Talutrymme och uppmärksamhet i förskolans samling ur ett genusperspektiv.

Talutrymme och uppmärksamhet i 

förskolans samling ur ett 

genusperspektiv. 

Monica Ojala 

Angelica Rastell 

HÖGSKOLAN FÖR LÄRANDE OCH  KOMMUNIKATION (HLK)  Högskolan i Jönköping  Examensarbete 10 poäng  inom Allmänna Utbildningsområdet  Lärarutbildningen  Vårterminen 2007 

SAMMANFATTNING 

Monica Ojala & Angelica Rastell  Talutrymme och uppmärksamhet i förskolans samling ur ett genusperspektiv.  Communication and attention during the preschool circletime in a gender perspective.  Antal sidor: 22  Vi vill ta reda på hur kvinnliga pedagoger i förskolan fördelar talutrymmet  och hur kommunikation/samspel ser ut  mellan pedagog, flickor och pojkar. De frågeställningar som ligger till grund för vår studie är: ·  Skiljer det sig i flickors och pojkars tilldelade talutrymme/uppmärksamhet i samling på förskolan. Är det  så att pojkar får större talutrymme/uppmärksamhet? ·  Finns det en medvetenhet hos pedagogen i hennes förhållningssätt/kommunikation/samspel/interaktion? ·  Finns det skillnader i pedagogens uttryckssätt till flickor och pojkar vid tillsägelser och bekräftelse? ·  Använder pedagoger lika/olika ordval, röstläge, tonfall, kroppsspråk gentemot flickor och pojkar?  I vår fallstudie har vi observerat pedagoger och barn genom videoinspelning och intervjuat pedagogerna  angående genus och jämställdhet. Intervjuerna dokumenterades genom ljudupptagning.  Vår studie visar att i kommunikationssammanhang skiljer sig flickor och pojkar åt. Det har visat sig att  pojkar både tar och får mer utrymme.  Sökord: genus, kön, jämställdhet, förskola, observationsschema  Postadress  Högskolan för lärande  Gatuadress  Gjuterigatan 5  Telefon  036–101000  Fax  036162585

Innehåll 

1  Inledning ...1  2  Litteraturgenomgång...2  2.1  Samspel mellan flickor, pojkar och pedagoger...4  2.2  Jämställdhetsprojekt ...6  3  Syfte och frågeställningar ...8  3.1  Begreppsdefinition ...8  4  Metod ...9  4.1  Datainsamling ...9  4.2  Urval...10  4.3  Genomförande ...10  4.4  Analys...11  5  Resultat...12  5.1  Observation...12  5.2  Intervju ...15  6  Diskussion ...18  7  Referenser...21  8  Bilagor...23

1  Inledning 

I Sverige har det under de senaste 20 åren pågått en intensiv debatt och forskning kring  genusfrågor i skolan och förskolan. Detta för att det har funnits och finns skillnader i  pedagogers bemötande av flickor och pojkar vilket kan leda till ojämställda villkor. Vi undrar  om debatt och forskning har lett till en ökad medvetenhet hos pedagogerna?  Den här frågan belyser vi genom att titta på pedagogernas förhållningssätt och medvetenhet i  kommunikationen med barn.  Vi anser att den teoretiska och praktiska kunskap vi fått under vår utbildning har väckt vårt  intresse för genusfrågor som i sin tur medverkat till en ökad medvetenhet hos oss. Genom  föreläsningar, kurslitteratur och andra studier har våra tankar blivit något riktade till att  flickors och pojkars utrymme i olika situationer skiljer sig åt genom att pojkar tar större plats.  Eftersom vi båda arbetar som timvikarier inom barnomsorgen har vi vid flera tillfällen noterat  att det finns en pågående och levande diskussion om detta på förskolor och skolor.

2  Litteraturgenomgång 

Varför skiljer sig flickors och pojkars förutsättningar till lika möjligheter och behandling?  Svaret ligger i att vi än idag är påverkade av tidigare generationers tankar och värderingar när  det gäller könsroller och könsmönster.  Den svenska skolan har gått från att vara könssegregerad till att bli en skola för alla. Vi har  tagit fasta på fyra tillfällen mellan 1870 och 1969 där skolsystemet tagit viktiga kliv framåt  för en könsintegrerad skola. Enligt Tallberg­Broman, Rubinstein­Reich & Hägerström (2002)  var det på 1870 talet möjligt för flickor att studera i ett segregerat skolsystem, bestående av  pojk­ och flickskolor. Senare vid sekelskiftet visade internationella studier att könsintegrerad  skola fungerar, men detta var inte Sverige moget för då utan först 1927 öppnades de allmänna  läroverken för flickor och då med vissa restriktioner. 1969 ändras läroplanen och då fastslås  det att könsskillnaderna inte är stora nog för att ha separata undervisningsmål.  Samundervisning slås fast och tankar om jämställdhet skrivs in i Lgr 69 (a.a.).  Historiskt sett skiljer sig förskolans utveckling åt genom att från början vara en  könsintegrerad verksamhet, men där innehåll och aktiviteter var könssegregerade. Förskolan  fick sin första läroplan 1998 men fram till dess gav socialstyrelsen och skolverket ut  dokument med vägledande program och arbetsplaner. I dessa dokument fanns det en frånvaro  av mål och riktlinjer ur ett genus­ och jämställdhetsperspektiv. Först i Lpfö 98 skrevs det in  konkreta mål och riktlinjer där individens lika värde, möjligheter, rättigheter och skyldigheter  ska vara oberoende av kön, social och etnisk bakgrund. Pedagogerna ska också i sitt arbete,  motverka traditionella könsroller och verka för att båda könen får lika mycket inflytande.  Genus är enligt nationalencyklopedin [elektronisk version, 2007] en biologisk klassifikation  som avspeglar vissa kulturella egenskaper om vad som är typiskt kvinnligt och manligt. Inom  forskning används ordet genus för att förstå de faktorer som påverkar människans  konstruktion av det sociala könet.

”Kön är inget man bara har eller är… kön är något vi alla gör, mycket aktivt, fast inte alltid  fullt medvetet”. (Nowak & Thomsson, 2003, s.15) För att barn ska utvecklas till individer  med god självbild och självkänsla är det viktigt att deras könskonstruktion äger rum i en god  omgivning. Konstruktionen sker i samspel med omgivningen där barnen påverkas av Bl a sina  kamrater, litteratur, tv och media. Men de betonar också vikten av vuxna och pedagoger som  förebilder då de anser att barns könskonstruktion sker genom imitation, de lär sig att ”göra”  kön.  Att ”göra” kön härstammar ifrån engelskan där ordet kön finns i både verb och adjektiv  form. Det engelska uttrycket ”doing gender” saknar korrekt översättning i det svenska språket  och därav uttrycket ”göra” kön (a.a). 

Scheller (2002) skriver i metodhandboken Värdegrunden Jämt om att kvinnors och mäns  handlingar eller aktiviteter inte har någon biologisk förklaring utan de är resultat från den  sociala konstruktionen av könet: “Det finns ingen biologisk orsak till att kvinnor polerar  diskbänken medan män polerar bilen. I praktiken är det samma plåt och ger samma gnistrande  resultat” (a.a. s 22 ).  Scheller (2002) anser att vi vid födseln tilldelas en könsroll som kan förändras beroende på  samhällets genusuppfattning, tankar, värderingar och attityder. De likheter och skillnader som  vi upplever finnas mellan könen har vi aktivt varit med att skapa, medvetet och omedvetet. 

Nationalencyklopedin [elektronisk version, 2007] förklarar ordet kön genom den biologiska  skillnad som finns, vilket är olika produktion av könsceller. 

Även i samhället sorterar vi efter kön, detta kan leda till ojämställda situationer. Denna  sortering förekommer också i skola och förskola och missbrukas denna sortering, medvetet  eller omedvetet, som pedagog kan det leda till att flickors och pojkars villkor blir olika. De  mål och riktlinjer i Lpfö 98 som styr pedagogens arbete står det att man som pedagog ska  arbeta för att motverka traditionella könsroller och könsmönster och för att ge flickor och  pojkar lika möjligheter, skyldigheter och behandling.  Vuxnas sätt att bemöta flickor och pojkar liksom de krav och förväntningar som ställs på  dem bidrar till att forma flickors och pojkars uppfattning om vad som är kvinnligt och  manligt. Förskolan skall motverka traditionella könsmönster och könsroller. Flickor och  pojkar skall i förskolan ha samma möjligheter att pröva och utveckla förmågor och 

2.1  Samspel mellan flickor, pojkar och pedagoger 

Hur kommer det sig att vi blir de vi blir? Vi kommer till denna värld som individer och i  samma ögonblick kategoriseras vi genast efter kön, som flicka eller pojke. Olsson, Olsson &  Qvillby (2006) nämner i sitt examensarbete Kön och Genus – en studie om pedagogers  förhållningssätt till flickor och pojkar i förskolan, att barnens könsroller påverkas av attityder,  normer och värderingar som finns i barnens omvärld. Emanuelsson & Lindman (2006) anser  i sitt examensarbete Genus och Jämställdhet­ en studie om tambursituationen på förskolan,  att pedagogernas normer och värderingar formar deras bemötande av flickor och pojkar.  Dessa normer och värderingar som finns hos individen och på förskolan är invanda och svåra  att se, författarna kallar detta ”vaneseende”. För att synliggöra och öka medvetenheten hos  pedagogerna är det viktigt, enligt Emanuelsson & Lindman, att arbeta aktivt med jämställdhet  för att uppnå en attitydförändring. Det man kan göra på arbetsplatsen är t ex att förändra  grupperna, arbetsrotation samt alternera arbetssysslorna.  Det finns flera studier som har undersökt hur pedagoger förhåller sig till flickor och pojkar  och vad som påverkar barnens könskonstruktion. Wahlström (2003) anser att redan vid  födseln så finns det omedvetna föreställningar om hur en flicka eller pojke ska vara eller bli  behandlad. Hon menar att de olika förväntningar och krav vi ställer på barnen leder omedvetet  till särbehandling av flickor och pojkar. Detta följer barnen genom livet i den egna familjen,  förskolan, skolan och samhället. Emanuelsson & Lindmans studie styrker Wahlströms tankar  då det i studien visat sig att pedagogerna faktiskt har olika förväntningar och krav. De såg att  flickor fick ta ett större ansvar för sig själva under påklädningssituationen, där det samtidigt  visade sig att pojkarna fick hjälp och stöd vare sig de ville det eller ej. Wernersson (2006)  menar att både flickor och pojkar innehar likartade förmågor men beroende på sammanhanget  (situationen, aktiviteten, barngruppen) så använder de dem olika. Pedagogerna ska användas  som ett verktyg till att främja jämställdhet eftersom de påverkar barnen i alla situationer.  Detta finns klart och tydligt formulerat i förskolans och skolans styrdokument, men detta har  visat sig vara en komplex uppgift att uppfylla. Ett talesätt som ibland används av vuxna, för  att påvisa betydelsen av goda förebilder, är att ”barn inte gör som man säger utan som man  gör”.

Enligt Vygotskij lär sig barn i samspel med andra och där interaktion sker mellan människor.  Odelfors (1996) studie påvisar mönster där pojkar får/tar större uppmärksamhet och taltid i  kommunikationssituationer än flickor. Hon menar att detta sker vanligtvis i samlingen, vilket  hon beskriver som en vuxenstyrd situation. Med detta menar hon att i samlingen styr  pedagogen barnens egna talutrymme. För att barnen ska deltaga aktivt under samlingen menar  hon att det finns tre villkor dessa är samlingens form, innehåll och pedagogernas bemötande.  Wahlström (2003) hävdar att de vuxnas förväntningar styr både handlandet och språket. Med  detta menar hon att de språkliga uttrycken ser olika ut gentemot flickor och pojkar. Liknande  tankar har även Wernersson (2006) då hon talar om kommunikation under en samling där  pedagogen använder sig av sitt språk på olika sätt beroende på barnets kön. Det kan vara  skillnader på ordval, röstläge, tonfall men också skillnad i flickors och pojkars utrymme av  taltid. En konsekvens av dominans åt det ena eller andra hållet kan enligt Käller (1990) få  negativa konsekvenser då den påverkar barnens identitetsutveckling och utveckling av  självförtroendet.  Med sitt uttryck ”genussensitiv” undervisning belyser Wernersson (2006) vikten av  pedagogens kunskaper om barngruppen och de individuella variationer och den genusordning  som finns. Dessa faktorer är viktiga som grund, i val av aktiviteter, undervisningssätt och  innehåll.  Under en vinterdag provocerade S. Anderstaf (föreläsning vid Högskolan för lärande och  kommunikation i Jönköping, 26 januari, 2005 ) oss studenter genom att säga ”att ibland får  man den barngrupp man förtjänar” Detta tolkar vi som att det förhållningssätt vi har och de  förväntningar, attityder och krav som vi medvetet/omedvetet har på barnen i gruppen också  påverkar barnens beteende.  Wernersson (2006) styrker detta genom egna studier där pedagogens förhållningssätt till  barnen har undersökts i olika situationer. Efter observationer genom videoinspelning har det  visat sig att fördelning av uppmärksamhet och samtalstid mellan pedagog och barn är ojämnt  fördelad mellan flickor och pojkar.

2.2  Jämställdhetsprojekt 

Vi har tagit del av informationsmaterial [elektronisk version, 2007] om JIC, ett  jämställdhetsprojekt där Jönköpings kommun är delaktiga och det påbörjades 2005 och  avslutas 2007. Det är ett projekt som stöds av europeiska socialfonden och syftet är att öka  jämställdheten för alla inblandade vid offentliga arbetsplatser och verksamheter.  Innan projektet startade fördes det diskussioner med representanter från olika verksamheter.  För att nå jämställdhet och få goda resultat var det viktigt för gruppen att se vilka synsätt,  värderingar, handlingar och arbetssätt det fanns innan projektet. Gruppen kom fram till två  vägledande slutsatser: ·  ”Värderingar, synsätt och förhållningssätt visar sig, och påverkar oss, i vardagsarbetet  och måste ”angripas”, bearbetas och förändras där. Därför behöver både individer,  arbetsgrupper och organisationsstrukturer involveras. ·  Projektdeltagarna måste gripa in och aktivt förändra och ifrågasätta värderingar och  attityder, och utveckla arbetsformer, för att bemötandet mellan individer och grupper  ska kunna förändras”. (a.a.)  Omfattningen av projektet i Jönköpings kommun är tio offentliga verksamheter, det är 25  arbetsplatser involverade och projektet når 550 anställda. Ett intressant perspektiv är att  målgruppen i projektet sträcker sig från 0­100 år.

Wahlström (2003) redogör för projektet Jämställdhet – vidgade könsroller för flickor och  pojkar i förskolan, i Gävle som startades 1996 för att motverka traditionella könsmönster och  höja barnens fulla potential oavsett kön. Där observerade pedagogerna på en förskola sitt eget  förhållningssätt och barnens beteende genom videoinspelningar. Analysen av detta material  visade att pedagogerna hade en skev bild av verkligheten på förskolan. De hade en bild av en  jämställd verksamhet. Men det visade sig tack vare videoinspelningarna att de i sitt arbete  hade förstärkt de traditionella könsrollerna istället för att motverka dem.  Efter  undersökningen var det dags att förändra arbetssättet och de var fast beslutna att göra det  jämställt genom att arbeta för vidgade könsroller. De första försöken med det medvetna  arbetet för detta, resulterade i motsägelsefulla situationer där de förstärkte det de ville få bort.  I och med projektet har arbetslagen funnit fördelar med att arbeta könssegregerat i vissa  aktiviteter då de strävar efter att individen ska få möjlighet att nå sin fulla potential och vidga  sin könsroll (a.a.).

3  Syfte och frågeställningar 

I vår fallstudie vill vi ta reda på hur kvinnliga pedagoger i förskolan fördelar talutrymmet  bland flickor och pojkar. Hur ser kommunikationen och samspelet ut, finns det skillnader, ur  ett genusperspektiv?  Frågeställningar: ·  Skiljer det sig i flickors och pojkars tilldelade talutrymme/uppmärksamhet i samling  på förskolan. Är det så att pojkar får större talutrymme/uppmärksamhet? ·  Finns det en medvetenhet hos pedagogen i hennes  förhållningssätt/kommunikation/samspel/interaktion? ·  Finns det skillnader i pedagogens uttryckssätt till flickor och pojkar vid tillsägelser  och bekräftelse? ·  Använder pedagoger lika/olika ordval, röstläge, tonfall, kroppsspråk gentemot flickor  och pojkar? 

3.1  Begreppsdefinition 

I vårt syfte talar vi om begreppet talutrymme vilket vi i vår studie anser vara den tid  pedagogen ger barnen för att tala. Men också den tid där barnens egna initiativ till att tala  bekräftas positivt eller negativt av pedagogen.  I vårt arbete kommer vi att använda begreppet genus och vår definition är att det inte handlar  om det biologiska kön man har, utan att alla flickor och pojkar är unika individer som ska ha  samma rättigheter och skyldigheter.  Ordet ”ignorerar” förekommer som en kategori i vårt observationsschema och det innebär att  pedagogen inte ger respons på barnets handling och/eller tal, ignoreringen kan vara både  medveten och omedveten.

4  Metod 

Vi har genomfört en fallstudie där vi valde att belysa samlingen på en förskola. Vårt syfte  med studien var att se de kvinnliga pedagogernas förhållningssätt och kommunikation med  barnen, ur ett genusperspektiv. Samlingen är en specifik situation på förskolan där närvaron  av vuxna vanligtvis är hög. Samlingen är ett gott tillfälle för lärande och utveckling, genom  kommunikation och aktiviteter i samspel med andra. 

4.1  Datainsamling 

Vi startade vår fallstudie med att göra en pilotundersökning, där vi besökte en förskola för att  göra en observation utefter ett observationsschema. Vi hade bestämt oss för att med egna  ögon se och genom anteckningar i ett observationsschema dokumentera det vi såg. Vi insåg  snabbt att detta inte var någon bra metod eftersom vi inte hann se och dokumentera allt.  Eftersom vår pilotundersökning inte fungerade bra så, valde vi därför att genomföra vår  datainsamling genom videoinspelning.  Där vi dokumenterar det som sker under samlingen.  Fördelen med denna metod är att vi kan gå tillbaka och analysera materialet flera gånger om  så behövs. Vid analysen av inspelningarna utgick vi från ett observationsschema (se bilaga 1).  Schemat vi använt oss av grundar sig på ett redan befintligt (Eideberg & Holmquist, 2006)  vilket vi justerade efter vår studies syfte. Vi upplevde under analysen att det var svårt att tolka  det som utspelade sig i våra inspelade filmsekvenser. För att undvika misstolkningar valde vi  att först analysera filmerna var för sig för att sedan analysera dem tillsammans. Månsson  (2000) talar om att det vid tolkningar kan vara svårt att uppfatta signaler. Hon anser att  observation/ dokumentation genom videoinspelning är en bra metod, för att fånga samspel  och kommunikation mellan pedagog och barn, både verbal och icke verbal.  Vi valde också att göra enskilda intervjuer med alla pedagoger på den aktuella förskolan för  att se deras medvetenhet kring genus­ och jämställdhetsfrågor. Det var öppna frågor och varje  intervju dokumenterades via ljudupptagning och anteckningar.

4.2  Urval 

Den förskola vi valt för vår studie är en förskola där en av oss har haft sin  verksamhetsförlagda utbildning. Då tiden för vårt examensarbete sammanföll med den  verksamhetsförlagda utbildningsperioden blev detta ett naturligt val. Fördelen var att vi enkelt  kom i kontakt med alla föräldrar för att få tillstånd (se bilaga 2) att filma men också för att få  en naturlig och ärlig bild av pedagogerna. Förskolan ligger centralt belägen i Jönköping och  vår undersökning utfördes på en syskonavdelning där barnen är tre till sex år. På avdelningen  finns det tjugo inskrivna barn var av tolv flickor och åtta pojkar . Där arbetar fyra utbildade  kvinnliga förskollärare som vid intervjuerna svarade på standardfrågor som ålder, kön,  utbildning, yrkesverksamma år, eventuellt egna barn. Något som varierade var antal  yrkesverksamma år, en av pedagogerna var nyexaminerad och arbetat i tre månader medan de  andra hade tjugo år och mer. 

4.3  Genomförande 

För att observera pedagogens förhållningssätt och kommunikation med barnen startade vi vår  undersökning med att videofilma samlingen vid sex olika tillfällen. Varje samling pågick  mellan 20 och 30 minuter, där barngruppens storlek, antalet pedagoger och fördelning av  flickor och pojkar varierade vid varje samling, även samlingens innehåll och form varierade.  Vi valde också att genomföra intervjuer med samtliga verksamma pedagoger på avdelningen  där vi ställde kvalitativa frågor kring deras medvetenhet om genus och jämställdhet. Dessa  intervjuer utfördes efter vi avslutat den observerande delen av vår undersökning, detta för att  inte påverka pedagogens agerande vid observationerna med tankar om vår studies syfte. I vår  sammanställning av intervju frågor, och svar, där citat förekommer benämner vi pedagogerna  med bokstav och siffra, F1 – F4. I dessa benämningar står F för förskollärare.

4.4  Analys 

För att kunna analysera det dokumenterade materialet utgick vi från ett observationsschema  där vi tittade på dessa händelser ur pedagogens perspektiv. Hur hon bemöter och bekräftar  barnen medvetet eller omedvetet. ·  Verbal/icke verbal tillsägelse ·  Hyschtecken ·  Ger ordet med/utan handuppräckning ·  Avbryter ·  Ignorerar  Dessa händelser markerade vi med ett streck i observationsschemat, där vi fokuserade på att  markera när flickor respektive pojkar fick t ex en verbal tillsägelse. Vid sammanställningen av  dessa markeringar blir resultatet av kvantitativ karaktär. Antalet markeringar har vi sedan fört  in i en översikt (se figur 1) som visar resultaten från samlingarna, var för sig och en  summering av dem alla. Detta för att vi på ett tydligt sätt ska kunna se eventuella mönster  framträda.  Svaren på våra intervjufrågor (se bilaga 3 ) dokumenterade vi skriftligen då vi bearbetade våra  ljudinspelningar. Vi dokumenterade ordagrant vad som sades. När vi analyserade intervjuerna  valde vi att bearbeta var fråga och svar för sig, för att se likheter/olikheter i pedagogernas  svar.

5  Resultat 

5.1  Observation 

Efter analysen av vårt inspelade material av samlingarna kan vi se att i kommunikation och  samspelet i samlingen så finns det tendenser till obalans i jämställdheten. Vi ser inga 

skillnader gentemot flickor och pojkar i pedagogernas sätt att uttrycka sig, i form av röstläge,  tonfall och ordval. Men vid granskning av barnens givna talutrymme ser vi att pedagogerna,  troligtvis omedvetet tenderar att ge mer uppmärksamhet/talutrymme till pojkarna. Vi upplever  också att pedagogernas urval baseras på individens egna initiativ till att tala, men i vissa  samlingar vill pedagogerna att alla ska komma till tals genom någon form av turtagning.  Denna turtagning skulle helst ske genom handuppräckning men detta var ännu inte självklart  hos barnen. Här ser vi tendenser att i kommunikationen mellan pedagoger och barn, kan vi  ana mönster som påvisar att pedagogerna inte är helt rättvisa i sin respons. Under samtalens  gång sker det vid flera tillfällen att pedagogen avbryter talaren av olika skäl. Anledningar till  detta kan dels bero på att pedagogen eller något av barnen ska få tala till punkt. Ibland får  pedagogen gå in och avbryta då upprepningar och småprat stör samlingen. Ibland blir  kommunikationen i samlingen störd av något som sker utanför samlingen t ex telefonsamtal,  annan pedagog kommer in, anländande barn eller toalettbesök. Vi ser också att pedagogen  ibland gör ett medvetet val att ignorera något som sägs och sker. Ibland sker det pga tidsbrist  och för att pedagogen inte har hört eller uppmärksammat barnet. Det händer också att 

pedagogen ignorerar för att hon inte ska tappa tråden under den planerade aktiviteten.  Vid tillsägelser ser vi däremot tendenser som visar skillnader vilka vi tolkar är baserade på  kön. Dessa tillsägelser har vi delat in i verbala och icke verbala. Vid den verbala, uttrycks  tillsägelsen endast språkligt då pedagogen alltid tilltalar barnet vid namn samtidigt som hon  uppmanar barnet till att t ex vara tyst eller sitta still. Vid vissa samlingar ser vi att de verbala  tillsägelserna ges övervägande till pojkarna. Men vi kan också se att det vid vissa samlingar är  mer jämnt fördelat. 

Det är viktigt att framhålla att resultatet inte var så markant när vi studerade varje samling för  sig. Skillnaderna mellan flickor och pojkar varierade vid varje samling och ser man det ur den  aspekten visar det sig råda ganska jämställda förhållanden. Men när vi summerar alla 

Figur 1  Samling 1  Antal Flickor: 5  Antal Pojkar: 5  Samling 2  Antal Flickor: 5  Antal Pojkar: 5  Samling 3  Antal Flickor: 4  Antal Pojkar: 3  Samling 4  Antal Flickor: 3  Antal Pojkar: 3 

Kön  ♀  ♂  A  ♀  ♂  A  ♀  ♂  A  ♀  ♂  A 

Verbal  4  11  0  6  6  3  4  5  2  2  8  1  Icke verbal  0  11  0  5  9  0  5  4  0  3  5  0  Hysch  0  0  2  0  0  3  0  0  1  1  1  0  Ordet med…  4  3  0  0  1  0  6  2  0  0  0  0  Ordet utan…  3  4  0  3  9  0  4  10  0  2  8  0  Avbryter  0  3  0  0  0  0  1  3  2  0  0  0  Ignorerar  3  3  0  5  0  0  1  8  3  2  7  0  Samling 5  Antal Flickor: 9  Antal Pojkar: 7  Samling 6  Antal Flickor: 9  Antal Pojkar: 7  TOTAL 

Kön  ♀  ♂  A  ♀  ♂  A  ♀  ♂  A 

Verbal  4  4  1  6  6  0  26  40  7  Icke verbal  0  0  0  6  4  0  19  33  0  Hysch  0  0  0  0  0  2  1  1  8  Ordet med…  7  7  0  0  0  0  17  13  0  Ordet utan…  2  6  0  0  3  0  14  40  0  Avbryter  0  0  2  0  0  0  1  6  4 

Genom att granska våra videoinspelningar fick vi fram den sammanställning vi visar i figur 1  (se ovan). Sammanställningen visar att pojkarna har ett övertag gentemot flickor i  kommunikationssammanhang. Vid tillsägelser, då pedagogen använder sig av både verbal och  ickeverbal ser vi att pojkarna är överrepresenterade. Vid de tillfällen pedagogen använder sig  av hysch­tecken går huvudparten till hela gruppen. När pedagogen avbryter/ignorerar något  barn i samlingen så ser vi även här tendenser att detta sker oftare mot pojkar än flickor. De  tillfällen då ordet ges utan handuppräckning så ser vi en markant skillnad mellan flickor och  pojkar, där vi i dessa situationer ser att även pojkar är i dominans. Något som avviker i vår  sammanställning är att när pedagogen ger barnen ordet med handuppräckning ser vi att det är  flickorna som till större del får ordet.  Något som inte visas i tabellen är pedagogens röstläge, tonfall och ordval. Vid dessa aspekter  ser vi inga markanta skillnader. Vi upplever att pedagogerna inte talar olika gentemot flickor  och pojkar. Både flickor och pojkar kom till tals men det vi såg var att det fanns skillnad i  deras egna initiativ till att tala. 

5.2  Intervju 

Här nedan kommer vi att redovisa en sammanställning av våra frågor och svar från våra  intervjuer (se bilaga 3). Vi har valt att dela in alla intervjufrågor till olika kategorier eftersom  frågorna tar upp olika aspekter. Därefter har vi summerat alla enskilda svar under de olika  kategorierna.  Strategier för tilldelning av talutrymme  Svaren visar att det inte finns någon gemensam utarbetad strategi för att tilldela barnen ordet  vid samling. De strategier som nämns är att räcka upp handen, vänta på sin tur, och då  tilldelas ordet via sitt namn. En annan uppfattning i arbetslaget är att man gör ett medvetet val  av barn som får ordet. Ibland väljer pedagogen den som sitter tyst och lyssnar och ”inte den  som skriker högst” (F4).  Rättvis fördelning av ord  De flesta av pedagogerna svarar att de är rättvisa i den bemärkelse att den som vill tala får 

Ingripande vid störande moment 

Den här frågan fick varierande svar då hälften av pedagogerna försöker att lugna gruppen till  att sitta still och lyssna. Pedagogerna försöker rikta barnens uppmärksamhet tillbaka till  samlingens innehåll.  En annan variant är att göra det oroliga barnet till en hjälpfröken där  hon/han får en uppgift som i sin tur har en lugnande effekt. Fungerar inte något av dessa  alternativ, så kan det leda till att samlingen får avslutas.  Däremot är alla pedagoger överens om att man ber avbrytande barn att vänta på sin tur.  Uppfattning om genus  Hälften av pedagogerna säger att det står för kön, flickor och pojkar. Majoriteten av  pedagogerna talar också om att trots biologiska olikheter så ska flickor och pojkar ha rätt till  lika behandling, möjligheter och aktiviteter. Men de är medvetna om att de omedvetet kan  vara ”tjejiga” mot tjejer och ”killiga” mot killar.  Alla pedagogerna svarar likartat, att de bara talar allmänt om genusdebatten.  Pedagogerna anser att de inte arbetar på ett medvetet sätt och de tror inte att de behandlar  barnen olika p g a kön. På förskolan har de inte någon utarbetad handlingsplan för 

verksamheten och de kommenterar inte varandras förhållningssätt. De har fått erbjudande om  att medverka i jämställdhetsprojektet JIC som pågår i Jönköpings kommun, men valt att inte  deltaga. Personalen tycker att det är så mycket som erbjuds och att det är svårt att kunna  deltaga och hinna med allt. I förskolans verksamhet är det ofta temaarbeten igång och det  finns många andra administrativa rutinuppgifter i det dagliga arbetet. De menar att man helt  enkelt inte hinner med allt utan måste välja.  Kunskap om skollag och styrdokument  Vi tolkar pedagogernas svar som att de är osäkra och har svårt att precisera det som står i  styrdokumenten med ord. Men alla pedagoger är övertygade om att det handlar om rätten till  lika behandling.  Planering ur ett genusperspektiv  Ingen av pedagogerna planerar medvetet samlingen ur ett genusperspektiv utan menar att det  är barnens intressen och andra saker som styr.

Jämställdhet i barngruppen 

För att få det jämställt i barngruppen anser hälften av pedagogerna att man ska erbjuda en  mångfald av aktiviteter till alla oavsett kön. En strategi kan vara att dela in barnen i olika  lekgrupper, eftersom barnen själva vanligtvis väljer könstraditionella lekar och aktiviteter.  Det är också viktigt att föra diskussioner med barnen, hur man är som kompis och att man inte  ska göra någon skillnad. Viktigast är dock att man som pedagog är en god förebild. 

Pedagogernas egna uppfattning om sin medvetenhet  Pedagogerna fick värdera sin medvetenhet på en skala där 1 står för låg medvetenhet och 6  står för hög. Hälften av pedagogerna uppskattar sin medvetenhet angående genusperspektivet  i barngruppen till 3­4 och den andra hälften till 4­5.  1­­­­­2­­­­­3­­x­­4­­­­­5­­­­­6  1­­­­­2­­­­­3­­­­4­­x­­5­­­­­6  Rättvis behandling?  I denna fråga delas svaren jämnt mellan ja och nej, med en viss osäkerhet för det omedvetna  handlande.  Svaren i vår intervjudel visar att pedagogerna inser svårigheten med att agera jämställt  medvetet. Eftersom att det är olika individer som är formade av den egna bakgrunden med  erfarenheter, värderingar och attityder omedvetet påverkar pedagogernas förhållningssätt.  Svaren visar på ett väl inarbetat arbetslag då likartade svar förekommer. Trots frånvaro av  handlingsplan och diskussion kring genus och jämställdhet så anser sig pedagogerna ändå, på  en skala ett till sex, vara väl medvetna angående genus och jämställdhet i barngruppen. Det  framkommer i svaren tankar, strategier och goda idéer för att kunna öka jämlikheten i  barngruppen.

6  Diskussion 

Syftet med vår studie var att se hur medvetna pedagogerna var angående genus och  jämställdhet och om flickor och pojkar behandlades lika/olika. Vi förväntade oss att pojkar  skulle ta och få större utrymme än flickor i samlingen men vi hade samtidigt en förhoppning  om att pojkarnas övertag minskat.  Efter vår genomgång av studiens resultat så framstår det att den förskoleavdelning som vi  undersökt är i vissa delar relativt jämställd. Den del vi inte ser några större skillnader i, är  pedagogernas sätt att tala till flickor och pojkar. Detta förvånar oss eftersom vi tagit del av  forskning och litteratur som visar det motsatta, att ordval, röstläge och tonfall skiljer sig  gentemot flickor och pojkar.  Wernersson (2006) talar om att det finns en dominans av pojkars talutrymme i  kommunikations sammanhang. Detta sker i samlingen vilket kan förklaras enligt Månsson  (2000) av att det är en vuxenstyrd situation. Odelfors (1996) menar att det är en situation som  påverkas av innehåll och form men också av pedagogens styrning, bemötande, lika­ eller  särbehandling av barnen.  Genom vårt resultat kan vi se att delar av vår fallstudie följer likartade mönster som andra  studier. Resultaten av vår studie visar att pojkar får mer utrymme än flickor i form av verbala  och icke verbala tillsägelser. Det här är ett fenomen som nämns i andra studier där det  beskrivs som negativ uppmärksamhet. Vi kan se att det finns många faktorer som påverkar  barngruppens beteende under samling. En grundförutsättning för en bra samling är  pedagogens engagemang och att man med samlingens innehåll lyckas fånga barnens intresse.  Lyckas man inte med detta kan det leda till att barnen blir oroliga och i dessa situationer har  vi sett en ökad frekvens av tillsägelser. Under våra sex observationer har vi upplevt att  samlingen inte alltid varit planerad i förväg. Vilket vi ibland tror har ökat oron i barngruppen  och därav en ökad frekvens av tillsägelser. En annan aspekt kan vara att det vid ett flertal  observationstillfällen varit många sex åringar i gruppen som har ett stort behov av rörelse. Det  visade sig vid de samlingar med många tillsägelser har vi vid analysen kunnat koppla till 

Genus för oss handlar om att i grund och botten är barnet en individ, antingen flicka eller  pojke, där könet inte ska begränsa individens förutsättningar till lika rättigheter och  skyldigheter. Det är enligt Wahlström (2003) viktigt att se individen som en helhet och ställa  sig frågan, vad behöver den här individen för att nå sin fulla potential?  I litteraturgenomgången har vi visat att vi är formade av vår historia. Jämställdhetsprocessen  har pågått länge och går långsamt framåt, och för varje generation kommer vi ett steg längre.  Vi anser att i vissa situationer framstår flickor som offer och att de ska hjälpas genom att  utföra ”pojkiga” aktiviteter. Detta tycker inte vi är rätt metod för att nå jämställdhet. Vi vill  tro att det går att förändra tankegångar hos oss som pedagoger för att ge barnet lika aktiviteter  och möjligheter oavsett om man är flicka eller pojke. Vi bör förändra egna tankegångar  kontinuerligt genom att reflektera och diskutera genus­ och jämställdhetsfrågor på  arbetsplatsen. En bra metod för att synliggöra det egna förhållningssättet i samspelssituationer  är att videofilma. Vilket ger möjlighet till upprepade tillfällen för att tolka och analysera  studiens frågeställningar. Trots att vi definierat en verbal tillsägelse som ett muntligt uttryck  där pedagogen tilltalar barnet skarpt och ibland uppmanar barnet till en viss handling, så  upplevde vi vissa svårigheter med att tolka materialet.  Under vår studie framkommer tankar om hur medvetna pedagoger är om sitt arbetssätt ur ett  genusperspektiv. De svar vi fick under intervjuerna tolkade vi till att medvetenheten är relativt  hög hos pedagogerna, vilket vi sett i deras arbetssätt tack vare videoinspelningarna.  Pedagogerna vi intervjuat poängterar också att man många gånger tänker en sak men gör  något annat. Vi har under studiens gång vidgat vårt eget tankesätt i genus och  jämställdhetsfrågor. Vi har båda tidigare erfarenhet av att arbeta på förskola och frågar oss nu  om vi tidigare har haft medvetna tankar och hur vi gjort i praktiken.  Under arbetets gång slås vi av tankar där vi ifrågasätter vår metod att välja objekt till vår  studie. Vårt val av förskola grundades på tiden för examensarbetet vilket sammanföll med vår  verksamhetsförlagda utbildning. Det vi såg som positivt var möjligheten till inledande  observationer under denna tid. Men också fördelen med att en av oss redan var känd på  förskolan vilket vi tror kan bidraga till en avspänd/ ärlig atmosfär. Vi är kritiska till att urvalet 

Efter vår studie inser vi att vårt resultat påvisar i vissa delar samma mönster som i tidigare  forskning, pojkar tar/får större utrymme. Finns det ett samband mellan dessa mönster och den  kvinnliga dominansen i arbetslaget. Skulle vi ha fått andra mönster om det funnits manliga  pedagoger i arbetslaget?  I den aktuella jämställdhetsdebatten i Sverige talas det om kvotering. Ska man kvoteras efter  kön eller ska anställning ske via individens kompetens. Enligt vår mening saknar det  betydelse om individen är en kvinna eller en man. Huvudsaken är att hon/han är en bra  pedagog.

7  Referenser 

Anderstaf, S. (2005). Föreläsning vid Högskolan för lärande och kommunikation i Jönköping,  26 januari.  Eideberg, J. & Holmquist,E. (2006). Pojkar kräver mer? En studie om bemötande i skolan.  Växjö: Växjö universitet, Institutionen för pedagogik. [elektronisk version]  Emanuelsson, A.M. & Lindman, Å. (2006) Genus och Jämställdhet – en studie om  tambursituationen på förskolan. Jönköping: Högskolan för lärande och kommunikation.  Jönköpings kommun, JIC – Jämställdhet i centrum­ våga bryta mönster,  http://www.jonkoping.se. (2007­05­08). 

Käller, L.K. (1990). Fostran till andra rang – En studie av dominansprocessen vid skolstart 

och via vägar genom utbildningssystemet ur ett kvinnovetenskapligt perspektiv. Stockholm:  Almqvist & Wiksell International  Lärarförbundet. (2004). Lärarens handbok. Stockholm: Lärarförbundet.  Månsson, A. (2000). Möten som formar – Interaktionsmönster på förskolan mellan pedagoger  och de yngsta barnen i ett genusperspektiv. Malmö: Reprocentralen  Nationalencyklopedins Internettjänst, Genus,  http://www.ne.se. (2007­05­08).  Nationalencyklopedins Internettjänst, Kön,  http://www.ne.se. (2007­05­08). 

Odelfors, B. (1996). Att göra sig hörd och sedd – Om villkoren för flickors och pojkars 

Tallberg­Broman, I., Rubinstein­Reich, L. & Hägerström, J. (2002). Likvärdighet i en skola  för alla – Historisk bakgrund och kritisk granskning. Stockholm: Fritzes.  Wahlström, K. (2003). Flickor, pojkar och pedagoger. Stockholm: Sveriges utbildningsradio  AB.  Wernersson, I (2006). Genusperspektiv på pedagogik. Stockholm: Högskoleverket  [Elektronisk version]

Observationsschema  Bilaga 1 

Samling 1  Datum: 

Antal pedagoger: 

Antal barn:  Flickor:  Pojkar: 

Tidpunkt för samling och inledande anteckningar:  Verbal tillsägelse:  ♀  ♂  A  Icke verbal tillsägelse:  ♀  ♂  A  Hyschtecken:  ♀  ♂  A  Ger ordet med handuppräckning:  ♀  ♂  A  Ger ordet utan handuppräckning:  ♀  ♂  A  Avbryter:  ♀  ♂  A  Ignorera  ♀  ♂  A  Rösten:  Tonfall:  Ordval:

Hej  Bilaga 2 

Vi är två studenter från HLK (Högskolan för lärande och kommunikation, Jönköping.)

som läser till förskollärare och vi tar examen nu till jul, i och med vår kommande examen ska vi nu skriva ett examensarbete om hur

kommunikationssamspelet mellan förskollärare och barn ser ut. För detta behöver vi göra ett antal observationer av förskolans samlingsstund. För att få en rättvis bild av vad som sker och för att vi ska kunna se alla aspekter behöver vi filma dessa samlingsstunder. Denna videoinspelning är endast ett redskap för vår fallstudie och den kommer bara att ses av oss och ev av vår handledare på HLK, videon kommer att förstöras efter avslutat arbete och allt som redovisas i examensarbetet kommer att vara anonymt och

avidentifierat.

Med vänlig hälsning Angelica Rastell och Monica Ojala.

………

Ja, mitt barn får medverka.

Intervjufrågor  Bilaga 3  1.  Ålder  2.  Kön  3.  Utbildning  4.  Verksamma år i yrket  5.  Egna barn  6.  På vilket sätt tilldelar du ordet till barnen vid samling? Har du någon särskild strategi?  7.  Känner du att du är rättvis när du fördelar ordet i barngruppen?  8.  Hur ingriper du vid störande moment i samlingen?  9.  Om den som talar avbryts av ett annat barn, vad gör du då?  10. Vad är genus för dig och vilken är din åsikt i genus debatten?  11. Har ni någon diskussion på er arbetsplats angående genus?  12. Arbetar ni medvetet t.e.x. har ni någon handlingsplan?  13. Vet du vad skollagen/styrdokumenten säger i genusfrågan?  14. Tänker du på genus i din planering av samlingsaktiviteter?  15. Hur tycker du att man kan få det jämställt i barngruppen?  16. Vad anser du om din medvetenhet kring genusperspektiv i barngruppen, på en skala  från 1­6 där 1­står för lite medveten och 6­står för mycket medveten.  17. Tycker du att du behandlar pojkar och flickor lika?