Hälsa och samhälle
”GENDER IS NOTHING BUT IN
OUR SOCIETY IT´S EVERYTHING”
-EN STUDIE OM BETYDELSEN AV
DIAGNOSTISERING AV TRANSSEXUALISM
FÖRFATTARE: ANNA DELTINGER
HANDLEDARE: AJE CARLBOM
Examensarbete i Sexologi Malmö högskola
91-120 hp Hälsa och samhälle
Masterprogrammet i sexologi 205 06 Malmö Januari 2015
2
”GENDER IS NOTHING BUT IN
OUR SOCIETY IT´S EVERYTHING”
- A STUDY ABOUT THE SIGNIFICANCE OF
DIAGNOSING TRANSSEXUALISM
AUTHOR: ANNA DELTINGER
Deltinger, A, Gender is nothing but in our society it´s everything, En studie om betydelsen av diagnostisering av transsexualism. Examensarbete i Sexologi, 30 högskolepoäng. Malmö högskola: Fakulteten för hälsa och samhälle, 2015
3
ABSTRACT
In May 2012, the first Argentine identity law was introduced, a law that allowed the change of both legal and physical sex. As in Sweden, the government covers these costs. However, there are some differences between the processes. In Sweden we require a diagnosis while in Argentina you do not have to justify your decision. The purpose of this study was to examine why the processes of gender investigation in Sweden and Argentina are so different, that is, the importance of diagnosing
transsexualism or not. I have made a comparative study where I collected information about gender investigations in both countries. I collected my empiricism through interviews with activists and professionals within the LGBTQ area in both countries.
Differences were found to be that Argentina considers the process of gender investigation and diagnosing transsexualism as discrimination and stigmatization while one in Sweden sees the medical and economic advantages. The power aspect was shown to be central when the Argentinian informants meant that Sweden has authorities that determine who you are. My Swedish informants perceive this as a confirmation of a state. Studies have shown that transsexuals suffer from weaker mental health than non-transsexuals. This is, for my Argentinian informants, a justification for reducing the process of diagnosis. Sweden, on the other hand, believes that the condition is due to the poor support during the gender investigation process.
KEY WORDS
Diagnos, diagnosis, disease, discrimination, diskriminering, makt, power, transsexualism, transsexuality, sjukdom
4
FÖRORD
Tack till
...Aje Carlbom som under kursens gång stöttat och gett mig råd för att komma vidare i processen. Vidare vill jag tacka alla mina informanter som delgett mig viktig och intressant information som jag sedan byggt mitt arbete på. Diego Alomar och Juampi Paredes var de som ställde upp och tolkade mina spansktalande informanter i Buenos Aires. Vidare är jag tacksam för det stöd mina föräldrar och vänner gett mig under de perioder det varit kämpigt med arbetet. Sist men inte minst vill jag ge ett stort tack till min goda vän Fernando Arroyo Avile´s som hjälpt mig komma i kontakt med mina informanter i Buenos Aires.
5
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
INLEDNING ………...7 Syfte..………...8 Frågeställningar………...9 Disposition…...………...…9 DEFINITIONER………...……9 Hbtq/ LGBT.………...…...…...9 Kön och könsidentitet.………...……..…10 Transsexualism ………...…….10 Juridiskt kön ….………...…….11 Hormonell behandling..………...11 Könskorrigering..………...………..11 Diagnos………...……….11 METODVAL………...12 Kvalitativ studie………...………12 Deduktiv infallsvinkel………...…...13 Intervjuer………...………...13 Semistruktuerade intervjuer …………...……….13 Tolk….………...………...13 Urval av informanter………..…14Reflektioner kring informanter………...………....………14
Tillvägagångssätt och bearbetning av empirin...14
Citat…...…...……….15 Komparativ analysmetod ………...……….15 Begränsningar ….………...………..16 ETISKA ÖVERVÄGANDEN...16 TEORETISKA PERSPEKTIV………17 Socialkonstruktivistiskt perspektiv kön………...………18 Foucault om makt ………...………20
PRESENTATION AV ORGANISATIONER OCH INFORMANTER (OBS: Samtliga namn är fiktiva) ………20
FLGBT……….20 RedLacTrans………21 Carlos………...21 Maria .………...21 Coti………...22 Juan ………...22 Patrik………...… 22 Fredrik………...….. 22 Per….………...……22
6
BAKGRUND………...22
HBTQ-rörelsens och lagens framväxt i Argentina...……….……..22
Vägen till en identitetslag...24
HBTQ-rörelsens och lagens framväxt i Sverige….…..………..…………25
Reflektioner kring Sveriges och Argentinas processer………...………...29
Argentinas identitetslag idag………...30
Sveriges lag om fastställande av könstillhörighet i vissa fall………..31
Diagnosen………...33
Sammanfattande reflektioner kring lagarna……….34
TIDIGARE FORSKNING………...35
Tidigare forskning: Argentina ………...……….35
Tidigare forskning: Sverige ………...….37
Ånger……….38
RESULTAT OCH ANALYS………..39
Varför en lag?.………...39
Lagen i praktiken...40
Utredningsprocesserna………...…..41
Vägen till nya persondokument ………41
Vägen till en ny kropp……….42
Vikten av utredning………..………...……45
Genitaliernas betydelse .………...………...47
Möjligheter respektive begränsningar med en diagnos……...………49
Makt ….………...…………51 Skilda kontexter………...…52 Ånger………...…54 SAMMANFATTNING ………..57 DISKUSSION ……….58 Utredningsprocessen ………...60 Fortsatt forskning ………....64 REFERENSER.………...65 BILAGOR………69 Bilaga 1………...….69
Ley de identidad de género Bilaga 2………...…….73 Lag (1972:119) om fastställande av könstillhörighet i vissa fall
7
INLEDNING
“The people must understand that the identity law in Argentina is the best in the world”
(Maria, 27/10-14).
Citatet ovan kommer från Maria, ordförande för RedLacTrans, nätverket för transpersoner i hela Latinamerika.
Efter att ha läst en artikel som hyllade Argentinas nya identitetslag väcktes mitt intresse för att få veta mer. Vad kunde katolska Argentina ha infört som är bättre än det vi har i Sverige? Visst, på senare år har synen på kön och sexualitet förändrats runtom i världen men Sverige anses fortfarande vara ett av de mest toleranta länderna. Från en sträng syn på ett tvåkönat samhälle har vi nu börjat öppna upp ögonen för andra möjligheter, för sexuella variationer och identiteter. Lagar har reducerats och applicerats i syfte att underlätta eller skärpa människors möjligheter. En omtalad grupp som alltid utmanat heteronormativiteten är transpersoner
(däribland transsexuella) och Sverige var först i världen med att införa en lag som möjliggjorde byte av både fysiskt och juridiskt kön, en lag som ansets vara en utav de liberalaste i världen.
Argentina har under senare år utmärkt sig allt mer för sina liberala sexuallagar. År 2010 legaliserades samkönade äktenskap och i maj 2012 kom den hyllade
identitetslagen som tillåter medborgare att byta både juridiskt och fysiskt kön. Dessutom omfattas könskorrigerande operationer, liksom i Sverige, av den allmänna sjukvården. En skillnad mot Sverige är dock att argentinska medborgare inte först måste genomgå en utredningsprocess. En annan skillnad är att Argentina inte kräver någon diagnos eller motivering till varför individen vill genomföra juridiskt eller fysiskt könsbyte. I Sverige krävs en process som oftast tar många år. Denna process består av utredningar, tester, psykologiska samtal och medicinska diagnostiseringar. Sverige kräver dessutom att individen, i ungefär ett års tid, ska ha levt fullt ut i den önskade könsrollen, en s.k. Real life experience. En tredje skillnad (och den kanske mest intressanta) är att Sverige genom lag tillåtit ändring av könstillhörighet sedan
8
1972 medan det i Argentina varit förbjudet fram till 2012. Från ett strikt förbud är det nu plötsligt möjligt att genomgå byte av juridiskt och fysiskt kön utan att det tycks kräva några omfattande utredningsprocesser bestående av diagnostiseringar.
Eftersom att jag var medveten om att transsexuellas hälsotillstånd i allmänhet är väldigt dåligt hade jag en positiv inställning till det jag läst om Argentinas lag. Här bildade jag en hypotes att ju längre en utredningsprocess är desto sämre blir de transsexuellas hälsa. Enligt Statens folkhälsoinstituts rapport (2005) så är nämligen svenska transpersoner särskilt utsatta för svåra besvär av ängslan, oro och ångest och en tredjedel har någon gång utsatts för våld. Vidare har de i allmänhet ett svagt förtroende för sjukvård, socialtjänst, domstolar samt politiska församlingar (a.a.). Dessutom menar Amanda Netscher (2008) att 30 procent av svenska transsexuella någon gång begått självmordsförsök före könskorrigerande ingrepp.
Självmordsförsöken halveras efter könskorrigering (a.a.). Några av de främsta anledningarna bakom detta är depression, ångest och missbruk. Bland yngre
transsexuella angavs särskilt föräldrar som inte accepterar sina barns situation vara en av de starkaste stressfaktorerna (Transsexualism, 2011).
Jag började fundera över om transsexuellas hälsotillstånd var en bidragande faktor i Argentinas nya lagstiftning. Men kunde det verkligen vara så ”enkelt” att genomgå ett juridiskt och fysiskt könsbyte i Argentina? Mitt starka intresse för ämnet ledde till att jag reste till Argentina för att få veta mer om saken. Vad tjänar Sveriges
könsutredningsprocess för syfte och har vi något att lära av Argentina, kanske världens mest liberala land när den kommer till transsexualism?
Syfte
Syftet med studien var att undersöka varför könsutredningsprocesserna i Sverige respektive Argentina ser så olika ut, det vill säga vikten av att diagnostisera transsexualism eller ej.
9 Frågeställningar
• Hur ser utredningsprocessen ut gällande juridiskt könsbyte och könskorrigering i Sverige respektive Argentina?
• Vad innebär Argentinas lag kring byte av juridiskt och fysiskt kön i praktiken?
• Vilken betydelse tillskriver mina informanter diagnostisering gällande transsexualism?
• Hur kan utredningsprocesserna tolkas utifrån mina valda teorier?
Disposition
I följande avsnitt följer en presentation av olika definitioner. Jag har förklarat innebörden av några ord och begrepp som genom arbetets gång kommer att vara centrala. Efter det följer ett metodavsnitt där jag presenterar mina metodval där jag förklarat hur jag gått tillväga och varför jag gjort de val jag gjort. Under ”Teoretiska perspektiv” presenterar jag mina valda teorier som jag i arbetet applicerat på min empiri. Efter ett kort avsnitt kring etiska aspekter som man som forskare bör ta hänsyn till kommer sedan en bakgrundsdel där jag presenterar Sveriges samt Argentinas lagar kring könsutredningsprocesserna. Under ”Tidigare forskning " presenterar jag den forskning som redan finns inom området innan kapitlet där min empiri redovisas. Jag kommer i min resultat- och analysdel att sammanväva min empiri med mina valda teorier. Efter det följer en sammanfattning av mina resultat. Avslutningsvis för jag en diskussion kring resultaten där jag även lägger fram mina egna tankar och reflektioner.
DEFINITIONER
HBTQ/ LGBT
HBTQ är ett paraplybegrepp som står för homosexuella, bisexuella, transpersoner samt andra personer med queera uttryck och identiteter (RFSL, 2014). LGBT är den engelska och spanska beteckningen på HBTQ. På spanska står det för “Lesbianas, gays, bisexuales y trans” (Carlos, se nedan).
10 Kön och könsidentitet
Vårt samhälle utgår ifrån att vi genast ska kunna avgöra om det är en kvinna eller man som vi betraktar. Vi utgår ofta ifrån att kvinnor har vaginor och män har penisar. Så enkelt är det dock inte. Könet som omgivningen uppfattar behöver nödvändigtvis inte vara det kön som personen i fråga anser sig tillhöra (RFSLa, 2014).
”Könsidentitet är en persons självidentifierade kön, den inre upplevelsen av att vara man eller kvinna” (Socialstyrelsen, 2010)
Transsexualism
Enligt socialstyrelsen (2010) har man en könsidentitetsstörning då den upplevda könsidentiteten och kroppens kön inte stämmer överrens. Transsexualism är en könsidentitetsstörning som brukar beskrivas som ett tillstånd med en stark och bestående identifikation med det motsatta könet och med en önskan att tillhöra detta. Individen brukar ha en övertygelse om att kroppen är fel och ett önskemål om att korrigera den så att den stämmer överrens med den inre upplevelsen (a.a.).
Enligt DSM V definieras “könsidentitetsstörning” av en stark och bestående vilja av att tillhöra det motsatta könet samt bli behandlad därefter. Detta yttrar sig genom motstridigheter mellan det tilldelade och det upplevda könet under minst sex månaders tid. Förutom detta ska personen ha en önskan om att bli av med sina könsegenskaper och i stället få det motsatta könets (Crashaoscats, 2014).
Begreppet “transsexuell” är för mig ett väldigt förvirrande begrepp då många väljer att använda termen för personer innan eventuella korrigeringar. Andra använder det för att benämna personer som har genomgått korrigeringar, till exempel män som opererarat sig till kvinnor =transkvinna. Jag kommer genom arbetets gång att använda mig av begreppet när jag talar om personer som för närvarande upplever sig leva i fel kropp, det vill säga innan eventuella korrigeringar.
11 Juridiskt kön
Juridiskt kön är det kön som står registrerat i folkbokföring, pass eller legitimation. Det framgår också av den näst sista siffran i svenskt personnummer. I Sverige finns bara två juridiska kön: man och kvinna. Alla barn som föds tilldelas ett juridiskt kön baserat på ens biologiska kön (RFSL, 2014).
Hormonell behandling
Hormonbehandling ges oftast av endokrinologer efter remiss från psykiatriker vid utredningsteam och behandlingen pågår livet ut. Hormonbehandlingen förändrar kroppens utseende genom bland annat brösttillväxt, minskad/ökad kroppsbehåring och muskelmassa, mörkare/ljusare röst, eventuell skäggtillväxt, upphörande av menstruation med mer. Behandling med könskonträra hormoner ges normalt inte till patienter yngre än 18 år eller tillpatienter som inte har en övertygelse om att vilja genomgå en fullständig könskorrigering(Socialstyrelsen, 2010).
Könskorrigering
Könskorrigering erbjuds personer som fått diagnosen transsexualism. Målet med behandlingen är att korrigera kroppen på det vis som personen i fråga önskar och i det kön som hen önskar leva som. Att leva som kvinna och ha en mans kropp eller vice versa skapar många problem (Socialstyrelsen, 2010).
Diagnos
Grekiskans Diagnosis betyder “särskiljande kunskap, bedömnig”. Diagnosen gör sjukdomen verklig eller som Foucault sa “ Namngivning skapar verklighet” och därmed har diagnosen en makt. För patienten representerar den bekräftelse inför omvärlden. Vidare kan en diagnos innebära avlastning från ångest och oro, möjlighet att känna igen sig och sociala gemenskaper genom att vara kollektiviserande samt reducerar ansvar från skam och skuld. Den kan också vara stigmatiserande och leda till förlust och utanförskap (Hallerstedt, 2006).
En sjukdom finns först då vi är överrens om det genom att uppfatta, bekräfta och namnge den. Sjukdomsdiagnos är en förhandling mellan olika aktörer: patient, läkare
12
arbetsgivare, sjukförsäkringsbolag, läkemedelsindustrin, massmedia och kulturella koder och det finns en aspekt av varje diagnos som är socialt konstruerad. Därför har en sjukdom aldrig en neutral konsenkvens av biologiska faktorer. Normer,
föreställningar och erfarenheter förskjuter sjukdomens mening in i sociala och kulturella fält. Den är heller inte konstant utan föränderlig.
Gränserna för vad som betraktas som sjukt och frisk, normalt och avvikande
förändras ständigt. Diagnosen fungerar som en kommentar till samhället för vad som uppfattas som normalt, rimligt och acceptabelt (Hallerstedt, 2006).
Diagnosen säger hur man ska uppfatta sig själv och hur samhället ska uppfatta en. Detta medför utvecklande av känslor och beteenden som delvis beror på hur de har kategoriserats (Hallerstedt, 2006).
METODVAL
Kvalitativ studie
Jag bestämde mig för att göra en kvalitativ studie som främst bygger på intervjuer som jag sedan kompletterat med och diskuterat utifrån befintlig litteratur och tidigare forskning. Eftersom att jag ville bedriva en beskrivande och förklarande forskning passade kvalitativ metod bättre än kvantitativ i mitt fall (Larsson, 2005). Min valda metod gav mig möjlighet till att tolka den empiri jag fick in på ett personligt plan. Nackdelen var dock att den var något mer tidskrävande och ansträngande då jag behövde direktkontakt med informanterna (vilket jag kunnat undvika genom att använda mig av till exempel en kvantitativ enkät) (Denscombe, 2000).
Genom att ha en kvalitativ ansats fick jag kunskap om mina informanters subjektiva upplevelser och åsikter utifrån deras egna ord, uttryck och meningsbeskrivningar (Henriksson & Månsson, 1996) (Widerberg, 2002). Jag intresserade mig för
informanternas egna ord, beskrivningar, tankar, minnen, kunskaper, bedömningar och tolkningar. Utifrån dessa kunde jag sedan analysera empirin utifrån mina teoretiska perspektiv (Larsson, 2005) (Bryman, 2002).
13 Deduktiv infallsvinkel
Under projektets gång utgick jag från en hypotes, vilket är utmärkande för deduktiv forskning. Min hypotes var att det för transsexuella kan vara en nackdel med en lång utredningsprocess. Denna hypotes eller skepsis grundade sig i den tidigare forskning som gjorts kring transsexuellas hälsa. Min åsikt var att man kanske kunnat höja livskvaliteten för dessa personer genom att underlätta utredningsprocessens gång.
Jag applicerade dock även ett induktivt angreppssätt i mitt arbete där jag lät begrepp och teori successivt växa fram genom arbetes gång.
Intervjuer
Jag gjorde intervjuer som gav direkta citat från mina informanter som bland annat beskrev sina attityder, tankar, känslor och kunskaper kring mitt ämnesområde (Larsson, 2005). Jag gjorde semistruktuerade intervjuer, under etiskt korrekta förhållanden. Jag var dessutom noga med att förklara varför just mina informanters åsikter spelar roll och jag bad om lov att spela in intervjuerna och föra anteckningar.
Semistruktuerade intervjuer
För att jag skulle få ut så mycket som möjligt av intervjuerna och öppna upp för spontana berättelser utgick jag från ett semistrukturerat intervjuunderlag
(Denscombe, 2000). Jag använde mig av följdfrågor och förde en dialog eftersom relationsskapande är väldigt viktigt vid kvalitativ forskning (Widerberg, 2002). Jag spelade in intervjuerna samt förde anteckningar, dock endast efter att ha fått samtycke från samtliga.
Tolk
De flesta intervjuer jag gjorde i Argentina utfördes på engelska. I de fall mina informanter inte behärskade det engelska språket gjordes intervjuerna i stället på spanska. I dessa fall använde jag mig av engelsktalande tolk. Intervjuerna i Sverige utfördes på svenska.
14 Urval av informanter
Jag har intervjuat människor som arbetar på fältet och i sin dagliga verksamhet möter människor som upplever sig själva som transsexuella. Jag vände mig till personer inom ideella organisationer inom HBTQ-rörelsen i Argentina, de som stått bakom och kämpat för lagens införande. Jag försökte dessutom att få kontakt med personer som abetar professionellt med transsexuella. Här tänkte jag främst på kirurger som utför fysiska könskorrigeringar. Mitt intresse låg dock inte i att fördjupa mig inom transsexuellas/före detta transsexuellas erfarenheter eller åsikter om
könsutredningsprocessen utan jag hade i stället fokus på aktivister och professionella. Jag fick dock inte tag på någon kirurg. Däremot fick jag kontakt med en
könsutredare, något jag inte trodde fanns i Argentina.
Via e-mail tog jag kontakt med olika organisationer som arbetar för transsexuellas rättigheter i Argentina. Detta gjorde jag på förhand från Sverige. Efter att ha fått kontakt bokade jag in intervjuer med personal i de olika organisationerna, då jag under en kortare tid bestämt mig för att bosätta mig i Buenos Aires. Genom intervjuer och diskussioner utvecklade jag sedan mitt arbete.
Jag kontaktade även olika könsidentitetsutredningsenheter i Sverige för att få kunskap och förståelse för hur könsutredningar genomförs här.
Reflektioner
Eftersom att samtliga svenska informanter arbetar med könsutredning är det svårt att jämföra dessa med mina argentinska informanter. Jag har i och för sig intervjuat en könsutredningskoordinator och en sjuksköterska i Argentina med resterande är aktivister. Det är viktigt att ha i åtanke att personer i en intervjusituation gärna försvarar sina egna områden, i detta fall sina könsutredningsprocesser.
Tillvägagångssätt och bearbetning av empirin
Jag spelade in varje intervju och förde anteckningar parallellt. Detta gjorde jag som ett komplement för att sedan underlätta transkriberingen. Efter varje intervju
15
reflekterade jag och skrev ner tankar och idéer som jag sedan hade med mig vid den fortsatta bearbetningen av materialet. Inspelning av intervjuerna innebar att
jag kunde lyssna på materialet ingående flera gånger. Jag fick då möjlighet att komma nära materialet, vilket är nödvändigt för att upptäcka mönster i meningar och få en djupare analys och tolkning av det (Rosengren & Arvidsson, 2002).
När all empiri var insamlad återförde jag resultaten till informanterna så att de fick en chans att bekräfta att jag tolkat dem rätt, vilket bekräftar trovärdigheten i materialet som presenteras (Carlbom, 5/2-14).
Citat
Jag har valt att använda mig av mycket citat då jag anser att texten blir mer”levande” och intressant då. De intervjuer jag gjort på engelska har jag citerat ordagrant och de intervjuer som gjorts på spanska översatte jag till engelska. Jag gjorde dessa val på grund av att jag ville bevara uttalanden på bästa möjliga sätt. Om jag valt att översätta mitt spanska material till svenska måste jag först gå via engelskan vilket innebär att det kräver två översättningsled. Detta kan orsaka att många nyanser i informanternas uttalanden försvinner, vilket jag inte ville riskera.
Komparativ analysmetod
Jag har som tidigare nämnt gjort en kvalitativ studie som har en komparativ ansats. Genomatt göra en komparativ studie hade jag möjlighet till att sätta två objekt i förhållande till varandra och på så vis undersöka likheter och skillnader. Enkla komparationer, även kallade parkomparationer, jämför en aspekt hos två skilda objekt/fall. Metoden förutsätter dock att det handlar om två jämförbara fall (Denk, 2012). Denk (2002) menar att komparativ metod är speciellt användbar vid antagande om att det finns likheter eller skillnader mellan länder som är viktiga att studera för att få förståelse för politiska system, dess uppbyggnad, orsaker och betydelse. Metoden ger goda förutsättningar till att öka förståelse om politiska fenomen(a.a.).
16
Brister i metoden är risken för kulturella skevheter, s.k. cultural bias. Vid
utformingen av komparativa analyser är det extra viktigt att säkerställa att begrepp och mått som är konstruerade i en viss kontext kan vara meningsfulla eller
användbara vid studier i andra kontexter. Om jämförelse ska vara möjlig krävs att en komparativ nivå upprättas i analysen och därmed minskar risken för dessa skevheter (Denk, 2002).Därför har jag tidigare förklarat en del begrepp under rubriken
”Definitioner”.
Begränsningar
Argentinas lag (Nº 26.743) om könsidentitet belyser många fler delar än just juridiskt och fysiskt könsbyte (se bilaga 1) men det är just detta som jag belyst i min studie. En annan begränsning jag gjort var att skriva studien utifrån aktivisters och
professionellas perspektiv. Jag har därför inte fördjupat mig i transsexuellas/före detta transsexuellas erfarenheter eller åsikter då studiens omfattning inte tillåter det.
En annan begränsning jag valt att göra är att endast rikta mig mot de delar i
Argentinas respektive Sveriges processer som riktas mot vuxna personer över 18 år. Detta just på grund av att andra mer omfattande faktorer kommer in i bilden när det gäller juridiska och fysiska könsbyten på barn. Detta hade varit intressant att fördjupa sig mer inom men det hade också varit mer tidskrävande.
ETISKA ÖVERVÄGANDEN
Jag har valt att ge mina informanter fiktiva namn för att skydda deras identiteter och utesluta risker och biverkningar efter deras deltagande. Inför varje forskning som ska bedrivas bör etiska frågeställningar övervägas för att säkerställa informanternas fysiska, psykiska samt emotionella välbefinnande och se till att de inte hamnar i farozoner (Larsson, 2005) (Alvesson, 2011).
Samtyckesprincipen innebär att alla människor har rätt till att på egen hand bestämma om de vill medverka i ett forskningsprojekt eller inte. Mina informanter har tilldelats tillräcklig information om projektet som har kunnat påverka deras beslut om
17
delaktighet. Här står valfrihet och självbestämmande i centrum. Samtyckesprincipen innebär också att de när som helst under projektets gång kunnat/kan dra sig ur (Ruane, 2006). Dessutom har jag garanterat dem anonymitet och konfidentialitet vilket innebär att jag inte kommer använda någon information som informanten inte samtycker till (Larsson, 2005). Detta har jag säkerhetsställt genom att låta
informanterna ta del av det transkriberade materialet som kommer presenteras i min studie. Rätten till anonymitet handlar om att informanterna måste kunna lita på att deras identitet skyddas i alla tänkbara situationer (Henriksson & Månsson, 1996) (Russell Bernard, 2002). Jag har så tydligt som möjligt klargjort för informanterna uppsatsens syfte samt hur resultaten kommer att användas.
Jag har även gjort en avrapportering, en så kallad debrifiering, efter att
datainsamlingen var avslutad. Informanterna delgavs då allmän information om uppläggning, genomförande samt resultat och hade då möjlighet att ge feedback på arbetet. Detta var särskilt aktuellt i mitt fall då jag genomfört mina intervjuer på annat språk än mitt modersmål. I vissa fall gjordes intervjuerna även på annat språk än på informanternas modersmål. Risken för missuppfattningar var då större och behovet av debrifiering ökar. Detta var också en viktig uppföljning eftersom informanterna ofta är omedvetna om exakt vilken roll de har haft i processen eller om jag som forskare vinklat undersökningsresultaten på olika sätt (Ruane, 2006). Eftersom jag enbart intervjuat professionella och aktivister inom fältet och inte privatpersoner behövde jag inte genomföra någon etisk prövning. Däremot är jag medveten om att studier kring just sexualitet är extra känsliga eftersom det uppfattas vara
integritetskränkande.
TEORETISKA PERSPEKTIV
Jag har valt att utgå ifrån ett socialkonstruktivistiskt förhållningssätt då jag tycker att det är väldigt viktigt och relevant i frågor kring identitet och sexualitet. Inom ramen för detta har jag valt att nämna Goffmans stigmateori, Butlers heterosexuella matris samt Simon och Gagnons scriptteori som alla är välkända teorier inom
18
stöta på och de är i hög grad relevanta för min kommande analys av uppsatsen. Jag anser även att Foucaults tankar om makt kan användas för att diskutera auktoriteters behov av att patalogisera människor genom diagnostisering.
Socialkonstruktivistiskt perspektiv på kön
Nowak & Thomsson (2003) menar att kön är något vi alla hela tiden gör, dock inte alltid fullt medvetet. Kvinnor och mäns olika livsomständigheter kan inte förklaras enbart i gener och hormoner, utan är något mer komplicerat än så. Vidare menar de att detta är en process som pågår genom hela livet. Vi bestämmer innebörder av manlighet respektive kvinnlighet genom att fylla dessa med innehåll i olika sammanhang. Kön uppstår alltså i relationer mellan människor (a.a.).
I likhet med Nowak & Thomsson menar Månsson (2012) att sexualitet och kön är sociala konstruktioner. Han för en presentation kring de sexuella scripten och menar att individer på ett interpersonellt plan måste anpassa sig till de olika sammanhang de befinner sig i och de regler som gäller där (kulturella scenarier, lagar och så vidare). Här finner vi sexuella subkulturer som individer skapar eller söker sig till för att finna likasinnade vars sexuella livsstil eller identitet har formats i motsats till eller som variant av dominerande kulturella mönster eller förväntningar. Det är alltså ett identitetsmässigt avståndstagande från heteronormativitet (a.a.). De interpersonella scripten är ett mellanting mellan de kulturella förväntningarna kring sexualitet i det omgivande samhället och de intrapsykiska krav som ställs på den enskilda individen att utveckla en egen väg. Interpersonella script kräver därför att parternas
förväntningar och behov ska resultera i ett samförstånd (Platin & Månsson, 2012).
Detta ställer krav på den enskilde individen att forma sin egen väg och sitt egna sexuella manus och individen ställs då inför olika val. Sexualitet i det senmoderna samhället präglas av ett antal motstridiga normer och handlingsmönster. Unga individer försöker att navigera mellan dessa, där föreställningen om en fri och gränsöverskridande sexualitet blandas med heteronormativa ideal om trohet, tvåsamhet och där sexuell frigjordhet sammankopplas med skuld och skam (Månsson, 2012).
19
Goffman pratar om skam som en central punkt där det finns en motstridighet mellan individers virtuella och faktiska identitet, det vill säga den identitet som allmänheten uppfattar respektive individens egen identitet.När denna motstridighet uppenbarar sig, avslöjas hens sociala identitet. Den uppkommer från individens egen uppfattning om sina egna attribut om att vara en “oren” sak. Närvaron av “normala” människor förstärker klyftan mellan självkraven och självet och självhat uppkommer ofta när personen står ensam framför en spegel. Personen reduceras då i våra sinnen från en hel och vanlig person till en "konstig" och "missgynnad" sådan. Ett sådant attribut är ett stigma (Goffman, 1986). Den stigmatiserade inser ofta att hen aldrig blir
“accepterad” eller att folk inte behandlar henom på lika villkor. De normer som samhället förmedlar utrustar personen att vara mer närvarande för det som andra ser som individens misslyckanden och ofta blir personen då medveten om hur hen borde vara och bete sig. Vi konstruerar en stigmateori, en ideologi för att förklara hens underlägsenhet och för faran som hen representerar (Goffman, 1986). Transsexuella hotar därmed det som Butler (1990) kallar den heterosexualla matrisen. Denna matris utgår från ett logiskt tänkande där biologiskt kön, könsidentitet och det sexuella begäret måste överensstämma för att göras begripligt. Utifrån denna matris utgår indelningen i två könskategorier som förutsätter att det biologiska könet uttrycks genom könsidentiteten och att det sexuella begäret riktas till det motsatta könet. Denna indelning i två könskategorier och dess definition, uppfattas som det
”naturliga”. På så sätt utgör matrisen en tolkningsram som utgör vår grundläggande förståelse av kön. Om en persons upplevelse av sitt kön inte stämmer överens med det biologiska innebär det att personens könsidentitet inte är begriplig utifrån de socialt konstruerade könskategorierna (a.a.).
I vissa fall är det möjligt att göra försök till att “rätta till” det som är orsaken till personens "misslyckanden" exempelvis när man genomgår plastikkirurgiska ingrepp, när en blind genomgår ögonbehandling och så vidare. En person med en skamfull olikhet kan också välja att bryta med den så kallade “verkligheten” och envist försöka införliva en egen tolkning av karaktären av hens sociala identitet (Goffman, 1986).
20 Foucault om makt
Foucault (2002) menar att sexualiteten är en historiskt konstruerad apparat bestående av moraliska föreställningar, diskurser och makttekniker som formar våra beteenden. Det är genom dessa praktiker som regler och normer etableras och som diskurser växer fram och ständigt förändras. Vidare menar han att sexualiteten inte uttrycker någon djup och kulturoberoende sanning om oss, den är i stället en produkt av olika maktmekanismer (a.a.).
Sexualiteten har avslöjats, kartlagts, diagnostiserats och kommenterats inom
kristendom, litteratur och vetenskap samt genom statistik och klassificeringar. I detta ständigt ökande tal blir könet föremål för reglering, bedömning och administration. Under 1700-talets senare del blev befolkningen ett politiskt och ekonomiskt problem, därmed ett föremål för myndigheters omsorg. Ur denna befolkningsreglerade
verksamhet växte det sedan fram ett intresse för sexuella beteenden och dess orsaker och verkningar, detta i gränslandet mellan biologi och ekonomi, något som senare också blev medicin. Genom sexuailteten blir vi föremål för de maktrelationer som genomsyrar vårt samhälle och en konsekvens av vetenskapliggörandet är att olika former av sexuella perversioner och abnormaliteter etablerades. Idag pratar vi om sexuella avvikelser(Foucault, 2002).
Samhällets makt över våra kroppar uttrycker sig genom att klassificeringar, vetenskap och lagar samarbetar för att avslöja “vårt sanna kön” (Foucault, 2002).
PRESENTATION AV ORGANISATIONER OCH
INFORMANTER
FLGBT
“La Federación Argentina de lesbianas, gays, bisexuales y trans” (LGBT) är ett nationellt nätverk som bildades 2005 för full legal och social jämställdhet inom gruppen för sexuell mångfald i Argentina. De bildades för att få socialt och politiskt
21
inflytande och för att kämpa för rättigheter för människor som hade en annorlunda sexuell orientering och könsidentitet än den heterosexuella.
Idag finns det 17 organisationer runtom i landet varav en av de främsta är ATTTA (transvestits, transsexuals and transgender Argentine association). ATTTA har funnits i 21 år och var den organisation som stod bakom Argentinas identitetslag (Carlos, aktivist).
RedLacTrans
RedLacTrans är ett internationellt nätverk för transpersoner över hela Latinamerika och Västindien varav ATTTA är en utav de många medlemsorganisationerna. ATTTA är alltså medlem i både den Argentinska federationen FLGBT samt den internationella RedLacTrans. Nätverket arbetar med mänskliga rättigheter, politisk påverkan, insyn, delaktighet och att stärka transpersoners hälsa, utbildning och rättvisa (Maria).
Carlos
Carlos är internationell aktivist för Federacion LGBT (se ovan). 2009 bestämde han sig för att involvera sig i kampanjen för samkönade äktenskap som Federacion LGBT ledde. I sitt arbete har han kontakt med organisationer runtom i världen. Arbetet omfattar bland annat att presentera den Argentinska modellen för juridiskt könsbyte och könskorrigering. Detta för att väcka ideer, påverka och visa att det är möjligt utan en lång process bestående av tester och diagnoser.
Intervjun ägde rum 16/10-14 i Buenos Aires.
Maria
Maria är en framgångsrik talesperson för RedLacTrans. Hon har haft stor betydelse för transrörelsen i hela Latinamerika. Maria föddes fysiskt som pojke men lever idag som kvinna.
22 Coti
Coti är utbildad sjuksköterska och arbetar som “terapeutisk följeslagare” åt en av de få plastikkirurger som utför ansiktsoperationer på transmän i Buenos Aires. Hennes uppgifter består bland annat av att ta hand om patienterna efter operationer genom att hålla dem sällskap, prata och medicinera vid smärta och eventuella komplikatoner. Intervjun ägde rum 1/11-14 i Buenos Aires.
Juan
Juan är utbildad psykiatriker och arbetar som könsutredare i Buenos Aires sedan tio år tillbaka. Intervjun ägde rum 21/11-14 i Buenos Aires.
Patrik
Patrik är överläkare på en utav Sveriges könsidentitetsutredningenheter Intevjun ägde rum 17/12-14 i Sverige
Fredrik
Fredrik är överläkare på en utav Sveriges könsidentitetsutredningenheter. Kollega till Patrik.
Intervjun ägde rum 17/12-14 i Sverige.
Per
Per är kurator på en annan utav Sveriges könsidentitetsutredningenheter. Intervjun ägde rum 30/12-14 i Sverige.
BAKGRUND
HBTQ-rörelsens och lagens framväxt i Argentina
1971 bildades Homosexual Liberation Front (FLH) som härstammade från föreningen “Vår värld” från 1967. FLH var föregångarna till dagens Argentinska HBTQ- rörelse. Dessa bestod av fackliga, homosexuella vänsteraktivister som ville lyfta homosexuellas rättigheter. De upplöstes dock vid diktatorskapets införande1976. När demokratin återinfördes 1983 hade sexuella rättigheter precis börjat diskuteras inom ramen för mänskliga rättigheter, något som i allmänhet tystats ner under
23
diktatorskapet. Dessutom bidrog den globala breddningen av både mänskliga och sexuella rättigheter (inklusive alla former av diskriminering) till att man lyfte det alltmer i Argentina (Pousadela, 2013).
Under militärregimen tilläts det inte att vara synlig transperson i det offentliga. The Argentine Homosexual Community (CHA) grundades i slutet på regimen för att kämpa mot polisens påbud och öka synligheten bland transpersoner. 1986 placerade de frågan om sexuell mångfald inom ramen för de mänskliga rättigheterna. CHA blev dock inte officiellt erkända förrän 1992, efter år av rättsliga tvister (Pousadela, 2013).
1990-talet präglades av ökad social synlighet och ”Trans” myntades som ett paraplybegrepp för transvestiter, transpersoner och intersexuella. 1992 hölls den första Prideparaden i Argentina men väldigt få deltog. 1993 begärde CHA att politiker skulle uttrycka sina åsikter kring sexuell mångfald, något som sedan
upprepats inför varje val. Under 1990-talet började sexuella mångfaldsorganisationer sprida sig även utanför Buenos Aires. Denna process påverkades av att WHO tog bort homosexualitet från sin lista över psykiska sjukdomar 1990 (Pousadela, 2013).
1998 ansågs sexuell orientering som en oacceptabel ursäkt för diskriminering och polisens påbud förbjöds. 2007 krävde man därför att den lokala regeringen satte in hälsa, utbildning och anställningspolicys för transpersoner, vars livslängd då beräknades uppnå endast 35 år (Pousadela, 2013).
I juni 2006 grundades FLGBT och tre månader senare skickade de in ett lagförslag som syftade till att civillagen skulle tillåta äktenskap mellan alla par, oavsett sexuell läggning och könsidentitet. Räkningen infördes i april 2007 med underskrifter av företrädare från de flesta partier och en liknande infördes i senaten strax därefter. Detta blev mycket uppmärksammat i media och ledde till stor debatt och i november 2009 deltog tiotusentals personer i årets prideparad. Samtidigt lyfte FLGBT sitt politiska stöd med en presskonferens i kongressen med representanter från fem olika politiska partier. Den 14e juli gick lagen igenom, lagen som blev både risad och rosad men dock en förebild för hela latinamerika. Katolska advokater och andra religiösa organisationer kritiserade beslutet och ingav flera misslyckade överklaganden.
24
Representanter från den katolska kyrkan åkte runt i olika provinser och höllt möten med katolska präster och vägrade ta emot HBT-ledare (Pousadela, 2013).
Vägen till en identitetslag
Så fort parlamentet legaliserat samkönat äktenskap började aktivisterna begära legala dokument för transpersoner och en kampanj lanserades med ett mål om en
identitetslag och sjukvårdsgaranti för transpersoner. Det första förslaget om en identitetslag (2007) ignorerades utan debatt men återupptogs 2009. I november 2010 presenterade flertalet organisationer inklusive FLGBT förslaget i kongressen och fick stöd från representanter från flertalet partier. Domaren menade att identitet var en mänsklig rättighet och ogillade införande av psykiatriska eller medicinska krav att motivera efterfrågan. Debatten i parlamentet däremot, fördröjdes fram till kommande presidentval men aktivisterna fick mer och mer stöd från olika universitet runt om i landet (Pousadela, 2013).
Strax därpå krävde allmänna säkerhetsministern polis och säkerhetsstyrkor att respektera sina medlemmars könsuppfattning och förse dem med uniformer och toaletter därefter. Dessa förändringar krävde viss utbildning och visade sig ha stor påverkan i processen då 40 procent av Argentinas transpersoner då aldrig hade besökt ett sjukhus på grund av skam eller rädsla. 2011 deltog tiotusentals personer i
prideparaden (Pousadela, 2013).
Tack vara en överenskommelse mellan de största partierna godkände senaten könsidentitetslagen i maj 2012, lagen som beskrevs (än idag) som en av de mest avancerade i världen i hänseende till de grundläggande principerna om
avpatologisering, avkriminalisering och inkludering av transidentiteter (Pousadela, 2013).
FLGBT hade en förmåga att bygga upp och underhålla en allians med andra rörelser för att lyckas. De fick även mycket stöd från förra och nuvarande presidenterna Ne´stor och Christina Kirchner. Stor betydelse hade även kvinnliga aktivister, främst de feministiska rörelserna (men även arbetare och studenter) som hjälpte till eftersom
25
det var den patriarkala och sexistiska egenheten som upprätthöll ojämlikhet i
samhället. Därför var det främst kvinnor som spelade nyckelroller i lagstiftandet. En annan framgångsrik faktor var rörelsens ungdom då både organisationerna i sig och aktivisterna var unga och använde sig av ny kommunikationsteknologi. Just
utbildning var något de verkligen satsade på och tack vare massmedia och teve kunde de vara synliga. De gjorde även sina röster hörda genom demonstrationer och i publikationer av välkända forskare, psykiatriker och psykologer och deltog i offentliga sammanhang (Pousadela, 2013).
Religion spelade en stor roll för kampen för lagarnas införande då båda debatterna mötte stort motstånd från den katolska kyrkan. Dock fanns en religiös pluralism inom kristendomen och katolicismen. Enligt en del HBTQ-aktivister hade ledare inom katolicismen ignorerat interna meningsskiljaktigheter och yttranden från majoriteten av sina medlemmar. FALGBT slutade aldrig att upprepa att de hade katolskt stöd med sig (Pousadela, 2013).
HBTQ-rörelsens och lagens framväxt i Sverige
Den första Kinseyrapporten publicerades 1948 och slog ner som en bomb i
västvärlden. Det mest chockerande var antalet män som haft sex med män, hela 37 procent. Fem år senare kom den kvinnliga versionen ut som även den visade
chockerande resultat. Rapporterna ledde till en skräck mot ”osynliga fiender” och en moralisk panik bröt ut i västsamhället. I detta homofobiska klimat bildades Sveriges första förening för sexuell frigörelse - Riksförbundet för sexuellt likaberättigande, RFSL. Dessa ägnade sig åt diverse sociala och politiska verksamheter. Allan Hellman blev förbundets talesman och “kom ut “som Sveriges första homosexuella man 1951. Han blev dock utfryst och tvingades lämna sin hemstad. Denna homofobiska period riktades främst mot homosexuella män och det rådde större tystnad kring lesbiska kvinnor. Även inom RFSL fick kvinnorna kämpa för att få sina röster hörda. Läkarvetenskapen uppfattade under denna tid homosexualitet som ett uttryck för förvriden eller felaktig könstillhörighet och dessa människor ansågs tillhöra ett tredje kön. Detta synsätt kopplades ihop med manlig homosexualitet, transvestism och hos homomän utvecklades en kultur där man experimenterade med könstillhörigheten,
26
festade i kvinnokläder och kallade varandra för kvinnonamn. På 1970-talet började även lesbiska kvinnor ha kort hår och bära kostym (Olsson, 2004).
Denna hårda normbildning kring sexualitet utmanades under 1960-talet då
sexliberalerna kämpade för sexuell frigörelse. “De avvikande” kom ut 1964 där man kritiserade sexualmoral och lagstiftning, speciellt homosexuella förbindelser. Det var främst män som deltog i debatten och man definierade homosexualitet i termer av könsöverskridande. Det var vanligt att man under denna tid organiserade sin sexualitet genom att ha homosexuella relationer vid sidan av sitt heterosexuella äktenskap (Olsson, 2004).
Könsbytesoperationer på transsexuella har gjorts i begränsad skala sedan början av seklet men det var inte förrän danskamerikanen Christine Jorgensen blev känd som transsexualism uppmärksammades ordentligt. Jorgensen opererades 1952 i
Köpenhamn och hyllades på grund av att hon ”skapade sin egen människa”. Det dröjde dock inte länge förrän hon smutskastades. Publiciteten ledde dock till att transsexualism sågs som ett eget fenomen och könsöverskridande beteende sågs inte längre enbart som symptom på homosexualitet (Olsson, 2004).
Under 1960-talet fanns det en öppenhet kring sex och sexualitet. P-piller och fri abort gav kvinnan makt över sin kropp och grunden lades för en homosexuell frigörelse som blommade upp på 1970-talet. Under 1960-talet blev även könsbytesoperationer allt vanligare och 1966 publicerar Harry Benjamin “The transsexual phenomenon” där han introducerade termen “Transsexualism”. Nu gjordes det klart att
transsexualism inte var någon fråga om sexualitet utan i stället om felaktig könstillhörighet. I Sverige krävde fler och fler att ändra sin könstillhörighet och många pastorsexpeditioner utförde ingreppen. Samma år som boken kom, 1966, tillförde regeringen en utredning för ordning i frågan och 1972 infördes den första lagen i världen som reglerade hur könsbyte skulle gå till både medicinskt och administrativt (Olsson, 2004).
27
Sommaren 1969 rykte Manhattans gaykultur samman med polisen i något som var startskottet till den radikala homorörelsen i hela världen. En rutinrazzia mot en gaybar ledde till att de homosexuella slog tillbaka och det slutade med gatukravaller som varade i tre dagar. Efter detta bildades Gay Liberation Front (GLF) som fick efterföljare i hela västvärlden. Här började även bisexuella och transpersoner bli allt synligare. Heteropersoner gick mer och mer homosexuella tillmötes vilket ledde till ett nytt intresse i Riksdagen. Vanligast var det att socialister och liberaler förde dessa frågor framåt och under 1970-talet kämpade Vänsterpartiet kommunisterna för att upphäva diskriminerande lagstiftningar och 1973 föreslog de att äktenskap skulle ersättas av registrerad samlevnad för både homo och heteropar och grupper. 1978 infördes lika åldersgräns för homosexuella förbindelser som för heterosexuella (Olsson, 2004).
1979 beslöt en grupp aktivister att ta till strängare metoder. Med slagord och banderoller ockuperade de Socialstyrelsens lokaler och krävde avskaffning av sjukdomsstämpeln av homosexuella. Dåvarande chef för styrelsen tog detta på allvar och engagerade sig. Kort därefter var stämpeln upphävd. Under 1980-talet var denna Barbro Westerholm en av de mest tillgivna kämparna för homosexuellas rättigheter (Olsson, 2004).
En annan sak som hände under 1980-talet var att transsexuella mer och mer etablerade sig inom homorörelsen. ”Club Benjamin” bildades och blev
lokalavdelning inom RFSL vid kongressen och efter års motionerande lades ordet transsexuell till i stadgarna 1983. Man menade att homosexuella och transpersoner hade mycket gemensamt och inte förrän 1985 började man diskutera motsättningarna sins emellan. Benjamin krävde då utträde ur RFSL då det inte längre sågs som naturligt att homosexuella identifierade sig som könsöverskridande och att transpersoner med sina ”livsval” inte hade med sexuell läggning att göra (Olsson, 2004).
1980-talet var också det decennium då allt fler rapporter om AIDS kom och allt fler homosexuella och bisexuella insjuknade och dog. Men det var också fler och fler
28
HIV-positiva som ”kom ut” och gav det okända ett ansikte vilket gjorde att skräcken minskade. 1980-talet var alltså en tid av både kris och kraftsamling, splittring och ökad gemenskap. Queerteorin hade här ett stort inflytande på att tänka annorlunda kring sexualitet. Denna utvecklades som svar på myndigheternas oförmåga att hantera AIDS-epidemin och på den traditionella gayrörelsens enformighet. De ifrågasatte normer om vad som var manligt respektive kvinnligt. Uppdelningen i dessa fasta kategorier ansågs vara grunden till allt förtryck och exkludering och därför ville man studera förtryckets mekanismer, heteronormativiteten (Olsson, 2004).
Begreppet queer skulle inkludera lesbiska, bögar, bisexuella och transpersoner. Globalisering och internationell avspänning var viktiga faktorer i utvecklingen av queer men kyrkan tyckte att det innebar moralisk upplösning (Olsson, 2004).
Under 1990-talet ströks transsexuella från RFSLs område och förbundet fokuserade sig i stället på att få igenom registrerat partnerskap vilket fick mycket motstånd. 1995 registrerades dock det första partnerskapet i Sverige. En utbrytargrupp ur Benjamin intog under samma tid (1992) en alltmer öppnare attityd och inbjöd till
diskussionsträffar vilket skapade debatt i Benjaminbladet. Frågan rörde bland annat hur transsexuella framställdes inför offentligheten och en grupp transaktivister enades om att “transperson” skulle vara ett lämpligt ord för hela fältet av transbeteenden. HBT-världen erövrade medierna då fler kändisar ”kom ut” och de gamla
frigörelsedemonstrationerna ersattes av prideparader (Olsson, 2004).
Idag inkluderas åter igen transpersoner i RFSLs stadgar (sedan 2001). Sedan lagen som möjliggör könsbyte införandes 1972 har det dock inte gjorts så mycket
förändringar utom att man sedan 2013 inte behöver tvångssteriliseras innan operation. Det nya intresset för transpersoner är dels en följd av queerteorins intresse för att dekonstruera könsskillnader och dels av det globaliserade samhällets behov av en mångfaldsanalys (Olsson, 2004).
29
Reflektioner kring Sveriges och Argentinas processer
Det är 40 år mellan Sveriges respektive Argentinas lagar kring byte av juridiskt och fysiskt kön. Det är tydligt att Hbtq-rörelsens framväxt i Argentina legat efter då den första etablerade Hbtq-rörelsen kom 1971, alltså nästan samtidigt som Sverige införde sin lag.
Det verkar som att Kinseyrapporten gav plats för diskussion och reflektion kring sexualitet i Sverige, något som länge varit tabu. RFSL bildades strax därefter och det var just under denna period som man började kämpa för sexuell frigörelse medan man i Argentina låg cirka tio år bakom (början av 1980-tal respektive 1971). Däremot avstannade kampen i Argentina på grund av diktaturens införande och sexuella rättigheter fick inget utrymme under åren som kom. Troligtvis påverkade Jorgensens operation 1952 Sverige med tanke på närheten mellan länderna. Även razzian på Manhattan 1969 sägs ha påverkat västvärlden enormt då heteropersoner gick mer och mer homosexuella tillmötes. Även bisexuella och transpersoner blev då allt
synligare. Hurvida detta påverkade Argentina eller ej vet jag inte men oavsett så var detta bara ett fåtal år innan militärregimen i Argentina. För mig verkar det som att rörelsen slog rot precis innan diktaturens införande men tystades snabbt ner. Polisens påbud var stränga under denna tid så aktivister kunde inte utveckla sin kamp och kampen för sexuella rättigheter var något man lade på is.
Sveriges kamp har varit längre än Argentinas medan Argentinas varit kort men desto intensivare. Dock är det tydligt att slutet av 80-talet och hela 90-talet präglades av aktivisters kamp, kankse just på grund av att sexualiteten varit så förtryckt under de senaste åren? En likhet mellan de både länderna är att det främst varit
vänsteraktivister som fört debatten framåt. En annan likhet är att man
uppmärksammade trans mer och mer i början av 80-talet (med undantag från Sveriges införande av lagen 1972). Sedan lagens införande har Sveriges Hbtq-rörelse främst lagt fokus på andra frågor, exempelvis homo-och diskrimineringsfrågor. Det dröjde dock fram till 80-talet innan Queerteorin kom till Sverige och det var även under denna period som Argentina började sin arbete kring transfrågor. Därmed verkar inte queerperspektivet ha varit närvarande när lagen stiftades i Sverige.
30
En annan likhet är att kyrkan varit en tydlig motståndare till lagarnas införande. Det verkar dock som att motståndet var starkare i Sverige men detta kan ha sin förklaring i tidsaspekten. I 60-talets Sverige pratade man om moralisk upplösning medan man i Argentina hade skilda uppfattningar inom den katolska kyrkan. Samtidigt som det fanns motstånd fanns det även stöd.
Intressant är att det främst var män som deltog i Sveriges debatt under 60-talet medan det i Argentina under 2000-talet var feministiska rörelser ,främst kvinnor, som spelade nyckelroller i lagstiftandet. Kanske beror detta på att andra vågens feminism ännu inte var så etablerat under Sveriges 60-tal.
Argentinas identitetslag idag
Lagen innebär att det är statens skyldighet att tillhandahålla alla medborgare med juridiskt giltiga identitetshandlingar som överensstämmer med deras självupplevda identitet, oavsett biologiskt kön. Detta ska ske utan medicinska eller psykiatriska diagnoser eller behov av anpassningsoperationer. Både vuxna och minderåriga (med sina vårdnadshavares samtycke) beviljas tillgång till hormonbehandling utan behov av rättsliga eller administrativa tillstånd (Pousadela, I M, 2013).
Argentinas medicinska sjukvårdsplan innehåller en lista över medicinsk verksamhet som omfattar alla nivåer av sjukvårdssystemet. Sedan identitetslagen kom så
inkluderar det även alla delar i processen för fysiskt könsbyte (rådgivning, genital operation, hormonell behandling m.m.). Hur det finansieras beror sedan på vilket hälsosystem personen i fråga ingår i. Arbetstagare i Argentina är försäkrade via olika fackföreningar som står för kostnaderna. De som har råd och föredrar privata
hälsovårdstjänster får detta gentemot en så kallad förskottsbetalning. De som varken har något registrerat arbete eller råd till privat vård tar i stället del av det offentliga vårdsytemet. Detta består av pengar från ”allmänna inkomster” det vill säga skatter som arbetstagare betalar in till staten. På grund av att de flesta transpersoner i
Argentina står utan försäkring samt inte har råd till privat vård blir det skattepengarna som bekostar behandlingen (Paulón, 28/1-15).
31 Lagen säger:
“Gender identity is understood as the internal and individual way in which gender is perceived by persons, that can correspond or not to the gender assigned at birth, including the personal experience of the body. This can involve modifying bodily appearance or functions through pharmacological, surgical or other means, provided it is freely chosen. It also includes other expressions of gender such as dress, ways of speaking and gestures”
(Nichols, 2013)
Hittills (oktober, 2014) har 8000 personer bytt sitt juridiska kön i Argentina. Statistik kring hormonbehandling och könskorrigerande ingrepp saknas dock (Maria).
Sveriges lag om fastställande av könstillhörighet i vissa fall
Möjlighet till byte av juridiskt kön samt könskorrigerande operationer har i Sverige varit lagligt sedan 1972. Lagen är idag i stort sett samma som den ursprungliga, med undantag från steriliseringskravet som togs bort 2013. Fler förändringar är dock på gång vilket kommer att presenteras längre fram (Patrik & Fredrik).
Så som bestämmelserna ser ut idag är att könsutredningsmottagningarna får in remisser från psykiatriker. Därefter får personen en kallelse och utredning kan
påbörjas. Väntetiden för kallelse varierar beroende på var i Sverige personen är bosatt men det tar vanligtvis mellan sex till tolv månader i Skåne. Under cirka ett års tid sker utredning och bedömning kring patienten och detta utförs av kurator, psykolog samt psykiatriker (Psykiatri Skåne, 2014) (FPES, 2014).
Mottagningen vill också ha ett möte med någon/några anhöriga för att prata igenom hur de känner inför personens förändring. När hela denna process är avslutad kommer utredningsteamet att sammanträda och diskutera om det handlar om transsexualism eller om man anser att det är någon annan identitetsstörning (FPES, 2014).
Oavsett om personen i fråga vill genomgå juridiskt könsbyte och/eller könskorrigering ska hen uppfylla fyra kriterier:
32
- Under lång tid önskat leva i det motsatta könet
- Att personen har gått in i den önskade könsrollen under en längre tid - Att man kan anta att personen kommer att fortsätta leva i denna könsroll - Vara 18 år (personbevis krävs)
Om personen uppfyller dessa kriterier är det väldigt sällsynt med avslag (Patrik & Fredrik).
Det tar mellan sex månader och tre år att få en diagnos från och med att utredning påbörjas (Socialstyrelsen, 2010). Patrik och Fredrik menar att det på deras arbetsplats tar cirka ett år men att det ofta varierar beroende på situationen som personen
befinner sig i.Ett exempel är en person som redan genomgått hormonbehandling och redan lever i den önskade könsrollen, vilket kan korta ner utredningstiden (Patrik & Fredrik). På Pers mottagning tar det mellan två till tre år från första kontakt med utredarna till beslut från Socialstyrelsen (a.a).Om patienten får diagnosen “transsexualism” följer ytterligare ett år då med stöd av hormonell behandling, logopediska insatser, eventuellt viss kirurgi samt avlägsning av behåring. Personen ska även leva fullt ut i den önskade könsrollen i en så kallad “Real life- period”, under cirka ett års tid (Socialstyrelsen, 2010) (FPES, 2014) (Psykiatri Skåne, 2014).
Efter cirka sex månader av hormonbehandling kallas personen till återbesök hos psykiatriker och kan efter ett sammanfattande besök ansöka om könskorrigerande operationer och/eller ändrad juridisk identitet. Detta gör hen själv hos
Socialstyrelsens rättsliga råd. Med ansökan skickas även personbevis, utlåtande från psykiatriker, psykolog och kurator samt journalhandlingar från
könsidentitetsmottagningen (Psykiatri Skåne, 2014).
Under” Real life” -perioden utvärderas patientens drivkrafter och förmåga att leva i sin önskade könsroll. Familj, vänner, arbetskamrater och övriga personer i personens omgivning ska informeras om situationen. Om det inte finns någon egen strävan hos patienten att passera “Real life”-perioden kan diagnosen ifrågasättas. Från patienthåll
33
har “Real life”- perioden ifrågasatts då många redan är öppet transsexuella sedan flera år tillbaka (Socialstyrelsen, 2010).
Könskorrigerande behandling ges vanligtvis till personer som fått diagnosen transsexualism och som har de medicinska och psykosociala förutsättningarna att genomgå behandlingarna. Dessutom måste personen vara övertygad om att hen vill genomgå en fullständig könskorrigering. Målsättningen med behandlingen är att korrigera kroppen på ett sådant sätt att personen kan passera ute i samhället i det kön hen önskar vara. Att få diagnosen transsexualism är därmed avgörande för om
patienten ska få behandling och vård för sin könsidentitetsstörning. Utredningsteamet har således rollen som ”grindvakt” att avgöra om patienten ska få vidare behandling (Socialstyrelsen, 2010).
Efter godkännande av Socialstyrelsen och efter eventuella operationer och identitetsändringar erbjuds personen uppföljningssamtal hos psykiatriker på könsutredningsmottagningen. Detta för att se hur individen har passerat ute i samhället (Psykiatri Skåne, 2014).
Än så länge går ansökan om juridiskt könsbyte och könskorrigerande ingrepp hand i hand. Därför är utredningstiden densamma oavsett hur långt man vill gå i sin
förändringsprocess (Patrik & Fredrik).
Diagnosen
Syftet med utredningen är att fastställa eller utesluta diagnosen transsexualism samt att försöka förstå drivkrafterna bakom personens vilja att byta juridiskt kön och/eller genomgå könskorrigering. Dessutom vill utredarna få indikationer på vilket stöd hen behöver under den fortsatta processen (Socialstyrelsen, 2010). Man vill även utesluta andra typer av könsdysfori. Till dessa hör personer som har en
könsidentitetsproblematik men enligt klassiska kriterier inte faller inom ramen för diagnosen transsexualism. Exempel kan vara de som önskar partiell korrigering av det kroppsliga könet. Detta kan innebära önskan om hormonell behandling utan borttagande av könskörtlar eller korrigering av yttre könsorgan. Vissa biologiskt
34
födda kvinnor vill till exempel endast ta bort brösten utan någon genital kirurgi. Medicinskt och psykiatriskt innebär handläggning av dessa patientgrupper delvis nya frågeställningar och riskbedömningar, liksom behov av utvärdering av olika
behandlingsstrategier. För personer som har diagnosen “ospecificerad
könsidentitetsstörning” avslutas oftast behandlingen och personerna får därmed inte någon vidare behandling. Idag finns det möjlighet att själv söka och bekosta vård utomlands där reglerna är annorlunda. Detta kan leda till att tillgång till vård blir en klassfråga. Mediciner och hormoner kan köpas via Internet och ger därmed möjlighet till självmedicinering. Det finns dock risker med självmedicinering och psykosociala risker med att inte få den behandling som behövs för att lindra lidande
(Socialstyrelsen, 2010). Som samhällsmedborgare får de som får diagnosen transsexualism ta del av de statliga resurserna som i största del finansieras av landstingsskatten (HSO, 2009).
Diagnosen vilar huvudsakligen på patientens berättelse och hur den värderas av könsutredarna. Transsexualism klassas som en psykisk sjukdom enligt WHO:s sjukdoms- klassifikationssystem ICD-10. Att transsexualism och andra
könsidentitetsstörningar klassas som en psykisk sjukdom har kraftigt ifrågasatts av patientorganisationer och intresseorganisationer (Socialstyrelsen, 2010).
Sammanfattande reflektioner kring lagarna
I Sverige är rätten till juridiskt könsbyte samt könskorrigeringar inget nytt fenomen. I Argentina däremot, verkar lagen, för omvärlden, ha kommit till från “ingenstans” då landet tidigare kriminaliserat könskorrigerande ingrepp.
En likhet mellan de båda lagarna är att det är statens skyldighet att tillhandahålla sina medborgare med de identitetshandlingar som överensstämmer med deras
självupplevda identitet. Vården ska nämligen vara gratis. Dock kan den i Argentina i vissa fall vara försäkringsbaserad medan den i Sverige betalas utav statens
skattepengar. Dock är det väldigt sällan som transsexuella i Argentina har något registrerat arbete och majoriteten av behandling betalas därför på samma sätt som i Sverige.
35
Processerna till behandling ser olika ut. Medan man i Sverige är i behov av
medicinska diagnoser vilket kräver en lång utredningsprocess finns det inget behov av rättsliga eller administrativa tillstånd från auktoriteter i Argentina. I Sverige behöver individen dessutom bevisa sin situation genom en “Real life-period” och olika tester där professionella sedan ger personen en diagnos. I Argentina har personen i fråga rätten till att själv avgöra vilket kön hen tillhör. En anledning till detta kan vara att Sverige utgår från WHO´s diagnostiseringskriterier i ICD-10 som klassificerar transsexualism som en psykisk sjukdom, vilket inte Argentina gör.
En intressant skillnad är att man i Argentina enligt svenska kriterier inte behöver vara ”transsexuell” för att få tillgång till behandling. Här anser man att det finns olika typer av könsdysfori varav transexuell är den ”yttersta”eller ”värsta”. I Sverige måste man därför tillhöra denna kategori för att få behandling.
TIDIGARE FORSKNING
Tidigare forskning: Argentina
Artikeln“Full Citizenship: Correlates of Engagement with the Gender Identity Law among Transwomen in Argentina” skriven av Marshall, Aristegui, Maria med fler som publiserades i augusti 2014, syftar till att belysa individuella och sociostruktuella faktorer som associeras med inskaffandet av nya ID-handlingar bland transkvinnor i Argentina.
I studien deltar 452 självidentifierade transkvinnor varav 57.5 procent bytt juridiskt kön sedan lagens införande. Hälften av dessa gjorde detta inom de första 18
månaderna från legaliseringen. Studien undersöker de faktorer som gjort att transkvinnorna valt att byta kön i dokument utifrån bland annat nationalitet, ålder, status, stöd från anhöriga, jobb, HIV-status med mer. Några drivande faktorer visade sig vara tidigare upplevelser av diskriminering inom hälsovården och att de hade arbete utöver prostitution. Dessa resultat tyder på, enligt författarna, att transkvinnor ser möjligheter i att förnya sina id-handlingar enligt sin könsidentitet som en resurs
36
för att minska det sociala stigma som de står inför, särskilt inom hälso-och
sjukvården. Detta kan ses som ett verktyg för att få lämplig hälsovård samt vård i tid (Aristegui, Maria m.fl. 2014).
En kvalitatv studie från 2011 undersökte transkvinnors uppfattningar om effekterna av könsidentitetslagen i Argentina. Fokus lades på stigma och diskriminering. Resultaten betonade vikten av att ha en rättslig ram som erkänner individers
könsidentitet för att förbättra personernas levnadsvillkor. Studien belyser att stigma och diskriminering på ett negativt sätt påverkar olika aspekter av transpersoners liv (familj, hälsa, utbildning, arbete, säkerhet med mera). Den visar också att
stigmatisering och rädsla för diskriminering ofta resulterar i att man själv försätter sig i utanförskap, får en svag självkänsla och överger personliga livsmål. Genom att dessa personer får den identitet de önskar blir de erkända som de individer de verkligen är vilket blir en resurs för att möta svåra situationer. Det blir ett verktyg som stärker transpersonerna och ökar deras synlighet och sociala acceptans. Detta innebär att de bättre hanskas med stigmatisering och diskriminering vilket visat på betydande förbättringar i deras vardag (Arstegui & Romero m.fl, 2011)
Lagen innebär också att man på ett strukturellt plan gjort insatser för att minska HIV-smitta, att engagera redan HIV-positiva till behandling samt utbilda profesionella kring transsexuellas hälsobehov. Vidare visar studien på att transpersoner som genom lagen fått nya id-handlingar återupptar studier och får arbete. De upplever att de har en större frihet i det offentliga, inte längre utsätts för polisvåld, har bättre tillgång till hälsovård samt nu har rätt till rådgivning inför hormonbehandling och kirurgi
(Arstegui & Romero m.fl, 2011)
Studien belyser dock att det finns vissa svårigheter i praktiken. Det råder bland annat brist på medicinsk och yrkesinriktad utbildning i transfrågor. Det är också svårt att motivera yrkesverksamma till att skaffa sig den utbildning som krävs för att ta hand om transpersoner (Arstegui & Romero m.fl, 2011)
37
Jag har inte lyckats hitta några studier som belyser existensen av ånger kring könskorrigeringar i Argentina, något jag tyckt vara intressant att läsa om. Detta kan bero på att Argentinas lag är så pass ny att få publiceringar gjorts. Jag tror bestämt att det finns luckor i tidigare forskning och att en ordentlig uppföljning av lagen kanske inte har gjorts.
Tidigare forskning: Sverige
Dhejne & Öberg m.fl (2014) studerade ansökningar för könsbyte i Sverige under 50 år (1960-2010). Studien visar på en ökning av ansökningar efter 2000, en ökning på nästan trehundra procent mellan 2002 och 2010 jämfört med tidigare period.
Författarna menar att det finns flera möjliga orsaker till ökningen. En förklaring är att det råder extrem homofobi i länder som exempelvis Australien och Singapore vilket gör att fler, framför allt män, har genomgått könsbytesoperationer. De refererar till en Kanadensisk rapport som säger att ökningen av ansökningar där beror på att det är lättare att vara transsexuell än homosexuell. Man ifrågasätter dock om så även har varit fallet i Sverige som är ett förhållandevis homotolerant land där homosexuella i lag haft rätt till giftemål sedan många år (a.a.).
En annan teori till ökningen är att det på senare år varit lättare och bättre tillgång till vård för transsexuella. Dessutom råder en ökad offentlig medvetenhet, lättare tillgång till information och större social acceptans. Internet ökade i svenska hushåll från 47 procent år 2003 till 91 procent år 2012 och transpersoner har med Internets hjälp blivit mer medvetna om sitt tillstånd och lärt sig hur man kan söka hjälp och ta kontakt med stödgrupper (Dhejne & Öberg m.fl, 2014).
Studien visar även att tiden mellan ansökning och biviljandet av ett nytt juridiskt kön har minskat från 7,3 år mellan åren1972 och 1981 till 3,8 år mellan åren 2001 och 2011. Totalt är det 767 personer (289 kvinnor och 478 män) som ansökt om juridiskt och kirurgiskt könsbyte i Sverige från 1960 till 2010. 89 procent av dessa blev beviljade, 3.3 procent blev nekade och resterande blev försedda med nytt juridiskt kön innan lagens införande (Dhejne & Öberg m.fl, 2014).
