Medlemskapet i den svenska idrottsrörelsen
En studie av medlemmar i fyra idrottsföreningar
EFIs verksamhetsidé
Institutet är en vetenskaplig institution, vid vilken forskning skall bedrivas oberoende av såväl ekonomiska som politiska intressen. Institutets uppgift är att bedriva teoretisk och empirisk forskning inom samhällsvetenskapernas, särskilt de ekonomiska vetenskapernas, område. I anslutning därtill medverkar institutet i forskarutbildningen vid HHS samt arbetar med spridning av forskningens resultat. Vägledande för EFI-forskarnas val av projekt är forskning-sområdets behov av praktisk eller teoretisk vidareutveckling, projektens metodologiska intresse samt forskarnas eget intresse.
Forskningens organisering
Forskningen vid EFI är organiserad i 21 forskningssektioner.
Ordinarie sektionschefer vid EFI är i regel professorer vid Handelshögskolan i Stockholm.
EFI sektion: Sektionschef:
Företagslednings- och Arbetslivsfrågor (A) Sven-Erik Sjöstrand Centrum för Entreprenörskap och Affärsskapande (E) Carin Holmquist
Offentlig Organisation (F) Nils Brunsson
Information Management (I) Mats Lundeberg
Programmet Människa och Organisation (PMO) Andreas Werr (vik) Management av Innovation och Produktion (T) Pär Åhlström
Media och Ekonomisk Psykologi (P) Guje Sevón
Centrum för Konsumentmarknadsföring (CCM) Magnus Söderlund Centrum för Informations- och Kommunikationsforskning (CIC) Per Andersson (vik) Marknadsföring, Distributionsekonomi Björn Axelsson
och Industriell Dynamik (D)
Centrum för företagsstrategi och konkurrenskraft (CSC) Örjan Sölvell Centrum för företagshistoria och ekonomisk historia (BEH) Håkan Lindgren
Redovisning och Finansiering (B) Johnny Lind
Centrum för redovisningsbaserad finansiell analys Kenth Skogsvik och kostnadsintäktsanalys (BFAC)
Finansiell Ekonomi (FI) Clas Bergström
Centrum för Hälsoekonomi (CHE) Magnus Johannesson
Internationell Ekonomi och Geografi (IEG) Mats Lundahl
Samhällsekonomi (S) Paul Segerstrom
Ekonomisk Statistik (ES) Anders Westlund
Rättsvetenskap (RV) Johnny Herre
Centrum för skatterätt (SR) Bertil Wiman
Styrelseordförande: Professor Carin Holmquist
Institutets chef: Docent Filip Wijkström
Adress
EFI, Box 6501, SE-113 83 Stockholm, Sverige • Besöksadress: Sveavägen 65, Stockholm
Publikationer i EFI Civil Society Reports
2008
Torbjörn Einarsson. 2008. Medlemskapet i den svenska idrottsrörelsen. En studie
av medlemmar i fyra idrottsföreningar. 2007
Torbjörn Einarsson och Filip Wijkström. 2007. Analysmodell för
sektorsöverskridande statistik. Fallet vård och omsorg. 2006
Thodenius, Björn. 2006. Organisering av kunskap. En studie av Wallenberg
MEDLEMSKAPET
I DEN SVENSKA
IDROTTSRÖRELSEN
EN STUDIE AV MEDLEMMAR I FYRA
IDROTTSFÖRENINGAR
Ämnesord: samhällssfärer, idrott, styrning, medlemskap, förening ägare, huvudman, ideell sektor
ISBN: 978-91-7258-732-8 ISSN: 1653-8153 EFI Civil Society Reports
© Torbjörn Einarsson, 2008
Omslag: Manifesto
Distribuerad av:
EFI, Ekonomiska Forskningsinstitutet vid Handelshögskolan i Stockholm Box 6501, 113 83 Stockholm www.hhs.se/efi
efi@hhs.se
INNEHÅLL
FÖRORD OCH TACK IX
Kapitel 1
BAKGRUND 1
Rapportens vetenskapliga förankring och mål ... 2
Om undersökningen ... 4
Rapportens fortsatta disposition ... 10
Kapitel 2 INDIVIDEN, SAMHÄLLET OCH IDROTTEN 11 Varför ska man egentligen dela upp samhället? ... 13
Olika sätt att dela upp samhälle och organisationer ... 16
Ett symboliskt interaktionistiskt perspektiv ... 20
Mänsklig interaktion, institutioner, sfärer och sektorer ... 24
Folkrörelsetraditionen som institution och marinad ... 35
Det civila samhället i förändring ... 36
Idrotten i det svenska samhället ... 39
Den ideella idrottsrörelsens organisationer ... 41
Kapitel 3 MEDLEMSKAPET I FOLKRÖRELSEORGANISATIONEN 45 Andra akademiska perspektiv på medlemskapet ... 47
Organisationsföreträdarnas syn på medlemskapet ... 50
Medlemmarnas syn på medlemskapet ... 53
Medlemskapets dimensioner ... 57
De grundläggande relationstyperna ... 60
Kapitel 4
MEDLEMSKAPET I IDROTTSRÖRELSEN 67
Vad säger stadgarna om medlemskapet? ... 67
En titt på medlemskapet i Svenska Fotbollförbundet ... 69
Kapitel 5 RÖSTER FRÅN MEDLEMMARNA 75 Vägen in till medlemskapet ... 75
Individen och organisationen ... 78
Medlemskapets dimensioner ... 79
Ideellt arbete ... 84
Förtroendeuppdrag ... 87
Inflytande och delaktighet ... 89
Årsmötets betydelse i den representativa kedjan ... 90
Det institutionaliserade och marinerade medlemskapet ... 95
Företagisering av den ideella idrottsrörelsen? ... 98 Kapitel 6
AVSLUTANDE REFLEKTIONER 103
REFERENSER 109
FÖRORD OCH TACK
Det här är en rapport som handlar om det individuella medlemskapet i den svenska idrottsrörelsen. Ett av syftena bakom rapporten är att försöka problematisera medlemskapet som vi så ofta tar för givet. Jag menar att individen kan uppleva sitt medlemskap på många olika sätt och att det har betydelse för hur denne utövar sitt medlemskap. Rapporten bör därför kunna vara intressant både för medlemmar i och företrädare för idrottsrörelsen som i de allra flesta fall faktiskt också själva är medlemmar. Utöver detta är förhoppningen också att rapporten även ska vara intressant för medlemmar och företrädare för andra typer av föreningar och folkrörelseorganisationer då det finns stora likheter men också intressanta skillnader i hur dessa leds och organiseras utifrån ett medlemskapsperspektiv.
Anledningen till att vi vid sektionen för Företagsledning och Arbetslivsfrågor vid Ekonomiska Forskningsinstitutet vid Handelshögskolan i Stockholm intresserar oss för medlem-skapet i folkrörelser och föreningar är att den ideella sektorns organisationer står för betydande och viktiga delar av såväl röst- som serviceproduktionen i Sverige. Då medlemmarna formellt sett är dessa organisationers huvudmän och samtidigt står för en stor del av inflödet av resurser till exempel i form av medlemsavgifter och ideellt arbete blir en förståelse av medlemskapet grundläggande för att också kunna förstå hur
organisationerna leds och organiseras, såväl ur strategiskt, taktiskt som ett operativt perspektiv.
Ett stort tack vill jag för det första rikta till Sofia som varit en mycket stor inspirationskälla och som i det tysta stått för intellektuella utmaningar och motivation framför allt i ett inledande skede av författandet av denna rapport. Lycka till med dina framtida projekt!
Jag vill också tacka Filip Wijkström som bistått med råd både i början av forskningsprocessen och i slutskedet då jag arbetat med att färdigställa det slutliga manuset. Övriga forskare som på olika sätt har varit med i medlemskapsprojektet har också genom både skrivna texter och diskussioner varit värdefulla för mitt arbete. Här märks främst, men inte begränsat till, Johan Hvenmark, Pernilla Hultén, Ola Larsson och Tone Wist. Den referensgrupp med Marianne af Malmborg i spetsen som vi har haft i medlemskapsprojektet har också varit helt ovärderlig. Då projektet pågått under ett flertal år har ett antal av företrädarna för organisationerna hunnit bytas ut. Så jag säger som man brukar, ingen nämnd, ingen glömd men vill ändå passa på att tacka de medverkande organisationerna för att vi fått låna tid från era anställda. Detta gäller Hyresgästföreningen, IOGT-NTO, Kooperativa Förbundet, Lärarförbundet, Svenska Fotbollförbundet, Svenska Missionskyrkan, Svenska Röda Korset, Sveriges Social-demokratiska Arbetareparti samt Synskadades Riksförbund.
Slutligen också givetvis ett stort tack till Anders Lundin och Urban Dahlberg vid Riksidrottsförbundet, till de distrikt och förbund jag varit i kontakt med samt de fyra idrottsföreningar jag fått möjlighet att titta närmare på och alla de organisations-företrädare och medlemmar som låtit mig intervjua dem. Urban Dahlberg förtjänar också ett extra tack i och med den hjälp jag fått genom att hans korrekturläsning utifrån ett annat perspek-tiv än forskarens
Kapitel 1
BAKGRUND
En övervägande del av idrottsutövningen i Sverige sker tradi-tionellt sett i en mångfald ideella föreningar organiserade av specialidrottsförbund som i sin tur är anslutna till Riksidrotts-förbundet. Den enskilde idrottsutövaren är därmed medlem i en lokal idrottsförening eller klubb samtidigt som medlem-skapet ger individen en möjlighet till delaktighet även i den övergripande federativa strukturen som den organiserade ide-ella idrottsrörelsen består av. De rättigheter och skyldigheter som medföljer medlemskapet i idrottsrörelsen kan till stor del härledas till den starka svenska traditionen av att organisera sig i folkrörelser.
Under de senaste åren har man dock inom idrottsrörelsen såväl som i flera andra folkrörelser uppmärksammat trender i samhället som skulle kunna beskrivas som företagisering och föreningisering då föreningar alltmer behandlar sina medlemmar som kunder medan kommersiella företag satsar mer och mer på att göra sina kunder till ett slags ”kvasi”medlemmar genom kundklubbar, medlemskort och andra slags lojalitetsprogram (jmf. Brunsson 1998).
Inom idrotten har detta kommit till uttryck i ett antal kommersiella aktörers intåg på ”idrottsmarknaden”. Samtidigt tycks många av de traditionella idrottsföreningarna tala allt mer i termer av att upprätthålla och utveckla kundrelationer till sina medlemmar samt diskutera föreningens ”varumärke”. Denna
utveckling öppnar upp för en mängd intressanta frågor kring vad ett föreningsmedlemskap egentligen innebär för såväl indi-viden som för organisationen.
Rapportens vetenskapliga förankring och mål
Denna forskningsrapport ingår i ett större forskningsprogram på Ekonomiska Forskningsinstitutet vid Handelshögskolan i Stockholm (EFI). Forskningsprogrammet syftar bland annat till att analysera och förstå det civila samhällets organisationers ekonomi, organisering och ledning samt att studera dessa orga-nisationers funktion och roll i samhället.
En viktig del i detta forskningsprogram är forskningspro-jektet Medlemskapet och Federationen eller kort och gott Medlem-skapsprojektet. Den grundläggande frågeställningen i detta projekt är hur medlemskapet konstrueras i ideella och idéburna organisationer. Vilka funktioner tillmäts medlemskapet? Vilka föreställningar finns det om medlemskapet och vilka olika dimensioner eller aspekter är medlemskapet uppbyggt av. Bakgrunden till detta är ett antagande om att det krävs en mer systematisk kunskap om medlemskapet ur olika perspektiv för att bättre kunna förstå och analysera hur ledning, organisering och strategi fungerar i denna typ av organisationer.
En av grundvalarna för medlemskapsprojektet såväl som för denna rapport är att medlemskapet inte kan ses som något på förhand givet och oföränderligt. Istället ses medlemskapet som en relation mellan individ och organisation som kontinuerligt skapas och omkonstrueras över tid i ett slags, mer eller mindre omedveten, förhandlingsprocess mellan individ och organisa-tion (jmf. Berger och Luckmann 1966/1991). Eftersom en relation mellan två parter i de allra flesta fall upplevs olika av parterna kan man säga att relationen i själva verket består av
två skilda relationer (jmf. Trost och Levin 2004). Därför är det naturligt och nödvändigt att medlemskapet beskrivs och analy-seras från två perspektiv, organisationens respektive individ-ens. Detta åskådliggörs i figur 1 som visar medlemskaps-projektets olika delar.
Figur 1: Medlemskapsprojektet.
Den del av medlemskapsprojektet som redogör för organisa-tionens syn på medlemskapet har genomförts i form av en intervjustudie med ledare i nio stora svenska folkrörelse-organisationer, bland andra Svenska Fotbollförbundet, och publicerades i en avhandling under våren 2008 (se Hvenmark 2008). Gällande den andra delen av projektet som behandlar medlemmarnas syn, presenterar två rapporter de förstudier som genomförts med intervjuer med medlemmar i IOGT-NTO, Svenska Röda Korset samt Kooperativa Förbundet (se Hultén och Larsson kommande; Hultén och Wist 2003). Den första
full-skaliga delstudien som behandlar medlemmarnas syn på med-lemskapet bygger på en enkät som har skickats till 8000 medlemmar i åtta stora folkrörelseorganisationer. Den del-studien har hittills resulterat i en akademisk konferensartikel om medlemskap och tillit kopplat till debatten om socialt kapital samt en artikel som behandlar medlemskap, ägarskap och styrning i federativa medlemskapsbaserade organisationer (se Einarsson 2007; 2008). Den rapport du nu läser är del av det större medlemskapsprojektet men är i huvudsak resultatet av en andra delstudie bestående av fördjupande intervjuer med medlemmar i fyra idrottsföreningar och representanter för id-rottsförbund, distriktsförbund samt Riksidrottsförbundet. Delar av materialet och kunskapen till denna rapport är också hämtat från de tidigare för- och delstudierna.
Om undersökningen
En första utgångspunkt för denna studie är alltså att medlem-skapet betraktas som en över tiden föränderlig relation mellan individ och organisation. En andra utgångspunkt för studien är att man utifrån den svenska folkrörelsetraditionen, organisatio-nernas stadgar såväl som rättspraxis även kan se medlemmarna som föreningens och därmed också hela federationens slutliga huvudmän och (del)ägare. Kanske det vanligaste sättet att se på ägarbegreppet är att det refererar till individer som (1) har formella rättigheter att styra och kontrollera organisationen samt (2) rätt till del i organisationens eventuella ekonomiska överskott (se bl a Hansmann 1996).
Då medlemskapet i ideella föreningar som idrottsrörelsens organisationer inte ger några (lagliga) möjligheter till del i en eventuell ekonomisk vinst är det endast den första punkten som är relevant i detta fall. Att trots detta se medlemmen som
ägare har dock den fördelen att dennes konstitutionella ägarinflytande tydliggörs. I rapporten kommer jag även att visa på att många medlemmar faktiskt konstruerar sig själva som ägare till sin förening. Sedan bör det väl dock påpekas att ett formellt medlemsinflytande inte automatiskt behöver leda till ett medlemsstyre. En formell rätt till inflytande kan i praktiken kanske inskränkas på olika sätt samtidigt som individen själv kanske väljer att inte engagera sig i organisationens styrning. Hur den formella möjligheten till inflytande översätts till ett faktiskt medlemsstyre är dock något som endast i mycket liten grad kommer att behandlas i den fortsatta rapporten.
Eftersom medlemskapet är i ständig förändring och ut-veckling bör det därför ses som en process. Det vi som forskare gör när vi intervjuar eller ber respondenter att fylla i enkäter innebär dock att vi tar ett slags ögonblicksbild av hur individen i sin nuvarande föreställningsvärld och definition av situa-tionen ser på sitt medlemskap. Man får alltså tänka på att individen vid frågetillfället befinner sig i en konstlad situation vilket gör att dennes aktuella föreställningsvärld kan skilja sig åt jämfört med när han eller hon deltar i den dagliga verksamheten ute i sin idrottsförening. Vid frågetillfället har respondenten därmed i första hand inte den sociala identiteten medlem utan snarare medlem som frågas ut av forskare.
Detta behöver dock inte vara så problematiskt som det kanske först låter. Det är snarare ofrånkomligt och individens syn på medlemskapet skiftar förmodligen också mellan då han eller hon närvarar på ett årsmöte, ser på när barnen försöker kvala in till SM eller när individen själv motionsidrottar i föreningens regi. Detta är alltså inte något som fångas med de aktuella metoderna utan den bild av medlemskapet som presenteras i denna rapport kan istället mer ses som ett slags generell bild av hur medlemskapet kan upplevas.
Enkätstudien
Det huvudsakliga syftet med enkätstudien är att undersöka hur den individuella medlemmen ser på och konstruerar sitt med-lemskap i organisationen, såväl i den lokala föreningen som i den övergripande federativa strukturen. Främsta utgångs-punkten vid utformningen av enkäten har varit de intervju-studier som utförts med medlemmar i IOGT-NTO, Svenska Röda Korset samt Kooperativa Förbundet. Från det omfattande intervjumaterialet har vi försökt få fram så många tänkbara aspekter av medlemskapet som möjligt. Detta material har vi sedan under drygt två års tid arbetat ihop till en enkät tillsammans med en referensgrupp från de nio medverkande organisationerna som ingår i medlemskapsprojektet: Hyresgäst-föreningen, IOGT-NTO, Kooperativa Förbundet, Lärarförbundet, Svenska Fotbollförbundet, Svenska Missionskyrkan, Svenska Röda Korset, Sveriges Socialdemokratiska Arbetareparti samt Synskadades Riksförbund. Resultatet av detta omfattande arbete var en enkät omfattandes 16 sidor med drygt 130 frågor fördelade inom 14 övergripande temaområden.
Enkäten har sedan skickats ut till 1000 slumpmässigt valda medlemmar vardera från åtta av de medverkande organisatio-nerna (Kooperativa Förbundet medverkar inte i denna del av medlemskapsprojektet). Svarsfrekvenser för enkäten presen-teras i tabell 1. Kolumnerna i tabellen visar i tur och ordning vilken organisation det handlar om, antal enkäter som kan förmodas ha kommit fram till rätt respondent (bland annat är felaktiga adresser och avslutade medlemskap bortrensade), antal helt eller delvis besvarade enkäter som jag har fått till-baka, antal enkäter där de frågor som använts i de aktuella analyserna är besvarade i tillräckligt stor utsträckning för att tas med i beräkningarna samt slutligen hur stor andel i procent detta är av det antal enkäter som förmodas ha kommit fram till rätt person (se även Einarsson 2008).
Som man ser i tabellen så är spridningen mellan de olika organisationerna ganska stor. Från respondenter i församlingar inom Svenska Missionskyrkan används 62 procent av urvalet medan 27 procent av de utvalda medlemmarna i Hyresgäst-föreningen har svarat tillräckligt noga för att kunna användas i analyserna i denna rapport. Eftersom de analyser som jag kommer att presentera i huvudsak är kvalitativa där målet är att identifiera olika samband och kategorier i materialet och egentligen inte att räkna eller kvantifiera dem är detta dock inte något stort problem. Men det kan förstås finnas en risk att vissa kategorier eller dimensioner av medlemskapet tappas bort om dessa finns representerade endast hos de medlemmar som valt att inte besvara enkäten.
Tabell 1: Svarsfrekvenser.
Organisation Urval Svar Använda svar
Svenska Missionskyrkan 979 698 610 62 %
Lärarförbundet 998 586 536 54 %
Svenska Fotbollförbundet 959 555 508 53 %
Svenska Röda Korset 999 689 501 50 %
SAP (Socialdemokraterna) 965 524 451 47 %
Synskadades Riksförbund 981 460 320 33 %
IOGT-NTO 967 441 309 32 %
Hyresgästföreningen 991 345 266 27 %
TOTALT 7 839 4 298 3 501 45 %
Källa: Bearbetning utifrån Einarsson (2008)
Då jag har skickat ut två omgångar med påminnelser efter att den ursprungliga enkäten sändes ut går det att göra en enkel analys av när olika grupper av medlemmar svarat. Detta går inte att likställa med en bortfallsanalys men ger i alla fall en indikation på vilka grupper som svarat direkt och vilka som inte svarat förrän efter flera påminnelser. De som svarat tidigt efter första utskicket anser i större utsträckning att medlem-skapet i den specifika organisationen är viktigare än andra medlemskap som individen har. Dessa individer har i större
utsträckning också varit förtroendevalda i organisationen och har även varit medlemmar under en längre tid. De har också högre utbildningsnivå och är äldre än de som inte svarat förrän efter att de fått ett eller flera påminnelsebrev.
Intervjustudien
Inför arbetet med denna rapport har jag även genomfört en intervjustudie med ett antal medlemmar i fyra idrottsföreningar samt några representanter för den övergripande federativa strukturen inom idrottsrörelsen, det vill säga Riksidrotts-förbundet, specialidrottsförbund och distriktsidrottsförbund.
Totalt sett består studien av 28 inspelade intervjuer kom-pletterat med ungefär 10 mer informella samtal. Huvuddelen av dessa intervjuer utfördes under hösten 2007 men de inle-dande intervjuerna med företrädare för Riksidrottsförbundet och specialidrottsförbund genomfördes under perioden decem-ber 2006 till februari 2007. För att underlätta analysen har jag efter intervjutillfället skrivit ut intervjuerna ordagrant. Totalt sett omfattar detta empiriska material mer än 340 sidor text.
Valet av de fyra idrottsföreningarna har gjorts för att få en spridning dels på hur individ- eller samhällsorienterad före-ningen är samt hur ”ideell” eller ”professionell” den är – i idrottstermer kan man här tala om det är en motions- eller en elitförening. För att representera den ideella motionsidrotten har valet fallit på Enskede Sportklubb med 15 medlemmar. Denna förening kan karaktäriseras som ett innebandyspelande kompisgäng som startat föreningen för att detta var det enk-laste sättet att få möjlighet att spela matcher mot andra lag. Dessa representerar då den individfokuserade delen av motionsidrotten. Medlemmarna spelar primärt för att de själva tycker att det är roligt. Den mer samhällsorienterade delen av motionsidrotten representeras av Grytgöls IK i Östergötland med strax över 800 medlemmar. Det är en förening som har
fotboll, längdskidåkning och varpa på det idrottsliga program-met samtidigt som de sköter flera andra funktioner i det lokala samhället. Bland mycket annat driver de biblioteket på orten och anordnar en stor festival varje sommar som drar människor från en stor del av landet till Grytgöl. De mer professionella och elitinriktade idrottsföreningarna representeras av Väsby Sim-sällskap (Väsby SS) med 1 400 medlemmar som ett exempel på en mer individinriktad förening med flera OS-simmare samt Södertälje Basketbollklubb (SBBK) som är en elitförening med totalt över 110 SM-guld och mer än 1 200 medlemmar men där det bredare samhällsansvaret ändå är mycket tydligt. Det måste dock nämnas att en sådan uppdelning givetvis blir väldigt grov. Exempelvis fyller även Väsby SS viktiga samhällsfunktio-ner bland annat genom en mycket framgångsrik simskola.
Även inom föreningarna har valet av respondenter gjorts för att få en så stor bredd som möjligt i materialet. Urvalet av såväl föreningar som medlemmar har alltså syftat till att försöka finna så olika typer av medlemskap som möjligt och inte till att jämföra de olika föreningarna eller medlemmarna på något vis. Alla intervjupersoner har dock valts ut för att de på något sätt är involverade i sina föreningars verksamheter. Studien täcker alltså inte in individer som endast betalar medlemsavgiften till exempel för att de vill stödja föreningen. Individer som är medlemmar och utöver detta endast tittar på idrottsarrange-mangen som supporters ingår därför inte heller i studien. Alla valda respondenter är också vuxna och över 18 år för att de på ett rimligt sätt ska ha haft möjlighet att reflektera över sitt med-lemskap och sin förening på ett sätt som yngre kanske ännu inte har gjort.
Intervjuerna varade ungefär mellan en kvart och två timmar och kan ses som semistrukturerade. Jag utgick ifrån en fråge-mall vilken i praktiken mer fungerade som en checklista så att alla frågeområden verkligen kom med. I praktiken lät jag i stor utsträckning intervjupersonernas berättelser leda utvecklingen i
samtalet. Detta innebär att fokus i de olika intervjuerna skiftar och alla temaområden inte är lika ingående behandlade i de olika intervjuerna. I relation till studiens syfte är detta dock inte något problem då målet varken är att jämföra olika individer eller föreningar med varandra. Studieobjektet är medlemskapet och syftet med intervjuerna var därför att få en bild av många olika sätt som medlemskapet kan gestalta sig för individen.
En av orsakerna till den stora spännvidden i längd på inter-vjuer tycks vara att personer högre upp i de federativa struktur-erna har reflekterat mer över medlemskapets betydelse både för dem själva och för andra och därför hade mer att säga. Men det beror också på att dessa personer även ombads att tala om idrottsrörelsen i stort medan medlemmar utan några special-funktioner i sin förening endast intervjuades kring deras eget medlemskap och engagemang i sin förening.
Rapportens fortsatta disposition
I kapitel 2 bygger jag upp och presenterar det analytiska ram-verk som jag använder genom rapporten. Kapitel 3 diskuterar ett slags fantombild av det generella medlemskapet i folk-rörelseorganisationen. Detta gör jag dels utifrån en del av den litteratur som finns på området dels utifrån övriga texter som tillkommit genom medlemskapsprojektet. I kapitel 4 snävar jag in detta något och talar kort om medlemskapet i idrottsrörelsen dels utifrån vad som finns skrivet i stadgar dels utifrån det enkätmaterial som omfattar medlemmar i föreningar som är anslutna till Svenska Fotbollförbundet. Kapitel 5 är sedan det huvudsakliga empirikapitlet där jag redovisar resultaten från mina intervjuer med medlemmar i och företrädare för idrotts-rörelsen och slutligen försöker jag knyta ihop några av de mer intressanta trådarna i det avslutande kapitel 6.
Kapitel 2
INDIVIDEN, SAMHÄLLET OCH IDROTTEN
I detta kapitel presenterar jag det analytiska ramverk som jag sedan kommer att utgå från då jag beskriver och analyserar medlemskapet i idrottsrörelsen. Då det här är ett av rapportens längsta kapitel kan det vara på sin plats att kort berätta om vad man som läsare kan tänkas få ut av det. Kapitlet inleds med en diskussion om nyttan med att dela in samhället och gruppera organisationer i olika slags domäner, sfärer eller sektorer. Sedan beskriver jag symbolisk interaktionism som är det vetenskap-liga perspektiv och syn på människan som jag använder genom rapporten. Efter detta bygger jag stegvis upp en modell över samhället uppdelat i fyra sfärer och sektorer. Slutligen disku-terar jag några av de pågående förändringsprocesserna som pågår i den ideella sektorn innan jag relaterar den ideella idrottsrörelsen till den föreslagna samhällsmodellen.
Vi betraktar ofta det svenska samhället som uppdelat i två sfärer. Olika fenomen sorteras antingen in i det privata eller det offentliga. Företeelser som folkrörelser, stiftelser, föreningslivet eller intresseorganisationerna passar dock inte särskilt väl in i en sådan förenklad världsbild utan att göra alltför mycket våld på deras grundläggande natur. Detta gäller även i hög grad för idrottsrörelsen och dess verksamheter. I detta kapitel presen-terar jag därför istället en modell över ett samhälle bestående av fyra grundläggande sfärer och använder sedan denna modell för att diskutera och positionsbestämma den svenska
idrotts-rörelsen. Basen för de fyra samhällssfärerna ligger i fyra grund-läggande rationaliteter för mänsklig interaktion som jag senare i rapporten även kommer att använda när jag diskuterar och analyserar medlemskapet.
Idrott och motion står onekligen för omfattande verksamhet i Sverige och en stor del av befolkningen är på ett eller annat sätt fysiskt aktiv i sin vardag. Drygt en tredjedel av svenskarna uppger att de på något vis aktiverar sig i idrott eller friluftsliv (vilket alltså även innefattar andra verksamheter än rena idrottsaktiviteter). Vidare anger svenskarna också att de i genomsnitt lägger ner så mycket som en och halv timme per dag på detta (Statistiska centralbyrån 2003). Ser man till den vuxna befolkningen är hela 31 procent medlemmar i någon idrottsförening och ungefär hälften av dessa eller totalt 17 procent beskriver sig även som aktiva i sin förening (Vogel, Amnå, Munck och Häll 2003).
Om man studerar det svenska samtalet får man lätt intrycket att i princip all denna idrotts- och motionsverksamhet utförs inom den ideella organiserade idrottsrörelsen som faller under Riksidrottsförbundets paraply. Ett exempel på detta kan fås om bläddrar igenom Statistisk årsbok som årligen publiceras av Statistiska centralbyrån (2008). I denna hittar man tre avsnitt som talar om idrotter och föreningar som är organiserade inom specialidrottsförbunden men inga uppgifter alls om enskild oorganiserad idrottsutövning eller verksamhet som bedrivs hos kommersiella aktörer som till exempel SATS eller Nautilus. Den idrott som utövas inom skolans eller försvarsmaktens organisa-tioner nämns inte heller. Ett äldre försök att råda bot på detta finns dock i skriften Idrott och motion i Sverige: en statistisk beskrivning (Statistiska centralbyrån 1989) men även där är det verksamheten i föreningarna runt Riksidrottsförbundet som får nästan all uppmärksamhet.
Att idrotten även utanför dessa föreningar står för betydande verksamhet är det dock ingen tvekan om. Ser man till exempel
på den alpina utförsåkningen så åkte knappt 2,3 miljoner människor skidor, snowboard eller liknande under säsongen 2006/2007 (SLAO 2007) vilket kan jämföras med Svenska Skid-förbundets 184 000 medlemmar (Svenska Skidförbundet 2008). Tittar man sedan på ägarförhållandena i de skidanläggningar som under samma säsong var medlemmar i SLAO (Svenska liftanläggningars organisation) ser man att 38 procent ägdes av föreningar medan nästan lika stora andelar eller 30 procent av anläggningarna ägdes av kommuner eller stiftelser samt 32 procent ägdes av privata företag (SLAO 2007). Båda dessa uppgifter visar på att en stor del av den alpina utförsåkningen som ett exempel faktiskt organiseras och bedrivs utanför de föreningar som befinner sig i den ideella idrottsrörelsen.
Man kan givetvis inte generalisera förhållandena inom utförsåkningen till all annan idrottsverksamhet. Det finns exempel på andra idrotter där istället större delen av verksam-heten faktiskt sker inom de föreningar som organiseras av respektive specialidrottsförbund. Denna lilla inblick ger dock ändå en tillräcklig indikation på att det också utanför Riks-idrottsförbundets organisatoriska sfär existerar omfattande idrotts- och motionsverksamheter.
Varför ska man egentligen dela upp samhället?
Innan jag argumenterar för varför en uppdelning av samhället i olika sfärer eller domäner kan vara önskvärd, måste jag säga några ord om vad jag menar med samhället. För det första vill jag påpeka att jag gör en tydlig åtskillnad mellan samhälle å ena sidan och stat, kommun samt andra offentliga institutioner å andra sidan. Detta är en distinktion som tyvärr inte alltid görs i det svenska samtalet. Ofta talar man till exempel om olika problem och säger ibland att ”det där måste samhället göra
någonting åt” när man egentligen menar att det är staten eller andra offentliga institutioner, som borde lösa problemet i fråga.
Här ansluter jag mig istället till en syn på samhället som delas av många samhällsvetare från olika discipliner. Bland andra menar Giddens (1984) att ett samhälle består av en avgränsad grupp människor som lever på en gemensam plats. Det kan handla såväl om en modern nationalstat (ett land) eller om en avlägsen bergsby långt från det vi kallar för civilisation. Ett samhälle avgränsas dock inte endast geografiskt utan det måste också finnas en viss enhetlighet i form av gemensam kultur, normsystem och identitet. Hur homogen en grupp människor måste vara för att kallas för ett samhälle är dock svårt att ge ett enkelt svar på. För mina syften här kan jag dock nöja mig med att kalla Sverige med dess invånare för ett sam-hälle. En del av detta samhälle består förstås av staten men samhället är alltså enligt denna syn betydligt större än så.
En första anledning till att göra en analytisk uppdelning av samhället i sfärer är att det i våra föreställningsvärldar faktiskt finns skillnader mellan olika samhällssfärer och organisations-former och att detta tycks påverka hur vi faktiskt tänker och handlar i praktiken. Ett exempel på just detta kan ses i Alliansens regeringsförklaring från 2006 (Regeringen 2006:13):
Grunden för trygghet och gemenskap läggs i ett starkt civilt samhälle såsom föreningsliv, idrottsrörelser, kyrkor, samfund, och ideella organisa-tioner. Solidariteten i de offentliga välfärdssystemen är ett komplement till ett samhälle som i högre grad präglas av medmänsklighet, ansvarstagande och idealitet.
Ett starkt civilt samhälle är också grunden för en stark demokrati. Ett ökat samarbete mellan den offentliga, privata och ideella sektorn är nödvändigt för att utveckla vårt samhälle.
Detta uttalande kan tolkas som att regeringspartierna anser att vi inte längre kan utgå från att statens resurser (främst
skatteintäkterna) räcker till för att förse oss medborgare med den välfärd och trygghet som vi anser att vi behöver. Istället lyfter man upp något annat genom att säga att olika typer av ideella och idéburna organisationer är lösningen på dessa problem. Samtidigt föreställer man sig att detta skulle leda till andra fördelar som samhällsutveckling och en stärkt demokrati. Dessa tankegångar är dock inte helt nya. I början av 1990-talet debatterades dessa frågor livligt. Den ena sidan i debatten argumenterade för att ge tillbaka makten över det egna livet till medborgarna, medan den andra sidan talade om välfärds-statens reträtt och en återgång till att göra människor beroende av välgörenhet. Nu 15 år senare har denna debatt svalnat av och många politiker och andra beslutsfattare från olika politiska läger tycks nu utan större eftertanke eller problematisering förvänta sig att den typen av organisationer skall ta på sig sådana uppgifter (se bl a Wijkström och Einarsson 2006).
Trots detta stora intresse för organisationerna och aktörerna inom det civila samhället saknas tyvärr till stora delar en mer utvecklad teoretisk referensram kring dem. I en tidigare rapport har jag tillsammans med Filip Wijkström visat på att inte ens Sveriges officiella statistik i dagsläget kan skilja ut det civila samhällets organisationer från aktörer inom det vinst-drivande näringslivet eller från den statliga och kommunala sektorn på ett tillfredsställande sätt (se Einarsson och Wijkström 2007).
Om man inte har verktyg och modeller som kan särskilja ideell verksamhet från offentlig och privat vinstdrivande verk-samhet så är det förstås omöjligt att följa utvecklingen och därmed blir det även svårt att från politiskt eller annat håll försöka påverka den i vad man för tillfället ser som en önskvärd riktning.
En andra anledning till varför det är lämpligt att göra en uppdelning av samhället i olika sfärer är att vi i tidigare forskning har sett att saker och ting håller på att ske inom det
som vi kallar för civilsamhällessfären och den ideella sektorn. Sammansättningen av verksamheter och organisationer för-ändras. Även det individuella deltagandet i det civila samhället omdanas på olika vis. Vi kan bland annat se att allt mer av arbetet inom dessa organisationer utförs av avlönade anställda och volontärer istället för av organisationens egna medlemmar (Olsson, Svedberg och Jeppsson-Grassman 2005; Wijkström och Einarsson 2006). Att sådana förändringar kan ha följder på olika plan är inte svårt att ana men även här behövs en gemensam begreppsapparat för att kunna följa och analysera utvecklingen. Sådana förändringar gör det även än mer angeläget att analysera vad medlemskapet betyder för individen vilket är ett av huvudsyftena i denna rapport.
Ett tredje skäl för att på det här viset göra en idealtypisk uppdelning av samhället är att jag anser att det finns viktiga grundläggande skillnader i hur individer relaterar till de fyra föreslagna samhällssfärerna och därför också i hur de agerar i relation till dessa sfärer.
Olika sätt att dela upp samhälle och organisationer
Den modell över samhället som jag kommer att presentera längre fram i detta kapitel bygger på förenklingar av den mänskliga naturen och man kan givetvis tänka sig många andra sätt att strukturera vår förståelse av samhället och olika slags organisationer. I andra modeller sorteras samhället, människor, organisationer och andra fenomen in på andra grunder och man kan knappast säga att något sätt egentligen är mer rätt eller fel. Olika modeller belyser och sätter helt enkelt fokus på olika aspekter av verkligheten. I syfte att ge ett jämförande underlag kommer jag i detta avsnitt därför kortfattat att beskriva några andra modeller som på olika sätt kan ha relevans för denna rapport.
Den del av samhället som idrottsrörelsens organisationer rör sig inom och som därför främst är av intresse i denna rapport har i det svenska samtalet ofta benämnts som folkrörelserna, det civila samhället, den sociala ekonomin eller den ideella sektorn. Om man även lyssnar till den internationella debatten så har man säkert också snappat upp ord och benämningar som skulle kunna översättas till den tredje sektorn, icke-vinstdrivande organisationer eller icke-statliga organisationer, och det är inte svårt att hitta fler exempel på hur denna domän i samhället benämns. Flera av dessa ord lider tyvärr av en bristande exakthet. Det civila samhället har till exempel genom tiderna haft olika betydelser och har i skilda syften använts som slag-ord från olika politiska läger. Analyser av användningen av ”det civila samhället” kan bland annat ses hos Dahlkvist (1995) samt Lidskog (1995).
Denna mångfald av ord och betydelser gör att det blir viktigt att skilja på term och begrepp. Med term menar jag här närmast ett ord, namn eller beteckning för ett fenomen medan termen begrepp står för föreställningen eller idén om ett fenomen. Termen det civila samhället pekar i olika samhällsteorier på olika (men ofta närliggande) begrepp. Samtidigt använder man ofta olika termer som till exempel intresseorganisationerna, föreningslivet eller folkrörelserna för att beteckna samma begrepp. Själv kommer jag att använda termerna det civila samhället och den ideella sektorn för att representera den domän i samhället där den organiserade ideella idrottsrörelsen i huvud-sak tänks befinna sig.
Ett exempel på den, i det svenska samtalet så vanliga, dualistiska samhällssynen kan ses hos statsvetaren Micheletti (1994) som kontrasterar det civila samhället mot ett massamhälle där det inte finns några medborgarsammanslutningar som kan skydda individen mot ”statliga övergrepp”. Till det civila samhället hänför Micheletti förutom medborgarsammanslut-ningarna också den privata företagsamheten och massmedia.
Nationalstaten ses här alltså som något slags utgångspunkt eller given självklarhet medan alla andra typer av företeelser inryms i det samhälle som finns inom statens domäner.
En sådan syn där staten tas som utgångspunkt är inte heller svår att spåra hos andra stats- eller samhällsteoretiker. För att få ett annat perspektiv tittar jag därför istället närmare på några olika organisationsteoretiker som kanske främst har försökt gruppera olika typer av organisationer i samhället. Brunsson (1998) talar om tre olika slags institutioner; idéerna eller före-ställningarna om den politiska organisationen, företaget samt fören-ingen. Dessa institutioner består av en uppsättning idéer om hur dessa olika typer av organisationer bör fungera. Wijkström och Lundström (2002) samt Wijkström och Einarsson (2006) an-sluter sig nära till detta resonemang men lägger även till en fjärde institution; idén om familjen. Ingen av dessa författare försöker dock förklara indelningen utifrån mer grundläggande mänskligt beteende. De utgår istället ifrån att dessa insti-tutioner är ett slags abstrakta idéer som blir viktiga då de finns allmänt tillgängliga i våra föreställningsvärldar.
Etzioni (1964) placerar istället in organisationer i olika grupper utifrån olika typer av kontrollmakt eller kontroll-instrument. Beroende på hur organisationsmedlemmarna kontrolleras talar Etzioni om tvångsorganisationer, nyttoorganisa-tioner eller normativa organisanyttoorganisa-tioner. Detta har vissa likheter med den modell jag kommer att presentera då jag utgår från de fyra grundläggande idealtypiska former av eller rationaliteter för interaktion mellan människor som Sjöstrand (1985; 1993) arbetar med då han delar in organisationer i fyra olika grupper. Ahrne (1990) presenterar i sin tur en modell som till funk-tionen är mycket lik den institutionella modell som presenteras av Wijkström och Lundström (2002) samt Wijkström och Einarsson (2006) och därmed också den analytiska modell jag arbetar med i denna rapport. Ahrnes modell bygger dock på andra grunder då det är en typologi baserad på skillnader
mellan olika slags organisationer. Delvis bygger den på om huruvida om individens relation till organisationen är frivillig eller tvångsmässig. Till detta lägger Ahrne ytterligare en dimension över hur rörlig organisationen är i rummet. Resul-tatet av detta är en typologi med fyra olika slags organisationer; kapitalistiska företag, frivilligorganisationer, nationalstater samt familjer.
Ett helt annat sätt att sortera in organisationer i den ideella sektorn uppvisas av The Johns Hopkins Comparative Nonprofit Sector Project (Salamon, Anheier och Sokolowski 1996). De har helt enkelt skapat en operationell definition för vilka organisa-tioner som ska räknas till den ideella sektorn (the nonprofit sector). Det är alltså mer ett klassifikationsschema för statistiskt bruk än en teoretiskt underbyggd modell. För att en organisa-tion, enligt dessa betraktare, skall räknas till den ideella sektorn skall den vara formell, privat, inte dela ut vinst till ägare eller andra huvudmän, vara självstyrande samt innehålla väsentliga inslag av frivilliga bidrag.
Det finns alltså en uppsjö olika sätt att dela in samhället eller olika typer av organisationer på och här har jag som sagt endast presenterat ett litet urval av dessa. Många sådana modeller tycks grunda sig i att vissa delar av samhället ses som själv-klara. Främst handlar det i dessa fall om nationalstaten och marknaden med dess vinstdrivande företag medan till exempel det civila samhället placeras in däremellan som icke-statligt och icke-vinstdrivande. Ibland grundas istället en indelning på att olika typer av samhällssfärer eller typer av organisationer är institutionaliserade i samhället och därför inte behöver för-klaras mer ingående eftersom de redan finns i våra före-ställningsvärldar. Slutligen finns det modeller som teoretiskt försöker förklara och motivera indelningarna genom olika karaktärsdrag hos organisationerna eller genom olika typer av relationer mellan de inblandade individerna.
Jag kommer här att använda mig av den samhällsmodell som först presenterades av Wijkström och Lundström (2002). Men kommer ändå att ansluta mig till den senare traditionen då jag här kommer att grunda modellen i Sjöstrands (1985; 1993) fyra grundläggande former av eller rationaliteter för interaktion mellan människor.
Ett symboliskt interaktionistiskt perspektiv
Eftersom den modell över samhället som jag kommer att presentera i detta kapitel i huvudsak är en mikroteori baserad i enskilda individers interaktion med andra människor i sin omgivning så vill jag inledningsvis redogöra för mitt perspektiv på människan och hennes natur. I detta avsnitt kommer jag därför också att introducera och förklara ett antal begrepp som jag sedan kommer att använda i denna rapport.
Jag utgår från ett symboliskt interaktionistiskt perspektiv ungefär så som det utvecklades av sociologer, socialarbetare, psykologer och filosofer vid University of Chicago i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Det idag kanske mest kända namnet från den epoken är förmodligen George Herbert Mead även om han troligtvis inte var den som utvecklade de flesta eller ens de viktigaste tankegångarna inom perspektivet (se Trost och Levin 2004).
Vad innebär då ett symboliskt interaktionistiskt perspektiv, mer än att det är relativt svårt att uttala tre gånger i snabb följd? Då det under lång tid har varit många olika personer inblandade i utvecklingen av perspektivet och jag här inte kan göra annat än en relativt kort sammanfattning utgår jag från en alldeles utmärkt introduktionsbok i ämnet: Att förstå vardagen av Jan Trost och Irene Levin (2004). Om man vill gå djupare in i vad ett symboliskt interaktionistiskt perspektiv innebär kan jag verkligen rekommendera denna bok som utgångspunkt.
Symbolisk interaktionism är ett perspektiv eller ett synsätt för analys av den sociala verkligheten och därmed samhället och de människor som befolkar detta. Så som jag kommer att använda symbolisk interaktionism så är det alltså att betrakta som ett övergripande teoretiskt perspektiv på människan i hennes sociala sammanhang.
Trost och Levin (2004) beskriver fem grundläggande hörn-stenar inom den symboliska interaktionismen; (1) definitionen av situationen, (2) all interaktion är social, (3) vi interagerar med hjälp av symboler, (4) människan är aktiv samt (5) att vi handlar i nuet. Vad detta innebär kommer jag här att mycket kort redogöra för. Hur vi definierar situationen är betydelsefullt eftersom det blir bestämmande för vårt beteende. Om en idrottare till exempel tror att tränaren är arg på eller glad över någonting så kommer idrottaren både att tolka tränarens beteende efter detta och själv bete sig i enlighet med den föreställningen. Definitio-nen av situatioDefinitio-nen skall dock ses som en ständigt pågående process så om tränaren i det fallet inte gör eller säger någonting som understödjer idrottarens första tolkning så kommer denne att så småningom tolka om situationen och därigenom skifta föreställningsvärld.
Den sociala interaktionen är som man kan misstänka en av de viktigaste hörnstenarna inom symbolisk interaktionism. Interaktion kan ses som ett slags samtal men det betyder inte att all interaktion sker genom det talade språket. Även handlingar och kroppsspråk är olika slags social interaktion precis som en underlåtenhet att handla eller tala när man förväntas göra det också är att betrakta som interaktion. Även tänkandet ses i detta perspektiv som ett slags interaktion med en själv.
All slags interaktion sker genom att man tar den andres roll. Detta innebär att vi helt enkelt föreställer oss hur de andra människorna tänker och känner samt hur de definierar sin situation. Det är sedan mot denna vår egen bild av den andres tankar och känslor som vi handlar och agerar. Genom ett
sådant rolltagande styrs vår egen definition av situationen och ger därigenom även handlingen mening för oss själva. Att den sociala interaktionen å ena sidan pågår mellan människorna men å andra sidan egentligen försiggår inom den enskilde individen har konsekvenser för hur vi ser på sociala relationer av olika slag.
Orden i vårt språk är bland de mest uppenbara symboler som vi interagerar med. De är symboler eller termer för bakom-liggande begrepp av olika slag. För att de ska vara symboler räcker det dock inte med att de har en mening för oss själva. De blir först symboler då de har samma mening för de människor som vi interagerar med. Andra exempel på symboler vi använder oss av är minspel och kroppsspråk som är inlärda och meningsfulla för oss och människorna i vår omgivning.
Fokus inom symbolisk interaktionism ligger på sociala beteenden och handlingar. Människan ses som aktiv och för-änderlig. Man talar inte om människan som bestående av en uppsättning stabila egenskaper. Istället är det beteendet som behandlas. Tränaren är inte dominant utan beter sig dominant just i den aktuella situationen. Trost och Levin (2004:20) ut-trycker det som att ”människan är inte, människan gör!”
Eftersom människan är aktiv och definierar situationen på olika sätt innebär detta också att vi inte med säkerhet kan förutsäga vad en människa kommer att göra. För att förstå någons handlande måste vi först förstå hur denne definierar situationen vilket oftast inte är möjligt förrän eventuellt i efterhand. Vi ska alltså inte tro att vi kan förutse vad en person ska göra i framtiden men däremot kan det vara möjligt att förutse vad personen inte kommer att göra. Detta hänger ihop med att symbolisk interaktionism ser på jaget som indelat i ”me”1 där alla våra minnen och normer finns internaliserade
1 Då det inte finns några bra svenska översättningar på ”me” och ”I” så
och ”I” som är aktivt, oförutsägbart och står för våra hand-lingar. Då alla handlingar som ”I” utför görs mot bakgrunden av ”me” så kan man säga att normer och samvete från ”me” hela tiden kontrollerar och dämpar ”I”.
Utifrån detta kan man säga att om man känner till situationen och en människas bakgrund så kan man ganska väl förutsäga vad personen inte kommer att göra medan det fortfarande är svårt att avgöra vad personen faktiskt kommer att göra.
Inom symbolisk interaktionism menar man att vi finns i nuet och att vi definierar situationen i nuet. Ingenting kan alltså ses som givet annat än för stunden då vi befinner oss under ständig förändring. Även detta innebär att vi inte kan se människan som bestående av stabila egenskaper som beror på vår bak-grund eller uppväxt. Detta är inte vad som är orsaken till våra handlingar. Däremot använder vi oss givetvis av våra tidigare erfarenheter i våra handlingar i nuet.
Utöver dessa fem hörnstenar vill jag redogöra för ytterligare några begrepp som jag kommer att använda i rapporten. Inom symbolisk interaktionism ser man alltså människan som allt igenom social. Det som skapar människan eller ger henne sitt jag är processen där hon ser sig själv som genom ett perspektiv från andra människor. Den generaliserade andra består av hur individen uppfattar åsikter, normer och föreställningar hos de individer som befolkar den grupp eller det samhälle som individen själv för tillfället relaterar till. Individens jag består alltså till stor del av det som denne tror att den generaliserade andra ser hos sig.
Objekt som en person genom sin definition av situationen och sin aktuella föreställningsvärld på något sätt noterar eller uppmärksammar blir till sociala objekt för personen i den givna situationen. Eftersom både definitionen av situationen och föreställningsvärlden bygger på personens socialisation och
tidigare erfarenheter så har objekten oftast en mening som är delad med andra vilket alltså gör dem till sociala objekt.
Det sista begreppet jag tänkte ta upp här är sociala identiteter. En identitet har man då man av andra uppfattas som ett socialt objekt på samma sätt som man själv uppfattar sig. Det är alltså här fråga om individens egen varseblivning av hur andra uppfattar denne som är relevant. Så om individen uppfattar att andra tillskriver denne en viss ”roll” i ett sammanhang sam-tidigt som individen själv uppfattar sig ha samma ”roll” så blir det till en social identitet. Detta gör också att den sociala identiteten förändras med individens definition av situationen och att individen därmed har olika sociala identiteter i olika situationer. En anledning till att undvika termen ”roll” i detta sammanhang är att det kan ge ett felaktigt intryck av att det är relativt enkelt att bara ta på eller av sig en ”roll” medan det utifrån ett symboliskt interaktionistiskt perspektiv är svårt eller närmast omöjligt att medvetet helt ”ta sig ur” en social identitet som både individen själv och andra tillskriver individen.
I relation till en idrottsförening kan en individ ha en hel uppsättning av sociala identiteter. Det kan handla om att helt enkelt vara och uppfattas som medlem men det kan exempelvis också vara att vara förälder, styrelsemedlem, domare, funk-tionär, sportchef, spelare i elitlaget eller någon kombination av dessa och andra tänkbara sociala identiteter.
Mänsklig interaktion, institutioner, sfärer och sektorer
Sven-Erik Sjöstrand (1985) föreslår i boken Samhällsorganisation en institutionellt grundad ekonomisk mikroteori. Sjöstrand för genom detta fram kritik mot den neoklassiska ekonomiska teorin som inte på ett tillfredsställande sätt kan hantera företeelser som osäkerhet, begränsad rationalitet, hierarkier och institutionella variationer då den ofta bygger på antaganden ommänniskan som en rationell nyttomaximerare – en economic man.
Viktigt att påpeka är att den modell som Sjöstrand föreslår för att förklara olika institutionella grundformer (här ungefär organisationsformer) är att betrakta som bestående av ideal-typer. På samma sätt skall också den samhällsmodell som jag presenterar här ses som en idealtyp. Giddens (1993) beskriver en idealtyp ungefär som en ”ren form” skapad för att framhäva vissa karaktärsdrag hos en social företeelse för att underlätta beskrivning och analys. Idealtypen finns således inte nöd-vändigtvis i denna rena form i verkligheten. En idealtyp beskriver med andra ord inte empiriska (verkliga) framträdelse-former av olika fenomen utan består i teoretiskt härledda renodlade tankebilder. Modellen är alltså mer tänkt som ett analytiskt verktyg, som kan hjälpa oss att analysera och förstå samhället, än som en korrekt avbildning av verkligheten.
Med tanke på det perspektiv jag utgår från i denna studie är det också viktigt att poängtera att den idealtypiska modell över samhället, olika institutioner och organisationsformer som jag presenterar, inte ens i sin teoretiska form kan ses som obunden av tid, rum och kultur (jfr bl a Berger och Luckmann 1966/1991). Det är alltså inte alls säkert och kanske inte ens troligt att dessa modeller särskilt väl skulle hjälpa oss att förstå samhället som det ser ut i dagens Nordkorea eller som det var i Indien under kolonialtiden.
Institutioner
Eftersom jag i mitt arbete bygger vidare på Sjöstrands (1985; 1993) teori om vad som ligger bakom olika institutionella grundformer är det kanske nödvändigt att bringa lite mer klarhet i vad detta egentligen innebär. Vad är institutioner, hur kommer de till och vilken funktion har de egentligen i det mänskliga livet?
Giddens (1984) menar att institutioner är de mer bestående särdragen i det sociala livet. Institutioner ger därmed ett slags fasthet över både tid och rum. Där det finns institutioner så vet man vad som förväntas av en som människa i den sociala identitet man för tillfället har om det nu är som kund, äkta make, skolelev, medborgare eller styrelseledamot i en idrotts-förening.
Enligt Berger och Luckmann (1966/1991) är bakgrunden till institutionaliseringsprocesser att varje mänsklig aktivitet är utsatt för vanebildande. Alla handlingar som upprepas om och om igen skapar mönster som för varje gång kan upprepas med allt mindre ansträngning. Denna vanebildning medför fördelen att antalet valmöjligheter begränsas. Medan en uppgift egentli-gen kanske kan utföras på i det närmaste oändligt antal sätt minskar vanebildningen ner detta till ett enda väl beprövat sätt vilket medför att individen inte behöver lägga ner energi på upprepade valprocesser. Man behöver helt enkelt inte uppfinna hjulet om och om igen.
Institutioner uppstår enligt Berger och Luckmann (1966/1991) då denna typ av vanebildande process tillkommer i samspel mellan två eller flera individer. För att det ska vara en institu-tion måste det alltså finnas en ömsesidighet i vanebildandet. Vanorna måste även vara tillgängliga för alla medlemmar i det sociala sammanhanget i fråga. En ömsesidig vana som endast omfattar ett fåtal individer är alltså inte att betrakta som en institution i det större sammanhanget även om det skulle kunna ses som en institution i den mindre gruppen.
Som ett enkelt exempel på en institution kan nämnas att besökare i Stockholm relativt snabbt lär sig att man står still till höger och går på vänster sida en i rulltrappa. Men innan en besökare hunnit internalisera dessa regler (institutionen) finns det stor chans att denne hunnit dra på sig en del irriterade blickar från Stockholmare som undrar varför människan inte gör som förväntat. Att stå till höger i rulltrappan tycks alltså
vara en institution i Stockholm men är för det inte nödvändigtvis också en institution i Europa eller ens i hela det svenska samhället.
De institutioner jag här kommer att tala om fungerar och blir till på samma vis som exemplet med Stockholms rulltrappor men handlar alltså om mänsklig interaktion och organisering i andra typer av sammanhang såsom marknader, företag och organisationer av olika slag.
En institution kan alltså ses som gemensamma föreställnings-världar som på olika sätt styr såväl vår definition av situationen som vårt tänkande och våra handlingar. Genom att vi kan ta den andres roll vet vi vad som förväntas av oss själva i vår aktuella sociala identitet, som till exempel tränare, förälder eller styrelseledamot. Den grundläggande funktionen för en institution kan sägas vara att reducera osäkerhet genom att alla inblandade individer vet hur de själva och andra förväntas agera i en specifik situation. Man behöver inte själv ta beslut som riskerar att bli fel och det blir enkelt att förutse andra människors handlingar.
Institutionaliserade interaktionsformer
När vi nu vet lite mer om vad jag menar med institutioner kan vi återgå till Sjöstrands (1985) modell. De teoretiska institution-ella grundformerna bygger på några grundläggande former för interaktion mellan människor. Dessa interaktionsformer skiljer sig åt på två sätt. Dels genom det huvudsakliga relationsinne-hållet eller rationaliteten bakom interaktionen dels i vilken grad relationen är nätverksartad eller hierarkisk till sin struktur.
Det dominerande innehållet i den mänskliga interaktionen är i Sjöstrands modell idealtypiskt renodlat till tre grundläggande karaktärer: kalkylerande, idealbaserade samt genuina. Dessa tre former av eller rationaliteter för interaktion hjälper, liksom det hierarkiska ordnandet, på olika sätt individen att reducera osäkerhet. Vid den kalkylerande interaktionsformen arbetar
människor beräknande och (egen)nyttobaserat, genom idé- eller idealbaserade interaktioner absorberas osäkerheten via ömse-sidiga ideal, värderingar eller normer och vid den genuina interaktionsformen utvecklar människor förtroenden, tillit eller emotionella bindningar till varandra.
Sjöstrand (1985) skiljer på detta vis ut sex olika huvudformer för utbyten mellan människor: tre hierarkiska samt tre nät-verksformer, vilka sammantaget skapar sex olika idealtypiska organiserings- eller organisationsformer.
I ett senare verk diskuterar Sjöstrand (1993) också en fjärde idealtypisk form för interaktion mellan människor, den tvångs- eller våldsbaserade. Detta leder till ännu en nätverks- och en hierarkisk institution eller organisationsform som representeras av anarkin respektive (national)staten, kanske främst i form av en idealtypisk nattväktarstat som begränsar sig till att tillhandahålla rättsväsende och försvar. Att Sjöstrand skiljer ut dessa former från de sex tidigare kan dels ses i perspektivet att det grundläggande syftet med modellen främst är att komplettera den ekonomiska mikroteorin men också för att dessa två nya former i vissa aspekter kan ses som metaformer för organisering då staten till exempel kan använda sin lag-stiftningsmakt för att bestämma hur andra organiseringsformer tillåts fungera och verka samt att den genom sitt tvångs- och våldsmonopol även har möjligheten att genomdriva detta.
Jag menar dock att organisationer som sådana själva varken är kapabla till att fatta beslut eller till att genomföra dem. Det är alltid individer som gör detta. Även om vi ofta förenklat talar om att organisationer handlar eller har åsikter i olika frågor är det i slutändan endast individer som har dessa förmågor. En organisation är alltså aldrig i sig självt en aktör (jfr Ahrne 1994).
Även om staten har sin lagstiftningsmakt och sitt monopol på myndighetsutövning får man alltså ha i åtanke att staten, i de demokratiska samhällen vi här behandlar, består av samma individer som befolkar de andra typerna av organisationer. Så
jämte synen på staten som en metaorganisation med makten att bestämma form och innehåll för övriga organisationsformer skulle man kunna välja att se staten som ett verktyg som representanter för de andra organisationsformerna använder för att reglera sina mellanhavanden med varandra liksom de andra organisationsformerna är verktyg som används i andra syften. Här väljer jag därför att inte särskilja de tvångsbaserade institutionerna från de tre andra typerna. Jag bygger istället vidare på att de helt enkelt är fyra kvalitativt skilda former av institutionaliserad mänsklig interaktion som jag inte rang-ordnar eller sätter någon över, under eller vid sidan av de andra.
Då dessa interaktions- eller relationstyper kombineras med klassifikationen i hierarkiska respektive nätverksbaserade inter-aktioner ger det de åtta idealtypiska institutioner som presen-teras i tabell 2: nätverkstyperna marknad, rörelse, krets och anarki respektive de hierarkiska formerna företag, förening, klan samt stat.
Tabell 2: Åtta idealtypiska institutioner eller organisationsformer
Relationstyp Kalkylerande Idealbaserade Sociala
(genuina) Tvångsbaserade Nätverksbaserad
institution Marknad Rörelse Krets Anarki Hierarkisk
institution Företag Förening Klan (National)stat Samhällelig
funktion (Ut)byte (Om)fördelning Ömsesidighet
Reglering, ordning Reproduktionens innehåll Kapital Ideal och medlemskap Förtroende Rådande samhällsordning
Marknaden är en institution av nätverkstyp som bygger på den kalkylerande egennyttobaserade relationstypen. På den idealtypiska marknaden genomförs momentana transaktioner mellan fullständigt utbytbara individer. Institutionen företaget präglas av interaktionsformer som både är hierarkiska och kalkylerande. Det som reproduceras i företaget är främst ekonomiskt kapital och andra liknande resurser och priset är den främsta informationsbäraren.
Rörelsen tar avstamp i människors idémässiga gemenskap och är därmed den institution som förenar de nätverks- och idé-mässiga interaktionsformerna medan föreningen är dess hierarkiska motsvarighet. Dessa två institutioner har som främsta funktion att reproducera ideal och att fördela eller omfördela olika typer av resurser såsom exempelvis politiskt inflytande, vård och omsorg eller ekonomiska tillgångar. Den primära informationsbäraren i dessa interaktionstyper är texten som beskriver till exempel en ideologi eller religion.
Institutionen kretsen bygger på vänskap, kärlek eller biolog-iskt släktskap vilket förmedlar en personlig identitet till individen. I den genuina interaktionsformen är individerna även unika för varandra och därför inte direkt utbytbara. Den institution som står för den hierarkiska motsvarigheten är klanen. Den genuina interaktionsformen reproducerar tillit mellan individerna och skapar på så vis en ömsesidighet som minskar osäkerheten.
De tvångs- eller våldsbaserade interaktionsformerna ger i sin tur de två idealtypiska institutionerna anarkin byggandes på en allas kamp mot alla och staten med sitt monopol på vålds- och myndighetsutövning. Staten står i vår typ av samhälle även för regleringen av övriga institutioners mellanhavande och repro-ducerar och garanterar på så vis den rådande samhällsord-ningen.
De åtta teoretiska institutionerna har också fått sina motsva-righeter i den svenska rättsordningen. När staten på detta sätt
genom lagstiftning tillhandahåller normer för hur människor bör organisera sina interaktioner med varandra kan man se det som ytterligare ett steg i institutionaliseringsprocessen. Då är det inte längre bara brukligt eller socialt accepterat att handla på ett visst sätt. Genom lagstiftnings- och rättskipningsmakten tvingas medborgaren helt enkelt in i det önskvärda mönstret.
De kalkylerande interaktionsformerna regleras bland annat genom avtalsrätten, marknadsrätten och inom associations-rätten till exempel genom aktiebolagslagen. De idealbaserade interaktionsformerna är till skillnad från detta i stort sett oreglerade i den svenska lagstiftningen. Vi har en grund-läggande frihet som medborgare att sammansluta oss för olika syften vilket ofta sker i ideella föreningar som inte regleras i lagtext även om det givetvis finns vissa hållpunkter från rättspraxis och doktrin. I vissa fall tillämpas också delar av lagen om ekonomiska föreningar analogt på ideella föreningar. Även de genuina interaktionsformerna är i mångt och mycket oreglerade, även om familjerätten bland annat reglerar sådant som äktenskap och arvsskifte. Den tvångsrelaterade inter-aktionsformen i form av staten har sin reglering främst i förvaltningsrätten.
En bild av ett samhälle uppdelat i fyra sfärer
De fyra mänskliga interaktionsformerna samt de resulterande åtta idealtypiska institutionerna marknad, rörelse, krets, anarki, företag, förening, klan och (national)stat som jag presenterat kan sammanfattas i den modell över samhället med fyra sfärer som presenteras i figur 2 och som har utvecklats i sin ursprungliga form av Filip Wijkström i ett par tidigare texter.2
2 Den grafiska modellen kommer från Wijkström och Lundström (2002). Då jag
har lånat tankarna bakom de idealtypiska interaktionsformerna från Sjöstrand (1985; 1993) kan dock min beskrivning av innehållet i sfärerna och sektorerna skilja sig något från det som presenterats i tidigare arbeten av Filip Wijkström.
