ÖREBRO UNIVERSITET
Institutionen för humaniora, utbildning och samhällsvetenskap
Huvudområde: pedagogik
____________________________________________________________________________
”Att räcka till för alla barn”
En kvantitativ enkätstudie om samverkan och barn i behov av särskilt stöd
Daniel Henningsson
Självständigt arbete V
15 högskolepoäng
Sammanfattning/abstract
Syftet med den genomförda studien är att undersöka pedagogers upplevelser kring hur
samverkan med vårdnadshavare fungerar i relation till barn i behov av särskilt stöd, samt vilka utmaningar pedagoger ser i det dagliga arbetet i verksamheten i förhållande till detta. En kvantitativ studie har genomförts där en enkät skickades ut till 93 stycken verksamma
individer runtom i Sverige med blandad arbetsbakgrund inom förskolan. Utifrån enkätsvaren och den tidigare forskningen så går det att se vikten av en samverkan inom arbetslaget och specialpedagoger, men även betydelsen av en god samverkan gentemot vårdnadshavare när det kommer till barn i behov av särskilt stöd. En gemensam faktor som framgår i resultatet är att majoriteten av de deltagande tycker att en tillgång till specialpedagogisk kompetens, samt att samverkan mellan förskolan och hemmet är mycket viktig. Det framgår att tillgången till specialpedagogisk kompetens innefattar i majoritet specialpedagoger, men även andra resurser som till exempel logopeder och barn- och elevhälsan. Skälet till varför en god samverkan tolkas vara av stor vikt kan förstås genom att majoriteten av de medverkande svarade att de upplever att de oftast tar det första steget till att en samverkan upprätthålls, samt att majoriteten upplever att de i ganska hög grad känner sig trygga att samtala med
vårdnadshavare om deras barn i behov av särskilt stöd. Under diskussionsdelen i denna studie kopplas den tidigare forskningen in och relateras till enkätstudiens resultat, samt så kommer möjliga didaktiska konsekvenser att belysas i relation till resultatet.
Nyckelord: Förskola, samverkan, specialpedagogik, barn i behov av särskilt stöd,
Innehållsförteckning
Inledning ... 1
Syfte och frågeställningar ... 2
Frågeställningar... 2
Disposition ... 2
Begreppsdefinition... 3
Bakgrund ... 4
Policy och styrdokument ... 4
Samverkan i förskolan ... 5
Barn i behov av särskilt stöd i förskolan ... 7
Tidigare forskning ... 8
Litteratursökning ... 8
Olika teorier och perspektiv ... 9
Pedagogers kompetens ... 10
Samverkan mellan förskolan och familjer med barn i behov av stöd ... 11
Utmaningar och hinder ... 12
Sammanfattning ... 14 Metod ... 15 Datainsamling ... 15 Genomförande ... 15 Frågekonstruktion ... 16 Urval ... 17 Bearbetning av material ... 18 Analysprocess... 18 Etiska aspekter ... 19 Metoddiskussion ... 20 Resultat ... 22 Del 1 - Bakgrundsfrågor ... 22
Del 2 – Pedagogers kunskap och attityder till specialpedagogik ... 24
Del 3 – Samverkan med vårdnadshavare till barn i behov av särskilt stöd ... 26
Del 4 – Utmaningar och hinder i arbetet med barn i behov av särskilt stöd ... 29
Besvarande av frågeställningar ... 32
Vilka utmaningar ser pedagoger i att jobba med barn som är i behov av särskilt stöd? ... 32
Hur upplever pedagoger att samverkan med vårdnadshavare varierar när det kommer till barn i behov av särskilt stöd? ... 33
Sammanfattning av resultat ... 35
Diskussion ... 36
Pedagogers kompetens ... 36
Samverkan med vårdnadshavare ... 38
Barn i behov av särskilt stöd ... 40
Förebyggande av eventuella svårigheter/problem... 41
Didaktiska konsekvenser ... 43
Relevans för förskolläraryrket ... 44
Förslag för fortsatt forskning ... 44
Referenser ... 46
Bilaga 1 – Missivbrev ... 50
1
Inledning
En central del av förskolans verksamhet är alla barns lika värde, och detta synsätt är av stor vikt när det kommer till pedagogers förhållningssätt. Styrdokument och policytexter har överlag en stor betydelse i förhållande till förskolan och pedagoger, och i förskolans läroplan betonas stöd och stimulans utifrån barnets behov och förutsättningar som en viktig riktlinje i utbildningen. I förskolans läroplan nämns även att förskolan särskilt ska uppmärksamma barn som av olika anledningar behöver mer ledning och stimulans eller särskilt stöd (Skolverket, 2018). En grupp som brukar hamna i skymundan i verksamheten i relation till
specialpedagogik brukar benämnas som gråzonsbarn. Denna grupp beskrivs av Eva Björck-Åkesson (2014) som exempelvis barn som inte har något identifierat funktionshinder men är i behov av särskilt stöd som befinner sig i en så kallad gråzon. Som en pedagog kan detta ses som en utmaning i arbetet mot att sträva efter läroplanens alla mål och riktlinjer, men vilka utmaningar finns egentligen i förskolans verksamhet när det kommer till barn i behov av stöd, och hur upplever pedagoger dem? När det kommer till specialpedagogik i relation till barn i behov av särskilt stöd benämns samverkan som en central del, och i förskolans läroplan benämns följande som ett utav förskolans uppdrag:
Förskolan ska samarbeta med hemmen för att ge barnen möjlighet att utvecklas efter sina förutsättningar. Förskolan ska tydliggöra för barnen och barnens vårdnadshavare vilka mål utbildningen har. (Skolverket, 2018, s. 8).
Att en samverkan upprätthålls mellan förskolan och hemmet kan tolkas vara av stor vikt, och denna studie kommer att ta avstamp i vilken roll samverkan med vårdnadshavare har när det kommer till barn som är i behov av särskilt stöd. I denna studie kommer även svårigheter som upplevs bland verksamma förskollärare att undersökas i relation till barn i behov av särskilt stöd.
Med hjälp av en kvantitativ enkätstudie så undersöks det hur pedagoger själva upplever hur samverkan fungerar med hemmet, och vilka utmaningar de upplever i relation till arbetet med barn i behov av särskilt stöd och jag hoppas kunna synliggöra vikten av pedagogers
förhållningssätt såväl som attityder och synsätt till specialpedagogik. I och med att det finns väldigt lite forskningskunskaper kring studiens område, så hoppas jag kunna lyfta fram olika didaktiska konsekvenser som kan hjälpa i arbetet kring barn i behov av särskilt stöd.
2
Syfte och frågeställningar
Syftet med min kvantitativa enkätstudie handlar om att undersöka vilka utmaningar pedagoger ser och upplever i arbetet med barn i behov av särskilt stöd, samt vilken roll pedagoger
upplever samverkan har med vårdnadshavare när det kommer till de barn som är i behov av särskilt stöd. Detta syfte ledde fram till dessa frågeställningar.
Frågeställningar:
• Vilka utmaningar ser pedagoger i att jobba med barn som är i behov av särskilt stöd? • Hur upplever pedagoger att samverkan med vårdnadshavare varierar när det kommer
till barn i behov av särskilt stöd?
Disposition
Studiens disposition ser ut som följer; Studien startar med en inledning som går igenom vad detta är för typ av studie, samt hur studien är upplagd. Följt därefter kommer syfte och frågeställningar. Vidare följer en bakgrundsdel och en del om den tidigare forskning som genomförts inom studiens ämne. Därefter följer en del om min metod. Min metod består av en beskrivning av mina val kring metoden, material, urval och mitt skapande av analysverktyg. I mitt metodkapitel berör jag även etiska aspekter och avslutar det med en metoddiskussion. Följt därefter kommer en resultatdel där en översikt av svaren från enkäten presenteras. Den sista delen i min studie avslutas med en diskussionsdel som behandlar slutsats och vilka didaktiska konsekvenser som studiens resultat framställer.
3
Begreppsdefinition
Gråzonsbarn: I relation till min studie definieras gråzonsbarn som barn som inte har någon identifierad diagnos, men är i behov av särskilt stöd.
Kompetens: Begreppet kompetens betyder att vara bra på något, och ha kunskap och
färdigheter inom något. I min studie syftar kompetens på förskollärares och barnskötares kunskaper inom förskolläraryrket i relation till specialpedagogik och samverkan.
Pedagoger: Begreppet pedagoger används i min studie som ett samlingsbegrepp för
barnskötare och förskollärare.
Samverkan: Samverkan i min studie syftar på samarbetet mellan förskolan och hemmet, samt
externa platser som till exempel specialpedagogiska skolmyndigheten och- eller barnhälsoteam.
Specialpedagogik: Då specialpedagogik är ett mångtydigt begrepp som behandlar många
aspekter inom förskolans verksamhet, så kommer specialpedagogik i denna studie avgränsas och preciseras till samverkan och barn i behov av särskilt stöd.
Styrdokument: Detta begrepp används i min studie som ett samlingsnamn för både
4
Bakgrund
Nedanför presenteras relevant bakgrund i relation till vad studien kommer att handla om. Den första delen handlar om hur specialpedagogik i relation till barn i behov av särskilt stöd och samverkan framställs i policy och styrdokument med ett fokus på förskolans läroplan och skollagen. Den andra och tredje delen handlar om vikten av samverkan mellan förskolan och hemmet, samt pedagogers bemötande och det förebyggande arbetet som kan ske i
verksamheten när det kommer till barn i behov av särskilt stöd.
Policy och styrdokument
Specialpedagogik är något som ordagrant inte återfinns i förskolans läroplan, dock kan det tolkas relatera till definitionen barn i behov av särskilt stöd. Det som då återfinns i förskolans läroplan under en likvärdig utbildning betonas av Skolverket (2018) på följande sätt;
”Förskolan ska särskilt uppmärksamma barn som av olika anledningar behöver mer ledning och stimulans eller särskilt stöd” (s. 6). Vidare betonas det att det är rektorns ansvar för att de barn som är i behov av särskilt stöd får det stöd och utmaningar som de behöver i sin
utveckling. I skollagen (SFS 2010:800) står det att ”Barn som av fysiska, psykiska eller andra skäl behöver särskilt stöd i sin utveckling ska ges det stöd som deras speciella behov kräver (kap. 8 § 9). Vidare betonas även här rektorns ansvar genom att det ligger en vikt på att barn som är i behov av stöd ska få det stöd de behöver.
När det kommer till samverkan betonas följande i förskolans läroplan under förskolans uppdrag:
Förskolan ska samarbeta med hemmen för att ge barnen möjlighet att utvecklas efter sina förutsättningar. Förskolan ska tydliggöra för barnen och barnens vårdnadshavare vilka mål utbildningen har. Detta är en förutsättning för deras möjlighet till inflytande och förståelse för förskolans uppdrag. Det är viktigt att alla som ingår i arbetslaget har förmåga att förstå och samspela med barnen och att skapa tillitsfulla relationer med hemmen, så att förskoletiden blir positiv för barnen. (Skolverket, 2018, s. 8)
5
Samverkansuppdraget är något som det läggs stor vikt på, och Skolverket (2018) betonar detta uppdrag på följande sätt; ”För att skapa bästa möjliga förutsättningar för att barnen ska kunna utvecklas rikt och mångsidigt ska förskolan samarbeta på ett nära och förtroendefullt sätt med hemmen” (s. 17). Även skollagen betonar samverkan med vårdnadshavare i förskolan, och i skollagen (SFS 2010:800) står det att ”Barnets vårdnadshavare ska ges möjlighet att delta vid utformningen av de särskilda stödinsatserna” (kap 8 § 9).
Samverkan i förskolan
Samverkan mellan hemmet och förskolan är något som benämns i nationella styrdokument och som får mer och mer plats. Inga-Lill Jakobsson och Marianne Lundgren (2013) betonar att det krävs att alla inom verksamheten samverkar utifrån ett gemensamt synsätt, både inom förskolan men även när det kommer till elevhälsoarbetet. I relation till barn i behov av särskilt stöd är det extra viktigt att en samverkan upprätthålls mellan alla parter och fungerar som en helhet. Att samverkan betonas i styrdokument kan tolkas att det strävas mot att utveckla ett nära samarbete med hemmet så att barnens tid på förskolan ska bli så positiv som möjlig. När det kommer till samverkan belyser Elsebeth Jensen och Helle Jensen (2008) att förskollärare och vårdnadshavare samverkar med varandra eftersom båda ses som värdefulla för varandra utifrån deras olika perspektiv. Vidare betonar Jensen och Jensen (2008) att utbytet av perspektiven är av stor vikt då barnet förekommer och lever i båda miljöerna, alltså hemmiljön och förskolemiljön. Genom ett utbyte av perspektiv kan detta tolkas ha stor betydelse för barnets möjligheter till utveckling och lärande. Detta är även något som Regina Ylvén och Jenny Wilder (2014) betonar i form av att barnets utveckling påverkas av
samspelet i sin omgivning. Jakobsson och Lundgren (2013) betonar även vikten av att bemöta barn utifrån ett helhetsperspektiv så att barn kan få det stöd de har behov av. Ett
helhetsperspektiv grundar sig i samverkan och betonas av Jakobsson och Lundgren (2013) att ”det innebär att man lägger vikt vid och upprätthåller samhällelig säkerhet och försäkrar människor social rättvisa” (s. 11).
Barn tillbringar sin vardag i olika miljöer och Ylvén och Wilder (2014) belyser att för barnet i förskolan så är hemmet och förskolan de miljöer som de spenderar mest tid i. Vidare betonar Ylvén och Wilder (2014) att det är under barnets förskoletid pedagoger ges möjlighet till att arbeta relativt tätt med barnets vårdnadshavare exempelvis vid hämtning, lämning,
6
(2013) så intervjuades åtta lärare från två kommunala skolor, och där beskriver lärarna i studien att det övergripande syftet med att samverka med vårdnadshavare är att skapa den bästa situationen för barnets lärande och utveckling. Jonsdottir och Nyberg (2013) delar in samarbetet i fyra olika teman. Det första temat handlar om att skapa en trygg och tillitsfull relation mellan personalen, vårdnadshavare och barn. Den andra handlar om att skapa en förutsättning för vårdnadshavares insyn och inflytande i verksamheten. Det tredje temat som nämns handlar om hur pedagoger bemöter familjer utifrån deras förutsättningar och behov. Det fjärde och sista temat berör att skapa villkor för ett föräldranätverk. Jonsdottir och Nyberg (2013) betonar att dessa teman inte har några tydliga gränser utan att de integrerar med
varandra.
En tillitsfull relation är även något som Ylvén och Wilder (2014) betonar, att den bygger på många olika faktorer. De fortsätter med att betona vikten av att respektera varandras
kompetensområde vilket ses som en viktig del. Ylvén och Wilder (2014) belyser att barnets familj har huvudansvaret för barnets fostran och omsorg, samt att de menar att förskolan måste vara öppna för familjens frågor och synpunkter. Vidare betonar Ylvén och Wilder (2014) att förskolan har ett ansvar att ge regelbunden information om barnets trivsel och utveckling. Att samverkan mellan förskolan och hemmet är viktigt, är något som betonas i förskolans olika styrdokument. Som nämndes tidigare i texten så vet de olika parterna olika saker om barnet, och genom en god och trygg samverkan med vårdnadshavare kan pedagoger utforma verksamheten så att varje barn ges bästa möjliga förutsättning för utveckling och lärande. Pär Bokström och Anna Sarkadi (2013) betonar att det så kallade föräldrastödet när det gäller strategier och förhållningssätt kan bryta negativa spiraler. Vidare menar de att vårdnadshavare oftast litar på förskollärares kompetenser, vilket gör att det redan kan förekomma ett inofficiellt föräldrastöd i form av kortare samtal och rådgivning. Med en förhoppningsvis god relation till vårdnadshavare kan en bra samverkan lägga en grund till en tillitsfull relation där pedagoger tillsammans med specialpedagoger, psykologer och rektorer kan skapa en handlingsplan som de kan utgå från i relation till barn i behov av stöd. Detta går att koppla till hur samverkan kan påverka förskoleverksamheten i relation till styrdokument såsom förskolans läroplan. När det kommer till samverkan med barn i behov av särskilt stöd så belyser Lisbeth Ottosson (2014) samverkansuppdraget, där pedagogers förmåga att förstå och samspela med barnet och få vårdnadshavarnas förtroende är viktigt.
7
Barn i behov av särskilt stöd i förskolan
I förskolan läggs det stor vikt på ett förebyggande specialpedagogiskt arbete och Britt-Inger Olsson och Kurt Olsson (2017) belyser att det vanligtvis handlar om handledning och stöd för personal. Vidare betonar de att det är vårdnadshavarna som har det huvudsakliga ansvaret för sina barn, men att när brister uppkommer i barnets vardag så ska verksamheter som berörs såsom förskola, socialtjänst, BUP (Barn- och ungdomspsykiatrin), samt hälso- och sjukvård ta ett gemensamt ansvar att tillgodose barnets behov (Olsson & Olsson, 2017).
När det kommer till de barn som befinner sig i gråzonen så belyser Björck-Åkesson (2014) att de inte får lika mycket uppmärksamhet med tanke på att de ofta brukar hamna i skymundan. En fara som finns i relation till detta är att en eventuell kategorisering kring barnen kan ske på så vis att pedagoger riskerar att bilda speciella grupper av barn.
Malin Broberg, Birthe Hagström och Anders Broberg (2012) belyser att situationer i förskolan kan uppstå där pedagoger kan känna en viss oro för barns svårigheter. Vidare beskrivs det att med tanke på att pedagoger är dem som är mest närvarande i barnets liv jämfört med personal på olika myndigheter, så har pedagoger en fördel att ta upp och diskutera oro tillsammans med vårdnadshavare och förmedla vad oron skulle kunna grunda sig i (Broberg, Hagström & Broberg, 2012). Under barnets tidiga år utvecklas barnet socialt, känslomässigt men även motoriskt och kognitivt genom att samspela med sin omgivning. Ylvén och Wilder (2014) betonar att en del barn behöver särskilt stöd under vissa perioder medan andra barn behöver det hela livet. Vidare betonar de att ett samspel mellan förskolan och hemmet är av stor vikt för många familjer som har barn med funktionsnedsättning. De menar att familjer har en önskan om att ha en så normal vardag som möjligt, och det handlar också om att
vårdnadshavare önskar att deras barn blir stimulerade och är delaktiga i olika sammanhang utanför hemmet. Ylvén och Wilder (2014) betonar att delaktighet, normalitet och rättigheter är grundläggande värden som är extra viktiga för familjer där det finns barn med
funktionsnedsättningar. Vidare belyser Ylvén och Wilder (2014) att samspelet mellan
förskolan och hemmet ställer högre krav på kompetens och flexibilitet eftersom vardagen ser annorlunda ut för familjer med barn som har en eller flera funktionsnedsättningar, än för de familjer där barnen har en typisk utveckling. Ylvén och Wilder (2014) betonar att det ställs krav på verksamhetens pedagoger att vara flexibla, och samtidigt som pedagoger ska vara starka i sin yrkesroll så måste de kunna släppa in vårdnadshavare och lyssna på deras synpunkter, tankar och idéer på hur verksamheten kan anpassas efter deras barn.
8
Avslutningsvis betonar Ylvén och Wilder (2014) att om samverkan fungerar olika mellan förskolan och hemmet och hur samverkan fungerar, har många olika faktorer som exempelvis respekten, engagemanget och öppenheten. Samt att detta gäller för båda parterna.
Tidigare forskning
I denna del kommer tidigare forskning som berör olika teorier och perspektiv inom
specialpedagogiken i relation till samverkan och barn i behov av särskilt stöd sammanställas. Forskning gällande pedagogers kompetens och samverkan mellan förskolan och familjer med barn i behov av särskilt stöd kommer presenteras och relateras till studien. Avslutningsvis i denna del kommer utmaningar och hinder att problematiseras utifrån studiens syfte och frågeställningar.
Litteratursökning
I denna studie har jag använt mig utav tre databaser i sökandet av tidigare forskning kring studiens ämne. Huvudsakligen har jag enbart använt mig av artiklar som är svenska eller engelska, och sorterat bort artiklar som varit skrivna på andra språk. De databaser som har sökts via Örebro universitetsbiblioteks hemsida är följande;
• ERIC (EBSCO)
• Nordic Base of Early Childhood Education and Care • Google Scholar
Flest artiklar hittades via ERIC (EBSCO) och med hjälp av Thesaurus som fungerar som en ordbok, kunde jag tillsammans med flera nyckelord i sökningen skala ned antalet sökträffar. De sökord som användes mest frekvent var ”preschool”, ”preschool education”, ”special needs”, ”special education” och ”cooperation”. Dessa sökord resulterade i 3905 träffar, och efter att ha reglerat aktuella årtal samt bockat i att alla artiklar ska vara peer reviewed så ledde det till 27 artiklar. Genom att filtrera artiklarna som peer reviewed finns garantin att de
artiklarna är granskade och godkända som vetenskapliga. Efter att ha läst abstract till alla artiklar från ERICs (EBSCO) databas föll valet på tre stycken artiklar som kommer att användas i denna studie.
9
I databasen som heter Nordic Base of Early Childhood Education and Care användes sökordet specialpedagogik och resulterade i 3 artiklar. Efter att ha läst artiklarnas titlar och syften föll beslutet på att använda 2 stycken av dem. Resterande fem artiklar hittades via Google Scholar med liknande sökord och kriterier, det enda sökordet som lades till var ”kompetens” vilket är relevant för min studie.
Det som gjorde att valet föll på de artiklar som används i denna studie är relevansen till mitt syfte, och efter noggrann läsning av alla sammanfattningar/abstract så tyckte jag att de passade in angående mina frågeställningar. Samt så tycker jag att dessa artiklar gav en bra grund till en diskussion kring studiens resultat.
Olika teorier och perspektiv
Claes Nilholm (2005) betonar att den forskning om just specialpedagogik brukar delas på i två grundläggande perspektiv, det traditionella och ett individualistiskt perspektiv men också ett alternativt perspektiv med betoning på kollektiva faktorers betydelse för skolproblem. Nilholm (2005) påpekar att när det gäller det traditionella perspektivet på specialpedagogik finns teoretiska möjligheter att endast innefatta några av de olika grundantaganden som identifierats. Vidare betonar Nilholm (2005) att exempel på detta skulle kunna vara förutfattade meningar om att problemet är kopplat till individen, samt att det talar för
skildrade utbildningar i form av speciella undervisningsgrupper. Nilholm (2005) påpekar att specialpedagogiken fortfarande domineras av ett traditionellt perspektiv, där det främst karakteriseras av att just individen ses som problem genom att ha en viss bakgrund eller vissa egenskaper. Det finns idéer om individers brister och inom detta perspektiv blir det viktigt att identifiera grupper med gemensamma kännetecken för att försöka finna orsaker till problemen och sätt att handskas med dessa. I relation till det kategoriska perspektivet så beskriver Ann Ahlberg (2007) ett individinriktat perspektiv. Inom det individinriktade perspektivet belyser hon hur det enskilda barnet studeras för att försöka hitta en förklaring till varför barnet hamnar i svårigheter.
Det alternativa perspektivet ser annorlunda ut, främst av att det lyfter bort problemet från individen, vilket även betonas av Linda Palla (2011). Det relationella perspektivet beskrivs handla om att specialpedagogiken förstås som ett samspel med hela förskoleverksamheten. Inom detta perspektiv läggs det stor vikt på pedagogers förhållningssätt dessutom blir
10
samspelet mellan alla inblandade aktörer centralt, samt så brukar barnet betecknas att de är i svårigheter. Ett perspektiv som brukar ställas mot ett relationellt perspektiv är det kategoriska perspektivet. Palla (2011) betonar att blickfånget inom detta perspektiv riktas mot barnet istället för samspelet mellan alla aktörer som tillsammans bildar en helhet. Barnets svårigheter sätts i fokus och betecknas med svårigheter, och dessa svårigheter fastställs oftast av
avvikelser i form av diagnoser hos barnet och åtgärdas i form specialundervisning.
Pedagogers kompetens
Senare forskning inom specialpedagogik har undersökt sambanden med inkludering. I en studie av Bjørg Mari Hannås och Natallia Bahdanovich Hanssen (2016) var syftet att undersöka möjliga praktiska följder av den ideologiska principen för inkludering. I deras studie undersöktes, jämfördes och resonerades kring hur anställda i norska och vitryska förskolor uppfattar sin egen kompetens, samt en diskussion kring specialundervisningspraxis relaterade till barn med språkproblem. Hannås och Bahdanovich Hanssen (2016) kom fram till att personalen erkänner barnets behov av specialpedagogisk hjälp, men att de behöver vägledning från externa för att kunna utföra sitt arbete. Studien pekar på att personalens låga kompetens i kombination med en bristande vägledning leder till att personalen upplever förtvivlan och frustration. Vidare betonar de att känslor av förtvivlan och skuld verkar hota personalens motivation för specialutbildningsarbete som de verkar vara mycket positiva till från början (Hannås & Bahdanovich Hanssen, 2016). Enligt Pia Williams och Sonja Sheridan (2018) är kommuners resurstilldelning väsentliga för att undervisning utifrån en hög kvalitet ska kunna genomföras. Vidare betonar de att verksamhetens kvalitet är beroende av
kompetensen som pedagoger har, storleken på barngruppen samt antalet vuxna i relation till barnen. Verksamhetens miljö och materiella resurser anses även vara av stor vikt och Williams och Sheridan (2018) belyser att främjandet av barns lärande, utveckling och välbefinnande relateras till hur utrymmen och de materiella resurser används för att kunna stötta och utmana barnen.
Ett sätt att utveckla sin kompetens betonas i en artikel av Lena Nilsson och Daniel Olof Wiedel (2018) där de i en enkät sammanställde att pedagoger fick nya och fler perspektiv när barns svårigheter diskuteras. Vidare belyser de att pedagogerna som var deltagande i enkäten ansåg sig själva ha en god kompetens att ge varje barn särskilt stöd, men att de ansåg det som värdefullt att få det extra stöd som behövs inom områden det saknas kunskaper kring. Genom
11
att kontinuerligt ge pedagoger en kompetensutveckling så betonar Nilsson och Wiedel (2018) att pedagogers kompetens är av stor vikt och betydelse för att kunna bidra till en förbättrad verksamhet. Dock belyser de att det finns en risk att öka tillgången till specialpedagogiskt stöd med tanke på att det kan innebära att om inte alla pedagoger får den
kompetensutveckling de behöver, så kan övrig personal förlora kompetens genom att sänka sin egen pedagogiska yrkesroll genom att söka hjälp för snabbt (Nilsson och Wiedel, 2018). När det kommer till att utveckla sin kompetens är det något som återfinns i förskolans läroplan, och under mål och riktlinjer står det följande;
”Rektorn har ansvaret för förskolans kvalitet och har därvid, inom givna ramar, ett särskilt ansvar för att förskollärare, barnskötare och övrig personal får den
kompetensutveckling som krävs för att de professionellt ska kunna utföra sina uppgifter och kontinuerligt ges möjligheter att dela med sig av sin kunskap och att lära av
varandra för att utveckla utbildningen” (Skolverket, 2018, s. 20).
Samverkan mellan förskolan och familjer med barn i behov av stöd
När det kommer till forskning om samverkan i förskolan så betonar Nilsson och Wiedel (2018) att samverkan handlar om ett utbyte mellan parterna, detta för att kunskap ska kunna synliggöras och redskap utvecklas. Vidare betonar Nilsson och Wiedel (2018) att genom samverkan med forskare så har det pedagogiska arbetet enligt rektorer lättare synliggjorts och barn har kunnat få det stöd som behövs i satsningen på tidiga insatser. I en studie av Anette Sandberg och Lisbeth Ottosson (2010) betonar de att det är tydligt att förskollärare saknar vana i att samverka med vårdnadshavare, och de tydliggör att det är stora skillnader mellan olika verksamheter i fråga om kunskap och motivation att ge barnet det extra stöd som det behöver. Vidare betonar de att erfarenheter av samverkan kan delas in i fyra olika kategorier som är följande; ”konsensus1”, ”kommunikation”, ”stöd” och ”kunskapsutbyte”. I olika
intervjuer genomförda av Sandberg och Ottosson (2010) tillsammans med vårdnadshavare, förskollärare och andra professionella yrkesutövare så betonas kommunikation vara av stor vikt i samverkan mellan vårdnadshavare och pedagoger. Vidare betonar de att kunskapsutbyte är en sak som sticker ut av de intervjuade förskollärarna som menar att utbytet av kunskap är en viktig del av själva samverkan, samt att de upplever att det är en uppgift att dela sin kunskap.
1Definitionen av ”konsensus” beskrivs i Nationalencyklopedin (2020) som en överensstämmelse och
12
I samma studie av Sandberg och Ottosson (2010) beskriver de att det finns olika möjligheter för samverkan, och att det finns olika teman som kan kategoriseras. Dessa kategorier är följande; ”rutiner”, ”tid”, ”tillvägagångssätt”, ”stabilitet i personalgrupper”, ”tydliga uppdrag” och ”kompetent ledning”. När det kommer till samverkan belyser Sandberg och Ottosson (2010) att de intervjuade förskollärarna påpekade att det är av stor vikt att vårdnadshavare har tid att samtala vid hämtning och lämning, och för vårdnadshavarna var det viktigt att
kontakten mellan båda parterna sker med ett enkelt tillvägagångssätt. I en studie gjord av Lena Almqvist, Madeleine Sjöman, Marie Golsäter och Mats Granlund (2018) betonas det i deras resultat att personal stöttade barn genom att samarbeta med vårdnadshavare, kollegor och externa team. De ger exempel på att detta sker genom regelbundna samtal med föräldrar men också inom personalgruppen för att bedöma barnets behov (Almqvist, Sjöman, Golsäter & Granlund, 2018). Med tid för samtal vid hämtning och lämning av barn så kan samverkan mellan förskolan och hemmet utvecklas och kunskapsutbytet som nämndes tidigare kan därmed göra att båda parterna får en större förståelse för varandra, och inte minst vad som fungerar respektive inte fungerar gällande vårdnadshavares barn.
Utmaningar och hinder
När det kommer till förskolläraryrket i relation till barn i behov av särskilt stöd så finns det många utmaningar och hinder, och med nya kunskaper som hela tiden expanderas så ställs större krav på förskollärares kompetens. Williams och Sheridan (2018) betonar att utmaningar för dagens förskollärare kan handla om att integrera undervisningen i den egna verksamheten, i relation till barns utveckling, lärande, lek och omsorg. I en studie av Ana I. Pinto, Catarina Grande, Vera Coelho, Susana Castro, Mats Granlund och Eva Björck-Åkesson (2018) så betonas verksamhetens miljö vara av stor vikt, samt att förskollärarrollen blir ännu viktigare när organisering av miljön sker i relation till arbetet med barn som behöver särskilt stöd. En utmaning som blir relevant till detta är hur miljön organiseras i verksamheten som optimalt fungerar bäst för barn i behov av särskilt stöd. Sandberg och Ottosson (2010) betonar i deras studie att andra professionella2 vill se förskolepersonal med mer kunskap som inte bara täcker
kunnandet om barns funktionsnedsättningar, utan även generell kunskap om hur en miljö kan konstrueras som är stimulerande för barnen i behov av särskilt stöd i den dagliga
verksamheten.
2Sandberg och Ottosson (2010) betonar inte vilka de ”andra professionella” är, utan jag har tolkat de
13
När det kommer till att organisera verksamheten belyser Sandberg och Ottosson (2010) i deras studie att personalbrist och tidsbrist är en utmaning i sig, samt att stora barngrupper kan ställa till det och få personalen att känna stress. I relation till detta betonar de att
vårdnadshavare till barn i behov av särskilt stöd kan känna en stor brist av information från pedagogerna, samt att de kan känna en brist på motivation från personalens sida att samverka. I en studie gjord av Karin Renblad och Jane Brodin (2014) så belyser specialpedagoger i deras studie att ett barn i behov av särskilt stöd är ett barn med olika svårigheter som gör att de har ett större behov av stöd än de övriga barnen i förskolegruppen, och att dessa barn behöver mer tid och hjälp av vuxna. En av specialpedagogerna i Renblad och Brodins (2014) studie
berättar; ”Som specialpedagog blir jag ofta inkopplad då pedagogerna beskriver att de egna metoderna eller arbetssätten inte räcker till” (s. 387). Sandberg och Ottosson (2010) påpekar att det är viktigt att de vuxna samarbetar med varandra för att ge barnen en känsla av trygghet och förtroende med tanke på att de ska leva i en miljö med möjligheter till en positiv
utveckling. I och med detta är kommunikationen av stor vikt, men även där finns utmaningar som pedagoger måste handskas med. Sandberg och Ottosson (2010) betonar i relation till tidsbrist att svårigheter så som språk- och eller kulturella skillnader benämns som faktorer som gör samverkan svårare mellan förskolan och hemmet. I deras studie betonar de att kommunikation och en positiv attityd är en utav nycklarna till en god samverkan (Sandberg och Ottosson, 2010). I relation till barn i behov av särskilt stöd kan vissa vårdnadshavare känna en osäkerhet kring hur de ska hantera problem som uppkommer. Anette Sandberg och Tuula Vuorinen (2008) belyser att förskollärare kan befinna sig i svårhanterliga situationer när det framkommer att vårdnadshavare upplyser om problem. Vidare betonar de vikten av att motverka osäkerheten hos vårdnadshavare genom att få visa sin egen kompetens inom det tänkbara problemområdet, samt att få vårdnadshavare att lita på sina egna förmågor.
14
Sammanfattning
I detta kapitel har olika teorier och perspektiv beskrivits i relation till barn i behov av särskilt stöd, och vad de kan ha för påverkan på barnet. Utifrån den presenterade forskningen kan det förstås som att kommunikation och kunskapsutbyte är av stor vikt för att pedagoger och vårdnadshavare ska kunna få en större förståelse för varandra i relation till barn i behov av särskilt stöd (Sandberg & Ottosson, 2010, Almqvist, Sjöman, Golsäter & Granlund, 2018). Att vårdnadshavare har tid att prata vid exempelvis hämtning och lämning ansågs vara av stor vikt, och det kan tolkas att det är där det mesta av kunskapsutbytet sker. Sandberg och
Ottosson (2010) betonar även att förutom tidsbrist uppkommer även svårigheter som
exempelvis språk- och kulturella skillnader som kan göra samverkan svårare mellan förskolan och hemmet. Genom att lägga vikt på kommunikationen så kan det resultera i att samverkan stärks, och med det blir det också enklare att utbyta den eller de kunskaper som både hemmet och förskolan besitter om barnet för att främja deras utveckling.
Det belyses även i den tidiga forsningen att verksamhetens pedagoger behöver få tillgång till specialpedagogiskt stöd för att kunna utföra sitt pedagogiska uppdrag. Om pedagoger känner att deras kunskap inte räcker till kan det bero på att de inte får någon vägledning från
exempelvis specialpedagoger, och det kan i sin tur leda till att pedagoger upplever en frustation i sitt arbete med barn i behov av särskilt stöd (Hannås & Bahdanovich Hanssen, 2016). De utmaningar som har tagits upp i den tidigare forskningen har behandlat kompetens, miljö samt personal- och tidsbrist. Detta är något som Sandberg och Ottosson (2010) betonar blir ett problem för vårdnadshavare till barn i behov av särskilt stöd som kan känna en stor brist av information från pedagogerna, samt att vårdnadshavare kan känna att pedagoger i sin tur inte bryr sig om att samverka.
Den tidigare forskning som har tagits upp har varit en bidragande faktor för denna studie. Med hjälp av den tidiga forskningen har jag fått en större förståelse för hur
specialpedagogiken i relation till barn i behov av särskilt stöd och samverkan hänger ihop och tillsammans bildar en helhet. Detta kapitel har hjälpt mig att diskutera studiens resultat utifrån den forskning som lyfts, och en diskussion kring de didaktiska konsekvenser som kan hjälpa i arbetet kring barn i behov av särskilt stöd har möjliggjorts.
15
Metod
Under detta avsnitt kommer metoden jag använt mig av att beskrivas och motiveras i relation till hur urvalet har gått till, vilken metod för empiriinsamling som har valts och avsikten bakom dessa val. Etiska överväganden och hur etiska aspekter har behandlats kommer även att framställas i förhållande till vad som utgör denna studies empiri. Detta avsnitt kommer avslutas med en metoddiskussion.
Datainsamling
Tanken var från början att utföra intervjuer på plats i olika förskolor för att få en större inblick, samt även se hur det konkret ser ut i arbetet med barn i behov av särskilt stöd i form av observationer. I och med det rådande läget i samhället med en pandemi så var jag tvungen att ändra på planerna och bredda mitt tillvägagångssätt. Att besöka förskolor och genomföra kvalitativa intervjuer på plats har försvårats med tanke på den riktlinje som finns att minska smittspridningen, och hade jag bokat intervjuer på plats i förskolor så hade det medfört en risk. I en artikel om regler och ansvar av Skolverket (2020) betonas att det gjorts möjligt för huvudmän att stänga förskolor på grund av coronaviruset i en lag som riksdagen har fattat beslut om. Telefonintervjuer var något som fanns med i min åtanke, men valet föll på att göra en kvantitativ enkätstudie för att samla in den empiri som krävs för att svara på studiens frågeställningar. Anledningen till varför en kvantitativ ansats valdes över telefonintervjuer handlar om att jag ville nå ut fler pedagoger med blandade bakgrunder och erfarenheter i relation till arbetet kring barn i behov av särskilt stöd. Detta ledde fram till en tolkning av att en enkätundersökning passade bra in där jag kunde få tag på fler pedagoger som kunde svara på enkätens frågor i lugn och ro. I relation till studiens syfte och frågeställningar
Genomförande
En digital enkätstudie valdes för att kunna undersöka vilka utmaningar verksamma pedagoger stöter på under det vardagliga arbetet i relation till barn i behov av särskilt stöd. Matthew David och Carole D. Sutton (2016) betonar att reliabilitet fungerar som ett mått över tid, samt att det som kommer fram är framtaget på ett tillförlitligt sätt. Genom att noggrant ha
konstruerat frågor till min enkät och testat de, så har det på så sätt ökat reliabiliteten. Validitet enligt David och Sutton (2016) syftar på att mäta och beskriva det begrepp som det är avsett att mäta. I relation till studiens syfte har konstellationen av frågor noggrant valts ut i
16
uppnås. Efter detta var det dags att författa ett missivbrev som skickades ut till pedagoger där en presentation av studiens syfte, samt vilka forskningsetiska överväganden och principer som studien tar utgångspunkt i. Missivbrevet i sin helhet finns bifogat som bilaga 1, och frågorna till enkäten finns bifogade som bilaga 2.
Frågekonstruktion
Innan enkäten började bli klar har jag undersökt och tittat på tidigare studier som liknar min, samt lånat ett par frågor som är kortfattade och klara. Syftet med att låna frågor från tidigare studier är för att de redan blivit testade och därmed ökar enkätens reliabilitet och validitet. De frågor jag har lånat behandlar några öppna frågor som exempelvis fråga 12; Beskriv hur
samarbetet mellan dig och en specialpedagog/speciallärare skulle kunna se ut om du själv fick önska. Denna fråga som i en tidigare studie har behandlat grundskollärares åsikter, har
formulerats om för att anpassas till de medverkande i min studie. Enkäten innehöll både öppna och slutna frågor rörande pedagogers kunskap och attityder kring specialpedagogik i relation till barn i behov av särskilt stöd och samverkan. Med hjälp av öppna och slutna frågor kunde jag precisera det jag ville ta reda på i relation till mina frågeställningar. Eftersom jag vill ta reda på både pedagogers upplevelser kring samverkan och vilka utmaningar pedagoger upplever i arbetet kring barn i behov av särskilt stöd, så tolkades öppna frågor fungera bra till skillnad från att lista flera utmaningar som jag personligen tror att pedagoger upplever i sin vardag. När det kommer till enkätens svarsalternativ har jag använt mig av jämna antal till de flesta frågor. Jan Håkansson (2017) betonar att ”Förespråkare för ett jämnt antal
svarsalternativ menar å sin sida att det finns en tendens att samlas kring neutrala
svarsalternativ och att det därför är bättre att ”tvinga” de svarande att ta ställning” (s. 87). I och med att pedagogers subjektiva upplevelser kring utmaningar och samverkan ska aktualiseras i min enkät, så tycker jag att ett jämnt antal svarsalternativ fungerade bra. I relation till svarsalternativen har en skattningsskala använts. David och Sutton (2016) betonar att skattningsskalor används när en persons egna åsikter ska undersökas. I min enkät har jag använd följande skattningsskala; ”Inte alls”, ”i viss grad”, ”i ganska hög grad” och ”i hög
grad”.
En pilotstudie utfärdades för att säkerställa att alla frågor var lättbegripliga där jag kunde säkerställa täckande svar i relation till syftet och frågeställningarna. Enkäten skickades till ett par olika individer som kunde titta igenom hur enkäten var utformad och gå igenom frågornas
17
tydlighet. När pilotstudien var klar formulerades vissa frågor om så att de blev ännu tydligare, och svårare att kunna misstolka. Enkäten landade totalt på 21 frågor exklusive följdfrågor på vissa utav dem, och dessa frågor är uppdelade i olika avsnitt. Dessa avsnitt är följande; ”Bakgrund”, ”Förskolans specialpedagogiska arbete”, ”Samverkan med vårdnadshavare” och ”Utmaningar i arbetet”. Något som fanns i åtanke medan frågorna konstruerades var en enkelhet i språket. Håkansson (2017) betonar att en enkelhet i språket innebär att utifrån enkätens målgrupp kunna anpassa frågor och använda ord som är lätta att tolka med tanke på att ambitionen med enkäter handlar om att svarsalternativ eller frågor inte ska kunna tolkas på fler än ett sätt.
Urval
I enkätstudien deltog totalt 93 pedagoger som är verksamma runtom i Sverige. Urvalet föll på pedagoger med erfarenhet av att jobba med barn i behov av särskilt stöd för att öka studiens validitet i relation till mina frågeställningar och mitt syfte. David och Sutton (2016) betonar att det finns en spänning mellan validitet och generaliserbarhet i och med att validiteten syftar på matchningen mellan verklighet och data. David och Sutton (2016) belyser att extern validitet ibland brukar kallas för generaliserbarhet, och att den data som forskas om ska visa verkligheten för den större populationen. Mitt urval bestod i majoritet av deltagare som har en examen från högskola/universitet, och den andra delen har en gymnasieexamen eller
motsvarande. I relation till David och Sutton (2016) så kan mitt urval av pedagoger benämnas som population, och avsikten handlar om att försöka spegla den populationen som forskas om till det jag är intresserad av. I denna studie har ett selektivt urval använts. David och Sutton (2016) betonar att en selektivt urvalsmetod är när forskaren själv bedömer vilka som har de specifika kunskaper i relation till ämnesområdet. Alla medverkande kommer från tre stora grupper på Facebook, syftet med detta var att försöka nå ut till så många intressenter som möjligt som eventuellt har bakgrund av att jobba med barn i behov av särskilt stöd. I relation till ett selektivt urval kunde jag genom grupper på Facebook rikta in mig mot pedagoger som lämpar sig för ämnesområdet. Genom att efterfråga intressenter via Facebook så kan risken öka att utomstående kan se vilka som eventuellt väljer att delta om de beslutar att kommentera inlägget att de är intresserade, dock kan detta variera beroende på om individer väljer att ha med sitt riktiga namn på Facebook eller inte. I alla tre grupperna skickade jag ut mitt missivbrev och efterfrågade deltagare till enkätstudien, samt en länk till enkäten. I mitt fall var alla grupper slutna, vilket betyder att det krävs ett godkännande att gå med i dem. Den
18
första gruppen heter ”Idébank för förskollärare/lärare” och har vid detta skede 52400 medlemmar. Den andra gruppen heter ”Pedagogiska tips och trix för oss som jobbar i förskolan” och har för närvarande 46900 medlemmar. Den tredje och sista gruppen heter ”Förskola – Här diskuterar vi allt” och har 3100 medlemmar. Alla inlägg lades upp samtidigt på en fredag och togs ner på tisdagen veckan därefter, alltså var enkäten tillgänglig i fem dagar för pedagoger att ta del av. Det var avsiktligt att få ut enkäten på en fredag med tanke på att de flesta förskolor är stängda under helger, och tanken med det var en förhoppning att fler medlemmar i dessa grupper skulle se mitt inlägg.
Bearbetning av material
I denna studie har Google Formulär valts som insamlingsmetod för enkäten vilket fungerade smidigt, och det var enkelt att därefter dela den till de intressenter som sedan fyllde i enkäten. Programmet som valdes för att analysera och bearbeta materialet som samlats in heter SPSS (Statistical Product and Service Solutions) och är ett datorprogram för statistisk analys. Tabell 1 i resultatet gjordes med hjälp av Microsoft Excel.
Analysprocess
I denna studie valde jag att göra enkäten internetbaserad med tanke på att processen både är snabbare och enklare för deltagare att fylla i. Till skillnad mot en postenkät måste en sådan fyllas i och returneras, och istället för att vänta på att den blir returnerad så registreras de medverkandes svar direkt via internet. Med hjälp av en internetbaserad enkät kan sortering och exportering av datan ske till externa statistikprogram som kan beräkna datan. Med hjälp av SPSS har jag kunnat beräkna datan och få ut procenttalen från enkätens olika frågor, som sedan i resultatet sammanställs i stapeldiagram. För att få ut den valida procenten från den insamlade datan har frekvenstabeller gjorts i SPSS, och detta gjorde att jag kunde se de procenttal som sedan presenteras i stapeldiagrammen i resultatet. När det kommer till kvantitativa analyser kan det brytas ned i olika stadier. David och Sutton (2016) betonar att det inledande stadiet handlar om att lära känna sin data genom att identifiera olika trender med hjälp av grafiska framställningar av data. I mitt fall har jag valt att använda mig av bland annat diagramformat för att presentera enkätens svar, och genom att lära känna min data kunde jag enkelt sortera bort sådant som inte är relevant för resultatet. För att kunna genomföra en kvantitativ datainsamling belyser David och Sutton (2016) att det krävs en specificering av de centrala begreppen som sedan ska översättas till mätbara variabler och
19
kategorier. Eftersom min enkät innehåller en del öppna frågor så blir det andra stadiet relevant i den analytiska processen. David och Sutton (2016) kallar detta stadie för ”Utforskning av relationer och skillnader i data”, och med detta menar de handla om att beskriva olikheter och likheter. I min analysprocess har jag använt mig av Microsoft Excel för att jämföra de olika svaren jag fått in med hjälp av en tabell som presenteras längre ned i resultatet. Genom denna tabell har jag kunnat se exempelvis hur lång yrkeserfarenhet pedagogerna har i relation till en fråga från enkäten som behandlar trygghet i att samtala med vårdnadshavare, och detta har hjälpt till att kunna se vissa tendenser.
En dataanalytisk process möjliggjorde att jag steg för steg kunde gå igenom datan vid sökandet efter olika tendenser. Med hjälp av att lära känna datan och fundera över hur resultaten tolkas längre fram belyser David och Sutton (2016) att det kan bidra till den framställning som behövs för att besvara forskningsfrågorna. Den insamlade datan har jag sedan presenterat i diagramformat nedanför i resultatdelen med hjälp av valida procenttal.
Etiska aspekter
När det kommer till digitaliserade enkäter som skickas ut via internet så måste samma forskningsetiska principer följas. Enligt Vetenskapsrådet (2017) ska kravet av skydd på de deltagandes identiteter tillgodoses genom att maskera svaren, samt avidentifieras för att inte röja deras identiteter. I relation till min enkät gjorde jag det klart och tydligt för mig att anonymisera deltagarna för att förhålla mig till detta. Att använda sig av anonymisering vid enkäter så minskar risken att deltagares personuppgifter hamnar i fel händer om datorn skulle bli hackad. I denna studie har jag utgått från Vetenskapsrådets text om god forskningssed, och mer specifikt begreppen anonymisering och konfidentialitet. Enligt Vetenskapsrådet (2017) handlar anonymisering om att skydda deltagare genom att deras svar inte ska kunna gå att spåra till enstaka individer. Valet att samla in enkätsvaren utan att deltagares identiteter visas resulterade i anonymitet. Konfidentialitet beskrivs av Vetenskapsrådet (2017) genom att spridning av uppgifter som är insamlade, inte ska spridas vidare till obehöriga. Mitt
förhållningssätt gentemot detta har utgått från att låta enkätsvaren endast vara för mina ögon, samt att svaren har sparats ned i en lösenordskyddad mapp som obehöriga inte har tillträde till. I mitt missivbrev tydliggjordes det att deltagandet var frivilligt, samt att de när som helst kunde avbryta sitt deltagande.
20
I och med att denna studie är kvantitativ, så har centrala etiska aspekter som aktualiseras inom kvantitativ forskning alltid funnits med i min åtanke. David och Sutton (2016) belyser att de som bedriver forskning på alla stadier ska uppträda professionellt, samt att det är en
skyldighet att erbjuda de deltagande konfidentialitet och anonymitet. Genom att ha använt mig utav en internetbaserad enkät har varje steg och stadie noggrant studerats för att ge de deltagande ett så bra skydd som möjligt i relation till konfidentialitet och anonymisering. Utöver den anonymitet jag erbjöd de deltagande så följer enligt Vetenskapsrådet (2017) en tystnadsplikt som ska följas av forskare, samt en sekretess och en vikt av att skydda deltagares integritet. Med sekretess inom forskning finns en grundprincip att uppgifter till allmänna handlingar kan sekretessbeläggas om de faller under bestämda paragrafer i offentlighets- och sekretesslagen (Vetenskapsrådet, 2017). Vidare betonas det att tystnadsplikten är något som följer sekretessen i mån om en uppgift också är sekretessbelagd. Avslutningsvis betonas det av Vetenskapsrådet (2017) att deltagare har rätt till skydd mot insyn i sitt privatliv, och att det ska ske genom att forskare ska vidta åtgärder för att skydda dem.
Metoddiskussion
En stor risk som aktualiseras med enkätundersökningar är antalet deltagare som deltar. I mitt fall löpte jag risken att få för många, eller för få svar i och med att jag la ut den i relativt stora Facebookgrupper med många medlemmar. Håkansson (2017) betonar att det både finns fördelar och nackdelar med enkäter, bland annat att man kan få en bred bild av något samtidigt som att de enbart bara mäter människors uppfattningar och inte de faktiska förhållandena. I relation till min studie tycker jag att enkät som vald metod har fungerat bra med tanke på omständigheterna som råder med pandemin. Egentligen var det tänkt att använda intervjuer med förskollärare som metod med tanke på att jag vill samla detaljerade och nyanserade uppfattningar i relation till mina frågeställningar, samt chansen att kunna ställa motfrågor ifall de skulle nämna något intressant. De öppna frågorna jag använt mig utav i enkäten tycker jag har fungerat bra, och jag har fått väldigt många varierade svar. Dessa varierade svar listas och diskuteras i min resultatdel, samt diskussionsdel i relation till frågeställningarna där tidigare forskning och bakgrund kopplas in.
Med varje metod som väljs kommer också fördelar och nackdelar, och att skapa en enkät var väldigt tidseffektivt för mig. Även om en enkät vanligtvis tar längre tid att skapa än
21
inkomna svar på fem dagar som jag tror hade varit svårt att få till med kvalitativa intervjuer. En annan fördel relateras till analysen och de verktyg som finns för att sammanfatta enkätens svar, och detta relateras återigen till tidseffektivitet. Till skillnad från att behöva transkribera och anteckna intervjuer så finns hjälp från externa program som SPSS och Microsoft Excel, och i mitt fall har det inneburit att det varit relativt enkelt att analysera den insamlade empirin. Nackdelar har aktualiserats lite grann i början av denna metoddiskussion i form av eventuell svarsfrekvens och de faktiska förhållandena, men en nackdel som enkäter inte kan komma ifrån handlar om möjligheten till utvecklade svar. I enkätundersökningar är det oftast svårt att ställa följdfrågor, och i relation till min enkät upplevdes det svårt att få detaljerade svar från de öppna frågor som fanns. Detaljerade svar som kan följas upp passar mycket bättre för kvalitativa intervjuer, och där går det även på ett bättre sätt uppskatta om svaren som kommer in är ärliga att förstå. Samt så går det att tolka om den intervjuade betonar något extra mycket i form av handgester och kroppsspråk. Håkansson (2017) betonar bortfall som en annan nackdel. Detta var en stor risk jag löpte med mitt metodval, och till vissa frågor har jag fått vissa bortfall. Exempel på detta är fråga 18; Under din tid som verksam förskollärare, vilka
utmaningar har du stött på i arbetet med barn i behov av särskilt stöd? och fråga 19; Vad kan du som förskollärare göra för att förebygga eventuella svårigheter/problem?
I dessa frågor benämns bara förskollärare vilket gjorde att de barnskötare som medverkade i denna enkätundersökning kan ha hoppat över dessa frågor. På dessa frågor fick jag totalt 19 bortfall tillsammans, vilket kan tolkas som antingen en ovilja att svara på frågorna eller i mitt fall en miss att rikta frågorna till både barnskötare och förskollärare. Avslutningsvis tror jag att en enkät hjälpte mig i form av att den fylls i på de medverkandes villkor, vilket betyder att de kan fylla i enkäten om och när de vill. Detta tror jag kan ha haft en positiv effekt som minimerar min påverkan på de medverkande.
22
Resultat
Under detta avsnitt kommer jag att redogöra och sammanfatta min enkätstudie om specialpedagogik, samverkan och utmaningar i relation till barn i behov av särskilt stöd. Resultatet kommer att framställas genom stapeldiagram, och jag har valt att dela upp resultatet i fyra olika delar likt hur min enkät såg ut samt så finns frågorna i sin helhet i diagrammen. Den första delen kommer att behandla enkätens bakgrundsfrågor, och den andra delen behandlar pedagogers kunskap och attityder till specialpedagogik i relation till barn i behov av särskilt stöd. Den tredje delen behandlar samverkan med vårdnadshavare till barn i behov av särskilt stöd, och den fjärde och sista delen behandlar utmaningar och hinder relaterat till mina forskningsfrågor. Efter dessa delar kommer en egen del som besvarar mina forskningsfrågor, och hela detta avsnitt avslutas med en sammanfattning av resultatet.
Del 1 - Bakgrundsfrågor
I denna del kommer fokus ligga på enkätens frågor som behandlar pedagogers bakgrund, så som exempelvis hur många ers erfarenhet de har av att arbeta inom förskolan och om de har någon vidareutbildning inom specialpedagogik. Mitt resultat visade att 96,8% har examen från högskola/universitet medan 3,2% har en gymnasieexamen eller motsvarande. Angående frågan; Hur många års erfarenhet har du av att arbeta inom förskolan? så visar diagram 1 nedanför att majoriteten som representeras av 29% har över 21 års erfarenhet av att arbeta inom förskolan. Strax därefter svarade 24,7% av deltagarna att de har 0–5 års erfarenhet.
24,70% 18,30% 16,10% 11,80% 29% 0,00% 5,00% 10,00% 15,00% 20,00% 25,00% 30,00% 35,00% 0-5 år 6-10 år 11-15 år 16-20 år > 21 år
Diagram 1 - Yrkeserfarenhet
23
Diagram 1 - Yrkeserfarenhet.
Diagram 1 visar att det är en ganska jämn blandning när det kommer till de medverkandes yrkeserfarenhet. Angående frågan; Har du någon utbildning inom området specialpedagogik
som du fått antingen med din grundutbildning eller senare, i form av t.ex. vidareutbildning?
så visar diagram 2 nedanför att 54,8% inte har en sådan medan 45,2% av de medverkande har någon form utav det. Till denna fråga fanns även en följdfråga till de som svarat ja där det ombads att skriva vilken/vilka vidareutbildningar och- eller påbyggnadsutbildningar de har gått klart eller påbörjat. På denna följdfråga svarade 99% utav de som svarade ja på frågan innan, och angav vilka utbildningar de genomfört eller påbörjat.
Diagram 2 – Vidareutbildning.
Majoriteten av de svar jag fått in angående vidareutbildningar berör kurser om
specialpedagogiska programmet, selektiv mutism, TAKK3, lågaffektivt bemötande och NPF4
med flera. Av dessa 41 medverkande som angett någon vidareutbildning är majoriteten pedagoger med över 21 års erfarenhet.
3 Specialpedagogiska skolmyndigheten (2020) betonar att TAKK är en metod att stödja
kommunikation. TAKK är inte detsamma som svenska teckenspråket, men bygger på dess tecken.
4 NPF betonas av Specialpedagogiska skolmyndigheten (2020) som neuropsykiatriska
funktionsnedsättningar. 45,20% 54,80% 0,00% 10,00% 20,00% 30,00% 40,00% 50,00% 60,00% Ja Nej
Diagram 2 - Vidareutbildning
Har du någon utbildning inom området specialpedagogik som du fått antingen med din grundutbildning eller senare, i form av t.ex. vidareutbildning?
24
Del 2 – Pedagogers kunskap och attityder till specialpedagogik
I denna del kommer fokus ligga på enkätens frågor som behandlar pedagogers kunskap och attityder till specialpedagogik. Angående frågan; I vilken omfattning upplever du att du under
personalmöten/arbetsplatsträffar kan prata om specialpedagogiska frågor som rör barn i behov av särskilt stöd? så visar diagram 3 nedanför att 39,8% av deltagarna upplever att de i viss grad kan prata om specialpedagogiska frågor som rör barn i behov av särskilt stöd under
personalmöten. Strax därefter svarade 33,3% av deltagarna att de upplever att de kan diskutera dessa frågor i ganska hög grad. Diagrammet visar även att 22,6% av deltagarna upplever att de i hög grad, medan 4,3% av deltagarna upplever att de inte alls kan prata om frågor som rör barn i behov av särskilt stöd.
Diagram 3 – Personalmöten och arbetsplatsträffar.
I en följdfråga till ovanstående diagram 3 ombads de medverkande att välja vilka typ av frågor de diskuterar i arbetslaget. Resultatet visade att 57% har svarat att de diskuterar barnets personlighet i sin helhet, frågor som rör barnets vårdnadshavare i relation till hur de
samverkar med dem och pedagogers förhållningssätt i bemötandet av barn i behov av särskilt stöd. Något som däremot inte diskuterades lika mycket är exempelvis hur pedagoger kan anpassa verksamheten för att inkludera dessa barn utan att de känner utanförskap, vilket står för en svarsfrekvens på 1,1% av deltagarna. Resultatet visade även att 1,1% av deltagarna
4,30% 39,80% 33,30% 22,60% 0,00% 5,00% 10,00% 15,00% 20,00% 25,00% 30,00% 35,00% 40,00% 45,00%
Inte alls I viss grad I ganska hög grad I hög grad
Diagram 3 - Personalmöten och
arbetsplatsträffar
I vilken omfattning upplever du att du under personalmöten/arbetsplatsträffar kan prata om specialpedagogiska frågor som rör barn i behov av särskilt stöd?
25
diskuterar lågaffektivt bemötande, samt 1,1% som samtalar om handledning av specialpedagog.
Angående en fråga som behandlar arbetet kring barn som är i behov av särskilt stöd, så visar mitt resultat i diagram 4 nedanför att 80,6% av deltagarna anser att det är mycket viktigt med tillgång till specialpedagogisk kompetens för att arbetet med barn som är i behov av särskilt stöd ska bli framgångsrikt. 17,2% anser tillgången till specialpedagogisk kompetens som ganska viktigt, medan 1,1% av deltagarna anser tillgången som ganska oviktig. Att tillägga så tycker 1,1% av deltagarna att det är helt oviktigt med tillgång till specialpedagogisk
kompetens.
Diagram 4 – Barn i behov av särskilt stöd.
I diagram 4 visas vikten av att ha tillgång till en specialpedagogisk kompetens för att arbetet med barn som har medicinska diagnoser ska bli framgångsrikt ligger i ganska stor majoritet, och detta resultat visar att de flesta medverkande lägger stor vikt vid en specialpedagogisk kompetens. Detta kan relateras till nästkommande fråga; Vid behov, finns det tillgång till
specialpedagogiskt stöd på din förskola? Mitt resultat i diagram 5 nedanför visar att 94,6% av
deltagarna har tillgång till specialpedagogiskt stöd vid behov, medan 5,4% inte har det alls.
1,10% 1,10% 17,20% 80,60% 0,00% 10,00% 20,00% 30,00% 40,00% 50,00% 60,00% 70,00% 80,00% 90,00%
Helt oviktigt Ganska oviktigt Ganska viktigt Mycket viktigt
Diagram 4 - Barn i behov av särskilt stöd
Hur viktig tycker du att tillgången till specialpedagogisk kompetens är för att arbetet med barn som är i behov av särskilt stöd ska bli framgångsrikt?
26
Diagram 5 – Specialpedagogiskt stöd.
I en öppen följdfråga till det ovanstående diagram 5 så ombads de medverkande att ange vilka specialpedagogiska tillgångar som finns tillgängliga vid behov. Det svaret som dominerar till störst del är specialpedagoger som bildar en stor majoritet. Andra tillgångar som nämndes, men inte i lika stor grad är logopeder, BHT (Barnhälsoteam), centrala elevhälsan och den specialpedagogiska skolmyndigheten. Detta leder vidare till en öppen fråga angående under vilka former samarbetet sker mellan de medverkande och specialpedagogen/specialläraren. Den samarbetsform som dominerar svaren till störst del handlar om att pedagogerna och deras kollegor får handledning av specialpedagogen/specialläraren, samt att
specialpedagogen/specialläraren observerar på avdelningen.
Del 3 – Samverkan med vårdnadshavare till barn i behov av särskilt stöd
I denna del kommer fokus ligga på enkätens frågor som behandlar samverkan mellan
förskolans verksamhet och hemmet. Angående frågan; Känner du dig trygg att samtala med
vårdnadshavare om deras barn i behov av särskilt stöd? så visar diagram 6 nedanför att
49,5% av de medverkande känner i ganska hög grad sig trygga att samtala med
vårdnadshavare om deras barn, medan 29% känner i hög grad sig trygga att samtala med vårdnadshavare om deras barn i behov av särskilt stöd.
94,60% 5,40% 0,00% 10,00% 20,00% 30,00% 40,00% 50,00% 60,00% 70,00% 80,00% 90,00% 100,00% Ja Nej
Diagram 5 - Specialpedagogiskt stöd
27
Diagram 6 – Trygghet i samtal med vårdnadshavare.
I diagrammet ovan visar resultatet en ganska stor majoritet där de medverkande känner en trygghet i att prata med vårdnadshavare om deras barn i behov av särskilt stöd. I minoriteten som valde inte alls eller i viss grad återfanns till störst del pedagoger med 0-5 års erfarenhet, samt pedagoger med 6-10 års erfarenhet.
Detta leder vidare till nästa fråga som var; I vilken grad anser du att vårdnadshavare lyssnar
och respekterar dig utifrån din yrkesprofession/profession? och diagram 7 nedanför visar att
53,8% känner i ganska hög grad sig respekterade av vårdnadshavare utifrån sin yrkesprofession. I detta spektra var det blandat i relation till vilken yrkeserfarenhet de medverkande har, både de med lång erfarenhet av att jobba i förskolan och de med lite erfarenhet återfinns bland de som valde i hög grad.
3,20% 18,30% 29,00% 49,50% 0,00% 10,00% 20,00% 30,00% 40,00% 50,00% 60,00%
Inte alls I viss grad I ganska hög grad I hög grad
Diagram 6 -Trygghet i samtal med
vårdnadshavare
28
Diagram 7 – Yrkesprofession.
Av de medverkande som valde alternativet ”i viss grad” i ovanstående diagram 7 bestod till störst del av pedagoger med en erfarenhet på 0-5 år. Föregående fråga leder vidare till nästa fråga som behandlar samverkan mellan hemmet och förskolan. Frågan som de deltagande ombads att svara på är följande påstående; Vårdnadshavare till barn med diagnoser anser att
pedagoger saknar kompetens inom specialpedagogik. Resultatet visar i diagram 8 nedanför att
57% av de medverkande inte instämmer att vårdnadshavare till barn med diagnoser anser att pedagoger saknar kompetens inom specialpedagogik.
0,00% 20,40% 25,80% 53,80% 0,00% 10,00% 20,00% 30,00% 40,00% 50,00% 60,00%
Inte alls I viss grad I ganska hög grad I hög grad
Diagram 7 - Yrkesprofession
I vilken grad anser du att vårdnadshavare lyssnar och respekterar dig utifrån din yrkesprofession/profession?
29
Diagram 8 – Samverkan mellan hemmet och förskolan.
De 3,2% som instämmer i ovanstående påstående i diagram 8 är de pedagoger som har de två kortast erfarenheter av att arbeta inom förskolan. Två av pedagogerna som instämde har 0-5 års erfarenhet, och en pedagog har 6-10 års erfarenhet.
Del 4 – Utmaningar och hinder i arbetet med barn i behov av särskilt stöd
I denna del kommer fokus ligga på enkätens öppna frågor som behandlar utmaningar i arbetet. Angående frågan; Under din tid som verksam förskollärare, vilka utmaningar har du stött på i
arbetet med barn i behov av särskilt stöd? så ombads de medverkande att ge exempel på olika
utmaningar de har varit med om. Totalt svarade 84 medverkande vilket resulterade i att det har kommit in många varierande svar och utmaningar. Ett genomgående tema handlar om tidsaspekten, pedagogers kompetens, samverkan med vårdnadshavare, bemötandet mot barn och verksamhetens miljö.
En pedagog betonade följande som utmaning;
”Tidsaspekten, att man inte har de strukturella förutsättningarna på avdelningen för att möta barnet. Exempelvis underbemannade utifrån att möta barnet och ge särskilt stöd. Kompetens, även om jag har kunskaper inom spec.ped så räcker inte de alltid, man
3,20% 24,70% 57,00% 15,10% 0,00% 10,00% 20,00% 30,00% 40,00% 50,00% 60,00%
Instämmer Instämmer delvis Instämmer inte Vet ej
Diagram 8 - Samverkan mellan hemmet och
förskolan
Vårdnadshavare till barn med diagnoser anser att pedagoger saknar kompetens inom specialpedagogik
30
behöver rika uppsättningar på strategier och verktyg för att kunna möta barn i behov av särskilt stöd”.
Pedagogers kompetens är något som benämns frekvent, både när det kommer till de
medverkandes men även kompetensen inom arbetslaget. Något som kompetens kan påverka många saker inom verksamheten, dels pedagogers olika inställningar inom arbetslaget om hur anpassningen av stöd ska ske men även hur pedagoger bemöter barn i behov av särskilt stöd. En annan pedagog berättar följande som utmaning;
”Att det inte finns tillräckligt med resurser i form av personal, tid, material och kompetens; att vi har en skild barnsyn i personalgruppen (jag förespråkar ett kritiskt perspektiv där jag anser att det är vi och miljön som måste anpassas, inte barnet) vilket leder till att kollegors bemötande av barn med särskilda behov är bristfällig och ofta kontraproduktiv; vårdnadshavare som inte vill se att deras barn behöver extra stöd vilket gör att vi inte kan ta in specialpedagog som hjälper oss; för stora barngrupper och barngrupper med många barn som behöver extra stöd vilket gör att man inte hinner med”.
En resursbrist var något som de flesta pedagoger nämnde, dels i samband med att få tag på specialpedagoger men även när pedagoger i arbetslaget blir sjuka. Resursbrister kan vara något som påverkar hela verksamheten i form av att inte kunna täcka de behov som finns för att kunna följa läroplanen för alla barn. Bristen på resurser kan även innebära att redan stora barngrupper blir svårare att hantera och se alla barn, samt att det kan vara extra svårt att hinna ha tid för riktiga samtal med vårdnadshavare.
En majoritet av de medverkande betonade samverkan som en utmaning. En nära kontakt och tillit i samverkan med vårdnadshavare beskrevs vara svår och ett par pedagoger beskrev att vissa vårdnadshavare såg efter sitt bästa istället för till barnets bästa. En pedagog berättade en upplevelse att det gått så långt som följande i samverkan med vårdnadshavare;
”Att vårdnadshavare blir arga, slutar på fsk. Inte lyssnar”.
