Bebyggelsehistorisk
tidskrift
Nordic Journal of Settlement History and Built Heritage
Author
Bengt af Klintberg
Title
Tennispaviljongen i Stockholm
Issue
40
Year of Publication
2000
Pages
103–110
ISSN 0349−2834
ISSN online 2002−3812
www.bebyggelsehistoria.org
Tennispaviljongen
i
Stockholm
avBengt
af Klintberg
En okänd skönhet
Tennispaviljongen vid Fiskartorpsvägen i Stock¬ holm är en av landets äldsta och bäst bevarade
idrottsanläggningar- och en av demest okända.
Otaliga stockholmare har passerat den i bil utan
attlägga märke till den. Detberorpåattdenvisar
uppsinmestanonymasida, baksidan, förbilisterna
somåker förbi Fiskartorpsvägen. Dehinner se en
fönsterlös, brädfodrad vägg och konmren av ett
branttak, omdeöverhuvudtaget lägger märke till
byggnaden.
Det ärförstnärmankommerinpå Tennissta¬
dions områdesom man fårklartförsigattTen¬ nispaviljongen representeraren ovanligt charm-full träarkitektur från det slutandei8oo-talet,en arkitektursom numeratill allrastörstadelen har skattat åtförgängelsen men som för hundra år sedansattesinprägel pådans-, utställnings- och
skyttepaviljonger. Ett klocktorn reser sig stolt mot himlen, omgivet av dramatiskt branta tak¬ fall.Väggaroch snickeridetaljer lyser iklara fär¬ ger: ockragult, rödbrunt, kromoxidgrönt.
Detområde som går under namnetTennissta¬ dion liggersom en liten bynorr omÖstermalms idrottsplats. I dess centrum är två utomhusbanor
för tennis, inhägnade av högt ståltrådsnät. De
omges av två avlånga huskroppar som gör ett rätt anonymt intryck. Tennisstadions A-hall och B-hall, samt- närmastFiskartorpsvägen - avTen¬ nispaviljongen. Med sin festliga fasad frammanar den minnen från en tid när nya sporter nådde
Sverige och tennisspelareivaxademustascher,djär¬ vavelocipedryttare och utomhusbadare i tvärran¬ diga baddräkter väckte allmänhetensförundran.
Kronprinsens
egentennispaviljong
Detvarvår dåvarandekronprinsGustaf, sedermera Gustaf V, som tog initiativet till byggandet av Tennispaviljongen. Han hade stiftat bekantskap
med det nya bollspelet lawn-tennis (som snarare hade karaktären av sällskapsspel änav sport) när
han 1879 besökte England. Ar 1892 beslöt kron¬ prinsen och fyra andra herrar att bilda Lawn-Tennisklubben Victoria. Enligt ett protokoll från
ett sammanträde på Kungliga Slottet den 22 maj dettaårvarSkeppsholmen tidigast på förslagsom plats för banorna,men utrymmetdär ansågsvara för begränsat. Istället föreslogs att man skulle anlägga såväl utomhusbanor som ”en byggnad för spelets öfvande inomhus hela året om” intill Sophiahemmet vid Valhallavägen. Protokollförare
varViktor Balck, den moderna svenska idrottsrö¬
relsensgrundläggare.
Underårensomföljde uppfördesenhel idrotts¬
park på Planterhagen vid Valhallavägen, den plats där Stadionnuligger.En400 meterlång velociped¬ bana avbetong var färdig 1895. En velocipedpa¬
viljong tillkom, liksom anläggningar för fri idrott, banor för utomhustennisoch, alldeles där Lidingö-vägen nu drar förbi, en tennispaviljong med två
banor. De första skisserna till paviljongen var gjorda av arkitekten Gustaf Améen (1864-1949), menslutfördesavhans kollegor Eredrik Lilljekvist
(1863-1932) och Rudolf Arborelius (1861-1917).
Lilljekvist är framför allt känd för sitt huvudverk Dramatiska teatern. Tennispaviljongen fick en
utformningsomhknade de paviljong- och
utställ-ningsbyggnader han ritade för Stockholmsutställ¬
Utomhusbanorna invigdes i september 1896, medanTennispaviljongenförstagångentogsibruk den första oktober. De båda värmdesav tvåstora
ugnar somvarplacerade mellan dem. Entréhallen
varmöblerad medsoffor, bord och stolar och hyllor för tidskrifter. Påövervåningenfanns kronprinsens
privataomklädningsrum.
Över
klocktornet vajadedensvenskaflaggan. Namnet påtennisklubbenvar
nu HKHKronprinsens Lawn-Tennisklubb. Tennispaviljongen blev en populär mötesplats
försportigarepresentanterför överklassenavbåda
könen, inte minst kvinnor. Foton från den tiden
visaratt något sådant somtenniskläder ännu var ett okänt begrepp. Kvinnorna spelade i fotsida kjolar, männenhängdeavsigkavajen och spelade
i mörka långbyxor, skjorta med stärkkrage och
väst.Derasracketarvarmjukare strängadeän nuti¬
dens; ljudenfrånentennismatchmåsteha klingat
dovare, mera i basregistret än vad det gör i vår tid.
Efter bara några år stod det klart att de båda
banorna i Tennispaviljongen inte förslog för att
täcka behovet av inomhusarenor för den nya
modesporten. En olägenhet var också att utrym¬
metkringsjälva spelplanernavartilltagetisnålaste
laget; det räckteinte till när spelarna försökte nå sneda bollar. Därföruppfördes redan efter några år en ny, större byggnad för Kronprinsens Lawn-Tennisklubb vid Sturevägen (nuvarande Lidingö-vägen) strax bortom Idrottsparken. ”Tennispa¬ viljongen vid Sturevägen”, en ståtlig byggnad i
jugendstil ritad avTorben Grut, invigdes 1900.
”Paviljongen var utmärkt väl planerad såväl med
tanke på spelmöjligheter som trevnad. Alldeles
särskilt inbjudande var det lilla halvcirkelformade
terum,som erbjödutsiktöverbåda planerna.Här samlades man, diskuterade, skämtade och drack
te, medan man noga bevakade sin speltur. Alla
spelade med alla. Som antalet spelare var stort, tränades vanligtvis dubbel. Mycket ofta förekom
mixed, som ej sällan ledde till ’mixed för livet’!”
(Adlerstråhle&Nylén1943).
1909beslutadeInternationella OlympiskaKom¬
mittén attStockholm skulle få arrangerade olym¬ piskaspelen år1912. Detbestämdesatt
olympiasta-dion skulleuppföras på den plats därIdrottsparken låg. Den enda byggnad som sparades varTennis¬
paviljongen, som1910 monterades ner och flytta¬
des till sin nuvarande plats vid Fiskartorpsvägen.
Vadsomvaråteruppbyggnad respektivenybyggnad
är idag svårt att avgöra i detalj (Lindroth 1997,
90). Så mycket är dock säkert som att brister i den ursprungligakonstruktionen rättades till och banornagjordes längre och bredare. 1911 öppna¬ des lokalen åter för tennisspel. Under de olym¬ piskaspelen ägde fäkttävlingarnarumiTennispa¬ viljongen.
Även fortsättningsvis hände det att byggnaden användestillannatän tennisspel. Både
brottnings-och boxningstävlingar har arrangerats där, och
byggnaden har till och med fått göra tjänst som
utställningshallför bilar.
”TennispaviljongenvidSturevägen” fickenkort
livstid: 1920brandhärjades den. Under deföljande
årenvarTennispaviljongenfrån1896den endarik¬
tigahallen förinomhustennisiStockholm.Kungen spelade dubbel där tillsammans med den tidens
främsta tennisspelare ochlandskamper ochsvens¬ ka inomhusmästerskap i tennis avhölls där. Men dessa aktiviteter flyttades 1924till en ny, modern
tennishall, även den ritad av Torben Grut, som uppförts bredvid Tennispaviljongen för att fylla
tomrummet efter den nerbrunna anläggningen. Med den introducerades en ny, bågvälvd typ av
tennishall med takfönstersomfickståmodell för de följande årtiondenas stora hallar. 1948 brann
även dennahall ner. Enny, större hall som ritats
avGustafLettströmkundei960 invigaspåsamma
plats.
Från
C-hall till
Tennispaviljong
Alltifrån 1924 fann det alltså två tennishallar vid Fiskartorpsvägen,den äldreTennispaviljongen och
dennyahallenstrax norrdärom.1930invigdesen
tredje tennishall med anslutande restaurang.Jakt¬ hornet. Tillsammans med de båda föregångarna bildade denkomplexet Tennisstadion. Dennyahal¬ len benämndes A-hallen, Torben Gruts tennishall från 1924 fick namnet B-hallen och Tennispavil¬ jongensofficiellanamnblev C-hallen.
Utantvivellåg detenvärderingide trebokstä¬
verna.A-hallenvarnärdeninvigdes denstörstaav
de tre hallarna, den modernaste, den enda som hade enbemannad diski entrén därtennisspelare kunde boka tiderochenrestaurangidirektanslut¬
ning till banorna. B-hallen ansågs också vara syn¬
Figuri. Exteriörenfångad1897.
studieobjekt.I jämförelse med dessa båda anlägg¬ ningarframstod den gamla C-hallen medsittform¬ språk från 1800-talet som den mest otidsenliga.
Festarkitekturen med torn,plåttak och branta tak¬
kupor och interiörens träbjälkar i taket stod inte
högt i kurs under funktionalismens genombrotts-tid. I tävlingssammanhang utnyttjades C-hallen
barainödfall,närbanornaiA-hallen och B-hallen
inte räckte till.
C-hallen var nu så pass gammal att skavanker börjadegöra sigpåminda. Underhållet eftersattes, detdroppade in från takfönstren, golvet blev allt¬
mera slitet.Jag minns själv hur detvar att spela
därpå1950-talet,när jagiblandfick hoppainsom
reserviminfars och hans kusinersdubbelmatcher.
Studsen på det mörkbruna fernissade brädgolvet varfruktansvärtsnabb, servebollarnaven förbi en
innan man hunnit blinka. Vid mitten av 50-talet föreslogDjurgårdsförvaltningenattC-hallen skulle avlägsnas ochen ny tennishall byggas.
B-hallen och C-hallen ägdes båda av Sveriges
Centralförening för Idrottens Främjande, i dag¬ ligt tal kallad för Centralföreningen. I början av
70-talet umgicks de styrande i Centralföreningen
medplaner påattantingenavyttrahallen ellerriva den och bygga nytt (Ahlbom 1977, 102). Rädd¬
ningenkom iformavden donation påenmiljon
kronorsomMarcusWallenberg gjorde1974isam¬
band medsin75-årsdag. Idonationshandlingarna
stipulerades att hallen skulle restaureras mot att ettvisstantaltimmaravsattesförungdomstennisen.
När dessutom Riksantikvarieämbetet gick in med
pengar,eftersommandär insåg hallens kulturvärde,
gavCentralföreningens styrelseklartecken fören
ombyggnad.
Irenoveringshandlingarnaingickenin-och utvän-dig målning, lagning och justering av fönster och
dörrar, upprikming av väggar m.m. Väggar, föns¬
ter,takoch taklanternin isolerades. Utvändigt åter¬ fick byggnaden en färgsättning som lågnära den ursprungliga med mörka detaljer på ljus botten. De båda tennisbanorna täcktes medensandrödfiltmat¬ ta.Totaltgickrestaureringenpå närmare3miljoner.
Aterinvigningenägderumi november1977.
Redan förerenoveringen,år1973,hade Central¬ föreningen hemställt till Riksantikvarieämbetetom
Figur2.Entrén.Foto:
A.Blomberg, ca 1900,
iStockholms stadsmu¬ seum.
attC-hallen skulle förklaras förbyggnadsminne.De
remissinstansersomuttaladesigvarenigaombygg¬ nadens kulturhistoriska värde. Stockholms dåva¬ rande stadsantikvarieSuneZachrisson och antikva¬
rienvid StadsmuseetGöranSöderströmtillstyrkte livligt beslutet ”med hänsyn till byggnadens stora intresse som minnesmärke över idrottens arkitek¬ toniska formgivning”. Ar 1983 fattades beslutet: C-hallen erhöll byggnadsminnets status ochrätts¬
liga skydd.
1995 återfick den sitt ursprungliga namn, Ten¬ nispaviljongen. Namnbytet innebar en markering av att byggnaden nu erkändes ha ettkulturhisto¬ riskt värdesom denglanslösa benämningen ”Ten¬
nisstadions C-hall” inte gjorde full rättvisa. Inför
Centralföreningens hundraårsjubileum 1997 måla¬
des anläggningen ommed bidrag från Länsstyrel¬
sen och under kontrollavStockholms stadsmuse¬ um. Färgernavar omsorgsfullt valda, stilhistoriskt riktiga linoljefärger som framhävde Tennispavil¬
jongens obestridliga skönhet.
”Lätt
ochfestlig
arkitektur”
Ijuni1999inventerades TennispaviljongenavStock¬
holms stadsmuseumpåuppdragavLänsstyrelseni Stockholm. Inventeringen, somleddes avantikva¬
rieJohanÖrn, resulteradei augusti sammaårien publikationiStadsmuseetsserieav
eninledandehistorisk överblickföljerendetaljerad beskrivningav byggnaden. Dess exteriör beskrivs påföljande sätt:
”Tennispaviljongen har formen av en hallbyggnad,
uppförd i stolpverkskonstruktion med strävpelare.
Den tydliga uppdelning i fram- respektive baksida
sombyggnadenhade redan från början hargenom
ombyggnaderförstärkts ännumer.Dentornprydda
framsidans lättaoch festliga arkitektur står iskarp
kontrasttill baksidansenklaochsakliga utformning. De fyra fasadernahardock allasammahorisontella indelning i ett nedre parti med panel på förvand¬ ring och ettövre parti med locklistpanel. Framträ¬
dandeärsidofasadernasstoratakkupor medfönster
somfortsätterned ifasaderna och takets lanternin-fönster. Exteriörenbevarar,trotsrelativtomfattande
ombyggnader, idetaljer såvälsomhelhet,mycketav
sinursprungligakaraktär.” (Örn1999, s.8). Närman kliverin iTennispaviljongen genom den mellersta av tre stora glasdörrar, alla omgivna av
svarvadepilastrar, kommermanförst tillenvackert
renoverad entréhall. Den flankeras till höger och
vänster av två omklädningsrum. Två smala knar¬
rande trapporlederupptill läktaren,sominte lik¬
narnågonannantennisläktarejagsett:träbänkarna däruppe är mörka och belysningen sparsam, man
tror sig ha kommit till kvinnoläktaren i en syna¬
gogaeller enmissionshusläktareiSmåland. Påbän¬
karnasitterpåeftermiddagarnaförhoppningsfulla
föräldrar medan deras barn övarserve, volleyslag och andra finesser med tennistränaren.
Bakom läktarenfinnsytterligareettparomkläd¬
ningsrumochenlitenvåningsombebosavTennis¬
paviljongens egen hustomte, den merän 80-åriga
Tuuli Arvidsson. Hon har i många år varit den somdammsugitplanernanärdesistaspelarnaläm¬ natdemför kvällen. Antagligenär det ocksåhen¬
nesförtjänstattintedens.k. OS-pyromanentände
eldpåTennispaviljongen hösten1997.Sammanatt
som byggnadenvid
Östermalms
idrottsplatsstraxintill brann nersåghonen personstrykaomkring utanförTennispaviljongen.Närhansågattdetlyste frånövervåningenavlägsnadehansig;sålångtsom tillmordbrandville hantydligen integå.
De höga fönstren på de båda sidfasaderna är
igensatta,vilket de inte varnärTennispaviljongen
låg påsinursprungliga plats.Detberorpåattdags¬
ljusinte ärnågonidealiskbelysningsform för inom-Figur 3. Interiörmed två banorochtvå värmekaminer. Foto:Atelier Klemming 1896, iStockholms stads¬
husarenor,tvärtom,ettjämntelektriskt ljusärabso¬ lut att föredra. Inte heller lanterninerna överst i
taketsläpper längrein någotdagsljusutanär igen¬
satta med skivor. De stora glasfönster som man
utifrånserpåtaket släpper således barainljus till
denstoravindsomfinns mellan banornas innertak
ochyttertak.
På 1990-talet ersattes filtmattan på de båda banorna av den nuvarande hardcourt, som är av
samma typ som på praktiskt taget alla moderna inomhusarenor för tennis. Det som framför allt
brukar slå de tennisspelare som första gången besökerTennispaviljongens banorärden behagliga akustiken.Nästanallanyareinomhusbanor förten¬ nis har enurusel akustiksom förstärkerljudet av slagen och omöjliggör samtal. Tennispaviljongen
ärsomenteaterscen:vartenda ordsomyttrashörs
tydligt, inga tröttande ekon stör spelarna. Detta
gerenintim,ombonadkaraktäråtbanornasomär
unikiTennis-Sverige. Frågainte mighur dennaper¬
fekta akustik har åstadkommits.Antagligen spelar de mörkgröna plastdraperiernai banornas kort¬ ändarenviss roll, liksom de skivorsomklärinner¬ taket. När manlyfter blicken mot dettatak, som
brant löper upp mot en långsmal lanternin, kan
manförettögonblicktrosigförflyttadtillennorsk stavkyrka - om detnugåratttänka sig ensådan med hundratalsgula tennisbollar fastkilademellan de sneda takbjälkarna och taket.
Turerna
kring Tennispaviljongens
framtid
Även omTennispaviljongen, som framgått, under vissakortareperioder haranväntstillannatänten¬
nis,såhar denursprungliga funktionen ändå kun¬ natbibehållas undermerän ettårhundrade.Justi dettaliggerett stortvärde; det har bidragit tillatt byggnadenärsåpassoförändradsomdenärbåde tillexteriören ochinteriören.
Menunder detgångnaseklets avslutandeårvar detnäraattTennispaviljongen hade förvandlats till
något heltannat.
Ägaren,
Centralföreningen, bör¬ jade uppleva detsomalltmera ekonomiskt betung¬andeattdriva lokalen som tennisanläggning. Från
Riksidrottsförbundet kom en förfrågan om det vore möjligtatt flytta Riksidrottsmuseetfrån Glo¬ ben till Tennispaviljongen. Lokalhyran i Globen var hög, och tillströmningen av besökare hade
inte blivit vad manhoppats. Med sin kulturhisto¬
risktintressanta exteriörochsinnärhet till klassisk idrottsmarksomStadion,Östermalmsidrottsplats ochRyttarstadionvarTennispaviljongenettattrak¬
tivtalternativ.
Centralföreningens styrelse accepterade försla¬
get och satte igång med nödiga förberedelser. Målet varatt Riksidrottsmuseets samlingar skulle kunnaflyttain iTennispaviljongen under1998. Ett hinder som måste undanröjas varkulturminnesla¬ gensförbudmotändringaravbyggnadensinteriör.
I en skrivelse till länsstyrelsen framförde Central¬
föreningen synpunktenatt lokalen inte längrevar
lämplig för tennisspel och fick tillåtelse att göra
vittgående förändringaravinteriören.
Planerna väckte starka reaktioner bland både
tennisenmsiaster och byggnadshistoriskt intresse¬ rade. De tennistränare ochmotionärersomhyrde
banorna bildade stödorganisationen Tennispavil¬
jongens Vänneroch samladeenstormängdnamn¬ underskrifter blandtennisvännersomprotesterade
motplanerna. Två inlägg i Svenska Dagbladet av
författaren till denna artikel bidrog i någon mån till att fästa Riksantikvarieämbetets uppmärksam¬ het påatt beslutet stod i strid mot kulmrminnes-lagen. Slutet på det hela blev att Riksantikvarie¬ ämbetet överklagade länsstyrelsens tidigare beslut attmedgeenombyggnadavTennispaviljongen till
museum,ochattlänsstyrelsen biföll överklagandet. Byggnaden skulle få fortsätta att vara tennispavil¬
jongbåde till namnetoch tillgagnet.
Jan Lindroth har i sin historik över Central¬
föreningen, utgiven 1997i samband med förening¬
ensloo-årsjubileum,pekatpåattTennispaviljongen
med åren fått ett allt större symbolvärde för sin
ägare. Centralföreningen hade varit byggherre när
Stadion uppfördes till olympiaden 1912 men fick
1915 överlåta anläggningen till staten. Man anlade
även Östermalms idrottsplats, som 1929 övertogs
av Stockholms stad. Därefter var Tennisstadions B-hall och C-hall de endaidrottsanläggningarnasom återstod i Centralföreningens ägo. Genom
restau-reringsarbetena på 1970- och 1990-talet och beslu¬
tet att låtaTennispaviljongen förbli tennishall(vis¬ serligen efter påtryckningar) har Centralföreningen axlatsittkulturhistoriskaansvar.
Med all säkerhet kommer framtiden utvisa att beslutetvarklokt.Deinternationella svenskaten¬ nisframgångarna har gjort tennissporten till en
delavSveriges kulturella identitet.Envälbevarad tennispaviljong, somkan ståsomett levandevitt¬ nesbörd om tennisens utvecklingi vårt land från
kungligt nöje till folksport, kommer att bli allt märkvärdigare förvarjeårsom går.
Hotet mot Tennispaviljongen ligger i det att det idag finns för många tennisanläggningar i
Sverige. De svenska framgångarna under
Borg-Wilander-Edberg-epoken ledde tillattmångakom¬ muneranlade nyatennisbanor förattkunnamöta
anstormningenavtennisintresseradejuniorer.Idag
är tennisenfortfarandeenpopulärsport,meninte
lika populär som under 8o-talet. Den sport som expanderat mest under 90-talet är istället golfen.
En mängdnyagolfbanor anläggsvarjeårmen sva¬ rar ändå inte för behovet. Tennispaviljongen är idag inte fullbelagd, vilket den borde vara med tanke pådess unika kvaliteter.
Äldst
i världen?Redan 1977 förmodade sportjournalisten Bengt Ahlbom att den svenska Tennispaviljongen från
1896 skulle kunnavara den äldsta bevarade bygg¬
naden för inomhustennisivärlden. Denuppgiften
harsenareåterkommitiflerasammanhang, ochjag själv accepterade den närjaggav en
understrecka-re i Svenska Dagbladet rubriken ”Tainte död på
världens äldsta levande tennishall”.Enamerikansk
journalist invände attdet finns enännu äldreten¬
nishalliNewport i USAsomuppfördes redan1880.
Denharvisserligen eldhärjats menharsedan åter-uppförts (SvD 29/101997, jfr Cox 1992).
Det visar sig att den tennis som spelades och
fortfarande spelas i tennishallen i Newport inte
är lawn-tennis utan en äldre form, i England kal¬ ladroyal eller realtennis ochi USA kalladcourt
tennis. Den är ganska olik den form som lanse¬
rades under namnet lawn tennis och som från
1800-talets slut har gått sitt segertåggenom värl¬ den. Både banorna ochreglernaserannorlundaut; spelet befinner sig ungefär lika långt från nutida
tennis som squash och badminton. Tennishallen
i Newport kan därför inte göra den stockholm¬
skaTennispaviljongenrangenstridigsomvärldens äldsta levande tennishall.
Möjligtvis kan det finnasnågontennishalliEng¬
landsom ärjämnårigmed ellerännuäldreänden
vidFiskartorpsvägeniStockholm.Jaghar skrivit till
det engelska Tennisförbundetmen intekunnat få beskedomdet finnsnågonfortfarande användten¬
nishall från 1800-talet(brevfrån TheLawnTennis Association 9.12.97 och 27.1.98).
Även
om det är förtidigtatt avge ettdefinitivtsvarpåfrågan, trorjag efter samtal med bl.a. vår gamle stjärnspelare
Sven DavidsonattTennispaviljongeniStockholm, genom attdenärsåvälbevarad och har bibehållit
sinfunktion genomåren, är unikivärlden. En överlevare
från
i8oo-taletNär manskall summeraTennispaviljongens histo¬ riaslåsman avattden likagärnakunde ha skattat åtförgängelsensomöverlevt. Redan1910,närden måste bort från nuvarande Stadions mark, hade
dess öde kunnatbeseglas-denvarju intelängre den modernaste hallen som fanns att tillgå. Men den modernaste hallenijugendstil vidSturevägen
brannuppoch finns idag bara kvarpåfoto. Torben
Gruts tennishall från 1924fick Tennispaviljongen attframståsomännumeromodern. Också Gruts
skapelse härjades aveldsvåda.
Men på 1970-talet hade Tennispaviljongen
lyckats överleva sålänge attde kulturhistoriska aspekterna hunnit komma medibilden. Tennispa¬ viljongens festarkitektur från 1800-talet framstod
intelängresomenbart omodernutanbörjadeupp¬
täckas på nytt. Insikten om dess kulturhistoriska värde har sedan dess bara vuxitsig starkare. När
dennu hargåttin i sitttredje sekel förefallerdess
framtida existens vara tryggad. Får den nu bara
överleva brand kommer dess berömmelseatt öka för varje år som går. Allt fler svenskar kommer
kännastolthetöverattvårtlandägerdetta charm¬ fullamonumentfrån tennissportensbarndom.
Bengt af Klintberg, f. 1938, fil. kand. Universi¬
tetslektor i etnologi vid Stockholms universitet
1967-86, därefter verksam som fri författare. Har
skrivit ett 30-tal böcker, senast Kuttrasju.
Folklo-ristiska och kulturhistoriska essäer (1998).Ansva¬
rar sedan1990 för detvarjevecka återkommande
Käll-
och
litteraturförteckning
Adlerstråhle, Martha&Nylén, C.O.,1943,Någraminnenfrån
K.L.T.K:shistoria.
Ahlbom, Bengt,1977, ”C-hallenpånyttfödd. Världens äldsta
i bruk varande idrottshall”, Sveriges Centralförening för IdrottensFrämjande, SCIF.Årsbok,102-104.
Andersson, HenrikO. &Bedoire, Fredrik, 1988, Stockholms byggnader.
Byggnadsminnen iStockholmslän1997.
Cederquist, Jonas, 1996, ”loo-årig tennishall först iSverige”, Sveriges Centralförening förIdrottens Främjande, SCIF.
Årsbok,125-130
Cox, Roger,1992,”Newport. The Cradle of American Tennis”,
Tennis,sept.1992,167-170.
afKlintberg, Bengt,1997,”Taintedöd på världens äldsta levan¬
detennishall”,SvD25/10.
—
, 1998,”Brottmotlagenattgöramuseum avtennispaviljong¬
en”,SvD28/1.
Lindroth,Jan,1997,”Centralföreningens historia”. Hundraår
iidrottenstjänst. Enjubileumsbok för SverigesCentralför¬
eningförIdrottens Främjande 1897-1997.
Nilsson, Staffan,1997,”Fredrik Lilljekvist-Med historiasom
inspirationskälla”. Kulturvärden 3.
Tholerus, Göran et al., 1996, Ett sekel av svensk tennis
1896-1996.Någrakapitelomdenvitasportensutveckling. Örn,Johan,1999,Kv.Lekplatsen, Djurgården1:1,Tennispavil¬
jongen(C-hallen), Fiskartorpsvägen20.En byggnadshisto-riskinventeringfrån Stockholmsstadsmuseum1999.
The
Tennispaviljongen
in
Stockholm
By Bengt
af
Klintberg
Summary
The initiative to the building of the Tennispavil¬
jongen (tennis pavilion) in Stockholm was taken by Gustaf, the then CrownPrinceof Sweden, later
King Gustav V, who had come in contact with
thenewballgameof lawntennisinEngland. The
pavilionwas builtin 1896 on the site where the StockholmOlympic Stadium nowstands. In 1910 this wooden building was dismantled and then reassembled on its presentsite on Fiskartorpsvä¬
genstreet.Its repairandmaintenancewasneglec¬
ted over the following years and in the 1970’s
therewereplans to demolish the Tennispaviljon-gen, but once the owners,Sveriges Centralfören¬
ingför Idrottens Främjande, had succeededinget¬
ting the pavilion recognised as a Listed Building itwasthen renovated and restoredusingStateand
privatemeans. The design is characteristic of the
light, fanciful architecture whichwastypical of the sports and pleasure pavilions at the end of the 19thcentury.The front elevation hasaclock-tower and the side elevations havelarge dormer windows which continue down on the elevations. At the
end of the 20thcenmrytherewereplans-which fortunatelywere notimplemented -to transform theinteriorof thebuildingintoa museumofsport. Today theTennispaviljongen inStockholm is per¬ haps the oldest building of its type in the world