Examensarbete i Sexologi Malmö universitet
91-120 hp Hälsa och samhälle
Masterprogrammet i Sexologi 205 06 Malmö Januari 2020
”DET ÄR LÄTTARE ATT TÄNKA
UTANFÖR BOXEN, NÄR MAN
REDAN ÄR UTANFÖR BOXEN”
EN FENOMENOLOGISK STUDIE OM
TRANSPERSONERS STRATEGIER TILL
SEXUELL HÄLSA
”DET ÄR LÄTTARE ATT TÄNKA
UTANFÖR BOXEN, NÄR MAN
REDAN ÄR UTANFÖR BOXEN”
EN FENOMENOLOGISK STUDIE OM
TRANSPERSONERS STRATEGIER TILL
SEXUELL HÄLSA
Frida Björklund
Björklund, F. ”Det är lättare att tänka utanför boxen, när man redan är utanför boxen”. En fenomenologisk studie om transpersoners strategier till sexuell hälsa.
Examensarbete i Sexologi 30 högskolepoäng. Malmö Universitet: Fakulteten för
hälsa och samhälle, Institutionen för socialt arbete: sexologi, 2020. Abstract
Denna studie har en fenomenologisk ingång och undersöker transpersoners
förutsättningar, strategier och förhållningssätt för att uppnå sexuell hälsa, samt hur de använt dessa för att hantera könsinkongruens och könsdysfori, genom olika faser av social och medicinsk transition. Studien placerar sig inom
aktionsforskning och undersöker handlingsstrategier i en grupp transpersoner som trivs med sin sexualitet. Studien bygger på 10 informanters deltagande, varav sju intervjuer och tre texter.
Alla informanter upplevde ökad kroppsdysfori och social dysfori under varseblivandet av könsidentiteten och i väntan på utredning och behandling. I resultatet framkom det att acceptera den egna identiteten, att bli respekterad utifrån denna samt få önskad medicinsk behandling var avgörande för sexuell hälsa. Onani och fantasi hjälpte flera informanter att lära känna den nya kroppen och uppnå kroppsacceptans samt hantera könsdysfori och social dysfori. Onani hjälpte informanterna att hitta nya erogena zoner och integrera fler delar av kroppen i sin sexualitet. Att fantisera om kroppskongruens hade också en positiv effekt i relation till egen sexualitet och sexualitet med partner. Vidare så ger transidentitet anledning till verbal kommunikation om sexualitet, lust och gränser med partner, vilket gynnade njutning. Fler informanter uttryckte en frihetskänsla av att bryta normer och att de var mer sexuellt nöjda i deras nya identitet och sexuella praktiker. Slutligen diskuteras att cis-personer också anstränger sig för att passa in i kulturens genusnormer och sexuella normer, och att den största
skillnaden mellan trans- och cis-personer, kan vara att transpersoner har en medvetenhet om denna möda. Således kan de handlingsstrategier som denna studie inringat vara värdefulla för transpersoner såväl som cis-personer för att uppnå sexuell hälsa.
Nyckelord: aktionsforskning, empowerment, fenomenologi, handlingsstrategier,
"IT'S EASIER TO THINK OUT OF
THE BOX WHEN YOU ARE
ALREADY OUT OF THE BOX"
A PHENOMENOLOGICAL STUDY REGARDING
TRANSGENDER PEOPLE'S STRATEGIES TO
ACHIEVE SEXUAL HEALTH
FRIDA BJÖRKLUND
Björklund, F. “It is easier to think out of the box when you are already out of the box”. A phenomenological study regarding transgender people’s strategies to achieve sexual health. Degree project in sexology 30 högskolepoäng. Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of social work: sexology, 2020.
Abstract
This study has a phenomenological approach and examines transgender peoples’ prospects, strategies and approaches to handle gender incongruence and gender dysphoria, and their ability to experience sexual desire and sexual health in the process of social and medical transition. The study employs an action research methodology and aims to explore coping strategies in a sex positive sample. The work is based on teen self-reports, comprising seven interviews and three written texts.
All participants reported significantly higher body dysphoria and social dysphoria both during the coming out process and while waiting for assessment and medical transitioning. It was found that acknowledging oneself and one’s transgender identity, as well as access to medical treatment, was vital for sexual health. To cope with gender dysphoria and social dysphoria the participants used
masturbation and fantasy to get to know their new body, experience sexual desire and encourage body acceptance. Masturbation helped participants discover new erogenous zones, communicate bodily boundaries, and establish likes and dislikes with partners. Fantasizing about body congruence also had a positive effect in relation to one's own sexuality and sexuality with partners. Furthermore, the findings suggest that trans-identity gives rise to verbal communication about sexuality, desire and boundaries with partners, which encouraged an acceptance of sexuality. Several informants expressed a sense of freedom from breaking norms and that they were more sexually satisfied in their new identity and sexual practices. Lastly, the study revealed that cis-gender people also are struggling to find their place in the gender roles and cultural norms of sexuality, and that the main difference between this group and transgender people is that the former may be more aware of these roles and norms. Therefore, the findings of this study can provide valuable insights for both trans and cis-gender people to achieve sexual health.
Keywords: action research, cooping strategies, empowerment, phenomenology,
Tack till
Att prata om sexualitet är att prata om något av det mest privata. Jag vill därför först och främst tacka mina tio informanter som deltagit i studien. Tack för den tillit och det förtroende ni visat mig och för att ni delat med er av era sexuella erfarenheter och gjort denna studie möjlig. Det har varit en ynnest att ta del av era livshistorier och strategier till sexuell lust och sexuell hälsa.
Jag vill även tacka dem som delat information till studien, särskilt tack till Transformering som spritt studien till en stor grupp transpersoner. Dessutom vill jag tacka kollegor inom transvården som spridit information till vårdtagare på sina arbetsplatser.
Vidare vill jag tacka min handledare Malin Lindroth för att du funnits tillgänglig och kommit med värdefulla kommentarer och reflektioner. Tack för att du har trott på mitt projekt och stöttat mig i perioder av kaos, då jag tvivlat på om jag skulle ro detta projekt i land.
Ett stort tack till mina kära vänner Hannah Lutz och Malin Waak som läst korrektur och rensat texten från danska uttryck och ord, och hjälpt mig att göra texten mer läsvänlig. Tack till Sølve M. Holm för värdefulla kommentarer till mitt informationsbrev.
Tack alla vänner som haft överseende med min sexuella frispråkighet och som har stöttat mig genom hela processen.
Sist men inte minst vill jag tacka alla vårdtagare jag mött genom mina arbeten som har gett mig idén till denna studie.
Frida Björklund
Innehåll
Inledning ... 7
Syfte ... 7
Begrepp och definitioner ... 8
Bakgrund ... 10
Förståelse av kön och genitaliers roll ... 10
Att patologisera genom diagnos ... 11
Vårdapparat och intresseorganisationer i Sverige ... 12
Forskningsfält ... 15
Könsbekräftande behandling och sexuell hälsa ... 15
Normers påverkan på sexualitet ... 16
Identitet, kroppsuppfattning och sexualitet ... 16
Teori ... 18
Metod ... 22
Forskningsansats och metodologiska ställningstaganden ... 22
Forskningsdesign och urval ... 23
Validitet och etisk reflektion ... 24
Min position och validitet i forskningsprocessen ... 25
Transkribering och analytiska metoder ... 26
Att operationalisera positiva sexuella upplevelser ... 26
Metodologisk reflektion ... 27
Empiri och analys ... 29
Informanterna och olika stadier av transition ... 29
Förutsättningar, strategier och förhållningssätt för sexuell hälsa ... 31
Att erkänna och att acceptera sig själv ... 31
Könsbekräftande behandling ... 32
Att bli respekterad och sedd utifrån könsidentitet ... 34
Onani, fantasi och kroppsliga gränser ... 35
Sexuell frihet och queera rum ... 39 Sammanfattande diskussion ... 41 Referenslista ... 43
INLEDNING
Jag har alltid haft sex med hela kroppen inblandad. De starka orgasmerna kom från kuken, men det fanns mycket skönt att göra med resten av kroppen, som kunde ge sin egen sorts orgasmer. Det har blivit ännu tydligare nu. Jag tror jag faktiskt får bättre orgasmer, av tex analsex än min kuk numera. Om han lägger några minuters fokus på mina bröstvårtor, så ligger jag och vrider mig och skakar av välbehag. Känslan av att känna sig "klar" och kunna sova, utan att det är jobbigt eller att jag längtar efter mer sex, är förvånansvärt enkelt att nå till. Ganska ofta räcker det att ge honom oralsex tills han kommer. Det trodde jag inte riktigt var möjligt, men det är verkligen så enkelt ibland. Och ibland inte. Känslan av att få vara en duktig flicka är så stark och tillfredsställande, att det är ofta är viktigare än orgasmer. Hudkontakt och att dela värme med honom ger mig också massor med njutning. Och smisk!
Sandra är transkvinna och skildrar en erotisk situation där hon beskriver det sexuella samspelet med en nuvarande partner. Sandra utforskar sin sexualitet i en föränderlig kropp, där östrogen dominerar över testosteron, och kroppen rör sig från en maskulint till mer feminint formad kropp. Hon berättar om hur erogena zoner och sexuella praktiker ändrar sig, och om att detta att bli sedd som den kvinna hon vill vara, betyder mer än sexuellt klimax.
Transpersoner som grupp beskriver en stor variation av upplevelser i förhållande till kropp, sexualitet och njutning (Lindroth, Zeluf, Mannheimer & Deogan, 2017; Holmberg, Arver & Dhejne, 2019). Att ha en fysiologisk kropp som inte stämmer överens med den upplevda könsidentiteten, kan för vissa personer göra det svårt att utforska sin sexualitet och passa in i utbredda föreställningar om sexualitet. Samtidigt kan det för andra finnas möjligheter i att utforska en sexualitet som ligger utanför de kulturellt givna normerna, och få ett större handlingsrum att utforska och uppleva nya sexuella praktiker. Jag vill i denna studie undersöka det senare genom att fokusera på fungerande strategier som bidragit till upplevt sexuellt välbefinnande.
Syfte
Studiens syfte är att utifrån en fenomenologisk ansats undersöka förutsättningar, strategier och förhållningssätt som transpersoner upplever vara positiva i relation till sexuell lust och njutning samt hur de använt dessa för att hantera
könsinkongruens och könsdysfori, genom olika faser av social och medicinsk transition.
Begreppen sexuell lust, njutning och sexuell hälsa kommer att vara centrala. Studier som ska undersöka lust och sexualitet står ofta inför operationella
utmaningar i begreppsdefinitioner, då den sexuella lusten både kan förstås utifrån den fysiologiska och den psykosociala kroppen (Johnsdotter, 2012). Wincze och Carey (2010) definierar ”desire” som ”interest in being sexual and in having sexual relations by oneself or either an appropriate (e.g., mutually consenting) partner” (s. 13). Informanterna i denna studie kommer själva att definiera lust och resultatet kommer således bygga på en subjektiv sammanvägning av psykologiska och kroppsliga upplevelser. Det har de senaste åren blivit fokus på att sexuell
hälsa också bör inkludera sexuellt välbefinnande. Sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter kan i enlighet med Guttmacher-Lancet-kommissionens1 definition beskrivas som:
Sexuell och reproduktiv hälsa är ett tillstånd av fysiskt, känslomässigt, psykiskt och socialt välbefinnande i förhållande till alla aspekter av sexualitet och reproduktion, inte bara avsaknad av sjukdom, dysfunktion eller skada. Därför bör ett positivt förhållningssätt till sexualitet och reproduktion bekräfta den roll njutbara sexuella relationer, förtroende och kommunikation har för självkänsla och allmänt välbefinnande
(Folkhälsomyndigheten, n. d.).
Sexualiteten involverar och möjliggörs av kroppsliga system, där kroppens sensorer, erogena zoner och könsorgan är centrala i upplevelse av sexuell lust. Hjärnan beskrivs ibland som det största sexuella organet, då det är hjärnan som binder ihop biologisk, psykologisk och kognitiv tolkning av sociala strukturer och kulturella koder som sätter ramarna för sexualiteten (Elmerstig, 2012; Mayerson, 2010). Många sexologer menar idag att biologin blivit mer perifer och att det uppstått en diskursförskjutning, där det sociokulturella influenserna har större inverkan på sexualiteten (Leiblum, 2010). Den fysiska kroppen ger således förutsättningar för sexuell lust och njutning, men hur vi avläser sexuella normer samt applicerar dem i vårt eget liv och hur vi interagerar med andra, har stor påverkar på vår upplevelse av sexualitet. I Simon och Gagnon (1986) sexuella scriptteori formas sexuella handlingsmönster som manuskript. Script delas in i kulturella, interpersonella och intrapersonella script. De kulturella scenarierna avspeglar den kulturella nivån som visar hur olika sociala roller ska spelas, de interpersonella illustrerar möten mellan två olika kroppars förståelse av kulturella script och det intrapsykiska avspeglar de inre dialogerna som knyter samman de två övriga scripten. Kulturen fungerar därmed som en slags dramaturgi för hur människans sexualitet får levas ut och hur sexuella möten ska iscensättas. Trots att kulturens sexuella normer kan vara kraftfulla, har det visat sig att det inte är helt okomplicerat att följa normen, och paradoxalt nog så har forskningsstudier som t. ex. Kinsey rapporten visat att det finns en diskrepans mellan människors faktiska vanor och kulturens sexuella normer (Tiefer, 2004; Månsson, 2012). Månsson (2012) menar att vi vet lite om hur diskrepansen uppstår, men att den högst sannolikt påverkas av såväl sociokulturella som fysiska och psykologiska
aspekter. Det finns därmed ett frirum inom diskrepansen där det finns potential att utveckla nya sexuella praktiker.
Begrepp och definitioner
Jag kommer i denna studie att använda mig av begreppet transpersoner. Transpersoner är ett paraplybegrepp som samlar individer som identifierar sig som trans. De har gemensamt att deras könsidentitet och/eller könsuttryck inte stämmer överens med det juridiskt tilldelade kön de fått vid födseln
(transformering, n.d.). Begreppet transperson uppstod under sent 1990-tal och etablerades av (trans)personer som arbetade inom Riksförbundet för sexuellt
likaberättigande (RFSL) (Bremer, 2017). Begreppet har vuxit sig starkare under 2000-talet och begreppen trans och transpersoner används såväl i statliga
utredningar som inom intresseorganisationer för personer som placerar sig under transparaplyet.
Kön och sexuell orientering kan definieras på många olika sätt. Jag kommer därför att använda mig av beskrivningar av begreppen biologiskt kön,
kön/genusidentitet, köns/genusuttryck och sexuell orientering. Det biologiska könet är det komplexa system som består av bland annat hormonnivåer, genetik,
kromosomer, könskörtlar och könskarakteristika som påverkar den fysiologiska kroppens utformning och hjärnan. Köns/genusidentiteten avser den sociala konstruktionen av kön som delar upp människor i män och kvinnor, och som ses som en kärnidentitet. Könsidentitet definieras av personer själva, och behöver inte överensstämma med biologiskt kön. Köns/genusuttryck avspeglar hur olika socialt kodade maskulina och feminina genusuttryck formar människors sätt att visa och utrycka sin könsidentitet. Benämningarna könsidentitet och könsuttryck används när det rör sig om personers egen identitet och uttryck, och genusidentitet och genusuttryck avser den sociala identitet och det sociala uttryck som
samhällsnormen kategoriserar människor utifrån. Sexuell orientering är
uppfattningen om ens sexuella preferenser och känslomässiga attraktion. Dessa begrepp bör tolkas som flytande element som förflyttar sig mellan binära motpoler av kvinnligt-manligt samt homosexualitet-heterosexualitet. Detta är särskilt relevant i förståelsen av transpersoners identitet där medicinsk och social transition är med och påverkar den fysiologiska kroppen och könsuttrycket som glider mellan poler av maskulinitet och femininitet.
Vanliga beskrivningar av transpersoner är också FtM, female-to-male och MtF, male-to-female som illustrerar rörelse mellan polerna där biologiskt kön,
könsidentitet och könsuttyck är eller har varit under förändring. Transsexualism är den diagnostiska benämningen i Världshälsoorganisationens diagnostiska system International Classification of Diseases ICD-10 och könsdysfori i
Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders DSM-V. Transsexualism och könsdysfori, är olika benämningar, men har likvärdiga beskrivningar och diagnoskriterier. Transsexualism har också varit en identitetsmarkör för vissa transpersoner.
Personer som identifierar sig med det kön personen blev tilldelat vid födseln kallas cis-personer. Antagandet att alla människor identifierar sig som det tilldelade könet benämns cis-normativitet.
Jag har använt termen transpersoner i rekrytering av informanter till min studie, och har efterföljande försökt att bemöta dem utifrån deras egen terminologi, och använt mig av den identitet och de begrepp som de har känt sig bekväma med.
BAKGRUND
För att förstå transpersoners sexualitet och livssituation idag är det viktigt att förstå transpersoners levnadsvillkor ur ett historiskt perspektiv. Transpersoner har vuxit upp i ett cis-normativt samhälle, där könskongruens har varit norm och där transpersoner har varit avvikande från normen. För att få den behandling de själva har upplevt nödvändig för att trivas i sin kropp, identitet och sexualitet har de varit beroende av ett vårdsystem som bedömt deras könsidentitet utifrån samtidens förståelse av kön. Jag kommer nedan att illustrera detta genom att beskriva hur transpersoners könsidentitet har tolkats utifrån samtidens syn på kön och genitaliernas betydelse samt hur stigmatiseringen av könsinkongruens blev förstärkt när transsexualism diagnosticerades som en psykisk sjukdom. Förståelse av kön och genitaliers roll
Könsinkongruens som fenomen finns dokumenterat historiskt och kulturellt långt tillbaka i historien. Det är först på 1900-talet genom utvecklingen av medicinsk teknologi, framställningen av syntetiska hormoner och nya kirurgiska tekniker som det har blivit möjligt att ändra sitt fysiologiska kön i överensstämmelse med den inre könsidentiteten. Det sker efter att det på 1800-talet inträffat en
diskursförskjutning från enkönsmodellen, där det manliga könsorganet var norm och det kvinnliga könsorganet var en inverterad version av det manliga, till tvåkönsmodellen där det kvinnliga och det manliga könet sågs som radikalt olika varandra biologiskt och anatomiskt. I enkönsmodellen fanns det bara ett kön och kön gestaltades på skalor av maskulint och feminint (Laqueur, 1994). I
tvåkönsmodellen särskiljs kön och genus och den dikotoma uppdelningen av könen, i maskulint och feminint, män och kvinnor, blev så starkt etablerad att kön sågs som binärt, artskilt och permanent genom livet. Det blev viktigt för såväl transpersoner som det cis-normativa samhället att människors kön/genusidentitet passade ihop med deras genitalier (Hubbard, 2016). Benämningen transsexualism etablerades av endokrinologen Harry Benjamin, som var en pionjär inom
utvecklandet av könsbekräftande behandling. Benjamin argumenterade under mitten av 1900-talet för att det var lönlöst att försöka få transpersoner att trivas i det kön de tilldelats vid födseln, utan förespråkade istället medicinsk och kirurgisk behandling. Transpersoners förhållande till sina genitalier var initialt centrala i bedömningen av transsexualism. Benjamin hävdade att alla äkta transsexuella hatade sina genitalier och såg på dem med avsmak. Om könsorganen var en källa till njutning sågs personen som transvestit, och inte transsexuell (Benjamin, 1966). Transpersoner önskade ofta genital kirurgi, vilket Kessler och McKenna (1978) menar var naturligt i en tidsepok där tvåkönsmodellen var dominerande, och det hade varit patologiskt, och juridiskt problematiskt, att insistera på att vara en kvinna med penis eller en man med vagina. Under 1990-talet uppstod queer-rörelsen och tvåkönssystemet började ifrågasättas, och synen på könsidentitet vidgades åter (Stryker, 2008). Fler transpersoner började ifrågasätta kirurgiska ingrepp som ett krav för behandling, då hormonbehandlingens kroppsliga effekter påverkar det sociala könsuttrycket, och kirurgin av genitalier mer är en privat angelägenhet. Den kirurgiska tekniken för att utveckla en neovagina var långt mer
utvecklad än tekniken att konstruera en penis. För många FtM var den kirurgiska teknologin otillfredsställande, och många önskade i större utsträckning att avstå från den genitala kirurgin. Att kirurgiskt avlägsna bröstvävnad och
hormonbehandling var viktiga för att kunna passera som man, men den genitala kirurgin bestod av ett mer komplext beslut som innebar att väga för- och
nackdelar utifrån tillgänglig kirurgisk teknik (Hubbard, 2016). Aversion mot genitalier och önskan om genitala ingrepp har inom utredning och
behandlingsteam varit del av en differentieringsmetod för att skilja transpersoner från andra grupper, och det fanns därför en risk att personer som inte önskade genitala ingrepp inte heller bedömdes leva upp till kriterierna för att få övrig medicinsk behandling (Lev, 2004). Enligt DSM-III från 1980 var ett diagnostiskt kriterium för transsexualism att önska avlägsna sina genitalier (American
Psychiatric Association, 1980), men i följande upplaga, som utkom år 1994, ändrades kriteriet till att känna ett obehag i sitt biologiska kön eller känna sig malplacerad i sin könsroll (American Psychiatric Association, 1994). I Sverige var en vanlig uppfattning bland professionella i utredningsteam av transsexualism fram till 2010-talet att önskan om kastration och korrigerande kirurgi var ett kriterium för diagnosen, trots att det inte fanns något obligatoriskt krav om det, vare sig i riktlinjer eller i diagnosmanualen (Socialstyrelsen, 2010). Det är först 2013 som steriliseringskravet bedöms diskriminerande och praxis ändrar sig i Sverige.
Att patologisera genom diagnos
Den medicinska revolutionen har, på samma sätt som den skapat livsavgörande möjligheter för könsbekräftande behandling, även bidragit att patologisera könsöverskridande uttryck genom att kategorisera transpersoner som psykiskt sjuka. Lev (2004) menar att det historiskt och kulturellt finns många andra mer civiliserade och sofistikerade exempel på hur kulturen reagerat med att inkludera transpersoner i naturlig mänsklig variation. Bullough och Bullough (1998) hävdar att utvecklingen av könsbekräftande behandling inte ”empower the client; it simply shifted the power to the team made up by surgeons, psychiatrists and psychologist” (s.29).
Transsexualism blev en del av Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders DSM-III 1980. Diagnoskriterier har tillsammans med riktlinjer för terapeutisk och medicinsk behandling av transsexualism, som formulerades första gången av Harry Benjamin 1979, skapat ramen för behandling av transpersoner2. I DSM- III placerades transsexualism i kapitlet om sexuella och
könsidentitetsstörningar, och definierades som ”Sense of discomfort and
inappropriateness about one’s anatomic sex; Wish to be rid of one´s genitals and
2Riktlinjerna och diagnoserna har levt vidare än idag och uppdateras och revideras varefter
kunskapen utvidgas. Den senaste versionen av riktlinjerna utkom 2012 (Wpath, 2012) och
diagnoskriterierna för könsdysfori återfinns i diagnossystemet Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders DSM-V och transsexualism i den medicinska International Classification of Diseases ICD-10, där könsdysfori och transsexualism fortfarande är placerat inom avsnitt för mentala tillstånd i båda diagnossystemen.
to live as a member of the other sex” (American Psychiatric Association, 1980, s 263-264). Vidare skulle transpersoners sexualitet klassificeras som asexuell, homosexuell, heterosexuell eller ospecificerad. Det skapade stor förvirring då den sexuella orienteringen byggde på biologiskt kön, vilket negligerade transpersoners självdefinierade identitet och intentionen med transformeringen (American
Psychiatric Association, 1980). I DSM-IV beskrevs istället sexualiteten genom att benämna sexuell attraktion mot män, kvinnor, både män och kvinnor, eller ingen av könen, och det underströks att den som inte var attraherad av något kön ofta hade schizoida drag (American Psychiatric Association, 1994).
Diagnoser är socialt konstruerade och påverkas av sociala mekanismer och
konsensus mellan lag och professionella, samt institutioner och industrier som alla understödjer och bidrar till sjukdomars upptäckt (Juten, 2010). Lev (2004) menar att DSM har en lång historia av att benämna politiskt problematiska mänskliga beteenden som patologisk sjukdom. Det grundar sig inte nödvändigtvis på vetenskap, utan bygger mer på känslor, erfarenheter och de diskurser de som besitter makt varit en del av inom disciplinen för psykisk hälsa. Gayl Rubin (1984) påvisar att sexualitet med låg status, kategoriseras som psykisk sjukdom i DSM-III (1980), som t ex. fetischism, sadomasochism, transvestism (som
fortfarande ingår i DSM-V). Sexuell masochism likställdes med självdestruktiva personlighetsdrag, sexuell sadism med emotionell aggression och homoeroticism med omogenhet. Homosexualitet var klassificerat som en psykisk sjukdom i DSM fram till 1973, men har senare fortlevt under andra kategorier i diagnosmanualen (Lev, 2004).
Lev (2004) konstaterar att ”diagnostic labeling of gender variance is, [ however], a controversial and political issue” (s. 147). Politiska strömningar har, under de senaste åren, bidragit till att många menar att transpersoner bör ses som en variation av könsidentiteter. Världshälsoorganisationen WHO har diskuterat möjligheten att flytta transsexualism från den psykiatriska delen, till ett avsnitt som rör orsaker till vårdkontakter. Detta mötte dock massivt motstånd från intresseorganisationers sida, då konsekvensen för många transpersoner globalt kunde bli att de inte kunde få behandlingen finansierad av stat eller
försäkringsbolag. Socialstyrelsen har i dialog med intresseorganisationer i Sverige valt att följa WHOs linje dvs. att fortsatt låta diagnosen vara en del av det
psykiatriska kapitlet i ICD-10, och inte genomföra en nationell särlösning. WHO har dock parallellt arbetat på en ny utgåva av ICD där könsinkongruens kommer vara inkluderat i ett helt kapitel för sexuell hälsa. (Socialstyrelsen, n.d.)
Vårdapparat och intresseorganisationer i Sverige
Transområdet vilar, på grund av dess begränsade storlek, på internationella riktlinjer och internationella diagnossystem. När nya diskurser uppstår skapas vågor som bidrar till nationella såväl som internationella diskursförflyttningar. Inom Sverige har viktiga aktörer varit Socialstyrelsen och intresseorganisationer som KIM - Kön, identitet och mångfald, Riksförbundet för homosexuellas,
Riksförbundet för sexuellt likaberättigande), RFSL ungdom och transformering, där Socialstyrelsen inhämtat forskning och influenser från andra länder och där intresseorganisationerna intagit en mer politisk roll och deltagit i att ifrågasätta och förflytta gränser.
Sverige var det första land i världen att ge transsexuella som grupp rätt till statligt finansierad vård genom Lagen om fastställande av könstillhörighet i vissa fall (SFS 1972:119). För att få ändra sitt juridiska kön var man tvungen att genomgå utredning och könsbekräftande vård och sakna fortplantningsförmåga, vilket för de flesta innebar sterilisering genom operation. Socialstyrelsen tillsatte 2007 utredningen ”Ändrad könstillhörighet. Förslag till ny lag” (SOU 2007:16) som föreslog att steriliseringskraven skulle skärpas. Istället för avsaknad av
fortplantningsförmåga skulle formuleringen skärpas till avsaknad av könskörtlar. De föreslog också möjligheten att erbjuda transsexuella att frysa ägg och spermier samt att avskaffa kravet om att personen ska vara ogift. Utredningen mötte massiv kritik för förslaget om kastration från transorganisationer som KIM, RFSL och RFSL ungdom, och utredningen blev liggande (Bremer, 2017).
År 2010 kom Socialstyrelsen med en ny utredning, Transsexuella och övriga
personer med könsidentitetsstörningar - Rättsliga villkor för fastställelse av könstillhörighet (Socialstyrelsen, 2010). Rapporten föreslog att avskaffa kravet på
att personen skulle vara ogift och steriliserad, och precis som
könstillhörighetsutredningen (SOU 2007:16)att personer skulle kunna frysa ägg och spermier. Den föreslog också att diagnosen transsexualism inte bör vara avgörande för tillgång till behandling, och krävde därmed inte att vårdtagare måste samtycka till den fulla könsbekräftande behandlingen, vilket var rådande praxis. Utredningen öppnade upp för en transvård där vårdtagare kunde välja delar av behandlingen dvs. hormonbehandling, bröstkirurgi och/eller genitala ingrepp. År 2013 fastslog kammarrätten i Stockholm att steriliseringskravet var
diskriminerande och stred mot regeringsformen och Europakonventionen, varefter lagen ändrades och steriliseringskravet togs bort. Statens hälsoinstitut gav år 2013 Folkhälsomyndigheten i uppdrag att granska transpersoners hälsa och hälsans bestämningsfaktorer (Riksdagen, n.d.).
År 2015 publicerade Socialstyrelsen första gången nationella kunskapsstöd för barn och ungdomar samt vuxna med könsdysfori (Socialstyrelsen, 2015a, 2015b), som gav en grundlig beskrivning av ramen för utredning och behandling av könsdysfori utifrån svenska förhållanden. Samma år publicerade
Folkhälsomyndigheten rapporten Hälsan och hälsans bestämningsfaktorer för
transpersoner. En rapport om hälsoläget bland transpersoner i Sverige
(Folkhälsomyndigheten, 2015), som visade på stor psykisk ohälsa hos unga transpersoner.
År 2017 meddelade regeringen att man ville förändra könstillhörighetslagen genom att ersätta den nuvarande lagen med två olika lagar, en som reglerar juridiskt kön och en som reglerar ingrepp i könsorganen (RFSL, n.d.). Samma år kom den statliga utredningen Transpersoner i Sverige – förslag för stärkt
ställning och bättre levnadsvillkor (SOU 2017:92) som kartlägger transpersoners
livsvillkor i Sverige. Utredningens syfte var ”att undersöka transpersoners påverkan av samhällets cis- och heteronormer samt att identifiera de hinder som finns i samhället för transpersoners möjligheter att leva i enlighet med sin könsidentitet” (SOU 2017:92, s. 21). Utredningen lyfte fram en rad områden där transpersoner blev diskriminerade och där deras villkor borde förbättras. De nämnde bland annat att transpersoner har en sämre psykiska hälsa och att de inte upplever sig trygga i många sammanhang i det offentliga rummet. I relation till utredning upplever transpersoner en känsla av maktlöshet och utsatthet, oklar nytta med psykologtest och krav på så kallad ”reallife-period” dvs. att leva i den önskade könsrollen, upplevelse av att man förväntas leva upp till stereotypa bilder, samt att långa väntetider ger negativa följder för den psykiska hälsan (SOU 2017:92).
I 2018 trädde lagen om ersättning till tvångssteriliserade transpersoner i kraft och alla som beviljades ersättning fick 225 000kr (RFSL, n.d.).
Sammanfattningsvis framgår att transpersoner historiskt har tillhör en minoritetsgrupp som varit beroende av juridiska, politiska och medicinska
faktorer i samhället, för att få tillgång till den vård många upplevt varit nödvändig för att kunna trivas med sig själv, sin kropp och sin sexualitet. Jag har velat lyfta fram delar av transpersoners historia, dels för att visa hur transpersoners
förhållande till genitalier och sexualitet tolkats utifrån samtidens normer, dels för att underbygga mitt val av metodologiskt ramverk. Transpersoner har gjorts till ”dom andra” och blivit bedömda mot cis-populationen som norm. Det är viktigt för mig att denna studie inkluderar transpersoners erfarenheter som en del av mänsklig variation, att studien ska kunna bidra till kunskap som gynnar gruppens intresse, och berika fler grupper av människor med erfarenhet av att röra sig bland flera könsidentiteter.
FORSKNINGSFÄLT
Forskning omkring transpersoners sexuella hälsa i Sverige är begränsad (SOU 2017:92). Det har gjorts en del uppföljande internationella studier om
transpersoners sexualitet, där transpersoners erfarenheter ställs emot cis-populationen som norm. Fokus har ofta varit på fysiska aspekter som funktion, orgasmförmåga och upplevelse av lust (Wierckx et al, 2014). Det har lagts mer fokus på sexuella utmaningar och mindre på hur sexualiteten kan förbättras efter könsbekräftande behandling (Gäredal & Orre, 2010). Det har dock på senare år kommit fler studier som ser på transpersoners sexuella hälsa, och där
transpersoners sexuella erfarenheter ses som en del av mänsklig sexuell variation och förstås utifrån en mer holistisk syn (Holmberg, Arver & Dhejne, 2019). Könsbekräftande behandling och sexuell hälsa
Forskningsfältet visar genomgående att bli sedd och respekterad som den man vill vara i kombination med könsbekräftande behandling korrelerar positivt med sexuell lust och sexuell hälsa. Gärdedal och Orres (2011) studie Trygga
sammanhang gör mig kåt! - En studie om transpersoners upplevelser och tankar om sex samt behov av kunskap och insatser rörande sexuell hälsa, som bygger på
en enkätstudie med 237 transpersoner, visar på att upplevelsen av sex är starkt påverkad av hur man känner att man passar in i sin kropp, och att könsbekräftande behandling är en viktig förutsättning för att trivas med sin kropp och sexualitet. I artikeln Sexual Experiences in Transgender People: The role of desire for
gender-confirming interventions, psychological well-being and body satisfaction
presenterar Nikkelsen & Kreukwla (2017) en nederländsk studie, som undersöker könsbekräftande behandlings påverkan på sexuella beteenden (samlag och
masturbering) och sexuella känslor (sexuell autonomi, sexuell njutning och sexuell självkänsla). Studien bygger på ett icke-kliniskt urval med 325 MtF och 251 FtM. Resultat visar en ökad frekvens av masturbering i gruppen FtM efter uppstart i testosteronbehandling samtidigt som gruppen MtF rapporterade positiva känslor av sexuell autonomi, sexuell njutning och sexuell självkänsla efter
könsbekräftande behandling. Det framhävs i olika studier skillnader i sexuell lust vid uppstart i östrogenbehandling respektive testosteronbehandling, där FtM ofta upplever en ökad sexuell lust av testosteron, och MtF upplever minskad sexuell lust av östrogenbehandlingen (Doorduin & Van Berlo, 2014; Thurston &Allan, 2018). I Holmberg, Arver och Dhejnes (2019) översikt Supporting sexuality and
improving sexual function in transgender persons understryker de att en
minskning i sexuell lust hos MtF inte nödvändigtvis är ett bekymmer, utan tvärtom kan vara uppskattat och till och med efterlängtat hos vissa personer. Doorduin och Van Berlo (2014) visar i motsättning att nedsatt sexuell lust hos MtF kan vara problematisk samt att resultatet av genital kirurgi också påverkar upplevelsen av sexuell lust.
Nikkelsen & Kreukwla (2017) studie pekar på att personer som inte önskade könsbekräftande behandling fortfarande kan uppleva svårigheter i relation till sexuella beteenden och sexuella känslor. I Holmberg, Arver och Dhejnes (2019)
översikt redogörs för att det är viktigt att undersöka personers önskningar och förhoppningar om framtida sexuell funktion, innan initiering av hormon eller kirurgisk behandling, då detta kan påverka upplevelsen av resultatet av
könsbekräftande behandling. Avslutningsvis framhävs att sexuella problem hos transpersoner kan vara transspecifika, men att de inte nödvändigtvis behöver vara det, utan kan förstås utifrån den enskilda personens sexuella historia och allmänna sexologiska faktorer (Holmberg, Arver och Dhejnes, 2019).
Normers påverkan på sexualitet
Fler forskningsartiklar visar på att samhällsnormer och normativa föreställningar påverkar transpersoners sexuella hälsa. Gärdedal och Orres (2011) lyfter fram att ett mindre cis-normativt samhälle skulle påverka transpersoners sexuella hälsa positivt, i såväl formella som informella relationer. I artikeln Sexual health among
transgender people in Sweden som bygger på en kombinerad kvalitativ (20
semistrukturerade intervjuer) och kvantitativ studie (796 nätdeltagende
informanter), som genomfördes 2014–2015, lyfts fram att normer och normativa förväntningar gällande sex, problem i relation till kroppar i förändring samt brist på respekt i relationer skapar negativa känslor som oro, otrygghet och rädsla vid sexuella möten, vilket begränsar sexuell hälsa. Dessa känslor kan i sin tur leda till att personen i fråga undviker flirtande och att söka efter potentiella sexpartners (Lindroth, Zeluf, Mannheimer & Deogan, 2017; Lindroth, Deogan &
Mannheimer, 2016).
I artikeln Sexuality and sexual experiences during gender transition: A thematic
synthesis undersöker de brittiska forskarna Thurston och Allan (2018)
könsbekräftande behandlings påverkan på sexualitet och sexuella erfarenheter hos transpersoner och deras partners, genom en tematisk syntes av sju kvalitativa forskningsstudier. Författarna menar att i processen omkring könsbekräftande behandling reflekterar informanter över tidigare etablerade normer, antingen deras egna självständiga preferenser eller mellan dem och deras partners.
Informanterna beskriver hur ändringar i deras sexual drift får dem att ompröva sexuell lust inom etablerade sexuella mönster och hur nya möjligheter växer fram. Dessutom beskrivs att uppleva sexuell utveckling och ny pubertet, samt en känsla av att ha mindre utvecklade sekundära könskarakteristika i jämförelse med cis-personer. Därutöver påverkades transpersoner och deras partners av sociala förväntningar om att inrätta sig i enlighet med socialt accepterade beteenden, ideologier och kulturella förväntningar.
Identitet, kroppsuppfattning och sexualitet
Att trivas och att vara bekväm med den egna kroppen beskrivs i flera studier vara avgörande för sexuell njutning. Lindroth, Deogan & Mannheimer (2016) visar att det är särskilt viktigt för personer som inte önskar medicinsk transition att
acceptera och känna sig bekväm med den egna kroppen. Nikkelsen & Kreukwla (2017) studie pekar på att trivas och var nöjd med kroppen, är avgörande i relation till sexuella beteenden och sexuella känslor, och att det eventuellt betyder mer än könsbekräftande behandling.
I Doorduin och Van Berlo (2014) artikeln Trans People’s Experience of Sexuality
in the Netherlands: A Pilot Study beskrivs 12 transpersoners erfarenheter av
sexualitet, och framträdande är att inkongruens i relation till egen kropp, och till andras upplevelse och könande av ens identitet, upplevdes negativ i relation till sexualitet. Vidare så beskrivs att känslor av inkongruens ökade under komma-ut-process samt under medicinsk transition. Det beskrivs ambivalenta känslor i relation till sexualiteten, där fysisk stimulans och fysisk närhet upplevts positivt, samtidigt som negativa känslor av inkongruens existerat. I Lindroth, Deogan & Mannheimer (2016) studie framhävs att känslor av lycka, mod och frihet kan vara relaterat till sexualitet, och att transerfarenheten kan leda till en pånyttfödelse, ny pubertet, frihet, helhet och acceptans av sig själv samt lust att prova och utforska olika sexuella praktiker. Vidare lyfter Doorduin och Van Berlo (2014) fram att fantasier om att vara ”det andra könet”, kan fungera som strategi för att överbygga könsinkongruens, vilket ledde till minskad dysfori och ökad sexuell njutning och orgasmförmåga.
Avslutningsvis beskrevs en sexuell mångfald bland transpersoner som inte fångas upp av begreppen homosexualitet, bisexualitet och heterosexualitet (Thurston & Allan, 2018; Doorduin & Van Berlo, 2014).
TEORI
Denna studie har en fenomenologisk ansats och det teoretiska ramverket utgörs av teorier som kan integreras i en fenomenologisk förståelse. Sara Ahmeds queera
fenomenologi utgör det teoretiska fundamentet och Judith Butlers begrepp den heterosexuella matrisen och performativitet, samt Talia Mae Bettchers modell den erotiska strukturalismen placeras inom en fenomenologisk förståelse av världen.
Ahmed vill genom en fenomenologisk ingång erkänna människors kroppsliga upplevelser och affektioner som verkliga och något som bidrar till de val som människan gör när hon följer de vägar som presenteras för henne, men också de som är med till att skapa ny riktning. Transidentiteter som fenomen utmanar uppdelningen mellan essentialistisk och socialkonstruktivistisk förståelse, och jag kommer därför att beskriva begrepp som är både materiellt och socialt förankrade för att kunna ge en illustrerande beskrivning av transpersoners kroppsliga
upplevelser såväl som kognitiv uppfattning av kön och sexualitet. Lev (2004) utreder detta spänningsfält:
Transgender is a radical concept that examines the essential nature of biology and gender as well as the social construction of sexuality and culture. Transgenderism, transsexuality, and intersexuality, as normative human variation, challenge fundamental assumptions about sex and gender and shift the basic paradigm of the world as a place occupied by two sexes that are opposite and different from each other to a conception of sex and gender identities as potentially fluid (Lev, 2004, s. 4).
Sara Ahmeds (2006) utgångspunkt är att subjektet aldrig kan skiljas från sin kroppslighet, dvs. att känslor, kroppsliga sinnesintryck och kognition är förbundna till varandra. Känslor uppstår i mötet med andra objekt, känslor kan förflyttas mellan människor och förbinder människor med varandra (Ahmed, 2004).
Fenomenologin tar utgångspunkt i att det är genom subjektet, genom individuella perceptioner och upplevelser, som vi får tillgång till den essentiella omvärlden, som benämns livsvärlden. Trots att perceptioner, tankar och emotioner tar sig olika uttryck i skilda individers livsvärldar delar de konstanta strukturer eller linjer som är karakteristiska för den kultur subjektet befinner sig i (Sages, 2003). Strukturerna är alltid aktiva i temporära formationer, så perceptioner, emotioner och kognitioner kan inte enbart förstås utifrån den aktuella upplevelsen, utan har också en historisk dimension samtidigt som det också finns en framtida riktning. Ett subjekts minnen ges i en förfluten dimension och fantasier och önskningar kan ses som projektioner på framtida möjligheter (Sokowski, 2000).
Inom fenomenologin är intentionalitet och orientering centrala begrepp.
Intentionalitet syftar på att medvetandet alltid är riktat mot ett objekt, som är det man för tillfället ser, känner, hör eller fantiserar om. Ahmed (2006) framhäver att känslor är en central del av intentionalitet som påverkar om vi rör oss mot eller ifrån objekt. Orientering handlar om de sätt på vilka kroppar orienterar sig i tid och rum. Dessa rörelser är inte tillfälliga utan följer strukturer, stigar och linjer som formats över tid. Dessa linjer formar de färdleder som människor färdas på och representerar de möjligheter människor presenteras för. Stigarna är
samma plats. Performativa handlingar formar hjärnbanor, muskler och
kroppsrörelser, och genusuttryck formar vad vi gör, samtidigt som det formar vad vi kan göra. Att följa stigarna gör att världen framträder välbekant och att man känner välbehag och upplever harmoni. Det kan också uppstå queera ögonblick där vi är på väg ur kurs från linjerna eller till och med avviker från linjerna. Kroppen försöker streta emot och följa linjerna igen för att kunna fungera och bevara sitt synsätt (Ahmed, 2006). Att lämna de upptrampade stigarna kan leda till desorientering. Desorientering är, enligt Ahmed (2006), “a way of describing the feelings that gather when we lose our sense of who it is that we are” (s. 20). Denna förlust kan efterföljas av glädje över att nya objekt kommer inom räckhåll och att en ny framtid visar sig.
Västerländska genusstrukturer bygger på en dualistisk uppdelning av kön. Det antas att män och kvinnor skiljer sig åt i relation till personlighet, intressen och beteende, och att det grundar sig i fysiologiska skillnader. Judith Butler beskriver hur begreppen kön/genus och sexualitet formas av sociala strukturer och hur vi genom performativitet följer de genusstigar som presenteras för oss. Butler (1993) menar att performativiteter “accumulates the force of authority through the
repetition of citation of a prior and authoritative set of practices” (1993, s. 226), dvs. performativiteter är endast stabila genom upprepning och repetition av normer och konventioner. Vidare är performativiteter inte endast lingvistiska, utan också kroppsliga, då kroppen aktiverar språket. Vi kan därför endast upprätthålla könskategorier genom att vi verbalt och kroppsligt upprepar stereotypa manliga och kvinnliga uttryck och mönster. Butler hävdar att kategorierna man och kvinna existerar som de enda möjliga identiteterna inom den heterosexuella matrisen, där mänskliga egenskaper delas upp i motpoler och där den ena polen tillskrivs det maskulina och den andra det feminina. På samma sätt beskriver Gayle Rubin (1975) att genus relateras till ”socially imposed division of the sexes… [that] transform[s] males and females into ‘men’ and ‘women’ each an incomplete half which can only find wholeness when united with the other” (s. 40). Enligt Butler (1990) uppstår känslan av att vara kvinna eller man, heterosexuell, bisexuell eller homosexuell på grund av att man handlar utifrån givna regler och normer som formas av performativa handlingar som uppstått historiskt genom den sexuella hegemonin (Butler, 1990). För att kroppar ska bli kulturellt begripliga förutsätts det, enligt Butler (1990), att de utgår från stabila kön.
Kroppar är inte begripliga i sig utan kulturen skapar begripliga kroppar genom den heterosexuella matris som kräver en genusordning med två tydligt identifierbara
kön/genus: ett kvinnligt/feminint och ett manligt/maskulint. Dessa två kön definieras som varandras motsatser och är hierarkiskt definierade genom en obligatorisk heterosexualitet (Rosenberg, 2005, s. 10).
Dessa performativa handlingar skapar de stigar och linjer Ahmed beskriver. Man eller kvinna är alltså inte någonting vi är, utan något som skapas och reproduceras genom subjektets upprepning av tidigare rollmodeller av det sociala könet. Butler (1990) menar att ”there is no gender identity behind the expressions of gender; that identity is performatively constituted by the very expressions’ that are said to be its result” (s.33). Butler hävdar istället att “The category of sex and the
naturalized institution of heterosexuality are constructs, socially instituted and socially regulated fantasies or “fetishes”, not natural categories, but political ones” (Butler, 1990, s 172, kursiv i orginal).
Vår sexuella orientering styrs av vårt begär. Den sexuella kroppen är ett objekt som är responderar på sin omvärld, och söker närhet till andra objekt som den känner tillhörighet med. Det påverkar hur vi intar ett rum och hur vi orienterar oss i världen (Ahmed, 2006). Bettcher (2014) har utvecklat en modell som benämns
den erotiska strukturalismen, som illustrerar hur vi orienterar oss mot och
interagerar med andra objekt. Den erotiska modellen involverar tre elementära element; det erotiska självet (the locus of attraction), den erotiska andra (the source of attraction), och den erotiska interaktionen däremellan. Bettcher beskriver det sexuella mötet med en spatial metafor, där två enheter dras till varandra genom en ”magnetisk” sexuell kraft. Intimitet är rörelsemönstret när det erotiska självet och den erotiska andra närmar sig varandra, som involverar både närhet och distans. Bettcher beskriver att det sexuella iscensättandet har temporära aspekter, där olika sexuella script styr i vilken ordning sexuell interaktion utspelar sig. I den erotiska modellen riktar sig sexuell attraktion mot andra personer, men objekt och aktiviteter kan också vara en del av det erotiska innehållet, och att de tillsammans formar sig i komplexa strukturer. Det struktureras en mångfald av sexuella objekt i en större komplex helhet. För att uppleva intimitet krävs både ett subjekt och ett objekt med sensorisk förmåga. Bettcher hävdar att den erotiska strukturalismen, även kan inringa komplexitet i transpersoners sexualitet. Hon exemplifierar med en FtM som är intim med en partner. FtM har en strap-on och får oralsex av en partner, och dildon blir erotiserad som en penis av kött och blod av båda parter. FtM blir sexuellt upphetsad av fantasin att hans strap-on är en del av honom själv, och att hans partner tänder på fantasin att hans strap-on är en del av honom. Den fantiserade penisen är en del av det erotiska innehållet, men det är attraktionen i relation till varandra som är den sexuella attraktionen. Vidare
erkänner Bettcher att det finns stor variation i det erotiska innehållet, som också är kulturellt betingat och format av sociala strukturer. Hon argumenterar för att intimiteten är essentiellt könsdifferentierad, och att det erotiska självet och den erotiska andra speglar sig (direkt eller indirekt) i genusidentitet som en primär faktor. Bettcher ger också plats för komplexitet och exemplifierar med lesbisk attraktion i butch/femme-konstellationen där de könade kropparna är lika, men där könsuttrycken skiljer sig åt. Hon lyfter även fram sadomasochistisk attraktion, där speglingen innefattar smärta och/eller maktrelationer. Dessutom kan olika typer av genusspeglingar vara erotiska i sig själva, vilket kan förklara varför vissa transpersoner fortsatt har homosexuell läggning genom sin transition, dvs. går från att vara lesbisk till att bli bög eller omvänt. Vidare argumenterar Bettcher för att varierade strukturella komponenter kan vara mer eller mindre genusspecifika i en enskild persons sexualitet.
Butler (1990) ifrågasätter uppdelningen av begreppen biologisk kön och socialt genus, och argumenterar för att den materiella kroppen och dess genus är oskiljaktiga. Det biologiska könet definieras redan utifrån socialt skapade begrepp, och Butler konstaterar att ”it would make no sense, then, to define
gender as the cultural interpretation of sex, if sex itself is a gendered category” (Butler, 1990, s. 10). Inom fenomenologin kan som tidigare nämnt subjektet aldrig skiljas från sin kroppslighet, och identiteter är således både essentiella och konstruerade samtidigt. Transpersoners sociala och medicinska transition präglas ofta av dysfori, i varierande grad, både i relation till egen fysiologisk kropp och mötet med andra subjekts kategoriserande, av personens fysiologiska uttryck och könsuttryck. För att kunna beskriva transpersoners sexualitet menar jag därför att det är nödvändigt att använda begrepp som beskriver den fysiologiska kroppen som särskild från könsidentitet och könsuttryck.
METOD
I metodavsnittet kommer jag först att presentera forskningsansatsens metodologiska ställningstaganden. Därefter kommer jag att beskriva min
forskningsdesign, hur urvalet av de tio informanterna skedde samt reflektera över etiska överväganden, min egen position och betydelse av validitet. Sedan beskrivs transkribering och analytiska metoder. Avslutningsvis ägnas tanker åt att
operationalisera och benämna sexuella upplevelser.
Forskningsansats och metodologiska ställningstaganden
Forskningsansatsen och det filosofiska perspektiv som denna studie grundar sig i är fenomenologisk. Inom fenomenologin talar man om livsvärlden, som är den värld som människor föds in i och upplever genom sina sinnen. Fenomenologin erkänner existensen av en ontologisk tro på världens existens, men denna kan endast tillgås genom enskilda individers subjektiva upplevelser av denna värld. Vi kan därmed aldrig få en objektiv förståelse av världen, utan vi måste undersöka enskilda personers livsvärldar för att tillägna oss kunskap om den existerande världen. Trots att det enbart är genom subjektet som vi kan lära känna världen, så är subjektiva erfarenheter aldrig en privat angelägenhet, utan alltid en del av ett socialt sammanhang och en delad kultur (Sages, 2003). Butlers
socialkonstruktivistiska begrepp den heterosexuella matrisen och performativitet samt Bettchers modell för erotisk strukturalism appliceras för att förstå de kulturella strukturerna som är centrala i empirin.
Studiens syfte är att undersöka strategier, upplevelser och förutsättningar som
gynnar sexuell lust och jag har aktivt valt att fokusera på salutogena faktorer.
Detta tillvägagångssätt placerar sig inom aktionsforskning, där empowering är ett centralt begrepp, som beskriver förändringsprocesser och strategier som syftar till ett mer inkluderande och jämlikt samhälle. Wick, Reason och Brandbury (2008) beskriver att empowermentbaserade forskningsstrategier är tvådelade, där den ena försöker att ändra det objektiva/fysiska rummet och den andra handlar om att utveckla subjektiv kapacitet till att skapa positiv förändring. Min ståndpunkt är att forskning som fokuserar på transpersoners utmaningar uppmärksammar
diskriminering och svårigheter inom gruppen, vilket kan leda till åtgärder som minskar gruppens lidande. Samtidig finns det dock en risk att forskningen bidrar till att förstärka diskriminerande diskurser om forskare visar mer intresse för utmaningar än de möjlighet som också ligger i att vara transperson. Denna studies ambition är att ändra på maktordningen där cis-personen representerar normen, och transpersoner betraktas som ”den andra”. Aktionsforskning har kritiserats för att vara partisk i sin inriktning, samtidigt som förespråkare argumenterar för fördelarna i det engagemang som uppstår genom att lösa olika problem istället för att påtvinga lösningar som definierats i förväg (Bryman, 2018).
Jag har valt en kvalitativ ansats, då denna metod lämpar sig väl för att förstå komplexa fenomen. Det har varit viktigt för mig att utforma en forskningsdesign där informanterna har möjlighet att delta på olika premisser, samt kan föra in nya
perspektiv, tankar och teman i studien. LaSala (2005) menar att kvalitativ forskning lämpar sig särskilt väl i studier av personer med en icke-normativ identitet eller sexualitet, då kvalitativ metod kan bidra till att modifiera teorier, koncept och normer som beskriver generella mänskliga beteenden. Normbrytande minoriteter har därmed potential att förändra existerande teorier och även generera nya, och till följd därav att informera samhället i stort.
Forskningsdesign och urval
I ett forskningsprojekt är det viktigt att forskningsdesignen utformas så att det på bästa vis besvarar de frågor som studien avser att undersöka (Byman 2018). Att prata om sexualitet är för många att gå in i något av det mest privata. I min forskningsdesign var det därför viktigt att skapa en forskningsram som bygger på respekt, trygghet och flexibilitet och att informanterna skulle kunna medverka på olika premisser i studien som passade just dem. Studien var också planerad att bestå av en fokusgrupp, där det preliminära resultatet skulle diskuteras och där informanter skulle ha möjlighet att kommentera generellt på resultatet, men också dela personliga upplevelser. Det var dock svårt att samla tillräckligt många informanter inom begränsat geografiskt område till en fokusgrupp.
Jag har spridit informationsbrevet om studien i flera kanaler. Studien har vänt sig till personer som definierar sin identitet under paraplybegreppet trans, och som har påbörjat social eller medicinsk transition. Jag har i och med det sökt
informanter som har kommit ut som transpersoner och signalerat till omgivningen att de önskar att bli mötta utifrån en annan könsidentitet än den de blev tilldelade vid födseln. Jag har främst rekryterat genom transrelaterade grupper på sociala medier (Transformering, lokala Transammangrupper, Trans och ickebinära Sverige), där personer delat inläggen vidare genom egna nätverk. Vidare har jag använt mig av professionella nätverk och därigenom har fler utredningsteam i Sverige visat intresse för studien och delat informationen om studien i sina väntrum. Mitt urval har inte haft för avsikt att representera hela gruppen transpersoner, utan jag har aktivt sökt personer som vill dela positiva sexuella upplevelser. Jag har ett teoretiskt urval, vilket betyder att jag inhämtat information och erfarenheter för att förstå de förutsättningar, strategier och förhållningssätt transpersoner kan använda sig av för att trivas med sin sexualitet. Jag har inhämtat data tills jag uppnått en teoretisk mättnad, dvs. när nya data inte längre inringat ytterligare förutsättningar, strategier och förhållningssätt (Byman, 2018). Jag valde i enlighet med ett fenomenologiskt tillvägagångssätt att utforma en frågeställning som är öppen, för att få tillgång till informanternas livsvärldar och deras sexuella erfarenheter över en tidshorisont men också i olika rum. Den frågeställning som jag bad informanterna att reflektera kring har inspirerats av teman från RFSUs (2015) informationsfolder Sex och Trans, för att skapa struktur och inspiration för informanterna att reflektera kring. Det har varit viktigt att informanterna själva kan vara med och styra vilka teman som är relevanta för dem utifrån studiens syfte. Informanters har ombetts at förhålla sig till följande:
Skriv ner/berätta om dina tankar, känslor, erfarenheter och associationer utifrån din sexuella utveckling, i relation till kropp, dysfori,
självstimulering, sexuella fantasier, sexhjälpmedel/leksaker, flirtande, kommunikation och eventuell ”komma-ut-process” i sexuella möten, genom olika faser av social och/eller medicinsk transition. Fokusera på positiva upplevelser och sexuellt välmående. Skriv gärna om hur du har upplevt att din uppfattning och förståelse av kulturella sexuella normer har påverkat din sexuella utveckling och dina erfarenheter.
Deltagare har haft möjlighet att besvara frågan genom att skriva en text, delta i en telefon- eller Skype-intervju samt personlig intervju. Intervjuerna har ägt rum i privata hem och avskilda lokaler i det offentliga rummet.
Intervjuer har hämtat sin form från livshistorieintervjuer men med fokus på sexualitetens utveckling, samt hur den samspelat med identitetsskapande genom livet och särskilt i olika faser av medicinsk och social transition. Jag har som intervjuare intagit rollen som aktiv lyssnare, ställt följdfrågor som genererats av den fria berättelsen och de teman i forskningsfrågan som varit relevanta i olika skeden i transitionsprocessen (jmf Öberg, 2008). De enskilda berättelserna kommer att återspegla samhällets strukturer som dessa informanter är en del av, och deras perceptioner, tankar och emotioner kommer att dela konstanta strukturer som är utmärkande för den (sub)kultur som subjekten lever i.
I kvalitativ forskning prioriteras strävan efter rika beskrivningar framför möjlighet att kunna generalisera till större populationer (LaSala, 2005). I informationsbrevet eftersöktes transpersoner som vill dela positiva sexuella upplevelser, och empirin kommer således inte att avspegla hur transpersoner som grupp upplever sin sexualitet, utan studien inringar istället förutsättningar, strategier och
förhållningssätt som varit positiva i relation till att utveckla sin sexualitet. Det gör att urvalet för denna studie är skevt och målet är inte att generalisera för hela gruppen transpersoner, utan istället att aktivt söka en grupp som kan bidra till kunskap som kan utveckla transpersoners sexualitet i en positiv riktning. I studiens informationsbrev (Bilaga 1), som används i rekryteringen, nämns att det finns utrymme för att benämna och prata om utmaningar, men fokus kommer att vara på hur informanten förhållit sig till och lärt sig att hantera dessa.
Validitet och etisk reflektion
Validitetsbegreppet och etiska överväganden är nära sammanflätade i denna studie. I Studien grundar sig forskningsansatsen och metodologiska överväganden i en etisk reflektionsprocess, där jag önskat att styrka en grupp som varit utsatt för förtryck och diskriminering och blivit tolkade utifrån cis-normer. Etiska
överväganden har varit centrala i utformningen av studien, från dess initiala idé och syfte, till val av teori, metod, rekrytering, forskningsfråga och
forskningsdesign. Jag har följt vetenskapsrådets (2002) forskningsetiska principer, där de fyra huvudkraven om information, samtycke, konfidentialitet och
nyttjandekravet påverkat ramen och utformningen av studien. Informanterna har delgivits relevant information om studiens syfte, metodologiska
ställningstaganden och forskningsfrågan vid första kontakten genom
informationsbrev (se bilaga 1). De har också informerats om att deltagande i studien är helt frivilligt, och att det kan avbrytas utan närmare motivering. Alla informanter har också fått ta del av ett utkast av resultatet innan uppsatsen avslutats och haft möjlighet att kommentera och diskutera det med mig, samt har kunnat kontakta mig om de önskat att något de berättat om inte ska beskrivas i uppsatsen. Studiens genomförande har i november 2018 godkänts av Etikrådet vid Malmö Universitet, HS2018 löp nr 21.
Min position och validitet i forskningsprocessen
Jag delar Donna Haraways (2004) ståndpunkt att forskaren alltid är involverad, delaktig och medansvarig i forskningsprocessen och att vetenskap har en subjektiv dimension. Haraway anser att forskning aldrig kan ställas utanför den egna
lokaliteten, men att forskaren via en medveten reflektion över sin positionering och sina forskningsteknologier kan nå en partiell förståelse, dvs. en kännedom av verkligheten som forskaren kan se utifrån sin lokalisering i tid, rum, kropp och historiska maktrelationer. Enligt Haraway är alltså inte enbart reflektionen vägen till valida data, utan forskarens lokalisering måste också beskrivas för läsaren, så att en tredje part kan förstå vilka förståelsehorisonter som möts. Jag kommer därför nedan att presentera min positionering och mitt initiala intresse för området.
Jag har genom livet haft ett stort intresse för hur kulturen formar normer och för människans upplevelse av normalitet och avvikelse. Det har alltid fascinerat mig hur människors uppfattningar om normalitet kan variera över tid och rum, och hur områden som kön och sexualitet, som av många upplevs så naturligt, samtidigt är så starkt präglat av kulturella strukturer. Det har påverkat mitt yrkesval som psykolog, men också mitt intresse för sexologi.
Jag arbetar som psykolog inom utredning och behandling av transpersoner. Jag har under relativt kort yrkesverksamhet upplevt skiftet från att transpersoner förväntas önska full könsbekräftande behandling för att leva upp till
diagnoskriterierna, till att vårdtagaren själv kan vara med och påverka sin behandling. Jag har tidigare arbetat inom svensk transvård, men arbetar för tillfället inom transvården i Danmark. Jag har också här varit med om ett
paradigmskifte då man i Danmark tagit bort diagnosen, och behandlingen övergått till att fullt ut bygga på informerat samtycke. Vårdgivarens uppgift är att
informera vårdtagaren om behandlingen, men ansvaret och beslutet läggs över i vårdtagarens händer. Vår uppgift som vårdgivare är att försäkra oss att personen är i ett tillstånd där denna kan ge informerat samtycke, samt att ge information om behandlingens verkan och biverkningar samt påverkan på sexualitet, fertilitet och nuvarande juridiska förutsättningar för att kunna bli förälder.
Jag har i mitt arbete som psykolog haft terapisessioner med transpersoner som känt sig fria i sin sexualitet, och där de inte låtit könsinkongruens och dysfori stå i vägen för deras sexualitet, utan har varit kreativa, lekfulla och funnit lösningar som överbyggt eventuella sexuella hinder. Jag har även mött transpersoner såväl
som cis-personer som upplevt obehag i relation till kroppen, haft lust- och smärtproblematik, där kärnan i problemet ofta grundat sig i att individens
förväntningar på sig själv står i konflikt med den egna uppfattningen av kulturens sexuella normer. I min behandling av dessa personer är ofta samtal om kulturella normer ett viktigt element för att öppna upp fler möjligheter och vägar att kringgå problemet. Jag har därigenom tänkt att det kan finnas en potential i att falla utanför normerna, då man kan få en frihet som gör att man kan ställa sig utanför kulturens sexuella script.
Transkribering och analytiska metoder
Steinar Kvale (1997) menar att transkribering är lämpligt för en djupare analys av intervju- och diskussionsmaterial. Efter informanternas godkännande spelades alla intervjuerna in, såväl telefonintervjuer, Skypeintervjuer och intervjuerna vid personligt möte. Transkriberingen är ett tidskrävande arbete, men har också fördelar i att den ger en överblick över materialet och en djupare förståelse för innehållet som senare gynnar analysen.
Jag har utifrån uppsatsens metodologiska ramverk givit intervjupersonen möjlighet att tala fritt, samtidigt som jag också styrt intervjun till att beröra nämnda teman i frågeställningen. På så sätt har jag både kunnat ringa in nya teman samt testa relevans av teman jag själv formulerat. Jag har närläst texterna och det transkriberade materialet upprepade gånger och aktivt eftersträvat att ringa in positiva förutsättningar, strategier och förhållningssätt som beskrivs i
informanternas livsvärldar. Enligt den fenomenologiska metoden är livsvärlden, intervjupersonens perspektiv och rika kvalitativa beskrivningar det elementära i att förstå det fenomen som undersökts (Kvale, 1997). I analysen har jag
kategoriserat olika teman, men dessa är inte avskilda från varandra utan flyter in i varandra och formar sig naturligt utifrån temporära och spatiala linjer (Ahmed, 2006).
Att operationalisera positiva sexuella upplevelser
I mitt fältarbete upplevde jag att informanterna kunde ha svårt för att sätta ord på positiva sexuella upplevelser. I sina försök på att beskriva sexuellt välbefinnande använde sig informanterna ofta av enskilda känslouttryck, men hade svårt att utveckla ytterligare. Bristen på ord och svårigheter med att verbalisera känslor av välbehag ledde ofta till att informanterna i stället använde sig av negationer, och berättelser som exemplifierade motsatsen dvs. negative sexuella upplevelser. Det fick mig att tänka på att sexualiteten på många sätt är icke-verbal och något som kroppen upplever med sina sinnen, men utan att involvera kognitioner,
reflektioner och språk. Tankar och ord används ofta när vi ska kommunicera när lust gått över i olust, och våra gränser blivit överskridna, för att kognitivt bearbeta och förstå ett händelseförlopp. Cameron och Kulick (2003) försöker i boken
Language and Sexuality att reda ut hur sexualitet omtalas i ord, och menar att
sexualitet, precis som andra mänskliga erfarenheter, kommuniceras och får mening genom koder och konventioner. Vidare resonerar de att det kan vara svårt
att beskriva sexuell lust, då det involverar krafter som inte är rationella och som vi inte är fullt medvetna om.
Svårigheten med att kommunicera sexuella upplevelser kan också förklaras genom Michael Foucaults (2002) uppdelning av sexualitet i ars erotica
(sexualitetens konst) och scientia sexualis (sexualvetenskapen). Foucault menar att ars erotica representerar njutningen, där njutningen enligt Foucault ska förstås som en väg till sanningen om människan som uppstår i den erotiska erfarenheten. I scientia sexualis, som är dominerande i västlig kultur, söks sanningen om könet och sexualiteten genom ett spel mellan makt och vetande. Min studie positionerar sig alltså inom diskursen scientia sexualis, men önskar att undersöka den lust som finns inom ars erotica, där sexualiteten inte kan verbaliseras eller mätas.
Metodologisk reflektion
Mitt metodologiska ramverks styrka är samtidigt också dess svaghet. Jag har genom etisk reflektion valt att utforma studien på ett sätt som gynnar
transpersoners intresse, och har valt en fenomenologisk ingång för att förstå informanternas livsvärldar och har specifikt fokuserat på handlingsstrategier i utvecklandet av en positiv sexualitet. Min inställning är att transpersoner besitter en stor erfarenhet, då de navigerat i kulturens sexuella skript utifrån fler
köns/genuspositioner, och att det därför är viktigt, att samla dessa erfarenheter för att se vad andra människor kan lära av dem. Samtidig ligger svagheten i studien, i att positiva och negativa känslor är ovillkorligt förbundna till varandra. Att huvudsakligen fokusera på positiva känslor som är förbundna med sexualitet, har svagheter i relation till förståelse av komplexiteten i enskilda informanters sexualitet. Studien ser endast till ena sidan av myntet. Jag menar dock att
transpersoner har en unik erfarenhet, och att denna inte blivit tillräckligt värdesatt, då transpersoners sexualitet blivit bedömd utifrån cis-normativitet. Jag har därför valt att hålla fast i min forskningsdesign och hoppas att denna studie kan
medverka till en diskursförskjutning av transpersoners position i samhället. Det har varit möjligt att delta i studien genom att skriva en text, intervju eller att delta i fokusgrupp. Det primära syftet med att erbjuda fler möjligheter att delta var att vända sig till en bredare grupp, med olika grad av integritet, och erbjuda möjlighet att deltaga på fler premisser. Det viktiga har således varit att få tillgång till fler informanters upplevelser genom en mer flexibel forskningsdesign. Att skriva en text gör det möjligt för informanterna att reflektera i lugn och ro över forskningsfrågan samt har mer kontroll över den slutgiltiga text som de bidragit med. Min upplevelse av dem som istället önskat att delta genom intervju, är att det har varit mindre energi och tidskrävande för dem att delta genom en intervju och att de har uppskattat intervjusituationen. Innehållsmässigt så skiljer sig
textmaterialet kvalitativt från intervjumaterialet. Texterna har ett mer direkt fokus på forskningsfrågan och innehåller mer detaljerade beskrivningar av sexuellt sensoriska upplevelser integrerat med personliga tankar och reflektioner. I det personliga mötet och telefonintervjuerna flätades det sexuella samman med informanternas livshistoria, och sexualiteten blev mindre framträdande. Det var särskilt i intervjuer som jag upplevde att informanterna hade svårt att hitta ett
verbalt språk för positiva sexuella upplevelser. Ursprungstanken att också arrangera fokusgrupper, var för att fånga de personer som önskade att prata mer generellt om salutogena perspektiv på sexualitet samt att få transpersoners reflektioner på det preliminära studieresultatet. Alla informanter har tagit del av resultatet av uppsatsen innan inlämning och har haft möjlighet att kommentera på resultatet, men en fokusgrupp hade givit ytterligare en analysnivå eftersom transpersoners reflektioner av studiens slutsatser, hade kunnat medverka till att validera resultatet ytterligare.
