_____________________________________________________
Historia 61–90 hp
_____________________________________________________
Broderskap eller auktoritet?
– Godtemplarlogen 109 Kalmar och demokratin
1882-1884
Johan Jarl
C-uppsats i historia, 15 Humanvetenvetenskapliga institutionen Högskolan i Kalmar Handledare: Fabian Persson
Högskolan i Kalmar
Humanvetenskapliga institutionen
Arbetets art: Uppsats 15 poäng inom ramen för Historia 61-90 högskolepoäng
Titel: Broderskap eller auktoritet?
– Godtemplarlogen 109 Kalmar och demokratin 1882-1884
Författare: Johan Jarl
Handledare: Fabian Persson
Examinator: Anders Fröjmark
Abstract
Syftet med denna uppsats är att undersöka Godtemplarlogen 109 Kalmars roll i demokratiseringsprocessen. För att genomföra detta har en huvudfrågeställning formulerats: Kan den verksamhet som Godtemplarlogen 109 bedrev mellan 1882-84 sägas ha varit bidragande till demokratiseringsprocessen vid denna tid?
För att operationalisera denna har tre specifika frågeställningar formulerats: 1. Kan en demokratisk ideologi beläggas i logen?
2. Har logen fungerat som en läroplats för politisk kompetens för sina medlemmar? 3. Har logen varit politiskt neutral?
Dessa har valts med utgångspunkt från Lauri Karvonens teorier om frivilliga organisationers roll i demokratisering.
Logen gav sannolikt sina medlemmar viktiga erfarenheter av politisk kompetens som alldeles säkert hade stor betydelse i andra former av organisering. Logen var dock inte själv drivande i demokratiseringsprocessen, utan tog starkt ställning för en konservativ samhällssyn. Något ideologiskt ställningstagande för demokrati fanns inte, logen präglades snarare av stor ojämlikhet.
Innehållsförteckning
1.
Inledning
1.1. Syfte och frågeställningar 3 1.2. Material och materialproblem 4
1.3. Teori 6
1.4. Disposition 9
2.
Bakgrund
9
2.1. The International Order of Good Templars 9
2.2. Godtemplarorden i Sverige 13 2.3. Alkohol i Kalmar fram till 1890 14
3. Broderskap eller auktoritet?
15– Godtemplarlogen 109 Kalmar och demokratin 1882-1884 3.1. Logens verksamhet 15 3.1.1. Folkrörelseverksamhet 16 3.1.2. Nöjesverksamhet 17 3.1.3. Social verksamhet 18 3.1.4. Nykterhetsverksamhet 19 3.1.5. Bildningsverksamhet 20 3.2. Vilka blev medlemmar 21
3.3. Varför blev de medlemmar? 22 3.4. Varför valde medlemmar att lämna logen? 24
3.5. Vilken syn hade logen på nykterhet? 26 3.6. Logen och demokratin 28 3.6.1 Demokratisk ideologi 28 3.6.2. Politisk kompetens 30
3.6.3. Politisk neutralitet 31
4.
Slutsatser
33
1. Inledning
Idén till denna uppsats tillkom efter att jag skrivit min B-uppsats i historia om den alkoholpolitik som fördes av Stadsfullmäktige i Kalmar mellan åren 1862-1895. Denna uppsats medförde att jag genom att läsa en del av den mer moderna alkoholhistoriska forskningen fick en till stor del förändrad syn på den svenska alkoholhistorien. Den traditionella bild som i alla fall jag hade av denna handlade om de alkoholiserade svenskarna som tog varje chans att dricka sig berusade och om nykterhetsrörelsen som tillsammans med politikerna, med lagstiftning och bildning som vapen, förde en framgångsrik kamp mot denna. Till viss del var detta sant, alkoholbruket var ett stort folkhälsoproblem och nykterhetsrörelsen hade en stor påverkan på att alkoholvanorna ändrades. Men det var inte så okomplicerat som den traditionella bilden hävdade. Det svenska alkoholbruket var troligtvis inte i närheten av den storlek som traditionellt uppgetts1 och det fanns särskilt på landsbygden starka lokala sanktioner mot försäljning och bruk av alkohol.2 Den lagstiftning som infördes vid 1800-talets mitt ledde många gånger till att dessa lokala förbud och regler försvann, samtidigt som industrialiseringen av alkoholtillverkningen innebar att alkoholen fick en helt annan spridning än tidigare.3 Det är sammantaget mycket tveksamt om 1850-talets lagstiftningar ledde till att drickandet minskade i någon större omfattning.4 Detta behöver dock inte ha bekymrat de styrande särskilt mycket. Dels blev alkoholen en större inkomstkälla för staten, och, efter att Göteborgssystemet blivit vanligt, även för städer och landsting,5 och dels försvagades den gamla krogkulturen, som av många sågs som ett hot mot samhället och ett näste för samhällsomstörtande verksamhet.6
Även nykterhetsrörelsen visade sig vara mer komplex. En åtskillnad måste för det första göras mellan den äldre nykterhets- och måttlighetsrörelsen, med Svenska Nykterhetssällskapet lett av Sigfried Wieselgren som främsta exempel, och den senare absolutistiska rörelsen, där främst IOGT kan nämnas. De senare rörelserna hade ofta utländskt ursprung och började etableras i Sverige under decennierna före 1800-talets slut medan de förstnämnda hade sin 1 Frånberg, 1985; s. 10 2 Frånberg, 1997; s. 38 3 Ibid. s. 37 4 Ibid. s. 37 5 Frånberg, 1985; s. 11; Frånberg, 1997; s. 38 6 Frånberg, 1997; s. 39
storhetstid vid mitten av samma århundrade. Den tydligaste skillnaden mellan dem var att måttlighetsrörelserna inte nödvändigtvis förespråkade total nykterhet utan nöjde sig med måttlighet i drickandet. För den absolutistiska rörelsen var däremot total nykterhet det enda alternativet. Medan den äldre rörelsen ställde upp på de politiska reformerna, försvarade dem och till och med visade upp dem som exempel på sitt framgångsrika arbete, trots att rörelsens påverkan på politiken var marginell, så var detta otänkbart för rörelser som till exempel IOGT, något som inte sågs alltför vänligt av de styrande.
Som ytterligare ett exempel finns nykterhetsrörelsens roll i Sveriges demokratisering.
Nykterhetsrörelsen sägs ofta än idag ha varit en av de stora aktörerna för att sprida och verka för införandet av demokrati i Sverige, något som visas Ingrid Nilssons IOGT från Orden till
förening, som är utgiven via IOGT-NTO. I förordet till denna, som är skrivet av Bengt
Göransson, står följande att läsa: ”Nykterhetsrörelsen var den andra av de tre stora folkrörelser som kom att forma ett demokratiskt Sverige. De gjorde det i opposition mot det etablerade samhället utanför och ovanför.”7
Traditionellt har detta till och med skildrats som att nykterhetsrörelsen, tillsammans med de övriga folkrörelserna, utgjort länken mellan den moderna demokratin och ”en betydligt äldre tradition av förhandlingsvilja och samförstånd…”8 Samuel Edquist beskriver i Nyktra
svenskar – Godtemplarrörelsen och den nationella identiteten 1879-1918 detta som att de
sagts vara ”fostrare till demokrati och klassamarbete” eller om man så vill ”småfolkets demokratiska kamprörelser”.9 Denna syn härstammade ursprungligen från nykterhetsrörelsen
själv.
Liksom för nykterhetsrörelsens roll i de svenska alkoholreformerna är dock det verkliga skeendet betydligt mer komplext, även om de flesta anser att rörelsen åtminstone spelade en indirekt roll genom att lära ut ett demokratiskt styrelsesätt och demokratiska erfarenheter till grupper som tidigare inte haft tillgång till detta. Det är i detta denna uppsats hör hemma. Den ska ses som en undersökning av vilken roll godtemplarna spelade i den demokratiseringsprocess som pågick vid denna tid.
Den relativt lilla logen 109 Kalmar blir för detta ett tillfälle att studera detta i dess mest centrala verksamhet, mötet med den enskilda medlemmen.
7 Nilsson, 2004; s. 5
8 Edquist, 2001; s. 27. Exempel Edquist nämner på detta är Richardson 1963, Therborn 1989b, Johansson L 1995, Larsmo 1995.
Ytterligare ett skäl att välja logen 109 Kalmar är att de på sina möten under föreningens tidiga år ofta förde diskussioner kring religiösa eller politiska ämnen som antingen ledningen eller medlemmarna initiativ till. Dessa diskussioner återgavs relativt detaljerat i protokollet och utgör alltså en möjlighet att studera den ideologiska synen på demokrati under rörelsens tidiga år och av detta utläsa de som åsikter som fanns, hur den reella beslutsgången kunde se ut förutom den rena verksamheten.
1.1. Syfte och frågeställningar
Syftet med denna uppsats är alltså att undersöka logens roll i demokratiseringsprocessen som pågick. För att genomföra detta har en huvudfrågeställning formulerats:
Kan den verksamhet som Godtemplarlogen 109 bedrev mellan 1882-84 sägas ha varit bidragande till demokratiseringsprocessen vid denna tid?
För att operationalisera denna har tre specifika frågeställningar formulerats:
1. Kan en demokratisk ideologi beläggas i logen?
2. Har logen fungerat som en läroplats för politisk kompetens för sina medlemmar? 3. Har logen varit politiskt neutral?
Dessa frågeställningar har valts ut utifrån teori kring det civila samhällets påverkan på demokratisering hämtad från Lauri Karvonens Demokratisering i samband med mer specifika teorier kring godtemplarrörelsens roll i denna och utifrån det använda materialet. Urvalets kriterier utvecklas i stycket om uppsatsens teori.
För att ge en bakgrund till vad för slags förening logen 109 Kalmar var har jag ansett det nödvändigt att även formulera fyra frågeställningar syftande till att ge en allmän bild av föreningen. Dessa är:
1. Vad hade föreningen för verksamhet? 2. Vilka blev medlemmar?
3. Varför blev de medlemmar?
5. Vilken syn hade logen på nykterheten?
Den första besvarar vad för slags organisation logen var, den andra, tredje och fjärde vilka som påverkades av den och varför, den femte slutligen hur deras grundläggande värden sågs.
Denna undersökning blir på detta sätt en slags blandning mellan en studie av godtemplarnas roll i demokratiseringsprocessen och deras roll som folkrörelse. Detta kan tyckas splittrat, jag anser dock att de på väldigt många punkter är sammankopplade, särskilt för en enstaka relativt liten förening som 109 Kalmar och därför nödvändiga för att förstå dess förutsättningar. Beröringspunkter mellan de olika frågeställningarna har också varit vanliga under uppsatsarbetet.
1.2. Material och materialproblem
Denna uppsats är en kvalitativ fallstudie. Själva undersökningen är en kvalitativ läsning av källorna som är logen 109 Kalmar av Godtemplarordens protokoll från år 1882-1884. Jag ansåg det intressantast att studera protokollen ända från föreningens början, dels för att få en inblick i vad för slags organisation som Logen 109 Kalmar var, dels för att det var i början av föreningens existens som de religiösa och politiska diskussionerna hölls och dels för att materialet var relativt omfattande och en längre undersökningsperiod därför svår med tanke på uppsatsens storlek.
Uppsatsen har även en andra avgränsning i att bara mötesprotokollen använts. Annat tillgängligt material var till exempel medlemsregister och kassaböcker, dessa valdes dock bort på grund av att protokollen var mycket omfattande och uppsatsen därför riskerade skena iväg.
En tredje avgränsning är att bara behandla en förening, Godtemplarlogen 109 Kalmar. Denna förening har valts dels för att godtemplarna var den viktigaste av nykterhetsföreningarna vid denna tid, dels för att logen Kalmar var en av de största och mest betydande av logerna i Kalmar och dels för att dess protokoll var de mest intressanta, tack vare diskussionerna om religiösa och politiska ämnen. Det fanns dock flera andra nykterhetsföreningar i staden vid tidpunkten, inklusive flera loger av Godtemplarorden. Den äldsta av dessa var Dryckenskapens Besegrare, som grundades 23 september, 1881.
En del av den litteratur som använts bör också kommenteras. Till bakgrunden har främst äldre litteratur kring nykterhetsrörelsen använts, detta kan vara problematiskt eftersom att den ofta är utgiven genom nykterhetsrörelsen och därför knappast kan sägas vara opartisk. Men eftersom bara rena faktauppgifter använts och dessa dessutom kompletterats med uppslagsverk och nyare litteratur som Samuel Edquists Nyktra svenskar - Godtemplarrörelsen
och den nationella identiteten 1879-1918 och Staffan Hübinettes Nykterhetsrörelsen,
nazismen och demokratin – Nykterhetsrörelsen och kampen för demokratin 1930-194510 så
anser jag det funktionerligt.
Jag har även använt texten ”Historisk resumé” ifrån Logen 109 Kalmar 50 årshistorik.
Telegram. 1932-1942 både till bakgrunden och i själva undersökningen. Denna består av en
samling maskinskrivna A4-ark inhäftade i en mapp med gratulationstelegram. Mappen, som fanns i Distriktslogen av IOGT:s arkiv i Kalmar folkrörelsearkiv, är ett minnesföremål från logen 109 Kalmars 60-årsjubileum 1942. Texterna den innehåller är troligen manus till tal som hållits vid jubileumsfirandet tio år tidigare. Det är min gissning att dessa blivit liggande tillsammans med gratulationstelegram tills någon vid nästa jubileum fick idén att binda samman alltihop. Själva texten innehåller flera felaktigheter när det gäller detaljer och det är dessutom tveksamt om författaren är från Kalmar, även om han uppenbarligen har varit aktiv godtemplare sedan de tidiga åren. Jag har dock enbart använt denna text för allmän information eller som exempel på attityder som finns inom rörelsen och påpekar dessutom i texten var de delar jag har använt innehåller tveksamheter.
Även Björn Strimfors Historik över ordenshuset Strömgatan 12 Kalmar 1885-1985 har använts till bakgrunden. Även detta häfte fanns i Distriktlogen av IOGT:s arkiv i Kalmar folkrörelsearkiv. Författaren bygger uppenbart sin text på logerna DB:s och Kalmars protokoll.
Delar av Robert Anderssons Kalmar Folkparks historia 1900-1950 har använts till stycket om logen Kalmars påverkan på samhällets demokratisering. De delar som återges bygger till största delen på material, artiklar och annonser, från tidningen Barometern.
Teoribakgrunden om nykterhetsrörelsens påverkan på Sveriges demokratisering är hämtade från Lauri Karvonens Demokratisering. Jag har valt att utveckla denna med de bakgrunder som finns i Staffan Hübinettes Nykterhetsrörelsen, nazismen och demokratin –
Nykterhetsrörelsen och kampen för demokratin 1930-1940 och Samuel Edquists Nyktra svenskar - Godtemplarrörelsen och den nationella identiteten 1879-1918. Detta för att
anpassa den till de förhållanden som gäller den svenska nykterhetsrörelsen eftersom att de sammanfattar den aktuella forskningen väl.
1.3.Teori
Huvudfrågeställningen i denna uppsats är om den verksamhet som logen 109 bedrev kan sägas ha spelat en roll i den svenska demokratiseringsprocessen. Inledningsvis är det därför nödvändigt att kortfattat definiera några centrala begrepp. Med demokrati menas i denna uppsats en klassisk liberal demokratimodell eftersom denna på de flesta sätt är den modell processen hade som resultat. Demokratisering definieras av Karvonen i relation till detta som ”den process som för fram till detta tillstånd”.11
Demokratiseringsforskningen är mycket omfattande, den del som är aktuell för denna uppsats är det civila samhällets betydelse och särskilt det som de brittiska forskarna David Beetham och Kevin Boyle kallar de frivilliga organisationernas betydelse. Dessa har det gemensamt att ”de är skapade och drivs av medborgarna direkt utan inblandning och inflytande från statsmaktens sida”.12 Nykterhetsrörelsen är ett klassiskt exempel på sådana genom att vara en
av de svenska folkrörelserna.
Flera olika synsätt på frivilliga organisationers betydelse för demokratisering finns, det som används i denna uppsats är hemmahörande i den liberala demokratimodellen. I denna ses frivilliga organisationer som ”nödvändiga komplement till de institutioner och organisationer som det representativa systemet består av”.13 Detta sker mer konkret på framförallt fyra sätt:
1. Genom att lära individen att sätta de egna intressena i relation till en grupps kollektiva intressen och beslut.
11 Karvonen, 1997; s. 11
12 Ibid. s. 92f 13 Ibid. s. 94
2. Genom att skapa politisk kompetens hos sina medlemmar, exempel på detta är mötes-, besluts- och debattekniska färdigheter, och därmed göra de bättre rustade för deltagande i politiskt beslutsfattande på andra nivåer.
3. Genom att inrikta sig på lösning av konkreta problem kan de tillhandahålla politisk och samhällelig innovation.
4. Genom att fungera som rekryteringsbaser för politiska beslutsfattare och aktivister.14
Enligt Hübinette byggde Godtemplarrörelsen sin verksamhet på tre principer, den totala nykterheten, den politiska neutraliteten och broderskapstanken, det vill säga att alla medlemmar i föreningen var av samma värde.15 Av dessa kan framförallt den tredje, som också ofta framförts som ett exempel på rörelsens betydelse för demokratiseringen, relateras leda till demokratiseringsteorier, framförallt det som kallas de kollektiva intressena.
Detta utvecklas av Edquist och Hübinette på två sätt, dels genom att medlemmarna fick erfarenhet av ett demokratiskt styrelseskick och innehav av förtroendeuppdrag16 och dels
genom att rörelsen utövade politisk påverkan för en strängare alkoholpolitik.17 Båda dessa kan sägas tillhöra skapandet av politisk kompetens.
Jag har valt att basera min undersökning på de två ovannämnda aspekterna. De kollektiva intressena har jag dock valt att utöka till att inkludera ett bredare ideologiskt demokratibegrepp, eftersom det med tanke på materialet är mer givande att undersöka om en demokratisk samhällssyn eller något det liknande fanns i föreningen. Karvonen har fyra kriterier för att karaktärisera demokrati. Den fjärde av dessa, ett oavhängigt domstolsväsende, är av lite värde för denna undersökning varför den har utelämnats. De övriga tre är dock något modifierade mycket användbara. De kan sammanfattas på följande sätt:
a. Demokratins kollektiva sida
- Majoritetsprincipen – skall vara det grundläggande för politisk maktfördelning och politiska beslut. 14 Karvonen, 1997; s. 95f 15 Hübinette, 1999; s. 13ff 16 Edquist, 2001; 26 17 Hübinette, 1999; s. 15-20
- Fri konkurrens om makten – den som vinner konkurrensen vinner det mesta av den politiska makten.
b. Demokratins individualistiska sida
- Frihet att välja sin egen ståndpunkt för varje individ. - Alla individer har samma specifika vikt.
(Karvonens tredje exempel, att demokratiska fri- och rättigheter är knutna till individen är inte heller användbart för denna undersökning varför det utelämnats.)
c. Demokratins relativistiska sida
- Alla personers och gruppers intressen är lika legitima som några andras - Alla individer har oförytterliga rättigheter som inte kan avskaffas genom majoritetsbeslut.18
Jag har även valt att inkludera den politiska neutraliteten i min undersökning, eftersom att jag anser att de politiska ställningstaganden logen gör är väsentliga för om den kan bedömas vara en positivt verkande kraft för demokratisering eller inte.
Det är däremot svårt att utifrån materialet tillfredsställande behandla på vilket sätt godtemplarorden fungerat som rekryteringsbas, därför har jag valt att avstå från detta.
Det är även relevant att föra in en del av det som varit den feministiska kritiken mot den liberala demokratimodellen i denna undersökning. Karvonen nämner framförallt två exempel på detta, dels att det inte har inneburit ett problem för denna att kvinnor systematiskt placerats i ett underordnat beroendeförhållande gentemot männen och dels att dess starka individualism ignorerat att grupptillhörighet starkt kan begränsa individers möjlighet att ta del av dess rättigheter.19 Uppsatsen innehåller alltså även dessa båda synpunkter i sin analys.
18 Karvonen, 1997; s. 21f
1.4. Disposition
En kort bakgrund till Godtemplarorden både internationellt, nationellt i Sverige och lokalt i Kalmar ges i kapitel 2. Detta för att Godtemplarorden är en så unik struktur att jag anser det behövs en bakgrund för att lättare förstå undersökningen. I kapitel 3 redovisas därefter undersökningen och dess resultat. Detta sker på ett tematiskt sätt genom frågeställningarna besvaras i tur och ordning. Jag har valt detta dels eftersom att redovisningen blir mest lättöverskådlig och dels eftersom att frågeställningarnas ordning gör att det hela ändå kan läsas som en strukturerad text. De fyra första blir en bakgrund till föreningen och dess verksamhet och de tre sista svarar på uppsatsens syfte. Jag har även valt att göra delarna om logens verksamhet, diskussioner och påverkan på samhällets demokratisering mer lättöverskådliga genom att dela in deras innehåll i olika underrubriker. Slutligen sammanfattas slutsatserna av undersökningen i kapitel fyra.
2. Bakgrund
2.1. The International Order of Good Templars
Godtemplarordens grundande är omstritt och dess bakgrund snårig. Orden grundades i Utica i delstaten New York i USA som The Order of Good Templars genom en utbrytning ur nykterhetsorden The Knights of Jericho.20 När detta skulle ha skett är osäkert, men det vanligast återgivna årtalet 1851 är troligtvis det korrekta. Det finns, enligt Norling, anledning att anta att orsaken till utbrytningen var missnöje med Knights of Jerichos ritual, som enligt honom var ”fantastisk”.21 Denna byggde på logens rötter i frimurarorden.22 Redan i juli året
därpå uppstod dock nästa konflikt inom den nybildade orden då två av dess ledare, Leverett E. Coon och Westley Bailey, hamnade i ”häftiga meningsbrytningar” vid en konferens i
20 Denna orden grundades troligtvis 1846, men dess rötter går tillbaka till äldre amerikanska nykterhetssällskap som The Sons of Temperance grundat 1842 och The Washington Society grundat 1840. (Norling, 1951; s. 17ff) Dessa rörelser skilde sig från tidigare amerikanska nykterhetssällskap som The American Temperance Society, grundat 1826, genom att vara klart absolutistiska medan dess föregångare tillät att vin och maltdrycker brukades måttligt. (Norling, 1951; s. 16)
21 Ibid. s. 21
22 Norling säger vagt att ”The Sons of Temperance anses…snarast ha använt Frimurarorden som organisatoriskt mönster”. Enligt honom ska till och med denna ordens tidiga stora medlemsanslutning ha berott på att före detta frimurare anslöt sig på grund av att Frimurarorden utsattes för förföljelser. Detta fördes senare över till ordens avkomlingar The Templars of Honour and Temperance och The Knights of Jericho. (Norling, 1951; s. 16f)
Syracuse.23 Resultatet blev att Coon tillsammans med en mr. Truair lämnade kongressen.
Deras loge, Excelsior från Syracuse, lämnade efter detta orden och ombildades som loge nr. 1 av The Independent Order of Good Templars. De fick snart efterföljd både genom att nya loger bildades och två loger från The Order of Good Templars som istället inträdde i den nybildade orden. Den ursprungliga Godtemplarorden hördes, enligt Norling, inte av mer efter detta och det är enligt honom troligt att den upphörde att existera inom en relativt kort tid.24 Tämligen snart uppstod ett behov av att införa en ny ritual för orden. Coons ritual, som även om den var modernare än de tidigare ordnarnas fortfarande innehöll ”roliga och kuriösa saker”, var inte funktionerlig i längden.25 Efter att en för ärendet särskilt inrättad kommitté
misslyckats både med att skapa en ny och att revidera den gamla ritualen tog logen kontakt med metodistpastorn, nykterhetsmannen och frimuraren D. W. Bristol. Hans nya ritual, som antogs vid ett storlogemöte i juni 1853, var starkt präglad av både religionen och frimureriet.26 Ett exempel på det senare var ordens uppdelning i tre grader, där nya medlemmar togs in i första graden, grundlogen. Särskilt engagerade kunde bli medlemmar i de högre graderna.27 Andra exempel var ”arbetets hemlighetsfulla karaktär”, de närmast rituella mötesrutinerna, täta sammankomster och regalier.28 Ytterligare en sak som var utmärkande, och som har
betydelse för denna undersökning, var att en grundtanke fastställdes om alla medlemmars likställighet inom orden, oavsett ”samhällsställning, kön, hudfärg eller ras”. Dessutom förklarade sig logen religiöst och politiskt neutral.29 I den tredje av den nybildade ordens loger, i Forest City, började även kvinnor godkännas som medlemmar. I de tidigare ordnarna hade enbart män deltagit, även om något förbud mot kvinnors medlemskap inte kunnat beläggas.30
Orden växte mycket snabbt och ska några månader efter mötet i Syracuse ha haft ett medlemskap på 4000 medlemmar.31 Med undantag för ett avbrott under amerikanska
23 Norling, 1951; s. 28. Anledningen sägs inte känd, man kan dock misstänka att det hade något att göra med att de båda männen båda aspirerade till och även av vissa betraktades som ledare för den nybildade organisationen. Coon var även den tongivande vid utbrytningen ur Knights of Jericho.
24 Ibid. s. 28f 25 Ibid. s. 29 26 Ibid. s. 30f
27 Nilsson, 2004; s. 8 Dessa grader kallades ”hjärtats grad”, ”barmhärtighetens grad” och ”den kungliga dygdens grad”. (Norling, 1951; s. 33) I Sverige lades ytterligare två grader till tack var det höga medlemsantalet. Det totala antalet grader kallades grundlogen, kretslogen (från 1906), distriktslogen, storlogen och den internationella storlogen. Dessa skulle motsvara ”de geografiska områdena orten, bygden, landskapet, fosterlandet och världen”. (Nilsson, 2004; s. 8 och Edquist, 2001; s. 19)
28 Svensson, 1979; s. 14. Medlemmarna bar vita kragar och tjänstemannen röda. I Sverige avskaffades de första ”med tiden” medan de senare bars fram till 1970. (Nilsson, 2004; s. 11)
29 Norling, 1951, s. 33 Det skulle dock dröja relativt länge innan den religiösa neutraliteten blev reellt giltig. 30 Ibid. s. 32
inbördeskriget fortsatte orden växa och sprida sig i en hög takt. Mellan 1866-1868 ökade medlemsantalet från 170 000 till 390 000.32 1868 startades också för första gången en stabil verksamhet i Storbritannien, genom den från USA hemvändande målargesällen Joseph Malins. Malins hade varit medlem i orden i USA och utrustades inför sin återresa med en fullmakt att bilda loger i Storbritannien. Efter en långsam start började även här en kraftig tillväxt av orden.33 Malins skulle komma att dominera den brittiska Godtemplarrörelsen och även vara en av de absolut ledande i den internationella Högsta Storlogen, som instiftats på grund av det stora antalet regionala storloger som bildats som en konsekvens av ordens stora expansion, under närmare ett halvt sekel.
Ytterligare en stor splittring inom rörelsen skulle dock komma genom den, i synnerhet efter amerikanska inbördeskriget, infekterade frågan om svartas medlemskap i orden. I Ohio hade särskilda loger börjat bildats för färgade 1858. Frågan om att fortsätta bildandet av särskilda ”svarta” loger eller istället vägra svarta medlemskap kom att ta allt större plats och drevs till sin spets vid ett världsstormöte i Louisville i Kentucky 1876. Vid denna antogs en kompromiss som dels fastslog alla medlemmars likaberättigande, men ändå medgav att storloger hade rätt att avgöra åt vilka de gav tillstånd att bilda loger. Detta betraktades som ett informellt godkännande av att svarta inte fick tillträde till orden om de redan aktiva medlemmarna inte ville det.34 De brittiska delegaterna, vars storloge vid denna tid hade över 100 000 medlemmar, svarade på detta genom att, tillsammans med de sympatiserande delegaterna från andra länder, omedelbart efter beslutet bilda en ny världsstorloge.35 Denna splittring, mellan vad som kallades den Hickmanska och den Malinska grenen av Godtemplarlogen, kom att vara fram till 1887. Stämningen mellan de båda världsstorlogerna var under de tidiga åren mycket hätsk. Översten John J. Hickman beskylldes ofta för rasism och för att mycket aggressivt driva frågan att svarta inte skulle tillåtas medlemskap i orden, medan Malins enbart sades ha använt frågan som en förevändning för att av ekonomiska skäl bryta sig loss från den amerikanska världsstorlogen.36
32 Norling, 1951; s. 37f
33 Norling; 1951; s. 40f och Svensson, 1979; s.16
34 Norling, 1951; s. 43f och Svensson, 1979; s. 17f. Förslaget hade formulerats av en dr Oronhyatekha, som var av indiansk härkomst. Han hade tidigare blivit ovän med Joseph Malins, som försökte utnyttja honom i propagandasyfte. Malins kallade senare Oronhyatekha för ”…en förfärlig man, med ett förfärligt namn…som alla känna väl igen, men ingen dock utsäga, stava kan…” (Svensson, 1979; s. 17)
35 Ibid. s. 43f respektive ibid. 17f.
36 Ibid. s 46 respektive ibid. s. 18. Både Svensson och Norling säger att det inte finns några belägg för att Hickman skulle ha haft rasistiska åsikter. Tilläggas bör dock att han representerade Kentuckys storloge (Norling 1951; s. 46), där ingen färgad hade blivit beviljad medlemskap på 20 år (Svensson, 1979; s. 17). Malins hade å sin sida redan 1872 utverkat att en färgad ordensbroder skulle hålla hälsningstalet vid det första världsstorlogemötet
Konflikten kom även att leda till att en rivalitet mellan de båda organisationerna uppstod om att sprida orden till allt fler delar av världen. Främst kom denna till uttryck genom försök att starta nya loger på den andres område. Men den ledde även till att mission riktades mot helt nya områden. 1877 grundades den första skandinaviska logen i Porsgrund i Norge av sjökaptenen Carl Reynolds som varit medlem i en loge i Hull. Den norska logen var till en början en filial underställd den norska logen men året efter grundades en norsk storloge.37 Konflikter uppstod dock snabbt även här, Oslologen 23 Strid och Seger splittrades i två delar och majoriteten blev istället medlemmar i den Hickmanska grenen. Godtemplarorden kom därefter till Danmark 1880. Även här uppstod dock stora kontroverser, kring frågan om svagare alkoholhaltiga drycker skulle tillåtas. Dessa fick som resultat att majoriteten av de danska logerna bröt sig ur och skapade en egen organisation, Nordiska Godtemplarorden (NIOGT).38 1884 grundades även loger på Island och i Finland, trots att ”inhemska organisationer” där var förbjudna.39
1887 avslutades konflikten mellan de båda grenarna. Detta skedde formellt vid ett möte i Saratoga Springs och hade möjliggjorts av att Hickman och Malins hade trätt tillbaka från sina ledande positioner. Slutresultatet blev i stort sett att de amerikanska logerna backade från beslutet 1876 och gick med på de brittiska logernas grundsatser.40 Godtemplarnas centrala verksamhetsområde kom efter detta alltmer att förskjutas från USA till Storbritannien, där den största storlogen fanns. Den svenska storlogen kom dock efter en tid att ta över allt mer av ledarskapet från den brittiska, efterhand som den växte fram som den största storlogen i världen.41
där brittiska delegater var närvarande. Något som uppfattades som en förolämpning av delegaterna från
sydstaterna (Svensson, 1979; s. 16). 37 Svensson, 1979; s. 19.
38 Norling, 1951; s. 85f.
39 Ibid. s. 87f. De finländska logerna tvingades dock upphöra med sin verksamhet efter några månader. 40 Ibid. s. 47f.
2.2. Godtemplarorden i Sverige
Godtemplarorden kom till Sverige 1879 genom den från USA hemvändande baptistpredikanten, emigrantvärvaren och affärsmannen Olof Bergström. Han hade återvänt till Sverige 1877 och förlorat den största delen av förmögenheten han tjänat i USA. Efter att ytterligare en tid ha arbetat som emigrantvärvare flyttade han till Gävle och blev där aktiv nykterhetsman. Dock ansåg han inte den wieselgrenska rörelsen tillräckligt radikal utan grundade istället en helnykterhetsförening som benämndes Strid och Seger.42 Under en resa till England 1879 besökte han en nykterhetskongress som hölls i Kristallpalatset och kom där i kontakt med F. R. Lees, som var ordförande för den brittiska grenen av den Hickmanska Godtemplarorden. Denna tog vara på tillfället att hindra att den Malinska grenen, som redan dominerade i Norge, även blev först med att etablera sig i Sverige.43 Bergström fick en fullmakt och grundade i oktober logen 1 Klippan i Göteborg med medlemmar från organisationerna Strid och Seger och Absoluta nykterhetsföreningen.44 Konflikter uppstod dock snart i föreningen, sannolikt om personliga orsaker. Att det för många medlemmar även i absolut ledande ställning synes ha varit okänt att det överhuvudtaget fanns en splittring inom orden gjorde säkert inte saken bättre.
Dessa konflikter kom att leda till ett stort intrigerande mellan de inblandade personerna. Bergström bildade i Arboga i mars 1880 en storloge med sig själv som ordförande. Hans motståndare författade dock en anklagelseskrift mot honom och kallade honom för att svara för sig inför en kommitté bestående av representanter för logerna i Göteborg. Den nybildade storlogen ogiltigförklarades. Under tiden hade Bergström rest till USA för att delta på Högsta storlogens möte. Dock fick han varken delta på detta eller ens träffa Hickman. Som en reaktion vände han sig istället till den Malinska grenen som på grund av detta fick sitt inträde i Sverige.45 Händelserna kring denna bildning är mycket komplicerade och ett smärre drama i sig, de har inte heller någon betydelse för min undersökning varför jag inte kommer att gå in djupare på dem. Kortfattat innebar det att ett försök att i Göteborg bilda en storloge avbröts på grund av att Bergström och Joseph Malins oväntat dök upp på mötet och övertalade några av delegaterna att dra sig tillbaka. Eftersom bara nio loger, av de tio som krävdes för att ha befogenhet att bilda en storloge, närvarade efter detta avbröts mötet. Istället åkte en grupp svenska Maliniter en snabbrunda genom Sverige för att bilda nya loger och kunde slutligen i
42 Norling, 1951; s.80f. 43 Svensson, 1979; s. 23.
44 Ibid. s. 26 och Norling, 1951; s. 84. 45 Norling, 1951; s. 91f.
augusti bilda en storloge i Skövde.46 I oktober bildades slutligen en Hickmansk storloge Göteborg. Dessa båda grenar kom att verka i stor konkurrens, att döma av Norling mer eller mindre hänsynslöst, fram tills de återförenades 1886.47 Enligt Svensson går det, även om den Malinska grenen sades ha lagt mer vikt vid ”politisk radikalism” och mindre vid de religiösa riterna, dock inte att hitta några stora skillnader mellan logernas arbetssätt.48 Den Malinska var dock den dominerande hela tiden, vid bildandet bestod den av drygt 950 medlemmar fördelade på 13 loger, knappt ett år senare hade den drygt 2000 medlemmar fördelade på 29 loger.49 1882 rapporterades knappt 9000 medlemmar och ytterligare 2 år senare 35 000.50 Dock fanns uppenbarligen stora problem inom organisationen.51 Även den Hickmanska storlogen hade, trots en stadig medlemstillväxt, stora problem. Dessa hade, enligt Norling, att göra med personliga konflikter.52 1887 hade den dock drygt 23 000 medlemmar.53 Nya konflikter dök snabbt upp inom den sammanslagna orden. Den första handlade om ett uttalande av den nyvalde ordföranden Edvard Wavrinsky om tron på en personlig gud. Efter detta påbörjades en intensiv förföljelse av honom från de Hickmanska logerna. Detta ledde fram till att flera av dessa bröt sig ur och grundade Nationalgodtemplarorden.54 Religion
fortsatte dock vara en stor trätoorsak. Mot slutet av 1880-talet blev även förhållningssättet till den alltmer framväxande arbetarrörelsen en orsak till splittring.55
2.3. IOGT och andra nykterhetsrörelser i Kalmar 1881-1890
Den första logen, nummer 44 Dryckenskapens Besegrare som i protokollen oftast kallas DB, bildades 23 september, 1881. Detta skedde enligt Strimfors efter att tre föredrag hållits i staden av artilleriofficeren Conrad Thunström, som var sekreterare i IOGT:s Hickmanska gren.56 Denna efterföljdes 1 maj, 1882 av 109 Kalmar. Anledningen till den nya logens bildande anges i protokollet vara DB:s stora medlemsantal. Detsamma sägs i logen Kalmars
46 Norling, 1951; s. 93ff.
4747 Ibid. s. 96 och 102. Bergström avgick till exempel som ordförande ett år efter bildandet på grund av att han uppgav sig ha blivit utsatt för allt för stora förföljelser. Han slutade till och med att vara aldrig aktiv godtemplare efter detta (Norling, 1951; s. 97).
48 Svensson, 1979; s. 50. 49 Norling, 1951; s. 96. 50 Ibid. 99. 51 Ibid. 99. 52 Ibid. s. 100. 53 Svensson, 1979; s. 89.
54 Franzén och Bohman, 1939; s. 46. De första konflikterna uppkom tydligen redan på återföreningsmötet (Norling, 1951; s. 103f).
55 Norling, 1951; s. 121 56 Strimfors, 1985; s. 1.
jubileumsskrift från 1932.57 Strimfors skriver dock att det inom DB fanns konflikter bland annat orsakade av att föreningens möten vanligtvis hölls i Metodistkapellet. Det ansågs att detta gjorde att människor drog sig för att ansluta till nykterhetsrörelsen eftersom många var ”avogt inställda till metodismen”.58 Detta ledde till att samtliga tjänstemän utom sekreteraren
Lindström och tjänstemannen höger support avgick från föreningen den 11 januari året efter. DB:s nästa möte hölls inte i Metodistkapellet utan i Posseska Gården på Norra Långgatan 9.59 Enligt logen Kalmars jubileumsskrift var initiativtagaren till bildandet av den nya logen komministern J. O. Medelius från Madesjö.60
Båda dessa loger tillhörde den Hickmanska grenen av IOGT men en loge tillhörande den Malinska grenen, logen Ädelstam, nämns av Strimfors som existerande under 1880-talet.61 Ytterligare en Malinsk loge, eller eventuellt samma, nämns i protokollet för mötet den 12 november 1882. 1883 nämns även en loge Sirius som deltagande i Kalmars och DB:s gemensamma möten.
3. Broderskap eller auktoritet? – Godtemplarlogen 109
Kalmar och demokratin 1882-1884
Här redovisas nu resultatet av undersökningen. Detta sker genom att frågeställningarna besvaras i tur och ordning på ett tematiskt sätt. Den första är logens verksamhet.
3.1. Logens verksamhet
Logen hade medlemsmöten mycket ofta, i genomsnitt två till tre gånger i veckan. Hur många som deltog i dessa sägs dock inte i protokollen. Man kan dock ana att engagemanget inte var stort av klagomål om uteblivna medlemsavgifter den 12 november 1882, av att ”… den önskan gjorde sig gällande att var och en borde skyndsamt utföra de uppdrag som logen utsåg dem till” den 2 december 1882 och av att ett stort antal medlemmar skrevs ut ur logen
57 Historisk resumé, 1932; s. 1.
58 Strimfors, 1985; s. 1. Strimfors anger som sin källa bland annat DB:s protokoll från 13 december 1881. 59 Ibid.
60 Historisk resumé, 1932; s. 1. 61 Strimfors, 1985; s. 1
den 22 oktober samma år ”… för långvarit uteblifvande och som det och upplysts att de förbrutit sig emot andra artiklen i vår konstitution…”. Ungefär en gång i månaden hade logen också ett gemensamt möte med logen DB, från 4 juni, 1883 deltog även logen Sirius i dessa.
Logen 109 Kalmar hade förutom mötena en bred verksamhet som innehöll mer än nykterhetsarbete. Jag har valt att dela in denna i fem olika kategorier för att lättare redovisa den. Dessa är: folkrörelseverksamhet, nöjesverksamhet, social hjälpverksamhet, nykterhetsverksamhet och bildningsverksamhet.
3.1.1. Folkrörelseverksamhet
Logen började redan från starten vara ett forum för flera olika aktiviteter, inte nödvändigtvis relaterade till nykterhetsarbetet. Sammanfattningsvis kan man säga att det utan tvekan var så att godtemplarna erbjöd möjlighet både att vara aktivt verksam i och lära sig ett flertal olika sociala fritidsaktiviteter, något som kanske inte de flesta i den kroppsarbetande klass som flertalet medlemmar tillhörde vanligtvis hade möjlighet till.
En sångkörs bildande föreslogs redan 16 juli, 1882. Den 17 september beslutades att en sånglärare skulle eftersökas. Sångkören var uppenbarligen igång den 17 december eftersom det då gavs klagomål på att den inte infunnit sig vid en avliden medlems begravning. Sångläraren ursäktade sig med att han inte fått veta att begravningen skulle ske i tillräckligt god tid. Kören var dock inte perfekt fungerande att döma av att det den 11 februari året efter beslutades att dess medlemmar själva skulle leta efter en ny lärare. Den 15 april 1883 bjöds dock kören in till föreningens årsfest den 1 maj. Den 25 november 1883 förefaller sångkören återigen vara på väg att rinna ut i sanden, då det omtalades att den hade allt för få deltagare. 17 februari, 1884 förefaller det som om någon kör inte längre fanns då det talades om att starta en gemensam med logen DB
Logen hade även en syförening som uppenbart kom att ha en viss betydelse för föreningen. Denna föreslogs redan 30 juli, 1882 och bildades formellt mötet därpå 6 augusti, 1882. Dess verksamhet bestod av att tillverka saker som auktionerades ut vid logens sammankomster. Att syföreningen var mycket aktiv visas av att logens ledning den 21 januari 1883 ville att föreningen enbart skulle bekosta tillverkandet av logens fana. Aktiviteten minskade dock uppenbarligen efter hand. Den 21 september 1884 ombads alla kvinnliga medlemmar att bilda
en ny syförening för att tillverka saker föreningen kan sälja på en basar som ska hållas efter jul.
Även inrättandet av ett särskilt barntempel beslutades tidigt. Ett förslag om detta inkom redan 23 juli, 1882 från en pastor Franzén. Det formella beslutet fattades den 6 augusti 1882 och föreningen fick namnet ”Roosenknoppar”. Barntemplet blev tydligen även det verksamt ganska omgående eftersom att det i en diskussion den 17 september samma år kring att en fest borde hållas sades att barntemplets fest skulle hållas efter logens ordinarie fest medan rummet ännu var i ordning.
Logen hade också som ett ofta återkommande inslag att någon medlem läste upp ett poem eller en skrift62, oftast egenskrivet. Både män och kvinnor från olika samhällsgrupper deltog i detta. Exempel på ämnen är barnatro63, att ”dryckenskapen säkrast besegras med sann Guds-fruktan”64, ”en sjömans lefnadsbeskrifvning”65, ”det susar uti skogen”66”… en berättelse om
ett förändrat drinkarehem hurdant det verklig ser ut…”67 och ”… en längre berättelse om
slafhandlen och en Negers farliga hämnd”.68 Ibland kunde detta till och med innebära att
medlemmar framträdde, att döma av den 26 november 1882, 20 maj, 1883 och 16 mars, 1884.69
3.1.2. Nöjesverksamhet
Nära länkat till den fritidsbetonade folkrörelseverksamheten var nöjesverksamheten, som var en stor del av de arrangemang logen bedrev. Logen erbjöd sina medlemmar flera sociala aktiviteter, förutom de många mötena och sidoaktiviteter som kör och syförening även fester och utflykter.
62 25 juni 1882, 17 september 1882, 24 september 1882, 22 oktober 1822, 5 november 1882, 2 december, 1882, 14 januari 1883, 4 februari 1883, 18 februari 1883, 25 februari 1883, 25 mars 1883, 8 april 1883, 20 maj 1883, 10 juni 1883, 1 juli 1883, 16 september 1883, 30 september 1883, 16 december 1883, 30 december 1883, 8 juni 1883, 26 oktober 1884, 30 november 1884, 21 december 1884, 17 februari 1884, 23 mars, 1884
63 17 september, 1882.. 64 24 september, 1882. 65 2 december, 1882 66 22 oktober, 1882.
67 25 mars, 1883. Enligt protokollet var denna tidigare publicerad i Ölands tidning. 68 Ibid.
69 Vid det sistnämnda beskrivs några av de på ett ganska fantasieggande sätt, ”… en berättade att han för flera
år sedan for vill i skogen, en talte om att en båt hade i tjåcka rott på en sten och kantrat, en talte om en man druckit upp 50 öre och derför blifvit full och galen, en talte om en rätt rolig historia om några
Första gången en fest omnämns är den 17 september 1882. En stor del av festverksamheten skedde tillsammans med de övriga logerna DB och Sirius. Ett viktigt motiv för den verkar ha varit att öka logens kassa, den ekonomiska behållningen av festerna återges nämligen alltid i protokollen.70 Denna inkomst kom främst från inträden och auktionering av framförallt det syföreningen tillverkade.71 Att de också kunde ha som syfta att locka nya medlemmar visas till exempel av att tre nya medlemmar gick med efter en julfest den 29 december 1882. Även de utflykter som logen gjorde bör räknas in i nöjesverksamheten.72 Dessa skedde ibland tillsammans med andra loger eller i samband med att dessa kommer på besök till Kalmar.
3.1.3. Social verksamhet
Föreningen bedrev också något som kan liknas vid ett socialt hjälparbete bland sina medlemmar, främst lokalt men även vid några tillfällen nationellt, även om det skedde inkonsekvent och oorganiserat. Viktigt för undersökningen är dock att det fanns en grundsyn bland medlemmarna att man inom rörelsen skulle hålla ihop och hjälpa varandra när det behövdes.
Inrättandet av en sjukkassa föreslogs redan på tredje mötet 14 maj, 1882, även om denna inte verkar ha varit särskilt väl fungerande. Den 27 augusti uppmanade till exempel ordföranden Medelius logens medlemmar att ”mera allmänt ingå i sjukkassan”. Denna uppmaning upprepades den 8 oktober.
Första gången det nämns att ge stöd till en medlem är den 5 november samma år, då en J. O. Carlsson inkom till logen med en skriftlig begäran om understöd på grund av sjukdom. Denna besvarades med att en kommitté bildades för att undersöka om han verkligen behövde hjälp. Nästkommande möte den 12 november berättade de kommitterade att de efter att ha besök Carlsson inte kunde uttrycka sig om han hur allvarlig hans situation var. De verkar snarare ha varit mer upprörda över ett rykte om att han funderade på att övergå till en Malinsk loge. Efter ytterligare ett besök kunde det dock fastställas att Carlsson verkligen behövde hjälp, samt att ryktet om att han funderade på att lämna orden saknade grund. Det verkar dock som att
70 22 oktober, 1882
71 15 oktober, 1882 72 10 juni, 1883
sjukkassan inte innehöll några stora summor vid denna tid eftersom att logen agerar genom att underrätta alla medlemmar om att en av de behövde stöd.73
19 augusti, 1883 nämns vidare att logen har bedrivit en insamling till en ”behöfvande syster” för att hon skulle kunna köpa en klänning. Den 21 oktober samma år skrevs att logen företog en insamling till ”den köpta klänningen till systren Magnusson”. Det verkar faktiskt som om detta inte är samma insamling som den tidigare eftersom denna förefaller avslutad.
Vid samma möte beslutades också att en insamling skulle startas till en ”mekanisk arbetare” som enligt tidningen Reform var i behov av stöd samt även till en ”negerbrodren”, även han omskriven i Reform.
14 december, 1884 skedde en insamling på mötet till en S. O. Söderber (sic) från logen DB som tidigare hade skrivit till samtliga medlemmar logen och bett om pengar med anledning av att han var sjuk. Denna insamling upprepades på mötet 21 december, 1884.
3.1.4. Nykterhetsverksamhet
Föreningen bedrev givetvis nykterhetsverksamhet även om denna inte syns särskilt ofta i protokollen. I logen Kalmars jubileumsskrift beskrivs dock föreningens värvningsverksamhet så här:
”Under de första 20 åren av logens verksamhet för nya medlemmars vinnande användes även det något riskabla sättet att göra besök i drinkarhem, uppsöka berusade på gator och vägar samt föra dessa direkt in i logen. – I icke så få fall vunnos på detta sätt många, både gamla och unga… Även s.k. flygande kolonner…besöka omnejden på miltals håll, utrustade med sångare, folkdansare och talare. – Då talare icke är att tillgå använde vi oss av samma sätt som frälsningsarmén man vittnade och vittna kunde varje deltagare, som icke kände sig alltför blyg… Ofta reste alla logens medlemmar till någon ny plats eller till någon svag loge i och för uppmuntran och instruktion. – Någon gång hände det väl att vid sådana tillfällen traktens oroselement också mötte upp och bråkade, men det redde alltid lyckligt upp sig… Det var emellertid icke alltid det
73 26 november, 1882.
lyckades att komma undan. – Mången gång var det nära att livhanken stod på spel.”74
Det är dock mycket tveksamt om detta beskriver ett vanligt förfarande. Texten, som troligen är en del i ett föredrag, är påtagligt anekdotisk. Snarare verkar det vara en del i romantiseringen av nykterhetsrörelsens tidiga år. Inget av det kan i alla fall beläggas från logen Kalmar. Den metod som var vanligast av dem som syns i protokollen var istället anordnandet av offentliga nykterhetsföreläsningar eller offentliga möten. Ofta bjöd man till dessa in någon talare utifrån. Det första av anordnades 29 maj, 1882. Till detta var ordföranden för den Hickmanska storlogen Hurtig från Göteborg inbjuden och annonserad som talare. Mötet ställdes dock in, Hurtig höll istället ett föredrag om Godtemplarorden för de närvarande medlemmarna. Varför mötet ställdes in uppges inte, men man kan gissa att det hade att göra med att inte så många möjliga nya medlemmar kom till föredraget.
Den 11 mars 1883 beslutades att logen skulle arrangera allmänna nykterhetsfördrag en timme innan sina möten. Inspirationen till detta kom från logen i Borgholm som gjorde just detta och varit framgångsrika.75 Senare bidrog logen till att starta nya loger och värva medlemmar
genom att anordna eller hjälpa till med att anordna nykterhetsföredrag på olika orter i Kalmar med omnejd. Till detta bjöds ofta gästföreläsare in från storlogen.76
3.1.5. Bildningsverksamhet
Det fanns ansatser inom logen till att även bidra till sina medlemmars bildning, även om det är osäkert om detta verkställdes i någon större skala. Logen prenumererade på flera tidskrifter och anordnade även ett läsrum. Detta var ett vindsrum i ett onämnt hus som var öppet på lördags-, söndags- och måndagskvällar.77 De tidningar som logen prenumererade på var enbart godtemplartidningar som Reform, Goodtemplaren, Skolklockan78, Norsk G. T., Viktoria79 och Arbetares vän80
74 Historisk resumé, 1932; s. 4-4a 75 25 februari, 1883.
76 22 juni, 1884, 27 juli, 1884, 5 augusti 1884, 77 7 januari, 1883.
78 17 december, 1882. 79 25 juni, 1882. 80 26 december, 1882.
Även en del av de föredrag och uppläsningar av artiklar och uppsatser som gjordes hade sannolikt ett syfte att bilda medlemmarna.81 Flera av dessa handlade om nykterhet. Ett exempel på detta är 1 april, 1883 då ett nykterhetsföredrag hållet i Stockholm av en biskop Grafström och publicerat i tidningen Reform upplästes. Ett annat är från den 10 juni samma år då en ospecificerad nykterhetsskrift lästes upp.
3.2. Vilka blev medlemmar?
Logen växte med en jämn takt och nya medlemmar gick med på i stort sett varje möte. Oftast 1-4 stycken, men exempel på upp till 22 finns.82 Medlemmarna hämtades från i stort sett alla samhällsgrupper, men att den absoluta övervikten av medlemmarna var män från arbetarklassen. Exempel på yrken som dessa hade är skomakare83, kakelugnsmakare84, tunnbindare85, murare86 och snickare.87 Exempel på yrken som de med bättre social bakgrund hade är redaktör88, bruksägare89, handlande90 och gelbgjutare.91 Under de tidiga åren blev även ett stort antal kvinnor medlemmar.92 Dessa var framförallt ogifta ”fröknar”93 eller inte
yrkesaktiva gifta kvinnor94, men även arbetande blev medlemmar. Dessa var till exempel
sömmerskor95 eller hushållerskor96. En relativt stor del av de kvinnor som gick med gjorde det också i samband med att deras make blev medlem, antingen samtidigt eller kort tid efteråt. Exempel på detta är muraren C. P. Palmquist och Christina Palmquist, som blev medlemmar 14 juni, 1882 och guldsmeden J. A. Ljunggren och Karolina Ljunggren som blev medlemmar 15 oktober, 1882.
81 10 juni, 1883,
82 4 maj, 1882. 83 1 maj 1882,
84 1 maj 1882, 4 maj 1882, 14 juni 1882, 25 juni 1882, 24 september 1882, 85 4 maj 1882, 86 14 juni 1882, 87 9 juli 1882, 12 november 1882, 88 1 maj 1882, 89 1 maj 1882, 4 maj 1882, 90 1 maj 1882, 91 Ibid
92 1 maj 1882, 4 maj, 1882, 14 maj 1882, 21 maj 1882 93 4 maj, 1882, 14 maj, 1882
94 4 maj, 1882, 14 maj, 1882, 21 maj, 1882, 14 juni, 1882, 95 4 maj, 1882
3.3. Varför blev de medlemmar?
Protokollen ger aldrig några direkta motiveringar till varför medlemmarna valde att gå med i föreningen men det är trots det möjligt att göra några slutsatser.
Det förefaller som att en relativt stor del av medlemsrekryteringen skedde genom ryktesvägen. Ofta blev någon på en speciell arbetsplats, inom ett speciellt yrke eller från ett speciellt område medlem för att därefter följas av flera från samma plats eller yrke. Ofta gick dessutom flera människor som uppenbart kände varandra in i föreningen vid samma tillfälle. Ett exempel på detta är det stora antalet anställda från kakelugnsfabriken som blev medlemmar. När det gäller om människor är grannar eller inte är det genast svårare att ge exempel även om det mycket troligen hände. Tidigare har äkta makar som blev medlemmar i föreningen samtidigt eller i nära följd efter varandra nämnts. Givetvis är det också så att många blev medlemmar för att de ville leva ett nyktert liv eller rentav ville bli av med ett alkoholmissbruk. Det relativt stora antalet som lämnar föreningen på grund av löftesbrott kan eventuellt tyda på detta.97
Indirekta motiveringar till varför människor valde att bli godtemplare kan också utläsas av de diskussioner som fördes inom logen om just detta och som redovisas i protokollen. Den 14 maj 1882 uppger medlemmarna att fördelarna med att vara godtemplare är
”… sparad kassa, trefligare hem, välstånd, frid, sundt förnuft, hvilket genom total nykterhet är mera tillgängligt för höga och djupare intryck än hvad som kan lemnas i lättsinniga sälskapslif. För ungdomen som inträder i G. T. O. är det en synnerlig fördel emedan öfver allt i verlden G. T. loger finnas, hvilka beredvilligt äfven taga främlingar under sitt beskydd.”
Den 25 februari 1883 gavs ytterligare ett skäl nämligen att ”… goodtemplaresaken var en god sak hälsosam både för kropp och själ…”.
97 Ytterligare ett tänkbart skäl anges på mötet 14 maj, 1882. Där sades att Godtemplarna ”sinsemellan böra vara vänfasta och befordra hvar andras lycka och välgång” och ”anförtro de arbeten de behöfva helst inom logen”. Om detta verkligen skedde mellan privat personer sägs inte i protokollen, däremot finns exempel på att de arbeten som logen behövde utförda gavs i första hand till medlemmar som kunde utföra de. Detta gäller till exempel den 7 januari 1883 då en kvinna från logen anställdes som hushållerska för logens lokaler. På mötet efter tilldelades uppdraget att göra en koffert till logen. Det är dock inte möjligt att dra några säkra slutsatser utifrån ett så litet material.
Möjligen kan det också ha funnits religiösa skäl. Logen hade nämligen en mycket stark religiös prägel. I Öfver Godtemplaren Hurtigs föredrag från 29 maj, 1882 talades dels om att Godtemplarna hade ett starkt yttre motstånd men också att orden bara har en uppgift, att motarbeta dryckenskapen,
”… den må uppenbara sig i hvilken form som helst… Och som folk af olika åsigter och uppfattningar åt dryckenskapen så öppna vi… våra tempelportar för allehanda folk och bekännelser… Guds ord är dock den grundval hvarpå G. T. börjar, fortsätter och slutar sina arbeten”.
Dessa ord är talande, det är trots orden om religionsfrihet svårt att se logen som något annat än en förening där kristendom hade en mycket stor betydelse. Dryckenskapen betraktas som en synd. Den 11 februari skrivs det ”… en drinkare kan icke ens tänka dett rätta det lekamliga, huru skalla han då kunna tänka i det andliga”. Nykterheten sågs alltså som en möjlighet, eller i alla fall en fördel, till frälsning, något som mycket väl kan han motiverat människor att bli medlemmar. Detta gällde kanske även dem som ville ha hjälp med att bli av med ett alkoholmissbruk.
Av de diskussioner som fördes är det tydligt att religionen hade en stor betydelse för logen. Detta visas också av att präster hade ett högt anseende och av att många i ledande ställning uppenbarligen var mycket religiösa. Handlanden C. J. Borell, Vördade Öfver Templare tillsammans med komminister Medelius, var till exempel så religiös att han den 25 juni 1882 lämnade in en formell protest mot att föreningen skulle genomföra en utflykt på en söndag. Bruksägaren Johansson, som senare valdes till Vördade Öfver Templare, var antagligen religiös även han eftersom att han erbjöd sig att hålla en predikan under utflykten.98 Religionen innebar dock inte enbart förpliktelser eller förbud, komminister Medelius motiverade till exempel att utflykten som omtalades den 25 juni 1882 ändå blev av med att man ”denna tid på året har många anledningar att betrakta Guds kärlek i den sköna naturens stora bok”.
Den starka religiösa prägeln kunde dock även innebära problem för logen. Eftersom Bibelns figurer inte på något sätt avhåller sig från alkohol kunde det ifrågasättas om
absolutism verkligen kunde sägas vara påbjuden av kristendomen. Den 8 april 1883 uppkom frågan
”Kan en sann kristen dricka: utvecklades … både ur gamla och nya testamentet men ingenstädes är ett måttligt bruk af vin förbjudet ty de gamla fromma fäder begagnade det så vi må noga akta oss för att tro att tro att vi äro bättre än de som begagna det, men att Gud har välbehag till afhålsamhet det ses i synarhet på nekabiternas historia och betraktar vi allt det onda som drykenskapen har gjort så väl i enskilda familjen som i det allmanna lifvet så må vi väl fasa för att vilja vidröra glaset…”
Den 14 januari samma år uppstod en liknande diskussion:
”Framstäldes frågan är Guds ord i texten öfver brölloppet i Kana emot vår verksamhet såsom absoluta. hvarpå Pastor Medelius svarade… att herran krestus vid alla sina underverk sökte det naturliga och alltså var ock detta detta naturlig druvsaft och ej någon jest sprit dryck… ock slutade med den försäkran att absolut nykterhet är i full öfverensstämmelse med bibelns lära”
Tvivel som uppstod genom läsningen av Bibeln kunde alltså med viss ansträngning förklaras bort.
Givetvis kunde även nykterheten eller möjligheten till hjälp mot ett alkoholmissbruk locka.
3.4. Varför valde medlemmar att lämna logen?
Det var dock inte alls ovanligt att medlemmar lämnade föreningen, framförallt i början.99 Inte heller till detta uppgavs några skäl. Att många gjorde det tämligen snart efter att de blivit medlemmar tyder dock på att de inte tyckte att nykterheten var något för dem. Det är dock långtifrån otroligt att det för en hel del av dem var Godtemplarna själva som var orsaken,
kanske gick de in i en annan loge eller förening senare. Det var också relativt vanligt att medlemmar blev uteslutna.100 Detta berodde ofta på brott mot nykterhetslöftet men också på obetalda medlemsavgifter eller ett långvarigt uteblivande från logens möten. Löftesbrott uppgavs vara en mycket vanlig orsak till att en medlem lämnade logen.101 Föreningen hade också en undersökningskommitté som, efter tips, undersökte om medlemmar följde sina löften eller inte.102 Medlemmarna uppmanades också att hålla ett vaksamt öga på varandra och anmäla eventuella brott.103 Ganska många av dem som bröt mot löftet förnyade dock det senare eller ansökte om att få göra det.104
Det är också tydligt med utgångspunkt från diskussioner och föreläsningar att det fanns ett missnöje med Godtemplarnas starka religiositet, något som ibland ledde till att medlemmar lämnade orden. Den 15 april 1884 föreslog en medlem att ”… man borde akta sig för att vilja tvinga någon från sin öfvertygelse… det vore bäst om en loge toge relisjös riktning och en annan mera nöjsam och fritt…”. Bilden av Godtemplare som religiösa kunde även sprida sig i samhället och förhindra att fler blev medlemmar.
På ett liknande sätt förefaller det som att den bild som utomstående hade av Godtemplarna inte var positiv. Snarare sågs de som tråkiga och överdrivet religiösa människor. Detta ansågs bland logens medlemmar vara en viktig anledning till att många valde att inte bli medlemmar eller att lämna logen när de väl blivit det. Den 26 augusti 1883 sades att ”många vänner som bjuder dels på supen och dels på bättre nöjjen än här, ty en stor del tycker att våra möten äro tråkiga…”. Samtidigt sågs Godtemplarna som hycklare av många. Det menades att de trots sitt tal om nykterhet själva drack när ingen såg på. Den 23 september 1883 sades om detta att ”… goodtemplareorden så missbrukas så det är fara värt. ty folket i allmänhet vill påstå att goodtemplars super både i Portgången och i hemmen”.
Ytterligare ett liknande skäl som kan få medlemmar att lämna föreningen nämns den 15 april 1884. Då talas om de många konflikter som präglar Godtemplarna, även på lokal nivå. ”… om intagning gör ett godt intryck och sedan de gamla börjar att träta om småsaker blir straxt de nya ledsna och får mistro till hela saken…”.
100 13 augusti 1882, 10 september 1882, 22 oktober 1882, 101 26 augusti 1883
102 9 juli, 1882, 23 juli 1882 103 10 april 1884
Efterhand som logen blev äldre, minskade också antalet som lämnade den. Detta berodde troligen till stor del på en hårdare attityd mot dem som lämnade föreningen eller bröt mot nykterhetslöftet. Ibland visades dock förståelse. De båda flickorna Signhild Berggren och Hilma Westerberg som blev medlemmar 16 juni, 1882, lämnade logen 13 augusti utan att det kommenterades på något särskilt sätt i protokollet.
3.5. Vilken syn hade logen på nykterheten?
Att det ansågs som något mycket negativt att ha lämnat en loge visas av följande exempel. Den 25 juni 1882 begärde handlanden A. Pettersson att han i samband med att lämnade föreningen skulle få ett skriftligt intyg ”att hans entledigande skett på hans egen begäran, samt att han ej varit åtalad för något brott mot ordens lagar”. En orsak till detta kan vara att nykterhetslöftet betraktades som ett heligt löfte till Gud. Den 18 april 1883 sades det till exempel:
”Har logen den makt att lösa det afgifna löften… löftet var gifvet för hela lifvet och borde helighållas och ingen har den makten att lösa det… den som bryter det står inför Gud som löftesbrytare”.
Löftet betraktas även som heligt av andra skäl. Vid samma tillfälle sades det av en herr Berggren att logens medlemmar har avgivit
”dyra löften, ja icke allenast heliga löften utan rent av förbundit oss att gå i strid emot vårt fäderneslands och vårt folks värsta fiende dryckenskapen”
Att bryta mot löftet, alldeles oavsett om man lämnade logen eller Godtemplarna, ansågs som en synd och skulle enligt Berggren få stora konsekvenser på flera plan för löftesbrytaren eftersom att
”det sårade samvetet ständigt höjer sin röst…” ”hvarje hederlig människa förakta dem, ja sjelfva drinkaren som drecker med dem beler dem och skratta åt löftesbrytaren…” ”…vad vl gjort för att…
inom vår loges fallne medlemmar sökt upprätta och om vi styrka och stödja den svaga…”
Att nykterhetslöftet inte kunde brytas även av en medlem som lämnat Godtemplarna bekräftas av en diskussion den 17 december 1882 då det sades att ”löftet gifvet för hela lifstiden och kunde derför icke upplösas”. Vidare skrivs att
”… det är oupplösligt ty vist kan man skilja sig från Godtemplarorden men allrig med vaket samvete smaka några spritvaror men nu ser det ut som om en stor del als icke lade någon vikt dervid detta di kan så lätt bryta deremot”
Öfver Templare tillade att ”det finnas fritänkare som icke tror på en allsmäktig Gud och sådana di kan naturligtvis bryta vilka heliga löften som hälst”. Återigen var det alltså nykterhetslöftet som ett heligt löfte till Gud som betonades. Att man såg religionen som ett centralt skäl för nykterhet innebär också att alternativet sågs som en fördömelse. Satan frestade människan med alkoholen för att leda henne på fel väg. Den 1 juli 1883 sade en herr Malmberg att ”Hvarföre våra ritualer uppmana oss att flitigt läsa Biblen etc… det är Satans skuld som vill förhindra det goda…”. Den 8 april samma år sade Öfver Templaren att han ”… uppmanade medlemmarna att vara på sin vakt när frestelse påkommar… ty fienden är slug och mäktig och har många medel att använda för att få oss att falla”.
Eftersom att det trots detta ändå var relativt vanligt med både brott mot nykterhetslöftet och att medlemmar lämnade logen kan man ifrågasätta om detta var en syn som var vanlig bland medlemmarna. Snarare förefaller det som att det var något som de ledande inom logen försökte förmedla för att förhindra att fler medlemmar lämnade den. Men exemplen visar ändå att en kultur av att tolka nykterhetslöftet på ett religiöst sätt odlades inom logen.
3.6. Logen och demokratin 3.6.1. Demokratisk ideologi
Logen hade formellt en demokratisk organisation. Majoritetsbeslut användes i alla större ärenden och den tidigare nämnda broderskapstanken gav den även en åtminstone formell jämlikhet mellan dess medlemmar.
Det kan dock ifrågasättas om logen levde upp till dessa ideal efter en närmare granskning. För det första är det uppenbart att allas åsikter inte vägde lika tyngt inom organisationen. Ett alldeles särskilt anseende hade framförallt präster och militärer. Komministern Medelius är ett exempel på detta, något som gäller även efter att han slutade som ordförande och inte längre deltog i föreningens möten. Han behandlades och omtalades ofta som en fadersfigur för logen och var en stark auktoritet som ofta rådfrågades. De råd han gav följdes i stort sett alltid. Ytterligare ett exempel på detta är från den 25 april 1883 när orsaken bakom logen Borgholms stora framgång av logens medlemmar anges vara att den styrs av framstående män som
Pastor Lindstedt och kapten Melander.
Detsamma gäller även för officerare och andra militärer, om än i mindre grad. Till exempel skedde bildandet av logen DB efter att tre föredrag hållits i staden av artilleriofficeren Conrad Thunström. Den ovannämnde kapten Melander från Borgholm är ytterligare ett exempel på detta. Samtidigt är det tydligt att män från arbetarklassen och kvinnor var en andra klassens medlemmar trots att de förstnämnda var i stor majoritet.
Det fanns inte heller mer än en formellt fri konkurrens om makten. De förtroendeuppdrag som fanns i föreningen var öppna för alla, men det fanns en uppenbar tendens att välja män med mer ansedda yrken. Dock valdes arbetare i yrken som inte kan bedömas ha varit statusyrken in på de flesta uppdrag någon gång. Ett undantag för detta var dock Vördade Öfver Templare, föreningens ordförande, som alltid hämtades från samhällets bättre skikt. Det vanligaste var också att de bättre bemedlade bland männen valdes in även på de höga styrelseuppdragen. När det gäller de diskussioner som föreningen hade på sina möten så var de mest aktiva även här de bättre bemedlade männen. Det är i alla fall till största delen deras inlägg som refereras i protokollen.
Kvinnor var, som nämnts, en andra klassens medlemmar. Det är till exempel tydligt att det fanns vad som skulle kunna kallas kvinnouppdrag i föreningen. I den första styrelsen, som
valdes 1 maj, 1882, fanns endast två kvinnor representerade, på uppdragen höger och vänster support. Dessa, som inte valdes av mötet utan av styrelsen, var tydliga exempel på ”kvinnouppdrag”, eftersom att det under hela undersökningsperioden bara var kvinnor som innehade dem. Detsamma gällde för den sociala kommittén och de festkommittéer som utsågs. Dessa delade dock de kvinnor som utsågs med motsvarande antal män. Det verkar som att man inte ville anförtro kvinnor att ensamma handha dem. I övrigt fanns bara ett uppdrag som innehas av kvinnor. Logens Marskalk var inledningsvis en man, men den 17 september 1882 utsågs en fröken Ida Samuelsson till biträdande Marskalk efter att den ordinarie avgått och ersatts av sin efterträdare. Det hela skedde genom att hon nominerade sig själv. Vid nästa styrelseval 29 september valdes hon till ordinarie.
De uppdrag som innehades av kvinnor hade annars framförallt ett samband med att en bild av kvinnor som omvårdande varelser fanns. Att detta var fallet åtminstone bland föreningens ledande skikt kan beläggas av ett citat från den 3 september. Då uppkom frågan om det överhuvudtaget var någon nytta för logen att ha en kvinna som medlem. Flera styrelsemedlemmar svarade på detta att genom att tala ”… om den ofantligt stora nytta den ädla och oförtrutna verksamhet qvinnan kan utöfva både som maka och moder i hemmet och äfven utom detsamma i goodtämplarismens ädla och nyttiga arbete”. Att kvinnan även mera allmänt sågs som underordnad mannen visas den 20 augusti då Öfver Templaren sade att ”… mannen är qvinnas hufvud och husets herre; derför borde han lydas”. Detta är till och med så viktigt att det är överordnat nykterheten. ”… barn och tjenare aro skyldige att lyda (husbonden) uti allt som icke strider emot Guds ord…” En herr Johansson utvecklade detta med att ”… tjenare och Hustru till och med vore ”skyldiga att hälla upp i glasen”, men se till att smaka det, var en annan sak…” De kvinnliga medlemmarna förefaller även ha varit passiva inom logen, då de sällan syns i diskussioner eller i beslutsfattandet.
Ytterligare en sida av detta är dock den nämnda syföreningen som uppenbarligen åtminstone periodvis var mycket aktiv. Karvonen skriver att frivilliga organisationer kan främja demokrati genom att lära individen ett synsätt där de egna intressena sätts i relation till en grupps kollektiva intressen och beslut. Att kvinnor på detta sätt fick utrymme i en egen förening kan möjligen alltså ha haft en viss betydelse, även om det inte går utveckla utifrån materialet. Med ett möjligt undantag stämmer alltså den feministiska kritiken, det är dock möjligt att kvinnor kunde skapa en viss grupptillhörighet inom syföreningen och därmed skapa gemensamma intressen. Valet av Ida Samuelsson till Marskalk tyder på att detta kanske även skedde.
