Livsmedelsverket

Rapport 1 − 2004

Utvärdering

av Livsmedelsverkets

Riksprojekt 2000

−2003

av Roland Lindqvist och Elisabet Hay

Livsmedelsverket

Kommunerna

Laboratorierna

Produktion:

Livsmedelsverket, Box 622 SE-751 26 Uppsala, Sweden

Teknisk redaktör:

Merethe Andersen

Livsmedelsverkets rapportserie är avsedd för publicering av projektrapporter, metodprövningar, utredningar m m som inte redovisas i Livsmedelsverkets tidskrift Vår Föda. I serien ingår även reserapporter och konferensmaterial. För innehållet svarar författarna själva.

Projektgrupp

Roland Lindqvist (Projektledare, utvärderare) Elisabet Hay (Utvärderare)

Marianne Boysen

Göran Engström

Per Norberg

Åsa Rosengren

Susanne Thisted Lambertz

Anna Westöö

Externt stöd

Magnus Ljung, Institutionen för landskapsplanering, SLU

Sammanställning av rapporten

Roland Lindqvist

Innehållsförteckning

Sammanfattning ... 3

Summary... 5

Bakgrund till utvärderingen ... 7

Syfte och utvärderingens fokus... 7

Metoder ... 9

Formativa utvärderingen ... 9

Genomförande av utvärderingen ... 9

Intervjuerna ... 11

Summativa utvärderingen ... 12

Summativ utvärdering av Riksprojekten ... 13

Bakgrund till Riksprojekten ... 13

Syftet med Riksprojekt... 13

Genomförande av Riksprojekt ... 14

Förutsättningar på Livsmedelsverket ... 15

Beskrivning av kommunernas deltagande i projekten ... 15

Utvärdering av Riksprojektens resultat ... 16

Formativa utvärderingen ... 20 Sammanställning av intervjuer... 20 Fråga 1. Deltagande... 20 Fråga 2. Samarbete ... 22 Fråga 3. Förutsättningar ... 23 Fråga 4. Resultat... 24 Fråga 5. Återkoppling... 24

Fråga 6. Nya förslag ... 26

Fråga 7 Allmänt... 27

Sammanfattande intryck från intervjuaren ... 28

Slutsatser... 31 Processer... 31 Resultat... 32 Rekommendationer... 33 Riksprojekten ... 33 Livsmedelsverket ... 33 Avslutande rekommendation... 34 Litteratur ... 34

Sammanfattning

Riksprojekt är en årligen återkommande projektform som initierades av Livs-medelsverket år 1999. Syftet är att med kommunernas hjälp insamla data från hela landet som ett underlag för värdering av mikrobiologiska risker och som ett stöd för tillsyns- och regelarbetet. Arbetsmodellen inbegriper förutom en intern projektgrupp också externa aktörer i form av landets kommuner och analys-laboratorier. Kommunernas deltagande i Riksprojekten är frivilligt medan ana-lyslaboratorierna har ett kommersiellt intresse av ett stort deltagande. Arbets-modellen innebär därför en utmaning vad gäller samordning, informations-spridning och återkoppling med de olika utgångspunkter som finns i dessa grupper. Riksprojekten genererar underlag som är viktiga för Livsmedelsverket och det kändes därför angeläget att utvärdera dessa aktiviteter nu när några projekt har genomförts. Utvärderingen har främst en vägledande funktion (den är forma-tiv) och syftar till att stödja och utveckla arbetet med pågående och

kommande Riksprojekt. För att få ett så allsidigt underlag som möjligt så innehåller utvärde-ringen också en övergripande beskrivning av Riksprojekten och en utvärdering (summativ) av projektens måluppfyllelse. Dessutom syftar utvärderingen till att bygga upp erfarenhet och kompetens kring utvärdering i Livsmedelsverkets organisation. Den huvudsakliga målgruppen för utvärderingen är intern.

Mellan 48 och 58 % av landets kommuner har deltagit varje år i de olika Riksprojekten. Små kommuner är överrepresenterade bland de kommuner som inte deltagit i något projekt. De utvärderade projekten har i stort uppfyllt sina målsättningar men bättre och fullständigare resultat hade erhållits med ett bättre utnyttjande av befintliga provtagningsresurser. Förutom ofullständigt ifyllda följesedlar beror detta främst på att projekten bygger på frivillighet och att Livsmedelsverket därför inte har direkt inflytande över vilka prover som tas och när. Begränsningen märks främst när undergrupper eller årstidsvariationer ska beskrivas. Riksprojekten har sannolikt bidragit till en höjning av kompetensen hos alla inblandade. En viktig bidragande orsak har varit nödvändigheten att generera intresse genom att sprida information t ex genom nyhetsbrev och webbrapporte-ring. Informationen har också erbjudit inspektörerna en möjlighet till kompetens-höjning. En annan sidoeffekt har varit utnyttjandet av insamlade

mikro-organismer för forskningssamarbeten och studentprojekt vid Livsmedelsverket. Den formativa utvärderingen utfördes i form av intervjuer med utvalda kommuners inspektörer kring några teman med fokus på samverkan mellan Livsmedelsverket och kommunerna. Denna metod användes för att få en uppfattning om den spännvidd i åsikter som fanns bland inspektörerna men ger inga kvantitativa mått på förekomsten av olika åsikter. Urvalet av kommuner att

intervjua skedde slumpvis utifrån kriterier för deltagande, storlek och geografiskt läge. Totalt intervjuades 17 av 26 utvalda kommuner innan mättnad uppnåddes, dvs inga ”nya” åsikter kom fram. De anonymiserade svaren sammanställdes sedan och generella slutsatser drogs. Utifrån dessa gjorde utvärderarna en slutligt

version av frågesvaren och lade till sin syntes/tolkning.

Inspektörerna var överlag positiva till arbetsformen med Riksprojekt även om de ibland hade svårt att omedelbart identifiera dessa bland andra av Livsmedels-verkets projekt. Den viktigaste kritiken gällde att slutrapporterna kommit sent samt koordineringen av Riksprojekten med andra av Livsmedelsverkets insatser. För att snabba upp återrapporteringen har åtgärder i form av webbaserad

inmatning av resultat vidtagits. Inspektörerna angav i något fall ekonomiska begränsningar som skäl för att inte delta men angav oftast inga andra begräns-ningar än att arbetet ska passa in i deras övriga planering. Det efterfrågades dessutom fler utbildningsinsatser parallellt med Riksprojekten och en tydligare återkoppling av vilka slutsatser Livsmedelsverket drar utifrån projektens resultat. Ett förslag från inspektörerna var att använda centralt koordinerade projekt som en plattform för fler av Livsmedelsverkets insatser. Rapporten avslutas med rekom-mendationer för hur Riksprojekten kan utvecklas och förbättras ytterligare.

Summary

Since 1999 the National Food Administration (NFA) has arranged a special form of annual national survey called Riksprojekt. The purpose of the surveys is to collect national data, which form the basis for evaluation of microbial hazards and risk management activities. The NFA is responsible for determining the subject of the survey and the methodology, as well as processing the results and writing a report. The Swedish municipalities are autonomous and their participation in the surveys is voluntary. Participating municipalities collect samples and pay for the analyses, which are done by commercial laboratories. Thus these surveys

constitute a challenge in terms of information, co-ordination and feedback, given the different interests of the groups involved. At the same time, the results of the surveys are very important to the NFA. Consequently, it was felt appropriate to evaluate these surveys now that several have been finalised. The main objective of the evaluation was to identify ways of improving these surveys, with a special focus on interaction with the municipalities.

Between 48 and 58 % of the municipalities have participated in the annual surveys. Small municipalities are overrepresented among those that have not participated in any of the surveys. The surveys that were evaluated did meet their set objectives, but more complete results could have been obtained with a better use of existing resources. In addition to incomplete reporting of relevant

information about the samples, the main limitation stems from the fact that participation is voluntary. This means that NFA has no control over which samples are taken and when. This limitation is most evident in the description of sub-groups or seasonal variation. These surveys have most likely resulted in an increased level of competence among all parties concerned. One of the main reason for this has probably been the need to create interest among the

municipalities by disseminating information through newsletters, web sites etc. Another spin-off effect has been the use of collected micro-organisms in research and student projects.

The formative part of the evaluation was carried out through interviews with inspectors from selected municipalities, focussing on the interaction between the NFA and the municipalities. This is a qualitative method that gives an indication of the range of opinions that exists. Municipalities were selected at random based on criteria of frequency of participation in the surveys, size, and geographic location. In total, 17 of 26 selected municipalities were interviewed before it was felt that no new opinions came to the fore.

In general, inspectors were positive about this form of survey, although they sometimes had difficulty in identifying these among other projects the NFA is involved in. The most serious criticism was the late publication of the final reports

and a lack of co-ordination with other NFA activities. To speed up the final reports for future and ongoing surveys, the NFA has developed a system for municipalities and laboratories to report results over the Internet. The main reason for non-participation was that the survey did not fit in with other obliga-tions, but in some cases economic limitations were also mentioned. The municipalities wanted more courses to be offered in parallel with the surveys, and better

feedback of the conclusions drawn by NFA and the consequences in terms of risk management. One suggestion from the inspectors was to use this type of centrally co-ordinated project as a platform for more of the activities initiated by the NFA. The results of this evaluation and the conclusions drawn are summarised in a list of recommendations aimed at making these surveys - Riksprojekten - even better.

Bakgrund till utvärderingen

Riksprojekt är en årligen återkommande projektform som initierades av Livs-medelsverket år 1999. Syftet är att med kommunernas hjälp insamla enhetliga data från hela landet som ett underlag för värdering av mikrobiologiska risker och ett stöd för tillsyns- och regelarbetet. Den långsiktiga ambitionen är att förbättra livsmedelsäkerheten. För närvarande planeras det femte Riksprojektet. Av de tidigare fyra projekten är två helt avslutade.

Arbetsmodellen med Riksprojekt är ny och inbegriper förutom en intern projektgrupp med representation från F- (Forskning och Utveckling), T- (Tillsyn) och I-avdelningarna (Information), också externa aktörer i form av landets

kommuner och analyslaboratorier. Kommunernas deltagande i Riksprojekten är frivilligt medan analyslaboratorierna har ett kommersiellt intresse av ett stort deltagande. Arbetsmodellen innebär därför en utmaning vad gäller samordning, informationsspridning och återkoppling med de olika utgångspunkter som finns i dessa olika grupper. Livsmedelsverket sätter ett stort värde på arbetsmodellen med Riksprojekt och resultaten som genereras, och det är därför angeläget att utvärdera dessa aktiviteter nu när några projekt har genomförts. Vad har fungerat bra och vad kan göras bättre? Leder de genomförda aktiviteterna och priorite-ringarna till de uppsatta målen? Detta är frågor utvärderingen söker svar på.

Syfte och utvärderingens fokus

Utvärderingen har främst en vägledande funktion, d v s den är formativ och syftar till att stödja och utveckla arbetet med pågående och kommande Riksprojekt. Dessutom syftar utvärderingen till att bygga upp erfarenhet och kompetens kring formativ utvärdering i Livsmedelsverkets organisation. För att få ett så allsidigt underlag som möjligt så innehåller utvärderingen också en summativ del. Den summativa utvärderingen innebär en övergripande beskrivning av Riksprojekten och syftar till att bedöma i vilken grad genomförda aktiviteter har bidragit till att respektive projekts mål uppnåtts.

Den huvudsakliga målgruppen för utvärderingen är intern, främst de medarbetare på F-, T-, och I-avdelningarna som är involverade i arbetet med Riksprojekten, samt närmast berörda chefer och Generaldirektören. Men naturligtvis kan utvärderingens resultat vara av intresse också för kommunerna och laboratorierna.

Utvärderingen försökte alltså i första hand att identifiera problem och

korrigerande åtgärder vad gäller samverkan med kommunerna samt undersöka projektens måluppfyllelse. Fokus för utvärderingen låg därför på processer och på resultat (Tabell 1):

Tabell 1. Fokus för utvärderingen

Processer A. Val av ämne för projektet och planeringsprocessen

B. Informationsspridning (inbjudan, instruktioner, nyhetsbrev webbanvändning, svar på frågor)

C. Resultatspridning

Resultat A. Faktiskt utfall

B. Sidoeffekter (kompetenshöjning, kurser, etc) C. Organisatoriska effekter

Metoder

Utvärderingen innehåller en formativ och en summativ del vilket ibland kan inne-bära en rollkonflikt för en ensam utvärderare (Jerkedal 2001). I utvärderingen har denna möjliga konflikt lösts genom att olika personer genomfört respektive del och med olika metodik. Sammanställningen av rapporten är gjord av utvärderarna och med stöd av Magnus Ljung, SLU.

Formativa utvärderingen

Genomförande av utvärderingen

Grundläggande för all processorienterad utvärdering är att man betraktar den studerade verksamheten som om den vore i ständig förändring, d v s man måste förstå den dynamiska komplexiteten av mänsklig verksamhet (Ljung, Introduktion till formativ utvärdering). Detta medför att man inte endast kan studera processer, inte heller bara resultat och effekter. Man måste studera helheten, d v s både förut-sättningar, processer, samt utfall (resultat och effekter). I figur 1 åskådliggörs detta i en principskiss.

Figur 1. En modell över Livsmedelsverkets Riksprojekt som principiellt beskriver det i termer av förutsättningar, processer och resultat. (Modifierad efter Ljung).

Interna

förutsättningar Externa

förutsättningar

Förutsättningar Processer Resultat

Sidoeffekter, etc

Organisatoriska effekter, etc

Arbetet med Riksprojekt inom SLV

I alla utvärderingar svarar man på frågorna; varför (se syftet, sidan 7), för vem, av vem, vad, hur och när? Efter beslutet att genomföra utvärderingen diskuterade projektgruppen dels referensram och bakgrund till problemområdet, dels svaren på ovanstående sex frågor.

För vem?

Det beslutades i ett tidigt skede att den huvudsakliga målgruppen för utvärde-ringen var intern, främst medarbetare på F-, T-, och I-avdelningarna involverade i arbetet med Riksprojekt, samt närmast berörda chefer och Generaldirektören. Men kommunerna och laboratorierna berörs naturligtvis också av resultatet.

Av vem?

Även frågan vem som var bäst lämpad att göra utvärderingen diskuterades. Det är viktigt att som utvärderare ställa sig frågan om man själv är den som är bäst lämpad för uppdraget, både med avseende på resurser, kompetens och tid. Det beslöts att en person med god kännedom om Riksprojekten men inte direkt in-blandad i genomförandet av dem skulle vara projektledare och stå för den summa-tiva utvärderingen medan en oberoende person skulle stå för den formasumma-tiva utvärd-eringen. Till sitt stöd fick utvärderarna extern utvärderingskompetens i form av Magnus Ljung och en intern projektgrupp bestående av de tidigare Riksprojekt-ledarna samt en person från T-avdelningen.

Hur och vad?

En projektplan togs fram och arbetet påbörjades med hur själva utvärderingen skulle genomföras. Det beslöts att den formativa utvärderingen skulle utföras i form av en intervju med utvalda kommuners inspektörer kring en del utvalda teman. Intervjun kunde om så befanns önskvärt utifrån resultatet utgöra grunden för en enkätundersökning. Intervjuerna gjordes för att få en uppfattning om den spännvidd i åsikter som fanns bland inspektörerna och höll på tills det att

intervjuaren tyckte att en empirisk mättnad uppnåtts, d v s inga ”nya” åsikter kom fram. Denna metod ger inga kvantitativa uppfattningar om förekomsten av olika åsikter. Urvalet av deltagande kommuner skedde slumpvis baserat på kriterier för kommunens deltagande [kategorier: deltagit i 0, 1, 2 eller 3-4 projekt], storlek [kategorier: små kommuner (< 10 000 invånare), mellansmå (10–50 000 invånare), mellanstora kommuner (50–100 000 invånare), och stora kommuner (>100 000 invånare)], samt geografiskt läge (Götaland, Svealand, Norrland). Totalt togs 26 kommuner fram genom slumpmässigt urval för intervjuaren att välja bland.

En intervjuguide togs fram som ett stöd att användas vid intervjuerna. En intervjuguide syftar till att vägleda den som intervjuar för att täcka allt väsentligt i intervjusituationen. Vidare ser intervjuguiden till att samma teman behandlas i samtliga intervjuer. Efter det att intervjuguiden var framtagen påbörjades

intervjuerna. Intervjuerna skedde per telefon. Sammanlagt genomfördes 17 intervjuer (se avsnittet ”intervjuerna” nedan).

När materialet var insamlat sammanställdes de anonymiserade svaren till varje frågeområde av intervjuaren. Generella slutsatser drogs, variationer i svaren identifierades och specifika synpunkter och förslag noterades. Resultatredovis-ningen följer samma struktur som intervjuguiden även om intervjuerna ibland böljade mer fram och tillbaka mellan de olika temana. Baserat på sammanställ-ningarna gjorde utvärderarna en slutligt version av frågesvaren och lade till en syntes/tolkning. Ett rapportutkast sammanställdes och diskuterades med projektgruppen och med Magnus Ljung.

Till slut sammanställde utvärderarna en slutlig version av utvärderingen. Det ansågs viktigt att presentera materialet, särskilt slutsatserna och rekommenda-tionerna, för målgruppen. Presentation av utvärderingen görs i form av denna rapport och i skrivande stund planeras dessutom ett seminarium på Livsmedels-verket.

Sammanfattningsvis kan konstateras att utvärderingen har haft ett tydligt utvecklingsfokus, samt att den baserats på en etablerad metodik ofta använd i samband med aktionsforskning vid organisationsstudier.

Intervjuerna

Noterbart är att alla tillfrågade inspektörer ställde upp, det var endast en liten kommun som föll bort eftersom den nyanställde inspektören inte arbetat med något Riksprojekt. Av de återstående 25 kommunerna fördelades samtalen mellan kommunerna på följande sätt: fyra samtal till små kommuner, fem samtal till mellansmå, fyra till mellanstor och fyra samtal till stora kommuner. Inalles 17 samtal. Redan vid 12-13 samtal kunde konstateras att ungefär samma svar återkom, men för fördelningens skull fullföljdes samtliga planerade samtal. Vid det laget kom samma resonemang och samma svar så ofta tillbaka att det inte kändes meningsfullt att ringa flera samtal, s k empirisk mättnad var nådd.

För det mesta intervjuades inspektörer med lång erfarenhet av livsmedelstill-syn. Redan i växeln ställdes frågan hur många livsmedelsinspektörer som fanns anställda och vilka som var de mest erfarna. Intervjuaren försökte i regel få tag på de erfarna och valde oftast att vänta tills dessa fanns tillgängliga via telefon. Innan intervjun startade presenterades avsikten med utvärderingen och intervjuaren sig själv som person. Intervjuaren betonade att hon inte var sakkunnig eller insatt i några detaljer kring Riksprojekten och att hon inte heller arbetade på den avdel-ning som ansvarar för Riksprojekten. Intervjuaren frågade därefter om hon fick ställa några frågor och påpekade att svaren var anonyma och att all information som kunde hänföras till en specifik kommun hanterades som konfidentiell. När intervjun led mot sitt slut upprepade intervjuaren i korthet den intervjuades synpunkter, såsom hon uppfattat dem, och frågade om det fanns något att tillägga. För det mesta godkände den intervjuade sina svar utan tillägg eller ändringar. Intervjun avslutades inte förrän personen fått tänka igenom sina synpunkter en

extra gång, var nöjd med svaren och intervjun kändes helt klar för båda parter. Ibland tog en intervju upp till en timma, för det mesta 30 till 45 minuter.

Summativa utvärderingen

I den summativa utvärderingen gjordes en övergripande beskrivning av olika aspekter viktiga för att bedöma Riksprojekten. Dessutom jämfördes projektens resultat så som de presenterats i rapporterna med målsättningen så som den var formulerad i projektplanerna, och kompletterande frågor ställdes till främst projektledarna. Några spridnings- och organisatoriska effekter identifierades genom diskussioner med projektledarna. Projektledarna representerade FoU-avdelningen varför dessa effekter för T- och I-FoU-avdelningen inte ingick i någon högre grad i utvärderingen.

Summativ utvärdering

av Riksprojekten

Bakgrund till Riksprojekten

Parallellt med att säkerhetsarbetet internationellt och nationellt alltmer kommit att baseras på riskanalysens princip har behovet av pålitliga data över förekomst av mikroorganismer i livsmedel ökat. Tyvärr saknas viktiga data, de är inaktuella, eller de kommer från små och ofta otillräckliga undersökningar vilket gör att Livsmedelsverkets kunskap över förekomsten av sjukdomsframkallande mikro-organismer på olika ställen i kedjan jord till bord är bristfällig. Projektinriktade kontrollstudier (PIK) genomförda av en eller flera kommuner tillsammans är värdefulla ur många aspekter men ger ofta inte nödvändiga data då studierna är för små, för begränsade i tiden eller är utformade som renodlade kontrollprojekt. För att förbättra denna situation, och mot en bakgrund av att tillgängliga medel för mikrobiologiska kartläggningar är små, föreslog Samrådsgruppen för Livsmedels-säkerhet (SMIL) en strategi där genomförande av Riksprojekt var en första del (Kartläggningar strategi). Andra delar i strategin utgörs av kartläggningar i form av baslinjestudier (mikroprofiler) samt ett bättre utnyttjande av data från den provtagning som genomförs av kommuner och företag. Som ett led i detta långsiktiga arbete har också lagts förslag på hur verkets tillsynsavgifter ska användas för att samla in nödvändiga data (SMIL tillsynsavgifter).

Syftet med Riksprojekt

Syftet är att förbättra våra möjligheter att värdera mikrobiologiska risker

förknippade med livsmedel genom att genomföra landsomfattande kartläggningar med enhetlig metodik och på representativa prover (Riksprojekt arbetsmodell). Ämnet för Riksprojekten ska ha betydelse för livsmedelssäkerheten och kan till exempel vara förekomsten av en viss mikroorganism (halter, prevalens) i olika livsmedel eller hanteringen av livsmedel, t ex förvaringstemperaturer. För att få representativa data ska urvalet av prov ingående i kartläggningen ske slumpvis, också i tid och rum. Då vi inte har direkt kontroll över provtagningen annat än i form av våra instruktioner kan Riksprojektets uppläggning innebära en begräns-ning utifrån detta krav. Hur många och vilka kommuner som deltar samt hur många prov som tas av respektive provtyp ingående i kartläggningen ligger ju utanför vår direkta kontroll och kan leda till att provtagningen inte är optimal.

Genomförande av Riksprojekt

Kommunerna aviseras om ämnet för projektet tillsammans med en kortfattad bakgrund på våren året före projektet. Ungefär till hösten kommer sedan en projektplan och en mer detaljerad projektbeskrivning över vilka provtyper som ingår och vilka analyser eller dylikt som ska utföras. Inför några av Riksprojekten (Listeria, Salmonella, Yersinia) har laboratoriekedjorna arrangerat informations-möten för kommunerna med inbjudna talare, bland annat från Livsmedelsverket, vilket har varit positivt för intresset för projekten. Inför Riksprojekt 2003

(temperaturer) bildades en referensgrupp av några kommunala inspektörer under utarbetande av projektbeskrivningen och utvecklingen av det webbaserade

inrapporteringssystemet. Under förberedelserna inför detta projekt anordnades för första gången en kurs parallellt med Riksprojektet. Kursen ordnades i samarbete med SIK och gällde temperaturmätning. Under ett Riksprojekts gång sänds nyhetsbrev ut med olika frekvens för att informera om resultat, att ge ytterligare information och för att styra upp provtagning eller något annat. Prover tas av kommunen som fyller i en följesedel med efterfrågade uppgifter och därefter skickar provet med följesedeln till sitt laboratorium för analys. Resultaten av analysen skickas sedan från laboratoriet till kommunen, samtidigt som en kopia skickas i avidentifierad form till Livsmedelsverket. Provsvaren är avidentifierade eftersom Livsmedelsverket enbart bearbetar resultaten medan tillsynsansvaret och eventuella åtgärder fortfarande ligger hos kommunen. Detta förfarande förenklar de juridiska turerna men gör att en del potentiellt värdefull information om proven är okänd för oss. Då så har varit möjligt har anläggningar som står under

Livsmedelsverkets tillsyn deltagit i Riksprojekten och vid dessa tillfällen har verkets inspektörer tagit proverna, fyllt i följesedlar och haft tillsynsansvar på motsvarande sätt som vid den kommunala provtagningen.

Informationen på följesedlarna och resultaten av analyserna har sedan

överförts till en databas för vidare bearbetning. Inmatningen av resultaten har i de inledande projekten varit en mycket tidskrävande process.

Projektgrupperna har sammanträtt under genomförandefasen och sedan med lite olika frekvens producerat nyhetsbrev innehållande preliminära resultat och en del annan information. En preliminär sammanställning av resultaten har för något projekt publicerats i form av ett nyhetsbrev. Projekten avslutas med en SLV rapport och en artikel i Livsmedelsverkets kunskapstidning Vår Föda.

Utifrån de erfarenheter som varje Riksprojekt givit har genomförandet förbättrats efterhand. Till Riksprojekt 2003 togs till exempel ett webbaserat system fram så att kommunerna kan rapportera in sina resultat direkt. Detta innebär att verket inte behöver mata in data utan kan koncentrera sig på analys och sammanställning av resultaten vilket borde snabba upp tiden för

rapportsamman-ställningen. Inför Riksprojekt 2004 utvidgas systemet så att motsvarande rapportering av mikrobiologiska analyser kommer att ske från laboratorierna till Livsmedelsverket.

Förutsättningar på Livsmedelsverket

Projektledare i de olika Riksprojekten har varit mikrobiologer från Mikro-biologiska enheten och i ett projekt en person från FoU-staben. Perioden mellan tiden för planeringen av det första Riksprojektet och det som planeras nu, 2004 års projekt, har råkat sammanfalla med att Mikrobiologiska enheten haft ovanligt ansträngda personalresurser p g a chefsrekryteringar, vakanser, tjänstledigheter och studier. Även projektmedlemmar från övriga enheter och avdelningar har ofta haft bristande tid att lägga på projekten utöver deltagande i mötena. Mest begräns-ande har resurser för informationssammanställning, särskilt nyhetsbreven

upplevts.

Beskrivning av kommunernas deltagande i projekten

Som mest 58 % och som minst 48 % av kommunerna har deltagit i de olika Riksprojekten (Figur 2). Ett minskande deltagande kan inte uteslutas då antalet kommuner som rapporterat resultat från Riksprojekt 2003 i skrivande stund är betydligt lägre än det antal som har anmält sig.

Figur 2. Antal och andelen kommuner som medverkat i Riksprojekten 2000 till 2003. Observera att deltagandet 2003 bygger på antalet anmälda kommuner.

Kommunernas medverkan i Riksprojekt 2000-2003 0 20 40 60 80 100 120 140 160 180 2000 2001 2002 2003 ÅR Antal kommuner 58% 58% 49% 48%

Det är en ganska jämn fördelning mellan antalet kommuner som deltagit i ett, två, tre eller i fyra Riksprojekt (Figur 3). Under perioden har 84 % (245 kommuner) av kommunerna deltagit i åtminstone ett Riksprojekt medan 45 kommuner inte del-tagit i något. Bland kommuner som inte deldel-tagit i något projekt är andelen små kommuner (< 10 000 invånare) överrepresenterade, 23 av totalt 75 små kommu-ner. Landets 12 stora kommuner (>100 000 invånare) har alla deltagit i minst två, men i de flesta fall tre-fyra Riksprojekt. Bland de 30 mellanstora kommunerna (50-100 000 invånare) är det endast 2 kommuner som inte deltagit i något Riks-projekt medan motsvarande siffror för de mellansmå (10–50 000 invånare) kommunerna är 21 av 173.

Figur 3. Antal Riksprojekt som kommunerna deltagit i. Observera att resultaten bygger på antalet anmälda kommuner till Riksprojekt 2003.

Utvärdering av Riksprojektens resultat

De Riksprojekt där den praktiska delen är avslutad har utvärderats (Tabell 2), även om det för vissa projekt inte finns någon slutrapport ännu.

Utvärderingen fokuserar på följande tre aspekter; Faktiskt utfall, sidoeffekter (spinn-off) och organisatoriska effekter (Jämför tabell 1 och figur 1).

Målsättningen för de olika Riksprojekten är formulerade med olika

noggrann-het vad gäller att inkludera de allmänna målsättningarna eller enbart de mer speci-fika målen. En otydlighet i målformuleringen hos projekten är

målsättningen att data ska användas till riskvärdering. Detta kan ge intrycket att

Kommunernas medverkan i Riksprojekt 2000-2003 0 10 20 30 40 50 60 70 80 0 1 2 3 4

Antal Riksprojekt medverkat i

varit avsikten. En bättre formulering är att data samlas in för att bättre kunna värdera risker.

En sådan värdering kan i sin tur leda till att en riskvärdering anses nödvändig. Vad gäller de utvärderade Riksprojektens resultat i relation till målen så får de anses vara uppfyllda; de har givit representativa data över förekomst och halter i de undersökta livsmedlen och har därmed gett ett underlag för att identifiera risklivsmedel och värdera risker. Om provtagnings- och analysresurserna är optimalt använda utifrån resultaten är inte lika klart. Provtagningen har varit förhållandevis väl spridd geografiskt men kanske inte lika väl i tiden. Begräns-ningar har varit tydligast då man velat beskriva tidsaspekter eller undergrupper inom de undersökta livsmedlen beroende på för få prover av dessa grupper av livsmedel ofta kombinerat med ofullständigt ifyllda följesedlar. Dessutom har livsmedel som enligt instruktionerna inte ingår i projektet ändå insamlats och analyserats. Till exempel i Riksprojekt Salmonella i grönsaker insamlades prover som var osannolika att innehålla salmonella såsom äpplen och päron. Med dessa brister åtgärdade hade fullständigare resultat kunna erhållas med samma resurser. En del av denna kritik kan egentligen inte riktas mot de enskilda Riksprojekten utan det ligger i arbetsmodellen. Den andra delen beror på en svårighet att få ut informationen till inspektörerna på fältet vad gäller till exempel vilka prover som ingår i kartläggningen. Till detta kommer som nämnts att ifyllandet av följesedlar-na ibland har varit ofullständig. För vissa frågeställningar har detta inneburit att upp till 25 % av proven (Exempel Campylobacter) ej kunnat användas fullt ut vid sammanställningen av resultaten. Detta problem minskas förhoppningsvis med den webbaserade inmatningen då det inte går att komma vidare i rapporteringen om inte vissa obligatoriska uppgifter har fyllts i.

Resultaten har presenterats åtminstone i nyhetsbrev. Generellt kan sägas att det har gått lång tid mellan projektens avslut och slutredovisning, något som främst beror på personalsituationen och tidskrävande inmatning av data. Det senare har åtgärdats i de kommande Riksprojekten. Av de slutredovisade projekten har inte vattendelen i Riksprojekt 2000 presenterats i Vår Föda ännu.

De utvärderade Riksprojekten hade också alla målsättningen att samla in bakterier för vidare karakterisering vilket de har uppfyllt. Detta tillvägagångssätt har fungerat förhållandevis bra och har varit mycket värdefullt. Studierna som följt på Riksprojekten utvärderas inte här.

Tabell 2. Kort beskrivning av de olika projektens mål och status

Riksprojekt/mål Status

2000 – Campylobacter i rått kött och råvatten till dricksvatten

Mål:

Kartlägga förekomsten och uppskatta prevalensen i rått kött. Kartlägga förekomsten i ytvatten och undersöka eventuella Korrelationer med andra kvalitetsparametrar.

Avslutat – utvärderas

2001– Listeria monocytogenes i kyld konsumtionsfärdig mat

Mål:

Ge en representativ bild av förekomst och halter i kyld konsumtionsfärdig mat i Sverige.

Identifiera vilka livsmedel som utgör risk för listerios.

Ge användbara data som underlag till framtida riskvärderingar. Stödja och engagera kommunernas tillsynsverksamhet.

Avslutat – utvärderas

2002 – Salmonella i frukt och grönsaker

Mål:

Öka kunskapen om förekomst av salmonella i frukt och grönt på den svenska marknaden.

Identifiera vegetabilier som medför ökad risk för salmonellos. Ge data som kan användas vid riskvärderingar.

Rapport ej klar – utvärderas

2003 –Temperaturer i storhushåll och butik Pågår –

utvärderas ej 2004 – Patogen Yersinia enterocolitica i obehandlade och behandlade

fläskköttsprodukter

Pågår – utvärderas ej

En sidoeffekt av Riksprojekten har sannolikt varit att de bidragit till en höjning av kompetensen hos alla inblandade. Den kanske viktigaste bidragande orsaken till detta har varit den nödvändiga förutsättningen för Riksprojekten att generera intresse genom att sprida information. Centrala för informationsspridningen har både nyhetsbreven och webbrapporteringen varit. Kravet att sammanställa nyhets-brev och rapporter har varit kompetenshöjande för de inblandade på verket medan nyhetsbreven, artiklarna i Vår Föda och rapporterna har erbjudit inspektörerna en möjlighet till kompetenshöjning. En annan konkret och bra möjlighet till kompe-tenshöjning hos inspektörerna innebar den kurs som anordnades i temperatur-mätning inför Riksprojektet 2003. Mer indirekt så har det stammaterial som

eftertraktat och varit en grund för några samarbeten (Campylobacter, Listeria), forskningsansökningar och examensarbete (Campylobacter).

Arbete i projektform med kollegor från andra enheter och avdelningar, och i viss mån interna (SMIL) och ibland externa (utvalda inspektörer) referensgrupper upplevs oftast positivt. Det ger en ökad förståelse för varandras förutsättningar, kompetens och problem. En ytterligare effekt som kanske kan kallas organisa-torisk är den procedur vid slutrapporteringen av Riksprojekt som vuxit fram och som tjänar som modell för andra kartläggningar som SMIL tagit initiativ till. Utgångspunkten för den modellen har varit att när resultaten från en kartläggning publiceras så har det parallellt tagits fram riskhanteringsslutsatser baserade på kartläggningen och förankrade på Tillsyns- och andra berörda avdelningar (exempel Listeria, http://www.slv.se/upload/dokument/Rapporter

/Mikroorganismer/rplisteriaslutsatser.pdf). I vilken grad dessa slutsatser kommer att användas som ett underlag för Livsmedelsverkets planering återstår att se.

Formativa utvärderingen

Utvärderingen försökte alltså att identifiera problem och korrigerande åtgärder vad gäller främst samverkan med kommunerna genom telefonintervjuer efter en i för-väg uppställd intervjuguide. De frågor som ställdes berörde följande teman; del-tagande, samarbete, förutsättningar, resultat, återkoppling, nya förslag samt allmänt.

Sammanställning av intervjuer

Fråga 1. Deltagande

Vilka Riksprojekt har du deltagit i? Varför deltog din kommun? Varför inte? Vad tycker du om ämnesvalen?

Deltagande

Urvalet var gjort så att kommuner med olika grad av deltagande intervjuades men ändå var det förvånansvärt många som först inte kunde skilja på Riksprojekt och andra projekt som Livsmedelsverket deltar i, t ex länsprojekt. Men vid en uppräk-ning av Riksprojekten kunde man dock ange vilka man deltagit i.

Motivering

Motiveringen till att man deltar är dels att man tycker att det är viktigt med riks-täckande projekt, d v s att man får resultat som ger en bild av läget i hela landet. Det ger perspektiv och mening åt arbetet att få se helheten. Om Livsmedelsverket behöver hjälp från fältet, så ingår det i arbetet som livsmedelsinspektör att ställa upp på det, tycker man. Från två av de stora kommunerna framhölls att det kändes mycket viktigt och roligt att delta i Riksprojekten: ”De är väl genomtänkta och känns väsentliga, viktigt med landsomfattande projekt.”

Avgörande faktorer för att kunna delta har varit om projektet passat in i den redan planerade verksamheten, om man har lämpliga objekt i kommunen, om man har adekvat utrustning för att kunna genomföra arbetet eller att man fått vetskap om projektet i tillräckligt god tid. ”Vi behöver veta om Riksprojekten redan i september om det ska komma med i vår VP”, sade en kommun. Det verkar vara tiden som är det största problemet för de flesta.

nästan en dag att åka ut, samla in prover och åka tillbaka igen. Andra skäl är att det inte passar kommunens verksamheter, att man inte fått besked i tid för att kunna planera arbetet eller att man helt enkelt prioriterat andra projekt, varav en del från Livsmedelsverket. Endast en person uppgav att syftet med projektet inte framgick tillräckligt tydligt.

Länsträffar

Flera betonar att man prioriterar länsprojekten eftersom dessa projekt oftast presenteras av någon personligen på länsträffarna. Då diskuterar inspektörerna PIK-projekten tillsammans medan Riksprojekten ofta kan komma bort i den allmänna informationen.

Ämnesval

Beträffande ämnesvalet finns i stort sett två åsikter. Den ena gruppen tycker att det är bäst att Livsmedelsverket bestämmer ämnena för Riksprojekten. Man tycker att det är Livsmedelsverket som har överblicken över landet och litar därmed på att verket väljer ämnen som är angelägna och adekvata att arbeta vidare med. Den andra gruppen vill gärna vara med och ge förslag på ämnen. De tycker att frågan kan tas upp på länsträffarna, att man kan ha en lista med förslag till ämnen som man kan diskutera och prioritera eller att vi kan kasta ut en fråga på webben som man kan rösta på. Ytterligare förslag återges under fråga 6. Utvärderarnas kommentarer

De flesta är mycket positiva till Riksprojekten som idé och har förståelse för var-för denna typ av kartläggningar behövs. De tycker att det är bra att någon tar ett helhetsgrepp och viktigt att man kan se resultat för hela landet. Svårigheten med att direkt urskilja Riksprojekt från andra projekt kan betyda att en del svar inte var relaterade till dessa utan till andra projekt. Man vill gärna delta om det passar någorlunda in i den egna verksamheten och detta förutsätter god framförhållning från projektets sida. Man betonar att det är viktigt att Riksprojekten presenteras och diskuteras på länsträffarna. Man tycker att all verksamhet som rör inspektör-erna borde tas upp där.

Fråga 2. Samarbete

Hur har samarbetet med Riksprojekten fungerat generellt? Har det funnits någon arbetsmässig skillnad mellan dem? Vad var bra? Vad var dåligt? Samarbetet generellt

Majoriteten tyckte att informationen inför projekten var bra eller till och med mycket bra. En stor fördel som framhölls med Riksprojekten var att de hade en utvald, namngiven kontaktperson att vända sig till. ”Det är lättare att ringa då”, sade flera. Många framhöll även att det var bra med fortlöpande nyhetsbrev som hjälpte till att hålla motivationen uppe. En inspektör vill ge en särskilt stor eloge till den person som ledde campbylobaktprojektet. En annan ville poängtera att det var särskilt bra med utbildning före ett projekt. De flesta tyckte att projektbeskriv-ningen var bra, tillsammans med blanketten räckte den som information. Ett par inspektörer tyckte att informationen bara var bra i början, men att den avtog så småningom. ”Problemen kommer ju när man börjar med arbetet, men då är det ingen som frågar.” Projekten upplevs i allmänhet som enkla att genomföra, inga problem att förstå vad man ska göra. Man uppgav också att det inte fanns några större skillnader i arbete mellan projekten, varken i arbetsmängd eller i arbetssätt. Redovisning via nätet

Endast en person har inte kunnat använda redovisning över nätet eftersom han inte kommit in i systemet med sitt lösenord. För övrigt var detta inget man

kommente-rade överhuvudtaget, trots förfrågan. Det verkar alltså som att man inte noterat att det skett en förändring i arbetssätt jämfört med tidigare. Det förefaller naturligt att använda nätet vid sin inrapportering idag.

Utvärderarnas kommentarer

I stort sett tyckte alla att samarbetet kring Riksprojekten varit gott. En stor fördel är att ha en utvald, ansvarig kontaktperson att vända sig till. Det inger förtroende och gör det lättare att ta kontakt. Nyhetsbreven var uppskattade och det är viktigt att hålla uppe informations- och motiveringsinsatser genom hela projektet. Någon större skillnad arbetsmässigt kunde inte skönjas. De flesta använder nätet utan problem.

Fråga 3. Förutsättningar

Har Du tillräckliga förutsättningar på ditt arbete för att delta i Riksprojekten? Problem?

Ekonomi

Trots att de flesta inte har så stora resurser, upplevs detta på det hela taget inte som något problem för att delta i Riksprojekten. Endast ett par kommuner påpekar att ekonomin satte stopp för deltagande (ex. dyra och tidskrävande transporter, se fråga 1).

Arbetsmässiga förutsättningar

”Om vi ändå ska ut kan vi ju lika gärna ta några extra prover, det är så det funkar”, sade en inspektör. En annan sade spontant att hon prioriterade

länsprojekten för de diskuteras på länsmötena. ”Det är lättare att fatta beslut när man kan diskutera med de andra. Man tar det projekt som verkar intressantast.” En stor kommun tyckte att Riksprojekten var intressantare än många andra mindre projekt. De mindre projekten (ex PIK) hade de ofta redan genomfört när förslaget kom.

Nämnden delegerar

Normalt delegerar nämnden alla beslut till inspektörerna och lägger därmed inga formella hinder i vägen för deltagande. De flesta tar beslut om man vill vara med på Riksprojekten eller inte i sin egen inspektörsgrupp. Samtliga uppgav således att de hade de förutsättningar de behövde. Det verkar dessutom ha lite högre status att rapportera om Riksprojekten än om andra aktiviteter i nämnden, inte minst är det intressant att jämföra sig med hela landet.

Utvärderarnas kommentarer

Arbetsmässiga förutsättningar för arbete i Riksprojekten finns i regel. En spridd princip är att inspektörsgruppen prioriterar sin egen verksamhet och att nämnden i regel inte lägger några hinder i vägen. Stora ekonomiska hinder verkar oftast inte föreligga och tids- eller resursbrist i sig förs inte fram som argument för att inte delta utom i något fall. Trots detta är små kommuner överrepresenterade bland nolldeltagarna. Tidigare sades att man deltar om det passar i planeringen; kanske blir planeringen mer låst i små kommuner vilket försvårar deras deltagande.

Länsmötena är viktiga för inspektörerna. Där ventilerar man också sina farhågor och eventuella problem och där fattas ofta beslut om deltagande. Det är viktigt att Riksprojekten presenteras där, annars kan de komma i bakgrunden för andra projekt.

Riksprojekten verkar, återigen, ha hög status. Det är uppskattat att få rapportera om dem i nämnden.

Fråga 4. Resultat

Vilka förväntningar hade du på slutresultaten? Har du fått de resultat du väntade? Hur använder du dem?

Förväntningar

Här går synpunkterna åt vitt skilda håll. En majoritet säger att de inte hade några förväntningar alls. De förstår att Livsmedelsverket behöver resultaten för sin verksamhet, men de har inga större förväntningar på resultaten med tanke på sin egen verksamhet. På särskild förfrågan svarade inte en enda inspektör att de förväntade sig nya gränsvärden eller förändrade regler. ”Lite nytta kanske man har, men det är inte därför man är med”, var ett ganska typiskt svar.

Den andra huvudsynpunkten är att man har stort intresse av att se hur det ser ut i landet som helhet, i den egna kommunen och i det egna länet. Det är därför man är med. Det verkar vara viktigt att kunna meddela i nämnden hur man ligger till i relation till andra kommuner, oavsett vilket resultatet är. ”Det är så sällan man får en överblick över landet”.

Snabbhet

Det man förväntar sig är att snabbt få en signal från Livsmedelsverket om kommunen ligger riktigt risigt till. Då måste man ju åtgärda detta på en gång! Även för övrigt är det viktigt med snabbhet. Nyhetsbreven kan ge en särskilt bra feed-back, tycker många.

Utvärderarnas kommentarer

Många inspektörer uppger att de är med i Riksprojekten för att få veta dels hur det ser ut i hela landet, dels hur den egna kommunen ligger till jämfört med övriga landet. Man uppfattar det som att man får syn på sitt eget arbete genom att jämföra med andra. Det verkar spännande att vara med och upplevs som en slags test eller ett kvitto på den egna verksamheten.

Fråga 5. Återkoppling

Är det intressant med gedigen rapport eller är det viktigare med snabba nyhetsbrev? Vad var bra i kommunikationen? Vad kan förbättras? Snabbhet

En signal är att de flesta vill ha snabb återkoppling på vad de gör, även om det är bara en liten eller kort rapportering. Tre personer sade direkt att vi är alldeles för långsamma med att rapportera. Ytterligare en person sade att ”det är inte roligt att vara med på Riksprojekten när man aldrig får nåt resultat”. Med resultat avsågs

De flesta sade sig dock förstå att det tar tid att sammanställa ett så stort material som Livsmedelsverket begär in och visade också överseende med att rapporten tog lång tid. Nästan hälften sade att de läser rapporten när den kommer, varav några läste den mycket noga. Övriga uppgav att rapporten inte var så viktig, man ”bläddrar lite i den”. Men man ville ändå ha en fullständig rapport ifall man skulle behöva den någon gång.

Nyhetsbrev

Huvudintrycket av intervjuerna är att det är viktigt för inspektörerna att få en översiktlig sammanfattning ganska snabbt. Rapporter under arbetets gång uppskattas mycket och nyhetsbreven var överlag oerhört viktiga. Ingen sade sig vilja vara utan dem. Via nyhetsbrevet ville man t ex veta hur många kommuner som anmält sig, hur resultaten såg ut över landet ungefär, vilka problem som kunde uppstå eller andra frågor som var vanligt förekommande. All information omkring projektets gång uppskattades och var viktig för att upprätthålla

motivationen.

Rent allmänt efterlyste en del mera aktiv kontakt från Livsmedelsverket, gärna i form av papperstidning eller nättidning. Visst finns det mycket

information att hämta på webben om man är aktiv själv, men det är mycket lättare att få den serverad. Man vill också känna att Livsmedelsverket verkligen bjuder till. Tre personer kommenterade glatt och spontant att det var mycket positivt att SLV tagit kontakt för att genomföra en utvärdering av detta slag.

Nämnden viktig

En upplysning som kom från flera håll var att man tycker att det är extra viktigt att rapportera Riksprojekten i nämnden. Det går också mycket bra att föredra en lägesrapport i nämnden, den behöver inte vara fullständig. För presentationer i nämnden är det dock extra viktigt att man får resultaten relativt snabbt, både de preliminära, de översiktliga sammanställningen och sedan den fullständiga slut-rapporten. ”Det blir bara pinsamt att rapportera i nämnden om resultaten är för gamla”. Då blir det negativt i stället för positivt att man engagerat sig i projektet. Utvärderarnas kommentarer

Det är mycket viktigt för inspektörerna att få både snabb och återkommande rapportering för att hålla den egna motivationen uppe. Den långa tiden fram till publiceringen av slutrapporten är den kanske största kritiken mot Riksprojekten. Å andra sidan har inspektörerna också stor förståelse för att en slutrapport kan ta lång tid.

En tydlig slutsats är att det är extra värdefullt att kunna rapportera om riks-omfattande resultat för nämnden, gärna flera gånger. Man berättar att man ska gå med i ett Riksprojekt, man rapporterar först om delresultat och därefter om slutresultat. Det är därför viktigt att få snabb återkoppling medan nämnden har projektet i färskt minne.

Fråga 6. Nya förslag

Hur kan vi göra Riksprojekten bättre? Hur kan vi förbättra oss?

Här återges flera olika förslag, av vilka en del redan omnämnts i texten ovan. Det är citat direkt från anteckningarna vid intervjun, helt utan rangordning eller annan värdering.

Förslag 1: Jag efterlyser konsekvensanalys! Vad gör ni åt problemet? Vilka slutsatser drar ni? Hur påverkar det ert arbete på verket? Hur kopplas ert arbete ihop med smittskyddsarbetet i Sverige? Hur används våra resultat? Jätteviktigt för motivationen att få veta det.

Förslag 2: Ta upp alla era förslag på länsträffarna! Då får de en bättre chans att hävda sig mot länsprojekten. Det är ju där vi snackar med varandra och bollar förslag och metoder.

Förslag 3: Starta alltid med en utbildning! T ex om vinterkräksjukan, var kommer den ifrån? Därefter startas ett projekt på det.

Förslag 4: Viktigt att vi får era projektförslag redan i september. Då kan vi planera vår verksamhet så att den passar in med era Riksprojekt. Gör gärna en lista med planerade projekt framöver också. Då vet vi hur vi ska prioritera bättre. Ibland behöver vi fundera flera varv.

Förslag 5: Låt den som ska bli projektansvarig åka ut i på länsträffarna och presentera projektet. Suveränt med en utvald, ansvarig person.Brevet räcker inte. Vi måste känna att ni verkligen vill nåt med Riksprojekten och att ni också satsar.

Förslag 6: Lägg ut en lista till kommunerna som vi får prioritera i! Vill ni inte veta vad vi tycker? En löpande förfrågan vore fint.

Förslag 7: Vi borde ha Riksprojekt om märkning, eftersom vi haft en utbildning om det. Utbildningen borde ha följts av ett Riksprojekt.

Förslag 8: Låt länsveterinären ta in resultaten för att göra länsvisa samman-ställningar och sedan skicka in till Livsmedelsverket!

Förslag 9: Det vore till stor hjälp med en enkel och tydlig sammanställning från SLV som vi kan dra för nämnden.

Naturligtvis fanns också sådana som inte hade några förslag alls och som var nöjda med att vi tänkte ut både ämnen och tillvägagångssätt.

Utvärderarnas kommentarer

Inspektörerna ser på Livsmedelsverket som en helhet och har ingen anledning att tänka avdelningsvis eller ämnesvis. Livsmedelsverket skulle kanske motsvara deras förväntningar bättre om vi på länsträffarna diskuterade alla slags projekt och kontakter vi vill ha med dem från Livsmedelsverkets sida. En del av förslagen gäller Livsmedelsverket generellt och inte Riksprojekten. Flera bra förslag att arbeta vidare med förs fram såsom; parallella utbildningsinsatser, länsträffar som lämpligt forum, länsvisa eller kommunvisa sammanställningar, återkoppling av verkets slutsatser utifrån resultaten.

Många inspektörer är helt nöjda med att Livsmedelsverket tar initiativet och lägger fram förslag. Andra har flera idéer och vill gärna diskutera eller bli tillfrågade om dessa. Det var inte svårt att få igång dem som hade en början till en idé eller reflexion. De ser naturligtvis sig själva som en resurs i arbetet med livsme-delstillsynen. Men de undrar: tas denna resurs tillvara på ett optimalt sätt för alla parter?

Fråga 7. Allmänt

Tycker du att du lärt dig något genom att arbeta med Riksprojekten? Skulle du engagera dig igen? Hur är det att arbeta med Livsmedelsverket jämfört med att arbeta med andra myndigheter?

Lärande

Här kan man urskilja två huvudlinjer. Å ena sidan de som inte tycker att de lär sig så mycket. De säger att det mest handlar om provtagningar och det kan de redan. Trots det ställer de upp för att det känns viktigt och de upplever att de gör en insats.

Å andra sidan finns det de som tycker att de lär sig mycket genom att de kan diskutera metodik och likvärdig tillsyn med kollegor och kontaktperson på Livs-medelsverket. Känsliga punkter, rutiner, och kanske framför allt hur Livsmedels-verket tänker när man lägger upp ett projekt är lärorikt.

Engagemang

Nästan alla skulle engagera sig igen, bara det passar någorlunda väl in i den egna verksamheten och inte kostar för mycket. Inspektörerna känner ansvar och vill motsvara Livsmedelsverkets förväntningar på dem.

Livsmedelsverket ganska bra

Intervjuarens intryck är att Livsmedelsverket står sig ganska bra jämfört med andra myndigheter. En del valde att inte kommentera frågan överhuvudtaget, vilket också är intressant, men de som uttalade sig var ganska positiva.

Livsmedelsverket beskrivs som ”OK”, ”är väl bra”, ”står sig relativt bra jämfört med andra”.

Den negativa kritiken gällde egentligen inte Riksprojekten utan

Livsmedelsverket i allmänhet. De som var negativa hänvisade till svårigheter att få konkreta svar. ”Man säger inte vad man tycker på SLV”, eller man tycker att svaren är alltför teoretiska och då ringer man en kollega i stället och frågar hur de löst problemet.

Utvärderarnas kommentarer

Två huvudgrupper kan urskiljas: de som inte tycker att de lärt sig så mycket nytt men ställer upp för Livsmedelsverkets skull och de som tycker att de lär sig mycket genom att få ta del av ett väl genomtänkt projekt. Båda grupperna ställer lojalt upp igen.

Livsmedelsverket står sig ganska bra som samarbetspartner jämfört med andra myndigheter.

Ännu en gång är intrycket att man uppskattar direktkontakten med en bestämd person som har hand om en särskild fråga.

Helst vill man ha kontakt med en person som ”har med verkligheten att göra”. Med detta menar man en person som väl känner till inspektörernas arbete och kan förstå deras problem och möjligheter. I annat fall vänder de sig i stället till kollegor, vilket medför att vi förlorar en god möjlighet till inflytande och kunskap.

Sammanfattande intryck från intervjuaren

Riksprojekten har som helhet fått mycket gott betyg av livsmedelsinspektörerna. Det har varit glädjande att få ta del av så många positiva omdömen. Ett skäl till att man är positiv är att projekten är just rikstäckande: det ger perspektiv åt arbetet i den egna kommunen att arbeta med landsomfattande projekt. Det är nyttigt och spännande att jämföra sig med hela landet. Man förstår behovet av denna typ av projekt och deltar därför att man tycker att det är viktigt för både kommunen och riket och för att man vill ställa upp för Livsmedelsverket.

Rikstäckande projekt är alltså attraktiva att delta i och en möjlig lärdom är att Livsmedelsverket ska dra nytta av och kanske föreslå rikstäckande projekt inom flera ämnesområden.

Nämnden

Ett annat skäl till att delta i Riksprojekten är att få rapportera resultaten i

nämnden. Detta är ett tillfälle då inspektörerna och nämnden står på samma sida: den egna kommunen jämfört med övriga landet. Nämnden är mycket intresserad av att få veta hur det ligger till i hela landet och hur det ligger till i deras egen kommun. Det rikstäckande perspektivet blir extra intressant och spännande. Kontaktperson

Livsmedelsverket har för varje Riksprojekt utsett en kontaktperson. Kontakt-personen har varit namngiven och uppmanat inspektörerna att ta kontakt. Detta har varit ett mycket lyckat grepp. Man har uppfattat att Livsmedelsverket sträcker ut handen och inbjuder till dialog. Det är effektivt och inger förtroende att kunna ta kontakt med en viss sakkunnig person som är ansvarig för projektet och som kan ge svar direkt.

Nyhetsbreven

Initiativet med Nyhetsbreven har varit en framgång. Den regelbundna, något fördjupade informationen om Riksprojekten har enligt inspektörerna givit ökad motivation och kraft i arbetet. Här vill man få reda på t ex hur många kommuner som anmält sig, de preliminära resultaten, de vanligaste frågorna och problemen som dyker upp, och man vill få fördjupad information och upplysningar kring Riksprojekten i allmänhet. Det råder stor samstämmighet kring uppskattningen av nyhetsbreven.

Länsträffar

Länsträffarna är centrala och mycket viktiga för livsmedelsinspektörerna. Här diskuterar man kommande projekt, metoder, prioriteringar och arbetssätt med kollegorna. Här pejlar man läget och beslutar sig kanske för vilka projekt man ska delta i. Det kan dock ibland vara något förvirrande att först åka på en länsträff och få information om olika projekt för att några veckor senare få information om något helt annat projekt från en annan enhet på Livsmedelsverket. Inspektörerna har inte alltid klart för sig vilka ämnen som hör till vilka enheter/avdelningar och hur ämnesområdena fördelar sig på de olika enheterna inom Livsmedelsverket.

Det förefaller därför angeläget att livsmedelsverket samordnar alla sina aktiviteter och förväntningar på livsmedelsinspektörerna och för fram dem i ett samlat grepp, bl a på länsträffarna.

Rapporteringen

Cirka hälften av inspektörerna uppger att man läser slutrapporten noga, andra att de bara bläddrar lite i den. En stor enighet råder emellertid om att man vill ha både snabb, översiktlig information och en slutrapport inom rimlig tid. Detta är inte minst viktigt för att man skall kunna rapportera i nämnden medan ärendet fortfarande är aktuellt. Detta förefaller högst rimligt. Här finns utrymme för förbättringar.

En annan fråga som inspektörerna ställer sig är: vilka slutsatser drar Livs-medelsverket av resultaten av Riksprojekten? Hur påverkar det Livsmedelsverk-ets interna arbete? Underförstått: vad har vårt arbete med Riksprojekten bidragit till?

Engagemang

Ett starkt intryck från denna undersökning är att livsmedelsinspektörerna är djupt engagerade i sitt arbete. De inspektörer som arbetar med livsmedel i en kommun är ofta få, ibland står en inspektör ensam för hela tillsynen. Många vill gärna delta i dialogen med Livsmedelsverket ännu mera aktivt. För inspektörerna är det viktigt att känna att Livsmedelsverket sätter sig in i och försöker förstå deras arbete på fältet. De önskar att de och Livsmedelsverket ska gå halva vägen var, med den underliggande uppmaningen: om ni försöker förstå vår sida av den praktiska tillsynen så ska vi försöka förstå er teoretiska del!

Ännu en sida av samma sak är att många inspektörer önskar tydligare svar från Livsmedelsverket. De önskar att Livsmedelsverket klarare vågar ta ställning till deras problem och deras förslag på lösningar.

Slutligen vill intervjuaren säga att det varit mycket trevligt och givande att samtala med så många engagerade och tillmötesgående livsmedelsinspektörer. Alla inspektörer som fick förfrågan om att bli intervjuade ställde upp. Alla tog sig tid direkt och var mycket positiva till att bli intervjuade. Alla samtal var trevliga! Även de som hade negativa synpunkter var mycket tillmötesgående och trevliga att prata med. Det gick fort att etablera kontakt och det kändes verkligen att vi har en gemensam plattform att utgå ifrån, alla vi som på olika sätt arbetar med

Slutsatser

Processer

Inspektörerna ser Livsmedelsverket som en helhet och detta ställer krav på bättre koordinering av våra projekt och insatser.

Riksprojekt som arbetsform upplevs i allmänhet positivt även om inspektörerna kan ha svårt att omedelbart identifiera dessa bland andra av verkets projekt. Inspektörerna upplever få begränsningar i sina förutsättningar att delta förutom att det ska passa in i den övriga planeringen. Detta ställer krav på stor tydlighet i informationen och god framförhållning i Riksprojekten.

Länsträffarna är den kanske viktigaste mötesplatsen för att nå ut till inspektörerna med information, motivation, diskussion, utbildning och resultat.

Utöver projektledaren har medlemmarna i Riksprojektgrupperna ofta haft för lite tid tillgänglig för projektet. Särskilt har projektledarna önskat få mera hjälp med skrivande och framställning av nyhetsbreven.

Snabb resultatrapportering är viktigt, särskilt för rapportering i nämnden. Den får gärna vara nedbruten länsvis eller på liknande sätt, men behöver inte vara så fullständig. Den slutliga rapporten upplevs som nödvändig men mindre brådskande.

Kontakter med Livsmedelsverket genom kontaktperson eller då vi tar initiativ till kontakt, som till exempel i denna utvärdering, upplever inspektörerna mycket positivt. Detta tyder på ett behov för ett mötesforum där inspektörerna kan påverka, till exempel ge förslag på ämnen för Riksprojekt, eller diskutera viktiga frågor med varandra och med oss.

Den sena publiceringen av slutrapporten är den kanske allvarligaste kritiken mot Riksprojekten. Åtgärder för att förbättra detta och som ger möjlighet till snabbare återrapportering har införts i form av inrapportering av resultat via webben. Webbrapporteringen angavs inte som betungande och den sena rapporteringen ansågs som ett mindre problem om preliminära resultat rapporterats under projektets gång.

Resultat

Riksprojekten har i stort uppfyllt de mål som uppställts men de resurser som satsats hade kunnat ge bättre resultat om provtagningen kunnat styras bättre och följesedlarna i högre grad fyllts i med fullständiga uppgifter. Det är främst vid uppdelning av livsmedelsgrupperna i undergrupper eller för att belysa skillnader över året som begränsningarna blir tydliga.

Riksprojekten har givit tillfälle till kompetenshöjning hos de deltagande både på verket och i kommunerna, samt har givit ett material av mikroorganismer som kunnat användas för forskningsprojekt och examensarbeten på mikrobiologiska enheten.

Riksprojekten har tillsammans med andra kartläggningar lett till framtagande av en procedur för hur resultat och riskhanteringsslutsatser ska tas fram. Hur dessa påverkar verksamheten inom Livsmedelsverkets område och verkets planering återstår att se.

Inspektörerna vill ha en tydligare återkoppling på hur resultaten används och vilka slutsatser som Livsmedelsverket drar.

Rekommendationer

Riksprojekten

Livsmedelsverket bör koordinera sina insatser mot kommunerna bättre; för Riksprojektens del behövs bättre samordning och kontakter med berörda på Tillsynsavdelningen med ansvar för länsträffar och berörda på Avdelningen för information och nutrition med ansvar för utbildning och information.

Framförhållningen bör förbättras genom att SMIL planerar kommande

Riksprojekt för några år framåt. Detta för att också underlätta planeringen så att medlemmarna i en projektgrupp inte bara kan delta vid mötena utan också kan ägna tid åt projekten mellan dessa.

Projektgruppen bör planera för att använda länsträffarna eller andra mötesfora under hela projekttiden för sina kontakter med kommunerna för att få ännu bättre styrning och resultat av Riksprojekten.

Användningen av nyhetsbreven för regelbunden information, motivering och resultatrapportering bör utvecklas. Ett önskvärt steg vore att ge ut kontinuerliga nyhetsbrev från Riksprojekten, där information om gamla, pågående och kommande projekt ingår.

Livsmedelsverket

Möjligheten att använda centralt koordinerade projekt (Riksprojekt eller andra) som en plattform för fler av verkets insatser, till exempel för information och kartläggningar inom andra områden bör övervägas.

För att förbättra möjligheten till återkoppling till inspektörerna av konsekvenserna av ett Riksprojekt bör Livsmedelsverket utveckla arbetet med hur resultaten används som underlag för planering och pågående verksamhet.

Möjligheten att i högre grad arrangera utbildningar med anknytning till Riksprojekten bör ses över.

Inrättande av ett forum, en slags Livsmedelsverkets panel för kommunala

inspektörerna och som en identitetsskapande åtgärd för en ganska heterogen yrkesgrupp.

Avslutande rekommendation

Till sist vill vi föreslå att en grupp bildas som med utgångspunkt från rekommendationerna ovan arbetar vidare med att genomföra dessa samt vidareutvecklar Riksprojekten.

Litteratur

1. Jerkedal, Å. 2001. Utvärdering - steg för steg. 2:a upplagan, Nordstedts Juridik AB

2. Ljung, Magnus. Utvärdering av Livsmedelsverkets arbete med ekologiska livsmedel

3. Ljung, Magnus. Introduktion till formativ utvärdering. Ett utbildningsmaterial framtaget åt Livsmedelsverket

4. Refererade PM från SMIL ligger på \\oden\gemensam\Projekt\SMIL\ a) Aktuella dokument 2000\PM kartläggnngar slutlig.doc

b) Aktuella dokument 2001\Mikroprofil projektförslag.doc

c) Aktuella dokument 2002\SMIL förslag provtagningsmodell slutlig.doc d) Riksprojekt\Plan för arbetsmodell Riksprojekt.doc

5. Riksprojekt 2000 Campylobacter i kött och vatten http://www.slv.se/upload/ dokument/Rapporter/Mikroorganismer/rpcamprapport.pdf

6. Riksprojekt 2001 Listeria monocytogenes i kyld konsumtionsfärdig mat http://www.slv.se/upload/dokument/Rapporter/Mikroorganismer/rplisteriarapp ort.pdf

Rapporter som utgivits 2002

1. Svenska näringsrekommendationer översatta till livsmedel − underlag till generella råd på livsmedels- och måltidsnivå för friska vuxna av H Enghardt Barbieri och C Lindvall. 2. Interkalibrering av mikrobiologiska livsmedelslaboratorier − oktober 2002 −

av C Normark.

3. Interkalibrering av laboratorier − mikrobiologiska dricksvattenanalyser 2002:2 (september) av T Šlapokas, M Ljunge och A Gidlund.

4. Handledning för ökad IT-säkerhet inom dricksvattenområdet av D Lindahl och M Wedlin, Totalförsvarets Forskningsinstitut, FOI.

5. Granskning av salmonellaförekomst i köttberedningar införda till Sverige från annat EU-land − Projektinriktad kontroll 2002 av A Arvidsson.

6. Examination of Residues in Live Animals Products − Results of the Control 2002 by I Nordlander.

7. Syntetiska myskföreningar i bröstmjölk och fisk − resultatrapport till Naturvårdsverkets Miljöövervakningsenhet av S Eriksson, P O Danerud, M Aune, R Bjerselius, P Slanina, S Cnattingius och A Glynn.

8. Interkalibrering av mikrobiologiska livsmedelslaboratorier − januari 2003 − av Å Rosengren och C Normark.

9. Proficiency Testing − Food Chemistry, Nutritional Components, Round 31, March-April 2003 by L Merino.

10. Interkalibrering av laboratorier − mikrobiologiska dricksvattenanalyser 2003:1 (april) av T Šlapokas, M Ljunge och A Gidlund.

11. Interkalibrering av laboratorier. Mikrobiologi − Livsmedel, april 2003 av C Normark. 12. The Swedish Monitoring of Pesticide Residues in Food of Plant Origin: 2002, EC and

National Report by A Andersson, A Jansson and G A Eskhult.

13. Listeria monocytogenes i kyld konsumtionsfärdig mat av Å Rosengren och M Lindblad. 14. Rapportering om livsmedelstillsyn 2002 − Kommunernas rapportering om livsmedelstillsyn

av D Rosling.

15. Rapportering av dricksvattentillsyn 2002 − Kommunernas rapportering om dricksvatten-tillsyn av D Rosling.

16. Ringtest on pesticide analysis using LC-MS detection. Incurred and Spiked Residues of Pesticides in Iceberg lettuce and Apple Homogenates by C Jansson.

17. Proficiency Testing − Food Chemistry, Nutritional Components, Round 32, September-October 2003 by L Merino and U Pagard.

18. Proficiency Testing − Food Chemistry, Vitamins in Foods, Round V-1 by H S Strandler and A Staffas.

19. Proficiency Testing − Food Chemistry, Trace Elements in Food, Round T−8 by C Åstrand and L Jorhem.

20. Riskprofil − Kallrökta, icke värmebehandlade, fermenterade produkter som smittkälla för EHEC av R Lindqvist, M Lindblad, L Plym Forshell, S Lindgren.

21. Mikroprofil Kyckling − Kartläggning av mikroorganismer på slaktkroppar av M Lindblad och R Lindqvist.

22. Microbiological criteria for food − A summary of two Nordic Workshops in Sigtuna and Uppsala, Sweden by S Lindgren, R Lindqvist and P Norberg.

23. Interkalibrering av laboratorier. Mikrobiologi − Livsmedel, oktober 2003 av C Normark. 24. Interkalibrering av laboratorier − mikrobiologiska dricksvattenanalyser 2003:2, september av T Šlapokas, M Ljunge och A Gidlund.

1. Utvärdering av Livsmedelsverkets Riksprojekt 2000−2003 av R Lindqvist och E Hay. Rapporter som utgivits 2004