1
Fattigvården i Gustavsberg
1869-‐1924
Magisteruppsats
Vårterminen 2011
Författare: Paulina Bolander
Handledare: Åke Sandström
2
Abstract
With the help of large amount of archive material I have examined how Gustavsberg in
Värmdö were affected by the great labor migration in Gustavsberg porcelain factory during the period 1869-‐1924. I have chosen to investigate how the municipality dealt with the poverty relief issue out of the labour immigration perspective. To my surprise I found out that Värmdö was not responsible for Gustavsberg in the poverty issue. The workers belonged to the factory, which had a relatively well-‐developed system of poverty relief in place. This is not to say that the workers received any support from the factory to any great extent. The general causes for poverty were lack of housing, unemployment, disease and what we today refer as old age. In regards to housing, it was not a problem, because the workers lived rent-‐free in the factory apartments. In case of unemployment the factory often arranged other chores for the employees until the situation changed for the better again. The factory had access to its own hospital with a doctor who came from Stockholm. For financial support there were Help Fund, Health and Funeral Fund and Savings Fund in workers disposal. These funds were based on the deposits of the workers’ wages and factory owners' donations or grants. The relationship between the factory workers and the factory would have been quite complex due to the workers strong dependence to their employer. During the time span of my research the factory owner Wilhelm Odelberg created a patriarchal society within the factory with his style of leadership. This meant that he was involved in every aspect of his workers lives, from factory, school, health care and church to such things as the factory store, where the employees were only able to only buy on credit.
This made it likely very difficult for the workers to ask for any support or other type of poverty relief. I have not found any evidence that the great labor migration to the factory would have affected the poverty relief in any significant way. There are other factors that have affected the poverty relief like the poverty relief regulation from 1871 and the political discussions around social security as a result of the rise of the industrialism. For the individual worker the changes in economy affected the level of poverty relief. During the good times the more liberal poverty politics favored those in need of support.
3
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 4
1.1 Syfte ... 4 1.2 Frågeställningar ... 5 1.3 Avgränsningar ... 52. Bakgrund ... 5
2.1 Gustavsberg idag ... 6 2.2 Gustavsberg förr ... 63. Tidigare forskning ... 10
4. Metod och källmaterial ... 17
5. Undersökning och resultat ... 18
5.1 Fattigvård i Värmdö ... 18
5.2 Fattigvård i Gustavsberg ... 32
6. Sammanfattning ... 38
7. Käll-‐ och litteraturförteckning ... 43
7.1Litteratur ... 43 7.2 Otryckta källor ... 44 7.3 Internetkällor ... 454
1. Inledning
Under ett par år i början av 2000-‐talet arbetade jag som speciallärare i Gustavsberg.
Gustavsberg är centralorten i Värmdö kommun och ligger ett par mil öster om Stockholm. När jag arbetade i Gustavsberg lärde jag känna en ort med stor stolthet för sin historia och då främst för sin fabrik, Gustavsbergs porslinsfabrik. Fabriken har än i dag verksamhet och har varit igång som porslinsfabrik sedan år 1825. Då som nu lider kommunen av en stor växtvärk på grund av en stor inflyttning av människor.
Från mitten på 1800-‐talet flyttade människor ut till Gustavsberg för att i huvudsak arbeta på fabriken. Tidigare hade det varit en i huvudsak agrar kultur som härskat. Befolkningen på de många skärgårdsöarna i kommunen livnärde sig på fisket. Det fanns också ett flertal ”stadsbor” från Stockholm som hade Gustavsberg som tillflyktsort för vila och rekreation. Gustavsberg har då som nu många natursköna platser och det är alltid nära till havet eftersom kommunen ligger ute i skärgården. De ”rika” stockholmarna byggde ofta stora och pampiga hus till skillnad mot böndernas förhållandevis enkla torp. Dessa ”landställen” har nu under det senaste trettio åren blivit åretruntboende för många stockholmare som vill att familjen skall leva nära naturen och söker lugn och ro på sin fritid. Istället väljer man idag att pendla in till Stockholm för att kunna arbeta. Det tar ca 20 minuter med bil. Detta var ju omöjligt på 1800-‐talet eftersom Värmdö var en ö med endast ångbåtstrafik till och från Stockholm. Även om det allra flesta idag bor året runt på Värmdö så finns det fortfarande många fastigheter i kommunen som endast används för sommarboende.
När det blir stora inflyttningar av människor så ställs ofta samhället inför stora utmaningar och resurserna sätts på prov. För att det skall vara möjligt att leva och arbeta så behöver
kommunen tillhandahålla olika typer av omsorger. Många av dessa omsorger behövdes även i slutet på 1800-‐talet. Dessa likheter och skillnader i omsorgsbehovet under 1800-‐talet och i nutid har gjort mig både nyfiken och intresserad av Gustavsbergs socialhistoria. Det är därför min avsikt med min magisteruppsats att undersöka hur Gustavsberg som ort hanterade fattigvårdsfrågan för alla de som av olika skäl inte klarade av att försörja sig själva och därför blev beroende av kommunens fattigvård.
1.1 Syfte
Bruksorten Gustavsberg stod i slutet på 1800-‐talet inför stora utmaningar när det gällde att klara av att tillhandahålla den del av de kommunala verksamheter som ofta är en förutsättning
5 för att människor skall kunna leva, bo och arbeta. Jag har som syfte att undersöka hur
kommunen hanterade en av de verksamheterna, fattigvården. Det övergripande syftet med min undersökning är att beskriva hur fattigvården såg ut i Gustavsberg under perioden 1869-‐ 1924. Som utgångspunkt för min undersökning kommer jag att ha den stora arbetsinvandring som skedde till orten på grund av porslinsfabrikens stora behov av att rekrytera arbetskraft under slutet på 1800-‐talet och ett par decennier inpå 1900-‐talet.
1.2 Frågeställningar
– Hur såg kommunens verksamhet ut när det gällde fattigvården?
– Vad var det som påverkade kommunens beslut för de fattigas försörjning? – Vilka kriterier hade kommunen uppställda för att säkerställa möjligheten till fattigvårdsunderstöd?
– Hur finansierade kommunen fattigvården?
– Hur tog kommunen hand om de fattiga som blev gamla och/eller sjuka?
1.3 Avgränsningar
Jag har valt att avgränsa min undersökning rent geografiskt till att gälla lokalhistoria vilket jag hoppas skall kunna möjliggöra för mig att kunna gå djupare in i ämnet. Eftersom det finns relativt mycket forskning om arbetarnas villkor utifrån fabriken i Gustavsberg så har jag istället valt att undersöka hur förutsättningarna såg ut utifrån kommunens perspektiv när det gällde att ge Gustavsbergarna och deras anhöriga fattigvård när behov fanns. Jag har också begränsat mig när det gäller tidsperioden för själva undersökningen och har valt ca 1869-‐1924. Under denna period var det disponent Wilhelm Odelberg som styrde både fabriken och stora delar av kommunens arbete både direkt och indirekt. Jag hoppas med dessa avgränsningar i min undersökning tydligt kunna visa på hur fattigvården såg ut för Gustavsbergs invånare.
2. Bakgrund
Under denna rubrik kommer jag att ge en mycket kort beskrivning av Gustavsberg idag för att därefter göra en beskrivning av bruksorten Gustavsbergs historia. Där tyngdpunkten kommer att ligga på 1800-‐talet och då främst under den senare hälften. Anledningen till att jag väljer
6 att ha ett kapitel om Gustavsbergs historia är att historien visar på att fabriken under ledning av Odelberg drog upp egna spelregler och att människorna kom att bli mycket beroende av disponent Odelberg och att detta i sin tur fick konsekvenser för till exempel fattigvården.
2.1 Gustavsberg idag
Värmdö är idag en av landets snabbast växande kommuner med Gustavsberg som centralort. Kommunen har idag ca 38 036 invånare varav drygt 10 000 bor i Gustavsberg.1 Många väljer
som sagt att bo på Värmdö för att bo mitt i naturen men ändå ha nära till storstaden. Värmdö har idag mycket väl utbyggda kommunikationer in till Stockholm. Under sommartid ökar antalet personer i kommunen till uppåt 100 000 genom fritidsboende och turister.2 En mycket
stor del av Stockholms skärgård ligger i Värmdö kommun. Flera av öarna har skolor och affärer främst med livsmedel. Många av de som lever på öarna pendlar med båt till fastlandet för att kunna gå i skolan eller för att arbeta men det finns också många som försöker hitta
försörjningar på respektive ö oftast inom turistnäringen.
2.2 Gustavsberg förr
Redan i början av 1640-‐talet fanns en tegelindustri där den nuvarande porslinsfabriken finns i Gustavsberg vid Farstaviken. Gustav Gabrielson Oxenstierna hade av sin far fått ärva den stora egendomen i det som då kallades Farsta med ett tiotal gårdar av sin far.3 Efter Oxenstiernas
död förde hans änka Maria De La Gardie verket vidare som förmyndare till sina döttrar. För att hedra sin make ändrade hon efter makens död 1648 namnet Farsta till Gustavsberg. År 1680 indrogs den stora egendomen till kronan vid Karl XI:s reduktion men köptes sedan tillbaka av släkten Oxenstierna. Därefter brändes den ner av ryssarna vid deras återtåg från Stäket 1719.4
Efter denna härjning var det inte mycket som återstod av egendomen. Men efter tag
uppfördes dock en karolinerherrgård på platsen. Efter många ägare inom släkten Oxenstierna så köptes gården 1821 av köpmannen J Herman Öhman och hans mor från Stockholm. Den 8 mars 1825 får Öhman tillstånd från Kommerskollegium att anlägga en fabrik för ”alla sorters
1 https://www2.varmdo.se/Resource.phx/community/mainpage/mainpage.htx 2 https://www2.varmdo.se/Resource.phx/community/mainpage/mainpage.htx 3 Arvidsson 1990 s. 14
7 Porcellainer”.5 År 1828 bildas Gustavsbergs Fabriks Bolag och dess huvudmän är J. H. Öhman
och G. Godenius.6
Men det kommer att visa sig att det var lättare sagt än gjort att starta porslinstillverkning. Fabriken brottas i långa perioder med dålig ekonomi och tillverkningen ligger i långa perioder nere. Bland annat så startas en vaxljustillverkning för att hjälpa upp ekonomin. Öhman tvingas år 1829 lämna fabriken totalt ruinerad och i personlig tragedi. För att få igång
porslinstillverkningen så vänder man sig till de tyska porslinstillverkarna och sedermera även till de engelska tillverkarna för att få hem bra råvaror. Fabriken tar också hem arbetskraft både från England och från Tyskland. På Öhmans tid var antalet anställda ca 40 st men år 1830 var antalet uppe i 150st och då var många av de anställda från England och Tyskland.7 När G.
Godenius avlider år 1845 får hans brorson Samuel Godenius ärva hans tillgångar. Detta leder till att den nye Godenius med tiden löser ut de andra ägarna och blir ensam ägare till fabriken.8
År1860 blir det ett uppsving för de svenska porslinstillverkarna som en följd av sänkningen av de svenska porslinstullarna.9 Vid den här tiden erhåller fabriken mycket beröm för sitt porslin
och får bland annat hedersmedalj vid Stockholmsutställningen vid Världsutställningen i Paris år 1867.10
När Wilhelm Odelberg tillträder som fabrikens disponent 1869 är det som gift med Samuel Godenius dotter Hilma. Odelberg var chef för fabriken under åren 1869 – 1924 och var den som fick fabriken att blomstra under många år. Under många av de år som Odelberg leder fabriken går den med vinst. Även vid sämre tider som i slutet på 1870-‐talet driver Odelberg fabriken med vinst. Lindskog-‐Nordström menar att bakom denna framgång låg Odelbergs strävan att inte arbeta med lånat kapital utan att lita till egna krafter.11 Odelberg genomförde
en rad tekniska förbättringar som till exempel vattenledningar, telegrafisk förbindelse med Stockholm och 1878 sätts de först telefonerna upp.12 Mellan 1869-‐1879 fördubblas antalet
anställda från 300 till 600 personer och i slutet av 1890 hade fabriken 900 anställda varav ca 15
5 Nationalmuseum 1975 s. 7 6 Nationalmuseum 1975 s. 7 7 Nationalmuseum 1975 s. 9 8 Arvidsson 1990 s. 17 9 Lindskog-Nordström 1973 s. 127 10 Lindskog-Nordström 1973 s. 128 11 Lindskog-Nordström 1973 s. 151 12 Nationalmuseum 1975 s. 17
8 % var barn.13 Det är lätt att tro att denna arbetsvandring skulle komma att påverka kommunen
på många sätt.
Odelberg hade inte bara ambitioner när det gällde fabriken utan hade också ambitioner när det gällde fabriksarbetarnas familjeliv och fritid. Några sådana exempel är det skolhus som kom till på Odelbergs inrådan och som invigdes 1884. Men samhället fick dock sin första fasta skola redan 1834. Även kyrkan kom till på Odelbergs inrådan 1907.14 Odelberg lade också
mycket kraft på att bygga bort bostadsbristen och att förbättra bostadsförhållandena för brukets anställda. Även S.Godenius verkade på sin tid för att arbetarna skulle ha bra bostäder, god utbildning och meningsfylld fritid. Bolagsboden i Gustavsberg kommer även den till på Odelbergs initiativ som en konsekvens av att arbetarna klagat på de höga livsmedelspriserna. I Bolagsboden måste man handla på bok och när lönen kom så drogs skulden direkt. Detta gjorde att lönen redan kunde vara intecknad när den kom och att barnen i värsta fall fick arbeta av skulden i fabriken.
När jag studerat tidigare forskning och litteratur om Gustavsberg så har jag funnit att det finns två olika synsätt kring Odelbergs betydelse för Gustavsbergarna. Den ena gruppen ser det goda som Odelberg gjorde och romantiserar kring den tid han verkat i och där tror jag att
glömskeeffekten spelar en stor roll. Visst är det så att Odelberg gjorde en del bra saker men det fanns också en annan sida. Den andra gruppen kan på ett tydligt sätt belysa att det bakom varje reform fanns en baktanke. Nilsson tar i sin bok Fattigungar upp att i Gustavsberg ligger under Odelbergs tid en rädsla som ett ”mörkt moln” över samhället.15 Nilsson menar att
bruksledningens makt var obegränsad och att tjänstemännen var lydiga redskap för
bruksledningen och att de ständigt var oroliga för sina egna ställningar och förmåner. Nilsson menar också att Odelberg gjorde allt för att isolera arbetarna då han var rädd för att
arbetarrörelsen skulle vinna terräng.16 Odelberg satt alltså inne med en stor makt över
arbetarna och deras familjer. Bjerregaard har i sin uppsats Brukspatroner och porslinsarbetare listat tre områden som måste kontrolleras för att kunna skapa oinskränkt makt.17 Dessa
områden är: 1. arbetstillfällen 13 Nationalmuseum 1975 s. 17-21 14 Ekedalsskolan Gustavsberg 1884-1984 s. 7 15 Nilsson 1996 16 Nilsson 1996 17 Bjerregaard 1991 s.5
9 2. mark och bostäder
3. den lokala politiken och förvaltningen
När det gäller fabrikens disciplin så var den viktig för att få arbetarna att stanna. Vid lågkonjunktur så avskedades inte arbetarna som i städerna utan erbjöds istället
beredskapsarbeten. Det här var också en åtgärd som möjliggjorde för fabriken att behålla de yrkesskickliga arbetarna.18 Det fanns många olika sätt att ”tvinga” arbetarna att stanna i
Gustavsberg. Eftersom ägarna hade monopol på marken och bostäderna så kunde man låta arbetarna bo gratis. Detta var säkert ett skäl för många arbetare till att inte säga upp sig eftersom man då stod utan bostad. Fabriken ägde inte bara arbetarnas bostäder utan ägde många andra fastigheter men då fick familjerna hyra sin bostad om de inte arbetade på fabriken. Eftersom Gustavsberg låg på en ö med endast en mycket enkel flottbro och för övrigt båtförbindelse till storstan så är det med säkerhet ett av själen till att Odelberg kunde styra Gustavsbergarna så som han gjorde. Bjerregaard menar att Gustavsberg låg isolerad från sin storstad och att det knappast var möjligt för folket att ta sig de 25 km in till Stockholm med något annat än fabrikens båtar.19 Avståndet till storstaden är ytterligare ett skäl som gjorde det
möjligt för Odelberg att isolera Gustavsberg. Bjerregaard menar att för att ytterligare avskärma orten från omvärlden så ordnade man sjukvård, skola, ordningsmakt, fattigvård etc. På det kyrkliga området kunde bruket uppföra en kyrka och avlöna en präst. Ägaren fick då makt och den andliga titeln brukspatron.20 Det är alltså ingen överdrift att säga att Gustavsberg under
den senare delen av 1800-‐talet var ett tydligt exempel på ett patriarkaliskt samhälle med disponent som hade oinskränkt makt över sina arbetare men också över övriga invånare. Gustavsberg var som sagt länge en isolerad ö från fastlandet. Sjöfarten var viktig och länge hade fabriken ett eget rederi för att kunna frakta sitt porslin och sina råvaror. Detta rederi fraktade även människorna till och från Stockholm. När bron mellan Värmdö och fastlandet invigs 1915 fick den en stor betydelse för Gustavsbergarna. Även här var Odelberg involverad och drivande. Vägverket skrev i sitt protokoll vid Odelbergs död 1924 ”Wilhelm Odelberg har i
Värmdön varit den moderna vägväsendets fader och har rest sig ett bestående monument genom byggandet av Skurubron. Endast genom hans järnvilja, auktoritet och frikostighet har detta väldiga byggnadsföretag kunnat genomföras”.21
18 Bjerregaard 1991 s. 5
19 Bjerregaard 1991 s. 5 20 Bjerregaard 1991 s. 5
10 Efter Odelbergs död driver hans söner fabriken fram till att kooperativet tar över. Kooperativa förbundet hade länge varit en av fabrikens största kunder och 4 den juni 1937 förvärvar alltså Kooperativet fabriken.
3. Tidigare forskning
Jag kommer nedan att beskriva en del av den forskning och dokumentation som finns kring den socialpolitik som berör fattigvården under den tidsperiod jag undersöker.
I Sverige kallades den hjälpform som bedrevs fram till 1957 av kommunala fattigvårdsstyrelser för fattigvård. Fattigvården hade sitt ursprung i kyrkans verksamhet under medeltiden. Men med reformationen så minskade kyrkans möjligheter att svara för fattigvården som istället kom att lyda under socknarna. Under 1700-‐talet växer det fram en fattigvårdslagstiftning. Den stora befolkningsökningen under 1800-‐talet ses som ett stort hot mot samhällsordningen vilket i sin tur leder till att fattigvården blir en politisk fråga. De system som fram till 1800-‐talet hade fungerat hjälpligt förslog inte längre. Socknar och städer började därför skapa nya restriktiva och ofta brutala system för att klara av ökningen av fattiga. Organiserat tiggeri och även rotegång är två exempel som tvingade de hjälpbehövande att gå runt i gårdarna för att få allmosor eller utföra olika sysslor ofta med mat och husrum som betalning. Med tiden så får fattigvården en mer humanitär syn i form av bland annat nya reformer som skall reglera hjälpbehovet. När socialförsäkringen växer fram så lindras fattigvårdens omfång och betydelse. Socialförsäkringen hade som uppgift att ersätta inkomstbortfall på grund av ålderdom,
arbetsoförmåga vid sjukdom och handikapp, föräldraskap, handikapp, arbetsskada och arbetslöshet. Innan socialförsäkringens tillkomst så ledde många av dessa situationer till fattigdom. Jag kommer nu att redovisa en del av den svenska fattigvården och hur den med tiden avvecklas för att utvecklas till att bli en del av socialförsäkringen.
Karl Höjer tar i sin bok Svensk socialpolitisk historia upp de kollektiva hjälpåtgärdernas ursprung och historiska utveckling från mitten av 1700-‐talet och framåt. Höjer menar att kristendomen förändrade människors syn på plikten att hjälpa varandra och att kyrkan på sin tid var en viktig plats för människorna att samlas kring. Kyrkan var både en personlig territoriell enhet, en församling och en kyrksocken. Dock låg motiveringen i att hjälpa till inte i att man månade så mycket om sin nästa utan mer om att man hade förväntningar om ett bättre liv för givaren. Kyrkan hade redan på den här tiden en omfattande verksamhet med bland annat
11 allmosor och står för en del av byggandet av hospital och vårdanstalter.22 Ett stort problem
under den här tiden är tiggeriet och lösdrivningen. När man inte hittade någon lösning på problemet så valde man under en period att legalisera tiggeriet och utrustade den tiggande med ett tiggarpass. Tiggeriet är ett problem som hela tiden återkommer under historiens gång. I 1734 års kyrkolag bestäms att varje socken skall bygga och underhålla fattigstugorna.23 Så
mot slutet av 1700-‐talet har socknarna blivit huvudmän för fattigvården. Under den här tiden fortsätter hjälpverksamheten sin utveckling och år 1763 kommer den förordning som
karaktäriseras som vår första fattigvårdförordning. Där föreskrevs bland annat att varje socken skulle ansvara för sina fattiga.
När tiggeriet eskalerar under 1800-‐talets första hälft försöker man förbjuda tiggeriet genom bland annat mycket restriktiva åtgärder i fråga om människors rätt att bestämma över sig själva genom att till exempel genomföra tvång för var och en att ha en anställning. Genom att tvinga folk in i dessa stadgor så lättade man på trycket till fattigvården. Men detta gjorde att man tog sig friheten att behandla de som inte hade anställning som lösdrivare. Vissa var dock undantagna dessa regler däribland de fyra stånden och de som tillhörde ett skrå föll inte in under dessa stadgor. Alltså de som var fattiga, sjuka eller pga. ålderdom inte kunde arbeta och inte kunde få hjälp av sin husbonde eller anhöriga blev hänvisade till hospital, fattigstugor och allmoseverksamhet. Fattighjonens rätt till frihet var i stort förlorad under den här tiden. Dock menar Jakobsson i sin bok Fattighushjonets värld i 1800-‐talets Stockholm att fattighushjonet slapp att vara plågad av fattigdomens ensamhet, oro och lidande. Jakobsson ger i sin
undersökning en bild av fattighushjonets vardag. Jakobsson har utgått från en indelning av de fattiga där grupp
1. är de i späd eller hög ålder samt sjuka eller lytta fattiga alltså genom arbete oförmögna att försörja sig själva
2. var de som av olika skäl inte hade något arbete
3. tiggarklassen var de som varken ville eller kunde arbeta
4. brottslingsklassen var de som tvingade sig till underhåll av staten på olika sätt.24
Jakobsson har närmare undersökt dem som återfanns i grupp1 och utgår mestadels från de fattighjon som vistades på Sabbatsbergs fattighusinrättning i Stockholm. Under åren 1872 till
22 Höjer 1952 s. 12 23 Höjer 1952 s.16 24 Jakobsson 1982 s. 8
12 1898 vistades 2286 kvinnor och 295 män på Sabbatsberg.25 Under den här tiden så skiljde man
på olika typer av fattighushjon så till vida att man placerade dem på olika salar. Dels så skiljde man på kvinnliga och manliga hjon men också på friska, sjuka eller ålderstigna hjon. Man skiljde också på dem som kom från olika församlingar. Som fattighushjon hade man skyldigheter så som att alla ens ägodelar skulle medföras för att efter att dödsfall tillfalla fattighuset eller fattigvården. Det krävdes också av fattighushjonet att han eller hon skulle följa de regler som fattighuset förskrev. Dit hörde till exempel morgonbön, aftonbön, måltider, att vara tillbaka på sin sal vid stängning. Om man skulle vistas någon annanstans till exempel för att hälsa på någon fodrades ett intyg från den person man tänkte vistas hos.
Utanför fattighuset måste hjonet bära ”fattighjonsbrickan” för att kunna identifieras.26 Det
ingick även att städa och att hålla ordning. Efter bedömning av arbetsförmågan kunde hjonen tilldelas olika sysslor. Kvinnorna kunde till exempel hjälpa till i badhuset eller utföra olika städuppdrag medan männen kunde utföra sysslor som dödgrävare, brandvakt eller
orgeltrampare. Jakobsson menar att Stockholms församlingar utifrån sin tid tog hand om de fattigas behov av logi, föda och omvårdnad och att man som fattighushjon hade en trygg tillvaro med medmänniskor i samma situation.27
De fattigvårdsförordningar som kommer till 1847, 1853 och 1871 fick stor betydelse ur det perspektivet att det skulle gälla för hela riket. Det skulle inte längre vara upp till varje sockens goda vilja att ta hand om dem som av olika själ inte kunde försörja sig. Den förordning som kommer 1847 betydde bland annat att fattigvården förvandlades till en kommunal
angelägenhet. Varje socken och stad blev nu skyldiga att lämna nödtorftig vård och försörjning. Fattigvårdsförordningen 1853 är enligt Jakobsson en kopia av 1847 års förordning men med några tillägg från kritiken som uppstått som till exempel att om en person vägrade arbete så kunde han bli behandlad som försvarslös, d.v.s. dömas till allmänt arbete.28 I 1871 års
förordning kom kravet att fattigvården måste ses över och begränsas. Först långt in på 1800-‐ talet görs en skillnad mellan fattiga och sjuka. De nuvarande landstingen kommer till år 1862.29
Under de tre sista decennierna av 1800-‐talet menar Höjer att socialförsäkringstanken blir aktuell. Man diskuterar hur försäkringen skall se ut, vad skall ingå och vem ska betala. 25 Jakobsson 1982 s. 82 26 Jakobsson 1982 s. 119 27 Jakobsson 1982 s. 178 28 Jakobsson 1982 s. 48-49 29 Höjer 1952 s. 31
13 Höjer menar att under 1800-‐talets sista decennium blir arbetarklassen mer och mer en
maktfaktor vilket leder till att kyrkan tar strid mot arbetarnas kollektiva strävande mot bättre villkor.30 Detta leder i sin tur till att arbetarna vänder sig ifrån kyrkan. Jag tolkar Höjer som att
det under den här tiden läggs många propositioner som aldrig leder till beslut och att de fattigas situation hela tiden ifrågasätts och diskuteras oftast utifrån ekonomiska aspekter. De fattigas situation var mycket beroende av tillgången på arbete och hur ekonomin i övrigt såg ut för landet.
Höjer ser de två första decennierna på 1900-‐talet som en ”socialpolitisk islossning” och menar att det är här som demokratin bryter igenom.31Ett av de viktigaste besluten i början av 1900-‐ talet som jag ser det är den allmänna rösträtten för kvinnor och män. Fackföreningsrörelsen utvecklas snabbt och sammanslutningen landsorganisationen framträder allt mer som det ledande organet på arbetarsidan i strider om löner och andra anställningsförhållanden. 1910 antas en sjukkasselag som gav kassorna betydligt större statsbidrag än tidigare vilket i sin tur leder till att fattigvården får det lite lättare. 1913 genomförs en första allmän
pensionsförsäkring. När första världskriget bryter ut hamnar de socialpolitiska frågorna i skym undan för försvarsfrågor och utrikespolitik. Nu följer enligt Höjer en tid av socialpolitisk stagnation.32
Höjer tar vidare upp att Barnavårdslagen kommer till 1924 och är en utveckling av vanartslagen och fosterbarnslagen från 1902. Det kommer en ny alkohollistlag 1931. Sjukvården förbättras under den här tiden så till vida att landstingen, kommunerna och kommunalförbunden fick stadsbidrag för att ordna för de kroniskt sjuka och regeringen höll fast vid att det skulle vara en fortsatt låg avgift för patienten utan hänsyn till hans eller hennes ekonomi. För att bekämpa den i första hand ekonomiska krisen som rådde i Sverige lägger regeringen fram ett stort reformprogram 1933.33 Dessa reformer berörde bland annat
bostadsbyggandet, anslag för arbetslösa, subventioner till jordbrukarna mm. Höjer menar att perioden mellan1933-‐1939 kännetecknas av en tid med någorlunda politisk stabilitet.34
Socialpolitiken var inte längre en stridsfråga utan det gick att förena de olika partierna på ett annat sätt en tidigare. Vid 1938 års riksdag fattas bland annat beslut om arbetstagarens rätt till semester och ekonomiskt stöd för att få igång bostadsbyggandet. Från 1940 och fram till 30 Höjer 1952 s. 53 31 Höjer 1952 s. 54 32 Höjer 1952 s 130 33 Höjer 1952 s. 177 34 Höjer 1952 s. 207
14 mitten av 1952 expanderar socialpolitiken men har stora svårigheter med finansieringen. Vid den här tiden så har familjepolitiken kommit för att stanna. Barnbidragen införs, bostadstillägg införs, behov av stöd till änkor, bidrag till mödrar och så vidare är några av alla de reformer som införs eller utvecklas under den här perioden.35
Arthur Montgomerys Svensk socialpolitik under 1800-‐talet var tänkt som en komplettering av hans tidigare bok Industrialismens genombrott i Sverige då han menade att det fanns många beröringspunkter mellan industrialismen och socialpolitiken.
Montgomery menar att ett studium av utvecklingen under 1800-‐talet kan ge en historisk bakgrund till nutida problematik. Han menar vidare att socialpolitiken i Sverige under 1700-‐ och 1800-‐talet präglades av många likheter med övriga länder i Europa men främst med de övriga nordiska länderna.36 Montgomery har fattigdomen och folkökningen som tema för sin
bok och resonerar utifrån det kring socialpolitiken. Montgomery menar att det var
industrialismen som på ett avgörande sätt gjorde slut på ståndssamhället och som med tiden ersattes av klassamhället.37 Ytterligare en orsak som bidrog till att förändra vår sociala
organisation var även enligt Montgomery den allt snabbare folkökningen.38 Den starka
folkökningen skapade stora svårigheter då jordbruket inte kunde bereda utrymme till försörjning. Industrin var fortfarande för svag för att erbjuda inkomster som svarade mot befolkningstillväxten. När industrialismen sätter fart kommer de sociala problemen att riktas ditåt. Detta gjorde att man tappade fokus på de agrarsociala problemen där det fanns en överskottsbefolkning som inte kunnat placeras inom den tidigare ramen för
ståndsorganisationen.
Detta höll på att skapa ett enormt fattigvårdsproblem. Montgomery menar att för vårt land så var det agrarsociala problemet huvudproblemet under 1800-‐talets första hälft.39 De
egendomslösa skikten inom jordbrukets befolkning hade börjat växa och därmed anta andra former än tidigare. När de agrarsociala problemen under 1830-‐ och 1840-‐talet på allvar gav sig till känna infinner sig en stor oro för fattigvårdsutgifterna. Det var länge en öppen fråga hur fattigvården skulle ordnas och finansieras. Det gjordes dock försök på olika sätt att finna lösningar. Ett sådant exempel är hemortsrätten som innebar att den enskilde skulle få 35 Höjer 1952 s. 265 36 Montgomery 1951 s. 7 37 Montgomery 1951 s. 10 38 Montgomery 1951 s. 89 39 Montgomery 1951 s. 11
15 fattigvård i den socken där han eller hon haft eget hemman eller varit tjänstehjon alltså varit beskattad. Det här är ett bevis på en förordning som skapade svårigheter både för socknen och för de enskilda individerna. Till exempel så kunde ju den som arbetade i en socken arbeta i flera år utan att mantalsskriva sig för att sedan flytta tillbaka till den socken där man var mantalsskriven när man behövde ekonomisk hjälp. Hemortsrätten ledde till att kommunerna stängde ute vissa medborgare som man inte ansåg tillräckligt arbetsföra som gamla och kvinnor.
I förordningen från 1805 så förbjöds helt enkelt vissa folkgrupper tillhörande den fattiga klassen att flytta in till exempelvis Stockholm. Tjänstetvånget var ytterligare ett sätt att försöka hålla ordning på invånarna och att försöka minska problem som lösdriveri. Tjänstetvånget fanns reglerat i tjänstejonsstadgan och innebar att varje arbetsför person var skyldig att arbeta som tjänstehjon för sin försörjning om han inte kunde försörja sig på annat sätt. Montgomery menar att tjänstejonsstadgan utgjorde den centrala punkten i den svenska arbetslagstiftningen under delar av 1800-‐talet.40Tiggeriet har hela tiden enligt Montgomery varit ett stort problem
och var länge en legaliserad form av fattigvård och syntes ju extra tydligt under de år som det var missväxt eller nödår.41 Under stora delar av 1800-‐talet var mortaliteten påfallande hög.
Några av skälen till detta är enligt Montgomery de sanitära olägenheterna och de svåra bostadsförhållanden som drabbade alla men de fattiga värst.42
Montgomery menar att bakom alla misslyckanden inom både den kommunala och den statliga socialpolitiken låg de ekonomiska svårigheterna. Detta var ofta skälet till att restriktionerna tolkades så snävt. Systemet gav utrymme för godtycklighet och bristande humanitet eftersom de saknades en allmän plan för hela rikets fattigvård. I 1837 års fattigvårdskommitté medgavs att en statlig fattigvård skulle erbjuda fördelar som en jämnare fördelning av bördan mellan olika kommuner. Men ett avgörande skäl mot statlig fattigvård var att kontrollen skulle bli eftersatt och att kostnaderna för kommunerna därför skulle bli betungande. Det här var en del av den bakgrund som bidrog till att den första ”verkliga” fattigvårdslagstiftningen kom till 1847.43 40 Montgomery 1951 s. 30 41 Montgomery 1951 s. 45 42 Montgomery 1951 s. 49 43 Montgomery 1951 s. 77
16 I arbetet kring fattigvården dyker diskussionen om sjuka upp med jämna mellanrum. Städerna hade under den här tiden börjat separera fattiga och sjuka. Städerna hade även vid den här tiden lasarett och hospital. Däremot så fanns inte dessa resurser på landet vilket gjorde att de sjuka och fattiga blandades.44
I slutet av 1800-‐talet så är det fortfarande så att när det är ekonomiskt goda tider så blir fattigvården mer liberal medan den i sämre tider blir mer restriktiv. Montgomery menar dock att man ändå började se faktorer som bringade lösning på de agrarsociala problemen. Han menar att industrialiseringen skapat allt fler arbetstillfällen även inom den agrara befolkningen men också att emigrationen gjorde sig gällande. Han poängterar dock att emigrationen som en befolkningslösning var långt ifrån idealisk eftersom landet förlorade en stor del av den
arbetsföra befolkningen.45 För socialpolitikens utveckling menar Montgomery att
industrialiseringen med ökade arbetstillfällen bidragit till dels att människor fick arbete men också till att människor kom närmare varandra vilket i sin tur gjorde det lättare att gå samman för att synliggöra problemen på ett annat sätt än vad den agrara kulturen förmått. Även folkundervisningen och nykterhetsrörelsernas arbete menar Montgomery haft stor betydelse för socialpolitikens utveckling. Montgomery menar att när boken skrevs 1951så var det viktigaste ”att få till stånd en mildring av motsättningarna mellan olika samhällsklasser” eftersom det måste betecknas som vårt viktigaste sociala problem.46 Johansson har i sin
uppsats Fattigvården i Kristdala socken 1881-‐1890 gjort en studie om fattigvården i Kristdala socken i Småland som var en socken i traditionell agrar miljö.47 Johansson har haft som syfte
att studera fattigvården i en traditionell agrar miljö utifrån två problemområden. Där det ena riktar sig mot fattigvårdsorganisationen och dess utformning i den lokala miljön och det andra problemområdet tar upp de individer som var beroende av fattigvården. När det gäller
fattigvårdsorganisationen menar Johansson att Kristdala var en fattig byggd och att det kan ha varit det som gjort att kommunalnämnden höll extra hårt i fattigvårdsmedlen. En konsekvens av det är att utackorderingstiderna var förhållandevis korta och att det var den lägstbjudande som fick ta hand om den sökande. När det gäller fattigunderstöd så menar Johansson att den fattige fick stöd i pengar fram till 1887 och därefter blev understödet för det mesta i natura men även kontanter utdelades.48 Johansson öppnar för att det kan ha varit så att
44 Montgomery 1951 s. 84 45 Montgomery 1951 s. 118 46 Montgomery 1951 s. 204 47 Johansson 2009 48 Johansson 2009
17 kommunalnämnden hade en mer generös syn på hjälpen till kvinnor. Annars följde kommunen fattigvårdslagen och menade att ömsesidig försörjningsplikt skulle gälla för såväl kvinnor som män. När det gäller understödstagarna har Johansson kommit fram till att det fattiga oftast kom från åldersgruppen 61 år och äldre under den period hon undersökte.49 Mannen är den i
undersökningen vanligaste understödstagaren och av det kvinnliga understödstagarna är änkor det mest representerade. Johansson finner i sin undersökning två riskfaktorer för att hamna i fattigdom i det två socknar hon undersöker. Det ena riskfaktorn är ålderdomen och det andra är dom som blev utackorderade då de hade svårt att få arbete då jordbruken var så pass små att det inte kunde erbjuda några arbetstillfällen.50
4. Metod och källmaterial
Jag kommer att undersöka och sammanställa delar av den dokumentation som finns kring fattigvården i Gustavsberg från perioden 1869-‐1924. Jag kommer i min undersökning att använda mig av stadsarkivet och riksarkivet men även av arkivet i Gustavsbergs kommunalhus. Jag hoppas och har för avsikt att med arkivens hjälp kunna finna ett arbetssätt som gör det möjligt att få tillgång till stora mängder källmaterial för att under en längre tidsperiod kunna se hur fattigvårdsfrågan behandlats.
Urvalet av källmaterial har fallit sig naturligt då det tydligt tar upp det ämne som jag undersöker.
Som källmaterial kommer jag att använda följande dokumentation om Gustavsberg som finns bevarat hos riksarkivet, stadsarkivet och hos kommunarkivet i Gustavsberg och som täcker stora delar av 1800-‐talet och en bit in på 1900-‐talet.
Kyrkans fattigvårdsmedelräkenskaper Kommunens räkenskaper för fattigvård Kommunalnämndens protokoll
Kommunstyrelsens protokoll Fattigvårdsstyrelsens protokoll
Kommunens in-‐ och utgående skrivelser Kommunens mantalsförteckning 49 Johansson 2009
18 Fabrikens strödda styrelseprotokoll
Fabrikens övriga kassor, fonder m.m. Fabrikens sparkassa
Fabrikens diverseböcker Fabrikens strödda handlingar Fabrikens skuldböcker Fabrikens hjälpkassa
5. Undersökning och resultat
Jag har medvetet varit ganska generell i min undersökning så till vida att jag inte i någon större utsträckning gått in i detaljer om enskilda personers liv och inte heller har jag gått på djupet i ekonomiska transaktioner. Detta för att jag främst velat se fattigvårdsfrågan ur ett längre tidsperspektiv. Jag har velat skapa mig en överblick för att kunna se hur Gustavsberg som bruksort och centralort i Värmdö kommun tog hand om dem som av olika skäl inte kunde försörja sig själva. Det har inte varit så lätt att förhålla sig enbart till fattigfrågan i Gustavsberg. Dels så går frågan in i Värmdö som var kommunen och det skall även visa sig i min
undersökning att fabriken inte går att utesluta. Detta har gjort att jag först redovisar min undersökning utifrån hur Värmdö i egenskap av kommun tog hand om fattigvårdsfrågan och därefter redovisar jag hur Gustavsberg som I det här fallet är synonymt med fabriken tog hand om fattigvårdsfrågan.
5.1 Fattigvård i Värmdö
Eftersom fattigvårdsfrågan behandlades i både kommunalnämnden och i fattigvårdsstyrelsen så har jag tagit del av samtliga protokoll som berör min undersökningsperiod. Det har stundtals varit rörigt i protokollen då det under min undersökningsperiod händer mycket i dom
socialpolitiska diskussionerna som därmed påverkar fattigvårdsfrågan.
I början av 1860 betalas fattigvårdsmedlen ut av Värmdö församling. Dock betalas
fattigvårdsmedlen under perioden fram till 1870 ut sporadiskt vilket gör att vissa år så finns det inte några utbetalningar dokumenterade.51 Under de år det görs utbetalningar så är det
lasarettsutgifter, skjuts och begravningskostnader som står under rubriken fattigvård. Att fattigvården betalar lasarettsutgifter skulle kunna ses som en konsekvens av att systemet för
19 vård inte är utbyggt på Värmdö utan de sjuka oftast måste skickas till Stockholm. Montgomery menar att fattigvården blev lidande av att landstingsförordningen dröjer men när den väl var sjösatt så underlättade den för fattigvården så till vida att det sjuka kunde få hjälp att tillfriskna, sådant som man tidigare fått bestående men av eller kanske rent av dött av gick med tiden att bota men också att avgifterna var fria eller till en lägre kostnad än vad fattigvården fick betala fick stor betydelse.52
Utgiftsposterna fortsätter under en längre tid att delas in i utgifter för fattigvården, utgifter för sjukvården, avlöningar och övrigt.53 Denna uppdelning gör det svårt att se vad som verkligen
kommer de fattiga till godo. Det här beror bland annat på att fattigvårdsfrågan under denna period är otydlig och mycket av ekonomiskt bistånd är beroende av hur församlingens eller kommunens ekonomi ser ut för övrigt. Det kan också vara så att kommunen inväntar den nya fattigvårdsförordningen som skall träda i kraft 1871. Montgomery menar att kontrollen över fattigvårdsmedel i stort sett var obefintlig både när det gällde statliga och kommunala medel. Han menar vidare att för att detta skulle ha fungerat så hade det fodrats ett samarbete mellan kommunen och staten. Därför diskuterades det i långa perioder om inte det bästa skulle ha varit att staten blev ansvarig för fattigvården.54 Den bristande kontrollen och en dålig
prioritering över fattigvården gjorde att man betalade om det fanns några pengar och fanns det inga så blev det inga pengar. Vid flera tillfällen i protokollen dyker det upp en utgiftspost som heter hyra av rum vid Skevik. Skeviks fattigstuga kom att bli fattigstuga någon gång vid 1850 efter att under en lång period ha tjänat som samlingsplats för sekten ”Skevikarna”.55 År
1903 tar Gustavsbergsfabriken över Skeviks fattigstuga för att utöka sitt lantbruksområde. När jag närmar mig min undersökningsperiod så blir det trots allt mer och mer regelbundenhet i diskussionerna kring fattigfrågan. Den 23 september 1867 samlades Värmdö
kommunalnämnd i ett sammanträde för att upprätta inkomst-‐ och utgiftsförslag till år 1868 rörande Värmdö fattigvård. Så redan här finns en viss organisation och medvetenhet kring fattigvården som ett begrepp. Inkomsterna till fattigvården bestod av brännvinsskatt, gåvor, bötesmedel och olika typer av arrendeavgifter till kommunen.56 Dock är utgifterna betydligt
större än inkomsterna vilket gör att nämnden bestämmer sig för att de överskjutande utgiftskostnaderna skall tas från kommunens kassa just det här året.
52 Montgomery 1951s. 109
53 Fattigvårdsmedelräkenskaper L III:a 11 SA 54 Montgomery 1951 s.69
55 https://www2.varmdo.se/Resource.phx/plaza/publica/invanare/kultur/kulturmiljoer 56 Kommunalnämndens protokoll 23 september 1867 A I:1 GK
