Linköpings universitet | Ins1tu1onen för ekonomisk och industriell utveckling Kandidatuppsats, 15 hp | Pol Kand-programmet – Statsvetenskap Vårterminen 2021 | LIU-IEI-FIL-G--21/02540--SE
Principer i prak1ken
– Svenska kommunstyrens par1sammansäNning och
justeringar i den primärkommunala skaNesatsen 1994-2018
Principles in Prac,ce
– Party Affilia,on of the Local Poli,cal Leadership and
Changes in the Municipal Tax Rate in Sweden, 1994-2018
Förfa&are: Simon Johansson
Handledare: Richard Öhrvall
Examinator: Linus Johansson Krafve
Antal ord: 11 124
Linköpings universitet SE-581 83 Linköping, Sverige 013-28 10 00, www.liu.se
Abstract
Bachelor’s Thesis in Poli;cal Science, Simon Johansson, Spring 2021.
“Principles in Prac;ce – Party Affilia;on of the Local Poli;cal Leadership and Changes in the Municipal Tax Rate in Sweden, 1994-2018”.
Supervisor: Richard Öhrvall
In this thesis I examine the relationship between party affiliation of the local political leadership and the municipal tax rate in Sweden’s 290 municipalities between 1994 and 2018. The mean tax rate of Swedish municipalities has increased by 1.3 percentage points in that time, while the prevalence of right-wing coalitions – consisting of parties that claim to want a lower tax rate – in leadership also has increased. I therefore examine to what degree right-wing coalitions have contributed to the increase in the mean tax rate compared to left-wing and mixed coalitions. I find that while right-wing coalitions have contributed to the increase in the mean tax rate to a lower degree than other coalitions, the difference is small, and the difference between the contributions of right-wing and left-wing coalitions is not statistically significant. I also examine how right-left-wing coalitions containing the Green Party and local parties have affected the municipal tax rate compared to coalitions consisting only of traditional right-wing parties. When the Green Party or local parties are part of a right-wing coalition, the mean increase in the municipal tax rate is much lower than that of coalitions consisting only of right-wing parties. Lastly I examine how the amount of parties that are part of a local right-wing coalition affect the municipal tax rate and find that the fewer parties, the larger the mean tax increase.
1. Inledning
2
1.1 Sy\e och frågeställningar 3
1.2 Bakgrund 4
1.3 Avgränsning 6
2. Tidigare forskning
8
3. Teori och analysbegrepp
10
3.1 Analysbegrepp 12 3.2 Teore1ska utgångspunkter 12
4. Metod
15
4.1 Metodisk uppläggning 15 4.2 Begreppsdefini1oner 15 4.3 Material 17 4.5 Forskningsteknik 184.6 Validitet och reliabilitet 20
5. Resultat
21
5.1 Borgerliga kommunstyrens bidrag 1ll medelskaNesatsens utveckling 21
5.1.1 Förekomst av skaNejusteringar 21
5.1.2 SkaNejusteringarnas storlek 25
5.2 Styrets par1sammansäNning 30
5.2.1 Förekomst av skaNejusteringar 30
5.2.2 SkaNejusteringars storlek 33
5.3 Antal par1er i styret 35
5.3.1 Förekomst av skaNejusteringar 35 5.3.2 SkaNejusteringars storlek 37
6. Slutsatser
40
6.1 Generaliserbarhet 42 6.2 Vidare forskning 42 6.3 Diskussion 437. Referenser
45
Appendix
48
1. Inledning
En av politikens mest grundläggande konfliktlinjer är storleken på den offentliga sektorn. Ett förenklat sätt att tala om konflikten är att den står mellan vänster och höger, där vänster innebär större offentlig sektor och höger mindre offentlig sektor. Den offentliga sektorns storlek är nära förknippad med skattesatsen. Ju större offentlig sektor man vill ha desto mer skatt behöver tas in för att finansiera den, och vice versa. Frågan om vänster eller höger är alltså i allra högsta grad en fråga om skattekvotens storlek. Utifrån det här perspektivet ska skattesatsens utveckling i Sveriges kommuner analyseras. Agerar de politiska blocken i enlighet med vänster-högerskalans förväntningar – det vill säga,
innebär vänsterstyre ett större kommunalt åtagande (= högre skatt) än högerstyre (= lägre skatt)?
I den här uppsatsen undersöks sambandet mellan styrande partikonstellationer och förändringar i skattesatsen i Sveriges kommuner under perioden 1994 till 2018. Sverige har 290 kommuner, men bara en riksdag. För de borgerliga partierna, som vill se en 1 generellt lägre skattekvot , kan en av partiernas grundidéer därmed bredast realiseras 2 genom kommunala församlingar. Kommunsektorns samlade inkomster motsvarade 2017 3 23,5 procent av BNP, så möjligheten att genom lokal nivå göra skillnad är stor. Specifikt 4 undersöks därför om borgerliga kommunstyren har bidragit till medelskattesatsens ökning i lägre utsträckning än vänsterstyren , blocköverskridande styren och övriga styren. Därtill 5 undersöks två ytterligare aspekters eventuella inverkan på skattejusteringar vid borgerligt styre: om styret är renodlad borgerligt eller också innefattar Miljöpartiet och/eller ett eller flera lokala partier samt antalet partier i styret. Alla tre aspekter prövas mot två sätt att bedöma skattejusteringar: förekomsten av dem samt deras storlek. Resultatet kommer att analyseras utifrån medianväljarteorin.
Undersökningen är inomvetenskapligt relevant eftersom den undersöker frågan på ett nytt sätt. Även om partiprogram, retorik och utbredda antaganden säger oss att vänsterstyre 6
Med borgerliga partier avses Moderaterna, Liberalerna, Centerpartiet och Kristdemokraterna 1
vilket baseras på SKR:s definition. Borgerliga partier ska inte förväxlas med borgerliga kommunstyren, vilket förklaras i begreppsdefinitionen.
Skattekvot, skattetryck eller skattenivå beräknas som de totala skatterna i förhållande till BNP. 2
Holmström (2020).
Här innefattas, förutom primärkommuner, även sekundärkommuner (regioner). 3
Statskontoret (2018). 4
Med vänster åsyftas Socialdemokraterna och Vänsterpartiet vilket baseras på SKR:s definition. 5
Teorell & Svensson (2007 s. 18). 6
leder till högre skatt än högerstyre kan det inte betraktas som en truism, utan behöver prövas empiriskt. Tidigare forskning har undersökt andra länder eller haft andra tidsserier, definierat höger och vänster på andra sätt och använt andra undersökningsenheter än som görs i den här undersökningen. Frågeställningarna som berör styrets renodlighet och antalet partier i styret har inte tidigare undersökts. Uppsatsens bidrag till forskningen ges mest uppenbart genom tidsserien, val av metod och de frågor som tidigare inte undersökts, men även till frågan om huruvida antagandet att vänsterstyre innebär högre skatt än
högerstyre stämmer överens med verkligheten, där tidigare forskning har kommit fram till förvånansvärt skilda resultat.
Undersökningen är utomvetenskapligt relevant ur ett politiskt perspektiv. Låg skatt anses 7 vara en grundläggande strävan bland högerpartier. Sveriges alla fyra borgerliga partier 8 framhåller att de önskar sänkt skatt när de beskriver sin politik på sina respektive
hemsidor. Mellan 1994 och 2018 ökade medelskattesatsen (viktad efter skatteunderlag) i 9 Sveriges kommuner från 19,44 till 20,74 procent samtidigt som andelen borgerliga styren 10 successivt har ökat . Väljare och partimedlemmar bör i rimlig utsträckning kunna förvänta 11 sig att det parti de röstar på eller är medlemmar i arbetar för att realisera sina visioner – att de omsätter de idéer som lett till röster och medlemskap i praktisk handling. Därför undersöks hur väl visionen om sänkt skatt efterlevs av borgerliga styren i Sveriges kommuner.
1.1 Sy\e och frågeställningar
Syftet med undersökningen är att på kvantitativ grund klarlägga huruvida borgerliga politiker efterlever sina uppfattningar om att skattekvoten bör sänkas när de är i position att påverka den. Specifikt syftar undersökningen till att undersöka den eventuella
skillnaden mellan hur borgerliga kommunstyren har hanterat skattenivån och hur den har hanterats av andra typer av kommunstyren. Två ytterligare aspekter av borgerliga
kommunstyren, partisammansättning och antalet partier som ingår i styret, studeras också i syfte att belysa på vilket sätt dessa variabler har påverkat hur borgerliga styren har
hanterat den kommunala skattenivån.
Teorell & Svensson (2007 s. 18). 7
Nationalencyklopedin (Högerpartier). 8
Moderaterna (Skatter), Liberalerna (Skatter), Centerpartiet (Inkomstskatt), Kristdemokraterna 9
(Ekonomi och skatter). Holmström (2021). 10
Sveriges Kommuner och Regioner (2020). 11
Undersökningen ska svara på totalt tre frågeställningar, varav en är undersökningens huvudsakliga frågeställning. De tre frågeställningarna utgår från varsitt analysbegrepp, där varje analysbegrepp undersöks utifrån två olika sätt att betrakta skattejusteringar:
förekomsten av dem samt deras storlek.
Grundfråga: Har borgerliga styren bidragit till medelskattesatsens ökning i Sveriges kommuner i lägre utsträckning än andra styren?
Delfrågor: Har borgerliga styrens partisammansättning påverkat bidraget till medelskattesatsen?
Har antalet partier i borgerliga styren påverkat bidraget till medelskattesatsen?
1.2 Bakgrund
Politik, eller statskonst, är “processen att erövra och utöva makt i offentliga sammanhang”. Det handlar om hur det offentliga livet ska organiseras – lagar, 12
regleringar och riktlinjer, vad den offentliga sektorn ska göra, hur och hur mycket och hur resurser ska fördelas. En av politikens mest grundläggande konfliktlinjer är storleken på den offentliga sektorn. Det finns politiska ideologier längs hela spektrat: från de som förordar att någon offentlig sektor inte ska existera över huvud taget till de som förordar att den offentliga sektorn ska omfatta hela samhällets organisering – alltså att privat och ideell sektor inte ska finnas. Stödet för dessa ytterkantsuppfattningar är dock mycket låg bland befolkningen, och i alla demokratiska stater handlar därför konflikten om den offentliga sektorns omfattning inom ett smalare spann än mellan 0 och 100. Ett förenklat sätt att tala om konflikten är att den står mellan vänster och höger, där vänster innebär större offentlig sektor och höger mindre offentlig sektor. Detta är ett antagande: teoretiskt skulle både vänster och höger i ett land kunna förorda större eller mindre offentlig sektor än i utgångsläget, men eftersom den offentliga sektorns nuvarande storlek har bestämts av någon politisk aktör är detta ett osannolikt scenario; åtminstone i demokratier där den politiska aktören i fråga för det allra mesta är ett av partierna som konkurrerar om
makten, som dessutom ofta växlat mellan vänster och höger och där den offentliga sektorn därför ligger mellan respektive sidas idealpunkt.
Nationalencyklopedin (Politik). 12
Den offentliga sektorns storlek är nära förknippad med skattesatsen. Ju större offentlig sektor man vill ha desto mer skatt behöver tas in för att finansiera den, och vice versa. Frågan om vänster eller höger är alltså i allra högsta grad en fråga om skattekvotens storlek. Den offentliga sektorns omfattning avgörs i försa hand av lagar som stiftas på nationell nivå, vilket innebär en begränsning för den här undersökningens
förklaringspotential. Eftersom kommunerna har lagstadgade krav på sig att leverera viss verksamhet har kommunstyrena inte full rådighet över skattenivån: en viss summa
skatteintäkter måste tas in för att lagkraven ska kunna mötas. Med det sagt finns det delar i förmodligen alla kommunbudgetar som inte är direkt hänförliga till lagstadgade uppgifter och, inte minst, kommunerna har möjlighet att påverka hur de lagstadgade uppgifterna sköts. Till exempel har Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi beräknat en effektiviseringspotential för kommunerna i de lagstadgade uppgifterna grundskola, gymnasieskola och äldreomsorg med 10-15 procent. Det visar att det finns utrymme att 13 hålla skattenivån nere för det kommunstyre som så prioriterar.
Givetvis finns det andra politiska konfliktdimensioner än enbart den offentliga sektorns storlek. Frågan om huruvida värderingsfrågor låter sig inrättas i vänster-högerskalan är inte definitivt besvarad, vilket tydliggörs av den relativt nya GAL-TAN-skalan som har lanserats som ett komplement till den traditionella vänster-högerskalan. Utifrån detta skulle man kunna hävda att andra frågor än statens omfång dominerar svensk politik, och att skattenivån av det skälet inte skiljer sig nämnvärt åt beroende på styre.
Vänster-högerskalan är dock mycket viktig i Sverige så till vida att sambandet mellan hur en väljare identifierar sig på vänster-högerskalan och dennes partival är starkt. Statsvetaren Henrik Oscarsson kallar vänster-högerdimensionen för “den i särklass viktigaste konflikten i svenskt politiskt liv”, och Sverige anses vara ett av de politiskt mest endimensionella 14 länderna i världen. Till detta kan också läggas att vänster-högerskalan är mycket stabil; 15 det finns en stor likhet i hur partierna ordnas längs skalan både över tid och med olika undersökningsmetoder. Från vänster-högerdimensionen är det nära till frågorna om den 16 offentliga sektorns storlek och följaktligen skattenivån.
Arnek et. al. (2016). 13
Oscarsson (2019). 14
Oscarsson & Holmberg (2016). 15
Dalton et. al. (2011 s. 118). 16
1.3 Avgränsning
Undersökningen fokuserar specifikt på hur borgerliga kommunstyren har hanterat skattesatsen, snarare än hur den har hanterats av olika typer av styren. Detta beror på ett par olika saker: dels det faktum att alla borgerliga partier säger sig vilja se en lägre
skattekvot. Någon sådan principiell ståndpunkt om skattekvotens storlek har inte Socialdemokraterna eller Vänsterpartiet . Huruvida vänsterstyren har höjt eller sänkt 17 18 kommunskatten säger alltså inte något om hur väl dessa partier efterlever sina principer. Därtill är borgerliga styren, mot denna bakgrund, extra intressanta att undersöka med anledning av medelskattesatsens utveckling sedan 1994: den har ökat, vilket går emot vad de borgerliga partierna säger sig vilja, samtidigt som andelen borgerligt styrda kommuner under samma period successivt har ökat.
Uppsatsens huvudtema berör alltså hur borgerliga kommunstyren har hanterat
skattesatsen i jämförelse med hur den har hanterats av andra typer av styren. Uppsatsens underteman undersöker borgerliga styrens karaktär i syfte att belysa om det finns en skillnad i hur skattesatsen har hanterats beroende på vilka partier respektive antalet partier som har ingått i borgerliga styren.
Undersökningen tar inte hänsyn till kontrollvariabler i form av strukturella förutsättningar som kan påverka skattenivån, till exempel befolkningstäthet, andel förvärvsarbetande eller medelinkomst. Politiker som inte vill höja skatten förutsätts i allmänhet driva en politik som möjliggör detta i högre grad än politiker som inte har principiella invändningar mot höjd skatt. Den långa tidsserien och det stora antalet observationer bör också dämpa den eventuella inverkan som strukturella förutsättningar kan ha på resultatet. Undersökningen justerar inte skattesatsens utveckling efter skatteunderlag. Undersökningen tar inte heller hänsyn till ytterligare variabler som kan tänkas påverka hur borgerliga styren hanterar skattenivån, såsom förekomsten av maktskiften, huruvida styret har majoritet i fullmäktige eller ej, vilka borgerliga partier som ingår i styret, kommunstyrelsens ordförandes
partitillhörighet eller skillnader mellan mandatperioder inom tidsserien. Detta beror främst på det begränsade utrymmet och på en begränsning i tillgänglig data, men också på att de variablerna inte lika direkt som de variabler som ingår i undersökningen skulle utgöra ett relevant komplement till grundfrågan.
Socialdemokraterna (Skatter). 17
Vänsterpartiet (Skatter). 18
Vidare är uppsatsen begränsad till tidsperioden 1994-2018. Detta beror främst på att materialet om politiskt styre i kommuner för det valda forskningsupplägget blir
lättillgängligt först från och med 1994, och att materialet tycks mindre tillförlitligt ju längre tillbaka i tiden undersökningen sträcker sig. Före 1994 var också mandatperioderna tre år långa istället för fyra som från mandatperioden 1994-1998 och framåt. Tidsperioden innebär också att det inte finns någon överlappning mellan tidsserien för den här undersökningen och liknande tidigare forskning. Undersökningen är avgränsad till Sveriges kommuner för att det innebär en enhetlighet i undersökningsenheternas förutsättningar.
2. Tidigare forskning
Tidigare forskning har sökt svara på om policyutfallet skiljer sig mellan vänsterstyre och högerstyre på både teoretisk och empirisk grund. Hotelling, Black och Downs har lanserat, döpt och vidareutvecklat medianväljarteorin. Downs antar att politiska partier i 19
demokratier formulerar politik endast med syfte att vinna röster, och att det politiska utfallet är en biprodukt till politikers privata motiv (inkomsten, makten och prestigen som följer av det politiska ämbetet). När de formulerar sin politik söker sig alltså partierna till medianväljaren där chansen att vinna val är som störst. Detta under förutsättning att alla partier har samma information om väljarnas preferenser. Calvert introducerar
policypreferenser i sin teoretiska modell, men kommer fram till att även kandidater som bygger sina strategier på policy måste ta väljarmaximerande hänsyn för att ha en chans att vinna, och att medianväljarteorin därför ändå håller. Å andra sidan kommer Alesina 20 fram till att partier visserligen har incitament att, i enlighet med medianväljarteorin, ha konvergerande valprogram, men att partierna väl vid makten kommer att implementera den politik de föredrar eftersom de inte är bundna till sina valprogram, och att väljarna dessutom räknar med detta när de avlägger sin röst. 21
De empiriska resultaten av forskning som berör nationell nivå har analyserats av Blais et.al. Författarna ställer den enkla frågan om vänsterregeringar spenderar mer än högerregeringar. Resultatet visar att vänsterregeringar spenderar lite mer än
högerregeringar och att partier därför gör skillnad, men en liten sådan – och att denna skillnad därtill bara gäller majoritetsregeringar och tar tid att slå in. Frågan har också 22 undersökts på delstatsnivå i USA. Garand kommer fram till att den offentliga sektorns tillväxt i USA:s delstater mellan 1945 och 1984 inte berodde på vilket parti som
kontrollerade guvernörskapet och delstatsparlamentet. Gilligan och Matsusaka visar att 23 partierna inte gjorde någon skillnad för nivån av offentliga utgifter på delstatsnivå mellan 1960 och 1990 (dock gjorde de skillnad för fördelningen av utgifterna, där delstater som kontrollerades av Demokratiska partiet innebar högre andel välfärdsutgifter). Alt och 24 Lowry kommer med en annan metod fram till motsatsen: med en tidsserie mellan 1968 och 1987 menar författarna att demokrater beskattar och spenderar mer än republikaner
Hotelling (1929), Black (1948), Downs (1957). 19
Calvert (1985). 20
Alesina (1988). 21
Blais et. al. (1993). 22
Garand (1988). 23
Gilligan & Matsusaka (1995). 24
som andel av befolkningens inkomster. Likaså kommer Besley och Case, med en tidsserie 25 mellan 1950 och 1986 och begränsningar i möjligheten för guvernörer att väljas om
(engelska: term limits) som analysenheter, fram till att demokratiska guvernörer som inte kan väljas om höjer skatten sin sista mandatperiod medan republikanska guvernörer i samma situation inte gör det. 26
Både teoretisk och empirisk forskning har alltså kommit fram till motstridiga resultat i frågan om huruvida politiskt styre påverkar policyutfall. Den empiriska forskningen som redovisas ovan kan dock svårligen generaliseras till partiers beteende i svenska kommuner, eftersom den antingen berör nationell nivå eller berör ett annat land med annat valsystem och annan politisk kultur. Den tidigare forskning som mest liknar den här undersökningen är därför Pettersson Lidbom. I sin avhandling söker Pettersson Lidbom svara på huruvida antagandet om att vänsterpartier beskattar och spenderar mer än högerpartier stämmer överens med verkligheten. Pettersson Lidbom undersöker frågan genom att titta på
skattenivån i svenska kommuner: 274 kommuner varje år mellan 1974 och 1994, vilket ger 5 754 observationer, och kommer fram till att borgerlig majoritet i fullmäktige innebär lägre skatt. 27
Vidare har en del studier gjorts som är relevanta för delfrågorna i den här uppsatsen. Vad gäller skillnaden mellan renodlat borgerliga styren och borgerliga styren där Miljöpartiet och/eller ett eller flera lokala partier också ingår har Bäck och Lindvall visat att
koalitionsregeringar bestående av partier som inte kan utfästa hållbara löften till varandra om den framtida politiken leder till högre statsskuld. Persson och Tabellini menar att 28 koalitionsregeringar leder till högre statsskuld, vilket är relevant för frågeställningen om 29 antal partier i styret. Hallerberg och von Hagen pekar på detsamma, genom att olika partier har ett intresse av att de offentliga utgifterna ökar på deras respektive områden, även om den kombinerade effekten försvagar budgeten som helhet. 30
Alt & Lowry (1994). 25
Besley & Case (1995). 26
Pettersson Lidbom (2000). 27
Bäck & Lindvall (2015). 28
Persson & Tabellini (2003). 29
Hallerberg & von Hagen (1999). 30
3. Teori och analysbegrepp
Den teoretiska utgångspunkten för uppsatsen bygger på medianväljarteorin. Detta beror på att medianväljarteorin potentiellt kan förklara undersökningens resultat – om politikers främsta prioritet är att vinna val kan det vara anledningen till att policyutfallet, i det här fallet rörande den kommunala skattenivån, inte skiljer sig åt beroende på vilket politiskt block som har makten. Alternativt kan undersökningen bidra med evidens som motsäger medianväljarteorin.
Som bakgrund till hur medianväljarteorin kan påverka policyutfallet i Sveriges kommuner analyseras hur svenska väljare identifierar sin egen position på vänster-högerskalan i Comparative Study of Electoral Systems modul 2, som bygger på en enkätundersökning genomförd efter de allmänna valen 2002: 31
Figur 1
Svenska väljares själviden1fierade vänster-högerposi1on år 2002.
Källa: CSES.
Av figuren framgår att den största andelen svenska väljare placerar sig själva i mitten av vänster-högerskalan.
Comparative Study of Electoral Systems (2015). 31
Tabell 1
Antal, medelvärde och median. Svenska väljares själviden1fierade vänster-högerposi1on år 2002.
Källa: CSES.
Av tabellen framgår att medelvärdet för svenska väljares självidentifierade vänster-högerposition år 2002 var 4,79, vilket är mycket nära mitten (5).
Tabell 2
Frekvens och procent. Svenska väljares själviden1fierade vänster-högerposi1on år 2002.
Källa: CSES.
Av tabellen framgår att 42,4 % av svenska väljare befinner sig till vänster om mitten och att 37,8 % befinner sig till höger om mitten. 19,7 % befinner sig alldeles i mitten. Med andra ord räcker det inte att bara appellera till väljare som står antingen till vänster eller till höger om mitten för att nå majoritet. När de svenska partierna söker sig mot
medianväljaren rör de sig alltså mot mitten. Vänster-höger, självskattning
Antal 1018
Medelvärde 4,79
Median 5,00
Frekvens Procent Kumulativ procent
0. Vänster 56 5,5 5,5 1 55 5,4 10,9 2 89 8,7 19,6 3 129 12,7 32,3 4 103 10,1 42,4 5 201 19,7 62,2 6 93 9,1 71,3 7 134 13,2 84,5 8 108 10,6 95,1 9 21 2,1 97,2 10. Höger 29 2,8 100,0 Totalt 1018 100,0
3.1 Analysbegrepp
Analysbegreppen delas upp efter frågeställning. Grundfrågan använder analysbegreppet kommunstyrets politiska färg, som kategoriseras som vänsterstyre, borgerligt styre,
blocköverskridande styre och övrigt styre. Den första delfrågan använder analysbegreppet partisammansättning i borgerligt styre och kategoriseras som renodlat borgerligt styre, borgerliga partier + MP, borgerliga partier + övriga partier samt borgerliga partier + MP + övriga partier. Den andra delfrågan använder analysbegreppet antal partier i borgerligt styre och kategoriseras från ett parti till åtta partier.
3.2 Teore;ska utgångspunkter
Utifrån uppsatsens teoretiska modeller hämtas ett antal hypoteser. Inspiration för den första modellen är hämtad från Pettersson Lidbom (men är betydligt enklare), som i sin tur har hämtat den från Persson och Tabellini. Båda modellerna antar ett tvåpartisystem (till följd av majoritetsvalsystem), vilket innebär en brist i tillämpningen på det svenska flerpartisystemet (till följd av vårt proportionella valsystem), men tack vare att det är politiska block snarare än enskilda partier som undersöks kan förenklingen tolereras. Den första modellen antar också att inga väljare desillusioneras av att blocken rör sig mot mitten till den grad att de avstår från att rösta – modellen antar alltså att det lönar sig att ligga så nära medianväljaren som möjligt.
Vi börjar med nollhypotesmodellen, som utgår från medianväljarteorin. Varje väljare v i kommun k har en preferens för skattenivån s. Medianväljarens preferens är m.
Sannolikheten att bli vald p (ett värde mellan 0 och 1) är som störst för båda partierna, PV och PH, om deras skattepolitik är i linje med medianväljarens preferens för skattenivån m. Således:
pPV —> 1 då sPV —> m, pPH —> 1 då sPH —> m, sPVk = mk = sPHk.
Båda partierna kommer alltså lägga sig på medianväljarens preferens för skattenivån m och vilket parti som blir valt kommer inte ha någon effekt på utfallet av s.
I motsats till nollhypotesmodellen står alternativhypotesmodellen som utgår från
partiernas politiska program. I den här modellen antas partierna efterleva sina preferenser för soberoende av m. Således:
sPV ≠ m, sPH ≠ m,
sPVk ≠ mk ≠ sPHk.
I den här modellen antas alltså skattenivån korrelera med det styrande partiet: politiskt program påverkar skattenivån.
Ur alternativhypotesmodellen hämtas följande hypoteser, en för varje frågeställning i undersökningen, där nollhypotesen är att kommunstyret, i enlighet med
medianväljarteorin och nollhypotesmodellen, inte har någon inverkan på skattenivån:
1. Borgerliga kommunstyren har bidragit till medelskattesatsens ökning i lägre
utsträckning än vänsterstyren och blocköverskridande styren,
Eftersom alla fyra borgerliga partier säger sig sträva efter att minska skattekvoten är det rimligt att anta att detta efterlevs när dessa partier är i position att påverka den,
exempelvis när de styr i Sveriges kommuner. Notera här att definitionen av ett borgerligt styre följer SKR:s, det vill säga att det utöver de borgerliga partierna också kan innefatta Miljöpartiet och/eller ett eller flera lokala partier.
2. Renodlat borgerliga styren har bidragit till medelskattesatsens ökning i lägre utsträckning än borgerliga styren som innefattar Miljöpartiet och/eller ett eller flera lokala partier,
Eftersom Miljöpartiet inte delar de borgerliga partiernas strävan efter minskad
skattekvot bör Miljöpartiet ha en dämpande effekt på de borgerliga partiernas eventuella 32 försök att inte bidra till medelskattesatsens ökning. Lokala partiers inverkan är svårare att förutspå eftersom de kan vara mycket olika, men totalt sett ligger lokala partier mellan vänster- och högerblocken. Dessutom finns det forskning som visar att 33
koalitionsregeringar där de ingående partierna inte kan utfästa hållbara löften till varandra om den framtida politiken leder till högre statsskuld. Översatt till en lokal kontext borde 34
Miljöpartiet (Ekonomi och skatter). 32
Fridolfsson & Gidlund (2002 s. 56). 33
Bäck & Lindvall (2015). 34
en ohållbar ekonomisk politik kunna leda till skattehöjningar, och även om relationerna partierna emellan skiljer sig åt i olika delar av landet bör borgerliga partier i regel ha lättare att avge hållbara löften till varandra än till lokala partier.
3. Ju färre partier i styret, desto lägre bidrag till medelskattesatsens ökning.
Ju färre partier som ingår i styret desto starkare väntas kommunens borgerliga lutning vara, eftersom färre partier i styret ofta beror på att ett majoritetsförhållande uppstår utan att fler partier behöver tas med i styret. Dessutom innebär det att färre partiers
hjärtefrågor och vallöften avseende kommunala utgifter behöver blidkas, vilket också bör innebära färre hinder mot att sänka skatten.
4. Metod
4.1 Metodisk uppläggning
Undersökningen består av en kvantitativ studie i form av en observationsundersökning med strukturerade observationer där hela populationen undersöks. Samtliga
analysbegrepp ska analyseras utifrån andel (förekomsten av skattejusteringar) och medelvärdesanalys (skattejusteringars storlek). Undersökningen innefattar 35
sammanställning av befintlig data. Information om skattenivån i Sveriges kommuner och regioner för perioden 1994-2018 finns i SCB:s databas, medan information om
kommunala styrens partisammansättning hämtas från SKR. Undersökningen innefattar att skapa ett eget dataset.
Genom att undersöka förändringar i skattenivån Sveriges kommuner varje mandatperiod 1994-2018 fås ett underlag om 1 737 observationer. I undersökningen kontrolleras för 36 skatteväxlingar mellan kommunskatt och regionskatt som följd av ansvarsomfördelningar mellan de två nivåerna.
4.2 Begreppsdefini;oner
Populationen som undersöks är politiska kommunstyren i Sverige mellan 1994-2018. Undersökningsenheterna som undersökningen utgörs av är styren i en viss kommun en viss mandatperiod. Exempelvis är Stockholms kommuns politiska styre under
mandatperioden 2002-2006 en undersökningsenhet, och Bjurholms kommuns politiska styre under mandatperioden 2010-2014 en annan undersökningsenhet. Totalt består undersökningen av 1 737 undersökningsenheter. En observation är kombinationen av undersökningsenhet och skattejustering. Exempelvis styrdes Stockholms kommun
2002-2006 av ett vänsterstyre som höjde skatten med 50 öre. Bjurholms kommun styrdes 2010-2014 av ett borgerligt styre som inte justerade skattesatsen.
Undersökningsenheterna och observationerna består av variabler. En del variabler är rent beskrivande: mandatperiod, kommunnamn, kommunkod och län. Andra variabler består av information som analyseras i undersökningen: styrets politiska färg, förekomst av
Barmark & Djurfeldt (2015 s. 137-138). 35
288 + 289 + 1 160 = 1 737. 36
Mandatperioden 1994-1998 fanns det 288 kommuner.
Mandatperioden 1998-2002 fanns det 289 kommuner (Nykvarn kommun bildades 1999-01-01). Från och med mandatperioden 2002-2006 finns det 290 kommuner (Knivsta kommun bildades 2003-01-01): Mandatperioderna 2002-2006, 2006-2010, 2010-2014 och 2014-2018 x 290 kommuner = 4 x 290 = 1 160.
skattejustering, skattejusterings storlek, partisammansättning i borgerligt styre och antal partier i borgerligt styre. Mandatperioderna på kommunnivå löper i fyra år med start och slut den 15 oktober varje valår. Skattesatsen för varje år bestäms av kommunfullmäktige 37 året före, och kommunallagen föreskriver att budgeten (inklusive skattesatsen) under valår ska beslutas av nyvalda fullmäktige. För exempelvis mandatperioden 2006-2010 är det 38 alltså skattesatserna för åren 2007, 2008, 2009 och 2010 som undersöks.
De borgerliga partierna är Moderaterna, Liberalerna, Centerpartiet och
Kristdemokraterna. Ett borgerligt styre består av minst ett av dessa, och kan därtill även bestå av Miljöpartiet och/eller ett eller flera lokala partier. Ett övrigt parti är ett icke riksdagsparti. Det kan vara ett lokalt parti som bara finns i kommunen, ett regionalt parti eller ett nationellt parti. Notera skillnaden mellan övrigt parti och övrigt styre: ett övrigt styre består av Sverigedemokraterna och/eller ett eller flera andra partier, eller enbart av ett eller flera icke riksdagspartier. Undersökningen utgår från hur Sveriges Kommuner och Regioners (SKR) definierar politiska styren i kommuner och regioner. SKR definierar borgerliga styren som att någon eller samtliga av Moderaterna, Liberalerna, Centerpartiet och Kristdemokraterna ingår. I vänsterstyren ingår Socialdemokraterna och/eller
Vänsterpartiet. Ett styre definieras som blocköverskridande om Moderaterna, Liberalerna, Centerpartiet och/eller Kristdemokraterna styr tillsammans med Socialdemokraterna och/ eller Vänsterpartiet. Ett styre definieras som övrigt om det består av enbart
Sverigedemokraterna eller Sverigedemokraterna och ett eller flera andra partier, eller om det enbart består av ett eller flera icke riksdagspartier. Miljöpartiet och lokala partier kan ingå i alla typer av styren. Undersökningen delar alltså upp lokala styren i fyra olika 39 typer: borgerliga styren, vänsterstyren, blocköverskridande styren och övriga styren. För att särskilja olika typer av borgerliga styren från varandra utgör partisammansättningen vid borgerligt styre grund för en frågeställning i undersökningen. Ett styre definieras i undersökningen som renodlat borgerligt om det bara består av borgerliga partier (ett till fyra stycken), borgerligt + MP är ett styre som består av borgerliga partier (ett eller flera stycken) samt Miljöpartiet, och borgerligt + övrigt är ett styre som består av borgerliga partier (ett eller flera stycken) samt ett eller flera övriga partier.
SFS 2017:725 (5 kap. § 9). 37
SFS 2017:725 (11 kap. §§ 8-11). 38
Sveriges Kommuner och Regioner (2020). 39
Med kommunalskatt avses den totala skattesatsen till kommun och region. Med kommunskatt avses den primärkommunala skattesatsen, det vill säga skattesatsen till kommun. Skattesatsen till region kan också kallas sekundärkommunal skattesats. För tydlighets skull kunde primärkommunal skattesats ha använts istället för kommunskatt, men eftersom kommunalskatten inte undersöks och behovet av att särskilja denna från kommunskatten därmed är litet blir språket onödigt krångligt om kommunskatten kallas för primärkommunal skattesats. I undersökningen räknas skattesatsen i kronor och ören per 100 kronor (vilket motsvarar procentsats). Många förknippar säkert skatteväxling med begreppet grön skatteväxling, som vanligtvis innebär att miljöskatter höjs och att
intäkterna detta genererar används för att sänka skatten på arbete. I den här
undersökningen avses skatteväxlingar mellan kommuner och regioner, som innebär att när kommunerna i ett län övertar ansvarsområden från regionen så höjer kommunerna sina skattesatser med en summa som motsvarar kostnaden för det utökade ansvaret och att regionen sänker sin skattesats med motsvarande summa. Motsatt företeelse
förekommer också: när regionen övertar ansvarsområden från kommunen så sänker kommunerna sina skattesatser och regionen höjer sin skattesats med motsvarande summa.
Om ett resultat är statistiskt signifikant är det osannolikt att det beror på slumpen. Alla statistiska analyser i undersökningen prövas utifrån en signifikansnivå om 5 %, vilket är en nivå som bygger på statistisk praxis. Det innebär att p-värdet behöver vara lägre än 5 % (0,05) för att resultatet ska vara statistiskt signifikant.
4.3 Material
Materialet i undersökningen kommer från SCB, SKR och indirekt från Sveriges 20 40 regioner. SCB bidrar med fullständig information om kommunskatten i alla Sveriges kommuner mellan 1994 och 2018. Statskontoret och regionerna bidrar med information 41 om skatteväxlingar mellan landsting/region och kommuner under samma period, vilket
Region Gotland kallas för just Region men är formellt en kommun med utökat ansvar för 40
uppgifter som normalt hör till regioner. Eftersom det inte finns en sekundärkommun att skatteväxla mot behövs ingen ytterligare information än den som finns tillgänglig via SCB. För både Region Gotland och för Göteborgs kommun och Malmö kommun före år 1999, som under den perioden också var kommuner med utökat ansvar för uppgifter som normalt hörde till landsting, kan en skattejustering ha berott på något som hör det utökade ansvaret till. Det påverkar dock inte grundfrågan, nämligen hur olika politiska styren hanterar den kommunala skattesatsen, och några observationer har därför inte exkluderats på grund av detta.
Statskontoret (2012). 41
gör att skattejusteringar till följd av skatteväxling kan räknas bort. SKR bidrar med information om kommunernas styre vid inledningen av varje mandatperiod. Materialet sammanställs i ett eget dataset.
Datasetet ger undersökningen en rad styrkor. För det första antalet observationer: 288-290 kommuner under en period om sex mandatperioder ger 1 737 observationer. Detta dämpar konjunkturens och de nationella politiska vindarnas effekt på
undersökningen: om undersökningen exempelvis bara hade innefattat mandatperioden 2006-2010 hade antalet borgerliga styren varit oproportionerligt många, och finanskrisens eventuella effekter på kommunskatten hade kunnat påverka undersökningens
generaliserbarhet. Med en tidsserie om sex mandatperioder minskar betydelsen av sådana tidsbegränsade förhållanden. Vidare passar de svenska förhållandena särskilt väl för den här undersökningen. De svenska partierna är väldigt starka, med makt att i stor grad 42 avgöra vilka individer som ska representera partiet i de politiska församlingarna, vilket kan jämföras med exempelvis USA där valsystemet ger mer makt åt väljarna och där partierna således är betydligt svagare, bland annat genom att olika individer i samma parti kan driva politik som i hög grad skiljer sig åt. Sveriges kommuner har ett långtgående självstyre som gör att det politiska styret kan anpassa verksamheten och därigenom skattesatsen efter sina preferenser. Samtidigt har alla kommuner samma lagstadgade förutsättningar: till exempel finns inte särskilda ekonomiska zoner i Sverige. Vänster-högerskalan är också starkare i Sverige än i många andra länder. Slutligen har alla kommuner samma valdag 43 och mandatperioder, vilket dämpar den möjliga påverkan som externa effekter kan ha för kommunstyren att efterleva sina preferenser om skattesatsen.
4.5 Forskningsteknik
Att skapa det egna datasetet utgör en stor del av undersökningen. Först hämtas information om kommunskatten i alla Sveriges kommuner mellan 1994-1999 och 2000-2018 från Statistiska Centralbyrån i form av Excelfiler (i SCB:s databas är
skattenivån uppdelad vid år 2000, vilket innebär att två Excelfiler behöver plockas ut och sammanfogas). För att underlätta att kontrollera för skatteväxlingar delas dessa upp per 44 län. Excelfilerna består av kommunkod, kommunnamn, årtal och skattesats. Genom att subtrahera skattesatsen för år 1994 från skattesatsen för år 1995 fås skattejusteringen för
Johansson & Möller (1998). 42
Oscarsson (2020). 43
Statistiska centralbyrån (1999 & 2020). 44
år 1995. Detta upprepas för samtliga efterföljande år. Vid negativt värde har skatten sänkts, vid positivt värde har den höjts och vid 0-värde har den lämnats oförändrad.
Denna identifiering underlättas genom villkorsformatering, där celler med negativa värden och positiva värden färgläggs med olika färger. Detta underlättar också identifieringen av skatteväxlingar. Svaren från regionerna är av varierande kvalitet – ytterst få tycks ha en sammanställning av de skatteväxlingar som genomförts – och Statskontorets rapport sträcker sig bara fram till och med år 2012. När en skatteväxling är identifierad adderas eller subtraheras värdet av den med cellerna för skattejusteringar under det givna året, och kommunerna tillskrivs inte felaktigt en skattehöjning eller skattesänkning som beror på en skatteväxling. Slutligen summeras skattejusteringarna för varje mandatperiod och den 45 summa som då framkommer utgör undersökningsgrund av variabeln skattejustering.
När Excelfilerna är färdigbehandlade kodas variablerna in i SPSS manuellt. Följande variabler kodas in: Mandatperiod (strängvariabel, de sex mandatperioderna mellan 1994-2018), Kommunnamn (strängvariabel), Kommunkod (strängvariabel), Län (numerisk variabel, endast av sorteringsskäl), Styrets politiska färg (1 = vänster; 2 = borgerligt; 3 = blocköverskridande; 4 = övrigt), Förekomst av skattejustering (–1 = skattesänkning; 0 = oförändrad skattesats; 1 = skattehöjning). Skattejusterings storlek (absolut storlek i kronor per 100 kronor per mandatperiod), Partisammansättning i borgerligt styre (1 = endast borgerliga partier; 2 = borgerliga partier + MP; 3 = borgerliga partier + övriga partier; 4 = borgerliga partier + MP + övriga partier) och Antal partier i borgerligt styre (1-8). Uppgifterna om Styrets politiska färg, Partisammansättning i borgerligt styre och Antal partier i borgerligt styre kommer från SKR.
Analysbegreppen analyseras utifrån andel och medelvärde genom korstabeller respektive medelvärdesjämförelser.
Här ska också noteras att Region Skåne före år 1999 var uppdelat i Landstingen i Malmöhus län 45
och i Kristianstad län, samt att Västra Götalandsregionen före år 1999 var uppdelat i Landstingen i Göteborgs och Bohus län, Älvsborgs län och Skaraborgs län. Fram till denna tidpunkt ingick inte heller Malmö kommun eller Göteborgs kommun i något landsting utan hade istället ett utökat ansvar för uppgifter som normalt hörde till landsting. Detta har kontrollerats för när
skattejusteringarna har framtagits. Därtill överfördes Habo kommun och Mullsjö kommun till Jönköpings län och landsting år 1998 efter att tidigare ha tillhört Skaraborgs län, och Heby kommun överfördes till Uppsala län och landsting år 2007 efter att tidigare ha tillhört Västmanlands län och landsting. Även detta är kontrollerat för.
4.6 Validitet och reliabilitet
En uppenbar brist i undersökningens validitet är att undersökningen inte tar hänsyn till maktskiften som sker under mandatperioders gång. Det styre som tar vid efter ett val tillskrivs alla eventuella skattejusteringar genomförda den mandatperioden, även om det politiska styret har ändrats under mandatperioden. Detta beror på att den information som finns tillgänglig om maktskiften under mandatperioder är ofullständig. Före mandatperioden 2002-2006 finns ingen sådan information sammanställd. För
efterföljande mandatperioder finns det i vissa fall information om hur styret såg ut under mandatperiodens sista år, men då utan information om när under mandatperioden som maktskiftet inträffade. I andra fall finns det information om hur styret såg ut vid en viss tidpunkt under mandatperioden, till exempel 2012 eller 2017, även då utan information om tidpunkten för maktskiftet. En genomgång av den tillgängliga informationen visar att maktskiften under mandatperioder är ovanliga. Undersökningen har så pass många observationer att effekterna av dessa maktskiften inte borde påverka resultatet till den grad att slutsatserna kan ifrågasättas.
Eftersom hela populationen undersöks och observationerna baseras på observerade faktum (vilket politiskt styre en kommun hade en viss mandatperiod och hur
kommunskatten justerades den mandatperioden) bör en upprepning av undersökningen med samma metod rendera i samma resultat. Det kan dock inte uteslutas att SKR:s uppgifter innehåller fel till följd av den mänskliga faktorn (till exempel har en
sammanblandning av Marks kommun och Markaryds kommun uppmärksammats och korrigerats i ett underlag) och att uppgifter om kommunstyren hämtade från andra källor kan ge ett något annat underlag. Den mänskliga faktorn utgör också en reliabilitetsrisk i och med att datasetet är egenkonstruerat, även om datasetet är kontrollerat mot
5. Resultat
Varje analysbegrepp studeras utifrån förekomst av skattejusteringar och
medelvärdesanalys. Varje delkapitel inleds med en materialnära redovisning av förekomst av skattejusteringar följt av en kort analys av resultatet. Därefter följer en materialnära redovisning av medelvärdesanalysen som också följs av en kort resultatanalys. Här påminns om att alla statistiska analyser prövas utifrån en signifikansnivå om 5 %.
5.1 Borgerliga kommunstyrens bidrag ;ll medelska&esatsens utveckling
Det här avsnittet ska svara på undersökningens grundfråga, själva skälet till att undersökningen görs: Har borgerliga kommunstyren bidragit till medelskattesatsens ökning i lägre utsträckning än andra styren? Det finns bara en observation med ett “övrigt styre” (Dorotea kommun 2014-2018, där Dorotea Kommunlista styrde själva ). Eftersom 46 det inte är meningsfullt att dra slutsatser utifrån en observation exkluderas den från kommande tabeller.
5.1.1 Förekomst av skattejusteringar
Först visas en korstabell där den procentuella fördelningen av skattejusteringar inom varje typ av styre framgår, med ett Z-test som visar om skillnaden mellan kolumnerna är
statistiskt signifikant:
Åsberg (2018). 46
Tabell 3
Korstabell av styrets poli1ska färg och förekomst av skaNejustering i Sveriges kommuner under mandatperioderna 1994-2018, med procentuell fördelning av skaNejusteringar för varje typ av styre.
Källa: SCB, SKR.
Av tabellen framgår att det totala antalet observationer – 288-290 kommuner under sex mandatperioder plus den exkluderade observationen – är 1 737. Av dessa har 729
observationer haft vänsterstyre, 655 har haft borgerligt styre och 352 observationer har haft blocköverskridande styre.
Z-testet (som är genomfört med justerade p-värden med hjälp av Bonferronimetoden som justerar signifikansnivån för faktumet att multipla jämförelser görs) kan utläsas av
bokstäverna i cellerna. Bokstäverna visar om skillnaderna mellan kolumnerna är signifikant. När alla tre celler i en rad har samma bokstav (som i raden för
“blocköverskridande”) är skillnaden mellan resultaten för sänkt skatt, oförändrad skatt och höjd skatt inte signifikant. När den första cellen i en rad har en bokstav och de två andra cellerna i raden har en annan bokstav (som i raderna för “vänster” och “borgerligt”) är skillnaderna mellan cellen i den första kolumnen och de två andra kolumnerna signifikant, medan skillnaden mellan de två andra kolumnerna inte är signifikant.
Av den nedersta raden framgår att om skattejusteringar sker lika ofta oberoende av
kommunstyrets politisk färg förväntas andelen tillfällen som skattenivån varit lägre vid en mandatperiods slut än vid dess början vara 6,9 % för alla typer av styren. Andelen tillfällen
Förekomst av skattejustering
Totalt Sänkning Oförändrad Höjning
Styrets politiska färg Vänster Antal 16a 503b 210b 729 % av styrets politiska färg 2,2 % 69,0 % 28,8 % 100,0 % Borgerligt Antal 86a 380b 189b 655 % av styrets politiska färg 13,1 % 58,0 % 28,9 % 100,0 % Blocköver skridande Antal 18a 218a 116a 352 % av styrets politiska färg 5,1 % 61,9 % 33,0 % 100,0 % Totalt Antal 120 1101 515 1736 % av styrets politiska färg 6,9 % 63,4 % 29,7 % 100,0 % Varje nedsänkt bokstav utmärker en delmängd av “Förekomst av
med oförändrad skattenivå förväntas vara 63,4 % och andelen tillfällen med högre skatt vid slutet av mandatperioden än vid dess början förväntas vara 29,7 %.
Ur detta kan utläsas att borgerliga kommunstyren sänker skatten oftare än andra styren (i verkligheten 13,1 % av tillfällena med borgerligt styre istället för det förväntade 6,9 %). Genom Z-testet vet vi också att borgerliga kommunstyren har sänkt skatten signifikant oftare än de har lämnat skatten oförändrad (vilket de gjort 58 % av tillfällena istället för det förväntade 63,4 %) eller höjt den (vilket de gjort 28,9 % av tillfällena istället för det förväntade 29,7 %). Tabellen visar också att vänsterstyren har lämnat skatten oförändrad oftare än andra styren (69 % istället för det förväntade 63,4 %), och att blocköverskridande styren har höjt skatten oftare än andra (33 % istället för det förväntade 29,7 %).
Blocköverskridande styren har sänkt skatten mer sällan än förväntat, både borgerliga och blocköverskridande styren har lämnat skatten oförändrad mer sällan än förväntat och både vänsterstyren och borgerliga styren har höjt skatten mer sällan än förväntat. Z-testet
avslöjar dock att dessa skillnader inte är statistiskt signifikanta. Den enda ytterligare skillnaden, utöver att borgerliga styren sänker skatten oftare än andra, som är signifikant är att vänsterstyren sänker skatten mer sällan än andra (2,2 % istället för det förväntade 6,9 %).
På korstabellen görs ett chi-två-test som jämför observerade frekvenser med förväntade frekvenser. Om chi-två-testet är signifikant är skillnaden mellan observerade och
förväntade frekvenser låg, och det finns ett samband mellan variablerna.
Tabell 4
Chi-två-test av styrets poli1ska färg, exklusive övrigt styre, och förekomsten av skaNejustering i Sveriges kommuner under mandatperioderna 1994-2018.
Källa: SCB, SKR.
Värde Frihetsgrader Asymptotisk
signifikans (tvåsidig)
Pearson Chi-två 70.075a 4 0,000
Sannolikhetskvot 71,061 4 0,000
Linear-by-Linear
Association 0,333 1 0,564
Antal giltiga fall 1736
a. 0 celler (0.0%) har ett förväntat antal lägre än 5. Det lägsta förväntade antalet är 24.33.
Chi-två-testet visar att det finns ett samband mellan variablerna (den översta cellen i kolumnen längst till höger).
I följande korstabell slås icke-borgerliga styren ihop till “annat styre” i syfte att konkret kunna svara på frågeställningen om borgerliga kommunstyren höjer skatten mer sällan än andra styren (med Z-test och justerade p-värden):
Tabell 5
Korstabell av styrets poli1ska färg med alla icke-borgerliga styren sammanslagna och förekomst av skaNejustering i Sveriges kommuner under mandatperioderna 1994-2018, med procentuell fördelning av
skaNejusteringar för respek1ve typ av styre.
Källa: SCB, SKR.
Återigen visar Z-testet att den enda signifikanta skillnaden inom respektive rad rör hur ofta de olika styrena sänker skatten. När vänsterstyren, blocköverskridande styren och det övriga styret slås ihop blir den sammantagna underrepresentationen av skattesänkningar signifikant (i verkligheten 3,2 % istället för det förväntade 7 %).
Att skillnaderna i hur ofta styrena har lämnat skatten oförändrad eller höjt den inte är statistiskt signifikanta förvånar inte när andelarna studeras. Det verkliga resultatet ligger förhållandevis nära den förväntade förekomsten: borgerliga styren har lämnat skatten oförändrad 58 % av tillfällena de styrt (förväntad andel: 63,4 %) och höjt skatten 28,9 % av tillfällena de styrt (förväntad andel: 29,6 %), medan andra styren har lämnat skatten
Förekomst av skattejustering
Total Sänkning Oförändrad Höjning
Icke-borgerliga styren samman-slagna Annat styre Antal 35a 721b 326b 1082 % av icke-borgerliga sammanslagna 3,2 % 66,6 % 30,1 % 100,0 % Borgerligt styre Antal 86a 380b 189b 655 % av icke-borgerliga sammanslagna 13,1 % 58,0 % 28,9 % 100,0 % Totalt Antal 121 1101 515 1737 % av icke-borgerliga sammanslagna 7,0 % 63,4 % 29,6 % 100,0 % Varje nedsänkt bokstav utmärker en delmängd av “Förekomst av
oförändrad 66,6 % av tillfällena de styrt (förväntad andel: 63,4 %) och höjt skatten 30,1 % av tillfällena de styrt (förväntad andel: 29,6 %).
Hädanefter förläggs chi-två-test i Appendix av utrymmesskäl. Chi-två-testet för den här analysen visar att det finns ett samband mellan variablerna (Tabell A1).
Analys
Resultatet visar att borgerliga styren sänker skatten oftare än andra styren, vilket är i linje med alternativhypotesen som säger att borgerliga styren ska ha bidragit till
medelskattesatsens ökning i lägre utsträckning än vänsterstyren och blocköverskridande styren. Däremot har borgerliga styren höjt skatten lika ofta som andra styren. Detta motsäger alternativhypotesen och kan tala för medianväljarteorin. Särskilt intressant är skillnaden i andel tillfällen som vänsterstyren respektive borgerliga styren har höjt skatten. Det är lätt att förvänta sig att vänsterstyren har höjt skatten oftare än borgerliga styren. Så är inte fallet, och även om skillnaden är oerhört liten har borgerliga styren faktiskt höjt skatten vid 0,1 % fler tillfällen än vänsterstyren (justerat för det totala antalet
observationer med respektive styre).
5.1.2 Skattejusteringarnas storlek
Här följer en medelvärdesanalys av skattesatsens utveckling under 1994-2018 där de olika typerna av styre jämförs:
Tabell 6
Medelvärdesanalys av styrets poli1ska färg och storlek på skaNejustering i Sveriges kommuner under mandatperioderna 1994-2018.
Källa: SCB, SKR.
Kolumnen “Medelvärde” visar medelvärdet av alla genomförda skattejusteringar under alla mandatperioder inom tidsserien, totalt och för alla styren separat. Det innebär att varje medelvärde visar hur mycket respektive styre har justerat skatten i genomsnitt per
Styrets politiska färg Medelvärde N Standardavvikelse
Vänster 0,1667 729 0,31003
Borgerligt 0,1276 655 0,34739
Blocköverskridande 0,1863 352 0,33220
Övrigt -0,1000 1
mandatperiod. Den genomsnittliga skattejusteringen för alla 1 737 observationer är 15,58 öre per mandatperiod (nedersta raden). Det innebär att kommunskatten i genomsnitt har ökat med 93,48 öre mellan 1994 och 2018. Här ska noteras två viktiga skillnader mot 47 SCB:s medelskattesats, som säger att den har ökat med 1,30 kronor mellan 1994 (19,44 kronor) och 2018 (20,74 kronor): SCB:s medelskattesats är viktad mot skatteunderlag, vilket inte görs i den här undersökningen, och tar inte hänsyn till skatteväxlingar mellan kommuner och regioner, vilket görs i den här undersökningen.
Vidare framgår att när vänsterpartier har styrt har skatten ökat med i genomsnitt 16,67 öre per mandatperiod. Vid borgerligt styre har skatten ökat med i genomsnitt 12,76 öre per mandatperiod. Högst genomsnittlig skatteökning har skett vid blocköverskridande styre: i genomsnitt 18,63 öre per mandatperiod. Det enda övriga styret i undersökningen sänkte skatten med 10 öre. Den totala genomsnittliga skattejusteringen för alla styren är en höjning med 15,58 öre per mandatperiod.
För att kunna avgöra om skillnaden i medelvärde är statistiskt signifikant exkluderas återigen observationen med övrigt styre från undersökningen och ett “One-Way ANOVA”-test (variansanalys) med homogenitetsANOVA”-test av varianserna genomförs:
Tabell 7
Homogenitetstest av styrets poli1ska färg och storlek på skaNejustering i Sveriges kommuner under mandatperioderna 1994-2018.
Källa: SCB, SKR.
Att resultatet inte är signifikant (0,274 > 0,05) innebär att skillnaden i spridning mellan varianserna är tillräckligt liten för att slutsatser ska kunna dras från ANOVA-testet:
Levene
Statistic Frihetsgrader 1 Frihetsgrader 2 Signifikans Skatte-justering Baserat på medelvärde 1,297 2 1733 0,274 Baserat på justerat medelvärde 1,441 2 1733 0,237
15,58 öre x 6 mandatperioder = 93,48 öre. 47
Tabell 8
One-Way ANOVA-test av styrets poli1ska färg och storlek på skaNejustering i Sveriges kommuner under mandatperioderna 1994-2018.
Källa: SCB, SKR.
Av ANOVA-testet framgår att skillnaderna mellan styrenas genomsnittliga skattejusteringar är signifikant (0,014 < 0,05).
Ett Post Hoc-test där liknande varians inte antas föreligga genomförs ändå. Detta i syfte att undersöka huruvida skillnaderna i medelvärde är signifikanta mellan alla olika typer av styren:
Tabell 9
Post Hoc-test av styrets poli1ska färg och storlek på skaNejustering i Sveriges kommuner under mandatperioderna 1994-2018.
Källa: SCB, SKR.
Av kolumnen “Signifikans” framgår att bara skillnaden mellan medelvärdet för borgerliga styren och blocköverskridande styren är statistiskt signifikant (0,024 < 0,05). Skillnaden
Skatte-justering Sum of Squares Frihetsgrader Mean Square F Signifikans Mellan grupper 0,934 2 0,467 4,312 0,014 Inom grupper 187,630 1733 0,108 Totalt 188,564 1735 Beroende variabel: Skattejustering Games-Howell (I) Styrets politiska färg (J) Styrets politiska färg Skillnad m.värde (I-J)
Standardfel Signifikans 95 % konfidensintervall Underifrån Ovanifrån Vänster Borgerligt 0,03910 0,01778 0,072 -0,0026 0,0808 Blocköver-skridande -0,01954 0,02110 0,624 -0,0691 0,0300 Borgerligt Vänster -0,03910 0,01778 0,072 -0,0808 0,0026 Blocköver-skridande -.05864* 0,02231 0,024 -0,1110 -0,0063 Blocköver-skridande Vänster 0,01954 0,02110 0,624 -0,0300 0,0691 Borgerligt .05864* 0,02231 0,024 0,0063 0,1110 *. Skillnaden i medelvärde är signifikant på 0,05-nivå.
mellan medelvärdet för vänsterstyren och borgerliga styren är inte riktigt signifikant (0,072 > 0,05) medan skillnaden mellan medelvärdet för vänsterstyren och
blocköverskridande styren inte är nära att vara signifikant (0,624 > 0,05).
Konfidensintervallet läses av som att värdena för dess inneslutning underifrån och
ovanifrån båda två behöver vara antingen negativa eller positiva för att skillnaden ska vara signifikant. Om konfidensintervallet täcker 0 är det inte statistiskt säkerställt att
skillnaden i medelvärde mellan två olika typer av styren inte beror på slumpen.
Konfidensintervallet för jämförelsen mellan borgerligt styre och blocköverskridande styre innesluts av värdena -0,1110 (underifrån) och -0,0063 (ovanifrån): 0 > -0,1110 > -0,0063, och skillnaden är som vi redan vet signifikant. Konfidensintervallet för jämförelsen mellan vänsterstyre och borgerligt styre innesluter däremot 0 (-0,0026 < 0 < 0,0808), liksom konfidensintervallet för jämförelsen mellan vänsterstyre och blocköverskridande styre (-0,0691 < 0 < 0,0300). Skillnaden i genomsnittlig skattejustering mellan vänsterstyren och borgerliga styren (och mellan vänsterstyren och blocköverskridande styren) är alltså inte statistiskt signifikant.
Slutligen testas återigen borgerliga styren mot en sammanslagning av alla andra styren för att kunna svara på frågan om borgerliga styren har bidragit till medelskattesatsens ökning i lägre utsträckning än andra styren. Eftersom vi nu bara har två kategorier (annat styre och borgerligt styre) görs ett “Independent-Samples T Test” istället för ett One-Way ANOVA-test, som görs när fler än två kategorier jämförs:
Tabell 10
Medelvärdesanalys av styrets poli1ska färg när icke-borgerliga styren slagits samman och storlek på skaNejustering i Sveriges kommuner under mandatperioderna 1994-2018.
Källa: SCB, SKR.
När vänsterstyren, blocköverskridande styren och det övriga styret slås ihop är det samlade bidraget för dessa styren till medelskattesatsens utveckling per mandatperiod 17,28 öre. Borgerliga styrens bidrag är, som vi vet sedan tidigare, 12,76 öre.
Icke-borgerliga styren
sammanslagna N Medelvärde
Standard-avvikelse
Skattejustering Annat styre 1082 0,1728 0,31736
Borgerligt styre 655 0,1276 0,34739
Tabell 11
T-test av styrets poli1ska färg när icke-borgerliga styren slagits samman och storlek på skaNejustering i Sveriges kommuner under mandatperioderna 1994-2018.
Källa: SCB, SKR.
Att Levene’s test inte är signifikant (0,740 > 0,05) visar att skillnaden i spridning är signifikant liten. Därför läses signifikansen av t-testet av från den övre raden, där lika varianser antas. Den är signifikant (0,006 < 0,05), alltså är skillnaden mellan borgerliga styrens och andra styrens bidrag till medelskattesatsens utveckling statistiskt signifikant.
Analys
Vid första anblick ser resultatet ut att stödja alternativhypotesen. Borgerliga styren har bidragit till medelskattesatsens ökning i lägre grad än andra styren. Notabelt är också att blocköverskridande styren, alltså styren som innehåller både borgerliga partier och vänsterpartier, har bidragit till medelskattesatsens utveckling i högre utsträckning än vänsterstyren. Ingen av dessa betraktelser är dock statistiskt signifikanta: borgerliga styrens bidrag till medelskattesatsens ökning är visserligen signifikant lägre än
blocköverskridande styrens bidrag till densamma, men borgerliga styrens bidrag är inte signifikant lägre än vänsterstyrens. Inte heller är blocköverskridande styrens bidrag
signifikant högre än vänsterstyrens. När alla icke-borgerliga styren slås ihop är skillnaden i genomsnittlig skattehöjning per mandatperiod (12,76 öre för borgerliga styren och 17,28 öre för icke-borgerliga styren) signifikant, även om konfidensintervallets undre
inneslutning är tämligen nära 0 (0,01327) – hade konfidensintervallet täckt 0 hade skillnaden inte varit statistiskt signifikant.
Levene's Test
t-test for Equality of Means F Sig. t Frihets-grader Sig. (två-sid.) Skilln. m.värde Stdfel skilln. 95% konfidens-intervall av skillnaden Under-ifrån Ovan-ifrån Lika varianser antas 0,110 0,740 2,776 1735 0,006 0,04521 0,01629 0,01327 0,07716 Lika varianser antas ej 2,715 1283,556 0,007 0,04521 0,01665 0,01254 0,07788
Resultatet kan möjligen förklaras av medianväljarteorin. Borgerliga kommunstyren förväntas vilja hålla skattenivån nere, vilket de uppenbarligen har misslyckats med på aggregerad nivå. Vi vet sedan tidigare att den svenska medianväljaren befinner sig i mitten på vänster-högerskalan. Om borgerliga kommunstyrens främsta ambition, i enlighet med medianväljarteorin, är att återväljas anpassar de sin politik efter medianväljarens
önskemål. Om medianväljaren inte önskar sänkt skatt är det inopportunt för det borgerliga kommunstyret att sänka skatten. Istället kan medianväljaren i genomsnitt per
mandatperiod önska sig något högre skattenivå, vilket både skulle kunna förklara varför borgerliga kommunstyren tvärtemot vad de förmodas vilja har höjt skatten och också utgöra en rimlig förklaringsgrund till de små skillnaderna i skattejustering mellan de olika typerna av styren.
Utifrån resultatet i det här avsnittet ska uppsatsens grundfråga besvaras: Har borgerliga styren bidragit till medelskattesatsens ökning i Sveriges kommuner i lägre utsträckning än andra styren? Svaret är ja, både genom att borgerliga styren mellan 1994 och 2018 har sänkt skatten signifikant oftare än andra styren och genom att borgerliga styrens
sammanlagda bidrag till medelskattesatsens ökning är signifikant lägre än andra styrens under samma period. Stödet för alternativhypotesen är dock inte lika entydigt, vilket utvecklas i slutsatserna.
5.2 Styrets par;sammansä&ning
Det här avsnittet ska visa om det är någon skillnad i skattejustering mellan borgerliga styren som bara består av borgerliga partier respektive borgerliga styren som består av Miljöpartiet och/eller ett eller flera övriga partier.
5.2.1 Förekomst av skattejusteringar
Korstabell av förekomst av skattejustering där den procentuella fördelningen av skattejusteringar framgår (med Z-test och justerade p-värden):
Tabell 12
Korstabell av par1sammansäNning vid borgerligt styre och förekomst av skaNejustering i Sveriges kommuner under mandatperioderna 1994-2018, med procentuell fördelning av genomförda
skaNejusteringar för de olika par1sammansäNningarna.
Källa: SCB, SKR.
Chi-två-testet återfinns i Appendix och visar att det finns ett samband mellan variablerna (Tabell B1).
Av korstabellens nedersta rad framgår att andelen tillfällen som skatten förväntas ha sänkts om det inte är någon skillnad mellan olika partisammansättningars hantering av skattesatsen är 13,1 %, att skatten då ska ha lämnats oförändrad 58 % av tillfällena och att den ska ha höjts 28,9 % av tillfällena. Detta känns igen från korstabellerna i avsnitt 5.1, från vilka vi vet att dessa andelar gäller när borgerliga styren inte delas upp efter
partisammansättning.
Resultatet visar att renodlat borgerliga styren justerar skatten både upp och ned oftare än förväntat: sänkning 14,7 % av tillfällena istället för det förväntade 13,1 % och höjning 34,4
Förekomst av skattejustering
Totalt Sänkning Oförändrad Höjning
Parti- samman-sättning borgerligt styre Bara borgerliga partier Antal 61a 212b 143a 416 % av borgerligt styre 14,7 % 51,0 % 34,4 % 100,0 % Borgerliga + MP Antal 9a, b 64b 16a 89 % av borgerligt styre 10,1 % 71,9 % 18,0 % 100,0 % Borgerliga + Övr Antal 14a, b 85b 24a 123 % av borgerligt styre 11,4 % 69,1 % 19,5 % 100,0 % Borgerliga + MP + Övr Antal 2a 19a 6a 27 % av borgerligt styre 7,4 % 70,4 % 22,2 % 100,0 % Totalt Antal 86 380 189 655 % av borgerligt styre 13,1 % 58,0 % 28,9 % 100,0 % Varje nedsänkt bokstav utmärker en delmängd av “Förekomst av
% av tillfällena istället för det förväntade 28,9 %. Istället lämnar renodlat borgerliga styren skatten oförändrad mer sällan än förväntat: 51 % av tillfällena istället för 58 %. Z-testet visar att skillnaden mellan hur ofta renodlat borgerliga styren har sänkt respektive höjt skatten inte är statistiskt signifikant, men att både sänkning och höjning har skett signifikant oftare än tillfällen då renodlat borgerliga partier lämnar skatten oförändrad.
När andra partier än renodlat borgerliga har varit med i styret har istället skatten både sänkts och höjts mer sällan än förväntat. Detta gäller oavsett om det är Miljöpartiet, ett eller flera övriga partier eller Miljöpartiet och ett eller flera övriga partier som utöver borgerliga partier har ingått i styret. Borgerliga styren som innefattar Miljöpartiet har sänkt skatten 10,1 % av tillfällena de styrt istället för det förväntade 13,1 %, lämnat skatten oförändrad 71,9 % av tillfällena de styrt istället för det förväntade 58 % och höjt skatten 18 % av tillfällena de styrt istället för det förväntade 28,9 %. Skillnaden mellan hur ofta ett borgerligt styre som innefattar Miljöpartiet har sänkt skatten och hur ofta de har lämnat skatten oförändrad eller höjt den är inte statistiskt signifikant. Skillnaden mellan hur ofta ett sådant styre har lämnat skatten oförändrad jämfört med hur ofta det har höjt den skatten är signifikant. Borgerliga styren som innefattar Miljöpartiet har alltså lämnat skatten oförändrad oftare än förväntat och höjt den mer sällan än förväntat, till en grad som är statistiskt signifikant.
Borgerliga styren som innefattar ett eller flera övriga partier har sänkt skatten 11,4 % av tillfällena de styrt (förväntat: 13,1 %), lämnat den oförändrad 69,1 % av tillfällena
(förväntat: 58 %) och höjt skatten 19,5 % av tillfällena (förväntat: 28,9 %). Precis som för borgerliga styren som innefattar Miljöpartiet har borgerliga styren som innefattar ett eller flera övriga partier lämnat skatten oförändrad oftare än förväntat och höjt den mer sällan än förväntat, till en grad som är statistiskt signifikant. Borgerliga styren som både
innefattar Miljöpartiet och ett eller flera övriga partier är få till antalet. Det föreligger ingen statistiskt signifikant skillnad mellan hur ofta skatten har sänkts, höjts eller lämnats
oförändrad av ett sådant styre.
Analys
Mest iögonfallande är att renodlat borgerliga styren betydligt oftare har höjt skatten än borgerliga styren som också innefattar andra partier. Detta går emot alternativhypotesen som säger motsatsen: att renodlat borgerliga styren ska ha bidragit till medelskattesatsens ökning i lägre grad än styren som också innefattar andra partier. Renodlat borgerliga
styren har också sänkt skatten oftare än borgerliga styren som innefattar andra partier, vilket ger stöd för alternativhypotesen, men skillnaden är inte lika stor som skillnaden i hur ofta styrena har höjt skatten. Särskilt intressant är skillnaden mellan hur ofta ett renodlat borgerligt styre har höjt skatten jämfört med ett borgerligt styre som innefattar Miljöpartiet. Renodlat borgerliga styren har höjt skatten 34,4 % av tillfällena medan borgerliga styren där Miljöpartiet ingår endast har gjort det 18 % av tillfällena.
5.2.2 Skattejusteringars storlek
Här följer en medelvärdesanalys av skattesatsens utveckling med olika typer av borgerliga styren:
Tabell 13
Medelvärdesanalys av par1sammansäNning och storlek på skaNejustering i Sveriges kommuner under mandatperioderna 1994-2018.
Källa: SCB, SKR.
När ett borgerligt styre bara består av borgerliga partier har den genomsnittliga
skattehöjningen per mandatperiod varit 15,61 öre (här kan noteras att detta är 0,3 öre mer än den totala genomsnittliga skattehöjningen för alla observationer). När styret består av ett flera borgerliga partier samt Miljöpartiet har den genomsnittliga skattehöjningen per mandatperiod varit 7,72 öre. När styret består av ett eller flera borgerliga partier samt ett eller flera övriga partier har den genomsnittliga skattehöjningen per mandatperiod varit 7,14 öre. När styret består av ett eller flera borgerliga partier, Miljöpartiet och ett eller flera övriga partier har den genomsnittliga skattehöjningen per mandatperiod varit 11,19 öre. Det totala genomsnittet för alla typer av borgerliga styren är, som vi redan vet från medelvärdesanalysen i det förra avsnittet, 12,76 öre i skattehöjning per mandatperiod.
Partisammansättning
borgerligt styre Medelvärde N Standardavvikelse
Bara borgerliga partier 0,1561 416 0,37244
Borgerliga + MP 0,0772 89 0,25579
Borgerliga + Övr 0,0714 123 0,32395
Borgerliga + MP + Övr 0,1119 27 0,26578
