Pointoftalk : samtalsplatser i stadsmiljöer

Högskolan på Gotland 2011/ 2011;42 Titel: Pointoftalk – samtalsplatser i stadsmiljö Författare: Axel Lindqvist Programmet Design och konstruktion Ämne: Industriell design Handledare: Bo Löfgren Examinator: Staffan Eriksson

! Högskolan på Gotland

2011/ 2011;42 Titel: Pointoftalk – samtalsplatser i stadsmiljö Författare: Axel Lindqvist Programmet Design och konstruktion Ämne: Industriell design Handledare: Bo Löfgren Examinator: Staffan Eriksson

pointoftalk

SAMMANFATTNING

Ett torg är ett bra exempel på en traditionell mötesplats. Ofta har den en historisk bakgrund där funktion och placering var anpassad för kommersiella, politiska, eller religiösa syften. Idag när fler och fler människor flyttar in till staden korsas våra vägar allt oftare. Oavsett var vi stöter på varandra så har alla platser där vi möts något gemensamt, att rymma människor, att utgöra en yta där samtal kan uppstå.

Möten mellan människor sker precis hela tiden, det finns inga regler på hur ett möte kan uppstå. De flesta är planerade men många sker också slumpmässigt. Det har länge varit känt att miljön runt omkring oss påverkar beteendet hos en individ, det kan handla om en naturlig miljö likaså en byggd miljö. En annan påverkan som visar på skillnader i beteende är de kulturella differenser bland samhällets innevånare. Stora städer utvecklas dagligen av det mångkulturella klimatet. Svenska storstäder växer i en allt snabbare takt, med ökad urbanisering och en allt glesare landsbygd till följd. Nya stadsdelar byggs upp, äldre renoveras. Politiker, byggnadsbolag och

stadsplanerare är några av de stora aktörer som dagligen försöker göra staden så attraktiv och funktionell som möjligt.

Staden förändras och detta ger oss ett gyllene tillfälle att fokusera på de platser där innevånarna möts, i de utrymmen som uppstår mellan fasaderna, mellan människor. Genom att bygga in mening till mötesplatser och förstå potentialen av att

implementera digitala kommunikationsmedel, som vi kan skapa fler intressanta mötesplatser som lockar människor till samtal. Det är genom större medvetenhet och kunskap kring hur människor fungerar, i olika kulturer, städer och som sociala varelser som det går att skapa mötesplatser som också fungerar som samtalsplatser. Rapporten resulterar i två skilda förslag på en ny typ av mötesplats som är anpassade till stadsmiljöer.

Denna rapport är skriven på svenska.

SUMMARY

A square is a good example of a traditional meeting place. It has often a historical background in which the function and location was suitable for commercial, political or religious purpose. As more and more people move in to the city, more urban space was used for meetings. Whatever surface people uses the thing they all have in common is to fit the people, and become a place for communication.

Meetings between people happen all the time, and there are no rules on how a meeting might happen. Most are planned, but many are also random. It has long been known that the environment around us affects the human behaviour; it may relate to the natural environment as well a built environment. Another

effect that shows the differences in behaviour is the cultural differences among community residents. Large cities developed a daily basis by the multi-cultural environment. Swedish cities are growing at an ever-faster rate, with increased urbanization and decreased rural population as results. New neighbourhoods are built up, older renovated. Politicians, construction companies

and urban designers are the working force trying to make the city attractive and functional. The city is changing and this gives us a golden opportunity to focus on the places where people meet, in the spaces created between the facades, between people. By embedding context to meeting places and understanding the potential of

implementing the digital communication methods, we can create a more interesting environment that is more responsive to communication. It is through greater

awareness and knowledge about how people function in different cultures, cities and as social beings that it is possible to create new interesting places who function as a forum for communication and social life.

The report results in two different proposals for a new type of meeting place designed to fit urban areas.

This report is written in Swedish

Keywords:

Innehållsförteckning

1. Inledning"//////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////"0! 1.1 Syfte och frågeställningar"///////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////"1! 1.2 Nyckelord och definitioner"/////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////"1! 1.3 Avgränsningar"////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////"2! 2. Metod och material"//////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////"3! 2.1 Designprocessen"/////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////"3! 2.2 Djupintervjuer"////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////"4! 2.2 Enkät och workshop"///////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////"4! 2.2 Litteraturstudier och forskning"///////////////////////////////////////////////////////////////////////////"4! 3. Bakgrund"//////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////"5! 3.1 Fysiska mötesplatser"////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////"00! 3.2 Virtuella mötesplatser"//////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////"06! 4. Fördjupning"////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////"05! 4.1 Eva Glader – landskapsarkitekt Park- och Naturförvaltningen"////////////////////////"05! 4.2 Andreas Nilsson, miljöpsykolog Göteborgs Universitet"//////////////////////////////////"17! 4.3 Mania Teimouri, arkitekt och arkitekturpedagog"/////////////////////////////////////////////"11! 4.4 Sam Keshavarz, landskapsarkitekt White arkitekter"////////////////////////////////////////"13! 4.5 Öppen workshop"//////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////"13! 5. Resultat och analys"/////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////"16! 5.1 Idégenerering"////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////"18! 5.2 Förslagen"//////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////"15! 6. Diskussion och slutsatser"///////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////"30! Referenser"//////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////"32! Appendix"////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////"34! Bilaga 1 – Projektbeskrivning och tidsplan"////////////////////////////////////////////////////////////"34! Bilaga 2 – Workshop "/////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////"35!

Bilaga 3 – Sociotopkarta "///////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////"40! Bilaga 4 – DIP-modellen "///////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////"41!

! "!

1. Inledning

Genom att göra sin röst hörd har människor under alla tider försökt påverka sin omgivning och förbättra sin situation. En egenskap som får oss att utvecklas som människor och som format den värld vi lever i.

Historien vittnar om vilken kraft människans röst har: krig har startats, revolutioner brutit ut, länder har skapats, människor har förändrat sina levnadsmönster. Talets förmåga att påverka är ett av de tydligaste exemplen på hur vi människor lyckats forma en civilisation. Utan rätten att tala avstannar utvecklingen, människor slutar förändras. I Sverige tar vi ofta denna rätt för givet.

Dagens verklighet ser inte ut så. I många byar, städer och länder är den lilla människans röst hotad. Genom att inte låta dessa människor tala fritt låser vi möjligheten att utvecklas tillsammans, mot en bättre värld.

Detta projekt är ett sätt att markera hur mötesplatsen kan bidra till en fungerande demokrati och värnandet av yttrandefrihet. Sända en tydlig signal till vår omgivning att vi står på den lilla människans sida, att vi uppmanar henne till att tänka och

reflektera, finna lösningar på problem och till att inspirera människor till att förbättra.

Föreställ dig en plats i din stad, där det står alla fritt att tala, sjunga, sitta eller bara vara på. Vem som vill kan titta och lyssna, personen framför dig eller personen på andra sidan jorden med en nätuppkoppling.

Platsen är inte bara en fysisk mötesplats, idag kommunicerar miljoner åter miljoner människor på internet, aldrig har det varit så enkelt att lyssna och inspireras av människor från andra länder och kulturer. Med de mängderna av forum och digitala kommunikationsmedel som Google, Facebook, Twitter eller Youtube gör det möjligt att både visa och sprida inspirerande material som samtal, uppträdanden, musik, konst m.m. från skilda platser över hela världen. Tekniken möjliggör dagligen nya sätt att sprida information och många använder tekniken som en självklar del av vardagen. Föreställ dig en plats som kombinerar dessa olika typer av möten och som inte låter någon diskrimineras.

Vi ska göra plats för nya idéer, vi ska skapa utrymme för din och min tanke. Vi ska markera allas rätt att höras och synas. Vi ska skapa en fysisk plats som bidrar till ett öppnare och ett allt mer talande samhälle.

”By giving shape and form to our material world, architecture structures the system of space in witch we live and move. In that it does so, it has a direct relation - rather than a merely symbolic one - to social life, since it provides the material preconditions for the patterns of movement, encounter and avoidance witch are the material realization - as well as sometimes the generator - of social relations”

! #!

1.1 Syfte och frågeställningar

Syftet med detta arbete är att genom intervjuer och enkätundersökningar, inblick i historisk och nutida forskning utveckla rollen och funktionen av dagens mötesplatser. Jag har av det samlade materialet utvecklat tre förslag på nya mötesplatser. Under projektets gång har jag formulerat en frågeställning som löpande förtydligats och stärkts.

9 Hur kan vi utveckla och förtydliga mötesplatsens roll som ett forum för samtal och diskussion?

Syftet med många mötesplatser som finns idag handlar till stor del om att bemöta ett problem, uppfylla krav från beställare eller helt enkelt att följa de traditioner och den historia som finns i området. Med det menar jag att allt eftersom nya områden byggs, och gamla ses efter, kommer diskussionen om mötesplatser snarare handla om att finnas eller inte. Själva meningen med platsen: att umgås, prata och träffa människor glöms ibland bort. Dagligen ser jag platser som tryckts in mellan fasader eller i skuggan av en park, ofta utsmyckade med bänkar, statyer, buskar och någon form av belysning: föremål som följaktligen blivit synonyma med begreppet ”mötesplats”. Denna rapport lyfter viktiga aspekter av en mötesplats som samtalsplats. Hur man genom form och innehåll uppmanar och lockar människor till oväntade möten och samtal.

1.2 Nyckelord och definitioner

”Mötesplats” är ett återkommande ord i denna rapport, varför det är viktigt att förklara vad jag menar med detta ord.

Ordet ”mötesplats” beskrivs både i Nationalencyklopedin och Nordstedts svenska ordbok och uppslagsverk som en plats där personer sammanträffar informellt men vanligen enligt överenskommelse och som en plats för organiserad sammankomst. Arkitekten och forskaren Jan Gehl utvecklar begreppet något i boken ”Livet mellem husene” där mötesplatsen måste erbjuda möjlighet för människor att stanna upp och se andra människor eller att delta i någon aktivitet. (Gehl, J. 1996, s. 121)

De mötesplatser denna rapport behandlar rör enbart de platser som är offentliga, eller tillgängliga för så många som möjligt.

Denna rapports definition av ordet är således en offentlig plats/yta vars funktion är att möjliggöra möten, umgänge och vila åt de boende/besökare i området men också ett sätt att utnyttja ytans plan och arkitektur.

Ett annat ord som förekommer är ”traditionell mötesplats”, och med det syftar jag på en mer renodlad planerad mötesplats såsom torg, lekplats eller park väl tillgängliga för användarna.

! $!

1.3 Avgränsningar

Man har under lång tid forskat kring frågor om det offentliga rummet, i vilken mötesplatsen ingår. Hur den uppkom och förändrats. På senare tid har forskningen intensifierats och finns nu som beröringspunkt i stort sätt alla vetenskapsområden. Detta projekt rör huvudsakligen mötesplatsen som fenomen i en nutida social kontext, hur människor lättare kan integreras i stadsmiljön men också tillsammans med de människor som rör sig i staden. För djupare läsning om det offentliga rummets utveckling genom modern tid rekommenderar jag följande litteratur:

9 The Death and Life of Great American Cities, Jane Jacobs 9 Design of Urban Space, Ali Madanipour

9 The Social Life of Public Spaces, William H. Whyte 9 Life Between Buildings, Jan Gehl

Jag har medvetet utgått från miljöer i Göteborgs stad i de förslag som tagits fram. Fördelarna med Göteborg är många, per definition räknas staden som en storstad, medan innevånaren upplever staden som mindre, en ”liten” storstad. Det finns många exempel på olika typer av torg, gågator, och parker. Centrum är relativt litet, vilket resulterar i en gående och rörlig innevånare. Göteborg som stad utgör en bred blandning av lokala och globala företag, studenter från hela världen och en ökande mängd turister. Hopslaget skapar detta en bred variation av innevånare med olika åldrar, vitt skilda bakgrunder och en blandning av kulturer. Alla ingredienser vilka en storstad förväntas ha.

I Göteborg pågår ett projekt som heter ”Upprustning mötesplatser” med syfte att se över ett antal befintliga mötesplatser, något som tyder på en politisk vilja att utveckla och värna om mötesplatsen.

I Göteborgs översiktsplan skriver man ”en av stadens viktigaste uppgifter är att bygga en stad för mångfald och möten. I dagens samhälle har många naturliga mötesplatser rationaliserats bort exempelvis post, bank, kvartersbutik med flera. Det är viktigt att skapa attraktiva och lockande mötesplatser i stadsrummet. Utformningen av stadens offentliga rum skall stärka stadens identitet och stimulera till möten mellan människor i olika åldrar.” (Göteborgs översiktsplan, 2009)

Detta initiativ skapar en bra förutsättning för detta examensarbete att motas väl som ett komplement och diskussion till projektet ”Upprustning mötesplatser”.

! %!

2. Metod och material

Användandet av designprocessen som arbetsmetod har varit ett stöd till projektet, Stiftelsen svensk industridesign (SVID) beskriver processen som en modell för att arbeta med design och produktutveckling. Designprocessen är en viktig komponent för att nå ett kreativt och framgångsrikt resultat. (Vägen till rätt design, 2011). Det finns nästan lika många variationer av designprocesser som designbyråer i världen men grundtanken i dessa modeller är ungefär densamma. I denna rapport har

processen hjälpt till med sin tydliga indelning av de olika ”faserna” ett designprojekt bör innehålla, som exempelvis ”utgångspunkt”, ”användarstudier” och ”koncept och visualisering ”.

Tidigare studier och forskning har varit en utgångspunkt för att dra relevanta och vetenskapligt belagda slutsatser. Som exempelvis Gehls analysmetod av offentliga rum, har hjälpt att finna bra förutsättningar för valet av fungerande miljöer åt en mötesplats. Jan Gehl är också en stor aktör bland forskning och metodutveckling som rör det offentliga rummet.

För att bredda uppfattning kring problematiken bakom mötesplatsen som samtalsplats, har behovet av diskussion varit viktig. Jag genomförde bl.a. fyra djupintervjuer med enligt mig nyckelpersoner kring skapandet av nya mötesplatser. Dessa personer har en bakgrund inom arkitektektur, stadsplanering och

miljöpsykologi.

För en mer generell uppfattning om hur allmänheten reflekterar över vad en

mötesplats är, publicerade jag i ett tidigt skede en webbaserad enkätundersökning, där svaranden fick möjligheten att resonera kring samt beskriva bilden av mötesplatser som fenomen.

2.1 Designprocessen

Under de månader som detta examensarbete är utfört har jag använt mig av designprocessen som grundstomme, gällande planering och utförande. Under den inledande månaden la jag stor vikt vid att problematisera och formulera en hypotes om att skapa något fysiskt som bokstavligen främjar ”samtalet” och öppnar upp för diskussion. I planeringsfasen genomförde jag en mindre förstudie där jag ritade upp en tidsplan, formulerade en målbild samt avgränsa projektet för att inte bli för omfattande. Jag använde mig av milstolpar som styrparmetrar för att inte låta projektet rusa iväg för fort eller lämna något bakom.

Under denna period satt jag som praktikant på designavdelningen på White arkitekter i Göteborg och drog nytta av den kunskap och erfarenhet som finns i företaget. Ytterst kom jag att reflektera över de metoder White använder till produkt- och

! &! workshop och idéutbyten i startskedet av nya projekt. Syftet med modellen är att försöka konkretisera och formulera vad beställaren eller kunden önskar, ett sätt som kan stjäla arbetstid men som förhoppningsvis skapar en tydligare målbild. Sättet att arbeta är främst anpassat för att snabbt komma igång med en designprocess. Metoden kom att hjälpa mig och mitt arbete i ett tidigt stadium, vilket resulterade till att jag avsatte en stor del av projekttiden till att fokusera och skapa en bättre bild av mötesplatsens ”brukare”.

2.2 Djupintervjuer

Att använda sig av intervjuer med några av huvudpersonerna bakom skapandet av nya mötesplatser, gav projektet en mångfasetterad bild samt en djupare analys av

begreppet mötesplatser. Flera av intervjupersonerna har under lång tid arbetat och forskat kring frågor om mänskliga möten och byggd miljö. Dessa kunskaper och erfarenheter var nödvändiga för att kunna motivera de vägar jag valt att gå. Varje intervju varade ungefär i en timme, samtalet spelades in och några av frågorna fick intervjupersonerna ta del av innan. Efter varje intervju skrev jag en sammanfattning av samtalet. Av innehållet som togs fram försökte jag rikta uppmärksamhet på de områden respektive intervjuperson var expert på.

2.2 Enkät och workshop

Enkäten gav underlag för hur människor med olika åldrar, kön och bakgrund tänker kring sitt och andras användande av mötesplatser och vad användarna tycker fungerar bra eller mindre bra med redan existerande platser. Jag kunde med hjälp av

enkätsvaren peka på en mötesplats egenskaper användarna önskar. Enkäten

publicerades på en hemsida och var utformat som ett frågeformulär där besökarna fick svara på frågor genom både svarsalternativ och fri text, se appendix. Uppskattningsvis tog enkäten 15-20 minuter att svara på.

2.2 Litteraturstudier och forskning

Jag har som ambition att redovisa mina resultat baserade på tidigare studier och forskning. Jag har sökt i en rad olika databaser som exempelvis ”Ebsco host”, ”Google Scholar”, ”Libris” och använt samt kombinerat sökord som ”meeting places”, ”public spaces”, ”urban design”, ”urban life”, etc.

Jag har tittat på forskning och studier som gjorts inom områden som rumsanalys, stadsbyggnadsteori, miljöpsykologi och gruppsykologi. Inom området rumsanalyser återkommer arkitekten och professorn Jan Gehls namn ofta. Han har bl.a. skrivit boken ”Livet mellem husene” som publicerades på 70-talet. Boken har under årens gång släppts i nyutgåvor och handlar huvudsakligen om hur utformningen av det offentliga rummet påverkar människans lust att vistas där. Boken grundar sig i miljöpsykologen Ingrid Gehls bomiljöanalys som bland annat tillkom efter en studieresa till Italien där hon tillsammans med Jan analyserade hur innevånarna utnyttjade stadsrummen. Man kom fram till att många nybyggda områden skiljde sig

! '! markant från de äldre i hur innevånarna träffades och använde de offentliga rummen. Även författaren Gordon Cullen behandlar ämnet i boken ”The concise townscape.” Cullen har utvecklat en metod för att analysera rum baserat på de visuella

upplevelserna, platsens utformning och innehåll samt det funktionella budskapet. Project for public spaces, PPS är en internationell intresseorganisation som verkar för en hållbar och stark offentlig plats. Genom utbildning, forskning, konferenser,

samarbetar de med både privata och offentliga verksamheter. Sedan starten har man medverkat i mängder av projekt världen över rörande det offentliga rummet. De har också utarbetat en egen strategi (Placemaking) för att utveckla det offentliga klimatet. Metoden är mycket tydlig i vissa avseenden, där man t.o.m. listat egenskaper som en plats ska ha respektive inte ha. De finns liknande projekt som pågår i Sverige. I Malmö publicerade stadsbyggnadskontoret 2007 en skrift som tar upp fördelarna med möten mellan människor i staden. De menar att det finns sociala och

integrationsfrämjande vinster med att utforma mötesplatser som både attraherar och fyller en funktion. Grundat på studier och erfarenheter definierade

stadsbyggnadskontoret en ”god” mötesplats: Den goda mötesplatsen...

9 är fritt tillgänglig för alla

9 är där vi ser andra människor, beteenden, preferenser och idéer 9 balanserar mellan distans och nyfiken närhet till ”den andre” 9 rymmer överraskningar, upptäckter och reflektioner

9 tillåter ömsesidig närhet mellan grupper av människor

9 är där värdet finns i utbytet mellan olika sociala grupper, inte platsens fysiska utformning

9 ger möjlighet till möte med ”den andre” på ett kravlöst sätt (Malmö stadsbyggnadskontor, 2010, sid 7)

Jag har tittat på forskning som kopplar den byggda miljön med vår fysiska hälsa. Inom detta område finns en mängd intressanta studier som pekar på samband mellan byggd miljö och hälsa. Detta omfattande forskningsområde är inte bara högaktuellt utan har också drivit på debatten om hur människan mår i den växande storstaden. Johan Faskunger, beteendevetare och fil dr i fysisk aktivitet och folkhälsa har studerat den byggda miljöns påverkan på vår fysiska aktivitet. En byggd miljö som gör det lätt, bekvämt och tryggt att vara fysiskt aktiv i det vardagliga livet är enligt

forskningen bl.a. bra för att:

9 främja vardagliga möten på lika villkor

9 öka den sociala sammanhållningen och medborgarandan

9 öka produktiviteten, minska sjukfrånvaron och minska insjuknandet i kroniska sjukdomar

9 främja lokal utveckling och turism

! (! (Faskunger, 2008, s.14-17)

Bill Hillier, en engelsk arkitekturforskare utvecklade på 80-talet en metod som kallas Space syntax, främst för att beskriva relationen mellan en byggd miljö och dess funktionalitet till form av människors rörelsemönster och flöden. Metoden kan användas för att beskriva övergripande strukturer i byggnader eller stadsdelar. I en förlängning kan man exempelvis ta fram ett område eller en gatas sociala värde, genom att titta på trafik- och gångflöden peka på lättillgängliga och populära ställen. Forskningen har också visat att de rumsliga strukturerna har större betydelse för människors förflyttningar och vistelser i staden än exempelvis vad en attraktion eller ett landmärke kan ha. (Hillier, 1996) Hur en stadsdel är planerad och uppbyggd kan ha stor inverkan på var i staden människor faktiskt möts.

Teorin om den sociala identiteten där socialpsykologerna Tajfel och Turner försöker förklara gruppbeteenden hos människan. Resonemangen har hjälpt att skapa adekvata ramar för framtagningen av designkoncept, där jag aktivt arbetat för att motverka vissa gruppbeteenden. Exempelvis kan det röra sig om att rikta uppmärksamhet mot annat än individer i den närmsta gruppen eller som att motverka att större grupper isoleras.

! )!

3. Bakgrund

Jag har under hela mitt vuxna liv fascinerats av människor som vågar och orkar genomföra sina idéer. Fascinationen grundar sig inte i enbart vad som faktiskt görs utan också i hur stark påverkan kan bli. Det faktum att någons idé eller tanke kan utvecklas och till slut bli något verkligt, skapar hopp och kanske även jobb. Men det skapar också inspiration till att själv göra något. För att detta samband ska vara möjligt krävs det att människor talar med varandra, sprider idéer, kunskap och erfarenheter. Det är enligt mig nyckeln till stadens utveckling och attraktion.

Mötesplatser har genom historien spelat en central roll för det sociala livet i staden, där ekonomiska, politiska och kulturella aktiviteter sker i samspråk. Den drivande kraften i sammanhanget är olikheter, i flera avseenden. Aristoteles menade redan på 300-talet f.kr att en stad byggs och utvecklas av olika typer av människor, med likasinnade skulle det inte fungera (Aristoteles i Sennett, 1994). Ser vi till utvecklingen i världen under 1800-talet, då New York formades till att bli en

världsmetropol. Till följd av en bred blandning av människor och kulturer som levde sida vid sida grundades vad som idag är en knytpunkt för bl.a. politik, ekonomi,

! *! media, utbildning och underhållning. För att förstå det sociala livet och dess

konsekvenser i en stad krävs att vi observerar det utifrån olika perspektiv, vi måste se det både ”uppifrån” och ”nedifrån” (Madanipour, 1996). Perspektivet från ovan rör den politiska och ekonomiska makten vilken ligger till grund för den byggda miljön samt den vetenskapliga forskningen vilken ger oss en objektiv förståelse för det sociala livet. Med ett perspektiv underifrån följer vi människan i vardagen, där hon ger ytterligare förståelse för det urbana livet i form av spontanitet och oväntade händelser (Madanipour, 1996).

I en allt mer kommersialiserad värld så går de privata intressena före de offentliga, och denna utveckling utesluter inte våra offentliga ytor i staden. Gehl uttrycker det som att det har blivit viktigare att göra städerna mer öppna och välkomnande för att inte det offentliga livet ska förloras.

”It is more and more important to make the cities inviting, so we can meet our fellow citizens face to face and experience directly through our senses. Public life in good quality public spaces is an important part of a democratic life and a full life.” Jan Gehl

Vi har också vant oss att publika platser ska vara knutna till specifika funktioner (Madanipour, 1996). En restaurang, ett café, en biograf eller ett bibliotek har alla en egen funktion och sin specifika användare. Mötesplatsen har potential att fylla alla funktioner på en och samma gång, men har hamnat i kläm på bekostnad av sin multifunktionalitet. I Sverige har det blivit allt mer populärt att bygga köpcentrum inspirerat av de USA massproducerat under 1900-talet. Konceptet går ut på att klämma in en mängd av butiker under ett och samma tak, men där man också skapat ”mötesplatser” mellan butikslokalerna. Producenten har helt enkelt tagit formen och symboliken av en traditionell mötesplats och placerat den i en ny miljö, se bild.

! "+!

Skaparna har velat lyfta de positiva egenskaperna som följer med en mötesplats, för att i slutändan skapa en trivsam miljö som tjänar ett kommersiellt syfte.

Till följd av städernas snabba förändring och utbredning och det faktum att en närmast explosionsartad digital utveckling pågår ville jag titta närmare på de fysiska samlingspunkter som städerna har och kommer behöva. Jag har vid sidan av mitt examensarbete arbetat med att skapa en kombination av fysiska och virtuella

mötesplatser i Göteborg till form av föreläsningsevent. Dessa mötesplatser baseras på en framgångsrik konferens som startades i USA på 80-talet. Namnet på konferensen är TED och står för technology, entertainment och design, samlar tänkare inom nämnda områden för att under max 18 minuter sprida sin kunskap till en publik. Först när internet slog igenom kom detta ”konferens-koncept” att spridas världen över, internet möjliggjorde att man kunde spela in föreläsningarna och sprida dessa vidare. Idag är TED en internationell rörelse som finns representerat i alla världsdelar. (TED, 2011). Genom att sätta fokus på ett externt innehåll och att skapa en intressant och spännande fysisk miljö så startar vi dialoger mellan människor som vanligtvis inte träffas. Idag används TED dagligen av privatpersoner, organisationer, skolor och företag som en källa till inspiration och kunskap.

”Public space is the stage upon which the drama of communal life unfolds. The streets, squares, and parks of a city give form to the ebb and flow of human exchange. These dynamic spaces are an essential counterpart to the more settled places and routines of work and home life, providing the channels for movement, the nodes of communication, and the common grounds for play and relaxation. There are pressing needs that public space can help people to satisfy, significant human rights that it can be shaped to define and protect, and special cultural meanings that it can best convey”

! ""!

3.1 Fysiska mötesplatser

Mötesplatsen som en offentlig yta där människor möts och kommunicerar är själva grunden i ett fungerande demokratiskt samhälle. Utan ställen att utbyta idéer, argumentera eller se varandra i ögonen riskerar sociala gemenskaper och en

demokratisk utveckling att avstanna (Massey, 2005 s. 105). Gehl menar att den stora variationen av människor i en stad skapar ett mer förstående klimat, vi ser och lär känna nya människor och på så sätt blir vi mer toleranta och värnar om demokratin (Gehl, 1996, s. 86). Jane Jacobs skrev redan på 60-talet om behovet av livliga kvarter och inbjudande platser, genom att först tillgodose människorna och inte bara butiker, köpcentrum och allt vad bilarna medför. Områden som inte prioriterar mänskliga möten riskerar att bli okontrollerbara eller rent av farliga, platser som blir för

opersonliga kan medföra en bristande ansvarskänsla hos innevånaren (Jacobs, J. 2004. s. 92-95). För att en mötesplats inte ska kännas uteslutande eller otillgänglig för någon behöver platsen kunna erbjuda anonymitet, deras privata sida ska inte behöva

framträda mer än de själva önskar (Lieberg, 1994, s. 198).

Det är inte självklart att en mötesplats, att dess existens ger upphov till ett socialt stadsliv. Gehl delar upp människors aktiviteter i det offentliga rummet i tre delar: nödvändiga, valfria samt sociala aktiviteter. Aktiviteter som att åka till jobbet, lämna barn på dagis eller handla mat ställer inga större krav på den fysiska omgivningen. Valfria aktiviteterna som att gå på en promenad eller njuta av vädret ställer högre krav på omgivningen, så som fysisk utformning, väder etc. Sociala aktiviteterna så som hälsningar på gatan, lekar eller konversationer ställer ytterligare högre krav på att omgivningen gör det möjligt att vi kan se och höra varandra (Gehl, 1996, s. 7-10). På så vis kan en mötesplats utformning både gynna och missgynna ett socialt stadsliv.

! "#! ”Rummet är alltid, i en trivial mening, en fixerad punkt men som mötesplats och spelrum för kommunikation och strid är det ständigt skapat och skapande, producerat och producerande.”

Mikael Dahlberg-Grundberg, 2010

En annan viktig aspekt att ta upp i sammanhanget är hur vårt klimat i norra Europa påverkar det offentliga livet. Många av de mest omtalade och omtyckta publika platser ligger inte för inte i varmare delar av världen. Med kyla, regn, snö och hårda vindar under stora delar av året får till följd att vi håller oss mer inomhus. Gehl menar att i offentliga miljöer med sämre väderförhållanden behöver fler åtgärder än miljöer med bättre förhållanden, som stadsplanerare ska du vara klimatmedveten (Gehl 1991). Det finns många sätt att motverka att vi söker oss inomhus vid sämre

väderförhållanden, allt ifrån att bygga lägre hus för att motverka att kalla vindar inte når till offentliga platser (vilka ofta ligger i anslutning till byggnader), till att ha fler tillgängliga vinteraktiviteter. Med tekniska lösningar som punktinriktad

värmetillförsel, skydd mot regn eller en ökad mängd av fysiska aktiviteter går det att på så vis förlänga mötesplatsens användande vid sämre klimat.

Jag har studerat en rad olika mötesplatser runt om i världen, somliga världskända medan andra mindre kända. Idén med denna platsstudie är att lyfta fram styrkor och svagheter bland existerande mötesplatser. För att tydligare avgöra fördelar och

nackdelar med dessa platser utgår jag från rapportens berörda rumsanalyser och PPS´s metod Placemaking.

Den kanske mest kända mötesplatsen hittar vi i Italien i staden Siena. Piazza del Campo är byggd på 1300-talet, platsen är belagd med fiskbensmönstrat rött tegel och uppdelad i nio sektioner med en gemensam lutning.

1

Platsen har enligt studerade rumsanalyser en perfekt utformning: centralt belägen, mängder av utgångar, en vägledande riktning, aktiva kanter och hörn etc.

Promenadstråket som omger platsen fungerar också som möte mellan offentliga och !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

! "$! privata verksamheter, som exempelvis kaféer och restauranger. Platsen har en

betydande historia, där själva ursprungstanken med ett lutande torg var att med samla vatten till de boende.

Fördelar enligt PPS:

9 Platsen har en vision, en möjliggörande yta att rent tekniskt rymma en hel stads innevånare.

9 Platsen är formbar och öppen, vilket skapar en dynamisk mötesplats. 9 Platsen fungerar som en knytpunkt och utgångspunkt i staden. 9 Platsen är inspirerande av flera olika skäl.

Nackdelar enligt PPS:

9 Platsen har en historia med negativa aspekter: platsen är exkluderande och skapad av en maktelit.

9 Platsen är stor och svåröverskådlig.

Piazza del Campo motsvarighet i Göteborg skulle kunna vara Kungsportsplatsen. Torget byggdes på slutet av 1800-talet och är uppdelat i tre delar med Västra hamngatan som skär itu. Även här har torget en rad fördelar med en bra relation mellan offentlig och privat verksamhet, torget erbjuder olika sittmöjligheter och har flera synliga utgångar. Dock störs besökaren av den tungt trafikerade västra

hamngatan, samt att det tillåts köra bilar på delar av torget. Kungsportsplatsen har ingen planerad form utan är anpassad efter omgivande bebyggelse, vilket skapar en livfull och varierad miljö. Centralt på torget har man rest en staty av kung Karl IX, under 30-talet flyttade man statyn ett 10-tal meter av anledning till utbyggnad av hamngatan.

2

Fördelar enligt PPS:

9 Platsen är i flera avseenden funktionsanpassad. 9 Platsen är öppen och inbjudande.

9 Platsen används som knytpunkt och fungerar i en social kontext. !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

! "%! Nackdelar enligt PPS:

9 Platsen upptas av bilar och övrig kommunikationsmedel

9 Snabba ändringar av platsen har gjorts då det krävts av styrande politiker. Placa Paisos Catalans är ett stort torg som ligger i anslutning till järnvägsstationen Barcelona Sants och byggdes på 80-talet. Arkitekterna Helio Pinon och Albert Vilaplana ville skapa en modern övergång från järnvägsstationen in till staden och ritade en avskalad geometriskt ren miljö använde sig av fåtal material som granit, marmor och stål. Platsen är sparsmakad med fokus på två skilda taklösningar, ett stort rektangulärt koppartak som bärs upp av sexton stålpelare. Vid sidan passerar en betydligt längre men lägre och vågformat tak som bildar en passage från ena sidan torget till det andra. Detta torg blev mycket omtalat då det byggdes och lockade mängder av besökare och betraktades som en arkitektonisk brytpunkt efter Francotiden. Idag har platsen fått utstå en del kritik för att vara outnyttjad och folktom, lokala politiker har skämtsamt kallat platsen för ”the petrol station”. Tittar man på platsen från ovan ser vi att den omges av stora trafikleder vilket skapar en bullrig miljö, torget har inte direkt någon anknytning till övriga verksamheter som butiker och caféer. Dock har torget blivit en populär plats för skateboardåkare.

3

Fördelar enligt PPS:

9 Platsen har en vision

9 Platsen är öppen och anpassningsbar. Nackdelar enligt PPS:

9 Platsen är på många sätt endimensionell och statisk. 9 Platsen är skapad med ett ovanifrånperspektiv. !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

! "&! 9 Skaparna av platsen hade ett starkt fokus på design.

”Sidewalk contacts are the small change from which a city´s wealth and public life may grow.” Jane Jacobs

! "'!

3.2 Virtuella mötesplatser

Utvecklingen av ”mötesplatser” på internet sker med mycket stor hastighet. Bland de största framgångarna utmärker sig flera ”Communitys” eller sociala nätverk. För att ge ett tydligt exempel kan vi titta på ökningen av medlemmar på Facebook. Sen starten 2004 och fram till idag har deras medlemsantal ökat till närmare 600 miljoner aktiva användare, för att jämföra med Europa där det bor det ca: 730 miljoner

människor. Att detta har haft en påverkan på mångas sociala vanor på nätet är uppenbart, men har det haft någon påverkan på den fysiska motsvarigheten? Det pågår forskning inom området och frågan är aktuell. I en rapport från statens Medieråd från 2010 har man bl.a. jämfört barn och ungas (9-16 år) fritidsvanor. Mellan åren 2006-2010 har man sett stora skillnader på umgänge i det verkliga livet efter skolan, under 2006 svarade 74 % att man gjorde så, medan 2010 var siffran nere på 58 %. (Unga & Medier, 2010, s. 11-12) Även tv-tittande och läsning av böcker och tidningar har minskat kraftigt. Detta är en direkt följd av det ökande

internetanvändandet och de digitala kommunikationsmedlen som exempelvis sociala medier eller datorspel.

Utvecklingen att föra samman dessa båda världar är något som pågår på många håll, kanske mest synligt i storstaden där mer och mer innehåll digitaliseras och visas på olika typer av bildskärmar. Allt eftersom tekniken blivit billigare har dessa skärmar också blivit vanligare i stadsmiljön, främst är det kommersiella krafter som driver på utvecklingen men tekniken används också som en plattform för att annonsera aktuella händelser i staden. Flera projekt pågår med att kunna bredda användningsområdet med bildskärmar i staden. Inom digital visualisering utvecklas AR, eller Augmented Reality som en metod att föra samman den digitala världen med ”verkligheten”.

! "(! Förstärkt eller utökad verklighet används ibland som svensk översättning på AR,

tekniken används för att lägga till digital information till användarens omgivande miljö, i realtid. Tekniken kräver att du har en skärm och en kamera som blandar kamerabilden med den tillagda informationen. Det finns flera sätt att göra detta på, vanligtvis triggas programvaran genom mönsterigenkänning eller en utvald koordinat. För att ta ett exempel på hur denna teknik skulle kunna användas vid en fysisk

mötesplats: föreställ dig att platsen du besöker är folktom, mobilen som du tar upp ur fickan har sedan länge registrerat din placering. Med placeringsfunktionen triggas mobilens ”AR-mjukvara” och sätter du nu igång din kamerafunktion dyker det nu upp människor på din skärm som besöker platsen virtuellt. Via mobilen kan du sedan ta kontakt med någon du tycker verkar intressant. Tänk dig nu att man sammankopplar upp detta med ett stort socialt nätverk så kan du i en förlängning själv besöka platser virtuellt på andra sidan jordklotet och lära känna nya människor. Funktioner likt denna används redan idag för att exempelvis veta var ens vänner befinner sig (places, facebook.com).

! ")!

4. Fördjupning

En betydande faktor till resultatet av detta projekt är en kontinuerlig insamling av fakta och information från olika discipliner. Ambitionen har varit att ta reda på hur människor med spridda åldrar, bakgrunder och professioner reflekterar och tänker kring mötesplatsen som fenomen och begrepp. Metoden att både låta utvalda personer samt anonyma uttala sig har visat sig både fördjupa och lyfta fram intressanta fakta. Först kommer jag redovisa för ett antal olika djupintervjuer gjorda under hösten 2010, för att sedan presentera resultatet av den öppna workshopen.

4.1 Eva Glader – landskapsarkitekt Park- och Naturförvaltningen

älvstranden i ett grönt stiltypiskt industrihus som inte ser mycket ut för världen. Trots läget vid vattnet tänker man som besökare mest på byggnaderna runtom som utgör en bild av ett allmänt industriområde vid utkanten av en stad. Inne i 70-talsbyggnaden präglas korridorerna av linoleumgolvet och väggfärger i orange och brunt. Det kan tyckas tråkigt och oinspirerat men när jag mötte Eva Glader, klädd i starka färger, ett yvigt grått hår och glittrande ögon förstod jag att många av Göteborgs offentliga rum inte uppstått av slump utan är ett resultat av många inspirerande och kunniga

människor.

Eva har jobbat som landskapsarkitekt i över 30 år. Mycket av hennes arbete handlar om att utveckla och förstå det offentliga rummet, med det menar hon: stadsdelar, parker, lekplatser, torg, etc.

Just nu jobbar hon med lekplatser som mötesplatser, ett uppdrag som politiker i Göteborg nyligen har uppmärksammat och vill utveckla. Vad Eva har märkt med dessa platser är att barn har en fantastisk förmåga att knyta kontakter, och genom att ha lätt för att umgås med främmande barn, på så sätt ”tvinga” föräldrar att mötas och kommunicera, vilket de gör i en helt annan omfattning än på övriga mötesplatser. Genom att låta barn ha möjlighet att leka på en mötesplats skapar man också andra möjligheter för att vuxna ska träffas.

Jag märker att Eva har starka åsikter om hur stadens rum bör utformas och utvecklas, hon påpekar problematiken med en myndighet som ofta får vika sig när det kommer till ekonomi eller politiska riktlinjer.

På Rymdtorget i Bergsjön strax utanför Göteborg fick Eva uppdraget att skapa mötesplatser för de boende i området. Gruppen som skulle utföra arbetet bestod av människor med olika bakgrund och kompetens. Den första delen i arbetet bestod av att samla den kunskap och de viljor som fanns bland de boende. Gruppen frågade människorna som dagligen använder torget hur de vill att en mötesplats ska se ut, var den ska ligga och vad som är viktigt platsen ska framhäva.

På detta vis skaffade sig gruppen en bild av en framtida mötesplats direkt från användarna. Gruppen fick bl.a. reda på att ungdomarna i området ville att platsen skulle ligga vid en korsning för att på så sett kunna ha bra koll på människorna som

! "*! rör sig i området. Andra åsikter ungdomarna medförde till gruppen var att torget

saknade blommor och grönska, något många kanske inte trodde ungdomarna brydde sig om.

Två mötesplatser utformades, en av platserna fick ligga i en sluttning med anslutning till en vägkorsning, platsen byggdes upp av en handfull terrasser som utformades för att få maximal utsikt över torget. Platsen blev snabbt en favorit bland de unga, perfekt för att spana på människor men samtidigt får man en känsla av trygghet då berget och skogen bakom ger en inramad effekt.

Idag utgår många landskapsarkitekter efter en sociotopkarta (se appendix) när man planerar uppdrag. En sociotopkarta visar hur människor använder och upplever offentliga platser och grönområden i staden, att jämföra med en biotopkarta som visar miljöer för flora och fauna. Sociotopkartor bygger på undersökningar med

medborgare - dels systematiska platsobservationer och dels enkäter, möten och intervjuer där människor får säga vilka platser de använder och vad som är värdefullt med dessa.

Eva jobbar också med sociotopkartor men betonar att det personliga mötet är otroligt viktigt innan man sätter ner spaden i marken. När hon får frågan vad hon uppskattar med en bra mötesplats svarar Eva att det framför allt handlar om att locka dit

människor som normalt inte går dit, hon påpekar också det fina med att mötesplatser i utomhusmiljöer är mindre pretentiösa då alla är där på samma villkor.

Att få chansen att prata med Eva var mycket givande för projektet. Hennes historier och erfarenheter gav en bild om hur staden resonerar kring utvecklingen av det offentliga rummet.

! #+!

4.2 Andreas Nilsson, miljöpsykolog Göteborgs Universitet

Andreas jobbar som forskare och lärare på Psykologiska Institutionen i Göteborg, han föreläser på halvtid i bland annat social- och miljöpsykologi. Den andra halvan ägnar han sig åt forskning med utgångspunkt i frågeställningar som: människors inställning till miljöfrågor och hur dessa kan ändras - vilka faktorer påverkar människans

miljörelaterade beteenden och hur kan dessa beteenden kan omvandlas eller bevaras.

Jag ville med utgångspunkt i stadens olika rum, så som gator, torg, parker, butiker etc. få en inblick i hur människor fungerar som sociala individer - hur tänker en svensk när hon eller han möter en annan främmande person? Vad får en människa att starta ett samtal med en annan person? Påverkar den yttre miljön en människas beteenden?

Andreas var snabbt ute och poängterade att det blir svårt att inte ha med en kulturaspekt till frågan, svenskar har en relativt återhållsam inställning till att ta kontakt med främmande människor. Jämför vi vår kultur med exempelvis en indier kommer de sociala aspekterna med att ta kontakt med en främling skilja sig markant. Detta beror dock inte enbart på skillnader i kulturen utan också i den byggda miljön, en indier tvingas kommunicera mer med andra då hon bor i en miljö som inte är fullt anpassad för människor att klara sig på egen hand, där hon dagligen stöter på problem som involverar andra människor. I Sverige och i flertal andra västerländska länder har samhället utvecklats till den grad att man som medborgare i mångt och mycket klarar sig själv. Många av samhällets funktioner är anpassat till den enskilde individen och med de problem som kan uppstå tar man först och främst hjälp av människor man känner. I ett nästan felfritt samhällssystem där få komplikationer uppstår, behöver individen knappt kommunicera för att klara sig.

Kulturfrågan har dock en mycket intressant aspekt som bör belysas, varför är vissa kulturer mer pratsamma än andra? Finns det någon behållning i att vara mer öppen och mottaglig för kommunikation med andra? Vilka är det negativa aspekterna av dessa skillnader?

Så när pratar svenskar med varandra? Ett exempel Andreas drog var när man är ute i skogen och går, ofta när man möter en främmande person som gör detsamma ”hejar” man, något man på en gata i staden knappast skulle göra. Detta beror delvis på det personifierade mötet (vi är båda ute och går i skogen,) som kan härledas till teorin om den sociala identiteten: Den sociala identiteten är den man har gemensamt med andra människor i en grupp. Denna identitet är föränderlig genom att man uppträder på olika sätt beroende på vilken social situation man befinner sig i eller på hur

”tillgänglig” man vill vara gentemot andra. Identiteten kan ses som en konstruktion i ständig rörelse (Kinnvall, 2003 s. 29-31).

Socialpsykologerna Tajfel och Turner var bland de som första formulerade denna teori: Kategorisering av sociala stimuli är inte bara en kognitiv process för att strukturera en komplex miljö, utan också ett sätt att fastställa en plats i samhället. I

! #"! denna mening, sociala kategorier eller grupper ger en persons sociala identitet genom att jämföra ”in-grupp” med ”ut-grupp” (Tajfel och Turner, 1979). Med in-grupp menas den grupp som individen känner att hon tillhör och kan identifiera sig med som exempelvis ens land, religion, hemstad, familj eller idrottsklubb. De grupper som individen inte tillhör kallas för ut-grupper. Dessa jämförelser definierar medlemmarna av en social kategori eller en grupp som lika eller olika, bättre eller sämre, än

medlemmar av andra sociala kategorier eller grupper, och bidrar därför till varje medlems självkänsla (Turner et al. 1987). En social identitet omfattas av de aspekter om en individs självbild som härrör från hans eller hennes tillhörighet till sociala kategorier eller grupper. På grundval av detta formulerade Tajfel och Turner följande teoretiska principer:

9 Individer strävar efter att uppnå eller upprätthålla en positiv social identitet. 9 Positiv social identitet bygger till stor del på gynnsamma jämförelser som kan

göras mellan in-gruppen och vissa relevanta ut-grupper.

9 När den sociala identiteten är otillfredsställd, kommer individer att sträva efter att antingen lämna sin befintliga grupp och gå till en lite mer positivt

avgränsade grupp och/eller att göra sin befintliga grupp mer positivt laddade. (Tajfel och Turner, 1979, s. 40).

Andreas pratade också om effekten av att ha ett samhälle med ökande innevånarantal, att ju fler vi blir desto mindre bryr vi om varandra, det kan helt enkelt bli för mycket stimuli att individen väljer att ignorera/bortse från människor/händelser i en

stadsmiljö. I Sverige finns också en norm att i städer där främmande personer som söker kontakt oftast är “knäppskallar” eller missbrukare som för många väcker känslor av obehag eller rädsla, detta fenomen sitter djupt rotat i människan. Vetenskapen kring sociala normer eller social kontroll förklarar detta fenomen djupare.

När samtalet övergick i vad som faktiskt får människor att mötas och prata, rör det sig oftast om en händelse eller en större förändring i miljön, att människor i “rummet” får en gemensam beröringspunkt. Vanligt är också att interaktion mellan människor uppstår då vi får en uppgift att lösa, (“vi” känslan, logik och svarsinriktad.)

Då uppgifter och samarbeten ofta leder till kommunikation är det också viktigt att få individer att känna tillhörighet så som i en ”in-grupp”. Normen som jag beskrev om ovan hur människor ofta tar för givet att det är ”obehagliga” människor som söker kontakt är viktig att motarbeta. Således bör man arbeta för att skapa normer som väcker positiva känslor när man närmar sig främmande människor, åtminstone försöka motverka känslor som obehag och rädsla. Det faktum att Andreas också studerar hur den fysiska miljöns påverkan på individen gjorde samtalet ännu mer intressant då faktorer som ljus, ljud, färg och former spelar en stor roll sett till människans beteende och humör.

! ##! Att ha en psykologisk koppling till utformning av en mötes- och samtalsplats är

adekvat och mycket intressant, genom att ha en förförståelse för hur människor fungerar i det offentliga rummet kunna anpassa mötesplatsen till att fungera i ett socialt syfte, att ha kunskap till hur människor reagerar bland andra människor och samtidigt veta hur miljön runt omkring påverkar oss. Att motverka kända

psykologiska fenomen som skapar negativa känslor och uppmuntra till större mänsklig interaktion för att helt enkelt få fler människor att prata med varandra.

4.3 Mania Teimouri, arkitekt och arkitekturpedagog

Jag träffade Mania första gången på en konferens som handlade om att ha med barn i förändringsprocesser. Hon höll en presentation om hur barn i olika åldrar varit med på olika sätt i utvecklingsarbetet av en ny stadsdel på Södra Älvstranden i Göteborg. Projektet gick ut på att låta barn förstå och påverka processen när man planerar för en ny stadsdel. Barnen fick under ett år delta i stadsvandringar, lära sig förstå och rita kartor, teckna, pussla och göra modeller av egna byggnader, peka ut vad som är viktigt i en stadsdel och slutligen presentera resultatet på Stadsmuseet i Göteborg. Det dök inte bara upp en massa bra idéer utan också en större förståelse för barnens kunskap och starka vilja, som ofta var minst lika logiska och relevanta som hos en vuxen. Projektet visade också att barnen tog ett större ansvar för de platser man varit med och påverkat och dessutom fick en bättre förståelse för hur en stad och samhälle är uppbyggt och fungerar.

Det var en mycket intressant dag med flera olika föreläsningar och diskussioner kring barnens betydelse i förändringsprocesser. Vi kan lära sig mycket av barn bara man vet hur man ska gå tillväga.

Mania arbetar bl.a. som projektanställd på Lokalförsörjningsförvaltningen i Göteborg, med uppdrag att bevara fastigheternas värde, stödja de verksamheter som bedrivs i de lokaler LFF förvaltar. De ska också förvalta stadens förskolor och skolor så att både personal och elever upplever en trygg och stimulerande miljö.

I detta arbete använder Mania mycket av barnens tankar och idéer för att utveckla och skapa nya miljöer. Något Mania har upptäckt under de åren hon jobbat med barn är den ofta förekommande bilden av att barn bara vill leka med barn inte alltid stämmer, barn vill att vuxna ska kunna vara med, barn vill inte isoleras.

När vi pratar om mötesplatser märker jag att Mania ser en lösning med att ha en plats som både attraherar barn och vuxna. Hon påpekar också att en bra mötesplats är en trygg plats där barn och vuxna kan mötas. Hon tror även att möjligheten till aktiviteter är viktig. Ofta när man placerar en mötesplats centralt, där få människor bor blir besökarna inriktade på konsumtion, och därmed tappar intresset för aktiviteter. Att skapa en bra mötesplats innebär att först och främst se på platsen, och se vad människor gör där. Mania påpekar att det ofta finns så mycket att se i staden som inte uppmärksammas, har man en bättre förståelse för arkitektur och stadsplanering

! #$! kommer mötesplatser att bättre användas. Vidare tycker Mania att det är viktigt att låta människor i det offentliga rummet få medverka i skapandeprocessen till en mötesplats, vilket leder till att man får lättare reda på vad som attraherar med platsen. Genom att göra människor medvetna om platsen de befinner sig på medför en djupare förståelse för hur platsen används och kan användas.

Mania uttryckte eftertänksamt att valet av plats är jätteviktig, att utnyttja redan befintliga miljöer och där möjligheterna till att mötas, sitta, stå, stanna, samtala finns lättare får besökarna delaktiga. Men självklart kan en plats som överraskar också fylla en funktion, göra deltagaren mer nyfiken och att genom den känslan forma platsen.

Lära av arkitektur, förstå hur offentliga miljöer uppfattas olika beroende på vem som ser och tycker. Mania slog fast att i en designprocess försöka låta både barn och vuxna tänka och resonerar om staden och dess mötesplatser. En samlad kunskap som berikar processen.

! #%!

4.4 Sam Keshavarz, landskapsarkitekt White arkitekter

Min bild av rollen som landskapsarkitekt fick en ny betydelse under intervjun med Sam Keshavarz på White arkitekter. God landskapsarkitektur är när betraktaren eller besökaren inte lägger märke till platsen eller området, var något Sam fick höra under sin studietid. Innan intervjun med Sam hade jag fått ta del av ett idéförslag

föreställande en ny mötesplats i Göteborg, det var ett stort torg som han mer eller mindre hade täckt in i lilafärgat konstgräs, tvärt emot vad han hade lärt sig vill Sam att det offentliga rummet ska synas, folk ska uppmärksamma platser.

Landskapsarkitektur handlar om utrymmet mellan fasaderna och hur detta utrymme bäst används, Sam är tacksam över sitt jobb då det inte bara handlar om gestaltning utan också om en förståelse och kunskap för hur människan fungerar.

Nästa projekt Sam beskrev, var ett 60-tals torg som efter fyrtio år hade tappat sin funktion och glans, den berörda stadsdelen ville nu skapa ett nytt torg. Platsen hade under sin livstid tappat sina aktiva fasader, d.v.s. caféer, butiker etc. varför Sam beslutade ändra funktionen på torget. Förslaget blev att tillföra leken som alternativ till aktiva fasader, och med den utgångspunkten förändrades torget till en lekplats för både unga som gamla som dessutom kom att uppskattas av de boende.

Vi diskuterade också hur man förankrar nya miljöer för användarna, hur tydlig ska man vara i sitt uttryck? Sam pekade på monofunktionella områden som exempelvis, skateboardplatser, lekplatser, öppna fotbollsplaner lätt blir gruppanpassade i

stadsmiljöer, om man inte tillhör rätt grupp kan platsen kännas främmande och kanske lite skrämmande för vissa.

Vi talade också om vad som utmärker bra platser, Sam pekade på

förankringsprocessen som en viktig del, att se till omgivningen och fundera på vad som behövs tilläggas. Sam menade också att bra exempel på tidlösa platser, så som Siennatorgets kändisskap till stor del beror på spännande och tilldragande formspråk. En detalj som jag tog med mig från intervjun med Sam var att tänka på kanterna, oavsett var du befinner dig dras människor till kanter av olika slag.

4.5 Öppen workshop

Målet med en öppen workshop var att nå ut till en så bred grupp som möjligt. För att på så sätt få en heltäckande bild över hur befintliga mötesplatser används, vad som fungerar bra och vad som fungerar mindre bra. Att projektet fick en tydlig bild av brukaren och dennes önskningar var nödvändigt. Workshopen var utformad likt en webbenkät, med svarsalternativ samt öppna frågor. Först fick deltagarna definiera en mötesplats är genom att beskriva nära besläktade ord som exempelvis möte och samtal för att sedan ge exempel på bra respektive dåliga mötesplatser. Delen som kom efter gick ut på att försöka formulera vad en mötesplats är, genom att låta svaranden ta ställning kring olika svarsalternativ kunde jag belysa viktiga komponenter hos en

! #&! mötesplats, som exempelvis uttryck, innehåll och form. Deltagarna fick också

möjligheten att utforma en egen mötesplats utifrån ett antal frågor.

Workshopen kom att fungera som ett komplement till djupintervjuerna, genom att utforma frågorna så att deltagarna tvingades välja på alternativ kom resultatet att peka på några utmärkande egenskaper en mötesplats bör ha. Resultatet blev att jag med hjälp av svaren kunde formulera en mötesplats som majoriteten av deltagarna önskade sig.

”En ljus, inbjudande och mångsidig mötesplats fylld av sitt/stå/liggmöjligheter. En lugn och vacker plats med inspirerande budskap.”

! #'!

5. Resultat och analys

Detta examensarbete är ett försök att utveckla rollen/betydelsen och till viss del funktionen som stadens mötesplatser har. En hållbar mötesplats innebär inte bara en ny form eller nya funktioner utan snarare att användaren värderar och upplever mötesplatsen på ett tydligare sätt. Samtidigt som städerna blir större, mer människor flyttar in behövs det fler fysiska platser för innevånarna att mötas och samtala. Traditionella mötesplatser fungerar i stor utsträckning som renodlade aktivitetsytor, med plats för handel och avkoppling. Vår tids snabba digitala utveckling behöver också ett bättre samspel med den fysiska mötesplatsen, där vi drar nytta av de positiva egenskaperna som utvecklingen för med. Vi ska anpassa mötesplatsen till att fungera bättre i ett socialt sammanhang.

Den nya mötesplatsen bör ta hänsyn till ett antal aspekter: psykologiska-, innehållsmässiga- och designmässiga aspekter.

9 Utveckla redan befintliga mötesplatser snarare än skapa nya. Att först få dessa platser att fungera bättre i sociala sammanhang är prioriterat för att lyckas förändra invanda beteenden samt möjliggöra för en utveckling av övriga mötesplatser.

9 Utnyttja platser som redan är publika men som inte per definition är en

mötesplats. Genom att först se till de platser i staden som är omtyckta och som dagligen används kommer mötesplatsen framhävas av en övergripande positiv känsla, vilket medför ett klimat mer öppet för oväntade samtal. Detta ger oss bra förutsättningar för att i startskedet få mötesplatsen att användas.

9 Fokus ska flyttas från den traditionella mötesplatsens funktioner till att fungera som levande mötesytor med hög friktion och som inbjuder till besök. Genom att erbjuda nya användningsområden och väcka tankar hos den förbipasserande kommer mötesplatsen på sikt värderas högre.

9 Mötesytan ska verka mot tydliga gruppindelningar, med en kunskapsbaserad och lekfull utformning framhäva en känsla av att alla är välkomna. Det är viktigt att platsen lockar alla typer av människor: unga, gamla, kvinnor och män. Med aktiva samt olika typer av personer skapas fler oväntade möten.

9 Platsen ska innehålla visuella medier samt intelligenta ljudlösningar, vilket ger upphov till nyfikenhet, stimulera kreativitet, sprida kunskap och fungerar som länk mellan den fysiska och virtuella mötesplatsen. Detta skapar också en miljö som är föränderlig som kortsiktigt lockar fler människor men på sikt fler användare.

! #(! 9 Platsen ska signalera att den är ”levande”. Platsen ska inte kännas öde trots få

användare. Genom att mötesplatsen också lever på nätet och som ett digitalt kommunikationsmedel kommer platsen upplevas mer kompetent.

9 Oväntad och miljöanpassad design samt strategisk placering vara bidragande till att platsen inte stämplas som en traditionell mötesplats. Ett effektivt sätt att förändra beteenden hos besökare.

9 Platsen ska kännas öppen men intim, det ska finnas fler och mindre platser snarare än få och omfattande. För många människor på samma plats skapar grupperingar, något platsen bör undvika.

I ett längre tidsperspektiv kommer de nya mötesplatserna bidra till att användarna blir mer positiva till samtal och möten med både nya och bekanta personer. Med samtalet som symbol och motivator kommer de nya mötesplatsernas egenskaper smitta av sig till övriga mötesplatser i den aktuella staden, och på sikt spridas utanför stadens gränser. Den nya mötesplatsen utgör en behövlig fysisk plats som krävs för att diskutera och sprida människors idéer, tankar och insikter.

5.1 Idégenerering

Materialet kring projektet blev snabbt stort och svåröverskådligt. I enlighet av designprocessen har jag huvudsakligen använt projektfaserna som en grundstruktur till projektet, där jag inledningsvis samlade fakta och bakgrundsmaterial, till att vidare analysera materialet och välja ut dess mest intressanta delar. Utifrån resultatet

formade jag en arbetsmodell för de kommande förslagen. Modellen fungerar som ett recept för en ny typ av möte- och samtalsplats, förslagen ska innehålla ett visst mått av arbetsmodellens tre delar: design, innehåll och psykologi. Följaktligen gjorde jag ett antal förslag med alla olika mycket av modellens ingredienser. I

framtagningsprocessen fokuserade jag på arbetsmodellens utformning och la stor vikt på att inte låta förslagen vara för konceptuella till varken utseende eller tekniska lösningar. Förslagen ska också fungera och samverka med omgivande miljö. I den mån det går ska förslagen huvudsakligen vara genomförbara och inte dra för mycket resurser i form av material, yta eller miljöpåverkan. Förslagens position baseras på bl.a. gångtrafikanters flöden i centrala Göteborg, statistiken är framtagen av Nordstan, ett av Europas största köpcentrum som också har ett avancerat mätsystem installerat. Positionens egenskaper, som närhet till privat verksamhet, grönska, vatten samt platsens direkta avsaknad av en traditionell mötesplats spelade också roll.

Förslagen blev många och varierande i storlek, material och med en rad olika tekniska lösningar. Trots en omfattande framtagningsprocess beslutade jag tillsammans med min handledare på White att gå vidare med de som hade störst potential att fungera i dess omgivande miljö. Vi beslutade också att presentera förslagen ur en användares synvinkel och historia, detta för att få en tydligare bild hur platsen kan komma att användas och utvecklas över tid.

! #)!

5.2 Förslagen

Förslag 1.

The Wire/F1

Jane, 23 år

Jane kommer från en stad i norra Sverige har flyttat till Göteborg då hon studerar till lärare på universitetet. Hon bor i en studentlägenhet och passerar nästan dagligen den aktuella platsen då hon går den vägen till och från skolan. Jane är en nyfiken tjej som gillar att gå bland folk på stan och älskar att sitta länge på fik med vänner. Hon brukar vanligtvis inte prata med främmande människor utan orsak men visst händer det ibland. För Jane har platsen kommit att växa i betydelse, första gången hon passerade den kändes det lite märkvärdigt, som om något tog hennes uppmärksamhet. Men vid de efterföljande besöken så hade den känslan försvunnit och snarare utbytts till nyfikenhet för vad som visas på skärmarna. Dagen hon upptäckte att innehållet på skärmarna gick att påverka genom att bl.a. skicka tweets till #pointoftalk blev hon allt mer lockad att besöka platsen. Idag händer det till och med att hon går till skolan en halvtimme innan hon behöver för att stanna till på platsen. Det är något speciellt med platsen säger hon, Jane kan inte riktigt sätta ord på vad det är men det faktum att folk verkar prata mer i närheten av platsen är spännande. Hon har själv mest använt sittplatserna och tittat på en och annan inspirationsfilm och diskuterat ämnen via Twitter. Jane tror också att under den korta tiden platsen funnits vågat ta fler initiativ till att möta nya människor i Göteborg.

”Jag är helt övertygad om det skulle bra om det fanns fler såna här ställen i stan, de skulle i alla fal bidra till att jag skulle våga prata mer med fler människor. Det är faktiskt något jag upptäckt är rätt så roligt och som på något sätt gjort min dag lite intressantare. Jag tror människorna i staden behöver något eller någon som pushar dom lite bara till att våga öppna munnen, det är ju bland de enklaste man kan göra och vi har ju så mycket att lära av varandra.”

! #*! Grundtanken med detta förslag var att sammanslå de positiva egenskaperna med en publik gågata och en mötesplats. Det är inte ofta en gågata erbjuder mer än vad butikerna utmed gatan förmedlar, om det erbjuds sittmöjligheter är det ofta i regi av ett kafé eller likande. Samtidigt är gågatan en exemplarisk plats för att möjliggöra oväntade möten, i motsats till den traditionella mötesplatsen rör sig människor mer ohindrat på gågatan, också i mindre grupper. En sammanslagning kräver att

! $+! F1 ska på en liten horisontell yta skapa ett spännande mötesklimat med många

valmöjligheter, trots att förslaget tar en betydande fysisk plats (vertikalt) i anspråk ska platsen kännas öppen och rymlig. Platsen ska i första hand påverka förbipasserande med en lockande form och men mentalt fungera som ett nät som medvetet fångar sina användare. Platsens position på kartan satte stor prägel på formen, placerad i

mittenfåran av en gågata ett stenkast från en av Göteborgs mest populära köp- och gågator. Vilket medför att platsen blir synlig för en majoritet av gångtrafiken men utan att riskera bli osynlig av för många passerande människor.

Det är totalt två objekt som hör till F1, vilka är identiska till form och konstruktion. Dock är de båda objekten vända mot varandra vilket kan få betraktaren att tro det är två skilda former. Objekten är byggda med en stålkonstruktion där samtliga sidor täcks med en heltäckande tunnplåt, ovansidan kläds av en 10mm tjock yta av massivt gummi. Materialet ska verka kontrasterande mot plåtsidorna men även fylla

funktioner som stötdämpande och vara slit- och vädertåligt.

Formen utgår från ett antal räta vajrar som är fästa i fundament under markplattorna och löper fritt upp till ett fäste under hustaken. Vajrarna löper parallellt i 3-par där yttervajerns vinkel mot marken bestämmer vinkeln på objektets sidor. Objektet ska huvudsakligen uppfylla två funktioner, en tredjedel till sittyta medan resterande delar är avsedda för stående besökare.