Malmö högskola
Lärarutbildningen
Historiska studier
”Ja, Slösa för ’skönheten’ lida får!”
En diskursanalys av Lyckoslantens omslagsbilder samt Spara och Slösa, år 1939-1945
”For the cause of 'beauty', Slösa will suffer!” A discourse analysis of the front pages of Lyckoslanten
and Spara och Slösa, years between 1939 and 1945
Jenny Hansson
100107
Historia med kulturanalys III Handledare: Irene Andersson
Sammanfattning
Spara och Slösa ägnar sig gärna åt sportsliga aktiviteter, men Slösa lyckas sällan imponera på sina vänner. Ur Lyckoslanten (1945), nr 1.
Sammanfattning
Studien undersöker barntidningen Lyckoslantens visuella representationer, med ett fokus på serien Spara och Slösa samt omslagsbilderna. Åren mellan 1939 och 1945 granskas med hänsyn till det pågående kriget i Europa för att söka synliggöra symboler för kriget. Symbolerna visar sig vara nästintill obefintliga och bidrar till den idylliserade värld som gestaltas. Studiens huvudsakliga syfte är att diskursanalytiskt ringa in det specifika bildspråk som används för att uppmuntra barn till sparsamhet. Genom bildernas uttryck och vidare betydelser diskuteras framträdande ideal utifrån analytiska kategorier som genus, klass och etnicitet. Teman som återkommer i de båda bildtyperna och som knyts till en allmän sparandediskurs är mode och skönhet, idrott och hälsa, föreningsliv, flit och arbete, nöjen samt natur. Exempel på framträdande ideal är de blonda och blåögda barnen på omslagsbilderna som samtliga ser glada och friska ut och leker i en vacker natur. Deras kroppar har inga avvikande drag och deras etniska bakgrund kan relateras till en svensk eller nordisk. Således utesluts de attribut och egenskaper som inte passade in i den bild som tidningen ville förmedla av framgångsrika och lyckade barn. Likaså är de ideal som framträder i Spara och Slösa förknippade med ljusa yttre drag och en återhållsam livsstil. Slösa lider både fysiskt och psykiskt då hon ses som normbrytande genom sitt självständiga agerande och genom sitt utseende som anses pråligt och oanständigt.
Abstract
The study focuses on the child newspaper Lyckoslanten and it's visual representations with a certain perspective on the comic strip Spara och Slösa and pictures on the front pages. Years between 1939 and 1945 has been chosed due to the Second World War in Europe. The result shows no found symbols that can relate to the war discourse which contributes to an idyllic world that appears though the pictorial expressions. The mainpurpose is to through discouse analytical questions narrow down the specific pictorial language being used to encourage children to economic thrift. Via the wider meanings of the pictorial expressions, appearing ideals are discussed through analycital categories such as gender, class and ethnicity. Recurrent themes being discovered and related to the economic discourse are fashion and beauty, gymnastics and health, sports associations, diligence and hard work, amusements and nature. Examples of appearing ideals are the blond and blue eyed children on the front pages which all looks happy and healthy while playing in a beautiful nature. Their bodies has no differing attributes and their ethnical backgrounds are swedish or nordic. Thus attributes and qualities that did not fit into the ideal world that the paper stands for are being excluded. Likewise, ideals shown in Spara och Slösa are associated with fair attributes and a restrained lifestyle. Slösa suffers from fysical and psycological viewpoints when her independent behaviour and differing looks portrays as gaudy and obscene.
Innehållsförteckning
1. Inledning...6
1.1 Lyckoslantens födelse i en kristid...6
1.2 Barnserier och bildliga möten...7
1.3 Syfte och frågeställningar...10
2. Forskningsläge...11
2.1 Den mångfacetterade bildanalysen...11
2.2 Tecknade serier...11
2.3 Barnserier...13
2.4 Sparsamhet, konsumtionsbegär och kvinnor...14
3. Källmaterialet...17
4. Metodologiska aspekter ...18
5. Teoretiska perspektiv...20
5.1 Diskurser och bilder...20
5.2 Genus...22
6. Undersökning...23
6.1 Disposition...23
6.2 Skolsparrörelsen...23
6.3 Tecknade serier för barn...24
7. Försättsbilderna...25
7.1 Natur och sång...25
7.2 Pojkar och flickor...26
7.3 Svenskhet ...29
7.4 Föreningsliv...31
7.5 Klass...32
7.6 Frånvaron av kriget...33
8. Spara och Slösa...33
8.1 Mode och skönhet...33
8.2 Nöjen...35
8.3 Hälsa och idrott...36
8.4 Flit och arbete...37
8.5 Symbol för kriget...38 9. Slutdiskussion...38 10. Käll- och litteraturförteckning...42 10.1 Källmaterial...42 10.2 Litteratur...42 11. Bilagor...43
1. Inledning
1.1 Lyckoslantens födelse i en kristid
Den 28 oktober 2009 publicerade Sydsvenskan en artikel som en medarbetare på kulturredaktionen författat med anledning av nypremiären av Molières drama Den girige på Dramaten i Stockholm. I ingressen reflekterar Svensson som följer: ”Snål eller slösaktig? Girigheten kommer i olika skepnader. I finanskrisens spår vill man gärna kasta stenar, men först bör man kanske fråga sig: Vilken typ är jag själv?”.1 Författaren resonerar vidare kring 1920-talets hopplösa depression med stigande arbetslöshet och sjunkande livskvalitet som resultat. Svensson funderar över vem som idag är beredd att tygla sitt konsumtionsbegär till förmån för ett kliv upp på den moraliska stegen och avslutar sin text med frågan ”Vem vill idag vara Spara när det är så mycket roligare att vara Slösa?”.2 Utifrån Svenssons resonemang läser jag in att konsumtion är något som i vårt samhälle idag ses som fult och fel men att människors ha-begär och jakt efter unika livsstilar gör att vi inte kan värja oss mot att köpa de prylar vi så starkt önskat oss, trots att det gräver djupa hål i vår plånbok eller påverkar miljön på ett negativt sätt. Artikeln ingår i en ekonomisk diskurs som behandlar frågor om hur vi ska förhålla oss till förmögenheter och sparande. Både idag och i historien har människor behövt fundera över ekonomiska frågor. Ekonomiska frågor formuleras på ett visst sätt och präglar både människors sätt tänka och mediers rapportering Mer specifikt har dessa finansiella angelägenheter ofta handlat om sparsamhet kontra slösaktighet. Så funderade även människor under den tid som flytt kring ekonomi - finanskraschen som i USA och Europa präglade det sena 1920-talet skapade debatter om hur människor skulle förvalta sina pengar. Diskussioner om konsumtion, kapital och livskvalitet fick en ny innebörd under krisåren då miljoner människor blev arbetslösa, förlorade sina hem och tvingades stå i sopp-köer för att överleva.
Det är i denna kristid som barntidningen Lyckoslanten börjar publiceras och ges ut till skolbarn i Sverige. År 1926 utkom det första numret och de efterföljande åren delades 4-6 nummer ut per år. Syftet med tidningen, vars motto löd ”Envar sin egen lyckas 1 Sydsvenskan, B5, 20091028.
smed”, var att uppmuntra barn till att börja spara inför framtidens eventuella svårigheter. Innehållet hade ofta ett uppfostrande och moraliserande tilltal och innefattade förord, artiklar, sagor, sånger, pyssel och serier. Skriften ingick i Svenska sparbanksföreningens avdelning för sparpropaganda och den tecknade serien Spara och Slösa, illustrerad av Birgitta Lilliehöök, blev populär och hade efterhand sin givna plats i tidningen.3 Serien fanns med i nästan varje nummer fram till år 1963 då den tillfälligt slutade publiceras. Flickorna Spara och Slösa var till utseendet och personligheten varandras motsatser - Spara var blond, blåögd och rationell medan Slösa hade mörkt hår, mörka ögon och en impulsiv själ. Jag bestämde mig efter en intressant och roande läsning av några nummer av Lyckoslanten att studera detta källmaterial mer noga, då det fick mig att börja fundera över det budskap som texterna förmedlade. Materialet kändes levande och innehållsrikt och talade till mig på ett rättframt vis.
1.2 Barnserier och bildliga möten
Vad jag specifikt skulle granska avgjordes vid läsningen av Helena Magnussons avhandling där författaren framhöll att tecknade barnserier hittills inte fått någon given plats inom akademiska problemformuleringar.4 Texter, i vid bemärkelse, som riktats till yngre generationer har under de olika forskningsepokerna inom historia inte lika grundligt studerats som texter riktade till vuxna. Detta generationsperspektiv säger något om hur vi värderar olika litterära genrer. Det verkar som om värderingen av barnserier innefattar synpunkter om att dess innehåll inte varit värt att granska, som om serierna endast setts som en enklare litteraturtyp riktad till barn. Denna värdering i kombination med att tecknade serier som genre värderats lågt och barnseriers allmänt låga status inom litterära uttrycksformer har medfört att forskning kring barnserier främst behandlat dess 3 Lilliehöök (1899-1990) arbetade samtidigt som journalist på tidningarna Idun, Damernas Värld,
Stockholms-Tidningen och Film-Journalen samt författade romaner och kåserier. År 1923 ställde hon ut
serie- och sagoteckningar på Göteborgsutställningen, där Thorsten Palmquist beställde en serie av henne som skulle handla om barn och sparsamhet. Detta resulterade i Spara och Slösa. Under de svåra tiderna under det andra världskriget arbetade Lilliehöök som frilans och på Sveriges Pressarkiv i Riksarkivet finns teckningar och skisser som Lilliehöök skapade då hon reste i Latinamerika, bevarade och tillgängliga för forskning som omfattar tiden 1919-1987. Se: Melander, Ellinor (2005): Inte bara Spara och Slösa. Birgitta
Lilliehööks arkiv. I: Presshistorisk årsbok 2005. Svensk Presshistorisk Förening, s 175, 178, 180-185.
4 Magnusson, Helena (2005): Berättande bilder – Svenska tecknade serier för barn, Makadam förlag, Riga,
litterära eller pedagogiska kvaliteter samt populärkulturella aspekter. Att applicera historiska perspektiv och använda sig av diskursanalytiska eller andra metodologiska grepp har inte i lika stor utsträckning skett.5
Serier riktade till barn har dock också en avsändare - en person eller en myndighet - som förmedlar och upprätthåller specifika ideal och värderingar, eftersom varje kreatör av en text bär på en egen ideologi. Att se barnserier som artefakter som speglar samtida värderingar värda att granska är en viktig del i Cultural studies-fältet, där forskare verkar för att jämställa olika genrer av källmaterial. Texter utgivna av instanser på olika nivåer och personer från skilda sociala grupper ges liknande auktoritet och myndighetsrapporter eller läroböcker kan betraktas med samma respekt som barnserier, beroende på vilket syfte studien har. Den historiska forskningen blir därigenom mer demokratisk och mångkulturell då fler människor får chans att synas och ta plats i historieberättandet. Michael F. Scholz argumenterar i Historisk Tidskrift för användning av tecknade serier som källmaterial specifikt i historisk forskning. Han framhåller att de
återspeglar som andra delar av populärkulturen sin tid och förhåller sig till aktuella problem i samhället. Genom ett samspel mellan ord och bild förmedlar den tecknade serien komplexa kommunikationssituationer: från artighetsformer över sociala hierarkier fram till genusrelationer.6 Författaren menar att serier kan återspegla levnadsomständigheter och som bildkällor visa design och mode eller ses som lingvistiska källor inom språksociologin. ”Serierna fångar upp unikt nationella föreställningar och regional folklore”, fortsätter Scholz och understryker det fruktbara i att specifikt studera genusrelationer utifrån serier då föreställningar om mäns och kvinnors platser i offentlig och privat sfär, som i andra källmaterial kan vara dolda, kan synliggöras.7 Utifrån dessa två forskares resonemang valde jag som en första aspekt att studera den tecknade barnserien Spara och Slösa. Scholz inspirerade mig till att ställa frågor till materialet. Vilka var vid en närmre anblick Spara och Slösa? Jag minns att jag som barn läste gamla upplagor av Lyckoslanten som min mormor hade sparat på vinden och att jag hade mest sympatier för Spara samtidigt 5 Magnusson (2005), s 10.
6 Scholz, Michael F. (2007): ”Tecknade serier som källmaterial för historisk forskning.” I: Historisk
Tidskrift (2007, 127:2), s 284-286.
som jag var lockad av Slösa som verkade vara en kul tjej som bara råkade köpa för mycket godis ibland. Om jag som vuxen läste serien, skulle jag då se strukturer och ideal som jag inte uppfattat som barn?
När jag håller Lyckoslanten i min hand möts blicken först av en färgglad och naturromantiskt präglad bild. Det är lätt att förstå om barns ögon drogs till dessa motiv av lekande, glada och söta barn i harmoniska miljöer. Inspiration till att som en andra aspekt i studien granska omslagsbilden fick jag då jag fann ett verk av Yvonne Eriksson och Anette Göthlund. De framhåller sitt intresse av att förstå vilka frågor vi kan ställa till bilder för att nå dolda betydelser. Olika bildtyper måste studeras utifrån olika frågeställningar då de oftast har skapats i olika syften. En konstbild bär på ideologiska uttryck medan en reklambild, som förvisso också rymmer ideologier, har som syfte att locka konsumenter.8 Omslagsbilderna utgör kulturella och ideologiska avtryck kommunicerade via Lyckoslanten. De kan kategoriseras som konstbilder illustrerade för att attrahera läsare och förmedla ideal. Jag vill undersöka Lyckoslantens dolda manifest genom att analysera hur Spara och Slösa samt omslagsbilderna skapar föreställningar om sparande. Motiveringen till valet av källmaterial grundar sig i vikten av att lyfta fram material som riktats till yngre generationer och ställa frågor som har med dess innehåll att göra. Kulturella skapelser som Lyckoslanten har präglat barns identitetsformering och världsuppfattning då texterna ofta funnits med i tidiga kulturmöten. Det faktum att
Lyckoslanten haft bred spridning och höga upplagesiffror motiverar jämväl studien då
talrika barn läst tidningen och frågan om sparsamhet och slösaktighet är, med tanke på Svenssons artikel, ett aktuellt tema än idag.9
8 Eriksson, Yvonne & Göthlund, Anette (2004): Möten med bilder – Analys och tolkning av visuella
uttryck, Studentlitteratur, Lund, s 19-22, 32, 40.
9 Tidningen publiceras fortfarande, idag genom Swedbank på hemsidan www.swedbank.se, och fick en
1.3 Syfte och frågeställningar
Syftet är att, med utgångspunkt i den ekonomiska diskurs som Lyckoslanten ingår i, undersöka hur den tecknade barnserien Spara och Slösa samt omslagsbilderna gestaltar ideal och föreställningar om sociala grupperingar. Specifika diskursanalytiska frågor jag arbetar utifrån är: Vilka föreställningar och ideal kring sparsamhet förmedlar omslagsbilderna och serien Spara och Slösa? Hur framkommer uttryck för normalitet fram genom aspekter som genus, klass och etnicitet? Hur används innehållsliga och formmässiga symboler för att förmedla ovanstående ideal? Avgränsningen innefattar samtliga nummer av Lyckoslanten mellan åren 1939 och 1945 och är vald med hänsyn till det pågående andra världskriget. Som en ytterligare variabel vill jag granska huruvida symboler för sparsamhet i relation till kriget framkommer, eftersom tidningens utgivning kan hänvisas till en tid präglad av krig och kanske även ett särskilt ekonomiskt förhållningssätt.
2. Forskningsläge
2.1 Den mångfacetterade bildanalysen
Bildanalytisk forskning utgör ett nästintill oöverskådligt akademiskt fält. Genom talrika metoder och teoretiska perspektiv som relaterar till olika frågeställningar, bildmaterial och syften har aspekter lyfts fram som behandlar bilders form och innehåll. Relevant bildanalytisk forskning att diskutera i mitt forskningsläge är sådan som behandlar tecknade barnserier samt aspekter som kan relateras till analysen av försättsbladen - forskningsläget skulle växa ohejdat om även allmän bildforskning behandlades.
2.2 Tecknade serier
I Historisk Tidskrift skriver Michael Scholz en syntes över serieforskning. Han menar att den innan 1990-talet behandlade djupdykningar i mediets rötter och traditioner, dess kopplingar till filmen samt dess kommersialisering i ambitionen att förbättra dess rykte. Efter det har gemensamma tillvägagångssätt inom teorier och metoder utarbetats då serier undersökts som kulturella yttringar som utgjort viktiga markörer för sin samtid.10 Översiktsverk som behandlar svensk och internationell seriehistoria har publicerats, men har ingen relevans för studien då de enbart behandlar vilka serier som illustrerats av vilka konstnärer i vilka perioder samt seriernas intriger, huvudpersoner och berättarteknik.11 Svenska historiker har hittills sällan granskat tecknade serier. Ett undantag är Dick Harrison som granskar hur medeltiden gestaltats i tecknade serier som något avvikande och väsensskilt från vår tid. Harrison menar att seriemediet är ultimat för att stereotypiska versioner av den Andre ska frammanas, på grund av dess omedelbara intryck av ord och bild. Myter om medeltiden som sprids genom tecknade serier behandlas i artikeln. Behovet av att framställa medeltiden som krigisk, mörk eller hjältemodig utgår från en 10 Scholz (2007), s 279-282.
11 Nämnas bör dock den historiska bakgrund till svenska tecknade serier som Nisse Larsson (1992) gjort.
Författaren menar att serier under det senaste decenniet nått högre status eftersom de nu ofta används i politiska syften. Tidigare tankar om serier var att de brukats i underhållningssyfte, en åsikt som åsidosatts till förmån för ett mer sofistikerat sätt att tala om seriekonsten. Kanske har detta att göra med att serier nu betraktas som accepterad vuxenlitteratur. Serieforskning bedrivs idag främst av Seriefrämjandet och magasinet Bild & Bubbla (1968-).
sentimental syn på tiden eller en föreställning om progressionen i vår kultur som mycket mer ”civiliserad” än medeltidens. Det kontinuerliga stereotypiserande som serierna ger uttryck för menar Harrison är en viktig del av vår historie- och verklighetsuppfattning, eftersom vi anar mer än bara motivet i bilden. Ihågkomna schabloner som teckningarna refererar till ger stereotyper makt, eftersom de lätt transformeras till symboler och förenklade bilder av verkligheten.12
En framträdande gestalt inom serieforskning är Scott McCloud som i sitt mest kända verk, som är utformat som ett seriealbum med författaren själv i huvudrollen, diskuterar seriekonstens berättartekniska möjligheter och låga status i förhållande till dess konstnärliga och lärorika potential. McCloud inleder med en berättelse om när han bestämde sig för att bli serieforskare. Tidigare tänkte han att ”comis where those bright, colorful magazines filled with bad art, stupid stories and guys in tights. I read REAL books naturally. I was much too old for comics”.13 Liksom Scholz menar McCloud att serier ofta ses som dålig konst som inte kräver någon intellektuell ansträngning varken för att skapa eller läsa. Han visar hur formen i serier kan granskas, vid aspekter som tid, ordval, färgsättning, intrig och dialog för att nå en förståelse för genrens komplexa uppbyggnad. Det är främst formen som granskas och inte idéerna som orden och bilderna bär på. Min forskning handlar om bildernas innehållsliga aspekter, vilket utgör ett annat förhållningssätt än McCloud som studerar formrelaterade element. Ett annat verk som behandlar serier är The Language of Comics där flera författare skriver om olika teman inom serievärlden. Redaktörerna framhåller det unika och sofistikerade uttryckssätt genom vilket serier är skapade, med representationer som innehåller lingvistiska och bildliga koder som sätts samman med pratbubblor, ramar och andra element. Den semiotiska process som serier ingår i, i förhållande till serietecknares berättartekniker diskuteras och främst behandlas även här formaspekter.14
12 Harrison, Dick (2003): ”Det förflutna som den Andre. Medeltiden i de tecknade seriernas värld.” I:
Sparrman, Anna, Torell, Ulrika & Åhrén Snickare, Eva, (2003): Visuella spår. Bilder i kultur- och
samhällsanalys, Studentlitteratur, Lund, s 25-27, 34, 39-41.
13 McCloud, Scott (1994): Understanding comics. The invisible art, Kitchen Sink Press, Northampton, s 2. 14 T Gibbons, Christina & Varnum, Robin (red.) (2001): The Language of Comics. Word and Image,
2.3 Barnserier
Helena Magnusson menar att forskningsläget inom svenska barnserier är så gott som tomt - hennes doktorsavhandling är den första svenska om tecknade barnserier - då denna litterära kategori sällan fått uppmärksamhet för sin speciella genres skull. Det faktum att serier haft en försiktig och traditionell framtoning, varit ett kommersiellt medium samt betraktats som underhållning i pressen har gjort att den inte blivit tagen på så stort allvar. Magnussons syfte är att skriva svenska barnseriers historia och diskutera berättartekniker genom att kategorisera dess form, innehåll och publikationsfora samt att nyansera bilden av vad barnserier är för att kunna lyfta in dem i diskussioner om barnlitterära texter. Berättande har länge i första hand förknippats med muntliga narrativ eller uttryckssätt som litteratur, musik och teater. Trots att det skrivna ordet fortfarande har företräde inom berättandet, har uppluckrade gränser mellan medier gjort att intresset för forskning kring mediers samspel ökat. En bild uppfattas ofta som direkt och icke-berättad men även en bild kan förmedla en historia. Symboler gör att ett effektivt bildberättande skapas och komplexa förhållanden kan skildras som inte enbart en text kan.15
I Norge har det, enligt Jo Lie, inte heller bedrivits någon betydande forskning om barnserier trots att genren etablerades på marknaden redan på 1930-talet, med ett särskilt uppsving under det andra världskriget. I kapitlet som Lie skrivit behandlas de serier som varit kulturbärare under 1900-talet samt en uppmaning om att mer forskning behövs för att frambringa kunskap om vad läsning av serier kan innebära för barn. I vilken mån serier fungerat som bärare av kulturella ideologier bör uppmärksammas istället för språkliga aspekter. Författaren framhåller vikten av att serier ska bedömas utifrån sina egna förutsättningar då bilden och texten tillsammans utgör helheten. ”En må se på tegneserien som en kunstform på samme måte som annen billedkunst”, menar Lie.16
Det finns olika sätt att definiera en tecknad serie på. Magnusson lyfter fram definitionen som ”en överblickbar sekvens av orörliga berättande bilder” och hur olika symboler och tekniker kan användas då text och bild interagerar.17 Den definition som Lie använder sig av är att den är ”en handling fortalt ved hjelp av tegninger alene eller 15 Magnusson (2005), s 10-12.
16 Lie, Jo (1981): Norske tegneserier. I: Örjasäter, Leirpoll, Lie m fl (1981): Den norske barnelitteraturen
gjennom 200 år. J. W. Cappelens Forlag, Centraltrykkeriet, s 325-328.
tegninger og tekst i tilknytning till hverandre”.18 En tredje definition är att den tecknade serien har ”distansen inbyggd i sin form” och att serien till skillnad från andra berättarmedier bryter igenom fiktionen. De formmässiga grepp som används, som pratbubblor, fartstreck, stjärnor bidrar till att hålla distansen mellan läsaren och berättelsen. Definitionen kan sättas i relation till filmmediet, som är ungefär lika gammalt och har liknande berättartekniska grepp. Skillnaden ligger i tempo då serien korar läsaren som rytmskapare. Bilderna bär fram handlingen och kan med eller utan text fungera som berättelser. Spänningen mellan ord och bild utnyttjas på olika sätt beroende på inom vilken genre serien är skapad. Vissa serier har endast en ruta med korta, ironiska repliker som huvudpoäng, medan andra texter utgör själva dialogen och handlingens fortlöpande intriger.19
Som Scholz framhåller är historiska aspekter i förhållande till tecknade barnserier nästintill outforskade, vilket jag också uppmärksammat då jag inte lyckas finna några fler historiska analyser som behandlar tecknade serier från ett innehållsligt perspektiv. Jag har vid sökning av tidigare forskning om tecknade serier inte funnit några fler verk som jag direkt kan relatera till min studie. Sökmotorn Libris ger vid nyckelorden ”tecknade serier + forskning”, ”tecknade serier + historia” och ”serieforskning” förslag på översiktsverk som jag nämnt ovan vilka endast utgör en kronologisk genomgång av den kanon av tecknade serier som illustrerats. Andra förslag innefattar formgranskningar eller läroböcker i hur man lär sig att skapa tecknade serier.
2.4 Sparsamhet, konsumtionsbegär och kvinnor
Idéhistorikern Peder Aléx har forskat kring synen på konsumtion under 1900-talet och menar att restriktiv konsumtion som ideal uppkom ur en behovsdiskurs som begränsades till att fysiskt överleva. Innan det andra världskriget levde människor under små ekonomiska marginaler men lyx var tillgängligt för de som hade råd.Ett normaliserande inslag i västerländsk kultur har utgjorts av att rätt konsumtion definierats som ett etiskt och skötsamt ideal. En av Aléxs teser är att det framförallt varit kvinnor och flickor som 18 Lie (1981), s 325.
varit objekten för sparsamhetsidealen genom utbildning och upplysnings-kampanjer, då de varit både budbärare och mottagare av budskapet.20 Orsi Husz beskriver
sparkampanjerna som understödjande två syften - det ena betonade att sparande var bra för nation och familj och det andra spridde ett normativt budskap för ökad skötsamhet och ansvarstagande. Ideologiska strömningar inom religiösa, filantropiska och nationalistiska rörelser förespråkade enkelhet, rationalitet och sparsamhet och livet skulle präglas av en asketisk hållning. Diskussioner om ett begränsat begär fördes och på grund av skrala ekonomiska förhållanden levde det sparsamma perspektivet kvar. Det ekonomiska läget förändrades under 1900-talets början då uppkomsten av konsumtions-samhället formade svenska folket till konsumenter. Nya vardagsföremål kom i omlopp och skapade livsstilar och vanor som de inte kunnat nyttja tidigare. Produkterna skapade en frihet hos individen att själv välja livsstil, men begränsande ekonomiska tillgångar hos den fattiga delen av befolkningen gjorde att sociala klyftor skapades mellan de som hade råd att konsumera och de som inte hade det. Trots att ekonomin förändrade har talet om pengar och konsumtion varit förvånansvärt likt, menar Husz. Moraliska omdömen om rätt och fel återkommer och konsumtion har ofta förknippats med fåfänga och varumärkesfixering. En rationell konsument som inte spenderar mer än tillgångarna tillåter och som lyckas spara en del av lönen är Slösas motpol. Den rationella konsumenten kan sättas i samband med idealet kring skötsamheten som under tidigt 1900-tal rådde i samhället. Skötsamheten gällde både kvinnor och män och var en del av den ideologi som skulle få svenskarna att bli bättre människor och få ett bättre liv.21
Den skötsamma konsumenten har ofta förknippats med kvinnan. Husmodern fick under 1930-talet och framåt representera den medvetna och rationella konsumenten, en föreställning som rotades under mellankrigstiden då konsumentkooperationens reklamaffischer gestaltade kvinnor som gick till mataffären och konsumerade sparsamt och genomtänkt och valde kvalitetsvaror. I en tid av bristekonomi kulminerade vikten av att hushålla med resurserna och husmorsidentiteten kom med tiden allt mer att handla om konsumtion. Kvinnor skulle i denna tid utbildas till expertkonsumenter, eftersom det var 20 Aléx, Peder (2003): Konsumera rätt – ett svenskt ideal. Behov, hushållning och konsumtion,
Studentlitteratur, Lund, s 7-8.
21 Husz, Orsi (2009): ”Spara, Slösa och alla de andra.” I: Signums svenska kulturhistoria - 1900-talet.
de som oftast hade hand om familjens konsumering till hemmet. Hårt arbete både i hemmet och offentligt i kombination med att vara en föredömlig konsument sågs länge som grundläggande egenskaper för att bli en god äktenskapspartner.22 Den rationella
konsumenten har också en motsats. Den icke-rationella Slösa representeras under mellankrigstiden av ”den nya kvinnan”, ett begrepp som började användas om kvinnor som självständigt ville forma sitt liv och som lockade håret, köpte kosmetika och rökte. Det mest kontroversiella var bruket av skönhetsprodukter – att sminka sig förknippades av vissa med prostitution och jämfördes med vanor hos primitivt folk. De kvinnor som trätt in i arbetsmarknaden hade råd att spendera pengar på sitt yttre och förväntades med tiden också göra det då de vistades i offentligheten på ett annat sätt än tidigare. Förlöjligandet av kvinnlig fåfänga kom främst från manligt håll och jämfördes med männens ”värdiga” beteende och intressen. Kvinnor kritiserades för att ha börjat ta efter männens vanor i att bära byxor, klippa håret och bli ”okvinnliga”. Kvinnornas förändrade utseende och konsumtionsvanor kan ses som tecken på motstånd mot rådande strukturer, men utvecklingen visar även hur konsumtionen kunde ses som både emancipatorisk och förtryckande. När kvinnan i valet mellan ett syetui och en puderdosa valde det senare illustrerade det en Slösa som blivit pålurad konsumtionssamhällets ”pynt och grannlåt”. Samtidigt sågs hon som stark och självständig då hon nyttjat sina möjligheter för att nå frihet. 23 En ideologisk dubbelhet genomsyrar synen på Slösakonsumenten, medan Spara
setts som en föredömlig och ansvarstagande medborgare.
Spara och Slösa-serien kan ses som ett kulturellt uttryck i en tid som präglades av
massproduktion, sparsamhetsiver och finanskris. Konsumenten var i första hand en vuxen kvinna som skulle ta ansvar för sin ekonomi och sitt hem. Barns konsumtion var inte lika uppmärksammad då de inte hade någon inkomst att förvalta, men möttes jämväl av uppfordrande idealbilder som vi snart ska se. Talet om rätt och fel konsumtion syns i
Spara och Slösa, där Slösa representerar den omoraliska flickan som genom sina
ekonomiska val får ett olyckligt och smärtsamt liv. Skötsamheten gestaltas genom Sparas noggranna betraktelser av Slösas snedsteg.
22 Husz (2009), s 301, 305-306. 23 Husz (2009), s 286-288, 300.
3. Källmaterialet
Lyckoslanten finns som fysisk upplaga på Lunds Universitets bibliotek. Jag har bifogat de
scannade bilderna som bilagor i slutet av uppsatsen för att öka transparensen för studien. Jag ämnar nedan kort exemplifiera Lyckoslantens innehåll för att läsaren ska få en helhetsbild av tidningen, utifrån det andra numret från år 1926.24 Det första som möter läsaren är omslagsbilden vars motiv är en spargris som åker kälke med kaniner, ekorrar och fåglar som sällskap. Bilden är färgglad och barnen ler och har rosiga kinder. Tidningens motto, ”Envar sin egen lyckas smed”, finns ovan bilden. Förordet behandlar prosten Peter Reinhold Svensson som år 1821 inrättade Sveriges första skolsparbank och som genom ambition och viljekraft lyckades karriärmässigt och privat. Uppmuntran i att arbeta hårt för att nå sina mål genomsyrar texten. Vidare påträffas den tecknade serien
Per och Lisa, där barnen talar om vad de ska göra för sina sparade pengar – köpa en
cykel eller gå på bio. Det slutar med att en cykel inköpes efter att Per köpt godis och fått karies. Därefter finns Spara och Slösa som följs av en saga, Lyckoslanten, skriven av signaturen Sago-Greta. Ytterligare sagor med titlar som Julgranen och tomten, På
nyårsdagen, Tomten på Gulltuna gård och Nisse god dräng varvas sedan med artiklar om
idrottsdagar, skolungdomens hösttävlingar på stadion i Stockholm samt reklam om tandkräm, Ögon Cacao, Ekströms jästmjöl, skoaffärer och Måndag - makaronidagen. Därtill finns ”Flickornas handarbetssida” och ”Pojkarnas slöjdsida” samt en artikel om hur ”indianbarn” i Sydamerika leker.
Tidningen innehåller ungefär 30-40 sidor per nummer. Innehållet varierar något från nummer till nummer men är i stort likartat genom de studerade åren. Den största skillnaden mellan numren är då högtider uppmärksammas, exempelvis vid julnumret som innefattar texter och sånger som refererar till denna högtid. Det verkar inte finnas en mall för hur texterna skulle se ut eller vilka ämnen som skulle behandlas, utom det givna i att sparande var den övergripande diskursen.
4. Metodologiska aspekter
Avgränsningen innefattar samtliga nummer av Lyckoslanten mellan åren 1939 och 1945. Antalet omslagsbilder jag granskat är 42 stycken då tidningen utkom sex gånger per år under de sju studerade åren. I dessa 42 tidningar återfinns Spara och Slösa 33 gånger, då serien i vissa nummer bytts ut mot en annan serie. Utifrån detta kvantitativa material har jag valt ut 13 omslagsbilder och 16 Spara och Slösa-sekvenser som jag anser speglar återkommande teman. Urvalet grundar sig på mina tolkningar av vad som skildras och vad som varit givande att belysa utifrån studiens syfte. Då jag lyfter fram dessa gestaltningar innebär det att vissa omslagsbilder och seriesekvenser inte studerats mer omfattande på grund av att innehållet inte varit särskilt fruktbart att analysera. Det handlar främst om bilder som skildrar högtider som jul eller påsk, samt karaktärer som tomtenissar eller påskharar samt djur av olika slag. Detta urval blir en del av metoden, eftersom det inte hade givit studien någon substans att studera samtliga bilder ytligt.
Scholz anför en metod som kan användas vid analys av tecknade serier, efter vilken jag analyserat Spara och Slösa. För att kunna tolka serien på detta vis krävs först en denotativ beskrivning där stil, form och struktur undersöks utifrån frågor om vilken miljö som avbildas, när det som avbildas skildras, hur serien är uppbyggd och hur språket används. Genom så få värderande omdömen som möjligt analyseras motivet – det man ser beskrivs utan att analyseras. Den andra delen av analysen övergår i konnotativa beskrivningar som har tolkande och värderande inslag. Konnotationerna utgår från forskarens frågeställningar, syften, erfarenheter och bakgrund. Etablerade ideal granskas i Scholz modell med hjälp av frågeställningar om vad i seriens handling som har en positiv framtoning, vilka mönster för ett socialt beteende som återspeglas, huruvida människorna ingår i ett könsrollsmönster samt om någon särskild världsuppfattning förmedlas.25
Källmaterialet är studerat utifrån en kvalitativ metod. Det är utifrån Scholz modell som jag formulerat frågeställningarna och analyserat Spara och Slösa, en modell som har diskursanalytiska aspekter och som ger möjlighet att verkligen se in i bilderna istället för att stanna vid en ytlig betraktelse som ofta sker, då vi i den medietäta kulturen möter talrika bilder dagligen utan att kanske egentligen reflektera över dem. De teman jag 25 Scholz (2007), s 286-287.
funnit i serien utifrån den konnotativa analysen, och som jag disponerat huvuddelen utifrån, är mode och skönhet, nöjen, hälsa och idrott, flit och arbete samt symbol för
kriget. Temana utgör variabler i den ekonomiska diskursens tal om sparande, eftersom de
ingår i de värden som upplyfts som goda och åtråvärda. Jag har vidare tolkat in temana utifrån den analytiska kategorin genus som är studiens huvudsakliga analytiska ingång, men berör även klass och etnicitet då dessa visar sig vara framträdande sociala grupperingar. Därmed utgörs studien av ett intersektionellt perspektiv där fler sociala kategorier ges utrymme.
Genom försättsbladet profilerar sig Lyckoslanten utåt som riktad till barn och gestaltar explicita och implicita ideal. Bilderna är målade av olika konstnärer och vid vissa finns signaturer, bland andra Louis Moe, S. Ramberg, Artelius och Engman. Jag har inte förhållit mig till konstnärerna på ett särskiljande vis utan har utgått från den liknande stil bilderna visar, vilket gjort det möjligt att granska dem utifrån andra kriterier. Då jag studerade omslagsbilderna utförde jag först en denotativ beskrivning och därefter granskade jag dem utifrån de frågor Scholz anför, då jag finner denna modell användbar även för bilder som inte interagerar med texter. Jag diskuterar utifrån omslagsbilderna temana natur och sång, föreningsliv, pojkar och flickor, klass, svenskhet samt frånvaron
av kriget. Viktigt att poängtera är den distans som finns mellan forskare och källmaterial.
Att vi som forskare är påverkade av samtidens värderingar och egna erfarenheter argumenterar knappast någon mot och att hävda en forskarnollpunkt, en objektivitet, känns också som orimligt i postmodernistisk anda. Självklart är vi influerade av samtiden och självklart speglar våra tolkningar våra ideologier. Det intressanta är hur tolkningarna kan ge kunskap som bidrar till att synliggöra mönster och strukturer i historien. När jag tolkar materialet betyder det att jag utgår från mina egna erfarenheter av världen. Den källkritiska aspekt jag kan applicera innebär att tidningen utgivits i specifika syften till en specifik målgrupp. Tilltalet och ämnena är formade på ett visst sätt för att uppmuntra barn. Det är dock detta specifika tilltal jag är intresserad av att studera, ett tilltal som ingår i en diskurs i en tid präglad av specifika normer och värderingar. Bilder säger något om världen, om dess invånare och dess samtid. Bilder är också djupt rotade i vårt sinne som något vår blick fångas av oavsett om vi är barn eller vuxna, om det handlar om reklamfilmer eller bilderböcker. Vi lever bland bilder och bilder lever i oss.
5. Teoretiska perspektiv
5.1 Diskurser och bilder
Den teoretiska grund jag närmar mig mitt material på utgår från diskursanalytiska resonemang. En forskare som varit framträdande inom denna sfär är Stuart Hall. Det sätt på vilket han studerar språk kallas för semiotisk (läran om tecken) forskning och fokuserar på hur tecken ges betydelse. Begreppet representation som är en viktig utgångspunkt betyder skapandet av mening genom språket och innebär att något föreställs genom medvetandet. Den andra betydelsen av representationsbegreppet innefattar att representationerna symboliserar, står för eller är ett substitut för något. Representationer gör det möjligt för oss att referera till den ”verkliga” världen och dess människor och händelser eller till påhittade världar. Systemet där objekt, händelser och människor korreleras med begrepp och mentala representationer kan vi inte vara utan eftersom det är genom dem vi tolkar världen till att bli fylld av mening.26
Att tolka bilder är att skapa mening. Att specifikt tolka Lyckoslantens visuella representationer är att försöka förstå hur språkliga processer verkar inom en viss diskurs. När jag talar om språket som bärare av värderingar menar jag att språket rymmer föreställda ideal, identiteter och världsuppfattningar. Då jag studerar mitt källmaterial avkodar jag representationer som inom en specifik kontext skapats för att uppnå vissa syften. Dessa representationer måste jag tolka för att de ska bli meningsfulla. Semiotiska resonemang medför en viss överföringsproblematik då de ursprungligen hänvisat till lingvistisk och språkteori men numer också appliceras vid bilder. Bildsemiotiken har på det senaste fått stort inflytande inom kulturanalytiska kretsar, med Norman Bryson och Mieke Bal som särskilda företrädare.27 Efter den språkliga vändningen har en bildlig vändning inom kultur- och samhällsforskning framträtt, där forskning inriktats på bilder. Därmed har termen visuell kultur kommit att användas där konstvetenskap mötts av andra 26 Hall, Stuart (1997): Representation: Cultural Representations and Signifying Practices. Bath Press
Colourbooks, Glasgow, s 15-17.
27 Eriksson & Göthlund (2004), s 12. Författarna hänvisar till Roland Barthes samt Lena Johannesson, en
framträdande svensk forskare inom semiotik och massproducerade bilder. Två svenska forskare som haft en stort inflytande på det bildsemiotiska fältet är här värda att nämnas: Sonesson, Göran (1992):
Bildbetydelser. Inledning till bildsemiotiken som vetenskap, Studentlitteratur, Lund och Sjölin, Jan-Gunnar
(1993): Att tolka bilder. Bildtolkningens teori och praktik med exempel på tolkningar av bilder från 1850
kultur- och samhällsinriktade forskningsgrenar.28 Talet om representationer och visuell kultur leder oss in i diskursanalysens fält, som utgår från en syn på världen som skapad och upprätthållen med hjälp av språket. Diskursen ryms i språket i tal och argumentation på en generell nivå. Språket för med sig tvingande element som beskriver sinnesvärlden på ett specifikt sätt och formar våra föreställningar om den. Olika berättelser bidrar tillsammans och var för sig till att skapa och upprätthålla en diskurs inom ett visst fält, exempelvis inom ekonomi, sport eller hälsa. Lyckoslanten ingår i en ekonomisk diskurs som har disciplinära och moraliserande inslag. Mats Börjesson beskriver diskurs-analysens möjligheter med att olika källmaterial ses som texter som gör något med verkligheten – de är både konstruerade och konstruerande.29 Frågan blir hur man studerar texten som verklighet och hur man ”klär av den” de externa anspråken och finner andra, dolda anspråk, där maktförhållanden utifrån språkliga representationer och samtalsordningen inom en viss diskurs kan blottläggas, en ordning som vilar på historiskt och kulturellt givna regler och som är beroende av det sammanhang den uppkom i. Vad som sägs, hur det sägs och vad som skulle kunna sägas studeras, vilket bestämmer gränser för vad som är socialt accepterat.30 Den diskurs min studie ingår i tillhör en kulturanalytiskt inriktad bildstudie, där frågor om ekonomi och sparsamhet behandlas. Det specifika vis på vilket bilderna är konstruerade säger något om sociala och kulturella gränser som var etablerade mellan åren 1939 och 1945 och uttryckssätten ingår i en diskurs som innefattar ramar för vad som kan skildras som sanning. Dessa moraliska och praktiska lösningar på ekonomiska frågor behandlades även inom andra diskurser, exempelvis i skolan och i dagspressen. Lyckoslanten speglar både etablerade uttrycksformer och ideal. Då materialet riktar sig till barn finns även föreställningar om och gränser för vad som var rimligt att tala om specifikt till den yngre generationen.
28 Sparrman, Anna, Torell, Ulrika & Åhlén Snickare, Eva (2003): Visuella spår. Bilder i kultur- och
samhällsanalys, Studentlitteratur, Lund, s 8-12.
29 Börjesson, Mats (2003): Diskurser och konstruktioner – En sorts metodbok, Studentlitteratur, Lund, s
16-17.
5.2 Genus
Det teoretiska ramverk som Eriksson & Göthlund arbetar utifrån, som i grund och botten består av genusteoretiska resonemang, kommer även min studie att styras av. Jag kommer att som en analytisk kategori undersöka vilka föreställningar om pojkar och flickor som kan urskiljas i materialet genom att granska barnens yttre attribut och vilka aktiviteter de utför. Bilder, liksom lingvistiska texter, förmedlar föreställningar om sociala grupperingar som klass och genus. Dessa föreställningar påverkar våra livsval och möjligheter att forma vår vardag som vi önskar, eftersom de präglar både språkliga uttryck och den reella verklighet vi lever i. Maktstrukturer uppstår både ur språkliga konstruktioner som reproduceras i olika texter och diskurser och kan mätas i samhällens sociala uppbyggnad. Sociala strukturer upprätthålls genom att vissa representationer och förväntningar återkommer inom olika medier. Eriksson & Göthlunds specifika inriktning är att undersöka hur genus konstrueras genom att se på hur kvinnor och män och deras relationer representeras i bilder samt vilka normer och ideal som kan urskiljas utifrån bildernas uttryck och innehåll. Detta perspektiv gör det möjligt att studera hur könsmaktsförhållanden och könsskillnader gestaltas. Ur feministisk vinkel granskar de dessa maktförhållanden och hur vissa bilder påverkar våra möjligheter att formas som kvinnor och män, vilka förväntningar som skildras samt vilka möjligheter till förhandling inom ramarna som finns. Reklambilder på attraktiva män eller kvinnor i bara underkläder utgör inte bara en konsumentupplysning, utan ingår också som en del av ett könsspecifikt sätt att se på världen. Det är i vår kultur accepterat att framställa kvinnor och män på olika sätt, vilket i sin tur skapar föreställningar och förväntningar om könen. Om föreställningarna är differentierade och beroende av kön, betyder det att förväntningarna om hur de bör agera blir olika. Detta särskiljande har bidragit till att kvinnor och män avbildats på olika sätt genom tiderna. Den inramade kvinnan eller den djuriska kvinnan framträder vid sidan om den världsvana och den otillgängliga mannen, bilder som i dagens medietryck förvisso har luckrats upp men som dominerat den bildliga arenans idéinnehåll.
6. Undersökning
6.1 Disposition
Jag inleder med en historisk bakgrundsteckning för att sätta in Lyckoslantens utgivning i en samhällskontext. Därefter följer konnotativa beskrivningar av försättsbladen och
Spara och Slösa där jag presenterar de teman jag funnit relevanta att belysa. De
grundläggande element jag beskrivit i den denotativa analysen utgör grunden för bildens kommunikation och påverkar hur den senare analysen kommer att se ut, men jag har valt att inte nedteckna denna beskrivning då den innehåller icke-värderande omdömen om bildernas färg, stil och form vilket inte tillför analysen något i relation till studiens syfte.
6.2 Skolsparrörelsen
Lyckoslanten gavs ut i en tid då skolsparande verksamheter i Sverige hade fått ett
genombrott, men redan under 1800-talet hade skolsparandet i Europa och andra delar av världen etablerats. Det låg i tiden att vänja barn tidigt vid sparsamhet. Samarbetet mellan sparbanker och skolsparande blev efter hand nära då skolorna började använda skolsparkassor. Francois Laurent (1810-1887) insåg vikten av att till en fattig arbetar-befolkning rikta sig till barnen. Sparsamhet, ordning och förutseende skulle hjälpa arbetarna att skapa ett puritanskt liv och utgifter som dans, alkohol, spel, kläder, teater eller tobak, som inte tillgick det rena livsuppehället klassades som slöseri.31 Under 1920-talet utvecklades skolsparrörelsen till att genomsyra undervisningen i skolan och betydelsen av uppfostran till sparsamhet diskuterades livligt. Ett 50-tal sparbanker samarbetade med skolor och sparutvecklingen gynnades av en ny sparbankslag år 1923 som innebar att banker tilläts använda profiter för sparfrämjande verksamheter. Sparbanksföreningen bildade år 1925 avdelningen för sparpropaganda, som började ge ut material som skulle gynna sparandet. Skolsparande sågs som grunden och det var dit propagandan främst riktades. Influerad av amerikanska skoltidningar som The Busy Bee och School Bank News startade folkskollärare Torsten Palmquist Lyckoslanten. Han var 31 Körberg, Ingvar (1992): Skolsparandets historia. Institutet för sparbankshistorisk forskning. Risbergs
redaktör åren mellan 1926 och 1960 och ansåg att propagandan som vävdes in i tidningen inte skulle göras för påtaglig. Tidningens syfte, enligt dess programförklaring, i att ”i ord och bild verka för främjande av sund sparsamhet bland det uppväxande släktet och intressera de unga för produktivt arbete och målmedvetet handhavande av förvärvade medel” skulle förmedlas på ett vänligt och lustbetonat vis.32 Succén kan mätas i upplagesiffrorna - det första numret trycktes i 156 000 exemplar, år 1936 var siffran uppe i 475 000 och framgångskulmen nåddes år 1957 då en upplaga trycktes i 965 000 exemplar.33 Palmquist menade att Lyckoslanten var
den ständigt förnyade gåvan från en beständig och varmhjärtad barnens vän, den där sagolike farbror Bankman eller snälla Fröken-på-banken, som representerar det bästa ett barn förmår föreställa sig om en sparbank. Detta är det som psykologiskt sett är det mest väsentliga: den rytmiska, alltid förnumna lustbetoningen att åter och åter vara föremål för någons varma välvilja.34
6.3 Tecknade serier för barn
Under mellankrigstiden blomstrade barnserietecknandet och tack vare de barn-, jul- och veckotidningar som började ges ut kunde serier som innehöll sagor och vardags-skildringar nå ut till svenska barn. Guldåldern innebar att kända illustratörer och konstnärer publicerade sina serier i tidningar som Folkskolans Barntidning, Lyckoslanten och Barnens Dagblad. Kommersialiseringen var dock inte enbart positiv för seriernas utveckling, utan medförde också att de likriktades och blev mer styrda än barnböcker och vuxenserier. Dessutom var få barnserier originalserier utan skapades utifrån andra medier. Att serierna fungerat som underhållning med hög igenkänningsfaktor bidragit till dess ibland lättillgängliga berättarstil. Då barnserierna ofta hade ett moraliserande och uppfostrande inslag innefattade dess uttryck och tonfall dessutom ofta en eftersläpning jämfört med vuxenseriernas uttryck.35
32 Körberg (1992), s 70.
33 Körberg (1992), s 56, 61, 66-67, 74-75. 34 Körberg (1992), s 71-72.
7. Omslagsbilderna
7.1 Natur och sång
När jag i den konnotativa tolkningen analyserar bilderna, är det första som slår mig vilken viktig del naturen utgör för dessa representationer. Naturen fungerar som både en rumslig position och som förmedlare av en viss känsla. Bilaga 1 är ett exempel på hur naturen skildras och där barnen samspelar med djur och växtlighet.36 Här utgör också sång ett viktigt element. Spara och Slösa och två andra seriefigurer dirigeras av en vit fågel som tycks vara ledaren i fågelkören. Konnotationerna jag får av bilden är att det främst är flickor som ägnar sig åt sång och att sången således får representera en skötsam och acceptabel aktivitet. Den vackra, blomstrande, ljusa och varma naturen blir en plats att socialiseras i och ett positivt element. Denna kommer till uttryck genom starka färger som går mot rött, blått, grönt och gult. Ett annat exempel på hur naturen utgör en viktig del för barnen är bilaga 2.37 Barnen utför olika typer av vinteraktiviteter - för de flesta går det fint framåt, medan andra har lite problem med balans och motorik. Gemensamt för barnen är att de är aktiva, de utför något med sin kropp med naturen som stöd. Snön lyser vit, isen är blank och utgör inget farligt moment. Harmoni och lekfullhet präglar bilden. De som är mest aktiva är pojkarna - åtta stycken närmare bestämt, medan antalet aktiva flickor egentligen bara utgörs av den skidåkande lite äldre flickan i mitten av bilden. Flickan som sitter på kälken bakom pojken till höger i bild är passiv i förhållande till pojken som sitter längst fram och styr kälkens fart och riktning. Igen möts vi av den goda naturen, men här i vinterlandskap. Att vara aktiv blir en ledstjärna i denna representation. I en ögonblicksbild möter vi glada barn, som kanske har ledigt från skolan och då ägnar sig åt sunda, sportsliga aktiviteter.
För att urskilja den naturromantiska stil som präglar dessa bilder måste också det som inte syns blottläggas - vad är det som gör att motiven uppfattas som estetiskt tilltalande? Kanske är det avsaknaden av vildvuxen, överblommad, smutsig eller på annat vis icke-estetiskt och icke-hälsosamt betingad natur. Vi ser inga döda träd eller skräpfyllda gator utan renhet och livfullhet karakteriserar bilderna och gör att en idyllisk 36 Lyckoslanten (1941), nr 3.
känsla framkallas. Det finns en realism i omslagsbildernas stil som framträder genom karaktärernas aktiviteter och känslan av att befinna sig i en igenkänd miljö, kanske i en småstad i Sverige. Denna realism i kombination med naturens godhet, skönhet och renhet skapar ett visst ideal för vardagens aktiviteter – platsen att befinna sig på tycks vara naturen som är oförstörd och lättillgänglig.
Ett annat exempel där sång kopplas ihop med sparsamhet är i bilaga 3.38 Detta nummer av Lyckoslanten är tillägnat sång och musik och här kopplas återigen sång som aktivitet ihop med sparsamhet som en god kombination. Sång når hjärtat och sparsamhet når framgång är mottot och hand i hand verkar dessa aktiviteter för ett gott liv. Vad exakt sången ska göra för att underlätta sparsamhet är svårt att uttyda, men tanken om att sången kan värma, beröra eller underhålla andra människor är en möjlig tolkning. Att ställa sig upp och sjunga är ju dessutom gratis. De två barnens yttre attribut utgörs av harmoniska ansiktsdrag och ljusa färger. Flickans blonda, lockliga hår och öppna blick och röda rosett i håret signalerar ett sött, snällt barn. Pojken har samma ansiktsuttryck men är kortklippt. De runda kinderna och de små munnarna konnoterar till nöjda och glada barn som sjunger tillsammans och som ser ljust på framtiden. De stora, tunga nycklarna symboliserar för mig dock att en slags kamp måste utvinnas innan barnen kan öppna dörren till livet. För att lyckas måste de både vara sparsamma och ha nära till sång.
7.2 Pojkar och flickor
I bilaga 4 gestaltas en pojke och en flicka på ett vis som är representativt för hur andra barn skildras.39 De är båda blonda och har välvårdade frisyrer. Flickan har en stor rosett på huvudet och kläderna är ljusa, färgglada och somriga. Kropparna är smala och proportionerliga med varken några blåmärken eller andra defekter. De hjälps åt att hålla i femöringen som tycks glida iväg med egen kraft. Liksom i bilaga 2 är det pojken som främst är den aktiva. Här håller han om femöringen och flickan håller om hans midja som ett stöd. Sparsamheten gestaltas via symbolen för det hotfulla - stupet - och genom samarbete och aktiv kamp ska barnen undvika att hamna där. Bilaga 5 utgör ett andra
38 Lyckoslanten (1941), nr 1. 39 Lyckoslanten (1945), nr 1.
exempel på hur pojkar och flickor avbildas.40 Denna visuella representation avbildar en sandstrand. Vid stranden befinner sig 22 personer och en hund. Sex av personerna är flickor och resten pojkar. Den flicka som är mest synlig är hon i det nedre högra hörnet. Hennes rygg är vänd mot oss men vi ser hennes ansikte och axlar i profil. Hon har blont lockigt hår i axelhöjd, långa ögonfransar och ler mot killen som står mitt emot henne. Hans ansikte och breda axelparti står vänt mot läsaren och visar ett glatt uttryck med harmoniska ansiktsdrag. På huvudet har han en vit hatt och han bär ett vitt linne över de muskulösa axlarna. Dessa två personer utgör två av bildens huvudpersoner. De andra två står en bit bort - den ena är en pojke som står halvt vänd med ryggen mot oss. Han har armarna i kors över bröstet och står på ett par långa, slanka med muskulösa ben. Hans kropp är iklädd en simdräkt och hans hår är mellanblont och kortklippt. Han tittar ner på den fjärde huvudpersonen som är en yngre pojke med blont, kortklippt hår och som håller i en liten segelbåt. Även hans ben och armar har tendenser till muskler och han ler mot den äldre pojken. I bakgrunden pågår ett flertal aktiviteter. I vattnet står en pojke och en flicka och tittar på en segelbåt som guppar. Pojken är blond och har breda axlar - flickan har en badmössa och lutar sig framåt med armarna på ryggen för att betrakta båten. Bakom dem är tre simmare på väg in mot stranden. Framför dem har en flicka precis stigit upp ur vattnet. Längre bak i bilden befinner sig tre pojkar. Två av dem sitter vid kanten och är vända mot varandra medan den tredje precis är på väg att dyka in i vattnet. Till vänster om dem jagar två andra pojkar varandra medan en är i färd med att putta i en kanot i vattnet. Framför dem sitter en pojke på stranden bredvid en kvinna som lutar sig ner mot stranden. Den sista personen i bilden utgörs av en pojke med blont hår och vita kläder som jagar en hund.
Kroppar är i fokus och en majoritet av barnen har blont hår och ljus hy. Pojkarna har muskulösa, smala kroppar och är de mest aktiva. De sex flickorna är samtliga passiva med undantag för den flicka som är på väg in mot strandkanten. Genom dessa noggranna granskningar kan som ideal urskiljas för både yttre attribut och vilka aktiviteter som pojkar respektive flickor tilldelats. Att pojkar är aktiva och muskulösa och flickor passiva och observerande innebär att synen på könen karakteriseras av en olikhet och att pojkar och flickor tilldelas olika handlingsutrymmen och aktiviteter. Bilden ska attrahera 40 Lyckoslanten (1939), nr 3.
målgruppen barn att läsa tidningen och gör så genom att gestalta ideal som är i linje med det tidningen står för. De värderingar som framträder innefattar att skillnader mellan könen skapas och att bara en viss typ av barn (smala, söta, blonda) är med och skapar livet och dess omvärld. Genom att granska det vi kanske tagit för givet, kan vi ompröva våra invanda föreställningar om bilder - bilden säger något om rådande föreställningar om pojkar och flickor. Liksom Eriksson & Göthlund diskuterar kring de element som blir betydelsefulla i skildringen av de båda könen, syns här symboler för det som skiljer könen åt. Idealen för denna ögonblicksbild som framträder har både med kroppar och med föreställningar om handlingsmönster att göra. Aktivitet innefattar också ett självständigt agerande, något som påverkas av individens val och vilja. Passiva flickor konnoterar till en syn på dem som inte lika viktiga att skildra som självständiga och aktiva, eftersom deras roll blir att iaktta och att vara försiktiga. Idealet för den skötsamma medborgaren skildras alltså genom barnen på stranden.
Två ytterligare exempel på de olika roller som pojkar och flickor tilldelas skildras i bilaga 6 och 7.41 I bilaga 6 är en pojke på väg att klättra upp i ett träd. Nedanför trädet står en flicka och hjälper honom att komma upp. Två andra pojkar finns gestaltade på bilden – de ägnar sig åt att så frön och att vara på väg att snickra upp ett fågelbo. Bakom barnen skymtar en röd gård och på ängen befinner sig uppbundna höhässjor och en häst med en plog bakom. Återigen utgör naturen en scenen i barnens liv. Trädet symboliserar en viss fara med sina mörka grenar och två kråkor som svävar ovanför, medan marken är en trygg, mjuk och frodig plats. Pojken har intagit den farliga positionen, medan flickan fått stanna kvar på marken - här görs igen alltså en skillnad i vilka kroppsliga positioner som de olika könen intar. Barnens ljusa hår i kombination med den lantliga miljön kan tolkas som en inringad svensk kontext. Kläderna är hela och rena och kropparna ser ut att vara ”lagom” formade. Bilaga 7 har ett liknande motiv, fast här står pojken på en stege och plockar äpplen medan flickan håller skörden i sitt förkläde och agerar åter medhjälpare. Hon står på marken och undviker det farliga i att klättra upp i trädet. Den idylliska miljön på landet konnoterar till en harmonisk tillvaro, där barnen hjälper till att arbeta för uppehället. Äpplen plockas och barnen hjälper till med glatt sinne. Det fjärde exemplet på hur personer av det manliga könet respektive det kvinnliga representeras är i 41 Lyckoslanten (1942), nr 2 och Lyckoslanten (1939), nr 4.
bilaga 8.42 Kvinnan och hennes dotter har fluffiga, vackra klänningar och betraktar förundrat mannen som arbetar på en bank – jubileet firas av att Sparbanken funnits i 125 år. Mannen ser upptagen ut och vänder inte blicken till åskådarna. De får stå utanför staketet och bara ana vad mannen arbetar med, men det verkar inte bekymra kvinnan att hon måste stå utanför staketet och vara en publik. Kläderna signalerar att de tillhör en något högre social kategori. Det positiva i bilden utgår främst ifrån att flickan ler mot oss, som en uppmuntrande gest till mannens arbete.
Utifrån dessa representationer träder ett mönster fram, som har med illustrationen av pojkar och flickor att göra. Den olikhet som skapas utifrån kroppar och aktiviteter, särskiljandet av de båda könen, är ofta det som inom genusvetenskaplig forskning ses som den grundläggande faktorn till att könsmaktshierarkier skapas. Skillnad skapar hierarkier, som i sin tur skapar normer för människors attribut och handlingsutrymmen i samhället. Representationerna understödjer detta särskiljande genom att tilldela barnen olika aktiviteter och attribut. Flickornas kroppar är varken smala eller överviktiga, utan befinner sig någonstans mittemellan. Pojkarnas kroppar är generellt sett något längre än flickornas och har i de fall de visas barklädda seniga muskler på ben och armar. Denna kroppsdiskurs visar på normer för hur ett lyckligt och välartat barn skulle se ut. Det som skildras är inte bara kroppar i rörelse, utan det specifika sätt som återkommer i gestaltningarna reproducerar föreställningar om det normala och åtråvärda. Det som utesluts är kroppar av oproportionerliga former eller asymmetriska drag. Detta verkar inte ha passat in i Lyckoslantens förmedling av sparsamhetens goda sidor.
7.3 Svenskhet
Ett annat tema jag urskiljer ur bilderna är hur etniska grupper representeras. Det är svårt att överhuvudtaget finna några tecken på andra nationaliteter än svenska eller nordiska i bilderna. För att exemplifiera hur den svenska etniska stereotypen skapas har jag valt att belysa bilaga 9.43 Detta nummer av Lyckoslanten utkom på Världsspardagen den 31 oktober 1939 vilket är samma datum som det första numret gavs ut år 1926. Datumet har förbildligats med en leende pojke med blont hår, vit skjorta och blå hängselbyxor. I sin 42 Lyckoslanten (1945), nr 5.
vänstra hand håller han de nordiska flaggorna som vajar i vinden och i sin högra utsträckta hand en sparbössa. Hans kinder är röda och blicken rak. Det som får representera det svenska och sparandet är flaggorna och pojken i samspel. Men vad innebär det egentligen att denna bild får utgöra en symbol för det svenska? Det som inte passar in är attribut som mörkt hår, mörka ögon, en oproportionerlig kropp eller smutsiga kläder. En viss typ av pojke får representera det svenska och utesluter således andra sociala grupper ur samhörigheten. Igen står den svenska flaggan i topp under en klarblå himmel i bilaga 10.44 Massan av barn och lärare som marscherar mot de två blonda barnen, mot läsaren, utgörs av ljushåriga och propert klädda människor. Längst fram i tåget går tre vuxna som signalerar ett auktoritärt intryck. Pojken som håller i vimpeln ser allvarligt mot läsaren, flickan ler och hennes kjol svajar lite i vinden. I denna bild där folkskolan firas, en svensk företeelse som synes bära på stolta traditioner, utgör folkmassan symbolen för det kollektiva då det specifikt svenska firas. Samarbetet mellan skolan och skolsparrörelsen var vid den här tiden stabilt och lärare uppmuntrades att lära barnen hur man praktiskt gick till väga. Det svenska representeras alltså här både av en kollektiv folkmassa med specifika yttre attribut och av skolan som institution. Bilaga 11 är omslag för Norden-numret från år 1945.45 Här hjälps fem barn åt att måla och snickra ihop en båt tillsammans. Nordiska flaggor vajar. Pojkarna bär sjömanskostymer och flickan bär en sjuksköterskedräkt. Pojkarna utför fysiskt krävande aktiviteter som sågning och snickrande, medan flickan håller i en liten pensel och står stadigt på marken för att måla båten. Bilden signalerar en framtidstro på att det är barnen som ska bygga Norden - i deras händer avgörs framtiden. De specifika barn som får göra detta har liknande yttre attribut som de i tidigare skildringar – de är blonda och har ljus hy, rena kläder och ser glada ut. De har till och med tilldelats olika yrkeskategorier, där pojkarna fått bli sjömän och flickan sjuksköterska. Särskiljandet mellan könen gör sig åter påmint.
Avsaknaden av yttre attribut som skulle kunna innebära att barnen kom från ett utomnordiskt land gör att etniska stereotyper konstrueras. Vad som utesluts i en representation är alltså lika viktigt att försöka se som det som verkligen har illustrerats. Det avvikande, det som inte ses som normalt eller socialt accepterat ser vi inte i dessa skildringar. Då etniska stereotyper skapas läggs fokus oftast på yttre attribut som hårfärg, 44 Lyckoslanten (1942), nr 3.
ögonfärg och hudfärg. Det framgår tydligt i mitt källmaterial att etniska stereotyper skapats. Dessa bidrar, liksom könsmässiga sådana, till att sociala hierarkier konstrueras. Hittills i materialet har vi sett att pojkar är mest representerade och främst blonda, ljushyade sådana som utför någon typ av sportslig eller fysiskt ansträngande aktivitet.
7.4 Föreningsliv
Ett ytterligare tema som kan resoneras kring är föreningslivet, som skildras i bilaga 12.46 Våren gestaltas genom att barnen befinner sig på en fotbollsplan. Bakom planen skymtar höghus och träd med begynnande lövväxt. På planen befinner sig elva personer, varav tio är av det manliga könet. Den enda kvinna i bild är en äldre sådan som skymtar i bakgrunden. Hon står lutad framåt och vänder sig mot en pojke. Nio pojkar spelar fotboll. Två bollar är i rullning och närmast läsaren befinner sig en pojke vänd med ryggen mot oss, som sträcker sig efter en boll. Fyra pojkar finns framför honom varav tre springer mot hans håll. Den fjärde har råkat ramla och ser med gapande mun bort ur bilden. Samtliga pojkar är i rörelse. Här möts läsaren av idrottande pojkar som möter våren i en oas i staden. Det moderna möter naturen och idrottandet. Det kollektiva blir en symbol för det goda livet, ett liv som dock inte verkar innefatta flickor. Symbolen för det skötsamma blir även här gestaltat i en kollektiv handling som pågår i staden. Bilaga 13 ger också uttryck för en föreningsaktivitet - scouterna.47 Detta är en av två bilder totalt som skildrar en inomhusmiljö av de 42 omslag jag studerat. Liksom på de andra bilderna har barnen illustrerats med blonda frisyrer och ljus hy. Deras uniform ser något olika ut, exempelvis då flickan har en ljusblå scarf och pojken en mörkröd. Hans ärmar är även uppkavlade och han bär hatt. Det verkar som att han fungerar som den person som lär ut, medan flickan sitter och läser in kunskapen om kanoter och cyklar. Bakom dem hänger två tavlor som skildrar ett scoutläger och en mansperson i scouthatt. En förebild för de yngre scouterna? Spargrisen menar att ”En scout är sparsam för att kunna reda sig själv och hjälpa andra” och framför flickan står en sparbössa. Scoutidealet kan tänkas ha varit en symbol för det rena, naturliga livet. Scouter som åker på läger och samarbetar, hittar mat i naturen och är allmänt medvetna om natur och miljö och om hur man tar tillvara på 46 Lyckoslanten (1940), nr 3.
