt och begripligt. Till processen adderas ofta den sociokulturella teorin som en förklaringsmodell till elevens kognitiva förmåga. Den sociokulturella teorin har ett djup och kan bäst beskrivas i termen att “öppna vetandets dörrar”, inför eleven (Ekendahl 2015, s. 18).

4.4 Bristande språklig förmåga hos högstadieelever

fortplantas till gymnasister

Vi har valt att använda Skolinspektionens fältstudier som empiriskt material eftersom de är transparenta och uppvisar elevernas reella språkliga kunskaper. Fältstudierna omfattar elever som läser samhällskunskap i både högstadiet och gymnasiet. Eftersom samhällskunskapen i högstadiet är den grund som eleven behöver för att klara av gymnasiets studier och vidare mot högskolan, ger det oss svar på frågan vilka språkstrategier som är mest verkningsfulla för att eleven ska lyckas nå kunskapsmålen.

Resultatet av Skolinspektionens fältstudier ligger även till grund till de förslag över förändrad undervisning som utmynnade i projektet Läslyftet. Att sista års gymnasister har bristande språkliga förmåga uppdagades när Skolinspektionen granskade deras examensarbeten (Skolinspektionen 2015, s. 4). Granskningsrapporten innefattar uppsatser från elever som bland annat läser samhällsvetenskapliga ämnen. De språkliga brister som uppdagas i uppsatserna innefattar en genomgående svaghet i struktur och formalia; exempelvis bristande källhänvisningar (Skolinspektionen 2015, s. 7). De språkliga svagheterna märks tydligt av att eleverna har svårt att förhålla sig självständiga och kritiska till valda källor (Skolinspektionen 2015, s. 10). Slutsatsen från Skolinspektionen blev att goda läsfärdigheter krävs för både tryckt material och webbaserad information. På de skolor vars elever uppvisar goda uppsatser ges samtidigt ett stort stöd och tydlig struktur av lärarna (Skolinspektionen 2015, s. 4). Granskningsrapporten från Skolinspektionen omfattande över 400 individuella examensarbeten samt fältstudier och intervjuer med både elever, lärare och skolledning (Skolinspektionen 2015, s. 8).

Vår undersökning vilar på hypotesen att god språklig förmåga grundläggs i yngre ålder (högstadiet) för att fortplantas till äldre årskurser (gymnasiet). Skolinspektionen anammade en liknande tes, när de beslöt att granska undervisningen om källkritiskt förhållningssätt till digital information. De granskade eleverna befann sig i årskurserna 7–9 och läste svenska och samhällskunskap (Skolinspektionen 2018, s. 35). Elevernas språkliga brister uppenbarade sig i att de hade svårt att tolka källkritik och att kunna argumentera för olika ståndpunkter (Skolinspektionen 2018, s. 10). Orsakerna till bristerna är bland annat myten att dagens ungdomar uppväxta med sociala medier, så kallade “digital natives”, automatiskt skulle tillskansa sig källkritisk kompetens; vilket inte sker (Skolinspektionen 2018, s. 12). Bland de lösningar som presenterades återfanns läsundervisning i svenska som i förlängning bidrar till elevers källkritiska kompetens (Skolinspektionen 2018, s. 10). Skolinspektionen nämner särskilt förmågan att tolka bilder, som en väsentlig del av elevernas källkritiska kompetens. Av de undersökta skolorna i fältstudien, saknade hälften undervisning i kritisk granskning av bilder (Skolinspektionen 2018, s. 31). När Skolinspektionen identifierade framgångsfaktorer inom källkritisk undervisning är variation och ett tydligt kollegialt samarbete mellan lärare och skolbibliotek en nyckelfaktor. En modern och varierad undervisning innefattar

i högre utsträckning kritisk granskning av bild och ljudmediet för att eleven skall stå rustad vid exponering (Skolinspektionen 2018, s. 33). Den viktigaste förutsättning till en modern undervisning med källkritiskt förhållningssätt är att ge lärarna tillräcklig kompetens genom vidareutbildning (Skolinspektionen 2018, s. 38). Skolinspektionens fältstudie omfattade 2510 elever, respektive lärare och skolledning (Skolinspektionen 2018, s. 47).

Vi valde att granska Demokratiutredningen för dess omfattande samhällsvetenskapliga forskningsgenomgång. Från Demokratiutredningens material har vi valt de studier som kan besvara våra frågeställningar. Utredningen anser att skolan har ett särskilt uppdrag att “fostra” framtidens demokratiska medborgare och att språket är nyckeln till dess framgång. Demokratiutredningen refererar till Skolinspektionens fältstudier, över elevers bristande källkritiska kompetens och föreslår att ungdomar behöver lära sig mer abstrakt och kritiskt tänkande. Det kritiska tänkande skall genomsyra undervisningen i praktisk handling genom att regelbundet användas i prövande och filosofiska samtal (SOU 2016:5, s. 535, 536). De lösningar som presenteras i Demokratiutredningen omfattar även ett lärarperspektiv.

4.5 Regeringens språksatsning

”Läsning är nyckeln till att kunna utvecklas, och att kunna ta del av hela vårt demokratiska samhälle (Regeringskansliet 2016)”. Det var skolinspektionens granskningsrapporter över elevernas bristande källkritik och språkkunskaper, som fick regeringen att agera. Den lösningen som regeringen presenterade blev omsatt till projektet Läslyftet.

Att regeringen valde ett projekt som Läslyftet berodde på dess helhetssyn i undervisningen och som kompletterade lärare och elev-perspektivet i en sociokulturell kontext. Bakgrunden till regeringens förslag är den forskning som visar att föräldrar med lägre utbildningsnivå och lägre läsförmåga kan överföra den lägre läsförmågan till sina barn (Regeringskansliet 2016). Forskning visar att det krävs minst 5000 timmar för att träna upp sin läskondition. Den stora mängden lästimmar behöver tas från elevens fritid. Därför föreslog regeringen att höstlovet omvandlas till Läslovet. Läslovet får flera

pedagogiska roller. Dess huvudsakliga uppgift är att överföra språklig träning från skolan till vardagen genom att motivera eleven till biblioteksbesök. Läslovet får en sociokulturell agenda med en utjämnande faktor genom att inrikta sina insatser mot elever där språket är en bristvara (Regeringskansliet 2016, 2017a). Bibliotekarier får i läslovet en ny och utökad pedagogisk roll genom att arbeta med elevens språkutveckling. Biblioteken ska även fungera som en motvikt till fake news och desinformation (Regeringskansliet 2017b). Det andra perspektivet i regeringens lässatsning är vidareutbildning av lärarna. Vidareutbildningen ska ske genom projektet Läslyftet som tar ett helhetsperspektiv på elevens språkutbildning genom att sammanföra lärare över samtliga åldersklasser och skolämnen (Regeringskansliet 2016).

4.6 Läslyftet lyfter läraren och eleven

“Läslyftet handlar inte bara om att läsa och skriva. Det handlar om att utveckla elevernas språk och kunskaper (…) samt lärare i alla ämnen från förskoleklass till gymnasiet (Skolverket 2019)”.

Läslyftet syftar till att förbättra alla elevers språk-, läs- och skrivförmåga med hjälp av nya vetenskapliga metoder och beprövade arbetssätt. För lärarna innebär Läslyftet ökade kollegiala diskussioner för att utveckla elevernas språk-, läs- och skrivförmåga (Roe 2016, s. 4). Läslyftets koncept innebär att samtliga pedagoger ska se sig själva som språklärare. Med Läslyftet införlivades den forskning som visade att kollegialt lärande tillsammans med ett språkutvecklande arbetssätt utvecklar undervisningen för alla elever (Kärnebro 2017, s. 56).

Läslyftets ambitiösa och holistiska ansats kompletterades med en frågeställning som tog tillvara framgångsfaktorer i undervisningen (Kärnebro & Carlbaum 2018, s. 65, 130). De högt ställda ambitionerna innebar att Läslyftet granskades av forskare knutna till den utomstående parten, Centrum för utvärderingsforskning (Ucer) vid Umeå universitet. Att som Läslyftet fokusera på framgångsfaktorer i undervisningen överensstämmer med frågeställningen i vår uppsats. Metoden med att granska Läslyftet enligt ett utifrån

perspektiv återfinns i samtalen med våra respondenter under kapitel 6 Resultat och analys samt kapitel 7 Diskussion och slutsats.

Läslyftet fyller ett tomrum av brist på samhällsvetenskaplig forskning inriktad mot språket, jämfört med språkforskningen inom naturvetenskapen (Roe 2016, s. 48, 50). Den forskning som finns inom samhällskunskapen är riktad mot den sociokulturella teorin och inte främst ämnets kunskaper. Det kan innebära problem när låg- och högpresterande elever undervisas enligt samma modell (Roe 2016, s. 59). De problem som uppdagas när låg- och högpresterande elever undervisas enligt samma modell är något som diskuteras av våra respondenter. Forskarna som utvärderar Läslyftet använder fenomenografisk ansats då de undersöker vilka “avtryck” som projektet gjort på lärarnas undervisning.

Bland de verkningsfulla språkstrategier inom samhällskunskapen uppmärksammas särskilt critical literacy som är en internationell använd metod för att analysera ämnestexter. Critical literacy bygger på att eleven använder ett prövande arbetssätt för att identifiera flera olika röster och skapa olika perspektiv. Läraren innehar en stöttande roll och använder metoder som bygger på ett kontextrikt stoff för att kunna utveckla elevens ämnesspråk (Roe 2016, s. 47).

Den sammantagna bedömningen av Läslyftet visar på ett högre betyg från grundskolelärarna än från deras kollegor på gymnasiet. Endast 37 procent av de respondenter som besvarade enkäten gav Läslyftet betyget “mycket bra”, medan fyra av tio lärare ansåg att projektet var “ganska bra” (Kärnebro 2017, s. 49). När det gäller den praktiska användningen av Läslyftets metoder i undervisningen är det lärarna i svenska och de samhällsvetenskapliga ämnena som är mest benägna att utnyttja projektets resurser (Kärnebro 2017, s. 71). Det är även samhälls- och naturvetar-lärare som anser att Läslyftet lämnat störst avtryck i deras undervisning (Kärnebro 2017, s. 85).

Det har gjorts minst två utvärderingar av Läslyftet. Den officiella utvärderingen gjordes av forskare knutna till, Centrum för utvärderingsforskning (Ucer), vid Umeå Universitet. Det finns även en lokal utvärdering av Läslyftet gjord av Pedagogisk Inspiration

Malmö. Pedagogisk Inspiration Malmö, är stadens forskningsbaserade resursbank och centrala utbildare, exempelvis av Läslyftets kurser. Båda utvärderingarna ansåg att projektet Läslyftet varit lyckat.

En fältstudie av en samhällskunskapslektion som använde Läslyftets metoder publicerades i utvärderingen från Ucer 2018. Bakgrunden till studien är att klassen har mycket inneboende konflikter. Syftet är att minska konflikterna genom att eleverna får öva sig i att förstå en annan persons situation, tankar och känslor. Läspasset inleds med att förklara upplägget och väsentliga ord och begrepp. Texten stöds av exempelvis rubriker eller bilder som ska nedtecknas i deras loggböcker. Eleverna använder ett prövande arbetssätt för att med bindeord lära sig att läsa mellan raderna. Under ett läsmoment används modellering som innebär att eleven eller läraren beskriver texten i frågande termer. Läslyftets koncept är verkningsfullt för klasser som har många andraspråkselever. Utfallet av den ämnesövergripande aspekten förstärker inlärningen (Kärnebro 2018, s. 89).

4.7 Pedagogisk Inspiration Malmö

De mest verkningsfulla metoderna från Läslyftet sammanställdes i ett språkstrategiskt utbildningsdokument från Pedagogisk inspiration Malmö, för att kunna användas i samtliga ämnen på gymnasiet (Pedagog Malmö 2018, s. 5). När Pedagogisk Inspiration Malmö redovisade resultatet från Läslyftets vidareutbildning sker det i form av djupintervjuer med fenomenografisk ansats (Pedagog Malmö 2017). Det sammanfattande resultatet från Malmö stads lärare överensstämmer med bilden från utvärderingen gjord av Centrum för utvärderingsforskning (Ucer) vid Umeå Universitet (Pedagog Malmö 2017).

Lärare från Malmö stad som deltagit i Läslyftet har fått svara på en enkät från Pedagogisk Inspiration Malmö, om de anser att projektet varit lyckat. Hälften av respondenterna svarade att Läslyftet ”varit mycket bra”. En lika stor mängd lärare svarade dessutom att de själva använder Läslyftets moduler i sin undervisning. Lärarna uppger att den största effekten skett mot deras egna insikter och engagemang i språkutveckling samt det

kollegiala arbetssättet (Pedagog Malmö 2017). Pedagogisk Inspiration Malmö, nämner att resultatet från deras utvärdering kan skilja sig åt när det gäller effekten av projektet i skolorna. De intervjuade lärarna säger att deras förändrade undervisning märks tämligen omgående. Däremot kan goda resultat hos eleverna vara svåra att upptäcka. Hos de responderande lärarna råder dock en konsensus över att Läslyftet inneburit märkbara skillnader inom det kollegiala lärandet samt att fortbildningskulturen upplevts som både positivt och stärkande. Att regelbundet diskutera pedagogik och didaktik har varit uppskattat, berättar lärarna.

Läslyftets implementering i skolorna har skett genom att utbildade lärare till handledare. Målet har varit minst en handledare per skola. Att få ett kontinuerligt stöd från Läslyftets handledare har varit mycket uppskattat av övriga lärare. Förutsättningen för Läslyftets implementering i undervisningen är mycket beroende av det stöd som skolledningen bidragit med. Den undervisningsmodell som främst fått genomslag i stadens skolor är den elevcentrerade skolformen. Den elevcentrerade undervisningen har medfört att den progressiva pedagogiken med kritiskt textarbete lett till engagerade diskussioner (Pedagog Malmö 2017).

Strategidokumentet från Pedagogisk inspiration Malmö över språkutveckling är en forskningsbaserad metodbok för hur den verkningsfulla undervisningen bör bedrivas. Metodboken tar ett helhetsgrepp kring läraren och eleven utifrån framgångsfaktorn som skapats från teorin om transspråk (Pedagog Malmö 2018, s. 4, 8). Teorin för transspråk använder den progressiva undervisningen och ser varje enskilt språk som en resurs för eleven, men kräver även ett samspel och tillit mellan läraren och eleven. Det är i tilliten som progressionen sker genom att våga utmana eleven kognitivt i ämneskontexten. Tillit bygger på interaktion genom stöttning när så behövs. Läraren och eleven ska mötas av “rikliga” tillfällen då man tillsammans läser, skriver och samtalar om ämnesinnehållet (Pedagog Malmö 2018, s. 4, 7).

Lev Vygotskijs sociokulturella teorier används ofta som bas inom skolans språkstrategiska forskning. Med Vygotskij inleddes den progressiva undervisningen i kritik mot den traditionella katederundervisningen. Den progressiva undervisningen är elevcentrerad och ser eleven som självständig individ. Modellen med kritiska tänkande för problemlösande används (Bråten 1996, s. 83). Språket var enligt Vygotskij främst ett socialt kommunikationsmedel och därför är ett utvecklat språkbruk av stor vikt (Bråten 1996, s. 91). En fältstudie i samhällskunskap visar hur den sociokulturella teorin omsätts i praktiken. Elevernas uppgift var att med en fenomenografisk ansats beskriva sina tankar och sin relation till samhällskunskapsämnet. Modellen användes för att tydliggöra beröringspunkter mellan elevens vardag och undervisning vilket leder till att göra ämnet förståeligt (Lindqvist 1999, s. 283). För eleven blir det mer begripligt om läraren kan föra in de sociokulturella begreppen i deras vardag med hjälp av språket (Alvehus 2013, s. 25).

4.9 Pauline Gibbons inkluderande språkutveckling

Pauline Gibbons språkforskning har moderniserat den sociokulturella teorin som grundlades av Vygotskij. Gibbons har adderat andraspråkselever och förändrat synsättet genom att se samtliga språk som en resurs. Att se andraspråkselever som tillgång görs även av Pedagogisk inspiration Malmö (PIM), eftersom hälften av stadens skolelever har

ett annat modersmål än svenska. Med hänvisning till Pauline Gibbons vill PIM att stadens

skolor arbetar mer strukturerat med språkfrågor (Pedagog Malmö 2019). “Lärare i alla ämnen har ett ansvar för att förstå vad ämnet kräver och att göra ämnet begripligt (…) även för andraspråkselever (Gibbons 2019, s. 27)”.

Det genomgående temat i Pauline Gibbons forskning är den strukturerade språkundervisningen enligt elevcentrerad modell. Den elevcentrerade modellen bygger på ett modernt synsätt hos läraren med tilltron och respekt för eleven (Gibbons 2019, s. 19). De problem som kan uppstå i undervisning med andraspråkselever är förståelsen i ämneskontexten eftersom de inte delar samma erfarenheter som majoritetselever (Gibbons 2019, s. 20). Språket bör därför varieras mot den sociala kontexten av elevernas erfarenheter och situationen (Gibbons 2019, s. 20, 21).

Samhällskunskapsämnet utmärks ofta av stoffträngsel som innebär en dålig prioritering; av exempelvis lärare och författare; så att för mycket information levereras. Lösningen på stoffträngsel kan var användning av illustrationer som med sitt bildspråk motverkar detta (Gibbons 2019, s. 256, 261). Svårigheten med språket är dess abstrakta form som blir allt tydligare ju äldre eleven blir. Det abstrakta skolspråket kan göras explicit; och därmed förståeligt; genom att kombinera bild och text (Gibbons 2019, s. 23).

I Gibbons progressiva undervisning befinner sig läraren mitt bland eleverna. Arbetssättet blir därmed stöttande (scaffolding) med uppmaning till eleven att våga utmana sig själv till nya upptäckter (Gibbons 2019, s. 33). Dock vill Gibbons kombinera det självständiga arbetssättet scaffolding med kollaborativa grupparbeten (Gibbons 2019, s. 29). Det kollaborativa arbetssättet för eleven kan liknas med lärarnas kollegiala arbetslag som implementeras genom Läslyftet.

En verkningsfull modell av ämnesövergripande språkinlärning är användning av skönlitterära texter som del av genrepedagogiken (Gibbons 2019, s. 116). Skönlitterära texter som en metod för att entusiasmera eleverna i texttunga ämnen som samhällskunskap, diskuteras utförligare i kapitel 6 och 7.

4.10 Internationell forskning

4.10.1 Språkstrategier - en internationell utblick

“Elever som inte kan utvinna mening ur texter kommer av naturliga skäl ha svårt att tillgodogöra sig kunskaper i skolans samtliga ämnen (…) och framtida möjligheter att delta aktivt i det omgivande samhället (Skolforskningsinstitutet 2019, s. 1)”.

Undersökningar visar att svenska elevers läsförståelse har försämrats, från mellanstadiet ända till gymnasiet (Skolforskningsinstitutet 2019, s. 3, 11). Med bakgrund från försämrad läsförståelse valde Skolforskningsinstitutet att granska verkningsfulla

språkstrategier inom OECD. Granskningen omfattade fältstudier av elever mellan 10 till 19 år som bland annat läste samhällskunskap. Fältstudierna omfattar undervisning mellan tre månader till ett år och innefattar elever från skilda sociokulturella och språkliga erfarenheter (Skolforskningsinstitutet 2019, s. 10). Skolforskningsinstitutets frågeställning och metod överensstämmer till stora delar med vår egen undersökning av verkningsfulla lässtrategier. Det samlade resultatet från Skolforskningsinstitutets fältstudier visar att elever som använder lässtrategier har lättare att kunna avkoda texter.

Granskningen som gjordes av Skolforskningsinstitutet omfattar 30 stycken olika enskilda språkstrategier som anses verkningsfulla för både starka eller svaga läsare (Skolforskningsinstitutet 2019, s. 14, 19). Vi har valt ut fältstudier som omfattar elever vilka läser samhällsvetenskap (Skolforskningsinstitutet 2019, s. 94). Under en tremånadersperiod fick samhällskunskapselever i en skola i USA arbeta enligt modellen, collaborative strategic reading (CSR). CSR är en språkstrategisk modell där eleven tränar sin förmåga till förståelse genom att sammanfatta ämnestexter. Efter att ha använt CSR kunde eleverna lättare ta till sig exempelvis sakprosatexter (Skolforskningsinstitutet 2019, s. 45).

I en ytterligare fältstudie från USA använde lärare och deras samhällskunskapselever en explicit lässtrategi som utgick från begreppen; bakgrundskunskap, förutsägbarhet och kritiskt tänkande. Det var en blandad skara elever från svaga till starka läsare som efter provperiodens slut fick en förändrad syn på sig själva och som påverkade deras läsnivå positivt. Projektet pågick under en tremånadersperiod och använde en lässtrategimodell som bestod av följande ordning: självreglering, förutsägbarhet, aktiverad bakgrundskunskap samt kritiskt tänkande (Skolforskningsinstitutet 2019, s. 50).

5. Metod

5.1 Den kvalitativa metoden

På grund av examensarbetets snäva tidsram och metoden med semistrukturerade intervjuer fungerade den kvalitativa undersökningsmetoden bäst. Den kvalitativa forskningstraditionen innefattar flera metoder, men vi använde konstruktivism där tonvikten läggs på orden snarare än kvantifiering och kodifiering (Bryman 2011, s. 340). Eftersom vi använde semistrukturerade intervjuer med fenomenologisk ansats kunde vår metod bäst inrymmas i den postmoderna traditionen. Den postmoderna traditionen är öppen mot olika sätt att beskriva den sociala verkligheten genom att låta samtalet ta form av ”metodprat”. Metodprat låter oss tolka respondenternas utsagor enligt sensitivitet (Bryman 2011, s. 637). De öppna svaren underlättar vårt andra syfte att fortsätta med problemformuleringen av språkstrategier mot framtida forskning.

Urvalet av respondenter inleddes med att 20 stycket yrkesverksamma samhällslärare kontaktades. Dessa lärarkontakter hade vi fått genom våra partnerskolor, arbetsplatser och genom Pedagogisk Inspiration Malmö. Varje kontakt inleddes med att läraren ombads besvara frågor angående behörighet för undervisning på högstadiet och gymnasiet i ämnena svenska och samhällskunskap. Efter denna förundersökning gjorde vi ett urval av fyra lärare som motsvarande vår avgränsning; Alan Bryman betonar vikten av detta (Bryman 2011, s. 434). Det slutgiltiga urvalet blev fyra respondenter med olika kompetens. Två av respondenterna har behörighet att undervisa i samhällskunskap och svenska på högstadiet samt gymnasiet. Två respondenter saknade behörighet för svenskämnet. Dessa skillnader blev och är intressanta när vi problematiserade respondenternas olika undervisningsstrategier. De fåtaliga intervjuerna uppvägs av metoden med semistrukturerade samtal som skapar ett djup och möjliggör förståelsen av längre samband och större generaliseringar. Våra respondenters inbördes olika yrkesfaktorer innebär även att de kan representera ett större antal lärare. Problemet som uppkommer vid längre samtal är att respondentens fokus kan tonas bort till förmån åt ett ”allmänt tyckande”. Vi diskuterar problemet med ”vår påverkan och tyckanden” i avsnitt, 5.3 (Estenberg 2016, s. 27).

Innan intervjutillfället förbereddes respondenterna med ett kortfattat frågeformulär. Användning av ett kortfattat frågeformulär låter dels respondenterna skapa en egen bild av sitt yrke, men dels även oss att fokusera på intervjuprocessen (Bryman 2011, s. 413). Varje intervju tog minst 30 minuter i anspråk och skedde i ett avskilt utrymme på respektive respondentens arbetsplats. Samtalet togs upp på diktafon för att sedan transkriberas. För att skapa en förståelse av respondentens berättelse skrev vi ned några korta kommentarer omedelbart efter genomförd intervju. Dessa kommentarer skickade vi till varandra som sedan jämfördes med det transkriberade materialet. Att jämföra sitt eget minne med den ”verkliga” intervjun är en effektiv metod att skapa ett fokus i respondentens berättelse (Bryman 2011, s. 416–418). Denna diskussion fortsätter i avsnittet 7.5 Framtida forskning där vi resonerar om att använda fler respondenter och därmed skapa större validitet.

Vår undersöknings vetenskapligt förhållningssätt; och de representativa sammanhang vi valde; gör att vårt resultat blir representativt. Vårt förhållningssätt var att skriva med ett mottagarperspektiv för att ge läsaren en möjlighet till egen kritisk granskning. Transparensen sker genom att processen visas och förklaras; hur insamling av data samt bearbetning av resultatet har gjorts (Alvehus 2013, s. 17). Läsaren ska kunna utföra samma undersökning som vår, med hjälp av samma källmaterial.

Valet av kvalitativ undersökningsmetod har till syfte att uttolka preciseringar från mer generella resonemang och kunna sätta in dem i ett begripligt sammanhang i uppsatsen. Den kvalitativa metoden passar in på den generella diskussionen om skolans problem med elever som brister i sin språkliga förmåga och inlärning i samhällskunskap. Det är en komplex fråga med flera perspektiv och behöver därmed analyseras enligt flera teorier och tekniker (Alvehus 2013, s. 17, 27).

Den kvalitativa metoden har vi kompletterat med högskoleförordningens krav på ett kritiskt förhållningssätt. Det kritiska förhållningssättet innebär att forskaren koncentrerar sig mot de väsentligheter inom materialet, som svarar mot frågeställningen. Det gäller både den undersökta litteraturen och intervjuerna. Genom att kombinera den kvalitativa

metoden med ett kritiskt förhållningssätt och olika teorier, kan vi söka en djupare förståelse av innebörden. Den djupare förståelsen innebär att undersökningen använder semistrukturerade intervjuer med fenomenografisk ansats samtidigt som den får formen av ett professionellt och analytiskt undervisningsmoment (Alvehus 2013, s. 18–19, 23).

Svårigheten att använda kvalitativ metod jämfört med kvantitativ statistik inom samhällsvetenskapliga begrepp och texter är dess ”ovilja” till tydlig definition. Otydliga begrepp har inneburit att modellen kallas för ”sensitizing concepts”, ett spårbundet, känsloregister. Dock har modellen en stor fördel då den tillåter nyansförändringar och kan avkoda det empiriska materialet (Alvehus 2013, s. 28).

5.2 Den narrativa litteratursökningen

Den djupare förståelsen av texter fås genom användning av narrativ litteratursökning. Den narrativa läsningen bygger på att konstruera fruktbara hypoteser som i sin tur kan förklara orsak och samband (Larsson 1986, s. 7). Narrativ läsning är användbart när uppsatsen ska använda ett begränsat urval av data eller befinner sig inom en brist på tid. Den narrativa modellen är även verkningsfullt vid intervjuer, då metoden kan förses med återkoppling för att skapa ytterligare information av respondenten (Bryman 2011, s. 111, 117). Den lingvistiska betydelsen av narrativ, är att forskare ”letar efter essensen”, av det som inte går att tänka bort eller undvika. Essensen är det fundament som resonemanget vilar på (Larsson 1986, s. 11).

Vi är medvetna om de stötestenar som kan uppstå vid undersökningar med hjälp av flera modeller och teorier. Dock uppvägs svårigheterna mot att få kunna tolka våra intervjuer och datainsamling enligt flera perspektiv (Larsson 1986, s. 20), eftersom vår undersökning har en på förhand given hypotes. Att goda lässtrategier i svenskämnet medför motsvarande resultat i samhällskunskap.

5.3 Semistrukturerade intervjuer med fenomenografisk

ansats

Semistrukturerade intervjuer skapar utrymme för både forskaren och respondenten att skapa en djupare innebörd och tillit i samtalet. Fenomenografi är en teori användbar vid semistrukturerade intervjuer och där enbart ett fåtal respondenter finns att tillgå. Den kritik som finns mot att endast intervjua ett fåtal respondenter, uppvägs av det stora empiriska materialet som återfinns i vår litteraturgranskning, av exempelvis fältstudier. Exempelvis ska ett fåtal djupintervjuer kunna motsvara en större mängd respondenters enkäter. Metoden utgår från att tolka intervjuerna enligt flera teorier och perspektiv för att motsvara en större datainsamling (Larsson 1986, s. 20). Den fenomenografiska ansatsen är möjlig att genomföra eftersom undersökningens hypotes är förutbestämd, att beskriva ”goda” lässtrategier som en väg för kunskapsöverföring mellan svenska till samhällskunskap. Fenomenografi blir det första perspektivet i kunskapsöverföringen, enligt lärarens uppfattning.

Fenomenografi har som utgångspunkt gestaltning av det undersökta fenomenet. Gestaltning förstärker undersökningens hypotes eller när antalet respondenter är fåtaligt (Larsson 1986, s. 8). Gestaltning är en användbar undervisningsmetod för både lärare och elev, och tekniken är multimodal.

Semistrukturerade djupintervjuer syftar till att utforska essensen (kärnan) i det sagda genom mesta möjliga svarsfrekvens. Visserligen finns det en risk när forskaren lämnar sin fullständiga objektivitet och kliver in till respondenten för att söka fler svar genom aktivt deltagande i diskussionen. Dock överväger fördelen med modellen, då den inte är bunden till en på förhand bestämd tolkningsteori utan tillåter flera olika tolkningar av innebörden (Larsson 1986 s. 23). För att skapa ännu fylligare svar från respondenterna kommer vi att komplettera den semistrukturerade intervjun med samtalsmodellen, stimulated recall. Stimulated recall använder återkoppling och låter respondenten kommentera svaren. Syftet är att genom förnyade frågor, skapa en fördjupad bild av tankegångarna inom undervisningen (frågeställningen). Det bör tilläggas att modellen

med stimulated recall, kritiseras för att det slutgiltiga resultatet inte motsvarar den ursprungliga situationen (Estenberg 2016, s. 27).

5.4 Respondenterna

Vår undersökning bygger främst på djupintervjuer med yrkesverksamma samhällslärare. Undersökningens resultat appliceras mot aktuell forskning av språkämnet inom samhällskunskap. För att skapa större validitet för vår undersökning valdes två respondenter med behörighet i både samhällskunskapsämnet och svenskämnet och två respondenter med behörighet i samhällskunskapsämnet men inte i svenskämnet. Rent yrkespraktiskt innebär det att lärare som är behöriga i både samhällskunskapsämnet och svenskämnet har betydligt mer undervisningstid till sitt förfogande, än de lärare som enbart undervisar i samhällskunskap. De lärare som inte är behöriga i svenskämnet har en större utmaning framför sig när de skall undervisa språkinriktat i samhällskunskap. De lärare som är behöriga i både svenskämnet och samhällskunskapsämnet har ett försprång när de vet vilka förmågor som varje enskild elev behöver utveckla och kan inkorporera båda ämnena i undervisningen. Lärare B som är behörig i både svenskämnet och samhällskunskapsämnet låter samhällskunskapen ingå som en naturlig del på svensklektionerna. Våra förslag till förbättrad ämnesövergripande undervisning diskuteras vidare i avsnitt 7.5; Stärk elevens motivation. Valet av respondenter skedde enligt tesen att deras samlade erfarenhet ska kunna generaliseras mot en större grupp individer. Respondenternas viktigaste erfarenhet är minst 10 års yrkeserfarenhet. Eftersom vi använder sociokulturell teori underlättas vår undersökning av att respondenterna arbetar på skolor med skilda förutsättningar och språkliga bakgrunder hos eleverna. Lärarna har även i sin tur arbetat på olika skolor med ”tydliga” sociokulturella preferenser, från både storstadsmiljö och småstadsmiljö. Av forskningsetiska skäl är vi medvetet vaga vid beskrivningarna av skolorna.

5.5 Etik

Forskningsetiska principer inom god forskningssed. Vår undersökning har utgått från Vetenskapsrådets etiska ställningstaganden. De samhällsvetenskapliga kraven innefattar; “informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet”

(Vetenskapsrådet 2017). De etiska kraven omfattar de respondenter som vi har intervjuat. Respondenterna är verksamma lärare inom samhällskunskap för elever på både högstadiet och gymnasiet. Respondenterna har deltagit frivilligt och deras svar har anonymiserats. Vår undersökning gentemot respondenterna är transparent, vi har även informerat dem om forskningens uppgift samt hur materialet kommer att användas och förvaltas. En dialog har förts med berörda lärare/ intervjupersoner, som även givits möjlighet till återkoppling.

6. Resultat och analys

6.1 Språket i en sociokulturell kontext

Samhällskunskap är mer än ett tvärvetenskapligt kunskapsämne i skolan, visar samtal med våra respondenter. Undervisning och inlärning sker inte i ett neutralt vakuum utan sker i samspel mellan lärarna (Säljö 2014, s.103), eleverna och deras sociokulturella bakgrund.

“Mina elever blev upprörda när det kom forskare till skolan med förutfattade meningar. Det här är ju vårt liv sade eleverna (Lärare A)”.

Att motivera eleverna för samhällskunskap genom att inlemma deras vardag i undervisningen är väl använd metod hos lärare (Lärare B). Att inlemma vardagen i inlärningen är att bredda den sociokulturella teorin och skapa ett ömsesidigt sampel med eleven. Ömsesidigheten och respekten för eleven gör att läraryrket för respondenterna närmast kan beskrivas som socialt arbete. Lärare D valde att lämna gymnasiet för högstadiet eftersom läraren hävdade att detta skapade en närmare relation till eleverna. Ömsesidigheten tydliggörs i den relationella pedagogiken och dess myriad av verkningsfulla metoder. Även lärare A valde att arbeta på högstadiet för att komma närmare eleverna, än vad som gjordes på gymnasiet. ”För många av eleverna är skolan även deras sociala vardagsrum och ibland den enda möjligheten då de får lämna hemmet. Det är en viktig insikt för mig som lärare (Lärare A)”.

Inledningsvis hade vår undersökning syftet att visa på det aktuella problemet att arbeta språkutvecklande i samhällskunskapsämnet för elever på både högstadiet och gymnasiet. Att eleverna behöver arbeta mer språkutvecklande var ett samstämmigt svar från både våra respondenter och inom den internationella forskningen. Språkliga svårigheter är ett globalt fenomen över samtliga åldersklasser och svenska elever är inget undantag visar både inhemska och internationella undersökningar (Skolinspektionen 2012, s. 9) och UNESCO (Carlsson 2013, s. 101). Orsaken till elevens språkliga kunskapsbrist kan förklaras av underskottet i språkforskning riktad mot samhällskunskap (Skolforskningsinstitutet 2019 s. 11, 88). Den hittillsvarande språkforskningen har fokus

mot svenskämnet och andraspråksundervisningen men brister inom den ämnesintegrerade undervisningen (Blanck 2014, s. 40). Därmed finns ett behov av ytterligare forskning kring språkets betydelse i samhällskunskap.

För att skapa validitet i vår undersökning har de intervjuade lärarnas utsagor kompletterats med internationella och inhemska forskningsstudier över elevernas språkliga förmåga i samhällskunskap. UNESCO tar ett globalt grepp över samhällskunskapen och anser att varje medborgare ska ha grundläggande kunskap i Media och informationskompetens, MIK (Carlsson 2013, s. 46). Skolforskningsinstitutet redovisade fältstudier från OECD länderna över verkningsfulla metoder för att öka elevernas språkliga kunskaper och förståelse av samhällskunskap. Fältstudierna omfattar elever i åldrarna 10 till 19 år (Skolforskningsinstitutet 2019, s. 51).

De språkliga brister som uppdagades hos samhällskunskapseleverna skulle kunna åtgärdas med hjälp av metoder från Läslyftet. Det unika med Läslyftet var helhetssynen där både läraren och eleven skulle utöka sin kompetens genom bland annat verkningsfulla undervisningsmetoder. Läslyftets progressiva undervisningsmetoder var inte några nya tankegångar, däremot var projektets omfattning att lyfta samtliga elevers språkliga förmåga en relativ unik åtgärd inom svensk skola (Carlbaum 2017, s. 6). Lärare C har både arbetat som utbildare i Läslyftet, men även deltagit på deras utbildningar. ”Hur Läslyftets idéer implementeras i respektive skola beror på mottagligheten hos lärarna (Lärare C)”. Hur det nationella projektet Läslyftet implementeras på lokal nivå redovisas i utvärderingen från Pedagogisk Inspiration Malmö (PIM). Utifrån Malmös stora andel av elever med andraspråk anlägger Pedagogisk Inspiration sitt perspektiv mot transspråket och där verkningsfulla metoder (Pedagog Malmö 2019). Att se språket som nyckeln till förståelse av samtliga ämnen i skolan diskuteras av våra respondenter. De intervjuade lärarna är av uppfattningen att samtliga språk hos eleven ska ses som en resurs, inte ett problem (Lärare A). Inställningen från lärare och forskare att alla språk ska ses som resurser är en del av den progressiva pedagogiken. Den progressiva pedagogiken är lösningsfokuserad och vänder på perspektivet av bristande förmåga hos eleven och benämner detta som en utmaning att uppnå hittills icke uppnådd kunskap. Lärare C arbetar progressivt och låter de elever som inte lyckas nå kunskapsmålen i

skriftliga prov, att istället göra dem muntligen. Tron på eleven är en grundläggande tes inom sociokulturell teori och återfinns som gemensam tanke hos våra respondenter samt från forskningen som visar på den inneboende kraften hos eleven. En kraft som genom elevaktivitet och samarbete bidrar till social fostran (Blanck 2014, s. 40). Tillit mot eleven är extra viktigt på skolor som är belägna i områden med låg social status. ”Skolan och elevens närområde är deras värld, oavsett om media uppförstorar problematiken (Lärare A)”.

6.2 Modeller för språkutveckling

Skolan har flera roller; fostra och utbilda är de tydligaste. “I ett komplext samhälle har kunskap ett marknadsvärde (…) för maktutövning (…) och privilegier (Säljö 2014, s. 102)”.

Skolans huvudsakliga roll är att utbilda befolkningen i skriftspråket, men därefter går åsikterna isär vilket som är utbildningens nästa mål. Konflikten gäller skolan som arena för en bred allmän utbildning eller skiktning för de invånare som anses ha fallenhet för specialiserad kunskap (Säljö 2014, s. 103). De lärare som ingår i vår studie uttrycker en tredje väg som en lösning av konflikten mellan allmänbildning och specialisering genom elitsatsning. Lärare B poängterar att samtliga yrken i dagens samhälle kräver en god språklig förmåga. Förmågan handlar främst om att kunna läsa och tolka dokument samt att omformulera och skriva egna instruktioner (Lärare B).

Vissa ämnen i skolan räknas som mer texttunga än andra. Även om alla ämnen enligt Läslyftet är språkämnen går det särskilja samhällskunskap som en tämligen texttung disciplin (Kärnebro 2018 s.101). Det texttunga ämnet blir en särskild utmaning för att skapa en språklig överbryggning mellan högstadiet och gymnasiet (Lärare D). Den språkliga överbryggningen påverkas inte enbart av textens omfång utan även av hur skolans inriktning förändrats, från den traditionella essentialismen med enbart kunskapsbaserad undervisning till dagens progressiva pedagogik. Utmaningen för läraren ligger i att den progressiva undervisningen betonar elevens förmågor exempelvis rekonstruktion och samarbete genom social fostran (Blanck 2014, s. 40). För att

underlätta ett texttungt ämne som samhällskunskap kan den elevcentrerade undervisningen erbjuda en rik repertoar av visuella hjälpmedel (Kärnebro 2018, s. 50). Lärare C berättar att hen låter eleverna läsa skönlitterära böcker under momentet med första världskriget. Syftet är dubbelt, eleven tränas i sin förmåga till att läsa omfattande texter samtidigt som förmågan till fantasi utvecklas. Att grundlägga en god läskondition i tidig ålder underlättar för inlärning i senare årskurser (Lärare C). Att använda skönlitterära verk i samhällskunskap, som ingång till träning av texttunga böcker diskuteras ytterst lite i vårt referensmaterial. Därmed finns ett behov för ytterligare forskning, hur elevens läsning ska utvecklas mot förmågan att ta till sig ett omfattande textstoff.

Våra intervjuade lärare använder främst den progressiva undervisningen med hänvisning till bland annat vidareutbildning inom Läslyftet. Den progressiva (även benämnd moderna) undervisningen har präglat den svenska utbildningen under efterkrigstiden. Motsatsen till den progressiva undervisningen är den klassiskt traditionella, i vardagligt tal benämnd ”katederundervisning”. Påståendet att de två undervisningsmetoderna står i ständig konflikt, stämmer dåligt. De senaste årens skolutveckling har visserligen förnyat diskussionen genom att placera in undervisningsmodeller i varsin ringhörna. Där det ena lägret framhåller katederundervisningen förtjänst, med fokus på faktakunskaper och det andra lägret framhåller elevens färdigheter och förmågor. Diskussionen kring vilken undervisningsform som är mest verkningsfull behöver snarare utökas med exempel på praktiker som kombinerar dessa två discipliner, eftersom eleven behöver utveckla både sina ämneskunskaper och förmågan att nå dit (Ekendahl 2015, s. 57). Det är viktigt att ge eleverna information och instruktioner på ett intressant och begripligt sätt. ”Elever uppskattar katederundervisning, som jag benämner föreläsningar. Det blir intressanta lektioner genom dess berättande form (Lärare D)”.

Variation i undervisning för att hitta den passande metoden är ofta våra respondenters prioritet. Diskussionen över undervisningsmetoder fortsätter genom projektet läslyftet, som till sin natur har en slagsida åt den progressiva undervisningen, men samtidigt bejakar variationsrika lektioner (Kärnebro 2018, s. 50). Variation är undervisningens bakomliggande antagande och låter lärarna arbeta efter den modell som de anser mest

verkningsfull. Modellerna kan omfatta både traditionell katederundervisning byggd på föreläsningar likväl som grupparbeten och individuella skrivuppgifter (Ekendahl 2015, s. 18).

De undervisningsmodeller som respondenterna använder sig av varierar. “Jag undervisar oftast enligt kateder modellen med hjälp av föreläsningar, men kan även variera mig (lärare D)”. Det är snarare i skolans praktiker som det går att urskilja olika undervisningsmodeller (Ekendahl 2015, s. 18). Maaike Hajer anlägger ett sociokulturellt raster över diskussionen kring undervisningsmodeller genom att visa hur barn som kommer från en språkrik kultur (traditionellt medelklassen) har lättare att omfamna det akademiska skolspråket. Detsamma gäller för tvåspråkiga elever, även om det då tar längre tid (Hajer 2014, s. 16).

Språk och kunskapsöverföring bildar en gemensam enhet. “Elever med transspråk har ju egentligen en ytterligare resurs, ett till språk (Lärare A)”. Med transspråk förflyttas diskussionen kring typ av undervisning, mot lärarens förhållningssätt till eleven. Det elevcentrerade förhållningssättet var en bärande tanke i läslyftet och skulle samtidigt ge lärarna nya insikter. De nya insikterna innebar att lärarens främsta uppgift blev att stötta eleverna mot språkförståelse genom att förmedla ”nyckelförmågor”, exempelvis hur individen lär sig att knäcka läskoden (Kärnebro 2018, s. 35, 51). Stöttning från läraren är väsentligt för elevens språkutveckling när denne ska omfamna skolspråket och därigenom kunna ta del av kunskapsöverföringen. (Hajer 2014, s. 14). När Skolforskningsinstitutet publicerade en översikt från det samlade kunskapsläget av lässtrategier, blev det genomgående temat att stöttning är en verkningsfull metod. Översikten gällde fältstudier av högstadie-och gymnasieelever, som bland annat läste samhällskunskap (Skolforskningsinstitutet 2019, s. x, 9). Trots att våra respondenter anser att alla ämnen har språket som bas, går det att särskilja samhällskunskapsämnet. Läsning inom samhällskunskap kräver utöver ett allmänt skolspråk även förmågan till källkritisk granskning jämfört med naturvetenskapen som främst behandlar samband (Skolforskningsinstitutet 2019, s. 9, 104).

Som ett avslut på den ständigt pågående diskussionen kring valet av undervisningsmetod, visar forskningen i vår undersökning att det främst är lärarens förhållningssätt gentemot eleven, som har störst påverkan till en verkningsfull språkstrategi.

7. Diskussion och slutsats

I detta kapitel problematiserar vi och diskuterar resultaten och tidigare forskning med syfte att föreslå verkningsfulla språkstrategier. Vi redogör för våra förslag på lösningar. Lösningarna kan bli användbara i våra kommande yrkeskarriärer. Avslutningsvis presenteras en diskussion med förslag på kommande framtida forskning.

7.1 Resultatdiskussion

Språkliga brister kan arbetas bort genom att träna läskondition. När Skolinspektionen diskuterar elevernas bristande källkritik sker det i relation till deras språkutveckling. Skolinspektionens rapport granskade elevernas språkliga kompetens utifrån deras prestation i gymnasieskolans projektarbete. Mer än hälften av dessa projektarbeten uppvisade brister i språklig formalia. Detta fick följdverkningar för elevens källkritiska resonemang (Skolinspektionen 2015, s. 14). Bristande språklig kompetens bildar en negativ händelsekedja där ett allmänt torftigt språk tillsammans med stav och syftningsfel slutligen medför svårigheter att självständigt värdera källor (Skolinspektionen 2015, s. 4, 10). Språkliga brister i examensarbetet är ett allvarligt problem eftersom uppsatsen är ”kvittot” på uppnådd förmåga för vidare högskolestudier (Skolinspektionen 2015, s. 12, 19). Lärare A anser att det behövs mer forskning på hur eleverna klarar högre studier efter gymnasietiden. Den hittillsvarande forskningen är inriktad mot niondeklassare och deras förmåga att komma in på gymnasiet (Lärare A). När vi väljer att diskutera källkritisk förmåga utifrån elevens allmänna språkutveckling beror det på ämnets stora inflytande i samhällskunskap. Vi ser behov av undervisning som tar språkproblemet på allvar, exempelvis genom att använda språktrappan och samtidigt öva upp dennes läskondition. Lärare C berättar att hen använder skönlitterära texter i momentet första världskriget, med dubbelt syfte att även öva upp deras läskondition i ett texttungt ämne som samhällskunskap (Lärare C).

Språklig förmåga är både en skyldighet som omfattas av skolplikten och en rättighet i av form av de mänskliga rättigheterna. När UNESCO diskuterar MIK-utbildningen görs det med begreppet mediering som först och främst omfattar förmågor till ett demokratiskt

medborgarskap (Carlsson 2013, s. 94). För UNESCO innehåller det demokratiska medborgarskapet både rättigheter och skyldigheter, som omfattar de grundläggande språkliga förmågorna: lyssna, läsa, skriva och samtala (Carlsson 2013, s. 59, 105). I UNESCO:s ramverk till MIK utbildning väljer dock institutionen att fokusera på den ”konflikt” som råder mellan de utbildningsvetenskapliga inriktningarna av skolan som antingen, reproduktion av redan kända fakta eller öppen för erövrandet av det okända (Carlsson 2013 s. 64). Den uppdelning av undervisningsmetoder som vi i dagligt tal kallar för kateder eller progressiva undervisningen.

Demokrati i undervisningen kan om den används rätt inte bara träna eleverna till goda medborgare utan även underlätta undervisningen. En elevcentrerad och progressiv undervisning innebär att läraren släpper den absoluta kontrollen och till förmån för elevernas medbestämmande. Bilden av två helt åtskilda undervisningsmetoder kompliceras av det faktum att verksamhetsidéerna både konkurrerar och samverkar med varandra (Carlsson 2013, s. 64). Det är genom konkurrens och samverkan som den progressiva didaktiken blivit vägledande globalt sett, visar den ingående forskningen i vår undersökning. Förståelsen av den progressiva undervisningen försvåras av dess mångfald av modeller för språkutvecklande ämneskunskaper. För att skapa förståelse av den progressiva pedagogiken behöver vi urskilja de mönster som skapar en verkningsfull undervisning. Det tydligaste mönstret är begreppet förhållningssätt från läraren gentemot eleven. Förhållningssättet har som princip den elevcentrade undervisningen vilket innebär att undervisningen utgår från eleven och innebär att läraren förlorar sin hegemoni. Det är värt att poängtera att först på 1980 - talet tilläts ungdomskulturen få tillträde i klassrummen (Carlsson 2013, s. 59).

Bristande språklig förmåga är ett globalt problem. Skolforskningsinstitutet delar UNESCO:s syn på elevens språkutveckling som tudelad, med fokus på undervisningspraktiker snarare än språkliga modeller. Forskningsinstitutet anammar MIK ekologin och ser språket främst som individens möjlighet att utvecklas till en fullvärdig demokratisk medborgare (Skolforskningsinstitutet 2019, s. 2). Att svenska elever lider av språkliga brister är inget unikt fenomen utan en del av en global trend visar Skolforskningsinstitutets omfattande granskning av språkutveckling i 15 OECD länder