Studie- och yrkesvägledning inom Kriminalvården - Hur fungerar det?

Malmö högskola

Studie- och

yrkesvägledarutbildningen

Individ och samhälle

Examensarbete

Studie- och yrkesvägledning inom

Kriminalvården

- Hur fungerar det?

Careerguidance in prison

- How does it work?

Lina Larsson

Liselotte Sandberg

Studie- och yrkesvägledarutbildningen 180 hp 2009-12-08

Examinator: Anders Lovén Handledare: Leif Andergren

Sammanfattning

Med detta examensarbete vill vi berätta om hur studie- och yrkesvägledningen inom Kriminalvården fungerar och hur den upplevs av de klienter som har erfarenhet av den. För att få ett arbetsmaterial har vi intervjuat de två studie- och yrkesvägledare som arbetar med detta inom Kriminalvården, samt sex klienter på två olika anstalter.

I vår analys har vi använt oss av de teoretiska perspektiv som vi funnit ha verklighetsförankring i vår undersökning. Dessa teoretiska perspektiv är Vägledning utifrån Hägg och Kuoppa, Teorin om Planerad slump från Krumboltz, Levin och Mitchell. Vi har också haft nytta av Sjöstrands tankar om Brytpunkter i karriärutvecklingen och sist men inte minst Goffman´s Stigma.

Studie- och yrkesvägledning inom Kriminalvården bedrivs på distans på så vis att de klienter som önskar samtala med en studie- och yrkesvägledare får göra detta genom samtal via telefon eller internet. I vår undersökning har det visat sig att det varit klienternas lärare som bokat samtalen åt klienterna då de på grund av säkerhetsåtgärder inte kan göra det själva. Det har också framkommit att mycket samtal om framtid och studier sker just med lärarna på anstalterna.

Vi trodde att detta med distansvägledning skulle uppfattas som något negativt av klienterna själva. Så var dock inte fallet. Klienterna vi intervjuat är positiva till studie- och yrkesvägledningen och uppger sig inte ha haft några problem med att den skedde via telefon. I vår analys tolkar vi vårt resultat som att studie- och yrkesvägledningen har gett klienterna vidgade perspektiv och en ökad framtidstro.

Vi avslutar arbetet med en diskussion och där tar vi bland annat upp vår slutsats att vi tror att behovet av studie- och yrkesvägledning inom Kriminalvården skulle visa sig vara större och nödvändigare än man tidigare trott, om samtliga klienter fick information om tillgången och möjligheten till studie- och yrkesvägledningen. Så är nämligen inte fallet idag.

Sökord: Studie- och yrkesvägledning, Kriminalvården, Klienter, Distansvägledning, Lärcenter.

Tack

Vårt första och största tack till er sex klienter som lät er intervjuas, utan er

hade detta examensarbete varit tomt och utan innehåll.

Tack även till er lärare ute på anstalterna för att ni har varit oss

behjälpliga i processen att låta oss få besöka era anstalter.

Tack även till vår handledare Leif för att vi fått ta del av din kunskap

omkring vad ett examensarbete faktiskt är och innebär.

Sist ett tack till Mats och Pelle, för att ni bistått med kärlek och stöd denna

blåsiga höst.

Innehållsförteckning Sida

1. Inledning...6 2. Bakgrund ...7

2.1 Kriminalvårdens utveckling 7

2.2 Klientutbildning - Att studera under strafftid på anstalt 9

2.3 Styrdokument 11

2. 4 Studie- yrkesvägledning inom Kriminalvårdens klientutbildning 12

2.5 Syfte 13

2.6 Forskningsfrågor 13

2.7 Avgränsningar 13

3. Tidigare forskning och Teoretiska utgångspunkter ... 14

3.1 Tidigare forskning 14

3.2 Teoretiska utgångspunkter 14

3.2.1 Vägledning 14

3.2.2 Teorin om ”Planned Happenstance” – Planerad slump/tillfällighet 17

3.2.3 Brytpunkt i karriärutvecklingen 18

3.2.4 Stigma 19

4. Metod och genomförande... 21

4.1 Val av metod 21

4.2 Genomförande 22

4.2.1 Datainsamling 22

4.2.2 Urval och bortfall 23

4.2.3 Bearbetning och analys 24

4.3 Etiska överväganden 25

5. Resultat... 26 6. Tolkning och Analys... 36 7. Diskussion ... 42

7.1 Metod 42

7.3 Vidare forskning 45 8. Källförteckning ... 46

Litteratur 46

Internetkällor 47

Bilaga 1 - Intervjuguide Syv Norrköping Bilaga 2 - Intervjuguide Klienter

Bilaga 3 - Förordning (2007:152) om utbildning vid kriminalvård i anstalt Bilaga 4 - Mall Individuell Studieplan

1. Inledning

”Det är vanligt att studera när man sitter i fängelse. Det borde vara vanligt”, tänkte vi. ”Och ska man studera när man sitter i fängelse, vem ska man då prata med? Då borde man väl prata med en studie- och yrkesvägledare”, tänkte vi vidare. Så kan vi förkortat berätta om hur vi slutligen närmade oss ämnet för detta examensarbete, som är studie- och yrkesvägledning inom Kriminalvården.

Under vår utbildnings gång har vi hittills inte benämnt just detta specifika arbetsområde, så det var för oss helt nytt, förutom det lilla vi trodde vi visste rent intressemässigt. Alltså är detta examensarbete uppbyggt den induktiva vägen (Larsen 2009, s. 23). I detta fall innebar detta att vi hade ett stort område vi ville lära oss om, men ingenting som kunde visa oss på någon karta vilken väg vi skulle ta, vilket spår vi skulle snäva in på. Tack vare en intervju med en av kriminalvårdens studie- och yrkesvägledare i Norrköping fick vi vår första inblick i hur verkligheten ser ut. Vi fick också höra om visionerna, hur man skulle kunna vilja, att studie- och yrkesvägledningen var uppbyggd. Utefter detta blev vår karta tydligare, vi såg två områden att bege oss in i.

2. Bakgrund

Inför resultatet vill vi ge läsaren en inblick i de områden som berörs. Vi kommer nedan kort att redogöra för Kriminalvårdens historik och sedan se hur Kriminalvården är uppbyggd och fungerar idag. Vi reder ut vad Klientutbildning är och innebär och hur Studie- och yrkesvägledningen inom Kriminalvården är organiserad.

2.1 Kriminalvårdens utveckling

Kriminalvården har vuxit fram sida vid sida med utvecklingen av samhället i övrigt. Genom historien har åtskilliga inriktningar och synsätt gjort sig gällande om vad som är brott eller inte och vad som ska straffas eller inte. Synen på vad som kan utgöra ett straff har också varierat. En tidsresa fyrahundra år tillbaks i tiden gör oss påminda om vad straff en gång i tiden har inneburit. Bröt man mot lagen på 1600-talet skulle man ner i fängelsehålan och där i underjorden sitta fastkedjad till händer och fötter (Ekbom, Engström & Göransson 2006, s.152).

Hoppar vi sedan fram till 1800-talet så var det då som till slut alla anstalter som växt fram under åren samlades under samma styre. Det första fragment till det som idag är myndigheten Kriminalvården bildades 1825. Under samma århundrade började utvecklingen mot ett system med ”förbättrad och humaniserad fångvård” (Internet 1). Redan på denna tid hoppades man att synsättet som genomsyrade fångvården skulle förbereda fångarna bättre till ett samhälleligt normalt liv efter strafftiden.

Utvecklingen av Kriminalvården i det moderna Sverige kan man följa via ett par punkter. Under 1960-talet fördes en samhällsdebatt i Sverige om huruvida fängelse som straff var humant eller inte. Debattörer från samhällets olika skikt sade sitt och fångarna deltog i debatten bland annat genom att själva strejka inne på anstalterna. Debatten föranledde den stora kriminalvårdsreformen 1974 (Ekbom, Engström & Göransson 2006, s. 156) som bland annat innebar att man hellre skulle döma till frivård än fängelse då fängelsevistelse ansågs skadligare för människan, och man skulle även ta hänsyn till den dömdes närhet till hemorten utifall det ändå blev fängelsevistelse tillslut.

Generellt var synen på den dömde in på 1980-talet att han eller hon kom ifrån en svår bakgrund och med rätt stöd och hjälp skulle kunna komma ur sitt kriminella leverne. De som arbetade inne på anstalterna förvandlades från väktare till socialarbetare (Ekbom, Engström & Göransson 2006, s.156).

Ett par händelser, en rymning och ett fånguppror, under tidigt 1990-tal ledde till att man ifrågasatte sysselsättningen inne på anstalterna och meningsfullheten i den. Det var efter detta som allt fler påverkansprogram startades; man satte tilltro till att denna form av mentala sysselsättning skulle forma klienterna än mer i den positiva ”anti-kriminella” riktningen (Ekbom, Engström & Göransson 2006, s.158).

Det har tidvis varit trångt på landets anstalter, men 1997 när elektronisk övervakning infördes bidrog detta till att beläggningen minskade. Sedan millennieskiftet har dock åter beläggningen ökat. 2004 genomfördes fyra rymningar från anstalter i Sverige. Detta bidrog till att dåvarande generaldirektören avgick och den nya generaldirektörens uppdrag blev klart och tydligt att höja säkerhetsnivån (Ekbom, Engström & Göransson 2006, s.159).

Sedan 2006 är Kriminalvården en myndighet som lyder under regering och riksdag. ”Myndighetens övergripande uppgift är att tillsammans med polis, åklagare och domstolar minska brottsligheten och öka människors trygghet” (Internet 2). Kriminalvårdens verksamhet bedrivs vid häkten, kriminalvårdsanstalter och inom frivården (Ekbom, Engström & Göransson 2006, s.171). Högsta chef är generaldirektören och under denne hittar vi ett led genom olika områden och med olika chefer. Myndigheten är även indelad i sex regioner landet runt och regionerna har varsin regionchef. Under dessa arbetar 59 kriminalvårdschefer som var och en leder ett eller flera verksamhetsställen som alltså kan vara anstalt, häkte eller frivårdskontor. På vardera av verksamhetsställena arbetar sedan en eller flera kriminalvårdsinspektörer, och sist i ledet hittar vi den stora gruppen av kriminalvårdare (Ekbom, Engström & Göransson 2006, s.175-178).

Kriminalvården arbetar idag efter en vision som fått namnet ”Bättre ut” (Internet 3). Klienten, den dömde, ska efter avtjänad dom vara bättre rustad att möta omvärlden och bättre rustad att gå ut till ett liv utan kriminalitet. Detta vill man uppnå och man bygger straffet på tre delar, behandling, arbete och utbildning.

Behandlingsprogrammen riktar sig till samtliga klienter men programmen delas upp kring fyra olika inriktningar: sexualbrott, drogmissbruk, våld och allmän kriminalitet. Genom att klienten får nya insikter, tankegångar och kunskaper hoppas man kunna förhindra att han eller hon återfaller i missbruk och/eller kriminalitet (Internet 4). Genom att vara i arbete får klienten sysselsättning och han/hon får känna på vardagslivets gång. Arbete kan förekomma bland annat i kök, tvätt och snickeri (Internet 5).

Att utbilda sig under tiden man avtjänar sitt straff är den tredje delen i inriktningen för att vara bättre rustad när man kommer ut. En närmre redogörelse för klientutbildningen som den heter följer nedan.

2.2 Klientutbildning - Att studera under strafftid på anstalt

Utbildningsnivån bland intagna på våra anstalter är varierande, från ingen fullföljd utbildning till att vara utbildad på högskolenivå. Många av dem som befinner sig på våra anstalter har kort utbildning och dålig förankring i arbetslivet, vilket är en riskfaktor för att hamna i kriminalitet enligt Riktlinjerna för Kriminalvårdens klientutbildning (2007:4 s. 5). Möjlighet till studier kan därmed ha betydelse för individen för att på så sätt kunna leva ett liv i laglydighet och utan kriminalitet.

Utbildning för klienter bedrivs på de Lärcentrum som finns på våra anstalter inom Kriminalvården (Kriminalvårdens riktlinjer 2007:4, s. 5). Eftersom behovet av studier är väldigt varierande inom anstalterna kan inte de lärare som finns på Lärcentrum tillgodose allas behov. Genom att klienterna kan studera via distansstudier kan de ta del av de kunskaper som andra lärare på andra anstalter kan erbjuda inom Kriminalvården. På så sätt blir utbudet väldigt mycket större och resurserna kan användas mer effektivt. Lärare inom distansstudierna har ansvar var och en för sina kurser och därmed också betygsansvaret.

För att kunna stödja eleverna via distans har Kriminalvården skapat en datorplattform vid namn Nätcentrum. Nätcentrum fungerar så att de studerande klienterna kan kommunicera med en annan lärare vid en annan anstalt och på så sätt ta del av fler kurser än de som kan erbjudas på klientens anstalt. Denna datorplattform är omgärdad med strikta säkerhetsbestämmelser och det är bara en elev och en lärare som kan kommunicera i detta så kallade studierum. Det går inte att använda datorn till annat än till de studier som är inlagda och det går inte att använda Internet.

Dessa Lärcentrum har direkta paralleller med den utbildning för vuxna som finns i våra kommuner runtom i landet (Kriminalvårdens riktlinjer 2007:4, s. 5). Detta är ett sätt att underlätta för klienterna att kunna fortsätta sina studier inom kommunala vuxenutbildningar runt om i landet efter frigivning. Kurser och utbildningar är desamma på båda sidor om murarna, och på så sätt blir övergången från studier inom Kriminalvården till studier i frihet inget större problem när det gäller att fortsätta kurser och utbildningar på annan ort.

Enligt Kriminalvårdens riktlinjer för klientutbildning ingår

•

•

•

•

•

Utbildning på grundläggande nivå och gymnasial nivå samt Sfi är det som organiseras inom de Lärcentrum som finns på anstalterna. Det är dessa utbildningsnivåer som ska prioriteras enligt riktlinjerna. På så sätt ska högskolestudier inte få ta resurser från grundläggande, gymnasiala nivåer och Sfi, så att de får mindre resurser vad det gäller lärartid (Kriminalvårdens riktlinjer 2007:4, s. 6).

Yrkesutbildningar finansieras huvudsakligen av Arbetsförmedlingen och kan vara ett led i utslussning av klienter. Många av dessa yrkesutbildningar är både teoretiska och praktiska, och det är naturligtvis en fördel om även de praktiska inslagen kan göras inom anstalten så utbildningen kan fullföljas där.

Studier är en form av verksamhet som bedrivs inom anstalter och denna verksamhet är frivillig för klienter. När en klient kommer till en anstalt tilldelas de en kontaktperson som informerar om verksamheten. Om studier önskas görs en anhållan om studier. Denna anhållan läses av lärare som sedan träffar klienten för ett studiesamtal. Därefter kan klienten ha studievägledande samtal med lärare eller studie- och yrkesvägledare. Dessa samtal innebär att klienten kan samtala om syfte och framtidsmål med sina studier. Vilka mål som ska sättas upp och inom vilken tidsram de skall nås tas även upp. Därefter skriver lärare och klient en individuell studieplan tillsammans. Denna individuella studieplan ska innehålla syfte och mål med studierna samt delmål för att senare nå målen. Vidare ska studieplanen innehålla strategier för hur målen ska nås och vad som krävs av klienten för att lyckas. Vid yrkesutbildning kan yrkeslärare eller kontaktperson för Arbetsförmedling hjälpa till med studieplanering.

Det är viktigt att klienten själv med stöd av lärare eller studie- och yrkesvägledare kommer fram till målet med studierna. Detta är viktigt för att undvika att den studerande lägger onödig tid på kurser som han/hon inte behöver för att nå det uppsatta målet. Att ha ett genomtänkt mål stärker samtidigt den egna motivationen. (Kriminalvårdens riktlinjer 2007:4 s. 7)

Det finns en nationell arbetsplan inom Kriminalvården, syftet med den är att utbildningssystemet ska fungera likadant på alla anstalter och att alla Lärcentrum ska ha en gemensam grund att jobba utifrån. Inom ramen för den nationella arbetsplanen finns en lokal arbetsplan vid varje Lärcentrum. Målet med denna är att jobba efter gemensamma rutiner från det att klienterna anländer till anstalter, fram tills dess att betyg har dokumenterats så klienter på olika anstalter har samma förutsättningar för sina studier.

2.3 Styrdokument

Enligt Förordningen för utbildning vid kriminalvård i anstalt (SFS 2007:152 s. 1) föreskriver regeringen följande:

Kriminalvården får anordna utbildning som motsvarar kommunal vuxenutbildning (komvux), vuxenutbildning för utvecklingsstörda (särvux) och svenskundervisning för invandrare (sfi) för intagna i kriminalvårdsanstalt enligt denna förordning.

För verksamheten ska det finnas rektorer som leder och utvecklar verksamheten. Lärare som undervisar skall ha utbildning som är ämnad för den undervisning som de bedriver. Tillsyn över verksamheten har Statens skolinspektion sedan den 1 oktober 2008 (SFS 2007:152 s. 3). Utbildning inom Kriminalvården som motsvarar komvux och särvux omfattas av samma läroplaner som övriga komvux och särvux i landets kommuner. Värdegrund, mål och riktlinjer finns beskrivna i Läroplanen för de frivilliga skolformerna (Lpf 94). Nedan följer ett kort utdrag:

• Komvux och statens skolor för vuxna skall enligt Lpf 94 utveckla och fördjupa elevernas kunskaper som ligger till grund för yrkesverksamhet och fortsatta studier och deltagandet i samhällslivet.

• Komvux och statens skolor för vuxna skall anordna utbildningar i enstaka ämnen men även utbilda elever så att de får kompetens motsvarande grundskoleutbildning, gymnasieutbildning eller påbyggnadsutbildning. • Särvux vänder sig till vuxna med utvecklingstörning och skall enligt Lpf 94

utveckla och fördjupa kunskaper som ligger till grund för deltagande i yrkesliv och samhällsliv med utgångspunkt utifrån tidigare utbildning och erfarenheter. Detta efter de förutsättningar som eleven har.

• Särvux skall anordna utbildning som ger kompetens i enstaka ämnen och utbilda motsvarande det som ges i den obligatoriska särskolan samt gymnasiesärskolans yrkesutbildning.

2. 4 Studie- yrkesvägledning inom Kriminalvårdens

klientutbildning

Studie- och yrkesvägledning inom Kriminalvården är en del i klientutbildningen. Denna verksamhet befinner sig i en utvecklingsfas och har tillsammans med klientutbildningen vuxit sig större de senaste åren.

Som det fungerar i dag finns två utbildade studie- yrkesvägledare som jobbar med denna verksamhet i nära samarbete med lärarna ute på lärcentrumen på anstalterna. Dessa två vägledare har sin arbetsplats på huvudkontoret i Norrköping. Det är 55 anstalter som ska kunna använda sig av studie- yrkesvägledning.

Anstalterna är geografiskt indelade i sex regioner: Region Nord, Mitt, Stockholm, Väst, Öst och Syd. Varje region har sin rektor. Studie- och yrkesvägledarna på huvudkontoret i Norrköping lyder under en chef som är klientutbildningsansvarig. Den här kunskapen fick vi genom introduktionsintervjun med studie- och yrkesvägledarna i Norrköping.

2.5 Syfte

Det vi ville från början var att få en inblick i hur studie- och yrkesvägledning fungerar inom Kriminalvården. Har läraren någon roll i studie- och yrkesvägledningen? Vad har klienterna för erfarenheter/upplevelser av studie- och yrkesvägledningssamtalen?

Syftet med detta examensarbete är nu alltså att undersöka hur Studie- och yrkesvägledning inom Kriminalvården fungerar. Vi kommer att se hur organisationen ser ut och vi ska givetvis se efter hur det fungerar i praktiken.

Sist, men inte minst utan snarare särskilt viktigast, ska vi höra vad klienterna har att säga om sina erfarenheter och upplevelser av studie- och yrkesvägledning inom Kriminalvården.

2.6 Forskningsfrågor

1. Vilka erfarenheter och upplevelser av studie- och yrkesvägledningsprocessen har de klienter som har erfarenhet av studie- och yrkesvägledningsprocessen inom Kriminalvården?

2. Vilken betydelse har studie- och yrkesvägledningen för den intervjuade klienten?

2.7 Avgränsningar

Vi har valt att svara på frågorna utifrån ett klientperspektiv. Inom ramen för detta arbetes omfattning har vi därför valt att inte arbeta med studie- och yrkesvägledarnas eller någon annan personals perspektiv på studie- och yrkesvägledningsprocessen.

3. Tidigare forskning och Teoretiska utgångspunkter

En av delarna i examensarbetet består av att koppla den verklighet man har begrundat till de teorier om verkligheten man har läst om. Att även koppla till tidigare forskning hör till eftersom man då kan jämföra de olika studierna och se om där finns likheter eller skillnader. Så då har vi alltså frågat oss, går det att känna igen någon eller några teorier eller går det inte? Vad säger forskningen hittills om det område vi nu ska begrunda? Vilka teorier ser vi och varför? I detta avsnitt kommer vi att redogöra för vilka teorier och begrepp vi menar har verklighetsförankring i det vi har undersökt. I avsnittet Resultat/analys kommer det följaktligen förklaras varför just dessa har beaktats.

3.1 Tidigare forskning

Vi har tagit hjälp av Malmö Högskolas biblioteks telefonhandledning för att söka efter passande tidigare forskning. Något specifikt inom området ”Studie- och yrkesvägledning inom Kriminalvården” har vi dock inte lyckats hitta.

Ett närliggande område som är utforskat är detta med vägledning på distans via Internet. En som skrivit om detta är Patricia Mulcahy Boer. Hon utgår i sin bok ”Career Counseling over the Internet” (2001) ifrån sitt arbete som studie- och yrkesvägledare via Internet i USA. Hon menar att detta sätt att vägleda/vägledas inte skiljer sig markant ifrån vanlig vägledning där man träffas ansikte mot ansikte. Hon skapar därför i boken en modell kring hur man som vanlig studie- och yrkesvägledare kan förlägga sina kunskaper och färdigheter till att också gälla distansvägledning. Vi har valt att inte titta närmare på detta område än såhär och vi kommer inte att använda boken i vårt eget arbete.

3.2 Teoretiska utgångspunkter

3.2.1 Vägledning

Vägledning förekommer i flera olika sammanhang i dagens samhälle och kan ha olika betydelser. Hägg och Kuoppa (2007, s. 30) definierar vägledning på följande vis: ”Vägledning är det samlade begrepp vi använder för samtal i olika professionella sammanhang”.

De menar då att det är samtal som förs mellan en professionell person och en annan person. Det kan även vara samtal mellan en professionell person och flera personer. Denna form av samtal kallas gruppvägledning.

Innehållet i dessa samtal kan vara av skiftande karaktär. Hur människors livssituation ser ut och hur den kan behållas eller förändras är vanliga inslag i vägledande samtal. Existentiella frågor har också en plats i dessa samtal.

Det som skiljer vägledningssamtal från andra typer av professionella samtal är dess syfte och mål. Syftet med vägledningssamtal är att hitta olika sätt att hantera möjligheter och svårigheter i situationer som är knutna till människors livssituationer och eventuella existentiella frågor (Hägg & Kuoppa 2007, s. 30). De typer av samtal som ryms inom gruppen för professionella samtal kan vara samtal inom service, information, undervisning, vägledning, och psykoterapi (Hägg & Kuoppa 2007, s. 29).

Vägledning kan vara ett sätt att hantera en livssituation och att underlätta en förändring som en människa går igenom. Att reflektera och acceptera sin situation och se sina förmågor kan göra det möjligt för en individ att förändra och hantera sin situation (Peavy enl. Hägg & Kuoppa 2007, s. 44).

Det finns flera olika samtalsmodeller att använda sig av i vägledningssamtal. Det är sällan som någon modell används slaviskt i samtalssammanhang. Det är vanligast att den professionella samtalsledaren plockar olika delar från olika vägledningsmodeller och på så sätt bygger egna modeller utifrån behovet i det specifika samtalet.

Vi har använt oss av en vägledningsmodell som utformats av Kerstin Hägg och Svea Maria Kuoppa. Vi har valt olika delar ur den beroende på vilken del i undersökningen vi har jobbat med. Vi har valt denna modell för att kunna analysera resultatet av vår undersökning.

Modellen är uppbyggd av tre olika faser och den beskriver med tydlighet vad varje fas har för syfte och mål. När vi beskriver den nedan finns det tydliga gränser mellan de tre faserna, men i verkligheten ser det annorlunda ut och detta är endast en modell. Det fungerar inte i samtalet att följa en modell till punkt och pricka.

Många gånger rör sig samtalet mellan faserna fram och tillbaka, nya saker kommer upp till ytan och då behövs det kanske att man tittar tillbaka eller blickar framåt för att se hur det påverkar situationen.

Vi kommer nu att beskriva Hägg och Kuoppas samtalsmodell som består av tre faser. Samtalsledare är den professionella i beskrivningen, den andra personen i vägledningen benämner vi som den sökande.

Fas 1 - Klargöra situationen ur klientens perspektiv.

I denna fas handlar det om att klargöra situationen ur den sökandes perspektiv.

Här lyssnar samtalsledarare tålmodigt och professionellt. Ett annat sätt att uttrycka det kan vara att ”Samtalsledaren försöker sitta på klientens stol och se på situationen som klienten ser den” (Hägg & Kuoppa 2007, s. 42). Öppna frågor ställs för att på så sätt få den sökande att komma fram till hur den sökandes situation ser ut och hur den sökande ser på sin situation. Språk och tempo måste anpassas efter den sökande så att möjlighet ges att klargöra sin situation. Fasen avslutas med att en klar och tydlig sammanfattning av den sökandes situation, och att den sökande godkänner eller rättar de fel och brister som kan ha uppstått under samtalet.

Fas 2 - Vidga perspektiv och sätta upp mål.

I denna fas handlar det om att vidga den sökandes perspektiv och på så sätt få den sökande att se sina möjligheter. Att tro på dessa möjligheter men även att tro sig själv är viktiga inslag i denna fas. Att kunna se sina valmöjligheter och att kunna påverka sin situation är viktigt för den sökande. Det kan också finnas behov av att se hinder och begränsningar som den sökande inte sett tidigare. Att bryta mönster och att ta sig an andra roller än de invanda och trygga kan vara förenat med svårigheter.

I det vägledande samtalet krävs att samtalsledaren har kunskaper och färdigheter att möta dessa svårigheter. Goda kunskaper om hur människor fungerar samt att kunna hantera olika metoder vid perspektivvidgning är nödvändiga kunskaper. Genus och klasstillhörighet är sådant som påverkar vilka roller vi intar och hur vi förhåller oss och rör oss i samhället. Det är av stor vikt att samtalsledaren har stor förståelse för detta. Avslutningsvis sätter samtalsledaren och den sökande upp realistiska, konkreta mål som den sökande är nöjd med.

Fas 3 - Göra en handlingsplan och ge stöd för genomförande. Utvärdera.

I denna fas utarbetas en handlingsplan av samtalsledaren och den sökande. Det är viktigt för den sökande att känna motivation och behöver därför uppmuntras till kreativitet och ansvarstagande så att målen kan nås. Handlingsplanen bör vara tydlig och konkret så att den senare går att utvärdera, för att se hur det har gått och hur den sökande ska gå vidare om målen inte är uppnådda.

3.2.2 Teorin om ”Planned Happenstance” – Planerad slump/tillfällighet Begreppet ”Planned Happenstance”, fritt översatt till planerad slump, kan enklast beskrivas utifrån två teoretiska påståenden. För det första, att man genom utforskande genererar fler möjligheter och tillfällen för att kunna öka sin livskvalitet, och för det andra, att det är människors inneboende färdigheter som gör om de kan tillvarata dessa möjligheter och tillfällen eller inte (Krumboltz, Levin & Mitchell 1999, s. 118).

Det finns enligt Krumboltz, Levin och Mitchell fem färdigheter man bör besitta och som i vilket fall är behjälpligt om man ska skapa, finna och kunna tillvarata sina tillfällen och möjligheter, och dessa fem färdigheter är nyfikenhet, uthållighet, flexibilitet, optimism och risktagande. De menar vidare att studie- och yrkesvägledare genom att använda rätt verktyg kan hjälpa individer att utveckla dessa fem färdigheter, för att individerna på så vis ska kunna känna igen, skapa och tillvarata tillfälligheterna till karriärutveckling (ibid.).

Det handlar alltså om att kunna ta tillvara på och se varje tillfälle i livet som en möjlighet till utveckling. Vi kan inte veta allt vad som kommer att hända men när det händer saker skall vi vara på alerten och inse att det kan vara detta ögonblick som visar mig att chansen faktiskt är min. Detta innebär inte att man skall sitta och vänta på att saker och händelser och eventuella utvecklingsmöjligheter skall råka komma i ens väg, det är ingen magi eller osynlig kraft som kommer att se till att just du får det just du behöver eller vill ha (Krumboltz, Levin & Mitchell 1999, s. 117). Du ska istället bege dig ut och själv vara med att skapa tillfällena, och på vägen också se de tillfällen som du kanske annars hade gått förbi.

Teorin om planerad slump vill inte få dig att göra dumma och obetänksamma saker men den menar att om du i alla fall ändå skulle göra ett misstag eller hamna i något där det inte var tänkt att du skulle hamna, så se till att detta blir ett tillfälle till lärdom, se också detta tillfälle som en chans till utveckling (Krumboltz, Levin & Mitchell 1999, s. 115). Slutligen. Planering för hela livet eller inte? Det spelar egentligen inte så stor roll hur tydligt vi till en början ser vår karta för vi kan aldrig förutsäga vad slumpen kommer att ge oss för tillfällen. En tänkt spikrak väg blir kanske krokig, tvärtom kan en tänkt krokig väg bli spikrak. Är du nyfiken kan du kika runt ett hörn du inte sett tidigare och är du uthållig kanske du väntar fem minuter för att se vad som händer här näst bakom hörnet. Är du sedan också flexibel och optimistisk så kanske du tar en omväg och går rundan där bakom för att det faktiskt ser väldigt trevligt ut. Kommer du närmare och ser att det fina i verkligheten är ett skrämmande scenario så passar det utmärkt om du har din risktagande sida till hands. Kanske kämpar du dig då igenom det oväntade dunkla och kommer ut på andra sidan igen, fylld med vidgade perspektiv.

3.2.3 Brytpunkt i karriärutvecklingen

Per Sjöstrand skriver omkring sitt begrepp ”Brytpunkt” och berör detta inom området för teorier kring yrkesval. Sjöstrand väljer emellertid först att byta ut ordet yrkesval till ett begrepp han benämner karriärutveckling (Franke – Wikberg & Lundgren 1980, s. 25). Han vill få oss att tänka på vårat utbildnings/yrkes- liv som en helhet, en process, istället för enskilda särskilda delar av å ena sidan utbildningsval och å andra sidan yrkesval. Sjöstrand syftar på att det i stället handlar om en genomgående process och att helheten, processen, är minst lika viktig att se som delarna (ibid.).

Tänk dig processen som en lina och visualisera sedan en brytpunkt på den linan. Brytpunkten hade inte funnits där om det inte fanns en fortsättning. Annars hade linan varit av; linan hade slutat där. Brytpunkten ses alltså endast i sitt sammanhang av att där finns en historik och en fortsättning. Tänk dig nu denna lina som en livslinje, en rand där historien om ditt liv skrivs. Där historien om ditt yrkesliv skrivs. Så ser vi det som den karriärlinje (ibid.) Per Sjöstrand menar bildas genom vårt liv, av utbildningar och yrken. Karriärlinjen fortlöper längs de sysselsättningar vi företar oss. Det är mellan dessa sysselsättningar som vi hittar brytpunkterna. De brytpunkter som får oss att byta utbildning eller yrke.

Brytpunkterna kan vara påtvingade eller frivilliga, de kan vara tillfälliga eller institutionaliserade (Sjöstrand i Franke - Wikberg & Lundgren 1980, s. 26). Frivilliga brytpunkter är de tillfällen då vi själva väljer att stanna upp och byta väg, motsatsen alltså till påtvingade brytpunkter där istället något eller någon utanför oss själva styr över tillfället. En institutionaliserad brytpunkt är en brytpunkt förknippad med den mängden man tillhör och den strömmen man far i, till exempel att efter nioårig grundskola välja program inför gymnasiet, eller att välja att inte gå gymnasiet alls. En institutionaliserad brytpunkt är således en brytpunkt du måste eller bör gå igenom om du ska kunna slussa dig själv vidare in i samhället. Till sist förklarar Sjöstrand (ibid.) den tillfälliga brytpunkten som den brytpunkt som slumpen vaskat fram just åt dig.

3.2.4 Stigma

Människor med egenskaper eller drag som anses avvikande, utifrån de normer och regler som vi människor skapat och anser är normala är stigmatiserade enligt Goffman. Med normala menar han att de är som inte avviker från förväntningarna på ett negativt sätt.

En individ, som eljest lätt skulle ha accepterats i det vanliga sociala samspelet, har ett drag, en egenskap som inte kan undgå uppmärksamhet och som får dem av oss som möter honom att vända sig bort från honom och bortse från de anspråk på gemenskap med oss som hans övriga egenskaper i och för sig kunde ha motiverat. Han besitter ett stigma, han avviker på ett icke önskvärt sätt från våra förväntningar (Goffman 2009, s. 14).

Goffman delar in stigma i tre olika grupper. • Kroppsliga missbildningar

• Olika fläckar på den personliga karaktären - Inom denna grupp hittar vi psykiska rubbningar, fängelsevistelse, underliga böjelser, alkoholism, homosexualitet, arbetslöshet, självmord.

• Sambetingande stigman - Inom denna grupp hittar vi raser, nationer, religioner. Dessa stigman kan då drabba alla i en familj eller förmedlas från generation till generation.

Individer med dessa stigman anses inte fullt mänskliga, och de diskrimineras på ett sätt som gör att deras livsmöjligheter reduceras (Goffman 2009, s. 14). Stigma kan tvinga människor att leva isolerade och på så sätt inte få tillgång till social samvaro som vi alla är beroende av. Som följd kan detta innebära att stigmatiseringen leder till depressioner, ängslan och misstänksamhet (ibid.).

En osäkerhet kan drabba individer med stigman genom att de inte vet vad de normala tänker eller vet om dem. Att dölja stigmat eller att vara öppen med det kan bli ett svårt ställningstagande. Vilket är mest lönande för individen? Att dölja en avvikelse kan innebära att hemligheten avslöjas och det kan vara en stor oro att leva med den rädslan. Att öppet berätta om den kan göra att människor tar avstånd, och andra människors värderingar kan vara svåra att bemöta. Detta påverkar den stigmatiserade identitet och självkänsla. Att berätta hemligheten för en liten grupp kan vara lösningen ibland, men detta kan upplevas som att det finns hållhakar på dem och att leva ett dubbelliv är påfrestande.

Grupper med gemensamma stigman bildar ibland grupper och kan då ta del av gemenskap och tillhörighet, men kan ändå känna utanförskap när tillträdet är begränsat till andra sociala grupper och samhällsliv.

Goffman (2009, s. 140) menar att ”Den stigmatiserade och den normale liksom ingår som delar i varandra” och på så sätt tilldelar varandra identiteter som vi sedan måste förhålla oss till. Detta visar hur vi formar mönster och strukturer som kan tyckas galna.

4. Metod och genomförande

I detta kapitel kommer vi att berätta hur vi har gått tillväga för att kunna få svar på de frågor vi har ställt i denna undersökning och varför vi har valt att arbeta på det sättet som vi gjort. Vi kommer även att beskriva vad vi menar att vi kan ha vunnit och vad vi kan ha gått miste om genom att arbeta på det valda sättet. Sist nedan följer en diskussion kring de etiska riktlinjerna i förhållande till vårt examensarbete.

4.1 Val av metod

Med det syfte och de forskningsfrågor vi har, var det egentligen aldrig någon tvekan om vilken metod vi skulle använda oss av i undersökningen. Vi ville intervjua klienterna för att vi tänkte att vi då lättare skulle kunna ha en dialog med dem, en dialog som vi menar krävdes för att kunna förstå och lyssna till deras upplevelser och erfarenheter. Därför blev valet en kvalitativ metod (Larsen 2009, s. 24).

Det positiva vi tänkte kring att eventuellt använda en kvantitativ metod var att vi då möjligen skulle kunna få in fler svar, men nackdelarna blev till slut alldeles för uppenbara. Det hade till exempel blivit svårt att få tillstånd att skicka enkäter till klienterna inne på anstalterna, och det hade ju inte varit möjligt med öppna frågor, följdfrågor eller förklaringar. Vi tror också att det rent praktiskt skulle vara mer komplicerat att få in så många enkätsvar ifrån så många klienter som det skulle ha krävts. Slutligen såg vi också intervjutillfällena som ett sätt att få se Kriminalvården innanför, som en chans att få iaktta och observera en liten bit av en värld vi annars inte har en inblick i.

Så valet föll alltså till slut på en kvalitativ metod, intervju. Visserligen använde vi oss av en semistrukturerad intervju (Dalen 2008, s. 31) med tillhörande intervjuguide men intervjuguiden var med för att vi ville vara säkra på att samtliga frågor ställdes till samtliga klienter. Vi ville också säkerställa att klienterna fick samma frågor för att eventuellt kunna jämföra deras svar med varandra och om möjligt då kunna finna likheter eller skillnader mellan deras svar. Frågorna vi ställde formulerade vi utifrån vårt syfte och våra forskningsfrågor, alltså kom frågorna att handla om det rent praktiska kring studie- och yrkesvägledningsprocessen samt omkring det känslomässigt upplevda av den.

Nackdelen med att välja att använda kvalitativ metod istället för kvantitativ metod är i denna undersökning att vi inte kan dra några slutsatser som kan tänkas vara gällande över hela Sverige (Larsen 2009, s. 24) . Vår studie har istället fungerat som en öppning in i ett område som vi önskar i framtiden undersöks av flera forskare, och då kan både kvalitativa och kvantitativa metoder komma att behöva användas.

4.2 Genomförande

4.2.1 Datainsamling

Vår undersökning började med att vi ville veta mer om studie- och yrkesvägledning inom Kriminalvården än vad vi visste när vi började undersökningen. Vi bestämde oss för att ta kontakt med de anstalter som fanns närmast våra hemkommuner och få en inblick i hur studie- och yrkesvägledningen fungerade. Att vi valde anstalter i närheten av våra hemkommuner berodde på att restider och resekostnader skulle kunna bli omfattande annars. När vi ringde första anstalten och frågade om det fanns tillgång till studie- och yrkesvägledning inom anstalten hänvisades vi till det lärcentra som fanns på anstalten och vi fick telefonnummer till en lärare som jobbade där. Vi fick även information om att det fanns studie- och yrkesvägledare som jobbade rikstäckande med vägledning inom Kriminalvården. När vi ringde nästa anstalt hänvisades vi till Arbetsförmedlingen eftersom det var den som de använde sig av vid studie- och yrkesvägledning. Den tredje anstalten hänvisar även den till Arbetsförmedling när vi frågade om det fanns någon studie- och yrkesvägledning inom anstalten.

Vi tog kontakt med en av de två studie- och yrkesvägledarna på huvudkontoret i Norrköping och bokade en intervju. Vi genomförde en pilotstudie för att få en förståelse om studie- och yrkesvägledning inom kriminalvården för att på så sätt kunna jobba vidare med vår undersökning. Denna pilotstudie ligger inte till grund för resultatet i studien. Under intervjun använde vi oss av den intervjuguide vi utformat inför besöket. Intervjun spelas in och på så sätt kunde vi samtala utan att tänka på att skriva ner det som sades. I kvalitativa intervjuer är det viktigt att få med de egna orden som de intervjuade svarar med (Dalen 2008, s. 33). Materialet sammanställdes och utifrån detta gjordes en intervjuguide som vi använde vid intervjuerna med klienterna på de två anstalter vi senare besökte.

Genom studie- och yrkesvägledarna på huvudkontoret i Norrköping, och lärarna på anstalternas lärcentra fick vi hjälp med hur vi skulle gå tillväga för att få möjligheter att komma in till anstalterna och genomföra våra intervjuer med klienterna.

Vid första intervjutillfället genomfördes intervjuerna i ett besöksrum på anstalten. En kriminalvårdare fanns med under våra samtal med klienterna och befann sig tätt intill oss. Att kriminalvårdaren satt så nära under samtalet berodde på att rummet var så litet och att det inte fanns någon annan möjlighet. Vi tror att detta påverkade klienterna men vi har svårt att veta hur. Dessa intervjuer gjordes enskilt med klienterna och samtalstiden varierade mellan femtio till sextio minuter. Vid nästa intervjutillfälle som gjordes på en annan anstalt genomförde vi intervjuerna i lärcentrets bibliotek. Vi detta tillfälle fanns en lärare med under intervjuerna. Läraren jobbade med administrativa uppgifter under samtalen och befann sig en bit bort. Detta rum var större och därför fanns det möjlighet för oss att sitta lite längre ifrån läraren som fanns med i rummet under intervjuerna. Vi genomförde även dessa intervjuer enskilt och samtalstiden varierade även här mellan femtio till sextio minuter.

4.2.2 Urval och bortfall

Det finns två studie- och yrkesvägledare inom Kriminalvården och med dessa gjordes intervjun. Det fanns på så sätt inga möjligheter för oss att påverka urvalet vid detta tillfälle. En av studie- och yrkesvägledarna fanns med under hela intervjun medan den andre vägledaren fanns med under delar av intervjun. Valet av intervjupersoner inom kvalitativa undersökningar är av stor vikt (Dalen 2008, s. 54). Det fanns endast ett begränsat antal klienter som hade haft studie- och yrkesvägledande samtal med vägledarna inom Kriminalvården på de anstalter vi fick möjlighet att besöka. Så urvalet gjordes på så sätt att de som var aktuella för intervjuerna tillfrågades och de klienterna tackade ja.

När vi sökte klienter för våra intervjuer på anstalterna tog vi först kontakt med lärarna på Lärcentrum på de olika anstalterna. Vi var beroende av deras goda vilja att hjälpa oss med detta. De anstalter som vi besökte var de, vars lärare verkligen ville att vi skulle lyckas genomföra undersökningen. Det krävdes flera samtal med lärarna och de säkerhetsansvariga på anstalterna. Ledigheter, sjukdom, missförstånd och säkerheten på anstalterna gjorde att vi stundom var beredda på att vi inte skulle kunna genomföra vår undersökning.

Urvalet av klienterna inför intervjuerna har vi endast kunnat påverka så till vida att kravet var att de hade haft studie- och yrkesvägledande samtal med någon av de två studie- och yrkesvägledare som fanns inom Kriminalvården. Lärarna på respektive lärcentrum har valt ut de klienter som fanns på anstalterna och som haft vägledande samtal och som var villiga att delta i intervjun. Det fanns endast ett begränsat antal klienter som haft studie- och yrkesvägledande samtal med de vägledare som jobbar rikstäckande med detta. Klienterna som deltog i vår undersökning har tillfrågats om de var villiga att svara på våra frågor. Det anstalter vi fick kontakt med hade män som klienter och på så sätt blev det endast män som vi intervjuade.

4.2.3 Bearbetning och analys

Intervjun med studie - och yrkesvägledare i Norrköping spelades in och transkriberades. Intervjuerna med klienterna spelades inte in och vi diskuterar detta under rubriken Diskussion - Metod. Under intervjuerna samtalade en av oss med klienterna och den andre antecknade det som klienten sade. Vi diskuterade innan intervjuerna vem som skulle göra vad och kom fram till det som vi ansåg var bäst för intervjuerna. En av oss hade lättare för att skriva ner det som sades så ordagrant som det är möjligt och då föll det sig naturligt att den andre höll i intervjun.

Vi fick ställa frågorna och föra samtalen i en hastighet som gjorde att den som skrev skulle kunna hinna med att skriva. Detta såg vi påverkade intervjun på så sätt att klienterna tog god tid på sig att svara och de funderade en stund medan svaren skrevs ner och så kom det flera saker som skulle läggas till det som skrevs ner. Detta uppfattade vi som att det blev lugna och eftertänksamma samtal. Det är viktigt att kunna lyssna och att ha intresse av det som berättas av den som intervjuas. Att låta den intervjuade få tillräckligt med tid för att berätta är en nödvändighet i forskningssammanhang menar Dalen (2008, s. 39). Vi uppfattade det som att vi fick fram tankar och funderingar som vi kanske inte skulle ha fått om vi hade spelat in samtalet och på så sätt inte låtit klienterna få så lång tid på sig att fundera. Samtalen sammanställdes för varje klient, därefter gjordes en sammanställning av alla klienters svar efter varandra. Detta gjorde att det var lätt att bearbeta alla frågor var för sig och sammanställa resultatet.

4.3 Etiska överväganden

Inför detta examensarbete och under tiden vi har arbetat med det har vi varit vaksamma på funderingar omkring vad som är rätt att publicera och vad vi skulle kunna fråga om och på vilket sätt vi skulle dokumentera våra intervjuer och så vidare. Som en ram runt vårt arbetssätt har vi därför använt oss av de normer som råder inom forskningen idag. Till vår hjälp har vi haft de riktlinjer omkring fyra etiska huvudprinciper som Vetenskapsrådet givit ut (Larsen 2009, s. 14). Dessa bör man förhålla sig till när man bedriver forskning inom det samhällsvetenskapliga - humanistiska området. De fyra huvudprinciperna som är lagda för att skydda individen i forskningen är:

1. Informationskravet - ”Forskaren skall informera de av forskningen berörda om den aktuella forskningsuppgiftens syfte”.

2. Samtyckeskravet - ”Deltagare i en undersökning har rätt att själva bestämma över sin medverkan”.

3. Konfidentialitetskravet – ”Uppgifter om alla i en undersökning ingående personer skall ges största möjliga konfidentialitet och personuppgifterna skall förvaras på ett sådant sätt att obehöriga inte kan ta del av dem”.

4. Nyttjandekravet – ”Uppgifter insamlade om enskilda personer får endast användas för forskningsändamål” (Vetenskapsrådet 2002, s. 7-14).

Inför våra intervjuer informerades studie- och yrkesvägledarna muntligt, och klienterna informerades muntligt eller skriftligt om vårt arbetes syfte. Studie- och yrkesvägledarna och klienterna fick själva bestämma om de ville vara med i undersökningen eller inte. Vi var noggranna med att på plats både före och efter intervjuerna muntligt meddela deras rätt att stryka någon av de ställda frågorna och svaren. Det var inte relevant för denna undersökning att ta reda på några som helst personuppgifter såsom namn eller ens ålder, därför gjorde vi inte det. Materialet från intervjuerna har vi förvarat hemma hos oss själva. Materialet har inte varit av den arten att vi haft det inlåst, vi anser att det inte behövts. Slutligen, intervjumaterialet har inte använts till något annat ändamål än till vårt examensarbete. Vi anser på grund av ovan nämnda förklaringar att vår forskning i detta examensarbete uppfyller dessa fyra krav.

5. Resultat

Nedan följer en resultatredovisning. Vi kommer att redovisa de två forskningsfrågorna var för sig och vi startar med forskningsfråga 1. Forskningsfrågorna redovisas på olika sätt, dels genom sammanställningar och dels genom citat och varje redovisning avslutas genom en sammanfattning. En närmre förklaring till att de två forskningsfrågorna redovisas på olika sätt finns i början av varje enskild redovisning.

Forskningsfråga 1: Vilka erfarenheter och upplevelser av studie- och yrkesvägledningsprocessen har de klienter som har erfarenhet av studie- och yrkesvägledningsprocessen inom Kriminalvården?

Detta resultat kommer att redovisas genom att vi sammanställt intervjusvaren i punktform. Vi tycker att detta sätt att redovisa passar här på denna fråga såtillvida att det handlar om det faktiska och praktiska i vägledningsprocessen. Ämnet gör att intervjusvaren inte är så olika och inte så intressanta att läsa i citatform.

• Samtliga sex klienter har via lärare fått reda på att det finns tillgång till studie- och yrkesvägledning inom Kriminalvården.

• Fyra klienter har varit i kontakt med en studie- och yrkesvägledare tidigare. Två klienter är osäkra på om de varit i kontakt med en studie- och yrkesvägledare tidigare. Möjligen har de träffat en studie- och yrkesvägledare under skolåren.

• Det är lärarna som har bokat samtalet till fem av klienterna. Klient sex anger att det var hans handledare som bokade samtalet.

• En av klienterna har endast haft kontakt med studie- och yrkesvägledaren via Nätcentrum, klienten har alltså inte haft telefonkontakt. Ingen av klienterna har själva ringt upp studie- och yrkesvägledaren utan klienterna har fått telefonen överlämnad till sig när studie- och yrkesvägledaren ringt eller ringts upp.

• Klienten som har haft kontakt med studie- och yrkesvägledaren via Nätcentrum har använt en dator på Lärcenter. Tre klienter har befunnit sig på Lärcenter. En av klienterna har suttit på kontoret på avdelningen och en klient vet vi ej var han satt.

• Fem av klienterna har suttit ensamma och en klient har haft någon som befunnit sig i samma rum under samtalet.

• Fyra av klienterna svarar att de har hunnit samtala om det de önskade samtala om. En klient svarar att han har hunnit samtala om det mesta som önskades. Vi kan ej se något svar på denna fråga från klienten som har haft kontakt med studie- och yrkesvägledare via Nätcentrum .

• Klienten som har haft kontakt med studie- och yrkesvägledaren via Nätcentrum har haft kontakt två gånger. Tre av klienterna har haft ett samtal. En av klienterna har haft flera samtal. En av klienterna har haft ett samtal med studie- och yrkesvägledaren via telefon och sedan har de haft fortsatt kontakt via Nätcentrum

• De fem som har samtalat med en studie- och yrkesvägledare uppger att det har känts och fungerat bra att samtala via telefon.

• Fem av klienterna säger att de har haft studievägledande samtal med lärare. En av klienterna uppger att han inte haft studievägledande samtal med någon annan än studie- och yrkesvägledaren.

• Fem av klienterna har gjort sin individuella studieplan med en lärare. En av klienterna har gjort sin individuella studieplan med studie- och yrkesvägledaren.

• Två av klienterna säger att det finns tid till att samtala med lärare om framtidsmål och planering av dessa. Två andra klienter säger att det finns möjlighet till samtal med lärare om framtidsmål och planering av dessa. De sista två klienterna säger att de kan samtala med läraren om framtidsmål och planering av dessa.

• Två klienter svarar att de inte vet hur mycket tid det finns till samtal om framtid och studier med lärare. En klient säger att det alltid finns tid till samtal om framtid och studier. En klient säger att det finns så mycket tid som behövs till samtal om framtid och studier. En klient säger att det finns tid till samtal om framtid och studier men att han föredrar att prata med studie- och yrkesvägledaren om detta. En klient svarar att läraren kontaktar honom ungefär varannan vecka.

Sammanfattning

Forskningsfråga 1 - Vilka erfarenheter och upplevelser av studie- och yrkesvägledningsprocessen har de klienter som har erfarenhet av studie- och yrkesvägledningsprocessen inom Kriminalvården?

Information om att det finns tillgång till studie- och yrkesvägledning får klienterna från lärare på Lärcenter. Denna studie- och yrkesvägledning tillhandahålls på distans via telefon och dator. Två Studie och yrkesvägledare arbetar i Norrköping och dessa två ska täcka kriminalvårdens behov. Vägledare och klient samtalar i telefon eller skriver till varandra via ett chattrum på Nätcentrum. Av de vi har intervjuat har fem samtalat via telefon och en via dator. De klienter som har samtalat via telefon tycker att det har fungerat bra och inte varit något problem.

Klienterna har inte tillgång till egen telefon och kan inte själva ringa till studie- och yrkesvägledaren. Bokning måste göras av personal på anstalten eftersom bokningslistan inte är tillgänglig för klienterna. Listan är inte tillgänglig på grund av att den innehåller namn och personnummer på bokade klienter. I vår undersökning uppger klienterna att det är läraren som har bokat samtalen åt dem. Vid de bokade tiderna för samtalen kommer personal med en bärbar telefon som klienterna får låna till samtalen. Under samtalen har klienterna befunnit sig på olika ställen såsom Lärcenter och på avdelningen, och fem av de sex vi intervjuat har varit ensamma vid samtalstillfället.

I vår undersökning har klienterna inte upplevt någon tidspress under vägledningssamtalen. De har kunnat samtala om det som de önskade samtala om. Tre klienter har haft ett samtal och två av dessa önskar ytterligare samtal. Fyra klienter har haft kontakt med en studie- och yrkesvägledare tidigare och av dessa önskar tre klienter ytterligare samtal.

Det är inte bara studie- och yrkesvägledaren som klienterna har studievägledande samtal med. Fem av de sex klienter som vi intervjuat uppger att de har haft studievägledande samtal med lärare. Det är också med läraren likväl som med studie- och yrkesvägledaren som klienterna kan göra sin individuella studieplan med. Har klienten ett behov av att tala med någon om framtid och studier finns möjlighet att göra detta med lärare på anstaltens Lärcenter. Hälften av de sex klienter vi intervjuat säger också att det finns tid till samtal.

Forskningsfråga 2: Vilken betydelse har studie- och yrkesvägledningen för den intervjuade klienten?

Resultatet kommer här att redovisas genom citat från varje klient på varje fråga i intervjuerna. Vi tycker att detta sätt att redovisa passar här på denna fråga såtillvida att det handlar mer om det känslomässiga och personliga i vägledningsprocessen. Ämnet gör här att intervjusvaren är olika och intressanta att läsa i citatform. Det är också svårare att överföra dessa citat i punktform eftersom man då lätt kan missa just det som behövs för att lyfta fram just det citatet. Att redovisa dessa svar i citatform minskar risken för att vi lägger in våra egna tolkningar i resultatredovisningen.

Kan du berätta bakgrunden till att du önskade ett samtal med en studie- och yrkesvägledare? Vilka var dina behov? Vad ville du samtala om?

Klient 1: ”Jag ville veta en framkomlig väg till det mål jag har”

Klient 2: ”Jag vet inte allt om situationen jag sitter i nu..eller..jag vet inte vad jag kan göra eller inte kan göra..jag vet inte vad som är bäst för min framtid..och det får jag hjälp med när jag pratar med andra..”

Klient 3: ”Prata om att läsa upp mina gymnasiebetyg och jag ville höra lite om olika gymnasiekurser..allmänt..Sen ville jag ju prata om högskolekurser på distans”

Klient 4: ”Jag ville läsa och vi pratade om att jag har användning av det jag läser även fast jag inte just pluggar vidare sen utan i mitt yrkesliv”

Klient 5: ”För mig känns det positivt att prata med någon som kan vägleda en in i studierna” ”dom som jobbar här har en bild av mig men det har inte han, han ser mig inte på samma sätt”

Klient 6: ”Jag vill plugga...när jag kommer ut..hur det är med gymnasiekompetens..och så skillnad mellan folkhögskola och gymnasie”

Vilka förväntningar/förhoppningar hade du inför samtalet?

Klient 1: ”Ja jag hade ju förhoppningen om att just hitta en framkomlig väg

Klient 2: ”Det har jag redan svarat på i förra frågan” ”Jag vet inte allt om situationen jag sitter i nu..eller..jag vet inte vad jag kan göra eller inte kan göra..jag vet inte vad som är bäst för min framtid..och det får jag hjälp med när jag pratar med andra..”

Klient 3: ”Inga vidare förhoppningar”

Klient 4: ”Det var helt förutsättningslöst”

Klient 5: ”Jag hade inga förväntningar men förhoppningar om att få information ” Klient 6: ”Att få reda på skillnaden mellan komvux och folkhögskola”

Vilken betydelse har samtalet haft för dig?

Klient 2: ”Mycket betydelse..som exempel..alltså hon förstår mig, vad jag tycker..hon är glad..hon..vissa tycker att dom som sitter i fängelse är noll, men inte hon hon ger mig hopp” ”Och hon ger information om du vill läsa den..och hon säger om jag väljer en sak att det är inte hundra procent säkert att du får jobb men det är inte jag som bestämmer..och jag tänker får jag inte jobb där så jobbar jag någon annanstans..”

Klient 3: ”Det har betytt väldigt mycket speciellt det om högskolan..Hon har fått mig att se vilka val jag kan tänkas välja och andra vägar jag kan gå, andra vägar än jag tänkt innan”

Klient 4: ”Ja..entusiasmerande, en positiv överraskning..han visade mig lösnningar som jag inte visste fanns, han har pekat på nya möjligheter..Och i ett kortvarande perspektiv att jag vet vad jag läser för”

Klient 5: ”…Känns som en liten trygghet” ”men att det finns någonstans jag kan vända mig med svåra frågor..och han bor där jag bor så han har bra koll på skolorna där runtom”

Klient 6: ”det är väl just det att jag blivit klarare..jag trodde inte man kunde läsa vidare efter folkhögskola”

Kan du säga vad du fick ut av samtalet?

Klient 1: ”Nej jag fick inte ut särskilt mycket av samtalet”

Klient 2: ”..Hopp..och information..jag var mycket mera hoppfull efteråt..”

Klient 3: ”Hon öppna mina ögon för andra grejer än jag tänkt innan..Vad jag tycker om, om vad jag gör..och fritidsintressen och så”

Klient 4: ”Han visade mig lösningar som jag inte visste fanns, han har pekat på nya möjligheter..Och i ett kortvarande perspektiv att jag vet vad jag läser för”

Klient 6: ”Det är väl just det att jag blivit klarare..jag trodde inte man kunde läsa vidare efter folkhögskola”

Vad tänkte du efter samtalet? Minns du känslan?

Klient 1: ”Jaa..jag kände att det här hade han inte kontrollerat.”. Klient 2: ”Jag kände mig öppen..och glad”

Klient 3: ”Det har ju smalnat av nu..jag var väldigt kluven innan och det var så här brett (visar med armarna) liksom och nu är det bara några få delar det har blivit några få kurser kvar”

Klient 4: ”Jag var peppad och ville att lärarn skulle skriva ut en massa från nätet.” Klient 5: ”En lättnad över att få svar på de funderingar som jag hade”

Klient 6: ”..jag vet inte..”

Kan du berätta något om hur samtalet påverkat dig? Klient 1: ”Ja jag är fortfarande ett frågetecken”

Klient 2: ”Ja jag tänker bara positivt nu”.

Klient 3: ”jag rekommenderar alla på skolan att prata med syon dom som inte vet vad dom vill”

Klient 4: Redan svarat på i fråga 17. ”Jag hörde runt med släkten också vad dom tyckte om det här med ky-utbildning”

Klient 5: ”Jo..positivt på det sättet att han inte var dömande” Klient 6: ”Ja jag har sökt en folkhögskola”

Hur skulle du vilja samtala med en studie- och yrkesvägledare?

Klient 1: ”Jag skulle vilja att det var på något psykosocialt plan mer, det handlar ju människor i fängelse..På något vis hur känner du? Och vad vill du? Man ska ju bryta sin livssituation..Och sedan är det bra att de säger till en om man tror för mycket om sig själv också”..

Klient 2: ”Det spelar ingen roll om det är lärare eller anställd eller arbetskamrat..Man kan prata med någon som känner dig och har respekt för det du säger och din situation..Det är bra för mig att hon säger när du har börjat den här kursen eller när som helst så kan du kontakta mig igen..”

Klient 3: ”Jag skulle vilja att det var kontinuerlig kontakt” ”att man inte bara pratar en gång utan följer upp”

Klient 4: ”...Det enda jag tänka mig är att man har en given uppföljningsfrekvens..inte bara ett samtal utan en avstämning..Om jag vet att han ska ringa så vet jag att han kommer fråga vad jag har gjort sedan senast och då kanske jag ger lite mer..Det är ju skillnad mellan att prata med läraren och studie- och yrkesvägledaren för studie- och yrkesvägledaren är mer uppdaterad om utbildningar i sin yrkesroll..”

Klient 5: ”Helt ärligt så kändes det jättebra som det var nu..Det var för mig bara, ett individuellt samtal och han är inte dömande..Allt inom kriminalvården är i grupp och det är generellt och alla blir dragna över en kant annars”

Klient 6: ”Mer att diskutera vad det finns för olika utbildningar..Om man kollar i kataloger så står det ju det här och det här kan du läsa..mer att diskutera runtikring” Vad skulle du vilja tala med en studie- och yrkesvägledare om?

Klient 1: ”Man vill ju gärna se om de mål man har är realistiska..Lasse kan säga hallå sök något annat om det man själv tänkt inte går och så”

Klient 2: ”vet inte..”

Klient 4: ”Jag tycker man ska ha en avgränsning, inte göra studie- och yrkesvägledaren till en terapeut..Man ska prata om saker som rör studie- och yrkesvägledning”

Klient 5: ”Om framtiden, studierna och möjligheterna” Klient 6: ”Redan svarat på i förra frågan”

Sammanfattning:

Forskningsfråga 2 – Vilken betydelse har studie- och yrkesvägledningen för den intervjuade klienten?

Samtliga klienter som vi intervjuat hade behov av att samtala om studierelaterade frågor och detta var bakgrunden till att de samtalade med en studie- och yrkesvägledare. De studierelaterade frågorna rörde bland annat fakta och information kring olika studier och studieformer, och klienterna uttryckte även behov av att tala framtid och mål och om olika vägar att ta. Det var en klient som hade förhoppningar/förväntningar om att få information. Två andra klienters förväntningar/förhoppningar rörde vägledning kring framtida vägar. Tre klienter sade att de inte hade haft några förväntningar eller förhoppningar alls utan de hade gått in i samtalet med studie- och yrkesvägledaren förutsättningslöst. Betydelsen av samtalen hos fem av klienterna ligger i att de har fått vidgade perspektiv som har gjort att de ser fler alternativa framtidsmål. Vidgade perspektiv uttrycks här som att man har fått reda på någonting som man inte visste innan och att det i sin tur har öppnat för möjligheter man inte visste fanns.

Det klienterna har fått ut av samtalen är just dessa vidgade perspektiv om nya möjligheter, som bidragit till en känsla av hopp som inte fanns där innan. De känslor som klienterna uppger att de känt efter samtalen är lättnad, pepp, öppenhet och glädje. Samtalen har påverkat klienterna på olika sätt. Fem av klienterna uttrycker att de känner ett värde i sig själva som de inte gjorde tidigare. Detta uttrycks via att en av klienterna pratar om att studie- och yrkesvägledaren inte var dömande och genom att en annan av klienterna kunnat stå på sig inför släkten om en utbildningsform som för honom inte varit aktuell tidigare.

En klient uttrycker det ökade värdet genom att han bara tänker positivt nu, en klient rekommenderar alla som inte vet vad de vill att tala med en studie- och yrkesvägledare och den sista klienten har sökt en utbildning. Klienterna uttrycker en önskan till fortsatta vägledningssamtal med sin studie- och yrkesvägledare. De vill fortsätta vägledningssamtalen för att bland annat få möjlighet att få fortsätta att tala mer om det de redan har börjat samtala kring, alltså om olika utbildningar, utbildningsformer och olika nya vägar och möjligheter.

6. Tolkning och Analys

Nedan följer tolkning och analys av resultatet vi fått fram och sammanfattningen vi har gjort i denna undersökning. Resultatet och sammanfattningarna kommer att analyseras med hjälp av de teoretiska perspektiv och begrepp vi redogjort för i teoriavsnittet. Människorna vi har intervjuat befinner sig i en brytpunkt (Sjöstrand i Franke - Wikberg & Lundgren 1980, s.26). Brytpunkten är påtvingad såtillvida att människorna avtjänar straff inlåsta på anstalt. De människor, som i denna undersökning benämns klienter, befinner sig i en påtvingad brytpunkt därför att de i viss mån inte själva har valt att sitta inlåsta. De har inte själva valt att hamna i en brytpunkt.

Vi anser att klienterna befinner sig i en brytpunkt och att denna kan tillvaratas som en möjlighet. Denna möjlighet kan vara att förbättra livssituationen efter strafftiden genom att delta i studier eller behandlingsprogram. För att kunna se detta och utnyttja brytpunktens möjligheter finns det enligt Krumboltz, Levin och Mitchell (1999, s. 118) fem färdigheter som det kan vara bra att ha. Dessa färdigheter är nyfikenhet, uthållighet, flexibilitet, optimism och risktagande. För att klienterna ska kunna komma så långt som möjligt i sin rehabilitering till ett liv utan kriminalitet vore de alltså hjälpta av att besitta dessa fem färdigheter.

En viss form av uthållighet menar vi de flesta kan tvingas ta fram när man avtjänar sitt straff i fängelse, det gäller ju på det stora hela att hålla ut den tiden man befinner sig där. Risktagande är också en färdighet som vi antar att många klienter besitter. De har ju en gång begått ett brott och vi menar att de när de begick det brottet förmodligen visste att det kunde innebära att de skulle kunna bli straffade på grund av att det de gjorde var olagligt. Där är risktagandet en tydlig faktor i avvägningen mellan att välja att låta bli att utföra brottet eller att välja att fortsätta. Risktagandet kan användas till att satsa tid och energi på studier som klienterna inte med säkerhet vet utgången av. Färdigheterna flexibilitet, nyfikenhet och optimism menar vi det kan vara svårare att hitta hos klienterna. Fängelsevistelse i sin egen form är ju något väldigt oflexibelt; som klient är det just flexibiliteten man förlorar när man befinner sig på anstalt. Nyfikenhet bör man eventuellt kunna utveckla om man vänjer sig vid de dagliga rutinerna inne på anstalten.