• No results found

Tennispaviljongen i Stockholm

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Tennispaviljongen i Stockholm"

Copied!
9
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Bebyggelsehistorisk

tidskrift

Nordic Journal of Settlement History and Built Heritage

Author

Bengt af Klintberg

Title

Tennispaviljongen i Stockholm

Issue

40

Year of Publication

2000

Pages

103–110

ISSN 0349−2834

ISSN online 2002−3812

www.bebyggelsehistoria.org

(2)

Tennispaviljongen

i

Stockholm

av

Bengt

af Klintberg

En okänd skönhet

Tennispaviljongen vid Fiskartorpsvägen i Stock¬ holm är en av landets äldsta och bäst bevarade

idrottsanläggningar- och en av demest okända.

Otaliga stockholmare har passerat den i bil utan

attlägga märke till den. Detberorattdenvisar

uppsinmestanonymasida, baksidan, förbilisterna

somåker förbi Fiskartorpsvägen. Dehinner se en

fönsterlös, brädfodrad vägg och konmren av ett

branttak, omdeöverhuvudtaget lägger märke till

byggnaden.

Det ärförstnärmankommerinpå Tennissta¬

dions områdesom man fårklartförsigattTen¬ nispaviljongen representeraren ovanligt charm-full träarkitektur från det slutandei8oo-talet,en arkitektursom numeratill allrastörstadelen har skattat åtförgängelsen men som för hundra år sedansattesinprägel pådans-, utställnings- och

skyttepaviljonger. Ett klocktorn reser sig stolt mot himlen, omgivet av dramatiskt branta tak¬ fall.Väggaroch snickeridetaljer lyser iklara fär¬ ger: ockragult, rödbrunt, kromoxidgrönt.

Detområde som går under namnetTennissta¬ dion liggersom en liten bynorr omÖstermalms idrottsplats. I dess centrum är två utomhusbanor

för tennis, inhägnade av högt ståltrådsnät. De

omges av två avlånga huskroppar som gör ett rätt anonymt intryck. Tennisstadions A-hall och B-hall, samt- närmastFiskartorpsvägen - avTen¬ nispaviljongen. Med sin festliga fasad frammanar den minnen från en tid när nya sporter nådde

Sverige och tennisspelareivaxademustascher,djär¬ vavelocipedryttare och utomhusbadare i tvärran¬ diga baddräkter väckte allmänhetensförundran.

Kronprinsens

egen

tennispaviljong

Detvarvår dåvarandekronprinsGustaf, sedermera Gustaf V, som tog initiativet till byggandet av Tennispaviljongen. Han hade stiftat bekantskap

med det nya bollspelet lawn-tennis (som snarare hade karaktären av sällskapsspel änav sport) när

han 1879 besökte England. Ar 1892 beslöt kron¬ prinsen och fyra andra herrar att bilda Lawn-Tennisklubben Victoria. Enligt ett protokoll från

ett sammanträde Kungliga Slottet den 22 maj dettaårvarSkeppsholmen tidigast på förslagsom plats för banorna,men utrymmetdär ansågsvara för begränsat. Istället föreslogs att man skulle anlägga såväl utomhusbanor som ”en byggnad för spelets öfvande inomhus hela året om” intill Sophiahemmet vid Valhallavägen. Protokollförare

varViktor Balck, den moderna svenska idrottsrö¬

relsensgrundläggare.

Underårensomföljde uppfördesenhel idrotts¬

park på Planterhagen vid Valhallavägen, den plats där Stadionnuligger.En400 meterlång velociped¬ bana avbetong var färdig 1895. En velocipedpa¬

viljong tillkom, liksom anläggningar för fri idrott, banor för utomhustennisoch, alldeles där Lidingö-vägen nu drar förbi, en tennispaviljong med två

banor. De första skisserna till paviljongen var gjorda av arkitekten Gustaf Améen (1864-1949), menslutfördesavhans kollegor Eredrik Lilljekvist

(1863-1932) och Rudolf Arborelius (1861-1917).

Lilljekvist är framför allt känd för sitt huvudverk Dramatiska teatern. Tennispaviljongen fick en

utformningsomhknade de paviljong- och

utställ-ningsbyggnader han ritade för Stockholmsutställ¬

(3)

Utomhusbanorna invigdes i september 1896, medanTennispaviljongenförstagångentogsibruk den första oktober. De båda värmdesav tvåstora

ugnar somvarplacerade mellan dem. Entréhallen

varmöblerad medsoffor, bord och stolar och hyllor för tidskrifter. Påövervåningenfanns kronprinsens

privataomklädningsrum.

Över

klocktornet vajade

densvenskaflaggan. Namnet påtennisklubbenvar

nu HKHKronprinsens Lawn-Tennisklubb. Tennispaviljongen blev en populär mötesplats

försportigarepresentanterför överklassenavbåda

könen, inte minst kvinnor. Foton från den tiden

visaratt något sådant somtenniskläder ännu var ett okänt begrepp. Kvinnorna spelade i fotsida kjolar, männenhängdeavsigkavajen och spelade

i mörka långbyxor, skjorta med stärkkrage och

väst.Derasracketarvarmjukare strängadeän nuti¬

dens; ljudenfrånentennismatchmåsteha klingat

dovare, mera i basregistret än vad det gör i vår tid.

Efter bara några år stod det klart att de båda

banorna i Tennispaviljongen inte förslog för att

täcka behovet av inomhusarenor för den nya

modesporten. En olägenhet var också att utrym¬

metkringsjälva spelplanernavartilltagetisnålaste

laget; det räckteinte till när spelarna försökte nå sneda bollar. Därföruppfördes redan efter några år en ny, större byggnad för Kronprinsens Lawn-Tennisklubb vid Sturevägen (nuvarande Lidingö-vägen) strax bortom Idrottsparken. ”Tennispa¬ viljongen vid Sturevägen”, en ståtlig byggnad i

jugendstil ritad avTorben Grut, invigdes 1900.

”Paviljongen var utmärkt väl planerad såväl med

tanke spelmöjligheter som trevnad. Alldeles

särskilt inbjudande var det lilla halvcirkelformade

terum,som erbjödutsiktöverbåda planerna.Här samlades man, diskuterade, skämtade och drack

te, medan man noga bevakade sin speltur. Alla

spelade med alla. Som antalet spelare var stort, tränades vanligtvis dubbel. Mycket ofta förekom

mixed, som ej sällan ledde till ’mixed för livet’!”

(Adlerstråhle&Nylén1943).

1909beslutadeInternationella OlympiskaKom¬

mittén attStockholm skulle få arrangerade olym¬ piskaspelen år1912. Detbestämdesatt

olympiasta-dion skulleuppföras på den plats därIdrottsparken låg. Den enda byggnad som sparades varTennis¬

paviljongen, som1910 monterades ner och flytta¬

des till sin nuvarande plats vid Fiskartorpsvägen.

Vadsomvaråteruppbyggnad respektivenybyggnad

är idag svårt att avgöra i detalj (Lindroth 1997,

90). Så mycket är dock säkert som att brister i den ursprungligakonstruktionen rättades till och banornagjordes längre och bredare. 1911 öppna¬ des lokalen åter för tennisspel. Under de olym¬ piskaspelen ägde fäkttävlingarnarumiTennispa¬ viljongen.

Även fortsättningsvis hände det att byggnaden användestillannatän tennisspel. Både

brottnings-och boxningstävlingar har arrangerats där, och

byggnaden har till och med fått göra tjänst som

utställningshallför bilar.

”TennispaviljongenvidSturevägen” fickenkort

livstid: 1920brandhärjades den. Under deföljande

årenvarTennispaviljongenfrån1896den endarik¬

tigahallen förinomhustennisiStockholm.Kungen spelade dubbel där tillsammans med den tidens

främsta tennisspelare ochlandskamper ochsvens¬ ka inomhusmästerskap i tennis avhölls där. Men dessa aktiviteter flyttades 1924till en ny, modern

tennishall, även den ritad av Torben Grut, som uppförts bredvid Tennispaviljongen för att fylla

tomrummet efter den nerbrunna anläggningen. Med den introducerades en ny, bågvälvd typ av

tennishall med takfönstersomfickståmodell för de följande årtiondenas stora hallar. 1948 brann

även dennahall ner. Enny, större hall som ritats

avGustafLettströmkundei960 invigassamma

plats.

Från

C-hall till

Tennispaviljong

Alltifrån 1924 fann det alltså två tennishallar vid Fiskartorpsvägen,den äldreTennispaviljongen och

dennyahallenstrax norrdärom.1930invigdesen

tredje tennishall med anslutande restaurang.Jakt¬ hornet. Tillsammans med de båda föregångarna bildade denkomplexet Tennisstadion. Dennyahal¬ len benämndes A-hallen, Torben Gruts tennishall från 1924 fick namnet B-hallen och Tennispavil¬ jongensofficiellanamnblev C-hallen.

Utantvivellåg detenvärderingide trebokstä¬

verna.A-hallenvarnärdeninvigdes denstörstaav

de tre hallarna, den modernaste, den enda som hade enbemannad diski entrén därtennisspelare kunde boka tiderochenrestaurangidirektanslut¬

ning till banorna. B-hallen ansågs också vara syn¬

(4)

Figuri. Exteriörenfångad1897.

studieobjekt.I jämförelse med dessa båda anlägg¬ ningarframstod den gamla C-hallen medsittform¬ språk från 1800-talet som den mest otidsenliga.

Festarkitekturen med torn,plåttak och branta tak¬

kupor och interiörens träbjälkar i taket stod inte

högt i kurs under funktionalismens genombrotts-tid. I tävlingssammanhang utnyttjades C-hallen

barainödfall,närbanornaiA-hallen och B-hallen

inte räckte till.

C-hallen var nu så pass gammal att skavanker börjadegöra sigpåminda. Underhållet eftersattes, detdroppade in från takfönstren, golvet blev allt¬

mera slitet.Jag minns själv hur detvar att spela

där1950-talet,när jagiblandfick hoppainsom

reserviminfars och hans kusinersdubbelmatcher.

Studsen det mörkbruna fernissade brädgolvet varfruktansvärtsnabb, servebollarnaven förbi en

innan man hunnit blinka. Vid mitten av 50-talet föreslogDjurgårdsförvaltningenattC-hallen skulle avlägsnas ochen ny tennishall byggas.

B-hallen och C-hallen ägdes båda av Sveriges

Centralförening för Idrottens Främjande, i dag¬ ligt tal kallad för Centralföreningen. I början av

70-talet umgicks de styrande i Centralföreningen

medplaner påattantingenavyttrahallen ellerriva den och bygga nytt (Ahlbom 1977, 102). Rädd¬

ningenkom iformavden donation påenmiljon

kronorsomMarcusWallenberg gjorde1974isam¬

band medsin75-årsdag. Idonationshandlingarna

stipulerades att hallen skulle restaureras mot att ettvisstantaltimmaravsattesförungdomstennisen.

När dessutom Riksantikvarieämbetet gick in med

pengar,eftersommandär insåg hallens kulturvärde,

gavCentralföreningens styrelseklartecken fören

ombyggnad.

Irenoveringshandlingarnaingickenin-och utvän-dig målning, lagning och justering av fönster och

dörrar, upprikming av väggar m.m. Väggar, föns¬

ter,takoch taklanternin isolerades. Utvändigt åter¬ fick byggnaden en färgsättning som lågnära den ursprungliga med mörka detaljer på ljus botten. De båda tennisbanorna täcktes medensandrödfiltmat¬ ta.Totaltgickrestaureringenpå närmare3miljoner.

Aterinvigningenägderumi november1977.

Redan förerenoveringen,år1973,hade Central¬ föreningen hemställt till Riksantikvarieämbetetom

(5)

Figur2.Entrén.Foto:

A.Blomberg, ca 1900,

iStockholms stadsmu¬ seum.

attC-hallen skulle förklaras förbyggnadsminne.De

remissinstansersomuttaladesigvarenigaombygg¬ nadens kulturhistoriska värde. Stockholms dåva¬ rande stadsantikvarieSuneZachrisson och antikva¬

rienvid StadsmuseetGöranSöderströmtillstyrkte livligt beslutet ”med hänsyn till byggnadens stora intresse som minnesmärke över idrottens arkitek¬ toniska formgivning”. Ar 1983 fattades beslutet: C-hallen erhöll byggnadsminnets status ochrätts¬

liga skydd.

1995 återfick den sitt ursprungliga namn, Ten¬ nispaviljongen. Namnbytet innebar en markering av att byggnaden nu erkändes ha ettkulturhisto¬ riskt värdesom denglanslösa benämningen ”Ten¬

nisstadions C-hall” inte gjorde full rättvisa. Inför

Centralföreningens hundraårsjubileum 1997 måla¬

des anläggningen ommed bidrag från Länsstyrel¬

sen och under kontrollavStockholms stadsmuse¬ um. Färgernavar omsorgsfullt valda, stilhistoriskt riktiga linoljefärger som framhävde Tennispavil¬

jongens obestridliga skönhet.

”Lätt

och

festlig

arkitektur”

Ijuni1999inventerades TennispaviljongenavStock¬

holms stadsmuseumuppdragavLänsstyrelseni Stockholm. Inventeringen, somleddes avantikva¬

rieJohanÖrn, resulteradei augusti sammaårien publikationiStadsmuseetsserieav

(6)

eninledandehistorisk överblickföljerendetaljerad beskrivningav byggnaden. Dess exteriör beskrivs påföljande sätt:

”Tennispaviljongen har formen av en hallbyggnad,

uppförd i stolpverkskonstruktion med strävpelare.

Den tydliga uppdelning i fram- respektive baksida

sombyggnadenhade redan från början hargenom

ombyggnaderförstärkts ännumer.Dentornprydda

framsidans lättaoch festliga arkitektur står iskarp

kontrasttill baksidansenklaochsakliga utformning. De fyra fasadernahardock allasammahorisontella indelning i ett nedre parti med panel på förvand¬ ring och ettövre parti med locklistpanel. Framträ¬

dandeärsidofasadernasstoratakkupor medfönster

somfortsätterned ifasaderna och takets lanternin-fönster. Exteriörenbevarar,trotsrelativtomfattande

ombyggnader, idetaljer såvälsomhelhet,mycketav

sinursprungligakaraktär.” (Örn1999, s.8). Närman kliverin iTennispaviljongen genom den mellersta av tre stora glasdörrar, alla omgivna av

svarvadepilastrar, kommermanförst tillenvackert

renoverad entréhall. Den flankeras till höger och

vänster av två omklädningsrum. Två smala knar¬

rande trapporlederupptill läktaren,sominte lik¬

narnågonannantennisläktarejagsett:träbänkarna däruppe är mörka och belysningen sparsam, man

tror sig ha kommit till kvinnoläktaren i en syna¬

gogaeller enmissionshusläktareiSmåland. Påbän¬

karnasittereftermiddagarnaförhoppningsfulla

föräldrar medan deras barn övarserve, volleyslag och andra finesser med tennistränaren.

Bakom läktarenfinnsytterligareettparomkläd¬

ningsrumochenlitenvåningsombebosavTennis¬

paviljongens egen hustomte, den merän 80-åriga

Tuuli Arvidsson. Hon har i många år varit den somdammsugitplanernanärdesistaspelarnaläm¬ natdemför kvällen. Antagligenär det ocksåhen¬

nesförtjänstattintedens.k. OS-pyromanentände

eldTennispaviljongen hösten1997.Sammanatt

som byggnadenvid

Östermalms

idrottsplatsstrax

intill brann nersåghonen personstrykaomkring utanförTennispaviljongen.Närhansågattdetlyste frånövervåningenavlägsnadehansig;långtsom tillmordbrandville hantydligen integå.

De höga fönstren på de båda sidfasaderna är

igensatta,vilket de inte varnärTennispaviljongen

låg påsinursprungliga plats.Detberorpåattdags¬

ljusinte ärnågonidealiskbelysningsform för inom-Figur 3. Interiörmed två banorochtvå värmekaminer. Foto:Atelier Klemming 1896, iStockholms stads¬

(7)

husarenor,tvärtom,ettjämntelektriskt ljusärabso¬ lut att föredra. Inte heller lanterninerna överst i

taketsläpper längrein någotdagsljusutanär igen¬

satta med skivor. De stora glasfönster som man

utifrånsertaket släpper således barainljus till

denstoravindsomfinns mellan banornas innertak

ochyttertak.

1990-talet ersattes filtmattan på de båda banorna av den nuvarande hardcourt, som är av

samma typ som praktiskt taget alla moderna inomhusarenor för tennis. Det som framför allt

brukar slå de tennisspelare som första gången besökerTennispaviljongens banorärden behagliga akustiken.Nästanallanyareinomhusbanor förten¬ nis har enurusel akustiksom förstärkerljudet av slagen och omöjliggör samtal. Tennispaviljongen

ärsomenteaterscen:vartenda ordsomyttrashörs

tydligt, inga tröttande ekon stör spelarna. Detta

gerenintim,ombonadkaraktäråtbanornasomär

unikiTennis-Sverige. Frågainte mighur dennaper¬

fekta akustik har åstadkommits.Antagligen spelar de mörkgröna plastdraperiernai banornas kort¬ ändarenviss roll, liksom de skivorsomklärinner¬ taket. När manlyfter blicken mot dettatak, som

brant löper upp mot en långsmal lanternin, kan

manförettögonblicktrosigförflyttadtillennorsk stavkyrka - om detnugåratttänka sig ensådan med hundratalsgula tennisbollar fastkilademellan de sneda takbjälkarna och taket.

Turerna

kring Tennispaviljongens

framtid

Även omTennispaviljongen, som framgått, under vissakortareperioder haranväntstillannatänten¬

nis,såhar denursprungliga funktionen ändå kun¬ natbibehållas undermerän ettårhundrade.Justi dettaliggerett stortvärde; det har bidragit tillatt byggnadenärsåpassoförändradsomdenärbåde tillexteriören ochinteriören.

Menunder detgångnaseklets avslutandeårvar detnäraattTennispaviljongen hade förvandlats till

något heltannat.

Ägaren,

Centralföreningen, bör¬ jade uppleva detsomalltmera ekonomiskt betung¬

andeattdriva lokalen som tennisanläggning. Från

Riksidrottsförbundet kom en förfrågan om det vore möjligtatt flytta Riksidrottsmuseetfrån Glo¬ ben till Tennispaviljongen. Lokalhyran i Globen var hög, och tillströmningen av besökare hade

inte blivit vad manhoppats. Med sin kulturhisto¬

risktintressanta exteriörochsinnärhet till klassisk idrottsmarksomStadion,Östermalmsidrottsplats ochRyttarstadionvarTennispaviljongenettattrak¬

tivtalternativ.

Centralföreningens styrelse accepterade försla¬

get och satte igång med nödiga förberedelser. Målet varatt Riksidrottsmuseets samlingar skulle kunnaflyttain iTennispaviljongen under1998. Ett hinder som måste undanröjas varkulturminnesla¬ gensförbudmotändringaravbyggnadensinteriör.

I en skrivelse till länsstyrelsen framförde Central¬

föreningen synpunktenatt lokalen inte längrevar

lämplig för tennisspel och fick tillåtelse att göra

vittgående förändringaravinteriören.

Planerna väckte starka reaktioner bland både

tennisenmsiaster och byggnadshistoriskt intresse¬ rade. De tennistränare ochmotionärersomhyrde

banorna bildade stödorganisationen Tennispavil¬

jongens Vänneroch samladeenstormängdnamn¬ underskrifter blandtennisvännersomprotesterade

motplanerna. Två inlägg i Svenska Dagbladet av

författaren till denna artikel bidrog i någon mån till att fästa Riksantikvarieämbetets uppmärksam¬ het att beslutet stod i strid mot kulmrminnes-lagen. Slutet på det hela blev att Riksantikvarie¬ ämbetet överklagade länsstyrelsens tidigare beslut attmedgeenombyggnadavTennispaviljongen till

museum,ochattlänsstyrelsen biföll överklagandet. Byggnaden skulle få fortsätta att vara tennispavil¬

jongbåde till namnetoch tillgagnet.

Jan Lindroth har i sin historik över Central¬

föreningen, utgiven 1997i samband med förening¬

ensloo-årsjubileum,pekatattTennispaviljongen

med åren fått ett allt större symbolvärde för sin

ägare. Centralföreningen hade varit byggherre när

Stadion uppfördes till olympiaden 1912 men fick

1915 överlåta anläggningen till staten. Man anlade

även Östermalms idrottsplats, som 1929 övertogs

av Stockholms stad. Därefter var Tennisstadions B-hall och C-hall de endaidrottsanläggningarnasom återstod i Centralföreningens ägo. Genom

restau-reringsarbetena på 1970- och 1990-talet och beslu¬

tet att låtaTennispaviljongen förbli tennishall(vis¬ serligen efter påtryckningar) har Centralföreningen axlatsittkulturhistoriskaansvar.

Med all säkerhet kommer framtiden utvisa att beslutetvarklokt.Deinternationella svenskaten¬ nisframgångarna har gjort tennissporten till en

(8)

delavSveriges kulturella identitet.Envälbevarad tennispaviljong, somkan ståsomett levandevitt¬ nesbörd om tennisens utvecklingi vårt land från

kungligt nöje till folksport, kommer att bli allt märkvärdigare förvarjeårsom går.

Hotet mot Tennispaviljongen ligger i det att det idag finns för många tennisanläggningar i

Sverige. De svenska framgångarna under

Borg-Wilander-Edberg-epoken ledde tillattmångakom¬ muneranlade nyatennisbanor förattkunnamöta

anstormningenavtennisintresseradejuniorer.Idag

är tennisenfortfarandeenpopulärsport,meninte

lika populär som under 8o-talet. Den sport som expanderat mest under 90-talet är istället golfen.

En mängdnyagolfbanor anläggsvarjeårmen sva¬ rar ändå inte för behovet. Tennispaviljongen är idag inte fullbelagd, vilket den borde vara med tanke dess unika kvaliteter.

Äldst

i världen?

Redan 1977 förmodade sportjournalisten Bengt Ahlbom att den svenska Tennispaviljongen från

1896 skulle kunnavara den äldsta bevarade bygg¬

naden för inomhustennisivärlden. Denuppgiften

harsenareåterkommitiflerasammanhang, ochjag själv accepterade den närjaggav en

understrecka-re i Svenska Dagbladet rubriken ”Tainte död på

världens äldsta levande tennishall”.Enamerikansk

journalist invände attdet finns enännu äldreten¬

nishalliNewport i USAsomuppfördes redan1880.

Denharvisserligen eldhärjats menharsedan åter-uppförts (SvD 29/101997, jfr Cox 1992).

Det visar sig att den tennis som spelades och

fortfarande spelas i tennishallen i Newport inte

är lawn-tennis utan en äldre form, i England kal¬ ladroyal eller realtennis ochi USA kalladcourt

tennis. Den är ganska olik den form som lanse¬

rades under namnet lawn tennis och som från

1800-talets slut har gått sitt segertåggenom värl¬ den. Både banorna ochreglernaserannorlundaut; spelet befinner sig ungefär lika långt från nutida

tennis som squash och badminton. Tennishallen

i Newport kan därför inte göra den stockholm¬

skaTennispaviljongenrangenstridigsomvärldens äldsta levande tennishall.

Möjligtvis kan det finnasnågontennishalliEng¬

landsom ärjämnårigmed ellerännuäldreänden

vidFiskartorpsvägeniStockholm.Jaghar skrivit till

det engelska Tennisförbundetmen intekunnat få beskedomdet finnsnågonfortfarande användten¬

nishall från 1800-talet(brevfrån TheLawnTennis Association 9.12.97 och 27.1.98).

Även

om det är förtidigtatt avge ettdefinitivtsvarfrågan, tror

jag efter samtal med bl.a. vår gamle stjärnspelare

Sven DavidsonattTennispaviljongeniStockholm, genom attdenärsåvälbevarad och har bibehållit

sinfunktion genomåren, är unikivärlden. En överlevare

från

i8oo-talet

När manskall summeraTennispaviljongens histo¬ riaslåsman avattden likagärnakunde ha skattat åtförgängelsensomöverlevt. Redan1910,närden måste bort från nuvarande Stadions mark, hade

dess öde kunnatbeseglas-denvarju intelängre den modernaste hallen som fanns att tillgå. Men den modernaste hallenijugendstil vidSturevägen

brannuppoch finns idag bara kvarpåfoto. Torben

Gruts tennishall från 1924fick Tennispaviljongen attframståsomännumeromodern. Också Gruts

skapelse härjades aveldsvåda.

Men 1970-talet hade Tennispaviljongen

lyckats överleva sålänge attde kulturhistoriska aspekterna hunnit komma medibilden. Tennispa¬ viljongens festarkitektur från 1800-talet framstod

intelängresomenbart omodernutanbörjadeupp¬

täckas nytt. Insikten om dess kulturhistoriska värde har sedan dess bara vuxitsig starkare. När

dennu hargåttin i sitttredje sekel förefallerdess

framtida existens vara tryggad. Får den nu bara

överleva brand kommer dess berömmelseatt öka för varje år som går. Allt fler svenskar kommer

kännastolthetöverattvårtlandägerdetta charm¬ fullamonumentfrån tennissportensbarndom.

Bengt af Klintberg, f. 1938, fil. kand. Universi¬

tetslektor i etnologi vid Stockholms universitet

1967-86, därefter verksam som fri författare. Har

skrivit ett 30-tal böcker, senast Kuttrasju.

Folklo-ristiska och kulturhistoriska essäer (1998).Ansva¬

rar sedan1990 för detvarjevecka återkommande

(9)

Käll-

och

litteraturförteckning

Adlerstråhle, Martha&Nylén, C.O.,1943,Någraminnenfrån

K.L.T.K:shistoria.

Ahlbom, Bengt,1977, ”C-hallenpånyttfödd. Världens äldsta

i bruk varande idrottshall”, Sveriges Centralförening för IdrottensFrämjande, SCIF.Årsbok,102-104.

Andersson, HenrikO. &Bedoire, Fredrik, 1988, Stockholms byggnader.

Byggnadsminnen iStockholmslän1997.

Cederquist, Jonas, 1996, ”loo-årig tennishall först iSverige”, Sveriges Centralförening förIdrottens Främjande, SCIF.

Årsbok,125-130

Cox, Roger,1992,”Newport. The Cradle of American Tennis”,

Tennis,sept.1992,167-170.

afKlintberg, Bengt,1997,”Taintedöd på världens äldsta levan¬

detennishall”,SvD25/10.

, 1998,”Brottmotlagenattgöramuseum avtennispaviljong¬

en”,SvD28/1.

Lindroth,Jan,1997,”Centralföreningens historia”. Hundraår

iidrottenstjänst. Enjubileumsbok för SverigesCentralför¬

eningförIdrottens Främjande 1897-1997.

Nilsson, Staffan,1997,”Fredrik Lilljekvist-Med historiasom

inspirationskälla”. Kulturvärden 3.

Tholerus, Göran et al., 1996, Ett sekel av svensk tennis

1896-1996.Någrakapitelomdenvitasportensutveckling. Örn,Johan,1999,Kv.Lekplatsen, Djurgården1:1,Tennispavil¬

jongen(C-hallen), Fiskartorpsvägen20.En byggnadshisto-riskinventeringfrån Stockholmsstadsmuseum1999.

The

Tennispaviljongen

in

Stockholm

By Bengt

af

Klintberg

Summary

The initiative to the building of the Tennispavil¬

jongen (tennis pavilion) in Stockholm was taken by Gustaf, the then CrownPrinceof Sweden, later

King Gustav V, who had come in contact with

thenewballgameof lawntennisinEngland. The

pavilionwas builtin 1896 on the site where the StockholmOlympic Stadium nowstands. In 1910 this wooden building was dismantled and then reassembled on its presentsite on Fiskartorpsvä¬

genstreet.Its repairandmaintenancewasneglec¬

ted over the following years and in the 1970’s

therewereplans to demolish the Tennispaviljon-gen, but once the owners,Sveriges Centralfören¬

ingför Idrottens Främjande, had succeededinget¬

ting the pavilion recognised as a Listed Building itwasthen renovated and restoredusingStateand

privatemeans. The design is characteristic of the

light, fanciful architecture whichwastypical of the sports and pleasure pavilions at the end of the 19thcentury.The front elevation hasaclock-tower and the side elevations havelarge dormer windows which continue down on the elevations. At the

end of the 20thcenmrytherewereplans-which fortunatelywere notimplemented -to transform theinteriorof thebuildingintoa museumofsport. Today theTennispaviljongen inStockholm is per¬ haps the oldest building of its type in the world

Figure

Figur i. Exteriören fångad 1897.
Figur 2. Entrén. Foto:
Figur 3. Interiör med två banor och två värmekaminer. Foto: Atelier Klemming 1896, i Stockholms stads¬

References

Related documents

Till exempel pratar Respondent 8 om hur en partiledare skulle kunna ha ett konto på det sociala mediet Snapchat och använda sig av digitala ansiktsfilter för

Hur stor area har den vita cirkeln med siffran åtta (enligt figur)?. Beräkna arean av det

Förvisso påpekar domstolen att ersättningsskyldighet för culpa in contrahendo ska vara möjligt för det fall att formkraven inte urholkas eller kringgås, men införandet

får Hedvig inte ens prata med andra män” 82 I Pigmamma påpekas om Jansson att ”Han var så svartsjuk på Klara, att hon ej ens fick hämta mjölk på morgnarna.” 83 I och med

I förstudien skall två alternativ utredas, alternativ 1, fyra banor, alternativ 2, åtta banor med tillhörande service enligt utredning av lokalbehov för föreningslivet

Vi tycker dock att vi genom vår undersökning bidrar till en bild av helheten som förhoppningsvis väcker intresset för tovning och dess möjligheter för både lärare och elever

International collaboration for organising courses and supervision was an essential part of PhD education in the Finnish Graduate School of Mathematics, Physics

Deras åtskilda upplevelser i spelmissbruket utifrån strukturella förväntningar som enligt Brown (2006) gör dem mer ansvariga för familj och barn, kan precis som intervjuperson 7