Institutionen för tematisk utbildning och forskning - ITUF Campus Norrköping
C-uppsats från Miljövetarprogrammet, 2003
Hanna Werthén
Skogsvårdsstyrelsens arbete
med att bevara nyckelbiotoper
och innebörden av en
satellitbildsanvändning i detta
arbete
Rapporttyp Report category Licentiatavhandling Examensarbete AB-uppsats x C-uppsats D-uppsats Övrig rapport ________________ Språk Language x Svenska/Swedish Engelska/English ________________ Titel
Skogsvårdsstyrelsens arbete med att bevara nyckelbiotoper och innebörden av en satellitbildsanvändning i detta arbete
Title
The work of the Swedish National Board of Forestry to conserve key habitats and the significance of using satellite images in this work
Författare
Author Hanna Werhén
Sammanfattning
Abstract
Nyckelbiotoperna utgör en betydande del av skogens biologiska mångfald. Detta gör att Skogsvårdsstyrelsens arbete med att bevara dessa är av stor vikt. Det har visat sig vara möjligt för Skogsvårdsstyrelsen att med hjälp av satellitbilder och förändringsanalysteknik följa upp vad som har hänt med de nyckelbiotoper som tidigare har inventerats. Denna studie syftar till att analysera Skogsvårdsstyrelsens nuvarande arbete med att skydda och bevara nyckelbiotoper och vidare analysera innebörden av en användning av satellitbilder i detta arbete. Studien baserades på intervjuer med fem anställda från fyra olika distriktskontor, alla tillhörande Skogsvårdsstyrelsen i Östra Götaland. Intervjumaterialet analyserades med hjälp av helhetsanalys.
Resultatet visar hur bevarandearbetet präglas av skogspolitikens fokus på frihet, kunskap och ansvar för skogsägaren. Slutsatsen har dragits att det i och med skogspolitikens betoning på informativa styrmedel är av stor vikt att en god kontakt kan upprätthållas mellan Skogsvårdsstyrelsen och skogsägarna. Studien visar även på att 1990-talets resursindragningar präglar Skogsvårdsstyrelsens arbetet med att bevara nyckelbiotoperna. Vidare har slutsatsen dragits att en satellitbildsanvändning i bevarandearbetet skulle kunna öka Skogsvårdsstyrelsens möjligheter att verka för att skogsägaren genom frihet, kunskap och ansvar anstränger sig för att uppfylla de skogspolitiska målen för nyckelbiotoper. Studien visar också att en satellitbildsanvändning skulle kunna sägas effektivisera Skogsvårdsstyrelsens bevarandearbete, och kompensera för delar som minskade resurser försämrat i Skogsvårdsstyrelsens arbete med att bevara nyckelbiotoperna. En koppling har identifierats mellan indragningar i Skogsvårdsstyrelsens personalstyrka under 1990-talet och en minskning i dess kontakt med skogsägare. Slutsatsen har dragits att en satellitbildsanvändning inte skulle bidra till att öka denna kontakt mellan Skogsvårdsstyrelsen och skogsägare utan skulle snarare riskera att reducera den ytterligare.
ISBN _____________________________________________________ ISRN LIU-ITUF/MV-C--03/03--SE _________________________________________________________________ ISSN _________________________________________________________________
Serietitel och serienummer
Title of series, numbering
Handledare
Tutor
Michelle Benyamine
Nyckelord
Keywords
Nyckelbiotoper, Satellitbilder, Skogsvårdsstyrelsen, Bevarandearbete, Skogspolitik
Datum
Date 03-06-02
URL för elektronisk version
http://www.ep.liu.se/exjobb/ituf/
Institution, Avdelning
Department, Division
Institutionen för tematisk utbildning och forskning, Miljövetarprogrammet
Department of thematic studies, Environmental Science Programme
Förord
Under min praktikperiod på Skogsvårdsstyrelsens distriktskontor i Norrköping i höstas växte mitt redan genuina intresse för skogliga frågor sig starkare. Jag fick där ett förslag på uppsatsämne som jag nappade på. Förslaget har så förvandlats till denna studie – spännande, lärorikt och med en hel del möda! Tiden har ibland en förmåga att rinna iväg…..
En massa kramar till Micke – vad skulle jag ha gjort utan dig? Jag vill förstås också tacka er som lät er bli intervjuade och på så vis möjliggjorde denna studie. Vidare sänder jag ett tack för tips och råd till min handledare Michelle Benyamine.
Norrköping, den 19/5 2003 Hanna Werthén
Sammanfattning
Nyckelbiotoperna utgör en betydande del av skogens biologiska mångfald. Detta gör att Skogsvårdsstyrelsens arbete med att bevara dessa är av stor vikt. Det har visat sig vara möjligt för Skogsvårdsstyrelsen att med hjälp av satellitbilder och förändringsanalysteknik följa upp vad som har hänt med de nyckelbiotoper som tidigare har inventerats. Denna studie syftar till att analysera Skogsvårdsstyrelsens nuvarande arbete med att skydda och bevara nyckelbiotoper och vidare analysera innebörden av en användning av satellitbilder i detta arbete. Studien baserades på intervjuer med fem anställda från fyra olika distriktskontor, alla tillhörande Skogsvårdsstyrelsen i Östra Götaland. Intervjumaterialet analyserades med hjälp av helhetsanalys.
Resultatet visar hur bevarandearbetet präglas av skogspolitikens fokus på frihet, kunskap och ansvar för skogsägaren. Slutsatsen har dragits att det i och med skogspolitikens betoning på informativa styrmedel är av stor vikt att en god kontakt kan upprätthållas mellan Skogsvårdsstyrelsen och skogsägarna. Studien visar även på att 1990-talets resursindragningar präglar Skogsvårdsstyrelsens arbetet med att bevara nyckelbiotoperna. Vidare har slutsatsen dragits att en satellitbildsanvändning i bevarandearbetet skulle kunna öka Skogsvårdsstyrelsens möjligheter att verka för att skogsägaren genom frihet, kunskap och ansvar anstränger sig för att uppfylla de skogspolitiska målen för nyckelbiotoper. Studien visar också att en satellitbildsanvändning skulle kunna sägas effektivisera Skogsvårdsstyrelsens bevarandearbete, och kompensera för delar som minskade resurser försämrat i Skogsvårdsstyrelsens arbete med att bevara nyckelbiotoperna. En koppling har identifierats mellan indragningar i Skogsvårdsstyrelsens personalstyrka under 1990-talet och en minskning i dess kontakt med skogsägare. Slutsatsen har dragits att en satellitbildsanvändning inte skulle bidra till att öka denna kontakt mellan Skogsvårdsstyrelsen och skogsägare utan skulle snarare riskera att reducera den ytterligare.
Nyckelord: Nyckelbiotoper, Satellitbilder, Skogsvårdsstyrelsen, Bevarandearbete,
Innehållsförteckning
1. INLEDNING ... 4 1.1 SYFTE... 5 1.1.1 Avgränsningar ... 5 1.2 DISPOSITION... 6 2. SKOGSVÅRDSORGANISATIONEN ... 63. SKOGSPOLITISKA FÖRUTSÄTTNINGAR FÖR BEVARANDEARBETET... 6
4. SATELLITBASERAD FJÄRRANALYS MED FÖRÄNDRINGSANALYSTEKNIK I SKOGSBRUKET... 7 5. METOD ... 7 5.1 BESKRIVNING AV METOD... 7 5.2 TILLVÄGAGÅNGSSÄTT... 8 5.2.1 Val av studieobjekt... 8 5.2.2 Intervjuer ... 8
5.2.3 Analys av inhämtad information... 9
6. RESULTAT OCH DISKUSSION... 9
6.1. ARBETET MED ATT BEVARA NYCKELBIOTOPERNA... 9
6.1.1 Information och rådgivning... 9
6.1.2 Bevakning av avverkningsanmälningar... 11
6.1.3 Ekonomiska hjälpmedel... 11
6.1.4 Faktorer som beskrivs som försvårande i bevarandearbetet... 13
6.2 INNEBÖRDEN AV EN ANVÄNDNING AV SATELLITBILDER I NYCKELBIOTOPSARBETET... 14
7. SLUTSATSER... 17
1. Inledning
Den biologiska mångfalden, eller biodiversiteten, har på kort tid fått en central ställning i det svenska miljövårdsarbetet, och sedan slutet av 1980-talet är främjandet av biologisk mångfald ett särskilt definierat mål för miljöpolitiken1. Sverige har i flera internationella konventioner förbundit sig att leva upp till mål kring biologisk mångfald, där ”Konventionen om biologisk mångfald” ifrån Riokonferensen 1992 är den tyngst vägande2. I det skogspolitiska miljömålet, vilket genom beslutet om en ny skogspolitik år 1993 blev formellt jämställt med
produktionsmålet, har skogslandskapets biodiversitet en central ställning3. Detta ställer krav på ett mera miljöanpassat skogsbruk4. I 2001 års nationella miljökvalitetsmål ”Levande skogar” efterfrågas fortsatta och ökade satsningar på arbetet med att bevara den biologiska mångfalden i skogen5. Detta har bland annat sin grund i den negativa inverkan skogsbrukets omvandling av skogslandskapet har inneburit för flera egenskaper i skogen. Exempelvis gäller detta gammelskog, lövträdsrika skogar, död ved och grova träd. För de arter som kräver dessa egenskaper antas den långsiktiga överlevnaden vara hotad6.
Det är skogsvårdsstyrelserna som svarar för att skogspolitiken - innefattande ett miljömål och ett produktionsmål samt även det nationella miljökvalitetsmålet ”Levande skogar” - omsätts i praktisk verklighet. Varje skogsvårdsstyrelse ska inom sina distrikt följa skogsbrukets
tillstånd och utveckling och vidta eller föreslå lämpliga åtgärder7. För att kunna sträva efter att bevarandet av skogens biologiska mångfald enligt miljömålet i skogspolitiken och enligt ”Levande skogar” i praktiken bejakas, krävs att Skogsvårdsstyrelsen har kunskap om skogens olika naturvärden. Genom den nyckelbiotopsinventering som utfördes av
Skogsvårdsorganisationen mellan åren 1993 och 1998 på marker ägda av privatpersoner, skapades ett kunskapsunderlag om naturvärden på 11,9 miljoner hektar skogsmark i Sverige8. Skogsstyrelsens definition av begreppet nyckelbiotop lyder:
Ett kvalitetsbegrepp som avser skogsområden där man finner eller förväntas finna rödlistade arter. Undantaget är arter med utpräglat landskapsekologiska krav, t.ex. många fåglar och däggdjur9.
Nyckelbiotoperna utgör en mycket begränsad andel av skogsmarken. Trots detta anses dessa livsmiljöer utgöra en betydande del av mångfalden i den svenska skogen. De anses vidare ha en avgörande betydelse för skogens hotade och sällsynta arter och för implementeringen av skogspolitikens miljömål10. Vissa nyckelbiotoper ska för sin överlevnad lämnas helt orörda, medan andra gynnas av naturvårdande skötsel11. En nyckelbiotop får ett formellt skydd först när beslut har fattats om att bevara området som biotopskyddsområde eller naturreservat. Endast en väldigt liten del av nyckelbiotoperna skyddas dock genom biotopskydd eller reservat och i allmänhet utgörs nyckelbiotoperna av avverkningsbar skog12. Sedan kartläggningen av nyckelbiotoperna startade år 1993 har hundratals sådana oskyddade
1 Regeringens proposition 1990/91:90 2 Ljungkvist och Norén, 1998
3 Regeringens proposition 1992/93:226 4 Ljungkvist och Norén, 1998
5 Regeringens proposition, 2000/01:130 6 de Jong, 2002, Gustafsson, 2001 7 Kjellin, 2001
8 Ljungkvist och Norén, 1998 9 Norén, 1999
10 Ljungkvist och Norén, 1998 11 Norén, 1999
nyckelbiotopsobjekt helt eller delvis avverkats13. Detta gör att det för bevarandet av skogens biologiska mångfald är av stor betydelse att Skogsvårdsstyrelsen bevakar och följer upp vad som händer med det samlade förrådet av nyckelbiotoper14.
I de riktlinjer som Skogsstyrelsen har utfärdat, med ett för Skogsvårdsorganisationen
gemensamt synsätt för hur de skogspolitiska målen för hantering av nyckelbiotoper ska tolkas i verksamheten, står att läsa:
Vi ska med alla ansträngningar verka för att skogliga åtgärder som skadar naturvärden i nyckelbiotoper undviks. I rådgivningen skall vi utgå från att nyckelbiotoper och deras naturvärden bevaras.
Och vidare även att:
Vi skall medverka till att nyckelbiotoper skyddas och dess naturvärden förstärks15.
På senare tid har behovet identifierats av en ökad användning av fjärranalytiska metoder i arbetet med att skydda och bevara skogens biologiska mångfald16. På Skogsvårdsstyrelsen i Dalarnas och Gävleborgs län har satellitbilder och förändringsanalysteknik använts i syftet att följa upp vad som har hänt med nyckelbiotoper17. Resultatet visar att det är möjligt att med hjälp av satellitbilder både finna nyckelbiotoper som blivit helt avverkade och de som delvis har påverkats av avverkning18.
1.1 Syfte
Med anledning av att Skogsvårdsstyrelsens arbete med att bevara nyckelbiotoperna har stor betydelse för skogens biodiversitet är det av intresse att undersöka vad en
satellitbildsanvändning skulle kunna spela för roll i detta arbete. Därför syftar studien till att utifrån intervjuer med anställda på Skogsvårdsstyrelsen:
Analysera Skogsvårdsstyrelsens nuvarande arbete med att skydda och bevara nyckelbiotoper, och utifrån detta innebörden av en användning av satellitbilder i detta arbete.
Till syftet hör följande frågeställningar:
• Hur upplever de intervjuade att Skogsvårdsstyrelsens nuvarande arbete med att bevara nyckelbiotoperna fungerar?
• Vad kan en regelbunden användning av satellitbilder där uppföljning sker av kända nyckelbiotoper innebära för arbetet med att bevara nyckelbiotoperna? I denna
frågeställning är utgångspunkten dels de intervjuades syn på en sådan användning, och dels vad analysen visar av resultatet från ovanstående frågeställning.
1.1.1 Avgränsningar
Analysen utgår ifrån en tänkt användning av satellitbilder som, likt den användning som har provats på Skogsvårdsstyrelsen i Dalarnas och Gävleborgs län, har som syfte att endast följa upp kända nyckelbiotoper. Vidare är användningen av satellitbilder även tänkt att ha samma
13 Ljungkvist och Norén, 1998 14 Danielsson et al., 2001 15 Skogsstyrelsen, 1999
16 se t.ex. Andersson och Angelstam, 1997, Gustafsson , 2001, och Rosengren, 2000 17 Skogsvårdsorganisationen, 2002
förutsättningar och möjligheter som den hade i Dalarnas och Gävleborgs län. Detta innebär att användningen genom förändringsanalys kan upptäcka om nyckelbiotoper blivit påverkade av gallring eller avverkning19.
Syftet avser vidare endast Skogsvårdsstyrelsens arbete med att bevara nyckelbiotoper på de marker - cirka 51% av skogsmarken - som ägs och förvaltas av privatpersoner20. Anledningen är att skogsbolagen ännu inte har slutfört sina nyckelbiotopsinventeringar21. Resultatet från dessa kommer på sikt att överlämnas till Skogsvårdsorganisationen22.
1.2 Disposition
Efter inledningen sätts Skogsvårdsstyrelsens roll i sitt sammanhang genom en kortfattad beskrivning av Skogsvårdsorganisationen. Därefter redogörs kortfattat i ett avsnitt de skogspolitiska förutsättningarna för Skogsvårdsstyrelsens arbete med att bevara
nyckelbiotoperna. På detta följer ett stycke med en översiktlig beskrivning av den typ av satellitfjärranalysmetod som Skogsvårdsstyrelsen har möjlighet att använda sig av. Sedan kommer metodavsnittet, där tillvägagångssättet för studien beskrivs. Detta följs av resultat-och diskussionsdelen, resultat-och avslutningsvis studiens slutsatser.
2. Skogsvårdsorganisationen
Skogsvårdsorganisationen har som huvuduppgift att verka för att skogsnäringen utvecklas enligt den av riksdag och regering beslutade skogspolitiken, samt hjälpa skogsägarna att nå de skogspolitiska målen. Ansvaret för att åtgärderna genomförs ligger dock hos skogsägarna själva23.
Centralt i Skogsvårdsorganisationen verkar chefsmyndigheten Skogsstyrelsen, vars uppgift är att leda och samordna skogsvårdsstyrelsernas verksamhet och verka för skogsnäringens utveckling. Skogsvårdsstyrelserna, i sin tur, är regionala förvaltningsmyndigheter som ska ansvara för att samhällets skogspolitik omsätts i praktisk verklighet. Sverige är indelat i 10 regionala skogsvårdsstyrelser och varje region är i sin tur indelade i flera skogsvårdsdistrikt. Den operativa verksamheten och kontakten med skogsägarna sker genom dessa distrikt, vilka totalt är 93 stycken24.
3. Skogspolitiska förutsättningar för bevarandearbetet
Skogspolitik kan sägas avse all politik som faktiskt inverkar på skogen och handlar i hög grad om skogsbruket och dess effekter25. De skogspolitiska målen är tänkta att nås genom att Skogsvårdsstyrelsen använder sig av en samverkan mellan rättsliga, ekonomiska och administrativa medel26. Miljöfrågorna har i 1993 års skogspolitik givits ökad tyngd i
jämförelse med äldre politik27. Principen om sektorsansvar har här fastslagits, vilken innebär att skogssektorn har ett ansvar för att motverka skador på miljön som orsakas av den egna
19 se Skogsvårdsorganisationen, 2002 20 Danielsson et al., 2002
21 Hultgren, 2001
22 Ljungkvist och Norén, 1998 23 Kjellin, 2001
24 ibid.
25 Danielsson och Vedung, 1998 26 Kjellin, 2001
verksamheten28. Skogspolitiken lägger vidare stor vikt vid den enskilda skogsägarens frihet i dess brukande av skogen29. Detta innebär att informationsinsatserna från förvaltningen har ökat i betydelse. Dessa ska göra att skogsägaren på eget initiativ låter sina kunskaper om de skogspolitiska målen komma till uttryck i sitt arbete, i första hand utan att ekonomiska bidrag ska behövas30,31.
4. Satellitbaserad fjärranalys med förändringsanalysteknik i
skogsbruket
Mellan 1998 och 2000 utfördes samarbetsprojektet ”Enforma” mellan
Skogsvårdsorganisationen och Metria, som är en del av Lantmäteriverket32. Syftet med projektet var att hitta praktiska och effektiva metoder för att använda satellitbilder och fjärranalysmetodik i skogsbruket. Resultatet blev bland annat en prototyp för hantering av satellitdata, där förändringsanalysteknik används33. Denna teknik jämför våglängdsband från två satellitscener med varandra för att skapa en skillnadsbild, där förändringar kan upptäckas mellan satellitscenerna34.
Det är främst för att hitta områden där oanmälda avverkningar utförts som landets
Skogsvårdsstyrelser idag använder sig av ”Enforma”35. För en uppföljning med det direkta syftet att följa upp vad som skett med nyckelbiotoper köpte Skogsvårdsstyrelsen i Dalarnas och Gävleborgs län in satellitbilder år 2002. En förändringsanalys utfördes där nio olika satellitscener från tre olika år användes. Tre klasser användes här för nyckelbiotoperna, opåverkad, eventuellt påverkad och påverkad36. Analysen integrerades i Skogsvårdsstyrelsens databas Kotten, där inventerade nyckelbiotoper finns registrerade på kartor37. Resultatet, vilket redovisas på Skogsvårdsorganisationens intranät Stubben, visar att det är möjligt att med hjälp av satellitbilder finna både de inventerade nyckelbiotoper som blivit helt avverkade och de som delvis har påverkats av avverkning eller blivit gallrade38.
5. Metod
5.1 Beskrivning av metod
Studien utfördes kvalitativt och baserades på intervjuer. I den kvalitativa ansatsen är det forskarens uppfattning och tolkning av information som står i förgrunden. Undersökningens planering och praktiska genomförande präglas av liten styrning och av öppenhet för ny kunskap 39. Styrkan med en kvalitativ metod är enligt Holme och Solvang att informationen
28 Skogsvårdsorganisationen, 2001 29 Danielsson och Vedung, 1998 30 Kjellin, 2001
31 Danielsson och Vedung, 1998 32 Hultgren, 2001 33 Söderberg, 2002 34 ibid. 35 Skogsvårdsstyrelsen, 2002 36 Skogsvårdsorganisationen, 2002 37 ibid. 38 ibid.
dels ger en djupare förståelse av det problem som studeras, dels kan beskriva helheten av problemets sammanhang40.
5.2 Tillvägagångssätt 5.2.1 Val av studieobjekt
Valet föll på att intervjua anställda vid Skogsvårdsstyrelsens distriktskontor. Dels var tanken med detta att det är på Skogsvårdsstyrelsens olika distriktskontor som Sveriges skogspolitik omsätts till praktisk verklighet - i det här fallet; ett konkret arbete utförs med målet att skydda nyckelbiotoperna. Dels berodde också valet på den nya möjligheten för de anställda på
distriktskontoren att använda sig av satellitbilder i sitt arbete. Valet hamnade vidare på att intervjuerna skulle ske med en anställd på vardera Norrköpings-, Linköpings-, Mjölbys- och Västerviks distriktskontor, alla tillhörande Skogsvårdsstyrelsen i Östra Götalands region. De fyra distrikten valdes ut eftersom de utgör en sammanhängande geografisk yta i ett område i Sverige som innefattar höga naturvärden41.
5.2.2 Intervjuer
Intervjupersonerna valdes ut genom att distriktscheferna på de utvalda distriktskontoren kontaktades. Dessa ombeddes ge förslag gällande någon på kontoret som genom sitt intresse för- eller erfarenhet av arbete med nyckelbiotoperna inom distriktet kunde vara lämplig att intervjuas. Två av distriktscheferna valde själva att ställa upp, medan två gav tips om vem på distriktet som kunde kontaktas. Den person som distriktschefen på Linköpings distrikt tipsade om visade sig vara anställd vid Östra Götalands region och inte på distriktet. Även om den ursprungliga tanken med intervjuerna var att de endast skulle utföras med distriktsanställda blev beslutet att ändå intervjua personen i fråga. Anledningen till detta var att personen är biolog, har stor erfarenhet av naturvård och arbetar mycket på distrikten med bland annat nyckelbiotoper i samarbete med de distriktsanställda. Denna intervjuperson gav sedan förslag på en skogsvårdskonsulent på Linköpings distrikt som kunde kontaktas för en intervju. På så vis utfördes sammanlagt fem intervjuer. Samtliga intervjupersoner har insikt i vad en
satellitbildsanvändning kan innebära i skogsbruket genom att de har prövat på en användning av ”Enforma”.
Intervjufrågorna berörde intervjupersonens syn på Skogsvårdsstyrelsens nuvarande övervakning av nyckelbiotoper och syn på en användning av satellitbilder i denna övervakning. Utförandet av intervjuerna utgick från en beskrivning av den kvalitativa intervjun som ges av Svensson och Starrin, där intervjuaren är medskapare och där både intervjuaren och intervjupersonen påverkar varandra och intervjuns resultat. Vidare uppfattas den kvalitativa intervjun som en språklig händelse, där frågeformuläret inte är den
bestämmande faktorn utan istället samtalet som helhet42. En svaghet kan här vara att intervjuerna inte blir helt lika i sitt upplägg, och då inte kan jämföras sinsemellan eller ge resultatet generell giltighet. Detta var dock inte heller syftet med intervjuerna, utan utgångspunkten var just att frågorna skulle inbjuda till diskussion, och på ett naturligt sätt locka fram den syn och de tankar de intervjuade har om ämnet för studien. Därför var frågorna relativt öppna till sin karaktär. Intervjuerna tog mellan en halvtimma och fyrtiofem minuter vardera, och spelades in på kassettband. De delar av inspelningarna som bedömdes kunde vara väsentliga för studiens syfte transkriberades sedan.
40 Holme och Solvang, 1997 41 se www.skogforsk.se, 030516 42 Starrin och Svensson, 1996
5.2.3 Analys av inhämtad information
När alla intervjuer var utförda analyserades resultaten. Som analysmetod användes
helhetsanalys enligt Holmes och Solvangs beskrivning av denna. Utgångspunkten i denna analys är helheten av den samlade informationen, utifrån vilken vissa centrala
problemområden väljs ut. Problemområdena konkretiseras genom att frågeställningar eller kategorier formuleras utifrån dessa. En systematisk analys sker sedan av intervjumaterialet utifrån frågeställningarna. De delar av intervjumaterialet analyseras som av forskaren bedöms relevanta för de problemområden som valts ut43.
Styrkan med helhetsanalysen är just att intervjumaterialets helhet får ligga till grund för analysen. Detta gör att så många för ämnet väsentliga aspekter som möjligt i
intervjumaterialet kan tas med i analysen. En möjlig svaghet är att det är forskaren själv som avgör vilka problemområden som kan anses centrala i intervjumaterialet och att det sedan även är forskarens bedömningar och tolkningar som ligger till grund för hur materialet analyseras.
Fokus för intervjuerna låg på de intervjuades upplevelser dels av det arbete de bedriver för att skydda och bevara nyckelbiotoperna och dels av den möjlighet som Skogsvårdsstyrelsen nu har att ta hjälp av satellitbilder för att kunna upptäcka om nyckelbiotoper har påverkats av skogsbruksåtgärder. Analysens två problemområden benämndes därför
1. Arbetet med att bevara nyckelbiotoperna. 2. Innebörden av en användning av satellitbilder
De frågeställningar som hade formulerats för studiens syfte (se avsnitt 1.1) fick ligga till grund för analysen av de två problemområdena.
6. Resultat och diskussion
6.1. Arbetet med att bevara nyckelbiotoperna
Analysen har under denna rubrik delats in i fyra olika kategorier utifrån de intervjuades beskrivningar av sitt arbete med att bevara nyckelbiotoperna. För att sätta de intervjuades resonemang i sitt sammanhang beskrivs även hur det, bland annat utifrån Skogsstyrelsens riktlinjer för arbetet med nyckelbiotoper, är tänkt att arbetet ska fungera.
6.1.1 Information och rådgivning
Enligt Skogsstyrelsens riktlinjer ska samförstånd sökas med markägaren om frivillig markavsättning eller skötsel enligt Skogsvårdslagens hänsynsregler (paragraf 30), som säkerställer nyckelbiotopens naturvärden44,45. Vidare skall alla markägare som har en
nyckelbiotop på sin fastighet erbjudas information och rådgivning av Skogsvårdsstyrelsen46. I intervjuerna beskrivs hur Skogsvårdsstyrelsen till varje skogsägare skickar en beskrivning på vad han eller hon har på sin fastighet. I detta informationsutskick belyses även kravet på samrådsskyldighet med Skogsvårdsstyrelsen, enligt Miljöbalkens kapitel 12, paragraf 6, för
43 Holme och Solvang, 1997 44 Skogsstyrelsen, 1999
45 Skogsvårdslagen 1979:429, paragraf 30 46 Skogsstyrelsen, 1999
skogliga åtgärder i nyckelbiotoper 47. Utskicket, påpekar man, ska förebygga att en skogsägare planerar eller utför ingrepp i en nyckelbiotop utan att först ha fört en diskussion med
Skogsvårdsstyrelsen. Detta kan tydligt härledas till skogspolitikens fokus på frihet, kunskap och ansvar för skogsägaren48. Informationsutskicket kan sägas vara ett exempel på hur skogsägaren genom att tillsändas ökad kunskap om sin fastighet – och eventuellt sin nyckelbiotop – har både frihet gällande vad han eller hon ska göra med denna och ansvar gentemot de skogspolitiska målen.
Den betydelse informationsinsatserna har fått i den nya skogspolitiken är alltigenom märkbar i intervjumaterialet. Alla intervjuade nämner att de när de har rådgivning i olika skogliga ärenden med en markägare ofta tar upp diskussionen om hur nyckelbiotoperna sköts och hur hänsyn tas till dessa på ett lämpligt vis:
Utbildning, information, rådgivning, väldigt mycket, särskilt enskild – att åka ut till markägaren och gå runt i ett antal timmar och titta på olika saker och berätta om saker det är det bästa sättet att få folk att se den ljusa sidan av det hela så att säga och inte bara se det som någonting negativt49.
Citatet visar på vikten av att en god kontakt med skogsägaren upprätthålles och i detta fall på tu man hand, mellan skogsvårdskonsulent och skogsägare, där rådgivningen kan kopplas till skogsägarens egna marker. Danielsson et al. undersöker hur attityderna hos skogsbrukets aktörer och skogsbrukets organisation ser ut och har förändrats under 1990-talet. I undersökningen framgår att det hos skogsägare finns en stor uppskattning för
Skogsvårdsstyrelsens utbildningar och rådgivning och att en stor grupp använder sig av denna informationskälla50. Emanuelsson understryker i en artikel hur det ibland kan fnysas åt en användning av information i arbetet med naturvård då ärenden ofta brådskar, men att betydelsen av detta styrmedel inte får underskattas för ett långsiktigt bevarande av biodiversiteten51.
I samtliga intervjuer nämns vidare att både utbildningar och informationsmöten för
naturvårdsfrågor har anordnats av Skogsvårdsorganisationen för skogsägare där bland annat hänsynstagande till nyckelbiotoper varit en viktig del. Flera av de intervjuade beskriver hur de själva har deltagit i att planera och leda sådana arrangemang, vilka de betonar för det mesta har haft hög uppslutning och ofta har ökat intresset för naturvård bland skogsägare.
Resonemanget visar på hur det faktum att en god kontakt upprätthålles med skogsägare ger resultat. IMU-testologen har utfört undersökningar inriktade specifikt på skogsägares
attityder, där det framgick att de skogsägare som hade kontakt med Skogsvårdsstyrelsen också hade stort förtroende för dess personal52. En analys av den nuvarande skogpolitikens påverkan på skogsbruket genomförs av Kjellin utifrån mål, medel och det praktiska genomförandet. Han beskriver här hur bland annat kampanjen Grönare skog visat sig få ett stort genomslag i skogsbruket. Kampanjen förväntas påverka skogsägares attityder positivt både till ett
miljöanpassat skogsbruk och till Skogsvårdsorganisationen i sig53.
47 Rubenson, 1999
48 Danielsson och Vedung, 2001 49 Petterson, 030415
50 Danielsson et al. 2001 51 Emanuelsson, 2000
52 IMU-testologen, 1990 och 1995 53 Kjellin, 2001
6.1.2 Bevakning av avverkningsanmälningar
Alla de nyckelbiotoper som har inventerats på småskogsbrukets marker - både under
nyckelbiotopsinventeringen mellan åren 1993 och 1998 och under senare tid - ska registreras i Skogsvårdsstyrelsens databas Kotten54. I Kotten registreras även alla distriktets
avverkningsanmälningar, vilka bygger på uppgifter lämnade av skogsägaren till Skogsvårdsstyrelsens distriktskontor. På så vis upptäcks om en avverkningsanmälan kolliderar med- eller ligger i närheten av en känd nyckelbiotop. En sådan upptäckt måste göras någon gång under de sex veckor som skogsägaren är tvungen att vänta mellan anmälan och åtgärd55.
Om upptäckten görs att en nyckelbiotop helt eller delvis berörs av en planerad avverkning leder det till att Skogsvårdsstyrelsens personal tar kontakt med skogsägaren eller dess ombud, och samråd hålls om hur nyckelbiotopen ska behandlas56. Det poängteras i intervjuerna att det strax före en planerad avverkning kan vara ganska svårt att som skogsvårdskonsulent genom samråd försöka förmå skogsägaren att inte röra sin nyckelbiotop, eftersom han eller hon då hunnit ställa in sig på att avverka ett visst område. Samtidigt understryks i flera av
intervjuerna att det inte är ovanligt att ett samråd gör skogsägaren mera positivt inställd till att bevara sin eller sina eventuella nyckelbiotoper. Skogsägaren får, berättas det, inte sällan under samrådet beskedet att han eller hon faktiskt får hugga lite i sin nyckelbiotop, eftersom just denna är av ett slag som behöver sådan skötsel. Vidare är ett annat besked skogsägaren kan få att Skogsvårdsstyrelsen kan gå in med viss ersättning för att skydda nyckelbiotopen. Vikten av en god, personlig kontakt mellan skogsvårdskonsulent och skogsägare, med stark koppling till den betydelse skogspolitiken ger informativa styrmedel, är framstående även här. Detta genom de intervjuades beskrivningar av de problem det kan innebära för
Skogsvårdsstyrelsen om en nyckelbiotop upptäcks på ett område precis innan det ska avverkas. Här krävs att skogsägaren är beredd att beakta det skogsvårdskonsulenten har att säga i ett samråd. Vidare även genom den viktiga roll samrådet har för att förändra
skogsägares attityder i riktning mot en mera positiv inställning till att bevara sina nyckelbiotoper. Kommer skogsägaren och skogsvårdskonsulenten inte fram till någon gemensam lösning under samrådet så riskerar nyckelbiotopen att avverkas. Ljungkvist och Norén behandlar i en rapport Skogsvårdsorganisationens övervakning av skogens biologiska mångfald. De betonar här att samrådsplikten är ett betydande instrument för övervakning av nyckelbiotoper, där åtgärder som innebär betydande förändringar av naturmiljön ska kunna fångas upp57.
6.1.3 Ekonomiska hjälpmedel
Enligt Skogsstyrelsens riktlinjer är målsättningen i Skogsvårdsstyrelsens arbete att alla tillgängliga medel och instrument alltid ska provas när en nyckelbiotop hotas av avverkning. Det påpekas att Skogsvårdslagens generella hänsynsregler och samrådsparagrafen i
Miljöbalken i många fall inte är en framkomlig väg för bevarande av nyckelbiotoper. Detta när nyckelbiotoperna är så stora och virkesrika att de gör att pågående markanvändning avsevärt försvåras58. I tillgängliga medel och instrument ingår, förutom frivilliga avsättningar och alternativa avverkningsmöjligheter, även naturvårdsavtal och miljöbalkens regler om
54 Skogsvårdsorganisationen, 2002 55 Ljungkvist och Norén, 1998 56 ibid.
57 ibid.
biotopskydd59. Naturvårdsavtalet är ett civilrättsligt avtal som tecknas mellan
Skogsvårdsstyrelsen och en skogsägare med syfte att bevara och utveckla ett skogsområdes naturvärden. Avtalet ger markägaren rätt till viss ersättning och används sällan som ett rent områdesskydd utan oftast i fall där en miljöanpassad skötsel är motiverad60. Större
nyckelbiotoper (dock mindre än 5 hektar) kan skyddas genom att Skogsvårdsstyrelsen ger dessa status som biotopskyddsområden enligt regler i Miljöbalkens kapitel 7, paragraf 1161. I stort sett kan då full ersättning för virket i området utbetalas till skogsägaren62.
Samtliga intervjuade betonar hur användandet av biotopskydd och naturvårdsavtal har blivit alltmer vanligt i Skogsvårdsstyrelsens arbete med att skydda nyckelbiotoper. Vidare tas det upp att även om skogsägare inte alltid direkt reagerar positivt på ett förslag om avtal, så är det tydligt att särskilt biotopskydd blivit mer och mer populärt också hos skogsägarna. Under senare år har budgetanslagen för Skogsvårdsorganisationens områdesskydd förstärkts63. I intervjuerna konstateras att det är avgörande hur länge Skogsvårdsstyrelsen får fortsätta ha tillgång till dessa pengar, eftersom arbetet med att bevara skogens biologiska mångfald egentligen bara är i inledningsfasen.
Trots att det endast är en väldigt liten andel av nyckelbiotoperna som skyddas genom avtal eller biotopskydd verkar denna lilla andel spela en större roll än så. Ett intryck utifrån intervjumaterialet är att det inte bara är när Skogsvårdsstyrelsen kan föreslå ett avtal med markägaren som möjligheten att använda sig av biotopskyddsavtal eller naturvårdsavtal påverkar bevarandearbetet. Även blotta ryktet kring biotopskydd och naturvårdsavtal tycks i sig kunna inverka positivt på hur skogsägare ställer sig till att bevara sina nyckelbiotoper. Kjellin beskriver hur skogspolitikens genomslag i skogsbruket i frågor som rör
naturhänsynstagande kan påverkas av att skogsägares motiv kan vara både ekonomiska och ideella64. En skogsägares inställning till exempelvis biotopskydd kan i och med det
ekonomiska motivet innefatta att skogsägaren ser en stor betydelse i att få ersättning för de pengar som kunde ha tjänats på det område som skyddas. Samtidigt kan det ideella motivet göra att skogsägaren känner en stor tillfredsställelse i att ett område med höga naturvärden i fastigheten kan bevaras och avnjutas.
Intervjumaterialet ger vidare intryck av att det många gånger är så att Skogsvårdsstyrelsen ser de ekonomiska hjälpmedlen som en sista väg ut i sitt arbete med att bevara nyckelbiotoperna. Detta när frivilliga avsättningar och alternativa avverkningsmöjligheter för en nyckelbiotop inte har upplevts godtagbara eller ekonomiskt möjliga av skogsägaren. Danielsson och Vedung framhåller i en analys av riksdagens intentioner med skogspolitiken hur
skogspolitikens utformning ställer höga och svåra krav på Skogsvårdsstyrelsen, då denna som förvaltning ska försöka verka för att skogsägarna frivilligt bidrar till att uppfylla uppsatta mål65. Detta kan illustreras genom ett citat från en av de intervjuade:
Och egentligen vi har ju väldigt svaga instrument att påverka alltså verkligen säga ifrån vilket innebär att ja, det är trevligt att höra vad du säger men jag gör ändå som jag vill, ungefär66.
59 Skogsstyrelsen, 1999
60 Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen, 1996 61 Rubenson, 1999 62 Skogsstyrelsen, 2000 63 Skogsvårdsorganisationen, 2001 64 Kjellin, 2001 65 ibid. 66 Samuelsson, 030424
Utifrån till diskussionen kring ekonomiska och ideella motiv bakom skogsägarens
miljöhänsynstagande kan det skogspolitiska antagandet att skogsägarna ska kunna bidraga till att skogspolitikens miljömål uppfylls utan ekonomiska bidrag ifrågasättas67. Vad denna studie indikerar är däremot att ekonomiska instrument i stor utsträckning kan vara betydelsefulla och ibland avgörande i en skogspolitik med dessa förutsättningar.
6.1.4 Faktorer som beskrivs som försvårande i bevarandearbetet
Samtliga intervjuade konstaterar att de inte har möjlighet till full insyn i vad som händer vid skogliga åtgärder som det inte är anmälningsplikt på, exempelvis avverkningar i områden mindre än ett halvt hektar och gallringar. Ett par av de intervjuade nämner att de vet att det har hänt att markägare har gjort ingrepp i en nyckelbiotop där Skogsvårdsstyrelsen skulle ha avrått helt ifrån detta. Alla intervjuade hänvisar här till samrådsplikten enligt Miljöbalken för skogliga åtgärder i nyckelbiotoper:
Om markägaren vet om att han har en nyckelbiotop eller ett högt naturvärde, så har han samrådsskyldighet som det heter innan han gör nån åtgärd där. Sen är frågan om alla markägare vet om att det är på det sättet. Har dom läst det här eller har dom bara tittat på pappret och kastat det när dom kommer hem, då vet dom inte om det68.
Här kan således urskiljas hur Skogsvårdsstyrelsen är beroende av att de budskap man genom information och rådgivning strävar efter att förmedla till skogsägaren verkligen når
mottagaren. Detta styrker ytterligare slutsatsen om vikten av en god kontakt mellan Skogsvårdsstyrelsen och skogsägare för att Skogsvårdsstyrelsens arbete med att bevara nyckelbiotoperna ska ge resultat.
Samtliga intervjuade påpekar att inga direkta uppföljningar utförs av hur det har gått med de inventerade nyckelbiotoperna:
Antingen bevakar man avverkningsanmälningar eller man har en anledning att åka på rådgivning hos en markägare eller en markägare som ringer och vill ha råd därför att han känner sig osäker var går gränserna någonstans, vad är en nyckelbiotop och inte och sådär, då åker vi ut. Däremot är det ju inte så att vi bevakar några nyckelbiotoper regelbundet i övrigt69.
Resursbrist pekas i intervjuerna ut som en anledning till att Skogsvårdsstyrelsens arbete med att bevara de kända nyckelbiotoperna inte innefattar någon regelbunden uppföljning.
Överhuvudtaget betonas genomgående att rationaliseringar och resursbrist inom skogssektorn är stora bromsklossar i Skogsvårdsstyrelsens arbete med att bevara den biologiska
mångfalden. Danielsson et al. behandlar just hur förändringar i Skogsvårdsorganisationen under 1990-talet, till stora delar på grund av minskade anslagsramar, har påverkat dess förutsättningar att genomföra sin verksamhet. Antalet myndigheter, distriktskontor och anställda har under denna rationaliseringsperiod minskat till hälften och omfattande sammanslagningar av distriktskontor har genomförts70.
Ett område som specifikt pekas ut av de intervjuade som missgynnat av att
Skogsvårdsstyrelsen saknar tillräckliga resurser, är arbetet med att finna nya nyckelbiotoper. Under nyckelbiotopsinventeringen av värdefulla biotoper på småskogsbrukets marker mellan åren 1993 och 1998, identifierades 45 000 nyckelbiotoper, vilket motsvarar omkring 1 procent
67 Danielsson och Vedung, 1998 68 Pettersson, 030415
69 Wadstein, 030414 70 Danielsson et al., 2001
av den produktiva skogsmarken71. En senare kontrollinventering har dock visat att långt ifrån alla nyckelbiotoper har hittats – troligt är att upp till 3,6 procent av den produktiva
skogsmarken utgörs av nyckelbiotoper72. Av de intervjuade påpekas att det förmodligen är en betydande mängd nyckelbiotoper som ännu inte har inventerats och att det troligen skadas och avverkas en hel del nyckelbiotoper på det viset. Detta är, betonar man, ett mycket allvarligt hot mot nyckelbiotoperna och den biologiska mångfalden. Påståendet styrks av Ljungkvist och Norén, vilka konstaterar att sannolikheten är stor att okända nyckelbiotoper oftare
avverkas än de nyckelbiotoper man har kännedom om. De betonar också risken att de okända objekten har andra egenskaper än de kända, vilka ännu inte har uppmärksammats som
nyckelbiotopsegenskaper. Vidare menar de att kunskapen har ökat och synsättet ändrats hos de anställda i Skogsvårdsstyrelsen som utför inventeringar, vilket skulle kunna innebära att vissa objekt som inte klassades som nyckelbiotoper under inventeringen åren 1993 till 1998 kanske skulle göra det idag73.
6.2 Innebörden av en användning av satellitbilder i nyckelbiotopsarbetet
I analysen av de intervjuades syn på hur Skogsvårdsstyrelsens arbete med att bevara nyckelbiotoperna fungerar, har flera betydande aspekter identifierats.
En aspekt är den rådande skogspolitikens förutsättningar. Dessa gör betydelsen stor av att Skogsvårdsstyrelsen kan förmedla kunskap till skogsägaren på ett sådant sätt att skogsägaren trots sin frihet tar ansvar för sitt bidrag till att de skogspolitiska målen uppfylls. Flera av de intervjuade menar att en uppföljning med satellitbilder av vad som har hänt med
nyckelbiotoper kan vara betydelsefullt genom att Skogsvårdsstyrelsen kan utföra riktad rådgivning på de ställen där ingrepp har utförts i eller intill nyckelbiotoper. På så vis kan det kanske förhindras att liknande ingrepp sker på samma fastighet:
Man kan ju tänka sig att man åker till dom ställena där det har skett saker och har rådgivning till den markägaren som kanske inte har förstått riktigt vad det handlar om74.
Några av de intervjuade pekar på att det faktum att satellitbilder visar upp ett konkret resultat av en uppföljning av nyckelbiotoper kan göra att nyckelbiotopernas utsatta situation tas på allvar i ännu högre grad. På samma gång betonas att satellitbildsövervakningen kan ge signaler om och i såfall hur Skogsvårdsstyrelsens naturvårdsarbete skulle behöva förändras, exempelvis gällande hur rådgivningen är utformad. Här kan en koppling göras till den tidigare diskussionen rörande de ekonomiska hjälpmedlens betydelse för
Skogsvårdsstyrelsens möjligheter att skydda nyckelbiotoperna. I den framkommer att de indirekta medlen rådgivning, information och utbildning i dagens läge inte alltid räcker till för att Skogsvårdsstyrelsen ska kunna påverka skogsägarens handlande gentemot sin
nyckelbiotop. Utifrån ovanstående resonemang kan tolkningen göras att en satellitbildsanvändning i arbetet med att bevara nyckelbiotoper skulle kunna öka
Skogsvårdsstyrelsens möjligheter att verka för att skogsägare genom frihet, kunskap och ansvar tar hänsyn till nyckelbiotoper. Trots att satellitbildsanvändningen i sig själv endast gör att det kan konstateras att någonting redan har hänt i en nyckelbiotop, skulle dess resultat på så vis ändå kunna ha en förebyggande verkan.
71 Norén, 1999 72 Hultgren, 2001
73 Ljungkvist och Norén, 1998 74 Wadstein, 030414
En annan betydande aspekt för bevarandearbetet förefaller vara att det i
Skogsvårdsorganisationen sedan slutet av 1990-talet funnits en brist på de resurser som man ansett sig behöva i bevarandearbetet. Detta för att dels kunna följa upp de nyckelbiotoper som tidigare inventerats, och dels för att kunna satsa på att leta upp nya. I intervjuerna tas det upp hur det i och med 90-talets resursindragningar och dess efterverkningar har blivit färre och färre anställda på Skogsvårdsstyrelsen som rör sig ute i fält. Detta, menar man, kan göra att det finns ett behov av att ta satellitbilder till hjälp i arbetet. Resonemanget indikerar på möjligheten att en satellitbildsanvändning skulle kunna vara ett sätt att kompensera för delar som minskade resurser försämrat i Skogsvårdsstyrelsens arbete med att bevara
nyckelbiotoperna. Uppföljning av kända nyckelbiotoper som tidigare anses ha krävt för stora resurser skulle kunna utföras på ett mera resurssnålt sätt, gällande både tid, pengar och arbetskraft. Detta styrks av Söderberg, som redogör för hur skogliga förändringar kan hittas på ett enkelt och kostnadseffektivt sätt med hjälp av satellitbilder och förändringsanalys75. Det konstateras vidare i intervjuerna att satellitbilderna dessutom är färska när de kommer, vilket inte varit lika självklart gällande de flygbilder man bland annat tagit hjälp av under
nyckelbiotopsinventeringen76. Resonemanget överensstämmer med den beskrivning Rosengren ger av hur satellitbilder kan levereras mycket snabbare än flygbilder vid en beställning, vilket gör att de ständigt kan hållas aktuella77.
Slutsatsen kan här dras att en satellitbildsanvändning skulle kunna sägas effektivisera Skogsvårdsstyrelsens bevarandearbete. Detta tydliggörs i resonemanget kring att
bevarandeåtgärderna skulle kunna koncentreras till de ställen där de verkar behövas som mest i och med en satellitbildsanvändning. Vidare styrks det av diskussionen rörande att
satellitbilderna skulle kunna göra bevarandearbetet mera resurssnålt. Slutsatsen bekräftar ett resonemang fört av Nilsson, där han konstaterar att fjärranalysmetoder kan bidra till att styra skogliga åtgärder på ett mer effektivt sätt78.
Studien har även visat att den kontakt som Skogsvårdsstyrelsen upprättar med skogsägaren spelar en betydande roll för resultatet av arbetet med att bevara nyckelbiotoperna, utifrån skogspolitikens förutsättningar. Det bör således vara väsentligt att ställa frågan om huruvida ett bevarandearbete anslutet till en satellitbildsanvändning skulle kunna innebära att kontakten mellan Skogsvårdsstyrelsen och skogsägaren förändras. Danielsson et al. beskriver hur
Skogsvårdsorganisationens effektivisering av verksamheten och i detta reducering av personal sedan slutet av 1990-talet har försvårat Skogsvårdsstyrelsens möjlighet att behålla ett
förgrenat kontaktnät på den lokala nivån med skogsägare79.Vidare beskriver de Jong i en artikel hur Skogsstyrelsens satsning på rådgivning till skogsägare var verkningsfull i början av 1990-talet, men att detta har förändrats allteftersom Skogsvårdsorganisationens personalstyrka har förminskats80. I detta kan urskiljas en koppling mellan Skogsvårdsorganisationens
personalindragningar och dess minskade kontakt med skogsägare. Ovan har slutsatsen dragits att satellitbilderna kan innebära en effektivisering av Skogsvårdsstyrelsens verksamhet. En rimlig slutsats är att det i en sådan effektivisering troligen inte skulle krävas fler anställda. Detta kan i och med den möjliga kopplingen mellan färre anställda på
Skogsvårdsoganisationen och mindre kontakt med skogsägare visa på att en
satellitbildsanvändning inte bidrar till att öka kontakten mellan Skogsvårdsstyrelsen och 75 Söderberg, 2002 76 se Norén, 1999 77 Rosengren, 2000 78 Nilsson, 2000 79 Danielsson et al., 2001 80 de Jong, 2002
skogsägare. Dessutom kan det här finnas en risk att Skogsvårdsstyrelsen går miste om att skapa personliga kontakter med andra skogsägare, vilka utifrån satellitbildsresultaten inte förefaller vara i störst behov av rådgivning. Det totala antalet skogsägare i varje distrikt som har en personlig kontakt med distriktskontoret skulle på så vis även kunna bli färre. En viktig fråga blir här huruvida den information en användning av satellitbilder kan ge
Skogsvårdsstyrelsen kompenserar för en viss inskränkning i kontakten med skogsägare. Detta i en skogspolitik som förutsätter att skogsägaren med frihet och under eget ansvar agerar utifrån den kunskap som Skogsvårdsstyrelsen har förmedlat.
Andersson och Angelstam efterlyser i en utredning från miljövårdberedningen en utveckling av den nationella övervakningen av skogsmark genom en användning av fjärranalytiska metoder81. Behovet av att komplettera arbetet med att bevara den biologiska mångfalden med fjärranalys identifieras med samma motiv även av Gustafsson82. Både Andersson och
Angelstam och Gustafsson motiverar sin efterfrågan på en ökad användning av fjärranalys för bevarande av biologisk mångfald med möjligheten att med rumsligt täckande data få en en helhetsbild av ett landskap83. Gustafsson kopplar detta vidare till vikten av att kunna identifiera var och hur skydd, skötsel och återskapande av skog för bevarande av biologisk mångfald i praktiken ska ske84. Ur analysen av de intervjuades resonemang har det
framkommit att en användning av satellitbilder och förändringsanalysteknik kan medföra att bevarandearbetet effektiviseras och att åtgärderna i arbetet ges en tydligare inriktning. Detta just eftersom Skogsvårdsstyrelsen får en mera heltäckande bild med hjälp av satellitbilderna av hur nyckelbiotoperna faktiskt behandlas ute på distriktet. Här visar sig hur en
satellitbildsanvändning i Skogsvårdsstyrelsens arbete med nyckelbiotoper skulle kunna bli ett svar på skogspolitikens krav på ökade insatser i arbetet med att bevara den biologiska
mångfalden. Samtidigt har risken för en inskränkning i kontakten mellan Skogsvårdsstyrelsen och skogsägarna identifierats ovan. Detta pekar på att i ett bevarandearbete med den
nuvarande skogspolitikens förutsättningar bör möjligheter ges för insatser som når ut till en bred grupp skogsägare och skapar goda kontaktnät med dessa. de Jong poängterar att rådgivning och att i större utsträckning möta fler markägare innan avverkning är det
huvudsakliga recept som Skogsvårdsorganisationen kan använda för att förstärka miljöarbetet i skogen. Vidare pekar han på att om det inte sker en omfattande förstärkning av
skogsvårdsstyrelsernas personal kommer inte deras arbete att räcka särskilt långt i arbetet för att nå miljömålet85.
Avslutningsvis bör så nämnas att den typ av satellitbildsanvändning som här diskuteras bara ger utslag på de platser på Kottens kartor där det har registrerats att det finns en nyckelbiotop. Alltså utesluter detta därmed de nyckelbiotoper som ännu inte har hittats. I detta kan det endast spekuleras om huruvida en satellitbildsanvändning utifrån ovanstående resonemang skulle kunna göra det tidsmässigt möjligt för Skogsvårdsstyrelsens personal att bredda arbetet med nyckelbiotoper och på så vis även lägga resurser på att finna nya nyckelbiotopsobjekt. Frågan kan, i och med skogspolitikens strävan efter att den biologiska mångfalden bevaras, betraktas som ett angeläget ämne för vidare studier. Ett citat från en av de intervjuade får avsluta detta avsnitt:
…men det är ett dilemma att vi idag har så lite resurser för att hitta de här biotoperna samtidigt som vi vet att våra kolleger är stressade och har lite resurser och begränsade möjligheter att hitta biotoper också och reagera på
81 Andersson och Angelstam, 1997 82 Gustafsson, 2001
83 Andersson och Angelstam, 1997, och Gustafsson, 2001 84 Gustafsson, 2001
det, det tycker jag kanske på kort sikt är det allvarligaste hotet mot skogsbiotoperna och den biologiska mångfalden. Att man fortfarande skadar och avverkar biotoper som man inte har hittat86
7. Slutsatser
Syftet med studien var att analysera Skogsvårdsstyrelsens nuvarande arbete med att skydda och bevara nyckelbiotoperna, och utifrån detta innebörden av en användning av satellitbilder i detta arbete. Till syftet formulerades två frågeställningar.
Den första frågeställningen löd; Hur upplever de intervjuade att Skogsvårdsstyrelsens
nuvarande arbete med att bevara nyckelbiotoperna fungerar?
Intervjuresultatet visade hur skogspolitikens fokus på frihet, kunskap och ansvar för skogsägaren präglar bevarandearbetet. Detta framgick bland annat i de intervjuades
beskrivningar av hur Skogsvårdsstyrelsens möjligheter att påverka skogsägares handlingar kan försvåras av en skogspolitik med dessa förutsättningar. Slutsatsen drogs att det för att Skogsvårdsstyrelsens bevarandearbete ska nå resultat är av stor vikt att en god kontakt kan upprätthållas mellan Skogsvårdsstyrelsen och skogsägaren, där skogsägaren känner förtroende för Skogsvårdsstyrelsen. Detta i och med de informativa styrmedlens stora betydelse i
skogspolitiken. Vidare har studien visat på att 1990-talets resursindragningar präglar Skogsvårdsstyrelsens arbetet med att bevara nyckelbiotoperna. Detta tolkas som en
bidragande orsak till att man på Skogsvårdsstyrelsen anser sig sakna resurser både till att göra uppföljningar av de nyckelbiotoper som har inventerats, och att kunna leta upp nya objekt. Den andra frågeställningen löd; Vad kan en regelbunden användning av satellitbilder där
uppföljning sker av kända nyckelbiotoper innebära för arbetet med att bevara
nyckelbiotoperna? I denna frågeställning var utgångspunkten dels de intervjuades syn på en
sådan användning, och dels vad analysen visade av de intervjuades syn på Skogsvårdsstyrelsens arbete med att bevara nyckelbiotoperna.
Här drogs slutsatsen att en satellitbildsanvändning i bevarandearbetet skulle kunna öka Skogsvårdsstyrelsens möjligheter att verka för att skogsägaren genom frihet, kunskap och ansvar anstränger sig för att uppfylla de skogspolitiska målen för nyckelbiotoper. Detta genom att satellitbildsanalysen skulle kunna ge indikationer om arbetet eventuellt bör förändras och vilka skogsägare som har det största behovet av rådgivning.
Vidare drogs slutsatsen att en satellitbildsanvändning skulle kunna sägas effektivisera Skogsvårdsstyrelsens bevarandearbete, och kompensera för delar av vad minskade resurser försämrat i Skogsvårdsstyrelsens arbete med att bevara nyckelbiotoperna. Den uppföljning av kända nyckelbiotoper som tidigare anses ha krävt för stora resurser skulle kunna utföras på ett mera resurssnålt sätt, gällande både tid, pengar och arbetskraft. Bevarandeåtgärderna skulle dessutom koncentreras till de ställen där de behövdes som mest. En koppling identifierades vidare mellan indragningar i Skogsvårdsstyrelsens personalstyrka under 1990-talet och en minskning dess kontakt med skogsägare. Slutsatsen drogs här att en satellitbildsanvändning inte skulle bidra till att öka kontakten mellan Skogsvårdsstyrelsen och skogsägare utan skulle snarare riskera att reducera den ytterligare.
Källförteckning
Andersson L. och Angelstam P., 1997, I vilken omfattning behöver arealen skyddad skog i Sverige utökas för att biologisk mångfald skall bevaras? Bilaga 4 i SOU 1997:98
Danielsson B, Andersson R., Goffe G., Holmgren L., Karlsson S., Lönnstedt L., och Törre M., 2001, De skogliga aktörerna och skogspolitiken, rapport 8H, Skogsstyrelsen, Jönköping
Emanuelsson U., 2000, Biodiverse, Från centrum för biologisk mångfald, nr 3, 2000, årgång 5 Gustafsson J., 2001, Miljöövervakning av Biologisk mångfald i Nyckelbiotoper, meddelande 5, Skogsstyrelsen, Jönköping
Gustafsson K., 2001, Framtidens skog, Några tänkbara konsekvenser för miljö och produktion av 1990-talets skogsbruk, rapport 8G, Skogsstyrelsen, Jönköping
Holme I.M. och Solvang B.K., 1997, Forskningsmetodik, Om kvalitativa och kvantitativa metoder, Studentlitteratur, Lund
Hultgren B., 2001, Kontrollinventering av nyckelbiotoper år 2000, meddelande 3, Skogsstyrelsen, Jönköping
IMU-testologen, 1990 och 1995, Skogsägarnas attityder. Rapport p-5225
de Jong J., 2002, Biodiverse, Från centrum för biologisk mångfald, nr 1, årgång 7
Kjellin P., 2001, Skogspolitiken idag – en beskrivning av den politik och övriga faktorer som påverkar skogen och skogsbruket, rapport 8B, Skogsstyrelsen, Jönköping
Ljungkvist H. och Norén M., 1998, Övervakning av biologisk mångfald i det brukade skogslandskapet, rapport 6, Skogsstyrelsen, Jönköping
Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen, 1996, Naturskydd och naturhänsyn i skogen, kort presentation av Skogsstyrelsens och Naturvårdsverkets redovisningar till regeringen, december 1996, Skogsstyrelsen, Jönköping
Nilsson M., 2000, SLU i Umeå, Fjärranalys för miljön, RESE – Remote Sensing for the Environment, Ett Mistrafinansierat forskningsprogram, Årsrapport 2000, Metria, Kiruna Nordström K., 2000, RESE – Remote Sensing for the Environment, Fjärranalys för miljön, Årsrapport 2000, Metria, Kiruna
Norén M., 1999, Nyckelbiotopsinventeringen 1993-1998, meddelande 1, Slutrapport, citat sid 8, Skogsstyrelsen, Jönköping
Olsson R., 2003, Sveriges Natur, Svenska Naturskyddsföreningens Tidskrift, nr 2/03, sid 77 Regeringens proposition 1990/91:90, En god livsmiljö
Regeringens proposition 1992/93:226, En ny skogspolitik
Regeringens proposition, 2000/01:130, Svenska miljömål – delmål och strategier Rosengren M., 2000, Metria Miljöanalys i Stockholm, RESE – Remote Sensing for the Environment, Fjärranalys för miljön, Årsrapport 2000, Metria, Kiruna
Rubenson S, 1999, Miljöbalken, Den nya miljörätten, kap 7, paragraf 11, Norstedts juridik AB, Stockholm
Skogsvårdslagen 1979:429, paragraf 30
Skogsstyrelsen, 1993, Skogsstyrelsens föreskrifter till Skogsvårdslagen, SKSFS 1993:2 Skogsstyrelsen 2000, Skogsstyrelsens föreskrifter till Skogsvårdslagen, SKSFS 2000:1
Skogsstyrelsen, 1999, Riktlinjer vid skogliga åtgärder i nyckelbiotoper, cirkulär D nr 1, 1999-01-08, citat sid 1, Skogsstyrelsen, Jönköping
Skogsvårdsorganisationen, 2001, Skogsvårdsorganisationens utvärdering av skogspolitikens effekter, SUS, Skogsstyrelsen, Jönköping
Skogsvårdsorganisationen, 2002, Stubben, SVO:s intranät
Skogsvårdsstyrelsen, 2002, Enforma-Faktisk avverkning, 7 mars 2002, Skogsvårdsstyrelsen, Östra Götaland
Starrin, B. och Svensson P-G., 1996, Kvalitativa studier i teori och praktik, Studentlitteratur, Lund
Söderberg P., 2002, Skogsvårdsstyrelsen i Norrbotten, Satellitbildsbaserade skattningar av skogliga variabler, rapport 11, Skogsstyrelsen, Jönköping
Vedung E. och Danielsson M., 1998, Uppsala universitet, Statsvetenskapliga institutionen, Riksdagens skogspolitiska intentioner, Om mål som uppdrag till en myndighet, meddelande 13, Skogsstyrelsen, Jönköping
Muntliga referenser
Jonsson Mattias, skogsvårdskonsulent, Skogsvårdsstyrelsens distriktskontor i Linköping, intervjuad 030414
Holm Björn-Erik, skogsvårdskonsulent, Skogsvårdsstyrelsens distriktskontor i Norrköping, intervjuad 030414
Pettersson Bengt, distriktschef, Skogsvårdsstyrelsens distriktskontor i Mjölby, intervjuad 030415
Samuelsson Magnus, distriktschef, Skogsvårdsstyrelsens distriktskontor i Västervik, intervjuad 030424
Wadstein Magnus, biolog, Skogsvårdsstyrelsen, Östra Götaland, intervjuad 030414
