Hållbara förskollärare : Yrkesverksamma resonerar kring förskolläraryrkets hållbarhet

Examensarbete

Förskollärarutbildningen 210 hp

Hållbara förskollärare

Yrkesverksamma resonerar kring förskolläraryrkets

hållbarhet

Examensarbete 15 hp

Halmstad 2020-07-01

Hållbara förskollärare

Yrkesverksamma resonerar kring förskolläraryrkets

hållbarhet

Abstract

Följande kvalitativa studie avser att finna arbetssätt som främjar förskollärarprofessionens sociala hållbarhet. Det eftersom en stor del rapporter vittnar om ett ohållbart klimat i förskollärarens yrkesroll med allt fler sjukskrivningar. Syftet med föreliggande studie är att undersöka hur förskollärare och rektorer resonerar kring professionens sociala hållbarhet. De forskningsfrågor som studien ämnar besvara är: Vad framträder i förskollärare respektive rektorers resonemang kring professionens hållbarhet? Hur positionerar förskollärare respektive rektorer sig själva och sina kollegor i resonemanget kring professionens hållbarhet? Samt vilken retorik använder såväl förskollärare som rektorer sig av i resonemanget kring professionens hållbarhet? Forskningsfrågorna tar avstamp i socialkonstruktionismen med de diskurspsykologiska begreppen tolkningsrepertoar, subjektspositionering och retorik som analysverktyg för empirin. Empirin är hämtad från intervjuer med såväl förskollärare som rektorer via mailkorrespondens. Resultatet visar att delar av yrket framställs som ohållbara genom att de inte går att påverka av förskollärarna själva. I resultatet framkommer även lösningar som kan föra professionen i en hållbar riktning. Slutsatsen är att delaktighet i arbetsplatsen, förekomsten av kollegialt lärande, kommunikation och en stöttande ledning är viktiga byggstenar i konstruktionen av en hållbar profession.

Nyckelord: förskollärare, rektor, psykisk hälsa, social hållbarhet, professionsutveckling, socialkonstruktionism, diskurspsykologi

Förord

Snart är vi i mål! Under diskussioner kring kommande arbetsintervjuer kom vi fram till att det som skrämmer oss mest inför vår blivande yrkesroll är att vi känner att vi saknar kompetensen att uppnå en hållbarhet i vår profession. Samtidigt som vi vill ge barnen den bästa förskoletiden, vill vi inte att det ska ske på bekostnad av vår egen psykiska hälsa. Därför valde vi att rikta in vårt examensarbete på förskolläraryrkets hållbarhet för att finna arbetssätt som kan göra oss tryggare i vår yrkesroll. Vi vill rikta ett stort tack till våra handledare Kalle Jonasson och Carina Stenberg samt klasskamrater för värdefulla reflektioner och handledningar. Vi vill även tacka varandra för att vi stöttat varandra när vi behövt det som mest och för alla skratt. Till sist vill vi rikta ett tack till våra familjer som stått ut med att våra köksbord varit belamrade med böcker, datorer och anteckningar och stöttat våra mentala sammanbrott.

I

NNEHÅLL

1. Inledning ... 1

1.1 Bakgrund ... 1

1.1.1 Från hållbar utveckling till Social hållbarhet. ... 2

1.1.2 Psykisk (o)hälsa i arbete ... 2

1.1.3 Förskolläraryrkets konstruktion... 3

1.1.4 Rektors uppdrag och ansvar ... 4

1.2 Problemformulering ... 4

1.3 Syfte och frågeställningar ... 5

2. Litteraturgenomgång ... 5

2.1 Orsaker till förskollärares psykiska (o)hälsa ... 5

2.2 Att vara förskollärare ... 8

2.3 Att vara rektor i förskolan ... 9

2.4 Hållbar professionsutveckling ... 11

2.5 Sammanfattning ... 12

3. Teoretiska utgångspunkter ... 13

3.1 Socialkonstruktionism ... 14

3.2 Diskursanalys ... 15

3.3 Teorin bakom diskurspsykologi som metod ... 15

4. Metod ... 16 4.1 Urval ... 16 4.2 Datainsamling - intervju ... 17 4.2.1 Intervjufrågornas utformning ... 18 4.3 Genomförande ... 19 4.4 Analysmetod ... 20 4.4.1 Bearbetning av data ... 20

4.4.2 Diskurspsykologisk analys av empirin ... 21

4.5 Studiens Trovärdighet ... 22

4.6 Etiska aspekter ... 23

5. Resultat och analys ... 24

5.1 Vad det innebär att vara förskollärare ... 24

5.1.1 Barnen sägs vara viktigast ... 24

5.1.2 Förskolläraruppdraget genom styrdokumenten ... 26

5.1.3 Sammanfattning ... 27

5.2 Förutsättningar som möjliggör eller hindrar hållbarhet ... 28

5.2.1 Att kunna påverka sina förutsättningar ... 28

5.2.3 Att kommunicera sina förutsättningar och behov ... 30

5.2.4 Sammanfattning ... 32

5.3 Att arbeta runt det som sägs vara ohållbart ... 32

5.3.1 Att prioritera i en hållbar riktning ... 32

5.3.2 Att ges stöttning i en hållbar riktning ... 33

5.3.3 Att planera i en hållbar riktning ... 34

5.3.4 Att lära varandra arbeta mer hållbart... 35

5.3.5 Sammanfattning ... 36

6. Diskussion och slutsats ... 37

6.1 Resultatdiskussion ... 37

6.2 Slutsats och sammanfattning ... 39

6.3 Metoddiskussion ... 41

6.4 Didaktiska implikationer ... 41

6.5 Vidare forskning ... 42

7. Referenslista ... 43

8. Bilagor: intervjufrågor och blanketter ... 48

Bilaga 2. Intervjufrågor till förskollärare ... 49

1

1.

I

NLEDNING

Följande studie ämnar analysera förskolläraryrkets professionsutveckling ur ett

hållbarhetsperspektiv. Det är ett angeläget ämne då förskolan under det senaste decenniet har genomgått ett flertal reformer som berör förskollärares uppdrag. Barngrupperna har blivit större med längre vistelsetider, ansvaret gentemot arbetslaget har utökats och kraven på måluppfyllelse blir allt högre (Eriksson, Svensson & Beach, 2018; Lärarförbundet, 2017). Frelin (2012) belyser förskollärarprofessionen som en viktig samhällsfunktion vilket även synliggörs i förskolans läroplan då förskolan ska lägga grund till barns livslånga lärande (Skolverket, 2018). Det allt tyngre uppdraget motsvaras dock inte av stärkta resurser (Persson & Tallberg Broman, 2019) och det föreligger således en otakt mellan styrdokument och förutsättningar (Vallberg Roth & Tallberg Broman, 2018). Om kraven väger tyngre än resurserna under en längre tid uppstår en obalans som i sin tur kan leda till ökad psykisk ohälsa (Lärarförbundet, 2018a). En rapport från försäkringskassan visar på en hög grad av sjukskrivning hos förskollärare (Försäkringskassan, 2018). Ofta beror sjukskrivningarna på en psykisk ohälsa skriver Persson och Tallberg Broman (2019). Även ute på fältet uttrycker förskollärare att något inte står rätt till inom professionen, vilket synliggjorts bland annat genom förskoleupproret (Lärarförbundet, 2018c). På förskoleupprorets hemsida går att läsa att upproret startade redan 2013 och dess primära syfte är att arbeta för bättre förutsättningar för såväl barn som personal (https://forskoleupproret.weebly.com/).

Således behöver hela professionen och dess utgångspunkter förändras, dels för att förskolläraryrket ska bli mer hållbart dels för att barn ska få en mer hållbar utbildning. Jonsson och Gustafsson (2020) framhåller begreppet social hållbarhet som definieras som att utveckling ska ske utan att varken förbruka mänskliga resurser eller missgynna

organisationen. Fokus ska ligga på ett hållbart ledarskap som främjar en god psykisk hälsa. Den som faktiskt innehar det övergripande ansvaret som pedagogisk ledare och chef över förskolans personal är enligt Skolverket (2018) rektorn. Forskning visar att det

organisatoriska ledarskapet är en viktig del i åtgärder som avser skapa en arbetsplats präglad av god psykisk hälsa och välbefinnande (Sveriges Kommuner och Landsting [SKA], 2017; Vingård, 2015).

1.1

B

2

att synliggöra det språkbruk som fastställer studiens bärande begrepps innebörd. Det som presenteras är en bakgrund kring förskollärares psykiska hälsa, förskolläraryrkets

samhälleliga konstruktion, rektorns ansvar och uppdrag samt begreppet social hållbarhets ursprung.

1.1.1FRÅN HÅLLBAR UTVECKLING TILL SOCIAL HÅLLBARHET

Hållbar utveckling är ett begrepp som myntades och fick internationell spridning under 80-talet (FN-förbundet, 2016). Begreppet diskuterades då framförallt ur ett miljöperspektiv, utveckling och tillväxt skulle ske utifrån miljöns villkor. Dagens definition av begreppet är att hållbar utveckling är den utveckling som sker för att tillfredsställa nutidens behov utan att förhindra att framtiden kan tillfredsställa sina behov beskrivet av FN-förbundet (2016). I vardagliga situationer diskuteras hållbar utveckling övergripande som hållbarhet (FN-förbundet, 2016). Begreppet hållbarhet inrymmer såväl ett hållbart samhälle som en hållbar natur och fokuserar då inte enbart på miljöaspekter resonerar Ärlemalm-Hagsér (2012). Enligt Jonsson och Gustafsson (2020) kan hållbarhet ses på olika sätt ur ett

utvecklingssammanhang bland annat genom ett hållbart ledarskap som även innebär fokus på ett psykiskt välbefinnande och ett hälsofrämjande arbete. När det gäller utveckling av social hållbarhet, är det viktigt att inte bara blicka framåt för att se vad som kan behöva utvecklas och hur, utan även rikta fokus på positiva exempel i den egna verksamheten uttrycker

Jonsson & Gustafsson (2020). Enligt Jonsson och Gustafsson (2020) är social hållbarhet dock ett begrepp med många dimensioner, det behöver därför inramas och definieras beroende på kontexten. När vi i följande studie talar om och diskuterar social hållbarhet, eller i vissa fall enbart hållbarhet, syftar vi på det som Jonsson och Gustafsson (2020) framhåller som centralt i begreppet vilket är “att skapa och stärka mänskliga resurser, inte att förbruka dem.” (s. 128).

1.1.2PSYKISK (O)HÄLSA I ARBETE

Folkhälsomyndigheten (2020) framhåller att begreppet psykisk hälsa ofta används som begreppslig apparat för såväl god psykisk hälsa som psykisk ohälsa. Det centrala inom begreppet psykisk hälsa skriver Folkhälsomyndigheten (2020) kortfattat är hur vi mår och fungerar vardagligt i livet som helhet, vilket också är den definition som föreliggande studie utgår från i den begreppsliga användningen. Under de senaste åren har antalet sjukskrivningar ökat markant inom välfärdssektorn där förskollärare ingår och den vanligaste orsaken uppger Persson & Tallberg Broman (2019) vara psykisk ohälsa. Diskurserna kring psykisk ohälsa är många och det kan innebära olika mentala tillstånd med fler olika orsaker (Persson &

3

Tallberg Broman, 2019). Folkhälsomyndigheten (2020) fastställer psykisk ohälsa som flera tillstånd med olika varaktighet och allvarlighetsgrad som påverkar funktionsförmågan. Det kan vara allt från lättare tillstånd av oro eller nedstämdhet till svårare psykiska tillstånd som kräver sjukvård såsom exempelvis depression eller ångestsyndrom (Folkhälsomyndigheten, 2020). Flera olika symptom kan uppvisas vid psykisk ohälsa och för att en diagnos ska kunna ställas måste flera kriterier uppfyllas eller ska symptomen påverka individens

funktionsförmåga (Folkhälsomyndigheten, 2020). Enligt Sveriges Kommuner och Landsting (2017) domineras de psykiska diagnoserna av anpassningsstörningar samt svår stress som leder till långa sjukskrivningsperioder vilket är resursslöseri för samhället. Det kan för arbetstagaren också leda till en exkludering från arbetsmarknaden samt en ökad risk för socialt utanförskap (SKA, 2017). Försäkringskassan (2018) betonar generella problem med arbetsmiljön där förskolan utgör en särskilt problematisk del, och inom vilken förskollärare och barnskötare löper den allra största risken att insjukna i psykisk ohälsa.

1.1.3FÖRSKOLLÄRARYRKETS KONSTRUKTION

Förskolan har historiskt utvecklats mycket långsamt från att de första verksamheterna startade under 1800-talet (Engdahl & Ärlemalm-Hagsér, 2015). På den tiden låg

kristendomen i fokus för förskolans primära syfte då barnen skulle utbildas till att bli sanna protestanter. Först under slutet av 1960-talet började verksamheten att diskuteras på både kommunal och statlig nivå genom tillsättandet av barnstugeutredningen. Enligt Engdahl och Ärlemalm-Hagsér (2015) ledde den uppmärksammade diskussionen till en drastisk

utveckling av såväl förskolan som förskolläraryrket. Förskolans syfte beskrevs på denna tid vara att säkra alla barn en god barndom och verksamheten skulle bygga på en kombination av pedagogik och omsorg (Engdahl & Ärlemalm-Hagsér, 2015). Under åren har sedan

läroplanen utvecklats i takt med samhället beskriver Engdahl & Ärlemalm-Hagsér (2015). I och med att läroplanen för förskolan reviderats och utvecklats under de sista årtiondena har även förskollärarens ansvar och arbetsuppgifter förändrats (Eriksson, Beach & Svensson, 2015). Från att förskolan tidigare har varit en arbetsplats som präglats av jämlikhet och arbete på lika villkor trots utbildningsnivå, har nu förskollärarna belagts med betydligt större ansvar än till exempel barnskötare (Skolverket, 2018). I läroplanen (Skolverket, 2018) finns

riktlinjer som anger vad förskolläraren respektive arbetslaget ska ansvara för och arbeta utifrån för att kunna nå målen. Vidare skriver Skolverket (2018) att det är förskollärarens ansvar att leda de målstyrda processer i verksamheten som gör att läroplanens mål och intentioner kan uppfyllas även om arbetslaget genomför arbetet gemensamt. All undervisning

4

som sker i förskolan beskrivs som att den ska bedrivas under ledning av en förskollärare och det är denne som bär det yttersta ansvaret (Skolverket, 2018).

1.1.4REKTORS UPPDRAG OCH ANSVAR

Den som enligt Skolverket (2018) beskrivs inneha det övergripande ansvar som pedagogisk ledare och chef över personal i förskolan är rektorn. Förskollärare, barnskötare och övrig personal ska ges de förutsättningar de behöver för att lyckas med sitt uppdrag uttrycker Skolverket (2018). Bland annat ska de ges kompetensutveckling och möjlighet att dela med sig av sina kunskaper för att lära av varandra. I Skolinspektionens (2016)

kvalitetsgranskningsrapport framgår det att på många förskolor uttrycks en osäkerhet kring vem som egentligen har ansvar för olika uppdrag. Många anställda inom förskolan uppgav att ansvarsfördelningen var laddad och att det fanns ett motstånd inom arbetslagen om vem som bar ansvaret när ansvarsfördelningen inte fördelats tillräckligt tydligt av rektorn eller när de anställda kände att stöd saknats ifrån denne (Skolinspektionen, 2016).

1.2

P

Med perspektivet att social hållbarhet innebär ett fokus på individens välbefinnande och psykiska hälsa samt med vetskapen om att förskolläraryrket är en viktig samhällelig funktion med hög andel sjukskrivningar blir det viktigt för oss som blivande förskollärare att

undersöka hur social hållbarhet kan utformas i vår profession. Den tidigare forskning och litteratur som föranlett denna studie, vilken tas upp och redovisas i kapitel två, talar å ena sidan om individens ansvar i att kommunicera sina förutsättningar och behov samt att hitta en yrkesmässig balans (Aronsson, Astvik & Gustafsson, 2010; Frelin, 2012; Lärarförbundet, 2018a; Skolinspektionen, 2016). Å andra sidan tar annan forskning upp organisationens och politikens ansvar i att förändra yrket i en mer hållbar riktning (Carlsson, Lindqvist &

Nordänger, 2019; Lee & Queck, 2018; Lärarförbundet, 2017; Pramling Samuelsson,

Williams & Sheridan, 2015; Vingård, 2015). Det tycks således föreligga en problematik i var ansvaret för förskolläraryrkets sociala hållbarhet ligger, vilket gör det intressant att studera de som i tidigare forskning beskrivs som ansvariga för professionens utveckling och befinner sig inom ramarna för yrkets konstruktion. De resonemang förskollärare och rektorer för kring yrkets hållbara utveckling skapar en verklighet i vad det innebär (Börjesson & Palmblad, 2007). Språket, eller diskursen, sätter ramarna för vad som är möjligt och sant ur

förskollärare och rektorers perspektiv. Genom intervjuer med såväl förskollärare som rektorer är således ambitionen med föreliggande studie att synliggöra diskursen kring ett mer hållbart

5

yrke. Studien ramas in genom socialkonstruktionismen eftersom förskolläraryrket konstrueras genom deltagarnas resonemang kring sin yrkesroll (Börjesson & Palmblad, 2007). Den empiri studien utgår från analyseras med diskurspsykologisk utgångspunkt då det inom diskurspsykologin är språkbruket kring ett visst område som är det centrala (Ahrne & Svensson, 2015). De analysverktyg som används är tolkningsrepertoarer, retorik och

subjektspositionering, vilka förklaras och motiveras mer ingående i avsnitt 3.3 Teorin bakom

diskurspsykologi som metod. I detta fall är det centrala förskollärare och rektorers språkande

kring yrkets hållbara utveckling.

1.3

S

Syftet med föreliggande studie är att undersöka hur förskollärare och rektorer resonerar kring professionens sociala hållbarhet. Målet är att finna arbetssätt som främjar förskolläraryrkets sociala hållbarhet och på så vis stärker de mänskliga resurser som yrket består av.

De frågeställningar studien ämnar besvara är:

● Vad framträder i förskollärare respektive rektorers resonemang kring professionens hållbarhet?

● Hur positionerar förskollärare respektive rektorer sig själva och sina kollegor i resonemanget kring professionens hållbarhet?

● Vilken retorik använder såväl förskollärare som rektorer sig av i resonemanget kring professionens hållbarhet?

2.

L

ITTERATURGENOMGÅNG

I följande avsnitt tas forskning och litteratur upp som på något vis kan anknyta till studiens syfte och frågeställningar samt utveckla det som tidigare tagits upp i avsnitt 1.2 Bakgrund.

2.1

O

(

)

Förskollärare bistår på uppdrag av andra människor samhället vilket kan innebära olika dilemman och avvägningar (Aronsson, Astvik & Gustafsson, 2010). Känslor av

otillräcklighet kan uppstå på grund av att de insatser som uppfattas vara nödvändiga inte hinns med och när denna känsla tas med utanför arbetsplatsen kan det störa återhämtningen och nedvarvningen som ska infinnas efter avslutat arbete (Aronsson, Astvik & Gustafsson, 2010). Förskolläraryrket kan enligt Frelin (2012) uppfattas på olika sätt och variationen i hur olika förskollärare väljer att hantera problem och dess åtgärder och lösningar är stor. Ibland

6

skapas en obalans mellan det ansvar de ålagts och det ansvar förskollärarna känner för barnen, därför är en viktig del av yrkeskunnandet att hitta en bra balans för att klara av detta och med bra strategier kan arbetsplatsens organisation och stödsystem bidra till att underlätta återhämtning (Aronsson, Astvik & Gustafsson, 2010; Frelin, 2012). Riskfaktorer i arbetslivet är psykiskt ansträngande arbete, höga krav, låg kontroll, obalans mellan ansträngning och belöning, samt rollkonflikter (Vingård, 2015). Persson och Tallberg Broman (2019) skriver att en bidragande faktor till förskollärares arbetsrelaterade psykiska ohälsa är att kraven från ledning och styrdokument väger tyngre än resurserna förskollärarna ges. Även Vallberg Roth och Tallberg Broman (2018) lyfter i en rapport den otakt som finns mellan förutsättningar och krav i den svenska förskolan och vidare beskriver de svårigheten för förskolorna att ge en likvärdig utbildning när förutsättningarna kring arbetsvillkor och utbildningsnivå är olika. Lärarförbundet (2018a) lyfter i en artikel Karasek och Theorells krav- och resursmodell som beskriver en bild av vad som påverkar psykisk hälsa i arbetslivet. Om kraven väger tyngre än resurserna under en längre tid skapas en obalans vilket i sin tur leder till psykisk ohälsa (Lärarförbundet, 2018a). Till kraven räknas arbetsbörda, etiska dilemman, tidsbrist samt sociala relationer med exempelvis vårdnadshavare och till resurserna hör bland annat stöd från rektor, ekonomiska resurser, kompetenser samt inflytande över arbetsuppgifter (Lärarförbundet 2018a). Vingård (2015) beskriver att förebyggande arbete och goda arbetsförhållanden måste organiseras på arbetsplatsen, den anställde har dock ett ansvar att medverka och möjliggöra bra arbetsförhållanden.

Lärarförbundet (2017) har genomfört en enkätundersökning med förskollärare gällande de största problemen de möter i sin vardag och de vanligaste problemen kan relateras till arbetsbelastning och arbetstid vilket påverkas av bristen på utbildade förskollärare och problematiken kring de växande barngrupperna. Pramling Samuelsson, Williams och Sheridan (2015) har undersökt hur förskollärare uttryckt möjligheter och hinder med att arbeta med läroplanens intentioner i relation till barngruppens storlek. Resultaten visade att barngruppens storlek spelar roll för vilka val förskollärare gör, vilka läroplansmål som fokuseras och förskollärares arbetssätt (Pramling Samuelsson, Williams & Sheridan, 2015). Förskollärarna i studien talar även om vikten av att bemöta varje barn individuellt varje dag, något som blir svårare i en större barngrupp. Att inte hinna med detta uppfattas som en brist i förskollärarens kompetens och profession vilket på sikt kan leda till psykisk ohälsa (Pramling Samuelsson, Williams & Sheridan, 2015).

7

De senaste åren har förskollärarbristen uppmärksammats allt mer och i Skolverkets statistik från 2017 visade det sig att antalet förskollärare minskat med tre procent vilket gör att det i snitt går 13 barn per förskollärare i förskolan (Lärarförbundet, 2017). Även barnskötarna minskar i antal och så mycket som var tredje anställd i förskolan har ingen utbildning alls, vilket gör förskolans situation än mer pressad och det leder till ökade sjukskrivningar bland personalen (Lärarförbundet, 2017). En studie av Lee och Queck (2018) undersöker varför lärare och förskollärare väljer att gå över till andra yrken. Studien omfattar 87 lärares resa genom arbetslivet och i svaren från lärare som valt att byta yrkesbana angavs dålig

arbetsmiljö, dålig stöttning från ledningen, dålig lön, mycket pappersarbete och oklar ansvarsfördelning som vanliga orsaker. Även den syn på yrket den anställde har från början samt den egna självkänslan visade sig vara avgörande för om personen arbetar kvar inom yrket (Lee & Queck, 2018). Vingård (2015) beskriver vad som karaktäriserar en frisk arbetsplats och den viktigaste faktorn för ett välbefinnande hos personalen är ett bra ledarskap som är rättvist, stödjande och bemyndigande. För att uppnå en god psykisk hälsa förutsätts också att arbetstagarna erbjuds hög kontroll, rimlig arbetsbelastning, positivt socialt klimat, en balans mellan arbetsinsats och belöning, tydliga mål samt en god arbetsmiljö och möjlighet till fortbildning framhåller Vingård (2015). Ett fungerande mentorskap eller olika kollegiala stödsystem var också bidragande orsaker för att skapa ett mer hållbart yrke (Lee & Queck, 2018). På frågan om vad som krävs för att få lärare som slutat att återgå till läraryrket beskrivs arbetsvillkor som lön, status, hanterbara uppdrag och mindre ansvar som avgörande aspekter (Lee & Queck, 2018). Även Carlsson, Lindqvist och Nordänger (2019) har

genomfört en studie kring att lärare i allt större utsträckning väljer att lämna sitt yrke. I denna studie svarade lärarna att de lämnat yrket på grund av ökat ansvar, brist på kompetenta kollegor och bristande ledarskap. Alla dessa faktorer går att åtgärda och författarna framhåller därför att åtgärder behövs för att förhindra att bra lärare lämnar yrket av fel orsaker (Carlsson, Lindqvist & Nordänger, 2019). Eftersom organisationer och arbeten är skapade är de också möjliga att ändra, det har till exempel visat sig att individuella insatser mot psykisk ohälsa endast har kortvarig effekt (Vingård, 2015). Om de däremot kombineras eller ersätts med organisatoriska åtgärder kan de få en mer långvarig och bestående effekt (Vingård, 2015).

Enligt Lärarförbundet (2017) är andra stora problem inom förskolans verksamhet för lite tid till planering och utveckling samt att för mycket tid går åt till saker som inte tillhör själva förskolläraruppdraget. Förskollärare i tjänst rapporterar om att deras kompetens inom yrket

8

inte kommer till sin rätt då de tvingas prioritera administration, städning och vaktmästeri framför planering och utveckling för att få verksamheten att kunna fortgå (Lärarförbundet, 2017). I en tid då förskollärare är en bristvara borde det vara än mer angeläget att

förskollärarna kan få koncentrera sig på de sysslor de är utbildade att utföra (Lärarförbundet, 2017). Förskolan behöver organiseras så att förskollärarna har förutsättningar för att ta sitt yrkesansvar utan att det sker på bekostnad av deras egen hälsa. Det handlar om att göra yrket mer hållbart och utvecklande för de yrkesverksamma genom att de ska få möjlighet att fokusera på sitt uppdrag (Lärarförbundet, 2017).

2.2

Förskolan styrs av skollagen och förskolans läroplan. I de revideringar av läroplanen som gjorts under senare år har förskollärarens ansvar förtydligats, särskilt i arbetet med utveckling och lärande. Eriksson (2015) beskriver att förskollärarens ansvar har gått från att vara

självpåtaget till att bli pålagt och allt mer styrt av staten. Förskolan har genom decennier präglats av jämlikhet och arbete på lika villkor oavsett utbildning och nu när förskollärarens ansvarsroll skrivs fram mer tydligt skapar det en osäkerhet kring hur arbetet ska fortlöpa (Eriksson, 2015). Eriksson, Svensson och Beach (2018) belyser också den problematik som uppstått då förskollärare fått ett förtydligat ansvar under de senaste revideringarna av

förskolans läroplan. De beskriver att riktlinjer för hur förskollärarens respektive arbetslagets ansvar ska tolkas och genomföras skiljer sig åt i olika kommuner, dock har alla förskollärare givits ett utökat ansvar för den pedagogiska verksamheten. Även i en undersökning av Skolinspektionen (2016) visade det sig att det finns en otydlighet i hur såväl undervisning bedrivs i förskolan som hur förskollärarens ansvar ska tolkas och konkretiseras.

Förskollärarna i studien uttrycker att det behöver klargöras vad deras ansvar för undervisningen innebär och de önskar mer stöd och vägledning i hur undervisning ska bedrivas (Skolinspektionen, 2016). En majoritet av förskollärarna i Lärarförbundets (2017) undersökning svarar att pedagogisk utvecklingstid är en av de viktigaste punkterna för att kunna hålla en bra kvalité på förskolan och dess undervisning. Dock uppger endast en procent av de tillfrågade att de har tillräckligt med tid för att kunna planera och följa upp verksamheten på ett bra sätt.

I Skolinspektionens (2016) undersökning uttrycker också förskollärarna en önskan om att rektorn behöver ta det övergripande ansvaret och att denne ger förskollärarna förutsättningar att kunna ta ansvar för att bedriva undervisning så att barnen stimuleras och utmanas i

9

riktning mot strävansmålen. Variationen är stor på vilket sätt som förskollärare tar sig an ansvaret kring det pedagogiska arbetet vilket gör att utbildningen inte blir likvärdig för alla barn (Skolinspektionen, 2016).

2.3

Precis som i den svenska skoldebatten belyser internationella studier en ökad psykisk ohälsa hos förskollärare. En studie utförd i Kina beskriver att det råder ohälsosamt höga nivåer av stress hos förskollärare i landet (Hu, Li, Wang, Reynolds & Wang, 2019). Till skillnad från vår svenska förskola där rektorn kan fördela ansvaret och ofta arbetar i nära relation med sina anställda (Eriksson, Beach & Svensson, 2015) är rektorn i Kina en auktoritär ledare vilket Hu et al. (2019) hävdar är en betydande faktor för förskollärarnas psykiska ohälsa. Därför

betonas i studien vikten av att rektorns ledarskap möjliggör kollegialt lärande där det finns en balans mellan vad som behövs på golvet och vad som krävs från styrdokument och ledning. Ett kollegialt lärande omfamnar värden såsom samarbete, ärlighet, tillit och stöd och

organisationen bygger då på att lärarna är delaktiga i beslut som fattas (Hu et al., 2019). En studie gjord av Fitzgerald och Theilheimer (2012) visar att om rektorn är villig att skapa utrymme för lärares autonomi skapas ett klimat präglat av tillit, respekt och öppen

kommunikation. I ett sådant klimat hävdar Fitzgerald och Theilheimer (2012) att lärare kan utveckla en delad pedagogisk kärna och kunskap om sina kollegor vilket gör att lärarna i högre utsträckning känner sig värdefulla för sitt yrke.

Lin och Lee (2013) framhäver dock att det är lättare sagt än gjort att göra förskollärare

delaktiga i organisationens beslutsfattande. Ofta bär lärare en tung arbetsbörda som det är och är därför inte nödvändigtvis villiga att engagera sig i beslut som rör verksamheten (Lin & Lee, 2013). He och Ho (2017) framhåller även att kommunikation mellan rektor och anställda ofta bygger på en envägskommunikation som kommer uppifrån och ner. I en sådan typ av kommunikation blir förskollärare omotiverade och oförmögna att framföra åsikter och svårigheter i verksamheten (He & Ho, 2017). Även Kõìv, Liik och Heidmets (2019) skriver om vikten av förskollärarnas autonomi men betonar att inte enbart räcker att rektorn delegerar bort ansvaret för beslutsfattande och makt. För att förskollärare ska känna sig trygga i sin yrkesroll och belåtna med sitt arbete framhåller Kõìv, Liik och Heidmets (2019) precis som Fitzgerald och Theilheimer (2012) att rektorn behöver skapa tillfällen där förskollärare får uttrycka sig och bli lyssnade på.

10

Engman, Nordin och Hagqvist (2017) hävdar att arbete för ökad kontroll och högre socialt stöd för anställda kan främja hälsa, minska sjukskrivning och minska personalomsättningen vilket i sin tur leder till ett hållbart arbetsliv. Socialt stöd från ledning och organisation

innebär att den anställde känner sig omhändertagen, uppskattad och delaktig i ett nätverk med ömsesidiga åtaganden. Vidare behöver den anställde ges tillgång till hjälpsamma relationer med ledare och kollegor, där den kan ges råd och hjälp med arbetsuppgifter och material. Läroplanen beskriver på liknande sätt att det är rektorn som har det yttersta ansvaret för det pedagogiska ledarskapet och det är hen som ska ge förskolepersonal förutsättningar för att utföra sitt arbete på ett sätt som är hållbart (Skolverket, 2018). Samtidigt skriver

Lärarförbundet (2018b) att majoriteten av rektorer i förskolan vittnar om att arbetstiden behöver läggas på andra saker än det pedagogiska arbetet, vilket i sin tur påverkar verksamheten. Det hela blir en ond cirkel, rektorerna har inte tid att lägga på att stötta förskollärarna och de i sin tur upplever inte det pedagogiska och organisatoriska stöd de behöver (Lärarförbundet, 2018b). Aizenberg och Oplatka (2019) beskriver att rektorer i förskolan arbetar med stora krav på sig utifrån men att de samtidigt till stor del arbetar isolerat utan möjlighet till stöttning i sin egen yrkesroll. Vidare skriver de att det är upp till rektorn själv att utveckla ledarskapsförmågor som möjliggör effektiva strategier i sitt

organisatoriska uppdrag. Även Håkansson (2019) framhåller att rektorer ofta är positionerade mittemellan krav utifrån och de förhållanden och behov som finns inuti organisationen. Rektorer i Håkanssons studie talar om att positioneringen leder till en dubbel lojalitet. Dels ligger lojaliteten hos rektorns uppdragsgivare, dels hos arbetstagarna. Rektorer i förskolan behöver enligt Aizenberg och Oplatka (2019) vara medvetna om vikten av sina

ledarskapsförmågor och lägga stor vikt vid kollegiala interaktioner på arbetsplatsen i likhet med hur Hu et al. (2019) skriver fram det kollegiala lärandet.

Enligt Håkansson (2019) upplevde de anställda på flera förskolor att rektorn delegerade över kvalitetsarbetet på de anställda. Därför är det av stor vikt att rektorn förmedlar förväntningar och riktlinjer för systematiskt kvalitetsarbete (Håkansson, 2019). Även om det systematiska kvalitetsarbetet benämns i styrdokument och är ett krav utifrån garanterar det enligt

Håkansson (2019) inte en kvalitetsutveckling och professionsutveckling i den svenska förskolan. Enligt Håkansson (2019) bör rektorer kontinuerligt besöka ”golvet” och ge feedback till sina anställda. På så vis kan de finna balansen mellan innehåll, relationer och förväntningar i sitt ledarskap och först då skriver Håkansson (2019) att kvalitetsarbetet kan höja förskolans kvalitet på längre sikt.

11

Liljenberg och Nordholm (2018) har utfört en studie med syfte att undersöka de

organisatoriska rutiner som existerar i den svenska förskolan kring verksamhetens utveckling. Resultatet visar att rutinerna för verksamhetsutveckling i förskolorna ofta har otydlig

utformning och till låg grad är integrerade i andra metoder som används i organisationen. Förskolor har enligt Liljenberg och Nordholms studie (2018) även sällan klara riktlinjer eller strategier för att utvärdera sin verksamhetsutveckling eller om rutinerna för detta leder till reell utveckling. I likhet med annan forskning (Engman, Nordin & Hagqvist, 2017; Hu et al., 2019; Håkansson, 2019; Fitzgerald & Theilheimer, 2012; Kõìv, Liik & Heidements, 2019) skriver Liljenberg och Nordholm (2018) fram att den verkliga utvecklingen möjliggörs genom att ledningen arbetar i nära relation och tillsammans med sina anställda. Det behöver finnas en gemensam grundförståelse för utvecklingsarbetet.

2.4

H

I föregående avsnitt tog en stor del av forskningen upp vikten av det kollegiala lärandet. Det kollegiala lärandet beskrivs som något som för professionen framåt i en mer hållbar riktning. Även Jonsson och Gustafsson (2020) betonar vikten av det kollegiala lärandet när det

kommer till social hållbarhet i praktiken. Jonsson och Gustafsson (2020) har genomfört ett utvecklingsprojekt som syftat till att bidra till kvalitetsutveckling. Nyckelfaktorerna i en kvalitetsutveckling hävdar de är att stärka ett hållbart pedagogiskt ledarskap och utveckla ramar för hållbart kollegialt lärande. I såväl nationell som internationell forskning lyfts dessa faktorer upp som centrala när det kommer till utveckling av förskolans verksamhet (Jonsson & Gustafsson, 2020).

Att lärarna blir mer engagerade i sin yrkesroll genom professionsutveckling talar Fransson och Frelin (2016) om. De betonar att lärarens engagemang är en nyckelfaktor när det kommer till en hållbar yrkesroll och undersöker därför vad det är som gör att lärarna upprättar och bibehåller sitt engagemang i yrkeslivet. I studien uttrycker de intervjuade lärarna att deras engagemang till stor del bygger på ett relationellt perspektiv till sig och till sin

professionalitet, men även till organisationen, föräldrarna och barnen. Det relationella perspektivet innebär att lärarna varken tar åt sig eller beskyller andra för misslyckanden i verksamheten utan utvärderar och analyserar omgivande strukturer (Fransson & Frelin, 2016). Fransson och Frelin (2016) trycker, precis som bland annat Engman, Nordin och Hagqvist, (2017) och Fitzgerald och Theilheimer (2012), på att lärarna behöver känna sig värdefulla och uppskattade av kollegor och ledning för att utveckla ett professionellt

12

självförtroende som är nödvändigt för lärarnas engagemang. Vidare pekar Fransson och Frelins (2016) studie på att de lärare som upplever högt engagemang ofta utgår från och riktar sig engagemang till barnen och elevernas bästa vilket gör det enklare för dem att hantera negativa aspekter av yrket såsom krav från styrdokument eller tung arbetsbörda.

Persson och Tallberg Broman (2019) tillfrågar i sin studie förskollärare vilka åtgärder de anser vara nödvändiga för att minska den psykiska ohälsan inom yrket. Som åtgärder föreslår de tillfrågade förskollärarna bland annat att stärka professionens autonomi, expertis och kontroll, stödja förskollärares ledarskap samt tydliggöra professionens roll. Vidare beskriver förskollärarna att arbetsbelastningen behöver minska och att mängden uppgifter behöver utredas. Yrkeskåren behöver även skapa en känsla av ett sammanhang och samsyn, trygghet, demokrati, närvarande ledare, ökat inflytandet, möjlighet till återhämtning samt att utveckla gemensam kultur (Persson & Tallberg Broman, 2019).

2.5

S

Enligt Vallberg Roth och Tallberg Broman (2018) finns det en otakt mellan styrdokumentens krav och verksamhetens resurser. Förskollärares psykiska ohälsa beror till stor del på att kraven från ledning och styrdokument väger tyngre än de resurser förskollärarna ges

(Lärarförbundet, 2018a; Persson & Tallberg Broman 2019; Vingård, 2015). Därför är det av stor vikt att förskollärarna hittar en god balans mellan kraven och resurserna (Aronsson, Astvik & Gustafsson, 2010; Frelin, 2012; Lärarförbundet, 2018a). Andra faktorer som

påverkar förskollärares psykiska ohälsa är bland annat växande barngrupper, brist på utbildad personal, bristande stöd från ledning, utökade ansvarsområden samt för lite tid till

ansvarsområdena (Carlsson, Lindqvist & Nordänger, 2019; Lee & Queck, 2018;

Lärarförbundet, 2017; Pramling Samuelsson, Williams & Sheridan, 2015). När det gäller de krav som ställs på yrket tar den tidigare forskningen upp att det finns en otydlighet i vad kraven faktiskt innebär och hur dessa ska uppnås samt vem som ska leda detta arbete (Eriksson, 2015; Eriksson, Beach & Svensson, 2015: Skolinspektionen, 2016). Den som faktiskt innehar det övergripande ansvaret som pedagogisk lärare och ansvarar för de förutsättningar förskollärare ges är enligt Skolverket (2018) rektorn. Dock visar en del forskning att majoriteten av rektorer i förskolan inte får arbetstiden att räcka till stöttning av det pedagogiska arbetet samt att inte heller rektorer får den stöttning de behöver i sin

13

Mycket av den forskning som tas upp i avsnittet behandlar lösningar på de problem som formulerats. De lösningar som behandlas i forskningens diskurser är bland annat god stöttning från ledningen med rimlig arbetsbelastning, tillgång till fortbildning och kollegialt lärande, en ansvarsfördelning i balans, att förskollärarnas engagemang är riktat till barnen, att stärka professionens autonomi samt att det bör finnas en känsla av sammanhang på

arbetsplatsen (Engman, Nordin & Hagqvist, 2017; Fitzgerald & Theilheimer, 2012; Fransson & Frelin, 2016; Hu et al., 2019; Håkansson, 2019; Jonsson & Gustafsson, 2020; Kõìv, Liik & Heidemets, 2019; Persson & Tallberg Broman, 2019; Vingård, 2015; m.fl.).

Det som går att utläsa utifrån den tidigare forskningen är att såväl de problemområden som de lösningar som presenteras till stor del ligger utanför det som förskollärarna kan nå och förändra. Visst kan förskollärarna ställa krav på ledning, politiska beslut och andra omgivande faktorer och på så vis förändra barngruppernas storlek, styrdokumentens krav samt införa kollegialt lärande och autonomi i professionen. Eftersom yrket är något som är konstruerat i samhället är det också något som går att förändra (Vingård, 2015). Men det finns även forskning som pekar på att förskollärarna redan bär på en tung arbetsbörda och därför inte prioriterar att engagera sig i beslut som rör verksamheten (Lin & Lee, 2013). Dessutom så förespråkar Vingård (2015) att individuella insatser endast har en kortvarig effekt och det som behöver förändras behöver göras på organisationsnivå. Det är även svårt för rektorerna att göra reella förändringar eftersom de enligt Håkansson (2019) är

positionerade mellan krav och förutsättningar. Det tycks, utifrån den tidigare forskningen, föreligga en problematik i hos vem ansvaret för förskolläraryrkets sociala hållbarhet ligger. En del pekar på individens ansvar i att kommunicera sina förutsättningar och behov och andra pekar på att det ligger på organisationsnivå. Det gör att det blir intressant att studera de som i tidigare forskning tas upp som ansvariga för professionens utveckling och befinner sig inom ramarna för yrkets konstruktion. Eftersom det i tidigare forskning talas om såväl individens som ledningens ansvar är det av stor vikt att belysa hur diskursen kring yrkets hållbarhet ser ut utifrån olika perspektiv. Hursomhelst går det inte att förringa att oavsett hur så behöver yrket bli mer socialt hållbart.

3.

T

EORETISKA UTGÅNGSPUNKTER

Följande avsnitt beskriver de teoretiska ramverk vår studie omges av. Den tidigare forskning som tagits upp i föregående avsnitt behandlar till stor del människors uppfattningar, uttryck och erfarenheter, vilket vår studie också avser behandla. Forskning som behandlar mänskliga

14

erfarenheter och uttryck kring olika fenomen har ofta en sociologisk inriktning eftersom den fokuserar på människans livsvärld och dess sociala samspel (Allwood & Erikson, 2017). Studien utgår därför från socialkonstruktionismen och denne färgar således studiens

utformning, metodval och genomförande. Analysmetoden är övergripande inspirerad av en diskursanalytisk ansats och de specifika analysverktyg som använts är sprungna ur

diskurspsykologin. Alltsammans förklaras och motiveras mer utförligt i avsnitten nedan.

3.1

S

Människans omvärld och fenomen i denna är skapade genom kommunikationsprocesser och interaktion i det samhälle människan lever i (Allwood & Erikson, 2017). Förståelsen för omvärlden består av många outtalade överenskommelser i det samhälle som människan befinner sig i beskriver Allwood & Erikson (2017) vidare. Socialkonstruktionismen handlar framförallt om att koppla de konstruktioner som finns i omvärlden till individens

verklighetsuppfattning, men verkligheten kan inte heller förstås bortom de sociala

konstruktioner som finns i samhället (Allwood & Erikson, 2017). Språket är alltså det som konstruerar världen. Eftersom den aktuella studien syftar till att undersöka resonemang kring hållbarhet i förskollärarprofessionen blir det således en relevant ansats att ta. De utsagor som informanterna i studien beskriver är det som sätter ramarna för vad ett hållbart yrke innebär. Med socialkonstruktionism som teoretisk ansats kan förskolläraryrket förstås som en social konstruktion genom att yrkesrollen innefattar vissa förväntningar. Dessa förväntningar kan vara olika i olika delar av samhället. Förskolläraren själv har en uppfattning om vad yrket innebär genom styrdokument, vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet (Eriksson, Beach & Svensson, 2015) medan föräldern och barnen kan ha en annan uppfattning beroende på den verklighet de befinner sig i. Sanningen kring förskollärarens uppdrag skapas dock i sociala processer och kan inte ses som objektiv, det som människan förstår är det som är sant för stunden (Burr, 2015). Människan konstruerar hela tiden sin omvärld och alla människor har sin egen uppfattning. Därför finns det, ur socialkonstruktionismens perspektiv ingen absolut sanning kring vad förskolläraryrket innebär. För den aktuella studien innebär det att ingen av informanternas utsagor väger tyngre än en annan. Det är de sammantagna svaren som utgör någon slags konsensus kring vad hållbarhet i yrkesrollen innebär. Det är i denna studie de svarande förskollärarna och rektorerna som innehar kunskapen i vad det faktiskt innebär att vara förskollärare och hur yrket möjligen kan förändras för att göras mer hållbart. Inom socialkonstruktionismens ramverk förstås kunskap som något föränderligt, om samhället förändras, så förändras även dess kunskaper (Allwood & Erikson, 2017). Kunskaper uppstår

15

genom erfarenheter gjorda i sociala interaktioner, den föränderliga kunskapen gör att det ständigt skapas nya erfarenheter i takt med att sociala interaktioner förändras (Allwood & Erikson, 2017).

3.2

D

Ett centralt verktyg för att analysera empiri utifrån socialkonstruktionism är diskursanalys vilket denna studies analys också är inspirerad av. I en diskursanalys är språk och

språkanvändning centralt. Det som analyseras är diskurser inom olika sociala konstruktioner kring specifika objekt (Ahrne & Svensson, 2015). I denna studie är det yrkesverksammas inom förskolläraryrket diskurs kring yrkets hållbarhet som är i fokus. Analysen är inspirerad av Foucaults tankar om diskurser. Foucault definierar en diskurs som ett antal utsagor vilka behandlar samma område (Börjesson & Palmblad, 2007), vilket gör det till en relevant inspirationskälla för denna studies syfte och frågeställningar. Den diskursanalys som Foucault utformade avsåg att se mönster i diskursen över tid och att söka efter diskursiva kontraster i olika utsagor (Börjesson & Palmblad, 2007). Det empiriska underlag som denna studie tar avstamp i är dock både smalare och mer tidsbegränsat än det som Foucaults

analysmetod kräver. Att studien är inspirerad av Foucault innebär i denna mening att ett antagande görs om att förskollärarna och rektorerna samtidigt som de resonerar kring

professionens hållbara utveckling konstruerar verkligheten kring den (Börjesson & Palmblad, 2007). För att rent konkret kunna analysera det empiriska materialet behövs således en annan metod.

3.3

TEORIN

BAKOM

DISKURSPSYKOLOGI

SOM

METOD

Om diskursanalys är ett träd med sina rötter i socialkonstruktionismen kan diskurspsykologin ses som en gren på detta träd. Diskurspsykologin riktas framförallt in på hur man inom en språkgemenskap framställer något (Ahrne & Svensson, 2015). I denna studies fall handlar det som tidigare nämnt hur de deltagande förskollärarna och rektorerna framställer yrket och dess hållbara utveckling. Ahrne & Svensson (2015) framhåller i samband med denna beskrivning det som Wetherell och Potter benämner som tolkningsrepertoarer. Tolkningsrepertoar likställs enligt Winther Jörgensen och Phillips (1999) med begreppet diskurs men syftar till att komma bort från föreställningen om att det är något som är abstrakt och stort. Istället kan tolkningsrepertoarer framhäva diskurser som något som förekommer hela tiden i form av resurser i sociala interaktioner (Winther Jörgensen & Phillips, 1999). Det som analyseras med hjälp av tolkningsrepertoarer är alltså hur något framställs av en grupp som delar en

16

gemensam grund (Ahrne & Svensson, 2015). Tolkningsrepertoarer skapar således ett samförstånd i interaktion mellan människor. Inom de tolkningsrepertoarer som framställs genom sociala interaktioner är något centralt retoriken inom text och tal, alltså hur någon uttrycker sig i tal och text (Winther Jörgensen & Phillips, 1999). När förskollärarna och rektorerna framställer hållbar utveckling inom yrket blir det genom retoriken intressant hur de beskriver objektet och resonerar kring det. Det sista analysbegreppet inom diskurspsykologin som studien utgår från är subjektspositionering. Subjektspositionering kan enligt Ahrne & Svensson (2015) förstås som ett diskursivt utrymme. Det handlar om den plats och möjlighet individen har för att uttrycka sig kring ett visst objekt (Börjesson & Palmblad, 2007). Ett antagande görs då om att individer enbart ges utrymme att uttrycka tolkningsrepertoarer genom en viss retorik kring ett specifikt område (Börjesson & Palmblad, 2007). Med hjälp av denna bakgrund förstås att subjektspositionering kopplat till denna studie innebär hur

förskollärare positionerar sig själva, kollegor och rektor i förhållande till det objekt som studien avser att avhandla, social hållbarhet.

4.

M

ETOD

I detta kapitel presenteras den metod som valts i studien. Då såväl studiens syfte som frågeställningar utgår från föreställningar och resonemang förda av människor utgår denne från en kvalitativ metod. Kvalitativa metoder lämpar sig bäst för forskning som avser

behandla människors utsagor, uttryck och språkbruk (Ahrne & Svensson, 2015). Specifikt för denna studie används intervjuer via mail som metod för att synliggöra förskollärare och rektorers resonemang kring hållbar professionsutveckling. Den metodologiska strategi som studien antar är en induktiv sådan. En induktiv strategi innebär att empirin och analysen av denne utmynnar i någon form av teori eller slutsats (Bryman, 2018). Eftersom studien avser att behandla informanternas resonemang kring ett specifikt tema går det inte att dra några slutsatser innan empirin behandlats.

4.1

U

Till intervjuerna valdes personer som matchade studiens forskningsfrågor vilket kallas ett målstyrt urval (Bryman, 2018). I detta fall var det utbildade förskollärare och verksamma rektorer som passade för studiens syfte. I Halmstads och Laholms kommuner finns cirka 130 stycken förskolor och genom ett slumpmässigt urval valdes 20 stycken förskolor ut. Till dessa skickades ett missivbrev (se bilaga 1.) samt en förfrågan om deltagande ut via mail till

17

författare, en beskrivning av studiens syfte och etiska ställningstaganden samt en förklaring kring studiens struktur och tidsplanering i enlighet med Johansson & Svedner (2006). Rektorn fick sedan vidarebefordra mailet till sina respektive anställda förskollärare med en förfrågan om att vilja delta i undersökningen. En förfrågan om deltagande lades också ut på facebooksidan Förskolan.se. När vi fått ett svar om deltagande från de som visat intresse via Facebook skickades ett missivbrev ut även till dem. Förskollärarna och rektorerna som tackat ja till deltagande arbetar både på kommunala och privata förskolor i olika socioekonomiska områden runt om i Sverige. De intervjuade är i blandade åldrar och har arbetat i förskolans verksamhet i mellan 0.5 och 37 år.

På facebooksidan svarade en rektor och fem förskollärare som valde att tacka ja efter att ha fått missivbrevet. Dock valde två av förskollärarna att inte svara på frågorna som skickades ut. Av de förfrågningar som skickats ut via mail valde tre rektorer och sex förskollärare att tacka ja till att ställa upp på intervju. Två av rektorerna skickade dock inte tillbaka några svar på intervjufrågorna. När alla svar inkommit deltog totalt två rektorer och nio förskollärare i studien som underlag för dess empiri.

4.2

D

-

Som tidigare nämnt utgår denna studie från en kvalitativ metod, mer specifikt strukturerade intervjuer per mail. Att genomföra intervjuer via mail kräver enligt Bryman (2018) ett större engagemang hos den som blir intervjuad än vid en personlig intervju. Eftersom de personer som intervjuats hade möjlighet att neka till att delta i studien var de motiverade till att svara på frågorna vilket ofta ger mer detaljrika och genomtänkta svar enligt Bryman (2018). Att svaren är genomtänkta kan dock vara både till för- och nackdel då spontaniteten i svaren kan gå förlorad (Bryman, 2018). Enligt Ahrne & Svensson (2015) påverkar även internetbaserade studier den sociala interaktionen som Winther Jörgensen och Phillips (1999) framhåller som central för diskurspsykologin. Såväl Bryman (2018) som Ahrne & Svensson (2015) skriver fram att internetbaserade intervjuer ger utrymme för att informanten kan svara på ett sätt som framställer sig själv som hen önskar. Trots att diskurserna i informanternas svar uttrycks över internet är själva essensen av teorier kring socialkonstruktionism och diskursanalys att ingen utsaga är mer sann än en annan (Börjesson & Palmblad, 2007). Således bör inte utsagorna vara mindre sanna för att de framförs via mail.

Även om studien avser att behandla diskurser genom diskurspsykologi valdes strukturerade intervjuer som datainsamlingsmetod. Winther Jörgensen och Phillips (1999) skriver att det är

18

betydligt vanligare att använda ostrukturerade intervjuer eller fokusgruppssamtal. Bryman (2018) skriver att utfrågning av informanter genom strukturerade intervjuer gör att

kontrasterna i svaren blir så små som möjligt. Eftersom studien undersöker förskollärare och rektorers diskurs kring ett specifikt objekt, var avsikten med strukturerade intervjufrågor att de elva deltagande informanterna skulle få samma information kring objektet. Det då fokusgruppssamtal inte var möjligt att genomföra vid tidpunkten för studiens utförande. Börjesson och Palmblad (2007) framhåller även att den röda tråden för de olika grenarna på det diskursanalytiska trädet i första hand handlar om att verkligheten kring objekten inte kan konstrueras oberoende av subjektets förståelse av objektet i fråga. Det föreligger ofta en risk att strukturerade intervjuer lutar mer åt att bli som en enkätstudie, men då är det svårt att greppa diskurser där informanterna resonerar kring specifika objekt (Bryman, 2018). Intervjufrågorna blev därför strukturerade på så vis att ett fåtal slutna frågor där svaret, ja eller nej ledde vidare in på en öppen fråga (se bilaga 2 & 3.). I den diskurspsykologiska andan valdes ja- och nej-frågorna att inte betraktas som utsagor från informanterna utan som en vägledning för de mer öppna frågorna. Fördelen med öppna frågor är att de inte leder informanterna i en viss riktning och därför kan svaren bli oförutsedda och öppna upp för nya områden kring studiens problemformulering (Bryman, 2018). Nackdelen med öppna frågor är att de kan vara tidsödande att analysera och att hitta olika teman i svaren (Bryman, 2018).

4.2.1INTERVJUFRÅGORNAS UTFORMNING

Intervjufrågorna delades upp i två avsnitt i ett Word-dokument, ett avsnitt med frågor behandlade den dagliga verksamheten (ex. rutinsituationer, aktiviteter, konflikthantering, osv.). Den andra delen behandlade de styrdokument som omger förskolläraryrket (ex. läroplansmål, dokumentation osv.) (se bilaga 2 & 3.). Avsikten med att dela upp frågorna i dessa teman var att informanterna inte skulle känna sig överväldigade av att behöva resonera kring allt vad yrket innebär på en gång. I intervjufrågorna benämns begreppet stress istället för psykisk hälsa eller ohälsa (se bilaga 2 & 3.). Anledningen till det är att diskurserna kring psykisk hälsa är många och kan innebära olika mentala tillstånd med flera olika orsaker, såväl positiva som negativa (Folkhälsomyndigheten 2020; Persson & Tallberg Broman, 2019), vilket kan leda till att informanterna själva behöver definiera begreppet. Det som enligt Folkhälsomyndigheten (2020) samt Sveriges kommuner och landsting (2017) beskrivs som den vanligaste orsaken till sjukskrivning till följd av psykisk ohälsa är just långvarig stress. Inte heller hållbarhet nämns i intervjufrågorna, mer än i den inledande beskrivningen (se bilaga 2 & 3). Istället är frågorna fokuserade kring det som i litteraturgenomgången tas upp

19

som nyckelfaktorer inom social hållbarhet i professionsutveckling. Det eftersom Ärlemalm-Hagsér (2012) beskriver att hållbarhet ofta associeras med miljöfrågor.

Intervjufrågorna till de deltagande rektorerna är lite annorlunda (jfr bilaga 2 & 3.). Det eftersom Håkansson (2019) och Lärarförbundet (2018b) beskriver att rektorer ofta är positionerade mellan krav från högre ledning och resurser i verksamheten samt att Jonsson och Gustafsson (2020) gör en skillnad på mänskliga resurser och organisatoriska ramar inom begreppet social hållbarhet. Då studien riktar in sig på förskolläraryrkets hållbara utveckling är rektorernas frågor även dem inriktade på just förskollärare men ur ett arbetsgivarperspektiv (se bilaga 3.). Frågorna följer dock samma struktur, begreppsapparat och form som frågorna till förskollärare (se bilaga 2 & 3.) Efter utformningen av intervjufrågorna skickades en provintervju ut via mail till en förskollärare. Efter hens respons ändrades några av frågorna och en fråga ströks eftersom svaret på den frågan blev väldigt likt en annan frågas svar. När de totalt elva informanterna skickat tillbaka sina svar landade studien i sammanlagt tolv sidor data, sju sidor från förskollärare och fem sidor från rektorer.

4.3

G

När studiens syfte börjat ta form påbörjades arbetet med att söka tidigare forskning och litteratur kring ämnet. Sökningar gjordes i databaserna Swepub och Eric för att hitta relevant forskning. Fakta kring hur arbetet kunde struktureras och utformas söktes i facklitteratur. Sökord som användes i databaserna på svenska var bland annat förskollärare, psykisk hälsa och ohälsa, profession, arbetsmiljö, förskollärares uppdrag, social hållbarhet, hållbar utveckling, arbetsvillkor, hållbara strategier samt förskola. På engelska användes sökorden: sustainable development, preschool teacher, preschool teacher's assignment, working environment, working conditions, social development, sustainable strategies, preschool, psychological health, samt profession. De kategorier som den tidigare forskningen

presenteras i fastställdes av studiens bakgrund. Sökorden har använts i olika kombinationer avseende vilken kategori de tillhör.

Efterhand som litteraturen sammanfattades och bakgrundstexten sammanställdes väcktes tankar kring forskningsfrågornas formulering och därefter skrevs förslag på intervjufrågor. I detta skede påbörjades även sökandet efter personer att intervjua (se avsnitt 4.1 Urval). När rektorer och förskollärare givit sitt samtycke till deltagande och våra intervjufrågor godkänts av handledarna skickades frågorna ut till förskollärarna och rektorerna via mail. Deltagarna fick sedan en vecka på sig att besvara frågorna och skicka tillbaka sina svar.

20

4.4

A

Efter att data samlats in genom intervjuer bearbetades studiens empiriska material fram för analys. Målet med bearbetningen var att hitta mönster i diskursen kring hållbarhet inom förskolläraryrket i enlighet med hur Ahrne och Svensson (2015) beskriver utförandet av en diskurspsykologisk analys. Eftersom studien är inramad av de teoretiska utgångspunkterna socialkonstruktionism och diskursanalys är det centrala i analysen hur förskollärare och rektorer talar om och därmed konstruerar sin förståelse kring hållbarheten inom professionen. Själva analysen av empirin utgår från de diskurspsykologiska begreppen tolkningsrepertoar, subjektspositionering och retorik som valts ut i relation till studiens forskningsfrågor.

4.4.1BEARBETNING AV DATA

I detta avsnitt beskrivs den bearbetning som gjorts av studiens data för att producera dess empiri. Då intervjuerna skett per mail och Ahrne och Svensson (2015) påpekar att det påverkar den sociala interaktion som är kärnan inom diskurspsykologi valdes ett

transkriptionssystem som gör det möjligt att analysera informanternas svar i form av sociala interaktioner. Winther Jörgensen och Phillips (1999) beskriver det som en form av narrativ transkribering där både frågor och svar analyseras, de betonar att en god analys visar att de diskurser som framkommer är ett resultat av de frågor som ställs. Därför innehåller studiens transkriptioner såväl studiens intervjufrågor som informanternas svar. För att underlätta kodningen av transkriptionerna skapades två textdokument, en med rektorernas svar och en för förskollärarnas svar. Varje informants svar lades in under respektive fråga. Eventuella stavfel, felaktiga meningsuppbyggnader och överflödiga skiljetecken korrigerades. Här började arbetet med att identifiera teman i svaren, således vilka tolkningsrepertoarer som framträdde i informanternas utsagor. Winther Jörgensen och Phillips (1999) framhåller att det är viktigt att inte enbart identifiera teman utifrån den litteratur som studien tidigare behandlat utan även nya teman som framkommer i diskursen, vilket tagits i beaktande i analysarbetet. Vilket pronomen informanterna använt sig av i sina utsagor markerades med fet text. Det pronomen som används säger något om vilken subjektspositionering informanten gör (Winther Jörgensen & Phillips, 1999). När informanterna byter pronomen kan det innebära att subjektspositioneringen förändras inom en tolkningsrepertoar till en annan positionering (Winther Jörgensen & Phillips, 1999). För att hitta mönster i svaren användes kodning i form av textmarkeringar. Kodningen resulterade i tre teman. Svaren sorterades in i dessa tre teman och bröts ned i ytterligare nio underkategorier. Nedan visas en tabell som redogör för

21

fetmarkerad text utgör kodningens tre huvudteman, i underliggande kolumner finns de nio underkategorier huvudtemana bröts ned i.

Vad det innebär att vara förskollärare

Vilka förutsättningar som uppges möjliggöra eller hindra en hållbar profession.

Hur arbetar vi en hållbar riktning

Utsagor som säger att barnen är det som är viktigast inom yrket.

Utsagor som diskuterar möjligheten att kunna påverka sina förutsättningar.

Utsagor som uppger att prioritering är ett sätt att arbeta kring ohållbara delar av förskolläraryrket.

Utsagor som beskriver yrket i relation till styrdokumenten

Utsagor som uppger tid som en hållbarhetsfaktor

Utsagor som betonar vikten av stöttning i sin yrkesroll

Utsagor som behandlar kommunikation i avseendet att kommunicera förutsättningar och behov. (Dels till chefer men också till kollegor).

Utsagor som uppger att planering är en viktig del av att arbeta i en mer hållbar riktning.

Utsagor som behandlar kollegialt lärande som ett led i att lära av varandra för att främja hållbarhet

4.4.2DISKURSPSYKOLOGISK ANALYS AV EMPIRIN

Genom kodningen framkom det empiriska materialet som studien resulterar i och således är underlaget för analys. De analysverktyg eller begrepp som valts för den aktuella studien i enlighet med dess syfte och med avsikt att besvara dess forskningsfrågor är

tolkningsrepertoarer, subjektspositionering samt retorik.

22

Som tidigare beskrivet är en tolkningsrepertoar en sammansättning av utsagor kring ett specifikt objekt (Ahrne & Svensson, 2015). Utifrån tolkningsrepertoarer som analysverktyg blir den analysfråga som ställs till empirin således, vilka utsagor görs av informanterna och hur kan dessa utsagor kopplas till varandra. Tolkningsrepertoarer ger således möjlighet att besvara studiens första frågeställning som lyder: Vad framställs i förskollärares respektive rektorers resonemang kring professionens hållbarhet? I de utsagor som informanterna ger framträder vad de talar om, intervjufrågorna fastställer objektet som utsagorna behandlar. Tolkningsrepertoarerna framträdde således redan i arbetet med kodningen av studiens insamlade data och blev den första frågan vi ställde till empirin.

4.4.2.2SUBJEKTSPOSITIONERING

Det sätt som informanterna i utsagorna talar om och beskriver sig själva, sina kollegor eller sin rektor fastställer vilken subjektspositionering de gör inom tolkningsrepertoarerna (Winther Jörgensen & Phillips, 1999). Den analysfråga som ställs till empirin utifrån subjektspositionering som analysverktyg blir således, vilka pratar informanten om och på vilket sätt. Detta var det andra steget i vår analysprocess. Genom att fokusera på

informanternas subjektspositionering kan analysen fånga det essentiella av den andra frågeställningen, Hur positionerar förskollärare respektive rektorer sig själva och sina kollegor i resonemanget kring professionens hållbarhet?

4.4.2.3RETORIK

Retorik som det är beskrivet i avsnitt 3.3 avser hur utsagorna organiseras. Vikten läggs vid hur utsagorna riktas mot sociala handlingar (Winther Jörgensen & Phillips, 1999). Den analysfråga som ställts empirin blir således, hur säger informanterna det som de säger, vad betonar de och vad ställer de sig tveksamma till genom sitt språkbruk. Retoriken i

informanternas utsagor synliggör hur de framställer olika fenomen i sin omvärld. I den aktuella studiens fall handlar det om att retoriken som används synliggör arbetssätt som gör yrket mer hållbart. Med hjälp av retorik som analysverktyg besvaras studiens tredje

frågeställning, vilken lyder: Vilken retorik använder såväl förskollärare som rektorer sig av i resonemanget kring professionens hållbarhet?

4.5

S

T

För att skapa en trovärdighet i resultatet är studien utförd i enlighet med Vetenskapsrådets (2002) fyra grundläggande riktlinjer, vilka tas upp i avsnitt 4.7 Etiska aspekter. Bryman (2018) beskriver att trovärdighet är nödvändigt inom kvalitativ forskning eftersom det i

23

kvalitativ forskning är forskarens tolkning av resultatet som presenteras i studien. För att ytterligare öka trovärdigheten till studien presenteras den slutgiltiga uppsatsen för

informanterna innan publicering. Gällande att studiens resultat skulle vara överförbart till en annan miljö än just studien föreligger enligt Bryman (2018) en viss problematik. Eftersom kvalitativa metoder studerar en liten grupp av personer eller individer finns det en risk att resultatet fokuserar på sådant som är unikt i den kontext som studeras (Bryman, 2018). För att undgå särskilt fokus på avvikelser i informanternas svar avser studien att presentera ett så fylligt resultat som möjligt då Bryman (2018) framhåller att det gör att läsaren själv kan avgöra hur pass överförbart resultatet är. Antalet informanter (elva stycken) i studien gör också att resultatet frångår att fokusera på allt för personliga uppfattningar och beskrivningar (Ahrne & Svensson, 2015). När det kommer till pålitligheten av studien har vi ämnat vara så transparenta som möjligt i studiens utförande. Löpande under arbetets gång har en dialog hållits med klasskamrater och handledare vilket innebär att studien är kontinuerligt granskad. Bryman (2018) påpekar att en sådan granskning höjer studiens pålitlighet och således dess kvalitet. Även om vi är medvetna om att det inte helt går att analysera studiens resultat utan egna värderingar och tolkningar vill vi understryka att studien är genomförd i god tro.

4.6

E

De etiska ställningstagande som tagits under utformande, genomförande och bearbetning av denna studies data och empiriska material ligger i linje med Vetenskapsrådet (2002) etiska riktlinjer. Dessa riktlinjer rör informationskravet, nyttjandekravet, konfidentialitetskravet och samtyckeskravet (Vetenskapsrådet, 2002). Det sätt som informanterna i vår studie kan

identifieras på är genom sina mailadresser och undertecknande i mailkorrespondensen. För att undvika att de kan identifieras skickas intervjufrågorna ut på ett redigerbart Word-dokument som de intervjuade sedan kunde skicka tillbaka. Word-dokumentet laddades sedan ned på vår dator och mailen togs bort. Ingenstans i Word-dokumenten står uppgifter som gör att den intervjuade kan identifieras. I avsnitt 5. Resultat och analys har informanterna tilldelats fingerade namn, i syfte att öka kapitlets läsbarhet. Inför intervjuerna skickades ett missivbrev (se bilaga 1.) ut till de slumpmässigt utvalda förskollärarna och rektorerna. Här informerades informanterna om studiens syfte och preliminär tidsåtgång och fick sedan svara om de ville delta eller inte. Även i dokumentet med intervjufrågor informerades respondenterna om studiens syfte och om att de när som helst kan avbryta sin medverkan utan förklaring. I missivbrevet informerades respondenterna även om att svaren enbart används till denna studie och att svaren efter studien är avslutad kommer att raderas. Vi vill understryka att

24

framskrivningen av resultatet och analysen av denna bygger på våra tolkningar av

informanternas svar. Vi har försökt göra dem alla rättvisa, trots anonymitet. För att ytterligare förstärka att vår tolkning är rättvis kommer informanterna få ta del av studien innan

publikation och motsätta sig eventuella feltolkningar.

5.

R

ESULTAT OCH ANALYS

Resultatet och analysen är i denna studie sammankopplade och skrivs fram i form av en narrativ berättelse där förskollärares och rektorers diskurser kopplas samman och ställs emot varandra. Som tidigare nämnt är empirin ursprungligen hämtad från intervjuer via mail. En narrativ redogörelse för resultatet kan således underlätta för att förstå den sociala interaktion som ligger bakom informanternas utsagor (Winther Jörgensen & Phillips, 1999). Den text som är skriven i kursivt är ordagranna utsagor från de intervjuade förskollärarna och rektorerna. Frågorna synliggörs i texten genom beskrivningar av förskollärarna och rektorernas utsagor. Det syfte studien utgår från är att undersöka hur förskollärare och rektorer resonerar kring professionens sociala hållbarhet. De frågeställningar som resultatet avser att besvara är, vad framträder i förskollärare respektive rektorers resonemang kring professionens hållbarhet, hur positionerar förskollärare respektive rektorer sig själva och sina kollegor i resonemanget kring professionens hållbarhet samt vilken retorik använder såväl förskollärare som rektorer sig av i resonemanget kring professionens hållbarhet. Genom analysverktyget tolkningsrepertoarer har analysen landat i tre överhängande teman, med tillhörande underkategorier. Dessa överhängande teman utgör de tre avsnitt som resultatet är uppdelat i, med underkategorierna som underrubriker.

5.1

V

I följande avsnitt kommer ni att få möta förskollärarna Fanny, Fia, Fredrike och Freja samt rektorerna Ronja och Ruth. Gemensamt för de sex är att samtliga är verksamma i förskolans värld. När de sex yrkesverksamma informanterna uttalar sig kring yrkets sociala hållbarhet framställer de att förskolläraryrkets innebörd utgör en del i detta.

5.1.1BARNEN SÄGS VARA VIKTIGAST

En av de tolkningsrepertoarer som framställs i förskollärares och rektorers resonemang kring professionens sociala hållbarhet är vad yrket innebär och finns till för. Här förekommer en bestämd retorik hos såväl förskollärare som rektorer. Barnen sägs vara viktigast. Rektor Ruth uttrycker att det föreligger en risk för stress om man upplever att man inte riktigt räcker till